Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.
Utlänningsförordning;

Regeringen föreskriver följande.

1 kap. Innehåll och definitioner

1 kap. 1 §

I denna förordning finns bestämmelser om
  • – förordningens innehåll och definitioner (1 kap.)
  • – resehandlingar (2 kap.)
  • – visering (3 kap.)
  • – uppehållstillstånd (4 kap.)
  • – arbetstillstånd (5 kap.)
  • – kontroll- och tvångsåtgärder (6 kap.)
  • – underrättelseskyldighet (7 kap.), och
  • – avvisning, utvisning, avgifter m.m. (8 kap.).

1 kap. 2 §

Med Schengenkonventionen avses i denna förordning konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.
Med Schengenstat avses en stat som har tillträtt eller anslutit sig till Schengenkonventionen eller som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med konventionsstaterna.

1 kap. 3 §

Med inre gräns avses en landgräns mot Schengenstat samt hamnar för reguljära färjeförbindelser och flygplatser där avgående eller ankommande trafik kommer direkt från en ort i en Schengenstat.
Med yttre gräns avses land- och sjögränser samt hamnar och flygplatser som inte utgör inre gräns.

1 kap. 4 §

Med EES-stat avses i denna förordning en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

1 kap. 5 §

Med enhetlig visering avses en visering som utfärdas enligt föreskrifterna i Schengenkonventionen.

2 kap. Bestämmelser om resehandlingar

Undantag från kravet på passinnehav

2 kap. 1 §

En utlänning som är medborgare i en Schengenstat och som kommer till Sverige direkt från en sådan stat, behöver inte ha pass vid inresa eller vistelse i landet.
En utlänning som har permanent uppehållstillstånd eller som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716) behöver inte ha pass vid vistelse i Sverige.
En utlänning under sexton år behöver inte ha eget pass för inresa eller vistelse i Sverige, om han eller hon följer med en vuxen person, vars pass innehåller de uppgifter som behövs för att fastställa barnets identitet.

2 kap. 2 §

Besättningsmän eller personal som avses i 3 kap. 1 § 10 eller 13 behöver inte ha pass vid inresa eller vistelse i landet.

2 kap. 3 §

En utlänning som inte behöver ha pass skall på begäran av en polismyndighet eller polisman visa att passfrihet föreligger för honom eller henne.

Hemlandspass

2 kap. 4 §

En resehandling får godtas som pass (hemlandspass), om handlingen är utfärdad av en behörig myndighet i det land där innehavaren är medborgare samt uppfyller de förutsättningar som anges i andra–fjärde styckena.
I handlingen skall det finnas
  • 1. uppgifter om innehavarens medborgarskap och fullständiga namn samt födelsedatum och födelseort,
  • 2. uppgift om handlingens giltighetstid,
  • 3. innehavarens namnteckning,
  • 4. uppgift om vilken myndighet som har utfärdat handlingen,
  • 5. uppgift om handlingens giltighet för resa till Sverige, och
  • 6. ett välliknande fotografi av innehavaren.
En handling får inte godtas som pass om den inte tillåter återresa till hemlandet eller inresa till tredje land.
Handlingen skall vara avfattad på svenska, danska, norska, engelska, franska, italienska, spanska eller tyska eller vara försedd med en bestyrkt översättning till något av dessa språk.

2 kap. 5 §

Om det finns särskilda skäl, får en sådan resehandling som avses i 4 § godtas som hemlandspass även om den inte uppfyller kraven i 4 § andra stycket 3 eller fjärde stycket.
För barn under fem år som har egen resehandling och som reser med vårdnadshavare, får en sådan resehandling som avses i 4 § godtas som hemlandspass, även om den inte uppfyller kraven i 4 § andra stycket 1 eller 6 vad avser födelsedatum eller fotografi. Födelseår skall dock framgå.
Innehavarens identitet måste alltid kunna fastställas med stöd av handlingen.

2 kap. 6 §

Ett hemlandspass som har utfärdats för makar gemensamt godtas för inresa och vistelse i Sverige såväl när makarna följs åt som när endast en av dem reser in.

Resedokument

2 kap. 7 §

Ett resedokument skall utfärdas i de fall som anges i konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55), konventionen den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning (SÖ 1965:54) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som äro sjömän (SÖ 1959:16).

2 kap. 8 §

Ett resedokument skall utfärdas för viss tid och får, då det utfärdas, förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt.
Migrationsverket får besluta om förlängning av giltighetstiden för ett resedokument.

2 kap. 9 §

Ett resedokument som utfärdats enligt 4 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) gäller som pass vid inresa och vistelse i Sverige.

2 kap. 10 §

Om den som har ett av Migrationsverket utfärdat resedokument upphör att vara flykting eller statslös, skall resedokumentet återlämnas till Migrationsverket.

Provisorisk resehandling

2 kap. 11 §

En resehandling som upprättats i enlighet med det beslut som fattats av företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet 96/409/GUSP av den 25 juni 1996 om införandet av provisorisk resehandling1 (Europeiska unionens provisoriska resehandling), gäller som pass vid inresa och vistelse i Sverige.

Främlingspass

2 kap. 12 §

Om en utlänning inte har någon handling som gäller som pass och saknar möjlighet att skaffa en sådan handling, får Migrationsverket utfärda främlingspass för honom eller henne att gälla som pass. Verket får utfärda främlingspass även i andra fall, om det finns särskilda skäl.

2 kap. 13 §

Ett främlingspass skall utfärdas med en giltighetstid av högst fem år och får, antingen då det utfärdas eller senare, förses med en anteckning som begränsar dess giltighetsområde.
Ett främlingspass får, då det utfärdas, förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt.

2 kap. 14 §

Om en utlänning har ett omedelbart behov av att resa till eller från Sverige, får Migrationsverket utfärda ett provisoriskt främlingspass för honom eller henne.

2 kap. 15 §

En ansökan om främlingspass ges in till Migrationsverket eller, om utlänningen inte befinner sig i Sverige, till en svensk beskickning eller svenskt konsulat.

2 kap. 16 §

Ett främlingspass skall återlämnas till Migrationsverket om den som har passet
  • 1. har blivit svensk medborgare,
  • 2. har fått en annan handling som gäller som pass,
  • 3. skall resa till sitt hemland,
  • 4. enligt särskilt beslut om avvisning eller utvisning inte längre har rätt att vistas i landet, eller
  • 5. har avlidit.

Identitetskort för medborgare i en EES-stat eller Schweiz

2 kap. 17 §

Ett identitetskort för en utlänning som är medborgare i den utfärdande staten som utvisar medborgarskap och som har utfärdats av en behörig myndighet i en EES-stat eller Schweiz gäller som pass vid utlänningens ankomst till Sverige och under den tid utlänningen har rätt att vistas här. Detsamma gäller identitetskort som har utfärdats av behörig myndighet i en annan stat än EES-stat eller Schweiz för en sådan utlännings make, för deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning och för släktingar i närmast föregående led till sådan utlänning eller hans eller hennes make och som är beroende av dem, om familjemedlemmen är medborgare i den staten och medborgarskapet framgår av identitetskortet.
Första stycket gäller även för en sådan utlänning som avses i 5 kap. 2 § första stycket 4.

Resehandling för en utlänning som inte är medborgare i det utfärdande landet

2 kap. 18 §

En resehandling som har utfärdats av en behörig utländsk myndighet för någon som saknar medborgarskap eller är medborgare i ett annat land än det där handlingen utfärdats, får godtas som pass om handlingen är upprättad enligt 4 § andra–fjärde styckena och har det innehåll som föreskrivs där.

Kollektivpass

2 kap. 19 §

En gemensam resehandling för flera utlänningar (kollektivpass) får godtas som pass, om utlänningarna skall resa genom landet i samlad grupp eller uppehålla sig här kortare tid för ett gemensamt ärende. Kollektivpasset får avse endast medborgare i det land vars myndighet har utfärdat passet. Det skall uppta minst tio och högst femtio personer. Den som är upptagen i passet skall ha en identitetshandling som är utställd av en behörig myndighet i hemlandet.
I fråga om kollektivpass som har utfärdats i enlighet med den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16) och som har utställts av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar överenskommelsen, gäller överenskommelsen i stället för första stycket.
Om ett kollektivpass avser utlänningar som inte är skyldiga att ha visering, skall passet ha godkänts av en svensk beskickningschef eller konsul som är behörig att ge visering eller av polismyndigheten i en ort där det finns passkontroll för inresa i Sverige. Sådant godkännande behövs dock inte, om passet har godkänts av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge för inresa i respektive land.

Diplomatpersonal m.fl.

2 kap. 20 §

Bestämmelserna om krav på passinnehav i 2 kap. utlänningslagen (2005:716) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige samt deras familjer och betjäning. Sådana personer skall ha hemlandspass.

2 kap. 21 §

En diplomatisk kurir som kommer till Sverige skall utöver hemlandspass ha en officiell handling där hans eller hennes ställning intygas och antalet kollin i kurirsändningen anges.

Bemyndigande

2 kap. 22 §

Migrationsverket får efter att ha hört Rikspolisstyrelsen meddela ytterligare föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som pass.
Om det finns särskilda skäl får Migrationsverket efter samråd med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) i ett enskilt fall godta att en annan handling gäller som pass.

3 kap. Bestämmelser om visering

Undantag från kravet på visering

3 kap. 1 §

Utöver vad som föreskrivs i 2 kap. 3, 8 och 10 §§ utlänningslagen (2005:716) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering.
  • 1. Medborgare i Storbritannien (”British citizen”) som har hemlandspass eller den som innehar ett med ”British passport” betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som ”British citizen” eller ”British National Overseas” (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien.
  • 2. Medborgare i Belgien, Cypern, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Liechtenstein, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Slovakien, Slovenien, Portugal, Spanien, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet och utvisar medborgarskap.
  • 3. Medborgare i något av de länder som anges i 1 och 2 om de finns upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet.
  • 4. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning (SÖ 1954:55) eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän (SÖ 1959:16) och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat, som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska överenskommelsen den 20 april 1959 om avskaffande av viseringstvång för flyktingar (SÖ 1960:75).
  • 5. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass (SÖ 1968:16), dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel.
  • 6. De som innehar Förenta nationernas ”laissez passer” och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ.
  • 7. De som innehar Europeiska gemenskapernas ”laissez passer”.
  • 8. Innehavare av vatikanpass.
  • 9. Medborgare i Filippinerna, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Tunisien som har diplomatpass.
  • 10. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar
  • – flygplatsen för mellanlandningen,
  • – flygplatsen på bestämmelseorten,
  • – den kommun där flygplatsen ligger, eller
  • – flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium.
  • 11. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger.
  • 12. Utlänningar som avses i 8 § eller 4 kap. 6 §.
  • 13. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av följande avtal:
  • a) avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51), och
  • b) avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor (SÖ 2005:6).
  • 14. En utlänning som är under 18 år och som är bosatt men inte medborgare i en EES-stat om
  • a) vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa,
  • b) deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 19942, och
  • c) utlänningen innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut.
Ytterligare undantag från viseringskravet finns i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav.3

Nödfallsvisering

3 kap. 2 §

En visering för högst femton dagar och giltig för en inresa får utfärdas vid gränsen till en utlänning som är skyldig att ha visering men kommer till Sverige utan att ha visering, därför att han eller hon på grund av tidsbrist eller tvingande skäl inte har kunnat ansöka om sådan.

Visering för flygplatstransitering

3 kap. 3 §

Medborgare i Afghanistan, Bangladesh, Demokratiska republiken Kongo, Etiopien, Eritrea, Ghana, Irak, Iran, Nigeria, Pakistan, Somalia eller Sri Lanka som passerar via internationellt flygplatsområde i Sverige skall ha enhetlig visering för flygplatstransitering. Detsamma gäller utlänningar som inte är medborgare i dessa länder, men som är innehavare av en resehandling utställd av en myndighet i dessa länder.
Visering för flygplatstransitering krävs inte för en utlänning som avses i första stycket som
  • – har visering för inresa i landet,
  • – har giltigt uppehållstillstånd för längre tid än tre månader i ett land som ingår i Europeiska unionen (EU),
  • – har beviljats visering för vistelse under längre tid än tre månader i en EES-stat,
  • – innehar diplomatpass, tjänstepass eller någon annan sådan handling som avses i 1 § 6–8,
  • – är besättningsmedlem på luftfartyg eller fartyg,
  • – är en sådan utlänning som avses i 1 § 4 eller 5, eller
  • – har beviljats tillstånd till transitering enligt lagen (2005:754) om bistånd vid transitering genom Sverige med flyg i samband med återvändande.

Visering för sjömän

3 kap. 4 §

En enhetlig visering för högst fem dagar får utfärdas till en utlänning som är sjöman och som i samband med av- eller påmönstring skall resa in i landet eller fortsätta till en annan Schengenstat.

Gruppvisering

3 kap. 5 §

En enhetlig visering får, om det finns särskilda skäl, utfärdas som en gruppvisering för flera utlänningar. En sådan visering får beviljas för högst 30 dagar. En gruppvisering för utlänningar som är sjömän får dock beviljas för högst fem dagar.

Bevis om visering

3 kap. 6 §

Bevis om visering skall föras in i utlänningens pass eller någon annan resehandling. När beviset avser en enhetlig visering skall resehandlingens giltighetstid överstiga viseringens med minst tre månader.

Begränsning i giltigheten av enhetlig visering

3 kap. 7 §

Giltigheten av en enhetlig visering får inte omfatta en Schengenstat som inte har godkänt det pass eller den resehandling, där viseringen skall föras in.

Rätt till genomresa

3 kap. 8 §

En utlänning som har en visering utfärdad av en Schengenstat för vistelse som överstiger tre månader och som uppfyller de krav för inresa som sägs i artikel 18 i Schengenkonventionen, får medges rätt att resa in i landet under högst fem dagar för att kunna fortsätta till det land som utfärdat viseringen.
En utlänning som i annat fall än som sägs i 4 kap. 6 § har ett uppehållstillstånd beviljat av en Schengenstat eller en visering utfärdad av en Schengenstat och giltig för inresa i den staten, får medges rätt att resa in i Sverige för att kunna ta sig till det land som utfärdat uppehållstillståndet eller viseringen.

Diplomatpersonal m.fl.

3 kap. 9 §

Bestämmelserna om visering i 2 kap. utlänningslagen (2005:716) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige, deras familjer och betjäning samt diplomatiska kurirer.
För personer som avses i första stycket får en nationell visering beviljas för längre tids vistelse i Sverige än tre månader.

Beslutande myndigheter

3 kap. 10 §

En enhetlig visering skall beslutas av Migrationsverket eller annan behörig myndighet enligt 11 och 12 §§, om Sverige är resans huvudmål eller, om resans huvudmål inte går att fastställa, Sverige är det land inom Schengenområdet där utlänningen avser att resa in.

3 kap. 11 §

Visering får meddelas av Sveriges exportråds kontor i Taiwan.
En visering för en utlänning som är sjöman beslutas av polismyndigheten vid gränsen. När en polismyndighet anser det tveksamt om en en sådan visering skall utfärdas, skall myndigheten begära besked från Migrationsverket.

Bemyndiganden

3 kap. 12 §

Migrationsverket får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att besluta i ärenden om viseringar. Innan en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat ges rätt att avslå ansökningar om visering, skall Migrationsverket samråda med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet).
Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) får ge en sådan myndighet rätt att bevilja viseringar inom departementets ansvarsområde.
Migrationsverket får ge en polismyndighet rätt att besluta om beviljande av nödfallsviseringar.

4 kap. Uppehållstillstånd

Beräkning av uppehållstillståndsfri tid

4 kap. 1 §

Den tid av tre månader under vilken en utlänning enligt 2 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) inte behöver ha uppehållstillstånd vid vistelse i Sverige (uppehållstillståndsfri tid) räknas från den tidpunkt då utlänningen reste in i Sverige eller in i en annan Schengenstat.
Om utlänningen under någon tid uppehållit sig i Sverige eller i en annan Schengenstat före inresan i Sverige, skall tiden för den vistelsen räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden. Den sammanlagda vistelsen inom Schengenområdet får inte överstiga tre månader under en period av sex månader räknat från första inresedag.
Av en överenskommelse med annan stat kan framgå att tidigare vistelse i annan Schengenstat inte skall räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden.

4 kap. 2 §

För en utlänning som är medborgare i en EES-stat eller Schweiz skall den uppehållstillståndsfria tiden alltid räknas från inresan i Sverige. En sådan utlänning har även rätt att vistas i Sverige utan uppehållstillstånd om han eller hon har en anställning här men är bosatt inom en annan EES-stat eller Schweiz och utlänningen vanligtvis återvänder dit minst en gång i veckan.

Undantag från principen om första asylland

4 kap. 3 §

En utlänning skall inte vägras uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 1 § andra stycket 4 utlänningslagen (2005:716), om
  • 1. utlänningens make, barn eller förälder är bosatt här i landet och han eller hon inte har lika nära familjeanknytning till det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut skulle komma att ske, eller
  • 2. utlänningen på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med uppehållstillstånd har fått särskild anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga till det land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut skulle komma att ske.

4 kap. 4 §

Om en utlänning vägrats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § andra stycket 4 utlänningslagen (2005:716), skall utlänningen få en särskild handling av vilken det framgår att de skäl för asyl som han eller hon anfört inte har prövats i sak i Sverige.

Uppehållstillstånd för studier i vissa fall

4 kap. 5 §

En utlänning som har antagits till förberedande utbildning i svenska vid universitet eller högskola och efterföljande högskoleutbildning skall, om inte särskilda skäl talar emot det, beviljas uppehållstillstånd för studietiden. Detsamma gäller en utlänning som har antagits till grundläggande högskoleutbildning utan att ha behov av att före denna genomgå förberedande utbildning i svenska och en utlänning som är behörig att antas till forskarutbildning.
Första stycket gäller dock endast om utlänningens försörjning under studietiden är tryggad genom egna medel, stipendium eller på annat liknande sätt.

Rätt till vistelse i vissa fall

4 kap. 6 §

En utlänning som har giltigt resedokument och ett uppehållstillstånd som är utfärdat av en Schengenstat får medges att resa in i och under högst tre månader vistas i Sverige om inresevillkoren enligt artikel 21 i Schengenkonventionen är uppfyllda. Vid beräkningen av vistelsetiden skall den tid räknas in som utlänningen vistats i en annan Schengenstat än den stat som utfärdat tillståndet, utan att han eller hon återvänt dit.

Uppehållstillstånd för tillfälligt arbete

4 kap. 7 §

En utlänning som skall arbeta tillfälligt i Sverige under sådana förutsättningar som anges i 5 kap. 2 § första stycket 4 skall, om inte allmän ordning, säkerhet eller hälsa talar emot det, beviljas uppehållstillstånd för den tid det tillfälliga arbetet beräknas pågå.

Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd

4 kap. 8 §

Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas personer som har upptagits i ett gemensamt pass.

Uppehållstillstånd för medborgare i en EES-stat eller Schweiz

4 kap. 9 §

Uppehållstillstånd skall beviljas en utlänning som visar upp ett giltigt pass eller identitetskort, är medborgare i en EES-stat eller Schweiz och inte enligt 2 kap. 5 § eller 8 § första stycket utlänningslagen (2005:716) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd, om han eller hon
  • 1. är arbetstagare som har ett anställningsbevis eller egen företagare som genom en handling kan visa att han eller hon är egen företagare,
  • 2. tillhandahåller eller tar emot tjänster och kan styrka detta genom en handling,
  • 3. är egen företagare som har upphört med sin verksamhet om han eller hon
  • – har uppnått 65 års ålder när han eller hon upphör med sin verksamhet, bedrivit sin verksamhet i Sverige under de närmast föregående tolv månaderna och varit bosatt i Sverige i tre år, eller
  • – slutar sin verksamhet på grund av en bestående arbetsoförmåga och utan avbrott har bott i Sverige under minst två år, eller
  • – slutar sin verksamhet på grund av arbetsoförmåga som är en följd av en arbetsskada som berättigar till pension som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller
  • – efter tre års oavbruten verksamhet och bosättning i Sverige har fortsatt sin verksamhet i en annan EES-stat eller Schweiz och behållit sin bostad i Sverige till vilken han eller hon återvänt minst en gång i veckan,
  • 4. är egen företagare för vilken tredje punkten inte gäller och pensionerade arbetstagare för vilka kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där4 inte gäller, om han eller hon får en pension som är tillräcklig för uppehället och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,
  • 5. är studerande som är inskriven vid en erkänd utbildningsanstalt och försäkrar att han eller hon har tillräckliga egna medel för sin försörjning samt, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, eller
  • 6. har tillräckliga medel för sin försörjning och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.
Rätten för en egen företagare att efter avslutad verksamhet få uppehållstillstånd enligt tredje punkten påverkas inte, om han eller hon vistas utanför Sverige högst tre månader om året eller om han eller hon lämnar Sverige för att göra militärtjänst. Rätten påverkas inte heller av att en företagare efter avslutad verksamhet under högst två år vistas utomlands.

4 kap. 10 §

Uppehållstillstånd skall beviljas för
  • 1. fem år för sådana arbetstagare och egna företagare som avses i 9 § första stycket 1, 3 och 4, om anställningstiden överstiger tre månader men understiger tolv månader får dock uppehållstillstånd beviljas för den tid anställningen varar,
  • 2. den tid som tjänsten utförs i de fall som avses i 9 § första stycket 2,
  • 3. den tid som utbildningen varar i de fall som avses i 9 § första stycket 5, om utbildningen pågår längre än ett år, får dock uppehållstillstånd beviljas för ett år i taget, eller
  • 4. fem år för de EES-medborgare eller medborgare i Schweiz som avses i 9 § första stycket 6.
Uppehållstillstånden som avses i 9 § första stycket 4 och 6 får omprövas efter de första två årens bosättning. När uppehållstillståndet för en utlänning som avses i 9 § första stycket 1 första gången förnyas får tillståndstiden begränsas. Om arbetstagaren varit ofrivilligt arbetslös längre än tolv månader i följd, får den dock inte bli kortare än tolv månader.

4 kap. 11 §

Uppehållstillstånd skall beviljas medborgare i Schweiz under de förut-sättningar som sägs i artikel 2 i kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där5.

4 kap. 12 §

Uppehållstillstånd skall beviljas en utlänning som inte omfattas av bestämmelserna i 9 §, inte är undantagen från kravet på uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § och 8 § första stycket utlänningslagen (2005:716) och som står i följande släktskapsförhållande till en medborgare i en EES-stat som nämns i
  • 1) 9 § första stycket 1 och 2:
  • – make,
  • – deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och
  • – släktingar i närmast föregående led till EES-medborgaren eller dennes make och som är beroende av dem för sin försörjning,
  • 2) 9 § första stycket 3:
  • – make,
  • – deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och
  • – släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES-staten eller dennes make,
  • 3) 9 § första stycket 4:
  • – make,
  • – deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och
  • – släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES-staten eller dennes make och som är beroende av dem för sin försörjning; förutsättningen är att de har tillräckliga medel för sin försörjning och, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,
  • 4) 9 § första stycket 5:
  • – make, och
  • – deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning och, om barnet inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,
  • 5) 9 § första stycket 6:
  • – make,
  • – deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och
  • – släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES-staten eller dennes make och som är beroende av dem för sin försörjning; förutsättningen är att de, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

4 kap. 13 §

Uppehållstillstånd enligt 12 § beviljas i samma omfattning som för den medborgare i EES-staten som utlänningen har anknytning till mot uppvisande av giltigt pass eller identitetskort, släktskapsintyg eller intyg om att utlänningen är beroende av medborgaren i EES-staten eller dennes make. Utlänningen skall i förekommande fall också visa upp de handlingar eller bevis som krävs för att styrka vad som anges under 12 § 1–5.

4 kap. 14 §

Uppehållstillstånd för anhöriga som anges i 12 § 2 är giltiga även efter företagarens död och kan förnyas. Om företagaren avlider innan han eller hon förvärvat rätt till ett sådant uppehållstillstånd som anges i 9 § första stycket 3 har företagarens anhöriga rätt till uppehållstillstånd, om företagaren vid sin död varit bosatt i Sverige i minst två år eller om hans eller hennes död var följden av en arbetsskada. För företagarens anhöriga skall bestämmelsen i 9 § andra stycket tillämpas.

4 kap. 15 §

En utlänning som på ett sätt som nämns i 12 § är anhörig till en medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge och som inte själv är medborgare i något av dessa länder skall beviljas uppehållstillstånd för fem år under förutsättning att den medborgare som utlänningen har anknytning till uppfyller något av villkoren i 9 § första stycket 1–6.

4 kap. 16 §

En utlänning som är anhörig till en medborgare i Schweiz skall beviljas uppehållstillstånd på det sätt som sägs i artikel 3 i bilaga I till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer (SÖ 2001:68).

4 kap. 17 §

En ansökan om uppehållstillstånd skall kunna bifallas, om ansökan görs av en medborgare i en EES-stat eller i Schweiz, även om han eller hon befinner sig i Sverige eller om ansökan prövas när han eller hon befinner sig i Sverige.
Detsamma gäller för ansökan som görs av en medlem av en sådan utlännings familj som anges i 12 §.
Vad som sägs i första stycket tillämpas även på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 7 §. En sådan ansökan kan för utlänningens räkning göras av dennes arbetsgivare, som skall intyga de förhållanden som ligger till grund för ansökan.

4 kap. 18 §

Uppehållstillstånd får återkallas för en sådan utlänning som nämns i 9 § första stycket och som grundar sin rätt till vistelse här på avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, om utlänningen inte försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här. Detta gäller utöver vad som föreskrivs i 7 kap. 1–6 §§ utlänningslagen (2005:716).
Uppehållstillstånd för familjemedlem som nämns i 12 § får återkallas, om anknytningen till medborgaren i EES-staten eller Schweiz bryts och familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund.
Arbetstagare som nämns i 9 § första stycket 1 skall inte få sitt uppehållstillstånd återkallat enbart därför att han eller hon antingen inte längre är anställd på grund av att han eller hon är tillfälligt oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall, eller han eller hon är ofrivilligt arbetslös och detta bekräftas av arbetsförmedlingen.

Uppehållstillstånd för diplomatiska och konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning

4 kap. 19 §

Diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning får beviljas uppehållstillstånd under den tid som tjänstemannen är anställd vid en främmande stats beskickning eller konsulat i Sverige.

Ansökan om uppehållstillstånd

4 kap. 20 §

En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt.
En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket.

4 kap. 21 §

Migrationsverket skall vid behov kontrollera om en utlänning som ansökt om uppehållstillstånd har registrerats på den spärrlista som avses i 3 § 2 lagen (2000:344) om Schengens informationssystem. Innan uppehållstillstånd beviljas en utlänning som registrerats på spärrlista skall Migrationsverket genomföra sådant samråd som avses i artikel 25 i Schengenkonventionen.
En migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen får begära att Migrationsverket utför åtgärder som avses i första stycket.

Bevis om uppehållstillstånd

4 kap. 22 §

Bevis om uppehållstillstånd skall föras in i utlänningens pass eller någon annan handling.
Ett uppehållstillstånd som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall utfärdas i en särskild handling.
För en utlänning som är medborgare i en EES-stat och som är arbetstagare, skall uppehållstillståndet innehålla följande förklaring.
”Detta tillstånd utfärdas enligt förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 och i enlighet med de beslut som har fattats som ett led i genomförandet av direktiv 68/360/EEG med de anpassningar som har gjorts vid införandet i EES-avtalet. I enlighet med bestämmelserna i ovanstående förordning har innehavaren av detta tillstånd rätt att påbörja och utöva anställning inom svenskt territorium på samma villkor som svenska arbetstagare.”

Tidsbegränsade uppehållstillstånds giltighetstid

4 kap. 23 §

Tidsbegränsade uppehållstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller, om inte utlänningen
  • 1) är medborgare i en EES-stat,
  • 2) är medborgare i Schweiz,
  • 3) är en sådan anhörig som avses i 12 §, eller
  • 4) det annars föreligger särskilda skäl.

Bemyndiganden

4 kap. 24 §

Migrationsverket får meddela närmare föreskrifter om en sådan handling som avses i 4 §.

4 kap. 25 §

Migrationsverket får efter att ha hört Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) meddela föreskrifter om att en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja uppehållstillstånd för högst tre år.

4 kap. 26 §

Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehållstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än som sägs i 20 §.

5 kap. Arbetstillstånd

Undantag från kravet på arbetstillstånd

5 kap. 1 §

En utlänning som är medborgare i en EES-stat eller Schweiz är undantagen från kravet på arbetstillstånd. Undantag från kravet på arbetstillstånd gäller även, oavsett medborgarskap, make eller sambo till en sådan utlänning samt deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning.

5 kap. 2 §

Utöver vad som sägs i 1 § gäller undantag från kravet på arbetstillstånd i följande fall.
  • 1. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som är anställd som förare av ett motorfordon som ägs eller hyrs av en person som besöker landet som turist eller som besättningsman på en turistbuss.
  • 2. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som är anställd som vårdare av en person som besöker landet för läkarvård eller rekreation.
  • 3. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en forskare eller lärare inom den högre utbildningen, som har kallats hit för forsknings-, undervisnings- eller föreläsningsverksamhet.
  • 4. För den tid det tillfälliga arbetet pågår, för en utlänning som är bosatt men inte medborgare i en EES-stat eller i Schweiz, om utlänningen har rätt att arbeta och vistas i det landet och är anställd vid ett företag i det landet och för företagets räkning skall arbeta tillfälligt i Sverige i samband med en entreprenad eller liknande.
  • 5. För en tid av två månader från inresan för en montör eller teknisk instruktör som skall utföra brådskande arbete i samband med uppsättning eller reparation av maskiner eller liknande.
  • 6. För den tid som uppehållstillståndet gäller för en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd enligt 4 kap. 5 §, samt för den som har haft sådant uppehållstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.
  • 7. För en tid av en månad från inresan för en utlänning som tillfälligt engagerats av Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB eller Nordisk Television AB för radio- eller televisionsutsändning.
  • 8. För en sammanlagd tid av fjorton arbetsdagar under en tolvmånadersperiod för en utländsk artist samt hans eller hennes tekniker och annan turnépersonal under förutsättning att artisten inbjudits av en arrangör som finns angiven i den förteckning över etablerade arrangörer som förs av Migrationsverket efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen.
  • 9. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är professionell idrottsman eller funktionär och som besöker Sverige för att delta i internationella tävlingar.
  • 10. För en sammanlagd tid som understiger ett år för en utlänning som har specialistuppgifter inom en internationell koncern och som i denna egenskap arbetar tillfälligt i Sverige.
Vidare är en utlänning som, på grund av anställning utomlands, arbetar i Sverige som representant för ett företag eller som medlem av personalen på järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik undantagen från kravet på arbetstillstånd.

5 kap. 3 §

Den som har haft arbetstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning behöver inte ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.
Har en utlännings arbetstillstånd återkallats och har samtidigt beslut meddelats om utvisning enligt 8 kap. 7 § utlänningslagen (2005:716), är utlänningen undantagen från kravet på arbetstillstånd till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.

5 kap. 4 §

Den som har sökt uppehållstillstånd i Sverige och åberopat skäl enligt 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716) är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd i de fall Migrationsverket bedömer att dess beslut i ärendet inte kommer att kunna fattas inom fyra månader från ansökan. Undantaget gäller fram till dess att det finns ett lagakraftvunnet beslut i ärendet. Om ett beslut om avvisning eller utvisning inte bedöms kunna verkställas med tvång på grund av förhållandena i mottagarlandet gäller undantaget fram till dess att utlänningen lämnar landet.
Migrationsverket utfärdar särskilt bevis om undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd.

Samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnd

5 kap. 5 §

I ett ärende om arbetstillstånd skall Migrationsverket samråda med Arbetsmarknadsstyrelsen eller den länsarbetsnämnd som Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer, om inte ansökningen skall avslås.

5 kap. 6 §

Migrationsverket får utan samråd enligt 5 § meddela arbetstillstånd
  • 1. för högst en månad för konstnärliga yrkesutövare som besöker landet för gästspel,
  • 2. om Migrationsverket vid prövningen följer de riktlinjer som enligt 12 § utfärdats av Arbetsmarknadsstyrelsen, eller
  • 3. om det finns särskilda skäl med hänsyn till längden av den tid utlänningen har vistats här, hans eller hennes personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Yttrande från sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare

5 kap. 7 §

Har samråd skett enligt 5 § och är ärendet av principiell betydelse eller annars av större vikt, skall Arbetsmarknadsstyrelsen eller den länsarbetsnämnd som Migrationsverket samrått med lämna sammanslutningar av arbetsgivare respektive arbetstagare inom det verksamhetsområde som tillståndet avser tillfälle att yttra sig.

Ansökan om arbetstillstånd

5 kap. 8 §

En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt.
En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket.

Beslut om arbetstillstånd

5 kap. 9 §

Ett arbetstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningen har tillstånd att vistas här eller får vistas här utan tillstånd och inte för längre tid än utlänningens pass gäller, om det inte finns särskilda skäl. Ett arbetstillstånd får inte beviljas för en utlänning som endast innehar ett sådant identitetskort som avses i 2 kap. 17 § första stycket.

5 kap. 10 §

Bevis om arbetstillstånd skall föras in i utlänningens pass eller någon annan handling.

Diplomatpersonal m.fl.

5 kap. 11 §

Bestämmelserna om arbetstillstånd i 2 kap. 7 och 8 §§ utlänningslagen (2005:716) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige samt deras familjer och betjäning.
Kravet på arbetstillstånd gäller dock inte för anställning vid främmande länders beskickningar eller konsulat eller om detta följer av överenskommelse med något annat land.

Riktlinjer för bedömning av tillståndsärenden

5 kap. 12 §

Arbetsmarknadsstyrelsen skall besluta om riktlinjer för bedömningen av ärenden om arbetstillstånd. Sammanslutningar av arbetsgivare respektive arbetstagare skall få tillfälle att yttra sig innan riktlinjer utfärdas.

Bemyndiganden

5 kap. 13 §

Migrationsverket får efter att ha hört Arbetsmarknadsstyrelsen och Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) meddela föreskrifter att en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja arbetstillstånd.
Migrationsverket får efter att ha hört Arbetsmarknadsstyrelsen meddela föreskrifter om att Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnd får besluta om arbetstillstånd.

5 kap. 14 §

Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om arbetstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än vad som föreskrivs i 8 §.

6 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder

Passerande av gräns och gränskontroll

6 kap. 1 §

Inresa och utresa över en yttre gräns får inte utan tillstånd av polismyndigheten eller, vid in- och utresa med fartyg, Kustbevakningen ske vid annat ställe än ett gränsövergångsställe. I de fall Kustbevakningen givit tillstånd skall polismyndigheten underrättas.
Gränsövergångsställen finns i följande kommuner: Arvidsjaur, Borgholm, Borlänge, Falkenberg, Gotland, Gävle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Hudiksvall, Härnösand, Härryda, Jönköping, Kalix, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kiruna, Kramfors, Kristianstad, Landskrona, Linköping, Luleå, Lysekil, Malmö, Mörbylånga, Mönsterås, Norrköping, Norrtälje, Nyköping, Nynäshamn, Oskarshamn, Oxelösund, Piteå, Ronneby, Sigtuna, Simrishamn, Skellefteå, Skövde, Stockholm, Strömstad, Sundsvall, Svedala, Söderhamn, Söderköping, Södertälje, Sölvesborg, Timrå, Torsås, Trelleborg, Trollhättan, Umeå, Varberg, Värmdö, Västervik, Västerås, Växjö, Ystad, Älvkarleby, Ängelholm, Örebro, Örnsköldsvik, Östhammar och Östersund.
Polismyndigheten beslutar om öppethållandetider vid ett gränsövergångsställe.

6 kap. 2 §

Bestämmelserna i 1 § första stycket gäller inte
  • 1. medborgare i en Schengenstat som reser direkt in från eller ut till en Schengenstat på ett fritidsfartyg,
  • 2. besättningsmän och passagerare på luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna och som har särskilda skäl, eller
  • 3. besättningsmän och passagerare på fartyg som kommer från utrikes ort och som har särskilda skäl.
Befälhavaren på ett luftfartyg skall utan dröjsmål anmäla ankomsten och lämna uppgift om luftfartyget samt om personer ombord till polismyndigheten.
Befälhavaren, eller en representant för befälhavaren, på ett fartyg skall utan dröjsmål anmäla ankomsten och lämna uppgift om fartyget samt om personer ombord till Kustbevakningen. Anmälningsskyldigheten gäller inte sådana fritidsfartyg som avses i första stycket 1.

6 kap. 3 §

Utlänningar får inte resa in i eller ut från landet över en yttre gräns utan att kontrolleras. Kontrollen genomförs vid ett gränsövergångsställe. Polismyndigheten får besluta att kontroll skall ske även vid ett annat ställe.
Trots vad som sägs i första stycket får, om inte polismyndigheten bestämmer något annat, utländska besättningsmän som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän tillfälligt lämna sitt fartyg utan att genomgå kontroll och uppehålla sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger, om de inte bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning eller rikets säkerhet.

6 kap. 4 §

Vid kontroll skall en utlänning som reser in i eller ut från landet över en yttre gräns visa upp sitt pass för polismyndigheten. Polismyndigheten skall anteckna dagen för utlänningens inresa eller utresa i passet. Anteckning om inresa eller utresa skall dock inte göras på identitetskort. En sådan anteckning skall inte heller göras i ett pass för en medborgare i en EES-stat eller Schweiz.
Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant.
Om en utlänning som kommer till landet inte kan styrka sin rätt till inresa, skall Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller passkontrollanten omedelbart underrätta polismyndigheten och se till att utlänningen inte reser in i landet innan polismyndigheten har kontrollerat utlänningen. Vid utresekontroll skall polismyndigheten underrättas om det finns skäl för det.

6 kap. 5 §

En inre gräns får passeras utan att någon kontroll äger rum.
Om det är nödvändigt av hänsyn till allmän ordning eller rikets säkerhet, får regeringen besluta att kontroll under en begränsad tid skall genomföras även vid en inre gräns. Begäran hos regeringen om införande av sådan kontroll görs av Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörd polismyndighet. Innan sådan kontroll införs skall samråd ske med de övriga Schengenstaterna.
Om ett omedelbart ingripande krävs, får Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörd polismyndighet besluta att sådana åtgärder som anges i andra stycket får vidtas. Rikspolisstyrelsen skall omedelbart underrätta regeringen och övriga Schengenstater om beslutet. Regeringen skall snarast pröva om åtgärderna skall bestå.

Kontroll vid flygplatstransitering

6 kap. 6 §

En utlänning som är skyldig att ha visering för flygplatstransitering skall vid ankomsten till flygplatsen visa upp ett bevis om viseringen på begäran av polismyndigheten.
Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker under medverkan av Tullverket, Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant.

Tillstånd av polismyndigheten och Kustbevakningen

6 kap. 7 §

Luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna och som anländer till en annan plats än ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av polismyndigheten. Ett fartyg som kommer från utrikes ort och som anländer till en annan plats än ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av polismyndigheten eller Kustbevakningen.

Underrättelseskyldighet

6 kap. 8 §

Befälhavaren på ett luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna skall före ankomst underrätta flygplatschefen om ankomsten. Flygplatschefen skall utan dröjsmål underrätta polismyndigheten om ett luftfartyg kommer från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna.

6 kap. 9 §

Befälhavaren, eller en representant för befälhavaren, på ett fartyg som kommer från utrikes ort skall till Kustbevakningen skriftligen lämna uppgifter om fartyget, besättningen, passagerarna, destinationsorten, hamnar som skall angöras och planerad tidpunkt för utresa ur svenskt sjöterritorium,
  • – senast 24 timmar före ankomst till destinationsorten, och
  • – vid uppehåll på svenskt sjöterritorium, om det inte är frågan om sådan oskadlig genomfart som avses i Förenta nationernas havsrättskonvention (SÖ 2000:1).
Om sjöresan är kortare än 24 timmar kan uppgifterna lämnas senast när fartyget lämnar avgångshamnen, dock senast sex timmar före ankomsten till destinationsorten. Är sjöresan kortare än sex timmar får lotsbåtar och bogserbåtar lämna uppgifterna senast när fartyget lämnar avgångshamnen.
Befälhavaren, eller en representant för befälhavaren, skall även
  • – senast fyra timmar i förväg meddela ändrad tidpunkt för utresa,
  • – omedelbart meddela ändringar av övriga uppgifter som lämnats enligt första och andra styckena.
Uppgiftsskyldigheten gäller inte vid reguljär färjetrafik direkt mellan Schengenstater. Vid övrig reguljär färjetrafik behöver inte uppgifter om passagerare lämnas. Särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet för fritidsfartyg finns i 10 § och för fiskefartyg i 11 §.

6 kap. 10 §

Befälhavaren på ett fritidsfartyg som kommer från eller reser till en ort utanför Schengenstaterna skall utan dröjsmål lämna uppgifter till Kustbevakningen om fartyget och om personer ombord samt beräknad tidpunkt för utresa ur svenskt sjöterritorium.

6 kap. 11 §

Befälhavaren, eller en representant för befälhavaren, på ett fiskefartyg som kommer från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna skall senast sex timmar i förväg anmäla fartygets ankomst och planerad avgång till Kustbevakningen. Uppgift skall samtidigt lämnas om passagerare och om förändringar i besättningen.

6 kap. 12 §

Polismyndigheten skall underrätta Rikspolisstyrelsen om en utlänning som avses i 8 kap. 1 § 5 utlänningslagen (2005:716) tillåtits resa in i Sverige. Rikspolisstyrelsen skall underrätta övriga Schengenstater.

Registreringskort för hotellgäster

6 kap. 13 §

Den som driver hotell, pensionat eller annan yrkesmässig uthyrningsverksamhet för övernattning skall se till att utlänningar på ett egenhändigt undertecknat registreringskort lämnar uppgifter om sig. Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas.
Utlänningen skall styrka sin identitet med en giltig legitimationshandling.

Fingeravtryck

6 kap. 14 §

Beslut om att ta fingeravtryck eller fotografi enligt 9 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) fattas av den befattningshavare som ansvarar för att utredning genomförs i ett ärende som rör uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning eller av den som har att fatta beslut om förvar. Fingeravtryck och fotografi som tagits av en polismyndighet skall tillsammans med utredning i ärendet sändas till Migrationsverket.

Förvar

6 kap. 15 §

De beslut som Migrationsverket fattar i särskilda fall enligt 10 kap. 20 § och 11 kap. 3–13 §§ utlänningslagen (2005:716) skall dokumenteras på lämpligt sätt.
Beslut om placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 10 kap. 20 § utlänningslagen skall vara motiverade och tas in i en särskild handling. Detsamma gäller även beslut om att vägra besök enligt 11 kap. 4 § och om avskiljande enligt 11 kap. 7 § samma lag.

6 kap. 16 §

Egendom och försändelser som Migrationsverket tar om hand enligt 11 kap. 10 eller 11 § utlänningslagen (2005:716) skall förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den som verkställt omhändertagandet.
Migrationsverket skall se till att det som tagits om hand förvaras på ett betryggande sätt.

Bemyndigande

6 kap. 17 §

Migrationsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna om fingeravtryck och fotografi.

7 kap. Underrättelseskyldighet

Underrättelse om utlännings vistelse m.m. i Sverige

7 kap. 1 §

En underrättelse om en utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet skall lämnas till polismyndigheten i det polisdistrikt där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. En sådan underrättelse behövs dock inte beträffande den som har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd.
Underrättelse enligt första stycket lämnas av
  • 1. Skatteverket, när utlänningen första gången
  • a. anmäler sig till folkbokföring i Sverige eller skall folkbokföras här utan egen anmälan,
  • b. ansöker om att få en skattsedel och inte kan visa att han eller hon har arbetstillstånd eller permanent uppehållstillstånd,
  • 2. arbetsförmedlingskontor, när utlänningen första gången anmäler sig hos förmedlingen för registrering eller för att på annat sätt ta förmedlingens tjänster i anspråk,
  • 3. socialnämnd, när nämnden första gången vidtar åtgärd i ett ärende om socialtjänst som angår utlänningen,
  • 4. styrelsen för utbildningen, när utlänningen första gången skrivs in i grundskolan eller, om han eller hon inte tidigare varit elev i grundskolan, tas in i gymnasieskolan.
Den som lämnar underrättelse bör uppmana utlänningen att ta kontakt med Migrationsverket i fråga om uppehålls- eller arbetstillstånd.
Polismyndigheten skall med anledning av en underrättelse se till att utlänningen ansöker om uppehålls- eller arbetstillstånd hos Migrationsverket eller vidta de andra åtgärder som underrättelsen ger anledning till.

Polismyndighetens underrättelseskyldighet

7 kap. 2 §

En polismyndighet skall omedelbart underrätta Migrationsverket om det uppkommit en fråga om avvisning som skall prövas av Migrationsverket enligt 8 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) eller utvisning enligt 8 kap. 7 § samma lag.
Om en polismyndighet har meddelat ett beslut om avvisning, skall Migrationsverket underrättas.

7 kap. 3 §

När en polismyndighet har verkställt ett beslut om avvisning eller om utvisning enligt 8 kap. 7 § utlänningslagen (2005:716), skall Migrationsverket omedelbart underrättas om det. Om beslutet var förenat med förbud för utlänningen att återvända till Sverige, skall polismyndigheten även underrätta Rikspolisstyrelsen och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket.
När en polismyndighet har verkställt ett beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen, skall polismyndigheten underrätta Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket.

Migrationsverkets, migrationsdomstolarnas, Migrationsöverdomstolens och Regeringskansliets underrättelseskyldighet

7 kap. 4 §

Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen fattar ett beslut om avvisning eller utvisning med återreseförbud skall Rikspolisstyrelsen underrättas. Rikspolisstyrelsen skall även underrättas när Migrationsverkets eller en migrationsdomstols beslut har vunnit laga kraft.
När Migrationsverket har verkställt ett beslut om avvisning eller utvisning som är förenat med återreseförbud, skall verket underrätta Rikspolisstyrelsen och, om utlänningen är folkbokförd i Sverige, Skatteverket.

7 kap. 5 §

Ett beslut om avvisning eller utvisning som har meddelats av en migrationsdomstol eller av Migrationsöverdomstolen skall så snart som möjligt sändas till Migrationsverket för verkställighet. När en migrationsdomstols beslut har vunnit laga kraft skall domstolen omedelbart underrätta Migrationsverket om detta.
Om Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen upphäver eller meddelar inhibition av ett beslut om avvisning eller utvisning, skall den verkställande myndigheten omedelbart underrättas om åtgärden. Är beslutet förenat med återreseförbud skall även Rikspolisstyrelsen underrättas.
När Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen (2005:716) beslutar att ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning, skall den verkställande myndigheten underrättas. I de fall avvisnings- eller utvisningsbeslutet varit förenat med ett återreseförbud skall även Rikspolisstyrelsen underrättas.

7 kap. 6 §

Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller Regeringskansliet skall omedelbart underrätta Rikspolisstyrelsen om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 12 kap. 16 § utlänningslagen (2005:716) meddelas.

7 kap. 7 §

Migrationsverket och Regeringskansliet skall underrätta Rikspolisstyrelsen om ett särskilt tillstånd enligt 8 kap. 20 § utlänningslagen (2005:716) meddelas.

7 kap. 8 §

Regeringskansliet skall underrätta Rikspolisstyrelsen om beslut som innebär
  • 1. att ett avgörande helt eller delvis upphävs enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen (2005:716),
  • 2. att inhibition enligt 12 kap. 11 och 12 §§ utlänningslagen meddelas,
  • 3. att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen beviljas, eller
  • 4. att avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen beslutas.

Allmän domstols underrättelseskyldighet m.m.

7 kap. 9 §

Om en allmän domstol häktar en utlänning, skall domstolen underrätta Migrationsverket om detta. Migrationsverket skall beträffande den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge underrätta den centrala utlänningsmyndigheten i den häktades hemland.

7 kap. 10 §

Om det uppkommer fråga om utvisning enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) av en utlänning skall
  • 1. domstolen inhämta yttrande från Migrationsverket, om det kan antas att det finns hinder mot verkställighet av en utvisning,
  • 2. Migrationsverket på begäran av domstol, åklagare eller Kriminalvården lämna upplysningar om vad som framkommit om utlänningens familjeförhållanden i ett ärende enligt utlänningslagen hos Migrationsverket.

7 kap. 11 §

Utöver vad som följer av förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. skall en allmän domstol som har meddelat en dom eller ett beslut om utvisning inom en vecka sända en kopia av domen eller beslutet till
  • 1. Migrationsverket,
  • 2. häktet eller anstalten i fråga om en utlänning som skall få behandling i kriminalvårdsanstalt och som är häktad eller i annat fall är intagen på en sådan anstalt,
  • 3. Kriminalvården i fråga om en utlänning som skall få behandling i kriminalvårdsanstalt och som är på fri fot, och
  • 4. polismyndigheten i den ort där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas i andra fall än som avses i 2 och 3.
Underrättelseskyldigheten enligt denna paragraf omfattar även en utlänning som dömts enligt 20 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).
Sedan tiden för överklagande av domen eller beslutet har gått ut, skall domstolen omedelbart underrätta den som enligt denna paragraf har fått en kopia av domen eller beslutet om talan har fullföljts eller inte.

7 kap. 12 §

Om en allmän domstol har meddelat beslut om särskild avgift enligt 20 kap. 13 § utlänningslagen (2005:716), skall länsstyrelsen i det län där verksamheten har bedrivits underrättas om det.

Kriminalvårdens underrättelseskyldighet

7 kap. 13 §

I de fall då en kopia av en dom eller ett beslut har sänts till ett häkte, en anstalt eller Kriminalvården, skall Kriminalvården se till att Migrationsverket och polismyndigheten i den ort inom vilken anstaltsbehandlingen pågår underrättas om den tidpunkt då behandlingen beräknas upphöra.
I fråga om utlänningar som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall polismyndigheten underrättas senast fyra veckor före den dag då anstaltsbehandlingen upphör. I fråga om andra utlänningar är tiden sex månader. Kan de nämnda tidsperioderna inte följas, skall underrättelse ske så snart som möjligt.
Om tidpunkten eller orten för frigivningen ändras, skall Kriminalvården se till att Migrationsverket och polismyndigheten underrättas om ändringen.

7 kap. 14 §

Om utvisning enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) har verkställts i anslutning till att verkställigheten av ett fängelsestraff som utlänningen har dömts till, har överflyttats till Danmark, Finland, Island eller Norge, skall Kriminalvården se till att Rikspolisstyrelsen, Skatteverket, Migrationsverket och polismyndigheten underrättas om det.

Underrättelse om förvar i vissa fall

7 kap. 15 §

Har en utlänning som har tagits i förvar överklagat förvarsbeslutet, och meddelas därefter beslut enligt 10 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716), skall den myndighet som fattat beslutet omedelbart underrätta den förvaltningsdomstol som handlägger ärendet om det. Sådan underrättelse skall också ske om förvarsbeslutet upphör att gälla enligt 10 kap. 10 § utlänningslagen.
Motsvarande underrättelseskyldighet gäller även vid ändringar som avser Migrationsverkets beslut om placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 10 kap. 20 § utlänningslagen eller om avskiljande enligt 11 kap. 7 § samma lag.

Underrättelse till Europeiska unionens råd i vissa fall

7 kap. 16 §

Om en utlänning som är medborgare i en annan stat som ingår i Europeiska unionen ansöker om uppehållstillstånd och anför sådana skäl som sägs i 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716), skall Migrationsverket omedelbart underrätta Regeringskansliet (Utrikesdepartementet), som omedelbart skall underrätta Europeiska unionens råd.

Underrättelse och information vid tillfälligt skydd

7 kap. 17 §

Om föreskrifter enligt 21 kap. 3 § utlänningslagen (2005:716) beslutas skall Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) omedelbart underrätta Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission.

7 kap. 18 §

Information enligt artiklarna 10, 15 och 26 i rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta6 får lämnas till Europeiska gemenskapernas kommission, övriga medlemsstater i Europeiska unionen samt Förenta nationernas Höge Kommissarie för flyktingar (UNHCR) om personer som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd. Informationen får lämnas i följande omfattning.
  • 1. Personuppgifter om den berörda personen (namn, nationalitet, födelsedatum och födelseplats, civilstånd och familjeförhållanden).
  • 2. Identitetshandlingar och resehandlingar för den berörda personen.
  • 3. Handlingar som bevis för familjeband (äktenskapsbevis, födelseattest eller adoptionsintyg).
  • 4. Annan information som är viktig för att fastställa personens identitet eller familjeförhållanden.
  • 5. Uppehållstillstånd, viseringar eller avslag på ansökan om uppehållstillstånd som utfärdats till den berörda personen och handlingar som ligger till grund för beslut.
  • 6. Ansökningar om uppehållstillstånd och visering som den berörda personen har lämnat in och som är under utredning samt uppgifter om på vilket stadium handläggningen befinner sig.

8 kap. Bestämmelser om avvisning, utvisning, avgifter m.m.

Åtgärder i samband med verkställighet av avvisning eller utvisning

8 kap. 1 §

Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att beslutet verkställs i enlighet med 12 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) och att de anvisningar om verkställigheten som anges i beslutet i övrigt följs.
Om särskilda anvisningar om verkställigheten inte anges i beslutet får den verkställande myndigheten endast bestämma tidpunkt för avresa, resväg, färdmedel eller annat som har att göra med det praktiska genomförandet av verkställigheten.
Att en annan verkställande myndighet än Migrationsverket skall underrätta verket om den finner att verkställigheten inte kan genomföras eller om ytterligare besked behövs framgår av 12 kap. 17 § utlänningslagen.

8 kap. 2 §

Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att gällande bevis om visering samt uppehållstillstånd eller arbetstillstånd som utlänningen har makuleras i samband med verkställigheten samt att resedokument och främlingspass i förekommande fall återlämnas till Migrationsverket.

Undantag från bestämmelser om inresa och utresa m.m.

8 kap. 3 §

När en utlänning kommer till eller reser från Sverige som besättningsman eller passagerare på ett fartyg eller ett luftfartyg direkt från en ort utanför Schengenstaterna, tillämpas bestämmelserna om utlänningars inresa i utlänningslagen (2005:716) och i denna förordning först när utlänningen lämnar fartyget eller luftfartyget. Avvisning eller utvisning skall dock inte anses verkställd förrän fartyget lämnar landet.

Avgifter för vissa ärenden

8 kap. 4 §

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i de fall och med de belopp som framgår av tredje stycket och 5 §.
För de ansökningar som skall ges in till en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat tas avgift ut enligt förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna.
För prövning av ansökan gäller i övrigt 11–14 §§ avgiftsförordningen (1992:191).
Ärendeslag
Avgift kr
Främlingspass (2 kap. 12 §) 
750 
Provisoriskt främlingspass (2 kap. 14 §) 
500 
Nödfallsvisering (3 kap. 2 §) 
315 
Sjömansvisering (3 kap. 4 §) 
315 
Gruppvisering i form av nödfallsvisering och sjömansvisering, 
315 
därutöver för varje person 
10 
Avgift skall inte tas ut för prövning av ansökan om främlingspass för en utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige.
Avgift skall inte tas ut för beviljande av nödfallsvisering för de utlänningar som avses i 4 kap. 12 § eller 5 kap. 2 § 4.

8 kap. 5 §

Avgift tas ut för prövning av ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd med 1 000 kr för personer som fyllt 18 år och med 500 kr för personer som inte fyllt 18 år. Vid ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd på grund av familjeanknytning enligt 5 kap. 3 § utlänningslagen (2005:716) är avgiften 500 kr för personer som fyllt 18 år och 250 kr för personer som inte fyllt 18 år.
Avgift skall dock inte tas ut av
  • 1. personer som avses i 4 kap., 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 §§ eller 22 kap. utlänningslagen,
  • 2. personer som söker uppehålls- och/eller arbetstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 utlänningslagen på grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 4 kap. eller 5 kap. 6 § utlänningslagen,
  • 3. medborgare eller anhörig till en medborgare i en EES-stat,
  • 4. personer som omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer,
  • 5. medborgare i Bulgarien och Rumänien,
  • 6. utlänningar som avses i 2 kap. 10 § utlänningslagen,
  • 7. studerande som av Sida, annan svensk organisation eller mellanfolklig organisation fått stipendier för studier i Sverige,
  • 8. förundersökningsledare som söker uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen.
Avgift enligt första stycket skall inte tas ut om internationell hänsyn eller sedvänja kräver det.

8 kap. 6 §

För utfärdande av sådant resedokument som avses i 2 kap. 7 § och för förlängning av giltighetstiden för sådant dokument tas expeditionsavgift ut med 400 kr respektive 150 kr.

Särskild avgift

8 kap. 7 §

Om det kan antas att transportören enligt 19 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) skall betala en särskild avgift, skall polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra den utredning som krävs och yttra sig över frågan. Transportören skall ges tillfälle att yttra sig.

Betalningsskyldighet för återresor i vissa fall

8 kap. 8 §

Om det kan antas att betalningsskyldighet enligt 19 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) skall åläggas en transportör, skall polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra den utredning som krävs och yttra sig över frågan om betalningsansvar skall åläggas transportören. Transportören skall ges tillfälle att yttra sig.
Betalningsskyldighet skall beslutas av den myndighet som verkställer avvisningen.

Indrivning

8 kap. 9 §

Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4–9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.
Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Beslut i frågor om offentligt biträde

8 kap. 10 §

I sådana ärenden hos regeringen som avses i 18 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) skall prövningen göras av expeditionschefen eller av rättschefen i det departement till vilket ärendet hör. Detsamma gäller i fråga om yttrande i anledning av förordnande av eller ersättning till offentligt biträde. Regeringen kan uppdra även åt särskilda tjänstemän i departementen att pröva frågor och avge sådana yttranden.

Överklagande

8 kap. 11 §

Andra beslut enligt denna förordning än beslut enligt 4–6 §§ får inte överklagas.
Beslut om avgift enligt 6 § får överklagas i samma ordning som gäller för andra beslut i fråga om resedokument.

Ingivande av överklagande

8 kap. 12 §

En skrivelse med överklagande av en polismyndighets beslut om avvisning skall ges in till Migrationsverket inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Om skrivelsen har kommit in för sent, skall Migrationsverket avvisa den.
Skrivelsen skall dock inte avvisas, om förseningen beror på en felaktig underrättelse om hur man överklagar eller om den inom överklagandetiden har kommit in till polismyndigheten.

Verkställighetsföreskrifter

8 kap. 13 §

Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas i fråga om
  • 1. pass och resedokument av Migrationsverket,
  • 2. arbetstillstånd av Migrationsverket efter att ha hört Arbetsmarknadsstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),
  • 3. ärenden om visering eller uppehållstillstånd som handläggs av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) av Regeringskansliet,
  • 4. andra tillståndsärenden av Migrationsverket efter att ha hört Rikspolisstyrelsen eller, när det gäller svenska utlandsmyndigheters eller andra organs handläggning av ärendena, efter att ha hört med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),
  • 5. inrese- och utresekontroll samt polismyndigheters uppgifter i andra fall än som avses i 1–4 av Rikspolisstyrelsen,
  • 6. Tullverkets åligganden av Rikspolisstyrelsen efter att ha hört Tullverket,
  • 7. Kustbevakningens åligganden av Rikspolisstyrelsen efter att ha hört Kustbevakningen,
  • 8. underrättelse enligt 7 kap. 1 § av Rikspolisstyrelsen.

SFS 2006:97

1. Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2006. Genom förordningen upphävs
a. utlänningsförordningen (1989:547),
b. förordningen (1991:1817) med instruktion för Utlänningsnämnden,
c. förordning (1999:209) om tidsbegränsade uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden,
d. förordning (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden,
e. förordning (2000:415) om statlig ersättning till kommuner och landsting för kostnader för vissa utlänningar med tidsbegränsade uppehållstillstånd.
2. För en utlänning som meddelats uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) i dess lydelse från och med den 15 november 2005 och vars tillstånd har tidsbegränsats skall 1 kap. 1 a § utlänningsförordningen (1989:547) fortsätta att gälla.
På regeringens vägnarBARBRO HOLMBERGCarl Henrik Ehrenkrona(Utrikesdepartementet)
EGT L 168, 6.7.1996, s. 4 (Celex 41996D0409).
EGT L 327, 19.12.1994, s. 1 (Celex 394D0795).
EGT L 81, 21.3.2001, s. 1 (Celex 32001R0539).
EGT L 142, 30.6.1970, s. 24 (Celex 31970L1251).
EGT L 142, 30.6.1970, s. 24 (Celex 31970L1251).
EGT L 212, 7.8.2001, s. 12 (Celex 32001L0055).