Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

18.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 166/1


RÅDETS YTTRANDE

av den 7 juli 2009

om Belgiens uppdaterade stabilitetsprogram för 2008–2013

2009/C 166/01

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AVGETT DETTA YTTRANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (1), särskilt artikel 5.3,

med beaktande av kommissionens rekommendation, och

efter att ha hört Ekonomiska och finansiella kommittén.

HÄRIGENOM FRAMFÖRS FÖLJANDE.

(1)

Den 7 juli 2009 granskade rådet Belgiens uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2008–2013.

(2)

År 2008 fördjupades den belgiska konjunkturnedgången till följd av den globala ekonomiska och finansiella krisen. Särskilt sista kvartalet 2008 och första kvartalet 2009 noterades en kraftig ekonomisk nedgång till följd av världshandelns sammanbrott i förening med sjunkande förtroende, förmögenhetseffekter och kreditåtstramningar. Även för 2009 som helhet väntas BNP sjunka kraftigt. Detta beräknas leda till en kraftig ökning av arbetslösheten, till drygt 10 % år 2010 enligt kommissionens vårprognos 2009. De viktigaste politiska utmaningarna under denna nedgång är att se till att finanssektorn åter fungerar normalt, återställa förtroendet för att stödja den inhemska efterfrågan samt stärka konkurrenskraften. Den ekonomiska nedgången kommer att få betydande negativa konsekvenser för de offentliga finanserna och det offentliga underskottet kommer att öka från 1,2 % av BNP år 2008 till drygt 6 % år 2010, enligt kommissionens vårprognos 2009. Detta är både en effekt av de automatiska stabilisatorernas normala verkan och ett resultat av de återhämtningsplaner som de federala och regionala regeringarna antog i slutet av 2008 (0,5 % av BNP år 2009 och 0,4 % år 2010). Dessa planer ska läggas till andra åtgärder på cirka 0,4 % av BNP som redan ingår i budgeten för 2009. De viktigaste inslagen i återhämtningsplanerna är en minskning av skattekilen för arbete, sänkt mervärdesskatt för bostadsbyggande, tidigarelagda offentliga investeringar samt likviditetsstöd till företag. Regeringen har genomfört ett antal strukturreformer, bland annat för att effektivisera arbetsmarknaden.

(3)

Enligt programmets bakomliggande makroekonomiska scenario beräknas real BNP – efter en ökning med 1,1 % år 2008 – minska med 1,9 % år 2009, för att åter öka med 0,6 % år 2010 och med i genomsnitt 2¼ % under resten av programperioden. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter (2) förefaller detta scenario mycket optimistiskt. Den beräknade tillväxten för 2009 men även 2010 förefaller optimistisk med tanke på den snabbt försämrade internationella situationen, en beräknad BNP-tillväxt på -3,1 % (på årsbasis) för första kvartalet 2009 samt fortsatt låga konfidensindikatorer.

(4)

Enligt kommissionens vårprognos 2009 väntas BNP sjunka med 3,5 % år 2009 och med 0,2 % år 2010. Tillväxtens beräknade utveckling på medellång sikt kan också anses vara optimistisk, om man jämför med den potentiella tillväxtens betydligt lägre genomsnittssiffror, både vid en omräkning utifrån programmet och i kommissionens vårprognos 2009. Programmets beräknade inflation på 0,7 % och 1,8 % för 2009 respektive 2010 framstår som relativt hög men kan i efterhand betraktas som realistisk.

(5)

För 2008 uppgick underskottet i de offentliga finanserna till 1,2 % av BNP, jämfört med målet om budgetbalans i den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet. Intäkterna blev 0,4 % av BNP lägre än väntat, medan utgifterna blev 0,8 % av BNP högre än väntat. Det sämre utfallet beror på att den nominala BNP-tillväxten blev sämre än väntat (2,9 % mot beräknade 4,6 % i programuppdateringen från april 2008), samt på att offentliga betalningar av fakturor snabbades upp i slutet av året, vilket ingick i återhämtningsplanerna.

(6)

Uppdateringens underskottsmål för 2009 är 3,4 % av BNP, jämfört med beräknade 4,5 % i kommissionens vårprognos 2009. Försämringen av underskottet för 2009 är en effekt av de automatiska stabilisatorerna (cirka 2½ % av BNP), av de expansiva åtgärderna i 2009 års budget (0,4 % av BNP) samt de regionala och federala regeringarnas finanspolitiska stimulanspaket (0,5 % av BNP). Det strukturella underskottet beräknas öka till 2½ % av BNP år 2009, jämfört med 2 % år 2008, enligt uppgifterna i det uppdaterade stabilitetsprogrammet och omräknat av kommissionen enligt den allmänt vedertagna metoden (dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder). I kommissionens vårprognos 2009 väntas en mer markant försämring av det strukturella saldot för 2009 (med 1 procentenhet). Således kan den finanspolitiska inriktningen 2009 betraktas som expansiv, i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Utöver den finanspolitiska stimulansen i samband med denna återhämtningsplan (0,5 % av BNP) kan den finanspolitiska expansionen förklaras med tidigare beslutade åtgärder för att öka hushållens köpkraft (0,4 % av BNP). Nettoeffekten blir därför cirka 0,9 % av BNP.

(7)

I programmet presenteras ingen välgrundad finanspolitisk strategi på medellång sikt och viktiga krav i stabilitets- och tillväxtpakten uppfylls inte. I artikel 3.2 c i rådets förordning (EG) nr 1466/97 begärs särskilt [en] detaljerad och kvantitativ bedömning av budgetmässiga och andra vidtagna […] ekonomisk-politiska åtgärder. Dessutom anges i uppförandekoden uttryckligen att uppgifter bör bifogas om utgifts- och inkomstkvoter och deras separat angivna komponenter samt en [uppdelning] i sektorer av de offentliga finanserna. Sådana uppgifter har inte lämnats. Programmet innehåller en budgetplan med sjunkande totala underskott från och med 2011, men inga uppgifter om åtgärderna för att uppnå dessa mål. Uppgifter saknas också om den planerade utvecklingen av viktigare inkomst- och utgiftsslag samt om målen för den offentliga förvaltningens olika nivåer. Det totala underskottet beräknas öka ytterligare till 4 % år 2010, för att sedan sjunka till 1,5 % vid programperiodens slut. Det primära saldot kommer att utvecklas på liknande sätt. Det omräknade strukturella underskottet väntas försämras med ytterligare 0,2 procentenheter år 2010, för att sedan successivt förbättras, särskilt 2012 och 2013. Enligt programmet kommer inte målet för de offentliga finanserna på medellång sikt att uppnås under programperioden (ett överskott på 0,5 % av BNP i konjunkturrensade termer exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder). För att uppnå dessa underskottsmål kommer det enligt programmet att krävas korrigeringsåtgärder, särskilt som tidigare beslutade åtgärder och det finanspolitiska stimulanspaketet har fortsatt expansiva effekter under större delen av programperioden. I det uppdaterade programmet beräknas den offentliga skulden uppgå till 89,6 % av BNP år 2008, jämfört med 84 % år 2007. Förutom det ökade underskottet och den sjunkande BNP-tillväxten bidrar betydande stock/-flödesjusteringar (6 % av BNP) till ökningen av skuldkvoten. Dessa avser främst räddningsinsatser för banker. I programmet väntas skuldkvoten öka till 95 % år 2010, stabiliseras 2011 och sedan långsamt sjunka. Enligt kommissionens vårprognos 2009 kommer skuldkvoten att uppgå till 96 % av BNP år 2009 och drygt 100 % år 2010, där skillnaden gentemot det uppdaterade stabilitetsprogrammet förklaras med avvikande siffror för tillväxten och det offentliga underskottet.

(8)

Bristen på nyckeluppgifter i programmet och de ovannämnda avvikelserna på flera punkter från uppförandekoden gör det mycket svårt att bedöma programmet. Samtidigt står det klart att budgetmålen omges av betydande nedåtrisker under hela programperioden. För det första blir den makroekonomiska situationen under hela programperioden sannolikt sämre än vad programmet förutspår. För det andra kan de (strukturella) målen bara uppnås om omfattande tilläggsåtgärder vidtas. Emellertid innehåller programmet inga uppgifter om sådana åtgärder eller om den planerade utvecklingen av de viktigare intäkts- och utgiftskomponenter som målen grundar sig på, varför dessa uppenbarligen inte underbyggs av någon finanspolitisk strategi på medellång sikt. Risken blir större av att de permanenta åtgärderna i återhämtningspaketet inte motsvaras av framtida sparande, vilket strider mot riktlinjerna i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, som godkändes av Europeiska rådet den 11 december 2008. Dessutom är de belgiska myndigheternas tidigare resultat blandade när det gäller att uppnå finanspolitiska mål (se punkt 9). Slutligen kan regeringens omfattande bankgarantier – om de tas i anspråk – leda till en ökning av framtida underskott och skulder. Med hänsyn till de betydande nedåtrisker som omgärdar de finanspolitiska målen, kommer skuldkvoten troligtvis också att utvecklas mindre gynnsamt än vad som förutspås i programmet.

(9)

Befolkningens åldrande har långsiktigt större effekter på de offentliga finanserna än vad genomsnittligen är fallet i EU, framför allt på grund av den relativt stora ökningen av pensionsutgifternas andel av BNP under de närmaste årtiondena. Det beror bland annat på att Belgien ännu inte har genomfört tillräckliga reformer av pensionssystemet som höjer den faktiska pensionsåldern och minskar systemets kostnader. Budgetläget 2008 enligt programmets beräkningar är sämre än utgångsläget i det föregående programmet, vilket något minskar det ursprungliga budgetlägets dämpande effekter på hållbarhetsgapet. Om man emellertid utgår från att budgetläget 2009 motsvarar kommissionens vårprognos 2009, skulle hållbarhetsgapet öka betydligt. Dessutom ligger den nuvarande bruttoskuldkvoten klart över fördragets referensvärde. Reformer av arbetsmarknaden och socialförsäkringssystemet skulle öka den potentiella tillväxten och med höga primära överskott minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet. Dessa risker är för närvarande medelstora. Det politiska svaret på finanskrisen kan öka skuldkvoten mer än vad som beräknas i programmet om kostnaderna inte kompenseras i framtiden.

(10)

Fram till 2007 har Belgien i stort sett lyckats åstadkomma budgetbalans (3). Emellertid har budgetmålen ofta sänkts i senare uppdateringar av stabilitetsprogrammet, även under relativt gynnsamma makroekonomiska förhållanden. I en situation med sjunkande ränteutgifter har resultaten dessutom delvis åstadkommits genom underskottssänkande engångsåtgärder, vilket påverkar framtida budgetar negativt. Nu när större konsolideringsansträngningar kommer att krävas för att korrigera stimulansåtgärderna och åter minska skulden, kan en stramare budgetram krävas. Detta kunde omfatta fleråriga och bindande utgiftstak samt budgetöverenskommelser mellan olika offentliga förvaltningsnivåer, inbegripet införande av mekanismer för att se till att de finanspolitiska målen efterlevs.

(11)

Som ett svar på finanskrisen vidtog den belgiska regeringen ett antal åtgärder för att stabilisera finanssektorn. För det första gav den kapitaltillskott på cirka 6 % av BNP till fyra stora finansinstitut. För det andra garanterade den vissa portföljer med osäkra tillgångar på vissa storbanker. För det tredje garanterade den också – på begäran och på vissa villkor – bankers skulder till följd av marknadsupplåning och interbanklån. Dessa garantier motsvarar drygt en tredjedel av BNP och lämnas mot avgift, men de påverkar bara underskottet om de tas i anspråk. Slutligen garanterade den belgiska regeringen alla privatpersoners banktillgodohavanden upp till 100 000 euro och utvidgade garantin till vissa försäkringsprodukter, även detta mot avgift.

(12)

Som svar på den ekonomiska krisen har Belgien antagit ett antal stimulansåtgärder. Den federala regeringens paket påverkar finanserna med 0,5 % av BNP år 2009 och 0,4 % år 2010 och omfattar i) (likviditets)stöd till företag genom att statsförvaltningen betalar sina fakturor snabbare och genom betalningsfaciliteter, ii) stärkande av hushållens köpkraft genom högre arbetslöshetsersättningar, iii) sysselsättningsstöd genom sänkning av skattekilen för arbete, iv) investeringsstimulanser genom en särskild sänkning av mervärdesskattesatsen för bostadsbyggande och ytterligare offentliga investeringar, särskilt inom infrastruktur. De regionala regeringarnas stimulanspaket avser främst att påskynda offentliga investeringar respektive trygga företagens finansieringsmöjligheter, särskilt när det gäller små och medelstora företag samt nystartade företag. Mot bakgrund av det begränsade finanspolitiska manöverutrymmet framstår stimulanspaketet som en adekvat reaktion på konjunkturnedgången. Flertalet åtgärder ligger i stort sett i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa och det finns en bra balans mellan paketets intäkter och utgifter. Som inte tillräckligt målinriktade framstår dock uppvärmningsbidraget till alla hushåll och sänkningen av skattekilen, som till stor del omfattar samtliga arbetstagare. Dessutom kan en del av stimulansåtgärderna komma lite för sent för att kunna dämpa den akuta krisen, vilket bl.a. gäller investeringspaketen och sänkningarna av kostnaderna för arbete. Slutligen planeras inte ens i framtiden några åtgärder för att kompensera de permanenta stimulanserna (0,1 % av BNP år 2009 och 0,3 % år 2010), särskilt sänkningen av skattekilen för arbete. Paketen innehåller begränsade strukturåtgärder, som en förbättrad aktiv arbetsmarknadspolitik, en ytterligare sänkning av skattekilen för arbete samt FoU-bidrag, som i viss mån bör motverka den lägre potentiella tillväxten och – i förening med reformer av produktmarknaderna – åtgärda ekonomins problem på lång sikt. Dessa åtgärder avser den strukturreformstrategi och landspecifika rekommendation som kommissionen föreslog den 28 januari 2009 enligt Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och som rådet antog den 28 april. Återhämtningspaketens strukturåtgärder är välkomna men verkar inte tillräckligt omfattande för att effektivt kunna åtgärda problemen på lång sikt, exempelvis de offentliga finansernas hållbarhet och arbetsmarknadens effektivitet.

(13)

Mäts finanspolitikens inriktning utifrån förändringarna av det strukturella saldot och med tanke på de risker som omgärdar beräkningarna, blir finanspolitiken expansiv under 2009, i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Detta utgör delvis den belgiska regeringens svar på planen ifråga. I programmet väntas sedan en i stort sett neutral finanspolitisk inriktning under 2010 och 2011 samt en stram inriktning från och med 2012. Bedömningen av inriktningen från och med 2010 försvårades betydligt av bristen på uppgifter i programmet, men det verkar finnas betydande risker för att utfallen blir sämre än beräknat, bland annat på grund av att målen inte underbyggs av en finanspolitisk strategi på medellång sikt i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten. Följaktligen förmodas den finanspolitiska inriktningen förbli expansiv fram till 2011 och därefter som bäst bli neutral. I programmet väntas det totala underskottet åter understiga referensvärdet först 2012. Dessutom förefaller en sådan utveckling inte lämplig med tanke på riskerna för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet, inklusive den mycket höga offentliga skulden som under programperioden inte minskar tillräckligt mot referensvärdet, samt de betydande ansvarsförbindelser som följer av åtgärderna för att stabilisera det finansiella systemet.

(14)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram har det uppdaterade programmet betydande brister vad gäller obligatoriska och frivilliga uppgifter (4), trots att det lämnades in fyra månader efter den officiella tidsfristen. Dessa brister försvårade i hög grad rådets bedömning av programmet, särskilt av den finanspolitiska strategin på medellång sikt.

(15)

Sammantaget är slutsatsen att de offentliga finanserna i Belgien kommer att påverkas av konjunkturnedgången, med ett relativt ogynnsamt utgångsläge i form av hög offentlig skuldkvot. Den finanspolitiska inriktningen för 2009 är lämpligt expansiv, i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Bland annat återspeglar den att den finanspolitiska stimulansen måste vara begränsad med hänsyn till den höga skuldnivån. Det offentliga saldot kommer för 2009 att överskrida referensvärdet för underskott på 3 % av BNP. Samtidigt väntas den offentliga bruttoskuldkvoten fortsätta stiga, vilket den började göra 2008 till följd av åtgärderna för att stabilisera finanssystemet. Detta följer på den imponerande minskningen från 134 % år 1993 till 84 % år 2007. Det uppdaterade programmets konsolideringsplan syftar till att gradvis sänka de totala underskotten och därigenom trygga de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt. Att väsentliga uppgifter saknas i programmet, som utgifts- och inkomstkvoter, har gjort det mycket svårt att bedöma om programmets underskotts- och skuldmål är trovärdiga. Att målen inte är underbyggda tyder på att de inte vilar på en välgrundad finanspolitisk strategi på medellång sikt, i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten. Utfallet kan bli sämre än planerat under hela programperioden på grund av de optimistiska makroekonomiska antagandena och bristen på underliggande åtgärder. Med tanke på skulddynamiken och de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt, saknar planen dessutom ambitionen att kraftfullt korrigera underskottet när den ekonomiska situationen väl förbättras.

Mot bakgrund av denna bedömning uppmanas Belgien att göra följande:

i)

Senast den 20 september lämna in ett komplement till programmet, inklusive en välgrundad finanspolitisk strategi på medellång sikt, och bättre uppfylla uppgiftskraven i uppförandekoden, särskilt beträffande obligatoriska uppgifter.

ii)

Genomföra de planerade stimulansåtgärderna i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, samtidigt som en ytterligare försämring av det strukturella saldot undviks 2009, samt återuppta den finanspolitiska konsolideringen från och med 2010 när en återhämtning väntas och påskynda den strukturella konsolideringen under 2011.

iii)

Förbättra de offentliga finansernas kvalitet genom att anta en stramare budgetram, med bindande, fleråriga utgiftstak och budgetöverenskommelser mellan olika offentliga förvaltningsnivåer, inklusive införandet av mekanismer för att se till att de finanspolitiska målen efterlevs.

iv)

Utöver budgetkonsolideringen reformera socialförsäkringssystemets, arbetsmarknadens och produktmarknadernas struktur för att förbättra den potentiella tillväxten, vidare öka sysselsättningen och minska åldrandets påverkan på de offentliga finanserna, i syfte att förbättra de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt.

Jämförelse av nyckeltal i makroekonomiska beräkningar och budgetberäkningar

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

Real BNP (förändring i %)

SP april 2009

2,8

1,1

-1,9

0,6

2,3

2,3

2,1

KOM våren 2009

2,8

1,2

-3,5

-0,2

SP april 2008

2,8

1,9

2,0

2,0

2,0

HIKP-inflation (i %)

SP april 2009

1,8

4,5

0,7

1,8

1,8

1,7

1,8

KOM våren 2009

1,8

4,5

0,3

1,2

SP april 2008

1,8

3,0

1,7

1,8

1,8

Produktionsgap (5) (i % av potentiell BNP)

SP april 2009

2,3

1,5

-1,9

-2,7

-1,9

-1,2

-0,6

KOM våren 2009 (6)

2,5

1,9

-2,6

-3,8

SP april 2008

0,3

-0,1

-0,4

-0,5

-0,8

Finansiellt nettosparande (saldo i bytes- och kapitalbalans) (i % av BNP)

SP april 2009

KOM våren 2009

2,1

-2,1

-2,5

-2,6

SP april 2008

Offentliga inkomster (i % av BNP)

SP april 2009

48,1

48,6

48,2

KOM våren 2009

48,1

48,6

48,4

48,2

SP april 2008

48,7

49,0

48,8

48,9

49,2

Offentliga utgifter (i % av BNP)

SP april 2009

48,3

49,8

51,6

KOM våren 2009

48,3

49,8

52,9

54,3

SP april 2008

48,9

49,0

48,5

48,3

48,2

Saldot i de offentliga finanserna (i % av BNP)

SP april 2009

-0,2

-1,2

-3,4

-4,0

-3,4

-2,6

-1,5

KOM våren 2009

-0,2

-1,2

-4,5

-6,1

SP april 2008

-0,2

0,0

0,3

0,7

1,0

Primärt saldo (i % av BNP)

SP april 2009

3,6

2,5

0,4

-0,1

0,6

1,5

2,5

KOM våren 2009

3,6

2,5

-0,6

-2,1

SP april 2008

3,7

3,7

3,8

4,1

4,3

Konjunkturrensat saldo (5) (i % av BNP)

SP april 2009

-1,5

-2,0

-2,4

-2,6

-2,4

-1,9

-1,2

KOM våren 2009

-1,6

-2,2

-3,1

-4,0

SP april 2008

-0,4

0,0

0,5

1,0

1,4

Strukturellt saldo (7) (i % av BNP)

SP april 2009

-1,3

-2,0

-2,4

-2,6

-2,4

-1,9

-1,2

KOM våren 2009

-1,5

-2,2

-3,2

-4,0

SP april 2008

-0,3

0

0,5

1,0

1,4

Offentlig bruttoskuld (i % av BNP)

SP april 2009

84,0

89,6

93

95

94,9

93,9

92

KOM våren 2009

84,0

89,6

95,7

100,9

SP april 2008

84,9

81,5

778,1

74,7

71,1

Stabilitetsprogrammet (SP), kommissionens vårprognos 2009 (KOM) och kommissionens beräkningar.


(1)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. De dokument som det hänvisas till i texten återfinns på följande webbplats:http://ec.europa.eu/economy_finance/about/activities/sgp/main_en.htm

(2)  Bedömningen beaktar särskilt kommissionens vårprognos 2009, men även andra uppgifter som har blivit tillgängliga sedan dess.

(3)  Undantaget är 2005, då underskottet uppgick till 2,7 % av BNP till följd av regeringens antaganden om det nationella järnvägsbolagets skuld.

(4)  Särskilt saknas uppgifter om sektorsspecifika saldon och budgetmålens uppdelning på intäkter och utgifter och på de olika förvaltningsnivåerna från och med 2010.

(5)  Programmens produktionsgap och konjunkturrensade saldon har räknats om av kommissionen, baserat på uppgifterna i dessa.

(6)  Baserat på en beräknad potentiell tillväxt på 1,9 %, 1,7 %, 1,0 % respektive 1,0 % under perioden 2007–2010.

(7)  Konjunkturrensat saldo, exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder. Engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder motsvarar 0,2 % av BNP år 2007 (underskottsökande) enligt det senaste programmet, jämfört med 0,1 % av BNP år 2007 (underskottsökande) och 0,1 % år 2009 (underskottsminskande) enligt kommissionens vårprognos 2009.

Källor:

Stabilitetsprogrammet (SP), kommissionens vårprognos 2009 (KOM) och kommissionens beräkningar.