Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 297 , 21/11/1996 s. 0001 - 0028



RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 42 och 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och

med beaktande av följande:

1. På grund av olika samverkande förändringsfaktorer befinner sig frukt- och grönsakssektorn för närvarande i en ny situation till vilken producenterna måste anpassa sig. Det är därför befogat att ge de grundläggande reglerna för den gemensamma organisationen av marknaden inom denna sektor en ny inriktning. Eftersom denna organisation sedan den började tillämpas har ändrats många gånger bör därför en ny förordning för klarhets skull antas.

2. Det är lämpligt att de väsentliga bestämmelserna i följande förordningar förs in i den nya förordningen: rådets förordning (EEG) nr 3285/83 av den 14 november 1983 om allmänna bestämmelser om vidgad giltighet för vissa regler utfärdade av producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn (4), rådets förordning (EEG) nr 1319/85 av den 23 maj 1985 om en förstärkt övervakning av tillämpningen av gemenskapens bestämmelser om frukt och grönsaker (5), rådets förordning (EEG) nr 2240/88 av den 19 juli 1988 om fastställande vad avser persikor, citroner och apelsiner av tillämpningsföreskrifter till artikel 16 b i förordning (EEG) nr 1035/72 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (6), rådets förordning (EEG) nr 1121/89 av den 27 april 1989 om införande av en interventionströskel för äpplen och blomkål (7) och rådets förordning (EEG) nr 1198/90 av den 7 maj 1990 om upprättande av ett register över citrusodlingarna i gemenskapen (8). Dessa förordningar bör följaktligen upphävas.

3. Klassificeringen av produkter enligt gemensamma och obligatoriska normer som tillämpas på frukt och grönsaker som saluförs inom gemenskapen eller exporteras till tredje land utgör en referensram som bidrar till sunda handelsförbindelser och insyn i marknaderna och utestänger dessutom produkter av otillräcklig kvalitet från dessa marknader. Att dessa normer följs bidrar således till att produktionens lönsamhet förbättras.

4. I förenklingssyfte förefaller det lämpligt att anta normer för sådan frukt och sådana grönsaker som har en viss betydelse för marknaden under beaktande av de normer som fastställts av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE). Det är nödvändigt att fastställa på vilka villkor internationella normer får anpassas till gemenskapens särskilda behov.

5. Fastställandet av normer kan få full effekt endast om dessa utan undantag tillämpas i samtliga saluföringsled och från och med avsändandet från produktionsområdet. Undantag får emellertid medges för viss verksamhet som antingen är mycket marginell och begränsad eller som äger rum i början av handelsledet eller för produkter som är avsedda för bearbetning. Möjligheten att brist kan uppstå eller att utbudet kan vara ovanligt rikligt bör även tas i beaktande. För att bättre garantera den kvalitet som krävs enligt normerna måste innehavaren av produkten vara ansvarig för att normerna respekteras. Konsumenternas krav i fråga om egenskaperna hos frukt och grönsaker medför särskilt att det är nödvändigt att i märkningen ange produkternas ursprung till och med detaljhandelsledet.

6. Vid produktion och saluföring av frukt och grönsaker måste miljöhänsyn tas såväl på odlingsnivå som när det gäller hantering av använt material och bortskaffande av produkter som härrör från produktionsprocessen, särskilt för att skydda vattenkvaliteten, upprätthålla den biologiska mångfalden och bevara landskapet.

7. Producentorganisationerna utgör grundvalen för den gemensamma organisationen av marknader, vilkas decentraliserade funktion de säkerställer på sin nivå. Inför en efterfrågan som ständigt blir mer koncentrerad framstår en samordning av utbudet från dessa organisationer av ekonomiska skäl som nödvändigare än någonsin för att stärka producenternas ställning på marknaden. Denna sammanläggning bör ske frivilligt och på ett ändamålsenligt sätt genom att de tjänster som en producentorganisation kan erbjuda sina medlemmar är omfattande och effektiva. Det är inte fråga om att ifrågasätta leverans av produkter till sådana producentorganisationer för specialiserade produkter som existerade innan den här förordningen trädde i kraft.

8. En producentorganisation som är avsedd att bidra till att förverkliga målen med den gemensamma organisationen av marknaden får erkännas av medlemsstaten endast om den uppfyller vissa villkor som den förpliktar sig och sina medlemmar att följa i enlighet med sina stadgar. De producentgrupper som önskar få ställning som producentorganisation i enlighet med denna förordning bör kunna få en övergångsperiod under vilken ekonomiskt nationellt stöd och gemenskapsstöd får beviljas från och med det att dessa grupper ålägger sig vissa förpliktelser och uppfyller dessa.

9. Det är lämpligt att fastställa en övergångsperiod för de producentorganisationer som redan erkänts i enlighet med förordning (EEG) nr 1035/72 (9) men som inte omedelbart kan uppfylla kraven för erkännande enligt den här förordningen. Sådana organisationer måste visa att de kan vidta de förändringar som är nödvändiga för detta ändamål.

10. För att göra producentorganisationerna ansvariga, i synnerhet för sina ekonomiska beslut, och för att användningen av de offentliga medel som ställs till deras förfogande skall inriktas på framtida utvecklingsmöjligheter, bör det fastställas på vilka villkor dessa medel får användas. Att producentorganisationerna genomför en samfinansiering av driftsfonder förefaller att vara en lämplig lösning.

11. För att driftsfonderna skall kunna existera och fungera väl är det nödvändigt att producentorganisationerna svarar för medlemmarnas hela frukt- och grönsaksproduktion.

12. För att det skall vara möjligt att bemästra gemenskapsutgifterna måste det stöd som beviljas de producentorganisationer som upprättar en driftsfond förses med ett tak.

13. För sådana områden där produktionen är svagt organiserad bör ytterligare ekonomiska bidrag från de enskilda staterna tillåtas. När det gäller medlemsstater som är särskilt missgynnade på den strukturella nivån måste dessa bidrag kunna ersättas av gemenskapen inom ramen för gemenskapsstödet.

14. För att ytterligare förstärka de åtgärder som producentorganisationerna eller deras sammanslutningar vidtar och för att säkerställa all önskvärd stabilitet på marknaden bör medlemsstaterna tillåtas att på vissa villkor utsträcka räckvidden av de regler som organisationen eller sammanslutningen av organisationer i den berörda regionen antagit för sina medlemmar till alla producenter i den regionen som inte är medlemmar, särskilt i fråga om produktion, avyttring och miljöskydd. Vissa kostnader till följd av utvidgningen av reglernas tillämpning kan, om de styrks, tas ut av de berörda producenterna från och med den tidpunkt då de gynnas av dennas effekter.

15. Branschorganisationer som bildas på initiativ av enskilda aktörer eller av aktörer som redan gått samman och som representerar en betydande del av de olika yrkeskategorierna inom frukt- och grönsakssektorn kan bidra till att större hänsyn tas till hur marknaden faktiskt fungerar och till att underlätta utvecklingen av det ekonomiska beteendet för att förbättra kunskapen om och organisationen av produktionen, liksom presentationen och saluföringen av produkterna. Eftersom dessa branschorganisationers åtgärder i allmänhet kan bidra till att förverkliga målen i artikel 39 i fördraget, särskilt de mål som gäller den nuvarande organisationen av marknaden, är det lämpligt att, efter att ha definierat de berörda åtgärdstyperna, ge medlemsstaterna möjlighet att ge ett särskilt erkännande till de organisationer som visar att de är representativa och som vidtar positiva åtgärder i förhållande till de ovan nämnda målen. Bestämmelserna i fråga om utvidgningen av de regler som antagits av organisationer eller sammanslutningar av producenter och fördelningen av de kostnader som följer av denna utvidgning bör, med hänsyn till de likartade målen, tillämpas även på branschorganisationer.

16. För att stabilisera priserna är det önskvärt att producentorganisationerna får intervenera på marknaden, särskilt genom beslut att inte bjuda ut vissa kvantiteter produkter till försäljning under vissa perioder. Ett sådant återtagande från marknaden får inte ses som en avsättningsmöjlighet som ersätter marknaden. Därför bör gemenskapsfinansieringen inte omfatta mer än en fastställd procent av produktionen och begränsas till en nedsatt ersättning, utan att detta påverkar utnyttjandet av driftsfonder för detta ändamål. I förenklingssyfte får det anses berättigat att fastställa en enhetlig och linjär gemenskapsersättning för varje produkt. För att få till stånd en nedsättning som i omfattning är jämförbar för alla produkter får vissa differentieringar anses nödvändiga.

17. Interventionsåtgärderna får full effekt endast om de produkter som återtas från marknaden inte åter släpps ut i den vanliga omsättningen för detta slag av produkter. Olika slag av ändamål eller användning som uppfyller detta villkor bör definieras i syfte att i största möjliga utsträckning undvika att återtagna produkter förstörs.

18. Den nya förvaltningen av återtagandena gör det möjligt att samtidigt upphäva gällande bestämmelser i fråga om följderna av tröskelöverskridanden. Det är dock rimligt att behålla denna princip under en övergångsperiod och att ge kommissionen befogenhet att genomföra den om behov skulle uppstå.

19. I förordning (EG) nr 3290/94 (10) fastställs de anpassningar och övergångsåtgärder som krävs inom jordbrukssektorn för att genomföra de avtal som har slutits inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, särskilt den nya ordningen för handel med tredje land inom frukt- och grönsakssektorn. Bestämmelserna i bilaga XIII till den nämnda förordningen skall införas i den här förordningen. Om produkter som importeras till gemenskapen är avsedda för bearbetningsindustrin, skall de dock inte säljas i konsignation. Kontrollen av ingångspriset kan följaktligen göras med hjälp av andra komponenter än ett schablonvärde. Den ifrågavarande bestämmelsen bör kompletteras i detta hänseende.

20. Reglerna för den gemensamma organisationen av marknaden bör iakttas av alla de aktörer för vilka de gäller, annars kommer reglernas verkan att snedvridas med alla de konsekvenser detta medför, såväl för användningen av offentliga medel som för konkurrensen mellan aktörerna. Gemenskapen bör därför inrätta ett särskilt kontrollorgan inom denna sektor. Av både budget- och effektivitetsskäl bör detta kontrollorgan bestå av tjänstemän vid kommissionen och eventuellt av andra tjänstemän. Det är även nödvändigt att föreskriva gemenskapssanktioner för att säkerställa att den nya ordningen tillämpas på samma sätt i hela gemenskapen.

21. En av de nödvändiga förutsättningarna för en riktig förvaltning av den gemensamma organisationen av marknaden är mycket ingående kunskaper om marknaden. Därför bör nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå detta.

22. Den inre marknadens funktion skulle kunna äventyras av vissa slag av stöd. De bestämmelser i fördraget som gör det möjligt att bedöma stöd som beviljats av medlemsstaterna och att förbjuda stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden bör därför tillämpas inom den sektor som avses med denna förordning.

23. Den gemensamma organisationen av marknaden inom sektorn bör samtidigt, och på ett lämpligt sätt, beakta de mål som anges i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

24. För att underlätta genomförandet av bestämmelserna i den här förordningen bör ett förfarande fastställas som innebär ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom ramen för en förvaltningskommitté.

25. För att en särskilt ogynnsam konjunktur inom hasselnötssektorn skall kunna bemästras är det viktigt att ett schablonbidrag beviljas med avseende på de hasselnötter som skördas under regleringsåren 1997/1998, 1998/1999 och 1999/2000.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Genom denna förordning inrättas en gemensam organisation av marknaden för frukt och grönsaker.

2. Den gemensamma organisationen avser följande produkter:

>Plats för tabell>

3. Regleringsåren för de produkter som anges i punkt 2 skall, om det visar sig nödvändigt, fastställas enligt förfarandet i artikel 46.

AVDELNING I Klassificering av produkter

Artikel 2

1. Produkter avsedda att levereras färska till konsumenterna får klassificeras i enlighet med ett system med normer.

2. Normerna för de färska frukter och grönsaker som räknas upp i bilaga I skall antas enligt det i artikel 46 angivna förfarandet för genomförandet av den gemensamma organisationen av marknaden. Härvid skall de EEG/FN-normer beaktas som rekommenderas av arbetsgruppen för standardisering av lättfördärvliga produkter samt för kvalitetsförbättring som har inrättats vid Ekonomiska kommissionen för Europa.

Tills nya normer har antagits, skall de normer som definierats i enlighet med artikel 2 i förordning (EEG) nr 1035/72 tillämpas.

3. Kommissionen får i enlighet med det förfarande som anges i artikel 46 utvidga förteckningen i bilaga I till att omfatta även andra produkter.

Artikel 3

1. Innehavaren av produkter för vilka normer antas får inte i försäljningssyfte ställa ut eller utbjuda till försäljning, sälja, leverera eller på annat sätt saluföra dessa produkter inom gemenskapen om de inte uppfyller dessa normer. Han är ansvarig för att normerna följs.

Medlemsstaterna får dock undanta följande produkter från skyldigheten att uppfylla dessa normer eller vissa bestämmelser:

a) Produkter som ställs ut eller utbjuds till försäljning, säljs, levereras eller på annat sätt saluförs av producenten på försäljningsställen för partihandel, särskilt på produktionsmarknader som är belägna i produktionsområdet.

b) Produkter som transporteras från dessa försäljningsställen för partihandel till sorterings- eller paketeringscentraler eller lagercentraler belägna i samma produktionsområde.

Vid tillämpning av andra stycket skall den berörda medlemsstaten till kommissionen anmäla de åtgärder som den har vidtagit i detta syfte.

2. Följande produkter behöver inte uppfylla normerna inom produktionsområdet:

a) Produkter som säljs eller levereras av producenten till sorterings- eller paketeringscentraler eller lagercentraler eller som transporteras från producentens anläggning till sådana centraler.

b) Produkter som transporteras från lagercentraler till sorterings- eller paketeringscentraler.

3. Följande produkter behöver inte uppfylla normerna:

a) Produkter som transporteras till bearbetningsanläggningar under förutsättning att lägsta kvalitetskrav för produkter avsedda för industriell bearbetning fastställs enligt förfarandet i artikel 46.

b) Produkter som överlåts till konsumenter för deras personliga bruk av producenten på hans anläggning.

c) Efter av kommissionen på begäran av en medlemsstat enligt förfarandet i artikel 46 fattat beslut, produkter från en viss region som säljs i detaljhandeln i denna region i en omfattning som motsvarar en allmänt känd traditionell lokal konsumtion.

4. Bevis skall läggas fram för att de produkter som avses i punkt 2 och punkt 3 a uppfyller de fastställda villkoren, särskilt vad gäller deras mål.

Artikel 4

Om det råder extrem brist eller utbudet är extremt stort så att de produkter som överensstämmer med normerna inte kan täcka eller avsevärt överstiger konsumtionsbehoven skall undantag från tillämpningen av dessa normer enligt förfarandet i artikel 46 beviljas under iakttagande av gemenskapens internationella åtaganden och för en begränsad period.

Artikel 5

1. De uppgifter i fråga om märkning som föreskrivs i normerna skall anges läsligt och synligt på någon av förpackningens sidor, antingen direkt på förpackningen med outplånlig skrift, eller med hjälp av en etikett som utgör en del av förpackningen eller är stadigt fästad vid förpackningen.

2. I fråga om varor som saluförs i bulk och lastas direkt ombord på ett transportmedel skall de uppgifter som avses i punkt 1 anges i ett dokument som åtföljer varan eller på ett anslag som placeras synligt inne i transportmedlet.

Artikel 6

När produkterna bjuds ut till försäljning i förpackning på detaljhandelsstadiet skall de föreskrivna uppgifterna i fråga om märkning anges läsligt och tydligt.

När det gäller färdigpackade produkter enligt direktiv 79/112/EEG (11) skall nettovikten anges förutom allt det som skall anges enligt normerna. För produkter som normalt säljs styckevis skall skyldigheten att ange nettovikten dock inte tillämpas om man tydligt kan se hur många de är och räkna dem utan att öppna förpackningen eller om antalet anges på märkningen.

Produkterna behöver inte presenteras i förpackning under förutsättning att detaljhandlaren förser de varor som saluförs med en skylt som med tydliga och läsliga bokstäver anger de uppgifter som föreskrivs i normerna rörande

- sort,

- produktens ursprung,

- klassificering.

Artikel 7

I syfte att konstatera om de produkter för vilka normer har antagits uppfyller bestämmelserna i artiklarna 3 6 skall kontroller utföras i form av stickprov i samtliga handelsled liksom under transport av de organ som varje medlemsstat utser i enlighet med bestämmelserna i avdelning VI.

Denna kontroll skall företrädesvis utföras före avsändningen från produktionsområdena, vid förpackning eller lastning av varorna.

Medlemsstaterna skall till övriga medlemsstater och till kommissionen anmäla vilka organ de har utsett att ansvara för kontrollen.

Artikel 8

1. De produkter för vilka normer har antagits får importeras från tredje land endast om de överensstämmer med dessa normer eller normer som åtminstone är likvärdiga.

2. Artiklarna 3 7 skall tillämpas på produkter som importeras till gemenskapen efter det att tullförfarandena vid import har fullgjorts i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser om tull.

Artikel 9

1. De produkter för vilka normer har antagits får exporteras till tredje land endast om de överensstämmer med dessa normer.

Undantag får dock beviljas enligt förfarandet i artikel 46, med hänsyn till marknadernas krav i destinationslandet.

2. De produkter som är avsedda för export till tredje land skall underkastas kontroll av överensstämmelse med normerna innan de lämnar gemenskapens tullområde.

Artikel 10

De åtgärder som syftar till att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna i denna avdelning skall fastställas enligt förfarandet i artikel 46.

Dessa åtgärder får, i fråga om produkter som är avsedda att importeras till gemenskapen, omfatta godkännande av officiella kontrollorgan i det exporterande tredje landet.

AVDELNING II Producentorganisationer

Artikel 11

1. I denna förordning avses med producentorganisation varje juridisk person

a) som har bildats på eget initiativ av producenter av följande kategorier av de produkter som anges i artikel 1.2:

i) Frukt och grönsaker.

ii) Frukt.

iii) Grönsaker.

iv) Produkter avsedda för bearbetning.

v) Citrusfrukter.

vi) Nötter.

vii) Svamp.

b) särskilt i syfte att

1) säkerställa produktionsplaneringen och anpassa denna till efterfrågan, särskilt vad gäller kvantitet och kvalitet,

2) främja koncentrationen av utbudet och avyttring av medlemmarnas produktion,

3) minska produktionskostnaderna och stabilisera produktionspriserna,

4) främja odlings- och produktionsmetoder och en avfallshantering som är miljövänlig, särskilt för att skydda kvaliteten på vatten, mark och landskap, samt för att bevara och/eller främja den biologiska mångfalden.

c) vars stadgar särskilt ålägger de sammanslutna producenterna att

1) tillämpa de regler som producentorganisationen antagit vad gäller kännedom om produktionen, produktion, saluföring och miljöskydd,

2) i fråga om varje enskild kategori av de produkter som anges i punkt a för en bestämd anläggning inte vara medlem av mer än en av de producentorganisationer, som avses i punkt a,

3) sälja hela sin produktion genom förmedling av producentorganisationen.

Om producentorganisationen tillåter det och på de villkor som denna fastställer får dock de sammanslutna producenterna

- sälja högst 25 % av sin produktion om det gäller de organisationer för producenter av frukt och grönsaker som avses i a i och högst 20 % om det gäller producenter som är medlemmar av andra slag av producentorganisationer, från sin anläggning direkt till konsumenter för deras personliga bruk, och dessutom

- själva eller genom förmedling av en annan producentorganisation, som deras egen organisation utser, saluföra produkter som utgör en marginell kvantitet i förhållande till den kvantitet som den egna organisationen kan saluföra,

- genom förmedling av en annan producentorganisation, som deras egen organisation utser, saluföra produkter som på grund av sina egenskaper inte i första hand utgör den huvudsakliga kommersiella verksamheten hos den egna organisationen,

- enligt förfarandet i artikel 46 vara berättigade att undantagsvis, i successivt avtagande omfattning och under en övergångsperiod fram till den 31 december 1999 sluta avtal direkt med företag för bearbetning av vissa produkter,

4) tillhandahålla de uppgifter som producentorganisationen begärt för statistiska ändamål och som kan gälla särskilt arealer, skörd, avkastning och direktförsäljning,

5) betala de ekonomiska bidrag som fastställs i stadgarna för inrättande och förvaltning av den driftsfond som avses i artikel 15,

d) i vars stadgar fastställs

1) bestämmelser för fastställande, antagande och ändring av de regler el som avses i c 1,

2) medlemsavgifter som medlemmarna skall åläggas att betala för finansieringen av producentorganisationen,

3) regler som på ett demokratiskt sätt säkerställer att de sammanslutna producenterna har kontrollen över organisationen och beslutsförfarandet,

4) påföljder vid överträdelse av stadgarna, särskilt om de ekonomiska bidragen inte betalas, eller de regler som producentorganisationen har fastställt inte följs,

5) regler för antagande av nya medlemmar, särskilt en minsta tid för medlemskap,

6) de regler om bokföring och budget som är nödvändiga för att organisationen skall fungera, och

e) som har erkänts av den berörda medlemsstaten i enlighet med villkoren i punkt 2.

2. Medlemsstaterna skall, vad gäller producentorganisationer enligt denna förordning, på följande villkor erkänna producentgrupper som ansöker om detta:

a) De motsvarar kraven i punkt 1 och kan i detta syfte, tillsammans med övrigt underlag, visa att de har ett lägsta antal producenter som medlemmar och en lägsta kvantitet avsättningsbar produktion, som skall fastställas enligt förfarandet i artikel 46.

b) De erbjuder tillräckliga garantier i fråga om verksamhetens genomförande, varaktighet och effektivitet.

c) De gör det faktiskt möjligt för medlemmarna att få det tekniska stöd som behövs för att införa miljövänliga odlingsmetoder.

d) De ställer faktiskt till medlemmarnas förfogande de tekniska hjälpmedel som behövs för lagring, förpackning och saluföring av produkter samt säkerställer en kommersiell, bokföringsmässig och budgetmässig förvaltning som lämpar sig för de uppgifter de åtagit sig.

3. Medlemsstaterna kan även som producentorganisation enligt den här förordningen erkänna andra producentorganisationer än de som anges i punkt 1 a och som existerade före den här förordningens ikraftträdande och som är erkända producentorganisationer enligt förordning (EEG) nr 1035/72 innan den här förordningen börjar tillämpas.

När medlemsstaterna tillämpar första stycket och erkänner ovan nämnda producentorganisationer skall de krav tillämpas som anges i punkt 1, med undantag för punkt a, och om det är lämpligt, punkt C 2, och i punkt 2.

Artikel 12

1. Medlemsstaterna skall

a) efter det att ansökan och relevant underlag har lämnats in, besluta om huruvida erkännande skall beviljas inom tre månader,

b) vid behov utföra regelbundna kontroller för att fastställa om producentorganisationerna uppfyller villkoren för erkännande samt fastställa de sanktioner som skall tillämpas om organisationerna inte uppfyller villkoren och vid behov besluta att återkalla erkännandet,

c) inom två månader till kommissionen anmäla varje beslut om beviljande av eller avslag på en ansökan om erkännande eller om återkallelse av ett erkännande.

2. På vilket sätt och hur ofta medlemsstaterna skall lämna kommissionen en rapport om producentorganisationernas verksamhet skall fastställas enligt förfarandet i artikel 46.

Kommissionen skall genom kontroller i enlighet med avdelning VI säkerställa att bestämmelserna i artikel 11 och i punkt 1 b i den här artikeln följs genom kontroller som utförs i enlighet med avdelning VI och efter sådan kontroll i förekommande fall begära att medlemsstaten återkallar erkännandet.

Artikel 13

1. De producentorganisationer som före den här förordningens ikraftträdande har erkänts med stöd av förordning (EEG) nr 1035/72, och som inte utan en övergångsperiod kan erkännas med stöd av artikel 11 i den här förordningen, skall omfattas av bestämmelserna i avdelning IV under två år efter ikraftträdandet, om dessa organisationer uppfyller kraven i de nämnda artiklarna i förordning (EEG) nr 1035/72.

2. De två år som avses i punkt 1 skall utsträckas till fem år under förutsättning att den berörda organisationen

a) på en fastställd dag före utgången av den period som avses i punkt 1 överlämnar en åtgärdsplan i syfte att erhålla ett erkännande i enlighet med bestämmelserna i artikel 11.2 till den medlemsstat som skall bevilja eller avslå ansökan,

b) vid överlämnandet av åtgärdsplanen visar att den har inrättat en driftsfond i enlighet med artikel 15,

c) förpliktar sig, att under sådant påföljdsansvar som medlemsstaten skall fastställa, genomföra åtgärdsplanen före utgången av de fem åren.

3. Den producentorganisation som, oavsett skäl eller tidpunkt, inte längre uppfyller villkoren i punkt 2 skall förlora sin status som sådan i enlighet med villkoren i artikel 12.1 b.

Första stycket skall dock tillämpas utan att det påverkar de individuella rättigheter som en producentorganisation kan ha erhållit enligt med bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1035/72.

Artikel 14

1. Nya producentgrupper, eller producentgrupper som inte har erkänts i enlighet med förordning (EEG) nr 1035/72 före den här förordningens ikraftträdande, får omfattas av en övergångsperiod på högst fem år för att kunna uppfylla villkoren som avses i artikel 11.

I detta syfte skall de till medlemsstaten överlämna en plan för erkännande i flera steg; godkännandet av planen inleder den tidsfrist på fem år som avses i första stycket och har samma verkan som ett förhandserkännande.

2. Medlemsstaterna får under de fem år som följer efter förhandserkännandet bevilja sådana producentgrupper som avses i punkt 1

a) stöd för att uppmuntra dem att konstituera sig och för att underlätta deras administrativa verksamhet,

b) stöd, direkt eller genom förmedling av kreditinstitut, i form av särskilda lån som är avsedda att täcka en del av de investeringar som krävs för att uppnå erkännande och som i detta syfte anges i den erkännandeplan som avses i punkt 1 andra stycket.

3. Det stöd som avses i punkt 2 skall ersättas av gemenskapen i enlighet med artikel 52.2 och 52.3.

4. Innan medlemsstaten beviljar förhandserkännande skall den informera kommissionen om sin avsikt att göra det och de ekonomiska följderna av detta.

5. Att en producentgrupp överlämnar en erkännandeplan till en medlemsstat innebär för gruppens del att den förbinder sig att underkasta sig nationella kontroller och gemenskapskontroller som utförs i enlighet med avdelning VI, särskilt vad gäller korrekt förvaltning av offentliga medel.

6. Medlemsstaterna skall fastställa de påföljder som skall tillämpas på producentgrupper som inte uppfyller sina åtaganden.

7. De tillämpningsföreskrifter som antas enligt artikel 48 för att genomföra den här artikeln skall innefatta bestämmelser som säkerställer att det stöd som betalas till de portugisiska producentorganisationerna, uttryckt i procent av värdet av producentorganisationens saluförda produktion, än det som följer av förordning (EEG) nr 746/93 (12).

Artikel 15

1. På de villkor som anges i denna artikel skall ett ekonomiskt gemenskapsstöd beviljas de producentorganisationer som inrättar en driftsfond.

Denna fond skall finansieras genom faktiska ekonomiska bidrag från medlemsproducenterna som grundas på de kvantiteter eller det värde av frukt och grönsaker som faktiskt saluförs på marknaden och genom det ekonomiska stöd som avses i första stycket.

2. Den driftsfond som avses i punkt 1 är avsedd

a) att finansiera återtaganden från marknaden på de villkor som anges i punkt 3,

b) att finansiera ett verksamhetsprogram som skall överlämnas till de behöriga nationella myndigheterna och godkännas av dessa med tillämpning av artikel 16.1.

Denna fond får användas, helt eller delvis, till finansiering av den åtgärdsplan som lagts fram av de producentorganisationer som avses i artikel 13.

3. Utnyttjande av driftsfonden för att finansiera återtaganden från marknaden får ske endast om ett verksamhetsprogram har godkänts av de behöriga nationella myndigheterna. Utnyttjandet får ske i någon eller några av följande former:

a) Utbetalning av kompensation för återtagande för sådana produkter som inte återfinns i bilaga II som motsvarar gällande normer, om sådana normer har fastställts med tillämpning av artikel 2.

b) Beviljande av ett tillägg till gemenskapens ersättning för återtagande.

Medlemsstaterna får fastställa en högsta nivå för kompensationen eller tillägget; det tilläggsbelopp som fastställs på detta sätt får dock inte, sammantaget med gemenskapsersättningen för återtagande, överskrida gränsen för det högsta återköpspris som gäller för regleringsåret 1995/96 i enlighet med artikel 16.3 a, artiklarna 16 a och 16 b och artikel 18.1 a första strecksatsen i förordning (EEG) nr 1035/72.

Den andel av driftsfonden som får användas till finansiering av återtagande får inte överskrida 60 % under det första året, 55 % under det andra året, 50 % under det tredje året, 45 % under det fjärde året, 40 % under det femte året och 30 % från och med det sjätte året, räknat från den dag då de behöriga nationella myndigheterna godkänner det första verksamhetsprogram som överlämnats av den berörda producentorganisationen och godkänts av dessa myndigheter.

De gränser som avses i artikel 23.3, 23.4 och 23.5 skall tillämpas för de återtaganden som avses ovan under a första stycket i denna punkt.

4. Det verksamhetsprogram som avses i punkt 2 b skall

a) avse flera av de mål som avses i artikel 11.1 b och andra mål, bl.a. följande: att förbättra produkternas kvalitet, öka deras handelsvärde, främja konsumenternas intresse för produkterna, ta fram ett sortiment av ekologiska produkter, främja integrerad produktion eller andra produktionsmetoder som tar hänsyn till miljön, minska återtagandena,

b) omfatta åtgärder som är avsedda att utveckla de sammanslutna producenternas användning av miljövänlig teknik, både i fråga om odlingsmetoder och om hantering av använt material.

Med miljövänlig teknik menas framför allt sådan teknik som gör det möjligt att uppnå målen i artikel 1 a c i förordning (EEG) nr 2078/92 (13).

c) Innehålla en ekonomisk uppskattning av de tekniska hjälpmedel och mänskliga resurser som krävs för att säkerställa kontroll av att normer och bestämmelser om växtskydd samt bestämmelser om högsta tillåtna resthalter iakttas.

5. Det ekonomiska stöd som avses i punkt 1 skall motsvara summan av de ekonomiska bidrag som nämns i den punkten, och som faktiskt betalats in, och skall begränsas till 50 % av beloppet för de utgifter som verkställts med tillämpning av punkt 2.

Denna procentsats skall höjas till 60 % om ett verksamhetsprogram eller en del av ett verksamhetsprogram läggs fram

a) av flera producentorganisationer i gemenskapen, med verksamhet i skilda medlemsstater, för gränsöverskridande verksamhet, med undantag av sådan verksamhet som avses i punkt 2 a, eller

b) av en eller flera producentorganisationer för verksamhet som skall bedrivas över branschgränserna.

Taket för det ekonomiska stödet skall dock vara högst 4 % av värdet av varje producentorganisations saluförda produktion, om det totala ekonomiska stödbeloppet utgör mindre än 2 % av samtliga producentorganisationers totala omsättning. För att se till att denna gräns iakttas kommer ett förskott på 2 % att betalas ut och resten av stödet kommer att beviljas så snart som det totala beloppet av ansökningar om stöd är känt. Från och med 1999 skall en höjning ske från 4 % till 4,5 % samtidigt som procentsatsen av den totala omsättningen höjs från 2 % till 2,5 %.

6. I de områden inom gemenskapen där producenterna är organiserade i särskilt ringa grad kan medlemsstaterna, efter en vederbörligen motiverad begäran, tillåtas ge ett nationellt ekonomiskt stöd till producentorganisationerna motsvarande högst hälften av producenternas bidrag. Detta stöd skall föras till driftsfonden.

I de medlemsstater där mindre än 15 % av produktionen av frukt, och grönsaker saluförs genom producentorganisationer och där produktionen av frukt och grönsaker motsvarar minst 15 % av den totala jordbruksproduktionen kan stödet i första stycket på begäran av den berörda medlemsstaten återbetalas genom gemenskapens stödram.

Artikel 16

1. Det verksamhetsprogram som avses i artikel 15.2 b skall överlämnas till de behöriga nationella myndigheterna som skall godkänna eller avslå detta eller begära ändringar, med iakttagande av bestämmelserna i denna förordning.

Medlemsstaterna skall utarbeta nationella villkor för utarbetande av anbudsvillkor i fråga om de åtgärder som avses i artikel 15.4 b. De skall överlämna utkastet till dessa villkor till kommissionen som kan begära ändringar inom en frist på tre månader om den konstaterar att utkastet inte gör det möjligt att uppnå de mål som fastställs i artikel 130r i fördraget och i gemenskapens åtgärdsprogram för miljön och för en hållbar utveckling.

2. Senast före varje års utgång skall producentorganisationerna till medlemsstaten anmäla den beräknade storleken på driftsfonden för påföljande år och överlämna lämpligt underlag grundat på prognoserna för verksamhetsprogrammet, utgifterna för innevarande och eventuellt föregående år och, om så är nödvändigt, på uppskattningar av produktionskvantiteterna för nästa år. Medlemsstaten skall före den 1 januari påföljande år underrätta producentorganisationen om den beräknade storleken på det ekonomiska stödet i enlighet med de gränser som fastställs i artikel 15.5.

Det ekonomiska stödet skall betalas ut på grundval av utgifterna för de åtgärder som avses i verksamhetsprogrammet. För samma åtgärder får förskott beviljas mot att garanti eller säkerhet ställs.

I början av varje år och senast den 31 januari skall producentorganisationen meddela medlemsstaten det definitiva utgiftsbeloppet för föregående år och bifoga nödvändiga verifikationer för att kunna få återstoden av det ekonomiska gemenskapsstödet.

3. En sammanslutning av producentorganisationer som erkänts av den berörda medlemsstaten får i sina medlemsorganisationers ställe förvalta deras driftsfonder i enlighet med artikel 15.1 och utarbeta, genomföra och överlämna de verksamhetsprogram som avses i artikel 15.2 b. I sådana fall skall sammanslutningen vara mottagare av det ekonomiska stödet och lämna de upplysningar som avses i punkt 2 i den här artikeln.

4. Verksamhetsprogrammet och dess finansiering genom å ena sidan producenterna och producentorganisationerna och å andra sidan gemenskapsfonder skall vara fleråriga och avse minst tre men högst fem år.

5. Att en producentorganisation eller, med tillämpning av punkt 3, en sammanslutning av producentorganisationer överlämnar ett verksamhetsprogram till en medlemsstat innebär för organisationens eller sammanslutningens del att den förbinder sig att underkasta sig nationella kontroller och gemenskapskontroller i enlighet med avdelning VI, särskilt vad gäller en riktig förvaltning av allmänna medel.

Artikel 17

Om de allmänna styrmedlen för den gemensamma organisationen av marknaden visar sig vara otillräckliga eller olämpliga för de produkter i artikel 1.2 som har stor ekonomisk eller ekologisk, lokal eller regional betydelse, och som är utsatta för varaktiga svårigheter på gemenskapsmarknaden, särskilt på grund av en hård internationell konkurrens, får särskilda åtgärder för att öka konkurrenskraften och främja dessa produkter beslutas i enlighet med förfarandet i artikel 46.

Artikel 18

1. Om en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer med samma regler som är verksam i en viss ekonomisk sektor i fråga om en produkt anses vara representativ för produktionen och producenterna inom den sektorn, får den berörda medlemsstaten, på begäran av denna organisation eller sammanslutning, för de producenter som är etablerade inom denna sektor och som inte tillhör den organisationen eller sammanslutningen, göra följande regler tvingande

a) de regler som avses i artikel 11.1 c 1,

b) de regler för återtagande som har antagits av den berörda organisationen eller sammanslutningen.

Detta skall ske under förutsättning att dessa regler

- har gällt i minst ett regleringsår,

- anges i den uttömmande förteckningen i bilaga III,

- är tvingande under högst tre regleringsår.

2. I denna artikel avses med ekonomisk sektor ett geografiskt område som består av produktionsområden som gränsar till varandra eller ligger nära varandra och där produktions- och saluföringsvillkoren är enhetliga.

3. En producentorganisation eller sammanslutning av producentorganisationer anses vara representativ i den mening som avses i punkt 1 om den omfattar minst två tredjedelar av producenterna i den ekonomiska sektor där den är verksam och omfattar minst två tredjedelar av produktionen i den sektorn.

4. De regler som har gjorts tvingande för samtliga producenter i en viss ekonomisk sektor

a) får inte påverka övriga producenter vare sig i medlemsstaten eller inom övriga gemenskapen negativt,

b) skall, som inte annat följer av dessa regler, inte vara tillämpliga på produkter som levereras för bearbetning inom ramen för ett avtal som undertecknats före regleringsårets början, med undantag för de regler för kunskap om produktionen som anges i punkt 1 a,

c) får inte strida mot gällande gemenskapslagstiftning och gällande nationell lagstiftning.

5. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål till kommissionen överlämna de regler som de har gjort tvingande för samtliga producenter i en viss ekonomisk sektor. Dessa regler skall offentliggöras i C-utgåvan av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Kommissionen skall besluta att medlemsstaten skall upphäva den utvidgning av reglerna som den beslutat i följande fall:

a) Om kommissionen konstaterar att utvidgningen medför att konkurrensen i fråga om en väsentlig andel av den inre marknaden blir utesluten, att den har en negativ inverkan på det fria handelsutbytet eller äventyrar de mål som anges i artikel 39 i fördraget.

b) Om kommissionen konstaterar att artikel 85.1 i fördraget är tillämplig på det avtal, det beslut eller de samordnade förfaranden som utvidgningen grundar sig på. Det beslut som kommissionen fattar med hänsyn till detta avtal, detta beslut eller detta samordnade förfarande skall tillämpas först från och med dagen för detta konstaterande.

c) Om kommissionen, efter de kontroller som utförts i efterhand i enlighet med avdelning VI, konstaterar att bestämmelserna i denna artikel inte följts.

6. Om punkt 1 tillämpas får den berörda medlemsstaten, om underlag framläggs, besluta att producenter som inte är medlemmar skall betala organisationen, eller i förekommande fall sammanslutningen, den del av det ekonomiska bidrag som lämnas av de producenter som är medlemmar och som är avsedd att täcka

a) de administrativa kostnader som uppkommer genom tillämpning av den ordning som avses i punkt 1,

b) kostnaderna för forskning, marknadsundersökningar och försäljningskampanjer som genomförs av organisationen eller sammanslutningen och som gynnar hela produktionen i den berörda sektorn.

7. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna en förteckning över de ekonomiska sektorer som avses i punkt 2. Inom en månad efter överlämnandet skall kommissionen godkänna förteckningen eller, efter samråd med den berörda medlemsstaten, besluta om de ändringar som denna bör göra i förteckningen. Den godkända förteckningen skall offentliggöras i C-utgåvan av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

AVDELNING III Branschorganisationer och branschavtal

Artikel 19

1. I denna förordning avses med erkända branschorganisationer, nedan kallade "branschorganisationer", varje juridisk person

a) som förenar företrädare för näringsverksamhet med anknytning till produktion och/eller saluföring och/eller bearbetning av de produkter som avses i artikel 1.2,

b) som har bildats på initiativ av samtliga eller några av de organisationer eller sammanslutningar som den består av,

c) som i en eller flera gemenskapsregioner bedriver flera av följande verksamheter, med beaktande av konsumentintressena:

- Att förbättra kunskapen om och insynen i produktionen och marknaden.

- Att bidra till att utsläppandet på marknaden av frukt och grönsaker samordnas på ett bättre sätt, särskilt genom marknadsundersökningar och marknadsstudier.

- Att utarbeta standardavtal som är förenliga med gemenskapens regler.

- Att arbeta för en ökad uppskattning av frukt och grönsaker.

- Att skaffa fram upplysningar och undersökningar som behövs för att inrikta produktionen på produkter som är bättre anpassade till marknadens krav och konsumenternas smak och förväntningar, särskilt i fråga om produkternas kvalitet och miljöskydd.

- Att främja forskning för att finna metoder som gör det möjligt att begränsa användningen av växtskyddsmedel och andra produktionselement och som säkerställer produktkvalitet och mark- och vattenskydd.

- Att använda metoder och medel för att förbättra produkternas kvalitet.

- Uppskattning och skydd av ekologiskt jordbruk och ursprungs- och kvalitetsbeteckningar samt geografiska beteckningar.

- Att främja integrerad produktion eller andra produktionsmetoder som tar hänsyn till miljön.

- Att, i fråga om de regler för produktion och saluföring som anges i bilaga III, fastställa regler som är strängare än reglerna in gemenskapens lagstiftning eller i nationell lagstiftning.

d) som har erkänts i enlighet med villkoren som anges i punkt 2.

2. Om medlemsstatens struktur berättigar till det får medlemsstaterna som branschorganisation i denna förordnings mening erkänna de organisationer som är etablerade inom deras territorium och som ansöker härom, under förutsättning att

a) de bedriver sin verksamhet i en eller flera regioner inom detta territorium,

b) de representerar en väsentlig andel av produktionen och/eller saluföringen och/eller bearbetningen av frukt och grönsaker och av bearbetade produkter av frukt och grönsaker i de berörda regionerna och, i de fall då flera regioner berörs, har en längsta representativitet i fråga om var och en av de branscher de representerar i var och en av de berörda regionerna,

c) de bedriver flera av de verksamheter som avses i punkt 1 c,

d) de inte själva bedriver vare sig produktions-, bearbetnings- eller saluföringsverksamhet i fråga om frukt och grönsaker eller bearbetade produkter av frukt och grönsaker,

e) de inte utför sådan verksamhet som avses i artikel 20.3.

3. Före erkännandet skall medlemsstaterna till kommissionen anmäla vilka branschorganisationer som har lämnat in ansökan om erkännande med alla relevanta uppgifter om dessa organisationers representativitet och om de olika verksamheter som dessa bedriver liksom alla andra nödvändiga bedömningsgrunder.

Kommissionen kan framföra invändningar mot erkännandet inom två månader räknat från mottagandet av en sådan anmälan.

4. Medlemsstaterna skall

a) besluta om erkännande skall beviljas inom tre månader från det att ansökan åtföljd av fullständigt underlag lämnades in,

b) regelbundet kontrollera om branschorganisationerna uppfyller villkoren för erkännande, om villkoren inte iakttas fastställa de påföljder som är tillämpliga på sådana organisationer och om nödvändigt besluta att återkalla deras erkännande,

c) återkalla erkännandet om

i) villkoren för erkännandet, enligt denna förordning, inte längre är uppfyllda,

ii) branschorganisationen bryter mot något av förbuden i artikel 20.3, utan att det påverkar tillämpningen av straffrättsliga påföljder enligt den nationella lagstiftningen,

iii) branschorganisationen försummar den anmälningsskyldighet som nämns i artikel 20.2,

d) inom två månader till kommissionen anmäla varje beslut att bevilja eller avslå en ansökan om erkännande eller om återkallelse av ett erkännande.

5. Reglerna för hur och hur ofta medlemsstaterna skall rapportera till kommissionen om branschorganisationernas verksamhet skall fastställas enligt förfarandet i artikel 46.

Kommissionen skall säkerställa att bestämmelserna i punkt 2 och i punkt 4 b följs genom kontroller som skall utföras i enlighet med avdelning VI och får i förekommande fall, efter sådan kontroll, begära att medlemsstaterna återkallar ett erkännande.

6. Ett erkännande innebär tillstånd att bedriva sådan verksamhet som anges i punkt 1 c, på de villkor som anges i den här förordningen.

7. Kommissionen skall ombesörja offentliggörandet i C-utgåvan av Europeiska gemenskapernas officiella tidning av de erkända branschorganisationerna, med angivande av ekonomisk sektor eller verksamhetsområde samt av de åtgärder som genomförs i enlighet med artikel 21. Även återkallanden av erkännanden skall offentliggöras.

Artikel 20

1. Med avvikelse från artikel 1 i förordning nr 26 (14) kan artikel 85.1 i fördraget inte tillämpas på de avtal, beslut och samordnade förfaranden som de erkända branschorganisationerna genomför för att förverkliga de åtgärder som anges i artikel 19.1 c.

2. Punkt 1 är tillämplig endast om

- avtalen, besluten och de samordnade förfarandena anmälts till kommissionen, och

- kommissionen inom två månader efter det att den har mottagit allt det underlag som är nödvändigt för att göra en bedömning inte har funnit att avtalen, besluten eller de samordnade förfarandena är oförenliga med gemenskapens bestämmelser.

Avtalen, besluten och de samordnade förfarandena får inte träda i kraft förrän denna period löpt ut.

3. Avtal, beslut och samordnade förfaranden skall under alla omständigheter förklaras vara oförenliga med gemenskapens bestämmelser om de

- kan leda till någon form av uppdelning av marknaderna inom gemenskapen,

- kan medföra att den gemensamma organisationen av marknaden störs,

- kan medföra en snedvridning av konkurrensen som inte är nödvändig för att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitik som branschåtgärderna syftar till,

- innebär ett fastställande av priser, utan att det påverkar branschorganisationernas åtgärder i samband med tillämpningen av särskilda bestämmelser i gemenskapslagstiftningen,

- kan innebära diskriminering eller sätta konkurrensen ur spel för en betydande del av produkterna i fråga.

4. Om kommissionen, sedan den tvåmånadersperiod som anges i punkt 2 första stycket andra strecksatsen löpt ut, finner att de villkor som gäller för tillämpning av denna förordning inte har uppfyllts, skall den fatta ett beslut med innebörden att artikel 85.1 i fördraget är tillämplig på det berörda avtalet, beslutet eller samordnade förfarandet.

Kommissionens beslut får inte träda i kraft före det datum då den berörda branschorganisationen underrättas om beslutet, såvida inte branschorganisationen har lämnat felaktiga uppgifter eller missbrukat det undantag som anges i punkt 1.

5. Om fleråriga avtal ingås skall den föregående anmälningen för det första året gälla för de följande åren av avtalet; kommissionen får emellertid på de villkor som anges i punkt 4 när som helst på eget initiativ eller på begäran från någon medlemsstat avge ett yttrande om oförenlighet.

Artikel 21

1. Om en branschorganisation som är verksam i en eller flera fastställda regioner i en medlemsstat i fråga om en viss produkt anses vara representativ för produktionen och/eller saluföringen och/eller bearbetningen av denna produkt får den berörda medlemsstaten på begäran av denna organisation och under en begränsad tid föreskriva att vissa avtal, beslut eller samordnade förfaranden som sluts inom ramen för denna organisation skall vara tvingande för de aktörer, även enskilda aktörer, som bedriver verksamhet i den eller de berörda regionerna men inte är medlem av organisationen.

2. En branschorganisation skall anses vara representativ i den mening som avses i punkt 1 om den omfattar minst två tredjedelar av produktionen och/eller saluföringen och/eller bearbetningen av den berörda produkten eller de berörda produkterna i den eller de aktuella regionerna i en medlemsstat. Om en ansökan om utvidgning av reglerna omfattar flera regioner skall branschorganisationen ha en viss lägsta representativitet för varje bransch som de representerar i var och en av de berörda regionerna.

3. För de regler i fråga om vilka utvidgning får begäras skall följande gälla:

a) De får endast avse ett av följande områden:

- Kunskap om produktionen och den inre marknaden.

- Produktionsregler som är strängare än reglerna i gemenskapslagstiftningen respektive nationell lagstiftning.

- Utarbetande av standardkontrakt som är förenliga med gemenskapslagstiftningen.

- Regler om saluföring.

- Regler om miljöskydd.

- Åtgärder för att främja och öka uppskattningen av produktionen.

- Åtgärder för att skydda ekologiskt jordbruk och ursprungs- och kvalitetsbeteckningar och geografiska beteckningar.

De regler som avses i andra, fjärde och femte strecksatserna får inte vara andra än de som återfinns i bilaga III.

b) De skall ha varit tillämpliga i minst ett regleringsår.

c) De får göras tvingande i längst tre år.

d) De får inte negativt påverka övriga aktörer i medlemsstaten eller inom den övriga gemenskapen.

Artikel 22

1. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål till kommissionen anmäla de regler som de har gjort tvingande för alla aktörer i en eller flera fastställda områden. Dessa regler skall offentliggöras i C-utgåvan av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Före ovan nämnda offentliggörande skall kommissionen upplysa den kommitté som anges i artikel 45 om alla anmälningar om utvidgning av branschorganisationsavtal.

Kommissionen skall besluta att medlemsstaten skall upphäva den utvidgning av reglerna som den beslutat, i de fall som avses i artikel 18.5 andra stycket.

2. Om reglerna utvidgas för en eller flera produkter, och om en eller flera sådana verksamheter som avses i artikel 21.3 a och bedrivs av en erkänd branschorganisation är av allmänt ekonomiskt intresse för de ekonomiska aktörer vilkas verksamhet är knuten till produkten eller produkterna, får den medlemsstat som har beviljat erkännandet besluta att de enskilda aktörer eller de grupper som inte är medlemmar i organisationen och drar nytta av denna verksamhet står i skuld till organisationen med hela eller en del av de ekonomiska bidrag som medlemmarna betalar, såvida dessa är avsedda att täcka omkostnader som är en direkt följd av det aktuella handlandet.

AVDELNING IV Om ordningen för intervention

Artikel 23

1. Producentorganisationerna eller sammanslutningar av dessa får, i fråga om de produkter enligt artikel 1.2 som de fastställer, besluta att inte saluföra dessa produkter från de medlemmarna i de kvantiteter och under de perioder som de själva bestämmer.

2. Användningen av de produkter som återtas från marknaden enligt punkt 1 skall fastställas av producentorganisationerna eller sammanslutningar av dessa på ett sådant sätt att den normala avsättningen av produkten i fråga inte påverkas och att hänsyn tas till miljön, särskilt till kvaliteten på vatten och landskap.

3. Vid tillämpning av punkt 1, i fråga om var och en av de produkter som avses i bilaga II och som motsvarar normerna, skall producentorganisationerna eller sammanslutningar av dessa till medlemsproducenterna betala den gemenskapskompensation för återtagande som fastställts i enlighet med artikel 26 för högst 10 % av den saluförda kvantiteten.

Den begränsning till 10 % som fastställs i föregående stycke skall tillämpas på den kvantitet av varje produkt som saluförs av enskilda medlemmar i den berörda producentorganisationen eller, med tillämpning av artikel 11.1 c, i en annan organisation, men inte omfatta de återtaganden som görs i enlighet med artikel 24.

4. Den begränsning till 10 % som fastställs i punkt 3 skall tillämpas från och med det sjätte regleringsåret från den dag då denna förordning träder i kraft. De återtaganden som görs under den övergångsperiod som omfattar de fem föregående regleringsåren får inte överskrida följande procentsatser av den saluförda kvantiteten som den fastställs enligt förfarandet i artikel 46: 50 % för de första året, 45 % för det andra året, 40 % för det tredje året, 30 % för det fjärde året och 20 % för det femte året.

För varje citrusfrukt skall dock dessa procentsatser vara 35 % för det första året, 30 % för det andra året, 25 % för det tredje året, 20 % för det fjärde året och 15 % för det femte året.

Bestämmelserna i punkt 3 andra stycket skall tillämpas på denna punkt.

5. Den procentsats på 10 % som avses i punkterna 3 och 4 utgör ett medelvärde under en treårsperiod med en årlig marginal för överskridande på 3 %.

6. När det gäller äpplen och päron har den begränsning på 10 % som avses i punkterna 3, 4 och 5 i den här artikeln samt i artikel 24 ersatts med 8,5 %.

När det gäller meloner och vattenmeloner tillämpas begränsningen på 10 % från och med regleringsåret 1997/98.

Artikel 24

I fråga om de produkter som avses i bilaga II skall producentorganisationerna tillämpa bestämmelserna i artikel 23 på de odlare som inte är medlemmar i någon av de organisationer som avses i denna förordning, på begäran av dessa odlare. Gemenskapens kompensation för återtagande skall dock nedsättas med 10 %. Det utbetalade beloppet skall dessutom, i den mån detta visas, ta hänsyn till medlemmarnas sammanlagda kostnader för återtagandet. Kompensationen får inte beviljas för en procentandel som överskrider 10 % av odlarens saluförda produktion.

Artikel 25

Producentorganisationerna eller deras sammanslutningar skall meddela de behöriga nationella myndigheterna samtliga uppgifter som avser tillämpningen av artiklarna 23 och 24 och i synnerhet de åtgärder som har vidtagits för att säkerställa att hänsyn tas till miljön vid återtagande, och dessa myndigheter skall vidarebefordra uppgifterna till kommissionen.

Vilka uppgifter som skall meddelas skall vid behov fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.

Medlemsstaterna skall upprätta nationella villkor för utarbetande av anbudsvillkor för miljövänliga återtagandemetoder. De skall överlämna sitt utkast till sådana villkor till kommissionen som får begära ändringar inom tre månader om den konstaterar att utkastet inte gör det möjligt att uppnå de mål som fastställs i artikel 130r i fördraget och i gemenskapens åtgärdsprogram för miljön och för en hållbar utveckling.

Artikel 26

1. Gemenskapens kompensation för återtagande för de olika berörda produkterna återfinns i bilaga V.

2. Gemenskapens kompensation för återtagande utgörs av ett enhetsbelopp som gäller för hela gemenskapen.

Artikel 27

1. Om marknaden för en produkt i bilaga II berörs eller kan komma att beröras av allmänna och strukturella obalanser som ger eller kan ge upphov till en alltför stor kvantitet för återtagande enligt artikel 23 skall en interventionströskel fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46 före början av denna produkts regleringsår, och det finansiella ansvaret för överskridande, beräknat i förhållande till produkten och på grundval av verkställda återtaganden under ett regleringsår eller en motsvarande period eller på grundval av ett genomsnitt av verkställda interventioner under flera regleringsår, skall åvila producenterna.

Ett överskridande av interventionströskeln skall få till följd att gemenskapens kompensation för återtagande minskas under följande regleringsår. Denna minskning skall inte gälla regleringsåren därefter.

2. I enlighet med förfarandet i artikel 46 skall följande fastställas:

a) Följderna av ett överskridande av dessa trösklar för var och en av de berörda produkterna.

b) Vid behov, den minskade gemenskapskompensationen för återtagande samt tillämpningsföreskrifter för den här artikeln.

3. Denna artikel skall tillämpas endast under de fem regleringsår som följer efter det att den här förordningen trätt i kraft.

Artikel 28

1. Medlemsstaterna skall för varje marknadsdag under vart och ett av de berörda regleringsåren meddela kommissionen de priser som noteras på de representativa produktionsmarknaderna för vissa produkter som definieras enligt sina kommersiella egenskaper, som sort eller typ, klass, storlek och förpackning.

2. Förteckningen över dessa marknader och över de produkter som avses i punkt 1 liksom frågan om hur ofta uppgifterna skall lämnas in skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.

Enligt punkt 1 skall de marknader i medlemsstaterna anses vara representativa på vilka en betydande andel av den nationella produktionen av en bestämd produkt saluförs under hela regleringsåret eller under en av de perioder som regleringsåret har indelats i.

Artikel 29

1. Medlemsstaterna skall utbetala den gemenskapskompensation för återtagande som fastställs i artikel 26 till de producentorganisationer eller sammanslutningar av dessa som har verkställt återtagandet på de villkor som anges i artiklarna 23 och 24 och som är kompensationsskyldiga gentemot sina medlemmar eller gentemot de odlare som inte är medlemmar.

Utbetalningarna skall göras på de villkor som skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.

2. Gemenskapskompensation för återtagande skall betalas utan att detta, i förekommande fall, påverkar de ekonomiska följderna av att en interventionströskel överskrids.

Den skall dessutom minskas med producentorganisationernas eller deras sammanslutningars nettoinkomster från de produkter som återtas från marknaden.

3. Beviljande av gemenskapskompensation för återtagande, i fråga om produkter som producentorganisationerna eller sammanslutningar av dessa inte kan använda för något av de ändamål som anges i artikel 30.1, skall vara betingat av att produkterna används för ett ändamål som är förenligt med medlemsstatens instruktioner enligt de övriga bestämmelserna i artikel 30.

Artikel 30

1. De produkter som återtas från marknaden i enlighet med bestämmelserna i artikel 23.1 och som inte sålts skall avsättas enligt följande:

a) I fråga om samtliga produkter:

- Gratis utdelning till välgörenhetsorganisationer och välgörenhetsstiftelser, som av medlemsstaterna godkänts för detta ändamål, i deras verksamhet för att hjälpa personer som enligt nationell lagstiftning har rätt till offentligt understöd på grund av bristande resurser för sitt uppehälle.

- Gratis utdelning till fängelser och feriekolonier samt till sjukhus och ålderdomshem som utsetts av medlemsstaterna, varvid dessa vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att de utdelade kvantiteterna läggs till de kvantiteter som normalt köps in av dessa inrättningar.

- Gratis utdelning utanför gemenskapen genom förmedling av välgörenhetsorganisationer som av medlemsstaterna godkänts för detta ändamål till förmån för nödlidande befolkningar i tredje land.

I andra hand:

- Användning till andra ändamål än livsmedel.

- Användning som djurfoder, antingen i färsk form eller efter bearbetning i djurfoderindustrin.

b) I fråga om frukt, gratis utdelning till skolbarn utöver måltiderna i skolmatsalar samt till elever vid skolor utan bespisning.

c) I fråga om äpplen, päron, persikor och nektariner, bearbetning till alkohol med en styrka som överstiger 80 volymprocent och som erhålls direkt genom destillation av produkten.

d) I fråga om samtliga produkter skall vissa kategorier överlämnas till bearbetningsindustrin, förutsatt att ingen snedvridning av konkurrensen uppstår för de berörda industrierna inom gemenskapen eller för importerade produkter. Genomförandet av denna bestämmelse skall beslutas i enlighet med förfarandet i artikel 46.

2. Om inte något av de ändamål som anges i punkt 1 kan utnyttjas kan de återtagna produkterna komposteras eller genomgå biologiska nedbrytningsprocesser som har godkänts av den berörda medlemsstaten.

3. Den verksamhet med gratis utdelning som avses i punkt 1 a första, andra och tredje strecksatserna och punkt 1 b skall organiseras av berörda producentorganisationer under medlemsstaternas överinseende.

I fråga om gratis utdelning av frukt till skolbarn får dock kommissionen, i samband med forskning och marknadsföring, ta initiativ till och ansvara för lokala pilotåtgärder.

4. Medlemsstaterna skall bidra till etableringen av kontakter mellan producentorganisationerna och de välgörenhetsorganisationer eller välgörenhetsorgan som kan vara intresserade av att använda produkter som återtagits från marknaden inom deras territorium för någon av de former för gratis utdelning som avses i punkt 1 a och b.

5. Överlämnande av produkter till djurforderindustrin skall ske enligt det förfarande som är lämpligast av det organ som den berörda medlemsstaten utser.

Den destillation som avses i punkt 1 c skall genomförs av destillationsindustrin antingen för egen del eller på uppdrag av det organ som den berörda medlemsstaten utser. I båda fallen skall transaktionen genomföras av ovan nämnda organ enligt det förfarande som bäst lämpar sig.

6. På de villkor som skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 13 i förordning (EEG) nr 729/70 (15) skall gemenskapen betala transportkostnaderna i samband med den gratis utdelning som avses i punkt 1 a samt kostnaderna för sortering och förpackning i samband med gratis utdelning av äpplen och citrusfrukter, om det senare sker i etapper inom ramen för avtal mellan producentorganisationerna och de välgörenhetsorganisationer eller välgörenhetsorgan som avses i punkt 3.

7. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel, särskilt när det gäller kostnadsfri distribution och överlåtelse av återtagna produkter samt för att undvika att destillation av återtagna produkter orsakar störningar på alkoholmarknaden, skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.

AVDELNING V Ordningen för handel med tredje land

Artikel 31

1. All import till gemenskapen eller export från denna av de produkter som avses i artikel 1.2 får underkastas krav på uppvisande av en import- eller exportlicens.

Licensen skall utfärdas av medlemsstaterna till alla berörda som ansöker härom, oavsett var inom gemenskapen de är etablerade, utan att detta påverkar tillämpningsföreskrifterna för artiklarna 36 och 37.

Licensen skall gälla inom hela gemenskapen. Utfärdandet av dessa licenser får underkastas krav på att en säkerhet ställs för att garantera att importen eller exporten äger rum under licensens giltighetstid; säkerheten skall, utom i fall av force majeure, innehållas helt eller delvis om importen eller exporten inte genomförs inom den tiden eller endast genomförs till viss del.

2. Import- och exportlicensernas giltighetstid och övriga tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.

Artikel 32

1. Om inte annat följer av denna förordning skall tullsatserna i den gemensamma tulltaxan tillämpas på de produkter som avses i artikel 1.2.

2. Om tillämpningen av tullsatsen i den gemensamma tulltaxan beror på ingångspriset på det importerade partiet skall riktigheten av detta pris kontrolleras med hjälp av ett schablonvärde för importen, som skall fastställas av kommissionen, för varje ursprungsland och för varje produkt, på grundval av det vägda genomsnittet av priserna för de berörda produkterna på de representativa importmarknaderna i medlemsstaterna eller, i förekommande fall, på andra marknader.

Särskilda bestämmelser kan dock komma att antas i enlighet med förfarandet i artikel 46 i syfte att kontrollera ingångspriset på import av produkter som huvudsakligen är avsedda för bearbetning.

3. Om det deklarerade ingångspriset för det berörda partiet är högre än schablonvärdet för import, ökat med en marginal som fastställts i enlighet med punkt 5 och som inte får överskrida schablonvärdet med mer än 10 %, skall det krävas att en säkerhet ställs som motsvarar de importtullar som fastställts på grundval av schablonvärdet för import.

4. Om ingångspriset för det berörda partiet inte deklareras vid förtullningen skall tillämpningen av tullsatserna i den gemensamma tulltaxan bero på schablonvärdet för import eller, på de villkor som skall fastställas i enlighet med punkt 5, med tillämpning av relevanta bestämmelser i tullagstiftningen.

5. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.

Artikel 33

1. I syfte att undvika eller stävja de skadliga effekter på gemenskapsmarknaden som kan följa av import av vissa av de produkter som avses i artikel 1.2 skall import av en eller flera av dessa produkter, förutom den tullsats som anges i den gemensamma tulltaxan, beläggas med en tilläggsimporttull, om de villkor som följer av artikel 5 i det jordbruksavtal (16) som har slutits inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan är uppfyllda, med undantag av de fall då importen inte riskerar att orsaka störningar på gemenskapsmarknaden eller om effekterna skulle bli orimliga i förhållande till det avsedda syftet.

2. De aktiveringspriser som medför att en tilläggsimporttull får tas ut skall vara de som gemenskapen anmäler till Världshandelsorganisationen.

De kvantiteter som skall överskridas för att en tilläggsimporttull skall få tas ut skall fastställas särskilt på grundval av importen till gemenskapen under de tre år som föregår det år under vilket de skadliga effekter som avses i punkt 1 uppstår eller riskerar att uppstå.

3. De importpriser som skall beaktas vid uttagandet av en tilläggsimporttull skall fastställas på grundval av cif-importpriset för den berörda försändelsen.

I detta syfte skall cif-importpriset kontrolleras på grundval av de representativa priserna på den berörda produkten på världsmarknaden eller på den importmarknad i gemenskapen som produkten är avsedd för.

4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46. Dessa föreskrifter skall särskilt avse

a) de produkter på vilka tilläggsimporttullar skall tillämpas enligt villkoren i artikel 5 i det jordbruksavtal som avses i punkt 1 i den här artikeln,

b) övriga kriterier som är nödvändiga för att säkerställa att punkt 1 tillämpas i överensstämmelse med artikel 5 i det nämnda avtalet.

Artikel 34

1. Tullkvoter för de produkter som avses i artikel 1.2 enligt de avtal som har slutits inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan skall öppnas och förvaltas enligt de föreskrifter som skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.

2. Förvaltningen av tullkvoterna får ske med tillämpning av någon av följande metoder eller en kombination av dessa:

a) En metod baserad på kronologisk ordning efter tidpunkten då ansökningarna lämnades in (enligt principen "först till kvarn får först mala").

b) En metod med fördelning i förhållande till de kvantiteter som ansökningarna gällde vid tidpunkten då ansökningarna lämnades in (enligt metoden "samtidig granskning").

c) En metod där hänsyn tas till traditionella handelsförbindelser (enligt metoden "stamgäster/nyanlända").

Andra lämpliga metoder får fastställas. Metoderna skall undvika all diskriminering av berörda aktörer.

3. Förvaltningsmetoden skall, när det visar sig lämpligt, beakta gemenskapsmarknadens försörjningsbehov och nödvändigheten av att bevara jämvikten på denna, samtidigt som den kan vägledas av tidigare tillämpade metoder för de tullkvoter som motsvarar dem som avses i punkt 1, utan att detta påverkar tillämpningen av de tullar som följer av de avtal som har slutits inom ramen för handelsförhandlingarna i Uruguayrundan.

4. I de föreskrifter som avses i punkt 1 fastställs att öppnandet av tullkvoter skall ske på årsbasis och, om så är nödvändigt, fördelas på lämpligt sätt över tiden, anges den tillämpliga förvaltningsmetoden i förekommande fall

a) bestämmelser som garanterar produktens art, avsändningsort och ursprung,

b) bestämmelser för erkännandet av det dokument som gör det möjligt att kontrollera de garantier som avses i a, och

c) leveransvillkor samt importlicensernas giltighetstid.

Artikel 35

1. I den utsträckning det är nödvändigt för att möjliggöra ekonomiskt betydande export av de produkter som avses i artikel 1.2, på grundval av priserna på dessa produkter inom den internationella handeln och inom de gränser som följer av de avtal som har slutits i enlighet med artikel 228 i fördraget, får skillnaden mellan dessa priser och de priser som gäller inom gemenskapen täckas genom ett exportbidrag.

2. Beträffande tilldelningen av de kvantiteter som får exporteras med bidrag skall den metod fastställas som

a) är bäst anpassad för produktens beskaffenhet och förhållandena på marknaden i fråga, och som medger en så effektiv användning som möjligt av tillgängliga resurser och som tar hänsyn till effektiviteten och exportstrukturen i gemenskapen, utan att medföra särbehandling mellan små och stora aktörer,

b) från administrativ synpunkt är minst betungande för aktörerna med hänsyn till förvaltningskraven,

c) undviker varje form av särbehandling av de berörda aktörerna.

3. Bidraget skall vara detsamma inom hela gemenskapen.

Om förhållandena inom den internationella handeln eller särskilda krav på vissa marknader gör det nödvändigt får exportbidraget för en bestämd produkt differentieras i förhållande till produktens destination.

Bidragen skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46. Detta skall ske regelbundet.

De bidrag som fastställs regelbundet får, om så är nödvändigt, ändras under perioden av kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ.

4. När exportbidragen fastställs skall följande beaktas:

a) Situationen och den troliga utvecklingen när det gäller

- priserna och tillgången på frukt och grönsaker på gemenskapsmarknaden,

- priserna inom internationell handel.

b) Kostnader för saluföring och längsta transportkostnader från gemenskapens marknader till hamnar eller andra exportplatser inom gemenskapen samt kostnader för tillträde till bestämmelseländerna.

c) Den ekonomiska betydelsen av den planerade exporten.

d) De gränser som följer av de avtal som slutits i enlighet med artikel 228 i fördraget.

5. De priser som gäller på gemenskapsmarknaden som avses i punkt 1 skall fastställas med hänsyn till de priser som visar sig vara mest gynnsamma i exportsyfte.

De priser som gäller inom den internationella handeln som avses i punkt 1 skall fastställas med hänsyn till

a) de priser som noters på marknaderna i tredje land,

b) de priser som är mest gynnsamma vid import från tredje land och som tas ut i de tredje länder som är bestämmelseländer,

c) konstaterade produktionspriser i exporterande tredje länder,

d) anbudspriserna fritt gemenskapens gräns.

6. Exportbidrag skall beviljas endast på begäran och mot uppvisande av vederbörlig exportlicens.

7. Bidragsbeloppet skall vara det som gäller den dag då ansökan om exportlicens lämnas in och, i fråga om differentierat bidrag, det som gäller den dagen

a) för den destination som anges i licensen, eller

b) för den verkliga destinationen om denna är en annan än den som anges i licensen. I sådana fall får det tillämpliga beloppet inte överskrida det belopp som är tillämpligt för den destination som anges i licensen.

I syfte att förhindra missbruk av den flexibilitet som avses i denna punkt får lämpliga åtgärder vidtas.

8. I enlighet med förfarandet i artikel 46 får undantag göras från punkterna 6 och 7 när det gäller de produkter som avses i artikel 1.2 och som omfattas av bidrag inom ramen för åtgärder avseende livsmedelsbistånd.

9. Exportbidraget skall utbetalas vid uppvisande av bevis för följande:

- Produkterna har exporterats från gemenskapen,

- Produkterna har sitt ursprung i gemenskapen.

- Vid differentierat exportbidrag, att produkterna har nått den destination som anges på exportlicensen eller en annan destination för vilken exportbidrag har fastställts, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 7 b. Undantag från denna bestämmelse får dock fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46, förutsatt att det fastställs villkor för att motsvarande garantier lämnas.

10. Iakttagande av de kvantitetsbegränsningar som följer av de avtal som har slutits i enlighet med artikel 228 i fördraget skall säkerställas på grundval av exportlicenser som utfärdas för däri angivna referensperioder och som är tillämpliga på de berörda produkterna.

Vad gäller iakttagande av de skyldigheter som följer av de avtal som har slutits inom ramen för handelsförhandlingarna i Uruguayrundan skall exportlicensernas giltighet inte påverkas av att en referensperiod upphör.

11. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel, inbegripet bestämmelser om omfördelning av kvantiteter som får exporteras och som inte har tilldelats eller utnyttjats, skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.

Artikel 36

1. Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller fastställs enligt en bestämmelse i denna skall det vid import från tredje land av de produkter som avses i artikel 1.2 vara förbjudet att

- ta ut en avgift som har motsvarande verkan som tull,

- tillämpa kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan.

2. De allmänna bestämmelserna för tolkningen av den kombinerade nomenklaturen och de särskilda tillämpningsföreskrifterna för denna skall tillämpas på klassificeringen av de produkter som omfattas av denna förordning. Den tullnomenklatur som följer av tillämpningen av denna förordning skall anges i den gemensamma tulltaxan.

Artikel 37

1. Lämpliga åtgärder får tillämpas på handelsförbindelserna med tredje land om marknaden inom gemenskapen för en eller flera av de produkter som avses i artikel 1.2 utsätts för eller riskerar att utsättas för allvarliga störningar till följd av importen eller exporten vilka kan äventyra målen i artikel 39 i fördraget.

Dessa åtgärder får tillämpas endast till dess störningen eller hotet om störning har upphört eller till dess de återtagna eller sålda kvantiteterna har minskat väsentligt.

Rådet skall på förslag av kommissionen och i enlighet med omröstningsförfarandet i artikel 43.2 i fördraget anta allmänna regler för tillämpningen av denna punkt och fastställa i vilka fall och inom vilka gränser medlemsstaterna får vidta skyddsåtgärder.

2. Om den situation som avses i punkt 1 uppstår skall kommissionen, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, besluta om nödvändiga åtgärder som skall meddelas medlemsstaterna och som skall vara direkt tillämpliga. Om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat skall den fatta beslut i frågan inom tre arbetsdagar efter mottagandet av denna begäran.

3. Varje medlemsstat får hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom tre arbetsdagar efter det att beslutet meddelades. Rådet skall sammanträda genast. Det får med kvalificerad majoritet bekräfta, ändra eller upphäva åtgärden i fråga.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas med iakttagande av de skyldigheter som följer av de internationella avtal som har slutits i enlighet med artikel 228.2 i fördraget.

AVDELNING VI Tillsyn på nations- och gemenskapsnivå

Artikel 38

1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att gemenskapsbestämmelserna för marknaden för frukt och grönsaker följs, särskilt på de områden som avses i bilaga IV.

2. När det är lämpligt att utföra stickprovskontroller skall medlemsstaterna genom kontrollernas art och frekvens samt på grundval av en riskanalys säkerställa att dessa är avpassade för den kontrollerade åtgärden och för hela deras territorium och står i förhållande till den produktvolym inom frukt- och grönsakssektorn som saluförs eller innehas i avsikt att saluföras.

Mottagarna av allmänna medel skall omfattas av systematiska kontroller utan att detta påverkar genomförandet av sådana kontroller på andra områden.

3. Kommissionen och medlemsstaterna skall övervaka att de behöriga instanserna förfogar över tillräckligt många anställda, vilkas kvalifikationer och erfarenhet lämpar sig för att utföra kontroller effektivt, särskilt på de områden som avses i bilaga IV.

Artikel 39

1. Utan att det påverkar de kontroller som utförs av nationella myndigheter enligt artikel 38 får kommissionen i samarbete med de behöriga organen i den berörda medlemsstaten utföra, eller be en medlemsstat utföra, kontroller på platsen i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av gemenskapsbestämmelserna för marknaden för frukt och grönsaker, särskilt på de områden som avses i bilaga IV.

2. Kommissionen skall på förhand skriftligen underrätta den berörda medlemsstaten om föremålet för, syftet med och platsen för de planerade kontrollerna, dagen då dessa inleds samt kontrollanternas namn och befattning.

Artikel 40

1. I syfte att genomföra bestämmelserna i artikel 39 skall ett särskilt tillsynsorgan för marknaden för frukt och grönsaker inrättas vilket skall bestå av anställda vid kommissionen som har de tekniska kunskaper, de kvalifikationer och den erfarenhet som lämpar sig för dessa uppdrag samt eventuellt av anställda som utses på begäran av kommissionen och med samtycke från den berörda medlemsstaten bland de anställda som avses i artikel 38.3.

2. Under kommissionens ledning skall det särskilda tillsynsorganet utföra följande uppdrag:

a) Delta i de kontroller som planeras och utförs av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

b) På kommissionens initiativ utföra de kontroller som avses i artikel 39 vid vilka anställda från den berörda medlemsstaten anmodas att delta.

c) Utvärdera de nationella kontroller som genomförs, de förfaranden som används och de resultat som uppnås.

d) Informera sig om samtliga åtgärder som genom lagstiftning eller på annat sätt vidtas av de behöriga myndigheterna i syfte att förbättra iakttagandet av gemenskapsbestämmelserna om marknaden för frukt och grönsaker.

e) Utveckla samarbetet och informationsutbytet mellan medlemsstaternas organ i syfte att bidra till en enhetlig tillämpning av gemenskapsbestämmelserna för marknaden för frukt och grönsaker och att underlätta rörligheten för de berörda produkterna inom den sektorn.

3. I fråga om de kontroller som skall utföras enligt punkt 2 b skall kommissionen i god tid före genomförandet informera det behöriga organet i den medlemsstat inom vars territorium kontrollerna skall utföras.

4. Kommissionen skall själv bestämma var dessa kontroller skall genomföras och skall i samarbete med de berörda medlemsstaterna fastställa de praktiska bestämmelserna för detta.

Artikel 41

1. Kontrollerna enligt artikel 40.2 b skall utföras i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.2 i förordning (EEG) nr 729/70.

Kommissionens kontrollanter skall under sina kontroller uppföra sig på ett sätt som är förenligt med sedvanlig yrkespraxis i den berörda medlemsstaten och skall vara ålagda tystnadsplikt.

2. Kommissionen skall etablera lämpliga kontakter med de behöriga organen i medlemsstaterna i syfte att gemensamt utarbeta kontrollprogram. Medlemsstaterna skall samarbeta med kommissionen för att underlätta för denna att fullgöra denna uppgift.

3. Kommissionen skall till det behöriga organet i den berörda medlemsstaten så snart som möjligt meddela resultaten av de uppdrag som har utförts av kontrollanterna. Detta meddelande skall innehålla en redogörelse för eventuella svårigheter och konstaterade överträdelser mot bestämmelserna om marknaderna för frukt och grönsaker.

4. Den berörda medlemsstaten skall så snart som möjligt meddela kommissionen vilka åtgärder som den har vidtagit för att de konstaterade svårigheterna eller överträdelserna skall upphöra.

Artikel 42

Alla de oegentligheter som konstateras vid kontroller som kan få ekonomiska följder för EUGFJ:s garantidel skall behandlas enligt bestämmelserna i förordning (EEG) nr 595/91 (17). Den medlemsstat på vars territorium oegentligheten har konstaterats skall avge en sådan förklaring som föreskrivs i artikel 3 i denna förordning.

Brister i tillämpningen av gemenskapsreglerna i en medlemsstat som konstateras vid kommissionens kontroller och som kan få ekonomiska följder för EUGFJ:s garantisektion skall behandlas i enlighet med bestämmelserna i artikel 5.2 c i förordning (EEG) nr 729/70.

AVDELNING VII Allmänna bestämmelser

Artikel 43

Om inte annat följer av denna förordning skall bestämmelserna i artiklarna 92, 93 och 94 i fördraget tillämpas på produktion av och handel med de produkter som anges i artikel 1.

Artikel 44

1. Medlemsstaterna och kommissionen skall meddela varandra de uppgifter som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning. Dessa uppgifter skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46. Enligt samma förfarande skall bestämmelserna för meddelande och spridning av dessa uppgifter fastställas.

2. De uppgifter som avses i punkt 1 skall minst omfatta upplysningar om odlad areal och om de kvantiteter som skördas, saluförs eller inte bjuds ut till försäljning i enlighet med artikel 23.

Dessa uppgifter skall samlas in

- av producentorganisationerna när det gäller dessas medlemmar om inte annat föreskrivs i artiklarna 11 och 19,

- av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna när det gäller producenter som inte är medlemmar i någon av de organisationer som avses i denna förordning. Den berörda medlemsstaten kan helt eller delvis överlåta denna uppgift till en eller flera producentorganisationer.

3. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de uppgifter som avses i punkt 2 samlas in, att de är riktiga, att de behandlas statistiskt och att de regelbundet rapporteras till kommissionen. De skall föreskriva påföljder i händelse av oberättigade förseningar eller systematiska försummelser när det gäller att fullgöra uppgifterna i fråga. De skall informera kommissionen om dessa åtgärder.

4. Kommissionen skall regelbundet på lämpligaste sätt till medlemsstaterna rapportera de uppgifter som avses i punkt 1 samt de slutsatser som den drar av dessa uppgifter. Tillämpningsföreskrifterna skall antas enligt förfarandet i artikel 46.

Artikel 45

En förvaltningskommitté för färsk frukt och färska grönsaker, nedan kallas "kommittén", inrättas härmed. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

Artikel 46

1. När förfarandet i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden hänskjuta ärendet till kommittén, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas enligt bestämmelserna i samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionens beslut skall vara omedelbart tillämpligt.

b) Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från dagen då rådet underrättats.

Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom en månad.

Artikel 47

Kommittén får behandla varje annan fråga som dess ordförande, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat, hänskjuter till den.

Artikel 48

Administrativa påföljder, ekonomiska eller av annan typ, skall fastställas enligt förfarandet i artikel 46 allt efter behovet inom respektive sektor.

Artikel 49

Denna förordning skall tillämpas på ett sådant sätt att vederbörlig hänsyn samtidigt tas till de mål som anges i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

Artikel 50

Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som krävs för att beivra överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och för att förebygga och hindra bedrägerier.

Artikel 51

När medlemsstaterna antar bestämmelser i lagar och andra författningar för att tillämpa eller med tillämpning av denna förordning skall de underrätta kommissionen om detta senast en månad efter antagandet. Det samma gäller för ändringar av dessa bestämmelser.

Artikel 52

1. Utgifter i samband med utbetalning av gemenskapskompensation för återtagande samt gemenskapsfinansiering av driftsfonden, särskilda åtgärder enligt artikel 17 samt artiklarna 53, 54 och 55 skall, liksom kontrollåtgärder med hjälp av experter från medlemsstaterna, vilka har ställts till kommissionens förfogande i enlighet med artikel 40.1, anses vara interventionsåtgärder avsedda att stabilisera jordbruksmarknaderna enligt artikel 1.2 b i förordning (EEG) nr 729/70.

2. Det stöd som medlemsstaterna beviljar i enlighet med artikel 14 samt artikel 15.6 andra stycket skall utgöra en gemensam åtgärd enligt artikel 2.1 i förordning (EEG) nr 4256/88 (18). Det skall täckas av beräkningarna av årliga utgifter som avses i artikel 31.1 i förordning (EEG) nr 2328/91 (19).

Artikel 1.3 i förordning (EEG) nr 2328/91 skall tillämpas på det stöd som fastställs i denna punkt.

Utbetalning av stödet skall ske i enlighet med artikel 21 i förordning (EEG) nr 4253/88 (20). För utbetalning av restbelopp eller återbetalning skall, förutom de villkor som räknas upp i punkt 4 i den artikeln, utbetalningen grundas på

a) en utgiftsdeklaration som utfärdas av medlemsstaterna under ett kalenderår, och

b) en rapport om tillämpning av åtgärder under det aktuella kalenderåret, upprättad i enlighet med artikel 25.4 i förordning (EEG) nr 4253/88,

vilka skall överlämnas till kommissionen före den 1 juli följande år.

3. Kommissionen skall fastställa tillämpningsföreskrifter för punkt 2 i denna artikel efter samråd med den kommitté som avses i artikel 29 i förordning (EEG) nr 4253/88.

4. Bestämmelserna i avdelning VI skall tillämpas utan att detta påverkar tillämpningen av förordning (EEG) nr 4045/89 (21).

Artikel 53

De rättigheter som producentorganisationerna före denna förordnings ikraftträdande har fått i enlighet med artikel 14 och avdelning IIa i förordning nr 1035/72 skall vara oförändrade tills de upphör att gälla.

Artikel 54

1. Gemenskapen skall delta med 50 % i finansieringen av åtgärder som syftar till att utveckla och förbättra konsumtionen och användningen inom gemenskapen av nötter.

2. De åtgärder som anges i punkt 1 skall syfta till att

- främja produkternas kvalitet, särskilt genom marknadsundersökningar och sökande efter nya användningsområden, vilket inbegriper medel för att anpassa produktionen efter detta,

- utveckla nya förpackningsmetoder,

- ge råd i fråga om marknadsföring till sektorns olika ekonomiska aktörer,

- anordna och delta i marknader och andra handelsaktiviteter.

3. Kommissionen skall enligt förfarandet i artikel 46 precisera de åtgärder som anges i punkt 2 eller fastställa nya åtgärder.

Artikel 55

För de hasselnötter som skördas under regleringsåren 1997/1998, 1998/1999 och 1999/2000 skall ett stöd om 15 ecu/100 kg beviljas de producentorganisationer som erkänns enligt förordning (EEG) nr 1035/72 eller enligt den här förordningen och som under 1997 genomför en plan för förbättring av kvalitet enligt artikel 14d i förordning (EEG) nr 1035/72 eller ett verksamhetsprogram enligt den här förordningen.

Artikel 56

Senast den 31 december 2000 skall kommissionen till rådet överlämna en rapport om hur denna förordning fungerar, samt vid behov framlägga lämpliga förslag.

Artikel 57

Om åtgärder blir nödvändiga för att underlätta övergången från den gamla ordningen till den som fastställs genom denna förordning skall dessa åtgärder antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.

Artikel 58

1. Denna förordning träder i kraft på dagen för dess offentliggörande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1997. Avdelning IV är dock, för var och en av de produkter som upptas i bilaga I, endast tillämplig för produkter som upptas i bilaga I från och med början av regleringsåret 1997/1998.

2. Förordningarna (EEG) nr 1035/72, nr 3285/83, nr 1319/85, nr 2240/88, nr 1121/89 och nr 1198/90 skall upphöra att gälla med verkan från den dag då motsvarande bestämmelser i den här förordningen börjar tillämpas.

Hänvisningar till de upphävda förordningarna skall ses som hänvisningar till den här förordningen och skall läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga VI.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 28 oktober 1996.

På rådets vägnar

I. YATES

Ordförande

(1) EGT nr C 52, 21.2.1996, s. 1.

(2) EGT nr C 96, 1.4.1996, s. 269.

(3) EGT nr C 82, 19.3.1996, s. 21.

(4) EGT nr L 325, 22.11.1983, s. 8, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 220/92, EGT nr L 24, 1.2.1992, s. 7.

(5) EGT nr L 137, 27.5.1985, s. 39, ändrad genom förordning (EEG) nr 404/93, EGT nr L 47, 25.2.1993, s. 1.

(6) EGT nr L 198, 26.7.1988, s. 9, senast ändrad genom förordning (EG) nr 1327/95, EGT nr L 128, 13.6.1995, s. 8.

(7) EGT nr L 118, 29.4.1989, s. 21, senast ändrad genom förordning (EG) nr 1327/95.

(8) EGT nr L 119, 11.5.1990, s. 59.

(9) Rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT nr L 118, 20.5.1972, s. 1). Förordningen senast ändrat genom förordning (EG) nr 1363/95 (EGT nr L 132, 16.6.1995, s. 1).

(10) EGT nr L 349, 31.12.1994, s. 105. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1193/96 (EGT nr L 161, 29.6.1996, s. 1).

(11) Rådets direktiv 79/112/EEG av den 18.3.1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 1). Direktivet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.

(12) Rådets förordning (EEG) nr 746/93 av den 17 mars 1993 om stöd i Portugal till att bilda producentorganisationer och underlätta deras verksamhet enligt förordningarna (EEG) nr 1035/72 och (EEG) nr 1360/78 (EGT nr L 77, 31.3.1993, s. 14).

(13) Rådets förordning (EG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmedel inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven (EGT nr L 215, 30.7.1992, s. 85). Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2722/95 (EGT nr L 288, 1.12.1995, s. 35).

(14) Förordning nr 26 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksprodukter (EGT nr 30, 20.4.1962, s. 993/62). Förordningen ändrad genom förordning nr 49 (EGT nr 53, 1.7.1962, s. 1571/62).

(15) Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1287/95 (EGT nr L 125, 8.6.1995, s. 1).

(16) EGT nr L 336, 23.12.1994, s. 22.

(17) Rådets förordning (EEG) nr 595/91 av den 4 mars 1991 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område (EGT nr L 67, 14.3.1991, s. 11).

(18) Rådets för förordning (EEG) nr 4256/88 av den 19 december 1988 om bestämmelser för tillämpningen av förordning (EEG) nr 2052/88 i fråga om EUGFJ:s utvecklingssektion (EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 25). Förordningen ändrad genom förordning (EEG) nr 2085/93 (EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 44).

(19) Rådets förordning (EEG) nr 2328/91 av den 15 juli 1991 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet (EGT nr L 218, 6.8.1991, s. 1). Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2387/95 (EGT nr L 244, 12.10.1995, s. 50).

(20) Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om ändring av förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3193/94 (EGT nr L 337, 24.12.1994, s. 11).

(21) Rådets förordning (EEG) nr 4045/89 av den 21 december 1989 om medlemsstaternas granskning av de transaktioner som utgör en del av systemet för finansiering genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EGT nr L 388, 30.12.1989, s. 18). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 3253/94 (EGT nr L 338, 28.12.1994, s. 16).

BILAGA I

Produkter som är avsedda att levereras i färskt tillstånd till konsumenten och som underkastas normer

Aprikoser

Citrusfrukter

Sötmandel

Kronärtskockor

Sparris

Avocado

Auberginer

Vitlök

Morötter

Rotselleri

Körsbär

Witloofcikoria

Blomkål

Huvudkål

Brysselkål

Gurkor

Zucchini

Spenat

Jordgubbar

Bönor

Kiwi

Sallat

Frisésallat och escarolesallat (bataviasallat)

Meloner

Hasselnötter

Valnötter

Vanlig lök

Vattenmeloner

Persikor

Purjolök

Ärtor

Paprikor

Äpplen och päron

Plommon

Bordsdruvor

Tomater

BILAGA II

Förteckning över de produkter som får omfattas av gemenskapskompensation för återtagande i enlighet med artikel 23.3

Blomkål

Tomater

Auberginer

Aprikoser

Persikor

Nektariner

Citroner

Päron (med undantag av päron till päroncider eller päronsaft)

Bordsdruvor

Äpplen (med undantag av äpplen till cider)

Satsumas

Mandariner

Klementiner

Apelsiner

Meloner

Vattenmeloner

BILAGA III

Uttömmande förteckning över de regler som tillämpas av producentorganisationerna och som får utvidgas till att omfatta producenter som inte är medlemmar i enlighet med artikel 18.1

1. Regler för kunskap om produktionen

a) Deklaration om avsikt att börja odla, per produkt och eventuellt per sort.

b) Meddelande om att odling påbörjats.

c) Deklaration av sammanlagda odlade markarealer, med fördelning per produkt och om möjligt per sort.

d) Deklaration av förväntade kvantiteter och troliga skördedagar per produkt och om möjligt per sort.

e) Periodisk deklaration av skördade kvantiteter eller tillgängliga lager, per sort.

f) Information om lagringskapacitet.

2. Regler för produktion

a) Iakttagande av kravet på utsäde med hänsyn till den planerade användningen av produkten: färskvarumarknad eller bearbetningsindustri.

b) Iakttagande av bestämmelser för gallring av fruktträdgårdar.

3. Regler för saluföring

a) Iakttagande av fastställda dagar för att påbörja skörd och iakttagande av regler för saluföring i etapper.

b) Iakttagande av minimikrav i fråga om kvalitet och storlek.

c) Iakttagande av regler för sortering, presentation, förpackning och märkning i första handelsledet.

d) Uppgift om produktens ursprung.

4. Regler för miljöskydd

a) Regler för användning av gödnings- och gödselmedel.

b) Regler för användning av växtskyddsmedel och andra metoder för att skydda odlingar.

c) Regler för maximalt innehåll av resthalter av växtskydds- eller gödningsmedel i frukt och grönsaker.

d) Regler för bortskaffande av biprodukter och använt material.

e) Regler för destruktion av produkter som återtagits från marknaden.

5. Regler för återtagande

- Regler som antas i enlighet med artikel 23 på de villkor som anges i artikel 25.

BILAGA IV

Icke uttömmande förteckning över områden för nationella kontroller och gemenskapskontroller

Kontroll av att produkterna överensstämmer med normerna (artiklarna 7 och 8)

Kontroll av att villkoren för erkännande av producentorganisationer uppfylls (artikel 12)

Kontroll av genomförandet av handlingsplanen (artikel 13)

Kontroll av genomförandet av erkännandeplan och av användningen av stödet (artikel 14)

Kontroll av genomförande av driftsfonden och verksamhetsprogrammet, särskilt en systematisk kontroll av hur medlen används (artikel 15)

Kontroll av att villkoren för utvidgande av bestämmelser iakttas (artikel 18)

Kontroll av att villkoren för bildande av branschorganisation och upprättande av branschavtal samt för att utvidgning av bestämmelser iakttas (artiklarna 19, 20 och 21)

Kontroll av åtgärder för återtagande (artikel 22 och följande)

Kontroll av korrekt utbetalning av gemenskapskompensation för återtagande (artikel 28)

Kontroll av avsättning av produkter som återtagits från marknaden (artikel 29)

Kontroll av tillämpningen av bestämmelserna för ordningen för handelsutbyte med tredje land (artikel 30 och följande)

BILAGA V

>Plats för tabell>

BILAGA VI

>Plats för tabell>