Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets direktiv 92/121/EEG av den 21 december 1992 om övervakning och kontroll av kreditinstituts stora exponeringar



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 029 , 05/02/1993 s. 0001 - 0008

Finsk specialutgåva Område 6 Volym 3 s. 0208

Svensk specialutgåva Område 6 Volym 3 s. 0208



RÅDETS DIREKTIV 92/121/EEG av den 21 december 1992 om övervakning och kontroll av kreditinstituts stora exponeringar

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 57.2 första och tredje meningarna i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

i samarbete med Europaparlamentet (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3) och

med beaktande av följande:

Detta direktiv ligger i linje med de mål som ställs upp i kommissionens vitbok om genomförandet av den inre marknaden.

De väsentliga reglerna för övervakning av kreditinstituts stora exponeringar bör harmoniseras. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att införa strängare regler än de som följer av detta direktiv.

Detta direktiv har varit föremål för samråd med Rådgivande bankrörelsekommittén som i enlighet med artikel 6.4 i rådets direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (4) har att lämna förslag till kommissionen i syfte att samordna de koefficienter som används i medlemsstaterna.

Övervakning och kontroll av ett kreditinstituts exponeringar ingår som en integrerad del av tillsynen över institutet. En alltför stor koncentration av exponeringar gentemot en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning kan medföra oacceptabelt hög förlustrisk. Ett sådant förhållande kan äventyra ett kreditinstituts soliditet.

Gemensamma riktlinjer för övervakning och kontroll av kreditinstituts stora exponeringar infördes ursprungligen genom kommissionens rekommendation 87/62/EEG (5). Detta instrument valdes eftersom det medgav en gradvis anpassning av gällande regler och införande av nya regler utan att gemenskapens banksystem stördes. När nu denna första fas är förbi bör ett bindande direktiv antas som är tillämpligt på alla kreditinstitut i gemenskapen.

På en integrerad bankmarknad konkurrerar kreditinstitut direkt med varandra, och kraven på övervakning bör därför vara likvärdiga i hela gemenskapen. För att detta skall uppnås kan det inte helt lämnas åt medlemsstaterna att självständigt fastställa kriterierna för att bestämma riskkoncentrationen, utan dessa måste underkastas juridiskt bindande regler på gemenskapsnivå. Gemenskapens intresse tjänas därför bäst genom att enhetliga regler antas, eftersom detta förebygger skillnader i konkurrensvillkoren samtidigt som gemenskapens banksystem stärks.

Vad gäller den särskilda redovisningsteknik som skall tillämpas vid beräkning av exponeringar hänvisas till rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (6).

Rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (7) innehåller en förteckning över kreditrisker som kreditinstitut kan ådra sig. Denna förteckning bör därför användas för att definiera exponering vid tillämpning av detta direktiv. Det är dock inte lämpligt att som princip hänvisa till de vikttal och risknivåer som fastställs i det direktivet. Syftet med dem var att skapa ett generellt kapitaltäckningskrav för att täcka kreditrisker i kreditinstitut. Syftet med regleringen av stora exponeringar är att begränsa den maximala förlust som ett kreditinstitut kan ådra sig genom en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning. Det är därför lämpligt att inta en försiktig hållning vid tillämpningen och att vid beräkning av en exponering som en huvudregel utgå från det nominella beloppet utan hänsyn till vikttal eller risknivåer.

När ett kreditinstitut exponerar sig gentemot sitt moderföretag eller gentemot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild försiktighet påkallad. Kreditinstituts exponeringar måste handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med principerna om sund bankledning utan hänsyn till andra omständigheter än dessa principer. Rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (8) föreskriver för det fall att personer som har ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut utövar sitt inflytande direkt eller indirekt på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av institutet, att de behöriga myndigheterna skall vidta lämpliga åtgärder för att detta förhållande skall upphöra. När det gäller stora exponeringar bör särskilda normer fastställas för dem som ett kreditinstitut gör gentemot sin egen företagsgrupp, och i sådana fall är det motiverat med strängare regler än för andra exponeringar. Strängare regler bör dock inte tillämpas om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller kreditinstitut eller om övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finansinstitut eller företag som tillhandahåller bankanknutna tjänster under förutsättning att samtliga företag i gruppen omfattas av tillsynen över kreditinstitutet på grundval av sammanställning. I sådana fall möjliggör den gruppbaserade övervakningen av företagen i gruppen tillräckligt effektiv tillsyn utan att hårdare begränsningar av exponeringarna behöver införas. Med detta tillvägagångssätt uppmuntras också bankgrupper att organisera sig så att gruppbaserad övervakning blir möjlig, vilket är önskvärt eftersom det möjliggör en mer övergripande övervakning.

För att säkerställa harmoniserad tillämpning av detta direktiv skall medlemsstaterna ges möjlighet att införa de nya gränserna i två steg. För mindre kreditinstitut kan en längre övergångstid vara motiverad eftersom en alltför snabb tillämpning av 25-procentsregeln skulle kunna leda till att deras utlåningsverksamhet minskar alltför snabbt.

Genom direktiv 89/646/EEG tillerkändes kommissionen genomförandebefogenheter av samma slag som de rådet förbehöll sig i direktiv 89/299/EEG om kapitalbasen i kreditinstitut (9).

Med hänsyn till banksektorns speciella karaktär är det lämpligt att ge den kommitté som har inrättats genom artikel 22 i direktiv 89/646/EEG i uppdrag att biträda kommissionen vid utövandet av de befogenheter som tillerkänts den i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 2 (förfarande 3, variant b) i rådets beslut 87/373/EEG av den 13 juli 1987, genom vilket villkoren för kommissionens utövande av genomförandebefogenheterna fastställdes (10).

Vad gäller övervakning av stora exponeringar i verksamhet som huvudsakligen är utsatt för marknadsrisker kan nödvändig samordning av övervakningsmetoderna säkerställas genom en gemenskapsrättsakt om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut. Detta innebär till dess att gemenskapslagstiftning om ovan nämnda stora exponeringar antas att övervakningen av stora exponeringar som avser verksamhet som huvudsakligen är utsatt för marknadsrisker, såsom handelslager, garantiåtaganden vid emissioner av värdepapper och fordringar i samband med avveckling av värdepapperstransaktioner får överlämnas till de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 1 första strecksatsen i direktiv 77/780/EEG, inklusive ett sådant kreditinstituts filialer i tredjeland, samt alla privata eller offentliga företag, inklusive deras filialer, som motsvarar definitionen i artikel 1 första strecksatsen i direktiv 77/780/EEG och som är auktoriserade i tredjeland.

b) behöriga myndigheter: behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 1 nionde strecksatsen i rådets direktiv 92/30/EEG av den 6 april 1992 om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut (11).

c) moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1 sjunde strecksatsen i direktiv 92/30/EEG.

d) dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 åttonde strecksatsen i direktiv 92/30/EEG.

e) finansiellt holdingföretag: ett finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 1 tredje strecksatsen i direktiv 92/30/EEG.

f) finansinstitut: ett finansinstitut enligt definitionen i artikel 1 andra strecksatsen i direktiv 92/30/EEG.

g) företag som tillhandahåller bankanknutna tjänster: ett företag enligt definitionen i artikel 1 femte strecksatsen i direktiv 92/30/EEG.

h) exponeringar: de tillgångsposter och poster utanför balansräkningen som avses i artikel 6 i direktiv 89/647/EEG och i bilaga 1 och 3 till det direktivet utan tillämpning av de vikttal eller risknivåer som anges där. Sådana risker som avses i ovan nämnda bilaga 3 beräknas enligt en av de metoder som anges i bilaga 2 till direktivet utan tillämpning av viktning för motpartsrisk. Alla poster som i sin helhet täcks av eget kapital får med de behöriga myndigheternas medgivande undantas från definitionen av exponeringar under förutsättning att detta egna kapital inte ingår i beräkningen av kapitaltäckningsgraden eller andra beräkningskvoter för övervakning som fastställts i gemenskapslagstiftning. Exponeringar omfattar inte följande poster:

- Vid valutatransaktioner: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter betalning,

- Vid köp eller försäljning av värdepapper: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller värdepapperen har levererats.

i) zon A: den zon som avses i artikel 2.1 andra strecksatsen i direktiv 89/647/EEG.

j) zon B: den zon som avses i artikel 2.1 tredje strecksatsen i direktiv 89/647/EEG.

k) kapitalbas: ett kreditinstituts kapitalbas enligt definitionen i direktiv 89/299/EEG.

l) ägarinflytande: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG eller ett förhållande av samma slag mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag,

m) grupp av kunder med inbördes anknytning: två eller flera fysiska eller juridiska personer som om inte annat visas utgör en helhet ur risksynpunkt därför att

- någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över den eller de andra, eller

- de utan att stå i sådant förhållande som avses i första strecksatsen har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av ekonomiska problem.

Artikel 2

Räckvidd

Detta direktiv gäller för kreditinstitut med sådan auktorisation som avses i artikel 3 i direktiv 77/780/EEG.

Medlemsstaterna behöver dock inte tillämpa detta direktiv på

a) de institut som anges i artikel 2.2 i direktiv 77/780/EEG, eller

b) de institut i samma medlemsstat som enligt definitionen i artikel 2.4 a i direktiv 77/780/EEG är underställda en i den medlemsstaten etablerad central företagsenhet under förutsättning att helheten, bestående av den centrala företagsenheten och underställda institut, är underkastad samlad övervakning. Vad som nu sagts påverkar inte tillämpningen av detta direktiv på den centrala företagsenheten.

Artikel 3

Rapportering av stora exponeringar

1. Ett kreditinstituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning skall anses som en större exponering när värdet uppgår till eller överstiger 10 procent av kreditinstitutets kapitalbas.

2. Ett kreditinstitut skall rapportera alla sådana stora exponeringar som avses i punkt 1 till de behöriga myndigheterna. Medlemsstaterna skall föreskriva att rapporteringen skall ske enligt en av följande metoder. De får bestämma vilken av metoderna som skall tillämpas.

- Rapportering av alla stora exponeringar minst en gång om året samt rapportering under året av alla nya stora exponeringar och alla ökningar av befintliga exponeringar som uppgår till minst 20 procent i förhållande till den senaste rapporten.

- Rapportering av alla stora exponeringar minst fyra gånger om året.

3. Exponeringar som har undantagits enligt artikel 4.7 a Pd och f Ph behöver dock inte rapporteras på det sätt som föreskrivs i punkt 2. För sådana exponeringar som avses i artikel 4.7 e och i Ps samt i artikel 4.8 P10 får rapporteringen inskränkas till två gånger om året.

4. De behöriga myndigheterna skall kräva att varje kreditinstitut har sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt lämpliga interna kontrollrutiner för att kunna identifiera och registrera alla stora exponeringar och senare ändringar av dessa i enlighet med definitionerna och kraven i detta direktiv och för att kunna övervaka dessa exponeringar mot bakgrund av kreditinstitutets egen strategi vad gäller exponeringar.

När ett kreditinstitut åberopar punkt 3, skall institutet bevara uppgifter om de skäl som åberopats i minst ett år efter det att det förhållande som föranledde undantaget inträffade, så att de behöriga myndigheterna kan fastställa om undantaget alltjämt är motiverat.

Artikel 4

Begränsningar av stora exponeringar

1. Ett kreditinstitut får inte exponera sig gentemot en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning om värdet överstiger 25 procent av institutets kapitalbas.

2. När en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning är moderföretag eller dotterföretag till kreditinstitutet eller ett eller flera dotterföretag till moderföretaget, skall den procentsats som anges i punkt 1 minskas till 20 procent. Medlemsstaterna får dock undanta exponeringar gentemot sådana kunder från 20-procentsgränsen om de föreskriver särskild övervakning av sådana exponeringar genom andra åtgärder eller förfaranden. De skall i så fall underrätta kommissionen och Rådgivande bankrörelsekommittén om de åtgärderna eller förfarandena.

3. Ett kreditinstitut får inte göra stora exponeringar som sammanlagt överstiger 800 procent av institutets kapitalbas.

4. Medlemsstaterna får sätta lägre gränser än dem som anges i punkt 1 P3.

5. Ett kreditinstitut skall vid varje tidpunkt iaktta de i punkt 1 P3 föreskrivna gränserna för sina exponeringar. Om exponeringarna i undantagsfall överstiger dessa gränser skall detta förhållande utan dröjsmål anmälas till de behöriga myndigheterna som, när omständigheterna föranleder det, får medge kreditinstitutet en viss tidsfrist inom vilken det skall se till att gränsvärdena iakttas.

6. Medlemsstaterna får från tillämpningen av punkt 1 P3 helt eller delvis undanta exponeringar gentemot kreditinstitutets moderföretag, gentemot andra dotterföretag till moderföretaget eller gentemot egna dotterföretag under förutsättning att dessa företag omfattas av sådan gruppbaserad tillsyn som kreditinstitutet självt är underkastat enligt direktiv 92/30/EEG eller av motsvarande regler i tredje land.

7. Medlemsstaterna får helt eller delvis undanta följande exponeringar från tillämpningen av punkt 1 P3.

a) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralregeringar och centralbanker i zon A.

b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på Europeiska gemenskaperna.

c) Tillgångsposter som utgörs av fordringar för vilka centralregeringar eller centralbanker i zon A eller Europeiska gemenskaperna har lämnat uttryckliga garantier.

d) Andra exponeringar gentemot centralregeringar eller centralbanker i zon A eller gentemot Europeiska gemenskaperna, eller exponeringar garanterade av dessa.

e) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot centralregeringar eller centralbanker i zon B om de är angivna i, och i förekommande fall finansierade i, låntagarnas nationella valuta.

f) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av värdepapper utgivna av centralregeringar eller centralbanker i zon A eller av Europeiska gemenskaperna eller av en medlemsstats regionala eller lokala myndigheter för vilka 0 procents vikt gäller beträffande soliditet enligt artikel 7 i direktiv 89/647/EEG.

g) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av kontanta medel insatta hos det långivande institutet eller hos ett kreditinstitut som är moderföretag eller dotterföretag till det långivande institutet.

h) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av depositionsbevis, utgivna av det långivande institutet eller av ett kreditinstitut som är moderföretag eller dotterföretag till detta och förvarade hos något av dem.

i) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot kreditinstitut med en löptid av högst ett år och som inte ingår i institutens kapitalbas enligt definitionen i direktiv 89/299/EEG.

j) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot institut som inte är kreditinstitut men som uppfyller villkoren i artikel 8.2 i direktiv 89/647/EEG och som har en löptid av högst ett år och för vilka det finns säkerhet enligt samma punkt.

k) Växlar och andra liknande skuldebrev med en löptid av högst ett år och med underskrift av andra kreditinstitut.

l) Sådana räntebärande värdepapper som avses i artikel 22.4 i direktiv 85/611/EEG (12).

m) I avvaktan på en senare samordning, innehav i sådana försäkringsbolag som avses i artikel 12.3 i direktiv 89/646/EEG upp till 40 procent av kapitalbasen i det kreditinstitut som förvärvar innehavet.

n) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på regionala eller centrala kreditinstitut till vilka det långivande institutet är knutet genom en sammanslutning enligt bestämmelser i lag, bolagsordning eller motsvarande och som enligt dessa bestämmelser är ansvariga för likviditetsutjämningar inom sammanslutningen.

o) Exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av andra värdepapper än sådana som avses i f, under förutsättning att dessa värdepapper inte är utgivna av kreditinstitutet självt, dess moderföretag eller något av dessas dotterföretag eller av den kund eller grupp av kunder exponeringarna avser. De värdepapper som används som säkerhet skall värderas till marknadspris, ha ett värde som överstiger de exponeringar för vilka de utgör säkerhet och vara föremål för börshandel eller för omsättning och regelbunden notering på en marknad som upprätthålls genom erkänt yrkesmässiga aktörer. Vidare skall det enligt de behöriga myndigheternas bedömning, i den medlemsstat som utgör kreditinstitutets hemland vara möjligt att fastställa ett objektivt pris så att värdepapperens övervärde vid varje tidpunkt kan fastställas. Det övervärde som erfordras skall utgöra 100 procent. Det skall dock utgöra 150 procent i fråga om aktier och 50 procent i fråga om räntebärande värdepapper utgivna av kreditinstitut, av regionala eller lokala myndigheter hos medlemsstaterna med undantag för dem som avses i artikel 7 i direktiv 89/647/EEG, och i fråga om räntebärande värdepapper av Europeiska investeringsbanken och multilaterala utvecklingsbanker enligt definitionen i artikel 2 i direktiv 89/647/EEG. Värdepapper som används som säkerhet får inte ingå i ett kreditinstituts kapitalbas enligt definitionen i direktiv 89/299/EEG.

p) Lån som enligt de behöriga myndigheternas bedömning är betryggande säkrade genom panträtt i bostadsfastighet och leasingavtal där uthyraren behåller full äganderätt till den upplåtna bostadsfastigheten så länge hyresmannen inte har utnyttjat sin rätt att köpa egendomen, i båda fallen upp till 50 procent av värdet av bostadsfastigheten i fråga. Värdet av egendomen skall beräknas på ett sätt som kan godtas av de behöriga myndigheterna på grundval av stränga värderingsnormer som fastställts i lagar eller andra författningar. Värdering skall genomföras minst en gång om året. Vid tillämpningen av denna punkt skall med bostadsfastighet avses en fastighet som är eller kommer att bli bebodd eller uthyrd av låntagaren.

q) 50 procent av de medel- och lågriskposter utanför balansräkningen som avses i bilaga 1 till direktiv 89/647/EEG.

r) Efter godkännande av de behöriga myndigheterna, andra garantier än kreditgarantier som grundas på bestämmelser i lag eller föreskrifter och som av ömsesidiga garantifonder med ställning som kreditinstitut i enlighet med definitionen i artikel 1 a ställs ut till medlemmar, varvid 20 procents vikt skall tillämpas på beloppet.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om denna möjlighet tas i anspråk för att säkerställa att den inte leder till snedvridning av konkurrensen.

Inom fem år efter det att detta direktiv har antagits skall kommissionen till rådet framlägga en rapport åtföljd om så behövs av lämpliga förslag.

s) De lågriskposter utanför balansräkningen som avses i bilaga 1 till direktiv 89/647/EEG, om avtal har träffats med kunden eller kundgruppen i fråga om att exponeringar kan göras endast om det har konstaterats att det inte medför att de gränsvärden som är tillämpliga enligt punkt 1-3 överskrids.

8. Vid tillämpning av punkt 1 P3 får medlemsstaterna tillämpa 20 procents vikt beträffande tillgångsposter som utgörs av fordringar på medlemsstats regionala och lokala myndigheter och beträffande andra exponeringar gentemot eller garanterade av sådana myndigheter. Medlemsstaterna får dock reducera detta vikttal till 0 procent enligt de villkor som fastställs i artikel 7 i direktiv 89/647/EEG.

9. Vid tillämpning av punkt 1 P3 får medlemsstaterna tillämpa 20 procents vikt beträffande tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot kreditinstitut om de har en löptid av mer än ett men högst tre år och 50 procents vikt beträffande tillgångsposter som utgörs av fordringar på kreditinstitut om de har en löptid av mer än tre år, under förutsättning att obligationer har utgivits av ett kreditinstitut för de sist nämnda tillgångsposterna och att dessa obligationer enligt de behöriga myndigheternas bedömning är föremål för omsättning på en marknad bestående av yrkesmässiga aktörer och dagligen noteras på denna marknad eller att de behöriga myndigheterna i det kreditinstituts hemland som har utgivit obligationerna har lämnat tillstånd till utgivandet. Dessa poster får inte under några omständigheter utgöra kapitalbas i den mening som avses i direktiv 89/299/EEG.

10. Med avvikelse från punkt 7 i och 9 får medlemsstaterna tillämpa 20 procents vikt på tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot kreditinstitut, oavsett löptid.

11. När en exponering gentemot en kund garanterats av en tredje part eller genom säkerhet i form av värdepapper utgivna av en tredje part på de villkor som har fastställts i punkt 7 o får medlemsstaterna behandla exponeringen som om den hade ingåtts med denna tredje part i stället för med kunden

- om denna tredje part enligt de behöriga myndigheternas bedömning lämnat betryggande direkta och ovillkorliga garantier,

- om det för exponeringar som definierats i punkt 7 o finns säkerhet på villkor som där anges.

12. Inom fem år från den dag som anges i artikel 8.1 skall rådet på grundval av en rapport från kommissionen granska den behandling av interbankexponeringar som har föreskrivits i punkt 7 i och punkterna 9 och 10. Rådet skall på förslag från kommissionen besluta om eventuella ändringar.

Artikel 5

Tillsyn på gruppnivå eller företagsnivå

1. Om ett kreditinstitut varken är moder- eller dotterföretag skall övervakningen av att de förpliktelser som följer av artikel 3 och 4 eller av någon annan gemenskapsbestämmelse inom detta område utövas på företagsnivå.

2. I övriga fall skall denna övervakning utövas på gruppnivå i enlighet med direktiv 92/30/EEG.

3. Medlemsstaterna får avstå från att övervaka, individuellt eller på grundval av delsammanställning, att de förpliktelser som följer av artikel 3 och 4 eller av någon annan gemenskapsbestämmelse som är tillämplig inom detta område efterlevs av ett kreditinstitut som i egenskap av moderföretag är underkastat övervakning på grundval av sammanställning och av varje dotterföretag till ett sådant kreditinstitut som är föremål för deras tillståndsgivning och tillsyn och ingår i övervakning på grundval av sammanställning.

Medlemsstaterna får även avstå från sådan övervakning om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat som kreditinstitutet, under förutsättning att detta företag är underkastat samma övervakning som gäller för kreditinstitut.

I de fall som avses första och andra stycket skall åtgärder vidtas för att säkerställa en lämplig riskfördelning inom gruppen.

4. När ett kreditinstitut vars moderföretag är kreditinstitut har auktoriserats i och har sitt säte i en annan medlemsstat, skall de behöriga myndigheter som beviljade auktorisationen kräva att de förpliktelser som följer av artikel 3 och 4 eller av någon annan gemenskapsbestämmelse inom denna område efterlevs, individuellt eller när så är lämpligt på grundval av delsammanställning.

5. Trots vad som sägs i punkt 4 får de behöriga myndigheter som är ansvariga för auktorisering av ett dotterföretag till ett moderföretag som är kreditinstitut och som har auktoriserats i och har sitt säte i en annan medlemsstat genom bilaterala avtal till de behöriga myndigheter som har auktoriserat och övervakar moderföretaget överföra ansvaret för övervakningen av att de förpliktelser som följer av artikel 3 och 4 eller av någon annan gemenskapsbestämmelse som är tillämplig inom detta område efterlevs. Kommissionen och Rådgivande bankrörelsekommittén skall hållas underrättade om förekomsten av sådana avtal och om deras innehåll.

Artikel 6

Övergångsbestämmelser för exponeringar över gränsvärdena

1. Har ett kreditinstitut när detta direktiv offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning redan gjort en eller flera exponeringar som antingen överstiger gränsvärdena för stora exponeringar eller för de sammanlagda stora exponeringar som fastställs i detta direktiv, skall de behöriga myndigheterna kräva att kreditinstitutet vidtar åtgärder för att nedbringa exponeringarna så att de ryms inom de gränser som fastställs i detta direktiv.

2. Det förfarande varigenom exponeringen eller exponeringarna på så sätt nedbringas skall utformas, antas, tillämpas och slutföras inom en tidsfrist som de behöriga myndigheterna finner vara förenlig med principen om sund förvaltning och rättvis konkurrens. De behöriga myndigheterna skall underrätta kommissionen och Rådgivande bankrörelsekommittén om den tidsplan som bestämts för det allmänna förfarandet.

3. Ett kreditinstitut får inte vidta några åtgärder som skulle medföra att de exponeringar som avses i punkt 1 överskrider den nivå de hade vid den tidpunkt då detta direktiv offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

4. Den tidsfrist som är tillämplig enligt punkt 2 skall löpa ut senast den 31 december 2001. Exponeringar med längre löptid och för kreditinstitutet bindande avtalsvillkor får bibehållas till förfallodagen.

5. Till och med utgången av år 1998 får medlemsstaterna höja den gräns som fastställts i artikel 4.1 till 40 procent och den som fastställts i artikel 4.2 till 30 procent. I sådana fall skall med förbehåll för vad som föreskrivs i punkt 1 P4 tidsfristen löpa ut den 31 december 2001.

6. I fråga om kreditinstitut vars kapitalbas enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 89/299/EEG inte överstiger 7 miljoner ecu, och endast i fråga om dessa, får medlemsstaterna förlänga de tidsfrister som har fastställts i punkt 5 med fem år. Medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet skall vidta åtgärder för att förhindra snedvridning av konkurrensen och underrätta kommissionen och Rådgivande bankrörelsekommittén om detta.

7. I de fall som avses i punkt 5 och 6 får ett engagemang anses som större exponering om dess värde uppgår till eller överstiger 15 procent av kapitalbasen.

8. Till och med utgången av år 2001 får medlemsstaterna i stället för den rapportering som föreskrivs i artikel 3.2 andra strecksatsen föreskriva rapportering minst två gånger om året.

9. Medlemsstaterna får helt eller delvis avstå från att tillämpa artikel 4.1, 4.2 och 4.3 på exponeringar som utgörs av sådana lån säkrade genom panträtt som avses i artikel 11.4 i direktiv 89/647/EEG och som har lämnats inom åtta år från den dag som anges i artikel 8.1 i detta direktiv samt på sådana avtal om leasing av fast egendom som avses i artikel 11.5 i direktiv 89/647/EEG och som har ingåtts inom åtta år från den dag som anges i artikel 8.1 i detta direktiv, i båda fallen upp till 50 procent av värdet av egendomen i fråga.

10. Utan att det påverkar vad som sägs i punkt 4 får Portugal till och med utgången av år 1998 helt eller delvis avstå från att tillämpa artikel 4.1 och 4.3 på ett kreditinstituts exponeringar gentemot Electricidade de Portugal (EDP) och Petrogal.

Artikel 7

Följdändringar

1. Tekniska ändringar i följande avseenden skall antas i den ordning som föreskrivs i punkt 2:

- Förtydligande av definitionerna i syfte att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna

- Förtydligande av definitionerna i syfte att åstadkomma enhetlig tillämpning av detta direktiv

- Anpassning av terminologin och definitionerna till senare rättsakter angående kreditinstitut och därmed sammanhängande frågor

- Förtydligande av de undantag som föreskrivs i artikel 4.5 P10

2. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som avses i artikel 22.2 första stycket i direktiv 89/646/EEG.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas, såvida inte rådet genom enkel majoritet har avvisat förslaget.

Artikel 8

Slutbestämmelser

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1994. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter för hur en sådan hänvisning skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

3. I avvaktan på gemenskapslagstiftning om övervakning på företags- eller gruppnivå av stora exponeringar som avser verksamhet som huvudsakligen är utsatt för marknadsrisker skall medlemsstaterna behandla sådana exponeringar i enlighet med de metoder de bestämmer med hänsyn till dessa riskers särskilda beskaffenhet.

Artikel 9

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 21 december 1992.

På rådets vägnar

D. HURD

Ordförande

(1) EGT nr C 123, 9.5.1991, s. 18 och EGT nr C 175, 11.7.1992, s. 4.

(2) EGT nr C 150, 15.6.1992, s. 74 och EGT nr C 337, 21.12.1992.

(3) EGT nr C 339, 31.12.1991, s. 35.

(4) EGT nr L 322, 17.12.1977, s. 30. Direktivet är senast ändrat genom direktiv 89/646/EEG (EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 1).

(5) EGT nr L 33, 4.2.1987, s. 10.

(6) EGT nr L 372, 31.12.1986, s. 1.

(7) EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 14.

(8) EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 1. Direktivet är ändrat genom direktiv 92/30/EEG (EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52).

(9) EGT nr L 124, 5.5.1989, s. 16.

(10) EGT nr L 197, 18.7.1987, s. 33.

(11) EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52.

(12) EGT nr L 375, 31.12.1985, s. 3. Direktivet är ändrat genom direktiv 88/220/EEG (EGT nr L 100, 19.4.1988, s. 31).

(13) (14) (15) EGT nr C 339, 31.12.1991, s. 35.

(16) (17) EGT nr L 33, 4.2.1987, s. 10.

(18) EGT nr L 372, 31.12.1986, s. 1.

(19) EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 14.

(20) (21) EGT nr L 124, 5.5.1989, s. 16.

(22) EGT nr L 197, 18.7.1987, s. 33.

(23) EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52.

(24)