Förordning (2000:415) om statlig ersättning till kommuner och landsting för kostnader för vissa utlänningar med tidsbegränsade uppehållstillstånd
Denna förordning har enligt F (2006:97) upphört att gälla den 31 mars 2006.
1 §
Denna förordning innehåller bestämmelser om statlig ersättning till kommuner och landsting för kostnader som anges i 2–4 §§ som kommunerna och landstingen haft för medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien som kommer från provinsen Kosovo och som beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529). Ersättning får inte ges för en utlänning när han eller hon omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
2 §
Ersättning får ges för insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453) av motsvarande karaktär som anges i 13–19 §§ lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., för sådant stöd och hjälp i boendet som avses i förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingsmottagande m.m., för sådan vård i annat hem än barnets eget som avses i 29 § förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. samt för tolkersättning. Ersättning för bostad lämnas högst enligt de grunder som anges i 16 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl., om det inte finns särskilda skäl att bestämma högre ersättning.
SFS 2001:949
3 §
Ersättning får ges för sådan undervisning som avses i 28 a § förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. med motsvarande belopp som där sägs, samt för undervisning som ges med stöd av 11 kap. 7 § gymnasieförordningen (1992:394).
4 §
5 §
Landsting och kommuner är skyldiga att lämna Migrationsverket de uppgifter som krävs för bedömningen av deras rätt till ersättning enligt denna förordning.
6 §
Ersättning betalas av Migrationsverket efter ansökan i efterskott för varje kalenderår. En ansökan om ersättning skall lämnas in till Migrationsverket senast den 30 juni 2001.
7 §
Migrationsverkets beslut om ersättning för kostnader får inte överklagas.