Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

7.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/10


Överklagande ingett den 28 februari 2008 av K & L Ruppert Stiftung & Co. Handels-KG av den dom som förstainstansrätten meddelade den 12 december 2007 i mål T-86/05, K & L Ruppert Stiftung & Co. Handels-KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-90/08)

(2008/C 142/16)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: K & L Ruppert Stiftung & Co. Handels-KG (ombud: advokaten D. Spohn)

Övriga parter i målet: 1) Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), 2) Natália Cristina Lopes de Almeida Cunha, 3) Cláudia Couto Simões, 4) Marly Lima Jatobá

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

helt upphäva förstainstansrättens dom av den 12 december 2007 i mål T-86/05, beträffande punkt 1 i domslutet och delvis upphäva punkt 2, så att harmoniseringsbyrån förpliktas att stå för sin egen rättegångskostnad och ersätta klagandens rättegångskostnad,

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande, samt bifalla yrkandena i förstainstansrätten genom att

helt upphäva harmoniseringsbyråns första överklagandenämnds beslut av den 7 december 2004 i ärende R 0328/2004-1 och

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten ogillade klagandens talan mot harmoniseringsbyråns första överklagandenämnds beslut på den grunden att invändningsenheten hade tillämpat regel 71.1 andra meningen i förordning 2868/95 korrekt när denna avslog klagandens begäran om förlängning av den tidsfrist som fastställts för att styrka bruk av äldre varumärken inom ramen för invändningsförfarandet, och att byrån i detta fall inte hade någon möjlighet att efter eget skön beakta den bevisning som klaganden hade lagt fram för sent

Överklagandet bygger på följande överträdelser av gemenskapsrätten.

1)

Förstainstansrätten har åsidosatt regel 71.1 andra meningen i förordning nr 2868/95 genom att misstolka denna bestämmelse. Förstainstansrätten har särskilt felaktigt påstått att förordning nr 40/94 inte innehåller några regler om möjliga skäl till förlängning av tidsfristen. Förstainstansrätten har också felaktigt ansett att regel 71.1 i förordning nr 2868/95 vid den relevanta tidpunkten inte hade konkretiserats genom riktlinjer för invändningsförfarandet eller andra åtgärder från harmoniseringsbyråns sida, varför det inte går att beakta andra skäl än dem som tydligt anges. Förstainstansrätten har således inte beaktat alla relevanta omständigheter och misstolkat regel 71.1 andra meningen i förordning nr 2868/95 misstolkas.

2)

Förstainstansrätten har också åsidosatt sin motiveringsskyldighet, eftersom den inte beaktat klagandens uppgifter om att det vid tidpunkten för begäran om förlängning av tidsfristen inte fanns några regler om eller inga regler som kunde tolkas så, att en sådan förlängning inte var möjlig. Eftersom begäran om förlängning av tidsfristen var motiverad, borde förstainstansrätten också ha förklarat varför den inte ansåg att det inte fanns tillräckliga skäl för att förlänga tidsfristen.

3)

Förstainstansrätten har åsidosatt artikel 74.2 i förordning nr 40/94 genom sin felaktiga tolkning att denna bestämmelse innebär att harmoniseringsbyrån i invändningsförfaranden inte har någon möjlighet att inom utrymmet för skönsmässig bedömning beakta för sent inkommen information. Förstainstansrätten har inte beaktat att det åligger överklagandenämnderna att använda sitt omdöme och att det inte strider mot bestämmelserna i artikel 43 i förordning nr 40/94 och regel 22.2 andra meningen i förordning 2868/95 att göra det.