Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.
Konsumentkreditlag (1992:830) Denna lag upphör enligt Lag (2010:1846) att gälla den 1 januari 2011.Angående övergångsbestämmelser, se Lag (2010:1846).Förarbeten1992:830 Prop. 1991/92:83, LU28.1993:214 Bet. 1992/93:LU 38, rskr. 1992/93:260.1993:1214 Prop. 1993/94:55, bet. 1993/94:LU6, rskr. 1993/94:23.1994:843 Prop. 1993/94:201, bet. 1993/94:LU29, rskr. 1993/94:348.1995:311 Prop. 1994/95:49, bet. 1994/95:LU6, rskr. 1994/95:172.1995:458 Prop. 1994/95:123, bet. 1994/95:LU16, rskr. 1994/95:267.1995:1002 Prop. 1994/95:178, bet. 1994/95:NU27, rskr. 1994/95:442.1995:1004 Prop. 1994/95:178, bet. 1994/95:NU27, rskr. 1994/95:442.2002:564 Prop. 2001/02:150, bet. 2001/02:LU29, rskr. 2001/02:306 och 2001/02:307.Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1, Celex 32000L0031).2004:312Prop. 2002/03:139, bet. 2003/04:FiU15, rskr. 2003/04:217.Jfr rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT L 42, 12.2.1987, s. 48, Celex 31987L0102) senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/7/EG (EGT L 101, 1.4.1998, s. 17, Celex 31998L0007).2006:712Prop. 2005/06:200, bet. 2005/06:SkU35, rskr. 2005/06:356.2008:493Prop. 2007/08:115, bet. 2007/08:CU21, rskr. 2007/08:222.2010:739Prop. 2009/10:122, bet. 2009/10:CU19, rskr. 2009/10:365.Utfärdad: 1992-06-18Kommentaren uppdaterad per 1 oktober 2010 SFS 2010:739 – Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om konsumentkreditlagen (1992:830) dels att 34 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 34 § ska utgå. Av Marie-Louise Ulfward: 34 § samt rubriken närmast före 34 § utgår och ersätts med nya regler i lagen (2010:738) om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG ”Betaltjänstdirektivet”. Den upphävda paragrafen gäller i fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.Förarbeten: Slutbetänkandet Betalningsansvar vid obehörig användning av kontokort m.m. (SOU 2005:108), Finansinspektionens rapport Genomförande av betaltjänstdirektivet 2007/64/EG (Finansdepartementets ärende Fi2008/2596), departementspromemorian Betalningsansvar vid obehöriga transaktioner (Ds 2008:86), prop. 2009/10:122 Obehöriga transaktioner med betalningsinstrument, 2009/10:CU19, rskr. 2009/10:365.Kommentaren uppdaterad per 1 juli 2010Inledande bestämmelser1 §1 §Denna lag gäller kredit som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som lämnas eller erbjuds en konsument av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet.Lagen gäller under motsvarande förutsättningar även i fråga om kredit som lämnas av någon annan än en näringsidkare, om krediten förmedlas av en näringsidkare som ombud för kreditgivaren. Lagen gäller inte författningsreglerade lån som lämnas av statsmedel och inte heller lån som lämnas i pantbanksverksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000). Lag (1995:1002). Ang. det materiella tillämpningsområdet för direktiv 87/102 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter C-429/05 Rampion och Godard, p. 32 ff – Ang. borgensförbindelse som ingåtts vid sidan av yrkesmässig verksamhet, se C-208/98 Berliner Kindl Brauerei – Ang. åtgärder gentemot kreditgivaren C-509/07 Scarpelli.2 §2 §I lagen avses medkreditgivare: den som lämnar krediten eller övertar den ursprunglige kreditgivarens fordran, kontantpris: det pris till vilket en vara, tjänst eller annan nyttighet vanligen erbjuds konsumenter mot kontant betalning, kreditbelopp: vid betalningsanstånd den del av kontantpriset varmed anstånd lämnas samt vid lån det lånade beloppet, kreditkostnad: det sammanlagda beloppet av de räntor, tillägg och andra kostnader som konsumenten skall betala för krediten,effektiv ränta: kreditkostnaden angiven som en årlig ränta beräknad på kreditbeloppet, i förekommande fall under hänsynstagande till att delbetalningar skall göras under den löpande kredittiden, kreditfordran: summan av kreditbeloppet och kreditkostnaden. 3 §3 §Med kreditköp avses köp av en vara, då säljaren lämnar köparen anstånd med någon del av betalningen eller då någon del av betalningen erläggs med ett belopp som köparen får låna av säljaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan denne och säljaren.Har avtalet betecknats som uthyrning eller betalningen betecknats som ersättning för rätten att nyttja varan föreligger ändå ett kreditköp, om det är avsett att konsumenten skall bli ägare till varan. 4 §4 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen. Näringsidkarens allmänna skyldigheter5 §5 § Näringsidkaren skall i sitt förhållande till konsumenten iaktta god kreditgivningssed och därvid ta till vara konsumentens intressen med tillbörlig omsorg. Fråga, om bank brustit i sin kreditprövning så att låntagaren borde anses fri från sin skuld H 1999: 304.Fråga om framhävande i radioreklam resp. TV-reklam av snabbhet för att få mobillån var i strid mot god kreditgivningssed MD 2007:17 – Formuleringen ”Besked inom 30 sekunder” har ej ansetts otillåtet locka till oöverlagda beslut om kredit MD 2006:20 (jfr 1991:8), ej heller har viss utformning av annonser och reklamfilm lockat till oöverlagd konsumtion på kredit av s.k. lyxprodukter MD 2006:12.Kreditprövning Beträffande rubriken, se 5 a §5 a §Näringsidkaren skall, innan kredit beviljas, pröva om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig enligt kreditavtalet (kreditprövning). Kreditprövning behöver inte göras om näringsidkaren på grund av sin kännedom om konsumenten eller andra omständigheter har grundad anledning att utgå från att konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig. Kravet på kreditprövning gäller inte heller för engångskrediter när kredittiden är högst tre månader och kreditbeloppet skall betalas på en gång eller för krediter som avser mindre belopp. Lag (2004:312). Marknadsföring och information6 §6 §Näringsidkare skall vid annonsering, skyltning och liknande marknadsföring beträffande kredit lämna information om den effektiva räntan för krediten. Om det är fråga om kredit för förvärv av en särskild vara, tjänst eller annan nyttighet, skall även kreditkostnaden och kontantpriset anges. När kreditavtalet innebär en rätt för kredittagaren att fortlöpande utnyttja ett kreditutrymme (löpande kredit) skall dels den effektiva räntan anges som en årlig ränta beräknad på det belopp som motsvarar kreditutrymmet, dels den effektiva räntan anges för minst ett fall där beloppet utgör endast en andel av kreditutrymmet. Är kreditutrymmet inte bestämt i avtalet skall det därvid anses vara 15 000 kronor.Information enligt första eller andra stycket behöver inte lämnas, om krediten avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kronor eller om krediten skall återbetalas inom tre månader. Fråga om angivande av kreditkostnad vid försäljning av premieobligationer MD 2006:6.Ang. informationsskyldighet i samband med förnyelse av kredit på oförändrade villkor, se C-264/02 Cofinoga.7 §7 §Innan ett kreditavtal sluts skall näringsidkare som lämnar eller förmedlar krediten lämna konsumenten information i de hänseenden och i den omfattning som anges i 6 §. Informationen skall lämnas skriftligen. 8 §8 §Om information som anges i 6 och 7 §§ inte lämnas ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen. Lag (2008:493). Kreditavtalet9 §9 §Ett avtal om kredit skall ingås skriftligen. Avtalet skall undertecknas av konsumenten eller signeras av denne med en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer. Konsumenten skall få en kopia av avtalet. Ett kreditavtal som inte har ingåtts skriftligen är ändå giltigt utom i fråga om villkor som är till nackdel för konsumenten. Vid bedömning av om ett villkor är till nackdel för konsumenten skall en jämförelse göras med vad som gäller om villkoret inte tillämpas. Vad som sägs i denna paragraf gäller inte för engångskrediter när kredittiden är högst 45 dagar och hela kreditbeloppet skall betalas på en gång. Det gäller inte heller för krediter som avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kronor. Lag (2002:564). Ränta och avgifter10 §10 §Ränta som tas ut för krediten skall i avtalet anges som en räntesats motsvarande räntekostnaden per år för den vid varje tid obetalda delen av skulden. 11 §11 §Förutsättningarna för ändringar i räntesatsen skall anges i avtalet. Räntesatsen får ändras till konsumentens nackdel endast i den utsträckning som det motiveras av kreditpolitiska beslut, ökade upplåningskostnader för kreditgivaren eller andra kostnadsökningar som kreditgivaren inte skäligen kunde förutse när avtalet ingicks. Vid kredit för bostadsändamål med en sammanlagd löptid av minst 30 år och med en ränta som är bunden under viss del av avtalstiden, minst tre månader, har dock kreditgivaren, om han har gjort förbehåll om det i avtalet, rätt att vid utgången av en sådan del av avtalstiden ändra räntan så att den motsvarar den ränta som kreditgivaren vid den tidpunkten allmänt tillämpar för nya krediter av motsvarande slag. Utan hinder av andra stycket får räntesatsen ändras på visst sätt i anslutning till ändringar i en referensränta som kreditgivaren inte har något betydande inflytande över. Ett avtalsvillkor härom får förenas med ett undantag om att räntesatsen under särskilda förutsättningar skall ändras mer eller mindre än som följer av anknytningen till referensräntan. Undantaget skall bestämmas så att det inte blir mindre förmånligt för konsumenten än för kreditgivaren. Det skall uppfylla kraven i andra stycket. Kreditgivaren är skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om ränteändringar på samma sätt till konsumentens förmån som till hans nackdel. Lag (1993:1214). H 1997: 86 anm. vid avtalslagen 1 §.12 §12 §Kredittagaren är skyldig att, utöver eller i stället för ränta, betala särskild ersättning för krediten (avgift) endast om sådan ersättning avser kostnader som kreditgivaren har för krediten och om avgiften har angetts särskilt i avtalet. Om kostnader kan särskiljas, får avgift tas ut särskilt för varje sådan kostnad. I avtalet skall också anges under vilka förutsättningar kreditgivaren får ändra de avgifter som tas ut för krediten. Avgifter för krediten får ändras till konsumentens nackdel endast i den utsträckning som det motiveras av ökningar av de kostnader som skall täckas av avgifterna. Särskild avgift får endast avse direkta kostnader för den ifrågavarande krediten MD 2008:3, 2009:34.13 §13 §Kreditgivaren skall underrätta konsumenten om ränteändringar och avgiftsändringar. Utom vid ränteändringar som beror enbart på ändringar i en referensränta skall underrättelse lämnas senast när ändringen börjar gälla, antingen genom ett särskilt meddelande till konsumenten eller genom annonsering i dagspressen. Sker underrättelsen genom annonsering, skall meddelande om ändringen också lämnas när nästa avisering eller kontoutdrag sänds till konsumenten.Vid ränteändringar som beror enbart på ändringar i en referensränta skall underrättelse lämnas genom ett meddelande till konsumenten senast i samband med nästa avisering eller kontoutdrag. Lag (1993:1214). Kontantinsats vid kreditköp14 §14 §Vid kreditköp skall säljaren ta ut en kontantinsats av köparen i enlighet med god kreditgivningssed. Kontantinsatsen skall motsvara minst 20 procent av varans kontantpris, om inte särskilda förhållanden föranleder annat. Som kontantinsats anses inte betalning med medel som köparen får låna av säljaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan denne och säljaren. Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte kreditköp för vilka föreskrifter om kontantinsats har meddelats med stöd av lagen (1986:1202) med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp. 15 §15 §Om en näringsidkare för sin egen eller någon annans räkning säljer en vara utan att iaktta vad som sägs i 14 §, ska det anses utgöra en åtgärd i strid med 5 § marknadsföringslagen (2008:486). Lag (2008:493). Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordringen, m.m.16 §16 § Om kreditgivaren har överlåtit sina rättigheter enligt ett kreditavtal, får konsumenten mot den nye kreditgivaren göra samma invändningar som han vid överlåtelsen kunde göra mot överlåtaren. Detsamma gäller när kreditgivaren har pantsatt sina rättigheter enligt kreditavtalet. Vid kreditköp får köparen mot kreditgivares krav på betalning framställa samma invändningar på grund av köpet som han kan göra mot säljaren. Köparen får även invända att han har erlagt betalning till säljaren eller att han har träffat en överenskommelse med denne. Detta gäller dock inte om köparen visste att säljaren saknade rätt att ta emot betalningen eller ingå överenskommelsen och inte heller om köparen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlät att skaffa sig kunskap om detta. Om köparen på grund av ett kreditköp har anspråk mot säljaren på återbetalning av köpeskilling, skadestånd eller annan penningprestation, svarar kreditgivaren lika med säljaren för att anspråket fullgörs. Kreditgivaren är dock inte skyldig att betala mer än vad han har mottagit av köparen med anledning av krediten. Äldre rätt: 1 st. i äldre lag (10 §), nu 2 st., ej tillämpligt då köparen, sedan avbetalningskontraktet pantförskrivits av säljaren, betalat till denne i stället för till panthavaren H 1986: 44 – När säljare, efter att ha överlåtit avbetalningskontraktet ang. en bil till ett finansbolag, köpt tillbaka bilen i samband med försäljning av en annan bil till köparen ogillades med hänsyn till omständigheterna finansbolagets krav mot köparen, fastän 1 st. i äldre lag (10 §), nu 2 st., ej var tillämpligt H 1986: 696.17 §17 §Vid kreditköp får kreditgivaren inte ta emot en av köparen ingången växelförbindelse som avser en fordran på grund av kreditköpet. Han får inte heller till bevis för sin fordran ta emot ett av köparen utfärdat löpande skuldebrev eller någon annan av denne ingången skuldförbindelse som är av ett sådant slag att köparens rätt att framställa invändningar på grund av köpet inskränks om skuldförbindelsen överlåts eller pantsätts till en borgenär som är i god tro. Första stycket första meningen gäller inte egna växlar som är utställda av banker. Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till böter. Ang. löpande skuldebrev se Lag (1936:81) om skuldebrev 11 § vid HB 9:2.18 §18 §Bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena samt 17 § gäller även när en konsument vid avtal om en tjänst som avses i konsumenttjänstlagen (1985:716) fått kredit enligt vad som sägs i 3 § angående köp. Förbud mot viss avräkning19 §19 §Belopp som kredittagaren erlägger för avräkning på viss kreditfordran får kreditgivaren inte först avräkna på annan fordran. Betalning av skulden i förtid20 §20 §Konsumenten har rätt att betala sin skuld till kreditgivaren före den avtalade förfallotiden. 21 §21 §Kreditgivaren har rätt att få betalning i förtid endast om han har gjort förbehåll om detta i avtalet samt någon av följande omständigheter föreligger:Konsumenten är sedan mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger tio procent av kreditfordringen.Konsumenten är sedan mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger fem procent av kreditfordringen och dröjsmålet avser två eller flera poster som förfallit vid olika tidpunkter.Konsumenten är på annat sätt i väsentligt dröjsmål med betalning. Säkerhet som ställts för krediten har avsevärt försämrats. Det står klart att konsumenten genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala sin skuld. Om säkerhet som ställts för krediten utgörs av förbehåll om återtaganderätt, har kreditgivaren rätt till betalning i förtid på grund av försämrad säkerhet endast om konsumenten uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har orsakat att säkerheten avsevärt försämrats. När fråga är om kredit för bostadsändamål och räntan för krediten är bunden för hela eller en del av avtalstiden, dock minst tre månader, har kreditgivaren, om han har gjort förbehåll om det i avtalet och synnerliga skäl föreligger, rätt att utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena få betalning i förtid på den dag då den tid för vilken räntan är bunden löper ut. 22 §22 §Vill kreditgivaren få betalt i förtid enligt 21 § första stycket 1–3 eller tredje stycket gäller en uppsägningstid av minst fyra veckor räknat från den tidpunkt då kreditgivaren sänder ett meddelande om uppsägningen i rekommenderat brev till konsumenten under dennes vanliga adress eller uppsägningen utan en sådan åtgärd kommer konsumenten till handa.Har kreditgivaren krävt betalning i förtid enligt 21 § första stycket 1–3, är konsumenten ändå inte skyldig att betala i förtid, om han före utgången av uppsägningstiden betalar vad som förfallit jämte dröjsmålsränta. Detsamma gäller om konsumenten vid uppsägning enligt 21 § första stycket 4 eller 5 eller andra stycket genast efter uppsägningen eller inom medgiven uppsägningstid ställer godtagbar säkerhet för fordringen.Har konsumenten tidigare med stöd av bestämmelserna i andra stycket befriats från skyldigheten att betala skulden i förtid, gäller inte bestämmelserna i det stycket.23 §23 §Utan hinder av vad som sägs i 21 § första stycket 4 får kreditgivaren åberopa andra lagbestämmelser om rätt till betalning i förtid på grund av att en säkerhet som ställts för krediten har försämrats. Bestämmelserna i 21 § hindrar vidare inte att banker eller andra kreditgivare gör gällande strängare förbehåll om betalning i förtid, om de har en skyldighet att göra sådana förbehåll enligt någon annan författning.24 §24 §Vid förtidsbetalning enligt 20–23 §§ skall följande iakttas när kreditgivarens fordran beräknas:Konsumenten skall betala ränta och andra kostnader för krediten för tiden fram till förtidsbetalningen men inte för tiden därefter. Vid beräkningen skall tillämpas grunder som står i överensstämmelse med god kreditgivningssed. Kreditgivaren får inte tillgodoräkna sig någon ersättning för att skulden betalas i förtid. Är räntan för en kredit bunden för hela eller en del av avtalstiden har dock kreditgivaren, om han gjort förbehåll om det, rätt att för återstående del av den tiden ta ut ränteskillnadsersättning av kredittagaren. Om krediten är avsedd för bostadsändamål, får ersättningen högst motsvara skillnaden mellan å ena sidan räntan på krediten och å andra sidan räntan, ökad med en procentenhet, på statsobligationer med en förfallotid som motsvarar återstående räntebindningstid för krediten eller, om den tid för vilken ränteskillnadsersättning skall betalas är kortare än ett år, på statsskuldväxlar med en löptid som motsvarar återstående räntebindningstid för krediten. Är krediten inte avsedd för bostadsändamål, får ersättningen motsvara skillnaden mellan å ena sidan räntan på krediten och å andra sidan räntan på nya krediter av motsvarande slag. Har för en kredit med bunden ränta lämnats statlig kreditgaranti och utgår avgift för garantin gäller vad som nu föreskrivits om ränteskillnadsersättning beträffande den del av räntan som inte motsvaras av kreditgarantiavgiften. Om vid kreditköp förtidsbetalning sker på annan tid än en förfallodag som har bestämts i avtalet, skall den anses ha skett den första förfallodagen efter betalningen. Detsamma gäller när en konsument vid avtal om en tjänst som avses i konsumenttjänstlagen (1985:716) har fått kredit enligt vad som sägs i 3 § angående köp. Om kreditgivaren utnyttjar en rätt att återta en vara enligt 25 §, tillämpas 27 och 28 §§ vid den uppgörelse som då skall ske mellan parterna. Lag (1994:843). Återtaganderätt vid kreditköp25 §25 § Med förbehåll om återtaganderätt avses ett avtalsvillkor som ger kreditgivaren möjlighet att återta varan, om köparen inte fullgör sin del av kreditköpsavtalet. Ett förbehåll om återtaganderätt får göras gällande endast under förutsättning att säljaren har gjort förbehållet i samband med köpet för att trygga sin rätt till betalning, samtatt den tidpunkt har inträtt då konsumenten enligt 21 och 22 §§ skall fullgöra sin skyldighet att betala i förtid. Om vid betalningsdröjsmål köparen, innan varan återtas, betalar vad som förfallit till betalning jämte dröjsmålsränta och kostnader enligt de grunder som anges i 27 § tredje–femte styckena, får kreditgivaren inte återta varan på grund av dröjsmålet. Grundas återtaganderätten på att säkerhet för krediten har försämrats eller att köparen undandrar sig att betala sin skuld, får kreditgivaren inte återta varan om köparen innan varan återtas ställer godtagbar säkerhet för fordringen.Äldre rättsfall ang. äganderättsförbehåll anm. vid HB 1:1–4 – Ang. godtrosförvärv av avbetalningssålda bilar se rättsfall vid 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, inf. i det följande under detta kap.26 §26 §Använder näringsidkare förbehåll om återtagande vid försäljning av en vara som med hänsyn till sin beskaffenhet eller sitt värde eller på grund av förhållandena på marknaden inte är lämpad som kreditsäkerhet, kan näringsidkaren förbjudas att framdeles i liknande fall använda sådana förbehåll. I fråga om förbud gäller i övrigt bestämmelserna i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Lag (1995:1002). Uppgörelse när en vara återtas27 §27 §Om kreditgivaren vill utnyttja en rätt att återta varan, skall avräkning göras mellan honom och köparen. Vid avräkningen skall köparen tillgodoräknas varans värde vid återtagandet. Värdet beräknas efter vad kreditgivaren kan antas få ut genom att på lämpligt sätt sälja varan. Kreditgivaren får tillgodoräkna sig den obetalda delen av kreditfordringen efter avräkning enligt 24 § samt i förekommande fall dröjsmålsränta, dock inte enligt högre räntesats än som anges i 6 § räntelagen (1975:635).Kreditgivaren får dessutom tillgodoräkna sig ersättning för följande kostnader för återtagande av varan, nämligen utsökningsavgift, skälig kostnad för transport av varan samt utgift för inställelse vid förrättning för återtagande, om kreditgivaren har behövt inställa sig för att tillvarata sin rätt. När ersättning bestäms för utgift för inställelse tillämpas bestämmelserna om beräknande av ersättning av allmänna medel till vittne. I mål om handräckning för återtagande får kreditgivaren, enligt vad regeringen närmare föreskriver, tillgodoräkna sig även skälig ersättning för eget arbete med anledning av målet samt arvode till ombud eller biträde. Jfr UF 16: 11 och 18: 1.Att kreditgivare ansökt om utmätning hos köparen för uttagande av sin fordran hindrade ej att han riktade anspråk mot den som förvärvat varan av köparen H 2007: 501 – Sedan en bil återtagits av säljaren pga. underlåten betalning, ansågs säljaren stå risken för bilen trots att avräkning inte skett H 2008: 668.28 §28 §Om köparen vid avräkningen tillgodoräknas ett större belopp än kreditgivaren, får varan återtas endast om kreditgivaren betalar mellanskillnaden till köparen eller, när varan värderats av kronofogdemyndigheten, nedsätter mellanskillnaden hos myndigheten.Har kreditgivaren för att kunna återta varan varit tvungen att betala en skuld som köparen har, får kreditgivaren när första stycket tillämpas avräkna sådan betalning mot mellanskillnad till köparens förmån. Detsamma gäller om kreditgivaren för att varan efter återtagande skall kunna användas på avsett sätt har varit tvungen att betala en sådan skuld. Tillgodoräknas kreditgivaren ett större belopp än köparen, får kreditgivaren inte kräva ut mellanskillnaden (restskulden) i annat fall än då varan har minskat väsentligt i värde genom att köparen vanvårdat varan.Återlösande av en vara som återtagits29 §29 §Köparen får inom fjorton dagar återlösa en vara som har återtagits. Vill köparen återlösa varan, skall han betala kreditgivaren varans värde vid återtagandet samt den restskuld som kan finnas enligt avräkningen. Handräckning för återtagande av vara, m.m.30 §30 § Kreditgivaren får hos kronofogdemyndigheten söka handräckning för att återta varan under förutsättning att parterna har upprättat och skrivit under en handling om kreditköpet. Handlingen skall innehålla ett förbehåll om återtaganderätt samt uppgifter om kontantpriset, kreditbeloppet, kreditkostnaden, kredittiden, kreditfordringen och de tidpunkter när betalning skall erläggas. En ansökan om handräckning skall göras skriftligen. I ansökningen skall anges hur stor del av kreditfordringen som är obetald. Om kreditgivaren gör anspråk på dröjsmålsränta, skall i ansökningen också uppges vad kreditgivaren fordrar i den delen. Vid ansökningen skall fogas en styrkt kopia av den handling som anges i första stycket.Jfr UF 18: 1.31 §31 §Handräckning får beviljas endast om det är uppenbart att de förutsättningar för återtagande som anges i 25 § andra och tredje styckena föreligger. Om ett förbehåll om återtaganderätt har använts i strid mot förbud enligt 26 §, får handräckning inte beviljas. Handräckning eller verkställighet av dom, varigenom köparen har förpliktats att lämna tillbaka en vara som har sålts med förbehåll om återtaganderätt, får inte beviljas beträffande sådana varor som enligt 5 kap. 1–3 §§ utsökningsbalken skall undantas från utmätning. 32 §32 §I fråga om handräckning och verkställighet av dom, som anges i 31 § tredje stycket, tillämpas i övrigt 12 § andra och tredje styckena samt 15–18 §§ lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl., varvid hänvisningen i 16 § tredje stycket till 10 § första stycket skall avse 28 § första stycket denna lag. Lag (1995:311), ändrad genom lag (1995:1004). Förbud mot utmätning33 §33 §En vara som har sålts med förbehåll om återtaganderätt får inte utmätas för en fordran som grundar sig på kreditköpet. Ang. utmätning för lagsökningskostnad i visst fall (äldre lag) H 1976: 128 – Ang. utmätning av egendom som gäldenären köpt på avbetalning med äganderättsförbehåll H 1976: 251 (äldre rätt); se nu UB 5:5 2 st. och 9: 10.34 §34 § Upphävd g. Lag (2010:739). Se numera Lag (2010:738) om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument inf. härefter.Tillsyn35 §35 §Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs. Verkets tillsyn omfattar dock inte Sveriges riksbank, verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen eller verksamhet hos Kronofogdemyndigheten. Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än som är nödvändigt. Lag (2006:712). 36 §36 §För tillsynen har konsumentverket eller den som verket förordnar rätt att företa inspektion hos näringsidkare som bedriver varuförsäljning eller som i sin yrkesmässiga verksamhet lämnar, förmedlar eller övertar kredit som avses i denna lag och att ta del av samtliga handlingar som behövs för tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om verksamheten som begärs för tillsynen. Om en näringsidkare inte tillhandahåller handlingar eller lämnar upplysningar i ett sådant fall som avses i första stycket, får konsumentverket förelägga näringsidkaren vid vite att fullgöra sin skyldighet. Jfr Lag (1985:206) om viten inf. under FörvProc. 37 §37 §Om näringsidkaren inte följer vad som föreskrivs i 5 a §, får Konsumentverket förelägga näringsidkaren att upphöra med att lämna krediter. Föreläggandet får förenas med vite. Om det är tillräckligt, får Konsumentverket i stället meddela varning. Lag (2004:312). Förutv. 37 § nu 38 §. Lag (1985:206) om viten inf. under FörvProc. 38 §38 §Konsumentverkets beslut enligt 36 § andra stycket och 37 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut av Konsumentverket enligt 36 § får inte överklagas. Lag (2004:312). Beteckning förut 37 §.Se Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 14 § inf. under FörvProc. 1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1993, då konsumentkreditlagen (1977:981) skall upphöra att gälla.2. Äldre föreskrifter gäller dock, med de undantag som anges i det följande, i fråga om kreditavtal som har ingåtts före den nya lagens ikraftträdande.3. Har kreditgivaren förvärvat sin fordran mot konsumenten genom överlåtelse eller pantsättning efter ikraftträdandet, gäller 16 § i den nya lagen även om kreditavtalet ingicks före ikraftträdandet.4. När handräckning begärs för återtagande av en vara som har förvärvats innan den nya lagen trätt i kraft, gäller den äldre lagens föreskrifter om förutsättningarna för handräckning.Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1992:830 1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1993, då konsumentkreditlagen (1977:981) skall upphöra att gälla.2. Äldre föreskrifter gäller dock, med de undantag som anges i det följande, i fråga om kreditavtal som har ingåtts före den nya lagens ikraftträdande.3. Har kreditgivaren förvärvat sin fordran mot konsumenten genom överlåtelse eller pantsättning efter ikraftträdandet, gäller 16 § i den nya lagen även om kreditavtalet ingicks före ikraftträdandet.4. När handräckning begärs för återtagande av en vara som har förvärvats innan den nya lagen trätt i kraft, gäller den äldre lagens föreskrifter om förutsättningarna för handräckning. 1993:214 Denna lag träder i kraft d. 1 juni 1993. Äldre föreskrifter gäller dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. 1993:1214 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1994. Äldre föreskrifter gäller dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. 1994:843 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. 1995:311 Denna lag träder i kraft d. 1 april 1996. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ansökningar om handräckning som gjorts före ikraftträdandet. I fråga om beslut som meddelats av kronofogdemyndighet gäller dock äldre föreskrifter endast om beslutet meddelats före ikraftträdandet. 1995:458 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1996. 1995:1002 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1996. 1995:1004 (Utkom 11 juli 1995.) 2002:564 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2002. 2004:312 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2004. 2006:712 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2006. 2008:493 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2008. 2010:739 1. Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2010.2. Den upphävda paragrafen gäller i fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.