Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

20.3.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/41


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 229/2013

av den 13 mars 2013

om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarna och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1405/2006

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 42 första stycket och artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

För att åtgärda de svårigheter som är en följd av de mindre Egeiska öarnas speciella geografiska läge har särskilda åtgärder inom jordbruket fastställts genom rådets förordning (EG) nr 1405/2006 (3). Dessa åtgärder har genomförts genom ett stödprogram som utgör ett mycket viktigt verktyg för att förse dessa öar med jordbruksprodukter och stödja den lokala jordbruksproduktionen. Mot bakgrund av behovet av att uppdatera de nuvarande åtgärderna, bland annat till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande, måste förordning (EG) nr 1405/2006 upphävas och ersättas med en ny förordning.

(2)

De huvudmål som ordningen till förmån för de mindre Egeiska öarna kommer att bidra till att uppnå behöver fastställas.

(3)

Det är också nödvändigt att fastställa innehållet i stödprogrammet för de mindre Egeiska öarna (nedan kallat stödprogrammet), vilket i enlighet med subsidiaritetsprincipen bör införas av Grekland på den lämpligaste geografiska nivån och överlämnas av Grekland till kommissionen för godkännande.

(4)

För att på ett mer effektivt sätt förverkliga målen för ordningen till förmån för de mindre Egeiska öarna bör man införa åtgärder i stödprogrammet som säkerställer såväl försörjningen av jordbruksprodukter som bevarandet och utvecklingen av den lokala jordbruksproduktionen. Programplaneringen måste harmoniseras och strategin med partnerskap mellan kommissionen och Grekland måste tillämpas systematiskt. Kommissionen bör anta förfaranden och indikatorer för att säkerställa att programmet genomförs smidigt och kontrolleras på lämpligt sätt.

(5)

I enlighet med subsidiaritetsprincipen och för att säkerställa flexibilitet, dvs. två principer som kännetecknar den programplaneringsmetod som tillämpas på ordningen till förmån för de mindre Egeiska öarna, kan de myndigheter som Grekland har utsett föreslå ändringar av programmet för att anpassa det till den faktiska situationen på öarna. I detta syfte bör ett ökat deltagande från de behöriga lokala och regionala myndigheterna och övriga intressenter uppmuntras. I samma anda bör ändringsförfarandet för programmet anpassas så att det återspeglar hur relevanta olika slag av ändringar är.

(6)

Det speciella geografiska läget för vissa av de mindre Egeiska öarna medför ökade transportkostnader för försörjningen av vissa produkter som är nödvändiga som livsmedel, för bearbetning eller som insatsvaror inom jordbruket. Även andra faktiska omständigheter som har samband med ökaraktären och avståndet från marknaderna begränsar ytterligare verksamheten för ekonomiska aktörer och producenter på dessa öar. I vissa fall drabbas de ekonomiska aktörerna och producenterna av ”dubbel ökaraktär”, genom att leveranser sker via andra öar. Dessa svårigheter kan dämpas genom att priset på ovannämnda basprodukter sänks. Därför bör det införas en särskild försörjningsordning för att garantera de mindre Egeiska öarnas försörjning och kompensera för de merkostnader som uppstår till följd av deras ökaraktär, ringa storlek och avstånd från marknaderna.

(7)

Problemen för de mindre Egeiska öarna förvärras av deras ringa storlek. För att de planerade åtgärderna verkligen ska bli effektiva, bör de avse alla Egeiska öar utom Kreta och Evvia.

(8)

Stöd bör beviljas till leveranser av unionsprodukter till de mindre Egeiska öarna för att uppnå målet att sänka priserna på öarna och minska de merkostnader som är en följd av deras ökaraktär, ringa storlek och avstånd från marknaderna samtidigt som man bibehåller unionsprodukternas konkurrenskraft. Vid beviljandet av detta stöd bör man ta hänsyn till merkostnaderna för transport till de mindre Egeiska öarna och, när det gäller insatsvaror i jordbruket och produkter avsedda för bearbetning, till merkostnaderna på grund av öarnas ökaraktär, ringa storlek och avstånd från marknaderna.

(9)

För att undvika spekulation som kan skada slutanvändarna på de mindre Egeiska öarna bör man fastställa att endast produkter av sund och god marknadsmässig kvalitet får omfattas av den särskilda försörjningsordningen.

(10)

Eftersom de kvantiteter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen är begränsade till de mindre Egeiska öarnas försörjningsbehov bör ordningen inte störa den inre marknadens funktion. Den särskilda försörjningsordningens ekonomiska förmåner bör inte heller leda till en omläggning av handeln med de berörda produkterna. Sändningar eller export av dessa produkter från de mindre Egeiska öarna bör därför förbjudas. Sändningar eller export av berörda produkter bör emellertid tillåtas om förmånen av den särskilda försörjningsordningen återbetalas.

(11)

För att möjliggöra handel mellan de mindre Egeiska öarna bör inbördes handel med bearbetade produkter tillåtas och transportkostnader för sådana produkter minskas. Hänsyn bör också tas till handelsflöden inom ramen för regional handel och till traditionell export och sändningar till andra delar av unionen eller till tredjeländer, och export av bearbetade produkter som motsvarar traditionell handel bör tillåtas för alla dessa regioner.

(12)

För att uppnå den särskilda försörjningsordningens mål bör dess ekonomiska fördelar speglas i produktionskostnaderna och bör leda till prissänkningar ända fram till slutanvändarstadiet. De bör således beviljas endast på villkor att de faktiskt förs vidare, och lämpliga kontroller bör genomföras.

(13)

Regler för ordningens funktionssätt bör fastställas, särskilt om inrättandet av ett register över aktörer och ett licenssystem som bygger på de licenser som avses i artikel 161 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (4).

(14)

Den unionspolitik till förmån för de mindre Egeiska öarnas lokala produktion som fastställs genom förordning (EG) nr 1405/2006 omfattar en mängd produkter och åtgärder till förmån för produktion, saluföring eller bearbetning av dessa produkter. Åtgärderna har visat sig vara effektiva och har säkerställt att jordbruksverksamheten har upprätthållits och utvecklats. Unionen bör fortsätta att stödja den produktionen, som är en grundläggande faktor för den miljömässiga, sociala och ekonomiska jämvikten på de mindre Egeiska öarna. Det har visat sig att ett stärkt partnerskap med lokala myndigheter, på samma sätt som inom politiken för landsbygdsutveckling, kan bidra till att man hanterar de berörda öarnas särskilda problem på ett mer målinriktat sätt. Stödet till den lokala produktionen bör därför fortsättningsvis beviljas via stödprogrammet, som första gången inrättades genom förordning (EG) nr 1405/2006. I det avseendet bör betoningen läggas på att bevara det traditionella jordbruksarvet och på produktionsmetodernas och de lokala och ekologiska produkternas traditionella särdrag.

(15)

Minimikrav för vad som bör ingå i stödprogrammet bör fastställas för att man ska kunna fastställa de åtgärder som stöder lokal jordbruksproduktion, särskilt en beskrivning av läget, den föreslagna strategin, målen och åtgärderna. Vidare bör principer fastställas för att säkerställa överensstämmelse mellan dessa åtgärder och unionens politik på andra områden, i syfte att undvika eventuell oförenlighet och överlappning av stöd.

(16)

För genomförandet av denna förordning bör det även vara möjligt att i stödprogrammet inkludera åtgärder för att finansiera studier, demonstrationsprojekt, utbildning och tekniskt stöd.

(17)

Jordbruksproducenterna på de mindre Egeiska öarna bör uppmuntras att leverera kvalitetsprodukter och saluföringen av dessa produkter bör stödjas.

(18)

Ett undantag kan göras från kommissionens konsekventa politik att inte tillåta statligt driftsstöd inom produktion, bearbetning, saluföring och transport av de jordbruksprodukter som är förtecknade i bilaga I till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (fördraget), för att dämpa effekterna av de särskilda svårigheter som jordbruksproduktionen på de mindre Egeiska öarna drabbas av till följd av deras ökaraktär, ringa storlek och avstånd från marknaderna, bergiga terräng och klimatförhållandena, deras ekonomiska beroende av ett fåtal produkter och deras avstånd från marknaderna.

(19)

Genomförandet av denna förordning bör inte äventyra nivån på det särskilda stöd som de mindre Egeiska öarna hittills har åtnjutit. För att kunna genomföra de lämpliga åtgärderna bör Grekland fortsättningsvis ha tillgång till belopp som motsvarar det unionsstöd som redan beviljats enligt förordning (EG) nr 1405/2006.

(20)

Sedan 2007 har behovet av basprodukter ökat på de mindre Egeiska öarna, till följd av allt större boskapsuppsättningar och ökande befolkningstryck. Den del av budgeten som Grekland bör kunna använda för den särskilda försörjningsordningen för de mindre Egeiska öarna bör därför utökas.

(21)

I syfte att ge Grekland möjlighet att utvärdera alla aspekter på föregående års genomförande av stödprogrammet och lägga fram en fullständig årlig utvärderingsrapport för kommissionen, bör man senarelägga datumet för inlämning av denna rapport från den 30 juni till den 30 september året efter referensåret.

(22)

Kommissionen bör åläggas att senast den 31 december 2016 och därefter vart femte år för Europaparlamentet och rådet lägga fram en allmän rapport om effekterna av de åtgärder som har vidtagits för genomförandet av denna förordning, i förekommande fall tillsammans med lämpliga rekommendationer.

(23)

I syfte att säkerställa att den ordning som införs genom denna förordning fungerar på rätt sätt bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter ska den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(24)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av programmet på de mindre Egeiska öarna i relation till andra liknande stödordningar och för att undvika snedvridningar av konkurrensen eller diskriminering mellan aktörer bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (5).

(25)

I syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av de planerade åtgärderna bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH MÅL

Artikel 1

Syfte

1.   I denna förordning fastställs särskilda åtgärder på jordbruksområdet för att mildra de svårigheter som är en följd av de mindre Egeiska öarnas (nedan kallade de mindre öarna) ökaraktär, ringa storlek och avstånd från marknaderna.

2.   I denna förordning avses med mindre öar alla öar i Egeiska havet utom Kreta och Evvia.

Artikel 2

Mål

1.   De särskilda åtgärder som anges i artikel 1 ska bidra till att uppnå följande mål:

a)

Garantera de mindre öarnas försörjning med produkter som är nödvändiga som livsmedel, för bearbetning eller som insatsvaror inom jordbruket genom att minska de merkostnader som uppstår till följd av deras ökaraktär, ringa storlek och avstånd från marknaderna.

b)

Bevara och utveckla jordbruksverksamheten på de mindre öarna, inbegripet produktionen, bearbetningen, saluföringen och transporten av lokala råvaror och bearbetade produkter.

2.   De mål som anges i punkt 1 ska uppnås genom de åtgärder som anges i kapitel III, IV och V.

KAPITEL II

STÖDPROGRAM

Artikel 3

Stödprogrammets innehåll

1.   De åtgärder som anges i artikel 1 ska fastställas i ett stödprogram med följande innehåll:

a)

En särskild försörjningsordning i enlighet med kapitel III.

b)

Särskilda åtgärder för att stödja lokal jordbruksproduktion i enlighet med kapitel IV.

2.   Stödprogrammet ska inrättas på den geografiska nivå som Grekland anser vara lämpligast. Programmet ska utarbetas av de behöriga lokala och regionala myndigheter som Grekland utsett, vilka efter samråd med behöriga myndigheter och organisationer på lämplig regional nivå ska överlämna det till kommissionen för godkännande i enlighet med artikel 6.

Artikel 4

Förenlighet och överensstämmelse

1.   De åtgärder som vidtas inom ramen för stödprogrammet ska vara förenliga med unionslagstiftningen. Dessa åtgärder ska överensstämma med unionens politik på andra områden och med de åtgärder som vidtas enligt sådan politik.

2.   Det ska säkerställas att de åtgärder som vidtas inom ramen för stödprogrammet överensstämmer med de åtgärder som genomförs via den gemensamma jordbrukspolitikens övriga instrument, särskilt den gemensamma organisationen av marknaderna, landsbygdsutveckling, produktkvalitet samt djur- och miljöskydd.

I synnerhet får ingen åtgärd enligt denna förordning finansieras

a)

som kompletterande stöd till de bidrags- och stödordningar som införts inom ramen för en gemensam organisation av marknaden, utom i undantagsfall som kan motiveras med objektiva kriterier,

b)

som stöd till forskningsprojekt, åtgärder för att stödja forskningsprojekt eller åtgärder som kan komma i fråga för unionsfinansiering i enlighet med rådets beslut 2009/470/EG av den 25 maj 2009 om utgifter inom veterinärområdet (6),

c)

som stöd till åtgärder inom ramen för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (7).

Artikel 5

Stödprogrammets innehåll

Stödprogrammet ska innehålla följande:

a)

En tidsplan för genomförandet av åtgärderna och en allmän vägledande årlig finansieringsöversikt med en sammanfattning av de medel som kommer att anslås.

b)

Styrkande av de olika programåtgärdernas förenlighet och överensstämmelse med varandra och med de kriterier och kvantitativa indikatorer som kommer att användas vid övervakning och utvärdering.

c)

Bestämmelser för att säkerställa ett effektivt och korrekt genomförande av programmet, bland annat vad gäller offentlighet, övervakning och utvärdering samt fastställande av kvantitativa indikatorer för utvärderingen.

d)

Uppgifter om vilka behöriga myndigheter och organ som ansvarar för programgenomförandet samt om de myndigheter eller samverkande organ och socioekonomiska parter som valts ut på lämplig nivå, tillsammans med resultaten av genomförda samråd.

Artikel 6

Godkännande och ändring av programmet

1.   Stödprogrammet har inrättats genom förordning (EG) nr 1405/2006 och omfattas av det finansiella anslag som avses i artikel 18.2 och 18.3.

Programmet innehåller en prognostiserad försörjningsbalans med uppgift om produkter, produktkvantiteter och storleken på unionens försörjningsstöd samt ett förslag till stödprogram till förmån för lokal produktion.

2.   På grundval av den årliga utvärderingen av genomförandet av stödprogrammets åtgärder får Grekland för kommissionen lägga fram vederbörligen motiverade förslag till ändringar av dessa åtgärder inom ramen för det finansiella anslag som avses i artikel 18.2 och 18.3, för att bättre anpassa dem till de mindre öarnas behov och till den föreslagna strategin. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa förfaranden för att bedöma om de föreslagna ändringarna är förenliga med unionslagstiftningen och för att besluta om de ska godkännas. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

3.   De förfaranden som fastställs genom de genomförandeakter som avses i punkt 2 kan beakta följande faktorer: hur viktiga de ändringar som Grekland föreslår är med hänsyn till införandet av nya åtgärder, huruvida ändringarna av den budget som anslås för åtgärderna är väsentliga, ändringar av produktkvantiteterna och stödnivån för produkter i de prognostiserade försörjningsbalanserna samt eventuella ändringar av koder och beskrivningar fastställda i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (8).

4.   De genomförandeakter som avses i punkt 2 ska också för varje förfarande fastställa hur ofta begäranden om ändringar ska läggas fram samt tidsfristerna för genomförande av godkända ändringar.

Artikel 7

Kontroller och övervakning

Grekland ska genomföra kontroller i form av administrativa kontroller och kontroller på plats. Kommissionen ska anta genomförandeakter avseende minimikrav för de kontroller som Grekland ska genomföra.

Kommissionen ska även anta genomförandeakter avseende förfarandena samt fysiska och ekonomiska indikatorer för säkerställande av en effektiv övervakning av programgenomförandet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

KAPITEL III

SÄRSKILD FÖRSÖRJNINGSORDNING

Artikel 8

Prognostiserad försörjningsbalans

1.   Härmed inrättas en särskild försörjningsordning för de av unionens jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till fördraget (nedan kallade jordbruksprodukter) och som på de mindre öarna är nödvändiga som livsmedel, för tillverkning av andra produkter eller som insatsvaror i jordbruket.

2.   På den geografiska nivå som Grekland anser lämpligast ska landet utforma en prognostiserad försörjningsbalans, med kvantifiering av de mindre öarnas årliga försörjningsbehov av jordbruksprodukterna.

En separat prognos får göras för att bedöma behoven hos de företag som förpackar och bearbetar produkter för den lokala marknaden, för sändningar till andra delar av unionen eller för export till tredjeländer som en del av regional handel, i enlighet med artikel 13.2 och 13.3, eller inom ramen för traditionella handelsflöden.

Artikel 9

Den särskilda försörjningsordningen

1.   Stöd ska beviljas för att försörja de mindre öarna med jordbruksprodukter.

Stödbeloppet ska fastställas per berörd produkt, med beaktande av merkostnaderna för saluföring av produkter på de mindre öarna som ska beräknas utifrån avståndet till de hamnar på det grekiska fastlandet varifrån leveranserna vanligen sker, liksom från hamnarna på de öar som fungerar som mellanstationer eller lastplatser för produkterna på väg till de öar som är slutdestinationen. När det gäller insatsvaror i jordbruket eller produkter avsedda för bearbetning ska stödet fastställas med beaktande av merkostnader till följd av ökaraktären, den ringa storleken och avståndet från marknaderna.

2.   Endast jordbruksprodukter av sund och god marknadsmässig kvalitet ska omfattas av den särskilda försörjningsordningen.

Artikel 10

Tillämpning

Vid tillämpning av den särskilda försörjningsordningen ska särskild hänsyn tas till följande:

a)

De mindre öarnas särskilda behov och fastställda kvalitetskrav.

b)

Traditionella handelsflöden till och från hamnar på grekiska fastlandet och mellan de Egeiska öarna.

c)

Den ekonomiska aspekten av det planerade stödet.

d)

I förekommande fall, behovet av att inte hindra lokala produkters utveckling.

Artikel 11

Licenser

1.   Det stöd som fastställs i artikel 9.1 ska beviljas mot uppvisande av en licens.

Licenser ska endast utfärdas till aktörer som finns upptagna i ett register hos de behöriga myndigheterna.

Dessa licenser får inte överlåtas.

2.   Ingen säkerhet krävs för ansökan om en licens. I den utsträckning som det behövs för att den här förordningen ska kunna tillämpas på bästa sätt, får emellertid den behöriga myndigheten kräva att en säkerhet ställs till ett belopp som motsvarar den förmån som avses i artikel 12. I sådana fall ska artikel 34.1, 34.4, 34.5, 34.6, 34.7 och 34.8 i kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 av den 23 april 2008 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (9) tillämpas.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21 för att fastställa villkoren för registrering av aktörer och ombesörja att aktörerna till fullo utnyttjar sin rätt att delta i den särskilda försörjningsordningen.

3.   Kommissionen ska anta genomförandeakter avseende de åtgärder som krävs för att säkerställa att Grekland tillämpar denna artikel enhetligt, särskilt när det gäller införandet av licenssystemet och aktörernas åtaganden vid registreringen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

Artikel 12

Förmånens effekt

1.   Villkoret för den särskilda försörjningsordningens förmån ska vara att stödet faktiskt kommer slutanvändaren till godo, där slutanvändaren alltefter omständigheterna kan vara konsumenten när det rör sig om produkter avsedda för direkt konsumtion, det sista bearbetnings- eller förpackningsföretaget när det rör sig om produkter avsedda för bearbetning eller förpackning, eller jordbrukaren när det rör sig om produkter som används som foder eller insatsvaror i jordbruket.

Den förmån som avses i första stycket ska motsvara stödbeloppet.

2.   För att säkerställa en enhetlig tillämpning av punkt 1 ska kommissionen anta genomförandeakter avseende tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1, och mer specifikt villkoren för medlemsstatens kontroll av att förmånen faktiskt kommer slutanvändaren till godo. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

Artikel 13

Export till tredjeländer och sändningar till andra delar av unionen

1.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa de krav i enlighet med vilka produkter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen får exporteras till tredjeländer eller sändas till andra delar av unionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

Dessa krav ska i synnerhet gälla återbetalning av stöd som mottagits inom ramen för den särskilda försörjningsordningen.

Licens ska inte krävas för export till tredjeländer av produkter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen.

2.   Punkt 1 första stycket ska inte gälla sådana produkter som bearbetats på de mindre öarna, med användning av produkter som har omfattats av den särskilda försörjningsordningen och

a)

som exporteras till tredjeländer eller sänds till andra delar av unionen inom kvantitetsbegränsningarna för traditionell export och traditionella sändningar,

b)

som exporteras till tredjeländer som en del av regional handel till de destinationer och i enlighet med de detaljerade bestämmelser som kommissionen ska fastställa,

c)

som skickas mellan de mindre öarna.

Licens ska inte krävas för sådan export till tredjeländer av produkter som avses i första stycket leden a och b.

Exportbidrag ska inte beviljas sådan export av produkter som avses i första stycket leden a och b.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa de kvantitetsbegränsningar för produkter som anges i led a och de detaljerade bestämmelser som avses i led b. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

3.   De villkor som tillämpas på bearbetning under tullkontroll och som föreskrivs av relevant unionslagstiftning ska gälla i tillämpliga delar även på sådan bearbetning som kan ge upphov till traditionell handelsexport eller traditionella sändningar, med undantag av alla vanliga former av hantering.

Artikel 14

Kontroller och sanktioner

1.   De jordbruksprodukter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen ska genomgå administrativa kontroller vid import eller införsel till de mindre öarna samt vid export eller sändningar från dem.

Kommissionen ska anta genomförandeakter avseende minimikrav för de kontroller som Grekland ska genomföra. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

2.   Om en aktör, enligt vad som avses i artikel 11, underlåter att fullgöra sina åtaganden enligt den artikeln ska de behöriga myndigheterna, utom i fall av force majeure eller exceptionella väderförhållanden och utan att det påverkar eventuella sanktioner enligt nationell lagstiftning,

a)

kräva tillbaka den förmån som har beviljats aktören,

b)

tillfälligt eller permanent stryka aktören ur registret, beroende på hur allvarlig försummelsen är.

3.   Om en aktör, enligt vad som avses i artikel 11, inte genomför den planerade införseln ska den behöriga myndigheten dra in rätten att ansöka om licenser under en period av 60 dagar efter utgången av licensens giltighetstid, utom i fall av force majeure eller exceptionella väderförhållanden. Efter denna period får nya licenser endast utfärdas på villkor att det ställs en säkerhet som motsvarar det förmånsbelopp som beviljats för en period som ska fastställas av den behöriga myndigheten.

Den behöriga myndigheten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återanvända de produktkvantiteter som görs tillgängliga till följd av att redan utfärdade licenser inte utnyttjats alls, utnyttjats delvis eller dragits in, eller på grund av att den beviljade förmånen har återkrävts.

KAPITEL IV

ÅTGÄRDER FÖR ATT STÖDJA LOKAL JORDBRUKSPRODUKTION

Artikel 15

Åtgärder

1.   Stödprogrammet innehåller de åtgärder som krävs för att garantera den lokala jordbruksproduktionens kontinuitet och utveckling på de mindre öarna, enligt tillämpningsområdet för tredje delen avdelning III i fördraget.

2.   Den del av programmet som avser åtgärder för stöd till lokal jordbruksproduktion ska innehålla minst följande:

a)

En kvantifierad beskrivning av den rådande situationen för jordbruksproduktionen, med beaktande av tillgängliga utvärderingsresultat som visar skillnader, brister och utvecklingspotential samt medelanvändning.

b)

En beskrivning av föreslagen strategi, prioriteringar och kvantifierade allmänna och operativa mål samt en uppskattning av de förväntade ekonomiska, miljömässiga och sociala effekterna, inklusive effekter på sysselsättningen.

c)

En beskrivning av planerade åtgärder, framför allt stödordningar för genomförande av åtgärderna samt, i förekommande fall, uppgifter om behoven av studier, demonstrationsprojekt och insatser för utbildning och tekniskt stöd i samband med förberedandet, genomförandet och anpassningen av de berörda åtgärderna.

d)

En förteckning över de stöd som utgör direktstöd i enlighet med artikel 2 d i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (10).

e)

Det stödbelopp som fastställts för varje åtgärd och det preliminära beloppet för varje insats för att uppnå ett eller flera av programmålen.

3.   Kommissionen ska anta genomförandeakter avseende krav för utbetalning av de stöd som avses i punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

4.   Programmet får omfatta stödåtgärder för de mindre öarnas produktion, bearbetning, saluföring och transport av råvaror och bearbetade jordbruksprodukter.

Varje åtgärd kan omfatta flera insatser. För varje insats ska åtminstone följande fastställas i programmet:

a)

Stödmottagarna.

b)

Villkoren för stödberättigande.

c)

Stödbeloppet per enhet.

Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 21 avseende villkoren för fastställande av det stödbelopp som kan beviljas för att stödja saluföringen och transporten av råvaror och bearbetade produkter utanför de regioner där de har producerats, och, i förekommande fall, avseende villkoren för fastställande av de produktkvantiteter för vilka det stödet kan erhållas.

Artikel 16

Kontroller och återbetalning av felaktigt utbetalda belopp

1.   Kontrollen av de åtgärder som avses i detta kapitel ska ske i form av administrativa kontroller och kontroller på plats.

2.   Om en felaktig utbetalning har gjorts, ska den berörda mottagaren vara skyldig att betala tillbaka beloppet. Artikel 80 i kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn (11) ska gälla i tillämpliga delar.

KAPITEL V

KOMPLETTERANDE ÅTGÄRDER

Artikel 17

Statligt stöd

1.   För de jordbruksprodukter som finns upptagna i bilaga I till fördraget och omfattas av artiklarna 107, 108 och 109 i detta får kommissionen, i enlighet med artikel 108 i fördraget, tillåta driftsstöd för produktion, bearbetning, saluföring och transport av dessa produkter för att mildra de särskilda svårigheterna för jordbruksproduktionen på de mindre öarna till följd av deras ökaraktär, ringa storlek, bergiga terräng och klimatförhållandena samt deras ekonomiska beroende av ett fåtal produkter och avstånd från marknaderna.

2.   Grekland får bevilja kompletterande finansiering för genomförandet av stödprogrammet. Om så sker ska Grekland anmäla det statliga stödet till kommissionen, som får godkänna det i enlighet med denna förordning som en del av stödprogrammet. Stöd som anmäls enligt ovan ska anses ha anmälts i den mening som avses i artikel 108.3 första meningen i fördraget.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 i denna artikel och genom undantag från artikel 180 i förordning (EG) nr 1234/2007 och artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 1184/2006 av den 24 juli 2006 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror (12), ska artiklarna 107, 108 och 109 i fördraget inte tillämpas på utbetalningar som Grekland gör i enlighet med den här förordningen med stöd av kapitel III och IV i den här förordningen.

KAPITEL VI

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 18

Finansiella anslag

1.   De åtgärder som föreskrivs i denna förordning ska utgöra interventioner som syftar till att stabilisera jordbruksmarknaderna i den mening som avses i artikel 3.1 b i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (13).

2.   Unionen ska finansiera de åtgärder som anges i kapitel III och IV med högst 23,93 miljoner EUR per år.

3.   Anslaget för att finansiera den särskilda försörjningsordning som avses i kapitel III får inte överstiga 7,11 miljoner EUR per år.

Kommissionen ska anta genomförandeakter avseende fastställande av krav enligt vilka Grekland får ändra fördelningen av de medel som varje år anslås för de olika produkter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2.

4.   Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 21 avseende villkor för fastställande av det årliga maximibelopp som får anslås för åtgärder för finansiering av studier, demonstrationsprojekt, utbildning och tekniskt stöd, under förutsättning att dessa anslag är skäliga och proportionella.

KAPITEL VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 19

Nationella åtgärder

Grekland ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att denna förordning efterlevs, särskilt i fråga om kontroller och administrativa sanktioner, samt underrätta kommissionen därom.

Artikel 20

Meddelanden och rapporter

1.   Grekland ska senast den 15 februari varje år meddela kommissionen hur stor del av landets tilldelade anslag som man under påföljande år avser att använda för genomförandet av den prognostiserade försörjningsbalansen och för var och en av stödprogrammets åtgärder för främjande av den lokala jordbruksproduktionen.

2.   Grekland ska senast den 30 september varje år överlämna en rapport till kommissionen om genomförandet under det föregående året av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning.

3.   Senast den 31 december 2016 och därefter vart femte år ska kommissionen överlämna en allmän rapport till Europaparlamentet och rådet, med en redogörelse för effekterna av de insatser som har gjorts i enlighet med denna förordning, vid behov åtföljd av lämpliga förslag.

Artikel 21

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 11.2, 15.4 och 18.4 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 21 mars 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 11.2, 15.4 och 18.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 11.2, 15.4 och 18.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 22

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den förvaltningskommitté för direktstöd som inrättats genom artikel 141 i förordning (EG) nr 73/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 23

Upphävande

Förordning (EG) nr 1405/2006 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses vara hänvisningar till den här förordningen och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 24

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg 13 mars 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. CREIGHTON

Ordförande


(1)  EUT C 132, 3.5.2011, s. 82.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 februari 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 25 februari 2013.

(3)  EUT L 265, 26.9.2006, s. 1.

(4)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(5)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(6)  EUT L 155, 18.6.2009, s. 30.

(7)  EUT L 277, 21.10.2005, s. 1.

(8)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1.

(9)  EUT L 114, 26.4.2008, s. 3.

(10)  EUT L 30, 31.1.2009, s. 16.

(11)  EUT L 316, 2.12.2009, s. 65.

(12)  EUT L 214, 4.8.2006, s. 7.

(13)  EUT L 209, 11.8.2005, s. 1.


BILAGA

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 1405/2006

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 3.1

Artikel 3

Artikel 8

Artikel 4.1

Artikel 9.1

Artikel 4.2

Artikel 10

Artikel 4.3

Artikel 12.1

Artikel 5

Artikel 13

Artikel 7.1

Artikel 15.1

Artikel 7.2

Artikel 3.2

Artikel 8

Artikel 4

Artikel 9 a och b

Artikel 15.2

Artikel 9 c, d, e och f

Artikel 5

Artikel 10

Artikel 7 andra stycket

Artikel 11

Artikel 17

Artikel 12

Artikel 18

Artikel 13

Artikel 6.1

Artikel 14 a

Artikel 6.2–6.4

Artikel 14 b

Artikel 7 första stycket och artikel 14.1 andra stycket, 14.2 och 14.3

Artikel 16

Artikel 19

Artikel 17

Artikel 20

Artikel 18

Artikel 23

Artikel 21

Artikel 24