Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.





Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 328 , 23/12/2000 s. 0002 - 0006



Rådets förordning (EG) nr 2826/2000

av den 19 december 2000

om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande, och

av följande skäl:

(1) I enlighet med gällande sektorslagstiftning får gemenskapen genomföra säljfrämjande åtgärder på den inre marknaden för ett visst antal jordbruksprodukter.

(2) Med tanke på marknadsutsikterna och på de erfarenheter som gjorts samt för att tillförsäkra konsumenterna fullständig information, bör en övergripande och sammanhängande politik föras på den inre marknaden för information, marknadsföring och produktionsmetoder för jordbruksprodukter och subsidiärt för livsmedelsprodukter, på samma sätt som skall göras för tredje land, dock utan att stimulera till konsumtion av en viss produkt på grund av dess särskilda ursprung.

(3) En sådan politik kan med fördel komplettera och förstärka de åtgärder som medlemsstaterna vidtar, bland annat genom att främja bilden av produkterna hos konsumenterna i gemenskapen, särskilt när det gäller kvalitet, näringsvärde, livsmedelssäkerhet och produktionsmetoder.

(4) Det bör fastställas urvalskriterier för produkter och berörda sektorer, samt teman för gemenskapens kampanjer.

(5) För att säkerställa programmens samstämmighet och effektivitet bör riktlinjer upprättas varigenom för varje produkt eller berörd sektor de allmänna riktlinjerna definieras för ifrågavarande programs väsentliga delar.

(6) Med tanke på den tekniska karaktären hos de uppgifter som skall utföras, bör kommissionen ges möjlighet att ta hjälp av en expertkommitté för kommunikation eller av tekniska assistenter.

(7) Kriterierna för finansieringen av åtgärderna bör fastställas. Det är lämpligt att gemenskapen endast delvis finansierar åtgärderna, så att de organisationer som lämnar förslag och berörda medlemsstater får bära sin del av ansvaret. I exceptionella fall kan det ändå vara lämpligt att den berörda medlemsstaten slipper delta i finansieringen. När det rör sig om information om gemenskapssystem avseende ursprung, ekologisk produktion, logotyp och tillhörande frågor och den märkning som föreskrivs i regelverket på jordbruksområdet samt de grafiska symboler som likaledes föreskrivs i synnerhet för regionerna i de yttersta randområdena kan en samfinansiering mellan gemenskapen och medlemsstaterna motiveras av behovet av lämplig information om dessa relativt nya åtgärder.

(8) Det bör föreskrivas att åtgärderna skall genomföras genom att med lämpliga förfaranden ge genomförandet i uppdrag åt organ med den sammansättning och de kunskaper som krävs, så att de valda åtgärderna kan bli så effektiva som möjligt.

(9) För att kontrollera både att programmen genomförs på ett korrekt sätt och vilken inverkan åtgärderna har, bör det föreskrivas att medlemsstaterna skall göra en effektiv övervakning av åtgärderna samt att resultaten skall utvärderas av ett oberoende organ.

(10) De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(4).

(11) Utgifterna för finansieringen av åtgärderna och det tekniska stödet från gemenskapen bör behandlas som interventionsåtgärder enligt artikel 1.2 e i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken(5).

(12) Reglerna om säljfrämjande åtgärder i sektorsbestämmelserna är olika i fråga om genomförande och har ändrats vid ett flertal tillfällen. På grund av detta är de svåra att tillämpa. De bör harmoniseras, förenklas och sammanföras i en enda text. De regler och sektorsbestämmelser som för närvarande gäller i fråga om säljfrämjande åtgärder bör därför upphöra att gälla.

(13) Lämpliga åtgärder bör föreskrivas för att säkerställa övergången från de gamla reglerna och sektorsbestämmelserna till det nya system som föreskrivs i denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Gemenskapen kan helt eller delvis finansiera informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter och för deras produktionsmetoder samt för livsmedelsprodukter inom gemenskapen.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 får inte vara inriktade på varumärken eller stimulera till konsumtion av produkter med ett visst ursprung. Denna bestämmelse utesluter inte möjligheten att ange produktens ursprung inom ramen för de åtgärder som avses i artikel 2, om det gäller en beteckning som ingår i gemenskapslagstiftningen.

Artikel 2

De åtgärder som avses i artikel 1 är följande:

a) PR, säljfrämjande åtgärder och reklam, vari särskilt betonas inneboende egenskaper och fördelarna med gemenskapsprodukterna när det gäller särskilt kvalitet, hygien, livsmedelssäkerhet, särskilda produktionsmetoder, näringsmässiga aspekter, märkning, djurens välbefinnande och miljöhänsyn.

b) Deltagande i stora nationella eller europeiska arrangemang, varumässor och utställningar, särskilt med montrar avsedda att förbättra gemenskapsprodukternas rykte.

c) Informationskampanjer som särskilt är inriktade på gemenskapens bestämmelser om skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB) och garanterad traditionell specialitet, ekologisk produktion eller märkning samt de grafiska symboler som föreskrivs i lagstiftningen i synnerhet för regionerna i de yttersta randområdena.

d) Informationskampanjer som inriktar sig på gemenskapens system med kvalitetsvin framställt i ett specificerat område (kvalitetsvin fso), vin med geografisk beteckning och spritdrycker med geografisk beteckning och skyddad beteckning.

e) Studier för utvärdering av informationskampanjernas och de säljfrämjande åtgärdernas resultat.

Artikel 3

De sektorer eller produkter som kan omfattas av de åtgärder som avses i artikel 1 skall fastställas med beaktande av följande kriterier:

a) Lämpligheten av att framhålla produkternas kvalitet, typiska egenskaper, särskilda produktionsmetoder, närings- och hälsomässiga aspekter, hygien, livsmedelssäkerhet, djurs välbefinnande eller miljöhänsyn genom tematiska kampanjer eller åtgärder som riktar sig till en särskild målgrupp.

b) Bruket av ett märkningssystem för att informera konsumenterna och av system för spårning och kontroll av produkterna.

c) Nödvändigheten av att ta itu med specifika eller konjunkturbetingade problem för en viss sektor.

d) Lämpligheten av att informera om innebörden av gemenskapens system med SUB/SGB, garanterad traditionell specialitet och ekologiska produkter.

e) Lämpligheten av att informera om innebörden av gemenskapens system med kvalitetsvin fso, vin med geografisk beteckning och spritdrycker med geografisk beteckning eller reserverad traditionell beteckning.

Artikel 4

1. Vartannat år skall kommissionen enligt förfarandet i artikel 13 fastställa en förteckning över de teman och produkter som avses i artikel 3. Vid behov kan dock denna förteckning ändras under tiden enligt samma förfarande.

2. Innan den förteckning som avses i punkt 1 upprättas kan kommissionen samråda med Ständiga gruppen för främjande av jordbruksprodukter inom Rådgivande kommittén för hälso- och kvalitetsfrågor inom jordbrukssektorn.

Artikel 5

1. För var och en av sektorerna eller produkterna skall kommissionen enligt förfarandet i artikel 13.2 upprätta en strategi med de riktlinjer som förslagen till informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder skall följa.

2. Inom ramen för upprättande av den strategi som avses i punkt 1, kan kommissionen samråda med Ständiga gruppen för främjande av jordbruksprodukter inom Rådgivande kommittén för hälso- och kvalitetsfrågor inom jordbrukssektorn.

3. Dessa riktlinjer skall innehålla allmänna anvisningar i synnerhet om

a) de mål och målgrupper som skall nås,

b) ett eller flera teman som skall bli föremål för de utvalda åtgärderna,

c) de typer av åtgärder som skall vidtas,

d) programmens längd,

e) den vägledande fördelningen, beroende på marknader och typer av åtgärder, av det disponibla beloppet för gemenskapens finansiella deltagande i genomförandet av programmen.

Artikel 6

1. För genomförande av åtgärderna i artikel 2 a, 2 b och 2 d och i enlighet med de riktlinjer som avses i artikel 5 skall den eller de branschorganisationer och/eller interprofessionella organisationer som representerar den eller de berörda sektorerna, tillsammans med ett verkställande organ som den eller de valt ut genom lämpligt anbudsförfarande, upprätta program för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som skall pågå under högst 36 månader. Dessa program får täcka en eller flera berörda medlemsstater som fastställer kravspecifikationer och kriterier för utvärderingen av programmen. De får härröra från europeiska organisationer eller en eller flera medlemsstater. Program från medlemsstaterna prioriteras.

2. Den eller de berörda medlemsstaterna skall kontrollera om programmen är lämpliga och om de föreslagna programmen och verkställande organen uppfyller bestämmelserna i denna förordning samt riktlinjerna och deras respektive kravspecifikationer. De skall undersöka förhållandet mellan pris och kvalitet för varje program. Efter denna kontroll skall den eller de berörda medlemsstaterna inom ramen för det disponibla beloppet upprätta en provisorisk förteckning över godkända program och organ samt åta sig att delta i finansieringen av dessa program.

3. Medlemsstaterna skall översända den provisoriska förteckningen över godkända program och organ till kommissionen tillsammans med en kopia av programmen.

Om kommissionen konstaterar att ett program inte följer gemenskapsbestämmelserna eller riktlinjerna, skall den inom en period som skall fastställas underrätta den eller de medlemsstater som berörs av detta om att delar av eller hela programmet inte är stödberättigande. När denna period löpt ut, anses programmet vara stödberättigat.

Medlemsstaterna skall beakta eventuella påpekanden från kommissionen under denna period. När perioden löpt ut skall medlemsstaten eller medlemsstaterna i fråga upprätta en slutgiltig förteckning över godkända program och omedelbart översända denna till kommissionen.

Kommissionen skall snarast möjligt informera den förvaltningskommitté som avses i artikel 13 om de godkända programmen och deras budget.

Artikel 7

1. För genomförandet av de åtgärder som avses i artikel 2 c och på grundval av kommissionens riktlinjer skall varje berörd medlemsstat utarbeta kravspecifikationer och genomföra ett offentligt anbudsförfarande för urval av det organ som skall genomföra det program som medlemsstaten åtar sig att delfinansiera.

2. Medlemsstaten skall översända det godkända programmet med ett motiverat yttrande om programmets lämplighet och om huruvida programmet och det föreslagna organet överensstämmer med bestämmelserna i denna förordning och respektive riktlinjer samt om utvärderingen av förhållandet mellan pris och kvalitet.

3. Vid kommissionens granskning av programmen och deras slutgiltiga godkännande av medlemsstaterna skall andra, tredje och fjärde stycket i artikel 6.3 tillämpas.

Artikel 8

1. Vid upprättandet av de riktlinjer som avses i artikel 5 får kommissionen ta hjälp av en oberoende kommitté av experter på kommunikation eller av tekniska assistenter.

2. Kommissionen skall enligt ett öppet eller selektivt anbudsförfarande välja

a) den eller de eventuella tekniska assistenter som avses i enligt punkt 1,

b) det eller de organ som skall ansvara för utvärderingen av resultaten av de åtgärder som vidtas med tillämpning av artiklarna 6 och 7.

Artikel 9

1. Gemenskapen skall

a) helt finansiera de åtgärder som avses i artikel 2 e,

b) delvis finansiera de andra informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som avses i artikel 2.

2. Gemenskapens finansiella deltagande i de åtgärder som avses i punkt 1 b får inte överstiga 50 % av de faktiska kostnaderna för åtgärderna.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 skall de berörda medlemsstaterna delta i finansieringen av de åtgärder som avses i punkt 2 med 20 % av de faktiska kostnaderna för åtgärderna, och resten av finansieringen skall täckas av de organisationer som lämnat in förslagen. Finansieringen från medlemsstaterna och/eller branschorganisationer eller branschövergripande organ får också bestå av skatteliknande intäkter.

3. I vederbörligen motiverade fall och på villkor att det berörda programmet är av uppenbart intresse för gemenskapen får det, enligt förfarandet i artikel 13.2, beslutas att den organisation som lämnat förslaget står för hela den finansiering som inte betalas av gemenskapen.

4. För de åtgärder som avses i artikel 7 skall de berörda medlemsstaterna betala den del av finansieringen som inte betalas av gemenskapen.

Medlemsstaternas andel av finansieringen får även bestå av skatteliknande intäkter.

Artikel 10

1. Det eller de organ som ansvarar för att genomföra de åtgärder som avses i artiklarna 6.1 och 7.1 i denna förordning skall ha expertkunskaper om produkterna och marknaderna i fråga och skall förfoga över nödvändiga medel för att åtgärderna skall kunna genomföras så effektivt som möjligt, varvid hänsyn skall tas till programmens europeiska dimension.

2. De berörda medlemsstaterna skall ansvara för kontrollen av och betalningar för andra åtgärder än de som avses i artikel 9.1 a.

Artikel 11

Utgifterna i samband med gemenskapens finansiering av de åtgärder som avses i artikel 1 skall anses vara interventionsåtgärder i den mening som avses i artikel 1.2 e i rådets förordning (EG) nr 1258/1999.

Artikel 12

Tillämpningsföreskrifterna för denna förordning skall fastställas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 13.2.

Artikel 13

1. Kommissionen skall biträdas av den förvaltningskommitté för oljor och fetter som inrättats genom artikel 37 i förordning nr 136/66/EEG(6) och av de förvaltningskommittéer som inrättats genom motsvarande artiklar i andra förordningar om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna (nedan kallade kommittéerna).

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 14

Vartannat år och första gången före den 31 december 2003 skall kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning, särskilt om de godkända programmen och läget avseende anslagsförbrukningen, vid behov åtföljd av lämpliga förslag.

Artikel 15

1. Följande bestämmelser skall utgå:

a) Artikel 11 i förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter(7).

b) Artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 1308/70 av den 29 juni 1970 om den gemensamma organisationen av marknaden för lin och hampa(8).

c) Artikel 20.4 i rådets förordning (EEG) nr 3763/91 av den 16 december 1991 om införande av särskilda åtgärder för vissa jordbruksprodukter till fördel för de franska utomeuropeiska departementen(9).

d) Artiklarna 1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 1332/92 av den 18 maj 1992 om särskilda bestämmelser för bordsoliver(10).

e) Artikel 31.4 i rådets förordning (EEG) nr 1600/92 av den 15 juni 1992 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter(11).

f) Artikel 26.4 i rådets förordning (EEG) nr 1601/92 av den 15 juni 1992 om särskilda åtgärder för Kanarieöarna rörande vissa jordbruksprodukter(12).

g) Artikel 1 andra stycket andra strecksatsen och artikel 2.1 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 399/94 av den 21 februari 1994 om särskilda åtgärder för torkade druvor(13).

h) Artikel 54 i rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker(14).

i) Artikel 35.5 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin(15).

2. I förordning (EG) nr 399/94 skall orden "och marknadsföringen av" utgå ur artikel 1 första stycket och punkterna "d och e" skall utgå ur artikel 2.2.

3. Rådets förordningar (EEG) nr 1195/90 av den 7 maj 1990 om åtgärder avsedda att öka konsumtionen och användningen av äpplen(16), (EEG) nr 1201/90 av den 7 maj 1990 om åtgärder avsedda att öka konsumtionen av citrusfrukt(17), (EEG) nr 2067/92 av den 30 juni 1992 om åtgärder för att främja konsumtion och avsättning av kvalitetsnötkött(18), (EEG) nr 2073/92 av den 30 juni 1992 om främjande av konsumtionen inom gemenskapen och om utveckling av marknaden för mjölk och mjölkprodukter(19), (EG) nr 2275/96 av den 22 november 1996 om särskilda åtgärder inom sektorn för levande växter och blomsterprodukter(20) samt (EG) nr 2071/98 av den 28 september 1998 om åtgärder för att informera om märkning av nötkött(21) skall upphöra att gälla.

4. De bestämmelser, villkor och förordningar som avses i föregående stycken skall fortsätta att gälla för program för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som beslutats innan förordningen om genomförande av denna förordning har trätt i kraft.

Artikel 16

Enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 13.2 skall kommissionen anta nödvändiga åtgärder för att underlätta övergången från de bestämmelser som avses i artikel 15 till bestämmelserna i den här förordningen.

Artikel 17

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2001.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 december 2000.

På rådets vägnar

J. Glavany

Ordförande

(1) EGT C 365 E, 19.12.2000, s. 270.

(2) Yttrandet avgivet den 15 december 2000 (ännu ej offentliggjort i EGT).

(3) Yttrandet avgivet den 15 december 2000 (ännu ej offentliggjort i EGT).

(4) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(5) EGT L 160, 26.6.1999, s. 103.

(6) EGT L 172, 30.9.1966, s. 3025 Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2702/1999 (EGT L 327, 21.12.1999, s. 7).

(7) EGT L 172, 30.9.1966, s. 3025 Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2702/1999 (EGT L 327, 21.12.1999, s. 7).

(8) EGT L 146, 4.7.1970, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2702/1999.

(9) EGT L 356, 24.12.1991, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2598/95 (EGT L 267, 9.11.1995, s. 1).

(10) EGT L 145, 27.5.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1267/95 (EGT L 123, 3.6.1995, s. 4).

(11) EGT L 173, 27.6.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2348/96 (EGT L 320, 11.12.1996, s. 1).

(12) EGT L 173, 27.6.1992, s. 13. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2348/96.

(13) EGT L 54, 25.2.1994, s. 3.

(14) EGT L 297, 21.11.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1257/1999 (EGT L 160, 26.6.1999, s. 80).

(15) EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1622/2000 (EGT L 194, 31.7.2000, s. 1).

(16) EGT L 119, 11.5.1990, s. 53.

(17) EGT L 119, 11.5.1990, s. 65.

(18) EGT L 215, 30.7.1992, s. 57.

(19) EGT L 215, 30.7.1992, s. 67.

(20) EGT L 308, 29.11.1996, s. 7. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2702/1999.

(21) EGT L 265, 30.9.1998, s. 2.