Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Lag (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket

Behörighet m.m.

1 §

Behörig att utöva veterinäryrket är
  • 1. den som är legitimerad enligt 2 § eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 3 § 1,
  • 2. den som enligt föreskrifter meddelade av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Statens jordbruksverk har tillstånd att utöva yrket i den utsträckning som anges i varje särskilt fall,
  • 3. den som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 3 § 2 har rätt till sådan yrkesutövning utan legitimation.

2 §

Legitimation som veterinär meddelas av Jordbruksverket.
Den som avlagt veterinärexamen i Sverige skall på ansökan legitimeras som veterinär. Detsamma gäller den som har avlagt veterinärexamen utomlands och genomgått av regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, av Jordbruksverket föreskriven efterutbildning. Legitimation får dock inte meddelas om omständigheterna är sådana att en legitimation skulle komma att återkallas.
Om den som har avlagt veterinärexamen utomlands är mycket skicklig och särskilt erfaren inom veterinäryrket, får legitimation meddelas trots att han inte har genomgått föreskriven efterutbildning.

3 §

För veterinärer med sådan utländsk utbildning som omfattas av Sveriges åtaganden enligt internationella överenskommelser meddelar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket föreskrifter om
  • 1. legitimation,
  • 2. behörighet att utan legitimation utöva veterinäryrket.

4 §

Tillstånd enligt 1 § 2 att utöva veterinäryrket i områden intill riksgränsen får meddelas att gälla för varje veterinär som uppehåller tjänst som veterinär i sådana trakter i Finland och Norge som gränsar till Sverige.

5 §

För att veterinärer inför allmänheten skall få tillkännage att de är särskilt kunniga inom en viss gren av veterinäryrket, skall de ha uppfyllt de villkor för specialistkompetens som har föreskrivits av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jordbruksverket.

6 §

Den som inte är behörig att utöva veterinäryrket får inte mot ersättning behandla sjukdom på vilken epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen (1999:658) är tillämplig.
Den som saknar behörighet att utöva veterinäryrket får inte beteckna sig veterinär i samband med att han mot ersättning undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för sjukdom eller liknande tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte. Han får inte heller i samband med verksamheten använda en sådan titel eller yrkesbeteckning som innehåller ordet veterinär eller ger sken av att han är legitimerad eller på annat sätt auktoriserad av en myndighet eller har specialistkompetens som veterinär. SFS 2002:549

Veterinärers allmänna skyldigheter m.m.

7 §

En veterinär skall fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad veterinärer är skyldiga att göra i sin yrkesutövning och om tillsyn över veterinärers verksamhet.

8 §

En veterinär är skyldig att låta sin verksamhet inspekteras av den myndighet som enligt föreskrifter som avses i 7 § andra stycket har tillsyn över verksamheten eller av den som tillsynsmyndigheten förordnar.
Om tillsynsmyndigheten finner att en veterinär är skäligen misstänkt för brott i utövningen av veterinäryrket, skall myndigheten, om inte annat följer av 30 §, anmäla veterinären till åtal
  • 1. om det för brottet är föreskrivet fängelse, eller
  • 2. om det finns anledning anta att det kommer att föras talan om enskilt anspråk.

9 §

En veterinär får inte obehörigen röja eller utnyttja vad veterinären i sin yrkesutövning har fått veta om enskildas affärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). SFS 2009:459

Disciplinansvar

10 §

Om en veterinär uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i sin veterinära yrkesutövning får disciplinpåföljd meddelas veterinären. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa, får någon påföljd inte meddelas. Disciplinpåföljder är erinran och varning.
Disciplinpåföljd får inte meddelas en veterinär för att han deltagit i strejk eller i en liknande stridsåtgärd.

11 §

Om en veterinär har anmälts till åtal, får något disciplinärt förfarande enligt denna lag inte inledas eller fortsättas i fråga om den förseelse som avses med anmälan. Om en fråga om disciplinansvar har anmälts till Veterinära ansvarsnämnden får dock veterinären underrättas om detta.
Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.

12 §

Disciplinpåföljd får meddelas bara om veterinären inom två år från förseelsen skriftligen har underrättats om vad som anförs mot veterinären.
Disciplinpåföljd får inte meddelas en veterinär senare än fem år efter förseelsen.

Återkallelse av legitimation och annan behörighet m.m.

13 §

Legitimation som veterinär skall återkallas om veterinären
  • 1. visat grov oskicklighet vid utövandet av veterinäryrket eller på annat sätt visat sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket,
  • 2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan utöva veterinäryrket tillfredsställande.
Om en veterinär som har fått legitimation här i landet på grund av auktorisation i ett annat land förlorar denna auktorisation, skall legitimationen återkallas.

14 §

Om det finns grundad anledning anta att legitimationen bör återkallas enligt 13 § första stycket 2, får veterinären föreläggas att låta sig undersökas av anvisad läkare.
Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats, får legitimationen återkallas för tiden till dess ärendet slutligt avgörs.
Har veterinären inte följt ett föreläggande om läkarundersökning inom ett år från det att veterinären fick del av detta, får legitimationen återkallas.

15 §

Bestämmelserna i 13–14 §§ om återkallelse av legitimation gäller även annan behörighet att utöva veterinäryrket.

16 §

Om en veterinär missbrukar sin rätt att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna rätt dras in eller begränsas. Förskrivningsrätten får också dras in eller begränsas om veterinären själv begär det.
Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant missbruk som avses i första stycket, får förskrivningsrätten dras in eller begränsas till dess frågan prövats slutligt. Ett sådant beslut gäller i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl, får beslutets giltighet förlängas med ytterligare högst sex månader.

17 §

En veterinär, vars behörighet att utöva yrket har återkallats, skall återfå denna behörighet när förhållandena medger det.
Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om inskränkningar i förskrivningsrätten enligt 16 §.

Veterinära ansvarsnämnden

18 §

Frågor om disciplinansvar enligt denna lag prövas av Veterinära ansvarsnämnden.
Nämnden prövar även frågor om återkallelse och begränsning av legitimation samt andra frågor som avses i 13–17 §§.

19 §

Ansvarsnämnden består av ordförande och fem andra ledamöter.
Ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Två ledamöter skall vara veterinärer. Övriga ledamöter utses bland personer som har insikt i djurhållning och som kan anses företräda allmänhetens intressen.
Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och, i den utsträckning det behövs, ersättare för dem. För ersättare gäller vad som sägs om ledamot.

20 §

Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fyra andra ledamöter.
Ordföranden får ensam fatta beslut som
  • 1. innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå behörighet,
  • 2. inte innefattar ett slutligt avgörande i sak och inte rör fråga enligt 14 § eller 16 § andra stycket eller utdömande av vite enligt 26 § andra stycket.
Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

21 §

I fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i ansvarsnämnden skall bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare tillämpas.

22 §

Om det framkommer skiljaktig mening vid en överläggning i ansvarsnämnden, skall bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i brottmål med endast lagfarna ledamöter tillämpas. Ordföranden säger dock sin mening först.

Handläggningen i ansvarsnämnden

23 §

Frågor om disciplinansvar skall tas upp på anmälan av
  • 1. den myndighet som har tillsyn över den yrkesutövning som föranleder anmälan,
  • 2. veterinärens arbetsgivare, eller
  • 3. den som har lidit skada till följd av veterinärens yrkesutövning.
Frågor som avses i 13–17 §§ tas upp på anmälan av Jordbruksverket eller den som saken gäller.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar och om återkallelse av behörighet samt om handläggningen av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

24 §

Förfarandet hos ansvarsnämnden är skriftligt.
Muntlig förhandling får dock förekomma när det kan antas vara till fördel för utredningen.

25 §

Är en anmälan så ofullständig att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren att inom viss tid avhjälpa bristen. Om anmälaren inte följer föreläggandet, får anmälan avvisas. Vad som sägs om anmälan gäller också i fråga om ansökan.

26 §

Ansvarsnämnden skall se till att varje ärende blir tillräckligt utrett. Överflödig utredning skall avvisas.
Nämnden får fordra in journaler och andra handlingar som behövs för utredningen. Därvid får nämnden förelägga en veterinär vite.

27 §

Om en fråga kräver särskild sakkunskap, får ansvarsnämnden inhämta yttranden från myndigheter och andra sakkunniga i frågan.
I fråga om sådana sakkunniga skall 40 kap. 2–7 och 12 §§ rättegångsbalken tillämpas.
De som är skyldiga att lämna yttrande har rätt till ersättning för sitt utlåtande endast om det är särskilt föreskrivet. Andra sakkunniga från vilka nämnden inhämtat yttrande har rätt till ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag. Ansvarsnämnden får bevilja förskott på sådan ersättning.

28 §

Till muntlig förhandling skall parterna kallas. En enskild får kallas att inställa sig personligen. Att den kallade inte kommer till förhandlingen utgör inte något hinder för ärendets vidare handläggning och avgörande.
En enskild part, som har inställt sig till en muntlig förhandling, får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om ansvarsnämnden finner att han skäligen bör ersättas. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

29 §

Bestämmelserna om motivering av beslut och om underrättelse om beslut i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även på beslut enligt 14 § och 16 § andra stycket.

30 §

Om ansvarsnämnden i ett ärende som handläggs där finner att åtalsanmälan enligt 8 § andra stycket bör göras, skall nämnden göra sådan anmälan.

Överklagande m.m.

31 §

Ansvarsnämndens beslut och Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. SFS 1995:104

32 §

Ansvarsnämndens beslut får överklagas av
  • 1. Jordbruksverket,
  • 2. den som enligt 23 § första stycket anmält en fråga om disciplinansvar, om beslutet har gått honom emot,
  • 3. annan som beslutet angår, om det har gått honom emot.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinansvar eller i behörighetsfråga med anledning av fel i yrkesutövningen finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn. Överklagandet skall göras inom tre veckor från det beslutet har meddelats.

33 §

Beslut som inte innebär att ett ärende avgörs får överklagas endast i samband med överklagande av det slutliga beslutet i ärendet. Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas särskilt när nämnden har
  • 1. ogillat en invändning om jäv mot ledamot av nämnden eller en invändning om att det finns hinder mot ärendets prövning,
  • 2. avvisat ombud eller biträde,
  • 3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs,
  • 4. förordnat om läkarundersökning,
  • 5. dömt ut vite, eller
  • 6. förordnat om ersättning för någons medverkan i ärendet.

34 §

Beslut som meddelas med stöd av denna lag gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.

35 §

I ärenden om disciplinansvar är anmälaren motpart till den veterinär som har överklagat ansvarsnämndens eller domstolens slutliga beslut enligt denna lag. I ärenden om återkallelse av behörighet och inskränkning av förskrivningsrätt är Jordbruksverket veterinärens motpart. SFS 1995:104

Straffbestämmelser

36 §

En veterinär som mot ersättning utövar veterinäryrket när hans legitimation är återkallad eller hans behörighet av annan anledning har upphört, döms för obehörig utövning av veterinäryrket till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller en veterinär med begränsad behörighet som åsidosätter de föreskrifter som gäller för behörigheten.
En veterinär som bryter mot 5 § döms till böter.
En veterinär som hindrar eller undandrar sig inspektion enligt 8 § döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

37 §

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 6 § första stycket, döms för smittfarligt kvacksalveri på djur till böter eller fängelse i högst ett år, om inte gärningen är belagd med straff enligt 36 §.
Den som bryter mot 6 § andra stycket, döms till böter.

SFS 1994:844

  • 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. skall upphöra att gälla.
  • 2. Den som vid lagens ikraftträdande har behörighet att utöva veterinäryrket enligt äldre föreskrifter skall anses ha samma behörighet enligt den nya lagen.
  • 3. En myndighet som vid lagens ikraftträdande överlämnar ett ärende om disciplinansvar till Veterinära ansvarsnämnden skall anses som anmälare enligt 23 § första stycket.

SFS 1995:104

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

SFS 2002:549

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

SFS 2009:302

Lag 1994:844 upphävd genom

SFS 2009:459

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2009.