Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.
Lag (1907:36) om nyttjanderätt till fast egendomgifven Stockholms slott den 14 juni 1907.Denna lag har enligt Lag (1970:995) om införande av nya jordabalken (1970:994) upphört att gälla den 1 januari 1972.(Angående den upphävda lagens införandebestämmelser, se införandelagen 1907:36 s. 22, här återgiven som bilaga 1.)Utfärdad: 1907-06-14Vi OSCAR, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, göre veterligt: att Vi, med Riksdagen, funnit godt i nåder förordna som följer:1 §1 §Den nu antagna lagen om nyttjanderätt till fast egendom skall jämte hvad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1908.I fråga om nyttjanderätt, som upplåtits före nämnda dag, skola med de undantag här nedan sägs bestämmelserna i nya lagen icke tillämpas. Är arrende- eller hyresaftal, som därförinnan slutits, ingånget för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren som legotagaren att uppsäga aftalet, och sker ej, efter det nya lagen trädt i kraft, uppsägning till den tid, då, på grund af sådan uppsägning aftalet tidigast kunnat frånträdas, skall från nämnda tid nya lagen tillämpas å aftalet. 1 kap.Allmänna bestämmelser1 §1 §Aftal, hvarigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet å landet, vare ej bindande utöfver femtio år från det aftalet slöts; dock vare nyttjanderätt, som åt någon för lifstiden upplåtits, gällande, ändå att sagda tid öfverskrides. Angår aftalet fastighet i köping eller å annan ort, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, skall i fråga om tiden för nyttjanderättens bestånd tillämpas hvad som gäller för stad.Aftal, hvarigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet i stad, vare, där fråga är om fastighet inom område, för hvilket plan för bebyggande är gällande, eller om jord, som ligger utom sådant område men hör till tomt, ej bindande utöfver tjugufem år från det aftalet slöts; dock att i fråga om tid, för hvilken upplåtelse må ske af tomträtt, gäller hvad i 4 kap. stadgas. Angår aftalet stadsjord, som ej hör till tomt, skall i fråga om tiden för nyttjanderättens bestånd tillämpas hvad för fastighet å landet i allmänhet gäller.2 §2 §Till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt äge den, till hvilken rättigheten upplåtits, erhålla inteckning eller, där fråga är om tomträtt, inskrifning under de villkor och i den ordning, särskildt är stadgadt.3 §3 §Sker öfverlåtelse af fastighet, hvartill nyttjanderätt upplåtits, vare nyttjanderätten ej gällande mot nye ägaren, med mindre vid öfverlåtelsen skett förbehåll om nyttjanderättens bestånd eller på grund af inteckning eller inskrifning, enligt havd därom är stadgadt, nyttjanderätten skall fortfarande gälla; dock att i fråga om rätt för arrendator eller hyresgäst att i visst fall njuta sin nyttjanderätt till godo gäller hvad i 2 kap 28 § och 3 kap 19 § därom stadgas.Varder fastigheten såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, vare nyttjanderätten ej gällande mot köparen, med mindre försäljningen skett med förbehåll om nyttjanderättens bestånd.4 §4 §Kommer af anledning, som i 3 § afses, nyttjanderätt att upphöra, njute nyttjanderättshafvaren skadestånd af upplåtaren, utan så är att, enligt hvad särskildt är stadgadt, rätten till skadestånd är förverkad; var nyttjanderätten upplåten utan vederlag, vare dock i det fall, 3 § andra stycket afser, upplåtaren fri från ansvarighet, där han ej vid öfverlåtelse af fastigheten underlåtit något af hvad på honom ankommit för att bereda nyttjanderättshafvaren rätt att få inteckning för nyttjanderätten.Underlåter den, som förvärfvat fastigheten med förbehåll om nyttjanderättens bestånd, att vid öfverlåtelse af fastigheten till nyttjanderättshafvarens säkerhet göra förbehåll, njute denne af honom skadestånd, där nyttjanderätten af sådan anledning går förlorad.5 §5 §Har någon för samma tid upplåtit nyttjanderätt till sin fastighet åt flera, gifve vid tvist dem emellan den upplåtelse företräde, som först skedde, utan så är att på grund af inteckning eller inskrifning, enligt hvad därom är stadgadt, företrädet skall annorlunda bestämmas; och njute den, som måste vika, skadestånd af upplåtaren, där han var i god tro när upplåtelsen skedde.6 §6 §Varder fastighet, hvartill nyttjanderätt upplåtits, efter klander vunnen från upplåtaren eller den, till hvilken fastigheten från honom öfvergått, och kommer till följd däraf nyttjanderätten att förfalla, njute nyttjanderättshafvaren, där upplåtelsen skett mot vederlag, skadestånd af upplåtaren, så vida han var i god tro när upplåtelse skedde.7 §7 §Hvad här ofvan eller eljest i lag finnes i allmänhet stadgadt angående nyttjanderätt till fast egendom skall jämväl tillämpas i fråga om rättighet, som fastighets ägare åt annan upplåter att å fastigheten afverka skog eller att där taga torf, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till fastighetens vanliga afkastning, eller att jaga eller att fiska; dock att, där upplåtelsen afser allenast eller hufvudsakligen rätt att annorledes än till husbehof afverka skog, längsta tid för rättighetens bestånd är fem år.8 §8 §Hvad i 1 och 7 §§ stadgas angående längsta tid för beståndet af rättighet, som där afses, äger icke tillämpning å upplåtelse, som sker från kronan.2 §2 §Bestämmelserna i nya lagen afse ej upplåtelse under stadgad åborätt af hemman eller lägenhet, som tillhör kronan eller allmän inrättning.2 kap.Om arrende1 §1 §Aftal, hvarigenom jord upplåtes till brukande mot lega, skall upprättas skriftligen, där ej upplåtaren och arrendatorn annorlunda åsämjas.2 §2 §Upplåtelse på arrende skall ske för viss tid eller ock för arrendatorns lifstid; dock att, där upplåtelse angår fideikommiss, boställe eller annan fastighet, hvaröfver upplåtaren icke äger förfoga utöfver sin egen besittningstid, upplåtelsen jämväl må kunna ske för sådan tid. Är icke arrendetiden så bestämd, som nu sagts, skall aftalet anses ingånget för en tid af fem år.Har vid arrende gällande för viss tid arrendatorn fortfarit med brukningen efter arrendetidens utgång, och har ej inom två månader därefter jordägaren anmanat honom afflytta, skall aftalet anses förlängdt på fem år.3 §3 §Den, som till annan upplåter jord på arrende, må ej i vidare mån än som öfverensstämmer med hvad här nedan i 9, 27, 28, 33–37 och 39 §§ stadgas förbehålla sig eller annan ägare af fastigheten rätt att frånträda aftalet före arrendetidens slut; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.4 §4 §Är arrendetiden så bestämd, att den i 1 kap 1 § stadgade längsta tid för nyttjanderätts bestånd öfverskrides, och vill jordägaren eller arrendatorn förty frånträda aftalet när sagda tid är ute, skall uppsägning ske i den ordning 38 § bestämmer.5 §5 §Fardag för tillträde och afträde af arrenderad fastighet är den fjortonde dagen i mars månad. Infaller fardag å söndag, skall tillträde eller afträde ske följande dag.Fjorton dagar före tillträdesdagen äge tillträdaren få åt sig upplåten hälften i fastighetens hus.6 §6 §Är ej tid utsatt för erläggande af arrende, som skall utgå i penningar eller naturalster, skall arrendet betalas sist tre månader före hvarje arrendeårs utgång; saknas föreskrift om orten, där naturalster skola aflämnas, ankomme på jordägaren att anvisa sådan ort, dock icke utom området för den arrenderade fastigheten eller den hufvudgård, hvartill denna hör.7 §7 §Skola för fastigheten utgöras dagsverken till jordägaren, och är ej i arrendeaftalet bestämdt, huru dessa skola fördelas å särskilda tider af året, skall hela antalet dagsverken på årets veckor i den mån det kan ske jämnt fördelas. För hvarje arrendeår eller, där aftalet innehåller föreskrift om utgörande af visst antal dagsverkan under viss tid af året, för hvarje sådan tid bör jordägaren i god tid förut lämna arrendatorn uppgift å de dagar, då han har att utgöra dagsverken. Ej vare, ändå att aftalet annorlunda bestämmer, arrendatorn pliktig att för arbetes utförande inställa sig förr än å andra dagen efter uppgift, som nu sagts, meddelats honom.Ej må i aftalet intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att utöfver fastställdt antal dagsverken på tillsägelse af jordägaren utgöra sådana; har dylikt förbehåll skett, vare det utan verkan.8 §8 §Utan jordägarens medgifvande må ej arrendatorn å annan till brukande upplåta fastigheten eller del däraf.Är arrendeaftalet slutet för viss tid öfverstigande tjugu år, och vill arrendatorn lämna från sig arrendet, bjude då jordägaren att återtaga fastigheten mot skyldighet att gälda arrendatorn skälig lösen. Vill ej jordägaren det, eller har han ej inom en månad efter hembudet gjordes förklarat sig därtill villig, vare arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta annan, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas. Vill jordägaren återtaga fastigheten, men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen bör utgå, skall frågan därom afgöras af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af den tredje, äge domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet. Den, som ej nöjes med hvad de flesta skiljemännen säga, äger att draga tvisten under rättens pröfning, så framt han instämmer sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens prövning.9 §9 §Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, skall, där ej för sådant fall arrendeaftalet innefattar annat förbehåll, aftalet fortfarande vara gällande, men delägarne i boet äge i ty fall, ändå att aftalet icke är slutet för viss tid öfverstigande tjugu år, endahanda rätt, som vid arrende för sådan tid enligt 8 § andra stycket tillkommer arrendator; dock åligge dem, där de vilja göra bruk af denna rätt, att inom sex månader efter dödsfallet hembjuda jordägaren att återtaga fastigheten.Vid lifstidsarrende njute arrendatorns hustru, där äktenskapet var ingånget innan aftalet slöts, efter mannens död arrendet till godo så länge hon förblifver änka; går hon i nytt gifte, må jordägaren uppsäga aftalet.10 §10 §Arrendatorn åligge att väl häfda jorden samt vårda och underhålla byggnader och öfriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under arrendetiden försämras. Eftersätter han hvad sålunda åligger honom, vare han pliktig att utgifva ersättning till jordägaren när fastigheten afträdes; finnes då arrendatorn hafva afhjälpt brist, som befanns vid tillträdet, njute han därför godtgörelse af jordägaren.Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatorn skall hållas syn, när fastigheten tillträdes och när den afträdes; ej må angående fastighetens skick vid tillträdet eller afträdet bevisning annorledes föras.11 §11 §Syn, som i 10 § afses, skall förrättas af minst två ojäfvige män af nämnden eller bland ledamöterna i ägodelningsrätten eller de för landtmäteriförrättningar utsedde gode män i det tingslag, där fastigheten ligger, men, om den hör till stad, där rådstufvurätt finnes, i angränsande tingslag, eller ock bland dem, som förut innehaft sådan befattning och äro därtill valbare. Kunna jordägaren och arrendatorn ej enas om valet, nämne, på begäran af endera, domaren i orten eller, där fastigheten är belägen å stads område, rådstufvurättens ordförande synemän, som nyss sagts.Mot syneman gälle de jäf, som enligt rättegångsbalken gälla mot domare; dock må ej syneman jäfvas, där parterna varit ense om valet, så framt ej jäfvet uppkommit eller blifvit veterligt först efter valet.Tillträdessyn må ej hållas tidigare än sex månader före tillträdesdagen eller senare än sex månader efter samma dag, ej heller afträdessyn längre tid än nu sagts före eller efter afträdesdagen.12 §12 §När syn, som i 10 § sägs, skall hållas, utsätte synemännen dag för förrättningen å tid, då marken därför är tjänlig, och underrätte jordägaren och arrendatorn om dagen, Uteblifver någondera, må synen icke hållas, där icke den uteblifne bevisligen underrättats om tiden för förrättningen.Menar part, att syneman är jäfvig, anmäle det vid synen, och gifve synemännen däröfver beslut. Ej må af part, som varit vid synen tillstädes, fråga om jäf senare väckas, där ej jäfvet blifvit veterligt först efter synen, ej heller må i något fall jäf göras gällande annorledes än i sammanhang med klander af förrättningen; skolande beträffande rättighet för part att i rättegången göra gällande jäf mot syneman hvad i fråga om domarejäf är i allmänhet stadgadt i rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning. Hvad nu stadgats skall ock gälla, där part menar, att syneman, som förut suttit i nämnd eller ägodelningsrätt eller varit god man vid landtmäteriförrättningar, icke vidare än valbar till den befattning.Vid synen skall undersökas allt hvad till fastigheten hör, såsom åbyggnad, trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar, broar, brunnar och vattenledningar, samt i penningar uppskattas hvad till botande af därvid befunna brister erfordras. Öfver allt hvad sålunda förekommit skall upprättas skriftlig handling, som af synemännen undertecknas.Kostnaden för synen skola jordägaren och arrendatorn gemensamt vidkännas.13 §13 §Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med syn, som hållits på sätt och inom den tid 11 § bestämmer, äge efter stämning klandra densamma vid domstol; instämme dock sin talan inom nittio dagar från det synehandlingen delgafs honom, eller vare synen gällande. Om hvad missnöjd part sålunda har att iakttaga skall i synehandlingen lämnas tydlig hänvisning.14 §14 §Har i arrendeaftalet jordägaren utfäst att å fastigheten uppföra byggnad eller att eljest försätta fastigheten i visst skick, men underlåter han det, äge arrendatorn, sedan vid syn beräknats kostnaden för bristens afhjälpande, utföra arbetet i jordägarens ställe och därefter undfå godtgörelse med det vid synen fastställda belopp; vill arrendatorn hellre uppsäga aftalet, vare det honom öppet, där ej bristen är af allenast ringa betydelse. För den tid fastigheten på grund af jordägarens underlåtenhet är i bristfälligt skick njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeafgiften; äge ock rätt till skadestånd.I fråga om syn, som i denna § afses, gälle hvad i 11 § första och andra styckena, 12 § första och andra styckena och 13 § stadgas om syn vid tillträde eller afträde.15 §15 §Varder genom vådeld eller annorledes, utan arrendatorns vållande, byggnad förstörd eller så skadad, att ny byggnad eller ombyggnad erfordras, åligge jordägaren, där icke byggnaden utan olägenhet kan undvaras, att utan oskäligt dröjsmål verkställa byggnaden; underlåter han det, vare lag som 14 § sägs. Var skadan ringare än nyss sagts, ligge å arrendatorn att ombesörja dess botande; njute dock vid brandskada skälig godtgörelse af jordägaren för kostnaden.16 §16 §Vill arrendotrn i annat fall än 15 § afser i stället för byggnad, som han mottagit, uppföra ny byggnad, ligge kostnaden därför å honom, där ej öfverenskommelse med jordägaren kan träffas; äge dock, där byggnaden uppföres efter plan, som af jordägaren godkänts, eller den eljest pröfvas vara för sitt ändamål lämplig, vid afträdet räkna sig till godo husrötebelopp, som vid tillträdet åsatts den mottagna byggnaden, med afdrag, där den nya byggnaden finnes behäftad med brist, af kostnaden för bristens afhjälpande.17 §17 §Låter arrendatorn efter plan, som uppgjorts af statens landtbruksingenjör eller blifvit af jordägaren godkänd, å fastigheten verkställa täckdikning med användande af tegelrör, vare jordägaren pliktig att, sedan arbetet blifvit behörigen utfördt, till arrendatorn utgifva ersättning för så stor del af kostnaden, som motsvarar värdet af rören.18 §18 §Har arrendatorn å fastigheten upphört annan byggnad än i 14, 15 eller 16 § afses, eller har han utöfver hvad honom ålegat verkställt plantering af fruktträd, bärbuskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt kostnad, hembjude det jordägaren till inlösen när han frånträder arrendet. Vill jordägaren lösa men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen bör utgå, skall frågan därom afgöras i den ordning, 8 § bestämmer. Vill ej jordägaren lösa, eller har han ej inom en månad efter det hembud gjordes förklarat sig därtill villig, äge arrendatorn bortföra hvad han påkostat; återställde dock jord eller byggnad i det skick, hvari han mottog den.Är ej hvad arrendatorn sålunda äger från fastigheten skilja därifrån bortfördt inom tre månader från det arrendet upphörde, tillfalle det jordägaren utan lösen.Äro till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtade från fastigheten, må byggnaden eller anläggningen ej borttagas, innan värdet af hvad från fastigheten tagits blifvit jordägaren godtgjordt; skolande ersättningen, där ej öfverenskommelse kan träffas, fastställas i den ordning, 8 § bestämmer.19 §19 §Utan jordägarens samtycke äge arrendatorn ej bortföra gödsel från fastigheten, ej heller, innan arrendet upphör, därifrån föra stråfoder; har arrendatorn, när han skall afflytta, stråforder kvar, vare han pliktig att till pris motsvarande hälften af det i orten för dylikt foder gångbara öfverlåta det till jordägaren. Kan ej öfverenskommelse träffas om den ersättning, hvilken sålunda bör utgå, skall denna bestämmas i den ordning, som i 8 § stadgas.20 §20 §Arrendatorn äge ej annan mån än arrendeaftalet bestämmer nyttja fastighetens skog eller taga torf från torfmosse, som hör till fastigheten; äge ej heller afhända fastigheten annat, som icke är att hänföra till dess årliga afkastning.Utan jordägarens tillstånd må arrendatorn ej å fastighetens ägor svedja eller verkställa bränning af jord.21 §21 §Angående arrendatorns rätt till jakt och fiske å fastigheten är särskildt stadgadt.22 §22 §Vill jordägaren under arrendetiden anställa besiktning å fastigheten, vare arrendatorn pliktig att lämna tillträde till fastigheten. Om tiden för besiktningen bör jordägaren i god tid förut underätta arrendatorn.23 §23 §Arrendatorn ansvare för all skatt och annan allmän tunga, som för fastigheten utgår och enligt lag åligger jordägaren, dock med undantag för bevillning. Tillkommer under arrendetiden ny sådan skatt eller tunga, svare jordägaren själf därför.24 §24 §Har jordägaren lämnat arrendatorn kreatur eller redskap till fastighetens bruk, och är visst värde satt å hvad sålunda lämnats, vare arrendatorn pliktig att under arrendetiden städse å fastigheten hålla sådana lösören, motsvarande för hvartdera slaget i värde hvad han mottagit. De lösören skola utan särskildt förbehåll tillhöra jordägaren, ändå att andra sättas i stället för dem, som blifvit lämnade.25 §25 §Har i arrendeaftalet jordägaren uppgifvit fastighetens ägovidd vara större än den är eller lämnat annan dylik uppgift, som befinnes oriktig, njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeafgiften äfvensom ersättning för skada; äge ock rätt att uppsäga aftalet. Ej må dock uppsägning ske, där det som brister är af ringa betydelse eller efter det ett år förflutit från det arrendatorn tillträde fastigheten, utan så är att jordägaren svikligen förfarit.26 §26 §Varda genom vattenflöde, jordras eller annan sådan händelse, utan arrendatorns vållande, fastighetens ägor, minskade eller försämrade, njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeafgiften; äge ock rätt att uppsäga aftalet, där ej förändringen är af allenast ringa betydelse. Ej må dock uppsägning ske efter det ett år förflutit från det förändringen inträffade eller, där denna timade innan arrendatorn tillträdt fastigheten, från det tillträde skett.Kommer af anledning, som i 1 kap. 3, 5 eller 6 § afses, någon del af fastigheten att frångå arrendatorn, njute han skälig nedsättning i arrendeafgiften, äfvensom skadestånd efter ty i 1 kap. sägs; äge ock, där han var i god tro när aftalet slöts, rätt, som nyss sagts, att uppsäga aftalet.27 §27 §Hafva till följd af skiftesförrättning eller genom dom i ägotvist fastighetens ägor till omfång eller läge så ändrats, att afkomsten och nyttan däraf för arrendatorn förringas, skall angående nedsättning i arrendeafgiften och rätt för arrendatorn att uppsäga aftalet tillämpas hvad i 26 § första stycket stadgas.Har för de vid skifte fastigheten tillagda ägor jordägaren fått utgifva ersättning för odling eller bättre häfd, men vill ej arrendatorn för den ökade afkomst och nytta, som för honom uppkommer, vidkännas skälig förhöjning i arrendeafgiften, vare jordägaren öppet att frånträda aftalet; uppsäge dock aftalet inom ett år efter det tillträde af ägolotterna skett, eller vare sin rätt därtill förlustig. Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där jordägaren för dikning eller annan afledning af vatten fått vidkännas kostnad; skolande den tid, inom hvilken uppsägning skall ske, räknas från det företaget fullbordades.28 §28 §Sker öfverlåtelse af fastigheten efter det arrendatorn tillträdt densamma, gälle utan särskildt förbehåll arrendeaftalet mot nye ägaren, där aftalet var skriftligen upprättadt; var ej aftalet så upprättadt, och vill ej nye ägaren låta arrendatorn kvarsitta, uppsäge han aftalet inom tre månader efter det öfverlåtelsen skedde, eller vare aftalet mot honom gällande.29 §29 §Nu har i arrendeaftal, som upprättats skriftligen, skett ändring eller tillägg, utan att sådant anmärkts å jordägarens exemplar af handlingen; var ej hvad sålunda ändrats eller tillagts nye ägaren kunnigt när öfverlåtelsen skedde, och vill han det ej godkänna, gifve det arrendatorn till känna inom en månad efter det denne underättade honom om ändringen eller tillägget, eller gälle det mot honom såsom hade han det godkänt. Sker sådant tillkännagifvande, äge arrendatorn därefter tid af en månad att uppsäga aftalet.30 §30 §När öfverlåtelse af fastigheten skett, äge, där ej annan tid för fastighetens öfvertagande aftalats, nye ägaren uppbära arrende, som förfaller till betalning efter öfverlåtelsen, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på grund af arrendeaftalet tillkomma jordägaren. Ej må å arrendebelopp, som förfaller till betalning mer än ett år efter det arrendatorn fick kunskap om öfverlåtelsen, arrendatorn afräkna hvad han må hafva att fordra af förre ägaren, ej heller gälle i fråga om sådant arrendebelopp betalning, som af arrendatorn erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som med denne träffats, utan så är att nye ägaren därom hade kunskap när öfverlåtelsen skedde.31 §31 §Skall arrendeaftal gälla mot den, som efter överlåtelse blifvit ägare at fastigheten, svare denne i förre ägarens ställe till de jordägaren åliggande förpliktelser, hvilka skola fullgöras efter det han öfvertog fastigheten.Vill arrendatorn förbehålla sig rätt att, där nye ägaren skulle brista i aftalets fullgörande, söka ersättning af förre ägaren, gifve det denne till känna inom sex månader efter det nye ägaren fick lagfart å sitt fång; underlåter han det, äge ej mot förre ägaren annan rätt än till skadestånd efter ty i 1 kap. sägs.32 §32 §Varder, innan tid för tillträde är inne, fastigheten utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningslagen sägs, meddeladt om fastighetens försäljning, äge arrendatorn frånträda aftalet och bekomma ersättning för skada; uppsäge dock aftalet inom en månad efter det han erhöll kunskap om utmätningen eller förordnandet, eller vare sin rätt därtill förlustig. Varder utmätningen upphäfd, eller kommer eljest frågan om fastighetens försäljning att förfalla, må ej därefter uppsägning ske.Hvad sålunda stadgats skalla äga motsvarande tillämpning, där före tillträdesdagen jordägaren försättes i konkurs.33 §33 §Försättes arrendatorn i konkurs, äge borgenärerna uppsäga aftalet; sker ej uppsägning sist å trettionde dagen från inställelsedagen i konkursen, svare borgenärerna för legoaftalet fullgörande till legotidens utgång eller, där uppsägning sker efter utgången af först sagda tid, intill dess på grund däraf aftalet upphör att gälla.Vill jordägaren själf uppsäga aftalet och återtaga fastigheten, äge därtill rätt, dock vid arrende för viss tid öfverstigande tjugu år endast mot skyldighet att gälda lösen, som i 8 § sägs. Var aftalet slutet med förbehåll om rätt för arrendatorn att sätta annan i sitt ställe, och inträffar konkursen efter det arrendatorn tillträdt fastigheten, må jordägaren ej uppsäga aftalet, där borgenärerna inom tre månader från inställelsedagen i konkursen gitta visa, att öfverlåtelse skett i enlighet med aftalet; sker öfverlåtelse senare men innan jordägarne gjort bruk af sin rätt, vare han samma rätt förlustig.Uppsäges aftalet af anledning som nu sagts, vare jordägaren berättigad till skadestånd, utan så är att aftalet var ingånget för viss tid öfverstigande tjugu år och han själf uppsade aftalet.34 §34 §Är för aftalets fullgörande ställd pant eller borgen, och försämras sedan säkerheten, vare arrendatorn pliktig att på anfordran ställa ny säkerhet, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom tre månader, vare jordägaren berättigad att uppsäga aftalet och bekomma ersättning för skada.35 §35 §Öfvergifver arrendatorn fastigheten och lämnar den obrukad eller utan vård, må jordägaren genast återtaga den, äge ock rätt till skadestånd.36 §36 §Arrenderätten vare förverkad och jordägaren förty berättigad att uppsäga aftalet:om arrendatorn dröjer med erläggande af arrende, som utgår i penningar eller naturalster, utöfver en månad efter förfallodagen eller undandrager sig att utgöra honom enligt aftalet åliggande arbete eller annan tjänstbarhet eller vid arbetets utförande visar tredska;om han gör sig skyldig till vanvård af fastigheten, eller om han, där jordägaren efter ty i 24 § sägs lämnat honom kreatur eller redskap till fastighetens bruk, eftersätter hvad enligt sagda § åligger honom och icke på tillsägelse vidtager rättelse;om han nyttjar fastigheten till annat ändamål än vid upplåtelsen förutsattes eller, där aftalet fastställer viss odlingsplan eller eljest innefattar bestämmelse angående fastighetens häfd, afviker från hvad sålunda bestämts och icke på tillsägelse vidtager rättelse;om han åt annan till brukande upplåter fastigheten eller del däraf utan jordägarens medgivande eller i fall, som 8 § andra stycket eller 9 § första stycket afser, öfverlåter arrendet å annan, utan att där gifna föreskrifter iakttagits;om han mot stadgandet i 19 § från fastigheten bortför stråfoder eller gödsel;om han å fastigheten eller annan jordägaren tillhörig mark föröfvar åverkan eller olofligen jagar eller fiskar;om han å fastigheten olofligen försäljer brännvin, vin eller öl;om han, där någon, som är i hans tjänst, så förbryter sig som under 6 eller 7 är sagdt, underlåter att, efter tillsägelse af jordägaren, så snart ske kan skilja den brottslige från tjänsten;om han, oaktadt aftalet innefattar förbud att å fastighetens inhysa främmande person, där inhyser sådan och underlåter att på tillsägelse aflägsna honom; ellerom han, där aftalet eljest innehåller bestämmelse, hvars iakttagande måste anses vara för jordägaren af synnerlig vikt, åsidosätter sådan bestämmelse.Finnes i fall, som denna § afser, hvad arrendatorn låtit komma sig till last vara af ringa betydenhet, må ej arrendatorn skiljas från arrendet.Uppsäges aftalet, vare jordägaren berättigad till skadestånd.37 §37 §Har arrendatorn låtit komma sig till last sådant förhållande, som i 36 § 1, 2, 3, 8 eller 9 sägs, men sker rättelse innan jordägaren gjort bruk af sin rätt att uppsäga aftalet, eller har i fall, som i 36 § 4, 5, 6, 7 eller 10 afses, jordägaren icke uppsagt aftalet inom sex månader från det han fick kunskap om förhållande, som där afses, äge ej sedan jordägaren åberopa förhållandet såsom grund för arrendatorns skiljande från arrendet.38 §38 §Uppsägning af arrendeaftal skall ske skriftligen eller med vittnen, där ej skriftligt erkännande om uppsägningen lämnas.Hvad i 11 kap 11–19 §§ rättegångsbalken stadgas angående stämning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning. Är någon satt att å jordägarens vägnar uppbära arrende, vare uppsägning, som hos honom sker, lika gill, som hade den skett hos jordägaren själf.Träffas ej den, hvilken för uppsägning sökes, i sitt hemvist, varde uppsägningen i rekommenderadt bref under hans vanliga adress aflämnad å posten samt skriftlig underrättelse om uppsägningen meddelad hans husfolk, om sådant finnes, men eljest fäst å hans husdörr; skolande uppsägningen anses hafva skett, när hvad sålunda föreskrifvits blifvit fullgjordt.Har jordägare eller arrendator, hos hvilken uppsägning skall ske, ej kändt hemvist här i riket, och finnes ej heller kändt ombud, som äger för honom mottaga uppsägning, må uppsägningen ske genom kungörande i allmänna tidningarna.Stämning, däri talan föres om arrendes upphörande, så ock ansökan om arrendators vräkande gälle, där delgifning skett i behörig ordning, såsom uppsägning, ändå att hvad här ofvan är stadgadt icke iakttagits.39 §39 §Sker uppsägning i fall, som 36 § omförmäler, äge arrendatorn kvarsitta till nästa fardag, där ej rätten eller öfverexekutor pröfvar skäligt ålägga honom att afflytta tidigare. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning, skall afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader från det uppsägningen skedde. Hade arrendatorn ej tillträdt fastigheten när uppsägningen skedde, skall aftalet genast upphöra att gälla.Vid lifstidsarrende skall, när arrendet upphör till följd af arrendatorns eller hans änkas död, afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader från dödsfallet.40 §40 §Pröfvas i tvist angående skyldighet för arrendator att afträda fastigheten arrendatorn vara pliktig att afflytta, äge rätten tillika, när skäl därtill äro, förordna, att utslaget må på sätt utsökningslagen bestämmer verkställas utan hinder däraf att det icke äger laga kraft.Är sådant förordnande meddeladt, och fullföljes mot utslaget talan i högre rätt, äge, när skäl därtill äro, den rätt, innan ändringssökandet slutligen pröfvas, förordna, att vidare åtgärd för verkställighet icke må äga rum.41 §41 §Jordägare eller arrendator, som vill framställa fordringsanspråk på grund af arrendeaftal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det aftalet upphörde att gälla; dock att, där inom sagda tid syn, som vid afträdet hållits, klandras, talan må anhängiggöras inom två år från det klandret blifvit afgjordt genom utslag, som äger laga kraft. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad. Är i rätt tid af endera talan anhängiggjord, äge den andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blifvit sålunda bevakad.42 §42 §Häftar arrendatorn, när han skall afträda fastigheten, i skuld för arrende eller för ersättning, som vid afträdessyn eller genom skriftlig öfverenskommelse blifvit bestämd, eller är utskyld eller afgift, för hvilken arrendatorn skolat ansvara, icke af honom gulden; då vare, där aftalet upprättats skriftligen, jordägaren berättigad att af arrendatorn tillhöriga lösören och byggnader, som finnas å fastigheten, kvarhålla så mycket, som svarar mot hans fordran, till dess arrendatorn gör rätt för sig eller ställer jordägaren säkerhet. Ej må dock sålunda kvarhållas egendom, som jämlikt 65 § utsökningslagen skall undantagas från utmätning.Hade jordägaren enligt skriftlig handling lämnat arrendatorn kreatur, redskap eller annat till fastighetens bruk, och är därför betingad lega ogulden, eller gitter arrendatorn icke aflämna hvad jordägaren tillkommer, hafve jordägaren endahanda rätt, som nyss sagts.43 §43 §Upplåtes jord på arrende för annat ändamål än jordbruk, skola å sådan upplåtelse stadgandena i 1 och 4 §§, 5 § första stycket, 6–9, 18, 22, 25 och 26 §§, 27 § första stycket, 28–34, 36–41 §§ samt 42 § första stycket äga motsvarande tillämpning; dock att hvad 33 § stadgar angående rätt för jordägaren att uppsäga aftalet ej skall tillämpas efter det arrendatorn tillträdt fastigheten, ej heller innan tillträde skett, där arrendatorn på anfordran inom utgången af nästa dag för aftalets fullgörande ställer säkerhet, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas.Är ej arrendetiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla efter det uppsägning å någondera sidan skett.Ej må genom förbehåll i aftalet stadgas inskränkning i arrendatorns rätt att vid öfverlåtelse af fastigheten kvarsitta, ej heller för arrenderättens förverkande stadgas annan grund än 36 och 37 §§ bestämma; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.3 §3 §Genom nya lagen upphäfvas:kap. och 17 kap. 1, 2 och 5 §§ jordabalken samt 6 kap. 1 och 4 §§, 8 kap. 5 §, 10 kap. 7 § och 27 kap. byggningabalken, såvidt dessa lagrum afse nyttjanderätt, hvarom i nya lagen stadgas;13 kap. handelsbalken såvidt angår legoaftal, som i nya lagen afses;kungl. brefvet den 17 oktober 1781 angående torpares fardag;förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan enskild jordägare och landbo, så ock lagen den 30 mars 1901, innefattande tillägg till samma förordning;förordningen lagen den 25 april 1889 angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd, så ock lagen den 24 juli 1903 om ändrad lydelse af 1 § i samma lag;den 22 oktober 1867 angående ändring af 16 kap. 5 och 13 §§ jordabalken;hvad lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring innehåller angående afsöndring af jord till besittning på viss tid eller lifstid;så ock hvad i öfrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya lagens bestämmelser.3 kap.Om hyra1 §1 §Aftal, hvarigenom hus eller del af hus upplåtes till nyttjande mot lega, skall upprättas skriftligen, där ej upplåtelsen sker för tid understigande ett år eller, vid upplåtelse för längre tid, upplåtaren och hyresgästen annorlunda åsämjas.2 §2 §Är hyrestiden så bestämd, att den i 1 kap. 1 § stadgade längsta tid för nyttjanderätts bestånd öfverskrides, och vill hyresvärden eller hyresgästen förty frånträda aftalet när sagda tid är ute, skall uppsägning ske i den ordning 26 § bestämmer.3 §3 §Fardag för tillträde och afträde af förhyrd lägenhet är om våren den första dagen i april månad och om hösten den första oktober. Infaller fardag å söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller afträde ske nästföljande söckendag.Sist klockan tolf å afträdesdagen skall den, som har att afträda lägenheten, hålla denna tillgänglig för den, som kommer efter; omfattar bostadslägenhet flera än ett rum, skall hälften af lägenheten hållas tillgänglig klockan tolf föregående dag eller, om denna är söndag eller annan allmän helgdag, klockan åtta före middagen å afträdesdagen.4 §4 §Är ej hyrestiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla efter det uppsägning å någondera sidan skett. Har ej viss uppsägningstid aftalats, skall lägenheten afträdas:där hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från uppsägningen;där hyran beräknas för månad, fjorton dagar efter uppsägningen, dock ej förr än å den dag, som genom sitt tal i månaden motsvarar den för lägenhetens tillträde bestämda dagen, eller, om motsvarande månadsdag ej finnes, å månadens sista dag;där hyran beräknas för vecka, tre dagar efter uppsägningen, dock ej förr än å den veckodag, som motsvarar den för tillträdet bestämda dagen; ochdär hyran berknas för kortare tid än vecka, dagen efter det uppsägningen skedde.Hvad sålunda stadgats angående uppsägningstid skall jämväl äga tillämpning å hyresaftal, som är ingången för bestämd tid, där förbehåll skett om uppsägning men viss uppsägningstid ej är aftalad.5 §5 §Har vid hyra gällande för viss tid hyresgästen suttit kvar i lägenheten efter hyrestidens utgång, och har ej inom en månad därefter hyresvärden anmanat honom att afflytta, skall aftalet anses förlängdt på obestämd tid.6 §6 §Är ej tid utsatt för erläggande af hyra, som skall utgå i penningar, skall, där hyran beräknas för helt, halft eller fjärdedels år, hyran betalas senast å näst sista dagen af hvart fjärdedels år samt, där hyran beräknas för månad, vecka eller dag, före utgången af hvarje sådan tidrymd; hyra, för hvilken sådan beräkningsgrund ej är stadgad, skall gäldas vid hyrestidens slut.Skola för lägenheten utgöras dagsverkan till hyresvärden, gälle hvad i 2 kap 7 § sägs.7 §7 §Vill hyresgästen till annan öfverlåta lägenheten, inhämte förut hyresvärdens samtycke till öfverlåtelsen. Vägras samtycke utan skälig anledning, eller lämnas ej inom en vecka efter det framställningen gjordes hyresgästen besked, äge han, ändå att aftalet innefattar annat förbehåll, uppsäga aftalet. Samtycker hyresvärden till öfverlåtelsen svare ändock hyresgästen till de skyldigheter, aftalet ålägger honom, utan så är att hyresvärden tager den andre för god i hyresgästens ställe.8 §8 §Dör hyresgästen före hyrestidens utgång, skall aftalet fortfarande vara gällande; men delägarne i boet äge att i sitt ställe sätta annan, hvilken hyresvärden skäligne kan taga för god såsom hyresgäst.Är lägenhet upplåten för hyresgästens lifstid, skall hvad i 2 kap 9 § andra stycket är stadgadt angående lifstidsarrende äga motsvarande tillämpning.9 §9 §Varder lägenheten, innan tid för tillträde är inne, genom vådeld eller annorledes förstörd, vare aftalet förfallet. Ligger vållande hyresvärden till last, äge hyresgästen rätt till skadestånd.10 §10 §Timar före hyrestidens början å lägenheten skada, som är ringare än i 9 § sägs, och är ej skadan botad när lägenheten skall tillträdas, eller finnes eljest lägenheten då icke vara i det skick, hyresvärden utfäst eller utan särskild utfästelse hyresgästen skäligen äger fordra, må hyresgästen, där icke hyresvärden på tillsägelse genast vidtager åtgärd för bristens afhjälpande, själf därom besörja på hyresvärdens bekostnad. Kan ej bristen utan uppehåll afhjälpas, eller underlåter hyresvärden att, efter tillsägelse, så snart ske kan därom besörja, äge hyresgästen uppsäga aftalet; dock må uppsägningen ej ske, där bristen är af ringa betydelse.För den tid lägenheten är i bristfälligt skick njute hyreshästen skälig nedsättning i hyran; äge ock rätt till ersättning för skada, där lägenheten var behäftad med bristen nrä aftalet slöts och bristen då var hyresvärden veterlig eller kunnat med användande af vanlig uppmärksamhet upptäckas, eller ock bristen senare tillkommit genom hyresvärdens vållande. Visar hyresvärden försumlighet vid afhjälpande af brist, för hvilken han efter ty nu sagts ej är ansvarig, ersätte han hyresgästen skada, som däraf kommer.11 §11 §Är ej i rätt tid lägenheten utrymd af den, som skall afflytta, njute hyresgästen för den tid han är i mistning af lägenheten eller del däraf skälig afkortning å hyran. Varder ej efter det hyresvärden om förhållandet underättats hindret genast undanröjdt, njute hyresgästen skadestånd, där icke hyresvärden visar, att uppehållet ej kan tillräknas honom såsom försummelse; hyresgästen äge ock rätt att efter ty i 10 § sägs uppsäga aftalet.12 §12 §Timar under hyrestiden å lägenheten skada, för hvilken hyresgästen ej är ansvarig, eller uppstår af annan anledning, utan hyresgästens vållande, för honom hinder eller men i nyttjanderätten, skall hvad i 9 och 10 §§ stadgas äga motsvarande tillämpning.13 §13 §Har i fall, som 10, 11 eller 12 § afser, hyresvärden afhjälpt bristen eller undanröjt hindret, och sker ej uppsägning före utgången af nästa dag efter det rättelse sålunda skett samt, där hyresgästen ej tillträdt lägenheten, han därom underättats, äge ej sedan hyresgästen uppsäga aftalet.14 §14 §Kommer af anledning, som i 1 kap. 3, 5 eller 6 § afses, någon del af lägenheten att frångå hyresgästen, njute han skälig nedsättning i hyran, äfvensom skadestånd efter ty i 1 kap. stadgas; äge ock rätt, som i 10 § sägs, att uppsäga aftalet, där han var i god tro när aftalet slöts.15 §15 §Finnes förhyrd lägenhet, som afsedd till bostad, vara så beskaffad, att dess användande är förenadt med uppenbar våda för inneboendes hälsa, och varder ej på tillsägelse bristen genast af hyresvärden afhjälpt, äge hyresgästen uppsäga aftalet, ändå att annat förbehåll skett.16 §16 §Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda och aktsamt handtera lägenheten med hvad därtill hör och ersätte all skada, som genom hans vållande därå kommer. Uppkommer därå skada genom vårdslöshet eller försummelse af någon, som hör till hans husfolk eller som af hyresgästen inrymts i lägenheten, vare han ock pliktig att den ersätta; dock vare han utan ansvar för brandskada, som sålunda uppstått, där han icke brustit i den omsorg och tillsyn, som vederbort.Timar skada eller yppas brist å lägenheten, och är ej skadan eller bristen af beskaffenhet att med dess afhjälpande kan utan äfventyr anstå, vare hyresgästen pliktig att därom utan dröjsmål underrätta hyresvärden; försummar hyresgästen det, vare han hyresvärden ansvarig för skada, som däraf kommer.Är af hyresgästen lägenheten öfverlåten till annan, vare hyresgästen, där ej hyresvärden tagit den andre för god i hans ställe, ansvarig för skada, som denne, därest lägenheten varit af honom förhyrd, efter ty nu sagts skolat ersätta.17 §17 §Hyresgästen vare pliktig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt hvad som erfordras för bevarande af sundhet, ordning och skick inom fastigheten. Hyresgästen hålle ock noggrann vårdnad däröfver att hvad sålunda åligger honom själf iakttages jämväl af hans husfolk och af dem, som af hyresgästen inrymts i lägenheten.18 §18 §Ej må tillträde till lägenheten förvägras hyresvärden, när sådant erfordras för utöfvande af nödig tillsyn eller för utförande af förbättringsarbete, som ej utan skada kan uppskjutas, Då lägenheten är ledig till uthyrning, vare hyresägsten pliktig att låta den förevisas å därför lämpliga tider.19 §19 §Sker öfverlåtelse af fastigheten efter det hyresgästen tillträdt den förhyrda lägenheten, vare angående hyresgästens rätt att kvarsitta lag som i 2 kap. 28 § sägs. Ej må genom förbehåll i hyresaftalet stadgas inskränkning i hyresgästens rätt att vid öfverlåtelse af fastigheten kvarsitta; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.I öfrigt skall beträffande hyresaftal hvad i 2 kap. 29–31 §§ stadgas om arrendeaftal äga motsvarande tillämpning; dock att hyresgäst icke äger att å hyresbelopp, som förfaller till betalning mer än sex månader efter det han fick kunskap om öfverlåtelsen, afräkna fordran hos förre ägaren eller att i fråga om sådant belopp åberopa uppgörelse, som med denne träffats, med mindre nye ägaren hade kunskap om uppgörelsen när öfverlåtelsen skedde.20 §20 §Varder, innan tid för tillträde af förhyrd lägenhet är inne, fastigheten utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningslagen sägs, meddeladt om fastighetens försäljning eller hyresvärden försatt i konkurs, skall hvad i 2 kap. 32 § stadgas äga motsvarande tillämpning.21 §21 §Försättes hyresgästen i konkurs, äge borgenärerna uppsäga aftalet; skolande i fråga om borgenärernas ansvarighet för aftalets fullgörande tillämpas hvad i 2 kap. 33 § sägs.Har ej, när konkursen inträffar, tillträde af lägenheten skett, vare hyresgästen pliktig att, där hyresvärden fordrar det, för aftalets fullgörande ställa säkerhet, med hvilken denne skäligen kan nöjas; sker det ej inom utgången af nästa dag efter det säkerhet fordrades, äge hyresvärden uppsäga aftalet.Uppsäges aftalet af anledning, som nu sagts, äge hyresvärden rätt till skadestånd.22 §22 §Är för aftalets gullgörande ställd pant eller borgen, och försämras sedan säkerheten, vare hyresgästen pliktig att på anfordran ställa ny säkerhet, med hvilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en månad, vare hyresvärden berättigad att uppsäga aftalet och bekomma ersättning för skada.23 §23 §Hyresrätten vare förverkad och hyresvärden förty berättigad att uppsäga aftalet:om hyresgästen dröjer med erläggande af hyra, som utgår i penningar, utöfver två söckendagar efter förfallodagen eller, där han på grund af aftalet skall utgöra arbete eller annan tjänstbarhet, undandrager sig att fullgöra hvad sålunda åligger honom eller vid arbetets utförande visar tredska;om lägenheten nyttjas till annat ändamål än vid upplåtelsen förutsattes, och hyresgästen icke på tillsägelse vidtager rättelse;om utan hyresvärdens medgifvande hyresgästen öfverlåter lägenheten till annan eller han däri inrymmer främmande personer under sådana omständigheter, att däraf kan uppkomma men för hyresvärden, eller i fall som 8 § första stycket afser, i hyresgästens ställe sättes någon, hvilken hyresvärden ej är pliktig att taga för god;om lägenheten vanvårdas, eller om hyresgästen eller, där lägenheten öfverlåtits till annan, denne åsidosätter något af hvad jämlikt 17 § skall vid lägenhetens begagnande iakttagas eller brister i den tillsyn, samma § ålägger hyresgäst och icke på tillsägelse rättelse sker;om i fall, där jämlikt 18 § hyresgästen är pliktig att lämna hyresvärden eller annan tillträde till lägenheten, sådant vägras, och hyresgästen ej kan visa giltig ursäkt; ellerom hyresgästen, där aftalet utöfver hvad i detta kap. är stadgadt ålägger honom förpliktelse, hvars fullgörande måste anses vara för hyresvärden af synnerlig vikt, åsidosätter hvad sålunda åligger honom.Finnes i fall, som denna § afser, hvad om lägges hyresgästen till last vara af ringa betydenhet, må ej hyresgästen skiljas från lägenheten.Uppsäges aftalet, äge hyresvärden rätt till skadestånd.24 §24 §Är hyresrätten förverkad på grund af förhållande, som i 23 § 1, 2, 4 eller 5 sägs, men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk af sin rätt att uppsäga aftalet, eller har i fall, som i 23 § 3 eller 6 afses, hyresvärden icke uppsagt aftalet inom en månad från det han fick kunskap om förhållande, som där afses, äge ej sedan hyresvärden åberopa förhållandet såsom grund för hyresgästens skiljande från lägenheten.25 §25 §Ej må genom förbehåll i hyresaftalet stadgas annan grund för hyresrättens förverkande än 23 och 24 § bestämma; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.26 §26 §Angående uppsägning af hyresaftal gälle hvad i 2 kap. 38 § är stadgadt i fråga om arrendeaftal; dock att, där hyrestiden ej är bestämd och hyran beräknas för tid understigande ett fjärdedels år, uppsägning är gill, ändå att den ej skett skriftligen eller med vittnen.27 §27 §Uppsäges hyresaftal af anledning, som i 10, 11, 12, 14, 15 eller 23 § sägs, skall aftalet genast upphöra att gälla.Sker eljest uppsägning af anledning, som efter ty här ofvan sagts medför rätt för hyresvärd eller hyresgäst att frånträda aftalet, skall lägenheten afträdas å tid, som i 4 § är för hvarje särskildt fall stadgad; hade hyresgästen ej tillträdt lägenheten när uppsägningen skedde, skall aftalet genast upphöra att gälla.Är lägenheten upplåten för hyresgästens lifstid, skall, när på grund af dennes eller hans änkas död aftalet upphör att gälla, lägenheten afträdas å den fardag, som infaller näst efter en månad från dödsfallet.28 §28 §Hvad i 2 kap. 40 § stadgas angående förordnande om verkställighet af domstols beslut, hvarigenom ålägges arrendator att afflytta, gälle ock i fråga om beslut, hvarigenom hyresgäst berättigas att tillträda förhyrd lägenhet eller förpliktas att afträda sådan.29 §29 §Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på grund af hyresaftal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det aftalet upphörde att gälla. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad. Är i rätt tid af endera talan anhängiggjord, äge den andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blifvit sålunda bevakad.30 §30 §För hyra, som är förfallen till betalning eller som skall erläggas inom närmaste sex månader, äge hyresvärden att af hyresgästen tillhöriga lösören, som finnas inom fastigheten, kvarhålla så mycket, som svarar mot hans fordran, till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer hyresvärden säkerhet. Ej må dock sålunda kvarhållas egendom, som jämlikt 65 § utsökningslagen skall undantagas från utmätning.31 §31 §Innefattar aftal, hvarigenom lägenhet uthyres, tillika upplåtelse af jord att i förening med lägenheten nyttjas, skall ändock å aftalet tillämpas hvad i detta kap. är stadgadt.4 §4 §Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.4 kap.Om tomträtt1 §1 §Tomt å område, som blifvit i den ordning, särskildt är stadgad, planlagdt för bebyggande, må, där tomten tillhör kronan, stad eller annan kommun eller ock municipalsamhälle, med iakttagande af hvad här nedan i 2 § föreskrifves upplåtas för viss tid ej understigande tjugusex och ej öfverstigande etthundra år. Upplåtelse, som nu sagts, må ock ske af tomt hörande till fideikommiss eller annan stiftelse, där Konungen för särskildt fall finner skäligt att sådant medgifva.2 §2 §Aftal, hvarigenom upplåtes tomträtt, som i 1 § sägs, skall upprättas skriftligen och med vittnen; skolande i handlingen uttryckligen angifvas, att upplåtelsen afser tomträtt.Öfverlåtes tomträtt, skall ock aftalet därom upprättas skriftligen och med vittnen.3 §3 §Är till säkerhet för beståndet af upplåten tomträtt inskrifning sökt eller meddelad, gälle om verkan däraf hvad enligt lag i allmänhet gäller angående verkan af sökt eller beviljad inteckning för nyttjanderätt.4 §4 §Sedan till säkerhet för beståndet af tomträtt inskrifning meddelats, skall byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk afsedd anläggning, som finnes å tomten, såsom tillbehör hänföras till tomträtten.5 §5 §Öfvergår från den, till hvilken tomträtt upplåtits, rättigheten till annan, äge ny tomträttshafvare, där till säkerhet för tomträttens bestånd inskrifning är meddelad, erhålla inskrifning af sitt fång under de villkor och i den ordning, särskildt är stadgadt.6 §6 §Tomträtt, hvarför inskrifning är meddelad, må under de villkor och i den ordning, särskildt är stadgadt, intecknas för fordran; sker det, njute sedan fordringsägaren panträtt i tomträtten med hvad därtill hör.7 §7 §Har i aftal, hvarigenom tomträtt upplåtits, skett ändring eller tillägg, skall sådant i tomträttsprotokollet anmärkas. Är inteckning förut sökt eller meddelad i tomträtten, må anteckning om ändringen eller tillägget ej ske, med mindre inteckningshandlingen för rätten uppvisas; och varde därom bevis handlingen åtecknadt.8 §8 §Är, då tomt, hvartill tomträtt upplåtits, återgår till tomtägaren, denne enligt tomträttsaftalet pliktig att för byggnad eller annat, som finnes å tomten, gälda lösen, må ej, där inteckning är meddelad i tomträtten, sådan lösen utgifvas till tomträttshafvaren, utan varde beloppet nedsatt hos öfverexekutor, som har att kungöra det inteckingshafvarne och lagligen fördela beloppet. Menar inteckningshafvare, som ej fått sin fordran till fullo betäckt, att löseskillingen icke blifvit bestämd i enlighet med aftalet, äge han med tomtägaren tvista om löseskillingens belopp.9 §9 §I fråga om utmätning af tomträtt samt försäljning utmätningsvis eller under konkurs af sådan rättighet skall så förfaras som för utmätning och dylik försäljning af fast egendom är stadgadt; skolande hvad i 13 och 82 §§ utsökningslagen sägs angående lagfart gälla om inskrifning, hvarom ofvan i 5 § sagts.Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stadgadt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.5 §5 §Efter det nya lagen trädt i kraft må ej vidare ske upplåtelse af stadstomt med sådan rätt, att tomten ej må af ägaren återtagas, så länge tomtören erläggas eller utan att lösen för byggnad å tomten gifves.Bilaga 1Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om nyttjanderätt till fast egendom 1 § Den nu antagna lagen om nyttjanderätt till fast egendom skall jämte hvad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1908.I fråga om nyttjanderätt, som upplåtits före nämnda dag, skola med de undantag här nedan sägs bestämmelserna i nya lagen icke tillämpas. Är arrende- eller hyresaftal, som därförinnan slutits, ingånget för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren som legotagaren att uppsäga aftalet, och sker ej, efter det nya lagen trädt i kraft, uppsägning till den tid, då på grund af sådan uppsägning aftalet tidigast kunnat frånträdas, skall från nämnda tid nya lagen tillämpas å aftalet. 2 § Bestämmelserna i nya lagen afse ej upplåtelse under stadgad åborätt af hemman eller lägenhet, som tillhör kronan eller allmän inrättning. 3 § Genom nya lagen upphäfvas:16 kap. och 17 kap. 1, 2 och 5 §§ jordabalken samt 6 kap. 1 och 4 §§, 8 kap. 5 §, 10 kap. 7 § och 27 kap. byggningabalken, såvidt dessa lagrum afse nyttjanderätt, hvarom i nya lagen stadgas;13 kap. handelsbalken såvidt angår legoaftal, som i nya lagen afses;kungl. brefvet den 17 oktober 1781 angående torpares fardag;förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan enskild jordägare och landbo, så ock lagen den 30 mars 1901, innefattande tillägg till samma förordning;förordningen den 22 oktober 1867 angående ändring af 16 kap. 5 och 13 §§ jordabalken;lagen den 25 april 1889 angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd, så ock lagen den 24 juli 1903 om ändrad lydelse af 1 § i samma lag;hvad lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring innehåller angående afsöndring af jord till besittning på viss tid eller lifstid;så ock hvad i öfrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya lagens bestämmelser. 4 § Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas. 5 § Efter det nya lagen trädt i kraft må ej vidare ske upplåtelse af stadstomt med sådan rätt, att tomten ej må af ägaren återtagas, så länge tomtören erläggas eller utan att lösen för byggnad å tomten gifves. 6 § Hvad nya lagen innehåller angående verkställande af uppsägning, angående förordnande om verkställighet af domstols beslut i tvist om skyldighet för arrendator att afträda arrenderad fastighet eller om hyresgästs flyttning i eller ur hus samt angående rätt för jordägare eller hyresvärd att till säkerhet för fordran kvarhålla arrendators eller hyresgästs egendom skall äga tillämpning jämväl i fråga om legoaftal, som slutits innan nya lagen trädt i kraft.I fråga om aftal, som nu sagts, skall ock tillämpas hvad nya lagen i 2 kap. 41 § och 3 kap. 29 § stadgar angående tid, inom hvilken legogifvare eller legotagare har att, vid talans förlust, göra gällande fordringsanspråk på grund af legoaftalet; dock att, där det förhållande, från hvilket tiden skall räknas, inträdt före den dag, då nya lagen trädt i kraft, tiden skall i stället räknas från sagda dag. 7 § Sker öfverlåtelse af fastighet, hvarom arrende- eller hyresaftal slutits innan nya lagen trädt i kraft, skall hvad där stadgas angående tid, inom hvilken ny ägare har att uppsäga arrendator eller hyresgäst, som vid tiden för öfverlåtelsen finnes å fastigheten och ej äger rätt att kvarsitta, samt påföljden, där den tid försittes, tillämpas; dock att, där öfverlåtelsen skett före den dag, då nya lagen trädt i kraft, tiden skall räknas från nämnda dag. 8 § Är arrende- eller hyresrätt, som upplåtits före den dag, då nya lagen trädt i kraft, af legotagaren förverkad, men uppsäger ej legogifvaren aftalet inom sex månader från det han fick kännedom om det förhållande, på grund hvaraf rätten är förverkad, eller, där rätten var förverkad när lagen trädde i kraft och legotagarens förhållande då var legogifvaren kunnigt, inom lika tid därefter; äge ej sedan legogifvaren åberopa förhållandet såsom grund för aftalets frånträdande. 9 § Hvad nya lagen stadgar om skyldighet för borgenärerna i arrendators eller hyresgästs konkurs att i visst fall svara för legoaftalets fullgörande skall icke tillämpas, där konkursen börjats före den dag, då nya lagen trädt i kraft. 10 § har upphävts genom lag (1943:883). 6 §6 §Hvad nya lagen innehåller angående verkställande af uppsägning, angående förordnande om verkställighet af domstols beslut i tvist om skyldighet för arrendator att afträda arrenderad fastighet eller om hyresgästs flyttning i eller ur hus samt angående rätt för jordägare eller hyresvärd att till säkerhet för fordran kvar hålla arrendators eller hyresgästs egendom skall äga tillämpning jämväl i fråga om legoaftal, som slutits innan nya lagen trädt i kraft.I fråga om aftal, som nu sagts, skall ock tillämpas hvad nya lagen i 2 kap. 41 § och 3 kap. 29 § stadgar angående tid, inom hvilken legogifvare eller legotagare har att, vid talans förlust, göra gällande fordringsanspråk på grund af legoaftalet; dock att, där det förhållande, från hvilket tiden skall räknas, inträdt före den dag, då nya lagen trädt i kraft, tiden skall i stället räknas från sagda dag.Bilaga 2Lag om servitut 1 § Lägges å fastighet besvär och last till förmån för annan fastighet eller ock för grufva, såsom angående väg, vattens ledning eller uppdämning, ledning för öfverförande af kraft, skogsfång, mulbete, torf-, ler- eller grustäkt, utsikt eller fönster, må till säkerhet för beståndet af det servitut meddelas inteckning under de villkor och i den ordning, särskildt är stadgadt. 2 § Innefattar upplåtelse af rätt till servitut tillika föreskrift om skyldighet för ägare af den fastighet, hvarå servitutet lägges, att därå underhålla väg, byggnad eller inrättning, som för rättighetens begagnande erfordras, skall ändock å upplåtelsen tillämpas hvad i lag stadgas om servitut. 3 § Hvad i 1 kap. 3–6 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom är stadgadt i fråga om nyttjanderätt skall beträffande servitut äga motsvarande tillämpning; dock att hvad där stadgas angående verkan af öfverlåtelse af fastigheten eller af dess försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer icke skall äga tillämpning å servitut, som uppkommit vid laga skifte eller ägostyckning eller som tillkommit före den 1 januari 1876. 4 § Ägare af fastighet eller grufva, till hvars förmån servitut gäller, skall vid servitutes begagnande så förfara, att icke därigenom den fastighet, som af servitutet besväras, mer än nödigt är betungas. 5 § Nu är för begagnande af servitut visst ställe bestämdt; kommer till följd af ändrade förhållanden servitutet att medföra märkligt men vid fastighetens bruk, och kan därutinnan genom servitutets förflyttning till annat ställe å fastigheten fördel beredas utan förfång för den egendom, till hvars förmån servitutet gäller, må, där ägaren af den fastighet, som af servitutet besväras, det yrkar, domstol förordna om servitutets förflyttning; skolande den, som begärt förflyttningen, ej mindre vidkännas kostnad, som för förflyttningen må erfordras, än äfven gälda vederpartens utgifter vid första domstolen.Angående förflyttning af servitut i sammanhang med laga skifte är särskildt stadgadt. 6 § Huru i vissa fall utbrytning af servitut må ske, därom skils i skiftesstadgan. 7 § Varder till följd af ändrade förhållanden servitut onyttigt, må, där ägaren af den fastighet, som af servitutet besväras, det yrkar, domstol förklara servitutet förfallet. Är ej servitutet onyttigt, men är nyttan ringa i förhållande till den tunga, som däraf vid fastighetens bruk uppkommer, må på yrkande af fastighetens ägare domstol förordna, att servitutet skall aflösas. I fråga om skyldighet för kärande att gälda vederpartens utgifter å målet gälle hvad i 5 § är stadgadt.Har domstol förordnat om aflösning af servitut, men kan ej öfverenskommelse träffas om löseskillingens belopp, skall detta bestämmas af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af den tredje, äge domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet. Den, som ej nöjes med hvad de fleste skiljemännen säga, äger att draga tvisten under rättens pröfning, så framt han instämmer sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning. 8 § Hvad här ofvan i 5 och 7 §§ stadgas angående förflyttning och upphörande af servitut skall lända till efterrättelse, ändå att vid upplåtelsen annat förbehåll skett.7 §7 §Sker öfverlåtelse af fastighet, hvarom arrende- eller hyresaftal slutits innan nya lagen trädt i kraft, skall hvad där stadgas angående tid, inom hvilken ny ägare har att uppsäga arrendator eller hyresgäst, som vid tiden för öfverlåtelsen finnes å fastigheten och ej äger rätt att kvarsitta, samt påföljden, där den tid försittes, tillämpas; dock att, där öfverlåtelsen skett före den dag, då. nya lagen trädt i kraft, tiden skall räknas från nämnda dag.8 §8 §Är arrende- eller hyresrätt, som upplåtits före den dag, då nya lagen trädt i kraft, af legotagaren förverkad, men uppsäger ej legogifvaren aftalet inom sex månader från det han fick kännedom om det förhållande, på grund hvaraf rätten är förverkad, eller, där rätten var förverkad när lagen trädde i kraft och legotagarens förhållande då var legogifvaren kunnigt, inom lika tid därefter; äge ej sedan legogifvaren åberopa förhållandet såsom grund för aftalets frånträdande.9 §9 §Hvad nya lagen stadgar om skyldighet för borgenärerna i arrendators eller hyresgästs konkurs att i visst fall svara för legoaftalets fullgörande skall icke tillämpas, där konkursen börjats före den dag, då nya lagen trädt i kraft.10 §10 §upphävd genomIkraftträdande- och övergångsbestämmelser 1907:36 s. 22 Det alla, som vederbör, hafva sig hörsamlingen att efterrätta. Till yttermera visso hafve Vi detta med egen hand underskrifvit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 14 juni 1907.(Om ikraftträdande av denna lag föreskrivs i Lag 1907:36 s. 22, här återgiven som bilaga 1.) 1943:883 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1944; dock att i fråga om avtal, som slutits före d. 1 jan. 1947, vad äldre lag stadgar i 2 kap. 1, 28, 29 och 42 §§ alltjämt skall äga tillämpning.Genom denna lag upphävas lagen d. 25 juni 1909 (nr 57 s. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand, 10 § lagen d. 14 juni 1907 (nr 36 s. 22) om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom ävensom 40 § sista stycket förordningen d. 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom.Har arrendeavtal med avseende å sådan fastighet, för vilken bestämmelserna i 2 kap. 51–56 §§ äro avsedda att gälla, slutits före lagens ikraftträdande, skola sagda bestämmelser, dock med undantag av 55 § första stycket, tillämpas å avtalet, därest vid arrendetidens utgång arrendatorn, eller ock arrendatorn samt före honom någon av hans föräldrar, brukat fastigheten under sammanlagt minst tio år.Därest i fall, varom i tredje stycket är nämnt, arrendetiden utgår under första året efter lagens ikraftträdande, vare arrendatorn berättigad till nytt arrende för en tid av ett år; och skall sådant arrende anses hava kommit till stånd, om arrendatorn icke inom en månad efter det lagen trätt i kraft på sätt om uppsägning är stadgat tillkännagivit sin önskan att avflytta. Med avseende å nämnda arrende äge vardera parten påkalla ändring av arrendevillkoren med iakttagande därav, att de i 2 kap. 54 § angivna tiderna skola hänföra sig till utgången av den ettåriga arrendetiden.Där på grund av bestämmelse i tredje eller fjärde stycket arrendator efter arrendetidens utgång kvarsitter å fastigheten utan att nytt arrendeavtal slutits, ankomme på jordbrukskommissionen, ändå att arrendatorn ej lämnat sitt samtycke, att efter ansökan, som skall vara gjord innan nya arrendevillkor blivit bestämda, medgiva jordägaren befrielse från de i 2 kap. 59 och 60 §§ avsedda skyldigheterna beträffande fastighetens åbyggnader. Sådan befrielse må ock, där sådana särskilda omständigheter som i 2 kap. 68 § avses visas därtill föranleda, kunna medgivas för efterföljande arrendeperioder, dock ej för längre tid än intill dess femton år förflutit från lagens ikraftträdande. Över jordbrukskommissionens beslut må klagan föras i den ordning 68 § tredje stycket stadgar.Bestämmelserna i 2 kap. 57 § skola äga tillämpning jämväl å arrendeavtal, som slutits före lagens ikraftträdande.