Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Mål C‑416/07

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Republiken Grekland

”Fördragsbrott – Direktiven 91/628/EEG och 93/119/EG – Förordning (EG) nr 1/2005 – Skydd av djur under transport och vid tidpunkten för slakt eller avlivning – Strukturerat och utbrett åsidosättande av gemenskapsbestämmelserna”

Sammanfattning av domen

1.        Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställande under det administrativa förfarandet

(Artikel 226 EG)

2.        Talan om fördragsbrott – Bevis för fördragsbrott – Kommissionens bevisbörda

(Artikel 226 EG)

3.        Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Skydd av djur under transport – Direktiv 91/628

(Rådets direktiv 91/628, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003, artikel 5 A.1 a)

4.        Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Skydd av djur under transport – Direktiv 91/628

(Rådets direktiv 91/628, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003, artiklarna 5 A.2 d i första strecksatsen och 8 första stycket b och d)

5.        Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Skydd av djur under transport – Direktiv 91/628

(Rådets direktiv 91/628, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003, bilagan, kapitel VII, punkt 48.7 b)

        Även om de yrkanden som framställs i en ansökan i ett mål om fördragsbrott i princip inte får avse andra fördragsbrott än dem som gjorts gällande i det motiverade yttrandets slutsats och i den formella underrättelsen, har kommissionen inte desto mindre möjlighet att göra gällande att sådana skyldigheter som härrör från den ursprungliga versionen av en gemenskapsrättsakt som senare ändrats eller upphävts, och som kvarstår genom bestämmelserna i en ny gemenskapsrättsakt, har åsidosatts. Däremot kan inte tvisteföremålet utvidgas till att avse skyldigheter som följer av nya bestämmelser som saknar sin motsvarighet i den ursprungliga versionen av rättsakten i fråga, eftersom detta skulle innebära att de väsentliga formföreskrifterna för ett korrekt genomförande av förfarandet vid fastställelse av fördragsbrottet åsidosattes.

(se punkt 28)

        I ett mål om fördragsbrott enligt artikel 226 EG åligger det kommissionen att bevisa det påstådda fördragsbrottet och förse domstolen med de uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera huruvida fördragsbrott föreligger. Kommissionen får därvidlag inte stödja sig på någon presumtion. När kommissionen har tillhandahållit tillräckliga uppgifter för att bevisa de faktiska omständigheter som har inträffat i svarandemedlemsstatens territorium, åligger det denna medlemsstat att på ett sakligt och detaljerat sätt bestrida de uppgifter som kommissionen lagt fram och följderna av dessa.

(se punkterna 32 och 33)

        Kommissionen har inte visat att det föreligger en administrativ praxis i en medlemsstat som uppvisar en viss grad av varaktighet och allmängiltighet och som strider mot medlemsstatens skyldigheter enligt artikel 5 A.1 a i direktiv 91/628 om skydd av djur under transport och om ändring av direktiven 90/425 och 91/496, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003, när kommissionen endast påstår att vissa transportörer saknat tillstånd eller haft ett tillstånd som upphört att gälla, men inte lämnar några exakta uppgifter om antalet transportörer som saknat tillstånd eller som haft ett tillstånd som upphört att gälla eller om antalet transportörer som kontrollerats.

Vad gäller argumentet att listorna över transportörer inte alltid är uppdaterade kan det konstateras att det åligger kommissionen att bevisa det påstådda fördragsbrottet och förse domstolen med de uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera huruvida fördragsbrott föreligger. I avsaknad av preciseringar, särskilt i fråga om antalet berörda listor eller det totala antalet listor som har kontrollerats, är den omständigheten att vissa listor över transportörer inte är uppdaterade inte tillräcklig för att det ska anses styrkt att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 A.1 a i direktiv 91/628.

(se punkterna 44, 45 och 47–49)

        En medlemsstat, vars myndigheter endast kan kontrollera genomförandet av färdplaner och inte de uppgifter som anges däri, när planerna har upprättats av behöriga myndigheter i andra medlemsstater, har inte uppfyllt sina skyldigheter enligt artiklarna 5 A.2 d i första strecksatsen, 8 första stycket b och d i direktiv 91/628 om skydd av djur under transport och om ändring av direktiven 90/425 och 91/496, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003.

Syftet med kontrollen av färdplanerna är att säkerställa att de krav som uppställs i direktiv 91/628 följs. Kontrollen kan följaktligen inte inskränka sig till en granskning av att det finns en färdplan eller en granskning av de uppgifter som anges däri, utan ska även innefatta en bedömning av huruvida djurtransporten är förenlig med gemenskapslagstiftningen om skydd av djur under transport. Under dessa omständigheter räcker en kontroll av de uppgifter som anges i färdplanerna inte för att uppfylla de skyldigheter som följer av direktivet.

(se punkterna 65–68)

        En medlemsstat som inte vidtar lämpliga åtgärder för att i färjehamnar eller i närheten av dessa inrätta utrymmen där djuren kan få vila efter avlastning från fartyg har inte uppfyllt sina skyldigheter enligt punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628 om skydd av djur under transport och om ändring av direktiven 90/425 och 91/496, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003.

Enligt punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628 ska, vid sjötransporter som regelbundet och direkt förbinder två geografiska punkter inom gemenskapen och som sker med fordon som har lastats på fartygen utan att djuren avlastats, en vilotid på tolv timmar i princip föreskrivas för djuren efter avlastning i bestämmelsehamnen eller i närheten av denna. I denna bestämmelse föreskrivs det visserligen inte uttryckligen att medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa viloutrymmen för djuren i hamnarna, men en sådan skyldighet utgör en naturlig följd av kravet på att djuren ska få vila under tolv timmar efter avlastning i bestämmelsehamnen eller i närheten av denna. Det skulle nämligen vara omöjligt för transportörerna att iaktta en vilotid på tolv timmar om inte medlemsstaterna såg till att det fanns utrymmen tillgängliga för detta ändamål.

(se punkterna 75, 76 och 79)













DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 10 september 2009 (*)

”Fördragsbrott – Direktiven 91/628/EEG och 93/119/EG – Förordning (EG) nr 1/2005 – Skydd av djur under transport och vid tidpunkten för slakt eller avlivning – Strukturerat och utbrett åsidosättande av gemenskapsbestämmelserna”

I mål C‑416/07,

angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 4 september 2007,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av H. Tserepa‑Lacombe och F. Erlbacher, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Grekland, företrädd av S. Charitaki, S. Papaïoannou och E.‑M. Mamouna, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J. Klučka (referent), U. Lõhmus, P. Lindh och A. Arabadjiev,

generaladvokat: V. Trstenjak,

justitiesekreterare: handläggaren K. Sztranc-Sławiczek,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 22 januari 2009,

och efter att den 2 april 2009 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

        Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5 A.1 a i och ii, 5 A.2 b, 5 A.2 d i första strecksatsen, 8, 9 och 18.2 i rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur under transport och om ändring av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG (EGT L 340, s. 17), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 806/2003 av den 14 april 2003 (EUT L 122, s. 1) (nedan kallat direktiv 91/628), samt punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till samma direktiv och, sedan den 5 januari 2007, enligt artiklarna 5.4, 6.1, 13.3. 13.4, 15.1, 25, 26 och 27.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 (EUT L 3, 2005, s. 1) samt enligt artiklarna 3, 5.1 d, 6.1 och 8 i rådets direktiv 93/119/EG av den 22 december 1993 om skydd av djur vid tidpunkten för slakt eller avlivning (EGT L 340, s. 21; svensk specialutgåva, område 3, volym 55, s. 194), i dess lydelse enligt förordning nr 1/2005 (nedan kallat direktiv 93/119), genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder

–        för att se till att varje transportör av djur har ett tillstånd som utfärdats av den behöriga myndigheten och är registrerad på ett sätt som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att snabbt identifiera transportören, i synnerhet vid åsidosättande av bestämmelserna om djurens välbefinnande under transport,

–        för att se till att de behöriga myndigheterna utför obligatoriska kontroller av färdplaner/färdjournaler,

–        för att i färjehamnar eller i närheten av dessa inrätta utrymmen där djuren kan få vila efter avlastning från fartyg,

–        för att säkerställa att inspektionerna av transportmedlen och djuren verkligen utförs,

–        för att se till att effektiva, proportionella och avskräckande påföljder åläggs vid upprepade eller allvarliga överträdelser av bestämmelserna om skydd av djur under transport,

–        för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna om bedövning av djur vid tidpunkten för slakt, och

–        för att säkerställa att besiktningar och kontroller av slakterier utförs på lämpligt sätt.

 Tillämpliga bestämmelser

 Gemenskapsbestämmelserna

 Direktiv 91/628

        I artikel 5 A.1 a i och ii i direktiv 91/628 föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall se till att

1. varje transportör

a) är

i)      registrerad på ett sätt som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att snabbt identifiera vederbörande om kraven i detta direktiv inte efterlevs,

ii)      omfattad av ett tillstånd som gäller all transport av ryggradsdjur som utförs på något av de områden som anges i bilaga I till direktiv 90/675/EEG, och som har utfärdats av den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten eller, om det gäller ett företag som är etablerat i tredje land, av en behörig myndighet i en av unionens medlemsstater, under förutsättning att den person som ansvarar för transporten skriftligen förbinder sig att uppfylla kraven i den gällande veterinärmedicinska lagstiftningen.”

        Artikel 5 A.2 b i direktivet har följande lydelse:

”Medlemsstaterna skall se till att

         …

2. transportören

b)      när det gäller djur som anges i artikel 1.1 a och som är avsedda för handel mellan medlemsstater eller för att exporteras till tredje länder, och i fall där transporttiden överstiger åtta timmar, upprättar en färdplan enligt förlagan i kapitel VIII i bilagan, som under transporten skall bifogas hälsocertifikatet och i planen även ange eventuella mellanstationer och omlastningsstationer.”

        I artikel 5 A.2 d i första strecksatsen i samma direktiv föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall se till att

         …

2. transportören

         ...

d) ser till

i)      att originalet till den färdplan som anges under b

–        är riktigt och rätt ifyllt av rätt personer.”

        I artikel 8 i direktiv 91/628 föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall, i enlighet med de principer och kontrollregler som fastställs i direktiv 90/425/EEG, sörja för att de berörda myndigheterna kontrollerar efterlevnaden av kraven i detta direktiv genom att genomföra icke diskriminerande inspektioner av

a)      transportmedlen och djuren under vägtransporten,

b)      transportmedlen och djuren vid ankomstplatserna …,

c)      transportmedlen och djuren på marknaderna och avreseplatserna samt vid mellanstationer och omlastningsstationer,

d)      de uppgifter som nämns i de medföljande handlingarna.

Dessa inspektioner skall avse ett lämpligt urval av djur som varje år transporteras inom varje medlemsstat och kan utföras vid samma tillfällen som de kontroller som utförs för andra ändamål.

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat skall årligen till kommissionen rapportera hur många inspektioner som har utförts under föregående kalenderår för var och en av punkterna a, b, c och d inklusive detaljerade uppgifter om alla konstaterade överträdelser och de följdåtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten.

Kontroller kan för övrigt också utföras vid transport av djur på det egna territoriet när medlemsstatens behöriga myndighet förfogar över sådan information som ger anledning att anta att en överträdelse har begåtts.

Bestämmelserna i denna artikel påverkar inte de kontroller som utförs inom ramen för de uppdrag som på ett icke-diskriminerande sätt utförs av de myndigheter som har till uppgift att tillämpa lagarna i en medlemsstat.”

        I artikel 9.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Om det under transporten konstateras att bestämmelserna i detta direktiv inte efterlevs eller inte har efterlevts skall den behöriga myndigheten på den plats där ett sådant konstaterande har gjorts kräva att den person som ansvarar för transportmedlen vidtar de åtgärder som den behöriga myndigheten anser vara nödvändiga för att säkerställa de berörda djurens välbefinnande.

Beroende på omständigheterna kan dessa åtgärder omfatta

a)      att transporten avslutas eller att djuren sänds tillbaka till sin avsändningsort närmaste vägen, förutsatt att denna åtgärd inte orsakar djuren onödigt lidande,

b)      att djuren hålls i lämplig förvaring och ges adekvat skötsel tills problemet är löst,

c)      att djuren avlivas på ett humant sätt. Användningen av dessa djurs slaktkroppar regleras enligt bestämmelserna i direktiv 64/433/EEG.”

        I artikel 18.2 i samma direktiv föreskrivs följande:

”I fall av upprepade överträdelser av detta direktiv eller av en överträdelse som har medfört allvarligt lidande för djuren, skall den ifrågavarande medlemsstaten – utan att detta påverkar övriga föreskrivna sanktioner – vidta de åtgärder, som är nödvändiga för att inskrida mot de konstaterade överträdelserna, varvid dessa åtgärder kan innefatta tillfälligt upphävande eller till och med indragning av det tillstånd till vilket hänvisning sker i artikel [5A.1 a ii].

Medlemsstaterna skall, när de inför sin nationella lagstiftning, fastlägga vilka åtgärder som skall vidtas för att inskrida mot konstaterade överträdelser.”

        Punkt 48 i bilagan till direktiv 91/628, med rubriken ”Intervaller för vattning och utfordring samt transporttidens och viloperiodens längd”, innehåller punkt 7 b, vari följande föreskrivs:

”Vid sjötransporter som regelbundet och direkt förbinder två geografiska punkter inom gemenskapen och som sker med fordon som har lastats på båtarna utan att djuren avlastats, skall en vilotid av 12 timmar föreskrivas för djuren efter avlastning i bestämmelsehamnen eller i närheten, utom om sjötransportens varaktighet gör det möjligt att inordna resan i det allmänna schemat i punkterna 2–4 [i nämnda punkt 48].”

 Direktiv 93/119

        I artikel 3 i direktiv 93/119 föreskrivs följande:

”Djur skall skonas från all onödig upphetsning, smärta och lidande under förflyttning, uppstallning, fasthållning, bedövning, slakt eller avlivning.”

      I artikel 5.1 d i nämnda direktiv föreskrivs följande:

”Hovdjur, idisslare, svin, kaniner och fjäderfä som förs till slakterier för att slaktas skall

d)      avblödas i enlighet med bilaga D.”

      Artikel 6.1 i samma direktiv har följande lydelse:

”Instrument, fasthållningsanordningar och annan utrustning och anläggningar som används vid bedövning och avlivning skall utformas, konstrueras, underhållas och användas på ett sådant sätt att bedövningen eller avlivningen sker snabbt och effektivt i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv. Den behöriga myndigheten skall kontrollera att instrument, fasthållningsanordningar och annan utrustning som används vid bedövning eller avlivning är i överensstämmelse med ovanstående principer och skall regelbundet kontrollera att de är i gott skick och kan uppfylla denna målsättning.”

      I artikel 8 i direktiv 93/119 föreskrivs följande:

”Den behöriga myndigheten skall ansvara för att det utförs besiktningar och kontroller av slakterier och skall vid alla tidpunkter ha fritt tillträde till slakteriernas alla delar för att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv efterlevs. Besiktningarna och kontrollerna får dock genomföras samtidigt som kontroller som genomförs i andra syften.”

 Det administrativa förfarandet

      Sedan år 1998 har Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor vid kommissionens generaldirektorat för hälsa och konsumentskydd (Food and Veterinary Office, nedan kallat FVO) utfört inspektioner i Grekland för att kontrollera att gemenskapsbestämmelserna om djurskydd, särskilt under transport och vid slakt, har genomförts på ett effektivt sätt.

      Under flera av de inspektioner som utfördes under perioden 1998–2006 konstaterade FVO att nämnda gemenskapsbestämmelser inte hade iakttagits. Kommissionen har särskilt grundat sig på inspektion nr 8729/2002 den 18–20 november 2002, inspektion nr 9002/2003 den 13–17 januari 2003, inspektion nr 9176/2003 den 21–25 juli 2003, inspektion nr 9211/2003 den 15–19 september 2003 och inspektion nr 7273/2004 den 4–8 oktober 2004.

      Den 13 juli 2005 sände kommissionen en formell underrättelse till Republiken Grekland angående den bristfälliga tillämpningen och det bristfälliga genomförandet av flera bestämmelser i direktiven 91/628 och 93/119 samt artikel 10 EG, vilken besvarades av medlemsstaten genom skrivelse av den 20 september 2005.

      Efter flera informationsutbyten och efter att den 21 februari till den 1 mars 2006 ha utfört inspektion nr 8042/2006, avgav kommissionen den 4 juli 2006 ett motiverat yttrande och anmodade Republiken Grekland att vidta nödvändiga åtgärder för att följa detta yttrande inom en frist på två månader från mottagandet av detsamma. Medlemsstaten besvarade det motiverade yttrandet den 8 september 2006.

      Den 4–15 september 2006 utförde FVO inspektion nr 8167/2006 för att kontrollera efterlevnaden av gemenskapsbestämmelserna om djurens välbefinnande och bekräftade i sin rapport de överträdelser och brister som tidigare konstaterats på detta område.

      Kommissionen beslutade mot denna bakgrund att väcka förevarande talan.

 Talan

 Upptagande till sakprövning

 Parternas argument

      Republiken Grekland har ifrågasatt det övergripande synsätt som kommissionen har intagit i sin talan. Republiken Grekland anser att talan som helhet är opreciserad och därför inte kan tas upp till sakprövning.

      Republiken Grekland har generellt hävdat att kommissionen inte har åberopat några exakta omständigheter och inte har lagt fram några bevis som gör det möjligt att fastställa, för varje påstådd underlåtenhet, vilken situation som förelåg vid utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet. Denna medlemsstat anser att kommissionen, för att kunna göra en rättslig bedömning av de aktuella faktiska omständigheterna med iakttagande av medlemsstatens rätt till försvar, borde ha nämnt ett rimligt antal konkreta omständigheter som till sin art är sådana att de kan styrka dels det åsidosättande av gemenskapsrätten som har gjorts gällande, dels att detta åsidosättande fortsatte, i vart fall fram till utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet.

      Kommissionen anser däremot att det står den fritt att, i ett enda förfarande, i ett sammanhang behandla frågan huruvida gemenskapslagstiftningen om skydd av djur under transport och vid tidpunkten för slakt har iakttagits. Det finns ingenting som hindrar att kommissionen åberopar flera grunder som inte avser ett enstaka faktiskt konstaterande, utan ett stort antal fall som har upptäckts av FVO och som visar på ett strukturerat och utbrett åsidosättande av de skyldigheter som åligger Republiken Grekland vad gäller skydd av djur under transport och vid slakt.

      Kommissionen anser således att talan, vilken syftar till att domstolen ska fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bestämmelserna i direktiven 93/119 och 91/628 samt sedan den 5 januari 2007 – det vill säga efter utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet – bestämmelserna i förordning nr 1/2005, kan tas upp till sakprövning.

 Domstolens bedömning

      Vad beträffar kommissionens övergripande synsätt påpekar domstolen inledningsvis att det inte finns någon bestämmelse i EG‑fördraget som utgör hinder mot att i ett sammanhang behandla ett stort antal situationer, på grundval av vilka kommissionen anser att en medlemsstat vid upprepade tillfällen och under en längre tid har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten. Detta påverkar inte den skyldighet att uppfylla bevisbördan som åvilar kommissionen vid förfaranden enligt artikel 226 EG (dom av den 26 april 2007 i mål C‑135/05, kommissionen mot Italien, REG 2007, s. I‑3475, punkt 20).

      Det följer vidare av fast rättspraxis att ett fördragsbrott kan bero på en administrativ praxis som strider mot gemenskapsrätten, när denna praxis uppvisar en viss grad av varaktighet och allmängiltighet, även om de tillämpliga nationella bestämmelserna i sig är förenliga med gemenskapsrätten (se bland annat dom av den 12 maj 2005 i mål C‑278/03, kommissionen mot Italien, REG 2005, s. I‑3747, punkt 13, och av den 26 april 2007 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 21).

      Slutligen har domstolen redan funnit att talan som kommissionen väckt i liknande sammanhang kunde tas upp till sakprövning. Så var fallet bland annat i mål C‑502/03, kommissionen mot Grekland, där dom meddelades den 6 oktober 2005, i vilket kommissionen just gjorde gällande att denna medlemsstat hade gjort sig skyldig till ett strukturerat och utbrett åsidosättande av artiklarna 4, 8 och 9 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66). Så var även fallet i mål C‑423/05, kommissionen mot Frankrike, där dom meddelades den 29 mars 2007, i vilket det även gjordes gällande ett åsidosättande av samma artiklar och av artikel 14 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, s. 1). Det finns ingenting som hindrar att samma synsätt kan anläggas på djurskyddsområdet.

      Följaktligen kan det övergripande synsätt som kommissionen har intagit inom ramen för sin talan godtas.

      Vad gäller frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning såvitt avser de grunder som rör bestämmelserna i förordning nr 1/2005, vilken har upphävt och ersatt direktiv 91/628 från och med den 5 januari 2007, det vill säga efter utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet ska det erinras om att förekomsten av ett fördragsbrott, inom ramen för en talan som väcks med stöd av artikel 226 EG, enligt fast rättspraxis ska bedömas utifrån den gemenskapslagstiftning som var i kraft då den tidsfrist löpte ut som kommissionen hade ålagt medlemsstaten i fråga för att den skulle rätta sig efter dess motiverade yttrande (se bland annat dom av den 10 september 1996 i mål C‑61/94, kommissionen mot Tyskland, REG 1996, s. I‑3989, punkt 42, och av den 5 oktober 2006 i mål C‑377/03, kommissionen mot Belgien, REG 2006, s. I‑9733, punkt 33).

      Som domstolen redan har slagit fast och som generaladvokaten har anfört i punkt 35 i sitt förslag till avgörande är det dock så att, även om de yrkanden som ansökan innehåller i princip inte får avse andra fördragsbrott än dem som gjorts gällande i det motiverade yttrandets slutsats och i den formella underrättelsen, kommissionen inte desto mindre har möjlighet att göra gällande att sådana skyldigheter som härrör från den ursprungliga versionen av en gemenskapsrättsakt som senare ändrats eller upphävts, och som kvarstår genom bestämmelserna i en ny gemenskapsrättsakt, har åsidosatts (se, i det avseendet, dom av den 9 november 1999 i mål C‑365/97, kommissionen mot Italien, REG 1999, s. I‑7773, punkt 36, och av den 12 juni 2003 i mål C‑363/00, kommissionen mot Italien, REG 2003, s. I‑5767, punkt 22). Däremot kan inte tvisteföremålet utvidgas till att avse skyldigheter som följer av nya bestämmelser som saknar sin motsvarighet i den ursprungliga versionen av rättsakten i fråga, eftersom detta skulle innebära att de väsentliga formföreskrifterna för ett korrekt genomförande av förfarandet vid fastställelse av fördragsbrottet åsidosattes (se bland annat dom av den 12 juni 2003 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 22).

      Följaktligen kan de yrkanden i kommissionens ansökan som syftar till att domstolen ska fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bestämmelserna i förordning nr 1/2005 i princip tas upp till sakprövning, under förutsättning att skyldigheterna i förordning nr 1/2005 motsvarar de skyldigheter som följer av direktiv 91/628.

      Det ska dock framhållas att kommissionen, som svar på en fråga som ställdes under det muntliga förfarandet, har preciserat att förevarande talan om fördragsbrott ska tolkas så, att den i själva verket endast avser bestämmelserna i direktiv 91/628 och inte bestämmelserna i förordning nr 1/2005, vilka har åberopats i syfte att visa att de grekiska myndigheternas praxis hade en viss grad av varaktighet.

      Under dessa omständigheter ska domstolens bedömning begränsas till frågan huruvida de anmärkningar som avser huruvida bestämmelserna i direktiv 91/628 är välgrundade.

 Kommissionens anmärkningar

      Domstolen erinrar inledningsvis om att det åligger kommissionen att i mål om fördragsbrott enligt artikel 226 EG bevisa det påstådda fördragsbrottet och förse domstolen med de uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera huruvida fördragsbrott föreligger. Kommissionen får därvidlag inte stödja sig på någon presumtion (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 maj 1982 i mål 96/81, kommissionen mot Nederländerna, REG 1982, s. 1791, punkt 6, och av den 26 april 2007 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 26).

      När kommissionen har tillhandahållit tillräckliga uppgifter för att bevisa de faktiska omständigheter som har inträffat i svarandemedlemsstatens territorium, åligger det denna medlemsstat att på ett sakligt och detaljerat sätt bestrida de uppgifter som kommissionen lagt fram och följderna av dessa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 1988 i mål 272/86, kommissionen mot Grekland, REG 1988, s. 4875, punkt 21, och av den 9 november 1999 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkterna 84 och 86).

      I förevarande mål har kommissionen grundat sig på de konstateranden som gjordes vid inspektionerna nr 8729/2002, nr 9002/2003, nr 9176/2003, nr 9211/2003, nr 7273/2004, nr 8042/2006 och nr 8167/2006 för att bevisa att dess talan är välgrundad.

      Det ska följaktligen prövas, med avseende på varje anmärkning, huruvida dessa konstateranden, i enlighet med den rättspraxis som angetts i punkt 32 i förevarande dom, kan bevisa en underlåtenhet att uppfylla de skyldigheter som följer av gemenskapsrätten.

 Anmärkningen att artikel 5 A.1 a i och ii i direktiv 91/628 har åsidosatts

–       Parternas argument

      På grundval av FVO:s konstateranden i samband med inspektionerna nr 7273/2004 och nr 8042/2006 anser kommissionen att Republiken Grekland inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att se till att varje transportör av djur har ett tillstånd som utfärdats av den behöriga myndigheten och är registrerad på ett sätt som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att snabbt identifiera transportören vid åsidosättande av kraven om skydd av djur under transport.

      Kommissionen har påpekat att vid inspektion nr 7273/2004 konstaterade FVO:s inspektörer att vissa transportörer saknade tillstånd eller hade ett tillstånd som upphört att gälla. Det framgår vidare av inspektion nr 8042/2006 att trots vissa förbättringar hade reglerna om tillstånd och identifiering av transportörerna inte efterlevts i tillräcklig utsträckning. Kommissionen har påpekat att det visserligen finns listor över transportörer, men att de inte alltid är uppdaterade. Kommissionen har vidare tillagt att listorna över transportörer är ofullständiga, eftersom de inte innehåller några uppgifter om lastutrymmet.

      Republiken Grekland har i huvudsak gjort gällande att det förhållandet att ett ogiltigt tillstånd påträffades vid inspektion nr 7273/2004, vilket utgör ett enstaka fall, inte kan ligga till grund för bedömningen av huruvida systemet i sig är bristfälligt, särskilt som detta tillstånd redan tidigare hade påträffats av den behöriga nationella myndigheten.

      Vidare har denna medlemsstat hävdat att det i direktiv 91/628 inte föreskrivs att registren över transportörer ska innehålla uppgifter om transportörernas skriftliga åtagande att följa direktivets krav eller vad gäller platsen där djuren lastas. Kommissionen anser i det avseendet att detta argument motsägs av ordalydelsen i artikel 5 A.1 a i och ii i direktiv 91/628.

      Republiken Grekland har även påpekat att den har vidtagit åtgärder för att säkerställa att gemenskapslagstiftningen iakttas. Den anser att bland annat det förhållandet att de regionala myndigheterna har underrättats om gemenskapsinspektörernas rekommendationer och att det har anordnats utbildningsseminarier som är avsedda för förare och djurskötare, men även för veterinärer, ska tolkas som en positiv åtgärd som visar att de grekiska myndigheterna ständigt strävar efter att tillämpa gemenskapslagstiftningen på ett korrekt sätt.

      Kommissionen har genmält att även om anordnandet av sådana seminarier utgör en positiv åtgärd, kvarstår dock det faktum att detta inte kan ersätta de nationella myndigheternas officiella kontroller i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

–       Domstolens bedömning

      När det gäller argumentet att listorna över transportörer är ofullständiga, eftersom de inte innehåller några uppgifter om lastutrymmet, räcker det att påpeka att det inte på något sätt framgår av ordalydelsen i artikel 5 A.1 a i direktiv 91/628 att det kan krävas sådana uppgifter.

      Följaktligen kan detta argument inte godtas.

      När det gäller argumentet att listorna över transportörer inte alltid är uppdaterade ska det konstateras att detta argument, på grund av sin oprecisa karaktär, inte överensstämmer med den rättspraxis som angetts i punkt 32 i förevarande dom, enligt vilken det åligger kommissionen att bevisa det påstådda fördragsbrottet och förse domstolen med de uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera huruvida fördragsbrott föreligger.

      I avsaknad av preciseringar, särskilt om antalet berörda listor eller det totala antalet listor som har kontrollerats, räcker inte enbart den omständigheten att vissa listor över transportörer inte är uppdaterade för att visa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 A.1 a i direktiv 91/628.

      Som generaladvokaten har anfört i punkt 54 i sitt förslag till avgörande, förefaller det under alla omständigheter uteslutet att kunna konstatera att de grekiska myndigheterna har utvecklat en administrativ praxis som uppvisar en viss grad av varaktighet och allmängiltighet, eftersom de bevis som kommissionen har åberopat till stöd för denna anmärkning avser konstateranden som gjordes under år 2006 och inte en längre period under vilken det har utvecklats en sådan praxis.

      När det gäller argumentet att vissa transportörer saknade tillstånd eller hade ett tillstånd som upphört att gälla finner domstolen att detta argument inte kan godtas, eftersom det inte heller överensstämmer med den rättspraxis som angetts i punkt 32 i förevarande dom.

      Kommissionen har nämligen inte gett några exakta uppgifter om antalet transportörer som saknade tillstånd eller som hade ett tillstånd som upphört att gälla eller om antalet transportörer som kontrollerades.

      Härav följer att kommissionens argument inte kan visa att det föreligger en administrativ praxis som uppvisar en viss grad av varaktighet och allmängiltighet och som strider mot Republiken Greklands skyldigheter enligt artikel 5 A.1 a i direktiv 91/628.

      Med hänsyn till det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser anmärkningen att artikel 5 A.1 a i och ii i direktiv 91/628 har åsidosatts.

 Anmärkningen att artiklarna 5 A.2 b, 5 A.2 d i första strecksatsen, 8 första stycket b och d samt 9 i direktiv 91/628 har åsidosatts

–       Parternas argument

      Kommissionen har gjort gällande att Republiken Grekland inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att se till att de behöriga myndigheterna utför obligatoriska kontroller av färdplaner och att den följaktligen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5 A.2 b, 5 A.2 d i första strecksatsen, 8 första stycket b och d samt 9 i direktiv 91/628.

      Kommissionen har påpekat att vid inspektionerna nr 9002/2003 och nr 7273/2004 konstaterade FVO:s inspektörer brister avseende vissa färdplaner som inte hade upptäckts av den behöriga grekiska myndigheten. I synnerhet var de transporttider som angavs i de flesta färdplaner som kontrollerades och som medföljde slaktdjur, vilka transporterades från andra medlemsstater, inkonsekventa och ogenomförbara.

      Republiken Grekland har dock gjort gällande att det genom ett cirkulär från år 2003 (nedan kallat 2003 års cirkulär) hade införts ett lämpligt system för att inspektera och kontrollera uppgifterna i färdplanerna. Republiken Grekland har vidare hävdat att det, eftersom dessa färdplaner upprättas av de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater, inte ankommer på de behöriga myndigheterna i destinationslandet att bedöma giltigheten av uppgifterna i dessa färdplaner och de kriterier som beaktats av den myndighet som godkände färdplanen. Enligt Republiken Grekland är det endast efterlevnaden av dessa färdplaner som kan kontrolleras.

      Kommissionen har genmält att, i motsats till vad denna medlemsstat har hävdat, syftet med kontrollerna av färdplanerna, i deras egenskap av medföljande handlingar, är att följa kraven i direktiv 91/628. Följaktligen är det nödvändigt att inte bara kontrollera att det finns en färdplan eller de uppgifter som den innehåller, utan även att kontrollera transportens lagenlighet i förhållande till bestämmelserna om djurens välbefinnande.

      Kommissionen har påpekat att denna ståndpunkt bland annat bekräftas av artikel 9.1 i direktiv 91/628, vari det föreskrivs vilka åtgärder som ska vidtas om det under djurtransporten konstateras att kraven i nämnda direktiv inte har följts. Enligt kommissionen är det således uppenbart att endast en granskning av de uppgifter som anges i färdplanerna inte utgör en kontroll som uppfyller kraven i direktiv 91/628.

      Kommissionen anser att Republiken Greklands argument avseende det system som infördes genom 2003 års cirkulär motsägs av ett stort antal konstateranden som FVO:s inspektörer gjorde på plats, av vilka det framgår att kontrollerna inte genomfördes på ett tillfredsställande sätt.

–       Domstolens bedömning

      Anmärkningen består av tre delar.

      Vad beträffar den del av anmärkningen som avser åsidosättande av artikel 5 A.2 b i direktiv 91/628, vilken ålägger medlemsstaterna att se till att transportörerna upprättar en färdplan, framgår det inte av de handlingar som ingetts till domstolen att kommissionen har lagt fram uppgifter som kan bevisa att transportörerna inte hade upprättat en färdplan, vilket de är skyldiga att göra enligt artikel 5 A.2 b i direktiv 91/628.

      Eftersom kommissionen inte har försett domstolen, i enlighet med den rättspraxis som angetts i punkt 32 i förevarande dom, med de uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera huruvida fördragsbrott föreligger i det avseendet, kan denna del av anmärkningen inte godtas.

      Vad beträffar den del av anmärkningen som avser åsidosättande av artiklarna 5 A.2 d i första strecksatsen och 8 första stycket b och d i direktiv 91/628, ska det erinras om att det följer av nämnda artikel 5 A.2 d i första strecksatsen att medlemsstaterna är skyldiga att se till att transportörernas färdplaner innehåller alla de uppgifter som avses i kapitel VIII i bilagan till direktiv 91/628 och att dessa uppgifter är korrekta och lämpliga. Det följer vidare av artikel 8 första stycket b och d i direktiv 91/628 att medlemsstaterna är skyldiga att inspektera transportmedlen och djuren vid ankomstplatserna och att kontrollera de uppgifter som nämns i de medföljande handlingarna.

      I förevarande mål framgår det dock av de bevis som kommissionen har åberopat bland annat att de handlingar som medföljde djuren vid en transport inom Grekland inte innehöll några uppgifter om tiden för avfärd och att FVO:s inspektörer upptäckte oegentligheter i handlingar som redan hade kontrollerats av de behöriga nationella myndigheterna. Kommissionen har i det avseendet uppgett att de kopior av hälsocertifikat och färdplaner som medföljde de djur som kom från Spanien, Frankrike och Nederländerna och som skulle slaktas i Grekland var inkonsekventa och saknade vissa viktiga uppgifter. Enligt FVO:s konstateranden var dessutom de transporttider som angavs i de flesta färdplanerna inkonsekventa och ogenomförbara. Som exempel har kommissionen nämnt fallet med en färdplan där den mellanliggande viloperioden mellan en station i Syditalien och bestämmelseorten i Grekland inte var angiven.

      Vidare framgår det särskilt av rapporten från inspektion nr 8042/2006 att den behöriga nationella myndigheten i Kilkis län uppgav att den inte hade genomfört någon kontroll av färdplanerna och att de behöriga lokala myndigheterna i Thesprotia län behöll originalen till färdplanerna i stället för att återlämna dem till transportörerna, vilka borde ha ingett dem till den behöriga myndigheten på avreseplatsen. I Patras kontrollerade vidare de behöriga nationella myndigheterna endast färdplanerna fram till hamnen och inte för den resterande delen av transporten fram till slutdestinationen. De behöriga nationella myndigheterna upptäckte därför inte att transporttiden vid flera transporter till öarna Lesbos och Chios var längre än vad som var tillåtet.

      Det framgår av kommissionens samtliga klargöranden att det inte utfördes kontroller i alla län, trots införandet av systemet med kontroller av färdplaner som en följd av 2003 års cirkulär. De behöriga myndigheterna kunde således inte utföra de obligatoriska inspektioner av transportmedlen som avses i artikel 8 första stycket b och d i direktiv 91/628. När kontroller utfördes framgår det vidare av samma klargöranden att det vid flera tillfällen förekom väsentliga oegentligheter vad beträffar färdplanerna som inte alltid upptäcktes av de behöriga myndigheterna.

      Domstolen drar därför slutsatsen att den bevisning som kommissionen har ingett till stöd för sina anmärkningar avseende åren 2003 och 2006 visar, i enlighet med den rättspraxis som angetts i punkt 32 i förevarande dom, att Republiken Grekland inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5 A.2 d i första strecksatsen och 8 första stycket b och d i direktiv 91/628.

      Republiken Greklands argument att de behöriga grekiska myndigheterna, om de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater har upprättat färdplaner, endast kan kontrollera genomförandet av dessa planer och inte de uppgifter som anges däri föranleder inte någon annan bedömning.

      I likhet med vad kommissionen har anfört anser nämligen domstolen att syftet med kontrollen av färdplanerna är att säkerställa att de krav som uppställs i direktiv 91/628 följs. Kontrollen kan följaktligen inte inskränka sig till en granskning av att det finns en färdplan eller en granskning av de uppgifter som anges däri, utan ska även innefatta en bedömning av huruvida djurtransporten är förenlig med gemenskapslagstiftningen om skydd av djur under transport.

      Under dessa omständigheter räcker en kontroll av de uppgifter som anges i färdplanerna inte för att uppfylla de skyldigheter som följer av direktiv 91/628.

      Av det ovan anförda följer att talan ska bifallas såvitt avser den del av anmärkningen som avser åsidosättande av artiklarna 5 A.2 d i första strecksatsen och 8 första stycket b och d i direktiv 91/628.

      När det gäller den del av anmärkningen som avser åsidosättande av artikel 9 i direktiv 91/628, vilken ålägger medlemsstaterna att vidta de åtgärder som anses vara nödvändiga för att säkerställa djurens välbefinnande vid oegentligheter, ska det påpekas att kommissionen inte har lagt fram några uppgifter som kan visa att de behöriga myndigheterna inte handlade på ett lämpligt sätt när det hade konstaterats att bestämmelserna i direktiv 91/628 inte hade iakttagits.

      Följaktligen kan talan inte vinna bifall såvitt avser denna del av anmärkningen.

 Anmärkningen att punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628 har åsidosatts

–       Parternas argument

      Kommissionen har kritiserat Republiken Grekland för att inte ha inrättat, i de grekiska färjehamnarna eller i närheten av dessa, viloutrymmen där djuren kan få vila under 12 timmar efter avlastning från fartyg när sjötransportens längd överskrider 29 timmar.

      Kommissionen har särskilt påpekat att det i hamnen Igoumenitsa konstaterades att det fanns utrymmen, men att dessa inte kunde användas på grund av att det saknades tillstånd från de behöriga myndigheterna.

      Republiken Grekland har först och främst hävdat att kommissionen inte har angett något konkret fall där transporttiden överskred 29 timmar. Vidare har Republiken Grekland gjort gällande att punkt 48.7 b i bilagan till direktiv 91/628 inte ålägger medlemsstaterna att inrätta lämpliga viloutrymmen eller mellanstationer för att möjliggöra en vilotid på 12 timmar för djuren, utan en sådan skyldighet åligger endast transportörerna. Slutligen anser denna medlemsstat att det under alla omständigheter inte föreligger någon skyldighet att inrätta sådana viloutrymmen, eftersom en sjötransport mellan en grekisk färjehamn och en färjehamn i en annan medlemsstat inte i något fall överskrider 29 timmar. Den har i det avseendet angett att transporttiden mellan Bari (Italien) och Igoumenitsa, vilken är den viktigaste grekiska transithamnen, inte överskrider 10–11 timmar och att transporttiden mellan Bari och Patras inte överskrider 15 timmar.

      Kommissionen har dock bestritt samtliga dessa argument. Den har gjort gällande att det av ordalydelsen i punkt 48.7 b klart framgår att medlemsstaterna är skyldiga att inrätta viloutrymmen för djuren. Vidare anser kommissionen att Republiken Greklands uppfattning att en transport mellan en grekisk färjehamn och en färjehamn i en annan medlemsstat inte i något fall överskrider 29 timmar inte överensstämmer med verkligheten.

–       Domstolens bedömning

      Enligt punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628 ska, vid sjötransporter som regelbundet och direkt förbinder två geografiska punkter inom gemenskapen och som sker med fordon som har lastats på båtarna utan att djuren avlastats, en vilotid av 12 timmar i princip föreskrivas för djuren efter avlastning i bestämmelsehamnen eller i närheten av denna (se i det avseendet dom av den 9 oktober 2008 i mål C‑277/06, Interboves, REG 2008, s. I‑0000, punkt 27).

      I denna bestämmelse föreskrivs det visserligen inte uttryckligen att medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa viloutrymmen för djuren i hamnarna, men en sådan skyldighet utgör en naturlig följd av kravet på att djuren ska få vila under 12 timmar efter avlastning i bestämmelsehamnen eller i närheten av denna. Det skulle nämligen vara omöjligt för transportörerna att iaktta en vilotid på 12 timmar om inte medlemsstaterna såg till att det fanns utrymmen tillgängliga för detta ändamål.

      Republiken Grekland hade således en skyldighet att inrätta sådana viloutrymmen i de grekiska hamnarna eller i närheten av dessa.

      I förevarande mål är det dock ostridigt att det, vid utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet, inte fanns viloutrymmen för djuren i de flesta grekiska hamnar.

      Republiken Grekland har således underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628, genom att inte vidta lämpliga åtgärder för att i färjehamnar eller i närheten av dessa inrätta utrymmen där djuren kan få vila efter avlastning från fartyg.

      Det av Republiken Grekland åberopade argumentet att det inte förelåg någon skyldighet att inrätta sådana viloutrymmen, eftersom en sjötransport mellan en grekisk färjehamn och en färjehamn i en annan medlemsstat inte i något fall överskrider 29 timmar, föranleder inte någon annan bedömning.

      I domen i det ovannämnda målet Interboves slog domstolen fast att ”14+1+14-regeln” i punkt 48.4 d i bilagan till direktiv 91/628 ska tolkas så, att längsta tillåtna transporttid är 28 timmar, med avbrott för en vilotid på minst 1 timme. Det är således denna tid på 28 timmar som ska läggas till grund för bedömningen.

      Även om transporttiden mellan Bari och den viktigaste grekiska transithamnen inte överskrider 10–11 timmar, är det inte uteslutet att djur kan transporteras från andra hamnar inom gemenskapen, vilket medför en längre transporttid till sjöss. Som generaladvokaten har anfört i punkterna 97 och 98 i sitt förslag till avgörande kan det dessutom, i de särskilda fall som föreskrivs i direktiv 91/628, vara nödvändigt att låta djuren få vila även om transporttiden till sjöss underskrider 28 timmar.

      Med hänsyn till det ovan anförda ska talan bifallas såvitt avser anmärkningen att punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till direktiv 91/628 har åsidosatts.

 Anmärkningen att artikel 8 i direktiv 91/628 har åsidosatts

–       Parternas argument

      Kommissionen har gjort gällande att det framgår av rapporterna från inspektionerna nr 9211/2003, nr 7273/2004 och nr 8042/2006 att Republiken Grekland inte har vidtagit åtgärder för att säkerställa att det i tillräcklig utsträckning utförs inspektioner av transportmedlen och djuren i Grekland för att förhindra otillåtna vägtransporter av djur.

      Kommissionen har särskilt påpekat att vissa grekiska län, däribland Achaia, Kilkis och Serres, inte avser att genomföra sådana inspektioner, antingen på grund av att de saknar personal eller på grund av att kontrollerna redan har utförts i de grekiska hamnarna. Det framgår dessutom av rapporten från inspektion nr 9211/2003 att det i de grekiska länen endast utförs inspektioner i hamnarna och vid gränsövergångarna, och inte vid någon annan tidpunkt under transporten. Kommissionen har även påpekat att pilotprojektet med ytterligare inspektioner, vilket redan har åberopats av Republiken Grekland under det administrativa förfarandet, inte omfattar vissa län, däribland Thessalien, trots att brister hade konstaterats där i samband med inspektion nr 9211/2003.

      Republiken Grekland har gjort gällande att artikel 8 i direktiv 91/628 ska tolkas så, att det måste bevisas att det helt saknas kontroller vad gäller skydd av djur under transport, för att det ska föreligga ett åsidosättande av denna bestämmelse.

      Under alla omständigheter anser denna medlemsstat att genomförandet av ett pilotprojekt som innebär att inspektioner utförs av blandade team i vissa län, vidtagandet av sanktionsåtgärder gentemot transportörer och införandet av olika förfaranden för ömsesidigt bistånd med vissa medlemsstater utgör ytterligare bevis för att de grekiska myndigheterna utför de kontroller som krävs enligt gemenskapslagstiftningen.

      Kommissionen har genmält att inspektionerna av transportmedlen och djuren måste vara lämpliga, tillfredsställande och effektiva för att överensstämma med gemenskapsbestämmelserna. Enligt kommissionen har de kontroller av färdplanerna som de grekiska myndigheterna har utfört inte varit effektiva och lämpliga för att förhindra otillåten vägtransport av djur.

–       Domstolens bedömning

      Enligt artikel 8 första stycket a i direktiv 91/628 ska medlemsstaterna sörja för att de berörda myndigheterna kontrollerar efterlevnaden av kraven i detta direktiv genom att genomföra icke diskriminerande inspektioner av transportmedlen och djuren under vägtransporten. I artikel 8 andra stycket anges att dessa inspektioner ska avse ett lämpligt urval av djur som varje år transporteras inom varje medlemsstat.

      I det avseendet ska det konstateras att det av den bevisning som kommissionen har ingett avseende åren 2003–2006 framgår dels att flera län inte avsåg att inspektera transportmedlen, dels att sådana inspektioner, när de utfördes, endast utfördes i hamnarna och vid gränserna och aldrig under vägtransport, vilket krävs enligt artikel 8 i direktiv 91/628.

      Följaktligen ska slutsatsen dras att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 i direktiv 91/628, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det utförs inspektioner av transportmedlen och djuren under vägtransporten.

      Republiken Greklands argument att genomförandet av ett pilotprojekt som innebär att inspektioner utförs av blandade team i vissa län, vidtagandet av sanktionsåtgärder gentemot transportörer och införandet av olika förfaranden för ömsesidigt bistånd med vissa medlemsstater visar att de grekiska myndigheterna utför de kontroller som krävs enligt gemenskapslagstiftningen föranleder inte någon annan bedömning.

      Det ska nämligen konstateras att själva förekomsten av ett sådant pilotprojekt inte har gjort det möjligt att säkerställa att de nödvändiga kontrollerna utförs.

      Av det ovan anförda följer att talan ska bifallas såvitt avser anmärkningen att artikel 8 första stycket a i direktiv 91/628 har åsidosatts.

 Anmärkningen att artikel 18.2 i direktiv 91/628 har åsidosatts

–       Parternas argument

      Kommissionen har, på grundval av inspektionerna nr 9002/2003 och nr 9211/2003, gjort gällande att Republiken Grekland inte har vidtagit lämpliga åtgärder för att se till att effektiva, proportionella och avskräckande påföljder åläggs vid upprepade eller allvarliga överträdelser av bestämmelserna om skydd av djur under transport.

      Republiken Grekland har dock gjort gällande att kommissionen inte har anfört någon konkret omständighet till stöd för sina påståenden. I vilket fall som helst har Republiken Grekland hävdat att de behöriga myndigheterna ålägger effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, vilket styrks av den lista över beslut om påförande av administrativa sanktionsavgifter som nämns i punkt 18 i dess svaromål.

–       Domstolens bedömning

      Enligt artikel 18.2 i direktiv 91/628 är medlemsstaterna skyldiga, i fall av upprepade överträdelser av nämnda direktiv eller av en överträdelse som har medfört allvarligt lidande för djuren, att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att ingripa mot de konstaterade överträdelserna.

      Kommissionen har försökt visa att det system som Republiken Grekland har infört är ineffektivt, genom att påpeka att grundkontrollerna är torftiga, att antalet skriftliga varningar är obetydligt och att förfarandena för att verkställa påföljderna är problematiska. I FVO:s rapport från inspektion nr 9211/2003 påpekas särskilt att under år 2002 hade sammanlagt 26 överträdelser medfört nio muntliga varningar, 16 skriftliga varningar och en administrativ sanktionsavgift. Vidare hade under åren 2001 och 2002 inte ett enda transporttillstånd tillfälligt eller slutgiltigt återkallats. I rapporten påpekas även att fyra avgifter på 3 000 euro hade föreslagits som påföljd för överträdelser som hade begåtts i ett län, men att dessa inte hade ålagts.

      Som generaladvokaten har anfört i punkt 141 i sitt förslag till avgörande är dock konstaterandena i dessa rapporter vaga och allmänna till sin karaktär och kan därför inte visa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt 18.2 i direktiv 91/628.

    Kommissionen har nämligen inte anfört någon uppgift om huruvida överträdelserna upprepades eller om hur allvarligt lidande överträdelserna medförde för djuren. I avsaknad av sådana uppgifter kan det inte konstateras att artikel 18.2 i direktiv 91/628 har åsidosatts.

    Under dessa omständigheter kan talan inte vinna bifall såvitt avser anmärkningen att artikel 18.2 i direktiv 91/628 har åsidosatts.

 Anmärkningen att artiklarna 3, 5.1 d och 6.1 i direktiv 93/119 har åsidosatts

–       Parternas argument

    Kommissionen har gjort gällande att Republiken Grekland inte har vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna om bedövning av djur vid tidpunkten för slakt.

    Kommissionen har påpekat att FVO konstaterade, vid inspektionerna nr 9002/2003 och nr 7273/2004, att i vissa slakterier som besöktes var övervakningen av bedövningen av svin och får otillräcklig och att det följaktligen var möjligt att inte alla djur hade bedövats på ett effektivt sätt, i strid med direktiv 93/119. Det konstaterades även att intervallerna mellan bedövningen och avblödningen, i strid med punkt 1 i bilaga D till samma direktiv, var alltför långa, så att djuren kunde ha återfått medvetandet när avblödningen utfördes.

    Kommissionen har dessutom gjort gällande att FVO vid inspektion nr 8042/2006 på nytt påpekade brister avseende bedövningen av djur. FVO:s inspektörer konstaterade särskilt att underhållet av bedövningsutrustningen var bristfälligt, att bedövningsutrustningen fungerade dåligt, att lämpligt stöd saknades och att intervallerna mellan bedövningen och avblödningen var alltför långa.

    Republiken Grekland har återigen anfört att kommissionen har grundat sina slutsatser på rena misstankar och antaganden, utan att nämna några konkreta fall.

    Denna medlemsstat har hävdat att de konstaterade bristerna under alla omständigheter är obetydliga och avser enstaka fall, för vilka påföljder har ålagts. Republiken Grekland har även gjort gällande att förekomsten av vidareutbildning och spridningen av information riktad till bland annat veterinärer gör det möjligt att åtgärda dessa brister.

    I repliken har kommissionen i huvudsak påpekat att frågan, tvärtemot vad Republiken Grekland tycks anse, inte är huruvida kommissionen kunde konstatera att djuren var helt bedövade i de slakterier som kontrollerades. Frågan är i stället huruvida den utrustning som krävs vid bedövning och avlivning används på ett snabbt och effektivt sätt i syfte att eventuellt förhindra att djuren orsakas lidande, i enlighet med bestämmelserna i artikel 6.1 i direktiv 93/119.

–       Domstolens bedömning

    Det ska erinras om att artiklarna 3, 5.1 d och 6.1 i direktiv 93/119 syftar till att begränsa upphetsning, smärta eller lidande hos djur som ska användas som människoföda. Enligt artikel 3 i nämnda direktiv krävs särskilt att djuren skonas från onödigt lidande före och under slakt. I artiklarna 5.1 d och 6.1 i direktiv 93/119 föreskrivs även att djuren ska avblödas snabbt och effektivt och att de anläggningar som används vid bedövning och avlivning ska underhållas väl och användas på ett effektivt sätt.

    I förevarande mål framgår det av de bevis som kommissionen har åberopat, vilka återges i punkterna 153–155 i generaladvokatens förslag till avgörande, bland annat att även om den utrustning som används vid bedövning av djuren och underhållet av denna utrustning i huvudsak var förenliga med gemenskapsbestämmelserna i tre slakterier som FVO:s inspektörer besökte i samband med inspektion nr 9002/2003, konstaterades det i ett av dessa slakterier att svinen inte hade bedövats effektivt med den utrustning som framkallar elchocker. Även andra problem framkom vid bedövningen av djuren. I ett av slakterierna hade fasthållningen, bedövningen och avblödningen av tre kor varat en timme. Dessutom hade tidsintervallen mellan bedövningen och slakten av två nötkreatur varat 120 sekunder, varför djuren kunde ha återfått medvetandet. Även vid slakten av får hade intervallen mellan bedövningen och slakten varit så lång (37 sekunder) att djuren kunde ha återfått medvetandet.

    Det framgår dessutom av rapporten från inspektion nr 7273/2004 att i ett slakteri i Fthiotida län fanns det ingen utrustning för att vattna djuren i de tillfälliga uppstallningsområdena och dessutom var golven inte plana. I ett annat inspekterat slakteri fanns det ingen ström för den elektriska bedövningen av djuren. I Trikala län var bedövningen av svin i det av FVO:s inspektörer besökta slakteriet ineffektiv och intervallen mellan bedövningen och slakten var alltför lång. Det konstaterades även att bedövningen av nötkreatur var ineffektiv och att det saknades reservutrustning för bedövningen.

    Av samtliga ovan anförda uppgifter följer således att olika oegentligheter konstaterades vid slakterier i flera län i Grekland. Dessa oegentligheter avsåg först och främst förfarandet för att bedöva djuren, därefter skyldigheten att avblöda djuren snabbt och effektivt och slutligen skyldigheten att se till att de anläggningar som används vid bedövning och avlivning underhålls väl och används effektivt.

    Av den bevisning som kommissionen har ingett avseende åren 2003–2006 framgår, i enlighet med den rättspraxis som angetts i punkt 32 i förevarande dom, att Republiken Grekland inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3, 5.1 d och 6.1 i direktiv 93/119.

    Det av Republiken Grekland åberopade argumentet att kommissionen inte har nämnt något konkret fall vad gäller djur där gemenskapslagstiftningen har åsidosatts eller argumentet att denna medlemsstat har åtgärdat de oegentligheter som kommissionen har åberopat genom att anordna utbildningsseminarier för veterinärer föranleder inte någon annan bedömning.

    Som kommissionen har anfört ska det nämligen påpekas att frågan inte är huruvida institutionen kunde konstatera att djuren var helt bedövade i de slakterier som kontrollerades och huruvida den kunde nämna några konkreta fall som visade att djuren inte var det. Kommissionens uppgift är att fastställa huruvida den utrustning som krävs vid bedövning och avlivning används på ett snabbt och effektivt sätt i syfte att begränsa djurens lidande, i enlighet med bestämmelserna i direktiv 93/119. Vidare ska det understrykas att även om anordnandet av utbildningsseminarier för veterinärer utgör en positiv åtgärd, kvarstår dock det faktum att enbart denna åtgärd inte kan säkerställa att gemenskapslagstiftningen om skydd av djur vid tidpunkten för slakt iakttas.

    Med hänsyn till det ovan anförda ska talan bifallas såvitt avser anmärkningen att artiklarna 3, 5.1 d och 6.1 i direktiv 93/119 har åsidosatts.

 Anmärkningen att artikel 8 i direktiv 93/119 har åsidosatts

–       Parternas argument

    På grundval av de inspektioner under vilka det konstaterades betydande oegentligheter i slakterierna, har kommissionen hävdat att Republiken Grekland inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att besiktningar och kontroller av slakterier utförs på lämpligt sätt.

    Kommissionen har särskilt kritiserat denna medlemsstat för att inte helt ha genomfört den handlingsplan som den hade tillkännagett. Enligt denna plan skulle en ny besiktning av alla slakterier i de grekiska länen utföras före slutet av år 2001. Kommissionen har dessutom påpekat att de grekiska myndigheterna inte i tillräcklig utsträckning har samarbetat med FVO:s inspektörer, på grund av att det var omöjligt att få tillträde till vissa slakterier, som borde ha inspekterats, på grund av strejker som hade utlysts endast en dag före inspektionen.

    Republiken Grekland har i sitt svaromål gjort gällande att det är svårt för den att exakt utröna vilken underlåtenhet som den beskylls för.

    Under alla omständigheter anser denna medlemsstat att den inte kan beskyllas för att ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 i direktiv 93/199, eftersom lämpliga kontroller utförs av behöriga veterinärer, utbildningsseminarier anordnas och alla slakterier bedöms på nytt.

–       Domstolens bedömning

    Enligt artikel 8 i direktiv 93/119 ska den behöriga myndigheten ansvara för att det utförs besiktningar och kontroller av slakterier och ska vid alla tidpunkter ha fritt tillträde till slakteriernas alla delar för att förvissa sig om att bestämmelserna i detta direktiv efterlevs.

    Även om Republiken Grekland har gjort gällande att de behöriga myndigheterna har utfört de erforderliga kontrollerna, ska det påpekas att denna medlemsstat inte har bestritt att handlingsplanen, enligt vilken en ny besiktning av alla grekiska slakterier skulle utföras före slutet av år 2001, inte hade genomförts helt vid det planerade datumet. Medlemsstaten har inte heller bestritt det förhållandet att de behöriga myndigheternas olika frister för att utföra besiktningar och inkomma med resultaten från dessa besiktningar ständigt förlängdes och att fristen slutligen fastställdes till den 30 juli 2005. För övrigt framgår det av inspektion nr 7273/2004 att ministeriet för landsbygdsutveckling och livsmedelsförsörjning har uppgett att de behöriga myndigheterna hade utfört besiktningar av slakterier i endast 38 av 54 län.

    Det ska följaktligen konstateras att Republiken Grekland inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att besiktningar och kontroller i slakterierna utförs på lämpligt sätt, vilket den var skyldig att göra enligt artikel 8 i direktiv 93/119.

    Härav följer att talan ska bifallas såvitt avser anmärkningen att artikel 8 i direktiv 93/119 har åsidosatts.

    Med hänsyn till samtliga ovan angivna överväganden ska det fastställas att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5 A.2 d i första strecksatsen och 8 i direktiv 91/628 samt punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till samma direktiv och enligt artiklarna 3, 5.1 d, 6.1 och 8 i direktiv 93/119, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder

–        för att se till att de behöriga myndigheterna utför obligatoriska kontroller av färdplaner,

–        för att i färjehamnar eller i närheten av dessa inrätta utrymmen där djuren kan få vila efter avlastning från fartyg,

–        för att säkerställa att inspektionerna av transportmedlen och djuren verkligen utförs,

–        för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna om bedövning av djur vid tidpunkten för slakt, och

–        för att säkerställa att besiktningar och kontroller av slakterier utförs på lämpligt sätt.

 Rättegångskostnader

    Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 69.3 i rättegångsreglerna kan domstolen, bland annat om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, besluta att kostnaderna ska delas eller att vardera parten ska bära sin kostnad.

    I förevarande mål ska Republiken Grekland ersätta två tredjedelar av rättegångskostnaderna och kommissionen ska ersätta en tredjedel av rättegångskostnaderna.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

1)      Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5 A.2 d i första strecksatsen och 8 i rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur under transport och om ändring av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 806/2003 av den 14 april 2003, samt punkt 48.7 b i kapitel VII i bilagan till samma direktiv, i dess lydelse enligt förordning nr 806/2003, och enligt artiklarna 3, 5.1 d, 6.1 och 8 i rådets direktiv 93/119/EG av den 22 december 1993 om skydd av djur vid tidpunkten för slakt eller avlivning, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder

–        för att se till att de behöriga myndigheterna utför obligatoriska kontroller av färdplaner,

–        för att i färjehamnar eller i närheten av dessa inrätta utrymmen där djuren kan få vila efter avlastning från fartyg,

–        för att säkerställa att inspektionerna av transportmedlen och djuren verkligen utförs,

–        för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna om bedövning av djur vid tidpunkten för slakt, och

–        för att säkerställa att besiktningar och kontroller av slakterier utförs på lämpligt sätt.

2)      Talan ogillas i övrigt.

3)      Republiken Grekland ska ersätta två tredjedelar av rättegångskostnaderna. Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta en tredjedel av rättegångskostnaderna.

Underskrifter


* Rättegångsspråk: grekiska.