Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

5.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/80


Yttrande från Regionkommittén – ”Hållbar landsbygdsutveckling”

2013/C 356/14

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Kommittén bekräftar att regioner som till övervägande del består av landsbygd, även om de tar igen förseningar, fortfarande befinner sig på en utvecklingsnivå som är betydligt lägre än EU-genomsnittet.

Vi beklagar att anslagen till landsbygdsutveckling i förhållande till budgetplanen 2007–2013 minskar kraftigt.

För närvarande övervägs en utvidgning av de områden där medlen i den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare kan användas. Det vore beklagligt om detta ledde till en ytterligare sänkning av anslagen till den tekniska infrastrukturen och samhällsinfrastrukturen på landsbygden.

Att 5 % av de finansiella medlen inom EJFLU är avsatta för Leader-programmet räcker inte till för att blåsa liv i landsbygdsekonomin.

De landsbygdskommuner som befinner sig i samma funktionella område bör bedriva ett brett och direkt samarbete, framför allt under utarbetandet av förhandlingsstrategin gentemot städerna i området.

Utvecklingsstrategierna för dessa områden bör innehålla fleråriga ramar med en löptid på 10–20 år.

Vi anser att man bör göra en systematisk och fullständig kartläggning av fattigdomsfickorna på landsbygden (åtminstone på Nuts 3-nivå) för att uppnå en mer effektiv användning av medlen för bekämpning av social utslagning.

Kommittén anser att EU:s framtida landsbygdsutvecklingspolitik bör

vara förenlig med hållbarheten i landsbygdsområdena,

erkänna att landsbygdsområdena erbjuder utvecklingsmöjligheter och har en avgörande roll att spela när det handlar om att anta de utmaningar som Europa står inför,

erkänna att mångfalden i Europas landsbygdsområden är en viktig faktor när det handlar om att anta framtida utmaningar,

medge insyn och vara tydlig så att den får ett bredare stöd,

utnyttja den regionala mångfalden för att uppnå ett gemensamt europeiskt mål och se till att inga regioner blir övergivna.

Föredragande

Jerzy ZAJĄKAŁA (PL–EA), borgmästare i Łubianka

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Vikten av en livskraftig landsbygd

1.

Enligt Eurostats nuvarande klassificering lever mer än 23 % av EU:s befolkning på landsbygden och ytterligare 35 % i ”mellanliggande områden”. I vissa medlemsländer är den andel av befolkningen som bor i rena landsbygdsområden betydligt större. Detta är fallet i så många som 17 av de 27 medlemsstaterna, bl.a. Irland (73 %), Slovakien (50 %), Estland (48 %), Rumänien (46 %), Finland, Grekland, Litauen och Danmark (43 %).

2.

Landsbygden har en stor potential som tar sig uttryck i mänskliga (kulturella och sociala) resurser, miljö och biologisk mångfald samt råvaror och andra ekonomiska resurser, som är av särskild vikt för EU:s samhällsliv och utveckling. Mot denna bakgrund är det särskilt viktigt att vidta åtgärder till stöd för landsbygdens sociala, kulturella, miljömässiga och ekonomiska livskraft och livskraften i dess natur.

3.

Landsbygden kännetecknas av stor mångfald. Vissa landsbygdsområden drabbas av avfolkning och har allvarliga problem på grund av detta medan andra, framför allt de områden som ligger nära städerna, ställs inför en allt större efterfrågan på mark och befolkningstryck. Vissa områden brottas fortfarande med en allvarlig lågkonjunktur till följd av den allmänna ekonomiska krisen, även inom jordbruket, medan andra röner allt större framgångar tack vare turism och en miljö av hög kvalitet.

4.

Kommittén är bekymrad över den drastiska befolkningsminskningen och invånarnas allt högre genomsnittsålder i stora delar av den europeiska landsbygden. För att man ska kunna värna om de drabbade regionernas livskraft gäller det att stabilisera landsbygden som livsmiljö och som lokaliseringsort för näringsverksamhet med tillräcklig sysselsättningsbas. För detta krävs gemensamma ansträngningar från hela samhället och även regionspecifika koncept med utgångspunkt i den egna potentialen.

5.

Livskvaliteten på landsbygden är avgörande för huruvida jordbrukarna, deras familjer, andra yrkesverksamma som utnyttjar, ger ökat värde åt och förädlar andra primära tillgångar och den del av befolkningen i landsbygdskommunerna som inte ägnar sig åt jordbruk beslutar att bosätta sig eller bo kvar och arbeta i dessa områden. Dessa beslut inverkar därför på befolkningens storlek och sammansättning och landsbygdens fortsatta livskraft.

6.

Kommittén framhåller behovet av att bevara och återuppväcka landsbygdens traditionella kulturella särprägel som ett viktigt inslag i den lokala, regionala, nationella och europeiska identiteten.

7.

Jordbruket spelar en viktig roll när det handlar om att tillhandahålla så viktiga kollektiva nyttigheter som landskap och säkra livsmedel. Vi stöder därför fortsatt EU-finansiering av de jordbruk som tillhandahåller sådana nyttigheter. Vi vill också uppmärksamma att landsbygdsområdena är de områden som kommer att vara känsligast för de framtida förändringar i klimatscenarierna som klimatförändringen leder till, och därför måste man även ta med begränsnings- och anpassningsåtgärder i instrumenten för programplanering, planering av markanvändning och budget så att man via mekanismer för delaktighet och jordbruksmetoder kan skapa en hållbar utveckling.

8.

Det finns ett behov av att utbilda hela samhället, framför allt den unga generationen, så att de förstår och uppskattar landsbygdens värderingar och betydelsen av att bevara dess livskraft för befolkningen som helhet.

Den finansiella aspekten på hållbar landsbygdsutveckling

9.

Den gemensamma jordbrukspolitiken måste även fortsättningsvis genomföras och förbättras som ett viktigt EU-instrument som bidrar till att uppnå både omedelbara och långsiktiga mål, som är inriktat på att uppnå bra resultat i den inhemska ekonomin och i konkurrensen på globala marknader och som bidrar till att uppnå territoriell sammanhållning i alla områden i medlemsstaterna.

10.

Kommittén tror att landsbygden kommer att genomgå en kraftig utveckling till följd av energi- och klimatpolitiken och en effektivare användning av råvaror, som skulle kunna ge den en viktigare roll i den primära ekonomiska sektorn. Kommittén anser därför att man redan nu bör föregripa denna utveckling så att den blir hållbar och så att man på ett harmoniskt sätt beaktar ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. Man bör i detta sammanhang framhålla att växelbruket fortfarande är av stort intresse för landsbygden, eftersom det kan minska beroendet av sojaimport, förbättra markkvaliteten, minska användningen av gödningsmedel, återskapa stabil ekonomisk verksamhet på landsbygden och återställa EU:s handelsbalans. Kommittén beklagar samtidigt att dess yttrande om stödtak och miljöanpassning inte har beaktats i stats- och regeringschefernas beslut av den 26 juni 2013, eftersom besluten försvagar såväl mångfalden som hållbarheten i landsbygdsområdena.

11.

Kommittén stöder samtidigt en bred EU-finansiering av stimulansprogram för unga jordbrukare samt finansiellt stöd till delvis självförsörjande jordbruk och jordbruk som befinner sig i mindre gynnade områden. Detta är viktiga instrument för att stödja en livskraftig landsbygd. ReK betonar även att stöden och subventionerna för verksamhet med anknytning till återskapande, upprätthållande och förbättring av skyddade områden måste utökas, för att man ska kunna förena bevarandet av miljön med en hållbar utveckling på landsbygden, där de flesta skyddade områdena finns.

12.

Jordbrukarnas intäkter, både från sin jordbruksverksamhet och motsvarande betalningar samt från de subsidier de får inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens båda pelare, är av avgörande betydelse för situationen i de landsbygdskommuner där de lever och bedriver jordbruk. Dessa intäkter påverkar inte bara effektiviteten i deras jordbruksverksamhet och livskvaliteten för jordbrukarna och deras familjer utan även skatteintäkterna i de kommuner där de lever. Storleken på dessa intäkter är också av avgörande betydelse för jordbrukarnas reella möjligheter och personliga engagemang att förbättra levnadsstandarden på landsbygden.

13.

Vi känner oro inför den planerade minskningen av medlen till landsbygdsutveckling i budgetramen för 2014–2020. Vi beklagar att anslagen till landsbygdsutveckling i förhållande till budgetplanen 2007–2013 minskar kraftigt från 95,7 miljarder till mindre än 85 miljarder euro. Det kan hända att de finansiella medel som i praktiken finns tillgängliga för landsbygdskommunerna minskar ytterligare till följd av den planerade överföringen till medlemsstaterna av rätten att föra över upp till 15 % av medlen från andra till första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken (i vissa EU-regioner ända upp till 25 %).

14.

För närvarande övervägs en utvidgning av de områden där medlen i den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare kan användas till förvaltningsfonder för att täcka finansiella förluster till följd av djur- eller växtsjukdomar, miljöincidenter eller kraftiga minskningar av jordbruksintäkterna, områden som traditionellt har omfattats av första pelaren. Det vore beklagligt om detta ledde till en ytterligare sänkning av anslagen till den tekniska infrastrukturen och samhällsinfrastrukturen på landsbygden.

15.

Kommittén välkomnar att den gemensamma strategiska ramen och partnerskapsavtalen skapar förutsättningar för att främja samordning och integration till stöd för en hållbar utveckling i landsbygdsområdena. Att 5 % av de finansiella medlen inom EJFLU (Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling) är avsatta för Leader-programmet utgör en viktig ansats när det gäller att stödja den lokala utvecklingen. Vi konstaterar dock att denna nivå inte räcker till för att blåsa liv i landsbygdsekonomin.

16.

Vi stöder planerna på att ta med lokalt ledd utveckling (Community-led local development, CLLD) i strukturfondsprogrammen i form av en strategi för lokal utveckling som genomförs av lokala aktörer. Vi anser dock att en strategi för flera fonder bör åtföljas av nödvändig samordning av respektive fonds förordningar. Kommissionens förslag om intermediär för att lösa detta är otillräckligt. Det placerar ansvaret på en, i stället för flera, förvaltningsmyndigheter, men förenklar inte administrationen i sig. Samstämmighet mellan regelverken brister och det finns en uppenbar risk att mer tid och resurser kommer att läggas på att förebygga revisionsanmärkningar än att åstadkomma utveckling.

17.

Kommittén beklagar att Leader-initiativet bara är frivilligt för de operativa programmen inom Eruf och ESF och endast kan finansieras inom ramen för det nionde tematiska målet – ”att främja social inkludering och bekämpa fattigdom”. Denna princip kommer att begränsa det potentiella manöverutrymmet för de lokala aktionsgrupperna och även möjligheten att involvera olika fonder för att utarbeta strategier för lokal utveckling.

18.

För att hålla hög kvalitet på de offentliga och privata tjänsterna krävs det ofta en stark mobilisering – politiskt, bland befolkningen och finansiellt – med stöd av en mer beslutsam utjämning av skillnader, som innebär ett behov av större solidaritet mellan stad och landsbygd.

19.

Den fortsatta avreglering som planeras av de europeiska jordbruksmarknaderna kommer att öka svängningarna i jordbrukspriserna, och detta är ett hot mot framför allt små och medelstora familjejordbruk. Liberaliseringen av mjölkkvoterna kan också leda till ökad industrialisering och koncentration i uppfödningen av mjölkboskap, och detta kommer i sin tur att påskynda klimatförändringarna och utflyttningen från landsbygden. Det är fortsatt viktigt att ersätta jordbrukare för de kollektiva nyttigheter de bidrar med, såsom de natur- och kulturvärden som betade, öppna landskap ger och som saknar en kommersiell marknad. Om det skulle visa sig att avskaffandet av mjölkkvotsystemet leder till oönskade avarter i djurhållningen, behövs politiska åtgärder för att stötta ökad upplysning till konsumenter och marknaden generellt, samt säkra djurvälfärden inom hela EU.

20.

Vi vill peka på möjligheterna att länka verksamhet stödd av landsbygdsprogrammet, pelare 2, till verksamhet i regional-, social- respektive fiskefonden, dvs. fonderna inom GSR. Biogasproduktion, markbunden infrastruktur för IKT, innovation, kompetensutveckling, företagsutveckling och lokalt ledd utveckling (CLLD) är åtgärder som ryms inom landsbygdsprogrammet men också länkar till de andra fonderna, där olika näringar kan dra nytta av varandra, och där städers och landsbygders behov och resurser sammanfaller.

Vikten av det funktionella sambandet mellan stad och landsbygd

21.

De landsbygdskommuner som befinner sig inom stora och medelstora städers direkta inflytelsesfär står inför särskilda utmaningar. Ett funktionellt synsätt är att föredra när utvecklingsstrategier fastställs för dessa områden.

22.

Både städer och landsbygdskommuner som befinner sig i funktionella områden har värdefulla och mycket användbara sociala och ekonomiska resurser. När en utvecklingsstrategi utarbetas för ett funktionellt område bör man alltid kartlägga de resurser som finns tillgängliga för hela det funktionella området samt beakta landsbygdskommunernas och städernas potential så att man utnyttjar denna på bästa möjliga sätt med beaktande av hållbarheten. Det finns samtidigt risker för landsbygden som kan uppstå till följd av att utvecklingen mellan stad och landsbygd inte är balanserad och kan vara en följd av att städerna utnyttjar sitt övertag i fråga om befolkning och ekonomi.

23.

De landsbygdskommuner som befinner sig i samma funktionella område bör bedriva ett brett och direkt samarbete, framför allt under utarbetandet av förhandlingsstrategin gentemot städerna i området.

24.

När man utarbetar strategier för hållbar utveckling för de funktionella områdena bör man se till att de lokala myndigheterna och befolkningen i städerna och landsbygdskommunerna deltar. Detta bör ske både under det förberedande (diagnostiska och analytiska) arbetet och när beslut fattas om strategiernas slutgiltiga utformning.

25.

I de landsbygdskommuner som befinner sig i städernas inflytelsesfärer är det bara en del av befolkningen som bedriver jordbruk. De människor som flyttar från städerna och bosätter sig i dessa områden uttrycker ofta en förhoppning om att jordbruksaktiviteter som kan vara störande för dem ska upphöra, t.ex. gödsling med natur- och konstgödsel, jordbruksmaskiner, djuruppfödning och bete m.m. Inom ramen för den fysiska planeringen bör man förutse och motverka sådana problem, framför allt med hjälp av en strategi för hållbar utveckling som förenar allas ekonomiska, sociala och miljömässiga intressen, genom att t.ex. avsätta områden där jordbruksproduktionen ska ha företräde, för att på så sätt minimera möjliga sociala konflikter.

26.

Program för social integration i de landsbygdsområden där man noterar en stadig inflyttning från städerna är ett sätt att hantera de sociala konflikter som kan uppstå när olika livsstilar, värderingar och samhällsnormer möts.

27.

Kostnaderna för att jämna ut de ekonomiska, miljömässiga och sociala effekterna av ”urban sprawl” (oplanerad stadsutbredning) måste fördelas solidariskt mellan stad och landsbygd.

Utmaningar för landsbygdskommunerna i de yttersta randområdena

28.

En klar majoritet av landsbygdskommunerna befinner sig utanför de stora och medelstora städernas inflytelsesfärer. Man måste därför tillämpa specifika instrument för att påverka och stödja dessa områden. Både i den gemensamma jordbrukspolitiken och i sammanhållningspolitiken, som också genomförs med instrumenten för regional utveckling, bör man därför beakta sådana lösningar som faktiskt leder till territoriell sammanhållning och till en jämnare fördelning av utvecklingsmöjligheterna, med beaktande av hållbarheten.

29.

Det är viktigt att bevara landsbygden och därför bör man öka stödet till de lokala myndigheterna för att skapa och bevara teknisk och social infrastruktur som påverkar möjligheterna att bevara livskraften i dem.

30.

Det finns ett funktionellt samband mellan perifera landsbygdsområden och små stadsområden, och därför bör man skapa lämpliga mekanismer för att stimulera ett gemensamt genomförande av projekt som syftar till att förbättra livskvaliteten i dessa områden, framför allt när det handlar om små stadsområden som tillhandahåller lokala tjänster som behövs för att området ska fungera ordentligt.

31.

Strategiska dokument för utvecklingspolitiken i dessa områden bör vara ett resultat av samverkan och överenskommelser mellan grannkommuner (på bilateral nivå och bredare), och frukten av samarbete inom regionalpolitiken.

Förbindelserna mellan stad och landsbygd och deras stora inverkan på den regionala utvecklingen

32.

Kommittén framhåller återigen den särskilda vikten och behovet av att landsbygdskommunerna och städerna samarbetar inom ramen för funktionella områden. Samtidigt medger vi att utvecklingsstrategierna för dessa områden bör innehålla fleråriga ramar med en löptid på 10–20 år.

33.

Samarbetet mellan stads- och landsbygdskommuner bör ske på grundval av territoriella partnerskap.

34.

Innan samarbetet inom ett funktionellt område inleds bör det föras en bred debatt med invånarna som avslutas med att de enskilda kommunerna fattar ett suveränt beslut. En förutsättning för att en kommun senare ska få lämna samarbetet i det funktionella området bör dock – med tanke på den gemensamma infrastrukturen och de sociala banden – vara att alla städer och kommuner som deltar i samarbetet i området godkänner detta.

35.

Mellan de städer och landsbygdskommuner som ingår i ett funktionellt område finns det ett ömsesidigt beroende som grundar sig på att man utnyttjar varandras mänskliga resurser, naturresurser och ekonomiska resurser och på att man tillhandahåller offentliga tjänster.

36.

Med tanke på de nuvarande livsstilstrenderna i städerna bör man stimulera användningen av dessa för att uppmärksamma landsbygdens fördelar. Samarbete i nät skapar oanade möjligheter till nära band mellan jordbrukare och livsmedelskonsumenter. Dessa initiativ kan vara ett osedvanligt värdefullt bidrag till skapandet av ett nytt slags förbindelser mellan landsbygd och stad.

37.

Korta leveranskedjor för jordbruksprodukter bidrar till utvecklingen av hållbar produktion och ansvarsfull konsumtion. De tillgodoser konsumenternas allt större behov av autentiska säsongsprodukter, som produceras i närområdet och med koppling till lokalsamhället. Detta är också en socialt ansvarsfull konsumtionsmodell som hänger samman med respekt för miljön och tar sig uttryck i en minskad mängd förpackningar, minskade koldioxidutsläpp och stöd till hållbara produktionsmetoder. Man bör inte bara stödja korta leveranskedjor utan även främja samarbete och integration som kan stärka jordbrukarnas ställning på marknaden. Det krävs en koncentration av utbudet, som är ett effektivt sätt att se till att jordbrukarna kan ta ut rättvisa priser och att möta den stigande efterfrågan på livsmedel.

38.

De producenter som vill delta i detta initiativ ställs dock inför en mängd problem. Det är ofta svårt att garantera ett regelbundet och kontinuerligt utbud till konsumenter som generellt sett kräver regelbundenhet i produktutbudet med avseende på mängd och mångfald. Detta slags verksamhet kräver oftast kostsam utrustning (anpassade fordon, kylsystem, försäljningsställen och utrymmen för bearbetning m.m.). Detta slags verksamhet bör därför få lämpligt stöd.

39.

Landsbygdens tillgänglighet, avståndet till centrum för beslutsfattande och forskning och den begränsade tillgången till ny teknik är svårigheter som många landsbygdskommuner har svårt att övervinna, och dessa faktorer är viktiga för utvecklingsmöjligheter, lika möjligheter och livskvalitet. Förvärvsfrekvensen på landsbygden är dessutom lägre än i städerna, och det skapas också färre arbetstillfällen.

40.

Vid sidan av de problem som hittills har uppstått dyker det upp nya utmaningar, t.ex. effekterna av klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald och andra miljöproblem, den successiva minskningen av landsbygdsområdena, framför allt jordbruksområdena, samt befolkningens åldrande. ReK understryker att det krävs stora ansträngningar för att förstå den här frågan och att man måste vidta de mått och steg som krävs för att lösa den med hjälp av dynamiska åtgärder mot avfolkning.

41.

Vi beklagar att landsbygden förlorar sin dynamik i förhållande till städerna. I den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning från november 2010 framhålls samtidigt de stora socioekonomiska skillnaderna mellan de europeiska regionerna.

42.

Kommittén bekräftar att regioner som till övervägande del består av landsbygd, även om de tar igen förseningar, fortfarande befinner sig på en utvecklingsnivå som är betydligt lägre än EU-genomsnittet. Denna skiktning är särskilt påtaglig om man jämför dem med de regioner som till övervägande del består av städer. BNP-genomsnittet på landsbygden är mindre än 73 % av städernas BNP i EU-12. Klyftorna mellan landsbygden och städerna är särskilt påtagliga i Central- och Östeuropa samt i Sydeuropa.

43.

Vi anser att man bör göra en systematisk och fullständig kartläggning av fattigdomsfickorna på landsbygden (åtminstone på Nuts 3-nivå) för att uppnå en mer effektiv användning av medlen för bekämpning av social utslagning.

44.

Vi framhåller återigen att man måste fastställa en ram för flernivåstyre för att lyckas omforma de europeiska och nationella politiska strategierna, däribland den gemensamma jordbrukspolitiken, efter 2013. I detta sammanhang framförs vissa tvivel, som man måste ta itu med snarast. Även om denna princip uttryckligen har erkänts i förslaget till allmän förordning är det fortfarande otydligt vilken roll de lokala och regionala myndigheterna ska spela i partnerskapsavtalen. Regioner och samhällen på landsbygden kan inte nöja sig med enbart status som medfinansierande aktörer utan möjlighet att delta i besluten om prioriteringar och metoder för genomförande och förvaltning. I den handbok om utarbetande av partnerskapsavtal som kommissionen just nu håller på att utarbeta bör man tydligt framhålla vikten av att företrädare för landsbygden involveras i utarbetandet av dessa avtal.

Den europeiska strategin och politiken för landsbygdsområden fram till 2030

45.

Kommittén anser att EU:s framtida landsbygdsutvecklingspolitik bör

vara förenlig med hållbarheten i landsbygdsområdena,

erkänna att landsbygdsområdena erbjuder utvecklingsmöjligheter och har en avgörande roll att spela när det handlar om att anta de utmaningar som Europa står inför,

erkänna att mångfalden i Europas landsbygdsområden är en viktig faktor när det handlar om att anta framtida utmaningar,

medge insyn och vara tydlig så att den får ett bredare stöd,

utnyttja den regionala mångfalden för att uppnå ett gemensamt europeiskt mål och se till att inga regioner blir övergivna.

46.

Kommittén anser att framtidens landsbygdsutvecklingspolitik för att dessa mål ska uppnås måste se till att jordbrukarna blir mer involverade i tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster.

47.

Kommittén anser att den nuvarande tendensen att rikta in finansieringen av landsbygdsutvecklingen på framför allt jordbrukssektorn måste bli mer balanserad under nästa programplaneringsperiod, så att det sker en verklig ekonomisk utveckling i landsbygdsområdena.

Bryssel den 9 oktober 2013

Regionkommitténs ordförande

Ramón Luis VALCÁRCEL SISO