Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 033 , 08/02/1979 s. 0001 - 0014

Finsk specialutgåva Område 15 Volym 2 s. 0130

"Grekisk specialutgåva

" Område 03 Volym 24 s. 0033

Svensk specialutgåva Område 15 Volym 2 s. 0130

Spansk specialutgåva: Område 13 Volym 9 s. 0162

Portugisisk specialutgåva: Område 13 Volym 9 s. 0162



RÅDETS DIREKTIV av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (79/112/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 och 227 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Nuvarande skillnader mellan medlemsstaternas lagar och andra författningar om märkning av livsmedel hämmar den fria rörligheten av dessa varor och kan leda till ojämlika konkurrensvillkor.

En tillnärmning av dessa lagstiftningar skulle därför bidra till att den gemensamma marknaden fungerar smidigare.

Syftet med detta direktiv bör vara att anta allmänna gemenskapsregler som skall gälla horisontellt för alla livsmedel som släpps ut på marknaden.

Specialregler som tillämpas vertikalt endast på vissa livsmedel bör fastställas inom ramen för de bestämmelser som behandlar dessa varor.

Tillämpningsområdet för detta direktiv bör dessutom begränsas till livsmedel som är avsedda att saluföras till konsumenter, medan bestämmelserna för märkning av varor som skall behandlas eller tillredas ytterligare bör fastställas senare.

Det huvudsakliga syftet med regler om märkning av livsmedel bör vara behovet att informera och skydda konsumenten.

En förteckning bör därför göras upp över alla uppgifter som i princip bör framgå av märkningen på alla livsmedel.

Med hänsyn till att detta direktiv är horisontellt är det från början inte möjligt att bland de obligatoriska märkningsanvisningarna ta med samtliga uppgifter som gäller för varje livsmedel och som måste framgå av den förteckning som i princip gäller för samtliga livsmedel; i ett andra steg bör gemenskapsbestämmelser antas som kompletterar de bestämmelser som redan finns och det är i detta sammanhang nödvändigt att i första hand anta gemenskapsbestämmelser om att vissa ingredienser skall anges, antingen i varubeteckningen eller med hjälp av en mängdangivelse.

Medlemsstaterna bör vidare om det saknas specialregler inom gemenskapen behålla rätten att fastställa vissa nationella bestämmelser som komplement till de allmänna bestämmelserna i detta direktiv, dock bör dessa bestämmelser vara underkastade en gemenskapsprocedur.

En sådan procedur kan helt enkelt bestå av information till kommissionen och medlemsstaterna, när det gäller att behålla sådana nationella bestämmelser som är utfärdade före detta direktiv, men måste utgöras av ett gemenskapsbeslut, när en medlemsstat önskar införa ny lagstiftning.

Bestämmelser måste också skapas för gemenskapens lagstiftare att, i undantagsfall, avvika från vissa förpliktelser som har fastställts generellt.

Reglerna för märkning bör också förbjuda användning av information som skulle kunna vilseleda köparen eller som tillskriver livsmedel hälsobringande egenskaper; detta förbud bör för att vara verksamt gälla också presentation av och reklam för livsmedel.

Medlemsstaterna bör behålla rätten att, beroende på lokala förhållanden och omständigheter, fastställa regler för märkning av livsmedel som säljs i lös vikt; informationen bör i sådana fall likväl göras tillgänglig för konsumenten.

För att förenkla och påskynda förfarandet bör kommissionen anförtros uppgiften att besluta om verkställighetsåtgärder av teknisk natur.

För alla de fall då rådet ger kommissionen befogenhet att besluta om genomförande av regler om livsmedel, bör det föreskrivas ett förfarande som gör det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att nära samarbeta inom Ständiga livsmedelskommittén, som bildats genom beslut 69/414/EEG(4).

Livsmedel på Grönland framställs och marknadsförs under förhållanden som i grunden skiljer sig från dem som råder i andra delar av gemenskapen på grund av öns allmänna situation och särskilt på grund av näringslivets struktur, öns låga befolkningstal, stora yta och speciella geografiska belägenhet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Detta direktiv gäller märkning av livsmedel som i oförändrat tillstånd är avsedda att tillhandahållas konsumenter samt vissa aspekter på presentation av och reklam för sådana livsmedel.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av de gemenskapsbestämmelser som kan komma att antas på detta område, skall detta direktiv gälla även för livsmedel som är avsedda för restauranger, sjukhus, personalrestauranger och andra liknande storkök i den mån medlemsstaterna bestämmer det.

3. I detta direktiv avses med

a) märkning: varje ord, detalj, varumärke, märkesnamn, illustration eller symbol i samband med livsmedel anbringas på förpackning, dokument, meddelande, etikett, ring eller hylsa som medföljer eller avser sådant livsmedel,

b) färdigförpackat livsmedel: varje enskild vara som i oförändrat skick är avsedd att tillhandahållas konsumenter och som består av ett livsmedel och den förpackning i vilket det placerades innan det erbjöds till försäljning, oavsett om förpackningen omsluter livsmedlet helt eller endast delvis, men förutsatt att förpackningen omsluter livsmedlet på sådant sätt att innehållet inte kan ändras utan att förpackningen öppnas eller ändras.

Artikel 2

1. Märkningen och dess närmare utformning får inte

a) vara sådan att den på ett avgörande sätt skulle kunna vilseleda köparen, i synnerhet

i) om vad som är utmärkande för livsmedlet, särskilt dess slag, identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprung eller härkomst, framställnings- eller produktionsmetod,

ii) genom att tillskriva livsmedlet verkningar eller egenskaper som det inte har,

iii) genom att antyda att livsmedlet har speciella egenskaper, då i själva verket alla liknande livsmedel har sådana egenskaper,

b) såvida något annat inte följer av bestämmelser för specialdestinerade livsmedel, tillskriva livsmedel egenskaper som förebygger, behandlar eller botar någon sjukdom hos människor eller antyda sådana egenskaper; gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser får avvika från denna regel i fråga om naturliga mineralvatten.

Det förfarande som fastställs i artikel 16 skall gälla för varje sådan nationell bestämmelse.

2. Rådet skall på det sätt som anges i artikel 100 i fördraget, upprätta en icke uttömmande förteckning över sådana påståenden som avses i punkt 1 och vilkas användning i alla händelser måste förbjudas eller begränsas.

3. De förbud och begränsningar som avses i punkt 1 och 2 skall gälla också

a) presentationen av livsmedel, särskilt med avseende på deras form, utseende eller förpackning, de förpackningsmaterial som används och det sätt på vilket livsmedlen arrangeras samt den miljö i vilken de exponeras,

b) reklam.

Artikel 3

1. Om något annat inte följer av artikel 4 14, är endast följande uppgifter obligatoriska vid märkning av livsmedel:

1) Det namn under vilket varan säljs.

2) Ingrediensförteckning.

3) Nettokvantitet i fråga om färdigförpackade livsmedel.

4) Datum för minsta hållbarhetstid.

5) Speciella förvarings- eller användningsanvisningar.

6) Förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt adress eller uppgift om säljare som är etablerad inom gemenskapen.

Medlemsstaterna skall dock ha rätt att i fråga om smör som framställts inom deras territorium, kräva uppgift endast om tillverkaren, förpackaren eller säljaren.

Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 22, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt detta stycke.

7) Uppgift om den plats där livsmedlet är producerat eller varifrån det kommer i fall då underlåtenhet att lämna sådana uppgifter kan vilseleda konsumenten på ett avgörande sätt i fråga om livsmedlets rätta ursprung eller härkomst.

8) Bruksanvisning, om det utan en sådan skulle vara omöjligt att använda livsmedlet på rätt sätt.

2. Utan hinder av föregående stycke får medlemsstaterna behålla nationella bestämmelser som föreskriver att tillverkaren eller förpackaren skall anges, såvitt avser deras nationella livsmedelsproduktion.

3. Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka tillämpningen av mer precisa eller långtgående bestämmelser om mått och vikt.

Artikel 4

1. Gemenskapsbestämmelser som gäller endast för vissa livsmedel och inte livsmedel i allmänhet får i särskilda fall avvika från de krav som fastställts i artikel 3.1 punkt 2 och 4, under förutsättning att detta inte leder till att köparen blir bristfälligt informerad.

2. Gemenskapsbestämmelser som gäller endast för vissa livsmedel och inte livsmedel i allmänhet får innehålla föreskrifter om att andra uppgifter än de som anges i artikel 3 skall framgå av märkningen.

Om gemenskapsbestämmelser saknas, får medlemsstaterna i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 16 meddela föreskrifter om sådana märkningsuppgifter.

Artikel 5

1. Det namn under vilket ett livsmedel säljs skall vara det namn som förbehållits livsmedlet i lag eller andra författningar som gäller för livsmedlet eller, om något sådant namn inte finns, det namn som är vedertaget i den medlemsstat där varan säljs till konsumenter, eller en beskrivning av livsmedlet och om det behövs av dess användning, som är tillräckligt klargörande för att informera köparen om livsmedlets verkliga art och som gör det möjligt för köparen att skilja livsmedlet från andra livsmedel som det skulle kunna förväxlas med.

2. Inget varumärke, märkesnamn eller fantasinamn får användas i stället för det namn under vilket varan säljs.

3. Det namn under vilket varan säljs skall omfatta eller åtföljas av uppgifter om livsmedlets fysiska tillstånd eller den särskilda behandling som livsmedlet fått (t.ex. pulvrisering, frystorkning, djupfrysning, koncentrering, rökning) i samtliga fall då avsaknaden av sådan information skulle kunna skapa förvirring hos köparen.

Artikel 6

1. Ingredienser skall anges i enlighet med denna artikel och bilagorna.

2. Ingredienser behöver inte anges beträffande

a) - färsk frukt och färska grönsaker, inklusive potatis, som inte skalats, delats i bitar eller behandlats på liknande sätt,

- kolsyrat vatten, om det framgår att vattnet har kolsyrats,

- mikrobiellt framställd ättika som utvunnits ur en enda basprodukt och som inte tillsatts någon annan ingrediens,

b) - ost,

- smör,

- kulturmjölk och syrad grädde,

förutsatt att ingen ingrediens har tillsatts utom mjölkprodukter, enzymer och kulturer av mikroorganismer som är nödvändiga för framställningen, eller det salt som behövs för framställning av annan ost än färskost och smältost,

c) varor som består av en enda ingrediens.

3. I fråga om drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol skall rådet på förslag av kommis sionen inom fyra år från anmälan av detta direktiv, bestämma reglerna för hur ingredienser och eventuellt alkoholhalten skall anges.

4. a) Med ingrediens menas varje ämne, inklusive tillsatser, som använts i tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel och som finns kvar i den färdiga produkten, om än i annan form.

b) Om en ingrediens i ett livsmedel består av flera ingredienser, skall dessa anses som ingredienser i det aktuella livsmedlet.

c) Som ingredienser anses inte

i) beståndsdelarna av en ingrediens som under framställningsprocessen tillfälligt avskiljts men senare åter tillförts livsmedlet i proportioner som inte överskrider de ursprungliga,

ii) - tillsatser

- vilkas förekomst i ett visst livsmedel uteslutande beror på att de ingått i en eller flera ingredienser i det aktuella livsmedlet, förutsatt att tillsatserna inte har någon teknisk funktion i den färdiga varan,

- som används som processhjälpmedel,

- ämnen som används i de mängder som är absolut nödvändiga som lösningsmedel för tillsatser eller aromämnen.

d) Enligt det förfarande som fastställs i artikel 17 kan det i vissa fall avgöras huruvida villkoren i c ii är uppfyllda.

5. a) Ingrediensförteckningen skall omfatta samtliga ingredienser i livsmedlet i fallande storleksordning efter den vikt som ingrediensen hade vid framställningstidpunkten. Den skall föregås av en lämplig rubrik som innehåller ordet "ingredienser".

Undantag:

- Tillsatt vatten och flyktiga ämnen skall anges i storleksordning efter vikt i den färdiga varan; den mängd vatten som tillsatts som ingrediens i ett livsmedel skall beräknas genom att den färdiga varans totala mängd minskas med den totala mängden av övriga använda ingredienser. Denna mängd behöver inte beaktas om den inte överstiger 5 % av den färdiga varans vikt.

- Ingredienser som använts i koncentrerad eller torkad form och som under framställningen rekonstitueras får anges i storleksordning efter den vikt som ingredienserna hade innan de koncentrerades eller torkades.

- Ingredienserna i koncentrerade eller torkade livsmedel som är avsedda att rekonstitueras genom tillsats av vatten får anges efter proportion i den rekonstituerade varan, förutsatt att ingrediensförteckningen åtföljs av uttrycket "ingredienser i den rekonstituerade varan" eller "ingredienser i den konsumtionsfärdiga varan" eller liknande uttryck.

- Ingredienserna i frukt eller grönsaksblandningar, i vilka ingen särskild frukt eller grönsak påtagligt dominerar med hänsyn till vikt får anges i annan ordning, förutsatt att denna ingrediensförteckning åtföljs av uttrycket "i varierande proportion" eller liknande uttryck.

- Ingredienserna i krydd- eller örtblandningar, i vilka ingen krydda eller ört påtagligt dominerar med hänsyn till vikt får anges i annan ordning, förutsatt att ingrediensförteckningen följs av uttrycket "i varierande proportion" eller liknande uttryck.

b) Ingredienser skall vid behov anges med sina särskilda beteckningar i enlighet med de regler som fastställts i artikel 5.

Undantag:

- Ingredienser som tillhör någon av de i bilaga 1 uppräknade kategorierna och är beståndsdelar i ett annat livsmedel, behöver anges endast med namnet på denna kategori.

- Ingredienser som tillhör någon av de i bilaga 2 uppräknade kategorierna, skall anges med namnet på denna kategori åtföljt av deras särskilda beteckning eller E-nummer; om en ingrediens tillhör mer än en av kategorierna, skall den kategori anges som är lämpligast med hänsyn till ingrediensens huvudsakliga funktion i det aktuella livsmedlet; ändringar av denna bilaga som grundas på framsteg när det gäller vetenskapligt och ekniskt kunnande skall antas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 17.

- Aromämnen skall beskrivas enligt tillämpliga nationella bestämmelser tills gemenskapsbestämmelserna träder i kraft.

- Gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser som gäller vissa livsmedel, får också innehålla föreskrifter som tillåter kategorier utöver dem som anges i bilaga 1. Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 22, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt denna strecksats.

6. Gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser, får fastställa att det namn, som ett visst livsmedel säljs under, skall åtföljas av uppgift om en eller flera särskilda ingredienser.

Det förfarande som fastställs i artikel 16 skall tillämpas på varje sådan nationell bestämmelse.

7. I det fall som avses i punkt 4 b får en sammansatt ingrediens uttryckt i total vikt ingå i ingrediensförteckningen under sin egen beteckning, om denna fastställts enligt lag eller sedvana, förutsatt att den omedelbart följs av en uppräkning av de ingredienser som ingår i den sammansatta ingrediensen.

En sådan förteckning skall dock inte vara obligatorisk i följande fall:

- Om den sammansatta ingrediensen utgör mindre än 25 % av den färdiga varan. Detta undantag skall dock inte gälla i fråga om tillsatser som faller under bestämmelserna i punkt 4 c.

- Om den sammansatta ingrediensen är ett livsmedel för vilket någon ingrediensförteckning inte krävs enligt gemenskapsregler.

8. Utan hinder av punkt 5 a behöver innehållet av vatten inte anges särskilt

a) om vattnet används under framställningsprocessen enbart för att rekonstituera en ingrediens som använts i koncentrerad eller torkad form,

b) om detta utgör en lag som normalt inte konsumeras.

Artikel 7

1. Om ett livsmedels märkning framhäver förekomsten eller den ringa förekomsten av en eller flera ingredienser, som är av väsentlig betydelse för livsmedlets särskilda egenskaper, eller om det namn under vilket livsmedlet säljs har samma verkan, skall den minsta respektive största mängd som dessa ingredienser utgjorde vid framställningen anges i procent.

Denna information skall lämnas antingen omedelbart intill det namn under vilket livsmedlet säljs eller i ingrediensförteckningen i anslutning till ingrediensen i fråga.

I enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 17 kan det bestämmas att procenttalet för vissa ingredienser enligt detta stycke skall anges i absoluta tal.

2. Punkt 1 gäller inte

a) vid märkning som är avsedd att karakterisera ett livsmedel enligt artikel 5.1 eller som krävs enligt gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, enligt nationella bestämmelser för vissa livsmedel,

b) ingredienser som används i små kvantiteter enbart som aromämnen.

3. Gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser får för vissa livsmedel, liksom i det fall som avses i punkt 2 a, innehålla föreskrifter om att kvantiteter av vissa ingredienser måste anges antingen i absoluta tal eller i procent och att, vid behov, uppgift skall lämnas om varje ändring i dessa ingrediensers kvantitet.

Det förfarande som fastställs i artikel 16 skall tillämpas på varje sådan nationell bestämmelse.

Artikel 8

1. Nettoinnehållet i färdigförpackade livsmedel skall anges

- i volymenheter i fråga om vätskor,

- i viktenheter i fråga om andra varor,

varvid liter, centiliter, milliliter, kilogram eller gram skall användas allt efter omständigheterna.

Gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser, som gäller för vissa livsmedel, får avvika från denna regel.

Det förfarande som fastställs i artikel 16 skall tillämpas på varje sådan nationell bestämmelse.

2. a) Om gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser innehåller föreskrifter om att ett innehåll skall anges på ett visst sätt (t.ex. nominell kvantitet, minimikvantitet, genomsnittskvantitet) skall denna kvantitet anses som nettoinnehåll enligt detta direktiv.

Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 22, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt denna punkt.

b) Gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser får för vissa livsmedel, som delas in i kategorier efter mängd, innehålla föreskrifter om att mängd skall anges på annat sätt.

Det förfarande som fastställs i artikel 16 skall tillämpas på varje sådan nationell bestämmelse.

c) Om en färdigförpackad vara består av två eller flera separata färdigförpackningar som innehåller samma mängd av samma vara, skall nettoinnehållet anges genom uppgift om nettoinnehållet för varje separat förpackning och det totala antalet sådana förpackningar. Dessa uppgifter är dock inte obligatoriska, om det totala antalet separata förpackningar är klart synligt och lätt kan räknas utifrån, och om minst en uppgift om nettoinnehållet i varje enskild förpackning är klart synlig från utsidan.

d) Om en färdigförpackad vara består av två eller flera separata förpackningar, som vid försäljning inte betraktas som enheter, skall nettoinnehållet anges genom uppgift om det totala nettoinnehållet och det totala antalet separata förpackningar. När det gäller vissa livsmedel behöver gemenskapsbestämmelser, eller om sådana saknas, nationella bestämmelser inte innehålla föreskrifter om att det totala antalet separata förpackningar skall anges.

Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 22 skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt denna punkt.

3. När det gäller livsmedel som normalt säljs styckevis behöver medlemsstaterna inte kräva uppgift om nettoinnehållet under förutsättning att antalet artiklar är klart synliga och lätt kan räknas utifrån eller, om detta inte är möjligt, framgår av märkningen.

Utan att det påverkar den anmälningskyldighet som föreskrivs i artikel 22, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt detta stycke.

4. Om ett livsmedel i fast form ligger i en lag, skall även livsmedlets avrunna vikt anges i märkningen.

I detta stycke avses med en lag följande varor, eventuellt i blandningar, förutsatt att vätskan bara är ett komplement till den aktuella beredningens viktiga beståndsdelar och således inte en för köpet avgörande faktor: vatten, saltvatten, saltlake, ättika, sockerlag samt, i fråga om konserverad frukt eller grönsaker, frukt- eller grönsaksjuice.

Metoder för att kontrollera avrunnen vikt skall bestämmas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 17.

5. Det skall inte vara obligatoriskt att ange nettoinnehållet för livsmedel

a) som minskar avsevärt i volym eller vikt och som säljs styckevis eller vägs i köparens närvaro,

b) vars nettoinnehåll är mindre än 5 g eller 5 ml; dock skall denna bestämmelse inte gälla för kryddor och örter.

Gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser som gäller för vissa livsmedel får i undantagsfall fastställa gränsvärden som är högre än 5 g eller 5 ml, under förutsättning att detta inte leder till att köparen får bristfällig information.

Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 22, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt detta stycke.

6. Till utgången av den övergångsperiod, under vilken det är tillåtet att använda måttenheter enligt brittisk standard enligt kapitel D i bilagan till direktiv 71/354/EEG av den 18 oktober 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om måttenheter(5), senast ändrad genom direktiv 76/770/EEG(6), får Irland och Storbritannien tillåta att mängden uttrycks enbart i brittiska standardmått på basis av följande omräkningstal:

- 1 ml = 0,0352 fluid ounces.

- 1 l = 1,760 pints eller 0,220 gallons.

- 1 g = 0,0353 ounces (avoirdupois).

- 1 kg = 2,205 pounds.

Artikel 9

1. Datum för minsta hållbarhetstid för ett livsmedel skall vara den dag fram till vilket livsmedlet vid rätt förvaring har kvar sina särskilda egenskaper.

Det skall anges i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

2. Datumet skall föregås av orden

- "Bäst före ..." när datumet omfattar uppgift om dagen,

- "Bäst före utgången av ..." i övriga fall.

I fråga om vissa livsmedel som från bakteriologisk synpunkt är lättfördärvliga, får dock medlemsstater föreskriva att uttrycket "används före: ..." skall anges. Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 22, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt detta stycke.

Före utgången av en period på sex år från dagen för anmälan av detta direktiv, skall rådet på förslag av kommissionen besluta om den gemensamma ordning som skall gälla för datummärkning av sådana lättfördärvliga livsmedel som avses i andra stycket.

3. De ord som anges i punkt 2 skall följas av

- antingen själva datumet, eller

- en hänvisning till var på märkningen datumet finns angivet.

Om det behövs, skall dessa uppgifter följas av de förvaringsanvisningar som man måste rätta sig efter för att varan skall hålla sig under den angivna perioden.

4. Datumet skall bestå av dag, månad och år i okodad kronologisk form.

Dock är det i fråga om livsmedel

- med kortare hållbarhetstid än tre månader tillräckligt att ange dag och månad,

- med längre hållbarhetstid än tre månader men kortare än 18 månader tillräckligt att ange månad och år,

- med längre hållbarhetstid än 18 månader tillräckligt att ange året.

Sättet för att ange datum kan regleras närmare i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 17.

5. På sitt eget territorium får medlemsstaterna tillåta att perioden för minsta hållbarhetstid anges på annat sätt än som datum för minsta hållbarhetstid.

Utan att det påverkar den anmälningskyldighet som föreskrivs i artikel 22, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt detta stycke.

6. Om inte annat följer av de gemenskapsbestämmelser som är tillämpliga på följande varor, skall uppgift om datum för minsta hållbarhetstid inte krävas för:

- Färsk frukt och färska grönsaker, inklusive potatis, som inte skalats, delats i bitar eller behandlats på liknande sätt.

- Viner, starkviner, mousserande viner, kryddade starkviner, fruktviner och mousserande fruktviner.

- Drycker som innehåller minst 10 volymprocent alkohol.

- Bageri- eller konditorivaror som med hänsyn till sitt innehåll normalt konsumeras inom 24 timmar efter tillverkningen.

- Ättika.

- Koksalt.

- Socker i fast form.

- Konfektyrvaror som består av smaksatt och/eller färgat socker.

Artikel 10

1. Bruksanvisningen till ett livsmedel skall vara utformad så att livsmedlet kan användas på ett ändamålsenligt sätt.

2. Gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser får i fråga om vissa livsmedel närmare ange hur bruksanvisningarna bör vara utformade.

Det förfarande som fastställs i artikel 16 skall tillämpas på sådana nationella bestämmelser.

Artikel 11

1. a) I fråga om färdigförpackade livsmedel skall de uppgifter som anges i artikel 3 och artikel 4.2 finnas på färdigförpackningen eller på en etikett som är fästad vid denna.

b) Utan hinder av punkt a och utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapsbestämmelser om nominella mängder, får medlemsstaterna tillåta att samtliga eller en del av de i artikel 3 och artikel 4.2 angivna uppgifterna anges endast på de relevanta handelsdokumenten i de fall livsmedlen är färdigförpackade och förs ut på marknaden i ett tidigare handelsled än i detaljhandelsledet.

Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 22, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt denna punkt.

Rådet skall på förslag av kommissionen fastställa de bestämmelser som senare skall gälla på detta område senast nio år efter anmälan av detta direktiv.

2. Dessa uppgifter skall vara lätta att förstå och markeras på väl synlig plats på sådant sätt att de är lätta att se, klart läsbara och outplånliga.

De skall inte på något sätt döljas, skymmas eller avbrytas av annan text eller av någon illustration.

3. a) De uppgifter som räknas upp i artikel 3.1 punkt 1, 3 och 4 skall förekomma i samma synfält.

Detta krav får utvidgas till att omfatta även de uppgifter som avses i artikel 4.2.

b) Detta krav skall dock inte gälla under 10 år från anmälan av detta direktiv i fråga om returglas på vilka en av de i punkt a uppräknade uppgifterna markerats på ett outplånligt sätt.

4. Medlemsstater får

a) tillåta att endast de uppgifter som räknas upp i artikel 3.1, punkt 1, 3 och 4, anges på förpackningar eller kärl med en största yta mindre än 10 cm2,

b) kräva att endast några av de uppgifter som räknas upp i artikel 3 anges när det gäller mjölk eller mjölkprodukter i returglas; i detta fall får de också tillåta undantag från punkt 3 a.

Utan att det påverkar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 22, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits enligt detta stycke.

Artikel 12

För livsmedel som saluhålls till konsumenter utan att vara färdigförpackade, eller för livsmedel som förpackas på försäljningsstället på konsumentens begäran eller är färdigförpackade för direkt försäljning, skall medlemsstaterna anta närmare bestämmelser för hur de uppgifter som omfattas av artikel 3 och artikel 4.2 skall anges.

De får besluta att samtliga eller en del av dessa uppgifter inte behöver lämnas, förutsatt att konsumenten ändå får tillfredsställande information.

Artikel 13

Detta direktiv skall inte inverka på bestämmelser i nationell lagstiftning, vilka i avsaknad av gemenskapsbestämmelser innebär mindre stränga krav för märkning av livsmedel som presenteras i presentförpackningar som statyetter eller souvenirer.

Artikel 14

I fråga om reglerna för hur uppgifterna i artikel 3 och 4.2 skall anges, skall medlemsstaterna inte fastställa krav som är mer detaljerade än de som framgår av artikel 3 11.

Medlemsstaterna skall dock se till att försäljningen av livsmedel inom deras egna territorier förbjuds, om uppgifterna i artikel 3 och 4.2 inte är angivna på ett språk som köpare har lätt att förstå, såvida inte andra åtgärder har vidtagits för att säkerställa att köparen är informerad. Denna bestämmelse skall inte hindra att sådana uppgifter anges på flera språk.

Artikel 15

1. Medlemsstater får inte förbjuda handel med livsmedel som följer reglerna i detta direktiv genom att tillämpa nationella icke harmoniserade bestämmelser för märkning och presentation av vissa livsmedel eller av livsmedel i allmänhet.

2. Punkt 1 gäller inte nationella icke harmoniserade bestämmelser som motiveras av att man vill

- skydda människors hälsa,

- förebygga oredlighet, såvida inte sådana bestämmelser kan befaras hindra tillämpningen av de definitioner och regler som fastställts genom detta direktiv,

- skydda industriella och kommersiella äganderätter, uppgifter om ursprung och registrerade ursprungsbeteckningar samt att förebygga illojal konkurrens.

Artikel 16

När det hänvisas till denna artikel skall följande förfarande användas:

1) Om en medlemsstat behåller nationella bestämmelser, skall den underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta inom två år efter anmälan av detta direktiv.

2) Om en medlemsstat skulle bedöma det som nödvändigt att anta ny lagstiftning, skall den anmäla de planerade åtgärderna och skälen för dessa till kommissionen och de andra medlemsstaterna. Kommissionen skall samråda med medlemsstaterna inom Ständiga livsmedelskommittén, om den anser att sådant samråd behövs eller om någon medlemsstat begär det.

Medlemsstaterna får vidta åtgärderna tidigast tre månader efter anmälan och under förutsättning att kommissionen inte motsatt sig det.

Om så skulle vara fallet, skall kommissionen före utgången av denna period, inleda det förfarande som fastställs i artikel 17 för att avgöra huruvida de planerade åtgärderna kan genomföras, om det är nödvändigt med lämpliga ändringar.

Artikel 17

1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden hänskjuta ärendet till Ständiga livsmedelskommittén, nedan kallad "kommittén", antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med en majoritet av 41 röster, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det har tillstyrkts av kommittén.

b) Om förslaget inte har tillstyrkts av kommittén eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

c) Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 18

Artikel 17 skall tillämpas i 18 månader från den dag då ärendet först hänsköts till kommittén i enlighet med artikel 17.

Artikel 19

Om det visar sig nödvändigt att vidta tillfälliga åtgärder för att underlätta tillämpningen av detta direktiv, skall de antas i enlighet med det förfarande som fastställts i artikel 17.

Artikel 20

Detta direktiv skall inte inverka på sådana gemenskapsbestämmelser om märkning och presentation av vissa livsmedel som redan antagits när detta direktiv anmäldes.

Varje ändring som är nödvändig för att harmonisera sådana bestämmelser med de regler som fastställts i detta direktiv skall beslutas i enlighet med det förfarande som är tillämpligt för varje sådan bestämmelse.

Artikel 21

Detta direktiv skall inte gälla varor avsedda för export utanför gemenskapen.

Artikel 22

1. Medlemsstaterna skall göra sådana ändringar i sin lagstiftning som kan vara nödvändiga för att följa detta direktiv och skall genast underrätta kommissionen om detta; den sålunda ändrade lagstiftningen skall tillämpas på sådant sätt att den

- tillåter handel med de varor som följer bestämmelserna i detta direktiv senast två år efter direktivets anmälan,

- förbjuder handel med de varor som inte följer bestämmelserna i detta direktiv fyra år efter direktivets anmälan.

2. Medlemsstaterna får dock

a) förkorta den period som anges i punkt 1 andra strecksatsen i fråga om vissa livsmedel,

b) förlänga den period som anges i punkt 1 andra strecksatsen i fråga om vissa livsmedel med lång hållbarhet,

c) utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.1 b första strecksatsen förlänga den period som anges i punkt 1 andra strecksatsen ovan till sex år i fråga om livsmedel med längre hållbarhet än 12 månader, när det gäller skyldigheten att ange datum för minsta hållbarhet.

3. I det fall som avses

a) i punkt 2 a skall det förfarande som fastställts i artikel 16.2 gälla varje nationell bestämmelse,

b) i punkt 2 b och c skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits i enlighet med de nämnda punkterna.

4. Medlemsstaterna skall också se till att kommissionen får del av texten till alla väsentliga bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 23

1. Medlemsstaterna får trots artikel 22.1 andra strecksatsen underlåta att göra de bestämmelser obligatoriska som gäller följande frågor:

a) Det sätt som fastställts i artikel 6.5 b andra strecksatsen att ange de ingredienser som tillhör någon av de kategorier som räknas upp i bilaga 2 med deras särskilda namn eller E-nummer.

b) Det sätt som fastställts i artikel 9 för att ange datum för minsta hållbarhetstid i fråga om

- livsmedel vars minsta hållbarhetstid är längre än 18 månader,

- djupfrysta livsmedel,

- glass,

- tuggummi och liknande produkter,

- fermenterad ost avsedd att helt eller delvis mogna i färdigförpackning.

c) Den information som fastställs i bilaga 1 för att komplettera beteckningen "olja" eller "fett".

2. Utan att det påverkar de underrättelser som skall lämnas enligt artikel 22, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om varje åtgärd som vidtagits i enlighet med punkt 1.

3. Efter en period av fem år räknat från anmälan av detta direktiv, skall rådet i enlighet med det förfarande som fastställts i artikel 100 i fördraget besluta om de gemensamma regler som skall gälla i fall som avses i punkt 1.

Artikel 24

Detta direktiv skall gälla också för Frankrikes utomeuropeiska departement.

Artikel 25

Detta direktiv skall inte gälla livsmedel som släpps ut på marknaden på Grönland och är avsedda för lokal konsumtion.

Artikel 26

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 18 december 1978.

På rådets vägnar

J. ERTL

Ordförande

(1) EGT nr C 91, 22.4.1976, s. 3.

(2) EGT nr C 178, 2.8.1976, s. 52.

(3) EGT nr C 285, 2.12.1976, s. 3.

(4) EGT nr L 291, 29.11.1969, s. 9.

(5) EGT nr L 243, 29.10.1971, s. 29.

(6) EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 204.

BILAGA 1

Kategorier av ingredienser som får anges efter kategori i stället för med det särskilda namnet

>Plats för tabell>

BILAGA 2

Kategorier av ingredienser som skall anges med namnet på den kategori som de tillhör, åtföljt av deras särskilda namn eller E-nummer

Färg

Konserveringsmedel

Antioxidationsmedel

Emulgeringsmedel

Förtjockningsmedel

Geleringsmedel

Stabiliseringsmedel

Smakförstärkare

Syra

Surhetsreglerande medel

Klumpförebyggande medel

Modifierad stärkelse(1)

Sötningsmedel

Bakpulver och ämnen med liknande funktion

Skumdämpningsmedel

Glaseringsmedel

Emulgeringssalter(2)

Mjölberikningsmedel

(1) Uppgift om särskilt namn eller E-nummer krävs inte.

(2) Endast för smältost och smältostprodukter.