Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

27.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/143


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 661/2014

av den 15 maj 2014

om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 175 tredje stycket och artikel 212.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad fonden) inrättades genom rådets förordning (EG) nr 2012/2002 (4).

(2)

Det är viktigt för unionen att ha ett gediget och flexibelt instrument till sitt förfogande för att kunna visa solidaritet, ge en tydlig politisk signal och verkligt stöd till de medborgare som drabbas av större naturkatastrofer med allvarliga återverkningar på den ekonomiska och sociala utvecklingen.

(3)

Unionens uttalade avsikt att bistå kandidatländer på vägen mot stabilitet och hållbar ekonomisk och politisk utveckling genom ett tydligt europeiskt perspektiv bör inte få stå tillbaka för de negativa konsekvenser som större naturkatastrofer medför. Unionen bör därför fortsätta att visa solidaritet med de tredjeländer som förhandlar med unionen om anslutning och med vilka en regeringskonferens om anslutning har inletts. Om förordningen ska utvidgas till att även omfatta dessa länder måste således artikel 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) användas som kompletterande rättslig grund.

(4)

Kommissionen bör snabbt kunna besluta om att anslå särskilda medel och ta dem i anspråk så fort som möjligt. De administrativa förfarandena bör anpassas i enlighet med detta och begränsas till det som är absolut nödvändigt. Europaparlamentet, rådet och kommissionen ingick därför det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (5).

(5)

Terminologin och förfarandena i förordning (EG) nr 2012/2002 bör anpassas till bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (6).

(6)

Definitionen av naturkatastrof, som avgör tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 2012/2002, bör vara otvetydig.

(7)

Skador orsakade av andra typer av katastrofer som genom en kedjereaktion är en direkt följd av en naturkatastrof bör vid tillämpningen av förordning (EG) nr 2012/2002 anses ingå i de direkta skador som orsakats av den naturkatastrofen.

(8)

I syfte att kodifiera etablerad praxis och säkerställa likabehandling av ansökningarna bör finansiella bidrag från fonden endast beviljas för direkta skador.

(9)

En större naturkatastrof i den mening som avses i förordning (EG) nr 2012/2002 bör ytterligare definieras som en katastrof som har orsakat direkt skada över ett tröskelvärde uttryckt i finansiella termer. Sådan skada bör uttryckas i priser under ett referensår, eller som andel av bruttonationalinkomsten (BNI) i den berörda staten.

(10)

För att bättre kunna ta hänsyn till den särskilda karaktären hos naturkatastrofer, som trots att de får allvarliga återverkningar på den ekonomiska och sociala utvecklingen i de berörda regionerna inte når upp till den miniminivå som krävs för att beviljas ett finansiellt bidrag från fonden, bör kriterierna för regionala naturkatastrofer fastställas på grundval av den beräkningsbara skadan i förhållande till den regionala bruttonationalprodukten (BNP), varvid den specifika strukturella sociala och ekonomiska situationen tillsammans med särdragen för Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Réunion, Mayotte, Saint-Martin, Azorerna, Madeira och Kanarieöarna som yttersta randområden i den mening som avses i artikel 349 i EUF-fördraget, motiverar att en särskild tröskel på 1 % av BNP som undantag inrättas för dem. Dessa kriterier bör fastställas på ett klart och tydligt sätt för att minska sannolikheten för att ansökningar som inte uppfyller kraven i förordning (EG) nr 2012/2002 lämnas in.

(11)

Vid fastställandet av den direkta skadan bör harmoniserade uppgifter från Eurostat användas för att säkerställa en rättvis behandling av ansökningarna.

(12)

Fonden bör bidra till återställande av infrastruktur till fungerande skick, till röjningsarbete i katastrofdrabbade områden samt till kostnaderna för räddningstjänst och tillfälliga bostäder för den berörda befolkningen under hela genomförandeperioden. Det bör definieras vad som kan betraktas som återställande av infrastruktur till fungeradande skick och det bör klargöras i vilken utsträckning fonden kommer att kunna bidra till de motsvarande kostnaderna. Det bör också fastställas hur länge inkvarteringen av människor som blivit bostadslösa på grund av naturkatastrofen kan anses vara tillfällig.

(13)

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 2012/2002 bör anpassas till unionens allmänna finansieringspolitik i fråga om mervärdesskatt.

(14)

Det bör också anges i vilken utsträckning bidragsberättigande insatser ska kunna omfatta utgifter för tekniskt stöd.

(15)

För att undvika att mottagarstaterna gör en nettovinst på fondens insatser, bör det fastställas under vilka omständigheter insatser som finansieras genom fonden ska kunna generera intäkter.

(16)

Vissa typer av naturkatastrofer, t.ex. torka, utvecklas under en längre tid innan deras effekter blir kännbara. Det bör föreskrivas regler så att solidaritetsfonden ska kunna användas även i sådana fall.

(17)

Det är viktigt att se till att bidragsberättigade stater gör de ansträngningar som krävs för att undvika att naturkatastrofer uppstår och mildra följderna, inklusive genom att fullt ut genomföra relevant unionslagstiftning om förebyggande och hantering av risker för naturkatastrofer och använda tillgängliga unionsmedel för relevanta investeringar. Det bör därför fastställas att en medlemsstats underlåtenhet, fastställd genom en slutlig dom av Europeiska unionens domstol, att följa relevant unionslagstiftning om förebyggande och hantering av risker för naturkatastrofer efter att ha fått ett finansiellt bidrag ur fonden för en tidigare naturkatastrof, kan leda till att en ytterligare ansökan som gäller samma typ av naturkatastrof avslås eller till att det finansiella bidragsbeloppet minskas.

(18)

Medlemsstaterna kan behöva ekonomiskt stöd vid en naturkatastrof snabbare än vad som är möjligt genom det vanliga förfarandet. Det bör därför föreskrivas en möjlighet att göra en förskottsutbetalning på begäran av den berörda medlemsstaten en kort tid efter det att ansökan om finansiellt bidrag från fonden har lämnats in till kommissionen. Förskottet bör inte överstiga ett visst belopp och bör beaktas vid utbetalningen av det slutliga finansiella bidragsbeloppet. Felaktigt utbetalade förskott bör återbetalas av medlemsstaten inom en fastställd kort tidsperiod. Utbetalningen av förskottsbelopp bör inte påverka det slutliga beslutet om utnyttjande av fonden.

(19)

De administrativa förfarandena för utbetalning av finansiellt bidrag bör vara så enkla och tidseffektiva som möjligt. I genomförandeakterna om beviljande av finansiellt bidrag bör det därför ingå närmare bestämmelser om hur medlemsstaterna ska genomföra bidraget från fonden. Av rättsliga skäl bör dock separata genomförandeavtal behållas för mottagarstater som ännu inte är medlemmar i unionen.

(20)

Kommissionen bör utfärda riktlinjer för att bistå medlemsstaterna med hur de effektivt kan få tillgång till och använda fonden och hur de på enklaste sätt kan ansöka om bistånd från fonden.

(21)

Genom förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 infördes förändringar när det gäller delad och indirekt förvaltning, inklusive särskilda rapporteringskrav som bör beaktas. Rapporteringskraven bör återspegla den korta genomförandeperioden för fondens insatser. Förfarandena för att utse förvaltnings- och kontrollorgan för unionsmedlen bör återspegla instrumentets art och inte leda till att utbetalningen av finansiella bidrag fördröjs. Det är därför nödvändigt att göra undantag från förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

(22)

Det bör föreskrivas bestämmelser för att undvika att insatser som finansieras genom fonden också finansieras genom andra av unionens finansieringsinstrument eller genom internationella rättsliga instrument för ersättning av specifika skador.

(23)

Det bör vara så enkelt som möjligt att redovisa de utgifter som länderna har haft från ett finansiellt bidrag från fonden. En enda växelkurs bör därför användas under hela genomförandet av det finansiella bidraget för länder som inte tillhör euroområdet.

(24)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 2012/2002 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende beslut om konkreta finansiella bidrag eller förskottsutbetalningar från fonden till bidragsberättigade stater.

(25)

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 2012/2002 om skydd av unionens ekonomiska intressen bör göras mer detaljerade så att det tydligt fastställs åtgärder för att förebygga, upptäcka och utreda oriktigheter och för att återkräva medel som gått förlorade, utbetalats felaktigt eller använts felaktigt.

(26)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att säkerställa unionsomfattande solidaritetsinsatser för att stödja stater som drabbats av naturkatastrofer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna med tillfälliga lösningar, utan snarare, genom att man på ett systematiskt, regelbundet och rättvist sätt beviljar ekonomiskt stöd, där alla medlemsstater bidrar efter förmåga, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(27)

Förordning (EG) nr 2012/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar

Förordning (EG) nr 2012/2002 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

1.   Efter ansökan av en medlemsstat eller ett land med vilket det pågår förhandlingar om anslutning till unionen, nedan kallad bidragsberättigad stat, kan bistånd från fonden frigöras, när allvarliga återverkningar på levnadsvillkoren, miljön eller ekonomin inträffar i en eller flera regioner i den bidragsberättigade staten till följd av en större eller regional naturkatastrof på denna bidragsberättigade stats territorium eller i en angränsande bidragsberättigad stat. Direkta skador som en direkt följd av en naturkatastrof ska betraktas som en del av den skada som orsakats genom denna naturkatastrof.

2.   I denna förordning avses med större naturkatastrof en naturkatastrof som i en bidragsberättigad stat leder till direkta skador som uppskattas överstiga 3 000 000 000 EUR i 2011 års priser eller utgöra mer än 0,6 % av dess BNI.

3.   I denna förordning avses med regional naturkatastrof en naturkatastrof som i en region på Nuts 2-nivå i en bidragsberättigad stat leder till direkta skador som överstiger 1,5 % av den regionens bruttonationalprodukt (BNP).

Med avvikelse från första stycket, om den berörda regionen där en naturkatastrof har inträffat är ett yttersta randområde i den mening som avses i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ska med regional naturkatastrof avses varje naturkatastrof som leder till direkta skador som överstiger 1 % av det områdets BNP.

Om naturkatastrofen berör flera regioner på Nuts 2-nivå ska tröskelvärdet tillämpas på dessa regioners genomsnittliga BNP, viktat efter andelen av den totala skadan i varje region.

4.   Biståndet från fonden får också tas i anspråk för en naturkatastrof i en bidragsberättigad stat som även utgör en större naturkatastrof i en angränsande bidragsberättigad stat.

5.   Vid tillämpningen av denna artikel ska harmoniserade statistiska uppgifter från Eurostat användas.”

2.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkterna 1, 2 och 3 ska ersättas med följande:

”1.   Biståndet ska ha formen av ett finansiellt bidrag från fonden. För varje naturkatastrof ska ett enda finansiellt bidrag beviljas den bidragsberättigade staten.

2.   Fonden ska ha som syfte att komplettera de berörda staternas egna insatser och täcka en del av deras offentliga utgifter och därmed hjälpa den bidragsberättigade staten att, beroende på naturkatastrofens art, genomföra följande väsentliga nöd- och återställningsinsatser:

a)

Återställa infrastruktur och installationer i fungerande skick på områdena energi, vattenförsörjning och avloppsvatten, telekommunikationer, transporter, hälsa och utbildning.

b)

Tillhandahålla tillfälliga bostäder och finansiera räddningstjänst för att tillgodose den berörda befolkningens behov.

c)

Säkerställa förebyggande infrastruktur och vidta åtgärder för att skydda kulturarvet.

d)

Röja katastrofdrabbade områden, inklusive naturområden, om lämpligt i linje med ekosystembaserade metoder, samt omedelbart återställa drabbade naturområden för att undvika omedelbara effekter från jorderosion.

Vid tillämpningen av led a avses med återställa i fungerande skick att återställa infrastrukturen och installationerna till det skick som de befann sig i före naturkatastrofen. Om det inte är juridiskt möjligt eller ekonomiskt motiverat att återställa det skick som förelåg före naturkatastrofen, eller om mottagarstaten beslutar att omlokalisera eller förbättra den drabbade infrastrukturen eller de drabbade installationerna för att därigenom förbättra förmågan att motstå framtida naturkatastrofer, får fonden endast bidra till kostnaderna upp till de uppskattade kostnaderna för att återställa skicket före katastrofen.

Kostnader som överstiger den nivå av kostnader som avses i andra stycket ska finansieras av mottagarstaten själv eller om möjligt från andra unionsfonder.

Vid tillämpningen av led b avses med tillfälliga bostäder inkvartering tills den berörda befolkningen kan återvända till sina ursprungliga bostäder efter reparation eller ombyggnad.

3.   Utbetalningar från fonden ska vara begränsade till finansiering av åtgärder för att lindra icke försäkringsbara skador och ska återkrävas om kostnaderna för att åtgärda skadan senare täcks av tredje part i enlighet med artikel 8.4.”

b)

Följande punkter ska läggas till:

”4.   Mervärdesskatt (moms) ska inte utgöra en bidragsberättigande utgift för en insats, om den inte är icke-avdragsgill enligt nationell momslagstiftning.

5.   Tekniskt stöd för förvaltning, övervakning, information och kommunikation, beslut om klagomål samt kontroll och revision ska inte berättiga till ett finansiellt bidrag från fonden.

Kostnader som härrör från förberedelser och genomförande av insatser som avses i punkt 2, inklusive kostnader för nödvändig teknisk expertis, ska vara bidragsberättigande som en del av projektkostnaderna.

6.   När intäkter genereras från de insatser som avses i punkt 2 med ett finansiellt bidrag från fonden, ska det totala finansiella bidraget från fonden inte överstiga mottagarstatens sammanlagda nettokostnader för nöd- och återställningsinsatser. Mottagarstaten ska ta med en redovisning av detta i sin rapport om genomförandet av det finansiella bidraget från fonden i enlighet med artikel 8.3.

7.   Minst en fjärdedel av fondens årliga medel bör vara tillgänglig den 1 oktober varje år för att täcka behov som uppkommer fram till årets slut.”

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Så snart som möjligt och senast tolv veckor efter den dag då den första skadan till följd av en naturkatastrof uppkom, får de ansvariga nationella myndigheterna i en bidragsberättigad stat lämna in en ansökan om finansiellt bidrag från fonden till kommissionen med alla tillgängliga uppgifter om åtminstone

a)

den totala direkta skada som har orsakats av naturkatastrofen och dess inverkan på den berörda befolkningen, ekonomin och miljön,

b)

en uppskattning av kostnaderna för de insatser som avses i artikel 3.2,

c)

andra källor för unionsfinansiering,

d)

andra källor för nationell eller internationell finansiering, inklusive offentligt och privat försäkringsskydd som kan bidra till kostnaderna för att åtgärda skadorna,

e)

en kort beskrivning av genomförandet av unionslagstiftningen om förebyggande och hantering av risker för naturkatastrofer med hänsyn till naturkatastrofens art.”

b)

Följande punkter ska införas:

”1a.   I motiverade fall får de ansvariga nationella myndigheterna lämna in ytterligare information efter utgången av den tidsfrist som avses i punkt 1 för att komplettera eller uppdatera sin ansökan.

1b.   Kommissionen ska utarbeta riktlinjer för hur man effektivt får tillgång till och genomför fonden. Riktlinjerna ska vara utarbetade senast den 30 september 2014 och ska innehålla detaljerade uppgifterom förfarandet för utformning av ansökan, inbegripet krav för den information som ska lämnas till kommissionen. Riktlinjerna ska göras allmänt tillgängliga på webbplatserna vid berörda generaldirektorat vid kommissionen och kommissionen ska säkerställa en bredare spridning av dem till bidragsberättigade stater.

1c.   Vid en successivt tilltagande naturkatastrof ska den tidsfrist som avses i punkt 1 börja löpa från och med den dag då de offentliga myndigheterna i den bidragsberättigade staten vidtar de första officiella åtgärderna mot naturkatastrofens verkningar eller från och med den dag då de utlyser undantagstillstånd.”

c)

Punkterna 2–5 ska ersättas med följande:

”2.   På grundval av de uppgifter som avses i punkt 1 och eventuella förtydliganden som ska tillhandahållas av den bidragsberättigade staten, ska kommissionen så snart som möjligt och högst sex veckor efter det att ansökan har mottagits, räknat från den dag då en komplett ansökan mottogs utan att tiden för översättning räknas med, inom ramen för tillgängliga medel bedöma om villkoren för att ta fonden i anspråk är uppfyllda och fastställa storleken på ett eventuellt finansiellt bidrag från fonden.

Om kommissionen beslutar att bevilja ett finansiellt bidrag från fonden på grundval av en ansökan som mottogs efter den 28 juni 2014 för en naturkatastrof som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, får den avslå en ytterligare ansökan om finansiellt bidrag för en naturkatastrof av samma slag eller minska det belopp som görs tillgängligt, om medlemsstaten är föremål för ett överträdelseförfarande och Europeiska unionens domstol genom en slutlig dom har fastställt att den berörda medlemsstaten har underlåtit att genomföra unionslagstiftningen om förebyggande och hantering av katastrofrisker med direkt koppling till karaktären hos den naturkatastrof som den har drabbats av.

Kommissionen ska behandla alla ansökningar om finansiella bidrag från fonden på ett rättvist sätt.

3.   När kommissionen har funnit att villkoren för att tillhandahålla finansiellt bidrag från fonden är uppfyllda ska kommissionen utan dröjsmål till Europaparlamentet och rådet lämna erforderliga förslag om att ta fonden i anspråk och om att bemyndiga motsvarande anslag. Dessa förslag ska omfatta

a)

alla tillgängliga uppgifter enligt punkt 1,

b)

alla andra relevanta uppgifter som kommissionen har tillgång till,

c)

bevis för att villkoren i artikel 2 är uppfyllda, och

d)

en motivering till de belopp som föreslås.

Beslutet om att ta fonden i anspråk ska fattas gemensamt av Europaparlamentet och rådet snarast möjligt efter det att kommissionen lämnat in sitt förslag.

Såväl kommissionen som Europaparlamentet och rådet ska eftersträva att minimera den tid det tar att ta fonden i anspråk.

4.   När anslagen gjorts tillgängliga av Europaparlamentet och rådet, ska kommissionen anta ett beslut, genom en genomförandeakt för att bevilja det finansiella bidraget från fonden och därefter omedelbart betala ut det finansiella bidraget som ett engångsbelopp till mottagarstaten. Om ett förskott har betalats ut i enlighet med artikel 4a, ska endast saldot betalas ut.

5.   Utgifterna ska vara bidragsberättigande från och med dagen då den första skada som avses i punkt 1 ägde rum. Vid en successivt tilltagande naturkatastrof ska utgifterna vara bidragsberättigande från och med den dag då de behöriga myndigheterna i den bidragsberättigade staten vidtar åtgärder för första gången eller från och med den dag då de utlyser undantagstillstånd, på sätt som avses i punkt 1c.”

4.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 4a

1.   När en medlemsstat lämnar in en ansökan om finansiellt bidrag från fonden till kommissionen får den begära en förskottsutbetalning. Kommissionen ska göra en preliminär bedömning av om ansökan uppfyller villkoren i artikel 4.1 och kontrollera om budgetmedel är tillgängliga. Om dessa villkor är uppfyllda och tillräckliga medel finns tillgängliga får kommissionen anta ett beslut genom en genomförandeakt för att bevilja förskott och utan dröjsmål utbetala förskottet innan det beslut som avses i artikel 4.4 har fattats. Förskottsutbetalningen ska inte påverka det slutliga beslutet om utnyttjande av fonden.

2.   Förskottet får inte överstiga 10 % av det förväntade finansiella bidraget och får aldrig överstiga 30 000 000 EUR. När det slutliga finansiella bidraget har fastställts ska kommissionen beakta summan av förskottet innan saldot av det finansiella bidraget betalas ut. Kommissionen ska återkräva felaktigt utbetalade förskott.

3.   Återbetalningar till unionens allmänna budget ska göras före den förfallodag som anges i betalningskravet, som ska vara utformat i enlighet med artikel 78 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (7). Förfallodagen ska vara den sista dagen i den andra månaden efter det att betalningskravet utfärdades.

4.   När så är nödvändigt för att säkerställa en snabb tillgång till budgetmedel, ska kommissionen då den antar förslaget till unionens allmänna budget för ett visst budgetår föreslå Europaparlamentet och rådet att ta fonden i anspråk för ett belopp om högst 50 000 000 EUR i förskottsutbetalningar och föreslå att motsvarande anslag förs in i unionens allmänna budget.

Budgetarrangemangen ska överensstämma med de tak som anges i artikel 10.1 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (8).

5.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

1.   Bilagan till en genomförandeakt som antas enligt artikel 4.4 ska innehålla närmare bestämmelser om genomförandet av det finansiella bidraget från fonden.

I dessa bestämmelser ska det särskilt beskrivas vilken typ av insatser som ska finansieras av fonden och på vilka platser de ska ske på förslag av mottagarstaten.

2.   Innan ett finansiellt bidrag betalas ut från fonden till en bidragsberättigad stat som inte är en medlemsstat, ska kommissionen ingå en delegeringsöverenskommelse med denna stat med närmare bestämmelser om genomförandet av det finansiella bidraget från fonden enligt punkt 1 i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (9) samt med skyldigheterna i samband med förebyggande och hantering av risker för naturkatastrofer.

3.   Ansvaret för att välja ut enskilda insatser och genomföra det finansiella bidraget från fonden ska åligga mottagarstaten i enlighet med denna förordning, särskilt artikel 3.2 och 3.3, den genomförandeakt som avses i artikel 4.4 och i förekommande fall den delegeringsöverenskommelse som avses i punkt 2 i den här artikeln.

4.   Det finansiella bidraget från fonden till en medlemsstat ska genomföras genom delad förvaltning i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Det finansiella bidraget från fonden till en bidragsberättigad stat som inte är en medlemsstat ska genomföras genom indirekt förvaltning i enlighet med den förordningen.

5.   Utan att det påverkar kommissionens ansvar för genomförandet av unionens allmänna budget ska mottagarstaten ansvara för förvaltningen av de insatser som stöds genom fonden och för den finansiella kontrollen av insatserna. De ska bland annat vidta följande åtgärder:

a)

Kontrollera att förvaltnings- och kontrollsystem har inrättats och att de tillämpas på ett sådant sätt att det säkerställs att unionens medel används på ett effektivt och korrekt sätt, i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning.

b)

Kontrollera att de finansierade insatserna har genomförts korrekt.

c)

Se till att de finansierade utgifterna grundas på kontrollerbara verifikationer och att de är korrekta och följer tillämpliga bestämmelser.

d)

Förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter samt återkräva belopp som betalats ut felaktigt tillsammans med ränta på försenade betalningar i förekommande fall. De ska underrätta kommissionen om alla eventuella oriktigheter och hålla kommissionen informerad om hur de administrativa och rättsliga förfarandena fortskrider.

6.   Mottagarstaterna ska utse organ med ansvar för förvaltning och kontroll av insatser som får stöd genom fonden i enlighet med artiklarna 59 och 60 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. De ska för detta ändamål beakta kriterier som rör interna förhållanden, kontrollverksamhet, information och kommunikation samt övervakning. Medlemsstaterna får utse de organ som redan har utsetts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (10).

När dessa utsedda organ lämnar in den rapport och redovisning som avses i artikel 8.3 i denna förordning, ska de förse kommissionen med den information som anges i artikel 59.5 eller artikel 60.5 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 för hela genomförandeperioden.

7.   Mottagarstaten ska göra de finansiella korrigeringar som krävs om en oriktighet konstateras. Mottagarstatens korrigering ska bestå i att det finansiella bidraget från fonden helt eller delvis dras in. Mottagarstaten ska återkräva varje belopp som har gått förlorat till följd av en konstaterad oriktighet.

8.   Utan att det påverkar revisionsrättens befogenheter eller mottagarstatens kontroller i enlighet med nationella lagar och andra författningar får kommissionen genomföra kontroller på plats av de insatser som finansieras genom fonden. Kommissionen ska underrätta mottagarstaten för att få all hjälp som behövs. Den berörda medlemsstatens tjänstemän eller övriga anställda i medlemsstaten får delta i dessa kontroller.

9.   Mottagarstaten ska se till att alla handlingar som styrker uppkomna utgifter hålls tillgängliga för kommissionen och revisionsrätten under tre år efter det att biståndet från fonden har avslutats.

6.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

1.   Mottagarstaten ska ansvara för samordning mellan fondens finansiella bidrag till de insatser som avses i artikel 3 och bistånd från europeiska struktur- och investeringsfonder, Europeiska investeringsbanken och andra av unionens finansieringsinstrument.

2.   Mottagarstaten ska se till att de utgifter som ersätts enligt denna förordning inte ersätts genom andra av unionens finansieringsinstrument, särskilt inte instrumenten för sammanhållnings-, jordbruks- och fiskeripolitiken.

3.   Skador som åtgärdas genom unionsinstrument eller internationella instrument med anknytning till ersättning för specifika skador ska inte vara berättigade till bistånd för samma syfte från fonden.”

7.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Insatser som finansieras genom fonden ska vara förenliga med bestämmelserna i fördraget och de instrument som har antagits enligt detta, med unionens politik och åtgärder, särskilt inom ekonomisk förvaltning, offentlig upphandling, miljöskydd, förebyggande och hantering av risker för naturkatastrofer, anpassning till klimatförändring, om lämpligt inbegripet ekosystembaserade metoder, samt med föranslutningsinstrument. I tillämpliga fall ska insatser som finansieras genom fonden bidra till unionens mål på de områdena.”

8.

Artiklarna 8 och 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

1.   Det finansiella bidraget från fonden ska användas inom 18 månader från den dag då kommissionen har betalat ut det fullständiga biståndet. Den del av det finansiella bidraget som inte har använts under denna period eller som konstateras ha använts till icke bidragsberättigande insatser ska återkrävas av kommissionen från mottagarstaten.

2.   Mottagarstaterna ska söka all ersättning som är möjlig från tredje part.

3.   Senast sex månader efter utgången av den artonmånadersperiod som avses i punkt 1 ska mottagarstaten lämna en rapport om genomförandet av det finansiella bidraget från fonden, tillsammans med en redovisning som motiverar utgifterna och med uppgifter om alla andra källor till finansiering som har tagits emot för de berörda insatserna, inbegripet ersättning från försäkringar och från tredje part.

Rapporten om genomförandet ska innehålla uppgifter om

a)

vilka förebyggande åtgärder som mottagarstaten vidtagit eller föreslagit för att minska de framtida skadornas omfattning och i möjligaste mån undvika att liknande naturkatastrofer upprepas, inklusive genom användning av unionens struktur- och investeringsfonder för detta ändamål,

b)

hur långt genomförandet av relevant unionslagstiftning om förebyggande och hantering av katastrofrisker har kommit,

c)

erfarenheterna från naturkatastrofen och om de åtgärder som vidtagits eller föreslagits för att säkerställa miljöskydd och motståndskraft när det gäller klimatförändringar och naturkatastrofer och

d)

andra relevanta upplysningar om förebyggande och begränsande åtgärder som vidtagits med hänsyn till naturkatastrofens art.

Rapporten om genomförandet ska åtföljas av ett yttrande från ett oberoende revisionsorgan, upprättat i enlighet med internationellt accepterade revisionsstandarder, som visar att den redovisning som motiverar utgifterna ger en sann och rättvisande bild och att det finansiella bidraget från fonden är lagligt och korrekt, i enlighet med artiklarna 59.5 och 60.5 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

När det förfarande som avses i det första stycket har avslutats ska kommissionen avsluta biståndet från fonden.

4.   Om kostnaderna för att åtgärda skadorna senare täcks av tredje part ska kommissionen kräva att mottagarstaten återbetalar motsvarande del av det finansiella bidraget från fonden.

Artikel 9

I ansökningar om finansiellt bidrag från fonden och i de genomförandeakter som avses i artikel 4.4 samt i delegeringsöverenskommelsen, rapporter och andra tillhörande dokument ska alla belopp uttryckas i euro.

De utgiftsbelopp som har uppkommit i nationell valuta ska räknas om till euro till den växelkurs som offentliggörs i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning den dag då genomförandeakten i fråga antas av kommissionen. Om ingen växelkurs offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning den dag då genomförandeakten i fråga antas av kommissionen, ska omräkningen göras till den genomsnittliga månatliga bokföringskurs som kommissionen har fastställt för perioden. Denna enhetliga växelkurs ska användas under hela genomförandet av det finansiella bidraget från fonden och som grund för den slutliga rapporten om och redovisningen av genomförandet och de uppgifter som krävs enligt artikel 59.5 eller artikel 60.5 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 för det finansiella bidraget.”

9.

I artikel 10 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2.   Om det framkommer nya fakta som visar att de inträffade skadorna värderas avsevärt lägre, ska mottagarstaten återbetala motsvarande del av det finansiella bidraget från fonden till kommissionen.”

10.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

1.   Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att unionens ekonomiska intressen skyddas vid genomförandet av insatser som finansieras enligt denna förordning, genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda medel samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

2.   Kommissionen eller dess företrädare och revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och genom kontroller på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som har beviljats medel från unionen enligt denna förordning.

3.   Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får göra utredningar, inklusive kontroller på plats och inspektioner, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (11) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (12) i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med ett avtal om finansiering från unionen.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska delegeringsöverenskommelser med tredjeländer samt avtal och beslut om beviljande av ett finansiellt bidrag från fonden till följd av genomförandet av denna förordning innehålla bestämmelser som uttryckligen ger kommissionen, revisionsrätten och Olaf befogenhet att utföra sådana revisioner och utredningar i enlighet med sina respektive befogenheter.

11.

Artiklarna 13 och 14 ska utgå.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 maj 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande


(1)  Yttrande av den 10 december 2013 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Yttrande av den 28 november 2013 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 6 maj 2014.

(4)  Rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (EGT L 311, 14.11.2002, s. 3).

(5)  Interinstitutionellt avtal av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (EUT C 373, 20.12.2013, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(8)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 884).”

(9)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).”

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(12)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).”