Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

30.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 100/114


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa offentliga kontrakt för bygg- och anläggningsarbeten, varor och tjänster på försvars- och säkerhetsområdet”

KOM(2007) 766 slutlig – 2007/0280 (COD)

2009/C 100/18

Den 24 januari 2008 beslutade rådet att i enlighet med artiklarna 47.2, 55 och 95 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa offentliga kontrakt för bygg- och anläggningsarbeten, varor och tjänster på försvars- och säkerhetsområdet”

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 oktober 2008. Föredragande var Marius Eugen OPRAN.

Vid sin 448:e plenarsession den 21–23 oktober 2008 (sammanträdet den 23 oktober 2008) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 46 röster för, 5 emot och 2 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning

1.1   En bred dialog mellan arbetsmarknadens parter

1.1.1   Kommittén noterar med stor tillfredsställelse att såväl sakkunniga från medlemsstaterna som företrädare för försvarsindustrin, inbegripet aktörer och, för första gången, ledande företrädare för arbetsmarknadens parter, har spelat en aktiv roll i förberedelserna inför förslaget till direktiv, liksom i utarbetandet av det dokument som antogs av kommissionen den 5 december 2007. Samråden med företrädare för det organiserade civila samhället i EU var multilaterala och bilaterala, och täckte in alla aspekter av försvarsupphandlingar (efterfrågan, utbud, regelram och produkter).

1.2   Begränsning av tillämpningen av ”artikel 296”

1.2.1   Kommittén är helt övertygad om (1) att kommissionens lösning, som till fullo respekterar medlemsstaternas rättigheter på försvarsområdet, på ett innovativt sätt säkerställer dels efterlevnaden av artikel 296 i fördraget (om försvar) och artikel 14 i det gällande upphandlingsdirektivet (om säkerhet), vilket ger medlemsstaterna rätt att undanta kontrakt på dessa områden om så krävs för att skydda vitala säkerhetsintressen, dels EG-domstolens rättspraxis och dess uttryckliga begäran om att begränsa utnyttjandet av undantag från gemenskapens bestämmelser i fråga om försvarskontrakt till extraordinära situationer (2).

1.2.2   Förslaget till direktiv om försvarsupphandlingar syftar till att minska antalet fall då medlems-staterna åberopar artikel 296 på grund av att gemenskapens gällande upphandlings-bestämmelser inte anses vara anpassade till de särskilda förhållanden som gäller vapen, ammunition och krigsmateriel.

1.2.3   Artikel 296 kommer att finnas kvar, vilket innebär att medlemsstaterna fortfarande har möjlighet att åberopa denna artikel om kontrakten betraktas som så känsliga eller konfidentiella att inte ens det nya direktivets bestämmelser räcker för att skydda säkerhetsintressena. Det finns således en nära koppling mellan det nya direktivet och artikel 296.

1.2.4   För att säkerställa överensstämmelsen mellan EU:s primärlagstiftning (fördraget) och sekundärlagstiftning (direktivet) måste båda ha samma tillämpningsområde. I andra fall skulle rättsosäkerhet skapas.

1.3   Den förvirring som faktiskt skapas genom att det parallellt finns två aktiva militära förteckningar som används slumpartat av de upphandlande myndigheterna och industrin i medlemsstaterna bör undanröjas så snart som möjligt, genom att det fastställs en gemensam förteckning som gäller all upphandling och alla förfaranden för inköp. En optimal lösning skulle kunna bestå i att man antar och använder en gemensam militär förteckning för alla de områden som omfattas av kommissionens två nya förslag till direktiv. För närvarande är de viktigaste alternativen följande:

1.3.1   Alternativ 1: Att fortsätta att använda listan från den 15 april 1958 för dessa verksamheter, huvudsakligen av kontinuitetsskäl, eftersom den är välkänd och lättillgänglig för användare med tidigare erfarenhet. Det är emellertid ett välkänt faktum att den aktuella versionen av denna förteckning är alltför generell och alltför brett upplagd. Den har inte uppdaterats sedan den antogs för 50 år sedan och täcker följaktligen inte helt den nya teknik som krävs för att bemöta mycket konkreta och komplexa hot.

1.3.2   Alternativ 2: Att använda ”EU:s gemensamma militära förteckning”, som antogs av rådet den 19 mars 2007 och uppdaterades den 10 mars 2008. Den omfattar även utrustning angiven i ”EU:s uppförandekod för vapenexport”, som antogs av rådet den 7 juli 2000. Denna uppförandekod kommer även att användas tillsammans med det nya direktivet om överföring av försvarsmateriel inom gemenskapen.

1.4   Artikel 296: fortfarande giltig i vissa fall (3)

1.4.1   Kommittén är inte övertygad om det lämpliga i de åtgärder som kommissionen har vidtagit för att undvika en upprepning i det nya direktivet av artikel 14 i det nuvarande upphandlingsdirektivet 2004/18/EG (konfidentiella kontrakt) och i stället göra en direkt hänvisning till relevanta fördragsartiklar om allmän säkerhet (i synnerhet artiklarna 30 och 296). Detta kan skapa förvirring hos upphandlingsmyndigheterna om vad som kan anses lämpligt eller ej.

1.4.2   Eftersom de flesta upphandlingskontrakt avseende känslig försvars- och säkerhetsmateriel innehåller åtminstone en viss mängd hemlig eller konfidentiell information, har kommissionen beslutat att inkludera särskilda bestämmelser för informationssäkerhet i det nya direktivet. Att uttryckligen utesluta alla ”konfidentiella kontrakt” och alla kontrakt med ”särskilda säkerhetsåtgärder” utan att definiera dessa begrepp skulle kunna minska direktivets tillämpningsområde dramatiskt, vilket skulle innebära en stor risk för att förslaget fullständigt ändrar natur.

1.4.3   Å ena sidan kan sägas att kommittén godtar kommissionens arbetssätt i två steg för att lösa denna känsliga fråga:

Konfidentiella kontrakt bör principiellt täckas av det nya direktivets tillämpningsområde, men…

vid behov kan medlemsstaterna undanta sådana kontrakt.

Kommittén anser att det förfarande som kommissionen föreslår är en rimlig lösning för alla berörda parter, men rekommenderar å andra sidan att adekvata delar av artikel 14 i det nuvarande upphandlingsdirektivet inkluderas i direktivet om försvarsupphandlingar, som en lämplig komponent.

1.5   En rättslig ram för tilldelningen av offentliga kontrakt

1.5.1   Enligt kommitténs bedömning är det nya direktivet väl lämpat för de särskilda förhållanden som gäller för tilldelning av offentliga kontrakt (för byggentreprenad, varor och tjänster) (4) på försvars- och säkerhetsområdet av följande skäl:

1.5.1.1   Upphandlingar av vapen, ammunition och krigsmateriel som görs av de upphandlande myndigheterna är undantagna från tillämpningsområdet för det avtal om offentlig upphandling som ingåtts inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO).

1.5.1.2   Det finns bara en enda entreprenör i varje medlemsstat, nämligen regeringen (5).

1.5.1.3   Den långsiktiga försörjningstryggheten måste garanteras (6).

1.5.1.4   Det måste finnas stor frihet i upphandlingsprocessen på medlemsstatsnivå.

1.5.2   När det gäller FoU instämmer kommittén i att marknadsmekanismer och offentlig upphandling inte alltid är ett realistiskt alternativ, eftersom medlemsstaterna själva utför en del av dessa uppgifter och ofta ingår långsiktiga avtal med institutioner som bedriver forskning och teknisk utveckling samt med industrin, i syfte att utveckla de system som försvaret behöver.

Dessa förbindelser kan få en spiralformad utveckling eller kan säkra kontinuiteten och tillväxten i utvecklingsprocessen genom andra mekanismer.

Kommittén är inte övertygad om att den nuvarande ordalydelsen i förslaget till direktiv tar hänsyn till dessa realiteter i tillräckligt hög grad. Vi befarar att det kommer att få negativa konsekvenser såväl för medlemsstaterna som för industrin om artificiella nedskärningar måste göras mellan FoU och produktionsprocessen.

1.6   ”Köp europeiskt” – den enskilda medlemsstatens beslut

1.6.1   När det gäller förslaget att undvika principen om att ”köpa europeiskt” eller klausuler om ömsesidighet anser kommittén att kommissionens tillvägagångssätt är acceptabelt för medlemsstaterna, om följande aspekter beaktas:

1.6.1.1   Genom direktivet fastställs bestämmelser om hur försvarsutrustning ska upphandlas, men ingenting sägs om vilken utrustning som ska upphandlas. Det är kundernas, dvs. medlemsstaternas, beslut.

1.6.1.2   Varje medlemsstat bestämmer själv om leverantörer utanför EU ska få delta i upphandlingen, i enlighet med avtalet om offentlig upphandling (GPA).

1.6.1.3   De upphandlande myndigheterna har rätt att begränsa upphandlingen till företag inom EU, eller tillåta konkurrens från företag utanför EU.

1.6.2   Sammanfattningsvis anser kommittén att en princip om att ”köpa europeiskt” inte är synonymt med protektionism utan snarare utgör ett nödvändigt steg för att ”återställa balansen” i det internationella försvarsindustriella och teknologiska samarbetet, särskilt i förhållande till USA.

1.7   Handel med länder utanför EU

1.7.1   När det gäller handel med försvarsprodukter med tredjeländer menar kommittén att det nya direktivet inte innebär någon förändring i förhållande till den nuvarande situationen, vilket är ett korrekt beslut.

1.7.2   Sektorn kommer även fortsättningsvis att generellt regleras av WTO:s bestämmelser, i synnerhet avtalet om offentlig upphandling (GPA).

1.8   Inrättande av en europeisk marknad för försvarsmateriel (EDEM)

1.8.1   Kommittén anser av följande skäl att det nya direktivet utgör ett stort steg mot inrättandet av den eftersträvade europeiska marknaden för försvarsmateriel (EDEM):

1.8.1.1   Om den inre marknaden öppnas för försvarsmateriel kommer detta att förbättra konkurrenskraften för EDEM.

1.8.1.2   Införandet av tydliga och konkurrenskraftiga upphandlingsbestämmelser som är tillämpliga inom hela unionen är av central betydelse för att inrättandet av EDEM ska bli framgångsrikt, anser kommittén. Detta kommer att leda till större öppenhet på försvarsmarknaden mellan medlemsstaterna, till förmån för alla: försvaret, skattebetalarna och industrin.

1.9   Kompensationspolitik  (7)

1.9.1   Kommissionen har undvikit direkta och konkreta förslag rörande kompensation eftersom den anser att det är improduktivt och dessutom stör marknadsmekanismerna. Kommissionen erkänner dock att det finns olika åsikter i denna fråga.

1.9.2   Medlemsstaterna och industrin har i själva verket olika erfarenheter av detta instrument, och de har inte heller någon enhetlig uppfattning i frågan. Europeiska försvarsbyrån (EDA) undersöker för närvarande olika sätt att hantera denna praxis, och har använt sig av denna varierande praxis vid upprättandet av det europeiska försvarets industriella och tekniska bas (EDTIB) som ska användas så länge kompensationsfrågan är aktuell, samtidigt som man erkänner att det inte längre behövs en sådan praxis på en välfungerande europeisk marknad för försvarsmateriel.

2.   Förslag

2.1   Kommittén rekommenderar starkt att alla EU:s initiativ på försvars- och säkerhetsområdena genomförs på högsta politiska nivå: Europeiska rådet, EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) samt styrkommittén för Europeiska försvarsbyrån i sin ministerkonstellation (EDA-SBMF).

2.2   Kommittén anser att EU-institutionerna bör koncentrera sitt stöd till följande huvud-målsättningar för försvarsindustrin:

2.2.1   Att upprätthålla effektiviteten och konkurrenskraften i det europeiska försvarets tekniska och industriella bas i ett globalt sammanhang för att säkerställa identifiering i god tid av verkliga industriella och militära mål av stort intresse, såväl för de större företagen som för de små och medelstora.

2.2.2   Att göra de centrala programmen i denna viktiga industrisektor synliga i ett internationellt sammanhang.

2.2.3   Att stödja aktuella och kommande investeringar i utveckling av innovativ teknik.

2.2.4   Att säkerställa sysselsättningen inom försvarsindustrin på EU-nivå, eftersom möjligheten att bibehålla personalen, dvs. sektorns yrkeskår av utbildade anställda, utgör en central förutsättning för hållbar tillväxt inom sektorn och för utveckling och tillämpning av den allra senaste tekniken.

2.2.5   Att ge sektorn extra stöd genom att skapa lika konkurrensvillkor för alla aktörer, inte minst genom att eliminera statliga ingrepp i företagens verksamhet.

2.2.6   Att uppmuntra Europeiska försvarsbyråns initiativ. Den måste kunna spela rollen som katalysator för initiativ som tas av en eller flera medlemsstater. Europeiska försvarsbyrån kan bidra till att öka antalet medlemsstater som deltar i programmen, t.ex. i fråga om den kommande europeiska tunga transporthelikoptermodellen, obemannade luftfarkoster, mjuk-varor för taktiska radiosystem, osv.

2.3   Kommittén rekommenderar Europeiska rådet, EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt EDA-SBMF att utvärdera, fastställa och offentliggöra den slutgiltiga förteckningen över försvarsmateriel och produkter som ska användas av samtliga deltagare från EU i EDEM och EDTIB och att därvid välja mellan följande alternativ:

2.3.1   Fortsatt tillämpning av EU:s militära förteckning från 1958, huvudsakligen av kontinuitetsskäl, trots att den är alltför generell och brett upplagd, och inte har uppdaterats sedan den antogs för 50 år sedan.

2.3.2   Övergång till att använda den europeiska gemensamma militära förteckningen som antogs av rådet den 19 mars 2007 och uppdaterades den 10 mars 2008. Den omfattar även materiel som täcks av ”EU:s uppförandekod för vapenexport”, som antogs av rådet den 7 juli 2000 och döptes om till ”EU:s gemensamma militära förteckning”. Uppförandekoden hade redan antagits i syfte att användas tillsammans med det nya direktivet om överföring av försvarsmateriel inom gemenskapen.

2.3.2.1   Kommittén anser att en sammanslagning av den uppdaterade listan från 1958, där materiel och teknik som är föremål för undantag fastställs, och ”EU:s gemensamma militära förteckning” enligt definitionen i ”EU:s uppförandekod för vapenexport” är en möjlig lösning.

2.3.3   Kommittén anser att Europeiska försvarsbyrån bör vara en central drivkraft inom sektorn och fungera som ett forum för mellanstatlig diskussion om försvarsindustrins framtid, forskning och utveckling inom försvarsindustrin samt utvidgningen av Europeiska försvarets industriella och tekniska bas (EDTIB).

2.3.4   Samtidigt erkänner kommittén Europeiska kommissionens behörighet och den centrala roll den spelar på upphandlingsområdet och när det gäller att utnyttja och stärka Europeiska försvarets industriella och tekniska bas (EDTIB). Kommittén anser vidare att Europeiska kommissionens erfarenheter kommer att vara värdefulla i arbetet med att omstrukturera och utveckla medlemsstaternas försvarsindustri.

2.3.5   Kommittén anser att det är viktigt att ta hänsyn till försvarsindustrins egna intressen och förslag i samband med utvecklingen av en europeisk försvarsutrustningspolitik. Kommittén är dock övertygad om att EDA:s verksamhet kan förbättras väsentligt om representanter för försvarsindustrin och sakkunniga från icke-statliga organisationer och organ på området får större möjligheter att officiellt delta i EDA-direktoratens arbete. Dessa representanter och sakkunniga (medlemmar i det organiserade civila samhället) bör ingå i byråns styrelse i enlighet med ännu icke fastställda bestämmelser om status, yttranderätt, rösträtt, osv.

2.3.6   När det gäller tillämpningen av uppförandekoden för upphandling av försvarsmateriel anser kommittén att alla EU:s medlemsstater och europeiska NATO-medlemmar bör få möjlighet att utifrån sin finansiella, industriella och tekniska förmåga delta i samarbetsprogram och att hänsyn även ska tas till mindre staters intressen.

2.4   När det gäller statistisk utvärdering och korrekt riktmärkning anser kommittén att kommissionen med jämna mellanrum bör lägga fram en lägesrapport om genomförandet av direktivet, såväl på medlemsstatsnivå som på gemenskapsnivå.

2.5   Kommittén anser att förslaget till direktiv bör utvidgas så att det omfattar hela det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

3.   Allmän information

3.1   Utgångsläge

3.1.1   Många medlemsstater har flitigt använt artikel 296 i EG-fördraget (8) och artikel 14 i direktivet om offentlig upphandling (2004/18/EG), och på så vis nästan automatiskt undantagit upphandling av militär utrustning och säkerhetsutrustning från gemenskapens bestämmelser. Med andra ord: ”Vad som borde vara undantag blir i praktiken ofta regel”.

3.1.2   På området för offentlig upphandling saknas en europeisk rättslig ram som är anpassad för tilldelning av känsliga offentliga upphandlingskontrakt på försvars- och säkerhetsområdet.

3.1.3   Användningen av icke-harmoniserade standarder hämmar samarbete inom FoU, upphandling och produktionsprogram.

3.1.4   På efterfrågesidan har 27 nationella kunder stora svårigheter att harmonisera sina krav när det gäller upphandling på försvarsområdet och att samla sin köpkraft i gemensamma upphandlingsprojekt.

3.1.5   På EU-nivån utgör en regelram som består av 27 olika uppsättningar nationella bestämmelser och förfaranden för alla relevanta områden (export, överföringar, upphandling osv.) ett stort hinder för både konkurrens och samarbete, och skapar avsevärda extrakostnader (9).

3.1.6   Inrättandet av en europeisk marknad för försvarsmateriel (EDEM) är en nyckelfaktor för att främja de europeiska säkerhets- och försvarspolitiska målen.

3.2   Konvergensen mellan försvar och säkerhet

3.2.1   Kommittén välkomnar kommissionens initiativ att inkludera känslig icke-militär upphandling i tillämpningsområdet för det nya direktivet av följande skäl:

3.2.1.1   I dagens strategiska omgivning är hoten gränsöverskridande och asymmetriska (10). Gränsen mellan militär och icke-militär säkerhet samt mellan extern och intern säkerhet är på väg att suddas ut, vilket kräver en helhetslösning.

3.2.1.2   Det militära försvaret och olika säkerhetsstyrkor har ofta ett nära samarbete och använder liknande utrustning som har utvecklats med hjälp av samma teknik och tillverkats av samma företag.

3.2.1.3   Icke-militär upphandling kan på vissa områden – t.ex. kampen mot terrorismen – vara lika känslig som militär upphandling och kräver samma eller kraftigare säkerhetsåtgärder under upphandlingsprocessen.

3.2.1.4   I de fall då upphandling på säkerhetsområdet respektive försvarsområdet har samma kravspecifikationer förefaller det logiskt att samma bestämmelser ska gälla för upphandlingen.

3.2.2   Kommittén anser också att den optimala lösningen är att likabehandla alla europeiska institutioner som har uppgifter på försvarsområdet och området för nationell säkerhet och underrättelseverksamhet.

3.3   Innovativa lösningar

3.3.1   För att kunna uppfylla de speciella krav som sektorn ställer föreslås i direktivet tre konkurrensstimulerande förfaranden och en pragmatisk framtidsstrategi:

Förhandlat förfarande med meddelande om upphandling (annonsering) (11) tillåts utan särskild motivering.

Selektivt förfarande  (12) och konkurrenspräglad dialog kan också användas (13).

Öppet förfarande, vilket innebär att anbudsvillkoren översänds till alla ekonomiska aktörer som begär detta, har däremot inte ansetts vara anpassat till de krav på förtroende och informationssäkerhet som gäller för dessa upphandlingar.

3.3.1.1   Förfarandena innehåller särskilda bestämmelser om informationssäkerhet (14) för att säkerställa att känslig information skyddas från otillåtet tillträde.

3.3.1.2   Att man i förfarandet inbegriper särskilda bestämmelser för försörjningstrygghet innebär att de väpnade styrkorna garanteras leveranser i rätt tid, i synnerhet i samband med kriser eller väpnade konflikter:

a)

I förfarandet fastställs gemensamma regler med lämpliga garantier, samt tydliga riktmärken.

b)

Kommittén stöder kommissionens beslut att det nya direktivet endast ska omfatta särskilda kontrakt på försvars- och säkerhetsområdena som inte bör omfattas av det nuvarande direktivet om offentlig upphandling.

c)

Dessa kontrakt omfattar upphandling av militär utrustning (dvs. vapen, ammunition och krigsmateriel) och säkerhetsutrustning, i synnerhet känslig utrustning och sådan som till sin natur liknar försvarsutrustning.

d)

Upphandling av icke-känslig utrustning och icke-militär utrustning ska även fortsättningsvis omfattas av det gällande direktivet för offentlig upphandling (2004/18/EG), även om de upphandlande myndigheterna arbetar inom försvars- och säkerhetsområdet.

3.4   Den rättsliga grunden för direktivförslaget är:

3.4.1   Principen om avgiftsfinansiering: Kravet på att få ett slut på överträdelser som härrör från att de nu tillämpliga gemenskapsbestämmelserna om samordning av förfarandena för tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt är olämpliga.

3.4.2   Proportionalitetsprincipen: Under förutsättning att direktivets bestämmelser fullt ut efterlevs, medger genomförandet i den nationella lagstiftningen att varje medlemsstat beaktar den specifika karaktären och särdragen i sina upphandlingar av känslig karaktär på försvars- och säkerhetsområdet.

3.5   Val av regleringsform

3.5.1   Medlemsstaterna har vid införlivandet i den nationella lagstiftningen full frihet att, om de så vill, föreskriva en lagstiftning som är tillämplig på alla deras offentliga upphandlingar, inklusive upphandlingar av känslig karaktär med koppling till försvars- och säkerhetssektorerna.

3.5.2   Det nya instrumentet bör ge stor flexibilitet, säkerställa rätt nivå vad avser öppenhet och förbättra marknadstillgången för icke-nationella leverantörer, i synnerhet småföretag.

3.5.3   För att bli fullt operativt behöver direktivet stöttas av standardisering och ett lämpligt system för transporter inom EU.

3.6   Små och medelstora företag och EU:s försvarsindustri

3.6.1   När det gäller det praktiska genomförandet av EU:s uppförandekod för upphandling av försvarsmateriel understryker kommittén den centrala roll som små och medelstora leverantörer av försvarsmateriel och teknik spelar i utvecklingen av den militära kapaciteten på nationell nivå och EU-nivå både genom bidrag till forskning och som arbetsgivare.

3.7   Avslutande fråga

3.7.1   Som med alla reformer finns det en risk för att alla i princip är överens om att ”något måste göras”, men av olika skäl vidtar man inte några praktiska åtgärder och undertecknar inte några dokument eller avtal som driver arbetet framåt inom sektorn.

3.7.2   Den stora frågan är hur länge Europeiska försvarets tekniska och industriella bas kan överleva om EU fortsätter att skjuta upp reformer som alla inser är oundvikliga.

Bryssel den 23 oktober 2008

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

Mario SEPI

Ordförande


(1)  I yttrandet för kommittén fram sin ståndpunkt och noterar att 1) de länder som utgör den ekonomiska, industriella och teknologiska kärnan i Europas försvarskapacitet, ställer sig positiva till att bibehålla de nationella undantagen på säkerhets-området i enlighet med artikel 296 i EG-fördraget; 2) att tillämpningen av artikel 296 i EG-fördraget begränsas av EG-domstolens rättspraxis.

(2)  De offentliga upphandlingar som görs på försvars- och säkerhetsområdet omfattas för närvarande av tillämpningsområdet för direktiv 2004/18/EG med förbehåll för de undantag som gäller de förhållanden som avses i artiklarna 30, 45, 46, 55 och 296 i fördraget. EG-domstolen har, genom en konsekvent rättspraxis, tydligt fastställt att utnyttjandet av dessa undantag från gemenskapslagstiftningen, även undantag enligt artikel 296 i fördraget, bör begränsas till klart definierade extraordinära förhållanden.

(3)  Enligt EG-domstolen är detta undantag begränsat till ”bestämda extraordinära förhållanden” och kan ”inte ges en extensiv tolkning”.

(4)  Ett kontrakt kan bedömas vara ett offentligt byggentreprenadkontrakt endast om det specifikt avser utförande av verksamheter som regleras i avsnitt 45 i ”den gemensamma terminologin ” (CPV).

(5)  Bortsett från privata säkerhetsföretags och lokala myndigheters obetydliga förvärv.

(6)  Försörjningstrygghet: Medlemsstaternas särskilda behov när det gäller försörjningstrygghet för de offentliga upphandlingarna av känslig karaktär på försvars- och säkerhetsområdena motiverar specifika bestämmelser, såväl i fråga om kontraktsmässiga krav som när det gäller urvalskriterier för anbudssökande.

(7)  Ett förfarande som ålägger en utländsk försäljare av försvarsmateriel en handelsfördelsförpliktelse som motsvarar en minimiandel av beställningslandets mervärde i förhållande till kontraktets sammanlagda värde i samband med leveranser till ett värde som beräknas överstiga ett belopp som regeringen i beställningsmyndighetens land fastställt. Kompensationsbeställningar från försäljaren (den kompenserande myndigheten) till den nationella industrin i beställningslandet måste hålla hög teknisk standard och skapa ny eller kompletterande ekonomisk aktivitet för de lokala företag som tar emot kompensationen. Försäljaren ska fullgöra detta ekonomiska åtagande inom en noga fastställd och rimlig tidsperiod och åläggs att betala en straffavgift för de ekonomiska åtaganden som inte fullgjorts inom denna period. Handelsvinsten kommer att anses vara uppnådd när beställningarna har fakturerats av de kompenserade företagen inom denna tidsperiod.

(8)  Artikel 296 i EG-fördraget: ”1. Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra tillämpningen av följande regler: a) Ingen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen. b) Varje medlemsstat får vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål. 2. Rådet får på förslag från kommissionen genom enhälligt beslut ändra den lista som rådet den 15 april 1958 fastställde över varor på vilka bestämmelserna i punkt 1b skall tillämpas.”

(9)  De extrakostnader som 2003 orsakades enbart av hinder för överföringar inom gemenskapen beräknades till 3,16 miljarder euro. Unisys, Intra-Community Transfers of Defence Products, European Commission, Brussels, 2005, s. 6.

(10)  Kommissionens meddelande ”På väg mot en EU-politik för försvarsutrustning”, KOM(2003) 113 slutlig, 11.3.2003, EESK:s yttrande EGT C 10, s. 1, 10.1.2004, föredragande: Wilkinson.

(11)  Förfarande där en upphandlande myndighet vänder sig till utvalda ekonomiska aktörer och förhandlar om kontraktsvillkoren med en eller flera av dem.

(12)  Förfarande som varje ekonomisk aktör kan begära att få delta i, men där endast sådana ekonomiska aktörer får lämna anbud som får en inbjudan av den upphandlande myndigheten.

(13)  En upphandlande myndighet får begränsa antalet anbudssökande i de selektiva och förhandlade förfarandena med offentliggörande av ett meddelande om upphandling samt i den konkurrenspräglade dialogen. En sådan begränsning av antalet anbudssökande bör göras endast på grundval av objektiva kriterier som anges i meddelandet om upphandling.

(14)  Informationssäkerhet: Den ofta konfidentiella karaktären på information med anknytning till försvars- och säkerhetsupphandlingar av känslig karaktär kräver skyddsåtgärder, både beträffande själva tilldelningsförfarandet, urvalskriterierna för anbudssökande och vad gäller de kontraktsmässiga krav de upphandlande myndigheterna ställer.