Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

1 kap. Inledande bestämmelser

1 kap. 1 §

Denna förordning innehåller bestämmelser om avgifter som ska betalas för sådana kostnader som mark- och miljödomstolar och statliga förvaltningsmyndigheter har i fråga om prövning och tillsyn enligt miljöbalken eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till miljöbalken eller EU-förordningar inom miljöbalkens tillämpningsområde.
Avgift betalas inte för handläggning som föranleds av att ett beslut enligt miljöbalken eller bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken överklagas. SFS 2017:881

1 kap. 2 §

För en kommunal myndighets verksamhet gäller bestämmelserna i 9 kap. 4 och 5 §§ denna förordning. Bestämmelser om rätt för kommunfullmäktige att meddela föreskrifter om avgifter för kommunens prövning och tillsyn finns i 27 kap. 1 § miljöbalken.

1 kap. 3 §

Regeringen kan i ett ärende enligt 17 kap. miljöbalken besluta om skyldighet för sökanden att stå för berörda statliga myndigheters undersöknings-, övervaknings- och tillsynskostnader för den verksamhet ansökan avser.
Beslutar regeringen om betalningsskyldighet enligt första stycket skall avgift som utgår enligt annan bestämmelse i denna förordning sättas ned i den mån betalningsskyldigheten täcker samma kostnader som avgiften.

1 kap. 4 §

Avgifter enligt denna förordning som gäller verksamheter som försvarsinspektören för hälsa och miljö har tillsynen över avser endast sådana prövningskostnader som anges i 1 §. SFS 2017:794

Prövnings- och tillsynsavgift

2 kap. 1 §

En prövnings- och tillsynsavgift ska betalas av den som driver eller har tillstånd till en verksamhet som
  • 1. är tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen (2013:251),
  • 2. har ett sådant tillstånd som avses i 9 kap. 6 a eller 6 b § miljöbalken efter ett föreläggande att ansöka om tillstånd eller en frivillig ansökan om tillstånd, eller
  • 3. har upphört att vara tillståndspliktig men bedrivs med stöd av ett sådant tillstånd som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken.
I de fall länsstyrelsen har ansvaret för tillsynen över verksamheten omfattar avgiften även ersättning för länsstyrelsens tillsyn över att bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken följs. SFS 2015:154

2 kap. 2 §

Prövnings- och tillsynsavgiften är det belopp som anges i bilagan.
Om länsstyrelsen har ansvaret för den operativa tillsynen över verksamheten, gäller det belopp som följs av bokstavsmarkeringen (L). Om någon annan än länsstyrelsen har ansvaret för den operativa tillsynen, gäller det belopp som följs av bokstavsmarkeringen (K).
Om beloppet inte följs av någon bokstavsmarkering, är det detta belopp som gäller. SFS 2015:154

2 kap. 3 §

Om verksamheten är tillståndspliktig och omfattas av ett tillstånd, ska man till grund för beräkningen av prövnings- och tillsynsavgiften använda det belopp som anges i bilagan för den storlek eller omfattning av verksamheten som är tillåten enligt tillståndet.
Om verksamheten är tillståndspliktig utan att omfattas av något tillstånd, ska man till grund för beräkning av avgiften använda det belopp som anges i bilagan för den storlek eller omfattning som verksamheten faktiskt har. SFS 2015:154

2 kap. 4 §

De belopp som anges i bilagan avser de verksamheter som beskrivs i 2–32 kap. miljöprövningsförordningen (2013:251), med samma verksamhetskoder. I bilagan är verksamheterna indelade i verksamhetsgrupper där varje verksamhetsgrupp har en rubrik. Om rubriken är skriven med versaler, är den rubrik för en eller flera verksamhetsgrupper. Om rubriken är skriven med gemener, är den rubrik för en verksamhetsgrupp.
Om verksamheten omfattas av två eller flera lika eller olika stora belopp i bilagan, ska prövnings- och tillsynsavgiften beräknas enligt 5 §. SFS 2016:1195

2 kap. 5 §

Endast ett belopp inom varje verksamhetsgrupp ska ingå i beräkningen av prövnings- och tillsynsavgiften. Det beloppet ska motsvara det högsta av de belopp som verksamheten omfattas av inom verksamhetsgruppen.
Om verksamheten omfattas av belopp i fler än en verksamhetsgrupp, ska de högsta beloppen i varje verksamhetsgrupp läggas samman enligt följande. Ett av beloppen ska ingå i beräkningen med sitt fulla värde. Det beloppet ska motsvara det högsta av de belopp som verksamheten omfattas av. Vart och ett av de övriga beloppen ska ingå i beräkningen med en fjärdedel av sitt fulla värde. Om summan av det fulla beloppet och en fjärdedel av de övriga beloppen överstiger 130 procent av det fulla beloppet, ska den del som överstiger 130 procent inte ingå i prövnings- och tillsynsavgiften. SFS 2015:154

2 kap. 6 §

Prövnings- och tillsynsavgiften ska betalas från och med det kalenderår som följer efter det att tillstånd till verksamheten gavs eller, om verksamheten bedrivs utan tillstånd, det kalenderår som följer efter det att verksamheten påbörjades. Avgiften ska därefter betalas för varje påbörjat kalenderår. SFS 2015:154

2 kap. 7 §

Prövnings- och tillsynsavgiften ska betalas efter beslut av länsstyrelsen. SFS 2015:154

Avgift för prövning av dispens från industriutsläppsförordningen

2 kap. 8 §

Den som ansöker om en dispens enligt 16 § industriutsläppsförordningen (2013:250) ska betala avgift för prövningen med 56 000 kronor per slutsats om bästa tillgängliga teknik som ansökan omfattar. SFS 2016:1195

3 kap. Avgift för vattenverksamhet

3 kap. 1 §

Avgift enligt detta kapitel betalas för prövning och anmälan av vattenverksamhet som avses i 11 kap. miljöbalken och för tillsyn över sådan verksamhet. SFS 2007:169

Avgift för prövning

3 kap. 2 §

Avgift för prövning av vattenverksamhet skall betalas av den som
  • ansöker enligt 11 kap. 9 § första stycket miljöbalken om tillstånd till annan vattenverksamhet än markavvattning,
  • ansöker om tillstånd till markavvattning enligt 11 kap. 13 § miljöbalken,
  • ansöker om laglighetsprövning av en vattenverksamhet eller en vattenanläggning enligt 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken,
  • ansöker om godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 § eller ansöker om tillstånd enligt 11 kap. 22 § miljöbalken att ta ur bruk en anläggning för bortledande av grundvatten,
  • ansöker om tillstånd till utrivning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken,
  • ansöker om förlängning av sådan tid som anges i 24 kap. 2 § miljöbalken, eller
  • ansöker enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om upphävande eller ändring av bestämmelser eller villkor i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut.
SFS 1998:1363

3 kap. 3 §

Avgift för prövning av en ansökan enligt 2 § 1 eller 3 betalas med grundavgift och tilläggsavgift enligt 4 och 5 §§.
Om en ansökan avser prövning både enligt 2 § 1 och 3, skall avgiften bestämmas som om hela målet prövas enligt 2 § 1. SFS 1998:1363

3 kap. 4 §

Grundavgift enligt 3 § skall motsvara kostnaderna för utförandet av de delar av det ansökta företaget som avser vattenverksamhet och betalas enligt nedanstående tabell:
Kostnad i kronor 
Avgiftens storlek i kronor 
mindre än 100 000 
 
1 500 
100 000 –  
500 000 
5 000 
500 000 –  
1 000 000 
10 000 
1 000 000 –  
5 000 000 
15 000 
5 000 000 –  
10 000 000  
30 000 
10 000 000 –  
50 000 000  
70 000 
50 000 000 – 
75 000 000 
140 000 
75 000 000 –  
100 000 000 
240 000 
100 000 000 –  
eller högre 
400 000 
Grundavgiften är alltid lägst 1 500 kronor. I grundavgiften skall inte ingå mervärdesskatt. SFS 1998:1363

3 kap. 5 §

Tilläggsavgift skall betalas om prövningen avser rätt att leda bort grund- eller ytvatten eller att ändra grundvattennivån. Tilläggsavgift skall också betalas om ansökan avser rätt till uttag av vattenkraft.
Om ansökan avser uttag av vatten eller ändring av grundvattennivån skall tilläggsavgift betalas med 10 öre per kubikmeter vatten beräknat efter det totala uttag som ansökan avser eller, om ansökan avser ett visst uttag årligen, efter den årliga volym som det begärs tillstånd för.
Om ansökan avser rätt till uttag av vattenkraft betalas tilläggsavgift med 0,1 öre per kilowattimme beräknad årlig kraftproduktion under medelår.
Tilläggsavgift skall dock endast tas ut om utförandekostnaden enligt 4 § är mindre än 50 000 000 kronor. Avgiften betalas som en engångsavgift. Om tilläggsavgift skall betalas får grundavgiften enligt 4 § tillsammans med tilläggsavgiften uppgå till högst 140 000 kronor. Om ansökan avser ökat uttag skall avgiften beräknas på det tillkommande uttaget. SFS 1998:1363

3 kap. 6 §

Avgift för prövning av en ansökan om markavvattning enligt 2 § 2 betalas enligt följande.
Vid fastställande av avgift tillämpas bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:
Dikeslängd som prövningen avser 
Avgiftsklass 
kortare än 100 meter 
100 – 1 000 meter 
1 000–10 000 meter 
10 000 meter eller längre 
Om flera ansökningar om tillstånd till markavvattning prövas samtidigt och ansökningarna rör samma eller intilliggande markområden, skall avgift tas ut för den sammanlagda dikeslängd som ansökningarna avser.
För prövning av fråga som avses i 2 § 6 eller 7 och som gäller markavvattning skall avgift betalas enligt avgiftsklass 3. SFS 1998:1363

3 kap. 7 §

Vid prövning av mål som avses i 2 § 4 och 5 samt mål som avses i 2 § 6 och 7 och inte gäller markavvattning, skall avgift betalas med 1 500 kronor.
Avgift för prövning enligt 2 § 5 skall inte tas ut om prövningen sker i samband med att en fråga om att ersätta anläggningen med en annan anläggning prövas och avgift tas ut för prövning av nyanläggningen. SFS 1998:1363

3 kap. 8 §

Om en ansökan enligt 2 § prövas av en mark- och miljödomstol, ska domstolen fastställa avgiften för prövningen, såvida inte länsstyrelsen har debiterat avgift. Sökanden ska lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.
Avgiften ska betalas när domstolen har fastställt den. Bestämmelser om avvisning på grund av utebliven betalning av avgiften finns i 42 kap. 4 § rättegångsbalken och 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Motsvarande bestämmelser för länsstyrelsens verksamhet enligt detta kapitel finns i 9 kap. SFS 2010:959

3 kap. 9 §

I fråga om fastställande av avgift som skall betalas enligt 3 – 5 §§ gäller vad som sägs i 9 kap. 3 § andra stycket. SFS 1998:1363

3 kap. 9 §

Avgift för tillsyn

3 kap. 11 §

3 kap. 11 § betecknades tidigare 3 kap. 3 §.

Avgift för länsstyrelsens tillsyn över vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken skall betalas efter särskilt beslut av länsstyrelsen och utgå med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.
I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.
Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat. SFS 1998:1363

3 kap. 11 a §

Avgift för länsstyrelsens tillsyn över dammsäkerhet ska betalas av den som är skyldig att underhålla en damm som är klassificerad enligt 11 kap. 24 och 25 §§ miljöbalken. Avgiften ska betalas årligen
  • 1. med 96 000 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass A,
  • 2. med 32 000 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass B, och
  • 3. med 6 400 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass C.
Om en dammanläggning omfattar flera dammar, ska avgiften för hela anläggningen betalas med det högsta belopp som anges för någon av dammarna enligt första stycket. SFS 2014:216

3 kap. 11 b §

Avgift enligt 11 a § ska betalas från och med det kalenderår som följer efter det att ett beslut om klassificering meddelades. Avgiften ska därefter betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. SFS 2014:216

Avgift för anmälan

3 kap. 12 §

Avgift skall betalas för tillsynsmyndighetens handläggning av en anmälan om vattenverksamhet. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), och avgiftsklass 3 skall tillämpas.
Om tillsynsmyndighetens handläggning av anmälningsärendet även omfattar beslut i andra avgiftsbelagda ärendeslag enligt miljöbalken, skall avgift betalas med det högsta belopp som anges för något av ärendeslagen med tillägg av 25 procent av summan av de belopp som anges för de övriga ärendeslagen. SFS 2007:169

4 kap.

4 kap. 1 §

4 kap. 2 §

4 kap. 3 §

4 kap. 4 §

5 kap. Avgift för genteknisk verksamhet

5 kap. 1 §

De myndigheter som anges i 2 kap. 12–18 §§ miljötillsynsförordningen (2011:13) får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn i fråga om sådan genteknisk verksamhet som avses i 13 kap. 1 § första stycket miljöbalken. SFS 2011:26

6 kap. Avgift för kemiska produkter och biotekniska organismer

6 kap. 1 §

Detta kapitel innehåller bestämmelser om skyldighet att betala avgifter för prövning och tillsyn i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken, föreskrifter meddelade med stöd av det kapitlet samt EU-förordningar inom det kapitlets tillämpningsområde. SFS 2011:928

Kemikalieavgift

6 kap. 2 §

För Kemikalieinspektionens prövning och tillsyn ska en kemikalieavgift betalas av den som
  • 1. yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in en produkt eller organism som enligt förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer ska vara anmäld till produktregistret, eller
  • 2. i eget namn förpackar, packar om eller ändrar namn på en sådan produkt eller organism som avses i 1 utan att ha tillverkat eller fört in produkten eller organismen till Sverige.
Första stycket 1 gäller inte om en handelsagent ska betala avgiften enligt 3 §. SFS 2012:502

6 kap. 3 §

Om Kemikalieinspektionen med stöd av förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer har beslutat att en anmälan till produktregistret ska göras av en handelsagent i stället för av den som tillverkat produkten eller organismen eller fört in den till Sverige, ska handelsagenten betala den kemikalieavgift som avses i 2 § första stycket 1. SFS 2012:502

6 kap. 4 §

Trots 2 och 3 §§ ska den som betalar årsavgift enligt 8 kap. 3 § förordningen (2013:63) om bekämpningsmedelsavgifter inte betala en kemikalieavgift för samma produkt eller organism. SFS 2013:64

6 kap. 5 §

Kemikalieavgiften ska betalas årligen för kalenderår och ska bestå av en
  • 1. registeravgift med 600 kronor för varje anmälningspliktig produkt eller organism, dock högst 70 000 kronor per år, och
  • 2. mängdavgift med 12 kronor per ton anmälningspliktiga produkter och organismer, dock högst 70 000 kronor per år.
Vid tillämpningen av första stycket ska produkter och organismer som har samma funktion och kemiska sammansättning eller anmäls under en gemensam beteckning räknas som en produkt eller organism.
Den som under ett kalenderår sammanlagt tillverkar eller till Sverige för in eller i eget namn förpackar, packar om eller byter namn på mindre än ett ton produkter eller organismer som avses i 2 §, behöver inte betala någon avgift för det kalenderåret. SFS 2012:502

6 kap. 6 §

Kemikalieavgiften ska beräknas på grundval av uppgifterna i produktregistret om tillverkade eller införda eller i eget namn förpackade, ompackade eller namnbytta mängder för det kalenderår som avgiften avser. SFS 2012:502

6 kap. 7 §

6 kap. 8 §

6 kap. 9 §

6 kap. 10 §

6 kap. 11 §

6 kap. 12 §

6 kap. 13 §

6 kap. 14 §

6 kap. 15 §

6 kap. 16 §

6 kap. 17 §

6 kap. 18 §

6 kap. 19 §

6 kap. 20 §

6 kap. 21 §

6 kap. 22 §

6 kap. 23 §

6 kap. 24 §

6 kap. 25 §

6 kap. 26 §

6 kap. 27 §

6 kap. 28 §

6 kap. 29 §

6 kap. 30 §

6 kap. 31 §

6 kap. 32 §

6 kap. 33 §

6 kap. 34 §

6 kap. 35 §

6 kap. 36 §

6 kap. 37 §

6 kap. 38 §

6 kap. 39 §

6 kap. 40 §

6 kap. 41 §

6 kap. 42 §

6 kap. 43 §

6 kap. 44 §

6 kap. 45 §

6 kap. 46 §

6 kap. 47 §

Avgift för länsstyrelsens prövning av ansökan om tillstånd

6 kap. 48 §

Den som ansöker om tillstånd enligt 7 § förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer ska betala en avgift för länsstyrelsens prövning.
För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191). Avgiftsklass 2 ska tillämpas vid prövning av tillstånd enligt 7 § 1 förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer. Avgiftsklass 4 ska tilllämpas vid prövning av tillstånd enligt 7 § 2 förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer. SFS 2011:928

Bemyndiganden

6 kap. 49 §

Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om avgift för myndighetens prövning av ärenden
  • 1. om undantag enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1336/2008 av den 16 december 2008,
  • 2. enligt förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, och
  • 3. enligt svavelförordningen (2014:509).
SFS 2014:510

6 kap. 50 §

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om avgift för myndighetens prövning av ärenden enligt
  • 1. förordningen (2007:19) om PCB m.m., och
  • 2. förordningen (2007:846) om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen.
SFS 2014:510

6 kap. 51 §

Naturvårdsverket får inom sitt ansvarsområde enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) meddela föreskrifter om avgifter för prövning enligt förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. SFS 2011:928

6 kap. 52 §

Läkemedelsverket får meddela föreskrifter om avgift för prövning och tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter, förordningen (2013:413) om kosmetiska produkter och förordningen (2012:503) om tatueringsfärger. SFS 2013:416

6 kap. 53 §

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgift för myndighetens
  • 1. tillsyn och prövning av ärenden enligt svavelförordningen (2014:509), och
  • 2. tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 av den 29 april 2015 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG.
SFS 2017:881

6 kap. 54 §

7 kap. Avgift för viss övrig verksamhet

Ärenden enligt 7 och 12 kap. miljöbalken

7 kap. 1 §

Avgift ska i de fall som anges i denna paragraf betalas för prövning i ärenden enligt 7 och 12 kap. miljöbalken. I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att
  • 1. i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats för en nationalpark med stöd av 7 kap. 3 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
  • 2. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett naturreservat ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
  • 3. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 9 § andra stycket jämfört med 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett kulturreservat ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
  • 4. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 10 § andra stycket jämfört med 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett naturminne ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
  • 5. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket andra meningen miljöbalken från förbudet inom ett biotopskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
  • 6. i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats för ett djur- eller växtskyddsområde med stöd av 7 kap. 12 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
  • 7. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 18 a § miljöbalken från förbuden i ett strandskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
  • 8. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 20 § första stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett miljöskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
  • 9. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 22 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett vattenskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
  • 10. i ett ärende om tillstånd enligt 7 kap. 23 § miljöbalken för marinvetenskaplig forskning ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
  • 11. i ett ärende om dispens eller tillstånd enligt 1–10 för en eller flera åtgärder inom ett särskilt skydds- eller bevarandeområde och som enligt 7 kap. 29 § första stycket miljöbalken inte får ges utan regeringens tillåtelse ska avgiften i stället för det som sägs i 1–10 motsvara avgiftsklass 6,
  • 12. i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 kap. 10 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
  • 13. i ett ärende om tillstånd enligt 12 kap. 11 § miljöbalken till uppförande av vilthägn ska avgiften motsvara avgiftsklass 6, och
  • 14. i ett ärende om nya eller ändrade villkor i en dispens eller ett tillstånd som avses i 1–13 ska avgiften motsvara avgiftsklass 4.
SFS 2009:1043

Ärenden enligt 8 kap. miljöbalken

7 kap. 2 §

Den som importerar, exporterar eller bedriver verksamhet som avses i 26, 35 eller 40 § artskyddsförordningen (2007:845) ska betala avgift för prövning och tillsyn enligt den förordningen, rådets förordning (EG) nr 338/ 97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem3 eller kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem4. SFS 2007:848

7 kap. 3 §

Den som ansöker om undantag enligt 32 § artskyddsförordningen (2007:845) eller artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97 ska betala avgift för prövning av ansökan.
Detsamma gäller den som ansöker om transportgodkännande enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 338/97. SFS 2007:848

7 kap. 4 §

Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn enligt 2 och 3 §§ såvitt gäller ärenden om import och export. Naturvårdsverket får meddela sådana föreskrifter beträffande övriga frågor.
Jordbruksverket får därutöver meddela föreskrifter om avgifter för prövning enligt artikel 8.3 och 9 i rådets förordning (EG) 338/97.

7 kap. 4 a §

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om avgifter för myndighetens
  • 1. prövning enligt 6 § förordningen (2016:858) om användning av genetiska resurser och traditionell kunskap om sådana resurser, och
  • 2. tillsyn enligt 2 kap. 9 a § miljötillsynsförordningen (2011:13).
SFS 2016:859

Ärenden om verksamheter som orsakar miljöskador enligt 10 kap. miljöbalken

7 kap. 5 §

Den som enligt 10 kap. 2 § miljöbalken är ansvarig för avhjälpande av en allvarlig miljöskada, skall betala en statlig myndighets kostnader för tillsyn med anledning av skadan.
Den som enligt 10 kap. 2 eller 3 § miljöbalken är ansvarig för avhjälpande av en föroreningsskada, skall betala en statlig myndighets kostnader för tillsyn över de förorenade mark- eller vattenområdena, byggnaderna eller anläggningarna eller det förorenade grundvattnet.
Avgift skall inte tas ut enligt denna paragraf om kostnaderna för myndighetens arbete täcks genom avgift enligt 2 kap. denna förordning. SFS 2007:668

7 kap. 6 §

Den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är utredningsskyldig beträffande ett miljöriskområde, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens hantering av ett ärende enligt 10 kap. 15 § miljöbalken att förklara ett mark- eller vattenområde som miljöriskområde.
Av 8 kap. 1 § andra stycket denna förordning framgår att sökanden är skyldig att svara för kungörelsekostnader m.m. SFS 2007:668

7 kap. 7 §

Avgift enligt 5 och 6 §§ skall efter särskilt beslut av den statliga myndigheten betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.
I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.
Avgifter enligt 5 § skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat. SFS 2007:668

Ärenden enligt 15 kap. miljöbalken

7 kap. 8 §

Avgift ska betalas för länsstyrelsens prövning i ärenden om transport av avfall. I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiften för
  • 1. en ansökan om tillstånd till transport av farligt avfall enligt avfallsförordningen (2011:927) ska motsvara avgiftsklass 4,
  • 2. en ansökan om tillstånd till transport av avfall som inte är farligt avfall enligt avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 3,
  • 3. en anmälan som avser transport av farligt avfall enligt 42 § avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 1, och
  • 4. en anmälan som avser transport av avfall enligt föreskrifter som Naturvårdsverket har meddelat med stöd av 44 § avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 1.
SFS 2011:997

7 kap. 8 a §

Avgift ska betalas för länsstyrelsens prövning av
  • 1. en anmälan som avser yrkesmässig insamling av avfall enligt 46 § avfallsförordningen (2011:927), och
  • 2. en anmälan som avser handlare eller mäklare enligt 47 § avfallsförordningen.
I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiften ska motsvara avgiftsklass 1. SFS 2011:997

7 kap. 8 b §

Avgift för länsstyrelsens prövning av ansökan om dispens enligt 13 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall skall betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet. SFS 2001:515

7 kap. 8 c §

Den som driver ett retursystem som godkänts enligt förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar skall för varje kalenderår betala en avgift till Statens jordbruksverk med 10 000 kronor för verkets tillsynsverksamhet.
Om fler än en sådan näringsidkare som avses i 2 § förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar är anslutna som deltagare i retursystemet, skall den som driver retursystemet, i stället för vad som sägs i första stycket, för varje kalenderår betala en avgift till Statens jordbruksverk med 10 000 kronor per deltagare. Om samma deltagare hanterar både plastflaskor och metallburkar i samma retursystem räknas den deltagaren som en deltagare. SFS 2005:222

7 kap. 8 d §

Avgift skall betalas för länsstyrelsens prövning av en ansökan om auktorisation enligt 6 § bilskrotningsförordningen (2007:186). För avgiftens storlek skall avgiftsklass 4 i 10 § avgiftsförordningen (1992:191) tillämpas. SFS 2007:189

7 kap. 8 e §

Den som driver ett insamlingssystem med tillstånd enligt 45 § förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 275 000 kronor för verkets prövnings- och tillsynsverksamhet. SFS 2015:697

7 kap. 8 f §

En producent eller producentrepresentant som har skyldigheter enligt förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1 000 kronor för verkets tillsynsverksamhet. SFS 2015:697

7 kap. 8 g §

En producent som har skyldigheter enligt förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1 000 kronor för verkets tillsynsverksamhet. SFS 2015:697

7 kap. 8 h §

Träder i kraft: 2019-01-01

7 kap. 8 i §

Träder i kraft: 2019-01-01

7 kap. 8 j §

Träder i kraft: 2019-01-01

7 kap. 8 k §

Träder i kraft: 2019-01-01

7 kap. 9 a §

Ansökningsavgift ska betalas för Naturvårdsverkets prövning av en ansökan om auktorisation enligt 4 § förordningen (2015:18) om fartygsåtervinning. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiftsklass 9 ska tillämpas. SFS 2015:20

7 kap. 9 b §

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgift för myndighetens tillsyn i enlighet med 2 kap. 27 § 3 miljötillsynsförordningen (2011:13). SFS 2015:20

7 kap. 10 §

Avgift ska betalas för prövning av en ansökan om dispens enligt 15 kap. 29 § miljöbalken från förbud att dumpa avfall.
För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 4 tillämpas. SFS 2016:799

Myndigheters arbete i samband med tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken

7 kap. 11 §

Sökanden ska svara för kostnaderna för myndigheters arbete i ett ärende som prövas av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § miljöbalken.
Avgiftsskyldighet enligt första stycket gäller inte
  • 1. i fråga om en mark- och miljödomstols arbete,
  • 2. om den åtgärd som arbetet avser omfattas av en avgift enligt 2 kap. 1 § 1, eller
  • 3. om kostnaderna kan täckas genom ersättning för rättegångskostnader enligt miljöbalken.
SFS 2010:959

7 kap. 12 §

Ersättning för en myndighets arbete enligt 11 § skall betalas som timersättning med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid. Ersättningen debiteras av den myndighet som anmodats att yttra sig.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning eller beslut om yttrande inför regeringens prövning.
I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.
Anspråk på ersättning enligt 11 § skall framställas senast två månader efter det att myndigheten lämnat sitt yttrande.

Ärenden enligt 28 kap. miljöbalken om tillträde

7 kap. 13 §

Den som ansöker om tillträdesrätt enligt 28 kap. 3 § miljöbalken, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens prövning. Motsvarande avgiftsskyldighet gäller i ett ärende om tillträde enligt 28 kap. 4 § miljöbalken.
Ersättning enligt första stycket skall efter särskilt beslut av länsstyrelsen betalas med 3 000 kronor.

Avgifter för tillsyn

7 kap. 14 §

De förvaltningsmyndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn som inte täcks av avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning.
Avgift enligt första stycket ska tas ut med ett bestämt belopp för varje hel timme handläggningstid. SFS 2011:26

8 kap. Avgifter för myndigheters övriga kostnader i samband med prövning eller tillsyn

Kostnader för kungörelser m.m.

8 kap. 1 §

Om länsstyrelsen till följd av 19 kap. 4 eller 5 § miljöbalken i ett ärende får kostnader för sakkunniga som länsstyrelsen har kallat, sammanträdeslokaler, kungörelser eller aktförvarare, ska kostnaderna ersättas av
  • 1. sökanden, om ärendet avser en ansökan om ett sådant tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap. miljöbalken, och
  • 2. den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är kostnadsansvarig för utredningskostnader, om det är ett ärende enligt 10 kap. miljöbalken och avser ett miljöriskområde.
SFS 2017:973

8 kap. 1 a §

Sökanden är skyldig att ersätta en myndighets kostnad för kungörelser och aktförvarare i ärenden som avser
  • 1. specifik miljöbedömning enligt 6 kap. miljöbalken,
  • 2. tillstånd eller dispens enligt 7 kap. miljöbalken, eller
  • 3. markavvattning enligt 11 kap. miljöbalken.
SFS 2017:973

8 kap. 1 b §

Den som är ersättningsskyldig enligt 1 eller 1 a § ska betala förskott på ersättningen, om myndigheten begär det. SFS 2017:973

8 kap. 1 c §

Bestämmelser om skyldighet för sökanden att ersätta en mark- och miljödomstols kostnader finns i 25 kap. 8 § miljöbalken. SFS 2017:973

Kostnader för provtagning m.m.

8 kap. 2 §

En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken ska ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser, om inte 26 kap. 22 b § 2 miljöbalken är tillämplig. SFS 2011:26

8 kap. 3 §

En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om avfall enligt 15 kap. miljöbalken ska ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser. SFS 2011:26

8 kap. 4 §

En verksamhetsutövare är skyldig att ersätta länsstyrelsens kostnader för sådan besiktning som avses i 26 kap. 8 § miljöbalken. SFS 2011:26

8 kap. 5 §

De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning, får inom sina ansvarsområden meddela närmare föreskrifter om i vilken utsträckning och enligt vilka villkor kostnader ska ersättas enligt 2 och 3 §§. SFS 2011:26

8 kap. 6 §

Bestämmelser i övrigt om en verksamhetsutövarens skyldighet att betala undersökningskostnader m.m. finns i 26 kap. 22 § miljöbalken. SFS 2011:26

9 kap. Gemensamma bestämmelser

9 kap. 1 §

För avgifter enligt 1–8 kap. gäller bestämmelserna i 10–12 §§ avgiftsförordningen (1992:191), om inte annat är föreskrivet.
Andra avgifter än ansökningsavgifter ska betalas efter debitering av myndigheten.
Om en avgift enligt denna förordning har fördelats på två eller flera betalningstillfällen, ska ränta enligt vad som föreskrivs i fråga om statens utlåningsränta betalas på de delbelopp för vilka betalningsuppskov har medgetts.
Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i beslutet, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Bestämmelser om betalningsanstånd finns i förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar.
Bestämmelser om avgifter vid mark- och miljödomstol finns även i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. SFS 2010:959

9 kap. 2 §

Den som enligt denna förordning är skyldig att betala avgift, ska till den myndighet som ska beräkna avgiften lämna de uppgifter som behövs för att avgiftens storlek ska kunna bestämmas. SFS 2015:154

9 kap. 2 a §

De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas enligt 2 §. SFS 2015:154

9 kap. 3 §

En mark- och miljödomstol eller förvaltningsmyndighet får i det enskilda fallet, med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet eller annan särskild omständighet, minska eller efterskänka en avgift som har beslutats med stöd av denna förordning.
I fråga om en vattenverksamhet som avses i 3 kap. 3–5 §§ ska domstolen i samband med att handläggningen avslutas pröva avgiftens skälighet enligt första stycket med särskild hänsyn till prövningens omfattning.
De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får på samma grunder och inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om nedsättning eller efterskänkning av avgift. SFS 2011:57

9 kap. 4 §

En myndighets beslut om betalning av avgifter får verkställas enligt utsökningsbalken.

9 kap. 5 §

En myndighet får bestämma att dess beslut om avgift skall gälla omedelbart även om det överklagas.

9 kap. 7 §

Om en avgift enligt denna förordning har satts ned efter ett överklagande, ska ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) betalas för tiden från den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften återbetalas. SFS 2015:154

10 kap. Redovisning av intäkter och kostnader

10 kap. 1 §

Domstolsverket ska senast den 28 februari varje år redovisa föregående kalenderårs
  • 1. avgiftsintäkter för tillståndsprövning av vattenverksamheter,
  • 2. kostnader för tillståndsprövning av vattenverksamheter i första instans, och
  • 3. kostnader för tillståndsprövning av miljöfarliga verksamheter i första instans.
Redovisningen av kostnader ska avse samtliga kostnader med undantag för kostnader för prövning av civilrättsliga frågor. SFS 2015:154

10 kap. 2 §

Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Kammarkollegiet ska senast den 28 februari varje år redovisa föregående kalenderårs
  • 1. intäkter i form av ersättning för rättegångskostnader vid tillståndsprövning av vattenverksamhet i första instans,
  • 2. kostnader för medverkan i tillståndsprövning av vattenverksamhet i första instans i mark- och miljödomstol, med undantag för kostnader för att initiera prövning enligt 24 kap. 7 § miljöbalken,
  • 3. kostnader för medverkan i samråd för vattenverksamhet,
  • 4. kostnader för medverkan i tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet i första instans i mark- och miljödomstol, med undantag för kostnader för att initiera prövning enligt 24 kap. 7 § miljöbalken,
  • 5. kostnader för medverkan i samråd för miljöfarlig verksamhet.
Redovisningen av kostnader ska innefatta samtliga kostnader med undantag för kostnader för prövning av civilrättsliga frågor. SFS 2015:154

10 kap. 3 §

Länsstyrelserna ska senast den 28 februari varje år redovisa föregående kalenderårs
  • 1. avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter,
  • 2. kostnader för samråd och beslut om betydande miljöpåverkan för miljöfarlig verksamhet,
  • 3. kostnader för tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet vid miljöprövningsdelegationerna,
  • 4. kostnader för medverkan vid tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet i första instans i mark- och miljödomstol, med undantag för kostnader för att initiera tillståndsprövning enligt 24 kap. 7 § miljöbalken,
  • 5. kostnader för operativ tillsyn över miljöfarlig verksamhet, med undantag för kostnader för handläggning av miljösanktionsavgifter och åtalsanmälningar,
  • 6. avgiftsintäkter för tillståndsprövning av markavvattning,
  • 7. avgiftsintäkter för handläggning av anmälan av anmälningspliktig vattenverksamhet,
  • 8. avgiftsintäkter för operativ tillsyn över markavvattning,
  • 9. avgiftsintäkter för operativ tillsyn över vattenverksamhet utom markavvattning,
  • 10. intäkter i form av ersättning för rättegångskostnader vid tillståndsprövning av vattenverksamhet i första instans,
  • 11. kostnader för samråd och beslut om betydande miljöpåverkan för vattenverksamhet,
  • 12. kostnader för tillståndsprövning av vattenverksamheter i första instans i mark- och miljödomstol, med undantag för kostnader för att initiera tillståndsprövning enligt 24 kap. 7 § miljöbalken,
  • 13. kostnader för dispensprövning och tillståndsprövning av markavvattning,
  • 14. kostnader för handläggning av anmälan från anmälningspliktig vattenverksamhet,
  • 15. kostnader för operativ tillsyn över markavvattning, med undantag för kostnader för handläggning av miljösanktionsavgifter och åtalsanmälningar, och
  • 16. kostnader för operativ tillsyn över vattenverksamhet utom markavvattning, med undantag för kostnader för handläggning av miljösanktionsavgifter och åtalsanmälningar.
Redovisningen av kostnader ska innefatta samtliga kostnader med undantag för kostnader för prövning av civilrättsliga frågor. SFS 2015:154

10 kap. 4 §

Länsstyrelserna ska också redovisa beräknade kostnader för nödvändiga tillsynsåtgärder som enligt länsstyrelsernas bedömning inte kan täckas av avgifterna enligt denna förordning. Länsstyrelserna ska ange skälen för sina bedömningar. SFS 2015:154

10 kap. 5 §

Länsstyrelserna ska samverka för en enhetlig redovisning enligt 3 och 4 §§. SFS 2015:154

10 kap. 6 §

Redovisningarna enligt 1–4 §§ ska göras elektroniskt till Naturvårdsverket på det sätt som Naturvårdsverket behöver för sin sammanställning och uppföljning. SFS 2015:154

10 kap. 7 §

Naturvårdsverket ska sammanställa de uppgifter som redovisats enligt 1–4 §§ och göra en årlig uppföljning. Uppföljningens resultat, samt eventuella förslag med anledning av resultatet, ska redovisas till regeringen senast den 15 april varje år. SFS 2015:154

SFS 1998:940

  • Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.
  • Genom förordningen upphävs
    • förordningen (1989:598) om avgift för myndigheters verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387) och
    • förordningen (1984:381) om täktavgift.
  • För täktverksamhet för vilken täktavgift har bestämts enligt 4 § förordningen (1984:381) om täktavgift gäller äldre bestämmelser. Efter ett sådant täkttillstånds utgång eller efter omprövning av tillståndet skall dock denna förordning tillämpas.
  • I fråga om överklagande av beslut om avgift som har meddelats före ikraftträdandet av denna förordning gäller äldre bestämmelser.
  • Bestämmelser om fortsatt giltighet av föreskrifter som har meddelats med stöd av en lag som upphävs genom miljöbalken finns i 4 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.

SFS 1999:375

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1999

SFS 2000:966

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000.

SFS 2001:749

Denna förordning träder i kraft den 1 jan 2002.

SFS 2001:1075

Denna förordning träder i kraft den 15 januari 2002.

SFS 2002:188

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2002.

SFS 2002:240

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2002.

SFS 2005:100

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2005 och skall tillämpas från och med den 1 januari 2005.

SFS 2005:222

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2006.

SFS 2005:625

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2005.

SFS 2006:1050

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2006.

SFS 2007:21

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2007.

SFS 2007:169

Denna förordning träder i kraft den 15 maj 2007.

SFS 2007:189

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2007.

SFS 2007:382

Denna förordning träder i kraft den 12 juli 2007.

SFS 2007:668

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2007.

SFS 2007:848

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.

SFS 2008:692

Denna förordning träder i kraft den 15 november 2008.
SFS 2008:798

SFS 2009:700

1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2009.
2. Den nya bestämmelsen ska dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2009.

SFS 2009:1043

Denna förordning träder i kraft den 15 december 2009.

SFS 2010:3

1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2010 då förordningen (1998:942) om kemikalieavgifter ska upphöra att gälla.
2. För tiden mellan den 1 januari och 28 februari 2010 ska de nya bestämmelserna om årsavgifter tillämpas, om det ger en lägre årsavgift för den avgiftsskyldige jämfört med de årsavgifter som ska betalas enligt de äldre bestämmelserna.
3. För ansökningsavgift enligt 6 kap. 7 och 14 §§ gäller äldre bestämmelser i ärenden som inletts före den 1 mars 2010.

SFS 2010:187

1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2010.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgift som avser tiden före ikraftträdandet.

SFS 2010:959

Denna förordning träder i kraft den 2 maj 2011.

SFS 2011:26

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2011.

SFS 2011:348

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2011.

SFS 2011:928

1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2011.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet eller avser prövning som görs enligt bestämmelser som gällde före ikraftträdandet.

SFS 2011:997

Denna förordning träder i kraft den 18 oktober 2011.

SFS 2011:1198

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.

SFS 2012:502

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet.

SFS 2012:505

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2012.

SFS 2013:64

1. Denna förordning träder i kraft den 26 mars 2013.
2. De upphävda paragraferna gäller fortfarande för ansökningar som har getts in till Kemikalieinspektionen före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 6 kap. 4, 7, 26 och 47 §§ i sin äldre lydelse gäller fortfarande för ansökningar som har getts in till Kemikalieinspektionen före ikraftträdandet.

SFS 2013:65

1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2013.
2. De upphävda paragraferna gäller fortfarande för ansökningar som har getts in till Kemikalieinspektionen före ikraftträdandet.

SFS 2013:261

1. Denna förordning träder i kraft den 18 juni 2013.
2. Den som bedriver en verksamhet som har upphört att vara tillståndspliktig men som bedrivs med stöd av ett sådant tillstånd som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken ska dock betala avgift enligt 2 kap. denna förordning första gången kalenderåret 2014.

SFS 2013:416

Denna förordning träder i kraft den 11 juli 2013.

SFS 2013:1129

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014.

SFS 2014:216

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2014.

SFS 2014:510

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2014.

SFS 2015:20

Denna förordning träder i kraft den 15 mars 2015.

SFS 2015:154

1. Denna förordning träder i kraft den 7 april 2015.
2. Prövnings- och tillsynsavgiften för åren 2015–2017 ska bestämmas genom att
a) avgiften för 2015 ska avse tiden från den 7 april och uppgå till 74 procent av hela avgiftsbeloppet,
b) avgiften för 2016 ska uppgå till 84 procent av hela avgiftsbeloppet, och
c) avgiften för 2017 ska uppgå till 93 procent av hela avgiftsbeloppet.
3. Bestämmelserna i 10 kap. tillämpas första gången i fråga om redovisning som sker 2017 avseende intäkter och kostnader under 2016.

SFS 2015:697

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.

SFS 2016:799

Denna förordning träder i kraft den 2 augusti 2016.

SFS 2016:859

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2016.

SFS 2016:1195

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.

SFS 2017:794

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2017.

SFS 2017:881

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2017.

SFS 2017:973

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

SFS 2018:1459

Denna förordning träder i kraft den 15 augusti 2018.

SFS 2018:1464

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Bestämmelserna i 7 kap. 8 h och 8 j §§ tillämpas första gången i fråga om insamlingssystem som avses att drivas efter utgången av december 2020.
EGT L 61, 3.3.1997, s. 1 (Celex 31997R0338).
EUT L 166, 19.6.2006, s. 1 (Celex 32006R0865).
EUT L 190, 12.7.2006, s. 1, (Celex 32006R1013).