Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.
Lag (1936:81) om skuldebrev SkuldebrevslagenFörarbeten1936:81Rskr 1936:67.1974:759Prop. 1974:147, LU 1974:37, rskr 1974:325.1974:933Prop. 1974:128, NU 1974:57, rskr 1974:388.1975:249Prop. 1975:6, LU 1975:12, rskr 1975:91.1975:639Prop. 1975:102, LU 1975:30, rskr 1975:234.1976:189Prop. 1975/76:81, LU 1975/76:21, rskr 1975/76:238.1988:1265Prop. 1987/88:124, 1988/89:LU9, rskr 1988/89:10.1990:1118Prop. 1989/90:153, 1990/91:NU4, rskr 1990/91:47.1991:1552Prop. 1990/91:194, 1991/92:LU11, rskr 1991/92:42.1992:544Prop. 1991/92:113, 1991/92:NU26, rskr 1991/92:321.1994:337 Prop. 1993/94:123, bet. 1993/94:LU26, rskr. 1993/94:303.2001:171 Prop. 2000/01:19, bet. 2000/01:FiU17, rskr. 2000/01:152.2004:419Prop. 2003/04:99, bet. 2003/04:FiU27, rskr. 2003/04:243.2016:678Prop. 2015/16:125, bet. 2015/16:CU19, rskr. 2015/16:235.Rättsfall på skuldebrevsrättens område enl. före skuldebrevslagen gällande rätt finns anmärkta efter skuldebrevslagen i 1978 och tidigare års lageditioner. Se även H 1937: 1, 17 (guldklausulsmålen).Utfärdad den 27 mars 1936.Kommentaren uppdaterad per 1 juli 2017Kommentaren uppdaterad per 1 januari 2017 SFS 2016:678 – Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 17 § lagen (1936:81) om skuldebrev ska ha följande lydelse. Av Ingemar Persson: Ändringen i 17 § tredje stycket skuldebrevslagen – en hänvisning har gjorts till F-skuldsanering – är föranledd av införandet av den nya lagen om F-skuldsanering (prop. 2015/16:125). Om ett skuldförhållande har ändrats genom F-skuldsanering får det åberopas även mot någon som i god tro förvärvat ett löpande skuldebrev, vilket sedan tidigare bl.a. gäller om ett skuldförhållande ändrats genom tvångsackord och skuldsanering. Ändringarna i första och andra styckena är endast redaktionella. 1 kap.Allmänna bestämmelser1 §1 § Utfärdar någon skuldebrev, svare han för sin förskrivning; dock äge han, där ej annat må anses avtalat, utan hinder av förskrivningen göra gällande invändningar beträffande rättsförhållande som föranlett handlingens utfärdande.Jfr 15 § – Ang. benefika skuldebrev se Lag (1936:83) ang. vissa utfästelser om gåva inf. nedan efter SKP. Fråga i mål ang. betalning för intecknat skuldebrev om betydelsen i bevishänseende av innehav av skuldebrevet H 1975: 577 – Frågor ang. bevisbördan då mot krav på betalning invändes, att underskriften på den till stöd för kravet åberopade handlingen ej var äkta H 1976: 667 – Bevisbördan för att ett mottaget belopp har utgjort en gåva vilar på mottagaren H 2014: 364.2 §2 § Är skuldebrev utfärdat av flere utan förbehåll om delad ansvarighet, svare de en för alla och alla för en för vad förskrivet är. Där någon av dem betalt gälden, äge han att av varje medgäldenär utkräva dennes andel. Har någon medgäldenär kommit på uppenbart obestånd eller är hans vistelseort okänd, gälde envar av de övriga så stor del av bristen som på honom belöper. Lag samma vare, där den som betalt gälden krävt medgäldenär å dennes andel eller på ändamålsenligt sätt avsänt meddelande om kravet, och betalning ej därefter ingått inom fjorton dagar.Jfr SKP 3 § – Ang. 2 st. p. 3 jfr avtalslagen (1915:218) 40 § och köplagen (1990:931) 82 §.Skyldighet att återbetala uppburen handpenning vid försäljning av samägd fastighet ansågs åvila säljarna solidariskt H 1977: 160 – Medgäldenär som påstår att regressanspråket har efterskänkts har bevisbördan för sitt påstående H 2012: 804 – En borgenär, som efterger sin fordran mot en gäldenär utan övriga gäldenärers samtycke, kan som utgångspunkt inte längre göra gällande medgäldenärernas ansvar för gäldenärens andel, i den utsträckning som gäldenären befrias genom eftergiften H 2016: 1176.3 §3 § Är ej bestämt var betalningen skall erläggas, varde den fullgjord i borgenärens bostad. Driver han handel eller annan rörelse, skall betalningen fullgöras i affärslokalen. Flyttar borgenären från ett land till ett annat, eller övergår fordringen till borgenär i annat land, skall betalningen likväl erläggas å den ort som förut var betalningsort.Borgenären äge att, inom det land där betalning skall erläggas, anvisa annan betalningsort än nyss sagts, där detta ej medför väsentlig olägenhet eller kostnad för gäldenären.Har borgenären flyttat eller fordringen övergått till annan borgenär, och saknar gäldenären kännedom om var betalning i ty fall skall erläggas, äge borgenären ej tala å dröjsmål med betalningen som därav föranledes; och svare han för kostnad och skada som tillskyndats gäldenären därigenom att förändringen ej varit denne kunnig. 4 §4 § Utgivas i större antal obligationer eller andra skuldebrev som uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, varde, där ej annat förbehåll träffats, betalningen fullgjord i gäldenärens affärslokal.Detsamma gäller i fråga om insättningsbevis som utfärdats av bank, kreditmarknadsföretag eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet. Lag (2004:419). Jfr Lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 1: 3 anm. i Bih.5 §5 § Är förfallotid ej avtalad, vare gäldenären pliktig att infria skuldebrevet när borgenären det fordrar och äge rätt att betala så snart han själv vill. Räntebetalning varde, så länge huvudstolen ej är förfallen, fullgjord årligen å dag som efter kalendern motsvarar dagen för skuldebrevets utfärdande.Inträffar skuldebrevs förfallotid på söndag eller annan allmän helgdag, anses nästa söckendag såsom förfallodag. Detsamma gäller, när skuldebrev lyder på betalning inom viss tid, vars sista dag är allmän helgdag. Likställda med allmän helgdag äro enligt denna lag lördagar samt midsommarafton, julafton och nyårsafton. Lag (1974:759). Ang. räntebetalning H 1927: 260; 1928: 258 – Fråga om pantrealisationsklausul i revers å amorteringslån medfört, att hela lånet förfallit till betalning, när en amortering jämte ränta ej erlagts H 1975: 484 – Betalning till postgirokonto ansågs fullgjord den dag då den bokfördes hos postgirot H 1988: 312; jfr JB 12: 20 3 st. och Skatteförfarandelag (2011:1244) 62:2 – Dröjsmål med utbetalning från bankkonto och därmed följande skadeståndsskyldighet för banken ansågs föreligga när betalningen skedde mellan 1,5 och 2 timmar efter begäran H 1991: 217 – Betalning till visst postgirokonto ansågs fullgjord vid den tidpunkt på dagen då Postgirot avslutat sina bokföringsåtgärder H 1998: 23 (sedermera nya kontovillkor) anm. även vid RB 42:4 – Jfr Lag (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet och där anm. rättsfall här nedan.6 §6 §I fråga om ränta på grund av skuldebrev gälla bestämmelserna i räntelagen (1975:635). Lag (1975:639). Lagen 1975:639 innehåller även:Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1976. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fall då ränta enligt utfästelse eller eljest har börjat löpa före nämnda dag.7 §7 §Är skuldebrev ställt att betalas i myntslag som icke är gångbart å den ort där betalningen sker, må, där ej annat förbehåll träffats, skulden gäldas i ortens mynt efter värdet å betalningsdagen. Varder skuldebrev å myntslag som ej är gångbart å den ort där betalning skall ske icke i rätt tid infriat, och har kursen å det utländska myntslaget där fallit, äge borgenären kräva betalning i ortens mynt efter kursen å den dag då betalning hade bort erläggas. Föranleda omständigheterna annan beräkning av den skada borgenären må hava lidit genom kursfallet, varde betalningen därefter lämpad. Kan det antagas att borgenären ej av kursfallet haft skada, gälle vad i första stycket är sagt. Beror dröjsmålet av borgenären, eller av lagbud, avbrott i den allmänna samfärdseln eller liknande oöverstigligt hinder, som ej bort av gäldenären tagas i beräkning vid skuldebrevets utfärdande, äge första stycket ock tillämpning. Ang. verkan av en betr. främmande myntslag fastställd omräkningsregel H 1928: 252; 1930: 507; ang. betalning i myntslag, som ej officiellt kursnoterats i Sverige, samt verkan av en efter skuldens tillkomst betr. detta myntslag genomförd valutalagstiftning 1952: 41; jfr 1952: 382 – Ang. 2 st. p. 4 jfr H 1938: 598 – Jfr H 1937: 17 (guldklausul) – Ang. analog tillämpning av 2 st. H 1951: 444 anm. vid HB 18:5; 1967: 195 (brandskadeersättning).8 §8 § har upphävts genom lag (1976:189). Ang. tillämpning av 8 § eller grunderna för densamma: Skuldebrev med förbud mot uppsägning på långivarens eller hans rättsinnehavares sida H 1939: 241 I – Ang. guldvärdeklausul H 1939: 241 II – Fråga om vederhäftighetsintyg för borgensmän tillika innebar efterborgen av intygsgivaren H 1941: 150 – Jfr H 1948: 138 (arrendekontrakt), 163 (utfästelse av arvode till fastighetsmäklare); 1951: 645 (villkor i tryckt ordersedelsblankett); 1952: 440 (bostadsrättsförening), 555 (presentkort); 1962: 66 (arrendekontrakt ang. intrång genom vattenreglering); 1971: 23 (villkor om påföljd av dröjsmål med amortering); 1973: 423 (tillämpning av visst kollektivavtalsvillkor på medlem av utomstående organisation); 1975: 490 (villkor i allmänna bestämmelser för kreditbevis); 1976: 706 (skiljeklausul i avtal om köp av småhus); 1977: 138 (villkor att nyuppfört radhus såldes i befintligt skick); 1977: 717 (gåvoutfästelse i visst fall jämkad enl. grunderna för 8 §); 1979: 483 (i garantivillkor för köp mellan näringsidkare intagen klausul om säljarens friskrivning från skadestånd för s.k. indirekt skada).9 §9 §Varder skuldebrev annorledes än genom gåva överlåtet å annan, svare överlåtaren för fordringens giltighet, utan så är att den till vilken fordringen överläts ägde kännedom om att den var ogiltig eller hade skälig anledning till misstanke därom.För gäldenärens vederhäftighet svare överlåtaren ej utan att han åtagit sig det. Se Lag (1936:83) ang. vissa utfästelser om gåva 2 och 3 §§, inf. nedan efter SKP. 10 §10 §Vad i denna lag sägs om överlåtelse av skuldebrev gälle ock i fråga om pantsättning av dylik handling. Se HB 10:. Sakrättsligt giltig pantsättning av löpande skuldebrev ansågs ej föreligga, när pantsättaren i praktiken behöll rådigheten över panten H 1996: 52.2 kap.Om löpande skuldebrev 11 §11 §Såsom löpande anses skuldebrev som är ställt till innehavaren eller till viss man eller order.Lika med skuldebrev som är ställt till innehavaren anses skuldebrev varav ej framgår till vem betalning skall ske.Har den som utfärdat skuldebrev till viss man därå tecknat medgivande till inteckning, gälle skuldebrevet såsom vore det ställt till viss man eller order, utan så är att, genom orden ”icke till order” eller motsvarande uttryck, i skuldebrevet träffats förbehåll att det ej skall vara löpande.Jfr 26 § – Se SKP 10 § nedan.Utfärdare av intecknat löpande skuldebrev befriad från betalningsskyldighet, då innehavaren, som mottagit skuldebrevet från ny ägare av fastigheten, bort inse att denne ej ägt utgiva skuldebrevet utan att hava friskrivit förre ägaren från personligt betalningsansvar H 1936: 648 – Fråga om en i elektronisk form utfärdad fordringshandling var ett löpande skuldebrev H 2017: 769.12 §12 §Tecknas å skuldebrev som är ställt till innehavaren påskrift, enligt vilken det skall gälla såsom ställt till viss man eller till viss man eller order, vare utan hinder därav skuldebrevet gällande i innehavarens hand, där ej påskriften var gjord av gäldenären, eller av skuldebrevet framgår att den var tillkommen med hans samtycke.13 §13 § Är skuldebrev ställt till innehavaren, skall den som har det i händer förmodas äga rätt att göra fordringen gällande.Är skuldebrev ställt till viss man eller order, och innehaves det av annan än den till vilken det är ställt, skall ock den som har det i händer förmodas äga rätt att göra fordringen gällande, där han till stöd för sin rätt förmår åberopa lydelsen av sammanhängande, till honom fortgående skriftliga överlåtelser, även om någon av dem är ställd till innehavaren eller tecknad in blanco. Är skuldebrevet intecknat, och innehaves det av den intecknade egendomens ägare, skall denne förmodas äga rätt att förfoga över skuldebrevet, ändå att han ej förmår åberopa skriftlig överlåtelse från den som, såvitt handlingen utvisar, näst före honom var dess rätte innehavare.Jfr 14 och 19 §§ samt SKP 10 §.Även den som innehar skuldebrev endast för inkasso äger utsöka förskrivna beloppet H 1915: 588; jfr i övrigt om innehavares förfoganderätt 1902:209; 1911: 143 (plenum); 1915: 120 – Borgensmän på skuldebrev till bank eller order ansvariga endast mot banken eller den, som härleder rätt från denna H 1942: 9.14 §14 § Har skuldebrev som är ställt till innehavaren blivit av någon som hade det i händer överlåtet och kommit i förvärvarens besittning; finnes sedan att överlåtaren var i konkurs eller att han ej var rätte borgenären eller behörig att å dennes vägnar förfoga över skuldebrevet, vare nye innehavaren ändock ansedd för rätt borgenär, utan så är att han visste att den andre ej ägde överlåta handlingen, eller han åsidosatt den aktsamhet som, efter omständigheterna, skäligen bort iakttagas.I fråga om skuldebrev till viss man eller order vare lag samma, där överlåtelsen var verkställd av den som enligt 13 § skulle förmodas äga rätt att göra fordringen gällande, eller av någon som skäligen kunde hållas för denne eller antagas vara berättigad att handla å hans vägnar. Huruvida tidigare överlåtelse är äkta och i övrigt giltig, vare förvärvaren ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger. Lag (1975:249). Lagen 1975:249 innehåller även:Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1975. De nya reglerna tillämpas även beträffande skuldebrev som tillkommit före ikraftträdandet, om rättshandling som avses i 14 eller 19 § företagits efter nämnda tidpunkt.Ang. 1 st. Fråga om bank åsidosatt skälig aktsamhet H 1959: 512 – Ang. legitimation för överlåtelse av aktier jfr H 1943: 677 – Ang. godtroskravet då inteckningsrevers till innehavaren förvärvats från annan än fastighetsägaren H 1979: 322, 1983: 691.15 §15 § Har någon, efter överlåtelse, i god tro kommit i besittning av löpande skuldebrev, må ej mot nye borgenären göras gällande:att skuldebrevet är ogiltigt på grund av tvång som avses i 29 § lagen om avtal eller på grund av svek eller annat förhållande som avses i 30–33 §§ sagda lag; att betingat vederlag ej tillgodokommit gäldenären, eller att i övrigt det rättsförhållande som föranlett skuldebrevets utfärdande medför rätt till jäv; ej helleratt, innan överlåtelsen skett, skuldförhållandet upphört eller förändrats genom betalning, avtal, kvittning, uppsägning eller dom. Ej må nye borgenären anses hava varit i god tro, där han kände omständighet varå invändningen grundas, eller hade skälig anledning till misstanke därom. Har angående betalning, uppsägning eller annan omständighet som här förut är nämnd å skuldebrevet tecknats påskrift som ej lätteligen kunnat avlägsnas, men har detta likväl skett, må, ändå att nye borgenären var i god tro, den omständighet varom fråga är göras gällande.I fråga om invändning att löpande skuldebrev tillkommit för skens skull, eller att det utan undertecknarens vilja kommit ur dennes besittning, är stadgat i lagen om avtal. H 1937: 603 anm. vid HB 10:9 – Förvärvare av löpande skuldebrev ej i god tro när låntagaren inte före överlåtelsen bekräftat att lånebeloppet var obetalat H 2010: 467.16 §16 §Har gäldenären guldit ränta eller sådan avbetalning som enligt skuldebrevet skall erläggas å däri angiven tid, må det, utan hinder av vad i 15 § är stadgat, åberopas jämväl mot ny borgenär som i god tro fått handlingen på sig överlåten sedan beloppet förfallit till betalning. Mot krav å betalning som här avses gälle ock annat jäv som i 15 § sägs.Ang. ränteförlust vid förtidsbetalning H 1937: 404.17 §17 § Även om en ny borgenär är i god tro, får gäldenären mot borgenären göra gällande att skuldebrevet är förfalskat, att det på gäldenärens vägnar har utfärdats av någon som saknade behörighet till det eller att det är ogiltigt på grund av att det har kommit till under sådant tvång som anges i 28 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.Vidare får gäldenären även mot en godtroende borgenär göra gällande att skuldebrevet har utfärdats av någon som var omyndig eller handlade under påverkan av en psykisk störning eller inte hade rätt att utfärda skuldebrevet på grund av att en förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för honom eller henne.Slutligen får gäldenären även mot en godtroende borgenär åberopa att skuldebrevet har dödats eller att betalning har fullgjorts genom att fordringsbeloppet har satts ned i allmänt förvar eller att borgenären på grund av preskription eller proklama har förlorat sin talan eller att skuldförhållandet har ändrats genom tvångsackord, skuldsanering eller F-skuldsanering. Lag (2016:678). Lag (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning vid avtalslagen (1915:218) 38 § vid HB 1:1; FB 11: 7; Lag (2011:900) om dödande av förkommen handling inf. här nedan; Lag (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet inf. här nedan; Preskriptionslag (1981:130) och Lag (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, båda vid HB 9:12; Skuldsaneringslag (2016:675) inf. efter KonkL. Jfr H 1935: 646 anm. vid HB 10:8.18 §18 § Har skuldebrevet genom överlåtelse kommit i ny borgenärs hand, och äger gäldenären hos tidigare borgenär genfordran, må den ej göras kvittningsvis gällande, med mindre dess indrivande skulle äventyras genom kvittningsrättens upphörande och nye borgenären uppenbarligen insåg detta då skuldebrevet kom i hans hand.Grundar sig genfordringen på det rättsförhållande som föranlett skuldebrevets utfärdande, gälle vad i 15 § är stadgat om jäv på grund av sådant förhållande.Jfr H 1916: 45; 1921: 453 – Kvittning med stöd av 2 st. gentemot den till vilken skuldebrev pantsatts med motfordran på pantsättaren ägde verkan även för sekundärpanthavare när skuldebrevsgäldenären var i god tro i fråga om förekomsten av sekundärpantsättningen; även fråga om godtroskravets innebörd och om förutsättningarna för kvittning med s.k. konnex motfordran H 1985: 121 – Fråga, när fordran enl. löpande skuldebrev utmätts eller betalningssäkrats, om sekundogäldenärens möjlighet att fullgöra sin betalningsskyldighet genom kvittning av motfordran hos huvudgäldenären H 1985: 468.19 §19 § Har skuldebrev som är ställt till innehavaren infriats hos den som hade det i besittning, och visar sig sedan att han var i konkurs eller att han icke var rätte borgenären eller behörig att å dennes vägnar uppbära beloppet, vare betalningen ändock gill, utan så är att gäldenären visste att beloppet kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som, efter omständigheterna, skäligen bort iakttagas.I fråga om skuldebrev till viss man eller order vare lag samma, där betalningen uppbars av den som enligt 13 § skulle förmodas äga rätt att göra fordringen gällande, eller av någon som skäligen kunde hållas för denne eller antagas vara berättigad att handla å hans vägnar. Huruvida överlåtelse som åberopas av innehavaren är äkta och i övrigt giltig, vare gäldenären ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger. Lag (1975:249). 20 §20 § Har löpande skuldebrev efter överlåtelse kommit i ny innehavares hand, vare ändock räntebetalning som, då förfallotid är inne, erlägges till överlåtaren gill, utan så är att gäldenären visste, att denne ej längre ägde uppbära betalning, eller hade skälig anledning att det misstänka. Vad sålunda stadgats om ränta gälle ock i fråga om avbetalning som enligt skuldebrevet skall erläggas å däri angiven tid.Erlades betalningen av löftesman eller av någon som icke, eller allenast med intecknad egendom eller annan pant, svarade för förbindelsen, vare betalningen ej gill, med mindre såväl denne som gäldenären var i god tro på sätt i första stycket sägs.21 §21 §Ej vare gäldenären pliktig att infria löpande skuldebrev utan att det till honom återställes; och give borgenären honom särskilt kvitto, där sådant påfordras.I fråga om betalning av ränta eller avbetalning å huvudstolen äge gäldenären kräva att särskilt kvitto lämnas och anteckning göres å skuldebrevet; dock må anteckning om räntebetalning eller om sådan avbetalning som enligt skuldebrevet skall ske å däri angiven tid ej krävas, där betalningen erlägges till den som, enligt vad av skuldebrevet framgår, var dess förste innehavare eller, gäldenären veterligen, senare därå tecknats såsom borgenär.Uppsägning av skuldebrevet varde på gäldenärens begäran tecknad å handlingen.Ang. 1 st. jfr Lag (2011:900) om dödande av förkommen handling 11 och 12 §§ inf. här nedan.22 §22 §Överlåtelse av löpande skuldebrev vare ej gällande mot överlåtarens borgenärer, med mindre den till vilken överlåtelsen skett fått handlingen i besittning.Säljer bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersinstitut löpande skuldebrev, vare försäljningen gällande mot bankens, kreditmarknadsföretagets eller värdepappersinstitutets borgenärer, ändå att skuldebrevet för förvaring kvarlämnats hos banken, företaget eller institutet. Lag (2001:171). Jfr 32 § – Jfr Lag (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man, inf. vid HB 10:1.Fråga om giltig pantsättning av löpande skuldebrev H 1996: 52 anm. vid 10 §.23 §23 § Där till obligationer eller andra skuldebrev varom förmäles i 4 § första stycket utfärdats räntekuponger, tillkomme innehavare av sådan kupong, ändå att han icke innehar huvudförbindelsen, att, mot kupongens överlämnande uppbära räntan; och skall, under förutsättning att huvudförbindelsen lagligen medfört betalningsskyldighet, å kupongen tillämpas vad om skuldebrev till innehavaren är stadgat. Kupong som finnes vara förvärvad i samband med huvudförbindelsen skall dock anses allenast såsom tillbehör till denna. Bestämmelser som innefattas i huvudförbindelsernas gemensamma text vare mot kuponghavaren gällande.Ej må betalning krävas för räntekupong som skulle förfallit efter det enligt bestämmelse i huvudförbindelsen denna är, i följd av utlottning eller eljest, förfallen till betalning.Finnes kupong hava tidigare än en månad före förfallodagen, utan samband med huvudförbindelsen, överlåtits till kuponghavaren, äge 14 och 15 §§ ej tillämpning; ej heller skall 19 § vinna tillämpning, där tidigare än nu är sagt betalning för kupong erlägges till annan än den som visar sig innehava huvudförbindelsen.24 §24 § Äro utdelningskuponger utfärdade till aktiebrev, tillkomme kuponghavare att, mot kupongens överlämnande, uppbära utdelningen, ändå att han ej är aktieägare. Så snart beslut om utdelning fattats, skall, under förutsättning av aktierättens giltighet, å kupongen tillämpas vad om skuldebrev till innehavaren är stadgat; dock att kupong som finnes hava förvärvats i samband med aktiebrevet skall anses allenast såsom tillbehör till detta. Vad i bolagsordningen må vara stadgat angående kuponger lände kuponghavaren till efterrättelse.Finnes kupong hava, utan samband med aktiebrevet, överlåtits till kuponghavaren innan utdelningen beslutits, gälle ej vad i 14 och 15 §§ är stadgat. Lag (1990:1118). 25 §25 § Har ränte- eller utdelningskupong varom i 23 eller 24 § sägs ej företetts till inlösen inom tre år från förfallodagen, vare den ej vidare gällande. Avtal om kortare tid vare utan verkan.Anmäler någon hos gäldenären, inom tiden för kupongs giltighet, att kupongen förstörts eller eljest förkommit, och gitter han göra sin rätt till kupongen sannolik, äge han, när samma tid gått till ända, utfå betalning, ändå att kupongen ej företes. 3 kap.Om enkla skuldebrev26 §26 § Enkelt skuldebrev är det som ställes till viss man.Att skuldebrev som är ställt till viss man och av gäldenären försetts med medgivande till inteckning gäller såsom löpande, är stadgat i 11 §.Invändning att reverserat belopp mottagits utan återbetalningsskyldighet H 1946: 139.27 §27 §Varder enkelt skuldebrev överlåtet, njute nye borgenären ej mot gäldenären bättre rätt än den överlåtaren ägde; dock gälle, i fråga om skuldebrev som upprättats för skens skull, vad därom är stadgat i lagen om avtal.Jfr avtalslagen (1915:218) 34 § vid HB 1: och efter samma lag anm. rättsfall ang. cession av fordran. H 1967: 306 (överlåtelse av avbetalningskontrakt) – Av försäkringstagare efter försäkringsfall gjord överlåtelse av den rätt pga. ansvarsförsäkring som kunde tillkomma honom godtogs H 1993: 222 – I samband med kredittagares överlåtelse av i bank erhållet kreditbelopp (spärrbelopp) som säkerhet för betalning av byggnadsentreprenad frågor om överlåtelsens omfattning och om skadeståndsskyldighet för banken pga. viss oaktsamhet H 1996: 252; vid sådan överlåtelse till leverantör fråga om dennes rätt att få ut fordrat belopp, när banken sagt upp kreditavtalet efter det att leverantören påkallat lyftning av beloppet men innan han kunnat (genom dom) styrka sin rätt i förhåll. till kredittagaren 1998: 364 – Sedan A från sin bank av misstag betalat för mycket till B, som kände till misstaget innan hans konto i annan bank krediterades, tillgodogjorde sig denna bank i god tro beloppet genom kvittning; A hade inte rätt till återbäring från banken H 2009: 182 – Efter överlåtelse av enkel fordran ansågs gäldenären bibehållen vid sin rätt att framställa invändningar trots att denna rätt var endast villkorlig vid tidpunkten för överlåtelsen H 2009: 846.28 §28 § För fordran hos överlåtaren äge gäldenären njuta kvittning, utan så är att han förvärvat genfordringen efter den tid då överlåtelsen blev honom kunnig eller han fick skälig anledning till förmodan därom. Förföll genfordringen först efter sagda tid och senare än skuldebrevet, äge kvittning ej rum.Analogisk tillämpning på makes förvärv av fordran genom bodelning H 1972: 439 – Sedan en fordran enl. enkelt skuldebrev betalningssäkrats kunde sekundogäldenären inte mot kronofogdemyndigheten kvittningsvis åberopa motfordran på huvudgäldenären som förvärvats efter delgivning av förbud enl. UB 6:3 H 1985: 223 – Fråga, om vadkvitto jämte vinstmeddelande vid spelet ”Dagens dubbel” med AB Trav och Galopp i visst fall behållit sin egenskap av löpande skuldebrev och därmed ej rätt till kvittning enl. denna § H 1997: 454.29 §29 §Har enkelt skuldebrev överlåtits, vare, där gäldenären ändock erlägger betalning till överlåtaren, sådan betalning gill, utan så är att gäldenären visste, att den andre ej längre ägde uppbära betalning, eller hade skälig anledning att det misstänka.Jfr H 1935: 253 – Fråga, i fall då avbetalningskontrakt pantförskrivits, om köparen var i god tro ang. säljarens behörighet att uppbära betalning H 1986: 44 – Liknande fråga efter överlåtelse av hyresavtal angående en personbil H 1989: 671 – Jfr H 1986: 696 anm. vid 16 § konsumentkreditlagen – Jfr H 2005: 557 anm. vid JB 12: 20.30 §30 §Erlägges betalning till den som beropar sig å skriftlig överlåtelse av enkelt skuldebrev, och finnes sedan överlåtelsen vara ogiltig, vare utan hinder därav betalningen gill, såframt ej gäldenären ägde kunskap om den omständighet som medförde ogiltigheten eller hade skälig anledning till misstanke därom; dock äge gäldenären ej tillgodoräkna sig betalningen, där överlåtelsen var förfalskad eller eljest tillkommen under någon av de omständigheter som enligt 17 § medföra ogiltighet av förskrivning. H 1976: 618.31 §31 § Överlåter någon enkelt skuldebrev, vare överlåtelsen ej gällande mot hans borgenärer, med mindre gäldenären om åtgärden underrättats av överlåtaren eller den till vilken överlåtelsen skett; innebar överlåtelsen gåva, gälle om dess verkan vad därom är särskilt stadgat.Varder enkelt skuldebrev överlåtet till flere, gälle tidigare överlåtelse framför senare; dock äge den senare överlåtelsen företräde, där den tidigare än den andra meddelats gäldenären på sätt nu är sagt och förvärvaren då var i god tro.Har någon avhänt sig rörelse varmed följer skyldighet att föra handelsböcker, och omfattar avhändelsen de i rörelsen uppkomna fordringar, äge vad i första stycket är stadgat ej tillämpning.Se Lag (1936:83) ang. vissa utfästelser om gåva, inf. efter SKP samt Bokföringslag (1999:1078). Bih.Jfr H 1943: 399; 1962: 49 (ang. underrättelse); 1977: 530 (d:o) – Se även H 1973: 635 (säkerhetsöverlåtelse av framdeles uppkommande fordringar pga. visst avtal); 1971: 66 (överlåtelse av bostadsrätt); 1972: 512 (överlåtelse av andel i dödsbo); 1979: 451 (överlåtelse av nyttjanderätt till fast egendom gäller mot överlåtarens borgenärer redan genom överlåtelseavtalet); 1980: 197 (andrahandspantsättning av fordran pga. entreprenadavtal ej gällande mot pantsättarens borgenärer, då gäldenären inte underrättats om åtgärden); 1986: 217 (andrahandspantsättning av överhypotek enl. factoringavtal, varom factoringföretaget men ej fakturagäldenärerna underrättats, giltig mot pantsättarens borgenärer); 1993: 560 (gåva av bostadsrätt) – Frågan, huruvida panträtt som kreditinstitut förvärvat i bostadsrätt bestått efter låns övertagande eller om nytt lån med ny panträtt skulle anses ha uppkommit, bedömdes med hänsyn till vad bostadsrättsföreningen genom erhållna underrättelser fått veta eller haft skäl att utgå från H 1994: 668 – Ang. överlåtelse av hyresrätt H 1988: 257 anm. före JB 12:32 – Förstahandshyresgästs överlåtelse av rätt till framtida hyra från andrahandshyresgäst fick verkan mot den förres borgenärer i och med att den senare underrättades om överlåtelsen H 1995: 157 – Överlåtelse av leasingobjekt jämte leasingavtal fick verkan mot överlåtarens borgenärer, ehuru denuntiationen innehöll meddelande, att den överlåtna egendomen fick utlämnas till överlåtaren såsom uppdragstagare åt förvärvaren; även fråga om tolkning av meddelandet till kunden H 1995: 367 I; likaså ehuru denuntiationen innehöll meddelande, att överlåtaren under leasingtiden kunnat uppbära betalning enligt hyresavtalen för förvärvarens räkning; rätten till de leasingavgifter som utfallit efter beslut om överlåtarens konkurs ansågs följa med objektet; vidare fråga, om överlåtaren hållit mottagna medel avskilda 1995: 367 II – Underrättelse om pantsättning av fordran mot staten avseende rättegångskostnader i mål vari staten företrätts av kronofogdemyndighet ansågs skola göras hos kronofogdemyndigheten H 2005: 871 anm. även vid UB 4:17 – Vid pantsättning av fordran på visst jordbruksstöd ansågs sakrättsligt skydd för panten ha uppkommit redan vid ansökningen om stödet och denuntiationen H 2016: 661.4 kap.Särskilda bestämmelser angående vissa enkla skuldebrev 32 §32 § Innehåller bevis rörande tillgodohavande hos bank förbehåll enligt vilket medlen ej må uttagas utan att beviset återställes eller förses med påskrift, vare, i fråga om bankens rätt att mot ny innehavare av beviset göra gällande invändning som grundas å bankens förhållande till tidigare innehavare, tillämpat vad med avseende å löpande skuldebrev är stadgat; och skola de i 22 § givna bestämmelser om överlåtelses verkan mot överlåtarens borgenärer äga tillämpning. Varder sådant bevis överlåtet till flere, äge den företräde som i god tro fått beviset i besittning.Beträffande motbok rörande tillgodohavande hos bank skall vad i första stycket är stadgat gälla, ändå att motboken ej innehåller förbehåll som där är sagt.Enkla skuldebrev som, under namn av förlagsbevis eller eljest, utgivas i större antal och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, vare ock, oaktat sådant förbehåll saknas, ansedda lika med löpande skuldebrev i de hänseenden nu äro angivna.Ang. bank se 4 § 2 st.; ang. pantsättning 10 §.33 §33 § Har i enkelt skuldebrev intagits förbehåll, som skulle medföra att betalning till innehavaren finge anses gill ändå att han ej vore rätt borgenär eller behörig att å rätte borgenärens vägnar uppbära betalning, må sådant förbehåll ej åberopas, där gäldenären åsidosatt skälig aktsamhet vid prövning huruvida innehavaren var den till vilken skuldebrevet var ställt eller dennes rättsinnehavare eller ägde å rätte borgenärens vägnar uppbära betalningen.Beträffande motbok med bank gälle vad därom är särskilt stadgat. Lag (1968:606). Ang. 2 st. se Lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 9: 4 anm. i Bih.Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1936:81 (Lagen 1936:81 träder enligt Lag 1936:82 i kraft d. 1 jan. 1937.) 1968:606 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1969. 1974:759 (Utkom d. 10 dec. 1974.)Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagenenligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1975:249 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1975.De nya reglerna tillämpas även beträffande skuldebrev som tillkommit före ikraftträdandet, om rättshandling som avses i 14 eller 19 § företagits efter nämnda tidpunkt. 1975:639 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1976.Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fall då ränta enligt utfästelse eller eljest har börjat löpa före nämnda dag. 1976:189 (Utkom d. 11 maj 1976.) 1990:1118 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1991. 1992:544 Denna lag träder i kraft d. 1 sept. 1992. 1994:337 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1994. 2001:171 Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2001. 2004:419 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2004. 2016:678 Denna lag träder i kraft d. 1 nov. 2016.Ang. condictio indebiti se H 1891:374; H 1905 not A 80; 1908:297; 1912: 562; 1913: 355; 1915: 485; 1916: 245; 1918: 405, 413; 1919: 17; 1920: 500; 1930: 355; 1933: 25; 1935: 507; 1938: 30; 1939: 209; 1941: 4; 1942: 101; 1944: 653; 1947: 137, 206; 1951: 187; 1952: 47; 1955: 310; 1958: 475; 1961: 18; 1970: 539; 1988: 457; 1989: 224; 1994: 10 – , AD 1993: 170 2006: 105 – H 1994: 177 (beloppet felaktigt utbetalt av bank såsom betalningsförmedlare), 1999: 575 (d:o) – Jfr H 1973: 315, 1991: 3 I och II – Bolag ej skyldigt återbetala belopp som av misstag tillställts bolaget av försäkringsbolag (SPP) för slutreglering av pensionsskuld H 2001: 353 – H 2005: 142 anm. vid HB 13: (rubriken) – Skatteverket skyldigt att återbetala belopp som av misstag betalats in till fel skattekonto H 2011: 739; sådan skyldighet förelåg dock inte när medlen utmätts hos den felaktige mottagaren H 2016: 1074 – Ersättning för s.k. tryckerimoms som visat sig felaktigt debiterad skulle återbetalas H 2015: 1072.