Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 159 , 29/06/1996 s. 0001 - 0114



RÅDETS DIREKTIV 96/29/EURATOM av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen särskilt artiklarna 31 och 32 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag som utarbetats sedan en av Vetenskapliga och tekniska kommittén bland vetenskapliga experter i medlemsstaterna utsedd grupp personer avgivit sitt yttrande,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2), och

med beaktande av följande:

I artikel 2b i fördraget föreskrivs att enhetliga, grundläggande säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd skall fastställas.

I artikel 30 i fördraget föreskrivs att de grundläggande normerna för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning skall avse

a) högsta tillåtna doser som är förenliga med tillräckligt hälsoskydd,

b) högsta tillåtna exponering och kontamination, och

c) grundläggande principer för hälsokontroll av arbetstagarna.

Enligt artikel 33 i fördraget skall alla medlemsstater fastställa lämpliga bestämmelser i form av lagar och andra författningar för att säkerställa att de fastställda grundläggande normerna iakttas samt vidta nödvändiga åtgärder vad avser undervisning, utbildning och yrkesutbildning.

För att fullgöra sin uppgift fastställde kommissionen för första gången år 1959 grundläggande normer enligt artikel 218 i fördraget genom direktiv av den 2 februari 1959 som fastställde grundläggande normer för arbetstagarnas och befolkningens hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (3). En översyn av direktiven gjordes 1962 genom ett direktiv av den 5 mars 1962 (4), 1966 genom direktiv 66/45/Euratom (5), 1976 genom direktiv 76/579/Euratom (6), 1979 genom direktiv 79/343/Euratom (7), 1980 genom direktiv 80/836/Euratom (8) och 1984 genom direktiv 84/467/Euratom (9).

Direktiven med grundläggande normer har kompletterats med rådets direktiv 84/466/Euratom av den 3 september 1984 om fastställande av grundläggande strålskyddsåtgärder för personer som genomgår medicinsk undersökning eller behandling (10), rådets beslut 87/600/Euratom av den 14 december 1987 om en gemenskapsordning för ett snabbt informationsutbyte i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (11), rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 av den 22 december 1987 om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (12), rådets direktiv 89/618/Euratom av den 27 november 1989 om information till allmänheten om hälsoskyddsåtgärder och förhållningsregler i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (13), rådets direktiv 90/641/Euratom av den 4 december 1990 om praktiskt strålskydd för externa arbetstagere som löper risk att utsättas för joniserande strålning i sin verksamhet inom kontrollerade områden (14), rådets direktiv 92/3/Euratom av den 3 februari 1992 om övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen (15) och rådets förordning (Euratom) nr 493/93 av den 8 juni 1993 om transport av radioaktiva ämnen mellan medlemsstater (16).

Utvecklingen av den vetenskapliga kunskapen om strålskydd, som särskilt kommer till uttryck i rekommendation nr 60 från Internationella strålskyddskommissionen, gör det lämpligt att revidera grundläggande normer och att fastställa dem i en ny rättsakt.

De grundläggande normerna i fråga om de risker som joniserande strålning medför är av särskild betydelse för andra direktiv som avser andra typer av risker och det är viktigt att framsteg görs för att tillämpa dem på ett enhetligt sätt inom gemenskapen.

Det är önskvärt att inom ramen för de grundläggande normerna beakta sådana förfaranden eller verksamheter som kan leda till att arbetstagarna och allmänheten utsätts för strålning i så mycket större omfattning att detta inte kan förbises ur strålskyddssynpunkt, till följd av joniserande strålning från artificiella strålkällor eller naturliga strålkällor, samt lämpligt skydd vid interventioner.

För att säkerställa att de grundläggande normerna uppfylls åligger det medlemsstaterna att underkasta vissa förfaranden som medför risk för joniserande strålning ett system för anmälan och förhandsgodkännande eller att förbjuda vissa verksamheter.

Ett system för strålskydd för verksamheter bör också i fortsättningen bygga på principerna för bestrålningens berättigande, optimering av skyddet och dosgränser. Dosgränserna måste fastställas med hänsyn till den speciella situationen för de olika grupper av personer som utsätts för strålning, t.ex. arbetstagare, lärlingar, studerande och enskilda personer ur befolkningen.

För att skydda arbetstagare, lärlingar och studerande som utsätts för strålning krävs det att åtgärder vidtas på arbetsplatsen. Dessa åtgärder måste omfatta en förhandsutvärdering av den risk som det är fråga om, indelning av arbetsplatser och arbetstagare, övervakning av områden och arbetsförhållanden samt läkarkontroller.

Medlemsstaterna bör åläggas att fastställa vilka verksamheter som medför att arbetstagare eller enskilda personer ur befolkningen utsätts för strålning från naturliga strålkällor i så mycket större omfattning att det inte kan förbises ur strålskyddssynpunkt. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga skyddsåtgärder i fråga om de berörda verksamheterna.

Skyddsåtgärder för befolkningen under normala förhållanden kräver att ett inspektionssystem upprättas av medlemsstaterna för att övrevaka befolkningens strålskydd och kontrollera att detta överensstämmelser med de grundläggande normerna.

Medlemsstaterna bör vara förberedda på att radiologiska nödsituationer kan inträffa på deras territorium och bör samarbeta med övriga medlemsstater och med tredje länder för att underlätta beredskapen för och hanteringen av sådana situationer.

Direktiven med grundläggande normer, senast ändrade genom direktiv 84/467/Euratom, bör upphävas med verkan från det datum då detta direktiv blir tillämpligt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER

Artikel 1

I detta direktiv användas följande beteckningar med de betydelser som här anges:

absorberad dos (D): den energi som har absorberats per massenhet

D = >NUM>d>Start Grafik>

>Slut Grafik>

>DEN>dm

där

- d>Start Grafik>

>Slut Grafik>

är den medelenergi som överförs genom joniserande strålning till materien i ett volymelement, och

- dm är massan av den materia som detta volymelement innehåller.

I detta direktiv betecknar absorberad dos medeldosen för en vävnad eller ett organ. Enheten för absorberad dos är gray.

accelerator: en apparat eller anordning i vilken partiklar accelereras under avgivande av joniserande strålning med en energi som överstiger 1 megaelektronvolt (MeV).

oförutsedd bestrålning: bestrålning av enskilda personer till följd av en olycka. Den omfattar inte bestrålning i nödläge.

aktivering: en process genom vilken en stabil nuklid omvandlas till en radionuklid genom att det material i vilket den ingår bestrålas med partiklar eller gammastrålar med hög energi.

aktivitet (A): aktiviteten, A, hos en viss mängd av en radionuklid i ett visst energitillstånd vid ett givet tillfälle är kvoten mellan dN och dt, där dN är det förväntade värdet av antalet spontana sönderfall från detta energitillstånd under tiden dt:

A = >NUM>dN

>DEN>dt

Enheten för aktivitet är becquerel.

lärling: en person som får utbildning eller undervisning i ett företag i syfte att kunna utöva en särskild färdighet.

godkänd dosimetritjäns: ett organ med ansvar för kalibrering, avläsning eller tolkning av enskilda övervakningsanordningar eller för mätning av radioaktivitet i människokroppen eller i biologiska prover eller för bedömning av doser, vars kompetens att utföra dessa uppgifter är erkänd av de behöriga myndigheterna.

godkänd läkare: en läkare som är ansvarig för läkarkontroller av arbetstagare i kategori A enligt definitionen i artikel 21, vars kompetens att utföra dessa uppgifter är erkänd av de behöriga myndigheterna.

godkänd företagshälsovård: ett eller flera organ som kan tilldelas ansvaret för strålskydd för arbetstagare som utsätts för bestrålning och/eller för läkarkontroller av arbetstagare i kategori A. Dess kompetens att utföra dessa uppgifter är erkänd av de behöriga myndigheterna.

artificiella källor: andra strålkällor än naturliga strålkällor.

tillstånd: ett tillstånd, som den behöriga myndigheten efter ansökan beviljar i en handling eller som beviljas enligt den nationella lagstiftningen, att genomföra ett förfarande eller någon annan verksamhet som omfattas av detta direktiv.

Becquerel (Bq): det särskilda namnet för enheten för aktivitet. En becquerel motsvarar ett sönderfall per sekund

1 Bq = 1 s-1

friklassningsnivåer: värden, som fastställs av de nationella behöriga myndigheterna och som uttrycks som aktivitetskoncentrationer och/eller total aktivitet, vid eller under vilka radioaktiva ämnen eller material som innehåller radioaktiva ämnen som uppkommit till följd av någon verksamhet som omfattas av kravet för rapportering eller tillstånd kan befrias från kraven i detta direktiv.

intecknad effektiv dos: [E(ô)]: summan av de intecknade ekvivalenta organ- eller vävnadsdoserna [HT(ô)] till följd av ett intag, vart och ett multiplicerat med den lämpliga viktningsfaktorn för vävnaden WT. Den definieras enligt följande formel:

E(ô) = TÓ wTHT(ô)

Vid angivande av E(ô) anges ô för det antal år över vilka summeringen görs. Enheten för intecknad effektiv dos är sievert.

intecknad ekvivalent dos [HT(ô)]: integral över tiden (t) för den ekvivalenta dosraten i vävnaden eller organet T som kommer att erhållas av en individ till följd av ett intag. Den beräknas enligt formeln

HT(ô) = t0∫t0 + ô HT(t)dt

för ett intag vid tiden t0 där

- >Start Grafik>

>Slut Grafik>

T(ô) är den relevanta ekvivalenta dosraten i organet eller vävnaden T vid tiden t, och

- ô är den tid över vilken integrationen görs.

Vid angivande av HT(ô) anges ô i år. Om ô inte anges, antas en period på 50 år för vuxna och upp till 70 års ålder för barn. Enheten för intecknad ekvivalent dos är sievert.

behöriga myndigheter: myndigheter som utsetts av en medlemsstat.

kontrollerat område: ett område där särskilda regler gäller i syfte att skydda mot joniserande strålning eller förhindra spridningen av radioaktiv kontamination och till vilket tillträdet är övervakat.

deponering: placering av avfall i ett förvaringsrum eller på en viss plats utan avsikt att återvinna det. Deponering omfattar också godkänt direkt utsläpp av avfall i omgivningen med efterföljande spridning.

dosrestriktion: en restriktion för de framtida doser som personer kan motta från en bestämd källa, för användning på planeringsstadiet för strålskydd när det är fråga om optimering.

dosgränser: de högsta värden som fastställs i avdelning IV för de doser som är ett resultat av att arbetstagare, lärlingar och studerande samt enskilda personer ur befolkningen exponeras för den joniserande strålning som omfattas av detta direktiv och som skall tillämpas på summan av de relevanta doser som har tagits upp från utvärtes exponering under perioden i fråga samt de intecknade doserna under en 50-årsperiod (upp till 70 års ålder för barn) från intag under samma period.

effektiv dos (E): summan av de viktade ekvivalenta doserna i kroppens alla vävnader och organ enligt bilaga II från intern och extern bestrålning. Den beräknas enligt uttrycket

E = TÓ wTHT = TÓ wT RÓ wR DT,R

där

- DT,R är den absorberade dosen från strålningen R, jämnt fördelad över vävnaden eller organet T,

- WR är strålningens viktningsfaktor, och

- WT är vävnadens viktningsfaktor för vävnad eller organ T.

De lämpliga värdena för WT och WR definieras i bilaga II. Enheten för effektiv dos är sievert.

bestrålning i nödläge: en bestrålning av personer som medför nödvändiga och snabba åtgärder för att hjälpa enskilda personer som svävar i fara, förhindra att ett stort antal människor utsätts för strålning eller rädda en värdefull anläggning eller värdefulla varor, varvid en av de dosgränser som motsvarar den som har fastställts för arbetstagare som utsätts för strålning, kan överskridas. Bestrålning i nödläge skall endast kunna tillämpas på frivilliga.

ekvivalent dos (HT): den absorberade dosen i vävnaden eller organet T, viktad för typen och kvaliteten av strålningen R. Den beräknas enligt formeln

HT,R = wR DT,R

där

- DT,R är den absorberade dosen från strålningen R jämt fördelad över vävnaden eller organet T, och

- WR är strålningens viktningsfaktor.

När strålfältet består av slag och energier med olika värden på WR, erhålls den totala dosekvivalenten HT med hjälp av formeln:

HT = RÓ wR DT,R

De lämpliga värdena på WR definieras i bilaga II. Enheten för ekvivalent dos är sievert.

arbetstagare som utsätts för strålning: personer som antingen är egna företagare eller som arbetar för en arbetsgivare och som utsätts för strålning under arbetet till följd av verksamheter som omfattas av detta direktiv, vilken kan resultera i doser som överstiger någon av de dosgränser som gäller för enskilda personer ur befolkningen.

bestrålning: processen att utsättas för joniserande strålning.

gray (Gy): det särskilda namnet för enheten för absorberad dos. En gray är lika med en joule per kilogram:

1 Gy = 1 J kg-1

men för hälsan: en bedömning av risken för kortare livslängd och minskad livskvalitet hos en befolkningsgrupp till följd av att den utsätts för joniserande strålning. Detta innefattar nedsättningar som orsakas av somatisk påverkan, cancer och allvarliga genetiska störningar.

intag: den aktivitet från radionuklider som kroppen tar upp från den yttre omgivningen.

intervention: en mänsklig åtgärd som förhindrar eller minskar enskilda personers exponering för strålning från källor som inte ingår som en del i en verksamhet eller över vilka kontrollen förlorats, genom att ingripa mot källor, överföringsvägar och individerna själva.

interventionsnivå: ett värde för en avvärjningsbar ekvivalent dos, en avvärjningsbar effektiv dos eller ett härlett värde vid vilka interventionsåtgärder bör övervägas. Den avvärjningsbara dosen eller det härledda värdet är endast det som är förknippat med den exponeringsväg på vilken interventionsåtgärden skall tillämpas.

joniserande strålning: överföringen av energi i form av partiklar eller elektromagnetiska vågor med en våglängd på 100 nanometer eller mindre eller med en frekvens på 3×1015 Hertz eller mer och med förmågan att alstra joner direkt eller indirekt.

enskilda personer ur befolkningen: individer i befolkningen exklusive arbetstagare, lärlingar och studenter som utsätts för strålning under arbetstid samt individer under den tid de utsätts för den bestrålning som avses i artikel 6.4 a, b och c.

naturliga strålkällor: källor till joniserande strålning av naturligt jordiskt eller kosmiskt ursprung.

potentiell bestrålning: bestrålning som inte med säkerhet förväntas inträffa och där sannolikheten för att den skall inträffa kan uppskattas i förväg.

verksamhet: ett mänskligt handlande som kan medföra att individer utsätts för ökad bestrålning från en artificiell källa eller från en naturlig strålkälla, där naturliga radionuklider bearbetas för att tillvarata deras radioaktiva, klyvbara eller fertila egenskaper, utom när det gäller bestrålning i nödläge.

kvalificerade experter: personer som har den kunskap och utbildning som behövs för att utföra fysikaliska, tekniska eller radiokemiska prov för att göra det möjligt att bedöma doser och för att ge råd i syfte att säkerställa ett effektivt skydd av enskilda personer och en riktig användning av skyddsutrustning, vilkas kompetens som kvalificerade experter erkänns av de behöriga myndigheterna. En kvalificerad expert kan tilldelas det tekniska ansvaret för strålskyddet för arbetstagare och enskilda ur befolkningen.

radioaktiv kontamination: kontamination med radioaktiva ämnen av ett material, en yta, en omgivning eller en individ. Såvitt avser människokroppen inbegriper den radioaktiva kontaminationen både utvärtes kontamination av huden och invärtes kontamination oberoende av det sätt på vilket intaget sker.

radioaktivt ämne: ett ämne som innehåller en eller flera radionuklider, vars aktivitet eller koncentration inte kan förbises ur strålskyddssynpunkt.

radiologisk nödsituation: en situation som kräver ett snabbt ingripande för att skydda arbetstagare, enskilda personer eller delar av eller hela befolkningen.

kritisk grupp: en grupp personer, som är utsatt för en förhållandevis enhetlig bestrålning från en källa, som kan anses vara representativ för den bestrålning som de mest utsatta personerna ur befolkningen utsätts för.

rapportering: kravet att till den behöriga myndigheten överlämna en handling för att anmäla avsikten att genomföra en verksamhet eller någon annan åtgärd som omfattas av detta direktiv.

sluten strålkälla: en källa som är sådan att den under normala användningsförhållanden förhindrar spridning av radioaktiva ämnen till omgivningen.

sievert: det särskilda namnet för enheten för ekvivalent dos eller effektiv dos. En sievert är lika med en joule per kilogram:

1 Sv = 1 J kg-1

strålkälla: en apparat, ett radioaktivt ämne eller en anläggning som kan avge joniserande strålning eller radioaktiva ämnen.

skyddsområde: ett område som är föremål för lämplig övervakning för att skydda mot joniserande strålning.

företag: en fysisk eller juridisk person som genomför de förfaranden eller verksamheter som anges i artikel 2 i detta direktiv och som enligt nationell lagstiftning har det juridiska ansvaret för sådana förfaranden eller verksamheter.

AVDELNING II RÄCKVIDD

Artikel 2

1. Detta direktiv skall tillämpas på all verksamhet som medför risk för joniserande strålning från en artificiell källa eller en naturlig strålkälla i fall där naturliga radionuklider behandlas eller har behandlats med hänsyn till sina radioaktiva, klyvbara eller fertila egenskaper, nämligen

a) produktion, bearbetning, hantering, användning, innehav, förvaring, transport, import till och export från gemenskapen samt deponering av radioaktiva ämnen,

b) drift av elektrisk utrustning som avger joniserande strålning och som innehåller komponenter som drivs med en spänningsskillnad på mer än 5 kV, samt

c) alla andra verksamheter som anges av medlemsstaten.

2. I enlighet med avdelning VII skall det också vara tillämpligt på verksamheter som inte omfattas av punkt 1 men där förekomsten av naturliga strålkällor medför att arbetstagarna eller enskilda personer ur befolkningen utsätts för bestrålning i så mycket större omfattning att detta inte kan förbises ur strålskyddssynpunkt.

3. I enlighet med avdelning IX skall det också vara tillämpligt på alla interventioner i samband med radiologiska nödsituationer eller i fall av bestående bestrålning på grund av efterverkningarna av en radiologisk nödsituation eller en tidigare eller gammal verksamhet.

4. Detta direktiv skall inte vara tillämpligt på exponering för radon i bostäder eller på den naturliga strålningsnivån, dvs. radionuklider som finns i människokroppen, kosmisk strålning vid marknivå eller exponering ovanför marknivån för radionuklider som finns i den ostörda jordskorpan.

AVDELNING III RAPPORTERING AV OCH TILLSTÅND FÖR VERKSAMHETER

Artikel 3

Rapportering

1. Alla medlemsstater skall kräva att utförandet av de verksamheter som anges i artikel 2.1 skall rapporteras utom när annat föreskrivs i denna artikel.

2. Rapportering behöver inte krävas för verksamheter som inbegriper

a) radioaktiva ämnen om aktiviteten inte totalt sett överstiger de värden för vilka undantag medges i kolumn 2 tabell A i bilaga I, eller, i undantagsfall i en enskild medlemsstat, andra värden som godkänts av de behöriga myndigheterna och som ändå uppfyller de grundläggande kriterier som anges i bilaga I, eller

b) radioaktiva ämnen om aktivitetskoncentrationerna per massenhet inte överstiger de värden för vilka undantag medges i kolumn 3 tabell A i bilaga I, eller, i undantagsfall i en enskild medlemsstat, andra värden som godkänts av de behöriga myndigheterna och som ändå uppfyller de grundläggande kriterierna som anges i bilaga I, eller

c) apparater som innehåller radioaktiva ämnen i en omfattning som överstiger de aktiviteter eller koncentrationer som anges i a eller b, förutsatt att

i) de är av en typ som de behöriga myndigheterna i medlemsstaten har godkänt

ii) de är konstruerade som en sluten strålkälla,

iii) de inte, under normala driftförhållanden i någon punkt som är belägen 0,1 m från den yta på apparaten som är åtkomlig, förorsakar en dosrat som överstiger 1 µSv h-1, och

iv) villkor för deponering har angetts av de behöriga myndigheterna, eller

d) driften av elektriska apparater som omfattas av detta direktiv, bortsett från dem som anges i punkt e, förutsatt att

i) de är av en typ som de behöriga myndigheterna i medlemsstaten har godkänt, och

ii) de inte, under normala driftförhållanden i någon punkt som är belägen 0,1 m från den yta på apparaten som är åtkomlig, förorsakar en dosrat som överstiger 1 µSv h-1, eller

e) användningen av katodstrålerör som är avsedda för att visa bilder eller annan elektrisk apparatur som drivs med en spänningsskillnad som inte överstiger 30 kV, förutsatt att de inte, under normala driftförhållanden i någon punkt som är belägen 0,1 m från den yta på apparaten som är åtkomlig, förorsakar en dosrat som överstiger 1 µSv h-1, eller

f) material som är kontaminerat av radioaktiva ämnen till följd av godkända utsläpp, som de behöriga myndigheterna har förklarat inte skall kontrolleras ytterligare.

Artikel 4

Tillstånd

1. Alla medlemsstater skal kräva förhandlingstillstånd för följande verksamheter, om inte annat föreskrivs i denna artikel:

a) Drift och nedmontering av anläggningar inom den nukleära bränslecykeln samt för drift och nedläggning av uranbrytning.

b) Avsiktlig tillsats av radioaktiva ämnen i framställningen och tillverkningen av läkemedel samt import och export av sådana varor.

c) Avsiktlig tillsats av radioaktiva ämnen i framställningen och tillverkningen av konsumtionsvaror samt import eller export av sådana varor.

d) att avsiktligt ge radioaktiva ämnen till personer och, såvitt avser strålskydd för människor, till djur för medicinsk eller veterinärmedicinsk diagnos, behandling eller forskning, och

e) användning av röntgenapparatur eller radioaktiva källor för industriell radiografi eller bearbetning av produkter eller forskning eller exponering av personer för strålning i samband med medicinsk behandling samt användning av acceleratorer med undantag för elektronmikroskop.

2. Förhandstillstånd kan krävas för andra verksamheter än dem som förtecknas i punkt 1.

3. Medlemsstaterna kan ange att det inte krävs tillstånd för en verksamhet, om

a) det gäller verksamheter som beskrivs i punkterna 1 a, c och e och som är undantagna från rapporteringsskyldigheten, eller

b) det gäller fall där en begränsad risk för att människor exponeras för strålning inte gör det nödvändigt att undersöka enskilda fall och verksamheter utförs i enlighet med villkoren i den nationella lagstiftningen.

Artikel 5

Tillstånd och friklassning för deponering, återvinning eller återanvändning

1. Det krävs förhandstillstånd för deponering, återvinning eller återanvändning av radioaktiva ämnen eller material som innehåller radioaktiva ämnen vilka härrör från någon verksamhet som omfattas av kravet på rapportering eller tillstånd.

2. Deponering, återvinning eller återanvändning av sådana ämnen eller material kan dock undantas från kraven i detta direktiv, förutsatt att de uppfyller de friklassningsnivåer som har fastställts av de nationella behöriga myndigheterna. Dessa friklassningsnivåer skall följa de grundkriterier som används i bilaga I och beakta alla andra tekniska riktlinjer som anges av gemenskapen.

AVDELNING IV BERÄTTIGANDE, OPTIMERING OCH BEGRÄNSNING AV DOSER I SAMBAND MED OLIKA VERKSAMHETER

KAPITEL I ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att alla nya kategorier eller slag av verksamheter som leder till exponering för joniserande strålning är berättigade innan de införs eller godkänns på grundval av sina ekonomiska, sociala eller övriga fördelar i förhållande till det men för hälsan de kan medföra.

2. Existerande kategorier eller slag av verksamheter kan ses över såvitt avser berättigandet, när nya och viktiga fakta rörande deras effektivitet eller konsekvenser framkommer.

3. Alla medlemsstaterna skall dessutom säkerställa följande:

a) Som ett led i optimeringen skall all bestrålning hållas på en så låg nivå som rimligen är möjligt med hänsyn till ekonomiska och sociala faktorer.

b) Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 får inte summan av doserna från alla relevanta verksamheter överstiga de dosgränser som fastställs i denna avdelning för arbetstagare, lärlingar, studerande och enskilda personer ur befolkningen som utsätts för strålning.

4. Den princip som fastställs i punkt 3 a skall gälla för all bestrålning för joniserande strålning till följd av de metoder som anges i artikel 2.1. Den princip som fastställs i punkt 3 b skall inte gälla för något av följande fall av bestrålning:

a) Personer som utsätts för bestrålning vid egen medicinsk diagnostisering eller behandling.

b) Personer som medvetet och av egen fri vilja utsätts för bestrålning för att hjälpa till (annat än som en del av sin yrkesutövning) att stödja och trösta patienter som genomgår medicinsk diagnostisering eller behandling.

c) Frivilliga som utsätts för bestrålning när de deltar i medicinska eller biomedicinska forskningsprogram.

5. Medlemsstaterna får inte tillåta avsiktlig tillsats av radioaktiva ämnen vid framställningen av livsmedel, leksaker, smycken och kosmetika och inte heller import eller export av sådana varor.

Artikel 7

Dosrestriktioner

1. Dosrestriktioner skall tillämpas där det är lämpligt som ett led i optimeringen av strålskyddet.

2. Riktlinjer som fastställs av varje medlemsstat för de lämpliga förfaranden som skall tillämpas för personer som utsätts för bestrålning i enlighet med artikel 6.4 b och c kan innefatta dosrestriktioner.

KAPITEL II BEGRÄNSNING AV DOSER

Artikel 8

Åldersgräns för arbetstagare som utsätts för strålning

Enligt artikel 11.2 får personer under 18 år inte tilldelas arbete som medför att de utsätts för strålning.

Artikel 9

Dosgränser för arbetstagare som utsätts för strålning

1 Gränsen för den effektiva dosen för arbetstagare som utsätts för strålning skall vara 100 millisievert (mSv) under en sammanhängande femårsperiod, med en effektiv dos på högst 50 mSv under ett enda år. Medlemsstaterna får fastställa en årlig dosgräns.

2. Utan att de påverkar tillämpningen av punkt 1 skall

a) gränsen för ekvivalent dos för ögonlinsen vara 150 mSv per år,

b) gränsen för ekvivalent dos för huden vara 500 mSv per år. Denna gräns skall gälla för dosen jämnt fördelat över en yta på 1 cm² oavsett hur stor yta som utsätts för bestrålning,

c) gränsen för ekvivalent dos för händer, underarmar, fötter och vrister vara 500 mSv per år.

Artikel 10

Särskilt skydd under graviditet och amning

1. Så snart en gravid kvinna i enlighet med nationell lagstiftning och/eller nationell praxis informerar företaget om sitt tillstånd, skall det ofödda barnet skyddas på samma sätt som enskilda personer ur befolkningen. Förhållandena för den gravida kvinnan i samband med hennes anställning skall därför vara sådana, att den ekvivalenta dosen till det ofödda barnet blir så låg som rimligen är möjligt och att det skall vara osannolikt att denna dos överstiger 1 mSv under åtminstone återstoden av graviditeten.

2. Så snart en ammande kvinna informerat företaget om sitt tillstånd, skall hon inte placeras i arbete som medför en betydande risk för att kroppen utsätts för radioaktiv kontamination.

Artikel 11

Dosgränser för lärlingar och studerande

1. Dosgränserna för lärlingar och studerande som är 18 år gamla eller äldre och som under sina studier måste använda källor skall vara desamma som de dosgränser som fastställs i artikel 9 för arbetstagare som utsätts för strålning.

2. Gränsen för effektiv dos för lärlingar och studerande mellan 16 och 18 år som under sina studier måste använda källor skall vara 6 mSv per år.

Utan att de påverkar tillämpningen av denna dosgräns skall

a) gränsen för ekvivalent dos för ögonlinsen vara 50 mSv per år,

b) gränsen för ekvivalent dos för huden vara 150 mSv per år. Denna gräns skall gälla för dosen jämt fördelad över en yta på 1 cm² oavsett hur stor yta som utsätts för strålning,

c) gränsen för ekvivalent dos för händer, underarmar, fötter och vrister skall vara 150 mSv per år.

3. Dosgränserna för lärlingar och studerande för vilka bestämmelserna i punkterna 1 och 2 inte gäller skall vara desamma som de dosgränser för de enskilda personer ur befolkningen som anges i artikel 13.

Artikel 12

Särskilt planerad bestrålning

1. I undantagsfall, förutom i radiologiska nödsituationer, och efter utvärdering från fall till fall, får de behöriga myndigheterna, om något särskilt arbete kräver det, tillåta att vissa särskilt angivna arbetstagare under arbetet utsätts för bestrålning som överstiger de dosgränser som fastställs i artikel 9, förutsatt att sådan bestrålning är tidsbegränsad, begränsad till bestämda arbetsområden och ligger inom de högsta exponeringsnivåer som för det särskilda fallet fastställs av de behöriga myndigheterna. Följande villkor skall beaktas:

a) Endast arbetstagare i kategori A enligt definitionen i artikel 21 får komma i fråga för särskilt planerad bestrålning.

b) Lärlingar, studerande, gravida kvinnor och ammande kvinnor som sannolikt kan utsättas för att kroppen kontamineras skall undantas från sådan bestrålning.

c) Företaget skall noggrant motivera denna bestrålning i förväg och grundligt diskutera den med de frivilliga arbetstagarna, deras företrädare, den godkände läkaren, den godkända företagshälsovården eller den kvalificerade experten.

d) Information om de risker som arbetet medför och om de försiktighetsåtgärder som skall vidtas under arbetet skall i förväg ges de berörda arbetstagarna.

e) Alla doser i samband med sådan bestrålning skall antecknas separat i den journal som avses i artikel 34 och i den individuella journal som avses i artikel 28.

2. Överskridande av dosgränser på grund av särskilt planerad bestrålning skall inte nödvändigtvis utgöra ett skäl för arbetsgivaren att avstänga eller omplacera arbetstagaren från dennes vanliga sysselsättning utan arbetstagarens medgivande.

Artikel 13

Dosgränser för enskilda personer ur befolkningen

1. Utan att de påverkar tillämpningen av artikel 14 skall dosgränserna för enskilda personer ur befolkningen vara de som fastställs i punkterna 2 och 3.

2. Gränserna för effektiv dos skall vara 1 mSv per år. Under särskilda omständigheter får emellertid en högre effektiv dos tillåtas under ett enda år, förutsatt att medelvärdet under fem år i följd inte överstiger 1 mSv per år.

3. Utan att de påverkar tillämpningen av punkt 2

a) skall gränsen för dosekvivalenten för ögonlinsen vara 15 mSv per år.

b) skall gränsen för dosekvivalenten för huden vara 50 SmV per år jämnt fördelat över en yta 1 cm² av huden oavsett hur stor yta som utsätts för bestrålning.

Artikel 14

Bestrålning av hela befolkningen

Alla medlemsstater skall vidta rimliga åtgärder för att säkerställa att tillskottet till den bestrålning som hela befolkningen utsätts för till följd av olika verksamheter hålls så låg som man rimligen kan åstadkomma under beaktande av ekonomiska och sociala faktorer.

Summan av alla sådana tillskott skall bedömas regelbundet.

AVDELNING V UPPSKATTNING AV EFFEKTIV DOS

Artikel 15

För uppskattningen av effektiv dos och ekvivalent dos skall de värden och samband som anges i denna avdelning användas. De behöriga myndigheterna får tillåta användningen av likvärdiga metoder.

Artikel 16

Utan att de påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 15

a) skall för extern bestrålning de värden och samband om anges i bilaga II användas för att uppskatta de relevanta effektiva doserna och de ekvivalenta doserna.

b) får för intern bestrålning från en radionuklid eller från en blandning av radionuklider de värden och samband som anges i bilagorna II och III användas för att uppskatta de effektiva doserna.

AVDELNING VI GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER FÖR SKYDDSÅTGÄRDER FÖR ARBETSTAGARE, LÄRLINGAR OCH STUDERANDE SOM UTSÄTTS FÖR STRÅLNING I SAMBAND MED OLIKA VERKSAMHETER

Artikel 17

Skyddsåtgärder för arbetstagare som utsätts för strålning skall särskilt bygga på följande principer:

a) Förhandsutvärdering för att fastställa strålningsriskens karaktär och storlek för arbetstagare som utsätts för bestrålning samt genomförande av optimering av strålskyddet under alla arbetsförhållanden.

b) Indelning av arbetsplatser i olika områden, där så är lämpligt, med hänvisning till en uppskattning av de förväntade årliga doserna och sannolikheten för och storleken av potentiell bestrålning.

c) indelning av arbetstagare i olika kategorier.

d) Genomförande av kontrollåtgärder och övervakning av de olika områdena och de olika arbetsförhållandena inklusiva individuell dosövervakning, där så är nödvändigt.

e) Läkarkontroll.

KAPITEL I ÅTGÄRDER FÖR BEGRÄNSNING AV BESTRÅLNING

Avsnitt 1 Indelning och avgränsning av områden

Artikel 18

Åtgärder på arbetsplatser

1. I strålskyddssyfte skall åtgärder vidtas på alla arbetsplatser där exponering för joniserande strålning som överstiger 1 mSv per år eller en ekvivalent dos på en tiondel av de dosgränser för ögonlinsen, huden och extremiteterna som fastställs i artikel 9.2 är möjlig. Sådana åtgärder måste vara anpassade till anläggningarnas och källornas karaktär och till riskernas storlek och karaktär. Omfattningen av försiktighetsåtgärderna och övervakningen samt deras typ och kvalitet måste vara anpassad till de risker som är förknippade med arbete som medför exponering för joniserande strålning.

2. Det skall göras åtskillnad mellan kontrollerade områden och skyddsområden.

3. De behöriga myndigheterna skall utarbeta riktlinjer för indelningen av kontrollerade områden och skyddsområden, som skall vara tillämpliga på de särskilda omständigheterna.

4. Företaget skall fortgående granska arbetsförhållandena i kontrollerade områden och skyddsområden.

Artikel 19

Krav för kontrollerade områden

1. De lägsta kraven för ett kontrollerat område är följande:

a) Det kontrollerade området skal avgränsas och tillträde till det skall begränsas till personer som har fått adekvat utbildning och som kontrolleras i enlighet med skrivna regler som tillhandahålls av företaget. Speciella åtgärder skall vidtas då det finns en betydande risk för spridning av radioaktiv kontamination, t.ex. passage av personer och varor in i och ut ur området.

b) Med beaktande av strålningsriskernas karaktär och omfattning i det kontrollerade området skall strålningskontrollen av arbetsmiljön anordnas i enlighet med bestämmelserna i artikel 24.

c) Skyltar som anger typ av område, källornas karaktär och de risker de medför skall sättas upp.

d) Arbetsinstruktioner som är lämpliga för den strålningsrisk som är förknippad med källorna och det arbete som ingår skall fastställas.

2. Efter samråd med den godkända företagshälsovården eller de kvalificerade experterna skall dessa åligganden utföras på företagets ansvar.

Artikel 20

Krav för skyddsområden

1. Kraven för ett skyddsområde är följande:

a) Som ett lägsta krav med hänsyn till strålningsriskernas karaktär och omfattning i skyddsområdena skall den radiologiska tillsynen av arbetsmiljön anordnas i enlighet med bestämmelserna i artikel 24.

b) Om det är tillämpligt skall skyltar sättas upp som anger typ av område, strålkällornas karaktär och deras inneboende risker.

c) Om det är lämpligt skall arbetsinstruktioner fastställas som är lämpliga för den strålningsrisk och det arbete som ingår.

2. Uppfyllandet av dessa skyldigheter skall ske på företagets ansvar efter samråd med de kvalificerade experterna eller den godkända företagshälsovården.

Avsnitt 2 Indelning av arbetstagare, lärlingar och studerande som exponeras för strålning

Artikel 21

Indelning i kategorier av arbetstagare som utsätts för strålning

Vid dosövervakning och kontroll skall en åtskillnad göras mellan följande två kategorier av arbetstagare som utsätts för strålning:

a) kategori A: de arbetstagare som riskerar att utsättas för en effektiv dos som är högre än 6 mSv per år eller en ekvivalent dos som är högre än tre tiondelar av de dosgränser för ögonlinsen, huden och extremiteterna som fastställs i artikel 9.2.

b) kategori B: de arbetstagare som exponeras för strålning men som inte tillhör kategori A.

Artikel 22

Information och utbildning

1. Medlemsstaterna skall kräva att företaget informerar arbetstagare som utsätts för strålning samt lärlingar och studerande som under sina studier måste använda källor om följande:

a) De hälsorisker som deras arbete medför.

- De allmänna strålskydds- och försiktighetsåtgärder som skall vidtas och särskilt de som gäller drift- och arbetsförhållandena med avseende både på verksamheten i allmänhet och på varje slag av arbetsstation eller arbetsuppgift som kan tilldelas dem.

- Betydelsen av att uppfylla de tekniska, medicinska och administrativa kraven.

b) När det är fråga om kvinnor, nödvändigheten av att tidigt meddela en graviditet på grund av riskerna för att det ofödda barnet skall utsättas för strålning och risken för att barnet skall kontamineras vid amning om moderns kropp utsatts för radioaktiv kontamination.

2. Medlemsstaterna skall kräva att företagen anordnar relevant utbildning på strålskyddsområdet för arbetstagare, lärlingar och studerande som utsätts för strålning.

Avsnitt 3 Bedömning och genomförande av strålskyddsåtgärder för arbetstagare som utsätts för strålning

Artikel 23

1. Företaget skall ha ansvaret för att bedöma och genomföra strålskyddsåtgärder för arbetstagare som utsätts för strålning.

2. Medlemsstaterna skall kräva att företagen samråder med de kvalificerade experterna eller den godkända företagshälsovården vid undersökning och kontroll av skyddsutrustning och mätinstrument, som särskilt skall omfatta.

a) kritisk förhandsgranskning ur strålskyddssynpunkt av ritningar för anläggningar,

b) godkännande från strålskyddssynpunkt att använda nya eller ändrade strålkällor,

c) regelbundna kontroller av skyddsutrustningens och skyddsåtgärdernas effektivitet,

d) regelbundna kalibreringar av mätinstrumenten och regelbundna kontroller att de är funktionsdugliga och används på ett riktigt sätt.

KAPITEL II BEDÖMNING AV BESTRÅLNING

Avsnitt 1 Dosövervakning på arbetsplatsen

Artikel 24

1. Den radiologiska tillsyn av arbetsmiljön som nämns i artiklarna 19.1 b och 20.1 a skall när det är lämpligt, omfatta

a) mätningar av externa dosrater, med angivande av typen av och kvaliteten på strålningen i fråga,

b) mätningar av koncentrationen i luften och ytors kontamination med radioaktiva ämnen, med angivande av deras egenskaper samt fysikaliska och kemiska tillstånd.

2. Resultaten av dessa mätningar skall registreras och, om det är nödvändigt, användas för att uppskatta enskilda doser i enlighet med kraven i avsnitt 2.

Avsnitt 2 Individuell dosövervakning

Artikel 25

Dosövervakning - Allmänt

1. Individuell dosövervakning skall ske systematisk för arbetstagare i kategori A som utsätts för strålning. Denna dosövervakning skall grunda sig på individuella mätningar som utförs av en godkänd dosimetritjänst. I fall där arbetstagare i kategori A löper risk att utsättas för betydande intern kontamination skall ett lämpligt system för dosövervakning inrättas. De behöriga myndigheterna får ge allmänna riktlinjer för att identifiera sådana arbetstagare.

2. Dosövervakning av arbetstagare i kategori B skall vara tillräcklig för att åtminstone visa att det var riktigt att placera sådana arbetstagare i kategori B. Medlemsstaterna får kräva individuell dosövervakning och, om nödvändigt, individuella mätningar utförda av en godkänd dosimetritjänst för arbetstagare i kategori B.

3. I fall där individuella mätningar är omöjliga eller icke adekvata skall den individuella dosövervakningen grunda sig på en bedömning antingen utifrån individuella mätningar på andra arbetstagare som har utsatts för strålning eller utifrån resultaten av den arbetsplatstillsyn som föreskrivs i artikel 24.

Avsnitt 3 Dosövervakning vid oförutsedd bestrålning eller bestrålning i nödläge

Artikel 26

Vid oförutsedd bestrålning skall de relevante doserna och deras fördelning i kroppen bedömas.

Artikel 27

Vid bestrålning i nödläge skall individuell dosövervakning eller bedömning av de enskilda doserna utföras på ett sätt som är lämpligt alltefter omständigheterna.

Avsnitt 4 Registrering och rapportering av resultat

Artikel 28

1. En journal som innehåller resultaten av den individuella dosövervakningen skall upprättas för varje arbetstagare i kategori A som utsätts för strålning.

2. Med avseende på punkt 1 skall följande arkiveras under den tid det arbete pågår som medför att arbetstagaren utsätts för joniserande strålning samt därefter tills personen har eller skulle ha uppnått en ålder av 75 år men aldrig mindre än 30 år från det att arbetet som medför bestrålning upphör:

a) En journal över bestrålning som mätts eller uppskattats, alltefter omständigheterna, av individuella doser i enlighet med artikel 12 och artiklarna 25-27.

b) Vid sådan bestrålning som avses i artiklarna 26 och 27, rapporterna om omständigheterna och de vidtagna åtgärderna.

c) Resultaten av den arbetsplatsövervakning som, där så är nödvändigt, används för att uppskatta enskilda doser.

3. Den bestrålning som avses i artiklarna 12, 26 och 27 skall registreras separat i den dosjournal som avses i punkt 1.

Artikel 29

1. Resultaten av den individuella dosövervakning som anges i artiklarna 25-27 skall

a) göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna och för företaget,

b) görs tillgängliga för den berörda arbetstagaren i enlighet med artikel 38.2,

c) föreläggas den godkände läkaren eller den godkända företagshälsovården, så att deras inverkan på hälsan skall kunna bedömas i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 31.

2. Medlemsstaterna skall fastställa de villkor enligt vilka resultaten av individuell dosövervakning skall överlämnas.

3. Vid oförutsedd bestrålning eller bestrålning i nödläge skall resultaten av individuell dosövervakning överlämnas utan dröjsmål.

KAPITEL III LÄKARKONTROLL AV ARBETSTAGARE SOM UTSÄTTS FÖR STRÅLNING

Artikel 30

Läkarkontroll av arbetstagare som utsätts för strålning skall bygga på de principer som gäller för yrkesmedicin i allmänhet.

Avsnitt 1 Läkarkontroller av arbetstagare i kategori A

Artikel 31

Läkarkontroller

1. Trots företagets övergripande ansvar skall godkända läkare eller godkänd företagshälsovård ansvara för läkarkontroller av arbetstagare i kategori A.

Dessa läkarkontroller måste vara sådana att de gör det möjligt att fastställa de övervakade arbetstagarnas hälsotillstånd vad avser deras lämplighet att utföra de uppgifter som har tilldelats dem. Därför måste den godkände läkaren eller den godkända företagshälsovården få tillgång till all relevant information som de begär, inklusive sådan som gäller miljöförhållandena i arbetslokalerna.

2. Läkarkontrollen skall omfatta följande:

a) Läkarundersökning före anställning eller klassificering som arbetstagare i kategori A.

Syftet med denna grundliga undersökning skall vara att bestämma om arbetstagaren är lämplig för en anställning som han kan komma i fråga för som arbetstagare i kategori A.

b) Regelbundna hälsoundersökningar.

Hälsotillståndet för alla arbetstagare i kategori A skall följas upp minst en gång per år för att avgöra om de fortfarande är lämpade att utföra sina arbetsuppgifter. Utformningen av dessa uppföljningar, som kan genomföras så många gånger som den godkände läkaren anser nödvändigt, skall bero på typen av arbete och på den enskilda arbetstagarens hälsotillstånd.

3. Sedan arbetet har upphört får den godkände läkaren eller den godkända företagshälsovården ange att läkarkontrollerna behöver fortgå under så lång tid som de anser nödvändigt för att skydda den berörda personens hälsa.

Artikel 32

Medicinsk indelning

Följande medicinska indelning skall användas i fråga om lämplighet för arbete som arbetstagare i kategori A:

a) Lämplig.

b) Lämplig, under vissa förutsättningar.

c) Ej lämplig.

Artikel 33

Ingen arbetstagare får anställas eller klassificeras under någon period för en särskild tjänst som arbetstagare i kategori A, om den medicinska resultaten visar att han inte är lämplig för den särskilda tjänsten.

Artikel 34

Journaler

1. En journal skall upprättas för varje arbetstagare i kategori A och hållas aktuell så länge arbetstagaren tillhör den kategorin. Därefter skall den arkiveras tills personen har eller skulle ha uppnått en ålder av 75 år, och i varje fall minst 30 år efter det att det arbete som medförde exponering för joniserande strålning har upphört.

2. Journalen skall innehålla information om anställningens art, resultaten av läkarundersökningen före anställningen eller klassificeringen som arbetstagare i kategori A, de regelbundna hälsoundersökningarna och den journal över doser som avses i artikel 28.

Avsnitt 2 Särskilda kontroller av arbetstagare som utsätts för strålning

Artikel 35

1. Särskilda läkarkontroller skall göras i varje enskilt fall då en av de dosgränser som fastställs i artikel 9 har överskridits.

2. Villkoren för att utsättas för ytterligare bestrålning skall vara föremål för godkännande av den godkända läkaren eller den godkända företagshälsovården.

Artikel 36

Den läkarkontroll av arbetstagare som utsätts för strålning, som föreskrivs i artiklarna 30 och 31, skall kompletteras med ytterligare åtgärder som den godkände läkaren eller den godkände företagshälsovården anser nödvändiga för hälsoskyddet för arbetstagare som utsätts för strålning, t.ex. ytterligare undersökningar, dekontaminationsåtgärder eller brådskande behandling.

Avsnitt 3 Överklaganden

Artikel 37

Alla medlemsstater skall fastställa ett förfarande för överklagande av resultat och beslut enligt artiklarna 32, 33 och 35.

KAPITEL IV MEDLEMSSTATERNAS UPPGIFTER MED AVSEENDE PÅ SKYDD AV ARBETSTAGARE SOM UTSÄTTS FÖR STRÅLNING

Artikel 38

1. Alla medlemsstater skall upprätta ett eller flera inspektionssystem i syfte att upprätthålla respekten för de bestämmelser som införs i enlighet med detta direktiv samt inleda övervaknings- och interventionsåtgärder när det är nödvändigt.

2. Alla medlemsstater skall kräva att arbetstagare på begäran får tillgång till resultaten från deras personliga dosövervakning, inklusive mätresultat som kan ha använts för att uppskatta dem, eller bedömningar av deras doser som gjorts som en följd av arbetsplatsmätningar.

3. Alla medlemsstater skall vidta nödvändiga åtgärder för att på lämpligt sätt erkänna kompetensen för

- de godkända läkarna,

- den godkända företagshälsovården,

- de godkända dosimetritjänsterna,

- de kvalificerade experterna.

I detta syfte skall alla medlemsstater säkerställa att utbildning av sådana specialister anordnas.

4. Alla medlemsstater skall kräva att de medel som är nödvändiga för lämpligt strålskydd ställs till de ansvariga avdelningarnas förfogande. En särskild avdelning för strålskydd, avskild från produktions- och driftavdelningarna om det är en intern avdelning, med bemyndigande att utföra strålskyddsuppgifter och med särskilda rådgivande funktioner skall krävas för de anläggningar för vilka de behöriga myndigheterna anser det nödvändigt. Denna avdelning får vara gemensam för flera anläggningar.

5. Alla medlemsstater skall underlätta utbytet mellan de behöriga myndigheterna, de godkända läkarna, den godkända företaghälsovården, de kvalificerade experterna eller de godkända dosimetritjänsterna inom Europeiska gemenskapen av all relevant information om de doser som en arbetstagare tidigare fått, för att genomföra den läkarundersökning före anställning eller klassificering som arbetstagare i kategori A enligt kraven i artikel 31 och för att kontrollera den ytterligare bestrålning som arbetstagarna utsätts för.

KAPITEL V Skyddsåtgärder för lärlingar och studerande

Artikel 39

1. Bestrålningsförhållandena och skyddsåtgärderna för de lärlingar och studerande som är 18 år eller äldre som avses i artikel 11.1 skall vara likvärdiga med dem som gäller för arbetstagare i kategorierna A eller B som utsätts för bestrålning, beroende på vad som är lämpligt.

2. Bestrålningsförhållandena och skyddsåtgärderna för de lärlingar och studerande i åldern 16-18 år som avses i artikel 11.2 skall vara likvärdiga med dem som gäller för arbetstagare i kategori B som utsätts för bestrålning.

AVDELNING VII BETYDANDE ÖKNING AV BESTRÅLNINGEN PÅ GRUND AV NATURLIGA STRÅLKÄLLOR

Artikel 40

Tillämpning

1. Denna avdelning skall vara tillämplig på verksamheter som inte omfattas av artikel 2.1 och i vilka förekomsten av naturliga strålkällor medför att arbetstagare och enskilda personer ur befolkningen utsätts för bestrålning i en så mycket större omfattning att det inte kan förbises från strålskyddssynpunkt.

2. Alla medlemsstater skall säkerställa att de verksamheter som kan komma att beröras identifieras med hjälp av undersökningar eller andra lämpliga metoder. Dessa omfattar i synnerhet

a) verksamheter där arbetstagare och, när det är lämpligt, enskilda personer ur befolkningen utsätts för toron- eller radondöttrar, gammastrålning eller någon annan bestrålning på arbetsplatser, t.ex. kurorter, grottor, gruvor, underjordiska arbetsplatser och arbetsplatser ovan jord i bestämda områden,

b) verksamheter som innebär arbete med och lagring av material, som vanligen inte betraktas som radioaktiva men som innehåller naturligt förekommande radionuklider, vilka medför att arbetstagarna och, när det är lämpligt, enskilda personer ur befolkningen utsätts för strålning i betydligt större omfattning,

c) verksamheter som leder till uppkomst av rester, som vanligen inte betraktas som radioaktiva men som innehåller naturligt förekommande radionuklider, som medför att enskilda personer ur befolkningen och, i tillämpliga fall, arbetstagare exponeras för strålning i betydligt större omfattning,

d) flygplansdrift.

3. Artiklarna 41 och 42 skall vara tillämpliga i den utsträckning som medlemsstaterna har förklarat att exponering för naturliga strålkällor på grund av verksamheter som identifieras i enlighet med punkt 2 i denna artikel behöver uppmärksammas och måste bli föremål för kontroll.

Artikel 41

Skydd mot strålning från naturliga strålkällor från mark och berggrund

För alla verksamheter som medlemsstaterna förklarar vara av intresse skall det krävas att lämpliga medel ställs till förfogande för övervakning av strålningen och i den utsträckning det är nödvändigt

a) genomförande av rättelseåtgärder för att minska bestrålningen i enlighet med delar av eller hela avdelning IX,

b) tillämpningen av strålskyddsåtgärder i enlighet med hela eller delar av avdelningarna III, IV, V, VI och VIII.

Artikel 42

Skydd av flygplansbesättningar

Alla medlemsstater skall vidta åtgärder för att företag som bedriver flygverksamhet skall beakta att flygplansbesättningar kan komma att utsättas för en kosmisk strålning som överstiger 1 mSv per år. Företagen skall vidta lämpliga åtgärder och i synnerhet

- bedöma den strålning som den berörda flygplansbesättningen utsätts för,

- ta hänsyn till den bedömda strålningen vid utarbetande av arbetsscheman för att minska doserna för de flygplansbesättningar som utsätts för stor bestrålning,

- informera de berörda arbetstagarna om de hälsorisker som deras arbete medför,

- tillämpa artikel 10 på kvinnlig flygplansbesättning.

AVDELNING VIII GENOMFÖRANDE AV STRÅLSKYDD FÖR BEFOLKNINGEN UNDER NORMALA FÖRHÅLLANDEN

Artikel 43

Grundläggande princip

Alla medlemsstater skall skapa de nödvändiga villkoren för att säkerställa bästa möjliga skydd för befolkningen på grundval av de principer som fastställs i artikel 6 och för att tillämpa de grundläggande principerna för skyddsåtgärder för befolkningen.

Artikel 44

Villkor för tillstånd för verksamheter som medför risk för att befolkningen skall utsättas för joniserande strålning

Med skyddsåtgärder för befolkningen under normala förhållanden vid förfaranden som kräver förhandstillstånd avses alla åtgärder och undersökningar för att upptäcka och eliminera de faktorer som, i samband med någon verksamhet som innefattar exponering för joniserande strålning, kan komma att medföra en risk för att befolkningen utsätts för bestrålning som inte kan förbises från strålskyddssynpunkt. Sådana skyddsåtgärder skall omfatta följande uppgifter:

a) Undersökning och godkännande från strålskyddssynpunkt av planer för anläggningar som medför risk för bestrålning samt av den föreslagna placeringen av sådana anläggningar inom det berörda territoriet.

b) Godkännande av att sådana nya anläggningar tas i drift under förutsättning att det finns tillräckligt skydd mot all strålning eller radioaktiv kontamination som kan komma att sträcka sig utanför anläggningens område, när det är relevant under beaktande av demografiska, meteorologiska, geologiska, hydrologiska och ekologiska villkor.

c) Undersökning och godkännande av planer för utsläpp av radioaktivt spillvatten.

Dessa uppgifter skall utföras i enlighet med regler som de behöriga myndigheterna fastställer på grundval av omfattningen av risken för strålning.

Artikel 45

Uppskattning av befolkningens doser

De behöriga myndigheterna skall

a) säkerställa att dosuppskattningar i samband med verksamheter som avses i artikel 44 görs på ett så realistiskt sätt som möjligt för befolkningen som helhet och för kritiska grupper i befolkningen på alla platser där sådana kan förekomma,

b) besluta om hur ofta bedömning skall göras och vidtas alla nödvändiga åtgärder för att identifiera kritiska grupper i befolkningen med beaktande av de sätt på vilka radioaktiva ämnen faktiskt kan överföras

c) med beaktande av strålningsriskerna säkerställa att uppskattningarna av befolkningens doser omfattar

- bedömning av doserna till följd av extern bestrålning med angivande av, om så är lämpligt, typen av strålning,

- bedömning av intaget av radionuklider med angivande av radionuklidernas karaktär och, om det är nödvändigt, deras fysikaliska och kemiska tillstånd samt bestämning av dessa radionukliders aktivitet och koncentrationer,

- bedömning av de doser som de kritiska grupperna i befolkningen kan komma att erhålla samt specificering av dessa gruppers karakteristika

d) kräva arkivering av journaler rörande mätningar av extern bestrålning, uppskattningar av intag av radionuklider och radioaktiv kontamination samt resultaten av bedömningen av de doser som har erhållits av de kritiska grupperna och befolkningen.

Artikel 46

Inspektion

Såvitt avser hälsoskyddet för befolkningen skall alla medlemsstater upprätta ett system för inspektion för att upprätthålla respekten för de bestämmelser som införs i enlighet med detta direktiv och för att inleda övervakningsåtgärder på strålskyddsområdet.

Artikel 47

Företagens ansvar

1. Alla medlemsstater skall kräva att det företag som är ansvarigt för sådana verksamheter som avses i artikel 2 utför dem i enlighet med principerna för hälsoskyddet för befolkningen på strålskyddsområdet och att det inom sina anläggningar särskilt utför följande uppgifter:

a) Uppnå och bibehålla en optimal nivå för skydd för miljön och befolkningen.

b) Kontrollera de tekniska anordningarnas effektivitet för att skydda miljön och befolkningen.

c) I syfte att kontrollera strålskyddet godkänna användningen av utrustning och åtgärder för att när det är lämpligt antingen mäta eller bedöma bestrålning och radioaktiv kontamination av miljön och befolkningen.

d) Regelbundet kalibrera mätinstrument och regelbundet kontrollera att de är funktionsdugliga och används på ett riktigt sätt.

2. Kvalificerade experter och, om så är lämpligt, den särskilda strålskyddsavdelning som avses i artikel 38.4 skall delta i utförandet av dessa uppgifter.

AVDELNING IX INTERVENTION

Artikel 48

Tillämpning

1. Denna avdelning skall vara tillämplig på intervention i radiologiska nödsituationer eller vid fall av bestående bestrålning till följd av efterverkningarna av en radiologisk nödsituation eller ett tidigare eller gammalt förfarande eller en tidigare eller gammal verksamhet.

2. Genomförandet och omfattningen av en intervention skall övervägas i enlighet med följande principer:

- Intervention skall företas endast om minskningen av menet på grund av strålning är tillräcklig för att motivera den skada och de kostnader, inklusive sociala kostnader, som interventionen ger upphov till.

- Interventionens form, omfattning och varaktighet skall optimeras så att nyttan av minskningen av men för hälsan minus det men interventionen ger upphov till maximeras.

- De dosgränser som föreskrivs i artiklarna 9 och 13 skall inte gälla för interventioner. Dock skall de interventionsnivåer som fastställs för att tillämpa artikel 50.2 utgöra indikationer för de situationer i vilka intervention är lämplig. Vidare skall vid sådan långvarig bestrålning som omfattas av artikel 53 de dosgränser som fastställs i artikel 9 normalt vara tillämpliga för arbetstagare som omfattas av intervention.

Avsnitt 1 Interventioner i radiologiska nödsituationer

Artikel 49

Potentiell bestrålning

Medlemsstaterna skall, när det är lämpligt, kräva

- att möjligheten att radiologiska nödsituationer uppstår till följd av verksamheter som är föremål för det rapporterings- eller tillståndssystem som fastställs i avdelning III beaktas,

- att det görs en bedömning av fördelningen i tid och rum av de radioaktiva ämnen som sprids vid en eventuell radiologisk nödsituation,

- att det görs en bedömning av motsvarande potentiella bestrålning.

Artikel 50

Förberedelse för intervention

1. Alla medlemsstater skall säkerställa att hänsyn tas till att radiologiska nödsituationer kan uppstå i samband med verksamhet inom eller utanför deras territorium och komma att beröra dem.

2. Alla medlemsstater skall säkerställa att lämpliga interventionsplaner som beaktar de allmänna principer för strålskydd vid intervention som avses i artikel 48.2 och de lämpliga interventionsnivåer som fastställs av de behöriga myndigheterna utarbetas på nationell eller lokal nivå, också inom anläggningarna, i syfte att hantera de olika slagen av radiologiska nödsituationer, och att sådana planer med jämna mellanrum provas i lämplig utsträckning.

3. Alla medlemsstater skall, när det är lämpligt, säkerställa att speciella grupper för teknisk, medicinsk och hälsomässig intervention skapas och utbildas på lämpligt sätt.

4. Alla medlemsstater skall sträva efter att samarbeta med andra medlemsstater eller icke-medlemsstater såvitt avser möjliga radiologiska nödsituationer i anläggningar på deras eget territorium, vilka kan påverka andra medlemsstater eller icke-medlemsstater, för att underlätta organisationen av strålskyddet i dessa stater.

Artikel 51

Genomförande av interventioner

1. Alla medlemsstater skall föreskriva att det företag som är ansvarigt för den berörda verksamheten omedelbart till de behöriga myndigheterna skall anmäla alla radiologiska nödsituationer som inträffar på deras territorium och kräva att alla lämpliga åtgärder vidtas för att begränsa konsekvenserna.

2. Alla medlemsstater skall säkerställa att det företag som är ansvarligt för den berörda verksamheten vid en radiologisk nödsituation på deras eget territorium gör en första provisorisk bedömning av nödsituationen omständigheter och konsekvenser samt medverkar i interventionen.

3. Alla medlemsstater skall säkerställa att, om situationen kräver det, interventioner genomförs vad gäller

- källan, för att minska och hejda den direkta strålningen och emissionen av radionuklider,

- miljön, för att minska överföringen av radioaktiva ämnen till enskilda personer,

- enskilda personer, för att minska bestrålningen och organisera behandlingen av offer.

4. Vid en radiologisk nödsituation på eller utanför deras territorium skall alla medlemsstater kräva följande:

a) Organisationen av lämplig intervention med hänsyn till den konkreta nödsituationen.

b) Bedömning och registrering av konsekvenserna av den radiologiska nödsituationen och av interventionens effektivitet.

5. Alla medlemsstater skall vid en radiologisk nödsituation som uppstår i en anläggning på deras territorium eller som kan antas få radiologiska följder på deras territorium, upprätta förbindelser för att samarbeta med övriga medlemsstater eller icke-medlemsstater som kan komma att beröras.

Artikel 52

Bestrålning av arbetstagare eller interventionspersonal in nödsituationer

1. Alla medlemsstater skall vidta åtgärder för situationer där arbetstagare eller interventionspersonal som deltar i olika former av interventioner riskerar att utsättas för bestrålning in nödläge som medför doser som överstiger dosgränserna för arbetstagare som utsätts för bestrålning. Därför skall alla medlemsstater fastställa bestrålningsnivåer med hänsyn till de tekniska kraven och hälsoriskerna. Dessa nivåer skall vara operativa riktlinjer. En bestrålning som överstiger dessa speciella nivåer får tillåtas i undantagsfall för att rädda människoliv och endast för frivilliga som informeras om de risker som sådana interventioner medför.

2. Alla medlemsstater skall kräva radiologisk övervakning och läkarkontroll av de grupper som genomför de speciella interventionerna i nödsituationer.

Avsnitt II Intervention vid varaktig bestrålning

Artikel 53

Om medlemsstaterna har konstaterat en situation som leder till varaktig bestrålning, som beror på följdverkningarna av en radiologisk nödsituation eller ett tidigare förfarande, skall de om nödvändigt och med hänsyn till exponeringsrisken säkerställa att

a) det berörda området avgränsas,

b) åtgärder för övervakning av bestrålningen vidtas,

c) alla lämpliga interventioner genomförs med hänsyn till den konkreta situationen,

d) tillträde till eller användning av mark eller byggnader inom det avgränsade området regleras.

AVDELNING X SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 54

Detta direktiv fastställer de grundläggande säkerhetsnormerna för skydd av arbetstagares och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning och syftar till att medlemsstaterna genomför dessa på ett enhetligt sätt. Om en medlemsstat antar strängare dosgränser än de som fastställs i detta direktiv skall den underrätta kommissionen och medlemsstaterna om detta.

Artikel 55

Genomförande i medlemsstaternas lagstiftning

1. Medlemsstaterna skall fram till den 13 maj 2000 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar samt vidta de administrativa åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall omedelbart underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall föras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 56

Upphävande

Direktiven av den 2 februari 1959, direktivet av den 5 mars 1962, direktiv 66/45/Euratom, direktiv 76/579/Euratom, direktiv 79/343/Euratom, direktiv 80/836/Euratom och direktiv 84/467/Euratom upphävs med verkan från och med den 13 maj 2000.

Artikel 57

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 13 maj 1996.

På rådets vägnar

S. AGNELLI

Ordförande

(1) EGT nr C 128, 9.5.1994, s. 209.

(2) EGT nr C 108, 19.4.1993, s. 48.

(3) EGT nr 11, 20.2.1959, s. 211/59.

(4) EGT nr 57, 6.7.1962, s. 1633/62.

(5) EGT nr 216, 26.11.1966, s. 3693/66.

(6) EGT nr L 187, 12.7,1976, s. 1.

(7) EGT nr L 83, 3.4.1979, s. 18.

(8) EGT nr L 246, 17.9.1980, s. 1.

(9) EGT nr L 265, 5.10.1984, s. 4.

(10) EGT nr L 265, 5.10.1984, s. 1.

(11) EGT nr L 371, 30.12.1987, s. 76.

(12) EGT nr L 371, 30.12.1987, s. 11. Förordningen ändrad genom förordning (Euratom) nr 2218/89 (EGT nr L 211, 22.7.1989, s. 19).

(13) EGT nr L 357, 7.12.1989, s. 31.

(14) EGT nr L 349, 13.12.1990, s. 21. Direktivet ändrat genom 1994 års anslutningsakt.

(15) EGT nr L 35, 12.2.1992, s. 24.

(16) EGT nr L 148, 19.6.1993, s. 1.

BILAGA I

KRITERIER SOM SKALL BEAKTAS VID TILLÄMPNINGEN AV ARTIKEL 3

1. En verksamhet får utan vidare övervägande undantas från rapporteringskravet, i enlighet med artikel 3.2 a eller 3.2 b, om antingen mängden eller aktivitetskoncentrationen, beroende på vad som är tillämpligt, av de aktuella radionukliderna inte överstiger värdena i kolumnerna 2 eller 3 i tabell A.

2. De grundläggande kriterierna för beräkningen av de värden i tabell A som gäller för verksamheter som får undantas är följande:

a) De radiologiska riskerna som den undantagna verksamheten medför för individer är så små att de inte behöver regleras.

b) Den samlade radiologiska effekten av den undantagna verksamheten är så liten att den inte behöver regleras under rådande omständigheter.

c) Den undantagna verksamheten är till sin natur utan radiologisk betydelse och sannolikheten att det skall leda till att kriterierna i a och b inte uppfylls är försumbar.

3. I undantagsfall, som föreskrivs i artikel 3, får enskilda medlemsstater besluta att en verksamhet, när så är lämpligt, i enlighet med de grundläggande kriterierna utan vidare övervägande får undantas, även om de aktuella radionukliderna avviker från värdena i tabell A, under förutsättning att följande kriterier uppfylls under alla tänkbara förhållanden:

a) Den effektiva dos som en enskild person ur befolkningen kan förväntas bli utsatt för på grund av den undantagna verksamheten är i storleksordningen 10 µSv eller mindre per år.

b) Antingen är den effektiva kollektivdosen som verksamheten ger upphov till per år inte större än ungefär 1 man × µSv eller också visar en bedömning av optimeringen att ett undantag är det bästa alternativet.

4. För radionuklider som inte är upptagna i tabell A skall den behöriga myndigheten, när det behövs, ange lämpliga värden för mängderna och aktivitetskoncentrationerna per massenhet. Värden som har angetts på detta sätt skall komplettera värdena i tabell A.

5. De värden som anges i tabell A gäller det totala förråd av radioaktiva ämnen som innehas av en person eller ett företag och som ingår i en bestämd verksamhet vid varje tidpunkt.

6. Nuklider med suffixet "+" eller "sec" i tabell A representerar modernuklider i jämvikt med sina motsvarande dotternuklider som förtecknas i tabell B. I detta fall hänför sig värdena i tabell A endast till modernukliden men tar redan hänsyn till den dotternuklid eller de dotternuklider som finns.

7. I alla andra fall av blandningar med mer än en nuklid får kravet på rapportering frångås om summan av kvoterna för varje nuklid av den totala befintliga mängden dividerad med det värde som upptas i tabell A är mindre än eller lika med 1. Denna summeringsregel gäller även aktivitetskoncentrationerna om de olika aktuella nukliderna finns i samma matris.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

BILAGA II

A. Beteckningar och deras betydelser i denna bilaga

miljödosekvivalent H* (d): den dosekvivalent i en punkt i ett strålfält som skulle alstras av det motsvarande utvidgade och riktade fältet i en ICRU-sfär på ett djup d, på en radie i motsatt riktning mot det riktade fältet. Det särskilda namnet på enheten för miljödosekvivalent är sievert (Sv).

riktningsdosekvivalent H' (d, Z): den dosekvivalent i en punkt i ett strålfält som skulle alstras av det motsvarande utvidgade fältet i en ICRU-sfär på ett djup d och på en radie i en angiven riktning, Z. Det särskilda namnet på enheten för riktningsdosekvivalent är sievert (Sv).

utvidgat och riktat fält: ett strålfält i vilket partikelfluensen och dess riktnings- och energifördelning är desamma som i det utvidgade fältet men där partikelfluensen har samma riktning.

utvidgat fält: ett fält som är härlett från det verkliga fältet, där partikelfluensen och dess riktnings- och energifördelning har samma värden i hela den volym som är av intresse som de har i referenspunkten i den verkliga fältet.

partikelfluens Ö: kvoten mellan dN och da, där dN är det antal partiklar som inträder i en sfär med tvärsnittsytan da:

Ö = >NUM>dN

>DEN>da

medel kvalitetsfaktor (>Start Grafik>

>Slut Grafik>

): medelvärde för kvalitetsfaktorn i en punkt i vävnaden där den absorberade dosen härrör sig från partiklar med olika L-värden. Den beräknas enligt uttrycket

>Start Grafik>

>Slut Grafik>

= >NUM>1/

>DEN"Start Grafik>

>Slut Grafik>

0∫∞ Q(L)D(L)dL

där D(L)dL är den absorberade dosen på 10 mm mellan den linjära energiöverföringen L och L + dL och Q(L) är den motsvarande kvalitetsfaktorn i den punkt som är av intresse. Sambanden mellan Q och L anges i C.

persondosekvivalent Hp(d): dosekvivalenten i mjukvävnad på ett lämpligt djup d under en angiven punkt i kroppen. Det särskilda namnet på enheten för persondosekvivalent är sievert (Sv).

kvalitetsfaktor (Q): en funktion av den linjära energiöverföringen (L) som används för att väga absorberade doser i en punkt på ett sådant sätt att hänsyn tas till strålningens kvalitet.

strålningens viktningsfaktor (WR): en dimensionslös faktor som används för att vikta den absorberade dosen i vävnader eller organ. De lämpliga WR-värdena anges i B.

absorberad dos i vävnad eller organ (DT): kvoten mellan den totala energi som överförs till en vävnad eller ett organ och massan av denna vävnad eller detta organ.

viktningsfaktor för vävnad (WT): en dimensionslös faktor som används för att vikta ekvivalent dos i en vävnad eller ett organ T. De lämpliga WT-värdena anges i D.

obegränsad linjär energiöverföring (L ∞): en storhet som definieras som

L ∞ = >NUM>dE

>DEN>dl

där dE är den genomsnittliga energiförlusten för en partikel med energin E som tillryggalägger en sträcka dl i vatten. I detta direktiv betecknas L ∞ med L.

ICRU-sfär: en kropp som har införts av Internationella kommissionen för strålningsenheter (ICRU) för att approximera människokroppen vad gäller energiabsorbering från joniserande strålning och som består av en sfär med diametern 30 cm i ett vävnadsekvivalent material med en densitet på 1 g cm-3 vars massa består av 76,2 % syre, 11,1 % kol, 10,1 % väte och 2,6 % kväve.

B. Värden på strålningens viktningsfaktor, WR

Värdena på strålningens viktningsfaktor, WR, beror på det externa strålfältets typ och kvalitet eller på typen och kvaliteten av den strålning som avges av en internt upptagen radionuklid.

När strålfältet är sammansatt av typer och energier med olika värden på WR, skall den absorberade dosen delas upp i olika block, vart och ett med sitt eget värde på WR, vilka adderas för att ange den totala dosekvivalenten. Alternativt kan den uttryckas som en kontinuerlig energifördelning där varje element av den absorberade dosen från energielementen mellan E och E + dE multipliceras med det relevanta WR-värdet i nedanstående tabell.

>Plats för tabell>

Vid beräkningar som omfattar neutroner kan det vara svårt att använda stegfunktionsvärden. I dessa fall kan det vara bättre att använda den kontinuerliga funktion som anges med följande matematiska samband:

WR = 5 + 17e-(ln(2E))2/6

där E är neutronenergin i MeV.

En direkt jämförelse av de båda beräkningssätten visas i figur 1.

>Hänvisning till >

Figur 1

Strålningens viktningsfaktorer för neutroner. Den streckade kurvan skall betraktas som en approximation.

För strålningstyper och strålningsenergi som inte finns med i tabellen kan en approximation av WR erhållas genom beräkning av den effektiva kvalitetsfaktorn >Start Grafik>

>Slut Grafik>

på ett djup av 10 mm i en ICRU-sfär.

C. Sambandet mellan kvalitetsfaktorn, Q(L), och den obegränsade linjära energiöverföringen, L

>

Plats för tabell>

D. Värden på vävnadens viktningsfaktor, WT (1*)

Värden på vävnadens viktningsfaktor, WT, anges nedan:

>Plats för tabell>

E. Operativa storheter för extern bestrålning

Operativa storheter för extern bestrålning används för individuell dosövervakning i strålskyddssyfte:

1. Individuell dosövervakning:

individdosekvivalent Hp(d),

d: djup i mm i kroppen.

2. Områdesövervakning:

miljödosekvivalent H*(d),

riktningsdosekvivalent H'(d,Z),

d: djup i mm under ytan av den sfär som anges i A,

Z: infallsvinkel.

3. För djupt inträngande strålning rekommenderas ett djup på 10 mm och för svagt inträngande strålning rekommenderas ett djup på 0,07 mm för huden och 3 mm för ögat.

(1*) Värdena har utarbetats från en referenspopulation med lika stort antal personer av vardera könet och med stor åldersspridning. I definitionen av effektiv dos gäller värdena för arbetstagare, för hela befolkningen och för vardera könet.

BILAGA III

A. Om inte annat anges gäller det genomgående i hela direktivet att kraven för stråldoserna avser summan av de relevanta stråldoserna från extern bestrålning under en angiven period samt de intecknade stråldoser som erhålls under en 50-årsperiod (upp till 70 års ålder för barn) från intag under samma period. Den angivna perioden är den som nämns i artiklarna 9 och 13 i samband med dosgränserna.

I allmänhet skall den effektiva dos E som en enskild person i åldersgruppen g utsätts för beräknas enligt följande formel:

E = Eexternal + jÓ h(g)j,ing Jj,ing + jÓ h(g)j,inh Jj,inh

där Eexternal är den relevanta effektiva dosen från extern bestrålning, h(g)j,ing och h(g)j,inh är den intecknade effektiva dosen per intag som tas upp av en enskild person i åldersgruppen g oralt eller genom inandning av radionukliden j (Sv/Bq). Jj,ing och Jj,inh är de relevanta intagen oralt eller genom inandning av radionukliden j (Bq).

B. Med undantag för strålning alstrad av radon och toron med sönderfallsprodukter anges värden för den intecknade effektiva dosen per intag oralt eller genom inandning för enskilda personer ur befolkningen samt för lärlingar och studenter mellan sexton och arton år i tabellerna A och B i denna bilaga.

Med undantag för strålning alstrad av radon eller toron med sönderfallsprodukter anges värden för den intecknade effektiva dosen per intag oralt eller genom inandning för arbetstagare som utsätts för bestrålning samt för lärlingar och studenter som är arton år eller äldre i tabell C.

Vad gäller bestrålning av enskilda personer ur befolkningen innefatter tabell A för oralt intag värden som motsvarar olika tarmöverföringsfaktorer f1 för spädbarn och för äldre personer. Också i fråga om bestrålning av enskilda personer ur befolkningen innefattar tabell B för inandning värden för olika typer av retention i lungorna med lämpliga f1-värden för den del av intaget som överförs till det gastrointestinala systemet. Om information finns tillgänglig om dessa parametrar skall det lämpliga värdet användas, annars skall det mest restriktiva värdet användas. För bestrålning under arbete innefatter tabell C värden för oralt intag som motsvarar olika tarmöverföringsfaktorer f1 och värden för inandning för olika typer av retention i lungorna med lämpliga f1-värden för den del av intaget som överförs till det gastrointestinala systemet.

Tabell D visar tarmöverföringsfaktorer f1 för grundämnen och kemiska föreningar för arbetstagare och, när det är tillämpligt, för enskilda personer ur befolkningen från oralt intag. Tabell E anger lungabsorberingstyper och tarmöverföringsfaktorer f1, också för grundämnen och kemiska föreningar, för arbetstagare som utsätts för strålning samt för lärlingar och studenter som är arton år eller äldre för intag genom inandning.

För enskilda personer ur befolkningen skall lungabsorberingstyperna och tarmöverföringsfaktorerna f1 ta hänsyn till grundämnets kemiska form på grundval av gällande internationella riktlinjer. Om ingen information finns om dessa parametrar skall det lägsta värdet användas.

C. För strålning som alstras av radon eller toron gäller följande vedertagna omräkningsfaktorer, effektiv dos per enhet potentiell alfa-energibestrålning (S per J.h.m-3):

Radon i hemmet:1,1

Radon på arbetsplatsen: 1,4

Toron på arbetsplatsen: 0,5

Potentiell alfa-energi (alstrad av radon och toron med sönderfallsprodukter): Den totala alfa-energi som fram till slutet avges under sönderfallet av radon och toron genom sönderfallskedjan, fram till men inte till och med 210Pb för 222Rn-kedjan och fram till stabilt 208Pb för 220Rn-kedjan. Enheten är J (joule). För bestrålning av en given koncentration under en given tidsperiod är enheten J.h.m-3.

D. Tabeller:

a) Doskoefficienter för oralt intag för enskilda personer ur befolkningen.

b) Doskoefficienter för inandning för enskilda personer ur befolkningen.

c) Doskoefficienter för inandning och oralt intag för arbetstagere.

d) f1-värden för beräkning av doskoefficienter för oralt intag.

e) Lungabsorberingstyper och f1-värden för grundämnenas kemiska form för beräkning av doskoefficienterna för inandning.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>