Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 158 , 23/06/1990 s. 0056 - 0058

Finsk specialutgåva Område 15 Volym 9 s. 0233

Svensk specialutgåva Område 15 Volym 9 s. 0233



RÅDETS DIREKTIV av den 7 juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation (90/313/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 130s i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

I de principer och målsättningar som slagits fast genom de Europeiska gemenskapernas åtgärdsprogram för miljön år 1973(4), 1977(5) och 1983(6), och framför allt i åtgärdsprogrammet år 1987(7), betonas särskilt att det behövs åtgärder för att "förbättra allmänhetens tillgång till sådan information som finns hos miljömyndigheterna".

Europeiska gemenskapernas råd och företrädarna för medlemsstaternas regeringar har vid ett möte i rådet antagit en resolution av den 19 oktober 1987 om att fullfölja och genomföra en miljöpolitik för Europeiska gemenskapen och ett åtgärdsprogram för miljön (1987 1992)(8), i vilken det slås fast att det är viktigt att, i enlighet med gemenskapens och medlemsstaternas respektive ansvar, koncentrera gemenskapens verksamhet till vissa prioriterade områden, däribland en bättre tillgång till miljöinformation.

I sitt yttrande över Europeiska gemenskapernas fjärde åtgärdsprogram för miljön(9) har Europaparlamentet betonat att "tillgång till information för var och en skall möjliggöras genom ett särskilt gemenskapsprogram".

Tillgång till sådan miljöinformation som finns hos offentliga myndigheter kommer att förbättra miljöskyddet.

Olikheter i medlemsstaternas lagar om tillgång till sådan miljöinformation som finns hos offentliga myndigheter kan skapa skillnader inom gemenskapen i fråga om tillgången till information eller villkoren för konkurrens.

Det är nödvändigt att garantera att varje fysisk eller juridisk person inom gemenskapen har rätt att ta del av de uppgifter om miljön som finns hos offentliga myndigheter, i skriftlig form, bild- eller ljudform eller i databaser, och som rör tillståndet i miljön, verksamheter eller åtgärder som skadar eller kan skada miljön samt verksamheter eller åtgärder i syfte att skydda miljön.

I vissa särskilda och klart definierade fall kan det vara berättigat att avslå en begäran att få tillgång till uppgifter om miljön.

En sådan vägran från en offentlig myndighet att lämna ut uppgifter skall motiveras.

Sökanden skall kunna överklaga myndighetens beslut.

Tillgången skall också säkerställas till de uppgifter om miljön som finns hos organ som har ett offentligt ansvar för miljön och som kontrolleras av offentliga myndigheter.

Som en del i en övergripande strategi för spridning av uppgifter om miljön skall allmän information om miljöns tillstånd aktivt spridas till allmänheten.

Genomförandet av detta direktiv bör ses över med hänsyn till de erfarenheter som erhålls.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syftet med detta direktiv är att säkerställa rätten att ta del av och sprida de uppgifter om miljön som finns hos offentliga myndigheter och bestämma de grundläggande förutsättningar och villkor som skall vara uppfyllda för att sådana uppgifter skall lämnas ut.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

a) uppgifter om miljön: alla uppgifter som är tillgängliga i skriftlig form, i bild- eller ljudform eller i databaser och som rör tillståndet för vatten, luft, mark, fauna, flora eller naturområden och verksamheter (inkl. sådana som ger upphov till störningar i form av exempelvis buller) eller åtgärder som skadar eller kan skada dessa, samt verksamheter eller åtgärder avsedda att skydda dessa, inkl. administrativa åtgärder och miljövårdsprogram,

b) offentliga myndigheter: varje offentlig förvaltning på nationell, regional eller lokal nivå som ansvarar för och innehar uppgifter om miljön, med undantag för organ med dömande eller lagstiftande befogenheter.

Artikel 3

1. Med undantag för de fall som avses i denna artikel skall medlemsstaterna säkerställa att offentliga myndigheter åläggs att lämna ut uppgifter om miljön till varje fysisk eller juridisk person på dennes begäran och utan att kräva att skälen för begäran anges.

Medlemsstaterna skall utforma de förfaranden som i praktiken skall tillämpas när uppgifterna lämnas ut.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att en begäran om sådana uppgifter skall avslås, om uppgifterna avser

- offentliga myndigheters verksamhet, förhållandet till andra stater och det nationella försvaret i den mån sekretess gäller för uppgifterna,

- den allmänna säkerheten,

- ärenden som prövas eller har prövats i domstol eller är under utredning (inkl. disciplinära förfaranden), eller som är föremål för förundersökning,

- affärshemligheter, inklusive immateriella tillgångar,

- data och dokument om enskildas personliga förhållanden och som är underkastade sekretess,

- material som erhållits från en tredje part och som denne inte har varit skyldig att tillhandahålla,

- material vars offentliggörande kan medföra risk för skador på den miljö som materialet berör.

Uppgifter hos offentliga myndigheter skall lämnas ut till viss del, om det är möjligt att skilja ut de uppgifter som angår de intressen som angetts ovan.

3. En begäran om uppgifter får avslås i fråga om utlämnande av handlingar, data eller interna meddelanden som fortfarande är under arbete, eller om begäran uppenbarligen är orimlig eller formulerad på ett alltför allmänt sätt.

4. En offentlig myndighet skall utan dröjsmål och senast inom två månader besvara en begäran om uppgifter. Skälen till att en begäran om uppgifter avslås skall anges.

Artikel 4

Den som anser att hans begäran om uppgifter har avslagits eller lämnats utan avseende utan rimlig orsak, eller anser sig ha fått ett otillfredsställande svar från en offentligt myndighet, skall kunna begära att få saken prövad hos domstol eller i administrativ ordning i enlighet med det rättssystem som tillämpas i medlemsstaten.

Artikel 5

Medlemsstaterna får ta ut avgifter för att tillhandahålla uppgifter, men sådana avgifter får inte överstiga en skälig kostnad.

Artikel 6

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som erfordras för att säkerställa att de uppgifter om miljön som finns hos sådana organ som har offentligt ansvar för miljön och som kontrolleras av offentliga myndigheter görs tillgängliga på de villkor som anges i artiklarna 3, 4 och 5, antingen genom den ansvariga offentliga myndigheten eller direkt genom organet.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som erfordras för att tillhandahålla allmän information till allmänheten om tillståndet i miljön, exempelvis genom beskrivande rapporter som ges ut periodiskt.

Artikel 8

Fyra år efter den dag som avses i artikel 9.1 skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om de erfarenheter som vunnits. Dessa uppgifter skall kommissionen sedan lägga till grund för en rapport till Europaparlamentet och rådet, tillsammans med eventuella förslag till ändringar som kommissionen anser lämpliga.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna skall senast den 31 december 1992 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 10

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 7 juni 1990.

På rådets vägnar

P. FLYNN

Ordförande

(1) EGT nr C 335, 30.12.1988, s. 5.

(2) EGT nr C 120, 16.5.1989, s. 231.

(3) EGT nr C 139, 5.6.1989, s. 47.

(4) EGT nr C 112, 20.12.1973, s. 1.

(5) EGT nr C 139, 13.6.1977, s. 1.

(6) EGT nr C 46, 17.2.1983, s. 1.

(7) EGT nr C 70, 18.3.1987, s. 3.

(8) EGT nr C 289, 29.10.1987, s. 3.

(9) EGT nr C 156, 15.6.1987, s. 138.