Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 10 april 2003. - Europeiska kommissionen mot Italienska republiken. - Fördragsbrott - Direktiv 89/655/CEE - Felaktigt införlivande. - Mål C-65/01.



Rättsfallssamling 2003 s. I-03655



Sammanfattning

Parter

Domskäl

Beslut om rättegångskostnader

Domslut

Nyckelord



Socialpolitik - Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet - Direktiv 89/655 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet - Införlivandet nödvändiggör införande av erforderliga minimikrav - Brister i en lagstiftning som endast innehåller föreskrifter om nödvändig anpassning av säkerhetsbestämmelser till den tekniska utvecklingen

(Rådets direktiv 89/391 och 89/655)

Sammanfattning



$$Införlivandet av direktiv 89/655 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet) i dess lydelse enligt direktiv 95/63 säkerställs inte med erforderlig klarhet och precision genom en nationell lagstiftning med föreskrifter om nödvändig anpassning av säkerhetsbestämmelser till den tekniska utvecklingen, vilka motsvarar den inställning som följer av direktivet utan att de minimikrav införs som krävs enligt detta direktiv.

( se punkterna 45, 47 och 48 )

Parter



I mål C-65/01,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av A. Aresu, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Italien, företrädd av U. Leanza, i egenskap av ombud, och D. Del Gaizo, avvocato dello Stato, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om fastställelse av att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i rådets direktiv 89/655/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 393, s. 13; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 182), i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 95/63/EG av den 5 december 1995 (EGT L 335, s. 28), och punkt 2.1 sjätte meningen, 2.2 andra meningen, 2.3 andra till fjärde meningarna och 2.8 andra meningen, andra till femte strecksatserna i bilaga I till detta direktiv, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att med nationell rätt införliva de tvingande minimikraven i dessa bestämmelser och således inte säkerställa skyddet för arbetstagare,

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J.-P. Puissochet samt domarna C. Gulmann, F. Macken och N. Colneric (referent), och J.N. Cunha Rodrigues,

generaladvokat: J. Mischo,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 26 september 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl



1 Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 14 februari 2001, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i rådets direktiv 89/655/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 393, s. 13; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 182), i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 95/63/EG av den 5 december 1995 (EGT L 335, s. 28) (nedan kallat direktiv 89/655), och punkt 2.1 sjätte meningen, 2.2 andra meningen, 2.3 andra till fjärde meningarna och 2.8 andra meningen, andra till femte strecksatserna, i bilaga I till detta direktiv, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att med nationell rätt införliva de tvingande minimikraven och således inte säkerställa skyddet för arbetstagare.

Tillämpliga bestämmelser

Gemenskapslagstiftningen

2 I artikel 4.1 a och 4.1 b i direktiv 89/655 föreskrivs följande:

"Utöver vad som sägs i artikel 3 skall arbetsgivaren anskaffa och/eller använda:

a) arbetsutrustning som, om den ställs till arbetstagarnas förfogande på företaget och/eller i verksamheten för första gången efter den 31 december 1992, uppfyller

...

ii) de minimikrav, som anges i bilagan, i den utsträckning inga andra direktiv som utfärdats av gemenskapen är tillämpliga, eller då sådana direktiv endast delvis är tillämpliga,

b) arbetsutrustning som, om den redan har ställts till arbetstagarnas förfogande på företaget och/eller i verksamheten den 31 december 1992, uppfyller de minimikrav som anges i bilagan senast fyra år efter den dagen."

3 I punkt 2.1 tredje stycket, det vill säga i fjärde, femte och sjätte meningen, i bilaga I till direktiv 89/655 föreskrivs följande:

"Om det behövs, skall operatören från huvudmanöverplatsen kunna förvissa sig om att ingen befinner sig inom riskområdena. Om detta inte är möjligt skall det finnas ett säkert varningssystem, som före varje start automatiskt ger en ljud- och/eller ljussignal. En utsatt arbetare måste ha tid och möjlighet att snabbt undgå fara, som beror på start eller stopp av arbetsutrustningen."

4 Punkt 2.2 i bilaga I till direktiv 89/655 har följande lydelse:

"Start av en arbetsutrustning skall endast kunna ske genom en medveten manöver med ett därför avsett manöverdon.

Detsamma skall gälla

- vid återstart, oavsett anledningen till stoppet,

- vid styrning av en betydande förändring av arbetsfunktionen (t.ex. hastighet, tryck etc.),

utom i det fall att en sådan återstart eller ändring inte utsätter arbetstagarna för någon risk.

Detta krav gäller inte, om återstarten eller förändringen i arbetsfunktion ingår i det normala arbetsförloppet i en automatisk anordning."

5 Enligt punkt 2.3 i bilaga I till det nämnda direktivet gäller följande:

"All arbetsutrustning skall vara försedd med ett manöverdon, som gör det möjligt att stoppa den helt och under säkra förhållanden.

Varje arbetsplats skall vara försedd med ett manöverdon, som gör det möjligt att stoppa hela eller delar av arbetsutrustningen beroende på typ av risk, så att utrustningen är i ett säkert tillstånd. Stoppdonet skall ha prioritet över startanordningen. När arbetsutrustningen, eller dess farliga delar, har bringats till stopp, skall energitillförseln till de aktuella drivanordningarna avbrytas."

6 Vad gäller skydd och säkerhetsanordningar som arbetsutrustningens rörliga delar skall vara försedda med när det finns risk för olyckor på grund av mekanisk kontakt med dessa delar föreskrivs i punkt 2.8 andra meningen, andra till femte strecksatserna följande:

"Skydd och säkerhetsanordningar

...

- får inte medföra ytterligare risker,

- får inte vara lätta att avlägsna eller sätta ur funktion,

- måste vara placerade på tillräckligt avstånd från riskområdet,

- får inte mer än nödvändigt skymma uppsikten över utrustningens operationer,

..."

Den nationella lagstiftningen

7 I artikel 2087 i den italienska civillagen föreskrivs följande:

"Arbetsgivaren är skyldig att inom ramen för företagets verksamhet vidta åtgärder som, med hänsyn till arbetets särskilda betingelser, arbetstagarnas erfarenhet och befintlig teknik, är nödvändiga för att skydda arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa."

8 I artikel 4.5 i lagstiftningsdekret nr 626 av den 19 september 1994 för genomförande av direktiv 89/391/EEG, 89/654/EEG, 89/655/EEG, 89/656/EEG, 90/269/EEG, 90/270/EEG, 90/394/EEG och 90/679/EEG om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (GURI nr 265 av den 12 november 1994, ordinarie tillägget nr 141, s. 5), i dess ändrade lydelse enligt lagstiftningsdekret nr 242 av den 19 mars 1996 (GURI nr 104 av den 6 maj 1996, ordinarie tillägget nr 75, s. 5, nedan kallat lagstiftningsdekret nr 626/94) föreskrivs följande:

"En arbetsgivare, chef eller assistent som inom ramen för sina respektive uppgifter och behörighetsområden utövar, leder eller övervakar de verksamheter som avses i artikel 1 [det vill säga 'alla privata eller offentliga verksamhetssektorer' utom föreskrivna undantag] skall vidta nödvändiga åtgärder för att garantera arbetstagarnas säkerhet och skydd, och i synnerhet

...

b) vidta de förebyggande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till de organisations- och produktionsförändringar som är relevanta för att uppnå skydd för arbetstagarnas hälsa och säkerhet i arbetet, det vill säga med hänsyn till teknikens utvecklingsnivå, förebyggande åtgärder och skydd."

9 I artiklarna 43, 44, 48, 49, 69, 71, 77, 80, 133, 157, 165, 209, 220 och 374 i presidentdekret nr 547/55 av den 27 april 1955 (GURI nr 158 av den 12 juli 1955, ordinarie tillägget, s. 3) i dess ändrade lydelse enligt lagstiftningsdekreten nr 626/94 i dess lydelse av den 19 september 1994 och nr 242/96 av den 19 mars 1996 (nedan kallat presidentdekret nr 547/55) föreskrivs följande:

"Artikel 43

Maskindelar som används för omvandling av en roterande rörelse till en fram- och tillbakagående rörelse eller tvärtom, såsom skenor, vevstänger, excenterskivor, vevarmar med mera, skall vara skyddade på lämpligt sätt.

Det skall vara möjligt att avstå från skydd i ramsågar för sten, marmor med mera, om det inte föreligger några särskilda faror, när de rörliga delarna är oåtkomliga eller när drivkraften inte är mer än en hästkraft eller hastigheten inte överstiger 60 varv/minut.

Artikel 44

Trädgrenar som skjuter ut från maskinen eller stativen med mer än en fjärdedel av sin diameter skall skäras ner till denna gräns eller skyddas med hjälp av ett skydd fäst på de orörliga delarna.

...

Artikel 48

Det är förbjudet att rengöra, smörja eller olja in maskinens rörliga delar och komponenter för hand, om det inte är nödvändigt på grund av särskilda tekniska krav, och i så fall bör det ske på ett sätt som gör att man undviker all fara.

Arbetstagarna skall kunna få kännedom om förbudet i denna artikel genom väl synliga skyltar.

Artikel 49

Det är förbjudet att utföra reparations- eller justeringsarbete på delar i rörelse.

När det är nödvändigt att utföra sådant arbete när maskinen är igång, bör lämpliga försiktighetsåtgärder vidtas för att garantera arbetstagarens säkerhet.

Arbetstagarna skall kunna få kännedom om förbudet i första stycket genom väl synliga skyltar.

...

Artikel 69

När det av tekniska orsaker eller av orsaker förenade med själva arbetet är omöjligt att på ett effektivt sätt skydda eller isolera de rörliga delarna eller de farliga arbetsområdena, bör andra åtgärder vidtas för att undanröja eller minska faran, bland annat genom att använda lämpliga verktyg, automater, extra anordningar för att stoppa maskinen och startsystem som kräver flera och samtidiga manövrar.

...

Artikel 71

I de fall som avses i artiklarna 69 och 70, när oskyddad eller otillräckligt skyddad arbetsutrustning kan träffa, dra med eller krossa någon och då den har en betydande kraft, skall anordningen för att stoppa maskinen, förutom att manöversystemet skall vara inom omedelbart räckhåll för händerna eller andra delar av arbetstagarens kropp, även ha ett effektivt bromssystem som gör det möjligt att snarast möjligt stoppa den.

...

Artikel 77

Maskinernas startanordningar skall vara placerade på ett sådant sätt att starter genom olyckshändelse utesluts eller vara försedda med anordningar som kan fylla samma funktion.

...

Artikel 80

Varje start av komplicerade maskiner som manövreras av flera arbetstagare, som är placerade på olika platser och som inte tydligt kan ses av den som har till uppgift att starta maskinen, skall föregås av en överenskommen ljudsignal.

...

Artikel 133

Valsverk och kalandrar som på grund av sin storlek, kraft, hastighet eller andra egenskaper medför speciella, särskilt allvarliga faror, bland annat valsverk (blandare) för gummi, kalandrar för gummiduk och annat, skall vara försedda med en anordning som gör det möjligt att omedelbart stoppa valsarna och manöverreglagen skall vara utformade och placerade så att stoppet kan åstadkommas även med ett enkelt och lätt tryck med vilken som helst del av arbetstagarens kropp för den händelse händerna skulle fastna i valsar i rörelse.

Förutom bromssystemet skall den stoppanordning som avses i föregående stycke också ha ett system som gör det möjligt att samtidigt kasta om valsarnas rörelse innan de stoppas helt.

...

Artikel 157

Trådhasplar skall vara försedda med en anordning som arbetstagaren kan manövrera direkt och som gör det möjligt att vid behov stoppa maskinerna omedelbart.

...

Artikel 165

Digelpressar och liknande maskiner som inte är utrustade med automatisk matning skall vara försedda med en anordning som gör det möjligt att bara med en rörelse av arbetstagarens hand stoppa maskinen automatiskt, när handen befinner sig i fara mellan det fasta bordet och det rörliga planet, eller vara utrustade med annan lämplig säkerhetsanordning med bevisad verkningsfullhet.

...

Artikel 209

Det skall finnas en anordning för att snabbt stoppa maskinen vid varje lastnings- och lossningsplats för vertikala transportanordningar med rörliga plan.

...

Artikel 220

Sluttande plan skall vara försedda med en säkerhetsanordning som kan stoppa vagnar eller tågsätt i händelse av avbrott i eller frigöring av draganordningarna, när detta visar sig vara nödvändigt på grund av längden, banans lutning, hastigheten eller andra särskilda installationsförhållanden och när de används för transport av personer, även sporadiskt.

När det av tekniska orsaker som är förbundna med anläggningens särskilda egenskaper eller dess funktion är omöjligt att använda den anordning som avses i första stycket, skall drag- och fästanordningarna för vagnarna ha en säkerhetsfaktor på minst åtta: i sådant fall får sluttande plan inte användas för transport av personer.

I samtliga fall skall drag- och fästanordningarna, liksom säkerhetsanordningarna kontrolleras varje månad.

...

Artikel 374

...

Anläggningar, maskiner, apparater, utrustning, verktyg, instrument och säkerhetsanordningar skall, med hänsyn till behovet av säkerhet i arbetet, uppfylla kraven på hållfasthet och ändamålsenlighet och de skall hållas i gott och funktionsdugligt skick. När det finns en skötselanvisning för de apparater som avses i andra stycket, bör den hållas uppdaterad."

Det administrativa förfarandet

10 Kommissionen ansåg att direktiv 89/655 inte hade till fullo införlivats med italiensk rätt inom den föreskrivna tidsfristen och inledde ett fördragsbrottsförfarande. Efter att ha berett Republiken Italien tillfälle att yttra sig, i synnerhet över minimikraven i bilaga I till det nämnda direktivet sände kommissionen den 4 augusti 1999 ett motiverat yttrande till denna medlemsstat och uppmanade den att inom två månader från delgivningen av yttrandet vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter det.

11 Republiken Italien besvarade inte det motiverade yttrandet. Efter en granskning av den lagstiftning som de italienska myndigheterna hade översänt i inledningen av det administrativa förfarandet fann kommissionen att direktiv 89/655 inte hade införlivats på ett tillfredsställande sätt. Den beslöt därför att väcka förevarande talan.

Talan

12 Sedan kommissionen tagit del av Republiken Italiens yttrande i dess svaromål återkallade den anmärkningen beträffande punkt 2.3 andra meningen i bilaga I till direktiv 89/655.

Huruvida punkt 2.1 sjätte meningen i bilaga I till direktiv 89/655 har införlivats

Parternas argument

13 Den italienska regeringen har hävdat att punkt 2.1 sjätte meningen i bilaga I till direktiv 89/655 har införlivats genom artikel 80 i presidentdekret nr 547/55.

14 Enligt den italienska regeringen har kommissionen felbedömt det samband som finns i punkt 2.1 i bilaga I till direktiv 89/655 mellan de tre meningar som utgör det tredje stycket i denna bestämmelse. Den mening som avses i det fördragsbrott som kommissionen gjort gällande, det vill säga den sjätte meningen i den nämnda punkten, utgör ett komplement till de två första meningarna. Den sjätte meningen har nämligen införts som tredje och sista mening i nämnda stycke. Dess funktion är följaktligen att precisera vad som är innebörden och syftet med vad som föreskrivs i andra meningen i detta stycke.

15 Artikel 80 i presidentdekret nr 547/55 gäller maskiner som manövreras av flera operatörer (utsatta personer) som inte tydligt kan ses av den som har till uppgift att starta maskinerna. Enligt den italienska regeringen är det till dessa som punkt 2.1 tredje stycket i bilaga I till direktiv 89/655 hänför sig när det i denna bestämmelse talas om utrustning med en "huvudmanöverplats", med vilket uttryck det med nödvändighet måste avses utrustning som kräver flera arbets- eller manöverplatser, det vill säga exakt sådana maskiner som avses i artikel 80 i presidentdekret nr 547/55.

16 Den italienska regeringen har framhållit att vad som anges i denna artikel inte är en allmän varning utan en "överenskommen" ljudsignal. Den har hävdat att en sådan signal ger de utsatta personerna kännedom om att ett förfarande inleds, som efter viss tid - som de berörda känner till och som är avhängig av de särskilda faror som föreligger med detta förfarande - avslutas med att arbetsutrustningen faktiskt sätts igång. Eftersom de utsatta personerna känner till signalen kan de undgå faror om varningssignalerna genomförs på korrekt sätt.

17 Enligt den nämnda regeringen kan sjätte meningen i punkt 2.1 i bilaga I till direktiv 89/655 inte läsas lösryckt från fjärde och femte meningarna i denna punkt.

18 Kommissionen har gjort gällande att den italienska regeringens resonemang grundas på en uppenbart felaktig förutsättning när den antar att syftet med det varningskrav som den kritiseras för att inte ha införlivat är att "precisera vad som är innebörden och syftet med den varningssignal" som föreskrivs för att starta maskinen för det fall operatören inte kan förvissa sig om att ingen befinner sig inom riskområdena. Det är felaktigt att påstå att sjätte meningen i punkt 2.1 i bilaga I till direktiv 89/655 är ett slags komplement till fjärde och femte meningarna i denna punkt och att den inte utgör annat än en precisering av innehållet i de meningarna. Tvärtom är, enligt kommissionen, just denna sjätte mening som genom att den ger den utsatta personen möjlighet att snabbt undgå fara, den viktigaste och den innehåller ett grundläggande krav som absolut måste iakttas.

19 Kommissionen har framhållit att det i artikel 80 i presidentdekret nr 547/55 endast föreskrivs krav på en "överenskommen ljudsignal". Bestämmelsen utgör således ett införlivande, inte av sjätte meningen i punkt 2.1 i bilaga I till direktiv 89/655 utan av femte meningen i denna punkt. Om sjätte meningen inte införlivas på rätt sätt kommer det otvivelaktigt att uppkomma situationer där eventuella varningssignaler för start och stopp av arbetsutrustningen inte gör det möjligt för de utsatta arbetstagarna att snabbt sätta sig i säkerhet. Kravet att de sistnämnda skall ha möjlighet att snabbt undgå fara förekommer inte alls i den italienska lagstiftningen. I denna föreskrivs den "överenskomna ljudsignalen" som enda skyldighet. Kommissionen anser att den skyldigheten inte är tillräcklig för att råda bot på den brist som består i att det inte finns något allmänt krav på att de berörda skall ha praktisk möjlighet att snabbt kunna undgå farliga situationer.

Domstolens bedömning

20 Domstolen erinrar om att det enligt fast rättspraxis krävs, vid införlivande av ett direktiv med rättsordningen i en medlemsstat, att den nationella rätten säkerställer att direktivet faktiskt tillämpas fullt ut, att den rättsliga situation som följer av dessa bestämmelser är tillräckligt klar och precis samt att de personer som berörs ges möjlighet att få full kännedom om sina rättigheter och, i förekommande fall, ges möjlighet att göra dem gällande vid de nationella domstolarna (se bland annat dom av den 23 mars 1995 i mål C-365/93, kommissionen mot Grekland, REG 1995, s. I-499, punkt 9, och av den 10 maj 2001 i mål C-144/99, kommissionen mot Nederländerna, REG 2001, s. I-3541, punkt 17).

21 Mot bakgrund härav skall domstolen pröva om de italienska bestämmelserna uppfyller kraven i direktiv 89/655.

22 Enligt de minimikrav som föreskrivs i sjätte meningen i punkt 2.1 i bilaga I till direktiv 89/655 måste, inom riskområdena "[e]n utsatt arbetare ... ha tid och möjlighet att snabbt undgå fara, som beror på start eller stopp av arbetsutrustningen". Detta krav är ett tillägg till kravet på "ljud- eller ljussignal" som följer av femte meningen i nämnda punkt 2.1.

23 Även om kravet i artikel 80 i presidentdekret nr 547/55 på att maskinernas start skall föregås av en "överenskommen ljussignal" utgör ett införlivande av femte meningen i punkt 2.1 i bilaga I till direktiv 89/655 uppfyller denna bestämmelse inte kraven i sjätte meningen i samma punkt.

24 Domstolen konstaterar följaktligen att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt punkt 2.1 sjätte meningen i bilaga I till direktiv 89/655.

Huruvida punkt 2.2 andra meningen i bilaga I till direktiv 89/655 har införlivats

Parternas argument

25 Den italienska regeringen har hävdat att punkt 2.2 andra meningen i bilaga I till direktiv 89/655 har införlivats genom artikel 77 i presidentdekret nr 547/55.

26 Enligt denna regering krävs det i denna artikel att det finns en anordning på maskinen (det vill säga en samordning av fysiska föremål som skall uppnå ett visst resultat) för att starta den. Anordningen skall bestå av ett system (så att operatören måste utföra starten genom fysisk rörelse) som av skäl hänförliga till fysisk beskaffenhet och placering på maskinen skall vara sådant att maskinen inte kan startas genom en olyckshändelse och av ett "logiskt" startsystem som "funktionellt" hindrar att maskinen startas oavsiktligt.

27 Den italienska regeringen har hävdat att syftena med punkt 2.2 första meningen i bilaga I till direktiv 89/655 uppnås genom artikel 77 i presidentdekret nr 547/55. Den nationella bestämmelsen innebär nämligen ett negativt uttryckt krav (att undvika start genom olyckshändelse), vilket krav i direktivet uttrycks positivt (medveten manöver). Den är vidare en helt allmänt utformad bestämmelse som inte är begränsad till de särskilda fall som avses i andra meningen i nämnda punkt 2.2.

28 Kommissionen har gjort gällande att det i artikel 77 i presidentdekret nr 547/55 hänvisas till reglagens placering på maskinerna i ytterst vaga och allmänna termer, medan det i direktivet fastställs ett krav på en medveten manöver för återstart eller förändring av maskinens arbetsfunktion. De italienska och de gemenskapsrättsliga bestämmelserna har således olika och icke-överensstämmande innehåll. Syftet med den andra bestämmelsen uppfylls inte med den grad av effektivitet som är nödvändig genom den första bestämmelsen. Med hänvisning till dom av den 9 april 1987 i mål 363/85, kommissionen mot Italien (REG 1987, s. 1733, punkt 7) anser kommissionen att artikel 77 i presidentdekret nr 547/55 är alltför vag och alltför allmänt hållen för att säkerställa den miniminivå av skydd som fastställs i direktiv 89/655. Kommissionen anser inte att det är tillräckligt att införliva ett särskilt skyddskrav, såsom det i andra meningen i punkt 2.2 i bilaga I till detta direktiv, genom en allmän bestämmelse såsom den i nämnda artikel 77 eftersom ett sådant införlivande riskerar att det verksamma skyddet för de berörda arbetstagarna allvarligt åsidosätts. Under sådana förhållanden ges de sistnämnda inte möjlighet att få full kännedom om sina rättigheter och att göra dem gällande vid behörig domstol.

Domstolens bedömning

29 Enligt det minimikrav som föreskrivs i punkt 2.2 andra meningen i bilaga I till direktiv 89/655 skall start av en arbetsutrustning, vid återstart, oavsett anledningen till stoppet och vid styrning av en betydande förändring av arbetsfunktionen (exempelvis hastighet, tryck etcetera), endast kunna ske genom en medveten manöver med ett därför avsett manöverdon. Detta krav gäller inte i det fall en sådan återstart eller ändring inte utsätter arbetstagarna för någon risk.

30 I förevarande fall föreskrivs i artikel 77 i presidentdekret nr 547/55 att maskinernas startanordningar antingen skall vara placerade så att starter genom olyckshändelse utesluts eller vara försedda med anordningar som kan fylla samma funktion.

31 Denna allmänt hållna bestämmelse införlivar inte de särskilda krav som föreskrivs i punkt 2.2 andra meningen i bilaga I till direktiv 89/655 på ett tillräckligt precist och klart sätt. I synnerhet finns det ingen hänvisning till en betydande förändring av maskinens arbetsfunktion.

32 Domstolen konstaterar således att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt punkt 2.2 andra meningen i bilaga I till direktiv 89/655.

Huruvida punkt 2.3 tredje och fjärde meningarna i bilaga I till direktiv 89/655 har införlivats

Parternas argument

33 Den italienska regeringen har hävdat att punkt 2.3 tredje och fjärde meningarna i bilaga I till direktiv 89/655 har införlivats genom artiklarna 69 och 71, vilka är allmänt avfattade, och artiklarna 133, 157, 165, 209 och 220 i presidentdekret nr 547/55.

34 Enligt den italienska regeringen föreskrivs det i artikel 69 i presidentdekret nr 547/55 att för det fall faran kvarstår på grund av att det inte varit möjligt att på annat sätt skydda eller isolera de rörliga delarna eller de farliga arbetsområdena, bör andra åtgärder vidtas bland annat genom användning av lämpliga verktyg, automater eller extra anordningar för att stoppa maskinen. Syftet med de första åtgärderna är att undanröja faran medan syftet med de andra är att minska denna.

35 Artikel 71 i presidentdekret nr 547/55 innehåller än mer restriktiva bestämmelser, inte bara vad gäller anordningar för att stoppa maskinen i rörelse utan även vad gäller manöversystemets placering och bromseffekten efter det att anordningen har använts.

36 Den italienska regeringen har hävdat att principen i andra meningen i punkt 2.3 i bilaga I till direktiv 89/655 än mer konkretiseras i artiklarna 133, 157, 165, 209 och 220 i presidentdekret nr 547/55. Genom dessa artiklar nyanseras principen i förhållande till den särskilda typ av fara med maskinerna som i tur och ordning behandlas i dessa bestämmelser.

37 Kommissionen har gjort gällande att införlivandet av tredje och fjärde meningarna i punkt 2.3 i bilaga I till direktiv 89/655 inte säkerställs genom någon av de bestämmelser som den italienska regeringen har åberopat. Den har hävdat att man i direktivet på detta område har valt en lösning med detaljerade tekniska krav som kan täcka alla typer av faror och att medlemsstaterna har ålagts att införliva dessa med precision och noggrannhet i syfte att undvika tvetydigheter när de nationella bestämmelserna om att skydda arbetstagarnas säkerhet tillämpas i praktiken. Enligt kommissionen kan de italienska nationella bestämmelserna inte anses uppfylla de krav på klarhet och precision som krävs för att de nämnda tredje och fjärde meningarna skall ha införlivats korrekt.

Domstolens bedömning

38 Enligt de minimikrav som föreskrivs i tredje och fjärde meningarna i punkt 2.3 i bilaga I till direktiv 89/655 skall stoppdonet ha prioritet över startanordningen och när arbetsutrustningen, eller dess farliga delar, har bringats till stopp, skall energitillförseln till de aktuella drivanordningarna avbrytas.

39 I förevarande fall återges inte dessa specifika tekniska krav i någon av de nationella bestämmelser som Republiken Italien har åberopat. Genom de nämnda bestämmelserna införlivas endast första och andra meningarna i punkt 2.3 i bilaga I till direktiv 89/655.

40 Domstolen konstaterar således att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt punkt 2.3 tredje och fjärde meningarna i bilaga I till detta direktiv.

Huruvida punkt 2.8 andra meningen, andra till femte strecksatserna, i bilaga I till direktiv 89/655 har införlivats

Parternas argument

41 Den italienska regeringen har hävdat att punkt 2.8 andra meningen, tredje till femte strecksatsen, i bilaga I till direktiv 89/655 har införlivats genom en allmän bestämmelse, nämligen artikel 374 andra stycket i presidentdekret nr 547/55, vilken är straffrättsligt sanktionerad, och genom fyra särskilda bestämmelser i detta, nämligen artiklarna 43, 44, 48 och 49.

42 Den italienska regeringen har vidare, vad gäller säkerhet, hävdat att tillämpningen i den nationella rättsordningen av bestämmelser i vanliga författningar, såsom i dekret som har antagits successivt för att förhindra olyckor, endast utgör en miniminivå för genomförande för de arbetsgivare som den aktuella författningen gäller för. Om denna nivå underskrids utgör arbetsgivarens agerande ett brott. Denna princip har fastslagits i artikel 2087 i italienska civillagen och har även upprepats i artikel 4.5b i lagstiftningsdekret nr 626/94. Den nämnda regeringen erinrar vidare om att de personer som är skyldiga att genomföra den princip som anges i artikel 374 i presidentdekret nr 547/55 i säkerhetsfrågor skall söka efter och tillämpa den bästa lösningen för stunden. Det ser således bara ut som om bestämmelserna i detta dekret är av allmän karaktär.

43 Den italienska regeringen har medgivit att den har valt ett annat tillvägagångssätt än det i direktiv 89/655, men har gjort gällande att den nationella lagstiftningen uppnår samma säkerhetsmål som det som eftersträvas genom det nämnda direktivet. Dess tillvägagångssätt främjar sådana framsteg i fråga om säkerhet som hänger samman med utvecklingen av den förebyggande tekniken.

44 Kommissionen anser att de tekniska kraven i direktiv 89/655 inte korrekt införlivas genom någon av de fem bestämmelser i presidentdekret nr 547/55 som den italienska regeringen har hänvisat till. Den metod som de italienska myndigheterna har valt innebär i praktiken att en rättslig ram har inrättats, vilken består dels av särskilda bestämmelser vilkas objektiva innehåll är ett annat än det i kraven i punkt 2.8 andra meningen, tredje till femte strecksatserna, i bilaga I till direktiv 89/655, dels av tre allmänna principer genom vilka den miniminivå av skydd som avses i direktivet inte garanteras på ett klart och entydigt sätt. Kommissionen har hävdat att det italienska systemet visserligen har vissa förtjänster men att det skiljer sig från och är oförenligt med det nämnda direktivet. Enligt det italienska systemet ges de enskilda en lägre nivå av klarhet och precision och deras möjlighet att få kännedom om sina rättigheter och att göra dem gällande vid de nationella domstolarna äventyras.

Domstolens bedömning

45 De minimikrav som föreskrivs i punkt 2.8 andra meningen, andra till femte strecksatserna i bilaga I till direktiv 89/655 gäller skydd och säkerhetsanordningar för arbetsutrustningens rörliga delar när det finns risk för olyckor på grund av mekanisk kontakt med dessa delar. Sådana anordningar får inte medföra ytterligare risker, vara lätta att avlägsna eller sätta ur funktion och de får inte heller mer än nödvändigt skymma uppsikten över utrustningens användning. Dessutom måste de vara placerade på tillräckligt avstånd från riskområdet.

46 I de särskilda bestämmelser som Republiken Italien har åberopat, nämligen artiklarna 43, 44, 48 och 49 i presidentdekret nr 547/55, föreskrivs inte att de krav som angetts i föregående punkt skall iakttas.

47 Inte heller de allmänna nationella bestämmelserna, det vill säga artikel 2087 i den italienska civillagen, artikel 4.5 b i lagstiftningsdekret nr 626/94 och artikel 374 i presidentdekret nr 547/55, innebär ett tillräckligt precist och klart införlivande av de nämnda kraven.

48 Den italienska regeringen kan inte rättfärdiga denna underlåtenhet genom att åberopa att den har infört bestämmelser grundade på nödvändigheten av att anpassa säkerhetsbestämmelser till den tekniska utvecklingen. En sådan inställning, som för övrigt redan följer av rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 182), befriar inte en medlemsstat från skyldigheten att införa de minimikrav som krävs enligt direktiv 89/655.

49 Domstolen konstaterar således att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt punkt 2.8 andra meningen, andra till femte strecksatserna i bilaga I till direktiv 89/655.

50 Genom att inte fullständigt införliva minimikraven i bilaga I till direktiv 89/655 har Republiken Italien även underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i nämnda direktiv, vari det hänvisas till dessa minimikrav.

51 Det finns således anledning att fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i direktiv 89/655 och punkt 2.1 sjätte meningen, 2.2 andra meningen, 2.3 tredje och fjärde meningarna och 2.8 andra meningen, andra till femte strecksatserna, i bilaga I till nämnda direktiv, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att med nationell rätt införliva de tvingande minimikraven i dessa bestämmelser.

Beslut om rättegångskostnader



Rättegångskostnader

52 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Italien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Italien har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.

Domslut



På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

följande dom:

1) Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i rådets direktiv 89/655/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG), i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 95/63/EG av den 5 december 1995, och punkt 2.1 sjätte meningen, 2.2 andra meningen, 2.3 tredje och fjärde meningarna och 2.8 andra meningen, andra till femte strecksatserna, i bilaga I till nämnda direktiv, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att med nationell rätt införliva de tvingande minimikraven i dessa bestämmelser.

2) Republiken Italien skall ersätta rättegångskostnaderna.