Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets förordning (EG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 117 , 07/05/1997 s. 0001 - 0008



RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och

med beaktande av följande:

Marknaden för nötkött och nötköttsprodukter har destabiliserats på grund av krisen med bovin spongiform encefalopati. Det har därför visat sig nödvändigt att återupprätta balansen på denna marknad. Detta kan genomföras effektivast genom att förbättra insynen i villkoren för produktionen och saluföringen av berörda produkter, särskilt när det gäller "spårning".

Av denna anledning är det ytterst angeläget att det införs dels ett effektivare system för identifiering och registrering av nötkreatur på produktionsstadiet, dels att det skapas ett särskilt och på objektiva kriterier grundat gemenskapssystem för märkning av nötkött i försäljningsledet.

De garantier som denna förbättring innebär kommer därför att medföra att vissa krav av allmänt intresse uppfylls, till exempel skydd av folk- och djurhälsan.

Följaktligen kommer konsumenternas förtroende för nötköttets och nötköttsprodukternas kvalitet att uppmuntras.

I artikel 3.1 c i rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (4) fastslås att djur som är föremål för handel inom gemenskapen skall identifieras enligt kraven i gemenskapens bestämmelser och registreras på ett sådant sätt att den anläggning, central eller organisation som djuren ursprungligen kommer ifrån eller har passerat på vägen kan spåras samt att dessa system för identifiering och registrering före den 1 januari 1993 skall utsträckas till att omfatta även förflyttning av djur inom de enskilda medlemsstaternas territorier.

I artikel 14 i rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land och om ändring av direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG och 90/675/EEG (5) fastslås det att identifiering och registrering som nämns i artikel 3.1 c i direktiv 90/425/EEG av sådana djur måste ske efter det att den veterinära kontrollen utförts, förutom om det gäller slaktdjur och registrerade hästdjur.

För förvaltningen av vissa av gemenskapens stödprogram på jordbruksområdet krävs det att vissa slag av boskap märks individuellt. Därför bör identifierings- och registreringssystemet möjliggöra tillämpningen och kontrollen av dessa åtgärder. Lämpliga påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning bör föreskrivas.

Det är nödvändigt att säkerställa ett snabbt och effektivt informationsutbyte mellan medlemsstaterna för en korrekt tillämpning av denna förordning. Gemenskapsföreskrifter har fastställts i rådets förordning (EEG) nr 1468/81 av den 19 maj 1981 om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter samt om samarbete mellan de förra och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (6) samt i rådets direktiv 89/608/EEG av den 21 november 1989 om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av lagstiftningen om veterinära frågor och avelsfrågor (7).

De gällande reglerna om identifiering och registrering av nötkreatur har fastställts i rådets direktiv 92/102/EEG av den 27 november 1992 om identifikation och registrering av djur (8). Erfarenheterna visar att genomförandet av det direktivet när det gäller nötkreatur inte har varit helt tillfredsställande och bör förbättras ytterligare. Därför är det nödvändigt att anta en särskild förordning för nötkreatur för att förstärka bestämmelserna i direktivet.

För att upprättandet av ett förbättrat identifieringssystem skall kunna accepteras är det av avgörande betydelse att det inte ställs överdrivna byråkratiska krav på producenten. Rimliga tidsfrister för det genomförandet bör föreskrivas.

För att snabbt och korrekt kunna "spåra" djur med hänsyn till kontrollen av gemenskapens stödprogram bör alla medlemsstater skapa databaser där djurets identitet, alla anläggningar på deras territorium och förflyttningar av djuren registreras enligt bestämmelserna i rådets direktiv 97/12/EG av den 17 mars 1997 om ändring och uppdatering av direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen (9), i vilket de hygienkrav som gäller denna databas anges närmare.

Åtgärder bör vidtas för att skapa tekniska villkor som garanterar att producenterna på ett optimalt sätt kan kommunicera med databaserna och att dessa används i vid utsträckning.

För att göra det möjligt att "spåra" förflyttningar av nötkreatur bör djuren identifieras genom att ett öronmärke sätts fast på vardera örat och att de i princip åtföljs av ett pass vid varje förflyttning. Det som kännetecknar öronmärket och passet bör fastställas på gemenskapsnivå. I princip bör ett pass utfärdas för varje djur som har fått öronmärkning.

De djur som importerats från tredje land enligt direktiv 91/496/EEG bör underställas samma krav på identifiering.

Alla djur bör behålla öronmärkningen under resten av sin levnad.

På grundval av det arbete som utförs inom gemensamma forskningscentret undersöker kommissionen just nu om det är praktiskt möjligt att elektroniskt identifiera djuren.

Alla djurhållare, med undantag av transportörerna, bör föra register över djuren i sina anläggningar. Det som kännetecknar registret bör fastställas på gemenskapsnivå. Den behöriga myndigheten bör vid förfrågan ges tillgång till dessa register.

Medlemsstaterna kan låta hela nötköttssektorn bära de kostnader som uppstår vid tillämpningen av dessa åtgärder.

Det är lämpligt att utse den myndighet eller de myndigheter som är behörig/behöriga vid tillämpningen av varje avdelning i denna förordning.

Inom ramen för det system för märkning som införs genom denna förordning skall med nötkött avses vissa av de produkter som avses i artikel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (10).

Före den 1 januari 2000 är märkningssystemet frivilligt för de aktörer och organisationer som säljer nötkött i den meningen att om nämnda aktörer och organisationer önskar märka sitt nötkött skall de göra detta i enlighet med denna förordning. Ett system för obligatorisk märkning av nötkött bör inrättas och vara obligatoriskt i alla medlemsstater från och med den 1 januari 2000. Detta obligatoriska system utesluter inte möjligheten för en medlemsstat att besluta att systemet endast skall tillämpas valfritt på nötkött för saluhållande i samma medlemsstat. Systemet för märkning som föreskrivs i denna förordning bör förbli gällande till och med den 31 december 1999. Före den 1 januari 2000 kommer medlemsstaterna att ha möjlighet att under vissa omständigheter välja att göra systemet obligatoriskt.

Bestämmelserna i denna förordning bör inte ifrågasätta befintlig gemenskapslagstiftning på områdena märkning och kontroll av livsmedel, skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar, skydd för intyg av särskilda jordbruksprodukter och livsmedel, åtgärder för att främja konsumtion och avsättning av kvalitetsnötkött och bestämmelser rörande hygienproblem som påverkar handeln med kött och köttprodukter inom gemenskapen.

Om ett sådant märkningssystem är effektivt eller ej beror på möjligheten att bestämma sambandet mellan allt märkt nötkött och det ursprungliga djuret eller de ursprungliga djuren. De märkningsåtgärder en aktör eller en organisation har vidtagit bör endast accepteras sedan en specifikation har lämnats in till och godkänts av den behöriga myndigheten.

För att den som är ansvarig för den information som anges på etiketten skall kunna identifieras får aktörer och organisationer rätt att märka nötkött endast under förutsättning att etiketten innehåller deras namn eller identifieringslogotyp. Vilka uppgifter som kan anges på etiketten bör specificeras.

Aktörer och organisationer som importerar nötkött som kommer från tredje land till gemenskapen kan också vilja märka sina produkter enligt denna förordning. Bestämmelser bör alltså föreskrivas så att importerat nötkött kan omfattas av märkningssystemet. Dessa bestämmelser bör garantera att de åtgärder som vidtas när det gäller märkning av importerat nötkött är lika tillförlitliga som de som har fastställts för gemenskapsnötkött.

I syfte att garantera tillförlitligheten hos märkningsåtgärderna som föreskrivs i denna förordning är det nödvändigt att tvinga medlemsstaterna att genomföra lämpliga och effektiva kontrollåtgärder. Dessa kontroller bör inte inverka på sådana kontroller som kommissionen kan genomföra genom analog tillämpning av artikel 9 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (11). Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör ha rätt att dra in godkännandet av alla specifikationer vid oegentligheter.

Det är lämpligt att föreskriva lämpliga påföljder om bestämmelserna i denna förordning överträds.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

Identifiering och registrering av nötkreatur

Artikel 1

1. Varje medlemsstat skall upprätta ett system för identifiering och registrering av nötkreatur (härefter kallade "djur"), i enlighet med bestämmelserna i denna avdelning.

2. Bestämmelserna i denna avdelning skall tillämpas utan att det påverkar andra gemenskapsregler om utrotning eller bekämpning av djursjukdomar och utan att det påverkar direktiv 91/496/EEG och förordning (EEG) nr 3508/92. De bestämmelser i direktiv 92/102/EEG som särskilt gäller nötkreatur skall inte längre tillämpas från och med den tidpunkt då dessa djur skall vara identifierade enligt denna avdelning.

Artikel 2

I denna avdelning avses med

- djur: nötkreatur enligt artikel 2 i direktiv 97/12/EG,

- anläggning: varje inrättning, byggnad eller, när det rör sig om en utomhusanläggning, varje plats på en medlemsstats territorium där de djur som avses i denna förordning hålls, föds upp eller vårdas,

- djurhållare: varje fysisk eller juridisk person som är ansvarig för djur, antingen permanent eller tillfälligt, även under transport eller på en marknad,

- behörig myndighet: en medlemsstats centrala myndighet eller myndigheter som är ansvarig/ansvariga för eller ålagda att utföra veterinära kontroller och att tillämpa denna avdelning eller, när det gäller bidragskontroll, de myndigheter som är ansvariga för att genomföra förordning (EEG) nr 3508/92.

Artikel 3

Systemet för identifiering och registrering av nötkreatur skall omfatta följande delar:

a) Öronmärken för individuell identifiering av djur.

b) Databaser.

c) Pass för djuren.

d) Individuella register som förs i alla anläggningar.

Kommissionen och den berörda medlemsstatens behöriga myndighet skall ha tillgång till all information som avses i denna avdelning. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att dessa baser är tillgängliga för alla berörda, däribland berörda konsumentorganisationer som erkänns av medlemsstaten, under förutsättning av att den enligt nationell lagstiftning nödvändiga sekretessen och uppgiftsskyddet garanteras.

Artikel 4

1. Alla djur i en anläggning som är födda efter den 1 januari 1998 eller efter detta datum är avsedda för handel inom gemenskapen skall identifieras med hjälp av ett öronmärke som sätts fast i båda öronen och som är godkänt av den behöriga myndigheten. Båda öronmärkena skall bära samma identitetskod, genom vilken det är möjligt att identifiera varje djur individuellt på samma gång som den anläggning i vilken det föddes. Utan hinder av det föregående får djur som är födda före den 1 januari 1998 och som efter detta datum är avsedda för handel inom gemenskapen identifieras enligt direktiv 92/102/EEG fram till den 1 september 1998. Därutöver och som ett undantag till ovanstående får djur som är födda före den 1 januari 1998 och som efter detta datum är avsedda för handel inom gemenskapen för omedelbar slakt identifieras enligt direktiv 92/102/EEG fram till den 1 september 1999. De tjurar som är avsedda för kultur- eller sportevenemang (utom mässor och utställningar) kan i stället för genom öronmärke identifieras genom ett identitetssystem som är godkänt av kommissionen och som ger samma garantier.

2. Öronmärket skall sättas fast inom en tidsfrist som bestäms av medlemsstaten redan vid djurets födelse och under alla förhållanden innan djuret lämnar den anläggning i vilken det föddes. Denna tidsfrist får inte överstiga 30 dagar fram till och med den 31 december 1999 och 20 dagar efter detta datum.

På en medlemsstats begäran kan emellertid kommissionen enligt det i artikel 10 avsedda förfarandet fastställa under vilka förhållanden som medlemsstaterna får förlänga den maximala tidsfristen.

Djur som är födda efter den 1 januari 1998 får inte flyttas från en anläggning utan att vara identifierade i enlighet med denna artikel.

3. Varje djur som importeras från ett tredje land och som har klarat de kontroller som avses i direktiv 91/496/EEG samt blir kvar på gemenskapens territorium skall genom ett öronmärke, som överensstämmer med bestämmelserna i denna artikel, identifieras i destinationsanläggningen inom en av medlemsstaten fastställd tidsfrist som inte skall överstiga 20 dagar efter det att djuret har genomgått förutnämnda kontroller och i varje fall innan det lämnar anläggningen. Det är emellertid inte nödvändigt att identifiera djuret om destinationsanläggningen är ett slakteri beläget i den medlemsstat där kontrollerna genomförs och djuret slaktas inom 20 dagar efter kontrollerna.

Den ursprungliga identifiering som har genomförts av tredje land skall registreras i den i artikel 5 angivna databasen eller, om denna ännu inte är fullt fungerande, i de register som avses i artikel 3 samtidigt som den identitetskod som djuret tilldelats av destinationsmedlemsstaten.

4. Alla djur som kommer från en annan medlemsstat skall behålla sitt ursprungliga öronmärke.

5. Inget öronmärke får tas bort eller ersättas utan tillstånd från den behöriga myndigheten.

6. Öronmärkena skall tilldelas anläggningen, delas ut och sättas fast på djuren enligt ett förfarande som den behöriga myndigheten har bestämt.

7. Senast den 31 december 2000 skall rådet, på grundval av en rapport och eventuella förslag från kommissionen, avgöra om det är möjligt att införa elektronisk identifiering mot bakgrund av de framsteg som har uppnåtts på detta område.

Artikel 5

Medlemsstaternas behöriga myndighet skall upprätta en databas i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 14 och 18 i direktiv 97/12/EG.

Databaserna skall senast den 31 december 1999 vara fullt fungerande och från och med detta datum innehålla alla uppgifter som krävs enligt detta direktiv.

Artikel 6

1. Från och med den 1 januari 1998 skall den behöriga myndigheten inom 14 dagar efter det att den har underrättats om ett djurs födelse utfärda ett pass för varje djur som skall identifieras i enlighet med artikel 4, eller, när det gäller djur som importerats från tredje land, inom 14 dagar efter underrättelsen om att den berörda medlemsstaten har identifierat djuret i enlighet med artikel 4.3. Den behöriga myndigheten får på samma villkor utfärda pass till djur från en annan medlemsstat. I sådana fall skall det pass som åtföljer djuret när det anländer överlämnas till den behöriga myndigheten som skall återlämna det till den medlemsstat som utfärdat det.

Kommissionen kan emellertid enligt det i artikel 10 avsedda förfarandet fastställa under vilka förhållanden som den maximala tidsfristen får förlängas.

2. När ett djur förflyttas skall det åtföljas av sitt pass.

3. Utan hinder av punkt 1 första meningen och punkt 2 kan medlemsstater

- som före den 1 januari 2000 förfogar över en databas som kommissionen anser vara fullt fungerande i enlighet med artikel 5 bestämma att pass utfärdas endast för djur som är avsedda för handel inom gemenskapen och att djuren endast skall åtföljas av sitt pass om de förflyttas från den berörda medlemsstatens territorium till en annan medlemsstats territorium, i vilket fall passet skall innehålla uppgifter som bygger på denna databas,

I dessa medlemsstater skall det pass som åtföljer djuret när det importeras från en annan medlemsstat överlämnas till den behöriga myndigheten när djuret anländer.

- före den 1 januari 2000 tillåta beviljande av kollektiva pass för djurens förflyttningar inom medlemsstaten för djurbesättningar som har samma ursprung och samma destination, och som åtföljs av en hälsohandling.

4. När ett djur dör skall djurhållaren lämna tillbaka passet till den behöriga myndigheten inom sju dagar efter det att djuret har dött. Om djuret skickas till ett slakteri, skall slakteriets driftsledare ansvara för att passet skickas tillbaka till den behöriga myndigheten.

5. Om ett djur exporteras till tredje land skall den senaste djurhållaren överlämna passet till den behöriga myndigheten i det land dit djuret exporteras.

Artikel 7

1. Varje djurhållare, med undantag för transportörer, skall

- föra ett aktuellt register,

- när databasen är fullt fungerande senast inom 15 dagar, och från och med den 1 januari 2000 inom 7 dagar, till den behöriga myndigheten rapportera alla förflyttningar till och från anläggningen och alla djur som föds och dör i anläggningen, tillsammans med angivelser av de datum då detta skett. På begäran av en medlemsstat kan kommissionen emellertid, enligt det i artikel 10 avsedda förfarandet, fastställa under vilka förhållanden medlemsstaterna får förlänga den maximala tidsfristen.

2. Varje djurhållare skall omedelbart vid varje djurs ankomst till anläggningen och innan det flyttas därifrån, om så är lämpligt och i enlighet med bestämmelserna i artikel 6, fylla i passet samt se till att passet åtföljer djuret.

3. Varje djurhållare skall, vid förfrågan, bistå den behöriga myndigheten med alla uppgifter om ursprung, identifiering och, om så är lämpligt, destination för de djur denne har ägt eller hållit, transporterat, sålt eller slaktat.

4. Registret skall vara i ett format som är godkänt av den behöriga myndigheten och föras för hand eller vara datoriserat och på begäran hela tiden vara tillgängligt i anläggningen för den behöriga myndigheten under en period som skall bestämmas av den behöriga myndigheten men som inte får vara kortare än tre år.

Artikel 8

Medlemsstaterna skall utse den behöriga myndighet som skall se till att denna avdelning efterlevs. Varje medlemsstat skall meddela de andra medlemsstaterna och kommissionen vilken denna myndighet är.

Artikel 9

Medlemsstaterna kan låta djurhållarna som avses i artikel 2 bära de utgifter som är förenade med de system som avses i artikel 3 och de kontroller som föreskrivs i denna avdelning.

Artikel 10

Kommissionen skall anta tillämpningsföreskrifter för denna avdelning i enlighet med förfarandet i artikel 13 i förordning (EEG) nr 729/70. Dessa föreskrifter skall särskilt omfatta

a) bestämmelser om öronmärkena,

b) bestämmelser om passet,

c) bestämmelser om registret,

d) miniminivåer för de kontroller som skall genomföras,

e) tillämpningen av administrativa påföljder,

f) övergångsbestämmelser under systemets igångsättningsperiod.

Artikel 11

Artikel 5 i förordning (EEG) nr 3508/92 skall kompletteras med följande text:

". . . och förordning (EG) nr 820/97".

AVDELNING II

Märkning av nötkött och nötköttsprodukter

Artikel 12

1. Om en aktör eller en organisation, enligt definitionen i artikel 13, på ett försäljningsställe önskar märka nötkött med uppgifter som anger ursprung, vissa kännetecken eller produktionsförhållanden när det gäller det märkta köttet eller djuret från vilket det kommer, skall aktören eller organisationen göra det i enlighet med denna avdelning.

Bestämmelserna i denna avdelning skall inte påverkar följande:

- Obligatoriska uppgifter som avses i artikel 3.1 i rådets direktiv 79/112/EEG med undantag av punkt 7.

- Beteckningar som är skyddade i enlighet med förordning (EEG) nr 2081/92 eller nr 2082/92.

- De beteckningar som avses i förordningarna (EEG) nr 1208/81 och nr 1186/90.

- Uppgifter om kontrollmärke i enlighet med direktiv 64/433/EEG och andra likartade uppgifter som föreskrivs i den relevanta veterinära lagstiftningen.

- Etiketter som endast innehåller uppgifter som lätt kan kontrolleras på försäljningsstället såsom bland annat angivelse av produktens vikt eller namnet på delen.

2. Oberoende av punkt 1 skall följande direktiv och förordningar fortsätta att gälla:

- Rådets förordning nr 26 av den 4 april 1962 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror (12).

- Rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen (13).

- Rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (14).

- Rådets direktiv 93/99/EEG av den 29 oktober 1993 om ytterligare åtgärder för offentlig kontroll av livsmedel (15).

- Rådets direktiv 94/65/EEG av den 14 december 1994 om kraven för produktion och utsläppande på marknaden av malet kött och köttberedningar (16).

- Rådets förordning (EEG) nr 1208/81 av den 28 april 1981 om fastställande av en gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötdjur (17).

- Rådets förordning (EEG) nr 1186/90 av den 7 maj 1990 om utökning av omfattningen av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av vuxna nötdjur (18).

- Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (19).

- Rådets förordning (EEG) nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel (20).

- Rådets förordning (EEG) nr 2067/92 av den 30 juni 1992 om åtgärder för att främja konsumtion och avsättning av kvalitetsnötkött (21).

Artikel 13

I denna avdelning avses med

- nötkött: produkter som omfattas av KN-nummer 0201, 0202, 0206 10 95 och 0206 29 91,

- märkning: fastställandet av en etikett på ett enskilt köttstycke eller köttstycken eller deras förpackning, inbegripet tillhandahållandet av information till konsumenten på försäljningsstället,

- organisation: en grupp aktörer från samma eller olika delar av nötköttsbranschen.

Artikel 14

1. Varje aktör eller organisation skall överlämna en specifikation för godkännande till den behöriga myndigheten i varje medlemsstat där nötköttet i fråga produceras eller säljs. Den behöriga myndigheten kan även upprätta specifikationer som skall användas i den berörda medlemsstaten under förutsättning att det inte är obligatoriskt att använda denna.

Denna specifikation skall ange

- de uppgifter som skall finnas på etiketten,

- de åtgärder som skall vidtas för att garantera att dessa uppgifter är korrekta,

- det kontrollsystem som skall tillämpas i alla produktions- och försäljningsled, inbegripet de kontroller som skall utföras av ett oberoende organ som är godkänt av den behöriga myndigheten och utsett av aktören eller organisationen. Dessa organ skall uppfylla de kriterier som fastställs i den europeiska normen nr EN/45011 senast den 31 december 1999,

- för en organisation, de åtgärder som kommer att vidtas vad beträffar varje medlem som inte följer specifikationen.

Medlemsstaterna får besluta att det oberoende organets kontroller kan ersättas av en behörig myndighets kontroller. Den behöriga myndigheten skall i så fall till sitt förfogande ha den kvalificerade personal och de resurser som krävs för att utföra nödvändiga kontroller och skall tillställa kommissionen sitt arbetsprogram och en verksamhetsrapport.

Kostnaderna för de kontroller som föreskrivs i denna avdelning skall bäras av den aktör eller organisation som använder märkningssystemet.

2. För att en specifikation skall kunna godkännas skall den behöriga myndigheten efter en grundlig granskning av delar som avses i punkt 1 försäkra sig om att det planerade märkningssystemet, och i synnerhet dess kontrollsystem, fungerar på ett korrekt och pålitligt sätt. Den behöriga myndigheten skall inte godta en specifikation som inte garanterar ett samband mellan å ena sidan identifieringen av slaktkroppen, kvartsparten eller köttstycken och, å andra sidan, det enskilda djuret, eller, där detta är tillräckligt för att kontrollera att uppgifterna på etiketten är korrekt, de berörda djuren.

Specifikationer som föreskriver etiketter med missvisande eller oklara uppgifter skall inte heller godtas.

3. Om produktion och/eller försäljning av nötkött äger rum i två eller flera medlemsstater skall de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter undersöka och tillåta specifikationer som lämnas in i den mån de uppgifter som ingår i dessa avser händelser som äger rum på deras respektive territorium. I detta fall skall varje medlemsstat erkänna de godkännanden som utfärdats av varje berörd medlemsstat.

Om ett godkännande inte har avslagits eller utfärdats eller om kompletterande uppgifter inte har begärts inom en tidsfrist som skall bestämmas i enlighet med artikel 18 räknat från dagen efter den dag då ansökan lämnades in, skall specifikationen anses vara tillåten av den behöriga myndigheten.

4. Om samtliga berörda medlemsstaters behöriga myndigheter godkänner den inlämnade specifikationen skall den berörda aktören eller organisationen få rätt att märka nötkött, förutsatt att etiketten innehåller aktörens eller organisationens namn eller logotyp.

5. Utan hinder av vad som sägs i föregående punkter kan kommissionen, enligt förfarandet i artikel 18, föreskriva ett påskyndat eller förenklat förfarande för godkännanden i särskilda fall, särskilt för nötkött i små förpackningar för detaljhandeln eller för första klassens köttstycken av nötkött i individuella förpackningar som har märkts i en medlemsstat i enlighet med en tillåten specifikation och förts in på en annan medlemsstats territorium, förutsatt att inga uppgifter läggs till den ursprungliga etiketten.

6. Rätten att märka skall gälla utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 i förordning (EEG) nr 2081/92 och av artikel 13 i förordning (EEG) nr 2082/92.

Artikel 15

1. Om produktionen av nötkött helt eller delvis äger rum i ett tredje land skall aktörerna och organisationerna endast vara bemyndigade att märka nötkött enligt denna förordning om deras specifikationer, utöver att uppfylla kraven i artikel 14, har godkänts av den behöriga myndighet som utsetts för detta ändamål av vart och ett av de berörda tredje länderna.

2. För att ett godkännande som beviljats i ett tredje land skall vara giltig i gemenskapen skall det tredje landet i förväg underrätta kommissionen om

- den behöriga myndighet som utsetts,

- de förfaranden och kriterier som skall iakttas av den behöriga myndigheten när den granskar specifikationen,

- alla aktörer eller organisationer vars specifikationer den behöriga myndigheten har godkänt.

Kommissionen skall överlämna dessa uppgifter till medlemsstaterna.

Om kommissionen på grundval av denna information kommer fram till att de förfaranden och/eller kriterier som tillämpas i ett tredje land inte överensstämmer med de normer som föreskrivs i denna förordning skall kommissionen efter samråd med det berörda tredje landet besluta att godkännanden som har beviljats av det berörda tredje landet inte skall gälla inom gemenskapen.

Artikel 16

1. En etikett skall inte innehålla några uppgifter om det djur som köttet kommer från, med undantag av de uppgifter som anges i följande förteckning:

- Medlemsstat, tredje land eller anläggning där djuret är fött.

- Medlemsstater, tredje länder eller anläggningar där en del av, eller hela gödningen ägt rum. Den partiella gödningen måste anges.

- Den medlemsstat, tredje land eller slakteri där slakten ägt rum.

- Djurets identifieringsnummer och kön.

- Gödningssätt eller andra uppgifter om utfodring.

- Uppgifter om slakten, såsom ålder vid slakt och datum för slakten eller den tidsperiod under vilken köttet hängmörades.

- Varje annan uppgift som aktören eller organisationen önskar ange och som den behöriga myndigheten har godkänt.

Om köttet kommer från ett djur som är fött, uppfött och slaktat i en och samma medlemsstat skall det räcka med en angivelse av denna medlemsstat på etiketten.

2. Om köttet kommer från olika djur skall etiketten endast innehålla uppgifter som är gemensamma för allt sådant kött.

3. Varje etikett skall innehålla ett referensnummer eller en referenskod som säkerställer det samband som föreskrivs i artikel 14.2 andra meningen. Detta nummer kan utgöras av det berörda djurets identifieringsnummer.

Artikel 17

Utan att det påverkar någon åtgärd som vidtagits av organisationen själv eller det oberoende kontrollorgan som föreskrivs i artikel 14 får medlemsstaten, om det visar sig att en aktör eller en organisation inte har följt den specifikation som avses i artikel 14.1, återkalla sitt godkännande enligt artikel 14.2 eller ställa upp tilläggsvillkor som skall följas för att godkännandet skall fortsätta att gälla.

Artikel 18

Kommissionen skall, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 27 i förordning (EEG) nr 805/68, anta tillämpningsföreskrifter för denna avdelning och vid behov övergångsåtgärder. Tillämpningsföreskrifterna kan, bland annat, innehålla de uppgifter som får finnas på etiketten enligt artikel 16. De kan även utvidga förteckningen över beteckningar eller märkningar som avses i artikel 12.1 andra stycket.

Artikel 19

1. Ett system för obligatorisk märkning av nötkött skall inrättas och vara obligatoriskt i samtliga medlemsstater från och med den 1 januari 2000. Detta obligatoriska system utesluter emellertid inte möjligheten för en medlemsstat att besluta att systemet endast skall tillämpas valfritt på nötkött för saluhållande i samma medlemsstat. Det system för märkning som föreskrivs i denna förordning skall gälla fram till och med den 31 december 1999.

På grundval av den rapport som föreskrivs i punkt 3, skall rådet därför före den 1 januari 2000 med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om allmänna bestämmelser för ett system för obligatorisk märkning av nötkött i enlighet med gemenskapens internationella förpliktelser från och med denna tidpunkt.

2. Från och med den 1 januari 2000 skall det, enligt gemenskapens internationella förpliktelser och om inte rådet fattar ett annat beslut, enligt märkningssystemet, utöver den uppgift på etiketten som avses i artikel 16.3, dessutom göras obligatoriskt att föra in en uppgift om den medlemsstat eller det tredje land där djuret som köttet kommer från är fött, de medlemsstater eller tredje länder där djuret har hållits, och den medlemsstat eller det tredje land där djuret har slaktats.

3. Medlemsstaterna skall före den 1 maj 1999 överlämna rapporter till kommissionen om genomförandet av systemet för märkning av nötkött. Kommissionen skall överlämna en rapport till rådet om hur långt systemen för märkning av nötkött har kommit i de skilda medlemsstaterna.

4. Om ett tillräckligt utvecklat system för identifiering och registrering av nötkreatur redan finns, får dock medlemsstaterna redan före den 1 januari 2000 införa ett system för obligatorisk märkning av nötkött som kommer från djur som föds, göds och slaktas på deras territorium. De får dessutom besluta att en eller flera av de uppgifter som räknas upp i artikel 16.1 och 16.2 skall anges på märkningen.

5. Ett obligatoriskt system enligt punkt 4 får inte medföra störningar i handeln mellan medlemsstaterna.

Kommissionen skall på förhand samtycka till förfarandena för genomförandet i de medlemsstater som avser att tillämpa bestämmelserna i punkt 4.

6. Före den 1 januari 2000 skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om det är möjligt och önskvärt med andra obligatoriska uppgifter än de som föreskrivs i punkt 2 och om det är möjligt och önskvärt att utvidga denna förordnings räckvidd till andra produkter än de som anges i artikel 13 första strecksatsen.

Artikel 20

Medlemsstaterna skall utse den myndighet eller de myndigheter som skall ha ansvaret för genomförandet av bestämmelserna i denna avdelning.

AVDELNING III

Gemensamma bestämmelser

Artikel 21

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att garantera att bestämmelserna i denna förordning efterlevs. De avsedda kontrollerna skall inte påverka de kontroller som kommissionen kan utföra i enlighet med artikel 9 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95.

De påföljder som medlemsstaterna ådömer djurhållarna skall stå i proportion till hur allvarliga överträdelserna är, Påföljderna kan, där så berättigat, innebära en inskränkning av djurs förflyttning till eller från den berörda djurhållarens anläggning.

Artikel 22

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1997.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 21 april 1997.

På rådets vägnar

J. VAN AARTSEN

Ordförande

(1) EGT nr C 349, 20.11.1996, s. 10 och EGT nr C 100, 27.3.1997, s. 22.

(2) EGT nr C 85, 17.3.1997.

(3) EGT nr C 66, 3.3.1997, s. 84.

(4) EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 29. Direktivet senast ändrat genom direktiv 92/118/EEG (EGT nr L 62, 15.3.1993, s. 49).

(5) EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 56. Direktivet senast ändrat genom Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige.

(6) EGT nr L 144, 2.6.1981, s. 1. Ändrad genom förordning (EEG) nr 945/87 (EGT nr L 90, 2.4.1987, s. 3.).

(7) EGT nr L 351, 2.12.1989, s. 34.

(8) EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 32.

(9) EGT nr L 109, 25.4.1997, s. 1.

(10) EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 24. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 894/96 (EGT nr L 125, 23.5.1996, s. 1).

(11) EGT nr L 312, 23.12.1995, s. 1.

(12) EGT nr 30, 20.4.1962, s. 993/62.

(13) EGT nr 121, 29.7.1964, s. 2012/64.

(14) EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 1.

(15) EGT nr L 290, 24.11.1993, s. 14.

(16) EGT nr L 368, 31.12.1994, s. 10.

(17) EGT nr L 123, 7.5.1981, s. 3.

(18) EGT nr L 119, 11.5.1990, s. 32.

(19) EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 1.

(20) EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 9.

(21) EGT nr L 215, 30.7.1992, s. 57.