Förordning (2000:415) om statlig ersättning till kommuner och landsting för kostnader för vissa utlänningar med tidsbegränsade uppehållstillstånd
1 §
Denna förordning innehåller bestämmelser om statlig ersättning till kommuner och landsting för kostnader som anges i 2 – 4 §§ som kommunerna och landstingen haft för medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien som kommer från provinsen Kosovo och som beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529). Ersättning får inte ges för en utlänning när han eller hon omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. 2 §
Ersättning får ges för insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453) av motsvarande karaktär som anges i 13–19 §§ lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., för sådant stöd och hjälp i boendet som avses i förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingsmottagande m.m., för sådan vård i annat hem än barnets eget som avses i 29 § förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. samt för tolkersättning. Ersättning för bostad lämnas högst enligt de grunder som anges i 16 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl., om det inte finns särskilda skäl att bestämma högre ersättning. SFS 2001:949 3 §
4 §
Ersättning får ges för sådan hälso- och sjukvård som avses i 2, 3 och 9 §§ förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande. 5 §
Landsting och kommuner är skyldiga att lämna Migrationsverket de uppgifter som krävs för bedömningen av deras rätt till ersättning enligt denna förordning.
6 §
Ersättning betalas av Migrationsverket efter ansökan i efterskott för varje kalenderår. En ansökan om ersättning skall lämnas in till Migrationsverket senast den 30 juni 2001.
7 §
Migrationsverkets beslut om ersättning för kostnader får inte överklagas.
SFS 2000:415
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas även när det gäller ersättning för kostnader som uppkommit dessförinnan.
SFS 2001:949
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.
SFS 2006:97
Förordning 2000:415 upphävd genom