Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Rapport från kommissionen om förhandlingar rörande det tillträde företagen från gemenskapen har till marknaden i tredjeland inom de områden som omfattas av direktiv 2004/17/EG /* KOM/2009/0592 slutlig */



[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 28.10.2009

KOM(2009)592 slutlig

R APPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Om förhandlingar rörande det tillträde företagen från gemenskapen har till marknaden i tredjeland inom de områden som omfattas av direktiv 2004/17/EG

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Om förhandlingar rörande det tillträde företagen från gemenskapen har till marknaden i tredjeland inom de områden som omfattas av direktiv 2004/17/EG

Text av betydelse för EES

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN Om förhandlingar rörande det tillträde företagen från gemenskapen har till marknaden i tredjeland inom de områden som omfattas av direktiv 2004/17/EG 1

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN Om förhandlingar rörande det tillträde företagen från gemenskapen har till marknaden i tredjeland inom de områden som omfattas av direktiv 2004/17/EG 2

1. INLEDNING 5

2. SAMMANFATTNING 5

3. PLURILATERALA OCH MULTILATERALA FÖRHANDLINGAR 6

3.1. WTO:s avtal om offentlig upphandling 6

3.1.1. Inledning 6

3.1.2. GPA: nuvarande täckningsgrad 7

3.1.3. Nya medlemmars anslutning 7

3.1.4. Revidering av GPA 8

3.2. WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (Gats) 10

4. EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET 10

4.1. Inledning 10

4.2. EU:s utvidgning 10

5. BILATERALA FÖRHANDLINGAR 11

5.1. Slutna avtal med kapitel om upphandlingar 11

5.1.1. Schweiz 11

5.1.2. Mexiko 11

5.1.3. Chile 12

5.1.4. Cariforum 12

5.2. Kapitel om upphandling i stabiliserings- och associeringsavtalen/interimsavtalen 12

5.2.1. Inledning 12

5.2.2. Avtal per land 13

5.3. Kapitel om upphandling i avtal slutna inom ramen för grannskapspolitiken 15

5.3.1. Inledning 15

5.3.2. Europeiska grannskapspolitiken – förhandlingar om omfattande kapitel om upphandling per land (länder i öst) 16

5.3.3. Europeiska grannskapspolitiken – förhandlingar om omfattande kapitel om upphandling (Europa–Medelhavsområdet) 16

5.4. Pågående och framtida bilaterala förhandlingar 17

5.4.1. Centralamerika 17

5.4.2. Andinska gemenskapen 17

5.4.3. Länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet 17

5.4.4. Irak 17

5.4.5. Sydkorea 18

5.4.6. Kanada 18

5.4.7. Kina 18

6. HUR VI GÅR VIDARE FÖR ATT ÖPPNA UPPHANDLINGSMÖJLIGHETER 18

INLEDNING

I denna rapport redogör kommissionen för situationen när det gäller gemenskapsleverantörers tillträde till offentliga upphandlingsmarknader i tredjeländer inom de områden som omfattas av direktiv 2004/17/EG[1] samt öppnandet av upphandlingen av tjänster i tredjeländer som det ser ut den 1 augusti 2009. Rapporten avläggs i enlighet med artiklarna 58 och 59 i direktiv 2004/17/EG.

Upphandlingar av enheter verksamma inom EU:s försörjningssektor uppgår till en summa av 450 miljarder euro.[2] Dessa företag publicerade krav på konkurrens vid upphandlingar över direktivets tröskelvärden på omkring 80 miljarder euro i Europeiska unionens officiella tidning [3]. Därför kan EU erbjuda tillträde till en stor marknad i förhandlingar om öppnandet av upphandlingsmarknader i tredjeländer.

Samtidigt delas inte EU:s uppfattning av offentliga upphandlingar – i betydelsen att även privata företag med speciella rättigheter och ensamrätt[4] lyder under upphandlingsreglerna – över hela världen. Som ett resultat av detta är privata företags tillträde till upphandlingar inte alltid förhandlingsbart.

S AMMANFATTNING

På grund av deras politiskt känsliga karaktär har offentliga upphandlingar inte blivit ett område med multilaterala skyldigheter inom WTO.

WTO:s plurilaterala avtal om offentlig upphandling (GPA) som just nu håller på att omarbetas, är fortfarande det viktigaste instrumentet för öppnandet av internationella upphandlingsmarknader. Trots att man nådde en överenskommelse om den nya texten (förfaranderegler för anbudsgivning) i december 2006, möttes förhandlingarna om marknadstillträde av blandad entusiasm bland GPA-parterna, och förhandlingarna pågår fortfarande. Europeiska gemenskaperna, som företräds av kommissionen, förespråkar ett ambitiöst öppnande av de internationella upphandlingsmarknaderna och lade 2005 enligt denna strategi fram ett omfattande erbjudande om att öppna EU:s upphandlingsmarknader, inklusive försörjningssektorn. Mot bakgrund av de övriga parternas motvilja att ytterligare öppna sina upphandlingsmarknader för internationell konkurrens lade emellertid kommissionen, på rådets begäran[5], fram ett förändrat – mer begränsat – erbjudande i februari 2008. EG:s erbjudande förblir dock det mest omfattande jämfört med övriga parters erbjudanden.

EG tillhör de parter i GPA som varmt förespråkar nya medlemmars anslutning med det långsiktiga målet att GPA ska bli ett multilateralt avtal. Anslutningsprocessen har nyligen avslutats för Matsu (Taiwan). Förhandlingar med Kina, Jordanien och Republiken Moldavien pågår.

Inom ramen för WTO fortsätter EG även att stödja en överenskommelse om offentliga upphandlingar i enlighet med det allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats).

EU:s utvidgningar 2004 och 2007 gav oss ytterligare 55 miljarder euro[6] i upphandlingsmöjligheter, varav cirka 10 miljarder euro[7] utgörs av upphandlingar inom försörjningssektorn. Efter EU-utvidgningarna undertecknades de motsvarande utvidgningsavtalen för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). EES upphandlingsmarknad på försörjningsområdet uppgår till 460 miljarder euro, varav cirka 81 miljarder euro utgörs av upphandlingar över tröskelvärdena och styrs av identiska upphandlingsregler (direktiven).

Ett annat verktyg för öppnandet av upphandlingsmarknaderna är bilaterala förhandlingar med tredjeländer. EU har slutit frihandelsavtal med Mexiko och Chile med omfattande kapitel om upphandlingar. EU har även slutit ett avtal om ekonomiskt partnerskap med Cariforum[8] och ett bilateralt upphandlingsavtal med Schweiz. Ett flertal bilaterala förhandlingar pågår eller kommer snart att inledas. EU:s nuvarande strategi när det gäller förhandlingar om frihandelsavtal är att sluta så kallade nya generationens frihandelsavtal, som inbegriper detaljerade och omfattande kapitel om upphandling, bland annat i fråga om tillträde till upphandlingsmarknaden för försörjning.

EU upprättar stabiliserings- och associeringsavtal med de länder på västra Balkan som har ansökt om anslutning till EU. När det gäller upphandlingar garanterar stabiliserings- och associeringsavtalen jämlik nationell behandling och icke-diskriminering av leverantörer samt asymmetriskt marknadstillträde. Stabiliserings- och associeringsavtalen omfattar även försörjningsupphandlingar.

PLURILATERAL A OCH MULTILATERALA FÖRHANDLINGAR

WTO :s avtal om offentlig upphandling

Inledning

Avtalet om offentlig upphandling (GPA) är just nu det enda rättsligt bindande avtalet inom WTO som gäller offentliga upphandlingar. Det rådande avtalet, som antogs 1994, trädde i kraft den 1 januari 1996. Det är ett plurilateralt avtal som förvaltas av en kommitté för offentlig upphandling bestående av de WTO-medlemmar som har undertecknat GPA[9]. Avtalet om offentlig upphandling har undertecknats av Europeiska gemenskaperna (EG) för medlemsstaternas räkning, i enlighet med rådets beslut[10].

GPA: nuvarande täckningsgrad

GPA omfattar inte automatiskt alla parters offentliga upphandlingar. GPA:s täckning bestäms snarare för varje enskild stat i bilagorna, där man anger de centrala och regionala offentliga enheter samt de allmännyttiga företag som parterna har åtagit sig att anpassa till GPA. Förutom Eftaländerna[11], vars slutgiltiga erbjudande motsvarar EG:s, har ingen annan part kunnat motsvara EG:s krav på täckning. Därför har EG blivit tvunget att anpassa sitt slutliga erbjudande till de övriga parternas grad av marknadsöppnande. EG:s åtaganden är dock fortfarande de mest omfattande när det gäller upphandlande enheter och deras upphandlingar, eftersom de omfattar upphandlingsmöjligheter på både central och regional nivå. Detta gäller även upphandlingar av dessa enheter och av offentliga företag som är verksamma inom försörjningsområdet.

Alla parter i GPA förutom Kanada erbjuder något tillträde till sina försörjningsupphandlingar. Täckningen är dock inte enhetlig, och graden av öppenhet för utländsk konkurrens när det gäller försörjningsupphandlingar varierar från land till land, och täckningen försämras av inskränkningar som antingen är specifika eller allmänna.

Nya medlemmars anslutning

GPA:s medlemmar, i synnerhet EG, vill att GPA ska omvandlas från ett plurilateralt avtal till ett multilateralt avtal och stöder därmed nya medlemmars anslutning till GPA. GPA:s parter har kommit överens om att den nya (tillfälligt överenskomna) texten för det framtida GPA bör användas som grundval för anslutningsförhandlingar med kandidatländer. I den nya texten utökas och förtydligas övergångsåtgärderna (kompensation, prispreferenser, infasning av enheter eller sektorer, högre tröskelvärden), och anpassas till utvecklingsekonomiernas behov. Albanien, Georgien, Jordan, Republiken Kirgizistan, Republiken Moldavien, Oman, Panama och Kina har gjort åtaganden för anslutning till GPA samtidigt som de ansluter sig till WTO.

Det separata tullområdet Taiwan, Penghu, Kinmen och Matsu (Taiwan)

Matsu (hädanefter kallat Taiwan) ansökte om anslutning till GPA i mars 1995, och GPA-kommitténs beslut om anslutning fattades i december 2008. Taiwan deponerade anslutningsinstrumentet den 15 juni 2009, och efter ett beslut av GPA-kommittén blev Taiwan medlem av GPA den 15 juli 2009. Taiwans anslutning går just nu genom den nationella ratificeringsprocessen. Taiwan beräknas bli en part i GPA under det första halvåret 2009.

Taiwans åtaganden inbegriper upphandlingar på försörjningsområdet. Tröskelvärdet har fastställts till 400 000 särskilda dragningsrätter för varor, 400 000 särskilda dragningsrätter för tjänster och 15 000 000 särskilda dragningsrätter för byggtjänster.

Jordanien

Jordanien ansökte om anslutning till GPA 2000, lämnade in sitt första erbjudande i februari 2003 och lämnade efter förhandlingar med GPA:s parter in ett tredje uppdaterat erbjudande i september 2008. Just nu håller Jordanien på att anpassa sin rättsliga ram och sitt upphandlingssystem till GPA:s krav. Beslutet om Jordaniens anslutning är en klart prioriterad fråga för GPA-kommittén under 2009.

Kina

Kina ansökte om anslutning till GPA i december 2007, och landets första erbjudande skickades till parterna i januari 2008. Dessutom lämnade Kina i september 2008 in sitt svar på checklistan för ingivande av information som rör anslutning till avtalen om offentlig upphandling. I de pågående förhandlingarna ligger tyngdpunkten på att kontrollera att Kinas lagstiftning för upphandlingar är kompatibel med GPA samt på tillträde till marknaden. EG lämnade in en formell begäran till Kina om att det första erbjudandet skulle förbättras (inklusive försörjningssektorn).

Republiken Moldavien

I november 2008 lade Republiken Moldavien fram ett första erbjudande, informerade om sin upphandlingslagstiftning och inledde anslutningsförhandlingar. Republiken Moldavien gick in i förhandlingarna med höga ambitioner, och anslutningen kan bli klar under 2010.

Övriga anslutningar

När det gäller övriga oavslutade anslutningar till GPA som har varit inaktiva under en tid (Albanien, Georgien, Republiken Kirgizistan, Oman och Panama) och anslutningsåtaganden som ännu inte har fullgjorts (Armenien, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Mongoliet, Saudiarabien och Ukraina), har GPA:s parter i december 2008 begärt att dessa ska ses över, och ordföranden för GPA-kommittén har blivit ombedd att följa upp där det behövs.

Revidering av GPA

Ett åtagande till ytterligare förhandlingar införlivades i det rådande avtalet om offentliga upphandlingar.[12] Dessa förhandlingar har följande tre syften: i) Att förbättra och uppdatera avtalet mot bakgrund av utvecklingen av informationstekniken och upphandlingsmetoder, ii) att utöka avtalets täckningsgrad och iii) att avskaffa kvarstående diskriminerande åtgärder. Förhandlingarna är också tänkta att förenkla nya parters anslutning till GPA, i synnerhet utvecklingsländers anslutning. Förhandlingarna inom ramen för GPA är inte en del av Doharundan i WTO.

Den tillfälligt överenskomna texten

I december 2006 träffade de förhandlande parterna en överenskommelse om en genomgripande revidering av GPA:s text för att göra avtalet mer användarvänligt. Bestämmelserna har också uppdaterats för att anpassas till den nya utvecklingen, bland annat den roll som elektroniska hjälpmedel spelar i dag. Avtalet har blivit mer flexibelt, med exempelvis kortare tidsperioder för upphandlingar av varor och tjänster av den typ som finns tillgänglig på den kommersiella marknaden. Frågan om särbehandling av utvecklingsländer tas upp på ett tydligare sätt, så att det förhoppningsvis ska bli lättare för dessa länder att ansluta sig. Andra viktiga frågor har varit inrikes utvärderingsförfaranden vid leverantörers begäran om överprövning samt reglerna för ändring av parternas lista över vad avtalet omfattar. När det gäller den senare frågan har parterna kommit överens om att utarbeta skiljedomsförfaranden för att lösa tvister.

De förhandlande parternas överenskommelse är tillfällig, det vill säga den genomgår en rättslig kontroll, och det är en tillfredsställande utgång för samtliga parter när det gäller utökningen av det nya avtalet (dvs. listan med de offentliga enheter vars upphandling öppnas).

Parterna kom även överens om en process för att avsluta förhandlingarna om avtalets täckningsgrad. Dessa förhandlingar kommer att bedrivas med utgångspunkt i den reviderade texten.

GPA:s parter har kommit överens om att den nya texten bör användas som grund för anslutningsförhandlingar med länder som vill ansluta till GPA.

Överblick över förhandlingarna om marknadstillträde

GPA:s parter inledde förhandlingar om marknadstillträde genom att lägga fram sina första krav, som följdes av inlämnandet av de första erbjudandena. Under 2007 och 2008 lämnades de första erbjudandena in av alla parter utom tre – Hongkong, Kina och Liechtenstein.[13] Efter förhandlingarna lämnades reviderade erbjudanden in från Förenta staterna, Jordanien, Japan, Korea, EG, Norge, Singapore och Schweiz.

EG lade fram ett mycket omfattande första erbjudande 2005, där man erbjöd större delen av gemenskapens upphandlingar, även inom försörjningssektorn. På grund av vissa GPA-parters ovilja att återgälda detta erbjudande, begärde rådet att kommissionen skulle skapa en bättre balans i avtalet .[14] Därför lade EG fram ett reviderat erbjudande till GPA-parterna i februari 2008, där man tar hänsyn till övriga GPA-parters möjligheter när det gäller det ömsesidiga öppnandet av upphandlingsmarknaderna.

EG:s erbjudande är emellertid mycket omfattande och erbjuder cirka 85 procent av EU:s upphandlingar över gränsvärdet. På försörjningsområdet utgörs erbjudandet av upphandlingsmöjligheter till ett värde av nästan 50 miljarder euro. Begränsningarna för tillträde till EG:s upphandlingsmarknad är få, och de bygger på ömsesidighetsprincipen och riktar sig mot övriga GPA-parters motsvarande begränsningar.

Öppnandet av upphandlingar inom försörjningsområdet förblir ett av EG:s mest offensiva intressen i marknadsförhandlingarna. EG:s strategi för att uppnå sitt mål består av tre huvuddelar:

Att öka täckningen av upphandlingsenheter på regional nivå. Det är på denna nivå som försörjningen organiseras hos vissa GPA-parter (USA, Kanada och Japan) och där vissa GPA-parter inte erbjuder någon verklig omfattning.

Att avskaffa diskriminerande åtgärder, särskilt de åtgärder som minskar GPA-parternas omfattning generellt för alla upphandlingar, exempelvis undantagen för nationella små och medelstora företag i USA, Japan och Korea.

Att avskaffa de särskilda undantag som upprätthålls av vissa GPA-parter och som gör att den upphandling som erbjuds av dessa parter är otillgänglig i praktiken. Ett exempel på försörjningsområdet är klausulen om säkerhet i verksamheten vars utbredda användning hämmar tillgången till den japanska upphandlingsmarknaden inom järnvägssektorn.

WTO :s allmänna tjänstehandelsavtal (Gats)

Artikel XIII.1 i det allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats) utesluter offentlig upphandling från Gats huvudsakliga bestämmelser om marknadstillträde. I artikel XIII.2 i Gats inrättas dock ett multilateralt förhandlingsmandat för tjänsteupphandling. Förhandlingarna enligt Gats artikel XIII.2 äger rum i den multilaterala arbetsgrupp för Gats-regler som inrättades av Tjänstehandelsrådet 1995.

Förhandlingar om det multilaterala öppnandet av tjänsteupphandlingar pågår, med EG som drivkraft. EG lade fram fem meddelanden i arbetsgruppen för Gats-regler, och i det senaste, som lades fram 2006, föreslås en ram som ska hjälpa WTO-medlemmar att göra åtaganden om marknadstillträde och icke-diskriminering vid tjänsteupphandlingar, samt ett antal allmänna förfaranderegler för offentliga upphandlingar.

EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET

IN ledning

I EES-avtalet föreskrivs i artikel 65 och i bilaga XVI att bestämmelserna i försörjningsdirektivet ska tillämpas i Eftaländerna. Därför erbjuder nu Norge, Liechtenstein och Island tillgång till sina försörjningsupphandlingar för EG-företag, och erbjuder en täckning som motsvarar omfattningen av försörjningsdirektivet 2004/17/EG.

EU:s utvidgning

Enligt EES-avtalet ska anslutande EU-medlemmar ansöka om att bli parter i EES-avtalet (artikel 128), under överenskomna villkor och förutsättningar.

Den utvidgning av EES som inbegriper de tio länder som anslöt sig till EU 2004[15] trädde i kraft den 1 maj 2004[16]. Den senaste utvidgningen av EU ägde rum den 1 januari 2007 när Bulgarien och Rumänien anslöt sig till EU. EES-avtalet undertecknades den 25 juli 2007[17].

EU:s utvidgningar 2004 och 2007 gav oss ytterligare 55 miljarder euro i upphandlingsmöjligheter, varav 10 miljarder euro utgörs av upphandlingar inom försörjningssektorn. EES upphandlingsmarknad på försörjningsområdet uppgår till 460 miljarder euro, varav cirka 81 miljarder euro utgörs av upphandlingar över tröskelvärdena och styrs av identiska upphandlingsregler (direktiven).

BILATERAL A FÖRHANDLINGAR

Slutna avtal med kapitel om upphandlingar

Schweiz

År 1999 slöt EG ett separat paket handelsavtal med Schweiz, det så kallade Bilateral I-paketet[18]. Avtalet om vissa aspekter av offentliga upphandlingar trädde i kraft den 1 juni 2002.[19]

Överenskommelsen kompletterar de åtaganden som Schweiz och EG gjort inom ramen för GPA. EG och Schweiz ger ömsesidig tillgång till upphandling av varor, bygg- och anläggningsarbeten och tjänster av både offentliga enheter och privata enheter som åtnjuter speciella och exklusiva rättigheter och vars verksamhet är inriktad på järnvägar, gas, värme, olja, kol och andra fasta bränslen. Dessutom omfattar avtalet upphandling av varor, bygg- och anläggningsarbeten och tjänster av privata enheter som åtnjuter speciella och exklusiva rättigheter och som är verksamma inom områdena elektricitet, dricksvatten, hamnanläggningar, flygplatser och lokaltrafik. Som ett resultat av detta utökar avtalet dessa åtaganden till den nivå som omfattas av EG:s upphandlingsdirektiv.

I avtalet inrättas en gemensam kommitté som ska se till att avtalet tillämpas och fungerar effektivt. Den gemensamma kommitténs möten har ägt rum regelbundet sedan avtalet trädde i kraft.

Mexiko

Avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete (EPA) med Mexiko trädde i kraft i november 2000.[20]

I avtalet åtar sig parterna att gradvis och ömsesidigt öppna de offentliga upphandlingsmarknaderna. Där fastställs även inrättandet av ett gemensamt råd bestående av medlemmar från båda parterna.

Under ratificeringen av EPA antog rådet ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor i juni 1998.[21] Även interimsavtalet, som trädde i kraft den 1 juli 1998, innehåller bestämmelser om upphandling och inrättar ovannämnda gemensamma råd för övervakning av avtalet.

När det gäller regler för upphandlingsförfaranden[22] ska Mexiko tillämpa de relevanta bestämmelserna i Nafta[23], medan EU ska tillämpa bestämmelsen i 1994 års GPA.

Inom försörjningssektorn öppnar Mexiko upphandlingar av offentliga företag inom områdena järnvägar, telekom och energi (bensin och gas), medan EU:s omfattning inbegriper upphandlingar av offentliga myndigheter och offentliga företag inom områdena elektricitet, dricksvatten, lokaltrafik, flygplatser och hamnanläggningar.

Den gemensamma kommittén för upphandlingsfrågor sammanträder regelbundet sedan interimsavtalet trädde i kraft. Den tog även upp frågan om en möjlig utökning av omfattningen.

Chile

Associeringsavtalet mellan EU och Chile undertecknades den 18 november 2002.[24] Hela avtalet har ännu inte trätt i kraft, även om de flesta av bestämmelserna, däribland bestämmelserna om upphandling, provisoriskt trädde i kraft den 1 februari 2003.[25]

Ett associeringsråd har inrättats för att övervaka tillämpningen av associeringsavtalet, och detta råd assisteras av en associeringskommitté.

När det gäller försörjning öppnar både EU och Chile upphandlingar av offentliga enheter verksamma inom områdena hamnar och flygplatser. De tillämpliga tröskelvärdena är lika höga för både EU och Chile och motsvarar de tillämpliga tröskelvärdena i försörjningsdirektivet.

Cariforum

I oktober 2008 undertecknade EU ett avtal om ekonomiskt partnerskap med 13 Cariforumländer: Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Dominikanska republiken, Grenada, Jamaica, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Saint Kitts och Nevis, Surinam, Trinidad och Tobago samt Guyana. Avtalet tillämpas provisoriskt från och med den 29 december 2008. EU lovade att samarbeta med Haitis regering och andra västindiska partner för att se till att villkoren för Haitis anslutning till avtalet om ekonomiskt partnerskap snart är färdiga.

Avtalet om ekonomiskt partnerskap med Cariforum förbinder de undertecknande parterna att följa ett mycket komplett regelverk om insyn i offentliga upphandlingar, men det innehåller inga bestämmelser om marknadstillträde. EU och Cariforum har kommit överens om regler som skulle garantera öppen tillgång till relevant information för att underlätta rättvisa och godtagbara förfaranden vid offentliga upphandlingar.

Kapitel om upphandling i stabiliserings- och associeringsavtalen/interimsavtalen

Inledning

I dialogen med de länder på västra Balkan som har uttryckt en önskan om att ansluta sig till EU sluter EU stabiliserings- och associeringsavtal i utbyte mot åtaganden om politiska, ekonomiska, handelsmässiga och människorättsliga reformer i landet. Landet i fråga kan erbjudas avgiftsfri tillgång till vissa eller alla EU-marknader samt ekonomiskt och/eller tekniskt stöd.

Stabiliserings- och associeringsavtalen är en del av EU:s stabiliserings- och associeringsprocess. Avtalen liknar i princip de Europaavtal som undertecknades med länder i Central- och Östeuropa under 1990-talet samt Ankaraavtalet mellan EG och Turkiet[26].

Stabiliserings- och associeringsavtalen måste ratificeras av den associerande staten och alla EU:s medlemsstater. Under ratificeringen av ett stabiliserings- och associeringsavtal sluter kommissionen ett interimsavtal för att bestämmelser om handel och handelsrelaterade frågor ska kunna träda i kraft så snart som möjligt.

Eftersom målet med stabiliserings- och associeringsavtalen är att hjälpa länderna i fråga att öka sin förmåga att anta och tillämpa EU-lagstiftning görs de inbördes åtagandena vanligtvis på en asymmetrisk grund. Detta gäller även de relevanta upphandlingsbestämmelserna. De ekonomiska aktörerna i det undertecknande landet, vare sig de har sitt säte i EG eller inte, får tillgång till upphandlingsförfaranden i EG enligt EU:s regler för offentlig upphandling från och med att stabiliserings- och associeringsavtalet träder i kraft, eller interimsavtalet i de fall det innehåller någon sådan bestämmelse. Denna regel gäller även kontrakt inom försörjningssektorn från och med att det undertecknande landet har antagit den lagstiftning som införlivar EG:s regler inom detta område.

EU-företag som har sitt säte i det undertecknande landet beviljas tillgång till upphandlingsförfaranden i landet i fråga under likvärdiga förutsättningar som nationella företag från och med att avtalet träder i kraft.

EU:s ekonomiska aktörer som inte har sitt säte i det undertecknande landet beviljas i sin tur tillgång till upphandlingsförfaranden i landet i fråga under likvärdiga förhållanden som nationella företag först ett visst antal år efter att avtalet trätt i kraft.[27]

Avtal per land

Albanien

EU och Albanien undertecknade ett stabiliserings- och associeringsavtal den 12 juni 2006 som trädde i kraft den 1 april 2009.

Marknadstillträde kommer att beviljas senast fyra år efter att interimsavtalet träder i kraft.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien

Stabiliserings- och associeringsavtalet med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien undertecknades den 9 april 2001 och trädde i kraft den 1 april 2004.[28] Det fanns inga bestämmelser om offentlig upphandling i det interimsavtal som trädde i kraft i juni 2001.[29]

Marknadstillträde beviljades från och med den 1 april 2009.

Montenegro

Den 15 oktober 2007 undertecknade Montenegro stabilitets- och associeringsavtalet samt ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor. Det sistnämnda trädde i kraft den 1 januari 2008[30], och stabiliserings- och associeringsavtalet kommer att träda i kraft när ratificeringsprocessen är slutförd.

Marknadstillträde beviljades när interimsavtalet trädde i kraft.

Kroatien[31]

Stabiliserings- och associeringsavtalet med Kroatien trädde i kraft den 1 februari 2005. [32]

Marknadstillträde beviljades från och med den 1 februari 2008.

Serbien

Stabiliserings- och associeringsavtalet och interimsavtalet om handel undertecknades den 29 april 2008. Rådet beslutade dock att interimsavtalets genomförande och stabiliserings- och associeringsavtalets ratificering skulle vara beroende av rådets enhälliga erkännande av Serbiens fullständiga samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien. Det serbiska parlamentet ratificerade avtalen den 9 september 2008.

Marknadstillträde kommer att beviljas senast 5 år efter att avtalet trätt i kraft.

Vid avtalets ikraftträdande ska Serbien omvandla alla befintliga preferenser för nationella ekonomiska aktörer till en prispreferens. Bestämmelserna om prispreferenser ska reduceras gradvis över en femårsperiod.

Bosnien och Hercegovina

Ett stabiliserings- och associeringsavtal med Bosnien och Hercegovina och ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor undertecknades den 16 juni 2008.[33] Interimsavtalet[34] trädde i kraft den 1 juli 2008, och stabiliserings- och associeringsavtalet kommer att träda i kraft när ratificeringsprocessen är slutförd.

Marknadstillträde kommer att beviljas senast 5 år efter avtalets ikraftträdande.

Vid avtalets ikraftträdande ska Bosnien och Hercegovina omvandla alla befintliga preferenser för nationella ekonomiska aktörer till en prispreferens. Bestämmelserna om prispreferenser ska reduceras gradvis över en femårsperiod.

Kapitel om upphandling i avtal slutna inom ramen för grannskapspolitiken

Inledning

Den europeiska grannskapspolitiken utarbetades 2004 för att undvika att nya skiljelinjer uppstod mellan EU och dess närmaste grannar till lands och sjöss[35] – Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Republiken Moldavien, Marocko, det ockuperade palestinska territoriet, Syrien, Tunisien och Ukraina.

EU erbjuder sina grannländer privilegierade förbindelser som grundar sig på ett ömsesidigt åtagande att respektera gemensamma värderingar (demokrati och mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, principer om marknadsekonomi och hållbar utveckling). Förbindelsens ambitionsnivå kommer att vara beroende av i hur stor utsträckning dessa värderingar delas.[36]

Den europeiska grannskapspolitiken bygger på avtal om partnerskap och samarbete med de forna Sovjetrepublikerna eller associeringsavtal inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet.[37] Grannskapspolitiken är ännu inte aktiv för Vitryssland, Libyen och Syrien, eftersom inga sådana avtal ännu har trätt i kraft.

I avtalen om partnerskap och samarbete samt i associeringsavtalen[38] planeras samarbete inom området för offentliga upphandlingar för att förbättra villkoren för öppna och konkurrenskraftiga upphandlingar.

De centrala delarna i grannskapspolitiken är de bilaterala handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken. I dessa utformas en plan för politiska och ekonomiska reformer med prioriteringar på kort eller medellång sikt. Genomförandet av handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken är på gång. Det stöds och övervakas gemensamt genom underkommittéer.

På grundval av den europeiska grannskapspolitiken antog rådet ett nytt initiativ om östligt partnerskap den 20 mars 2009[39] för att förstärka och fördjupa förbindelserna med Ukraina, Vitryssland, Republiken Moldavien, Armenien, Georgien och Azerbajdzjan.

Det östliga partnerskapet innebär även förhandlingar om nya, utökade (associerings-)avtal (däribland djupgående och omfattande frihandelsavtal där regler om marknadstillträde kombineras med anpassning av lagstiftningen till gemenskapsrätten) med de länder som är villiga att gå in i ett djupare engagemang.

Europeiska grannskapspolitiken – förhandlingar om omfattande kapitel om upphandling per land (länder i öst)

Ukraina

Förhandlingarna om ett nytt, utökat avtal med Ukraina inleddes officiellt den 5 mars 2007. Förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal, som en integrerad del i associeringsavtalet, inleddes i februari 2008.

Förhandlingarna pågår fortfarande och syftar till att gradvis och ömsesidigt öppna upphandlingsmarknaderna på alla områden (inklusive försörjning och koncession) på grundval av den framskridande anpassningen av lagstiftningen till EG-direktiven i kombination med en institutionell reform i Ukraina. Marknadstillträdets omfattning är kopplad till hur väl landet lyckas genomföra reformer av lagstiftning och administration.

Georgien, Armenien

Förberedelseprocessen för förhandlingar om djupgående och omfattande frihandelsavtal inleddes av två informationsuppdrag (till Georgien i oktober 2008 och till Armenien i februari 2009). Man håller nu på att göra en bedömning av Georgiens och Armeniens beredskap att inleda förhandlingar.

Europeiska grannskapspolitiken – förhandlingar om omfattande kapitel om upphandling (Europa–Medelhavsområdet)

Syrien

Associeringsavtalen har ännu inte trätt i kraft, trots att texten färdigställdes 2004. Till skillnad från de övriga associeringsavtalen innehåller detta utförliga regler om upphandlingsförfaranden samt bestämmelser om omfattande ömsesidigt marknadstillträde, även till upphandlingar på försörjningsområdet. EU upprätthåller sin dialog med Syrien för att närma sig ett undertecknande av avtalet.

Libyen

Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Libyen inleddes i september 2008. Båda parterna strävar efter bestämmelser om offentliga upphandlingar som går utöver WTO:s avtal om offentlig upphandling, eftersom EU föreslår gradvis och ömsesidig tillgång till byggkoncessioner och användningen av gemenskapens bredare definition av försörjningssektorn. Förhandlingar pågår fortfarande.

Pågående och framtida bilaterala förhandlingar

I oktober 2006 offentliggjorde Europeiska kommissionen meddelandet Ett konkurrenskraftigt Europa i världen [40], som beskriver EU:s externa agenda för att förbättra sin konkurrenskraft i den globala ekonomin. Som en central del i denna nya handelspolitiska ram har en ny generation frihandelsavtal tagits fram i syfte att komplettera EU:s starka åtagande till det multilaterala handelssystemet genom att rikta in sig på områden som ännu inte omfattas av de multilaterala WTO-reglerna, bland annat offentliga upphandlingar. Det viktigaste ekonomiska kriteriet för den nya generationen frihandelsavtal är marknadspotential (ekonomins storlek och tillväxt) och nivån av skydd mot EU:s exportintressen (tullar och icke-tariffära hinder). EU tar även hänsyn till potentiella partners förhandlingar med EU:s konkurrenter och dessa förhandlingars troliga påverkan på EU:s marknader och ekonomier. När det gäller innehållet ska dessa frihandelsavtal vara omfattande och ambitiösa i fråga om vad de täcker och sikta på högsta möjliga grad av liberalisering av handeln samt stärka den hållbara utvecklingen och ta hänsyn till våra handelspartners utvecklingsbehov.

Centralamerika

Vid toppmötet mellan EU, Latinamerika och Västindien 2004 kom EU och Centralamerika överens om att förhandla fram ett nytt associeringsavtal, och dessa förhandlingar inleddes 2007. Handelsdelen i avtalet innehåller ett kapitel om offentliga upphandlingar med bestämmelser om regler, särskilt i fråga om insyn och marknadstillträde, bland annat till försörjningsupphandlingar. Den senaste förhandlingsrundan avslutades i Bryssel i juni 2009, men på grund av den osäkra politiska situationen i Honduras har förhandlingarna skjutits upp.

Andinska gemenskapen

Efter misslyckade regionala förhandlingar mellan EU och Andinska gemenskapen om ett omfattande associeringsavtal (inklusive politisk dialog, samarbete och handel) inleddes i februari 2009 förhandlingar för att sluta ett flerpartsavtal om handel med Colombia, Ecuador och Peru. Detta avtal ska innehålla ett kapitel om offentliga upphandlingar med bestämmelser om regler, särskilt i fråga om insyn och marknadstillträde, bland annat till försörjningsupphandlingar. Den fjärde förhandlingsrundan avslutades i Bogota i juni.

Länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet

Regionala förhandlingar med de sex områdena (Västafrika, Centralafrika, östra och södra Afrika, Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, Västindien och Stillahavsområdet) inleddes i oktober 2003 i syfte att upprätta avtal om ekonomiskt partnerskap. Avtalen om ekonomiskt partnerskap är tänkta att vara WTO-förenliga handelsavtal som sammanför regionala integrationsinitiativ i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet och stöder Afrikas, Västindiens och Stillahavsområdets gradvisa integration i den globala ekonomin på grundval av en öppen, insynsvänlig och förutsägbar ram för varor och tjänster.

Irak

Förhandlingar mellan EU och Irak inleddes i november 2006 i syfte att anta ett handels- och samarbetsavtal. EU och Irak strävar efter att inrätta en WTO-förenlig regim som även kommer att uppmuntra handel med och investeringar i Irak. Handels- och samarbetsavtalet ska även innehålla ett mycket omfattande kapitel om offentliga upphandlingar på grundval av GPA-reglerna, vilket kommer att leda till ett verkligt ömsesidigt öppnande av EU:s och Iraks upphandlingsmarknader, bland annat av försörjningsupphandlingar.

Sydkorea

Frihandelsavtalet med Korea är det första i den nya generation avtal inom ramen för det globala Europa, och förhandlingarna inleddes av EU i maj 2007. När det gäller upphandlingar ska frihandelsavtalet komplettera de ömsesidiga åtaganden som EG och Korea gjort inom ramen för GPA. Därför är kapitlet om upphandling inriktat på att öppna marknadstillträdet till de byggkoncessioner[41] som inte täcks av GPA.

Kanada

EU och Kanada inledde formellt förhandlingar om ett omfattande avtal om handel och ekonomiskt samarbete den 6 maj 2009.

I den omfattningsstudie som utfördes i början av 2009 framhölls det att ett eventuellt avtal borde ha som mål att uppnå full täckning av offentliga upphandlingar på central och regional nivå inom alla sektorer, inklusive försörjningssektorn, för att garantera att villkoren är likvärdiga de som gäller för lokala leverantörer. Bestämmelser om insyn bör också ingå för att ge inblick i lagar, förordningar, förfaranden och metoder, så att företag lätt kan få tillgång till information om offentliga upphandlingar. Parterna kom överens om att texten i WTO:s avtal om offentliga upphandlingar bör vara utgångspunkten för de förfarandemässiga åtagandena. Den första förhandlingsrundan kommer att äga rum i oktober 2009.

Kina

I enlighet med slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte i december 2005 bedriver EU förhandlingar med Kina om ett partnerskaps- och samarbetsavtal för att ytterligare förbättra ramen för bilaterala handels- och investeringsförbindelser, bland annat på området för offentliga upphandlingar, samt för att uppgradera avtalet från 1985 om handel och ekonomiskt samarbete mellan EG och Kina.

HUR VI GÅR VIDARE FÖR ATT ÖPPNA UPPHANDLINGSMÖJLIGHETER

EU har alltid stött utvecklingen mot global frihandel, och har insett att marknaderna i allt större utsträckning är ömsesidigt beroende av varandra på gränsöverskridande nivå. Om vi hanterar denna utveckling på ett lämpligt sätt kan det öka välståndet i den globala ekonomin. Globaliseringen sätter helt klart press på EU att reformera sin ekonomi och bli mer konkurrenskraftigt. EU måste hantera denna press internt, men måste även bli alltmer uppmärksamt på vad som händer utanför unionsgränserna. För att den inre marknaden ska kunna leva upp till sina interna prioriteringar fullt ut måste dessa prioriteringar hanteras väl på världsscenen.

EU har alltid varit en öppen ekonomi och en förespråkare av frihandel. När det gäller upphandlingar innebär detta en låg grad av protektionism. EU:s inställning delas inte fullt ut i övriga världen. Offentliga upphandlingar har av tradition varit utsatta för politiska påtryckningar i form av företräde åt inhemska leverantörer framför deras utländska konkurrenter. Därför har offentliga upphandlingar inte blivit ett område med multilaterala skyldigheter inom WTO. De flesta av EU:s huvudsakliga handelspartner använder sig av restriktiva offentliga upphandlingsmetoder som diskriminerar EU-leverantörer. På grund av den rådande ekonomiska krisen har användandet av sådana metoder ökat.

Offentliga upphandlingar är ett område med verkligt outnyttjade möjligheter för EU:s exportörer. EU-företag är världsledande inom områden som transportutrustning, offentliga bygg- och anläggningsarbeten och försörjning. Men de motarbetas med diskriminerande metoder av nästan alla våra handelspartner som i själva verket stänger exportmöjligheterna.

EU:s insatser för att ta sig över handelshindren tar sig två olika uttryck. EU försöker sluta frihandelsavtal med omfattande kapitel om upphandling på grundval av upphandlingsregler som liknar EU:s regler (den nya generationens frihandelsavtal). Dessutom förhandlar EG, som en part i GPA, aktivt med anslutande länder i syfte att omvandla GPA till ett multilateralt avtal.

Under förhandlingarna om upphandlingskapitel erbjuder EU ett rättssäkert, icke-diskriminerande tillträde till en stor upphandlingsmarknad som verkligen bidrar positivt till EU:s inverkan på förhandlingarna. Samtidigt hämmas denna inverkan något av EU:s allmänna öppenhet, eftersom övriga parter är medvetna om att inte heller de upphandlingsmöjligheter som utesluts ur det slutligen framförhandlade avtalet kommer att skyddas bakom en ogenomtränglig mur.

EU har alltid grundat sina förhandlingar på formell ömsesidighet. I situationer där vissa parter inte har kunnat motsvara våra förväntningar på marknadstillträde har det blivit nödvändigt att tolka begreppet ömsesidighet mer strikt. Så är fallet i de pågående GPA-förhandlingarna, där EG har tvingats revidera sitt erbjudande för att motsvara övriga parters villighet och möjlighet att öppna sina upphandlingar för utländsk konkurrens.

Vi bör fortsätta att överväga den ekonomiska ömsesidigheten (att bedöma det faktiska värdet på tredje partens upphandlingsmarknad) som en del av att vi överväger stärkandet av EU:s förhandlingsposition.

Vidare kan EU, i de fall där viktiga handelspartner utnyttjar EU:s allmänna öppenhet men inte har för avsikt att närma sig ömsesidighet, överväga att införa välriktade restriktioner för tillträde till delar av EU:s upphandlingsmarknad för att uppmuntra dessa partner att erbjuda ett ömsesidigt öppnande av marknaden.[42]

Om EU:s enskilda upphandlingsmyndigheter på ett förståndigt och lämpligt sätt använder sig av de åtgärder som redan finns tillgängliga i EU:s upphandlingslagstiftning, särskilt vid försörjningsupphandlingar, skulle även detta stärka EU:s förhandlingsposition.

[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.

[2] Data för EU-25 år 2006, källa: Eurostat.

[3] Data för EU-27 år 2007, källa: Tenders Electronic Daily.

[4] Direktiv 2004/17/EG.

[5] 2 780:e mötet i rådet (yttre förbindelser), Bryssel den 12 februari 2007, 6039/07, s. 6.

[6] Källa: Kommissionens beräkning.

[7] Källa: Kommissionens beräkning.

[8] Cariforum omfattar Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Dominikanska republiken, Grenada, Guyana, Haiti, Jamaica, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Saint Kitts och Nevis, Surinam samt Trinidad och Tobago.

[9] Kanada, Europeiska gemenskaperna, Hongkong, Kina, Island, Israel, Japan, Korea, Liechtenstein, Nederländerna för Arubas räkning, Norge, Singapore, Schweiz, Matsu (Taiwan) och Förenta staterna.

[10] Rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994, EGT L 336, 23.12.1994, s. 1.

[11] Norge, Liechtenstein, Island.

[12] Artikel XXIV punkt 7 b och c.

[13] Jordanien och Matsu (Taiwan) bekräftade att de erbjudanden de hade skickat runt under anslutningsförhandlingarna till det rådande avtalet även skulle betraktas som deras erbjudande i förhandlingarna om avtalets täckningsgrad.

[14] 2 780:e mötet i rådet (yttre förbindelser), Bryssel den 12 februari 2007, 6039/07, s. 6.

[15] Utvidgningen bestående av CZ, EE, CY, LV, LT, HU, MT, PL, SI, SK den 1 Maj 2004.

[16] Avtal om CZ, EE, CY, LV, LT, HU, MT, PL, SI, SK deltagande i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 14 oktober 2003 (EUT L 130, 29.4.2004, s. 11; EES-supplement nr 23, 29.4.2004, s. 1).

[17] EUT L 221, 25.8.2007.

[18] Detta paket inbegriper förhandlingar om överenskommelser inom sju områden (fri rörlighet för personer, handel med jordbruksprodukter, offentlig upphandling, bedömning av överensstämmelse, lufttransport, transport på väg och järnväg, deltagande av Schweiz i det femte ramprogrammet för forskning). Dessa avtal sammanlänkas av en hävningsklausul som innebär att alla avtal träder i kraft gemensamt och även kommer att hävas gemensamt om ett av dem hävs.

[19] EGT L 114, 30.4.2002, s. 430.

[20] Rådets beslut 2000/658/EG, EGT L 276, 28.10.2000. Detta beslut ändrades genom rådets beslut 2005/202/EG av den 31 januari 2005 av hänsyn till anslutningen av nya medlemsstater 2004, EUT L 66, 12.3.2005.

[21] EGT L 226, 13.8.1998.

[22] Bilaga XII, beslut nr 2/2000.

[23] Nafta – Nordamerikanska frihandelsavtalet.

[24] EGT L 352, 30.12.2002.

[25] Rådets beslut 2002/979/EG, EGT L 352, 30.12.2002, ändrat genom rådets beslut 2005/106/EG av den 22 november 2004 av hänsyn till nya medlemsstaters anslutning 2004, EUT L 38, 10.2.2005.

[26] Det bör påpekas att det inte finns några bestämmelser om upphandling i Ankaraavtalet. Förhandlingar om en utvidgning av tullunionen har planerats i beslut 1/95 (artikel 48) fattat av associeringsrådet för EG och Turkiet, men än så länge har inga förhandlingar inletts.

[27] Undantaget från denna regel är Montenegro, som ger EU-företag tillgång till upphandlingsmarknaden oavsett var de har sitt säte, från och med att interimsavtalet träder i kraft.

[28] EUT L 84, 20.3.2004.

[29] EGT L 124, 4.5.2001.

[30] Undertecknat den 15 oktober 2007, EUT L 345, 28.12.2007.

[31] Kroatien är ett kandidatland för anslutning till EU, och anslutningsförhandlingar pågår just nu. Förhandlingarna om offentlig upphandling (kapitel 5) inleddes den 16 december 2008. Tre stängningsriktmärken för anpassning av lagstiftning, tillämpning och administrativ förmåga har antagits av rådet. Dessa riktmärken måste uppfyllas för att förhandlingarna i detta kapitel ska kunna stängas.

[32] EUT L 26, 28.1.2005.

[33] Rådets förordning 594/2008 och rådets beslut 2008/474/EG, EUT L 169, 30.6.2008.

[34] EUT L 169, 30.6.2008, s. 13.

[35] Trots att även Ryssland är ett grannland till EU har våra förbindelser i stället utvecklats genom ett strategiskt partnerskap som omfattar fyra gemensamma områden.

[36] Den europeiska grannskapspolitiken förblir skild från utvidgningsprocessen, även om den inte på förhand avgör hur de europeiska grannarnas förbindelser med EU kommer att utvecklas i framtiden, i enlighet med bestämmelser i EG-fördraget.

[37] Den rättsliga grunden för EU:s förbindelser med den palestinska myndigheten är det interimsavtal om associering av handel och samarbete som undertecknades med Palestinska befrielseorganisationen (PLO) på den palestinska myndighetens vägnar.

[38] Med Armenien: art. 48, med Azerbajdzjan: art. 49, med Egypten: art. 38, med Georgien: art. 50, med Israel: artiklarna 1 och 35 (som definierar målet med ett ömsesidigt öppnande av upphandlingsmarknaderna för företag verksamma inom försörjningssektorn), med Jordanien: art. 58, med Libanon: art. 39, med Republiken Moldavien: art. 54, med Marocko: art. 41, med det ockuperade palestinska territoriet: art. 34, med Tunisien: art. 41, med Ukraina: art. 55.

[39] Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Östligt partnerskap (SEK (2008) 2974).

[40] Ett konkurrenskraftigt Europa i världen (KOM(2006) 567 slutlig).

[41] BOT-koncessioner (bygga, förvalta, avyttra) för Korea.

[42] Denna strategi skulle inte vara aktuell för fattiga utvecklingsländer.