Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Förordning (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna

1 §

Denna förordning gäller avgifter för ansökningar (ansökningsavgifter) och för kungörande i konkursärenden och ärenden om företagsrekonstruktion (kungörandeavgifter) vid allmän domstol. Den gäller också avgifter för mål och ärenden som har överlämnats till allmän domstol från Kronofogdemyndigheten, Patent- och registreringsverket eller en registreringsmyndighet för firma (tilläggsavgifter).
Avgiften ska tas ut av domstolen och betalas till staten i de mål och ärenden och med de belopp som anges i en särskild avgiftslista (Bilaga).
I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns särskilda bestämmelser om avgifter för mark- och miljödomstolarnas verksamhet. SFS 2016:234

2 §

En ansökningsavgift ska betalas av den som inleder ett mål eller ett ärende.
En tilläggsavgift ska betalas av den som har inlett målet eller ärendet vid Patent- och registreringsverket, Kronofogdemyndigheten eller registreringsmyndigheten.
En kungörandeavgift i ett konkursärende ska betalas av konkursboet och i ett ärende om företagsrekonstruktion av gäldenären. SFS 2014:256

3 §

Befriade från skyldigheten att betala avgifter enligt denna förordning är
  • 1. sådan domstol eller skiljedomstol som ska avgöra tvist mellan stater och annat internationellt organ som bildats för behandling av sådan tvist, i mål eller ärende som handläggs enligt lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa internationella organ,
  • 2. utländsk domstol i mål eller ärende som handläggs enligt lagen (1946:816) om bevisupptagning åt sådan domstol eller lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
  • 3. den som ansöker om att själv bli försatt i konkurs, i fråga om ansökningsavgiften,
  • 4. sådan utländsk myndighet som avses i 18 kap. 18 § första stycket sjölagen (1994:1009) i ärende om sjöförklaring.
SFS 2008:173

4 §

En ansökningsavgift ska betalas när ett mål eller ett ärende inleds. Bestämmelser om avvisning på grund av att ansökningsavgiften inte har betalats finns i 42 kap. 4 § och 47 kap. 4 § rättegångsbalken samt 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. SFS 2014:256

4 a §

En tilläggsavgift ska betalas för ett mål eller ett ärende som har överlämnats till en domstol enligt 16 j eller 16 m § firmalagen (1974:156), 36 eller 54 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, 10 § lagen (2008:879) om europeiskt betalningsföreläggande eller enligt 3 kap. 13 eller 16 § varumärkeslagen (2010:1877). Tilläggsavgiften ska betalas när målet eller ärendet har överlämnats till domstolen.
Bestämmelser om avvisning på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats finns i 16 r § firmalagen, 61 a § lagen om betalningsföreläggande och handräckning, 11 b § lagen om europeiskt betalningsföreläggande och 3 kap. 21 § varumärkeslagen. SFS 2017:414

5 §

Ansökningsavgiften eller tilläggsavgiften ska betalas tillbaka om rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619) har beviljats den part som har betalat avgiften. SFS 2014:256

6 §

En kungörandeavgift i ett konkursärende eller ett ärende om företagsrekonstruktion ska betalas när beslut om konkursen eller ackordsförhandlingen har meddelats. SFS 2014:256

7 §

8 §

9 §

Ett beslut om avgift enligt denna förordning får överklagas till Domstolsverket. Överklagandet ska inom ett år från den dag då avgiften betalades ha kommit in till den domstol som meddelade beslutet.
Den omständigheten att överklagandet getts in till Domstolsverket hindrar inte att överklagandet tas upp till prövning, om handlingarna har kommit in före överklagandetidens utgång.
Domstolsverkets beslut får inte överklagas. SFS 2014:256

10 §

Domstolsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

11 §

Ett exemplar av denna förordning ska hållas tillgängligt för allmänheten hos den domstol som tar ut avgift enligt förordningen. SFS 2014:256

12 §


SFS 1987:452

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987 då förordningen (1975:1129) om expeditionsavgift vid centralnämnden för fastighetsdata upphör att gälla.
2. Ansökningsavgifter för mål eller ärenden som har anhängiggjorts före ikraftträdandet skall bestämmas enligt expeditionskungörelsen (1964:618).
3. Har kungörelse utfärdats efter ikraftträdandet i dessförinnan anhängiggjorda mål eller ärenden som avser annat än konkurs och ackord skall kungörelsekostnader tas ut enligt de äldre reglerna.
4. Har kungörelse utfärdats om konkursbeslut eller ackordsförhandling efter ikraftträdandet i dessförinnan anhängiggjorda ärenden skall kungörandeavgift tas ut enligt denna förordning. Har sådan kungörelse utfärdats före ikraftträdandet, skall kostnaderna för de ytterligare kungörelser som efter ikraftträdandet utfärdas i ärendet stanna på statsverket.
SFS 1988:11

SFS 1987:1117

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om angelägenheter som handläggs enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.

SFS 1988:11

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1988.
Äldre bestämmelser om kungörandeavgift gäller fortfarande i de konkurser där beslut om konkursen eller ackordsförhandlingen har meddelats före den 1 februari 1988.

SFS 1990:437

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990.
Äldre bestämmelser om kungörandeavgift gäller fortfarande i de ärenden där beslut om konkursen eller ackordsförhandlingen har meddelats före den 1 juli 1990.

SFS 1998:939

  • Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.
  • Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ansökningar som har anhängiggjorts före ikraftträdandet.

SFS 1999:66

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1999.

SFS 2000:320

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2000.

SFS 2000:719

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2000.

SFS 2001:428

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ansökan om anstånd enligt 18 kap. 7 § ärvdabalken som har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

SFS 2001:814

Denna förordning träder i kraft den 1 december 2001.

SFS 2002:108

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2002.

SFS 2002:1059

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2003.

SFS 2003:236

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2003.

SFS 2004:194

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2004.

SFS 2005:134

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2005.

SFS 2005:159

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2005. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för expeditioner som har utfärdats före ikraftträdandet.

SFS 2005:562

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2006.

SFS 2006:160

Denna förordning träder i kraft den 15 april 2006.

SFS 2006:1099

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007.

SFS 2007:10

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2007.

SFS 2008:173

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2008.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser tillämpas.

SFS 2008:1039

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.

SFS 2009:290

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2009.

SFS 2009:297

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.

SFS 2010:987

Denna förordning träder i kraft den 2 maj 2011.

SFS 2011:599

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2011.

SFS 2011:865

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2011.

SFS 2011:980

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2011.

SFS 2012:827

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.

SFS 2014:256

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål och ärenden som har inletts vid allmän domstol eller överlämnats dit före ikraftträdandet.

SFS 2016:234

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2016.

SFS 2016:920

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2017.

SFS 2017:121

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2017.

SFS 2017:325

Denna förordning träder i kraft den 2 juli 2017.

SFS 2017:414

Denna förordning träder i kraft den 14 juli 2017.

SFS 2018:769

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018.