Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Förordning (1995:1645) om utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kommuner och landsting

Omtryckt i SFS 1997:1180.

Inkomstutjämning

1 §

Statistiska centralbyrån skall varje bidrags– och avgiftsår för varje kommun och landsting beräkna
  • garanterat skatteunderlag enligt 2 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och enligt 2 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
  • utjämningsbidrag enligt 4 § lagen om utjämningsbidrag till kommuner och landsting, samt
  • utjämningsavgift enligt 4 § lagen om utjämningsavgift för kommuner och landsting.
Utjämningsbidrag och utjämningsavgift anges i kronor per invånare och avrundas till närmaste hela krontal. SFS 1997:1180

Kostnadsutjämning

Generella bestämmelser

2 §

Statistiska centralbyrån skall varje bidrags– och avgiftsår för varje kommun och landsting beräkna
  • standardkostnad och strukturkostnad enligt 2 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och enligt 2 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
  • utjämningsbidrag enligt 5 § lagen om utjämningsbidrag till kommuner och landsting, samt
  • utjämningsavgift enligt 5 § lagen om utjämningsavgift för kommuner och landsting.
Om summan av samtliga avgifter är större eller mindre än summan av samtliga bidrag för kommunerna respektive landstingen görs en nivåjustering som motsvaras av skillnaden. Samtliga kommuner och landsting får ett invånarbaserat avdrag eller tillägg, som beräknas så att summan av avgifterna motsvarar summan av bidragen. SFS 1997:1180

3 §

Standardkostnad skall beräknas utifrån befolkningsuppgifter per den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret, samt anges i kronor per invånare och avrundas till närmaste hela krontal. Standardkostnaden skall, utom i fråga om 11, 15, 16 och 16 a §§ samt 18 § sista stycket, beräknas i bidrags- och avgiftsårets prisnivå utifrån den prognostiserade utvecklingen av nettoprisindex. SFS 1999:714

Kommuner

Barnomsorg

4 §

En kommuns standardkostnad för barnomsorg beräknas genom att andelen barn i kommunen delas in i följande åldersgrupper: 1 – 2, 3 – 6 och 7 – 9 år. Andelen barn i kommunen i respektive åldersgrupp multipliceras med den beräknade genomsnittliga kostnaden i landet per barn i barnomsorgen i respektive åldersgrupp, varefter produkterna summeras.
Den enligt första stycket beräknade kostnaden multipliceras med ett volymindex och två olika korrigeringsfaktorer. Volymindex beräknas för kommunen utifrån föräldrarnas förvärvsfrekvens, kommunens skattekraft och befolkningstäthet.
Den första korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den med befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret vägda genomsnittliga åldersrelaterade ersättningen överensstämmer med den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för barnomsorgen.
Den andra korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den med befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret vägda beräknade standardkostnaden överensstämmer med den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för barnomsorgen. SFS 1999:714
Äldreomsorg

5 §

En kommuns standardkostnad för äldreomsorg beräknas genom att kommunens invånare delas in i följande åldersgrupper för respektive kön: 65 – 74, 75 – 84 samt 85 år och äldre. Andelen invånare i kommunen i respektive åldersgrupp multipliceras med en normkostnad per kommun för varje grupp, varefter produkterna summeras. Kommunens normkostnad per kön och åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga kostnaden i landet för gruppen med hänsyn tagen till civilstånd, yrkesbakgrund och födelseland för de äldre i respektive kommun.
Summan av en kommuns totala normkostnad multipliceras med en korrigeringsfaktor. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den med befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret vägda genomsnittliga standardkostnaden överensstämmer med den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för äldreomsorg reducerad med 500 kronor per invånare.
Glesbygdskommuner får ett tillägg på fem procent till den enligt andra stycket beräknade kostnaden för ett större behov av institutionsboende i glesbygd. Ett tillägg ges för merkostnader för hemtjänst, som beräknas utifrån de äldres geografiska spridning i kommunen år 1996. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
Samtliga kommuner får ett tillägg för färdtjänst och handikappomsorg på 500 kronor per invånare i kommunen. SFS 1999:714
Individ- och familjeomsorg

6 §

En kommuns standardkostnad för individ- och familjeomsorg beräknas utifrån andelen ensamstående kvinnor i åldersgruppen 18 – 44 år med barn i åldersgruppen 0 – 17 år, andelen flyktingar och nära anhöriga till flyktingar samt övriga utrikes födda från länder utanför Norden och EU, andelen arbetslösa utan arbetslöshetssersättning, andelen män i åldersgruppen 25 – 64 år med låg inkomst samt ett täthetsindex.
Värdena för respektive variabel multipliceras med parametervärden.
Standardkostnaden multipliceras med en korrigeringsfaktor. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den med befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret vägda genomsnittliga standardkostnaden överensstämmer med den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för individ- och familjeomsorg. SFS 1999:714
Grundskola

7 §

En kommuns standardkostnad för grundskola beräknas genom att andelen barn i kommunen i åldersgruppen 7 – 15 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i den åldersgruppen i landet. Genomsnittskostnaden per barn i åldersgruppen 7 – 15 år beräknas utifrån den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för grundskolan.
För kostnader som avser modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk beräknas ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån andelen barn med utomnordiskt eller finskt medborgarskap i åldersgruppen 7 – 15 år i kommunen multiplicerad med genomsnittskostnaden per invånare i landet för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk. Från detta tillägg dras den genomsnittliga ersättningen per invånare för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk av.
Kommuner som har merkostnader för små skolor och skolskjutsar får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretisk organisation av skolor i olika storlekar och kostnadsklasser, med elevernas geografiska spridning i kommunen år 1996 som grund. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen. SFS 1999:714
Gymnasieskola

8 §

En kommuns standardkostnad för gymnasieskola beräknas genom att andelen ungdomar i kommunen i åldersgruppen 16 – 18 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per invånare i den åldersgruppen i landet. Genomsnittskostnaden beräknas utifrån den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för gymnasieskolan.
Kommuner som har merkostnader för resor och inackordering av gymnasieelever får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget har beräknats utifrån en teoretisk organisation av skolor med hänsyn till befolkningens bosättningsmönster år 1996 samt utifrån en beräknad kostnad för resor och inackordering. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
Kommuner får ett tillägg till eller avdrag från den enligt första stycket beräknade kostnaden för merkostnader på grund av elevernas programval. Tilllägget eller avdraget beräknas utifrån kostnaden för de program som kommunens elever har valt. SFS 1999:714
Vatten och avlopp

9 §

En kommuns standardkostnad för vatten och avlopp skall beräknas utifrån bebyggelsestruktur och geotekniska förhållanden. Tillägg erhålls för gles bebyggelsestruktur och besvärliga geotekniska förhållanden. Avdrag skall göras för goda geotekniska förhållanden om kommunen får tillägg för gles bebyggelsestruktur och för stordriftsfördelar om kommunen får tillägg för besvärliga geotekniska förhållanden.
Gator och vägar

10 §

En kommuns standardkostnad för gator och vägar beräknas som summan av klimat- och ortstillägg.
Klimat- och ortstillägg beräknas utifrån klimatberoende respektive trafikberoende slitage på gator och vågar.
Näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder

11 §

En kommuns standardkostnad för näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder beräknas utifrån den genomsnittliga andelen arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgärder i åldersgruppen 16 – 64 år. Den genomsnittliga andelen beräknas som medelvärdet för femårsperioden t.o.m. två år före bidrags- och avgiftsåret.
Kommuner får ett tillägg på 200 kronor per invånare i kommunen för varje procentenhet som andelen arbetslösa överstiger den genomsnittliga andelen för landet plus två procentenheter. SFS 1999:714
Byggkostnader

12 §

En kommuns standardkostnad för byggande beräknas utifrån ett byggkostnadsindex samt ett beräknat återinvesteringsbehov. Byggkostnadsindex beräknas utifrån kostnader för gruppbyggda småhus. Återinvesteringsbehovet anges i kronor per invånare, och beräknas utifrån återanskaffningsvärdet för kommunala byggnader och anläggningar.
Uppvärmning

13 §

En kommuns standardkostnad för uppvärmning beräknas utifrån ett energiindex som återger skillnader i uppvärmningskostnader och en genomsnittligt beräknad uppvärmningskostnad. En kommuns standardkostnad uttryckt i kronor per invånare beräknas genom att kommunens energiindex minskas med ett, varefter skillnaden multipliceras med den genomsnittliga uppvärmningskostnaden 366 kronor per invånare. SFS 1997:1180
Kallortstillägg

14 §

En kommuns standardkostnad för tidigare kallortstillägg beräknas utifrån ett kallortsindex och en beräknad personalkostnadsandel. Kallortsindex beräknas utifrån den genomsnittliga procentsatsen för kallortstillägg i respektive kommun år 1993. SFS 1999:714
Befolkningsminskning

15 §

En kommuns standardkostnad för merkostnader till följd av befolkningsminskning beräknas för
  • kommuner vars befolkning under en tioårsperiod minskat med mer än två procent,
  • kommuner som under en treårsperiod haft en minskning av antalet barn och ungdomar i åldersgruppen 7–18 år, förutsatt att totalbefolkningen under samma period minskat med minst två procent.
Befolkningsminskning under en tioårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 31 december tolv år före bidrags- och avgiftsåret och befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december tolv år före bidrags- och avgiftsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.
Befolkningsminskning under en treårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 31 december fem år före bidrags- och avgiftsåret och befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december fem år före bidrags- och avgiftsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.
Den procentuella befolkningsminskningen under en tioårsperiod reduceras med två procentenheter och multipliceras med 100 kronor per invånare.
Den procentuella befolkningsminskningen under en treårsperiod i åldersgruppen 7–18 år multipliceras med 55 kronor per invånare. SFS 2001:869
Svagt befolkningsunderlag

16 §

En kommuns standardkostnad för merkostnader till följd av svagt befolkningsunderlag beräknas utifrån det regionala befolkningsunderlaget (antal invånare som är bosatta inom ett vägavstånd av 11,25 mil från kommunens centralort), det lokala befolkningsunderlaget (antal invånare som är bosatta inom ett vägavstånd av 3,75 mil från kommunens centralort) och kommunens befolkning.
Kommuner får ett tillägg för svagt regionalt befolkningsunderlag om det regionala befolkningsunderlaget är mindre än 250 000 invånare. Från tillägget för regionalt befolkningsunderlag görs avdrag för lokalt befolkningsunderlag, multiplicerat med en korrigeringsfaktor, som korrigerar avdraget för lokalt befolkningsunderlag med hänsyn till kommunstorleken. SFS 1999:714
Barn och ungdomar med utländsk bakgrund

16 a §

En kommuns standardkostnad för barn och ungdomar med utländsk bakgrund beräknas utifrån andelen barn och ungdomar i åldern 0 – 19 år som är födda utanför Norden och EU eller som har minst en förälder född utanför Norden och EU.
Kommuner får ett tillägg på 75 kronor per invånare för varje procentenhet som andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund överstiger den genomsnittliga andelen för landet. SFS 1999:714
Administration, resor och räddningstjänst

17 §

En kommuns standardkostnad för administration, resor och räddningstjänst beräknas utifrån kommunens folkmängd, tätortsgrad och antalet invånare per kvadratkilometer. SFS 1999:714

Landsting

Hälso- och sjukvård

18 §

Ett landstings standardkostnad för hälso- och sjukvård beräknas utifrån befolkningens vårdbehov, merkostnader för hälso- och sjukvård till följd av befolkningens bosättningsmönster samt merkostnader för små landsting.
Kostnaden för vårdbehov beräknas med hjälp av två modeller, en för vårdtunga grupper och en för den övriga befolkningen.
Genomsnittskostnaden för vårdtunga grupper bestäms utifrån vissa sjukdomstillstånd och en beräknad genomsnittlig kostnad i landet för behandlingen av dessa. De sjukdomstillstånd som ingår i modellen är elakartad tumörsjukdom, cerebrovaskulär sjukdom, inflammatorisk ledsjukdom, artros, ischemisk hjärtsjukdom och hjärtsvikt, höftfraktur, schizofreni, övriga psykoser och hiv.
I modellen beräknas de genomsnittliga kostnaderna i landet för behandlingen av var och en av de olika sjukdomstillstånden uppdelat efter kön och ålder. För varje landsting multipliceras antalet personer i respektive vårdgrupp med motsvarande genomsnittskostnad i landet.
I den andra modellen indelas invånarna i den övriga befolkningen i olika grupper utifrån kön, ålder, civilstånd, sysselsättningsstatus, inkomst och boendetyp. I varje landsting multipliceras antalet invånare i respektive grupp med den genomsnittliga kostnaden i landet för den gruppen. Standardkostnaden för vårdbehov utgörs av summan av den beräknade kostnaden för vårdtunga grupper och för övriga grupper dividerat med antal invånare den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret.
Ett landstings kostnader enligt femte stycket multipliceras med en korrigeringsfaktor. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnad som vägts med befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnad för hälso- och sjukvård som anges i bilagan.
Ett landstings merkostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd beräknas utifrån en teoretisk utplacering av sjukhus, vårdcentraler, övernattningsplatser vid dessa och ambulanscentraler samt behovet av sjukresor. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.
Landsting med färre än 200 000 invånare får ett tillägg med 100 kronor per invånare för varje tiotusental som landstingets invånarantal den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret understiger 200 000. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen. SFS 2001:869

19 §

Kallortstillägg

20 §

Ett landstings standardkostnad för kallortstillägg beräknas utifrån tidigare utbetalda tillägg år 1993 per invånare i Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. SFS 1999:714

Delat huvudmannaskap

Kollektivtrafik

21 §

Standardkostnaden för kollektivtrafik beräknas för respektive län, varefter hälften av standardkostnaden tillförs kommunerna i länet och hälften landstinget. Den del av standardkostnaden som tillförs kommunerna fördelas mellan kommunerna efter deras andel av de totala kostnaderna i länet för kollektivtrafiken år 1993, dock med följande undantag:
  • I Skåne län och Stockholms län fördelas kommunernas andel av standardkostnaden lika mellan kommunerna.
  • Standardkostnaden för Gotlands kommun skall motsvara redovisade nettokostnader. Hälften av standardkostnaden skall fördelas i kommunernas utjämningssystem och hälften i landstingens utjämningssystem.
  • För kommunerna i Västra Götalands län och Jämtlands län fattar regeringen särskilda beslut om varje kommuns andel av de totala kostnaderna i respektive län.
Standardkostnaden beräknas utifrån variablerna gleshet, arbetspendling och tätortsstruktur. Värdena för respektive variabel multipliceras med parametervärden.
Standardkostnaden skall reduceras med 25 procent. SFS 2003:1091

Uppgiftslämnande

22 §

Statistiska centralbyrån skall senast den 10 januari varje år till Skatteverket lämna uppgifter som beräknats enligt denna förordning. SFS 2003:1091

Verkställighetsföreskrifter

23 §

Statistiska centralbyrån får meddela de ytterligare föreskrifter, som behövs för verkställigheten av denna förordning.

SFS 1995:1645

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.
Genom förordningen upphävs förordningen (1992:677) om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningen (1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner. Förordningen om statligt utjämningsbidrag till kommuner gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som härför sig till tiden före den 1 januari 1996.

SFS 1996:741

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1996.

SFS 1996:881

Denna förordning träder i kraft den 10 september 1996.

SFS 1997:234

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1997.

SFS 1997:1180

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998.

SFS 1998:1527

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

SFS 1999:714

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000.

SFS 1999:919

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000.

SFS 2000:893

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001.

SFS 2001:869

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.

SFS 2002:963

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003.

SFS 2003:1091

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004.