Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

8.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 466/2014/EU

av den 16 april 2014

om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför EU

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

Med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 209 och 212,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Utöver sin huvuduppgift att finansiera investeringar i Europeiska unionen, som förblir dess prioritering och främsta mål, finansierar Europeiska investeringsbanken (EIB) verksamhet utanför unionen för att stödja unionens politik för yttre förbindelser. Härigenom kan de av unionens budgetmedel som är tillgängliga för externa regioner kompletteras med EIB:s finansiella resurser, till nytta för de mottagande tredjeländerna. Genom sådana finansieringstransaktioner bidrar EIB indirekt till unionens allmänna principer och politiska mål som inbegriper att minska fattigdomen genom tillväxt för alla och en hållbar ekonomi, miljömässig och social utveckling samt främjande av unionens välstånd i den nya globala ekonomiska situationen.

(2)

I artikel 209.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), jämförd med artikel 208 i samma fördrag, föreskrivs att EIB enligt villkoren i sin stadga ska bidra till att genomföra de åtgärder som krävs för att främja målen för unionens politik för utvecklingssamarbete.

(3)

För att stödja unionens yttre åtgärder och möjliggöra för EIB att finansiera investeringar utanför unionen utan att det påverkar EIB:s kreditvärdighet har den största delen av EIB:s verksamhet i externa regioner åtnjutit en EU-budgetgaranti (nedan kallad EU-garanti) som förvaltas av kommissionen. Detta stöder ytterligare EIB:s kreditvärdighet mot de finansiella marknaderna, vilket är av största betydelse.

(4)

De senaste EU-garantierna för EIB:s finansieringstransaktioner, som undertecknats under perioden från 1 februari 2007 till den 31 december 2013, inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU (2). En EU-garanti för EIB:s finansieringstransaktioner utanför unionen till stöd för unionens politik bör inrättas för den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

(5)

Garantifonden för åtgärder avseende tredjeland (nedan kallad garantifonden), som inrättades genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (3), utgör en likviditetsbuffert för unionens budget mot förluster vid EIB:s finansieringstransaktioner och vid makroekonomiskt stöd och Euratomlån utanför unionen.

(6)

En förteckning över länder som är potentiellt berättigade till EIB-finansiering inom ramen för EU-garantin bör upprättas, liksom en förteckning över länder som är potentiellt berättigade till EIB-finansiering med EU-garantin.

(7)

Bhutan bör läggas till i den förteckning över länder som faktiskt är berättigade till EIB-finansiering och Myanmar/Burma/Myanmar bör föras in på båda förteckningarna efter den senaste utvecklingen som har möjliggjort för unionen att inleda ett nytt kapitel i sina relationer med Bhutan och Myanmar/Burma/Myanmar för att stödja de fortgående politiska och ekonomiska reformerna i båda länderna.

(8)

I syfte att återspegla utvecklingen av politiken på viktiga områden bör förteckningen över länder som faktiskt är berättigade till EIB:s finansieringstransaktioner inom ramen för EU garantin revideras på lämpligt sätt och befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga III till detta beslut. Kommissionens ändringar av bilaga III bör grundas på en övergripande ekonomisk, social, miljörelaterad och politisk bedömning, särskilt aspekter som rör demokrati, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(9)

För att kunna anpassa beloppen till den faktiska utvecklingen av garantifondens tillförselbehov i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 bör det maximala taket för EU-garantin indelas i ett fast tak på högst 27 000 000 000 EUR och ett fakultativt ytterligare belopp på 3 000 000 000 EUR. Tilldelningen av anslag till garantifonden i unionens allmänna budget (budgetrubrik 01 03 06) sker i efterhand på grundval av resultatsiffrorna för utestående garanterad utlåning till tredje land i slutet av år n-2. Enligt förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1638/2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument har återflöden från riskkapital och låneinvesteringar som avser Medelhavsområdet inom ramen för verksamhet som avslutats före 2007 och som kommer från EU-medel ackumulerats på ett förvaltningskonto som inrättats genom faciliteten för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet (Femip). Dessa återflöden bör delvis användas för garantifonden som undantagsåtgärd för att säkerställa att taket för EIB:s finansieringstransaktioner enligt detta beslut bibehålls på en lämplig nivå för perioden 2014–2020. Återstående medel bör återbetalas till unionens allmänna budget.

(10)

Frågor som ska behandlas inför ianspråktagande av hela eller delar av det fakultativa ytterligare beloppet bör inbegripa framsteg i EIB:s genomförande av detta beslut, särskilt resultatet av EIB:s verksamhet på grundval av information från bland annat ramen för mätning av resultaten (nedan kallad REM), inbegripet en bedömning av utvecklingseffekten, behoven av inbetalningar till garantifonden med beaktande av tidigare och framtida utestående belopp för all verksamhet som täcks av garantifonden samt den makroekonomiska, finansiella och politiska situationen i berättigade regioner och länder vid tidpunkten för halvtidsöversynen.

(11)

De belopp som täcks av EU-garantin i respektive region bör fortsätta att utgöra tak för EIB-finansieringen inom ramen för EU-garantin, och de bör således inte utgöra mål som EIB måste uppnå. Taken bör utvärderas som en del av halvtidsöversynen av detta beslut särskilt med avseende på förändringar i den förteckning över regioner och länder som faktiskt är berättigade till EIB-finansiering.

(12)

EIB:s finansieringstransaktioner ska vara förenliga med mottagarländernas utvecklingsstrategier. Mot denna bakgrund och för att öka samstämmigheten och inrikta EIB:s externa finansieringstransaktioner på att stödja unionens politik och för att ge maximala fördelar till förmånstagarna fastställs i beslut nr 1080/2011/EU allmänna mål för EIB:s finansieringstransaktioner i samtliga berättigade regioner och länder, särskilt när det gäller stöd till små och medelstora företag, social och ekonomisk infrastruktur samt begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, med utgångspunkt i EIB:s relativa styrka på områden där banken har väldokumenterad erfarenhet. Dessa mål bör bibehållas i detta beslut för att ytterligare främja hållbar tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

(13)

Att förbättra möjligheterna till finansiering för små och medelstora företag, inbegripet små och medelstora företag från unionen som investerar i regioner som omfattas av detta beslut, kan spela en avgörande roll när det gäller att stimulera ekonomisk utveckling och att bekämpa arbetslöshet. För att effektivt nå ut till små och medelstora företag bör EIB:s finansieringstransaktioner vara resultatorienterade. EIB bör om möjligt investera i små och medelstora företags forsknings- och innovationsverksamhet i syfte att stödja lokal utveckling. EIB bör i de länder som är berättigade till finansiering samarbeta med lokala finansiella förmedlingsinstitut som bör integreras i den lokala ekonomin särskilt för att säkerställa att finansiella fördelar överförs till deras kunder och att mervärde tillhandahålls i jämförelse med andra finansieringskällor. EIB bör också i möjligaste mån öka diversifieringen av sina finansiella partner i de länder där insatserna görs. Under förfarandet för due diligence bör EIB avgöra om finansieringstransaktionerna till stöd för små och medelstora företag är förenliga med de regionala tekniska operativa riktlinjerna, REM och EIB:s standarder. EIB bör inrätta en rapporteringsmekanism för att säkerställa att de medel som avsetts för små och medelstora företag används till förmån för dessa. En konsoliderad rapport om finansieringen av små och medelstora företag enligt detta direktiv bör tillhandahållas av EIB som en del av dess bidrag till halvtidsöversynen.

(14)

EU-garantins omfattning, som är begränsad till risker som avser självständighet och risker av politisk natur, är inte i sig själv tillräcklig för att säkerställa en meningsfull verksamhet för EIB när det gäller stöd för mikrofinansiering. Därför bör sådana aktiviteter i lämpliga fall genomföras med hjälp av budgetmedel som är tillgängliga genom andra instrument och genom förmedlingsinstitut också på lokal nivå som en möjlighet att främja tillväxt och bidra till att minska fattigdomen i fattiga länder.

(15)

EIB bör fortsätta att finansiera investeringsprojekt inom områdena social, miljömässig och ekonomisk infrastruktur, inklusive transport och energi, och bör överväga att öka sin aktivitet till stöd för infrastruktur inom hälsa och utbildning när det finns ett tydligt mervärde i att göra detta.

(16)

För att förstärka EU-garantins klimatförändringsdimension bör det införas ett övergripande mål för volymen av transaktioner och ett system som möjliggör förhandsbedömning av växthusgasutsläppen från projekt som stöds av EU-garantin. EIB:s finansieringstransaktioner till stöd för begränsning av och anpassning till klimatförändringar bör motsvara minst 25 % av EIB:s sammanlagda finansieringstransaktioner för att främja unionens klimatmål på global nivå. EIB bör tillhandahålla teknisk expertis i nära samarbete med kommissionen för att stödja offentliga och privata motparter som utnyttjar EIB:s finansieringstransaktioner när det gäller att hantera klimatförändringar och använda tillgänglig finansiering på bästa möjliga sätt. Subventionerade medel bör göras tillgängliga för projekt som syftar till begränsning och anpassning. EIB:s finansieringstransaktioner bör när så är möjligt och lämpligt kompletteras med medel från unionens allmänna budget, genom att bidrag och lån kombineras effektivt och konsekvent för att finansiera klimatförändringsåtgärder inom ramen för unionens externa bistånd. I detta avseende bör kommissionens årsrapport till Europaparlamentet och rådet innehålla en detaljerad redogörelse för vilka finansieringsinstrument som har använts för att finansiera dessa projekt, med angivande av beloppen för EIB:s finansieringstransaktioner enligt det externa mandatet samt motsvarande bidragsbelopp.

(17)

Inom de områden som omfattas av de allmänna målen bör regional integrering mellan länder, särskilt ekonomisk integrering mellan föranslutningsländer, grannländer och unionen, vara ett underliggande mål för EIB:s finansieringstransaktioner. I detta sammanhang bör EIB inom de områden som omfattas av de allmänna målen kunna stödja partnerländer genom utländska direktinvesteringar från företag från unionen som främjar ekonomisk integrering med unionen och bidrar till att främja teknik- och kunskapsöverföring, förutsatt att man iakttagit lämplig aktsamhet under investeringsprojektet för att minimera riskerna för att EIB:s finansieringstransaktioner leder till negativa återverkningar när det gäller sysselsättningen inom unionen. EIB bör även uppmuntras att stödja utländska direktinvesteringar i partnerländer från företag i unionen på dess egen risk med beaktande av EIB:s riskkapacitet.

(18)

EIB bör regelbundet genomföra efterhands- eller halvtidsutvärderingar av verksamhet som är föremål för stöd enligt detta beslut i syfte att bedöma deras relevans, resultat och utvecklingseffekter och att identifiera aspekter som skulle kunna bidra till en förbättring av den framtida verksamheten. Sådana utvärderingar bör bidra till ansvarighet och hållbarhetsanalys.

(19)

Åtgärderna för att omsätta EU-garantins mål enligt det allmänna mandatet i praktiken kommer att anges i regionala, tekniska och operativa riktlinjer. Sådana riktlinjer bör överensstämma med den breda ramen för unionens regionalpolitik, inklusive principen om differentiering inom den europeiska grannskapspolitiken. De regionala tekniska operativa riktlinjerna bör ses över efter antagandet av detta beslut och uppdateras ytterligare efter halvtidsöversynen för att anpassa dem till utvecklingen i unionens externa politik och prioriteringar. Uppdateringen av de regionala tekniska operativa riktlinjerna bör bland annat beakta relevant utveckling i berättigade länder.

(20)

I enlighet med protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga, som fogats till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, ska ansökningar som lämnas direkt till EIB om EIB-finansieringstransaktioner som ska ske i enlighet med detta beslut föreläggas kommissionen för yttrande om överensstämmelse med relevant unionslagstiftning och unionspolitik. När det gäller EIB-finansieringstransaktioner enligt detta beslut bör sådana transaktioner inte omfattas av EU-garantin om de avstyrks av kommissionen.

(21)

Även om EIB:s styrka fortsatt ligger i dess särskilda modell som en offentligt ägd investeringsbank vars uppdrag är att tillhandahålla långsiktiga lån i syfte att uppfylla de mål som bankens aktieägare har fastställt, bör EIB:s finansieringstransaktioner bidra till att uppfylla de allmänna principer som vägleder unionens yttre åtgärder i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget, dvs. befästande och stödjande av demokrati och rättsstaten, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, samt till genomförandet av de internationella åtaganden och överenskommelser däribland miljöavtal i vilka unionen är part. EIB bör i synnerhet bidra till ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med tredjeländer i enlighet med artikel 212 i EUF-fördraget. Dessutom bör EIB:s insatser stämma överens med folkrätten, bland annat principerna i Förenta nationernas stadga. EIB:s insatser bör under de olika projektetapperna också stämma överens med bestämmelserna i FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen). När det gäller i synnerhet utvecklingsländerna bör EIB:s finansieringstransaktioner främja en hållbar ekonomisk, social och miljövänlig utveckling, särskilt i de minst gynnade utvecklingsländerna, en smidig och gradvis integrering i världsekonomin, och uppfyllandet av de mål som unionen har godkänt inom ramen för Förenta nationerna och andra relevanta internationella organisationer. Samtidigt som EIB bidrar till genomförandet av de åtgärder som är nödvändiga för att främja målen för unionens politik för utvecklingssamarbete i enlighet med artikel 209.3 i EUF-fördraget, bör EIB sträva efter att indirekt stödja uppnåendet av Förenta nationernas millennieutvecklingsmål för 2015 och efter 2015 uppfyllandet av eventuellt nya utvecklingsmål som kan komma att ändra eller ersätta millennieutvecklingsmålen i alla regioner där banken är aktiv.

(22)

EIB:s aktiviteter enligt detta beslut bör stödja genomförandet det europeiska samförståndet om utveckling, om agendan för förändring och principerna för effektivare bistånd i enlighet med Parisförklaringen 2005, Accra-handlingsplanen 2008 och det partnerskapsavtal som slöts i Busan 2011. Dessutom bör det vara samstämmigt med EU:s strategiska ram och handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati som antogs av rådet det 25 juni 2012 samt med internationella avtal på miljöområdet, inklusive EU:s åtaganden i fråga om biologisk mångfald. Det bör genomföras genom att antal konkreta åtgärder, särskilt genom att man förstärker EIB:s kapacitet att bedöma miljömässiga, sociala, utvecklingsmässiga aspekter av projekt, t.ex. mänskliga rättigheter och konfliktrelaterade risker, och att aktivt främja lokalt samråd med offentliga myndigheter och civilsamhället. EIB bör i detta sammanhang genomföra och ytterligare utveckla sin REM, som innehåller en detaljerad uppsättning av utförandeindikatorer som mäter ekonomiska, miljömässiga, sociala och utvecklingsmässiga effekter på dess finansieringstransaktioner genom EIB:s hela projektcykel. Genomförandet av REM bör utvärderas som en del av halvtidsöversynen av detta beslut. Inom ramen för due diligence-granskningen av ett investeringsprojekt bör EIB när det är lämpligt och i enlighet med unionens sociala principer, miljöprinciper samt internationell bästa praxis liksom unionsrätten och mottagarlandets nationella rätt kräva att den projektansvarige genomför lokala samråd och redovisar resultatet av dessa samråd för allmänheten för att beakta dessa projekts inverkan på relevanta berörda parter. EIB bör kommunicera med projektansvariga och stödmottagare när det gäller de projekt som banken finansierar under hela projektplaneringsförfarandet. Finansieringskontrakt som undertecknats under den period som omfattas av detta beslut vad avser EIB-finansieringstransaktioner som inbegriper offentliga motparter bör uttryckligen innehålla möjligheten att ställa in utbetalningarna i de fall där berättigandet återkallas enligt detta beslut för ett land där ett investeringsprojekt genomförs.

(23)

Det bör på alla nivåer, från tidig strategisk planering till projektutformning på fältet, säkerställas att EIB:s finansieringstransaktioner överensstämmer med och stöder unionens politik för yttre förbindelser och de övergripande mål som anges i detta beslut. För att öka samstämmigheten i unionens yttre åtgärder bör dialogen om politik och strategier mellan kommissionen och EIB samt Europeiska utrikestjänsten stärkas ytterligare varvid Europaparlamentet och rådet ska hållas vederbörligen informerade. EIB:s kontor utanför unionen bör, där så är möjligt, placeras vid EU:s delegationskontor, så att det inbördes samarbetet förbättras samtidigt som driftskostnaderna kan delas. Samförståndsavtalet mellan Europeiska kommissionen och Europeiska investeringsbanken med anledning av samarbetet och samordningen i regioner som omfattas av det externa mandatet, som reviderades 2013 för att utöka samarbetet och ett tidigt ömsesidigt informationsutbyte mellan kommissionen, utrikestjänsten och EIB på operativ nivå, bör tillämpas även i fortsättningen. Samarbetet inom ramen för samförståndsavtalet bör i synnerhet omfatta en regelbunden översyn av tillämpningen av principen om differentiering i grannskapsländerna. Det är särskilt viktigt att det förs en tidig och systemisk diskussion mellan kommissionen och EIB, och även utrikestjänsten när så är tillämpligt, när det gäller utarbetande av relevanta planeringsdokument, så att synergieffekterna mellan deras verksamheter maximeras. Samarbetet avseende respekten för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och konfliktförebyggande insatser bör också förstärkas. EIB bör uppmuntras att samarbeta med unionsdelegationerna under EIB:s projektcykel.

(24)

Unionens yttre förbindelser bör stödjas av flera instrument, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 (4). I syfte att förstärka den övergripande samstämmigheten av stöd från unionen i de berörda regionerna bör man ta tillvara på möjligheter att kombinera EIB:s finansiering med unionens budgetmedel när och i vilken form det är lämpligt, i form av finansieringsinstrument som fastställs i avdelning VIII i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (5) och tekniskt stöd för projektutveckling och projektgenomförande, genom instrumentet för stöd inför anslutningen II som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 (6), det europeiska grannskapsinstrumentet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 (7), instrumentet för utvecklingssamarbete som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 (8), partnerskapsinstrumentet för samarbete med tredjeländer som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 (9), instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 (10), instrumentet som bidrar till stabilitets och freds som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 (11) och instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete som inrättats genom rådets förordning (Euratom) nr 237/2014 (12). I enlighet med beslut nr 1080/2011/EU har kommissionen etablerat EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete med målet att optimera användningen av instrumenten för att kombinera bidrag och lån till regioner utanför unionen i synnerhet vid genomförandet av unionens allmänna budget och EIB-lån samt vid utbyte av bästa praxis för förvaltning och utvärderingskriterier på projektnivå. EIB:s och andra finansinstituts deltagande i mekanismer för kombinerad finansiering bör till fullo överensstämma med unionens externa mål, biståndseffektivitet och kraven på transparens.

(25)

EIB bör när det gäller de finansieringstransaktioner utanför unionen som omfattas av detta beslut sträva efter att ytterligare förstärka samordningen och samarbetet med europeiska och internationella finansinstitut, särskilt med dem som deltar i EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete. Detta samarbete omfattar där så är lämpligt sektorsspecifika villkor och ömsesidig tillit till förfaranden, användning av samfinansiering och deltagande i globala initiativ, exempelvis sådana som främjar stödets samordning och effektivitet. Denna samordning och detta samarbete bör syfta till att minimera eventuell dubblering av kostnader och onödig överlappning. Samarbetet bör helt och hållet bygga på principen om ömsesidighet. Ömsesidig tillgång för EIB till finansieringsinstrument som inrättas av andra europeiska och internationella finansinstitut bör vid behov främjas. Det trepartsavtal om samförstånd mellan kommissionen, EIB-gruppen och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) avseende samarbete utanför unionen, som medger att EIB-gruppen och EBRD kompletterar varandra genom att utnyttja sina respektive komparativa fördelar uppdaterades 2012 för att omfatta utvidgningen av EBRD:s geografiska räckvidd till Medelhavsregionen och bör även fortsättningsvis tillämpas. Principerna i detta beslut bör tillämpas även när EIB:s finansiering genomförs genom samarbetsavtal med andra europeiska och internationella finansinstitut.

(26)

EIB bör uppmuntras att fortsätta finansieringen av transaktioner utanför unionen också på egen risk, även till stöd för unionens ekonomiska intressen, i länder och till förmån för investeringsprojekt som har tillräcklig kreditvärdighet enligt EIB:s bedömning och med beaktande av dess egen rikshanteringsförmåga, så att användningen av EU-garantin kan koncentreras på länder och investeringsprojekt där EU-garantin tillför ett mervärde även i form av en hållbar ekonomisk, social och miljövänlig utveckling.

(27)

EIB bör utöka sitt utbud av innovativa finansiella instrument, inbegripet genom att inrikta sig på att utveckla garantiinstrument. EIB bör dessutom aktivt delta i riskdelningsinstrument och marknaden för lånekapitalfinansiering för projekt med stabil och förutsägbar generering av kassaflöde. Särskilt bör det överväga att stödja instrument för lånekapitalfinansiering som utfärdas eller beviljas till förmån för investeringsprojekt som utförs i berättigade länder. Dessutom bör EIB öka sin utlåning i lokala valutor och ge ut obligationer på lokala marknader, under förutsättning att mottagarländerna har genomfört de nödvändiga strukturella reformerna, särskilt inom finanssektorn, samt andra åtgärder för att underlätta EIB:s verksamhet. Vid diversifieringen och utökningen av instrument för lånekapitalfinansiering bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att se till att sådana instrument inte leder till riskfyllda finansiella metoder och skuldsättning och därmed utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten.

(28)

Kommissionen bör varje år avlägga en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör innehålla en bedömning av EIB:s finansieringstransaktioner och hur dessa uppfyller kraven i detta beslut, deras mervärde och bidrag till unionens politik för yttre förbindelser, deras kvalitet, deras utvecklingseffekt med stöd av EIB:s REM och de finansiella förmåner som överförs till mottagarna. Rapporten bör också innehålla information om de faktiska anspråken på EU-garantin, finansieringen av klimatförändring och biologisk mångfald inom ramen för detta beslut, uppföljningen av samförståndsavtalet mellan EIB och Europeiska ombudsmannen och en beskrivning av samarbetet med kommissionen och andra europeiska och internationella finansinstitut, inklusive samfinansiering. Rapporten bör offentliggöras för att ge relevanta berörda parter t.ex. det civila samhället möjlighet att ge uttryck för sina uppfattningar.

(29)

EIB:s finansieringstransaktioner till stöd för unionens politik för yttre förbindelser bör fortsätta att genomföras i enlighet med principen om sund bankpraxis. De bör även fortsättningsvis förvaltas i enlighet med EIB:s egna regler och förfaranden, vilka bör återspegla dessa principer – bland annat lämpliga kontrollåtgärder – och i överensstämmelse med EIB:s uttalande om sociala och miljömässiga normer, samt med relevanta regler och förfaranden avseende revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). I sina finansieringstransaktioner bör EIB på ett tillfredsställande sätt genomföra sin politik gentemot svagt reglerade eller icke samarbetsvilliga jurisdiktioner som definierats som icke samarbetsvilliga av unionen, Förenta nationerna, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling eller arbetsgruppen för finansiella åtgärder för att bidra till den internationella kampen mot skattebedrägerier, skatteundandragande och penningtvätt. För transparensens skull ska EIB i samarbete med de lokala finansiella intermediärerna utarbeta en förteckning över de slutliga låntagarna.

(30)

EIB bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att unionens ekonomiska intressen skyddas i de fall finansieringstransaktioner omfattas av EU-garantin genom att förebygga bedrägeri, korruption, penningtvätt och annan illegal verksamhet, och se till att Olaf ges rätt att göra kontroller och inspektioner på plats i förmånstagarnas lokaler. I linje med sin Policy för att förebygga och avskräcka från otillåtet beteende inom Europeiska investeringsbankens verksamhet (EIB:s bedrägeribekämpningspolicy), som antogs 2008 och reviderades 2013, bör EIB bedriva nära samarbete med behöriga myndigheter i unionen och medlemsstaterna för att skärpa de åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som gäller för närvarande och bidra till att förbättra deras tillämpning. I enlighet med sitt tillvägagångssätt för larm om missförhållanden bör EIB också särskilt uppmärksamma information från personer som slår larm om missförhållanden som avser eventuella fall av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet och skapa utrymme för en seriös uppföljning, återkoppling och skydd mot vedergällning.

(31)

EIB:s styrande organ bör uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa EIB:s verksamhet så att den bidrar effektivt till EU:s politik för yttre förbindelser och på lämpligt sätt uppfyller kraven i detta beslut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

EU-garanti

1.   Unionen ska bevilja Europeiska investeringsbanken (EIB) en budgetgaranti för finansieringstransaktioner som utförs utanför unionen (nedan kallad EU-garanti). EU-garantin ska beviljas som en global garanti när det gäller betalningar som ska göras till EIB, men som banken inte får in, i samband med lån, lånegarantier och lånekapitalmarknadsinstrument som beviljas för och utställs till förmån för EIB-investeringsprojekt som är berättigande enligt punkt 2.

2.   Berättigande till EU-garantin ska vara de lån, lånegarantier och skuldinstrument på kapitalmarknaderna från EIB som beviljas eller utfärdas för investeringsprojekt som utförs i berättigade länder i enlighet med EIB:s egna regler och förfaranden, inbegripet EIB:s uttalande om miljömässiga och sociala principer och normer, och till stöd för relevanta mål för unionens politik för yttre förbindelser, där EIB-finansiering har beviljats i enlighet med ett undertecknat avtal som varken har löpt ut eller återkallats (nedan kallade EIB:s finansieringstransaktioner).

3.   EIB:s finansieringstransaktioner till stöd för unionens politik för yttre förbindelser ska fortsätta att genomföras i enlighet med principen om sund bankpraxis.

4.   EU-garantin ska vara begränsad till 65 % av det sammanlagda beloppet av utbetalda krediter och ställda garantier inom ramen för EIB:s finansieringstransaktioner, minus återbetalda belopp, plus alla därtill knutna kostnader.

5.   EU-garantin ska täcka EIB:s finansieringstransaktioner som har undertecknats eller kommer att undertecknas under perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

6.   Om Europaparlamentet och rådet vid utgången av den period som avses i punkt 5 inte har antagit ett beslut om beviljande av en ny EU-garanti till EIB för förluster i samband med dess finansieringstransaktioner utanför unionen, ska den perioden automatiskt förlängas en gång med sex månader.

Artikel 2

Tak för EIB:s finansieringstransaktioner inom ramen för EU-garantin

1.   Det samlade taket för EIB:s finansieringstransaktioner inom ramen för EU-garantin under perioden 2014–2020 ska inte överstiga 30 000 000 000 EUR. Belopp som först avsatts för finansieringstransaktioner men som sedan ställs in ska inte räknas mot taket.

Det samlade taket ska indelas i

a)

ett fast tak på högst 27 000 000 000 EUR,

b)

ett fakultativt belopp på 3 000 000 000 EUR.

Europaparlamentet och rådet ska besluta i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet om hela eller delar av det belopp som avses i led b ska tas i bruk, och hur det i så fall ska fördelas mellan regioner på grundval av den halvtidsöversyn som anges i artikel 19.

2.   Det fasta taket enligt punkt 1 a ska delas upp i regionala tak och deltak enligt bilaga I. Inom de regionala taken ska EIB successivt säkerställa en balanserad fördelning länderna emellan, inom de regioner som omfattas EU-garantin.

Artikel 3

Allmänna mål och principer

1.   EU-garantin ska beviljas för EIB:s finansieringstransaktioner som enligt EIB:s egen bedömning har ett mervärde och som främjar något eller några av följande allmänna mål:

a)

Utveckling av lokal privat sektor, i synnerhet stöd till små och medelstora företag.

b)

Utveckling av social och ekonomisk infrastruktur inbegripet transport, energi, miljöinfrastruktur och informations- och kommunikationsteknik.

c)

Begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

2.   Samtidigt som EIB:s särskilda karaktär som investeringsbank bevaras, ska finansieringstransaktioner som genomförs enligt detta beslut bidra till uppfyllandet av EU:s allmänna intresse, i synnerhet de allmänna principer som vägleder unionens yttre åtgärder i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget och ska bidra till genomförandet av de internationella miljöavtal i vilka unionen är part. EIB:s styrande organ uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa EIB:s verksamhet så att den bidrar effektivt till unionens politik för yttre förbindelser och på lämpligt sätt uppfyller kraven i detta beslut.

3.   Regional integrering mellan partnerländer, särskilt inbegripet ekonomisk integration mellan föranslutningsländer, grannskapsländer och unionen, ska utgöra ett grundläggande mål för EIB:s finansieringstransaktioner på de områden som omfattas av de allmänna målen i punkt 1. EIB ska genomföra finansieringstransaktioner i mottagarländerna inom områden som omfattas av de allmänna målen genom att stödja utländska direktinvesteringar som främjar ekonomisk integration med unionen.

4.   I utvecklingsländer, i enlighet med definitionen i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings förteckning över mottagare av offentligt utvecklingsbistånd, ska EIB:s finansieringstransaktioner i enlighet med artiklarna 208 och 209 i EUF-fördraget indirekt bidra till uppfyllandet av målen i unionens politik för utvecklingssamarbete, t.ex. att minska fattigdomen genom tillväxt för alla och hållbar ekonomi och miljömässig och social utveckling.

5.   För att säkerställa att investeringar i den privata sektorn har en så stor utvecklingseffekt som möjligt ska EIB sträva efter att stärka den lokala privata sektorn i mottagarländerna genom stöd till lokala investeringar enligt punkt 1 a. EIB:s finansieringstransaktioner som stöder de allmänna mål som fastställs i punkt 1 ska sträva efter att innehålla stöd till investeringsprojekt som utförs av små och medelstora företag från unionen. För att effektivt övervaka användningen av medel till förmån för berörda små och medelstora företag ska EIB fastställa avtalsenliga krav med finansiella intermediärer, bland annat standarder för den rapportering som mottagarna ska tillhandahålla.

EIB ska samarbeta med finansiella intermediärer som kan stödja de särskilda behoven bland små och medelstora företag i verksamhetsländerna och som inte deltar i finansieringstransaktioner som EIB genomför i länder som är berättigade till stöd via instrument inom en utländsk jurisdiktion som definierats som icke samarbetsvillig i enlighet med artikel 13.

6.   EIB:s finansieringstransaktioner som stöder de allmänna mål som fastställs i punkt 1 b ska stödja investeringsprojekt, framför allt inom områdena transport, energi, miljöinfrastruktur, informations- och kommunikationsteknik, hälsa och utbildning. Detta omfattar framställning och integrering av energi från förnybara energikällor, omställning av energisystemet som möjliggör en omställning till teknik och bränslen som ger lägre koldioxidutsläpp, hållbar energisäkerhet och energiinfrastruktur, inbegripet produktion av gas och transport till unionens energimarknad samt elektrifiering av landsbygdsområden, miljöinfrastruktur såsom vatten, sanitet och grön infrastruktur, telekommunikationer och bredbandsnät.

7.   EIB:s finansieringstransaktioner som stöder de allmänna mål som fastställs i punkt 1 c ska stödja investeringsprojekt inom begränsning av och anpassning till klimatförändringarna som bidrar till det övergripande målet i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring, särskilt genom att undvika och minska växthusgasutsläppen inom områdena förnybar energi, energieffektivitet och hållbar transport, eller genom att öka motståndskraften mot de negativa effekterna av klimatförändringarna på sårbara länder, sektorer och samhällen. Kriterierna för berättigande till finansiering av projekt som rör klimatåtgärder fastställs i EIB:s klimatförändringsstrategi som ska uppdateras senast i slutet av 2015. I detta syfte borde en analys av koldioxidavtrycken inkluderas i miljökonsekvensbedömningen för att fastställa om projektförslagen maximerar förbättringarna i energieffektiviteten. Under den period som omfattas av detta beslut ska volymen av dessa transaktioner utgöra minst 25 % av EIB:s totala finansieringstransaktioner.

8.   I linje med klimatförändringsmål inom unionen och internationellt ska EIB före utgången av 2015 i samarbete med kommissionen uppdatera sin klimatförändringsstrategi när det gäller EIB:s finansieringstransaktioner. Denna uppdatering ska bland annat omfatta konkreta åtgärder för att se till att investeringsprojekt enligt detta beslut stämmer överens med unionens mål för klimatförändringar och trappa upp insatserna för att främja förnybara energikällor och energieffektivitet.

9.   EU-garantin ska endast täcka EIB-finansieringstransaktioner som genomförs i berättigade länder som har ingått ett ramavtal med EIB om de rättsliga villkoren för sådan finansiering.

Artikel 4

Berörda länder

1.   Förteckningen över de länder som är potentiellt berättigade till EIB-finansiering med EU-garanti anges i bilaga II. Förteckningen över de länder som är berättigade till EIB-finansiering med EU-garanti anges i bilaga III och får inte omfatta några andra länder än de som förtecknas i bilaga II. I fråga om länder som inte förtecknas i bilaga II ska beslut om landet är berättigat till EIB-finansiering med EU-garanti fattas från fall till fall och i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

2.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 18 med avseende på ändringar av bilaga III. Kommissionens beslut ska grundas på en övergripande ekonomisk, social, miljörelaterad och politisk bedömning som omfattar i synnerhet aspekter som rör demokrati, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter liksom Europaparlamentets relevanta resolutioner och rådets beslut och slutsatser.

3.   Delegerade akter som ändrar bilaga III ska inte påverka EU-garantins täckning av sådan EIB-finansiering som har undertecknats före de delegerade akternas ikraftträdande, med förbehåll för vad som anges i punkt 4.

4.   Utbetalningar av EIB:s finansieringstransaktioner som omfattas av en totalgaranti enligt artikel 8.1 får inte göras i länder som inte förtecknas i bilaga III.

5.   EU-garantin får inte täcka EIB-finansieringstransaktioner i ett visst land om avtalet om sådan finansiering har undertecknats efter det att landet blev medlem i unionen.

Artikel 5

EIB:s finansieringstransaktioners bidrag till unionens politiska mål

1.   Kommissionen ska i samråd med EIB uppdatera befintliga regionala tekniska operativa riktlinjer för EIB:s finansieringstransaktioner inom ett år efter detta besluts ikraftträdande.

De regionala tekniska operativa riktlinjerna ska överensstämma med den vidare ramen för unionens regionalpolitik som anges i bilaga IV. Framför allt ska de regionala tekniska operativa riktlinjerna säkerställa att EIB:s finansiering enligt detta beslut kompletterar unionens motsvarande politik, program och instrument för stöd till de olika regionerna.

Vid uppdateringen av de regionala tekniska operativa riktlinjerna ska kommissionen och EIB ta hänsyn till relevanta resolutioner från Europaparlamentet samt rådets beslut och slutsatser. De regionala tekniska operativa riktlinjerna ska stämma överens med prioriteringarna i de nationella eller regionala programmen som om möjligt upprättats av mottagarländerna med hänsyn till eventuella samråd med det lokala civila samhället i samband med programmens upprättande.

Så snart de regionala tekniska operativa riktlinjerna har uppdaterats ska kommissionen översända dem till Europaparlamentet och rådet.

Inom ramen för de regionala tekniska operativa riktlinjerna ska EIB fastställa motsvarande finansieringsstrategier och se till att de genomförs.

EIB:s finansieringstransaktioner ska vara förenliga med de regionala tekniska operativa riktlinjerna och mottagarlandets strategier.

De regionala tekniska operativa riktlinjerna ska ses över efter den halvtidsöversyn som avses i artikel 19.

2.   Inom ramen för förfarandet i artikel 19 i protokoll nr 5, ska kommissionen avge ett yttrande om EIB:s finansieringstransaktioner. Om kommissionen avstyrker en EIB-finansieringstransaktion som omfattas av detta beslut, ska transaktionen inte omfattas av EU-garantin.

Artikel 6

Samarbete med kommissionen och utrikestjänsten

1.   Överensstämmelsen mellan EIB:s externa verksamhet och målen för unionens politik för yttre förbindelser ska stärkas i syfte att maximera synergieffekterna mellan EIB:s finansieringstransaktioner och unionens budgetmedel, särskilt genom uppdatering av de regionala tekniska operativa riktlinjer som avses i artikel 5 och som utrikestjänsten vid behov ska rådfrågas om i policyfrågor, samt genom en regelbunden och systematisk dialog och tidigt informationsutbyte om följande:

a)

Strategidokument som utarbetas av kommissionen eller utrikestjänsten, exempelvis landstrategidokument, regionstrategidokument, vägledande program, handlingsplaner och föranslutningsdokument.

b)

EIB:s strategiska planeringsdokument, projektplanering och EIB:s årliga rapporter till kommissionen.

c)

Övriga policyaspekter och operativa aspekter.

2.   Samarbetet ska genomföras på regionbasis, till exempel på unionsdelegationsnivå, med beaktande av EIB:s roll och unionens politik för respektive region.

Artikel 7

Samarbete med andra europeiska och internationella finansinstitut

1.   EIB:s finansieringstransaktioner ska i förekommande fall ske i samarbete med andra europeiska multilaterala finansinstitut och finansinstitut i medlemsstaterna (nedan kallade europeiska finansinstitut) och internationella finansinstitut inklusive regionala utvecklingsbanker (nedan kallade internationella finansinstitut) för att maximera synergieffekter, samverkan och effektivitet, utveckla gemensamt innovativa finansinstrument, säkerställa en försiktig och rimlig riskdelning och samstämda investeringsprojekt- och sektorsvillkor samt minimera eventuell dubblering av kostnader och onödig överlappning.

2.   Det samarbete som avses i punkt 1 ska underlättas av en samordning mellan kommissionen, EIB och de berörda europeiska och internationella finansinstitut som bedriver verksamhet i olika regioner och ska genomföras vid en lämplig tidpunkt i enlighet med samförståndsavtal eller andra ramar för samarbete mellan unionen och olika regioner.

Artikel 8

EU-garantins omfattning och villkor

1.   EU-garantin ska täcka alla betalningar som EIB inte har mottagit men som förfallit till betalning (nedan kallad totalgaranti) för finansieringstransaktioner, med undantag för den som består av instrument för lånekapitalfinansiering, som EIB har inlett med en stat eller som garanteras av en stat och för övriga finansieringstransaktioner som EIB inlett med regionala eller lokala myndigheter eller statligt ägda eller kontrollerade offentliga företag eller institutioner, där EIB för dessa övriga EIB-finansieringstransaktioner gjort en lämplig riskanalys med beaktande av kreditrisksituationen i det berörda landet.

2.   Med avseende på tillämpningen av punkt 1 företräds Palestina av den palestinska myndigheten och Kosovo (13) företräds av Kosovos myndigheter.

3.   Vad gäller EIB:s finansieringstransaktioner utöver dem som avses i punkt 1 ska EU-garantin omfatta alla belopp som EIB inte har mottagit men som förfallit till betalning, om den uteblivna återbetalningen följer av att någon av följande politiska risker har förverkligats (nedan kallad garanti för politisk risk):

a)

Hinder för valutaöverföringar.

b)

Expropriation.

c)

Krig eller inre oroligheter.

d)

Rättsvägran vid avtalsbrott.

4.   För EIB-finansieringstransaktioner som består av instrument på lånekapitalmarknaden ska endast garantin för politisk risk gälla.

5.   Finansieringsöverenskommelser med enskilda projektansvariga som avser EIB:s finansieringstransaktioner ska även inkludera lämpliga miljömässiga och sociala bestämmelser i enlighet med EIB:s egna regler och förfaranden.

6.   Kommissionen och EIB ska ange i det garantiavtal som avses i artikel 14 en tydlig och transparent policy för tilldelning som gör det möjligt för EIB att inom ramen för sin externa verksamhet identifiera de transaktioner som ska finansieras inom ramen för detta beslut, för att säkerställa att EU-garantin används på effektivast möjliga sätt. Tilldelningspolicyn ska baseras på kreditvärdigheten av EIB:s finansieringstransaktioner såsom de bedöms av EIB, de tak som anges i bilaga I, typen av motpart, oavsett om det är en självständig stat eller dess underenheter enligt punkt 1 i den här artikeln, eller en privat aktör, EIB:s riskabsorptionsförmåga och andra relevanta kriterier, inbegripet mervärdet för EU-garantin. Europaparlamentet och rådet ska informeras om tilldelningspolicyn i enlighet med artikel 14.

7.   När EU-garantin utlöses ska unionen överta EIB:s relevanta rättigheter med hänsyn till eventuella förpliktelser i samband med dess finansieringstransaktioner, i enlighet med det garantiavtal som avses i artikel 14.

Artikel 9

EIB:s bedömning och övervakning av investeringsprojekten

1.   EIB ska genomföra en grundlig due diligence-granskning och när det är lämpligt kräva att de projektansvariga genomför lokala samråd i linje med unionens sociala principer och miljöprinciper, med relevanta nationella och lokala intressenter och med det civila samhället i samband med projektplaneringen och genomförandet om de sociala, människorättsliga, miljömässiga, ekonomiska och utvecklingsmässiga aspekterna av de investeringsprojekt som omfattas av EU-garantin och tillhandahålla information som är relevant för granskningen av bidraget vad gäller att uppnå målen för unionens politik för yttre förbindelser och strategiska mål.

Vid behov ska denna granskning innefatta en bedömning av hur kapaciteten hos mottagarna av EIB-finansiering kan stärkas under projektcykeln med hjälp av tekniskt bistånd. EIB:s egna regler och förfaranden ska innehålla nödvändiga bestämmelser om bedömning av investeringsprojektens miljöeffekter och sociala effekter och aspekter rörande mänskliga rättigheter och förebyggande av konflikter så att det säkerställs att investeringsprojekt som får stöd enligt detta beslut är miljömässigt och socialt hållbara.

2.   Utöver förhandsbedömningen av utvecklingsaspekter bör EIB övervaka genomförandet av sina finansieringstransaktioner. EIB ska särskilt begära att de projektansvariga genomför en grundlig övervakning under projektgenomförandet till och med slutförandet av projektet, bl.a. i fråga om projektens ekonomiska effekter, utvecklingseffekter, sociala effekter och inverkan på miljön och mänskliga rättigheter. EIB ska regelbundet bedöma den information som tillhandahålls av de projektansvariga och göra den tillgänglig för allmänheten med de projektansvarigas samtycke. När så är möjligt ska slutrapporter för projekten som avser EIB:s finansieringstransaktioner offentliggöras, med undantag för konfidentiell information.

3.   EIB:s övervakning ska också eftersträva att omfatta genomförandet av förmedlade transaktioner och finansiella intermediärers utförande av sina uppgifter till stöd för små och medelstora företag.

4.   EIB ska etablera ett övergripande system för förhandsbedömning av relativa och absoluta växthusgasutsläpp i samband med EIB:s finansieringstransaktioner där dessa utsläpp uppfyller viktiga gränser, såsom fastställs i relevanta metoder, som anges i EIB:s klimatförändringsstrategi, och där uppgifter finns tillgängliga.

5.   Resultatet av övervakningen ska om möjligt offentliggöras, med förbehåll för sekretesskrav och berörda parters samtycke.

Artikel 10

Externa inkomster avsatta för särskilda ändamål för garantifonden

Återbetalningar och intäkter för ett belopp på 110 000 000 EUR, som härrör från transaktioner som avslutats före 2007, inbegripet kapitalåterbetalningar, utlösta garantier och återbetalningar på lånesumman, utdelningar, kapitalvinster, garantiavgifter och räntor på lån och på belopp på förvaltningskonton som återbetalats till det förvaltningskonto som fastställts för faciliteten för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet och som kan tillskrivas stödet från unionens allmänna budget, ska utgöra externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och ska användas för garantifonden.

Belopp som överstiger 110 000 000 EUR och som har återbetalats till det förvaltningskonto som fastställts för faciliteten för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet ska införas i unionens allmänna budget efter avdrag för förvaltningskostnader och avgifter.

Artikel 11

Årsrapporter och räkenskaper

1.   Kommissionen ska varje år lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om EIB-finansieringstransaktioner som genomförs enligt detta beslut. Rapporten ska offentliggöras och ska innehålla följande:

a)

En bedömning av EIB:s finansieringstransaktioner på projekt-, sektors- och landsnivå och på regional nivå och deras överensstämmelse med detta beslut.

b)

En utvärdering av det mervärde, det uppskattade resultatet och den utvecklingseffekt som EIB:s finansieringstransaktioner har på ackumulerad basis som stöder sig på EIB:s årsrapport för ramen för mätning av resultaten. I detta syfte ska EIB använda resultatindikatorer avseende utvecklings- och miljöaspekter samt sociala aspekter, inbegripet människorättsaspekter, för finansierade projekt med beaktande av relevanta indikatorer enligt 2005 års Parisdeklaration om biståndseffektivitet. Indikatorerna för projektens miljöaspekter ska innefatta kriterier för ren teknik, som i princip ska vara inriktade på energieffektivitet och teknik för att minska utsläppen.

c)

En bedömning av EIB-finansieringstransaktionernas bidrag till uppnåendet av målen för unionens yttre politik och strategiska mål, med hänsyn till de tekniska operativa riktlinjer som avses i artikel 5.

d)

En utvärdering av de finansiella förmåner som överförs till mottagarna av EIB:s finansieringstransaktioner på ackumulerad basis.

e)

En utvärdering av kvaliteten på EIB:s finansieringstransaktioner, i synnerhet huruvida EIB har tagit hänsyn till den miljömässiga och sociala hållbarheten med visande av tillbörlig aktsamhet och övervakning av finansierade investeringsprojekt.

f)

Närmare uppgifter om de faktiska anspråken på EU-garantin.

g)

Information om finansieringsvolymer för klimatförändring och biologisk mångfald inom ramen för detta beslut, konsekvenser för de absoluta och relativa utsläpp av växthusgaser som avses i artikel 9.4 på ackumulerad basis samt antalet projekt som utvärderas med hänsyn till klimatrisken.

h)

En beskrivning av samarbetet med kommissionen och andra europeiska och internationella finansinstitut, inklusive samfinansiering. Rapporten ska särskilt innehålla en uppdelning av unionens finansiella resurser och andra europeiska och internationella finansinstituts resurser som används i kombination med EIB-finansiering för att på sätt ge en överblick över den övergripande investering som stöds av EIB:s finansieringstransaktioner i enlighet med detta beslut. I rapporten ska även det nya samförståndsavtal mellan EIB och andra europeiska eller internationella finansinstitut nämnas som inverkar på EIB:s finansieringstransaktioner i enlighet med detta beslut.

i)

Information om uppföljningen av samförståndsavtalet mellan EIB och Europeiska ombudsmannen i den mån som avtalet berör de EIB-finansieringstransaktioner som omfattas av detta beslut.

2.   Med avseende på kommissionens rapportering enligt punkt 1 ska EIB förse kommissionen med årliga rapporter om EIB:s finansiella transaktioner som utförts inom ramen för detta beslut, inklusive nödvändiga element som gör det möjligt för kommissionen att rapportera i enlighet med punkt 1. EIB kan också förse kommissionen med ytterligare information som kan vara relevant för att Europaparlamentet och rådet ska få en mer komplett översikt över EIB:s externa verksamhet.

3.   EIB ska till kommissionen lämna de statistiska, finansiella och räkenskapsmässiga uppgifter om var och en av EIB:s finansieringstransaktioner och eventuell ytterligare information som krävs för att uppfylla kommissionens rapporteringsskyldigheter eller besvara förfrågningar från revisionsrätten, samt ett revisionsintyg om utestående belopp avseende EIB:s finansieringstransaktioner. EIB ska även förse kommissionen med andra nödvändiga dokument i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

4.   Som underlag för kommissionens redovisning och rapportering av de risker som täcks av EU-garantin ska EIB till kommissionen lämna sin riskanalys och sina kreditvärderingsuppgifter avseende EIB-finansieringstransaktioner.

5.   EIB ska till kommissionen minst en gång per år inlämna ett vägledande flerårigt program för den planerade volymen av tecknade avtal om finansiering från EIB i syfte att säkerställa att EIB:s prognostiserade finansiering överensstämmer med de tak som fastställs i detta beslut och att säkerställa en lämplig budgetplanering för avsättning av medel till garantifonden. Kommissionen ska ta denna prognos i beaktande vid utarbetandet av förslaget till unionens allmänna budget.

6.   EIB ska regelbundet till Europaparlamentet, rådet och kommissionen överlämna alla sina oberoende utvärderingsrapporter med en bedömning av de praktiska resultat som uppnåtts genom EIB:s specifika verksamhet enligt detta beslut och andra externa mandat.

7.   EIB ska lämna de uppgifter som avses i punkterna 2–6 på egen bekostnad. EIB ska även offentliggöra den information som avses i punkterna 2, 3 och 6 i allmänt hållen form och med undantag för konfidentiell information.

Artikel 12

Transparens och offentliggörande av information

1.   I enlighet med bankens egen öppenhetspolitik och unionens principer för tillgång till handlingar och information, och successivt i enlighet med standarderna inom det internationella initiativet för öppenhet (Iati), ska EIB på sin webbplats tillgängliggöra information om

a)

EIB:s samtliga finansieringstransaktioner som utförs enligt detta beslut, efter det att projektet godkänts, med särskilt angivande av att ett investeringsprojekt omfattas av EU-garantin och av hur det bidrar till målen för unionens yttre åtgärder, särskilt dess ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter,

b)

om inte krav på sekretess gäller, alla samförståndsavtal mellan EIB och andra europeiska eller internationella finansinstitut som berör EIB:s finansieringstransaktioner enligt detta beslut,

c)

om så är möjligt och lämpligt, befintliga ramavtal mellan EIB och ett mottagarland; vid undertecknandet av nya avtal eller ändring av befintliga sådana, ska EIB sträva efter att möjliggöra ett offentliggörande,

d)

EIB:s uppdelningspolitik.

2.   Särskilda uppgifter om alla indrivningar enligt det garantiavtal som avses i artikel 14 och det avtal med närmare bestämmelser och förfaranden för att kräva in fordringar som avses i artikel 15.2, ska offentliggöras på kommissionens webbplats, om inte krav på sekretess gäller.

Artikel 13

Icke samarbetsvilliga jurisdiktioner

Inom ramen för sina finansieringstransaktioner ska EIB inte tolerera någon form av verksamhet som utförs för illegala syften, inklusive penningtvätt, finansiering av terrorism, skattebedrägeri och skatteundandragande, korruption och bedrägerier som påverkar unionens ekonomiska intressen. EIB ska i synnerhet inte delta i några finansieringstransaktioner som genomförs i ett berättigat land genom en utländsk förmedlare som är belägen i en jurisdiktion som definierats som icke samarbetsvillig av unionen, Förenta nationerna, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling eller arbetsgruppen för finansiella åtgärder.

I sina finansieringstransaktioner ska EIB tillämpa de principer och normer som anges i unionsrätten om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, inbegripet ett krav på rimliga åtgärder för att i tillämpliga fall identifiera faktiska ägare.

Artikel 14

Garantiavtal

Kommissionen och EIB ska underteckna ett garantiavtal med detaljerade uppgifter och förfaranden för den EU-garanti som anges i artikel 8 och ska informera Europaparlamentet och rådet om detta.

Artikel 15

Återvinning av utbetalningar som gjorts av kommissionen

1.   Om kommissionen gör en utbetalning som omfattas av EU-garantin, ska EIB i kommissionens namn och på dess vägnar ansvara för att driva in fordringar som rör de utbetalda beloppen.

2.   Senast den dag då det garantiavtal som avses i artikel 14 ingås ska kommissionen och EIB ingå ett avtal med närmare bestämmelser och förfaranden för indrivning av fordringar.

Artikel 16

Revisionsrättens revision

EU-garantin och betalningarna och de indrivna beloppen enligt denna ska när de hör till Europeiska unionens allmänna budget revideras av revisionsrätten.

Artikel 17

Bedrägeribekämpningsåtgärder

1.   EIB ska omedelbart underrätta Olaf och tillhandahålla nödvändig information när den under förberedelserna, genomförandet eller avslutningen av projekt som omfattas av EU-garantin har skäl att misstänka att det föreligger ett möjligt fall av bedrägeri, korruption, penningtvätt eller annan illegal verksamhet som kan påverka unionens ekonomiska intressen.

2.   Olaf får göra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (14), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (15) och rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (16) för att skydda unionens finansiella intressen i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption, penningtvätt eller annan illegal verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med finansieringstransaktionerna. Olaf får till de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter översända information som erhållits under utredningarna.

Om det finns bevis för sådan illegal verksamhet, ska EIB bistå vid indrivningen med avseende på sina egna finansieringstransaktioner och inom ramen för sitt ansvarsområde.

3.   Finansieringsavtal som undertecknas i samband med projekt som får stöd enligt detta beslut ska innehålla klausuler som möjliggör suspendering av EIB:s finansieringstransaktioner och om så krävs lämpliga indrivningsåtgärder vid bedrägeri, korruption eller annan illegal verksamhet. Beslutet om suspension eller upphävande av EIB:s finansiering ska fattas av EIB efter vederbörligt beaktande av alla omständigheter och risker.

4.   EIB ska fortsätta att förlita sig på sin enda kontaktpunkt för korruptions- och bedrägeribekämpning för EIB:s personal och alla berörda parter.

5.   I sina finansieringstransaktioner ska EIB genomföra sin uteslutningsmekanism för avstängning av motparter som är inblandade i bedrägeri och korruption, vilken inbegriper uteslutningskriterierna i unionens centrala databas över uteslutna, för att säkerställa att alla parters rättigheter respekteras.

Artikel 18

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4 ska ges till kommissionen på obestämd tid från och med den 11 maj 2014.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 19

Halvtidsöversyn

Senast den 31 december 2016 ska kommissionen i samarbete med EIB förse Europaparlamentet och rådet med en halvtidsrapport som utvärderar tillämpningen av detta beslut under de första åren och som där så är lämpligt ska åtföljas av ett förslag till ändring av beslutet. Halvtidsrapporten ska baseras på en oberoende extern utvärdering och bidrag från EIB.

Rapporten ska särskilt innehålla

a)

en bedömning av tillämpningen av uppdelningspolitiken,

b)

en bedömning av EIB:s rapportering och vid behov rekommendationer om hur den kan förbättras,

c)

en bedömning av REM, inbegripet resultatindikatorer och -kriterier, och deras bidrag till uppnåendet av målen för detta beslut,

d)

en detaljerad redogörelse för de kriterier som beaktas för rekommendationen om ett eventuellt ianspråktagande av hela eller delar av det fakultativa ytterligare beloppet.

Artikel 20

Slutrapport

Senast den 31 december 2021 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet lägga fram en slutrapport om tillämpningen av detta beslut.

Artikel 21

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Strasbourg den 16 april 2014.

För Europaparlamentet

M. SCHULZ

Ordförande

För rådet

D. KOURKOULAS

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

(2)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU av den 25 oktober 2011 om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför unionen och om upphävande av beslut nr 633/2009/EG (EUT L 280, 27.10.2011, s. 1).

(3)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (EUT L 145, 10.6.2009, s. 10).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder (EUT L 77, 15.3.2014, s. 95).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) (EUT L 77, 15.3.2014, s. 11).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument (EUT L 77, 15.3.2014, s. 27).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020 (EUT L 77, 15.3.2014, s. 44).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av partnerskapsinstrumentet för samarbete med tredjeländer (EUT L 77, 15.3.2014, s. 77).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett finansieringsinstrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 77, 15.3.2014, s. 85).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (EUT L 77, 15.3.2014, s. 1).

(12)  Rådets förordning (Euratom) nr 237/2014 av den 13 december 2013 om inrättande av ett instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete (EUT L 77, 15.3.2014, s. 109).

(13)  Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

(14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(15)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(16)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).


BILAGA I

REGIONALA TAK

A.

Föranslutningsländer: 8 739 322 000 EUR.

B.

Grannskapsländer och partnerskapsländer: 14 437 225 000 EUR uppdelat i följande vägledande deltak:

i)

Länder i Medelhavsområdet: 9 606 200 000 EUR.

ii)

Östeuropa, Sydkaukasien och Ryssland: 4 831 025 000 EUR.

C.

Asien och Latinamerika: 3 407 295 000 EUR uppdelat i följande vägledande deltak:

i)

Latinamerika: 2 288 870 000 EUR.

ii)

Asien: 936 356 000 EUR.

iii)

Centralasien: 182 069 000 EUR.

D.

Sydafrika: 416 158 000 EUR.

Inom ramen för det samlade, fasta taket får EIB:s styrande organ efter samråd med kommissionen besluta att mellan regionerna omfördela upp till 20 % av de regionala deltaken och upp till 10 % av de regionala taken.


BILAGA II

POTENTIELLT BERÄTTIGADE REGIONER OCH LÄNDER

A.   Föranslutningsländer

1.

Kandidater

Island, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien, Turkiet

2.

Potentiella kandidater

Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo

B.   Grannskapsländer och partnerskapsländer

1.

Länder i Medelhavsområdet

Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Palestina, Syrien, Tunisien

2.

Östeuropa, Sydkaukasien och Ryssland

Östeuropa: Vitryssland, Republiken Moldavien, Ukraina

Sydkaukasien: Armenien, Azerbajdzjan, Georgien

Ryssland

C.   Asien och Latinamerika

1.

Latinamerika

Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Costa Rica, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Honduras, Kuba, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, Uruguay och Venezuela

2.

Asien

Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Brunei, Filippinerna, Indien, Indonesien, Irak, Kambodja, Kina (inklusive de särskilda administrativa regionerna Hongkong och Macao), Laos, Malaysia, Maldiverna, Mongoliet, Myanmar/Burma/Myanmar, Nepal, Pakistan, Singapore, Sri Lanka, Sydkorea, Taiwan, Thailand, Vietnam, Jemen

3.

Centralasien

Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan

D.   Sydafrika

Sydafrika


BILAGA III

BERÄTTIGADE REGIONER OCH LÄNDER

A.   Föranslutningsländer

1.

Kandidater

Island, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien, Turkiet

2.

Potentiella kandidater

Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo

B.   Grannskapsländer och partnerskapsländer

1.

Länder i Medelhavsområdet

Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Palestina, Tunisien

2.

Östeuropa, Sydkaukasien och Ryssland

Östeuropa: Republiken Moldavien, Ukraina

Sydkaukasien: Armenien, Azerbajdzjan, Georgien

Ryssland

C.   Asien och Latinamerika

1.

Latinamerika

Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Costa Rica, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, Uruguay och Venezuela

2.

Asien

Bangladesh, Bhutan, Brunei, Filippinerna, Indien, Indonesien, Irak, Kambodja, Kina (inklusive de särskilda administrativa regionerna Hongkong och Macao), Laos, Malaysia, Maldiverna, Mongoliet, Myanmar/Burma/Myanmar, Nepal, Pakistan, Singapore, Sri Lanka, Sydkorea, Thailand, Vietnam, Jemen

3.

Centralasien

Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan

D.   Sydafrika

Sydafrika


BILAGA IV

REGIONALPOLITISKA RAMAR

EIB:s verksamhet i partner som deltar i föranslutningsprocessen bedrivs inom ramen för anslutningspartnerskapen och de europeiska partnerskapen, som anger prioriteringarna för kandidater och potentiella kandidater för att föra dessa närmare unionen, och dessa partnerskap utgör en ram för unionsstöd. Stabiliserings- och associeringsprocessen utgör unionens politiska ram för samarbetet med västra Balkan. Det baseras på progressiva partnerskap, där unionen erbjuder handelskoncessioner, ekonomiskt och finansiellt stöd och avtalsbaserade förbindelser i form av stabiliserings- och associeringsavtal. Det ekonomiska stödet inför anslutningen, via instrumentet för stöd inför anslutningen, hjälper kandidater och potentiella kandidater att förbereda sig för de skyldigheter och utmaningar som följer av ett medlemskap i unionen. Detta stöd underlättar reformprocessen, inbegripet förberedelserna för ett slutligt medlemskap. Det är inriktat på institutionsuppbyggnad, anpassning till unionens regelverk, förberedelser för att administrera unionens strategier och instrument samt främjande av åtgärder för att uppnå ekonomisk konvergens.

EIB:s verksamhet i grannländerna sker inom ramen för den nya europeiska grannskapspolitiken, som framgår av det gemensamma meddelandet med titeln ”Ny respons på ett grannskap i förändring”, som antogs den 25 maj 2011 av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen, och rådets slutsatser av den 20 juni 2011 som framför allt efterlyser mer stöd till partnerländer som förbundit sig att bygga upp demokratiska samhällen och genomföra reformer enligt principerna ”mer ger mer” och ”ömsesidig ansvarighet”, och innehåller den övergripande strategiska policyramen för unionens relationer med grannländerna. Inom ramen för detta samarbete kommer EIB:s finansiering enligt detta beslut också att vara inriktad på politik som främjar tillväxt för alla och skapar arbetstillfällen genom att bidra till social stabilitet i linje med en incitamentbaserad strategi som stöder målen i unionens politik för yttre förbindelser, även när det gäller migrationsfrågor.

För att uppnå dessa mål genomför unionen och partnerländerna gemensamt överenskomna bilaterala handlingsplaner, där man fastställt en rad prioriteringar i fråga om bl.a. politiska och säkerhetsrelaterade frågor, handel och ekonomiska frågor, miljöhänsyn och sociala hänsyn samt integrering av transport- och energinät.

Unionen för Medelhavsområdet, det östliga partnerskapet, Svartahavssynergin, unionens strategi för Donauregionen och unionens strategi för Östersjöregionen är multilaterala och regionala initiativ som kompletterar den europeiska grannskapspolitiken och syftar till att främja samarbete mellan unionen och respektive grupp av grannländer som står inför gemensamma utmaningar eller delar ett gemensamt geografiskt område. Unionen för Medelhavsområdet syftar till att återuppliva integrationsprocessen mellan unionen och Medelhavsområdet genom att stödja en ömsesidig ekonomisk, social och miljövänlig utveckling på båda sidor om Medelhavet, och stöder en förbättrad socioekonomisk utveckling, solidaritet, regional integration, hållbar utveckling och kunskapsuppbyggnad, vilket understryker behovet av att öka det ekonomiska samarbetet till stöd för regionala och transnationella projekt. Unionen för Medelhavsområdet stöder framför allt anläggandet av sjöfarts- och motorleder, bekämpningen av föroreningar i Medelhavet, planen för utnyttjande av solenergi runt Medelhavet, initiativet för företagsutveckling i Medelhavsområdet, civilskyddsinitiativ och Europa–Medelhavsuniversitetet.

Det östliga partnerskapet syftar till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att påskynda ett politiskt närmande och ytterligare ekonomisk integration mellan unionen och partnerländerna i öst. Det östliga partnerskapet kommer att innebära ytterligare en impuls till partnerländernas ekonomiska och sociala samt regionala utveckling. Det kommer att underlätta goda styrelseformer, även inom den finansiella sektorn, främja regional utveckling och social sammanhållning och bidra till att minska de socioekonomiska klyftorna i partnerländerna.

Unionens strategi för Östersjöregionen stöder en hållbar miljö och en optimal ekonomisk och social utveckling i Östersjöregionen. Unionsstrategin för Donauområdet stöder framför allt utvecklingen av transport, energianslutningar och energitrygghet, hållbar miljö och socioekonomisk utveckling i Donauområdet. Det östliga partnerskapet syftar till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att påskynda ett politiskt närmande och ytterligare ekonomisk integration mellan unionen och partnerländerna i öst. Ryssland och unionen har ingått ett vittomfattande strategiskt partnerskap, som skiljer sig från den europeiska grannskapspolitiken och uttrycks i gemensamma områden och färdplaner. Dessa kompletteras på en multilateral nivå av den nordiska dimensionen som ger en ram för samarbetet mellan unionen, Ryssland, Norge och Island (Vitryssland, Kanada och Förenta staterna är observatörer till den nordiska dimensionen).

EIB:s verksamhet i Latinamerika sker inom ramen för det strategiska partnerskapet mellan unionen, Latinamerika och Västindien. Som det framgår av kommissionens meddelande av den 30 september 2009 från kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap är unionens prioriteringar inom utvecklingssamarbetet med Latinamerika främjande av regional integration, utrotning av fattigdom och bekämpning av sociala orättvisor i syfte att främja en hållbar ekonomisk och social utveckling. Vid främjandet av dessa mål kommer man att beakta de olika utvecklingsnivåerna i de latinamerikanska länderna. En bilateral dialog kommer att föras på områden av gemensamt intresse för unionen och Latinamerika, däribland miljö, klimatförändring, katastrofriskreducering, energi, vetenskap, forskning, högre utbildning, teknik och innovation.

I Asien fördjupar unionen sina strategiska partnerskap med Kina och Indien, och förhandlingar pågår om nya partnerskapsavtal och frihandelsavtal med länder i Sydostasien. Samtidigt står utvecklingssamarbetet högt på unionens dagordning för Asien. Unionens utvecklingsstrategi för Asien strävar efter att utrota fattigdom genom att stimulera en brett baserad och hållbar ekonomisk utveckling, främja ett gynnsamt klimat för handel och integrering inom regionen, främja god förvaltning, öka den politiska och sociala stabiliteten samt stödja uppnåendet av millennieutvecklingsmålen för 2015. Strategier införs gemensamt för att ta itu med gemensamma utmaningar, såsom klimatförändring, hållbar utveckling, säkerhet och stabilitet, god förvaltning och mänskliga rättigheter samt förebyggande av och hantering av naturkatastrofer och humanitära katastrofer.

Genom den EU-strategi för ett nytt partnerskap med Centralasien som antogs av Europeiska rådet den 21–22 juni 2007 har den regionala och bilaterala dialogen och unionens samarbete med länderna i Centralasien förstärkts när det gäller viktiga problem för denna region, såsom minskning av fattigdom, hållbar utveckling och stabilitet. Genomförandet av strategin har nått goda resultat i fråga om mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och demokrati, utbildning, ekonomisk utveckling, handel och investeringar, energi, transport och miljöpolitik.

EIB:s verksamhet i Sydafrika äger rum inom ramen för EU:s landstrategidokument för Sydafrika. Huvudområdena enligt dokumentet är skapande av sysselsättning och kapacitetsuppbyggnad för tillhandahållande av tjänster och social sammanhållning. EIB:s verksamhet i Sydafrika har i hög grad kompletterat unionens program för utvecklingssamarbete genom att banken inriktat sig på stöd till den privata sektorn och investeringar för att bygga ut infrastruktur och samhällstjänster (bostäder, elförsörjning, rening av dricksvatten och kommunal infrastruktur). I halvtidsöversynen av EU:s landstrategidokument för Sydafrika som genomfördes 2009–2010 föreslogs att arbetet i fråga om klimatförändring skulle förstärkas genom åtgärder för att stimulera skapandet av ”gröna jobb”. Under perioden 2014–2020 förväntas EIB:s verksamhet att på ett kompletterande sätt stödja unionens externa samarbetspolitik, program och instrument genom fortsatt fokus på viktiga EU-Sydafrikaprioriteringar i syfte att främja ett gynnsamt klimat för handel och integrering inom regionen, främja skapande av sysselsättning och kapacitetsuppbyggnad samt stödja en hållbar och jämlik åtkomst till grundläggande infrastruktur och tjänster.