Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Yttrande från Regionkommittén om "De europeiska företagens konkurrenskraft i samband med globaliseringen - stimulansåtgärder"



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 057 , 29/02/2000 s. 0023 - 0039



Yttrande från Regionkommittén om "De europeiska företagens konkurrenskraft i samband med globaliseringen - stimulansåtgärder"

(2000/C 57/05)

BAKGRUND

Meddelande från kommissionen om "De europeiska företagens konkurrenskraft i samband med globaliseringen - stimulansåtgärder" (KOM(1998) 718 slutlig).

Kommissionens beslut av den 25 januari 1999 att rådfråga Regionkommittén i enlighet med artikel 198c första stycket i EG-fördraget.

Regionkommitténs presidiums beslut av den 10 mars 1999 att i enlighet med artikel 198c fjärde stycket i EG-fördraget avge ett yttrande i detta ärende och att ge utskott 6 "Sysselsättning, ekonomisk politik, inre marknaden, industri, småföretag" ansvaret för att utarbeta detta.

Det utkast till yttrande (CdR 134/99 rév 1) som antogs av utskott 6 den 27 september 1999 (föredragande: Jean-Louis Joseph, F-PSE).

Mot bakgrund av ovanstående antog Regionkommittén vid sin 31:a plenarsession den 17-18 november 1999 (sammanträdet den 18 november) enhälligt följande yttrande.

1. Inledning

1.1. Regionkommittén välkomnar kommissionens initiativ att genom det aktuella meddelandet ingående försöka belysa frågan om den europeiska konkurrenskraften och utforma åtgärder vad beträffar detta ärende, med tanke på ekonomins allt snabbare globalisering. Det är i dag viktigt att inleda diskussionen om vilka instrument som bör införas för att kunna gå från ord till handling, och Regionkommittén är helt inställd på att bidra till denna diskussion.

1.2. Det är utan tvivel på europeisk nivå man bör genomföra politiska insatser och åtgärder, dock under förutsättning att man låter de lokala och nationella nivåerna träda in när subsidiaritetsprincipen så kräver. "Konkurrenskraft" är emellertid ett begrepp som kanske är tydligt när det gäller företag, men som är svårdefinierbart och tvetydigt när man försöker tillämpa det på regioner.

1.3. Ekonomins globalisering är en process som inte går att vända. Det handlar här inte om att fråga sig om globaliseringen verkligen är det bästa sättet att skapa ekonomisk och social utveckling, utan om att försöka se hur Europeiska unionen som helhet på bästa sätt kan skaffa sig en position i morgondagens värld. Ett sådant mål kan inte reduceras till en ekonomisk position mätt i marknadsandelar. Det handlar i stället om att mer generellt uppfylla EU-medborgarnas förväntningar vad gäller livskvalitet och levnadsstandard, att skapa förutsättningar för hållbar utveckling i Europa samt lägga grunden till sådana livsvillkor för kommande generationer att de kan leva i välmåga och med respekt för de mänskliga rättigheterna och miljön, att de kan leva i fred och i kontakt med jordens alla folk.

1.4. Regionkommittén förvånas emellertid över att kommissionen gör en så negativ bedömning av Europas och de europeiska företagens position i en alltmer globaliserad värld. En kompromisslös undersökning av Europas styrka och svagheter krävs tveklöst för att man skall kunna diskutera vilka riktlinjer som skall följas och vilka insatser som bör göras. Kommissionen gör visserligen en välgrundad analys av vissa svaga sidor av den europeiska ekonomin, men diagnosen är betydligt mer svävande när det gäller de positiva inslagen i Europas potential och den framgång som den "europeiska modellen" nått vid byggandet av ett enat och solidariskt Europa. De ständiga hänvisningarna till "den amerikanska modellens" framgångar överskyler dessutom det faktum att även den modellen har sina brister (ökande ojämlikhet och växande fattigdom, våld osv) och att varje utvecklingsmodell har egna ideologiska, historiska, kulturella och andra inslag, vilket gör att den i sin helhet inte kan överföras till ett annat samhälle. Det är givetvis inte uteslutet att såväl den amerikanska modellen som andra modeller kan fungera som inspirationskälla vid utformningen av effektiva insatser. Den japanska modellen har exempelvis bidragit med impulser vid utformningen av de viktigaste EU-programmen för forskningssamarbete. Vad vi måste göra är emellertid att utforma och etablera en europeisk utvecklingsväg, så att byggandet av ett rättvist och starkt Europa framgångsrikt skall kunna drivas vidare och så att de europeiska företagen kan få stöd för att lyckas på världsmarknaden.

1.5. Införandet av EU:s inre marknad utgör ett första steg i denna riktning, även om inre marknaden inte fungerar effektivt i alla delar (tjänster, intellektuell äganderätt osv). Den utgör i dag den största inre marknaden i världen, samtidigt som alla erkänner att storleken på USA:s marknad har varit och alltjämt är en avgörande förutsättning för den amerikanska ekonomins konkurrenskraft. Utvärderingen av det europeiska forskningssamarbetet är inte heller den negativ, även om den avslöjar vissa svagheter. Denna modell, som bygger på en kombination av ramprogrammen och strukturfonderna, har lyckats stärka såväl konkurrenskraften som den ekonomiska och sociala sammanhållningen i Europa(1).

1.6. Slutligen skall noteras att man i varje analys måste ta hänsyn till att både byggandet av Europa och globaliseringen är historiska processer. I inget av fallen kan denna process sägas vara avslutad. Detta innebär framför allt att världsekonomins funktionslagar inte är givna en gång för alla. Spelreglerna är inte fastställda (varken oföränderliga eller förutbestämda). Europa måste påverka reglernas utformning och utnyttja dem på bästa sätt(2). I kommissionens meddelande framhålls vikten av förhandlingar om den internationella handeln och om nuvarande och framtida utländska direktinvesteringar. Detta är faktiskt någonting mycket viktigt, men det ekonomiska världssystemets uppbyggnad kan inte bara vara en fråga om internationell handel styrd av en frihandelsdoktrin. En vidare diskussion måste föras om hur Europa skall kunna inta en styrkeposition samtidigt som Europas egenart och mångfald bevaras. Detta är anledningen till att en europeisk strategi för stärkt konkurrenskraft med nödvändighet måste bygga bland annat på kommunernas och regionernas Europa.

2. Konkurrenskraften, det europeiska bygget och den ekonomiska och sociala sammanhållningen

2.1. Regionkommittén konstaterar att begreppet konkurrenskraft inte kan uppfattas på samma sätt beroende på om man talar om företag eller om ett geografiskt område (Europa, medlemsstaterna, regionerna). På företagsnivå beskriver konkurrenskraften företagets förmåga att ge sig in i konkurrensen på en viss marknad (lokal, nationell, europeisk, internationell), men det är svårt att avgränsa begreppet när man försöker definiera det för geografiska områden och inte för företag. I ett globaliseringssammanhang är mätproblemen dessutom särskilt besvärliga, något som kommissionen mycket klarsynt noterar. Tre problemområden bör här undersökas särskilt.

2.2. För det första är det svårt att beskriva sambandet mellan företagens konkurrenskraft och det geografiska områdets konkurrenskraft. Men detta samband måste tydligt klargöras för att man skall kunna förstå hur Europeiska unionen som politisk konstruktion påverkas av de europeiska företagens konkurrenskraft och för att man skall kunna utforma en politik som främjar företagens konkurrenskraft. Detta samband blir dessutom än mer komplicerat eftersom många företag bedriver produktion på flera orter och alltså verkar i ett ekonomiskt område som i allmänhet inte sammanfaller med det aktuella geografiska området.

2.3. Dessutom är innebörden i begreppet "konkurrenskraft" inte densamma på olika geografiska nivåer (Europa, medlemsstaterna, lokal eller regional nivå) och är inte heller kompatibel med den geografiska och politiska uppdelningen. En region kan således försöka locka till sig sysselsättningsskapande utländska investeringar, vilket ibland motverkar sammanhållningen av den nationella eller europeiska industripotentialen i en viss sektor. Globaliseringen håller sig inte inom givna gränser, och företagen bedriver numera sin verksamhet oberoende av de politiskt fastställda gränserna.

2.4. Vad man slutligen måste klarlägga är vilken nationalitet företagen har, eller snarare om de har en europeisk karaktär. Vilka kriterier skall man använda för att ett företag skall betraktas som europeiskt: från vilket land kapitalet kommer, var huvudkontoret ligger, styrelseledamöternas nationalitet, produktionsanläggningarnas geografiska lokalisering? Det är tydligt att inget av dessa kriterier gör det möjligt att besvara frågan tillfredsställande. Varför skall ett utländskt företag som genom sina dotterföretag skapar arbete, skatteintäkter och andra effekter i Europa betraktas som mindre europeiskt än ett europeiskt företag vars konkurrenskraft härrör från dotterbolag i USA eller Asien?

2.5. Det är dessutom viktigt att notera att de europeiska företagens konkurrens och konkurrenskraft på inom-europeisk nivå bidrar till att bygga upp deras konkurrenskraft på världsmarknaden. Europeiska företag konkurrerar med varandra på Europamarknaden och i vissa fall även på marknader utanför Europa.

2.6. Regionkommittén noterar att det finns många välgrundade definitioner av konkurrenskraften, som lägger tonvikten på kriteriet att medborgarnas levnadsstandard och välfärd upprätthålls och förbättras. OECD definierar exempelvis konkurrenskraften som "företags, ekonomiska sektorers, regioners, staters och övernationella regioners förmåga att skapa en relativt hög inkomst och att uppnå en hög sysselsättningsnivå samtidigt som de är utsatta för internationell konkurrens". ReK vill emellertid framhålla att huvudsyftet med ökad regional konkurrenskraft måste vara att långsiktigt bidra till skapandet av ny sysselsättning och att främja en hållbar ekonomisk utveckling. Kommittén ställer sig bakom den ståndpunkt som intas av experterna i den rådgivande gruppen för konkurrenskraft, nämligen att "vissa mer specifika mål, till exempel ökad lönsamhet eller större andelar av världsmarknaden, måste uppfattas som underordnade det mer grundläggande målet att skapa en ekonomi med stor värdetillväxt som möjliggör en hög sysselsättningsgrad. Det får heller inte vara fråga om ett val mellan konkurrenskraft och social sammanhållning. Det verkliga problemet är hur och i vilken takt man skall göra de justeringar som krävs"(3).

2.7. Dessa anmärkningar innebär att dessa konkurrenskraftsmål endast har någon mening om det på olika geografiska nivåer skapas, utvecklas och etableras produktionssystem som är hållbara och som har förmågan att skapa välstånd och att tillgodogöra sig detta välstånd till en icke försumbar del.

2.8. De principer på vilka det europeiska bygget vilar förutsätter dessutom att strävan att uppnå dessa mål är förenlig med en förstärkning av den ekonomiska och sociala sammanhållningen på europeisk nivå. Med andra ord får inte de "vinnande regionerna"(4) nå framgång på bekostnad av de "regioner som förlorar". Vidare bör vi här påminna om att skevheterna inom Europeiska unionen inte bara är ett uttryck för skillnader i levnadsstandard och livsstil utan även hotar att leda till större konkurrens än önskvärt inom Europa, det vill säga till ekonomisk och social dumpning.

2.9. Mer allmänt uttryckt får man inte på ett lättsinnigt sätt betrakta den europeiska modellen, och särskilt dess sociala dimension, som ett handikapp eller en belastning. Å ena sidan inrymmer modellen de europeiska samhällsvärdena och det är därför viktigt att försvara den (inte spela ut ekonomin mot samhället). Å andra sidan gör man i meddelandet helt rätt i att betrakta modellen som en källa till hög konkurrenskraft på lång sikt: utnyttjandet av kvalificerad, motiverad och frisk arbetskraft kommer i ökande utsträckning att vara nyckeln till en långsiktig konkurrenskraft grundad på innovation och kvalitet.

2.10. I en situation där utvecklingen ofrånkomligt går mot globalisering är konkurrenskraften följaktligen av stor betydelse för att skydda, vidmakthålla och stärka den europeiska modellen. Konkurrenskraften är betydelsefull för att vi skall kunna bygga ett bestående och hållbart Europa som bibehåller sin plats i morgondagens värld; ett Europa med goda levnadsförhållanden som kan erbjuda människor välstånd och social sammanhållning i stället för arbetslöshet, marginalisering, ökande skillnader, fattigdom och otrygghet. Därför måste konkurrenskraften betraktas som ett medel och inte som ett ändamål.

3. Internationalisering, frihandel, tillväxt och hållbar utveckling

3.1. Skall den internationella handelns tillväxt betraktas som den viktigaste källan till tillväxt och välstånd i Europa? Det är svårt att acceptera ett sådant orsakssamband. Även om det onekligen finns ett samband, återfinns tillväxtens orsaker på olika nivåer: makroekonomisk politik och valutastabilitet, uppbyggnad av den stora inre marknaden, vetenskapliga och tekniska framsteg, utbildning och kulturell utveckling, miljöskydd, utbyggd infrastruktur och förbättrad ekonomisk, social och produktiv organisation, osv. I detta ljus bör globaliseringen inte betraktas som en källa till utan som en form av tillväxt, genom den utvidgning av marknaderna som den ger utrymme för. Här bör tre viktiga anmärkningar göras.

3.2. För det första kan man konstatera en starkare tillväxt av handeln inom branscher än av handeln mellan branscher. Av denna statistik kan man sluta sig till att den internationella specialiseringen baserad på lagen om komparativa fördelar inte ökar, men att verksamheterna däremot bedrivs på ett vidare geografiskt område. Näringslivet organiserar sig i dag i sammanhängande ekonomiska enheter i internationell skala och uppnår därmed konkurrensfördelar och komplementaritet mellan företag av skilda nationaliteter. Arten och omfånget av näringslivets transnationella organisation varierar betydligt från en sektor till en annan och från ett verksamhetsområde till ett annat. Den internationella arbetsfördelningen är alltså främst ett resultat av fördelar som uppnås genom en samordning av strategier för företagens lokalisering och utveckling och genom uppbyggnad av resurser på olika geografiska nivåer (lokal/regional, nationell, europeisk).

3.3. För det andra utgörs en betydande del av den internationella handeln av företagsintern handel. Detta understryker de multinationella företagens roll i skapandet av ett världsekonomiskt system, även om politiska beslut om avreglering och privatisering, sänkning av tullavgifter och regler för internationell konkurrens också haft en avgörande betydelse. Denna fråga leder ofrånkomligen vidare till frågan om sambandet mellan företagens konkurrenskraft och geografiska områdens konkurrenskraft och till frågan om hur det som benämns "europeiska företag" skall definieras.

3.4. Avslutningsvis skall noteras att vissa produkter och normer visserligen kan anta en tydligt global karaktär, men det ekonomiska världssystemet kommer även fortsättningsvis att bygga på olika strategier för produktdifferentiering i enlighet med smaker och konsumtionsmönster och på innovationssystem som utgår från specifika och differentierade geografiska möjligheter, osv. Globaliseringen innebär inte en homogenisering av världen, och Europas uppgift är bland annat att sätta sin egen prägel på världen och samtidigt bevara sin egenart.

3.5. Efter dessa anmärkningar skulle Regionkommittén vilja erinra om att globaliseringen visserligen brukar uppfattas som ett "plussummespel", men att fördelningen av vinsterna av detta spel oftast är ojämlik och potentiellt instabil. "Enligt nyare ekonomisk teori är långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt och uppkomst av inkomstklyftor mellan olika länder delvis en effekt av ackumulation av såväl fysiskt kapital som humankapital, och denna företeelse påverkas i sin tur av den internationella handeln"(5). Med andra ord är konkurrenskraften i sig en källa till asymmetrier, eftersom den bygger på att det finns och utvecklas gynnsamma - det vill säga ojämlika - handelsvillkor. Det är dessutom talande att Europas handelsvillkor med USA och Japan generellt sett visserligen är ogynnsamma, men att de i gengäld generellt är gynnsamma i förhållandet till tredje länder, det vill säga i stor utsträckning till utvecklingsländerna.

3.6. Enligt en rapport från 1998, "The Competitiveness of European Industry", är levnadsstandarden i Europa 33 % lägre än i USA och 13 % lägre än i Japan mätt i BNP per capita efter köpkraftsstandard. Dessutom finns en betydande spridning av denna köpkraft i EU, nämligen en skillnad på 1 till 2,6 mellan medlemsstaterna och 1 till 4,5 mellan den fattigaste och den rikaste regionen i EU. De regionala skillnaderna är därtill helt klart mer framträdande i de länder som ligger över EU-genomsnittet än i dem som ligger under detta genomsnitt(6).

3.7. I Europa döljer de generella tillväxtindikatorerna dessutom betydande asymmetrier. Skapandet av inre marknaden har lett till ökad handel inom branscherna, och andelen produkter som är differentierade vad gäller pris och kvalitet har ökat, medan andelen odifferentierade produkter är stabil. Denna utveckling är ett uttryck för differentierade specialiseringsstrategier, som å ena sidan leder till ett högprissortiment med formgivning, forskning och utveckling samt marknadsföring och å andra sidan till ett lågprissortiment, där man främst eftersträvar en minskning av produktionskostnaderna. I ett enskilt land kan visserligen båda dessa strategier följas i olika sektorer, men om man betraktar de fyra största industriländerna i Europa finner man en tydlig tendens till specialisering på högprisprodukter i Tyskland, på medelpris- och högprisprodukter i Frankrike och på medelprisprodukter i Storbritannien, medan Italien är det land som mest specialiserat sig på lågprisprodukter och som är minst specialiserat på högprisprodukter. En sådan variation kan även konstateras vad beträffar utländska investeringar, där skillnaden är 1 till 4,5 mellan Italien (0,4 % av BNP) och Storbritannien (1,8 % av BNP, där länder utanför EU är särskilt kraftigt representerade), och vad gäller koncentration i näringslivet, med stora variationer från land till land men även från sektor till sektor. Följaktligen kan konstateras att utvecklingen under perioden 1985-1995 uppvisar större variation och större spridning kring genomsnittet. Den innebär också att "den europeiska integrationen förefaller ske i en situation där olika modeller samexisterar"(7).

3.8. Frågan om konvergens i produktionsstrukturerna har varit helt central i enhetssträvandena på valutaområdet. Mer generellt är den sociala sammanhållningen och de regionala asymmetrierna frågor av central betydelse för det europeiska bygget och integrationen i Europa. Regionalpolitikens och strukturfondernas viktigaste roll är att bidra till minskad asymmetri. Vid sidan av de vanligaste makroekonomiska indikatorerna, som påvisar en ihållande utveckling mot större konvergens, har man i en färsk studie(8) behandlat andra, mindre synliga asymmetrier som kan få stora konsekvenser på lång sikt och som därför är oroande. Ser vi på de enskilda medlemsstaternas ställning vad gäller handeln med högteknologiska produkter framgår att de intar mycket olika positioner, och även om detta inte påverkar det makroekonomiska planet särskilt mycket på kort sikt, måste man ändå ta det på största allvar när man betraktar den europeiska ekonomins dynamiska och långsiktiga integration i världsekonomin.

3.9. Spanien, som är ett typexempel på en lyckad utveckling mot konvergens, har i gengäld en mycket svag position vad gäller teknologiska produkter, och för dessa produkter har landet en handelsbalans, såväl internationellt som på europeisk nivå, som gör det till ett av länderna med störst underskott och placerar det i en position liknande Greklands eller Portugals. Mot bakgrund av detta exempel är det lättare att förstå hur det kommer sig att EU, som har en andel på 10 % av handeln med teknologiska produkter, får ett samlat överskott (+ 1,7 [permil ]) som faktiskt döljer ett underskott vad gäller lågprisprodukter (-2,7 [permil ]), vilket dock uppvägs av ett överskott vad gäller medelprisprodukter (+ 1,2 [permil ]) och högprisprodukter (+ 3,1 [permil ]).

3.10. ReK vill rikta kommissionens uppmärksamhet mot den risk det innebär att främja de europeiska företagens konkurrenskraft utan att ta hänsyn till denna typ av asymmetrier, vilka är uppenbara på nationell nivå och utan tvivel skulle framstå ännu tydligare om det var möjligt att utföra en liknande studie på regional nivå. En konkurrenskraftspolitik kan följaktligen bidra till att stärka dessa skillnader. Även om teknologiska produkter statiskt sett endast utgör en ringa del av den internationella handeln, får de mycket stora effekter på den långsiktiga tillväxten, eftersom produktionen är kumulativ och lokaliserad till vissa områden (något som kännetecknar en kunskapsbaserad ekonomi). Det är därför viktigt att ta större hänsyn till dessa produkter än vad man hittills kunnat göra genom strukturfonderna, för att undvika att en allt större klyfta och en oacceptabel polarisering uppstår inom Europa till följd av den teknologiska specialiseringen.

4. Globalisering, konkurrenskraft och lokal och regional utveckling

4.1. Som vi redan antytt innebär inte globaliseringen att världen blir alltmer homogen. De multinationella företagen har insett detta och sprider sina produktionsenheter i världen på ett sådant sätt att de kan dra fördel av skillnaderna vad gäller både faktorkostnader och specifika resurser. Det finns inte bara en modell, och det som gäller på världsnivå gäller även på europeisk nivå: mångfalden är en av Europas viktigaste tillgångar.

4.2. Globaliseringen, eller internationaliseringen, är en process där världen blir mer öppen och samtidigt mer komplicerad. Företeelsen innebär en ömsesidig öppning av geografiska områden och av olika sektorer och en korsbefruktning av dem. Välstånd bygger på korsbefruktning, och det är därför som globaliseringen och den allt större internationella handeln skulle kunna ge upphov till en oerhörd tillväxt.

4.3. Denna dubbla dimension av globaliseringen kommer på ett spektakulärt sätt till uttryck i företagens strategier genom

- en allt snabbare internationell expansion, som inte enbart motiveras av närhet till marknaderna utan även av tillgång till specifika lokala resurser, bland annat kompetens, närhet till andra företag, företagskluster,

- en allt snabbare teknologisk korsbefruktning: engagemang i nya verksamheter, företagsuppköp i nya nischer, företagsallianser och industriellt samarbete, osv.

4.4. I denna process framstår de regionala och lokala nivåerna som verkliga stödjepunkter för den industriella tillväxten, och detta på följande två sätt:

- I rena kostnadstermer (samma sak kan här göras billigare än på annat håll).

- I termer av tillgång till specifika resurser (man kan göra saker här som inte kan göras på annat håll).

4.5. På företagsnivå överensstämmer dessa två aspekter med konkurrenskraftens båda dimensioner, i enlighet med den nu allmänt accepterade distinktionen mellan kostnadsbetingad konkurrenskraft och icke-kostnadsbetingad konkurrenskraft. Denna distinktion motsvarar också två sidor av strategin på företagsnivå, nämligen en kortsiktig vision som bygger på produktion av standardvaror och en långsiktig vision grundad på differentiering och innovation. Dessa båda visioner utesluter givetvis inte varandra och kan mycket väl komplettera varandra.

4.6. På den lokala och regionala nivån tar sig denna distinktion uttryck i två strategier eller alternativ. Den första rör framför allt faktorpriserna på en viss ort. Ur denna synvinkel handlar politiken för lokaliseringsstöd om att ge kompensation för de extrakostnader ett företag får genom att inte etablera sig i en annan, mer attraktiv ort. Konsekvensen blir att regionerna i den konkurrens som enbart utgår från faktorkostnader ofta fastnar i en överbudsspiral och erbjuder företagen stöd av en omfattning som strider mot allt förnuft. Än värre är att denna politik kan motivera strategier för skattedumpning eller social dumpning som för regionerna innebär ett "farligt minussummespel". En sådan tendens, som olyckligtvis alltjämt är högst aktuell, gynnar företag som gärna flyttar i sin jakt på bidrag.

4.7. Den andra strategin lägger däremot tonvikten på en process som syftar till att bygga upp resurserna inom regionen. En sådan självkumulerande process är resultatet av en nära samverkan i ett förtroendefullt klimat mellan de företag som är verksamma i en viss region och alla andra aktörer: offentliga och halvoffentliga institutioner, forsknings- och utbildningsinstitut. Men denna process inleds sällan spontant. Ibland är den en del av en längre historisk process, ibland är den resultatet av att det finns ett vetenskapligt och teknologiskt centrum på hög nivå (Stanford för Silicon Valley, MIT för Boston och Route 128, Orsay och CEA för Paris-Sud, osv.), ibland kan den vara en följd av ett initiativ av en dominerande offentlig eller privat industriaktör (CNES i Toulouse, IBM i Montpellier, osv.) eller ett resultat av ett planerat offentligt initiativ (Sophia Antipolis, Silicon Glen, osv.) (Man kan finna många fler exempel inom EU).

4.8. Tillväxt och utveckling på lokal nivå bygger inte längre endast på att locka till sig lokaliseringssökande företagsinvesteringar utan har två pelare, nämligen externa företagsinvesteringar (exogen utveckling) och regionala tillväxt- och innovationskrafter (endogen utveckling). Samtidigt som företagen alltmer präglas av nomadism (Engelskans "nomadism") i den ofrånkomliga strävan att bli världsomspännande, måste de i allt högre grad engagera sig i regionerna och skaffa en regional förankring (Engelskans "territorial anchoring").

4.9. Att som så ofta sker endast uppfatta regional konkurrenskraft som regionens förmåga att locka till sig företagsinvesteringar förefaller därför ytterst reduktionistiskt. Lika viktigt är det att bevara företagen, både befintliga och nyetablerade, och att i detta syfte sörja för sådana förhållanden som krävs för attä de skall kunna utvecklas. Grunden till konkurrenskraften måste därför vara att på bästa sätt utnyttja skillnaderna i en värld av internationell handel och samverkan snarare än att leta efter en viss modell som man försöker införa överallt. Frågan om sambandet mellan företagens och regionernas konkurrenskraft finner här ett svar i form av de gemensamma intressen som företagen och regionerna har. Frågan om företagens "nationalitet" blir härigenom också inaktuell, eftersom man snarare bör ställa frågan om företagets "territoriella lokalisering".

4.10. I en kontext där tillväxten bygger på en dynamisk innovationsprocess bör regionernas roll framhävas (innovationsregioner(9)). Innovation är en "förankrad" process, ibland med en mängd förankringspunkter som är knutna till varandra på internationell nivå. Den amerikanske ekonomen Michael Porter har beskrivit den moderna ekonomins paradox: "de komparativa fördelarna av varaktig art i världsekonomin är i allt högre grad kopplade till lokala förhållanden - kunskaper, nätverk, motivation - som avlägsna konkurrenter inte kan tävla med"(10).

4.11. Det är av den anledningen som ReK redan tidigare framhållit hur viktigt det är att skapa och vidmakthålla FoTU- och innovationspotentialer i regionerna(11). Dessa potentialers effektivitet förutsätter att det byggs upp en "kritisk massa" och att det skapas ett nätverk där de viktigaste aktörerna kan samverka i ett klimat kännetecknat av en "innovations- och kompetenskultur". Det är viktigt att de lokala och regionala myndigheterna försöker "identifiera innovationspotentialen och ser till att den vidareutvecklas för att skapa nya arbetstillfällen". Det är också önskvärt att Europeiska unionens regionalpolitik klart och tydligt stöder insatser för att utveckla en samarbetskultur på lokal och regional nivå. Det är särskilt önskvärt att Europeiska unionen på ett effektivt sätt stöder nätverksinitiativ och projekt för forskning och innovation som tar vara på och sammanför kompetensen hos olika näringslivsaktörer på lokal och regional nivå(12). Dessutom vore det önskvärt om offentliga myndigheter via upphandlingskontrakt kunde bidra till utformningen av sådana projekt och fungera som "pilotinköpare" (projektspecifikationer, utprovning osv) och stå som garant för startkapital.

4.12. Den framgång som etableringen av Gemplus och smart-card-polen rönt i regionen Provence-Alpes-Côte d'Azur i Frankrike har i hög grad underlättats av "förtroendekapitalet"från flera offentliga aktörer. France Télécom beställde inledningsvis mer än en miljon telekort av det nystartade företaget, som grundades 1988 genom avknoppning från SGS-Thomson. Därefter har de lokala myndigheterna, till exempel Conseil Général des Bouches-du-Rhône, medvetet satsat på rollen som pilotkund och pilotanvändare vid utvecklingen av nya användningsområden (matsalar, hälsovård, osv.) På åtta år har Gemplus, som är världsledande med 43 % av marknaden, blivit ett blomstrande företag med en omsättning på mer än 3 miljarder franska franc och det har skapats mer än 3000 arbetstillfällen, varav hälften i företagets provensalska "laboratorium".

4.13. Mot denna bakgrund kan den geografiska polariseringens effekter inte skiljas från en utveckling mot specialisering i de skilda regionerna. ReK har framhållit hur viktigt det är för stärkandet av konkurrenskraften att det inrättas "kompetenscentra" som bygger på geografisk och sektorsspecifik koncentration "av kunskap, kvalificerad utbildning och teknisk och administrativ infrastruktur på hög nivå inom en bransch som är framtidsinriktad och uppfyller kraven på hållbarhet"(13). Men en varning är på sin plats mot riskerna med en alltför långtgående geografisk koncentration. Dels för att sådan koncentration tenderar att skapa "enklaver i den globala ekonomin" som är avskurna från den ekonomiska och sociala omgivningen och som bara existerar i kraft av bandet till den globala nivån. Dels för att denna alltför långtgående polarisering hotar att mer än önskvärt förstärka asymmetrin (vad gäller produktion och fördelning av välståndet)(14) mellan "fickor med modernt näringsliv", där värdetillväxten koncentreras, och omkringliggande områden, som endast fungerar som bostads- och konsumtionsområden.

4.14. Dessa "kompetenscentra" har inte nödvändigtvis en snäv och sluten gräns, och de kan ha mycket olika karaktär beroende på vilken specialisering och regional omgivning de har. Denna lägre grad av slutenhet bidrar dessutom till att främja samspelet med den ekonomiska och sociala omgivningen och stärker deras förankring och beständighet. Låt oss slutligen notera att dessa kompetenscentra inte bara består av högteknologiska verksamheter. Michael Porter ger exempel på "kluster" inom vinodling, läderframställning och restaurangbranschen; man skulle i Europa även kunna nämna de italienska "distrikten" för beklädnadsindustri och möbeltillverkning eller det spanska distriktet Elche (Valencia) när det gäller skotillverkning(15).

5. Små och medelstora företag, infrastruktur och finansiering

5.1. De små och medelstora företagens roll i den europeiska ekonomin och vikten av att stärka deras konkurrenskraft

5.1.1. I sitt yttrande av den 3 juni 1999 (CdR 387/98 fin) om BEST-rapporten och kommissionens svar(16), underströk Regionkommittén de små och medelstora företagens betydelsefulla roll inom EU med tanke på att de svarar för 60 % av den sammanlagda omsättningen och för 66 % av antalet anställda. ReK påminde om sitt engagemang för att stärka de små och medelstora företagens konkurrenskraft i en ständigt växande världsomspännande marknad. Dessa företag spelar dessutom en viktig roll för den lokala och regionala utvecklingen och står ofta i nära kontakt med lokala och regionala myndigheter. De bidrar även på ett avgörande sätt till att förankra stora företag lokalt och regionalt med hjälp av sin service och kompetens som gör det möjligt för de stora företagen att komma i nära kontakt med den lokala och regionala miljön.

5.1.2. Enligt Regionkommittén är de små och medelstora högteknologiska företagens utveckling anmärkningsvärd, med hänseende till att de bara under några år lyckats inta en ledande ställning i världen inom sitt område. Det är dock viktigt att framhålla att även om denna typ av företag måste få särskild uppmärksamhet på grund av deras bidrag till den europeiska industrins utveckling, utgör dessa företag endast en liten del av alla företag och arbetstillfällen. Även om dessa företag självklart måste få stöd för att kunna trygga sin konkurrenskraft får detta inte göras på bekostnad av alla de andra små och medelstora företagen som behöver stöd för att bli mer konkurrenskraftiga, som inte är lika utvecklade på det tekniska planet och som är verksamma på en mycket mer geografiskt begränsad marknad.

5.1.3. För att förbättra de små och medelstora företagens konkurrenskraft måste de politiska åtgärderna syfta till att verkligen förbättra deras villkor både administrativt och regelmässigt sett(17), t.ex. tillgången till finansiering, information och möjligheten att utvecklas på det internationella planet (export, gränsöverskridande samarbete, gemensamma internationella åtgärder osv.). ReK stöder fullt ut förslagen inom ramen för BEST-rapporten och kommissionens svar. Det tycks dessutom vara nödvändigt att ge små och medelstora företag tillgång till informationskanaler, rättshjälp och hjälp med förvaltningen för att kompensera för de nackdelar som drabbar dem då de konkurrerar med stora företag. Man bör dessutom understryka hur viktigt det är att framför allt de lokala och regionala myndigheterna i samband med upphandling noga beaktar de lokala små och medelstora företagens anbud och deras effekt på den lokala utvecklingen.

5.1.4. De små och medelstora företagens ställning i den europeiska ekonomiska och kulturella modellen och den betydande roll de spelar för sysselsättningen ger belägg för att ge dem särskild uppmärksamhet och i vissa fall särskilda ekonomiska resurser eller skattelättnader. Mera allmänt bör reglerna och bestämmelserna för ett särskilt undantagssystem för statliga stöd tas i beaktande.

5.1.5. Regionkommittén betonar särskilt vikten av att uppmuntra och underlätta tillgången till moderna informationsmedel som utvecklingen av den nya tekniken på informations- och telekommunikationsområdet och tillhörande strukturer möjliggör. Sådana hjälpmedel bidrar till att stärka de små och medelstora företagens konkurrenskraft i och med att de får tillgång till information av kvalitet om t.ex. den senaste teknologiska utvecklingen inom deras verksamhetsområde, om marknaden och om olika samarbeten på det tekniska planet som de vill medverka i (kompletterande kompetens). Dessa grundläggande åtgärder är dock endast effektiva under två förutsättningar. För det första måste tillgången till informationsstrukturer åtföljas av ett lockande och billigt utbildningsutbud som riktar sig till de potentiella användarna. För det andra handlar det om att på europeisk nivå förbättra utformningen och utbudet av information genom att regelbundet uppskatta antalet tillgängliga databaser samt upprätta en förteckning och speciella sökmotorer för att surfa på Internet, inrätta europeiska databaser med teknisk, juridisk och skattemässig information och tillsammans med regioner upprätta regionala register om teknisk och industriell kompetens, databaser om offentliga upphandlingar o.s.v. Regionkommittén föreslår att en sådan åtgärd skall föregås av en genomgång av studier som redan gjorts i ämnet (informationsstrukturernas roll för utvecklingen av små och medelstora företag) och informationskällor som redan finns tillgängliga.

5.1.6. Regionkommittén vill dock betona att samtliga stödåtgärder för att främja de små och medelstora företagens konkurrenskraft inte på något sätt får vidtas på bekostnad av varken den sociala dialogen, respekten för arbetsvillkor och kollektivavtal, respekten för miljön eller konsumenternas rättigheter och intressen. Att lätta på dessa regler i syfte att främja sysselsättningen till varje pris, skulle leda till en ohämmad konkurrens mellan regionerna i Europa, präglad av miljödumpning och social dumpning, vilket skulle få förödande följder i ett längre perspektiv. Europas konkurrenskraft måste byggas upp på lång sikt och grundas på en ständig förbättring av produktkvaliteten och arbetstagarnas yrkeskvalifikationer, en utveckling präglad av kvalitet och innovation. Dessa målsättningar kan inte förverkligas utan arbetstagarnas motivation och välbefinnande eftersom de både verkar för, och gynnas av åtgärderna. Det är i detta hänseende som den europeiska sociala modellen på lång sikt kan ses som en konkurrensfaktor.

5.2. Nödvändigheten att stärka de transeuropeiska infrastrukturerna

5.2.1. Regionkommittén anser att Europa inte kan bli konkurrenskraftigt om inte de transeuropeiska infrastrukturerna förstärks betydligt (informationsteknik, transporter, kommunikationsnätverk osv.). Dessa infrastrukturer är fortfarande ofta resultatet av nationella politiska åtgärder och uppbyggnadsprojekt och är därför begränsade inom de nationella gränserna. I många fall måste infrastrukturerna moderniseras och utvecklas i fråga om omfattning och täthet. Detta är desto viktigare med hänseende till infrastrukturernas ojämna utbredning och täthet i EU:s regioner och länder. En viktig ansats för skapande av en transeuropeisk infrastruktur är medlemsstaternas samarbete.

5.2.2. Regionkommittén understryker nödvändigheten att förstärka de transeuropeiska infrastrukturerna som gör det möjligt, inte bara för de stora företagen men även för de små och medelstora företagen att förbättra och påskynda sin integrering i ett konkurrenskraftigt Europa. Ett litet företag som specialiserar sig på underleveranser inom industrin för mikroelektronik, måste ibland inom en speciell marknadsnisch uppnå en så pass hög produktionsnivå att det kan tillgodose utbudet hos ett stort antal kunder som finns utspridda på flera olika platser (München, Newcastle, Corbeil, Catania o.s.v.). Sådana företags konkurrenskraft beror således starkt på vilken tid det tar att transportera en vara mellan företagets och kundernas lokaliseringsort.

5.2.3. Sträckningen av höghastighetsspår för europeisk tågtrafik måste fortskrida och utvidgas. Flygtrafiken måste också omstruktureras på europeisk nivå genom att öka antalet flygknutpunkter, som idag är för få och överbelastade i kompletterande geografiska områden och destinationsorter. Ett ökat antal nav för byte mellan olika transportmedel (hubs) är nödvändigt speciellt för bytet mellan luft- och marktransporter, både vad gäller transporter av gods och passagerare. Utifrån en övergripande framtidsbild måste tvärgående och transeuropeiska förbindelser grundligt tas i beaktande eftersom de på lång sikt kommer att spela en avgörande roll för Europas framtid och företagens konkurrenskraft. Valet mellan järnvägs- och vägförbindelser måste särskilt begrundas och överläggningar måste hållas mellan medlemsstaterna så att politiska åtgärder och beslut kan samordnas på ett bestående och effektivt sätt, så vida en överenskommelse om gemensamma bestämmelser inte kan uppnås.

5.2.4. Europeiska unionen bör göra en kraftansträngning för att utveckla ny informations- och kommunikationsteknik, både kvantitativt sett, dvs. i fråga om omfattning och utbredning och kvalitativt sett. Regionkommittén understryker vikten av att beakta både övergripande strukturer och innehållsmässiga aspekter. Det är nödvändigt att bygga upp ändamålsenliga och lättillgängliga nätverk. Utvecklingen av nästa generations högkapacitetsnät, ibland kallat Internet 2, som snart kommer att bli verklighet i USA, måste påskyndas i Europa och bli tillgängligt för samtliga ekonomiska aktörer. Vad gäller de innehållsmässiga aspekterna delas ansvaret mellan offentliga och privata aktörer och man bör begrunda möjligheten att utforma en offentlig politik som fördelar ansvaret för det rika utbudet av information mellan EU, medlemsstaterna och regionerna.

5.2.5. Regionkommittén betonar vikten av en samordning på europeisk nivå samtidigt som man värnar om bibehållen självständighet och de regionala och lokala myndigheternas deltagande. Sträckningen av höghastighetsspår för tågtrafik eller omorganiseringar av lufttrafiken innebär stora påfrestningar och olägenheter för de berörda områdena och är beslut som inte kan fattas utan de lokala eller regionala myndigheternas deltagande och en verklig social dialog. Ett lärorikt exempel är Frankrike och sträckningen av TGV-spåren mot syd-öst.

5.3. Tillgång till finansiering

5.3.1. En av de viktigaste frågorna avseende de europeiska små och medelstora företagens konkurrenskraft och särskilt de innovativas, är problemet att hitta finansieringsmöjligheter. Det är uppenbart att det finansiella systemet i Europa inte är tillräckligt öppet och att det saknas en kultur av risktagande inom bankvärlden, som tvärtom försöker skydda sig med högt ställda garantier. Regionkommittén välkomnar initiativ som syftar till att underlätta tillgången till finansiering och startkapital som t.ex. "business angels", riskkapitalfinansiering, europeiska börser...

5.3.2. För de europeiska företagens konkurrenskraft är det avgörande att upprätta ett effektivt system för riskkapitalfinansiering förutsatt att tillgången till denna sorts finansiering inte begränsas till den större internationella marknaden utan även görs tillgänglig på regional nivå. Regionkommittén framhåller dock att riskkapitalfinansiering inte räcker för att lösa företagens alla finansieringsproblem. Enligt en studie som genomfördes nyligen i USA(18) är riskkapitalfinansiering inte speciellt användbart i innovationens första skedet. Av 10 miljarder dollar som investerades i USA under 1997 gick inte ens 6 % till att finansiera "start-ups". Dessa har snarare fått offentliga stöd (63 miljarder dollar) och stöd från stora företag (133 miljarder dollar). Riskkapitalfinansieringen används främst i innovationens andra skede då tillväxt och investering är särskilt viktigt för företagen, samtidigt som des inte kan ge bankerna de garantier som krävs i kraft av sina materiella tillgångar eller sin ställning på marknaden. Det är alltså i detta skede av den industriella utvecklingen, även kallat S-kurvan, som riskkapitalfinansiering kommer in i bilden, men främst för att stödja sektorer eller marknadsnischer med goda tillväxtutsikter och inte för att ge stöd åt människor eller idéer. Det bör dock framhållas att det på det här stadiet är svårt att urskilja vinnarna från förlorarna och att ett allmänt kriterium fortfarande är företagsledningens kompetens.

5.3.3. I detta sammanhang vill Regionkommittén framhålla att även om den största delen arbetstillfällen skapas av små och medelstora företag, är dessa även anledningen till att en stor del arbetstillfällen försvinner (endast hälften av de små och medelstora företagen "överlever" mer än fem år). Regionkommittén understryker därför vikten av att framför allt ge nystartade eller växande små och medelstora företag stöd inom området management. För att leda ett företag krävs en annan kompetens än för att starta ett företag. Flera initiativ har tagits på olika håll, särskilt inom ramen för projekt för att skapa nya och drivkraftiga företag. Regionkommittén föreslår att man sammanfattar dessa åtgärder i en katalog om de mest effektiva åtgärderna för stöd inom området management.

5.3.4. Regionkommittén instämmer med kommissionens förslag att upprätta tre nya finansieringsinstrument för att stödja innovativa och växande små och medelstora företag (riskkapitalprogram, finansiellt stöd till nystartade gränsöverskridande samriskföretag, garantisystem)(19). Man framhåller dock vikten av att vid verkställandet av alla tre instrumenten utnyttja den sakkunskap regionala och lokala förmedlare besitter och se till att informationen om programmen sköts så att de myndigheter som ansvarar för den regionala utvecklingen är välinformerade och erhåller uppgifter om vilka fonder eller finansiella inrättningar som fungerar som förmedlare i de olika regionerna. ETF Start är ett bra exempel på en stödåtgärd som syftar till att bygga upp startkapital, men under förutsättning att även företagare i avlägsna regioner får möjlighet att komma i kontakt med investeringsvilliga europeiska operatörer på samma villkor som alla andra.

5.3.5. Regionkommittén ställer sig dessutom positiv till idén att inrätta "Enterprise boards" på regional nivå, vilka skulle kunna fungera som clearingcentraler mellan offentliga stödorgan, banker och företagare och som med kort varsel skulle kunna bevilja eller avslå framställningar om finansiellt stöd(20).

5.3.6. Regionkommittén motsätter sig dock investeringar av pensionsfonder i riskkapital vilket endast bör tillåtas om lämpliga riktlinjer fastställs.

5.4. De åtgärder till stöd för sysselsättningen i små och medelstora företag som lokala och regionala myndigheter i mindre gynnade regioner genomför förtjänar fullt stöd av EU och finansiell uppbackning. Regionkommittén understryker även att det finansiella stödet eller skattelättnaderna till förmån för små och medelstora företag borde anpassas till andelen skapade eller bevarade arbetstillfällen.

6. Sysselsättning

6.1. Sysselsättningen är ett av de viktigaste skälen till att stärka de europeiska företagens konkurrenskraft. Under perioden 1987-1997 ökade BNP i Europa med 2,5 % per år, i nivå med ökningen i USA under samma period. Enligt kommissionens rapport från 1998 om de europeiska företagens konkurrenskraft beror dock denna ökning på en kraftig ökning av arbetskraftens produktivitet och en liten ökning av sysselsättningen. I USA förklaras den tvärtom av en svag ökning av arbetskraftens produktivitet och en kraftig ökning av sysselsättningen. Men trots att Europa undan för undan har hämtat in eftersläpningen är arbetskraftens produktivitet (mätt i BNP per arbetstillfälle) i Europa fortfarande 20 % lägre än i USA. Det innebär att Europa sammantaget får ett jämförelsevis sämre sysselsättningsläge.

6.2. Regionala skillnader

6.2.1. I Europa kan hälften av produktivitetsvinsterna förklaras av att kapital ersatt arbetskraft, medan denna andel i USA uppgår till knappt en fjärdedel. Samtidigt har den relativa arbetskraftskostnaden ökat snabbare i Europa än i USA. Europas kroniska oförmåga att skapa nya arbetstillfällen yttrar sig i en kraftigt varierande ökning av sysselsättningsgraden mellan Europa respektive USA och Japan. Detta är förmodligen den viktigaste faktorn bakom skillnaden i levnadsnivå mellan Europa och USA. Som nämns i rapporten är detta särskilt påtagligt i högteknologisektorn där de amerikanska företagen har skapat många nya arbetstillfällen, samtidigt som de europeiska företagen i samtliga sektorer uppvisar ett sämre resultat under perioden 1985-1995.

6.2.2. Sysselsättningsgraden i EU är lägre än i USA och uppgår i genomsnitt till 61 %. Men det finns stora skillnader inom Europa. Dessa skillnader berör i första hand tre huvudgrupper: kvinnor i allmänhet, unga av båda könen och äldre manliga arbetstagare. Arbetslösheten i EU varierar från under 3 till över 30 % och sysselsättningsgraden skiftar från 80 % av den aktiva befolkningen i vissa delar av Danmark och sydöstra England till 40 % i vissa områden i södra Italien och Spanien(21). Kommissionen har föreslagit att man på lång sikt skall försöka öka denna sysselsättningsgrad till 70 %, samma nivå som i USA och Japan. Samtidigt som det skapas nya arbetstillfällen försvinner också gamla och kvalifikationer blir förlegade. Kommissionen har därför betonat vikten av att skapa nya företag och deras funktion som motor i förnyelsen av den europeiska ekonomin. Av detta framgår hur viktigt det är att allmänt sett fästa större vikt vid att stärka företagens konkurrenskraft.

6.2.3. Varje möjlighet rymmer också ett hot. Regionkommittén vill därför betona att denna "kreativa förstörelseprocess" som leder till förlorade arbetstillfällen och föråldrade kvalifikationer samtidigt som det tillkommer nya arbetstillfällen och krävs nya kvalifikationer sannolikt inte blir geografiskt jämnt fördelad eller homogen. Det innebär att denna process, som tveklöst är ofrånkomlig, också med stor sannolikhet kommer att ge upphov till större skillnader inom EU. En sådan dynamik, som skulle strida mot principerna för byggandet av Europa, skulle på lång sikt kunna innebära att regionerna utvecklas åt helt olika håll. Det är framför allt strukturfondernas uppgift att försöka kämpa mot skillnaderna och sträva mot en inre balans, vilket är ett grundläggande villkor för en effektivare konkurrens både på den inre marknaden och i världen. Därför är det oerhört viktigt att EU tar hänsyn till den lokala utvecklingen i sin sysselsättningsstrategi. ReK delar således helt kommissionens uppfattning om de lokala aktörernas framträdande roll för skapande av arbetstillfällen(22). Därför bör man ägna stor uppmärksamhet åt de frågor som gäller bevarandet av yrkeslivsarvet, utnyttjandet av återanvändbara tekniska framsteg och tillvaratagandet av traditionellt yrkeskunnande. Det är också oerhört viktigt att denna sysselsättningsstrategi kopplas samman med alla politiska insatser för utveckling av humankapital och infrastrukturer: praktisk och teoretisk utbildning, strukturfonder osv.

6.3. De regionala och lokala aktörernas medverkan

6.3.1. Om det krävs omfördelnings- och solidaritetsåtgärder inom EU för att befästa konvergensen och den ekonomiska och sociala sammanhållningen på lång sikt, måste de föregås av ingående samråd med dem som ansvarar för den lokala ekonomiska utvecklingen. Regionkommittén vill också understryka att man måste ta hänsyn till att varje område har unika förutsättningar för ekonomisk utveckling och inte utgå från en strategi som endast syftar till att locka till sig produktiva investeringar. Kommittén har därför föreslagit att regionerna skall analysera sina starka och svaga sidor och sedan målmedvetet försöka förbättra de förstnämnda(23) för att så långt det är möjligt utvecklas till "kompetenscentra" som kan lägga grunden för en långsiktig lokal utveckling.

6.3.2. Sysselsättningssituationen kan förändras dramatiskt i en region om ett storföretag etablerar sig där eller flyttar därifrån. Man kan dock konstatera följande:

1. Företagets långsiktiga verksamhet är under alla omständigheter starkt beroende av den regionala utvecklingen, som skulle kunna bidra till att öka företagets förankring.

2. Skapandet av arbetstillfällen förutsätter i första hand lokala initiativ och måste inte alltid vara beroende av yttre beslutsinstanser.

6.3.3. Regionkommittén och Europeiska samarbetsorganisationen för kommuner och regioner (CEMR) har lanserat programmet "Lokala insatser för fler arbetstillfällen" under 1999-2000 för att uppmuntra lokala beslutsfattare att delta i genomförandet av EU:s riktlinjer för sysselsättningen. Initiativet har fått fullt stöd av kommissionen. Regionkommittén stöder å sin sida kommissionens förslag om att göra en systematisk genomgång av de erfarenheter som vunnits i samband med lokala och regionala sysselsättningspakter och samla in föregångsexempel som skulle kunna tillämpas även i andra regioner. ReK anser att denna utvärdering bör bli permanent och tillsammans med en projektförteckning läggas ut på Internet för att uppmuntra lokala beslutsfattare att bidra med sina egna åsikter och erfarenheter. Ett sådant initiativ kräver naturligtvis samverkan med lokala och regionala myndigheter. Det skulle kunna utformas som en utbyggnad av det elektroniska forum som redan finns på EU-institutionernas hemsida < http:// europa.eu.int/comm/pacts >.

6.4. Konkurrens mellan regionerna och jakten på subventioner

6.4.1. Regionkommittén har tidigare varnat för tendensen att vissa multinationella bolag systematiskt jämför alla stimulansåtgärder som är knutna till en tänkbar lokaliseringsort (subventioner, direkt och indirekt stöd, social och fiskal dumpning) och "köper" de mest rabatterade lösningarna. "Kampen om att locka till sig företag, inför hotet om en fortsatt hög arbetslöshetsnivå, blir allt hårdare. Risken blir att långsiktigt hållbar sysselsättning får stå tillbaka till förmån för snabba åtgärder för att locka företag"(24). Dessa åtgärder är dessutom ofta en följd av att företag som är på jakt efter subventioner och försöker utnyttja den förödande konkurrensen mellan regionerna flyttar produktionsenheter inom Europeiska unionen. Regionkommittén vill därför upprepa att man strängare måste kontrollera beviljande av statligt stöd och effektivt bekämpa social dumpning och miljödumpning.

6.4.2. Det allmänna syftet bakom stöden är att kompensera en lönsamhetsskillnad i förhållande till lokaliseringsorter som förmodas vara mindre kostsamma. På så sätt förstärker stöden företagens flyktighet, som endast bygger på rena kostnadsberäkningar. När stöden bara syftar till att ge företagen ekonomiska fördelar motverkar de en bred lokal förankring av näringslivet, vilket utgör en grundförutsättning för att skapa en långsiktigt varaktig sysselsättning.

6.5. Företagens prestationsförmåga och social sammanhållning: förutsättningarna för en ny konkurrenskraft

6.5.1. Det är just denna skärpta konkurrens mellan regionerna som man vänder sig mot i slutrapporten från högnivågruppen om ekonomiska och sociala konsekvenser av industriella förändringar(25). Regionkommittén välkomnar slutsatserna i denna rapport och stöder allmänt analysen och rekommendationerna. Grundprincipen bakom gruppens arbete är att Europa måste möta förändringar med en kombination av innovation och social sammanhållning och genom att förbättra sin förmåga att hantera förändringar.

6.5.2. Näringslivets dynamik bör i likhet med de mest högpresterande företagen bygga på en väl avvägd kombination av benchmarking, innovation och social dialog. Den sociala dialogen är en förutsättning för arbetstagarnas motivation och företagets framgång; företagen och deras anställda är utsatta för förändringar och arbetstagarnas anställbarhet (det vill säga deras förmåga att komma in på arbetsmarknaden) är ett ansvar som åligger dem själva, arbetsgivarna och myndigheterna. I en sådan dynamisk miljö uppstår en ömsesidigt förstärkande effekt mellan å ena sidan företagens prestationsförmåga och konkurrenskraft och å den andra välfärd och social sammanhållning.

6.5.3. En effektiv social dialog är ett nödvändigt villkor för att Europa åter skall gå in i den goda cirkel som behövs för att kontinenten skall bevara sin position och roll i morgondagens värld. Det är med detta i åtanke som man bör utforma en näringspolitik som på lång sikt omfattar välfärd, social sammanhållning och företagens konkurrenskraft. Därför delar kommittén expertgruppens åsikt att "den vägledande principen för företagen är att de skall vara konkurrenskraftiga och lönsamma samtidigt som de lever upp till sitt sociala ansvar". På så sätt kan de bidra till att skapa en förmånlig miljö som kan stärka deras konkurrenskraft på lång sikt. Att sysselsättningsmöjligheterna i informationssamhället verkar så lovande inför framtiden beror det på att en jämn fördelning av och tillgång till kvalificerad arbetskraft redan utgör och i än högre grad kommer att utgöra en nyckel till företagens konkurrenskraft.

6.5.4. ReK vill betona att en konstruktiv relation till regionerna kommer att bli mycket viktig för hur de företag agerar som följer dess principer och gör den till ett centralt verktyg för ökad konkurrenskraft. ReK har föreslagit att det bör vara företagens territoriella lokalisering(26) och inte deras nationalitet som avgör om de skall betraktas som europeiska eller inte, och därmed kan vara berättigade till offentligt stöd för att bevara och förbättra sin konkurrenskraft.

6.5.5. I en rekommendation som nära ansluter till detta förslag framhåller högnivågruppen följande i slutrapporten: "Varje företag som går vidare och avskedar utan att ha vidtagit de åtgärder som krävs för att trygga anställbarheten för dem som avskedats borde avstängas från tillgång till offentligt stöd."

6.6. Turism och sysselsättning

6.6.1. Europeiska unionen har anmärkningsvärt många och varierande turistattraktioner. Den europeiska turistnäringen svarar för ett stort antal arbetstillfällen som kan bli fler genom stärkt konkurrenskraft. Förutom denna sysselsättningspotential vill ReK framhålla att turismen även bidrar till den sociala sammanhållningen mellan EU:s medlemsstater, men också med andra länder i världen på grund av de direkta kontakter och utbyten som turisternas resor för med sig.

6.6.2. Turismutbudet i Europa måste utnyttjas fullt ut. Det breda utbudet kan tillfredsställa alla budget - åldersgrupps- eller resmålsrelaterade önskemål. Värdet av detta utbud beror också på att man kan erbjuda så många olika paketlösningar, bland annat rundturer. Regionkommittén anser att man på ett samlat sätt bör främja det europeiska turismutbudet och undvika att fokusera på ett begränsat antal viktiga attraktioner (stora badorter, bergsområden, berömda sevärdheter i städer osv). Man måste också utnyttja turismpotentialen i sådana regioner och kommuner som endast kan ta emot ett mer begränsat antal turister, och verka för att bevara dessa områdens kvalitet och autenticitet, det vill säga genom att sträva efter en hållbar utveckling. Denna inriktning, som gäller både enskilda individer och organiserade grupper (researrangörer), har dessutom bäst förutsättningar att leda till geografiskt jämnt fördelade arbetstillfällen.

6.6.3. Att EU inte har någon turismpolitik betyder att turismsektorns behov sällan beaktas i tillräcklig utsträckning när det planeras EU-åtgärder på områden som berör turismen, till exempel konsumentskydd, miljöskydd och transporter. Man bör ta tillräcklig hänsyn till den europeiska turistnäringens rättmätiga intressen genom att integrera turismen i övriga gemenskapsåtgärder för att säkra näringens konkurrenskraft på den internationella turismmarknaden.

6.6.4. ReK vill erinra om att utbyggnad av de transeuropeiska transport- och kommunikationsinfrastrukturerna kommer att få direkta konsekvenser för den europeiska turistnäringen och rekommenderar att man särskilt beaktar detta vid viktiga beslut på detta område.

6.6.5. ReK stöder kommissionens förslag, som bygger på slutsatser från Högnivågruppen för turism och sysselsättning(27), om att skapa ett "observationsnätverk on-line för turism ('EurOnet') (som) skulle kunna bidra till att fylla det befintliga gapet i kunskaperna om turismen på europeisk nivå genom att länka samman tillförlitliga informationskällor med hjälp av ny teknik". Kommittén rekommenderar att ett sådant servicecentrum med hjälp av Internet utsträcks till att omfatta ett så stort geografiskt område som möjligt för att främja den form av harmonisk och hållbar utveckling som beskrivits ovan och bryta isoleringen i områden som så önskar. Ett sådant projekt förutsätter uppenbarligen att regionerna har en medlande och samordnande roll lokalt och att berörda lokala myndigheter deltar på frivillig basis. Detta nätverk skulle också kunna ligga till grund för erfarenhetsutbyte mellan yrkesverksamma i turistsektorn och berörda lokala myndigheter.

7. Kultur, utbildning och immateriell egendom

7.1. Ett klart och definitivt ställningstagande i debatten om det kulturella undantaget

7.1.1. Regionkommittén gläder sig över att kommissionen i sitt meddelande uppmärksammar betydelsen av att bevara Europas särprägel, särskilt vad gäller kulturen och kulturarvet. Till skillnad från i USA eller "nya världen" i allmänhet består den "gamla världens" särprägel i första hand i dess mångfald. Denna nationella och regionala mångfald har sina rötter i historien. Den bidrar till Europas rikedom, självfallet till en kulturell rikedom men också till en ekonomisk och social rikedom, och till kreativitet i ordets alla bemärkelser (litterärt, konstnärligt, intellektuellt, tekniskt osv).

7.1.2. Denna särprägel förklarar till stor del varför bland annat filmbranchen bara delvis och under kort tid har verkat under industriella villkor (bl a filmstudior i Boulogne, Cinecittà), eftersom den inte har kunnat uppnå den kritiska massa som krävs för att konkurrera med den mäktiga filmindustrin i Hollywood(28). Att slå vakt om kreativiteten och därmed om den kulturella mångfalden, som ett av Europas grundvärden, förutsätter således att man inte brutalt utsätter kultursektorn och särskilt den audiovisuella sektorn för direkt konkurrens, att man skyddar den från konkurrenslogiken. Om konst och kultur måste skyddas och bevaras så kan däremot inte de tekniska hjälpmedlen i det konstnärliga skapandet, till exempel multimediateknik och digitalisering, förvänta sig skydd från omvärldens konkurrens.

7.1.3. EU bör utforma och anta en klar gemensam ståndpunkt på kulturområdet för att beslutsamt kunna försvara detta område under nästa förhandlingsrunda i WTO.

7.2. Konkurrenskraft, kultur och utbildning

7.2.1. Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att det är nödvändigt att stärka utbildningssystemen för att få till stånd ett dynamiskt och enat Europa. En modernisering av utbildningssystemen erfordrar att utbildningarna knyts närmare företagens verksamhet och den ekonomiska och sociala samhällssfären. Detta innebär inte för den skull att man sätter utbildningssystemens självständighet på spel, eftersom de inte enbart bör betraktas ur ekonomisk synvinkel utan måste ses i ett större perspektiv. Men det är viktigt att kompetensöverföringen i högre grad anpassas till företagens nuvarande och framtida behov. Det är dessutom mycket viktigt att utbildningssystemen bidrar till att avståndet mellan medborgarna och företagsvärlden i betydlig utsträckning minskar, samt till att sprida en företags- och innovationskultur.

7.2.2. De regionala och lokala aktörerna bör i all utbildningspolitik integrera en omformning av attityderna till företagsamhet. Eleverna bör i skolorna och i universiteten få information om företag och om hur de fungerar. Dessutom bör främjandet av företagsamhet gälla såväl organisationers interna företagsamhet som en utveckling av attityderna till företagsamhet.

7.2.3. Spridningen av företagarandan bör i högre grad ske på lokal nivå, eftersom det främst är små och medelstora företag som nyligen startats eller som har hög tillväxtkapacitet som skapar nya arbetstillfällen. Det är också på denna nivå som den geografiska närheten kan göra det möjligt att avdramatisera bilden av företagsvärlden som en sluten värld dit endast de anställda har tillträde. Regionkommittén vill framhålla fördelarna av att företagen öppnas upp gentemot samhället, liksom behovet av att göra det lättare för skolor och universitet samt de medborgare som söker information om regionens företag och teknologi att göra studiebesök på företag. Man bör även utnyttja befintliga informationskanaler i form av organisationer som på nationell, regional och lokal nivå bidrar till att sprida vetenskapligt och tekniskt kunnande till allmänhet och utbildningsinstitut. I Frankrike kan man till exempel nämna det nationella vetenskapscentrumet Cité des Sciences et de l'Industrie de la Villette i Paris och de regionala vetenskaps-, teknik- och industricentrumen, Centres de Culture Scientifique, Technique et Industrielle (CCSTI). Regionkommittén föreslår att man upprättar en förteckning över dessa organisationer inom Europeiska unionen, att man genomför studier av vilka medel som är lämpligast för att sprida metoder och erfarenheter, och att man frigör ekonomiskt stöd för att hjälpa dem att nå de eftersträvade målen.

7.2.4. Regionkommittén stöder kommissionens åsikt att risktagande är kopplat till "rätten att misslyckas". Detta är ett verkligt kulturellt problem, där synsätten förmodligen skiljer sig åt i Europeiska unionens olika länder och regioner. "Rätten att misslyckas" är erkänd i den amerikanska kulturen och tycks vara ett villkor för en allmän acceptans av individuella initiativ och fri företagsamhet. Den förutsätter att vissa framsteg görs inom rätts- (konkursrätt), finans- (riskkapital) och naturligtvis utbildningsväsendet.

7.2.5. Slutligen kvarstår frågan om ömsesidigt erkännande av kvalifikationer inom Europeiska unionen. Det är nödvändigt att främja överföringen och erkännandet av examensbevis mellan medlemsstaterna. Regionkommittén vill emellertid framhålla att man inte bör eftersträva en enhetlig europeisk utbildningsmodell. Även här är den europeiska mångfalden en tillgång. I samband med uppbyggnaden av humankapital är det viktig att ge plats åt decentraliserade initiativ för att kunna dra nytta av denna ekonomiska, sociala, kulturella och historiska mångfald i de europeiska regionerna. Här liksom i övrigt betyder samordning inte likriktning. Ett alltför långtgående ackrediteringssystem skulle leda till att lokala utbildningsbevis ersätts, och det skulle medföra en ny form av centralisering av utbildningssystemen, vilket är just vad som bör undvikas. De amerikanska universitetens styrka är den rakt motsatta; den bygger på att de framhäver sina skillnader, sin mångfald och sin specifika karaktär.

7.3. Skyddet av immateriell egendom

7.3.1. Det nuvarande läget vad gäller skyddet av immateriell egendom i Europa kännetecknas av ett komplext och ofullbordat patentsystem. Utöver detta problem finns det ett uppenbart kulturellt underskott när det gäller skyddet av innovationer. Dessa två faktorer förklarar till stor del den försening som kommissionen konstaterar, samt de konsekvenser som detta får för de europeiska företagens konkurrenskraft.

7.3.2. I själva verket är problemet dubbelt, eller till och med tredubbelt. Det berör i första hand frågan om en utveckling mot ett verkligt enhetligt gemenskapspatent som på grundval av en enda patentansökan kan säkerställa ett skydd på hela Europeiska unionens marknad. Inrättandet av ett sådant instrument bör ses som ett nödvändigt villkor för att inre marknaden skall kunna fullbordas. Förutom att det förutsätter en harmonisering av de administrativa och juridiska förfarandena, innebär det även att man upprättar en enhetlig databas med tidigare patentansökningar, en komplett europeisk lägesbeskrivning som skulle utgöra ett utmärkt tekniskt instrument för att ge information om gemenskapens tekniska och industriella potential.

7.3.3. I andra hand är det fråga om hur man skall utnyttja den europeiska vetenskapspotentialen, som är känd i hela världen för sin mycket höga nivå. Det är i och för sig lämpligt att varje forskningsorgan fastställer effektiva utvärderingsinstrument. Men dessa finns oftast och användningen av dem är ofta mycket låg i förhållande till dynamiken i de forskningsarbeten som de är kopplade till. Orsakerna står säkerligen att finna i såväl avsaknaden av reaktioner och motivation hos forskarna när det gäller skyddet av deras immateriella egendom och utnyttjandet av deras vetenskapliga arbete, som i de regelmässiga hinder som blockerar kopplingen mellan forskning och industri. Det lagförslag om innovation som håller på att utarbetas i Frankrike syftar till att göra det lättare för forskare att bilda företag och till att undanröja hindren för verksamma forskare att delta i administrationen av privata företag. I detta hänseende skiljer sig situationen säkert åt i de olika medlemsstaterna i Europeiska unionen, och det vore intressant att förfoga över en översikt som analyserar kännetecknen, regelverken och den senaste utvecklingen på detta område. En större autonomi i fråga om universitetens ekonomi och verksamhet borde även hjälpa de europeiska universiteten att enligt amerikansk förebild etablera instrument för att utvärdera forskningen ekonomiskt. Vissa av dem, till exempel universitetet i Cambridge, har redan utvecklat väl fungerande metoder som det vore intressant att ta del av.

7.3.4. Till detta kommer en tredje dimension, nämligen problemet med små och medelstora företag som är föga förtrogna med patent- och immaterialrätt på grund av såväl det krångliga tillvägagångssättet som kostnaderna (två till tre gånger högre i Europa än i USA). Dessa företag utgör en anmärkningsvärd innovationspotential, men eftersom de står utanför varje form av skyddssystem befinner de sig oftast på en nivå som ligger mycket långt under deras effektiva ekonomiska kapacitet och hotas av potentiella konkurrenter som är bättre rustade på detta område. Dessutom står de oftast utan juridiskt stöd och kan inte försvara sina rättigheter inför domstol.

7.3.5. I ett försök att ta ett konkret steg framåt på detta svåra område, vill Regionkommittén bidra till att utveckla tänkesätten och metoderna genom att utnyttja närheten till många av de berörda aktörerna. För att kunna göra detta rekommenderar vi att man utför studier beträffande inrättandet av regionala byråer för immateriell egendom i EU:s regioner. Dessa skulle representera både Europeiska patentbyrån och nationella patentmyndigheter(29). Dessa regionala byråer skulle ha uppgifter på flera nivåer. Först och främst skulle de fungera som informations- och patentbyråer så snart ett enhetligt gemenskapspatent etablerats. Som sådana skulle de kunna ge information och råd till berörda aktörer, i synnerhet små och medelstora företag och forskningslaboratorier. De skulle även bidra till att uppvärdera den vetenskapliga produktionen. Framför allt skulle de kunna främja partnerskap mellan forskning och företag, i synnerhet inom ramen för regionala innovationsprogram. Förhoppningsvis skulle forskningsansträngningarna på så sätt få en större förankring och ge påtagligare effekter på regional nivå. Slutligen skulle de bidra till utvecklingen av en immateriell egendomskultur på regional nivå genom kampanjer riktade till aktörerna inom industri och forskning, liksom till allmänheten och utbildningsinstituten, i syfte att ge information och höja medvetandegraden.

7.3.6. Till dessa förslag bör det tilläggas att inrättandet av sådana regionala centrum för immateriell egendom skulle göra det möjligt att bygga upp sinsemellan hopkopplade regionala informationsbaser över innehållet i patentansökningar. Patentsystemets målsättning är i själva verket dubbel: å ena sidan att skydda uppfinnaren, och å andra sidan att till produktionssystemet sprida relevant teknisk information som blivit tillgänglig genom patenten. De vore alltså möjligt att bygga upp en kunskapsbas utifrån patentinnehaven i regioner, det vill säga den kompetens som de regionala företagen besitter. En sådan bas skulle utgöra en teknisk tillgång och förankra den tekniska potentialen regionalt genom att underlätta sökandet av partnerskap och teknologiskt samarbete på det regionala planet.

7.4. Patentsystemets begränsningar, exemplet programvaror

7.4.1. Regionkommittén vill göra kommissionen uppmärksam på att patentskyddet inte är universellt, samt på de faror som kan bli resultatet av en systematisering av patenteringen när det gäller immateriell egendom. Dessa frågor rör främst ny teknologi, och i synnerhet informationsteknik och biovetenskap, vilka är föremål för en omfattande och het debatt.

7.4.2. I fråga om programvaror har man i samtliga debatter som förts sedan sjuttiotalet i de större berörda länderna yrkat på att man bör använda sig av ett system med upphovsrätt, fastän detta system är en bristfällig juridisk ram vad gäller de specifika kännetecknen för denna sektor. EU-direktivet av den 1 januari 1993 påvisade bland annat ett sätt att främja programkompabiliteten för att motverka konkurrenshindrande strategier där företag försöker inta en dominerande ställning. Men sedan flera år tillbaka har den amerikanska rättspraxisen tvingats utfärda patent för programvarudelar, vilket man tidigare motsatt sig. Och det amerikanska trycket på Europa för att patenten skall godkännas på europeisk nivå blir allt hårdare.

7.4.3. Mycket står emellertid på spel. Ett sådant förfarande hotar innovationens dynamik inom denna industri på så vis att den leder till skarpa gränser mellan kunnande och metoder vilket hindrar olika former av samarbete(30). Bland mängden av patentansökningar och -utfärdanden i USA är antalet förfaranden mycket stort, eller rent av oändligt. Många av dem tycks fjärran från kriterierna om nyskapande och originalitet som är en förutsättning för principen om patent(31). En institutionalisering av patentgivningen på programvaruområdet vore ett vapen som skulle stärka de största amerikanska företagens dominerande ställning inom sektorn. Det skulle innebära ett direkt hot för det mycket stora antalet innovativa små och medelstora företag på detta område i Europa, USA och tredje land. Det skulle slutligen utgöra ett mycket svårt handikapp för den europeiska programvaruindustrin vars konkurrenskraft har mycket svårt att hävda sig på marknaden, trots den höga kompetensnivån.

8. Slutsatser och rekommendationer

8.1. Regionkommittén vill avsluta detta yttrande med att påminna om att de europeiska företagens konkurrenskraft måste vara en angelägenhet för Europeiska unionen eftersom den påverkar den europeiska integrationens framgång, sysselsättningen, välfärden, tillväxten och en hållbar utveckling i Europas samtliga regioner. Kommittén vill också upprepa att en ökad konkurrenskraft inte får eftersträvas på bekostnad av social sammanhållning, rättvisa, respekt för de mänskliga rättigheterna och miljön. Den sociala dialogen måste dessutom betraktas som en konstruktiv faktor för ökad konkurrenskraft på lång sikt och inte som en belastning för den europeiska modellen.

8.2. I en tid då ekonomi och teknik globaliseras får paradoxalt nog kommunerna och regionerna en ny central betydelse för näringslivets utveckling och förnyelse. Vad detta innebär måste undersökas på flera nivåer samtidigt. De vunna resultaten i form av utveckling och sysselsättning bildar grundvalen för den europeiska integrationens framgång. Därför är strävan efter dessa resultat ett ansvarsområde för alla offentliga institutioner, från lokal nivå upp till gemenskapsnivå. Det är därför som den lokala utvecklingen, som ligger till grund för skapandet av nya arbetstillfällen, måste betraktas som en prioritet vid byggandet av ett konkurrenskraftigt Europa. Därför har Regionkommittén framhållit hur viktigt det är att regionerna har en potential för forskning och teknisk utveckling och "kompetenscentra" som kan bidra till den lokala identiteten och till att regionerna får en aktiv roll i den globala ekonomiska utvecklingen.

8.3. ReK:s analys visar att det vore ett allvarligt misstag att reducera regionernas konkurrenskraft till enbart deras förmåga att attrahera produktiva investeringar, och att bortse från deras förmåga att bevara investeringar och ge dem fördelaktiga lokala utvecklingsvillkor och därmed en lokal förankring. ReK vill varna för en utveckling där regionerna bjuder över varandra för att locka till sig företag och för den sociala och fiskala dumpning som riskerar att bli följden. Det krävs en strängare kontroll av de offentliga lokaliseringsstöden i samarbete med nationella och lokala myndigheter. De lokala utvecklingsprojekten bör däremot i största möjliga utsträckning utgå ifrån att lokalområdets attraktionskraft vad gäller investeringar utifrån består i att utveckla sina egna unika förutsättningar. En sådan strategi kommer att förstärka den regionala produktionsvävens hållbarhet genom att företagen får större lokal förankring, i en tid då företagens nomadiserande tillvaro kan uppfattas som en ofrånkomlig följd av deras globalisering.

8.4. Regionkommittén hyser därför förhoppningen att Europeiska unionen på ett effektivt sätt skall stödja nätverksinitiativ och projekt för forskning och innovation som tar vara på och sammanför kompetensen hos olika näringslivsaktörer på lokal och regional nivå. Dessutom vore det önskvärt om offentliga myndigheter via upphandlingskontrakt kunde bidra till utformningen av sådana projekt och fungera som "pilotinköpare" (projektspecifikationer, utprovning osv) och stå som garant för startkapital.

8.5. Regionkommittén vill framhålla betydelsen av att små och medelstora företag får tillgång till moderna informationsverktyg, bland annat genom utvecklingen av infrastruktur och ny teknik på informations- och telekommunikationsområdet. En sådan målsättning förutsätter emellertid dels att de potentiella användarna kan få attraktiv och billig utbildning, dels att utbudet av information förbättras i hela Europa när det gäller teknologi, juridik, beskattning osv. ReK anser att man först bör göra förstudier om dessa frågor (informationssystemens roll för SMF:s utveckling) och en utvärdering av de informationsresurser som redan finns.

8.6. Enligt Regionkommitténs uppfattning är det inte möjligt att bygga upp ett konkurrenskraftigt Europa utan en betydande förstärkning av de transeuropeiska infrastrukturerna. Kommittén vill också framhålla att en sådan förstärkning är viktig inte bara för storföretagen utan också för SMF, som därmed snabbare kan bli mer integrerade i en konkurrenskraftig europeisk företagsväv. På transportområdet bör förstärkningen bestå i en utbyggnad av de europeiska järnvägslinjerna för höghastighetståg, omorganisering av flygtrafiken på EU-nivå, utbyggnad av det europeiska vattenvägnätet och skapande av multimodala knutpunkter. När det gäller valet mellan transporter på järnväg eller landsväg är det viktigt att snabbt uppnå en nära samordning av medlemsstaternas beslut och politik eftersom det saknas en gemensam samsyn.

8.7. Europeiska unionen bör verka för en både kvantitativ och kvalitativ förbättring av de nya informations- och kommunikationsteknologierna. ReK vill särskilt framhålla att man i detta sammanhang inte får skilja mellan form och innehåll. Man måste bygga upp kraftfulla och lättillgängliga nätverk och bland annat påskynda skapandet av ett Internet 2 med hög kapacitet. På innehållsidan krävs en diskussion om den offentliga politiken på detta område, en politik som på ett väl avvägt sätt delar upp ansvaret för informationsutbudet mellan EU, medlemsstaterna och regionerna.

8.8. När det gäller tillgången till finansieringskällor är utvecklingen av ett effektivt riskkapitalsystem centralt för de europeiska företagens konkurrenskraft, dock under förutsättning att kapitalet inte bara är tillgängligt på de stora finansmarknaderna utan också i regionerna. ReK har tidigare föreslagit att det bör inrättas "Enterprise boards" som skulle kunna fungera som clearingcentraler mellan offentliga stödorgan, banker och företagare och med kort varsel kunna uttala sig om en stödansökan skall godkännas eller inte. Kommittén vill också upprepa sin tveksamhet mot att pensionsfonder investerar i riskkapital, något som bara bör tillåtas om det finns klara och entydiga riktlinjer.

8.9. Regionkommittén vill i anslutning till finansieringsfrågan betona att det är viktigt att stödja ledningen av SMF och särskilt sådana som är nystartade eller i ett utvecklingsskede. De som startar företag saknar ofta kunskap om företagsledning. Många spridda initiativ har genomförts, särskilt i anslutning till företagsväxthus och nyföretagarcentra. Man bör göra en utvärdering av dessa insatser och sammanställa en förteckning över de effektivaste stödåtgärderna för företagsledning.

8.10. Regionkommittén och Europeiska samarbetsorganisationen för kommuner och regioner (CEMR) har lanserat programmet "Lokala insatser för fler arbetstillfällen" för 1999-2000, som fått fullt stöd av kommissionen. ReK stöder å sin sida kommissionens förslag om att göra en systematisk genomgång av erfarenheter i samband med lokala och regionala sysselsättningspakter och samla in föregångsexempel som skulle kunna tillämpas även i andra regioner. Resultatet skulle kunna publiceras på Internet genom en utbyggnad av det elektroniska forum som redan finns på EU-institutionernas hemsida.

8.11. Eftersom varje möjlighet rymmer ett hot vill kommittén betona att den dubbelriktade process som leder till förlorade arbetstillfällen och föråldrade kvalifikationer samtidigt som det tillkommer nya arbetstillfällen och krävs nya kvalifikationer sannolikt inte blir geografiskt jämnt fördelad eller homogen. Den kan således ge upphov till ökade skillnader i EU. Därför är det oerhört viktigt att EU tar full hänsyn till den lokala utvecklingen i sin sysselsättningsstrategi. Därför är det viktigt och avgörande att gemenskapsstödet fokuserar på att bekämpa de dynamiska faktorer som tenderar att förvärra obalansen inom EU och ingriper på lämpligaste sätt så att dessa destruktiva krafter inte får permanenta effekter, och att EU under alla omständigheter skyddar yrkeslivsarvet, återanvändbara tekniska framsteg och de mänskliga resurser som kan återföras till arbetslivet.

8.12. ReK betonar att en konstruktiv relation till regionerna är mycket viktigt för hur de företag agerar som följer dess principer och gör den till ett centralt verktyg för ökad konkurrenskraft. ReK föreslår att det bör vara företagens territoriella lokalisering och inte deras nationalitet som avgör om de skall betraktas som europeiska eller inte, och därmed kan vara berättigade till offentligt stöd för att bevara och förbättra sin konkurrenskraft.

8.13. Kommittén anser att EU vid utformningen av åtgärder på andra områden som berör turismområdet bör tillse att turismsektorns behov tillgodoses. Behovet är desto mer trängande genom att turistnäringen är mycket arbetskraftsintensiv och har en mycket stor sysselsättningspotential, framför allt för vissa befolkningsgrupper som är hårt drabbade av arbetslöshet (unga och kvinnor).

8.14. ReK påminner om att utbyggnad av de transeuropeiska transport- och kommunikationsinfrastrukturerna kommer att få direkta konsekvenser för den europeiska turistnäringen och rekommenderar att man särskilt beaktar detta vid viktiga beslut på detta område.

8.15. ReK stöder kommissionens förslag om att skapa ett "observationsnätverk on-line för turism" ("EurOnet") och rekommenderar att ett sådant servicecentrum via Internet utsträcks till att omfatta ett så stort geografiskt område som möjligt för att främja en harmonisk och hållbar utveckling och bryta isoleringen i områden som så önskar. Detta nätverk skulle också kunna ligga till grund för erfarenhetsutbyte mellan yrkesverksamma i turistsektorn och berörda lokala myndigheter.

8.16. Regionkommittén anser att EU entydigt och definitivt bör ta ställning i debatten om det kulturella undantaget. Att slå vakt om kreativiteten och därmed om den kulturella mångfalden, som ett av Europas grundvärden, förutsätter att man inte brutalt utsätter kultursektorn och särskilt den audiovisuella sektorn för direkt konkurrens, att man skyddar den från konkurrenslogiken. Om konst och kultur måste skyddas och bevaras så kan däremot inte de tekniska hjälpmedlen i det konstnärliga skapandet, till exempel multimediateknik och digitalisering, förvänta sig skydd från omvärldens konkurrens. EU bör utforma och anta en klar gemensam ståndpunkt på kulturområdet för att beslutsamt kunna försvara detta område under nästa förhandlingsrunda i WTO.

8.17. Regionkommittén vill framhålla fördelarna av att företagen öppnas upp gentemot samhället, liksom behovet av att göra det lättare för skolor och universitet samt de medborgare som söker information om regionens företag och teknologi att göra studiebesök på företag. Man bör även utnyttja befintliga informationskanaler i form av organisationer som på nationell, regional och lokal nivå bidrar till att sprida vetenskapligt och tekniskt kunnande till allmänhet och utbildningsinstitut. ReK föreslår att man upprättar en förteckning över dessa organisationer inom Europeiska unionen, att man genomför studier av vilka medel som är lämpligast för att sprida metoder och erfarenheter, och att man frigör ekonomiskt stöd för att hjälpa dem att nå de eftersträvade målen.

8.18. När det gäller frågan om ömsesidigt erkännande av kvalifikationer inom Europeiska unionen måste man främja överföringen och erkännandet av examensbevis mellan medlemsstaterna. ReK vill emellertid framhålla att man inte bör eftersträva en enhetlig europeisk utbildningsmodell. Även här är den europeiska mångfalden en tillgång. Ett alltför långtgående ackrediteringssystem skulle leda till att lokala utbildningsbevis ersätts, och det skulle medföra en ny form av centralisering av utbildningssystemen, vilket är just vad som bör undvikas.

8.19. I fråga om immateriell egendom rekommenderar ReK att man överväger inrättandet av regionala byråer för immateriell egendom i EU:s regioner. Dessa regionala byråer skulle representera både Europeiska patentbyrån och nationella patentmyndigheter och skulle ha uppgifter på flera nivåer. Först och främst skulle de fungera som informations- och patentbyråer så snart ett enhetligt gemenskapspatent etablerats. De skulle även bidra till att bättre utnyttja de vetenskapliga resultaten, främja partnerskap mellan forskning och företag samt till utvecklingen av en immateriell egendomskultur på regional nivå. De skulle också kunna utgöra grunden för en databas om patentinnehav i regionerna och därmed om den kompetens som de regionala företagen besitter, vilket skulle underlätta sökandet av partnerskap och teknologiskt samarbete på det regionala planet.

8.20. Regionkommittén vill slutligen göra kommissionen uppmärksam på att patentskyddet inte är universellt, samt på de faror som kan bli resultatet av en systematisering av patenteringen när det gäller immateriell egendom. Dessa frågor rör främst ny teknologi, och i synnerhet informationsteknik och biovetenskap, vilka är föremål för en omfattande och het debatt. Den förvirring som i dag präglar programvaruområdet är en typisk tendens som vi inte får ge efter för; snarare måste vi bevara den anda av förutseende och konkurrens som föregick EU-direktivet från 1993.

Bryssel den 18 november 1999.

Regionkommitténs

ordförande

Manfred DAMMEYER

(1) Se till exempel M. Sharp: "Competitiveness and cohesion - are the two compatible?", Research Policy 27 (1998) 569-588.

(2) Det är just denna roll som de övergripande strategierna för industriallianser spelar; se till exempel M. Delapierre och L. K. Mytelka: "The alliance strategies of european firms in the information technology industry and the role of ESPRIT", Journal of Common Market Studies, Volume XXVI, nr 2, december 1987.

(3) A. Jacquemin och L. R. Pench (ed.), "Pour une compétitivité européenne - Rapports du Groupe Consultatif sur la Compétitivité", De Boeck Université, 1997, s. 9 (Ej tillgänglig i svensk översättning).

(4) G. Benko och A. Lipietz, "Les régions qui gagnent", Presses Universitaires de France, 1992.

(5) A. Jacquemin och L. R. Pench, a.a., s. 8.

(6) M. Hannoun och C. Lelong, "Une comparaison des PIB régionaux de l'Union Européenne", INSEE Première, nr 602, augusti 1998, återgiveti Problèmes Economiques, nr 2585, 7 oktober 1998.

(7) P. A. Buigues och A. Sapir, "L'impact du marché unique sur les grands pays européens - The Impact of the Single Market on Large European Countries", Revue d'Economie Politique 109 (2), mars-april 1999. Denna studie utgår från den utvärdering av de ekonomiska konsekvenserna av genomförandet av lagstiftningen rörande inre marknaden som kommissionen inledde 1993 och som under titeln "Economic Evaluation of the Internal Market" publicerades 1996 i ett specialnummer av Economie européenne.

(8) L. Fontagné, M. Freudenberg och D. Ünal-Kesenci, "Haute technologie et échelles de qualité: de fortes asymétries en Europe", Document de Travail CEPII, 1999-08, juni, Paris.

(9) Se särskilt undersökningen "Boosting Innovation - the Cluster Approach", OECD Proceedings, Paris 1999.

(10) M. E. Porter, "Clusters and the new economics of competition", Harvard Business Review, november-december 1998.

(11) Utkast till yttrande från utskott 1 "Regionalpolitik, strukturfonder, ekonomisk och social sammanhållning, samarbete över nations- och regiongränser" om "Kommunala och regionala egeninitiativ som regionalpolitiska satsningar i den europeiska konkurrensen", CdR 108/99 rév. 1 av den 31 maj 1999.

(12) Utformningen av sådana samarbetsprojekt för innovation får givetvis inte utesluta samarbete med utomstående, icke lokala aktörer. Ett effektivt samarbete med utomstånde är också en del av de lokala resurserna, eftersom denna möjlighet ingår i det "sociala kapital" som aktörernas relationer utgör.

(13) CdR 108/99 rév. 1.

(14) Den franske ekonomen François Perroux har med utgångspunkt i sitt begrepp "tillväxtpol" visat att dessa asymmetrieffekter påverkar näringslivsmönstret positivt och fungerar som tillväxtmultiplikator. Men över en viss polariseringströskel sker denna påverkan helt och hållet inom tillväxtpolen, vilket leder till att stimulerande påverkan försvinner på omgivande lokal nivå.

(15) I såväl landsbygdsmiljö (Prato) som stadsmiljö (Elche) har organisationsdimensionen avgörande betydelse för regionens konkurrenskraft.

(16) Yttrande om "Rapporten från arbetsgruppen för enklare företagsvillkor (BEST-gruppen)" och Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - "Att främja företagaranda och konkurrenskraft" - Kommissionens svar på rapporten från BEST och dess rekommendationer.

(17) Medeltalet vad gäller initiativ för att starta nya företag ligger exempelvis på 12 i Europa mot 6 i USA (Meddelande från kommissionen, "Ekonomiska och strukturella reformer i EU (Cardiff II)", KOM(1999) 61 slutlig, av den 17.2.1999.

(18) B. Zider, "How Venture Capital Works", Harvard Business Review, 11-12/1998.

(19) (CdR 46/98 fin) Regionkommitténs yttrande av den 14 maj 1998 om "Förslag till rådets beslut om åtgärder för finansiellt stöd till innovativa och sysselsättningsskapande små och medelstora företag - initiativ för tillväxt och sysselsättning" (KOM(1998) 26 slutlig).

(20) CdR 387/98 fin av den 3 juni 1999 - EGT C 293, 13.10.1999, s. 48-52.

(21) "Meddelande från kommissionen. Gemenskapspolitik för att stödja sysselsättningen", KOM(1999) 167 slutlig av den 21 april 1999.

(22) "Meddelande från kommissionen. Gemenskapspolitik för att stödja sysselsättningen", KOM(1999) 167 slutlig av den 21 april 1999.

(23) Bilaga till yttrande av utskott 1 "Regionalpolitik, strukturfonder, ekonomisk och social sammanhållning, samarbete över nations- och regiongränser" om "Kommunala och regionala egeninitiativ som regionalpolitiska satsningar i den europeiska konkurrensen", Slutsatser från utskott 1:s seminarium i Augsburg den 8 juni 1999, CdR 108/99 rév. 1 annexe, juni 1999.

(24) Utkast till yttrande från utskott 1, "regionalpolitik, strukturfonder, ekonomisk och social sammanhållning, samarbete över nations- och regiongränser", om "Regionalpolitikens inverkan på åtgärdspaket för att främja investeringar - Alternativ användning av strukturfonderna", CdR 127/99 rév. 1 av den 21 juni 1999.

(25) "Att hantera förändringar. Högnivågruppen om ekonomiska och sociala konsekvenser av industriella förändringar. Slutrapport.", 1998.

(26) Vilket inte på något sätt utesluter att ett företag med flera produktionsenheter är etablerat på flera olika territorier.

(27) "Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Att förbättra turismens sysselsättningspotential - Uppföljning av slutsatserna och rekommendationerna från Högnivågruppen för turism och sysselsättning", av den 28 april 1999. "Europeisk turism - Nya partnerskap för sysselsättning", slutsatser och rekommendationer från Högnivågruppen för turism och sysselsättning, Europeiska kommissionen - GD XXIII, oktober 1998.

(28) Se "Le drôle de drame du cinéma mondial", C.A. Michalet, La Découverte, Paris, 1987, och "Une histoire économique du cinéma français, regards croisés franco-américains", P.J. Benghozi och C. Delage (red.), L'Harmattan, Paris, 1997.

(29) I vissa medlemsstater finns det redan representanter för nationella organisationer, till exempel det nationella institutet för immaterialrätt, INPI (Institut National de la propriété industrielle) i Frankrike.

(30) Se till exempel "Un régime de droit d'auteur: la propriété intellectuelle du logiciel", J.B. Zimmermann, Réseaux, specialnummer om immateriell egendom, nr 88/89, mars-juni 1998.

(31) Det finns ingen lägesbeskrivning på området, och tidigare forskning visar sig vara mycket approximativ och föga trovärdig.