Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

2001/856/EG: Kommissionens beslut av den 4 oktober 2000 om statligt stöd till förmån för Verlipack – Belgien (Text av betydelse för EES) [delgivet med nr K(2000) 2926]



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 320 , 05/12/2001 s. 0028 - 0043



Kommissionens beslut

av den 4 oktober 2000

om statligt stöd till förmån för Verlipack - Belgien

[delgivet med nr K(2000) 2926]

(Endast de franska och nederländska texterna är giltiga)

(Text av betydelse för EES)

(2001/856/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) Efter klagomål som inkom 1997 beträffande stöd som regionen Vallonien beviljat till förmån för Verlipack, och som inte tycktes ha konstaterats vara förenligt med reglerna om statligt stöd, registrerade kommissionen den 18 november 1997 detta ärende i förteckningen över icke anmält stöd.

(2) Den 16 september 1998 beslutade kommissionen, på grundval av upplysningar som Belgien överlämnat officiellt, att inte göra några invändningar mot regionen Valloniens åtgärder, efter att ha granskat dem utifrån artikel 87 i EG-fördraget och artikel 61 i EES-avtalet(1). I sitt beslut konstaterade kommissionen att åtgärderna var förenliga med riktlinjerna om statliga kapitaltillskott(2) (nedan kallade riktlinjerna) och att regionen Vallonien då den gett kapitaltillskottet handlat som en privat investerare i en marknadsekonomi. Det samtidiga åtagandet från en privat investerare, koncernen Heye-Glas (nedan kallad Heye), att förvärva ett majoritetsintresse, visade dessutom att det fanns utsikter att koncernen Verlipack på sikt skulle kunna bli lönsam och bärkraftig.

(3) Enligt pressen och ett antal klagande skulle Verlipacks produktion ha uppvisat nya förluster under 1998. Enligt en klagande skulle det privata kapitaltillskottet till Verlipack Holding I(3) den 11 april 1997 i själva verket bestå av medel som härrörde från regionen Vallonien - genom SRIW(4) - i form av två lån.

(4) Genom skrivelser av den 14 december 1998 och den 13 januari 1999 riktade sig kommissionen till Belgien för att få upplysningar om Verlipacks utveckling samt om påståendena beträffande de båda lånen till Heye.

(5) Genom en skrivelse av den 25 februari 1999, som registrerades den 1 mars 1999, inkom Belgien med begärda preciseringar. Dessa föranledde kommissionen att återuppta granskningen av samtliga de åtgärder till förmån för Verlipack som regionen Vallonien beslutade 1997.

(6) Den 19 maj 1999 beslutade kommissionen att inleda det förfarande som anges i artikel 93 i EG-fördraget enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget(5) i fråga om åtgärderna till förmån för Verlipack.

(7) Genom en skrivelse av den 1 juli 1999 underrättade kommissionen Belgien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget i fråga om detta stöd.

(8) Kommissionens beslut att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(6). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(9) Kommissionen har mottagit synpunkter från berörda parter. Genom en skrivelse av den 3 december 1999 översände kommissionen dessa synpunkter till Belgien som gavs tillfälle att bemöta dem. Dess kommentarer mottogs i en skrivelse av den 22 december 1999 som registrerades den 3 januari 2000.

II. BESKRIVNING AV STÖDET

II.1 Stödmottagare

(10) Fram till dess att SA Verlipack försattes i konkurs den 18 januari 1999 var företaget den största belgiska tillverkaren av glasförpackningar, med en marknadsandel på 20 procent i Belgien och 2 procent i Europeiska unionen. Företaget sysselsatte 735 personer i sina anläggningar i Ghlin, Jumet och Mol. De båda anläggningarna i Vallonien - Ghlin och Jumet - låg i utvecklingsområden som omfattades av en regional stödordning enligt en belgisk lag av den 30 december 1970(7). Aktiebolagen Verlipack Ghlin, Verlipack Jumet och Verlipack Mol grundades 1985, med en kapitalandel på 49 procent för Société nationale pour la restructuration du secteur du verre creux (statligt företag för omstrukturering av sektorn för hålglas) som hade godkänts av kommissionen(8).

(11) 1989 förvärvade regionen Vallonien i enlighet med den särskilda lagen av den 15 januari 1989 de aktier som saknade rösträtt i anläggningarna i Ghlin och Jumet, samtidigt som aktierna i anläggningen i Mol överläts till regionen Flandern. Efter flera kapitaltillskott från den privata aktieägaren (Imcopack Wallonie och Imcopack Vlaanderen, som tillhörde koncernen Beaulieu) minskade den offentliga andelen successivt. I december 1996 överlät slutligen regionen Vallonien sina aktier i de båda vallonska anläggningarna, som värderades till 113712000 belgiska franc, till koncernen Beaulieu. Verlipacks anläggningar i Vallonien blev sålunda tillfälligt helt privata företag.

(12) I september 1996 ingick den tyska industrikoncernen Heye-Glas ett avtal om tekniskt stöd med koncernen Verlipack. Detta avtal utvidgades den 11 april 1997 till administrativt och finansiellt stöd. Heye förvärvade då en kapitalandel på 515 miljoner belgiska franc i Verlipack Holding I, som koncernen Beaulieu hade skapat den 24 januari 1997. Efter att Verlipack Holding I:s totala kapital ökats till totalt 1030 miljoner belgiska franc hade Heye därmed en lika stor andel som koncernen Beaulieu. Den 11 april 1997 inrättades Verlipack Holding II mellan aktieägarna i Verlipack Holding I och regionen Vallonien (ett tillskott på 350 miljoner belgiska franc eller 25,35 procent) med ett kapital på 1380500000 belgiska franc.

(13) Mot bakgrund av att Heye - som är världsledande inom området hålglasteknik - trätt in, liksom av Heyes ekonomiska åtagande, den strategiska planen med ett stort investeringsprogram samt inriktningen på mer lönsamma marknader, kunde regionen Vallonien räkna med att det fanns utsikter för att detta företag på sikt skulle kunna bli lönsamt och bärkraftigt.

(14) Genom nya förluster som konstaterades under 1998, och som enligt ledningen för Verlipack berodde på överkapacitet på den aktuella marknaden, tillintetgjordes dock de mycket gynnsamma prognoser som hade gjorts då avtalet om tekniskt, finansiellt och administrativt stöd slöts med Heye.

(15) Den 7 januari 1999 upphörde verksamheten vid anläggningen i Mol (Flandern) och ackord begärdes för anläggningarna i Jumet och Ghlin (Vallonien).

(16) Handelsdomstolen i Turnhout försatte den 11 januari 1999 Verlipacks anläggning i Mol (Flandern) i konkurs, medan handelsdomstolen i Mons försatte de sex företag som utgjorde glaskoncernen Verlipack (anläggningarna Ghlin och Jumet, Verlipack Belgium, Verlipack Engineering, Verlimo och Imcourlease) i konkurs den 18 januari 1999.

II.2 Stödet

II.2.1 Åtgärder som omfattas av kommissionens beslut av den 16 september 1998

(17) Vid bildandet av Verlipack Holding II, vars aktieägare Verlipack Holding I har ett kapital på 1030 miljoner belgiska franc med lika andelar för koncernen Beaulieu och den tyska koncernen Heye (med en kompletterande andel), förvärvade regionen Vallonien en andel på 200 miljoner belgiska franc. Efter konverteringen av andelslånet på 150 miljoner belgiska franc ökades Valloniens andel till 350 miljoner belgiska franc, eller 25,35 procent av kapitalet, i Verlipack Holding II.

II.2.2 Åtgärder som inte omfattas av kommissionens beslut av den 16 september 1998

(18) Av de preciseringar som Belgien lämnade den 25 februari 1999 framgår det att regionen Vallonien hade vidtagit ytterligare åtgärder i samband med koncernen Heyes inträde i Verlipack. Enligt de beslut som SRIW:s styrelse fattade den 8 januari och den 12 mars 1997 beviljades Heye två lån på vardera 250 miljoner belgiska franc, det vill säga samma belopp som Heye tillsköt holdingföretag A (ett belopp som för övrigt tillsköts holdingföretag B:s kapital och senare till Verlipacks verksamhetsföretag).

(19) I detta fall handlar det om följande:

(20) - Ett obligationslån på 250 miljoner belgiska franc som emitterades den 27 mars 1997 med en löptid på fem år och en fast ränta på 5,10 procent plus 1 procent som riskpremie. Detta lån syftade till att genomföra kapitaliseringstransaktioner för anläggningarna i Ghlin och Jumet i samma grad som till att investera i Verlipacks tre verksamhetsanläggningar, inbegripet anläggningen i Mol i Flandern.

(21) I en klausul om villkorlig skuldeftergift anges att, om Verlipack Holding II samt de tre verksamhetsföretagen SA Verlipack Jumet, SA Verlipack Ghlin och SA Verlipack Mol, det datum då en del av lånet förfaller, skulle ha försatts i konkurs, behöver företaget, från och med denna förfallodag, inte längre betala tillbaka sina skulder till SRIW. SRIW förbinder sig att under sådana omständigheter bevilja en motsvarande skuldnedsättning, förutsatt att företaget fram till denna dag regelbundet har betalat både förfallna skuldbelopp och upplupen ränta. Denna klausul är dock inte tillämplig om konkursen orsakats av en avsiktlig policy från majoritetsägaren Heyes sida, med en omlokalisering av tillverkningen till tredje land som konsekvens.

(22) - Ett lån som beviljades den 28 mars 1997 med en löptid på tio år och en ränta motsvarande den BIBOR-ränta med en löptid på sex månader som gäller den första arbetsdagen varje halvår av skuldens löptid plus 1,5 procent. ... Företaget kan dock när som helst från det sjätte året av skuldens löptid besluta att välja en fast årsränta på 7 procent för återstoden av det aktuella lånets löptid.

(23) I låneavtalets klausul om medlens användning angavs att hela beloppet syftar till att genomföra den verksamhet som beskrivs i de planer som bifogas detta avtal. Denna klausul skulle leda till en ökning av SA Verlipack Ghlins kapital genom ett kontanttillskott på minst 400 miljoner belgiska franc och ... av SA Verlipack Jumets kapital genom ett kontanttillskott på minst 300 miljoner belgiska franc samt till investeringar i koncernens tre verksamhetsföretag enligt investeringsplanen ....

(24) Enligt låneavtalets klausul om omedelbar indrivbarhet hade SRIW rätt att begära en omedelbar återbetalning av sina fordringar, bland annat om lämnade upplysningar skulle vara avsevärt felaktiga, om företaget - även delvis - skulle underlåta att uppfylla en rättslig eller avtalsenlig skyldighet som rör lånet, om klausulen om medlens användning (finansieringstransaktioner) inte skulle ha verkställts senast den 31 juli 1997 eller om de planerade investeringarna inte hade genomförts den 31 december 2000 upp till ett belopp på minst 80 procent av de planerade investeringarna vid en frivillig likvidation av företagen SA Verlipack Jumet, SA Verlipack Ghlin och SA Verlipack Mol.

(25) - Slutligen beviljade regionen Vallonien koncernen Beaulieu fördelaktiga betalningsvillkor vid återköpet av 25911 aktier och kapitalandelar i koncernen Verlipack enligt avtalet från december 1996. Dels skulle fordringen betalas av med 20 procent om året mellan 2001 och 2005, dels skulle ingen ränta löpa på de belopp som förfaller de dagar som anges i nämnda avtal.

II.3 Angivande av kommissionens skäl till att inleda förfarandet

(26) Efter Belgiens skrivelse av den 25 februari 1999, där landet bekräftade att regionen Vallonien hade beviljat Heye två lån på vardera 250 miljoner belgiska franc för att finansiera dess kapitaltillskott till Verlipack, började kommissionen tvivla på att regionen Vallonien hade respekterat principen om en privat investerare i en marknadsekonomi då den förvärvade en andel motsvarande 350 miljoner belgiska franc av Verlipacks kapital.

(27) Om det saknas upplysningar av avgörande betydelse för att bedöma ett kapitaltillskott av offentliga medel enligt riktlinjerna kan detta leda till att kommissionen upphäver sitt beslut enligt artikel 9 i förordning nr 659/1999. I själva verket har de vallonska myndigheterna inte skjutit till kapital samtidigt som en privat aktieägare, eftersom den sistnämnde använt sig av offentliga resurser.

(28) En privat investerare skulle inte som regionen Vallonien dels ha förvärvat en kapitalandel på 350 miljoner belgiska franc (25,35 procent), dels ha lånat ut 500 miljoner belgiska franc till Heye för att finansiera dess inträde som majoritetsägare i Verlipack. I och med att man beviljade dessa båda lån uppgår de vallonska myndigheternas åtgärd till förmån för Verlipack till 850 miljoner belgiska franc.

(29) När det gäller användningen av de båda lånens totala belopp på 500 miljoner belgiska franc, angavs i de båda låneavtalen samt i förhandlingarna inom SRIW:s styrelse den 8 januari 1997 att lånebeloppen skulle leda till en kapitalökning i anläggningarna i Ghlin och Jumet samt till investeringar enligt investeringsplanen, vilka skulle genomföras i två etapper (1997-1999 och 2000-2001). Kommissionen ansåg i sitt beslut av den 19 maj 1999 att koncernen Verlipack var mottagare av det stöd som dessa båda lån motsvarade.

(30) Kommissionen ansåg också att villkoren för att bevilja de två lånen inte heller motsvarade en privat investerares agerande i en marknadsekonomi. I detta fall handlar det dels om beviljandet av obligationslånet med en klausul om skuldeftergift i händelse av konkurs, dels om beviljandet av det andra lånet som i själva verket inte skulle börja amorteras av förrän från och med det fjärde året av dess löptid, det vill säga från den 28 mars 2000.

(31) Kommissionen konstaterade också att Belgiens åtgärder inte kunde likställas med stöd till undsättning, eftersom de inte uppfyllde de villkor som fastställts för detta(9).

(32) I avsaknad av en omstruktureringsplan och realistiska antaganden om Verlipacks framtida verksamhet, särskilt när det gäller marknadens utveckling, ansåg kommissionen dessutom att stödet till förmån för Verlipack inte kunde godkännas enligt gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(10).

(33) Enligt de upplysningar som kommissionen förfogar över kan stödet till förmån för Verlipack inte heller betraktas som stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa ekonomiska regioner.

(34) I själva verket förekommer handel mellan medlemsstaterna med en viss konkurrens på marknaden för glasförpackningar, där Verlipack var verksamt. Dessutom var kapitaltillskottet enligt förklaringarna från Verlipacks ledning en konsekvens av ett prisfall som berodde på att det rådde överkapacitet inom tillverkningen av glas på den europeiska marknaden. Slutligen konstaterade kommissionen att det stöd som Belgien beviljat kunde förmodas påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(35) Kommissionen uttryckte också tvivel beträffande de eventuella fördelarna för koncernen Beaulieu till följd av de förmånliga betalningsvillkoren för dess återköp av preferensaktier utan rösträtt och andelsbevis till ett värde av 113723000 belgiska franc. Efter att Verlipack hade försatts i konkurs har koncernen Beaulieu i själva verket inte gjort någon betalning till regionen Vallonien.

III. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(36) Efter uppmaningen till berörda parter att inkomma med synpunkter enligt artikel 88.2 i EG-fördraget har kommissionen fått in synpunkter från tre klagande samt från den privata investeraren.

(37) Den första berörda parten, som vill att alla fakta skall komma fram i detta ärende, har skickat en handling av den 27 februari 1997 som är undertecknad av Robert Collignon, dåvarande ekonomiminister i regionen Valloniens regering, och som handlar om "Skapandet av holdingföretaget: koncernen Beaulieu (Verlipack), Heye Glas och regionen Vallonien, på grundval av ett budgetanslag på 350 miljoner belgiska franc (beslut av regionen Valloniens regering den 12 december 1996)".

(38) Enligt denna handling uppvisade de båda anläggningarna i Vallonien per den 31 augusti 1996 förluster som för slutet av 1996 uppskattades till 184 miljoner belgiska franc, vilket enligt handlingen berodde på följande faktorer:

- Den fortsatt svaga marknaden i Europa som hade medfört en försvagad prisnivå.

- Den sedan några år låga kvaliteten på de produkter som Verlipack tillverkade, vilket främst berodde på funktionsstörningar i vissa ugnar.

- En bristfällig ledning.

- Förlusten av viktiga marknader på grund av nämnda kvalitetsproblem och ett förlorat förtroende mellan företaget och dess nuvarande aktieägare, som tycks vilja dra sig tillbaka från sektorn.

(39) Av denna handling framgår det också att majoritetsägaren Beaulieu - trots kapitaltillskott på 2 miljarder belgiska franc och avsevärda investeringar - inte hade lyckats uppnå en godtagbar kvalitet och produktivitet. Även om det avtal som slöts mellan koncernen Beaulieu och Heye den 1 september 1996 hade möjliggjort en kraftigt ökad kvalitet på det tillverkade glaset och en bättre produktivitet på de båda vallonska anläggningarna så var resultaten fortfarande mycket negativa.

(40) De synpunkter som inkommit till kommissionen innehåller dock inga upplysningar i fråga om de båda lånen på totalt 500 miljoner belgiska franc som kommissionen kan använda för att bedöma huruvida de är förenliga med den gemensamma marknaden.

(41) En andra berörd part uttryckte främst sin fortsatta oro över det stöd som tidigare beviljats och som i framtiden kan komma att beviljas till förmån för Verlipack. Denne var särskilt oroad över att anläggningen i Ghlin hade tagits över av en herr Dominique Balcaen, varmed verksamheten vid denna anläggning har kunnat fortsätta(11). Enligt denna part är det nödvändigt att ersätta en ugn vid den övertagna anläggningen inom ett eller ett par år för att tillverkningen skall kunna fortsätta på medellång sikt. För att finansiera en ny ugn krävs en investering på mellan 200 och 300 miljoner belgiska franc. Klaganden frågar sig emellertid om den nya ägaren till anläggningen i Ghlin är kapabel att finansiera en sådan investering utan ett nytt statligt stöd.

(42) Kommissionen uppmärksammas på att sektorn för glasförpackningar fortfarande har överkapacitetsproblem samt präglas av en hård konkurrens och en avsevärd handel mellan medlemsstaterna. Varje nytt stöd som beviljas Verlipack skulle få negativa konsekvenser för övriga företag inom sektorn för hålglas. Med tanke på tidigare mönster när det gäller det offentliga stödet till förmån för Verlipack och de vallonska myndigheternas uppenbara försök att dölja ett statligt stöd genom att bevilja lån till en tredje part uppmanar klaganden slutligen kommissionen att signalera för alla regeringar och mottagare av sådant stöd att ett sådant agerande inte kan tolereras.

(43) Beträffande detta förfarande noterar den privata investeraren Heye för det första att denne fick kännedom om kommissionens beslut av den 16 september 1998 först då meddelandet offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 9 oktober 1999 och att denne inte lyckats få tillgång till originaltexten till detta beslut.

(44) För det andra noterar Heye att de båda lån på totalt 500 miljoner belgiska franc som regionen Vallonien beviljade den 27 och den 28 mars "Obligatoriskt och i sin helhet skulle överföras till företagen SA Verlipack Jumet och SA Verlipack Ghlin för drift av de båda anläggningarna i Jumet och Ghlin enligt villkor som angavs i låneavtalen. Dessa medel kom dessa båda verksamhetsföretag till godo genom två successiva kapitaltillskott, först till Verlipack Holding I och sedan till Verlipack Holding II. Medlen användes i slutändan till att öka de båda verksamhetsföretagens kapital".

(45) Heye bekräftar att man hos regionen Vallonien i mars 1997 (det vill säga innan låneavtalen ingicks) frågade sig huruvida de planerade åtgärderna kunde anses utgöra statligt stöd och om nödvändigheten att anmäla dem till kommissionen. Heye sammanfattar de vallonska myndigheternas ståndpunkt enligt följande: "De vidhöll att det inte rörde sig om statligt stöd i fallet och att de - om så var fallet - hade för vana att anmäla förslag till statligt stöd till kommissionen och därigenom tog sitt ansvar".

(46) Med tanke på den ränta som togs ut för de båda lånen, åtminstone för de första åren, kunde det dessutom enligt de vallonska myndigheterna i vilket fall som helst inte handla om statligt stöd. Slutligen rörde det sig om en åtgärd som kunde likställas med en privat investerares agerande och, med tanke på var koncernen Verlipacks tillverkningsenheter var placerade, var undantagsreglerna i gemenskapens lagstiftning om kontroll av statligt stöd tillämpliga.

(47) Heye hade ingen anledning att tvivla på förklaringar från företrädare för ett offentligt ägt företag. Heye hade heller ingen skyldighet att förhöra sig om det exakta innehållet i anmälan, eftersom denna skyldighet inte åligger stödmottagaren och därmed än mindre tredje part(12).

(48) Enligt investeraren hade denne haft en begränsad roll i utarbetandet av anmälan till kommissionen och lämnat alla begärda upplysningar till de vallonska myndigheterna. Heye angav också att "Stödmottagaren från och med att anmälan gjorts borde kunna förlita sig på att anmälan var fullständig och exakt inte minst som den hade gjorts av myndigheter som enligt artikel 10 i EG-fördraget skall underlätta att gemenskapens uppgifter fullgörs". Följaktligen ansåg Heye att varken de själva eller de stödmottagande företagen på något sätt kan klandras för att de vallonska myndigheterna inte hade nämnt de båda lånen i den anmälan till kommissionen som ledde till dess beslut av den 16 september 1998.

(49) När det gäller grunden för kommissionens beslut av den 16 september 1998 att inte göra några invändningar i fråga om de vallonska myndigheternas kapitaltillskott noterar Heye att påståendet enligt vilket "Heye då företaget förvärvade en andel i Verlipacks kapital inte ville skjuta till egna medel" inte stämmer överens med verkligheten. I själva verket hade Heye då lånen beviljades fått förbinda sig att genom Verlipack Holding II genomföra investeringar i koncernen Verlipacks tre anläggningar till ett totalt belopp på 2452 miljoner belgiska franc, enligt en plan i flera steg som sträckte sig till 2002 och av vilken en kopia bifogas företagets synpunkter. Dessa medel som planerades för investeringar utgjorde ett betydligt större belopp än de 500 miljoner belgiska franc som Heye hade lånat av SRIW.

(50) Utöver det kapitaltillskott på 500 miljoner belgiska franc som hade lånats av de vallonska myndigheterna hade Heye börjat genomföra denna plan och investerade 100 miljoner belgiska franc den 27 mars 1998 och 200 miljoner belgiska franc den 19 juni 1998. Bevis för dessa betalningar, som kommer från egna medel och krediter som företagets bank beviljat på marknadsmässiga villkor, bifogas synpunkterna. Investeraren har sålunda bidragit till att öka koncernen Verlipacks kapital med ett totalt belopp på 800 miljoner belgiska franc.

(51) Enligt Heye fanns det för övrigt inga åtaganden från de vallonska myndigheternas sida utöver de båda lånen på 500 miljoner belgiska franc och kapitaltillskottet på 350 miljoner belgiska franc.

(52) Med tanke på respekten för sina åtaganden, det vill säga dels att investera i koncernen Verlipack enligt en flerårig plan, dels att flytta en ugn med en årskapacitet på 50000 ton från Tyskland till en anläggning i Vallonien, anser Heye sig ha bevisat att den omstruktureringsplan som hade utarbetats var trovärdig. Denna plan hade rimliga chanser att lyckas och sålunda leda till en omstrukturering av Verlipack. De svårigheter som senare drabbade Verlipack, och som ledde till att flertalet företag i koncernen försattes i konkurs i januari 1999, berodde enligt Heye på externa faktorer, närmare bestämt på den negativa och snabba prisutvecklingen för glasförpackningar.

(53) Enligt Heye var det 1997 inte möjligt att förutse denna prisutveckling, som enligt den gängse uppfattningen inom sektorn hade nått en bottennivå detta år. Heye redovisar sedan konfidentiella siffror som stöd för prisprognoserna från 1997.

(54) Med tanke på Heyes åtagande att genomföra en investeringsplan till ett totalt belopp på 1,8 miljarder belgiska franc bara för de vallonska anläggningarna, anser företaget att "de vallonska myndigheternas åtgärd till förmån för koncernen Verlipack skulle ha kunnat genomföras av en privat investerare av en storlek som är jämförbar med de organ som styr den offentliga sektorn"(13).

(55) Heye understryker den skillnad man vill göra mellan de företag som bara har tjänat som redskap för att föra över medlen, såsom i detta typfall, och de företag som dragit en fördel som kan förmodas göra dem till stödmottagare i den mening som avses i gemenskapens lagstiftning om kontroll av statligt stöd(14). Enligt Heye, som för övrigt beklagar de stora förlusterna i Verlipacks verksamhet, kan ett eventuellt beslut av kommissionen att ålägga Belgien att återkräva stödet inte fattas gentemot Heye i enlighet med artikel 14 i förordning (EG) nr 659/1999.

(56) Slutligen har Heye till sina synpunkter bifogat en "översikt över händelser" som anfördes vid handelsdomstolen i Mons i januari 1999, och som utgjorde en av bilagorna till begäran om ackord.

IV. KOMMENTARER FRÅN BELGIEN

IV.1 Kommentarer angående att förfarandet inletts

(57) I sina kommentarer från den 29 september 1999 påminner Belgien för det första om omständigheterna kring SRIW:s åtgärd, det vill säga de båda beviljade lån som inte anmäldes till kommissionen under den undersökning som ledde till dess beslut av den 16 september 1998. Enligt Belgien riktade sig koncernen Heye, i samband med sina förhandlingar med koncernen Beaulieu och sedan med regionen Vallonien 1996, till SRIW för att ansöka om finansiering av sina kapitaltillskott till koncernen Verlipack. Vid detta tillfälle påminde SRIW Heye om att dess roll "bestod i att bidra till finansieringen av industri- eller affärsverksamhet och inte att bevilja subventioner, vilket var regionen Valloniens roll genom de olika mekanismer den förfogar över"(15).

(58) Vidare understryker Belgien de många trovärdighetsaspekterna, och då främst de finansieringar som beviljats av de två privata aktieägarna och bankerna, stödavtalet, Heyes anseende och yrkesskicklighet samt omstruktureringsplanen för Verlipack och dess gynnsamma utsikter, som visade att SRIW precis som regionen Vallonien hade uppvisat försiktighet och noggrannhet innan man fattade sitt beslut.

(59) Belgien menar att om konkursen var en konsekvens av olyckliga och svårförutsebara försämringsfaktorer som visade sig först efter myndigheternas och de privata aktörernas åtgärder till förmån för Verlipack, så kan inga nya rön göra det möjligt att slå fast att de belgiska parter - såväl privata som offentliga - som förlitade sig till Heye hade gjort en felbedömning av obestämt slag eller att de vid det aktuella tillfället inte hade agerat enligt principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

(60) Belgien hänvisar i detta avseende till ovannämnda skrivelse från SRIW till Heye där SRIW signalerade att "det inte längre rör sig om ett högriskföretag" (Verlipack) och att "det därför inte förefaller oss vara orimligt att begära att Heye skall täcka 50 procent av den risk som Heye anser vara liten".

(61) Belgien frågar sig sedan om "Heye inte har uppvisat obetänksamhet i fråga om de samarbetsparter som inte tillhör glassektorn genom att förelägga dem alltför optimistiska eller gravt felaktiga industriella, kommersiella och finansiella prognoser". Precis som koncernen Beaulieu och bankerna, lät myndigheterna sig luras av sin nya samarbetspart, "vilket de uppenbarligen inte kan klandras för i sin bedömning av den dokumentation som de förelades". Belgien konstaterar avslutningsvis i sina kommentarer, angående SRIW:s beslut att bevilja Heye finansiering att myndigheterna har agerat som en privat investerare då de granskade dokumentationen och med tanke på att de upplysningar som Heye lämnade visade alla tecken på trovärdighet när det gäller Verlipacks framtid. Den oväntade konkursen 22 månader efter att myndigheterna genomfört sin åtgärd kan enligt Belgien inte påvisa att SRIW i mars 1997 eller regionen Vallonien inte skulle ha agerat som en privat investerare.

(62) När det gäller villkoren för lånet och obligationslånet, vilka kommissionen inte hade underrättats om under den undersökning som ledde till dess beslut av den 16 september 1998, hänvisar Belgien för det första till den referensränta på 7,21 procent som gällde i Belgien under första halvåret 1997.

(63) Räntesatsen på det obligationslån på 250 miljoner belgiska franc med en löptid på fem år som SRIW emitterade till förmån för Heye den 27 mars 1997 uppgick till 5,10 procent plus 1 procent som riskpremie.

(64) Den räntesats som beviljades den 28 mars 1997 för en löptid på tio år och tre amorteringsfria år motsvarar den BIBOR-ränta med en löptid på sex månader som gäller den första arbetsdagen varje halvår under skuldens löptid plus 1,5 procent (vilket motsvarade en räntesats på 4,92 procent för perioden 28 mars 1997-31 september 1997 och 5,30 procent för perioden 1 oktober 1997-30 september 1998).

(65) Belgien påminner här om att en undersökning som KPMG genomfört på kommissionens begäran i fråga om det sätt på vilket referensräntor fastställs i samband med stödordningar för företag inom EU visade att den särskilt höga referensräntan vid denna tidpunkt inte motsvarade de räntesatser som tillämpades på marknaden. Efter denna undersökning ändrade kommissionen genom sin skrivelse till medlemsstaterna av den 18 augusti 1997(16) metoden för att fastställa referensräntor och konstaterade att räntesatsen för ett offentligt lån med en löptid på fem år kan ligga lägre än EMI:s ränta utan att för den skull innehålla inslag av statligt stöd. Tillämplig referensränta uppgick från den 1 augusti 1997 till 5,55 procent(17).

(66) När det gäller lånevillkoren konstaterar Belgien att de inte innehöll något inslag av stöd och att verksamhetsföretagens konkurs inte har någon som helst inverkan på räntebetalningar eller amorteringar eftersom gäldenären är solvent. För övrigt har en begäran att utfärda ett betalningsföreläggande för dessa lån lämnats in hos handelsdomstolen i Liège.

(67) När det gäller klausulen om skuldeftergift i avtalet för obligationslånet av den 27 mars 1997 hänvisar Belgien till Heyes skyldighet att betala tillbaka hela sitt lån i fråga om kapital, räntor och straffavgifter med hänvisning till att klausulen om användning av medlen inte har iakttagits. Enligt Belgien är skuldeftergifter villkorade enligt artikel 2 i avtalet om obligationslånet. I klausulen om användning av medlen anges att hela beloppet syftar till att genomföra den verksamhet som beskrivs i de planer som bifogas detta avtal och skall leda till en ökning av SA Verlipack Ghlins kapital genom ett kontanttillskott på minst 400 miljoner belgiska franc och ... av SA Verlipack Jumets kapital genom ett kontanttillskott på minst 300 miljoner belgiska franc samt till investeringar för koncernens tre verksamhetsföretag enligt investeringsplanen .... Belgien hävdar också att ovannämnda avtal(18) upphävts genom de samlade villkoren om omedelbar indrivbarhet för lånet, det vill säga Verlipack Holding II:s konkurs. Enligt Belgiens kommentarer är klausulen om skuldeftergift i detta avseende inte tillämplig, eftersom "Verlipack Holding II i nuläget inte är försatt i konkurs"(19).

(68) När det gäller frågan huruvida klausulen om skuldeftergift utgör ett stöd understryker Belgien att den finansiering på 250 miljoner belgiska franc som Heye beviljats av SRIW bara var förknippad med en "liten risk", vilket förklarar tillämpningen av en riskpremie på 1 procent. Belgien medger att den avtalade räntesatsen på 6,10 procent hade kunnat fastställas till högst 6,50 procent.

(69) I frågan om de lån som SRIW beviljade Heye konstaterar Belgien slutligen att "det med tanke på Heyes resultat och solvens inte fanns några skäl att anse att Heye inte skulle ha kunnat finansiera sitt kapitaltillskott till Verlipack genom att vända sig till andra finansieringsinstitut än SRIW och detta till likvärdiga villkor, möjligtvis med undantag för räntesatsen på obligationslånet".

(70) Enligt investeringsplanen skulle minst 80 procent av de planerade beloppen har investerats senast den 31 december 2000. I enlighet med bilaga 14 till Belgiens kommentarer hade under åren 1997 och 1998 totalt 438,4 miljoner belgiska franc investerats i de tre anläggningarna Mol, Jumet och Ghlin av Heyes åtagande att genomföra investeringar i de tre anläggningarna till ett värde av 2452 miljoner belgiska franc. Enligt Belgiens kommentarer uppgår de investeringar som genomförts i Jumet och Ghlin emellertid till 294,5 miljoner belgiska franc om man bortser från de 143,9 miljoner belgiska franc som investerats i anläggningen i Mol i Flandern, och som ingår i det totala investeringsbeloppet.

(71) När det gäller bankernas åtagande att finansiera investeringarna hänvisar Belgien till sina senare skrivelser av den 28 augusti 1997, den 2 april 1998 och den 25 februari 1999. Enligt dessa meddelanden uppgick bankernas krediter till koncernen Verlipack per den 30 september 1997 till 995 miljoner belgiska franc. Kommissionen har tillgång till de skrivelser som Belgien hänvisar till (Crédit Lyonnais Belgique till Verlico av den 29 november 1996, Kredietbank till Verlico av den 22 och 23 augusti samt av den 29 november 1996). Det finansiella stödet till Verlico (koncernen Beaulieu) bekräftades den 11 april 1997 till ett värde på 1 miljard belgiska franc.

(72) Vidare kommenterar Belgien den slutsats som kommissionen - utifrån de upplysningar som den hade tillgång till - drog i sitt beslut av den 19 maj 1999 vid bedömningen huruvida stödet på 500 miljoner belgiska franc kunde betraktas som ett "stöd till omstrukturering" av koncernen Verlipack. Belgien menar att riktlinjerna i det aktuella fallet och vid den aktuella tidpunkten var uppfyllda. Man hänvisar här till en realistisk och exakt omstruktureringsplan, en affärsplan för perioden 1997-2000 som varaktigt kan omstrukturera Verlipack, omfattande en strukturell omorganisation, en ny industriell strategi, samverkansvinster mellan koncernerna, en bättre kvalitet och ett investeringsprogram på 2452 miljoner belgiska franc. Slutligen pekar Belgien på att Verlipacks båda vallonska anläggningar ligger i ett område som är föremål för stöd enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget.

(73) När det gäller kommissionens preliminära bedömning av de åtgärder som inte omfattas av dess beslut av den 16 september 1998, hävdar Belgien för det första att kommissionen för varje enskild åtgärdstyp, det vill säga de båda lån som SRIW beviljat Heye, bör tillämpa de kriterier som krävs för att bedöma deras respektive lagenlighet och för varje åtgärd bedöma om det förekommer inslag av statligt stöd samt, om den skulle komma fram till att så är fallet, bedöma huruvida stödet är förenligt med gemenskapens regelverk. Detta motiveras desto mer av att mottagaren av de lånade medlen är ett sunt företag och inte ett företag som genomgår omstrukturering.

(74) Vidare framför Belgien sin ståndpunkt att regionen Vallonien genom sina kapitaltillskott har tagit samma risk som en aktieägare vars investering är beroende av resultaten i det företag som den är delägare i, nämligen Verlipack Holding II. Genom att bevilja Heye lån har SRIW å sin sida också tagit en risk som är förknippad med solvensen hos dess gäldenär Heye.

(75) Enligt domen av den 30 april 1998 i målet Cityflyer(20), som Belgien nämner, är det dock en stor skillnad mellan de båda, eftersom ett belopp som utbetalas som kapitaltillskott överförs varaktigt, medan beloppet endast tillfälligt ställs till förfogande vid ett lån, till följd av att det skall återbetalas. Belgien anser att Heye skall betala tillbaka de lånade beloppen och detta även om hela dess tillskott till Verlipack som finansierats tack vare lånen gått förlorade.

(76) Enligt Belgien tvekade Heye aldrig att investera i Verlipack eftersom man betraktade risken som liten. Heye fortsatte också att stödja Verlipack under den svåra tiden, bland annat genom att genomföra två nya kontanta kapitalökningar - en på 100 miljoner belgiska franc den 30 mars 1998 (kapitalet ökades till 1330500000 belgiska franc) och en på 200 miljoner belgiska franc den 26 juni 1998 (kapitalet ökade till 1630500000 belgiska franc). De laga handlingarna för dessa kapitalökningar bifogas Belgiens skrivelse. Av handlingen av den 26 juni 1998 framgår det att förutom Heye tecknade även SA Worldwide Investors, med säte i Luxemburg, aktier i Verlipack Holding II genom att skjuta till 100 miljoner belgiska franc.

(77) När det gäller kommissionens tvivel på att regionen Vallonien skulle ha agerat som en privat investerare i en marknadsekonomi då den förvärvade en andel i Verlipack och beviljade Heye lån för att finansiera dess kapitalandel konstaterar Belgien att en privat investerare mycket väl skulle ha kunnat investera i Verlipack och bevilja ett annat företag (Heye) lån utan att behöva bedöma sin risk ur helhetssynvinkel eftersom dessa transaktioner gällde två olika gäldenärer, varav en var solvent och en konkursmässig.

(78) Belgien bestrider kommissionens åsikt att Verlipack skulle utgöra den faktiska mottagaren av det stöd som motsvarar de båda lån som beviljats av SRIW. Enligt Belgien avser klausulen om medlens användning i obligationslåneavtalet både ett kapitaltillskott från gäldenärens sida och användningen av detta kapital för att genomföra investeringar. Belgien menar vidare att Heye hade största intresse av att låna upp det kapital som företaget skulle skjuta till Verlipacks kapital, medan SRIW hade största intresse av att få finansiella intäkter från ett företag som investerade i regionen Vallonien.

(79) För övrigt hade Heye initierat Verlipacks omstrukturering, och hade begärt och beviljats lån från SRIW för att finansiera sitt kapitaltillskott. Slutligen faller den tes enligt vilken Verlipack skulle utgöra den faktiska mottagaren av lånen med avseende på en eventuell återbetalning av stödet genom det faktum att SRIW inte har någon fordring av hävda mot Verlipack då dess verkliga gäldenär utgörs av Heye.

(80) När det gäller överlåtelsen av regionen Valloniens andel till Beaulieu anger Belgien det nominella värdet på regionen Valloniens aktier utan rösträtt och andelsbevis i företagen Verlipack Ghlin och Verlipack Jumet till 10000 belgiska franc. Enligt överlåtelseavtalet av den 18 december 1996 hade Sowagep(21) 5087 preferensaktier utan rösträtt och 3937 andelsbevis av kategori I i anläggningen i Ghlin och 2923 preferensaktier utan rösträtt och 2267 andelsbevis av kategori I i anläggningen i Jumet. Koncernen Beaulieu förvärvade genom SA Ter Lembeek International regionen Valloniens intressen i Ghlin för 72192000 belgiska franc och dess andelar i Jumet för 41520000 belgiska franc, det vill säga totalt 113720000 belgiska franc. Det framgår av ovannämnda avtal att beloppet skall betalas netto den 31 december 2001 utan ränta.

(81) Vad gäller resultaten per den 30 april 1998 uppgick försäljningen till 1195 miljoner belgiska franc och förlusterna till 269,3 miljoner belgiska franc med en kassaförlust på 107,3 miljoner belgiska franc som följd. Koncernen Verlipacks finansavdelning redovisade ett underskott på 376,8 miljoner belgiska franc i form av upplupna utestående skulder, som inte kunde minskas på kort sikt. För att ta itu med denna situation sammanträde Heye, Beaulieu, företrädare för regionen Vallonien och olika banker för att undersöka olika lösningar för att främja Verlipacks omstruktureringsplan. Ett sådant avtal träffades den 5 juni 1998(22).

(82) Enligt detta avtal gjorde bankerna en skuldeftergift på 73 miljoner belgiska franc och beviljade en ny kredit på 100 miljoner belgiska franc. Heye sköt till 200 miljoner belgiska franc kontant i samband med kapitalökningen den 26 juni 1998 och regionen Vallonien konverterade sitt andelslån på 150 miljoner belgiska franc(23). Sowagep åtog sig att finna en investerare för ett kontant kapitaltillskott på 100 miljoner belgiska franc. Denna investerare - Worldwide International - hittades slutligen av koncernen Beaulieu och deltog i ökningen av Verlipack Holding II:s kapital den 26 juni 1998. Slutligen accepterade Beaulieu en skuldeftergift som omfattade både skuldbelopp och räntor på 600 miljoner belgiska franc såvida lönsamhet inte åter uppnås efter den 1 januari 2002. De finansiella effekterna av Heyes och Verlipacks ytterligare insatser kan värderas till 1450 miljoner belgiska franc.

(83) Verlipack Holding II:s totala kapital uppgick efter ökningen den 26 juni 1998 till 1630500000 belgiska franc eller 158224 aktier, varav regionen Vallonien ägde 19408, Heye 29112, Worldwide Investors 9704 och Verlipack Holding I (Beaulieu och Heye) 100000.

(84) Sowagep lyckades emellertid inte presentera en ny aktieägare som skulle träda in i Worldwide Investors ställe. Genom ett tillägg av den 20 november 1998 till överlåtelseavtalet av den 18 december 1996 kom Beaulieu och Sowagep överens om att betalningen av överlåtelsepriset, som uppgick till 113712000 belgiska franc, antingen kunde ske genom en kontant betalning eller genom en överlåtelse av de 9704 aktier i Verlipack Holding II som hade emitterats som motprestation till Worldwide Investors kapitaltillskott.

(85) I december 1998 - efter att ha förvärvat de aktier som hade tecknats av Worldwide Investors - överlät Ter Lembeek International (koncernen Beaulieu) 9704 aktier i Verlipack Holding II till regionen Vallonien för att lösa ut sin skuld på 113712000 belgiska franc.

(86) Belgien hävdar sålunda att "Sowagep har återbetalat den kapitalökning som det förbundit sig att göra till Beaulieu". Skillnaden på 13712000 belgiska franc i förhållande till Ter Lembeek Internationals utestående skuld förklaras dels genom ränta för den insats som Ter Lembeek International accepterat att göra, dels genom att överlåtelsen i december 1998 utgjorde en förtida amortering av en räntefri skuld som skulle förfalla den 31 december 2001.

(87) Slutligen anser Belgien att regionen Valloniens nya åtgärd till förmån för Verlipack i december 1998(24) i själva verket utgjorde en ny ökning av Verlipacks kapital på 100 miljoner belgiska franc (9704 aktier), som finansierades av Beaulieu genom att företaget återbetalade sin skuld till regionen Vallonien. Denna nya åtgärd från regionen Valloniens sida genomfördes 15 månader efter dess första åtgärder genom en ny plan till vilken Verlipacks privata intressenter bidrog med huvuddelen.

(88) Utvecklingen av Verlipacks kapital efter Heyes inträde redovisas i följande tabell.

>Plats för tabell>

IV.2 Kommentarer beträffande de berörda parternas synpunkter

(89) Den 22 december 1999 skickade Belgien sina kommentarer till de berörda parternas synpunkter efter att kommissionens skrivelse av den 1 juli 1999 offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

(90) Belgien kommenterar för det första relationerna mellan regionen Vallonien och Heye. Belgien menar att eftersom det rörde sig om ett kapitaltillskott från regionen Vallonien till förmån för Verlipack var ett direkt samarbete med företrädare för Heye inte nödvändigt då detta företag vid den aktuella tidpunkten inte berördes av Europeiska kommissionens förfarande. Däremot skulle Heye via sin ledning och styrelse ha deltagit aktivt genom Verlipack, som därefter utgjorde en del av koncernen Heye. Det framgår av bilagorna till dessa synpunkter att skrivelserna i detta ärende har skett mellan regionen Vallonien genom dess advokat och Verlipack Belgium. Belgien är i detta avseende förvånat över att Heye genom sitt dotterföretag inte hölls underrättat om utvecklingen i fråga om Europeiska kommissionens förfarande och inte kände till kommissionens positiva beslut av den 16 september 1998.

(91) När det gäller avsaknaden av en anmälan av de offentliga åtgärderna från Belgiens sida och Heyes förbiseende av att det kunde röra sig om statligt stöd som skall anmälas till Europeiska kommissionen hävdar Belgien att man har agerat som en privat investerare. Vad gäller de båda lånen från SRIW anser Belgien att de hade beviljats till marknadsmässiga villkor.

(92) Vidare anser Belgien att dess skrivelse av den 2 april 1998 genom vilken landet svarade på kommissionens begäran om upplysningar inte på något sätt kan jämställas med en förhandsanmälan av ett stödförslag. Följaktligen kan Heye inte åberopa att företaget hade legitima skäl att förlita sig på att stödet var lagenligt i den mån som de aktuella offentliga åtgärderna inte hade beviljats i enlighet med det förfarande som anges i artikel 88 i EG-fördraget om kommissionen mot all förmodan skulle förklara att dessa åtgärder utgör ett statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

(93) Däremot delar Belgien Heyes synpunkter att regionen Valloniens offentliga åtgärder var förenliga med en privat investerares agerande.

(94) När det gäller Heyes påstående att företaget inte skulle ha dragit någon som helst fördel av de offentliga medel det lånat av SRIW påminner Belgien om sin redogörelse beträffande den verkliga mottagaren av det eventuella stödinslaget i de båda lånen. För övrigt anser Belgien att Heye uppenbart utnyttjar detta argument för att komma undan skyldigheten att återbetala ett eventuellt stöd.

(95) I frågan om synpunkterna från en berörd part som oroas över den fortsatta verksamheten vid anläggningen i Ghlin menar Belgien att om regionen Vallonien planerar att godkänna en åtgärd till förmån för det nya företag som driver Verlipacks tidigare anläggning i Ghlin "så kommer regionen att tillämpa reglerna för det förfarande som anges i artikel 88 i EG-fördraget", vilka regleras genom rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget.

(96) Slutligen anser Belgien att kommissionen helt bör bortse från den handling(25) som skickats in av en anonym person dels för att man inte kan identifiera dess författare och följaktligen inte kan betrakta personen som en part som berörs av förfarandet, dels för att det faktum att det handlar om en anonym handling rent etiskt motiverar att den förbises.

(97) I detta avseende uppmärksammar kommissionen Belgien på artikel 6.2 i förordning nr 659/1999 i vilken anges att "om en intresserad part så begär, på grund av att det kan uppstå skada, skall dess identitet inte avslöjas för den berörda medlemsstaten".

V. BEDÖMNING AV STÖDET

(98) Det kapitaltillskott som regionen Vallonien genomförde i april 1997 till förmån för Verlipack samt de två lån som SRIW beviljade i mars 1997 till förmån för Heye för att finansiera dess kapitaltillskott till Verlipack härrör från offentliga resurser. Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(99) Enligt riktlinjerna om statliga kapitaltillskott kan man förmoda att det faktiskt är fråga om statligt stöd om förvärvet av aktier sker i samband med andra insatser som skall anmälas enligt artikel 88.3 i EG-fördraget. Man kan anta att SRIW:s beviljande av de två lånen till Heye för att finansiera dess kapitaltillskott till Verlipack utgör ett stöd som, i kombination med det kapitaltillskott till Verlipack som genomfördes av regionen Vallonien, skulle ha anmälts till kommissionen. Kommissionen beklagar att Belgien inte anmälde de båda lånen, som uppgick till totalt 500 miljoner belgiska franc, till kommissionen så att den kunde ha yttrat sig i denna fråga enligt bestämmelserna i artikel 88.3 i EG-fördraget. Genom att inte anmäla dessa åtgärder har Belgien inte uppfyllt sina fördragsenliga skyldigheter.

(100) I avsaknad av dessa avgörande upplysningar har kommissionen dessutom inte kunnat säkra en korrekt och effektiv tillämpning av reglerna för statligt stöd, vilket kan leda till att den upphäver sitt beslut av den 16 september 1998.

V.1 Förenlighet med principen om en privat investerare

(101) Enligt riktlinjerna om statliga kapitaltillskott är det inte fråga om statligt stöd då nytt kapital tillförs under förhållanden som vore godtagbara för en privat investerare på normala marknadsmässiga villkor. Kommissionen konstaterade i sitt beslut av den 16 september 1998 att så var fallet utifrån de upplysningar som Belgien överlämnade officiellt i samband med granskningen av dess åtgärd. Enligt dessa upplysningar utgjorde kapitaltillskottet på 350 miljoner belgiska franc till förmån för Verlipack en minoritetspost och genomfördes samtidigt som en privat investerare sköt till kapital. Enligt de upplysningar som kommissionen har tagit del av efter ovannämnda beslut bidrog Heye emellertid inte med riskkapital utan med medel som härrörde från statliga resurser.

(102) Varje stöd som beviljas av en stat och som inte stämmer överens med en privat investerares agerande gynnar däremot det mottagande företaget, och kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen enligt vad som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(103) Enligt riktlinjerna är detta fallet då ett tillskott av kapital till företag med både privata och offentliga aktieägare gör att den offentliga ägarandelen blir väsentligt större än från början och minskningen av den privata ägarandelen till stor del beror på de dåliga vinstutsikterna för företagen. Dessutom kan det röra sig om ett stöd om företagets finansiella situation, och då främst skuldernas struktur och volym, är av ett sådant slag att det inte tycks vara motiverat att räkna med en normal avkastning på det investerade kapitalet inom en rimlig tid.

(104) Anläggningarna i Ghlin och Jumet uppvisade avsevärda rörelseförluster och en kraftigt minskad omsättning under 1996 jämfört med föregående år. Kommissionen konstaterar dock att regionen Valloniens åtgärd i april åtföljdes av bidrag från företagets banker och att regionen kunde grunda sitt beslut på en affärsplan och en investeringsplan som hade utarbetats av Heye. Det verkar som om regionen Vallonien vid tidpunkten för sin åtgärd kunde räkna med att Verlipack på sikt skulle bli lönsamt. Kommissionen förvånas dock över att Belgien idag frågar sig om Heye inte hade fört sina samarbetsparter och däribland regionen Vallonien, "som inte tillhör glassektorn", bakom ljuset. I detta avseende konstaterar kommissionen att regionen Vallonien var aktieägare i Verlipacks vallonska produktionsenheter med 49 procent av deras kapital sedan 1989 och därigenom hade en fullständig kännedom om Verlipacks resultat allt sedan dess samt om den bestående svaga marknaden i Europa(26).

(105) Regionen Vallonien var vidare medveten om att det inte förekom något privat tillskott av riskkapital eftersom detta kom från ett offentligt vallonskt företag.

(106) Kommissionen konstaterar i detta avseende att Heye minskat sitt relativa engagemang i Verlipack Holding II från tiden för dess inträde i företaget i april 1997. Enligt Belgien var det Heye som tog initiativ till att låna detta belopp. I sin skrivelse av den 21 november 1996 begärde SRIW att Heye "skulle täcka 50 procent av den risk som Heye ansåg vara liten". Med tanke på Heyes trovärdighet frågar sig kommissionen i själva verket varför denna koncern vände sig till ett offentligt finansiellt institut för att finansiera sitt inträde i Verlipack - om detta inte hade i enda syfte att så långt som möjligt minska sina risker tack vare avtalsvillkoren för de lån som företaget beviljades av SRIW.

(107) Kommissionen tvivlar på att Heye, vars relationer med Verlipack tidigare var begränsade till ett tekniskt stöd, verkligen skulle ha engagerat sig finansiellt i detta företag utan den offentliga åtgärd som täckte nästan hela dess kapitaltillskott. I detta avseende noterar kommissionen att Verlipack inte kunde ha uppvisat lönsamhet före Heyes inträde.

(108) Man måste konstatera att kapitaltillskottet på 350 miljoner belgiska franc genomfördes till förmån för Verlipack medan de två lånen beviljades Heye för att finansiera förvärvet av dess andel av Verlipacks kapital. I klausulen om medlens användning i de båda avtalen anges uttryckligen att Heye åtog sig att i) skjuta till kapital till produktionsanläggningarna i Ghlin och Jumet och ii) finansiera investeringar i Verlipacks tre anläggningar inklusive anläggningen i Mol i Flandern.

(109) Kommissionen konstaterar sedan att Heye inte kunde använda medlen i några andra syften än att via Verlipack Holding II omedelbart föra över dem till Verlipacks produktionsanläggningar och att företaget därmed inte har kommit i åtnjutande av några offentliga medel.

(110) Mottagaren av ett stöd, som eventuellt skall återbetala detta, är inte nödvändigtvis det företag till vilket myndigheterna har betalat ut medlen, utan det företag som i praktiken har kommit i åtnjutande av medlen. Detta bekräftas av domstolens rättspraxis(27), där den skiljer mellan de företag som bara har tjänat som redskap för att föra över medlen och företag som dragit en fördel som kan förmodas göra dem till stödmottagare i den mening som avses i gemenskapens lagstiftning om kontroll av statligt stöd.

(111) Med tanke på klausulen om medlens användning, som syftade till att finansiera kapitaltillskott till Verlipack genom de medel som lånats ut till Heye, anser kommissionen att Heye och Verlipack Holding II bara har vidareförmedlat dessa medel till Verlipack. Följaktligen måste Verlipack betraktas om mottagare av lånen eftersom det bara är detta företag som har kommit i åtnjutande av medlen. Enligt samma resonemang måste kommissionen tillämpa ovannämnda rättspraxis även för företaget Verlipack Holding II.

(112) Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att en förlagsman varken skulle ha förvärvat en kapitalandel motsvarande 350 miljoner belgiska franc eller lånat ut ett riskkapital motsvarande 500 miljoner belgiska franc genom att täcka 50 procent av risken om Verlipacks lönsamhetsutsikter inte hade visat sig vara goda.

(113) Enligt punkt 3.2 sista strecksatsen i riktlinjerna kan ett nytt kapitaltillskott till ett företag vara godtagbart för en privat investerare "om det mottagande bolagets utvecklingsmöjligheter, så som de avspeglas i förmågan till förnyelse på grundval av olika slag av investeringar, är sådana att transaktionen kan anses som en investering förenad med speciella risker men som ändå väntas betala sig i det långa loppet". Enligt investeringsplanen (1997-2001) planerade man nyinstallation av ugnar, maskiner och utrustning "i den kalla änden" samt miljöskyddsåtgärder för totalt 1754 miljoner belgiska franc i de båda vallonska anläggningarna, varav 16 procent hade genomförts i juni 1998. Det framgår inte av investeringsplanen att de nya ugnarna skulle ersätta befintliga ugnar. Belgien har inte lämnat några bevis för att de planerade investeringarna utöver en rationalisering, en bättre processkontroll och bättre produkter hade kunnat leda till en ökad innovationsförmåga. Ovannämnda undantag som anges i riktlinjerna kan därmed inte tillämpas i detta fall.

(114) Kommissionen konstaterar att Belgien både i fråga om kapitaltillskottet till förmån för Verlipack och beviljandet av de båda lånen inte agerade som en privat investerare i en marknadsekonomi.

V.2 De lån som SRIW beviljade

(115) Obligationslånet på 250 miljoner belgiska franc innehåller en klausul om skuldeftergift om Verlipack skulle gå i konkurs. Heye har sålunda inte löpt någon som helst risk vad gäller detta belopp som utgör hälften av dess kapitaltillskott till Verlipack. Kommissionen delar, trots Heyes erkända trovärdighet och solvens, inte Belgiens åsikt att Heye skulle ha kunnat få låna till likvärdiga villkor på marknaden. I själva verket skulle ingen förlagsman ha accepterat klausulen om skuldeftergift för 250 miljoner belgiska franc då det indirekt handlade om att finansiera kapitaltillskott till Verlipack, vars rörelseresultat före Heyes inträde otvivelaktigt visade att koncernen hade problem.

(116) Följaktligen utgör obligationslånet till ett belopp på 250 miljoner belgiska franc som beviljats Heye för att finansiera dess kapitaltillskott till Verlipack ett stöd till förmån för Verlipack enligt vad som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(117) Kommissionen konstaterar att lånet på 250 miljoner belgiska franc beviljades i mars 1997 till en räntesats på 4,92 procent för perioden 28 mars - 31 september 1997 och på 5,30 procent för perioden 1 oktober 1997 - 30 september 1998. En jämförelse mellan marknadsvillkoren och villkoren för de granskade lånen måste dock göras utifrån den tidpunkt då lånen beviljades, det vill säga den 27 och den 28 mars 1997. Den referensränta som vid detta tillfälle var tillämplig i Belgien uppgick till 7,21 procent. Med en löptid på tio år, varav tre amorteringsfria år, och en rörlig ränta innehåller detta lån ett stödinslag på 2,85 procent brutto, vilket motsvarar ett belopp på 7125000 belgiska franc. Dessutom konstaterar kommissionen att det i låneavtalet inte föreskrivs någon säkerhet från Heye för det belopp som SRIW lånat ut. Även om man beaktar skrivelsen från Heyes officiella bankförbindelse, där företagets solvens bekräftas, tvivlar kommissionen emellertid på att ett privat finansiellt institut skulle ha tagit en sådan risk utan någon säkerhet.

(118) Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att SRIW:s agerande i fråga om det beviljade lånet inte kan jämställas med en privat investerares agerande och att lånet innehåller ett inslag av stöd.

V.3 Undantag som anges i artikel 87

(119) Eftersom det enligt riktlinjerna inte verkar som om myndigheterna då de sköt till kapital genom att förvärva andelar i Verlipack agerade som en privat investerare i en marknadsekonomi krävs en bedömning enligt artikel 87 i EG-fördraget.

(120) Kapitaltillskottet på 350 miljoner belgiska franc till förmån för Verlipack och beviljandet av obligationslånet på 250 miljoner belgiska franc till Heye för att investeras i Verlipack härrör från statliga medel och utgör stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget. Till dessa belopp måste man också lägga ett stödinslag på 7125000 belgiska franc. Dessa stödåtgärder är inte förenliga med den gemensamma marknaden enligt de undantag som anges i artikel 87.2 i EG-fördraget eftersom de inte utgör stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter och inte syftar till att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser. Det undantag som anges i artikel 87.2 c är inte heller tillämpligt. Inte heller kan stödet betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden enligt bestämmelserna i artikel 87.3 a, b och d. Stödet syftar ju inte till att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning i den mening som avses i artikel 87.3 a eller i kommissionens meddelande om metoden för att tillämpa artikel 87.3 a och c på regionalstöd(28). Stödet syftar vidare inte till att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse, till att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi eller till att främja kultur och bevara kulturarvet.

(121) Kommissionen måste sålunda granska stödets förenlighet med det undantag som anges i artikel 87.3 i EG-fördraget. I detta sammanhang är det lämpligt att granska undantagets tillämpning mot bakgrund av de ramar och riktlinjer som kommissionen har följt då den på ett öppet sätt har offentliggjort sin tolkning av det aktuella undantaget.

V.4 Stöd till omstrukturering

(122) Då den fattade sitt beslut att inleda förfarandet den 19 maj 1999 hade kommissionen redan undersökt stödets förenlighet med den gemensamma marknaden utifrån det undantag som anges i artikel 87.3 c i EG-fördraget och det undantag som anges i gemenskapens riktlinjer för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(29) (nedan kallade gemenskapens riktlinjer). I linje med gemenskapens riktlinjer anser kommissionen att omstruktureringsstöd kan bidra till att utveckla den ekonomiska verksamheten utan att påverka handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset om vissa villkor sammantaget är uppfyllda: i) det skall finnas en omstruktureringsplan som uppfyller alla allmänna villkor, bland annat en återgång till lönsamhet på lång sikt, ii) stödet får inte otillbörligt snedvrida konkurrensen, iii) stödet skall stå i proportion till kostnaderna för och fördelarna med omstruktureringen, iv) planen skall genomföras fullständigt.

(123) Enligt gemenskapens riktlinjer skall omstruktureringsstöd normalt inte behövas mer än en gång samt göra det möjligt för företaget att klara sig utan statens hjälp och stå emot konkurrenstrycket med egen kraft efter omstruktureringen. Mot bakgrund av ovanstående fick Verlipack i april 1997 ett kapitaltillskott på 350 miljoner belgiska franc och en finansiering på 500 miljoner belgiska franc genom de lån som Heye hade beviljats samt i december 1998 ett nytt kapitaltillskott på 100 miljoner belgiska franc då koncernen Beaulieu löste sin skuld till regionen Vallonien.

(124) Enligt Belgien var samtliga de villkor som anges i gemenskapens då gällande riktlinjer uppfyllda. Belgien påpekar att Verlipacks vallonska anläggningar ligger i ett område som får stöd enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget.

(125) Utöver en affärsplan och en investeringsplan motsvarande 1,8 miljarder belgiska franc för de båda vallonska anläggningarna under perioden 1997-2001 samt de krediter som beviljats av bankerna genom ränteminskningar och en omläggning av avbetalningarna på utestående lån har Belgien inte lagt fram någon realistisk och exakt omstruktureringsplan. Enligt affärsplanen räknade man med ett positivt rörelseresultat från 1998. Dessa prognoser grundade sig dock inte på några realistiska antaganden, och då framför allt inte när det gäller marknadens utveckling. I koncernen Heyes strategi för Verlipack, som bifogas SRIW:s skrivelse av den 18 december 1996 och utgör grunden för finansieringen av Heye-Glas finansiella insats, föreslogs en återgång från ett blandat produktutbud till särskilt lönsamma segment eller nischer. Av tillgängliga upplysningar framgår det också att de investeringar som planerades i Verlipack skulle öka de tre anläggningarnas produktion med i genomsnitt 26 procent under perioden 1997-2001 jämfört med 1996. På en marknad som kännetecknades av överkapacitet skulle man i en omstruktureringsplan emellertid ha tvingats planera för en kapacitetsminskning för att förhindra en otillbörlig snedvridning av konkurrensen.

(126) Slutligen genomfördes den affärsplan på vilken Belgien hade grundat sin kapitalandel i Verlipack och den indirekta finansieringen genom de två lån som beviljats Heye inte fullständigt, vilket framgår av det faktum att Verlipack försattes i konkurs i januari 1999. Detta stöd kan sålunda inte betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden utifrån gemenskapens riktlinjer.

V.5 Investeringsstöd

(127) Stödet kan analyseras som stöd för att underlätta utveckling av vissa ekonomiska regioner. Anläggningarna i Ghlin och Jumet ligger i själva verket i en region som får stöd enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget med stödtak på 25 procent netto respektive 35 procent brutto(30).

(128) Enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål(31) (nedan kallade riktlinjerna för regionalstöd) kan ett individuellt stöd för ett särskilt ändamål till ett enda företag ha betydande effekter på konkurrensen på den berörda marknaden, medan dess effekter på den regionala utvecklingen riskerar att bli alltför begränsade.

(129) Det råder inget tvivel om att de åtgärder som Belgien har vidtagit till förmån för Verlipack utgör ett stöd enligt vad som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget och att detta stöd är av den art att det snedvrider konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstaterna. För att vara förenligt med det undantag som anges i artikel 87.3 c i EG-fördraget skall stödet underlätta utvecklingen i den understödda regionen och får inte påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(130) Verlipack verkade på marknaden för flaskor och glasförpackningar, och hade där en marknadsandel på 20 procent i Belgien och 2 procent i Europeiska unionen. Med en marknadsandel på 13 procent hamnar glasindustrin på tredje plats inom förpackningssektorn efter plast med 35 procent och papper/kartong med 32 procent(32). Åren 1996, 1997 och 1998, det vill säga den period under vilken Belgien beviljade stödet till Verlipack, kännetecknades av ett prisfall som enligt Heye och branschen rent allmänt inte kunde förutses 1997. Den ogynnsamma och snabba prisutvecklingen på glasförpackningar fortsatte dock till följd av konkurrensen från andra förpackningsprodukter (PET, kartong och burkar) och den ryska marknadens kollaps. I detta konjunkturläge ledde investeringarna i Verlipack till att företagets produktion ökade. Varje stöd till detta företag riskerade sålunda att påverka Verlipacks ställning på marknaden jämfört med dess konkurrenter i Europeiska unionen.

(131) Den totala kostnaden för de investeringar som planerades i de vallonska anläggningarna uppgick till 1,8 miljarder belgiska franc. Enligt Belgien och Heye hade ett belopp på 294,5 miljoner belgiska franc investerats under åren 1997 och 1998. Dessa resurser härrörde enligt Heye från dess egna medel. Därav följer att det stöd som beviljats av regionen Vallonien (kapitaltillskott på 350 miljoner belgiska franc) och SRIW (två lån på totalt 500 miljoner belgiska franc) inte kunde ha syftat till att finansiera investeringar i Verlipack. Stödet kan därför inte omfattas av det undantag som anges i artikel 87.3 c i EG-fördraget.

(132) På samma sätt kan stödet inte heller anses utgöra en nyinvestering eller ett stöd för skapande av sysselsättning som har samband med en nyinvestering enligt ovannämnda riktlinjer.

(133) Regionalstöd som syftar till att minska ett företags löpande kostnader (driftsstöd) är i princip förbjudet(33). Denna typ av stöd kan dock i undantagsfall beviljas i regioner som omfattas av det undantag som anges i artikel 87.3 a i EG-fördraget under förutsättning att det är motiverat på grundval av stödets art och dess bidrag till den regionala utvecklingen och under förutsättning att dess nivå står i förhållande till de handikapp som det är avsett att kompensera för. Kommissionen konstaterar dock att den region där de båda vallonska anläggningarna ligger inte omfattas av artikel 87.3 a i EG-fördraget och att det undantag som anges i denna artikel därmed inte är tillämpligt.

(134) Mot bakgrund av ovanstående kan stödet till förmån för Verlipack inte godkännas enligt de undantag som anges i artikel 87.3 c och a i EG-fördraget.

V.6 Ny offentlig åtgärd inom ramen för stimulanspaketet i juni 1998

(135) Inom ramen för det förfarande som inleddes den 19 maj 1999 redogjorde Belgien för Verlipacks utveckling under månaderna före och efter kommissionens beslut av den 16 september 1998. Kommissionen konstaterar att samarbetsparterna (banker, koncernen Beaulieu och Heye) mot bakgrund av Verlipacks försämrade situation tvingades till nya insatser inom ramen för ett stimulansavtal som slöts den 5 juni 1998. En ny ökning av Verlipacks kapital beslutades den 26 juni 1998 där Heye(34) bidrog med 200 miljoner belgiska franc för 19408 nya aktier och Worldwide Investors från Luxemburg, som hittades av koncernen Beaulieu, bidrog med 100 miljoner belgiska franc för 9704 nya aktier.

(136) Den privata investeraren Worldwide Investors delaktighet upphörde dock hösten 1998 genom att den överlät sina aktier till koncernen Beaulieu, som i sin tur överlät dem till regionen Vallonien. Överlåtelsen genomfördes genom att koncernen Beaulieu löste ut sin skuld(35) gentemot regionen Vallonien för de aktier som förvärvades i december 1996, och som värderades till 113712000 belgiska franc. Denna skuld löpte utan ränta och skulle inte börja betalas tillbaka förrän från den 31 december 2001. Kommissionen konstaterar att den privata investeraren avvecklade sina intressen i Verlipack och att det lån som inte skulle börja förfalla förrän den 31 december 2001 löstes några veckor innan Verlipacks konkursansökan ingavs.

(137) Enligt Belgien kan den betalning som gjordes i december 1998 genom att koncernen Beaulieu löste sin skuld gentemot regionen Vallonien betraktas som en ny ökning av Verlipacks kapital med 100 miljoner belgiska franc.

(138) I detta sammanhang måste kommissionen påminna om att Belgien i sin skrivelse av den 10 april 1998 som svar på kommissionens skrivelse av den 26 januari 1998 tillkännagav sin avsikt att bevilja Verlipack ett belopp på 100 miljoner belgiska franc i form av antingen ett kapitaltillskott eller ett långt lån. Dessutom åtog sig Belgien "att klargöra att man inte skulle genomföra sitt förslag utan att på förhand anmäla detta till kommissionen och få dess godkännande". Om Belgien anser att den nya åtgärd från regionen Valloniens sida till förmån för Verlipack som genomfördes i december 1998 i praktiken utgör en ny ökning av Verlipacks kapital med 100 miljoner belgiska franc, har landet inte uppfyllt sitt åtagande att inte genomföra några nya förslag utan att på förhand anmäla detta till kommissionen och få dess godkännande.

(139) Kommissionen påminner i detta avseende också om sin skrivelse av den 14 december 1998 i vilken den reserverade sig "för sitt ställningstagande i fråga om varje ny åtgärd från de vallonska myndigheternas sida till förmån för Verlipack." Denna ståndpunkt upprepades i kommissionens skrivelse av den 13 januari 1999. Den 4 februari 1999 förklarade Belgien att man "aldrig planerade att finansiera ackordsperioden med tanke bland annat på villkoren i Europeiska kommissionens senaste beslut"(36). Kommissionen noterar dessutom att Belgien som svar på de synpunkter som berörda parter har överlämnat till kommissionen uppger sig ha samma avsikt i händelse att man skulle överväga att godkänna en åtgärd till förmån för det nya företag som driver Verlipack Ghlins tidigare anläggning.

(140) Eftersom det rör sig om en ny åtgärd från regionen Valloniens sida då koncernen Beaulieu betalade tillbaka sin skuld till regionen Vallonien genom att överlåta sina aktier i anläggningarna i Ghlin och Jumet 1996, för vilken detaljupplysningar inte har tillkännagivits för berörda parter, har kommissionen i nuläget inte tillgång till alla de upplysningar som behövs för att bedöma huruvida denna åtgärd är förenlig med artikel 87 i EG-fördraget. Genom en skrivelse av den 5 juli 2000 informerade kommissionen följaktligen Belgien om att den har fört upp denna nya åtgärd i registret över icke anmält stöd under nummer NN 73/2000 i syfte att granska dess förenlighet med den gemensamma marknaden.

VI. SLUTSATSER

(141) Regionen Valloniens kapitaltillskott på 350 miljoner belgiska franc (8676273 euro) till förmån för Verlipack i kombination med beviljandet av två lån som också härrör från offentliga resurser betraktas som ett stöd enligt vad som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget eftersom regionen Valloniens kapitaltillskott inte har genomförts enligt villkor som skulle vara godtagbara för en privat investerare i en marknadsekonomi.

(142) SRIW:s beviljande av ett obligationslån på 250 miljoner belgiska franc (6197338 euro) till Heye, men vars mottagare utgjordes av Verlipack, utgör ett stöd enligt vad som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget eftersom det inte kan anses att en privat investerare skulle ha accepterat en klausul om skuldeftergift i händelse att Verlipack skulle gå i konkurs.

(143) SRIW:s beviljande av ett lån på 250 miljoner belgiska franc till Heye, men vars mottagare också utgjordes av Verlipack, innehåller ett stödinslag på 7125000 belgiska franc. Med tanke på avsaknaden av säkerheter kan SRIW:s agerande inte jämställas med en privat investerares.

(144) Stödåtgärderna kan inte komma i åtnjutande av de undantag som anges i artikel 87.3 c i EG-fördraget mot bakgrund av gemenskapens riktlinjer för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter eftersom Belgien inte har lagt fram någon exakt och detaljerad omstruktureringsplan som bygger på realistiska antaganden och då affärsplanen och investeringsplanen inte har genomförts fullständigt.

(145) Stödåtgärderna kan inte betraktas som investeringsstöd eftersom investeringarna har genomförts med Heyes egna medel och då de inte kan omfattas av de undantag som anges i artikel 87.3 a och c i EG-fördraget.

(146) Stödet uppgår till 350 miljoner belgiska franc för kapitaltillskottet och till 250 miljoner belgiska franc för obligationslånet, det vill säga till ett belopp på 600 miljoner belgiska franc plus ett inslag av stöd i lånet på 250 miljoner belgiska franc som uppgår till 7125000 belgiska franc, det vill säga till ett totalt belopp på 607125000 belgiska franc.

(147) Mot bakgrund av ovanstående framgår det att regionen Valloniens kapitaltillskott på 350 miljoner belgiska franc inte kan anses ha gjorts samtidigt som Heye har skjutit till kapital eftersom av den sistnämndas tillskott på 515 miljoner belgiska franc härrörde 500 miljoner belgiska franc från offentliga medel och riktade sig till Verlipack som ensam mottagare. Kommissionens beslut av den 16 september 1998 att inte göra några invändningar mot regionen Valloniens kapitaltillskott till förmån för Verlipack måste sålunda upphävas enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 659/1999.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Kommissionens beslut av den 16 september 1998 att inte göra några invändningar mot kapitaltillskottet till förmån för Verlipack upphävs enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget.

Artikel 2

Det statliga stöd som Belgien har genomfört till förmån för koncernen Verlipack till ett belopp av 8676273 euro (350 miljoner belgiska franc) är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 3

Det statliga stöd som Belgien har genomfört till förmån för koncernen Verlipack till ett belopp av 6197338 euro (250 miljoner belgiska franc) är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 4

Det statliga stöd som Belgien har genomfört till förmån för koncernen Verlipack till ett belopp av 6197338 euro (250 miljoner belgiska franc) innehåller ett stödinslag på 176624 euro (7125000 belgiska franc) som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 5

1. Belgien skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagaren återkräva det stöd som avses i artiklarna 2-4 och som olagligen redan utbetalats till stödmottagaren.

2. Återkravet skall ske i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag det har återbetalats. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd.

Artikel 6

Belgien skall inom två månader från anmälan av detta beslut underrätta kommissionen om de åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 7

Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien.

Utfärdat i Bryssel den 4 oktober 2000.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 29, 4.2.1999, s. 13.

(2) Europeiska gemenskapernas bulletin, 9-1984.

(3) Etablerat den 24 januari 1997 av koncernen Beaulieu utan regionen Valloniens deltagande.

(4) Société Régionale d'Investissement de Wallonie, ett aktiebolag med offentliga ägarintressen.

(5) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(6) EGT C 288, 9.10.1999, s. 24.

(7) EGT L 312, 9.11.1982, s. 18.

(8) Stöd nr 123/85.

(9) Åttonde rapporten om konkurrenspolitiken, punkt 228.

(10) EGT C 368, 23.12.1994, s. 12.

(11) Glastillverkning.

(12) Dom av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI, REG 1996, s. I-3579, punkt 73.

(13) Dom av den 21 mars 1991 i mål C-305/89, Alfa Romeo, Rec. s. I-1603, punkterna 18 och 19.

(14) Dom av den 24 oktober 1996 i de förenade målen C-329/93, C-62/95 och C-63/95, Tyskland m.fl. mot kommissionen, REG s. I-5151, punkt 56.

(15) Skrivelse av den 21 januari 1996 från SRIW till Heye, vilken bifogas kommentarerna.

(16) SG (97) D/7114.

(17) Jämfört med 7,21 procent dessförinnan.

(18) Den 20 januari 1999 enligt det meddelande av den 25 februari 1999 som översändes under den undersökning som ledde till att kommissionen inledde det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget.

(19) Dom av den 31 maj 1999 från handelsdomstolen i Mons där den ogiltigförklarade konkursförklaringen.

(20) Mål T-16/96, REG 1998 s. II-757.

(21) Société pour la gestion des participations de la Région wallonne dans des sociétés commerciales (företag för regionen Valloniens andelar i affärsdrivande företag).

(22) Då kommissionens undersökning fortfarande pågick - den fattade sitt beslut den 16 september 1998.

(23) Se även kommissionens beslut av den 16 september 1998.

(24) Det vill säga några veckor före konkursförklaringen i januari 1999.

(25) Dokument av den 27 februari 1997, som undertecknats av Robert Collignon, dåvarande minister för regionen Valloniens regering, och som rör skapandet av holdingföretaget med koncernen Beaulieu, Heye Glas och regionen Vallonien som ägare.

(26) Se dokumentet av den 27 februari 1997.

(27) Dom av den 24 oktober 1996 i de förenade målen C-329/93, C-62/95 och C-63/95, Tyskland m.fl. mot kommissionen, REG s. I-5151, punkt 56.

(28) EGT C 212, 12.8.1988, s. 2.

(29) EGT C 368, 23.12.1994, s. 12.

(30) N 307/93/A - kommissionens beslut av den 8 juni 1994 om översyn av utvecklingszoner i provinsen Hainaut, programplanering för mål 1, 1994-1999.

(31) EGT C 74, 10.3.1998, s. 9.

(32) Verre-avenir: Les chiffres clés de l'industrie du verre d'emballage (nyckelsiffror för glasförpackningsindustrin).

(33) Se punkt 4.15 i riktlinjerna för regionalstöd.

(34) Med "en fullständig kännedom om aktiebolaget Verlipack Holding II:s stadgar och finansiella situation".

(35) Tillägg av den 20 november 1998 till överlåtelseavtalet av den 18 december 1996 mellan regionen Vallonien och koncernen Beaulieu beträffande förvärvet av 14214 aktier.

(36) Beslut av den 16 september 1998.