Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

17.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 159/95


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 20 juli 2010

om det statliga stöd C 33/09 (f.d. NN 57/09, CP 191/09) som Portugal har genomfört i form av en statlig garanti till BPP

[delgivet med nr K(2010) 4932]

(Endast den portugisiska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2011/346/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.2 första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett de direkt berörda tillfälle att yttra sig (1) och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

(1)

Detta beslut gäller statligt stöd som Portugal har beviljat i form av en statlig garanti till Banco Privado Português (nedan kallad BPP).

1.   FÖRFARANDEFRÅGOR

(2)

Den 13 mars 2009 antog kommissionen ett beslut (beslutet om undsättningsstöd) (2) om att godkänna en statlig garanti för ett lån på 450 miljoner euro som sex portugisiska banker beviljade BPP den 5 december 2008. Åtgärden godkändes för en period på sex månader på grundval av artikel 87.3 b i EG-fördraget (numera artikel 107.3 b i EUF-fördraget) på villkor att de portugisiska myndigheterna uppfyllde sitt åtagande om att lämna in en omstruktureringsplan inom ett halvår (dvs. senast den 5 juni 2009).

(3)

Den 15 juli 2009 uppmanade kommissionen de portugisiska myndigheterna att snarast lämna in omstruktureringsplanen för BPP. Eftersom den begärda planen inte överlämnades skickade kommissionen en påminnelse den 6 oktober 2009 i enlighet med artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (3).

(4)

Den 10 november 2009 beslutade kommissionen att inleda ett formellt granskningsförfarande i fråga om det påstådda statliga stödet. I samma beslut utfärdade kommissionen ett föreläggande om att tillhandahålla uppgifter och begärde att Portugal skulle överlämna omstruktureringsplanen senast den 22 december 2009.

(5)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 6 mars 2010 (4). Kommissionen uppmanade de direkt berörda att inkomma med synpunkter på stödordningen. Synpunkter lämnades in genom en skrivelse av den 6 april 2010 av en tredje part som ville vara anonym.

(6)

Kommissionen begärde upplysningar från Portugal genom en skrivelse av den 12 mars 2010, som de portugisiska myndigheterna svarade på genom en skrivelse av den 13 april 2010, registrerad den 14 april 2010.

(7)

Synpunkterna från de direkt berörda vidarebefordrades till Portugal genom en skrivelse av den 15 april 2010. Portugal besvarade dessa synpunkter genom en skrivelse av den 13 maj 2010, registrerad den 14 maj 2010.

(8)

Kommissionen begärde den 29 april 2010 ytterligare upplysningar, vilket Portugal lämnade genom en skrivelse den 13 maj 2010. Portugal lämnade ytterligare upplysningar den 15 och den 21 juni 2010.

2.   STÖDMOTTAGAREN OCH ÅTGÄRDEN

2.1   Stödmottagaren

(9)

BPP är ett finansinstitut med säte i Portugal. Institutet erbjuder tjänster till privatbankkunder, rådgivning till företag och tjänster som rör private equity. BPP har både privata och institutionella kunder, däribland fem jordbrukskreditbanker (caixas de crédito agrícola mútuo), en sparbank (caixa económica), flera pensionsfonder och försäkringsbolag. BPP är aktivt i Portugal och Spanien samt i mindre utsträckning i Brasilien och Sydafrika.

(10)

BPP är inte börsnoterat, varför det inte går att fastställa aktiernas marknadsvärde. Den 30 juni 2008 uppgick de sammanlagda tillgångarna i BPP:s balansräkning till 2,9 miljarder euro, vilket motsvarar mindre än 1 procent av de totala tillgångarna i den portugisiska banksektorn. BPP ägs till 100 procent av koncernen Privado Holding SGPS (sociedade gestora de participações sociais) SA. Den 30 juni 2008 innehade tolv aktieägare majoriteten av andelarna i detta holdingföretag (51,5 procent). Under 2009 hade Privado Holding-koncernen 187 anställda, varav 148 arbetade för BPP.

2.2   Bankens ekonomiska svårigheter

(11)

Enligt de portugisiska myndigheterna hamnade BPP i svårigheter på grund av det försämrade globala ekonomiska läget, vilket avsevärt försämrade bankens möjlighet att klara sin likviditet.

(12)

Den 24 november 2008 meddelade BPP Banco de Portugal (Portugals centralbank) att man riskerade att inte kunna fullgöra sina betalningsskyldigheter. BPP fick sedan tillstånd att skjuta upp samtliga sina betalningar från och med den 1 december 2008.

(13)

Den 5 december 2008 fick BPP ett lån på 450 miljoner euro med en statlig garanti, på de villkor som anges nedan. Lånet och garantin täckte endast BPP:s skulder enligt balansräkningen den 24 november 2008, och lånet skulle endast användas för att ersätta insättare och andra långivare och inte för att täcka skulder hos andra enheter i koncernen.

2.3   Undsättningsstödet

(14)

Den 5 december 2008 undertecknade BPP ett avtal om ett lån (låneavtalet) på 450 miljoner euro med sex stora portugisiska banker (Banco Comercial Português, SA, Caixa Geral de Depósitos, SA, Banco Espírito Santo, SA, Banco BPI, SA, Banco Santander Totta, SA, Caixa Central – Caixa Central de Crédito Agricola Mútuo CRL) (banksyndikatet). Lånet omfattades av en statlig garanti. Lånet hade en löptid på sex månader, kunde förlängas upp till två år och hade en ränta på Euribor + 100 räntepunkter. Ersättningen för lånet fastställdes utifrån de långivande bankernas finansieringskostnader när transaktionen gjordes.

(15)

Enligt de portugisiska myndigheterna var ingen långivare villig att bevilja ett lån till BPP till rimlig ränta utan statlig garanti, med tanke på bankens svåra ekonomiska situation. Den statliga garantin för lånet beviljades i enlighet med lag nr 112/97, dvs. utanför den portugisiska garantiordning (lag nr 60-A/2008) som godkändes av kommissionen den 29 oktober 2008 (5). De portugisiska myndigheterna hävdade framför allt att den allmänna garantiordningen, som är begränsad till solventa banker, inte skulle vara en lämplig ram för det statliga ingripandet till stöd för BPP, på grund av bankens allt svårare ekonomiska situation och de särskilda riskerna med denna insats.

(16)

Ersättningen för den statliga garantin fastställdes till 20 räntepunkter med hänsyn till den säkerhet som BPP ställde.

(17)

Säkerheten består av i) förstahandsrätt till inlösen av flera tillgångar, enligt vad som anges i ett avtal mellan Portugal, BPP och Banco de Portugal, och ii) en inteckning med bästa förmånsrätt av fast egendom som ägs av BPP. De portugisiska myndigheterna uppskattade värdet av denna säkerhet till ungefär 672 miljoner euro när låneavtalet och garantiavtalet undertecknades (6). Säkerheten regleras genom ett avtal som undertecknats av finansministeriet, BPP och säkerhetsförvaltare för finansministeriets räkning. Enligt de portugisiska myndigheterna har den portugisiska staten enligt nationell lagstiftning privilegierad och bästa förmånsrätt till säkerheten.

(18)

BPP åtog sig att inte sälja eller använda sina nuvarande eller framtida tillgångar som säkerhet under den tidsperiod som lånet omfattas av den statliga garantin.

(19)

I samband med kommissionens granskning av undsättningsstödet åtog sig Portugal att tillhandahålla en omstruktureringsplan för BPP inom sex månader efter statens ingripande (dvs. senast den 5 juni 2009).

(20)

I sitt beslut av den 13 mars 2009 godkände kommissionen åtgärden för en period på sex månader från och med att den statliga garantin hade beviljats, dvs. till och med den 5 juni 2009. Kommissionen ansåg också att det var nödvändigt att en omstruktureringsplan lämnades in senast den 5 juni 2009 med hänsyn till den ovanligt låga ersättningsnivån.

(21)

För att kunna förlänga garantin efter den första perioden på sex månader åtog sig de portugisiska myndigheterna att göra en särskild anmälan till kommissionen.

(22)

Portugal har inte uppfyllt de ovannämnda åtagandena.

2.4   Förlängning av undsättningsstödet

(23)

Genom ett e-brev av den 23 juni 2009 upplyste Portugal kommissionen om att de hade beslutat att förlänga den statliga garantin med ytterligare sex månader (Despacho nr 13364-A/2009 från finansministeriet den 5 juni 2009). Portugal hade dock varken anmält förlängningen eller ansökt om godkännande av kommissionen.

(24)

Eftersom kommissionen endast hade beslutat om att godkänna stödet fram till den 5 juni 2009 blev undsättningsstödet olagligt den 6 juni 2009.

(25)

BPP överlämnade en omstruktureringsplan till Banco de Portugal den 24 april 2009.

(26)

Genom en skrivelse av den 5 juni 2009 förklarade de portugisiska myndigheterna för kommissionen att inlämningen av omstruktureringsplanen för BPP hade försenats på grund av att den återhämtnings- och omstruktureringsplan som BPP hade föreslagit inte hade godkänts av Banco de Portugal.

(27)

Den 9 juni 2009 offentliggjorde ministeriet för ekonomi och offentlig förvaltning ett dokument med titeln ”Esclarecimento do Ministério das Finanças e da Administração Pública – Decisão relativa ao Banco Privado Português” (”Förklaringar från ministeriet för ekonomi och offentlig förvaltning – beslut om Banco Privado Português”) (nedan kallat dokumentet av den 9 juni 2009), där det angavs att den återhämtnings- och omstruktureringsplan som BPP överlämnade till Banco de Portugal den 24 april 2009 bl.a. innehöll förslag på en rekapitaliseringsåtgärd med ett statligt bidrag på 150-200 miljoner euro i vanliga aktier, preferensaktier och kompletterande obligationer utan utdelning. Denna plan godkändes inte eftersom man ansåg att den ”inte följer rekapitaliseringsbestämmelserna i lag nr 63-A/2008 och inte heller EU:s riktlinjer i frågan, som syftar till att garantera efterlevnaden av EU:s konkurrensregler, eftersom det förekommer statligt stöd i detta ärende”.

(28)

I dokumentet av den 9 juni 2009 rapporterades också att ett stort antal av BPP:s kunder hade placerat sina besparingar för förvaltning av banken, som hade investerat dem i finansiella instrument som var utspridda över ett flertal mellanhandsföretag med offshore-verksamhet (instrument med absolut avkastning). Trots risken i dessa produkter hade BPP en fastställd avkastningsränta och hade garanterat allt kapital som dessa kunder hade investerat på förfallodagen. Tillsynsmyndigheterna informerades aldrig om denna avkastningsgaranti, och inte heller togs den upp och redovisades i bankens balansräkning. Genom att denna skuld doldes slapp bankens aktieägare skjuta till mer kapital för att uppfylla de gällande rättsliga och tillsynsmässiga kraven. Enligt dokumentet av den 9 juni 2009 avslöjade den utredning som gjordes av den portugisiska värdepappersmarknadskommissionen (Comissão do Mercado de Valores Mobiliários – CMVM) och av Banco de Portugal allvarliga oegentligheter som var liktydigt med kriminell verksamhet från BPP:s sida.

2.5   Läget för investeringsprodukterna med absolut avkastning

(29)

I dokumentet av den 9 juni 2009 konstaterade de portugisiska myndigheterna också att de tillsammans med tillsynsmyndigheterna försökte hitta en lösning för att minimera förlusterna för de av BPP:s kunder som hade investerat i absoluta avkastningsinstrument och vars investeringar var hotade. Den lösning som staten föreslår skulle bland annat innebära 1. att ett nytt finansiellt instrument inrättades som motsvarade den nuvarande indirekta portföljen med direktavkastning och som skulle ersätta investerarnas nuvarande positioner, samt 2. att det finansiella instrumentet skulle utfärdas och förvaltas av en enhet som var oberoende av BPP och som ägdes och leddes av nationella bankinstitut.

2.6   Det formella granskningsförfarandet och den andra förlängningen av undsättningsstödet

(30)

Den 15 juli 2009 uppmanade kommissionen de portugisiska myndigheterna att snarast lämna in omstruktureringsplanen för BPP, även om den fortfarande var preliminär, och påminde om att undsättningsstödet hade varit olagligt sedan den 6 juni 2009.

(31)

Eftersom den begärda planen inte överlämnades skickade kommissionen en påminnelse i enlighet med artikel 5.2 i förordning (EG) nr 659/1999.

(32)

Den 10 november 2009 beslutade kommissionen att inleda ett formellt granskningsförfarande i fråga om det påstådda statliga stödet. I samma beslut utfärdade kommissionen ett föreläggande om att tillhandahålla uppgifter och begärde att Portugal skulle överlämna omstruktureringsplanen senast den 22 december 2009.

(33)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (7). Kommissionen uppmanade de direkt berörda att inkomma med synpunkter på stödordningen.

(34)

Den 3 december 2009 informerade de portugisiska myndigheterna kommissionen om att den statliga garantin skulle förlängas ytterligare sex månader. Enligt de portugisiska myndigheterna var staten tvungen att förlänga garantin eftersom den lösning som var under övervägande skulle ha äventyrats om BPP lades ned omedelbart. Eftersom BPP uppenbarligen inte kunde betala tillbaka lånet gick de banker som hade beviljat lånet till BPP med på att förlänga det med ytterligare sex månader på samma villkor och utan ytterligare finansiering, under förutsättning att den motsvarande statliga garantin också förlängdes.

(35)

Den 5 december 2009 informerade de portugisiska myndigheterna kommissionen om att den statliga garantin därför skulle förlängas ytterligare sex månader. Förlängningen anmäldes inte till kommissionen: de portugisiska myndigheterna informerade bara kommissionen om att lånegarantin skulle förlängas.

(36)

Den 25 februari 2010 skickade de portugisiska myndigheterna en skrivelse till kommissionen och förklarade de faktorer som staten ansåg kunde ligga till grund för en lösning på de problem som BPP hade skapat för en stor andel av sina kunder, dvs. de som hade investerat i produkten med absolut avkastning.

(37)

I samma skrivelse informerade de portugisiska myndigheterna kommissionen om att staten den 11 december 2009 hade beslutat följande:

i)

Att inrätta en sluten och icke-harmoniserad särskild investeringsfond (Fundo Especial de Investimento – FEI) som består av de resurser (tillgångar och skulder, brutto) som ingår i investeringsprodukten med absolut avkastning och som har följande egenskaper: a) Passiv förvaltning av den särskilda investeringsfonden. b) Teckning av aktier in natura. c) Fyra års löptid med möjlighet till förlängning på högst tio år genom ett beslut på bolagsstämman (1 aktie = 1 röst). d) Frivilligt medlemskap för kunderna.

ii)

Att förlänga den statliga lånegarantin på 450 miljoner euro tills den särskilda investeringsfonden hade inrättats.

iii)

Att aktivera insättningsgarantifonden (Fundo de Garantia de Depósitos – FGD), som garanterar fullständig återbetalning av värdet av varje insättares kontanta tillgodohavanden upp till 100 000 euro och systemet för kompensation till investerare (Sistema de Indemnização aos Investidores – SII), som garanterar en kompensation på högst 25 000 euro per investerare, på de villkor som fastställs i lagen och utan användning av statliga medel.

iv)

Att bevilja ett försäkringsskydd på högst 250 000 euro för kunder som har gått med i den särskilda investeringsfonden, under förutsättning att de uppfyller villkoren för insättningsgarantifonden och systemet för kompensation till investerare. En eventuell negativ differens mellan kundens avkastning – i form av utbetalningar från insättningsgarantifonden och systemet för kompensation till investerare samt utbetalningar från den särskilda investeringsfonden – och investeringens nominella värde upp till högst 250 000 euro den 24 november 2008, försäkras alltså av staten.

(38)

Den portugisiska statens åtagande gentemot investerarna i den särskilda investeringsfonden, som följer av Portugals rättssystem, kommer först att börja tillämpas från och med den dag fonden utsläcks, dvs. fyra år efter dess inrättande – den 30 mars 2014 (8).

(39)

Den 1 februari 2010 gav den portugisiska värdepappersmarknadskommissionen (CMVM) tillstånd för inrättandet av den särskilda investeringsfonden enligt beskrivningen ovan, med Privado Fundos – Sociedade Gestora de Fundos de Investimento, SA som ansvarig för fondens förvaltning och med Banif – Banco de Investimento, SA som fondens depåhållare.

(40)

Den särskilda investeringsfonden inrättades den 30 mars 2010.

(41)

Den 16 april 2010 utfärdade Banco de Portugal ett meddelande om att BPP:s banktillstånd hade återkallats genom ett beslut av den 15 april, eftersom det inte var möjligt att omstrukturera eller rekapitalisera banken. Den 22 april begärde sedan Banco de Portugal likvidering av BPP hos den behöriga domstolen (Tribunal de Comércio de Lisboa) och lade samtidigt fram ett förslag till en likvidationskommitté. Likvideringen av BPP följer de portugisiska likvidationsregler som särskilt gäller bankinstitut. De portugisiska myndigheterna bedömer att de olika rättsliga åtgärder som måste vidtas enligt den gällande lagstiftningen innebär att likvidationen kommer att ta ungefär ett år.

(42)

Den 13 maj 2010 informerade de portugisiska myndigheterna kommissionen om att banksyndikatet i enlighet med låneavtalet (9) hade åberopat garantin och att denna hade verkställts den 7 maj, då Portugal hade betalat ut 450 miljoner euro till de sex bankerna. Den portugisiska staten sade att den redan hade vidtagit de åtgärder som krävdes för att verkställa sina privilegierade rättigheter och företrädesrätt som långivare för den säkerhet som ställts för garantin, efter att ha lagt fram sina fordringar inför den behöriga domstolen (10).

3.   KOMMISSIONENS BESLUT OM DET FORMELLA GRANSKNINGSFÖRFARANDET

(43)

I sitt beslut av den 10 november 2009 om att inleda ett formellt granskningsförfarande beskrev kommissionen sin preliminära bedömning och sina tvivel på att de berörda åtgärderna var förenliga med den inre marknaden. Följande åtgärder ifrågasattes:

Prissättningen för garantin, som låg under den nivå som brukar krävas enligt bankmeddelandet (11). Kommissionen tvivlade på att ersättningen var lämplig med hänsyn till risken. Kommissionen godkände endast prissättningen på grundval av Portugals åtagande att lämna in en omstruktureringsplan som på längre sikt skulle ta itu med denna fördel på ett lämpligt sätt.

Portugal hade inte lämnat in omstruktureringsplanen trots att landet fått en formell påminnelse om att göra det i skrivelsen av den 6 oktober 2009.

Garantin förlängdes (den 5 juni 2009) utöver de sex månader som ursprungligen godkändes av kommissionen.

4.   SYNPUNKTER FRÅN PORTUGAL

(44)

I sina kommentarer till att det formella granskningsförfarandet hade inletts, hävdade de portugisiska myndigheterna att de var medvetna om sitt åtagande om att överlämna en omstruktureringsplan för BPP till kommissionen. Enligt deras skrivelse av den 13 april 2010 låg det yttersta ansvaret för att ta fram omstruktureringsplanen hos BPP (med godkännande av Banco de Portugal), och den portugisiska staten hade endast ansvar för att vidarebefordra planen till kommissionen. Anledningen till att de portugisiska myndigheterna inte hade överlämnat någon omstruktureringsplan till kommissionen var helt enkelt att den plan som BPP hade lagt fram inte godkändes av Banco de Portugal. Föreläggandet i kommissionens beslut av den 10 november 2009 kunde därför inte följas, trots den portugisiska statens politiska ansträngningar för att se till att BPP verkligen uppfyllde sina skyldigheter gentemot Banco de Portugal, staten och i slutändan gentemot kommissionen.

(45)

När det gäller det statliga stödet till BPP hävdar Portugal att detta var och fortfarande är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 b i EUF-fördraget eftersom det beviljades för att garantera stabiliteten i det nationella finansiella systemet, i analogi med vad som hände i EU i stort.

(46)

När det gäller förlängningarna av den statliga garantin för lånet på 450 miljoner euro hävdar Portugal att dessa inte var nytt statligt stöd eftersom den situation som låg till grund för kommissionens beslut att godkänna det statliga stödet inte hade förändrats. Villkoren för den statliga garantin, som förlängdes två gånger, förblev oförändrade: i) Lånets värde ökade inte, ii) de förpliktelser som uppfylldes med hjälp av lånet förändrades inte (12), och iii) enligt garantiavtalet skulle garantin löpa ut trettio dagar efter det att den sista amorterings- och räntebetalningen gjordes. Dessutom kände kommissionen till att låneavtalet gällde för två år (13).

(47)

När det gäller det faktum att förlängningarna av den statliga garantin inte anmäldes, hävdar de portugisiska myndigheterna att förlängningen av låneavtalet inte berodde på den portugisiska staten utan på banksyndikatet och BPP. Om garantin inte hade förlängts skulle detta ha gett samma negativa återverkningar på det portugisiska finansiella systemet som ursprungligen hade föranlett kommissionen att godkänna den statliga stödåtgärden. Dessutom anser Portugal att förlängningarna av garantin gjordes automatiskt enligt villkoren i låneavtalet, men att de ändå formaliserades för att ge rättslig säkerhet gentemot banksyndikatet.

(48)

Vidare menar de portugisiska myndigheterna att förlängningarna (även om de ska betraktas som nytt stöd) inte gav någon ekonomisk fördel eftersom BPP i praktiken inte bedrev någon verksamhet, åtminstone från den 1 december 2008 och framåt. Därför medförde åtgärden, med eller utan förlängningarna, inte någon ”ekonomisk fördel för BPP och stärkte inte heller bankens ställning gentemot dess konkurrenter, av den enkla anledningen att BPP inte bedrev någon verksamhet på marknaden och alltså inte konkurrerade med andra banker” (14). Därför anser Portugal att åtgärden varken har påverkat konkurrensen eller handeln mellan medlemsstaterna.

(49)

I sina synpunkter på kommentarerna från de berörda parterna (se nedan) konstaterade de portugisiska myndigheterna att lånet på 450 miljoner euro användes på ett öppet sätt för att undvika en systemisk smitta och för att täcka BPP:s skulder enligt balansräkningen av den 24 november 2008.

(50)

De portugisiska myndigheterna påpekar också att Portugal kommer att hävda sina rättigheter till den säkerhet som har ställts för garantin inom ramen för BPP:s likvidationsförfarande. Med tanke på sin status som långivare med förmånsrätt till BPP är den portugisiska staten säker på att den ska kunna få tillbaka hela beloppet av de 450 miljoner euro som den har betalat ut till de långivande bankerna. I detta avseende påpekar de portugisiska myndigheterna att värdet på säkerheten den 7 maj 2010 var mer än 20 procent högre än det sammanlagda beloppet av det garanterade lånet.

(51)

När det gäller statens åtagande om att ersätta försluter på upp till 250 000 euro för kunder med absolut avkastning som har anslutit sig till den särskilda investeringsfonden, anser Portugal att detta åtagande inte är statligt stöd eftersom i) det inte innebär någon överföring av statliga medel till den särskilda investeringsfondens förvaltningsföretag eller till något annat organ som är verksamt på marknaden, ii) det är en laglig och accepterad mekanism som är en logisk förlängning av systemet för att kompensera investerare, och iii) det medför ingen ekonomisk fördel för investerare som det riktar sig till allmänt och på exklusiva villkor, i enlighet med nationella och europeiska rättsliga krav, och inte heller någon snedvridning av konkurrensen eller av förbindelserna mellan medlemsstaterna.

(52)

Vidare hävdar Portugal att de faktiska utbetalningarna till den särskilda investeringsfondens kunder enligt detta åtagande kommer att bli minimala, om det blir några över huvud taget. De portugisiska myndigheterna anser att försäkringstäckningen på 250 000 euro är en åtgärd som kommer att skapa förtroende hos den särskilda investeringsfondens kunder, men som i de flesta fall inte kommer att leda till några verkliga utbetalningar. Enligt ett konservativt scenario som bygger på antagandet att tillgångarna i den särskilda investeringsfonden minskar i värde ytterligare jämfört med oktober 2009 under de kommande åren, räknar Portugal med att den högsta utbetalningen per kund skulle bli ungefär 68 000 euro. Enligt mer gynnsamma scenarier skulle det inte bli någon utbetalning alls.

5.   SYNPUNKTER FRÅN ANDRA DIREKT BERÖRDA

(53)

Enligt artikel 6 i kommissionens beslut av den 10 november 2009 om att inleda ett formellt granskningsförfarande tog kommissionen den 6 april 2010 emot synpunkter från korrekt identifierade tredje parter som ville vara anonyma. I sina synpunkter på inledandet av det formella granskningsförfarandet påpekade de berörda parterna att inga av de villkor som gällde för att den statliga lånegarantin skulle beviljas (längsta tillåtna löptid på sex månader och inlämning av en omstruktureringsplan) hade uppfyllts. Enligt de inlämnade synpunkterna var stödet därför olagligt, och kommissionen borde beordra Portugal att upphäva garantin. Dessutom användes lånet på 450 miljoner euro inte till att omstrukturera banken utan till att ersätta vissa av BPP:s kunder, till förfång för alla andra kunder.

6.   BEDÖMNING

6.1   Åtgärdernas kvalificering som statligt stöd

(54)

I artikel 107.1 i EUF-fördraget anges följande:

”Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.”

(55)

För att artikel 107.1 i EUF-fördraget ska vara tillämplig måste det finnas en stödåtgärd som kan tillskrivas staten, som beviljas genom statliga medel, påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen på den inre marknaden genom att ge vissa företag en selektiv fördel.

6.1.1   Den statliga garantin för lånet på 450 miljoner euro

(56)

Kommissionen påminner om att den redan i sitt beslut om undsättningsstöd av den 13 mars 2009 konstaterade att den statliga garantin är statligt stöd (15). Åtgärden finansieras med statliga medel eftersom den består av en statlig garanti som beviljas av Portugal. Den återbetalning som den portugisiska staten gjorde till banksyndikatet den 13 maj 2010 (se skäl 42) visar tydligt att statliga medel var inblandade.

(57)

Precis som också fastställs i beslutet om undsättningsstöd av den 13 mars 2009 (16) innebar den statliga garantin att BPP fick bättre finansiella villkor för lånet än vad som normalt fanns tillgängliga på marknaden för företag i liknande omständigheter, i det osannolika fall sådana lån skulle ha varit tillgängliga över huvud taget, vilket de portugisiska myndigheterna medger. I detta avseende fastställs redan i beslutet om undsättningsstöd att avgiften på 20 räntepunkter låg långt under den nivå som följer av tillämpningen av Europeiska centralbankens rekommendation av den 20 oktober 2008. Trots den höga nivån på säkerheten konstaterade kommissionen att ersättningen för den statliga garantin var betydligt lägre än vad som normalt skulle anses vara lämpligt för banker i ekonomiska svårigheter. Denna ersättning ansågs enbart vara lämplig för undsättningsfasen, på villkor att en omstruktureringsplan lämnades in före den 5 juni 2009.

(58)

Till skillnad från andra banker, som inte fick någon statlig lånegaranti, fick BPP en ekonomisk fördel eftersom den avgift som togs ut för den statliga garantin uppenbart låg under marknadsnivån.

(59)

De portugisiska myndigheternas argument om att BPP inte bedrev någon verksamhet på marknaden efter den 1 december 2008 kan inte godtas. Eftersom BPP:s banktillstånd inte drogs tillbaka av Banco de Portugal förrän den 15 april 2010 kunde BPP ha gått in på marknaden på nytt med kort varsel. Av de återhämtningsplaner för BPP som lämnades in mellan december 2008 och april 2009 framgår att banken hade potential för att fortsätta att bedriva ekonomisk verksamhet tack vare undsättningsåtgärden. Med tanke på BPP:s verksamheter och ställning på nationella och internationella finansmarknader riskerade denna fördel att påverka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget. Det var först från och med den 15 april 2010, då banktillståndet upphävdes, som BPP förlorade sin förmåga att gå in på marknaden på nytt och att eventuellt snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(60)

Därför konstaterar kommissionen att den statliga garantin gav BPP en ekonomisk fördel genom att statliga medel som kan tillskrivas Portugal användes. Denna fördel kan påverka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget. Åtgärden är därför statligt stöd.

6.1.2   Garantin på 250 000 euro för den särskilda investeringsfondens kunder

(61)

Som beskrivs ovan är stödmottagarna för denna åtgärd de av BPP:s kunder som investerat i produkter med absolut avkastning och som valt att gå med i den särskilda investeringsfonden. Utan den lösning som Portugal genomfört skulle den särskilda investeringsfondens kunder riskera att bli utan ersättning, eller – vilket är troligare – få en lägre ersättning än de får inom ramen för garantin. Enligt Portugals egna beräkningar är det sannolikt att deras avkastning som kunder hos den särskilda investeringsfonden ökar till följd av garantin. Därför har den särskilda investeringsfondens kunder dragit fördel av åtgärden.

(62)

Att enbart deponera medel behöver dock inte innebära en kommersiell verksamhet i den mening som avses i reglerna om statligt stöd, och enligt vad Portugal har framfört är majoriteten av deltagarna i den särskilda investeringsfonden enskilda personer som inte är företag. I den mån avkastningen från den särskilda investeringsfonden, som omfattas av den statliga garantin, används till förmån för företag kan de emellertid vara statligt stöd.

(63)

De siffror som Portugal har tillhandahållit visar dock tydligt att den statliga utbetalningen kommer att ligga gott och väl under tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse på 200 000 euro över tre år (17), med hänsyn till den täckning som tillhandahålls av systemet för kompensation till investerare och insättningsgarantifonden och även till det sannolika värde som investerarna enligt försiktiga antaganden kommer att få tillbaka från underliggande tillgångar.

6.2   Förenlighet med artikel 107.3 b i EUF-fördraget

6.2.1   Den statliga garantin för lånet på 450 miljoner euro

(64)

Portugal hävdar att inslaget av stöd bör bedömas på grundval av artikel 107.3 b i EUF-fördraget, som gör det möjligt för kommissionen att förklara att ett stöd är förenligt med den inre marknaden om det syftar till att avhjälpa ”en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi”. Kommissionen påminner om att tribunalen har betonat att artikel 107.3 b i EUF-fördraget måste tillämpas restriktivt och måste avse en störning i en medlemsstats ekonomi som helhet (18).

(65)

Kommissionen har redan erkänt att den nuvarande globala finansiella krisen kan skapa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi och att åtgärder för att stödja banker kan betraktas som lämpliga för att avhjälpa denna störning. Denna bedömning har bekräftats i bankmeddelandet (19), rekapitaliseringsmeddelandet (20), meddelandet om värdeminskade tillgångar (21) och omstruktureringsmeddelandet (22), som kommissionen har antagit. Artikel 107.3 b i EUF-fördraget kan alltså användas som rättslig grund för stödåtgärder som vidtas för att avhjälpa denna systemiska kris. När det mer specifikt gäller den portugisiska ekonomin var detta också den lämpliga rättsliga grunden för de olika beslut som kommissionen har antagit för att godkänna de åtgärder som de portugisiska myndigheterna har vidtagit för att bekämpa den finansiella krisen, i synnerhet kommissionens godkännande av den portugisiska rekapitaliseringsordningen och förlängningen av den, där det senaste beslutet fattades i mars 2010 (23).

(66)

När det gäller det aktuella ärendet konstaterar kommissionen också att den i sitt beslut om undsättningsstöd kom fram till att artikel 107.3 b i EUF-fördraget var tillämplig, eftersom BPP:s oförmåga att uppfylla sina ekonomiska förpliktelser kunde påverka hela det portugisiska finansiella systemet negativt (se skälen 33–45 i beslutet om undsättningsstöd).

(67)

Portugal överlämnade inte någon omstruktureringsplan, trots upprepade uppmaningar och ett föreläggande om detta, vilket beskrivs i skälen 30–32, och förlängde garantin två gånger utan att anmäla detta i förväg till kommissionen och utan att få kommissionens godkännande.

(68)

De portugisiska myndigheternas argument om att kommissionen kände till att garantin enligt avtalet kunde förlängas till två år och att det inte hade skett någon signifikant förändring av garantin kan inte godtas. I beslutet om undsättningsstödet godkändes den statliga garantin på villkor att de portugisiska myndigheterna uppfyllde sitt åtagande om att lägga fram en omstruktureringsplan inom sex månader. De portugisiska myndigheterna uppfyllde inte detta åtagande.

(69)

Dessutom kan en avtalsenlig förlängning av den statliga garantin som bygger på ett beslut av banksyndikatet och BPP inte befria Portugal från ansvaret från de exakta och uttryckliga förpliktelser som följer av de åtaganden som Portugal gjorde inför kommissionen och som beslutet om undsättningsstöd baserades på, eller från sina skyldigheter enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget.

(70)

Portugals ståndpunkt i fråga om förpliktelsen att lägga fram omstruktureringsplanen, nämligen att deras enda skyldighet var att vidarebefordra planen till kommissionen, kan inte heller godtas, med tanke på de åtaganden som beslutet om undsättningsstöd baserades på. I vilket fall som helst kvarstår faktum att omstruktureringsplanen inte lades fram inom den tidsfrist som angavs i beslutet om undsättningsstöd. Villkoret för godkännandet uppfylldes alltså inte.

(71)

Priset på garantin låg under den nivå som normalt krävs enligt bankmeddelandet för att betraktas som förenligt stöd, och kommissionen godtog den prissättningen enbart på grundval av att Portugal åtog sig att lämna in en omstrukturerings- eller likvidationsplan som skulle minimera snedvridningen av konkurrensen på ett tillfredsställande sätt. Eftersom ingen sådan plan lades fram före den 5 juni 2009 konstaterar kommissionen att varken den garanti som Portugal utfärdade den 5 december 2008 eller dess fortsättning efter den 5 juni 2009 är förenliga med den inre marknaden.

(72)

Portugal överlämnade visserligen inte någon omstruktureringsplan för BPP, men de portugisiska myndigheterna har lämnat uppgifter som visar att det likvidationsförfarande som inleddes den 15 april 2010 med att BPP:s banktillstånd återkallades kommer att leda till att företaget likvideras. Dessutom kommer BPP:s aktieägare inte att få någon ersättning utöver eventuella belopp från likvidationsförfarandet i sig. På grundval av denna information anser kommissionen att det inte finns någon risk för snedvridning av konkurrensen i framtiden när det gäller BPP. Denna slutsats förändrar dock inte det faktum att den åtgärd som Portugal beviljat för perioden 5 december 2008–15 april 2010 är oförenlig med bestämmelserna.

(73)

För att fastställa ett marknadspris för låneräntan har kommissionen baserat sin bedömning på sitt meddelande om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (24). Kommissionen fastställer referensräntor som ska avspegla den genomsnittliga marknadsräntan på medelfristiga och långsiktiga lån med normala säkerheter. Denna referensränta är en lägsta ränta som kan höjas i situationer som omfattar en viss risk, t.ex. ett företag i svårigheter eller där den säkerhet som banker normalt brukar kräva inte tillhandahålls. Under särskilda omständigheter kan inslaget av stöd i garantin visa sig vara lika stort som det belopp som faktiskt täcks av garantin.

(74)

Garantin gjorde det möjligt för BPP att få bättre finansiella villkor för lånet än vad som normalt skulle gå att få på de finansiella marknaderna. Kommissionen anser att inslaget av stöd i garantin kan beräknas som skillnaden mellan den ränta som BPP skulle ha betalat för ett lån på marknadsvillkor, dvs. utan garanti, och den ränta som verkligen togs ut för det garanterade lånet. Denna skillnad kan anses motsvara den premie en garantigivare i en marknadsekonomi skulle ha begärt för dessa garantier.

(75)

I det här fallet anser kommissionen att BPP utan garantin skulle ha betalat en ränta som minst var lika med referensräntan plus 400 räntepunkter eftersom det var ett företag i svårigheter som tillhandahöll en hög säkerhetsnivå. Kommissionen anser att spreaden på 400 räntepunkter är lämplig med tanke på den höga nivån på säkerheten för lånet (se skäl 17), vilket ökade sannolikheten för att långivaren skulle kunna återvinna åtminstone en del av lånet, trots BPP:s mycket svåra situation. Inslaget av stöd i garantin består alltså i skillnaden mellan referensräntan plus 400 räntepunkter och den ränta som lånet beviljades till (dvs. Euribor + 100 räntepunkter) efter avdrag av det pris som faktiskt betalades för garantin, dvs. 20 räntepunkter.

(76)

I detta sammanhang konstaterar kommissionen också att Portugal har hävdat att de redan har åberopat de fordringar som krävs för att verkställa sina privilegierade och prioriterade rättigheter i fråga om säkerheten för BPP och att de kommer att fortsätta att göra det tills de har återvunnit hela lånesumman (25). Kommissionen anser att Portugal är skyldigt att göra detta för att verkställa bestämmelserna i garantiavtalet. En underlåtenhet att verkställa sina rättigheter till säkerheten för att återvinna hela lånesumman skulle innebära statligt stöd till BPP.

6.3   BPP:s användning av lånet på 450 miljoner euro

(77)

Den berörda tredje part som lämnade in synpunkter på kommissionens beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande hävdade att lånet på 450 miljoner inte användes för att omstrukturera BPP utan för att ersätta vissa kunder till banken, till förfång för alla andra kunder. Kommissionen fick information från de portugisiska myndigheterna som visar att lånet användes för att betala de långivare till BPP vars lån hade löpt ut eller vars krediter var på väg att löpa ut och som hade beslutat att inte förlänga eller förnya krediterna. Kommissionen hittade inga styrkta belägg för den berörda tredje partens påståenden.

7.   SLUTSATS

(78)

Mot bakgrund av ovanstående konstaterar kommissionen att den statliga garantin för BPP är statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget och inte kan förklaras som förenligt med den inre marknaden.

8.   ÅTERKRAV

(79)

I enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 ska kommissionen vid negativa beslut i fall av olagligt stöd besluta att den berörda medlemsstaten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren. Bara stöd som är oförenligt med den inre marknaden ska återkrävas.

(80)

Syftet med återkrav är att återställa den situation som rådde innan stödet beviljades. Detta har uppnåtts när BPP har betalat tillbaka det oförenliga stödet och på så sätt har avstått från den fördel företaget haft framför sina konkurrenter. Det belopp som återkrävs måste vara sådant att det undanröjer den ekonomiska fördel som getts till BPP.

(81)

Enligt punkt 3.1 i kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (nedan kallat kommissionens tillkännagivande om garantier) (26) måste inslaget av statligt stöd bedömas med hänvisning till garanti- och lånevillkoren när det gäller en enskild statlig garanti. Med hänsyn till BPP:s allvarliga ekonomiska svårigheter när garantin beviljades var det mycket osannolikt att företaget skulle ha kunnat få ett banklån på marknaden utan att staten ingrep.

(82)

Eftersom det inte går att fastställa något ändamålsenligt marknadspris för ersättningen för den statliga garantin måste det fastställas ett rimligt riktmärke för att beräkna stödets storlek. Som beskrivs i punkt 3.2 andra stycket i kommissionens tillkännagivande om garantier kan kontantbidragsekvivalenten för en lånegaranti ett visst år beräknas på samma sätt som bidragsekvivalenten för ett mjukt lån. Stödbeloppet kan alltså beräknas som skillnaden mellan en teoretisk marknadsränta och den ränta som erhållits med hjälp av den statliga garantin, efter avdrag för eventuella premier som betalats.

(83)

I det här fallet borde BPP, med hänsyn till företagets ekonomiska svårigheter och till den ställda säkerheten, ha betalat referensräntan plus en riskpremie på 400 räntepunkter för ett lån på marknadsvillkor, dvs. utan garanti. Stödbeloppet bör alltså beräknas som skillnaden mellan denna teoretiska marknadsränta och den ränta som lånet faktiskt beviljades till (dvs. Euribor + 100 räntepunkter) efter avdrag av det pris som faktiskt betalades för garantin, dvs. 20 räntepunkter.

(84)

När det gäller det fullständiga beloppet av lånet i sig hävdar de portugisiska myndigheterna att den portugisiska staten hittills har vidtagit alla åtgärder som krävs för att verkställa sina prioriterade rättigheter till den säkerhet som BPP har ställt (och som bedöms ha ett betydligt högre värde än lånet) (27). Kommissionen förutsätter att den portugisiska staten kommer att fortsätta att verkställa dessa rättigheter och därmed få tillbaka lånebeloppet i sin helhet i samband med likvidationsförfarandet, precis som Portugal har framfört i sitt svar av den 15 juni 2010 (28).

(85)

Det belopp som avses i skäl 83 utgör det belopp som ska återkrävas, plus faktisk upplupen ränta från den dag då stödet ställdes till stödmottagarnas förfogande (den 5 december 2008) till den dag det har återbetalats. Denna ränta får inte vara lägre än det belopp som har beräknats enligt artikel 9 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 (29).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd som ingår i den garanti för ett lån på 450 miljoner euro som Portugal, i strid mot artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, olagligen har beviljat Banco Privado Português är oförenligt med den inre marknaden.

Artikel 2

1.   Portugal ska återkräva det stöd som avses i artikel 1 från stödmottagaren.

2.   Det stöd som ska återkrävas ska innefatta ränta från den dag då stödet ställdes till stödmottagarens förfogande till den dag det har återbetalats.

3.   Räntan ska beräknas som sammansatt ränta enligt kapitel V i förordning (EG) nr 794/2004.

Artikel 3

1.   Återkravet av det stöd som avses i artikel 1 ska genomföras omedelbart och effektivt.

2.   Portugal ska se till att detta beslut genomförs inom fyra månader från dagen för delgivningen av beslutet.

Artikel 4

1.   Inom två månader efter den dag då detta beslut har delgivits ska Portugal lämna följande uppgifter till kommissionen:

a)

Det totala belopp (kapital och räntor) som ska återkrävas från stödmottagaren.

b)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller planeras för att följa detta beslut.

c)

Handlingar som visar att Portugal har verkställt sin företrädesrätt till den säkerhet som Banco Privado Português har ställt i samband med garantin.

2.   Portugal ska hålla kommissionen underrättad om utvecklingen vad gäller de nationella åtgärder som vidtagits för att genomföra detta beslut till dess att det stöd som avses i artikel 1 är återbetalt. Portugal ska på kommissionens begäran omgående lämna uppgifter om de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att följa detta beslut. Portugal ska också lämna detaljerade uppgifter om de stödbelopp och räntebelopp som redan har återkrävts från stödmottagaren.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till Republiken Portugal.

Utfärdat i Bryssel den 20 juli 2010.

På kommissionens vägnar

Joaquín ALMUNIA

Vice ordförande


(1)  EUT C 56, 6.3.2010, s. 10.

(2)  EUT C 174, 28.7.2009, s. 1.

(3)  EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(4)  Se fotnot 1.

(5)  Beslut av den 29 oktober 2008 i ärende NN 60/08 om garantiordning för kreditinstitut i Portugal.

(6)  De portugisiska myndigheterna lade fram en ny beräkning från Banco de Portugal den 7 maj 2010 där säkerheten värderades till 582 miljoner euro.

(7)  Se fotnot 1.

(8)  Enligt de portugisiska myndigheterna kan detta datum skjutas upp under en period på högst tio år från och med dagen då den särskilda investeringsfonden inrättas.

(9)  Enligt låneavtalet skulle en upplösning av eller insolvens hos BPP utlösa en förtida utbetalning av det garanterade beloppet från BPP (artikel 16). Enligt de portugisiska myndigheterna innebär Banco de Portugals återkallande av BPP:s tillstånd en sådan upplösning, varför lånet enligt avtalet förföll till betalning och krävdes in av den bank som fungerade som agent enligt låneavtalet.

(10)  Se sidan 8 i svaret av den 15 juni 2010.

(11)  Kommissionens meddelande – Tillämpning av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (bankmeddelandet) (EUT C 270, 25.10.2008, s. 8).

(12)  Svar II – 1 och 2 av den 15 juni 2010.

(13)  Svar II – 1.2 av den 13 april 2010.

(14)  Svar av den 15 juni 2010.

(15)  Skälen 21–24 i beslutet.

(16)  Skälen 34, 38 och 39.

(17)  Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (EUT L 379, 28.12.2006, s. 5).

(18)  Se dom av den 15 december 1999 i de förenade målen T-132/96 och T-143/96, Freistaat Sachsen m.fl. mot kommissionen, REG 1999, II-3663, punkt 167, som följdes i kommissionens beslut av den 20 maj 1998 i ärende C 47/1996, Crédit Lyonnais (EGT L 221, 8.8.1998, s. 28, punkt 10.1), kommissionens beslut av den 18 februari 2004 i ärende C 28/2002 Bankgesellschaft Berlin (EUT L 116, 4.5.2005, s. 1, skäl 153 och följande) och kommissionens beslut av den 27 juni 2007 i ärende C 50/2006 BAWAG (EUT L 83, 26.3.2008, s. 7, punkt 166). Se även kommissionens beslut av den 5 december 2007 i ärende NN 70/2007, Northern Rock (EUT C 43, 16.2.2008, s. 1), kommissionens beslut av den 30 april 2008 i ärende NN 25/2008 undsättningsstöd till WestLB (EUT C 189, 26.7.2008, s. 3) och kommissionens beslut av den 4 juni 2008 i ärende C 9/2008 SachsenLB (EUT L 104, 24.4.2009, s. 34).

(19)  Kommissionens meddelande – Tillämpning av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (EUT C 270, 25.10.2008, s. 8).

(20)  Kommissionens meddelande – Rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen (EUT C 10, 15.1.2009, s. 2).

(21)  Meddelande från kommissionen om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor (EUT C 72, 26.3.2009, s. 1).

(22)  Kommissionens meddelande om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (EUT C 195, 19.8.2009, s. 9).

(23)  Se godkännande av rekapitaliseringsordningen för kreditinstitut i Portugal, kommissionens beslut av den 20 maj 2009 i ärende N 556/08 (EUT C 152, 7.7.2009, s. 4, särskilt skälen 65–67) och dess förlängning i kommissionens beslut av den 17 mars 2010 i ärende N 80/10 (EUT C 119, 7.5.2010, s. 2).

(24)  EUT C 14, 19.1.2008, s. 6.

(25)  Se sidorna 8 och 13 i svaret av den 15 juni 2010.

(26)  EUT C 155, 20.6.2008.

(27)  Se sidan 8 i de portugisiska myndigheternas svar av den 15 juni 2010.

(28)  Se sidan 13.

(29)  EUT L 140, 30.4.2004, s. 1.