Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Fastighetstaxeringsförordning (1993:1199)

Avd. 1. Bestämmelser om taxering av fastighet

1 kap. Bestämmelser om värderingen

Allmänna bestämmelser

1 kap. 1 §

Beteckningar i denna förordning har samma innebörd som motsvarande beteckningar i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

1 kap. 2 §

Riktvärde skall bestämmas för värderingsenhet. För olika slag av värderingsenheter skall riktvärden finnas för skilda förhållanden beträffande de i 8–15 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) föreskrivna värdefaktorerna. Riktvärdena skall bestämmas med utgångspunkt i de riktvärdeangivelser som enligt 7 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen för varje värdeområde skall redovisas på riktvärdekartor, i tabeller och på sätt som anges i detta kapitel.
En tabell skall innehålla
  • riktvärden för en värderingsenhet (riktvärdetabell) eller
  • relativa värden för en värderingsenhet, en byggnad eller byggnadsdel, ett hektar, en kvadratmeter eller en kubikmeter (relationstabell) eller
  • endera av kapitaliseringsfaktorer, brytningsfaktorer, nedräkningsfaktorer, omräkningsfaktorer, belägenhetsfaktorer eller storleksfaktorer.
Beräkningsgången för bestämmande av riktvärde skall i fall som avses i andra stycket vid punkterna 2 och 3 som regel anges särskilt genom en formel. SFS 2001:1223

1 kap. 3 §

Förekommer inom olika värdeområden skilda värdenivåer för samma byggnadstyp eller ägoslag skall värdenivån anges i förhållande till värdet av sådan normenhet som anges i 8 kap. 2 §, 9 kap. 2 §, 10 kap. 2 §, 11 kap. 3 § och 7 §, 13 kap. 2 § eller 14 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och uttryckas genom en nivåfaktor.
Har för en typ av värderingsenhet upprättats flera riktvärdetabeller eller relationstabeller med olika värden för samma kombinationer av klassindelningsdata skall, om inte annat sägs i tredje och fjärde styckena, i riktvärdeangivelsen eller på annat sätt anges vilken tabell som skall användas för att bestämma riktvärdet.
För värdeområde avseende tomtmark för småhus anges värdenivån i riktvärdeangivelsen genom värdet av en tomt med i riktvärdeangivelsen särskilt angivna genomsnittliga egenskaper (normaltomt). Normaltomten utgör dock alltid en tomt som är hänförlig till klassen inte strand eller strandnära. Har särskilt värdeområde bildats för tomtmark för vilken värdegrundande tomtindelning saknas skall värdenivån i riktvärdeangivelsen i stället anges genom ett värde per kvadratmeter tomtmark. Då sådan bristande tillgång till ortspriser föreligger, som avses i 5 kap. 5 a § fastighetstaxeringslagen, skall värdet av normaltomter avseende bebyggda småhusenheter bestämmas med ledning av den tomtvärdetabell som föreskrivs i 35 b §.
För tomtmark avseende hyreshus anges värdenivån i riktvärdeangivelsen genom det i 12 kap. 1 § tredje stycket fastighetstaxeringslagen föreskrivna värdet av en kvadratmeter byggrätt och för tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad genom det i samma bestämmelse föreskrivna värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt. Då sådan bristande tillgång till ortspriser föreligger, som avses i 5 kap. 5 a § fastighetstaxeringslagen, skall värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus och av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad bestämmas med ledning av de tomtvärdetabeller som föreskrivs i 37 §. För täktmark anges värdenivån i riktvärdeangivelsen genom det enligt 12 kap. 8 § andra stycket fastighetstaxeringslagen föreskrivna värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet. SFS 2001:1223

1 kap. 4 §

Brytningsfaktor enligt 12 kap. 9 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och riktvärde enligt 15 kap. samma lag ska vid avkastningsberäkning bestämmas med utgångspunkt i en kalkylränta av fem procent och med beaktande av kostnad för inkomstskatt. SFS 2012:91

1 kap. 4 a §

För storlekskorrektion för storleksinverkan och särskilda värdeförhållanden på lantbruksenhet ska det upprättas två tabeller för storlekskorrektion (storlekskorrektionstabell 1 och 2).
En storlekskorrektion ska göras med utgångspunkt från en lantbruksenhets sammanlagda riktvärde med undantag för riktvärde för småhus och tomtmark för sådan byggnad.
I bilaga 12 anges hur tabellerna för storlekskorrektion ska utformas och indelas i klasser för ett sådant beräknat riktvärde. SFS 2016:368

1 kap. 5 §

Överstiger riktvärde av värderingsenhet 5 000 000 kronor, skall det avrundas nedåt till hela 200 000-tal kronor. Överstiger sådant värde 25 000 000 kronor, skall det avrundas nedåt till hela miljoner kronor. Detta gäller även egendom för vilken särskilda värdeserier fastställts.
Föreligger för taxeringsenhet sådant påtagligt säreget förhållande som anges i 7 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), skall detta redovisas genom justering av riktvärdet för en eller flera värderingsenheter. SFS 2002:748

Småhus

1 kap. 6 §

För småhus ingående i småhusenhet ska det upprättas en tabell för grund- och marginalvärden (SV-tabell), tabeller för åldersinverkan (SO-tabeller S) och en tabell för värdeinverkan av värdefaktorerna fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning (FV-tabell S).
SV-tabellen ska utvisa värden för småhus, som uppförts under det sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering av småhusenheter sker, vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna storlek och standard och i en värdenivå vid vilken ett småhus enligt 8 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), normhus, har ett värde av 100 000 kronor.
Det ska finnas 72 skilda värdenivåer för normhuset. De erhålls genom att värdena i SV-tabellen multipliceras med nivåfaktorer för småhus (S-nivåfaktorer). Dessa ska vara 1,5, 1,6, 1,7, 1,8, 1,9, 2,0, 2,1, 2,2, 2,3, 2,4, 2,5, 2,6, 2,7, 2,8, 2,9, 3,0, 3,1, 3,2, 3,3, 3,4, 3,5, 3,6, 3,7, 3,8, 3,9, 4,0, 4,2, 4,4, 4,6, 4,8, 5,0, 5,25, 5,5, 5,75, 6,0, 6,25, 6,5, 6,75, 7,0, 7,25, 7,5, 7,75, 8,0, 8,25, 8,5, 8,75, 9,0, 9,5, 10,0, 10,5, 11,0, 11,5, 12,0, 12,5, 13,0, 14,0, 15,0, 16,0, 17,0, 18,0, 19,0, 20,0, 22,0, 24,0, 26,0, 28,0, 30,0, 32,0, 34,0, 36,0, 38,0 och 40,0.
Det ska upprättas en SV-tabell. Denna ska avse S-nivåfaktorerna 1,5–40,0.
SO-tabellerna S ska genom åldersfaktorer utvisa värderelationerna mellan lika stora byggnader vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna ålder och standard. För småhus som uppförts under det sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering av småhusenheter sker och som har normal standard ska åldersfaktorn vara 1,00.
Det ska upprättas sex SO-tabeller S. Tabellerna ska betecknas med procenttalen 65, 70, 75, 80, 85 och 90. Dessa beräknas med utgångspunkt från värdet av ett småhus som har samma ålder och standard som normhuset. Procenttalen visar den andel härav som utgörs av värdet av ett motsvarande småhus, som uppförts under det tjugonde året före det år då normhuset uppfördes.
FV-tabell S ska utvisa nedräkningsfaktorn vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning. För det mest värdefulla småhuset på en självständig fastighet ska nedräkningsfaktorn vara 1,0.
SV-, SO- och FV-tabellerna ska utformas och värdefaktorerna storlek, ålder, standard, fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning klassindelas på det sätt som anges i bilaga 1. SFS 2017:291

1 kap. 6 a §

1 kap. 7 §

För småhus ingående i lantbruksenhet gäller med undantag för vad som föreskrivs i 7 a och 7 b §§ de bestämmelser som enligt 6 § var tillämpliga för småhus ingående i småhusenhet två år före det år då taxeringen av lantbruksenheten sker. SFS 1997:452

1 kap. 7 a §

För småhus ingående i lantbruksenhet skall upprättas och tillämpas sex tabeller för åldersinverkan, SO-tabeller L, med samma utformning och klassindelning som SO-tabeller S utom så tillvida att indelningen i åldersklasser anpassats till det nivåår som gäller för den allmänna och förenklade fastighetstaxering av lantbruksenheter som tabellerna avser.
SO-tabeller L skall utformas och värdefaktorerna ålder och standard indelas på sätt som anges i bilaga 1 a. SFS 2004:281

1 kap. 7 b §

För småhus ingående i lantbruksenhet ska det upprättas och tillämpas en tabell för värdeinverkan av värdefaktorerna fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning (FV-tabell L). Denna ska ha samma utformning och klassindelning som FV-tabell S med undantag för att omräkningsfaktorn för fastighetsrättsliga förhållanden för värderingsenheter utanför grupphusområde för var och en av klasserna får delas upp på tre intervall för S-nivåfaktorer, nämligen 1,50–4,00, 4,20–7,75 och 8,00–40,00. Det som sägs i 6 § andra och tredje styckena om värdena i SV-tabellen är tillämpligt för småhus på lantbruksenhet när omräkningsfaktorn enligt FV-tabell L bestämts till 1,0 för normhuset.
I bilaga 1 a anges hur FV-tabell L ska utformas, hur S-nivåfaktorn ska indelas i intervall och hur värdefaktorerna fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning ska klassindelas. SFS 2016:368

1 kap. 7 c §

Riktvärdet för värderingsenhet omfattande småhus bestäms och redovisas enligt följande formel.
R = V x S x Å x N
där R = riktvärdet,
V = relativa värdet enligt tillämplig SV-tabell vid värderingsenhetens storlek och standard,
S = S-nivåfaktor för värdeområdet,
Å = åldersfaktorn enligt tillämplig SO-tabell S för småhus på småhusenhet eller enligt SO-tabell L för småhus på lantbruksenhet vid värderingsenhetens ålder och standard och
N = omräkningsfaktorn enligt FV-tabell S för småhus på småhusenhet eller enligt FV-tabell L för småhus på lantbruksenhet vid värderingsenhetens fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning.
Det relativa värdet enligt SV-tabellen skall efter avrundning nedåt till helt tusental kronor multipliceras med varje föreskriven faktor för sig i den ordning som formeln anger. Efter varje multiplikation avrundas produkten nedåt till helt tusental kronor. SFS 1997:452

Hyreshus och ägarlägenhet

1 kap. 8 §

För hyreshus och ägarlägenhet ska upprättas en tabell (HK-tabell) över kapitaliseringsfaktorer som utvisar värderelationerna mellan byggnader tillhörande olika åldersklasser men med samma hyra. Tabellen ska för varje åldersklass ange relativa kapitaliseringsfaktorer vid olika H-nivåfaktorer och vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorn lägenhetstyp. För byggnader som uppförts under det sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker och med en hyra av 100 000 kronor ska faktorn vara 1,00.
Det ska finnas 72 skilda värdenivåer för hyreshus och ägarlägenhet. De erhålls genom att de värden som beräknas med ledning av hyra och tillämplig kapitaliseringsfaktor multipliceras med H-nivåfaktorer. Dessa ska vara 0,4, 0,5, 0,6, 0,7, 0,8, 0,9, 1,0, 1,1, 1,2, 1,3, 1,4, 1,5, 1,6, 1,7, 1,8, 1,9, 2,0, 2,1, 2,2, 2,3, 2,4, 2,5, 2,6, 2,7, 2,8, 2,9, 3,0, 3,1, 3,2, 3,3, 3,4, 3,5, 3,6, 3,7, 3,8, 3,9, 4,0, 4,2, 4,4, 4,6, 4,8, 5,0, 5,25, 5,5, 5,75, 6,0, 6,25, 6,5, 6,75, 7,0, 7,25, 7,5, 7,75, 8,0, 8,25, 8,5, 8,75, 9,0, 9,25, 9,5, 9,75, 10,0, 10,5, 11,0, 11,5, 12,0, 12,5, 13,0, 13,5, 14,0, 14,5 och 15,0. H-nivåfaktorn får bestämmas olika för bostäder och lokaler inom ett värdeområde.
HK-tabellen ska utformas och värdefaktorerna ålder och lägenhetstyp klassindelas på det sätt som anges i bilaga 2. SFS 2009:318

1 kap. 9 §

Riktvärden för värderingsenheter omfattande hyreshus och ägarlägenhet bestäms och redovisas enligt följande formel
.
  • R = N x H x f
  • där R = riktvärdet,
  • N = H-nivåfaktorn för värdeområdet,
  • H = hyran och
  • f = kapitaliseringsfaktorn enligt HK-tabellen.
SFS 2009:318

Ekonomibyggnader

1 kap. 10 §

Värdefaktorn byggnadskategori ska indelas i klasser på följande sätt och de tabeller som enligt 11 § ska tillämpas för klasserna betecknas enligt följande:
Klass
Benämning
Tabell
11 
Djurstall, logar, lador, maskinhallar, gårdsverkstäder, lagerhus för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande byggnader med värdeår före 1980. 
E11G, E11M, E11T 
21 
Djurstall för mjölkkor, värdeår 1980–. 
E21G, E21M, E21T 
22 
Djurstall för slakt- och ungnöt, värdeår 1980–. 
E22G, E22M, E22T 
23 
Djurstall för grisar, värdeår 1980–. 
E23G, E23M, E23T 
24 
Djurstall för värphöns, värdeår 1980–. 
E24G, E24M, E24T 
25 
Djurstall för får, getter och strutsar, värdeår 1980–. 
E25G, E25M, E25T 
26 
Djurstall för hästar, värdeår 1980–. 
E26G, E26M, E26T 
27 
Djurstall för mink, räv och liknande, värdeår 1980–. 
E27G, E27M, E27T 
28 
Djurstall för slaktkycklingar och kalkoner, värdeår 1980–. 
E28G, E28M, E28T 
31 
Loge, lada och liknande, värdeår 1980–. 
E31G, E31M, E31T 
32 
Maskinhall, gårdsverkstad och liknande, värdeår 1980–. 
E32G, E32M, E32T 
33 
Gårdslager för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande, värdeår 1980–. 
E33G, E33M, E33T 
34 
Ridhus 
E34G, E34M, E34T 
42 
Spannmålslager 
E42G, E42M, E42T 
44 
Ensilagesilo 
E44G, E44M, E44T 
51 
Växthus, typ friliggande 
E51G, E51M, E51T 
52 
Växthus, typ blockhus 
E52G, E52M, E52T 
53 
Enklare växthus 
E53G, E53M, E53T 
60 
Övriga ekonomibyggnader 
 
SFS 2016:368

1 kap. 11 §

För ekonomibyggnader ska det upprättas 54 relationstabeller (E-tabeller). För samtliga byggnadskategorier, utom byggnadskategori 60, ska det finnas tre E-tabeller, en med G betecknad tabell för glesbygdsförhållanden, en med M betecknad tabell för normalförhållanden och en med T betecknad tabell för tätortsinfluerade områden. E-tabellerna ska ange det relativa värdet av en värderingsenhet vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna storlek, ålder och beskaffenhet. Normenheten för ekonomibyggnader ska avse ett djurstall för nötkreatur som är byggt under åren 1995–2004, har en normal beskaffenhet och har en storlek av 1100–1299 kvadratmeter. De relativa värdena i E-tabellerna ska bestämmas i en värdenivå vid vilken en sådan ekonomibyggnad har ett värde av 1 000 kronor.
Det ska finnas 53 värdenivåer för ekonomibyggnader. De erhålls genom att värdena i E-tabellerna multipliceras med E-nivåfaktorer. De ska vara 100, 150, 200, 250, 300, 350, 400, 450, 500, 550, 600, 650, 700, 750, 800, 850, 900, 950, 1 000, 1 100, 1 200, 1 300, 1 400, 1 500, 1 600, 1 700, 1 800, 1 900, 2 000, 2 100, 2 200, 2 300, 2 400, 2 500, 2 600, 2 700, 2 800, 2 900, 3 000, 3 200, 3 400, 3 600, 3 800, 4 000, 4 200, 4 400, 4 600, 4 800, 5 000, 5 250, 5 500, 5 750 och 6 000.
I bilaga 3 anges hur E-tabellerna ska utformas och hur värdefaktorerna storlek, ålder och beskaffenhet ska klassindelas. SFS 2016:368

1 kap. 12 §

Riktvärdena för värderingsenheter omfattande en eller flera ekonomibyggnader eller del av ekonomibyggnad bestäms och redovisas enligt följande formel.
R = N x Fe
där R = riktvärdet, N = E-nivåfaktorn för värdeområdet och Fe = relativa värdet enligt E-tabellen vid tillämplig storlek, ålder och beskaffenhet.

Avkastningsberäkning

1 kap. 13 §

För industribyggnader och övriga byggnader, värderade med ledning av en avkastningsberäkning, skall upprättas en tabell (IK-tabell) över kapitaliseringsfaktorer och högst fyra tabeller (IH-tabeller) över relativa hyror. IK-tabellen skall utvisa värderelationerna mellan byggnader tillhörande olika åldersklasser men med samma hyra. Tabellen skall för varje åldersklass ange relativa kapitaliseringsfaktorer. För byggnader som uppförts sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker skall faktorn vara 1,00. IH-tabellerna skall utvisa relativa hyror per kvadratmeter vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna lokaltyp, ålder och standard. För produktionslokaler med normal standard som uppförts sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker skall den relativa hyran vara 100.
Det skall finnas 116 skilda värdenivåer för industribyggnader och övriga byggnader värderade med ledning av en avkastningsberäkning. De erhålls genom att de värden som beräknats med ledning av storlek, relativ hyra per kvadratmeter och tillämplig kapitaliseringsfaktor multipliceras med I-nivåfaktorer. Dessa skall vara 2,0, 2,1, 2,2, 2,3, 2,4, 2,5, 2,6, 2,7, 2,8, 2,9, 3,0, 3,1, 3,2, 3,3, 3,4, 3,5, 3,6, 3,7, 3,8, 3,9, 4,0, 4,2, 4,4, 4,6, 4,8, 5,0, 5,25, 5,5, 5,75, 6,0, 6,25, 6,5, 6,75, 7,0, 7,25, 7,5, 7,75, 8,0, 8,25, 8,5, 8,75, 9,0, 9,25, 9,5, 9,75, 10,0, 10,5, 11,0, 11,5, 12,0, 12,5, 13,0, 13,5, 14,0, 14,5, 15,0, 15,5, 16,0, 16,5, 17,0, 17,5, 18,0, 18,5, 19,0, 19,5, 20,0, samt i intervallen 21,0–40,0 varje heltal och 42,0–100,0 varje jämnt heltal. I-nivåfaktorn bestäms lika för alla lokaltyper inom ett värdeområde.
IH- och IK-tabellerna skall utformas och värdefaktorerna lokaltyp, ålder och standard klassindelas på sätt som anges i bilagorna 6 och 7. SFS 2006:327

1 kap. 14 §

Riktvärden för värderingsenheter omfattande industribyggnader och övriga byggnader värderade med ledning av en avkastningsberäkning bestäms och redovisas enligt följande formel.
R = N x A x h x f
där R = riktvärdet,
N = I-nivåfaktorn för värdeområdet,
A = lokalens yta,
h = relativhyran i kronor per kvadratmeter enligt för värdeområdet rekommenderad IH-tabell och
f = kapitaliseringsfaktorn enligt IK-tabellen. SFS 2001:1223

Produktionskostnadsberäkning

1 kap. 15 §

För industribyggnader och övriga byggnader, som ska värderas med ledning av en produktionskostnadsberäkning, ska en tabell för bestämmande av nedräkningsfaktorerna (IN-tabell) upprättas. Tabellen ska utvisa nedräkningsfaktorn för skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna byggnadskategori, ortstyp och ålder.
Beträffande värdefaktorn byggnadskategori ska följande nio klasser finnas:
  • 1. Oljeraffinaderier eller petrokemiska industrier
  • 2. Massa- eller pappersbruk
  • 3. Järn- eller stålindustrier eller metallsmältverk
  • 4. Cement- eller kalkindustrier eller industrier för framställning av industrimineral
  • 5. Spannmålssilor
  • 6. Sågverk
  • 7. Bensinstationer
  • 8. Master
  • 9. Annan verksamhet än som framgår av punkterna 1–8.
För industribyggnader och övriga byggnader, värderade med ledning av en produktionskostnadsberäkning, bestäms värdenivån genom indelningen i ortstyp. För klasserna 1–4 av värdefaktorn byggnadskategori ska det finnas tre klasser av värdefaktorn ortstyp med samma indelning av de fyra byggnadskategoriklasserna. För klasserna 5–9 av värdefaktorn byggnadskategori ska det finnas tre klasser av värdefaktorn ortstyp med särskild indelning av denna värdefaktor för var och en av dessa fem byggnadskategoriklasser. Varje kommun ska hänföras till en ortstypsklass.
En IN-tabell ska utformas och värdefaktorerna ålder, byggnadskategori och ortstyp i övrigt klassindelas på det sätt som anges i bilaga 8.
En tabell för omräkningsfaktor för industribyggnader och övriga byggnader (IO-tabell) ska utformas och värdefaktorn ålder klassindelas på det sätt som anges i bilaga 10. SFS 2018:1097

1 kap. 16 §

Riktvärdet för värderingsenhet omfattande industribyggnader och övriga byggnader värderade med ledning av en produktionskostnadsberäkning bestäms och redovisas enligt följande formel.
R = 0,75 x Å x F
där R = riktvärdet,
Å = återanskaffningskostnaden enligt 5 kap. 6 § andra stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och
F = nedräkningsfaktor enligt IN-tabell. SFS 2001:1223

Åkermark och betesmark

1 kap. 17 §

För åkermark och betesmark ska det upprättas åtta relationstabeller (J-tabeller). J-tabellerna (tabell J1-J8) ska utvisa relativa hektarvärden av åkermark vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna beskaffenhet och dränering och av betesmark vid olika beskaffenhet. De relativa värdena i J-tabellerna ska bestämmas i en värdenivå vid vilken ett hektar åkermark enligt 13 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 1 000 kronor.
Det ska finnas 84 skilda värdenivåer för åker- och betesmark. De erhålls genom att relativvärdena i en J-tabell multipliceras med J-nivåfaktorer. Dessa ska vara 1,0, 1,5, 2,0, 2,5, 3,0, 3,5, 4,0, 4,5, 5,0, 5,5, 6,0, 6,5, 7,0, 7,5, 8,0, 8,5, 9,0, 9,5, 10,0, 11,0, 12,0, 13,0, 14,0, 15,0, 16,0, 17,0, 18,0, 19,0, 20,0, 21,0, 22,0, 23,0, 24,0, 25,0, 26,0, 27,0, 28,0, 29,0, 30,0, 32,0, 34,0, 36,0, 38,0, 40,0, 42,0, 44,0, 46,0, 48,0, 50,0, 55,0, 60,0, 65,0, 70,0, 75,0, 80,0, 85,0, 90,0, 95,0, 100,0, 110,0, 120,0, 130,0, 140,0, 150,0, 160,0, 170,0, 180,0, 190,0, 200,0, 210,0, 220,0, 230,0, 240,0, 250,0, 260,0, 270,0, 280,0, 290,0, 300,0, 310,0, 320,0, 330,0, 340,0, och 350,0.
Tabell J1 ska användas då värdenivån bestäms av J-nivåfaktorerna 1,0–10,0, tabell J2 då värdenivån bestäms av faktorerna 11,0–30,0, tabell J3 då värdenivån bestäms av faktorerna 32,0–50,0, tabell J4 då värdenivån bestäms av faktorerna 55,0–75,0, tabell J5 då värdenivån bestäms av faktorerna 80,0–100,0, tabell J6 då värdenivån bestäms av faktorerna 110,0–150,0, tabell J7 då värdenivån bestäms av faktorerna 160,0–250,0 och J8 då värdenivån bestäms av faktorerna 260,0–350,0.
I bilaga 4 anges hur J-tabeller ska utformas och hur värdefaktorerna beskaffenhet och dränering ska klassindelas. SFS 2016:368

1 kap. 18 §

Riktvärden för värderingsenheter omfattande åkermark eller betesmark bestäms och redovisas enligt följande formel.
R = N x F j x A
där R = riktvärdet,
N = J-nivåfaktorn för värdeområdet,
F j = relativa hektarvärdet enligt J-tabell vid tillämplig beskaffenhet och dränering för åkermark och tillämplig beskaffenhet för betesmark och
A = areal i hektar av värderingsenheten. SFS 1997:452

Produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner

1 kap. 19 §

För produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner omfattande mindre än 30 hektar ska det upprättas en relationstabell (skogstabell M). Skogstabell M ska ange relativa hektarvärden av produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner belägen i olika delar av landet och vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorn virkesförråd. De relativa värdena i skogstabell M ska bestämmas i en värdenivå vid vilken ett hektar genomsnittlig produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner enligt 14 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 1 000 kronor. Med genomsnittlig produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner ska avses produktiv skogsmark med bonitetsklass C. Den genomsnittliga produktiva skogsmarkens virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd i olika regioner ska antas uppgå till följande belopp.
Region
Virkesförråd skogskubikmeter per hektar
 
Barrträd
Lövträd
1 Del av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län 
74 
13 
2 Del av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Gotlands län 
97 
20 
3 Dalarnas, Gävleborgs och Västernorrlands län 
112 
20 
4 Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Västra Götalands län 
133 
32 
5 Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län 
141 
30 
6 Blekinge, Skåne och Hallands län 
118 
75 
Det ska finnas 63 skilda värdenivåer för produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner. De erhålls genom att relativvärdena i skogstabell M multipliceras med skogsnivåfaktorer. Dessa ska vara 1,0, 1,5, 2,0, 2,5, 3,0, 3,5, 4,0, 4,5, 5,0, 5,5, 6,0, 6,5, 7,0, 7,5, 8,0, 8,5, 9,0, 9,5, 10,0, 11,0, 12,0, 13,0, 14,0, 15,0, 16,0, 17,0, 18,0, 19,0, 20,0, 21,0, 22,0, 23,0, 24,0, 25,0, 26,0, 27,0, 28,0, 29,0, 30,0, 32,0, 34,0, 36,0, 38,0, 40,0, 42,0, 44,0, 46,0, 48,0, 50,0, 52,0, 55,0, 57,0, 60,0, 62,0, 65,0, 67,0, 70,0, 75,0, 80,0, 85,0, 90,0, 95,0 och 100,0.
Skogstabell M ska upprättas enligt regionindelningen. I bilaga 5 a anges hur omfattningen av region 1 och 2 ska beskrivas och hur virkesförråd ska klassindelas. SFS 2016:368

1 kap. 20 §

Riktvärde för en värderingsenhet produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner omfattande mindre än 30 hektar bestäms och redovisas enligt följande formel.
  • R = N x Fm x A
  • där R = riktvärdet,
  • N = skogsnivåfaktorn för värdeområdet,
  • Fm = relativa hektarvärdet enligt skogstabell M vid tillämplig virkesförrådsklass och värdeområdets belägenhet, och
  • A = arealen i hektar av värderingsenheten.
SFS 2016:368

1 kap. 21 §

För produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner omfattande minst 30 hektar ska det upprättas en tabell (skogstabell S) över beräkningskonstanter för var och en av de i 19 § angivna sex regionerna. Skogstabell S ska utvisa de konstanter som inom varje region behövs för att beräkna relativa hektarvärden vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorn bonitet. De tre konstanterna är värdet per hektar kalmark och värdena av barrträd respektive lövträd i kronor per skogskubikmeter. Konstanterna ska bestämmas med utgångspunkt i en värdenivå vid vilken ett hektar genomsnittlig produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner enligt 14 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 1 000 kronor. Vad som menas med genomsnittlig produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner anges i 19 §.
Det ska finnas 63 skilda värdenivåer för produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner. De erhålls genom att de relativvärden som beräknats med ledning av skogstabell S multipliceras med de skogsnivåfaktorer som anges i 19 §.
I bilaga 5 b anges hur skogstabell S ska utformas och hur värdefaktorn bonitet ska klassindelas. SFS 2016:368

1 kap. 22 §

Det relativa hektarvärdet för produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner omfattande minst 30 hektar (Fs) beräknas enligt följande formel.
  • Fs = k1 + (k2 x VB) + (k3 x VL)
  • där k1 = värdet i kronor per hektar av kalmark,
  • k2 = värdet av barrträd i kronor per skogskubikmeter,
  • k3 = värdet av lövträd i kronor per skogskubikmeter,
  • VB = virkesförråd barrträd i skogskubikmeter per hektar, och
  • VL = virkesförråd lövträd i skogskubikmeter per hektar.
SFS 2016:368

1 kap. 23 §

Riktvärdet för en värderingsenhet produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner omfattande minst 30 hektar bestäms och redovisas enligt följande formel.
  • R = [N x Fm x 29] + [N x Fs x (A – 29)]
  • där R = riktvärdet,
  • N = skogsnivåfaktorn för värdeområdet,
  • Fm = relativa hektarvärdet enligt skogstabell M vid tillämplig virkesförrådsklass och värdeområdets belägenhet,
  • Fs = relativa hektarvärdet beräknat enligt skogstabell S vid tillämpligt virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd, och
  • A = arealen i hektar av värderingsenheten.
SFS 2016:368
Produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner

1 kap. 23 a §

För produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner ska det upprättas en tabell över värdet per hektar (SK-R-tabell). Den första kolumnen i tabellen avser Gotlands, Värmlands, Västmanlands, Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, den andra kolumnen avser Uppsala, Södermanlands, Kalmar och Västra Götalands län och den tredje kolumnen avser övriga län. SK-R-tabellen ska utvisa värdet i kronor per hektar av produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner vid de olika skogsnivåfaktorer som anges i 19 §.
I bilaga 5 d anges hur tabellen ska utformas och hur skogsnivåfaktorerna ska anges. SFS 2016:368

1 kap. 23 b §

Riktvärdet för en värderingsenhet produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner bestäms och redovisas enligt följande formel.
  • R = A x P
  • där R = riktvärdet,
  • A = arealen i hektar av värderingsenheten, och
  • P = värdet per hektar enligt SK-R-tabell vid tillämplig skogsnivåfaktor.
SFS 2016:368

Skogligt impediment

1 kap. 24 §

För skogligt impediment ska upprättas en tabell över värdet per hektar (SKI-tabell). Den första kolumnen i tabellen avser Gotlands, Värmlands, Västmanlands, Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, den andra kolumnen avser Uppsala, Södermanlands, Kalmar och Västra Götalands län och den tredje kolumnen avser övriga län. SKI-tabellen ska utvisa värdet i kronor per hektar av skogligt impediment vid de olika skogsnivåfaktorer som anges i 19 §.
SKI-tabellen ska utformas och skogsnivåfaktorerna anges på sätt som framgår av bilaga 5 c. SFS 2013:242

1 kap. 25 §

Riktvärdena för värderingsenheter omfattande skogligt impediment bestäms och redovisas enligt följande formel.
  • R = A x H
  • där R = riktvärdet,
  • A = arealen i hektar av värderingsenheten och
  • H = värdet per hektar enligt SKI-tabell vid tillämplig skogsnivåfaktor.
SFS 2010:337

1 kap. 25 a §

Vid bestämmande av riktvärdeangivelsen ska värdet i kr/kWh för normkraftverket vid en avkastningsberäkning enligt 15 kap. 6 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) bestämmas med ledning av genomsnittliga elpriser och de kostnader under nivååret och de fem närmast föregående åren som är nödvändiga för en uthållig produktion. Till grund för avkastningsberäkningen ska de elpriser ligga som under angivna tidsperiod noterats vid Nord Pool Spot AS för produkten Elspot, elområden SE1-SE4.
Vid beräkningen av genomsnittligt elpris ska det beaktas hur produktionen vid vattenkraftverken varierar under året. Genomsnittspriset per kWh ska korrigeras så att det utgör det pris som kan förväntas för normkraftverket. Elpriser och kostnader ska räknas om till nivåårets penningvärde. Vid beräkning av avkastningsvärdet ska skatter beaktas från och med nivååret.
Vid bestämmande av värdet per kWh i riktvärdeangivelsen ska inte inverkan på kraftverkets värde av elcertifikat beaktas. SFS 2018:1097

Vattenkraftverk

1 kap. 26 §

Riktvärdet för en värderingsenhet avseende ett vattenkraftverk bestäms och redovisas enligt följande formel.
Rt = (Ntx fux frx fstx få+ kb)x Wnx 0,75
där Rt = riktvärdet för kraftverket (mark och byggnad),
Nt = i riktvärdeangivelsen angivet värde i kr/kWh för mark och byggnader som tillhör normkraftverket,
fu = faktor för utnyttjandetid,
fr = faktor för flerårsreglering,
fst = faktor för storleksinverkan avseende värdet i kr/kWh för mark och byggnader som tillhör normkraftverket,
få = faktor för ålder,
kb = korrektion för belägenhet och
Wn = normalårsproduktion.
Uttrycket (Ntx fux frx fstx få+ kb) skall avrundas till kr/kWh med två decimaler. SFS 1999:631

1 kap. 27 §

Riktvärdet för en värderingsenhet avseende mark till ett vattenkraftverk bestäms och redovisas enligt följande formel.
Rm= (Nmx fux fr+ 0,6 x kb)x fsmx Wnx 0,75
där Rm = riktvärdet för marken,
Nm = i riktvärdeangivelsen angivet värde i kr/kWh av mark som tillhör normkraftverket,
fu = faktor för utnyttjandetid,
fr = faktor för flerårsreglering,
fsm = faktor för storleksinverkan avseende värdet av mark som tillhör normkraftverket,
kb = korrektion för belägenhet,
Wn = normalårsproduktion.
Uttrycket (Nmx fux fr+0,6 x kb) x fsm skall anges i kr/kWh med två decimaler. SFS 1999:631

1 kap. 28 §

Med normalårsproduktion (Wn) avses den vid kraftverket tillgängliga produktionen i genomsnitt per år under nivååret och de nitton åren närmast före detta. Om de utbyggnadsförhållanden som gäller vid taxeringsårets ingång tillkommit efter det tjugoförsta året före taxeringsåret, ska genomsnittet endast beräknas för de år som de nya förhållandena gällt.
För kraftverk med en produktion av minst 50 miljoner kWh per år gäller följande. Före beräkningen av genomsnittet ska varje års produktion divideras med medelvattenföringen under året vid kraftverket, uttryckt i kubikmeter per sekund, och multipliceras med medelvattenföringen under åren 1981–2010, uttryckt i kubikmeter per sekund. Medelvattenföringen under åren 1981–2010 ska i första hand bestämmas med ledning av statistik från vattenregleringsföretag. Om sådan statistik saknas ska medelvattenföringen bestämmas i enlighet med de värden som Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) angett under åren 1981–2010. Motsvarande beräkningsmetod får även, efter begäran av fastighetsägaren, tillämpas för övriga kraftverk.
Normalårsproduktion som inte överstiger 1 000 000 kWh avrundas till hela 1 000 kWh.
Normalårsproduktion som överstiger 1 000 000 kWh får bestämmas endast till följande hela antal kWh om normalårsproduktionen överstiger:
  • 1 000 000 kWh men inte 10 000 000 kWh: hela 10 000 kWh,
  • 10 000 000 kWh men inte 100 000 000 kWh: hela 100 000 kWh,
  • 100 000 000 kWh men inte 1 000 000 000 kWh: hela 1 000 000 kWh och
  • 1 000 000 000 kWh och däröver: hela 10 000 000 kWh.
SFS 2018:1097

1 kap. 29 §

De i riktvärdeangivelsen angivna beloppen för normkraftverkets värde dels av byggnader och mark, dels av mark skall bestämmas i kronor per kWh med två decimaler. SFS 2006:327

1 kap. 30 §

För vattenkraftverk avses med installerad effekt den maximala bruttoeffekt som vid obegränsad vattentillgång kan utvinnas i kraftverket vid kontinuerlig drift under 16 timmar utan att skadlig överbelastning uppstår. Den installerade effekten anges i kW.
Installerad effekt som inte överstiger 1 000 kW avrundas till hela kW. Installerad effekt som överstiger 1 000 kW får bestämmas endast till följande antal kW:
  • Om effekten överstiger 1 000 kW men inte 10 000 kW: hela 10 kW,
  • 10 000 kW men inte 100 000 kW: hela 100 kW,
  • 100 000 kW men inte 1 000 000 kW: hela 1 000 kW, och
  • 1 000 000 kW och däröver: hela 10 000 kW.
SFS 2012:411

1 kap. 31 §

Utnyttjandetiden (U) enligt 15 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska beaktas genom en utnyttjandefaktor (fu). Utnyttjandefaktorn anger ett vattenkraftverks utnyttjandemöjligheter genom att ställa de elpriser som kraftverket kunnat uppnå i relation till de priser som i genomsnitt gällt för andra vattenkraftverk. Utnyttjandefaktorn för ett kraftverk bestäms till medeltalet av de fem kvoter som erhålls då de med produktionen vägda elpriser som kunnat uppnås för vart och ett av nivååret och de fyra närmast föregående åren divideras med de med produktionen vägda elpriser som respektive år kunnat uppnås för samtliga vattenkraftverk. Utnyttjandefaktorn ska anges med tre decimaler.
Det med produktionen vägda elpriset för ett vattenkraftverk beräknas genom att verkets nettoproduktion under året, uppdelat per timme, multipliceras med Nord Pools spotpriser per timme för det aktuella elområdet där kraftverket ligger. Summan av de erhållna produkterna divideras med verkets totala nettoproduktion. Om en uppdelad produktion per timme inte finns tillgänglig för de aktuella åren, får utnyttjandefaktorn beräknas med ledning av de år som finns tillgängliga, dock lägst tre år.
Det med produktionen vägda elpriset för samtliga vattenkraftverk vars totala nettoproduktion registreras av Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), uttryckt i kr/kWh, beräknas genom att verkens sammanlagda nettoproduktion under året, uppdelat per timme enligt den registrering av produktionen som Svenska kraftnät genomför, multipliceras med Nord Pools spotpriser per timme för respektive elområde. Summan av de erhållna produkterna divideras med verkens sammanlagda nettoproduktion under åren.
Det vägda elpriset uppgår för åren 2013–2016 till följande belopp per kWh, och för år 2017 utgör följande belopp elpriset som ett ovägt medelvärde baserat på Nord Pools medelpris för SE1-SE4:
År 
2013 
2014 
2015 
2016 
2017 
Pris i öre/kWh 
36,3 
30,1 
21,2 
28,9 
30,1 
För kraftverk med en nettoproduktion mindre än 10 GWh får utnyttjandefaktorn utan närmare utredning bestämmas till 0,950.
Med nettoproduktion avses den del av produktionen som levererats till mätpunkt hos nätägare. SFS 2018:1097

1 kap. 31 a §

1 kap. 31 b §

1 kap. 31 c §

1 kap. 32 §

Faktorn för flerårsreglering (fr) skall bestämmas till 1,0 för samtliga vattenkraftverk. SFS 2006:327

1 kap. 32 a §

Faktorn för storleksinverkan avseende värdet i kr/kWh för mark och byggnader (fst) ska bestämmas med ledning av kraftverkets normalårsproduktion (Wn), enligt följande formler.
Om Wn är större än 500 000 000 kWh, fst = 1,143 - 71,7 / Wn x 1 000 000 och om Wn är mindre än eller lika med 500 000 000 kWh, fst = - 0,39 x exp (Wn / (- 34,7 x 1 000 000)) - 0,265 x exp (Wn / (- 2 700 x 1 000 000)) - 0,45 x exp (Wn / (- 4,5 x 1 000 000)) + 1,22
Faktorn ska anges med tre decimaler och får inte bestämmas till lägre än 0,350 eller högre än 1,092. SFS 2018:1097

1 kap. 32 b §

Faktorn för ålder (få) skall bestämmas till 1,0 för samtliga vattenkraftverk. SFS 2006:327

1 kap. 32 c §

Belägenhetsfaktorn ska beakta skillnader i kostnader för inmatning på stamnätet, vilka utgörs av avgifterna vid inmatningen på stamnätet. Landet ska indelas i tio belägenhetsklasser och korrektionen för belägenhet (kb) ska bestämmas till följande belopp:
Klass
Område
Korrektionsbelopp i kr/kWh
Lule älv och norr därom 
-0,04 
Skellefte älv uppströms Bastusels kraftverk 
-0,60 
Skellefte älv med undantag av sträckan uppströms Bastusels kraftverk samt området norr därom till Lule älv 
-0,03 
Gide älv och norr därom till Skellefte älv 
-0,01 
Ångermanälven med biflöden och norr därom till Gide älv 
-0,01 
Indalsälven och norr därom till Ångermanälven 
+0,04 
Ljungan och norr därom till Indalsälven 
+0,06 
Ljusnan och norr därom till Ljungan 
+0,06 
Dalälven och norr därom till Ljusnan 
+0,20 
10 
Söder om Dalälven 
+0,23 
SFS 2018:1097

1 kap. 32 d §

Faktorn för storleksinverkan avseende värdet i kronor per kWh för mark (fsm) skall bestämmas med ledning av kraftverkets normalårsproduktion (Wn) enligt följande formel.
fsm = 0,2556 ln (Wn/1 000 000) – 0,5886
Faktorn skall anges med tre decimaler. För kraftverk med en normalårsproduktion av 10 000 000 kWh eller lägre skall faktorn bestämmas till 0. SFS 2006:327

1 kap. 33 §

Om ett kraftverk, som saknar strömfallsfastighet, är beläget i flera kommuner och därför enligt 4 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall uppdelas i flera taxeringsenheter, skall taxeringsvärdet först bestämmas som om egendomen varit en enda taxeringsenhet. Därefter fördelas de sålunda bestämda värdena mellan de taxeringsenheter, vari egendomen uppdelats, enligt vad som anges i andra och tredje styckena.
Markvärdet fördelas mellan taxeringsenheterna efter den fallhöjd, som tillhör i taxeringsenheten ingående fastigheter eller som sådana fastigheter har rätt till genom servitut eller liknande. Om flera strömfall med olika vattenföring sammanförts till ett kraftverk, sker fördelningen med ledning av fallhöjd och normalårsvattenföring.
Byggnadsvärdet fördelas mellan taxeringsenheterna med ledning av byggnadernas belägenhet. SFS 2001:1223

1 kap. 33 a §

Betalar den mottagande fastigheten minst hälften av uttagskostnaden, skall andels- och ersättningskraftens värde beräknas på sätt föreskrivs i 15 kap. 8 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) (andelsmetoden). Vid andelsmetoden skall andelens storlek motsvara leveransskyldighetens värde i procent av de sammanlagda riktvärdena för det levererande kraftverkets byggnader och mark.
Betalar den mottagande fastigheten mindre än hälften av uttagskostnaden, skall andels- och ersättningskraftens värde beräknas på sätt föreskrivs i 15 kap. 9 § fastighetstaxeringslagen (energimetoden). Vid energimetoden skall det antal kilowattimmar som leveransskyldigheten motsvarar värderas som frikraft för vilken några uttagskostnader inte betalas. SFS 1999:631

1 kap. 33 b §

Om andelsmetoden skall användas enligt 33 a § och mottagande fastighet inte betalar en väsentlig del av den uttagskostnad som svarar mot andelen, skall andelens värde ökas med 10 procent.
Om energimetoden skall användas enligt 33 a § och mottagande fastighet betalar mer än en begränsad del av den uttagskostnad som svarar mot rätten till andels- eller ersättningskraft, skall kraftleveransens storlek i kWh minskas med 10 procent. SFS 1999:631

1 kap. 33 c §

Vid tillämpning av andelsmetoden beräknas de avdrag som leveransskyldigheten medför på levererande kraftverks riktvärden för byggnader och mark enligt följande formler.
Ab = a x Rb och Am = a x Rm
där Ab = det avdrag som leveransskyldigheten medför på riktvärdet för byggnaderna,
Am = det avdrag som leveransskyldigheten medför på riktvärdet för marken,
a = andelstalet i procent efter eventuell jämkning enligt 33 b § första stycket,
Rb = det levererande kraftverkets riktvärde avseende byggnaderna och
Rm = det levererande kraftverkets riktvärde avseende mark. SFS 1999:631

1 kap. 33 d §

Vid tillämpning av energimetoden beräknas det avdrag som leveransskyldigheten medför på levererande kraftverks riktvärde för mark enligt följande formel.
Am = W1xVx1,4x0,75
där Am = det avdrag som leveransskyldigheten medför på riktvärdet för marken,
W1 = leveransskyldigheten uttryckt i kWh/år efter eventuell jämkning enligt 33 b § andra stycket och
V = det levererande kraftverkets värde i kr/kWh för byggnader och mark. SFS 1999:631

1 kap. 33 e §

Vid tillämpning av andelsmetoden skall tilläggen till den mottagande fastighetens riktvärden för byggnader och mark överensstämma med de avdrag som gjorts på den levererande fastighetens riktvärden.
Vid tillämpning av energimetoden skall tillägget till den mottagande fastighetens riktvärde för mark svara mot 75 procent av den marknadsvärdehöjning som kraftleveransen medför. Tillägget skall, om det inte kan visas att detta skall vara högre eller lägre, beräknas enligt följande formel.
Tm = (0,931 x Nt + kb)x W1x 1,4 x 0,75
där Tm = det tillägg som kraftleveransen medför på riktvärdet för marken,
W1 = leveransskyldigheten uttryckt i kWh/år,
Nt = värde av normkraftverkets byggnader och mark i kr/kWh och
kb = korrektion för belägenhet hänförlig till det levererande kraftverket. SFS 1999:631

Allmänt om värmekraftverk

1 kap. 34 §

Vid bestämmande av riktvärdeangivelse för värmekraftverk ska värdet av kraftverket anges i kr/kW installerad effekt. Värdet ska avse mark och byggnader för en nybyggd anläggning. Det ska anges i hela hundratal kronor.
Vid bestämmande av riktvärdeangivelsen ska en jämkning göras med hänsyn till lönsamhet enligt 15 kap. 13 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Jämkningen ska ske med utgångspunkt i ortspriser för värmekraftverk eller delar därav och i avkastningsberäkningar med ledning av genomsnittliga elpriser och nödvändiga kostnader under nivååret och de fem föregående åren.
Till grund för avkastningsberäkningen för jämkningen ska de elpriser ligga som noterats vid Nord Pool Spot AS för produkten Elspot, elområden SE1-SE4, och de genomsnittliga löpande kostnaderna för samma tidsperiod. Förnyelsekostnader under perioden ska beaktas särskilt. Vid beräkning av genomsnittligt elpris för den nivågrundande tidsperioden ska det beaktas vilka priser som erhållits vid leveransen för den under året producerade kraften. Elpriser och kostnader ska vid avkastningsberäkningen räknas om till nivåårets penningvärde. Vid en avkastningsberäkning ska förnyelsekostnader för kärnkraftverk och skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer från och med nivååret beaktas särskilt med ledning av en normaliserad kostnad. Dessa belopp räknas om till nivåårets penningvärde.
Det ska för den i 15 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen angivna värdefaktorn typ av värmekraftverk finnas fyra klasser. Var och en av kraftverkstyperna kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk och vindkraftverk ska utgöra en klass. Med ett värmekraftverks ålder avses det år då kraftverket kunde tas i bruk. Den installerade effekten avrundas enligt bestämmelserna i 30 § andra stycket. SFS 2018:1097

1 kap. 34 a §

Riktvärdet (Rb) för en värderingsenhet avseende de byggnader som tillhör ett värmekraftverk bestäms och redovisas enligt följande formel.
Rb = 0,735xPi xNxfå
där Rb = riktvärdet för en värderingsenhet avseende byggnader,
Pi = installerad effekt i kW,
N = i riktvärdeangivelsen angivet värde i kr/kW för byggnader och mark tillhörande ett nybyggt värmekraftverk och
få = nedskrivningsfaktor för byggnadernas värdeminskning. SFS 2006:327

1 kap. 34 b §

Riktvärdet (Rm) för en värderingsenhet avseende den mark som tillhör ett värmekraftverk bestäms och redovisas enligt följande formel.
Rm = 0,015xPi xN
där Rm = riktvärdet för en värderingsenhet avseende mark,
Pi = installerad effekt i kW och
N = i riktvärdeangivelsen angivet värde i kr/kW för byggnader och mark tillhörande ett nybyggt värmekraftverk. SFS 2006:327
Kraftvärmeverk

1 kap. 34 c §

Med installerad effekt avses den eleffekt som utgör aggregatets märkeffekt vid elproduktion.
Riktvärdeangivelsen avser de värmekraftverk som indelats i klassen kraftvärmeverk. Vid bestämmande av riktvärdeangivelsen har värdefaktorerna installerad effekt, genomsnittlig årsproduktion, typ av bränsle, typ av reningsanordningar för avgaser samt belägenhet beaktats. Inverkan på värdet av elcertifikat skall inte beaktas. SFS 2006:327

1 kap. 34 d §

Vid bestämmande av riktvärdeangivelsen skall jämkning enligt 34 § ske med utgångspunkt i en avkastningsberäkning för ett nybyggt kraftverk. SFS 2006:327

1 kap. 34 e §

För kraftvärmeverk skall en tabell för bestämmande av nedskrivningsfaktorn upprättas (Nö-tabell). Nedskrivningsfaktorn beaktar den värdeminskning som har uppkommit efter året då kraftverket kunde tas i bruk. Tabellen skall utvisa nedskrivningsfaktorns storlek vid olika ålder och återstående nyttjandetid.
Värdefaktorn ålder skall klassindelas och tabellen utformas på det sätt anges i bilaga 9 b. SFS 2006:327
Vindkraftverk

1 kap. 34 f §

Med installerad effekt avses aggregatets märkeffekt.
Riktvärdeangivelsen ska bestämmas med ledning av genomsnittlig återanskaffningskostnad under nivååret avseende vindkraftverk med olika effekt.
Riktvärdeangivelsen avser de värmekraftverk som indelats i klassen vindkraftverk. Vid bestämmande av riktvärdeangivelsen har förutsatts en fullasttid mellan 2 400 och 2 800 timmar. Med fullasttid avses kvoten mellan den genomsnittliga årsproduktionen och den installerade effekten. Vid bestämmande av riktvärdeangivelsen har värdefaktorerna installerad effekt och belägenhet beaktats. Även inverkan på värdet av elcertifikat har beaktats. SFS 2018:1097

1 kap. 34 g §

Vid bestämmande av riktvärdeangivelsen ska jämkning enligt 34 § ske med utgångspunkt i en avkastningsberäkning för ett kraftverk med en installerad effekt av 2 000 kW och en årlig produktion av 5 200 000 kWh. SFS 2018:1097

1 kap. 34 h §

För vindkraftverk skall en tabell för bestämmande av nedskrivningsfaktorn upprättas (Nvi-tabell). Nedskrivningsfaktorn beaktar den värdeminskning som har uppkommit efter året då kraftverket kunde tas i bruk. Tabellen skall utvisa nedskrivningsfaktorns storlek vid olika ålder och återstående nyttjandetid.
Värdefaktorn ålder skall klassindelas och tabellen utformas på det sätt anges i bilaga 9 c. SFS 2006:327

1 kap. 1 §

Kärnkraftverk

1 kap. 34 j §

För kärnkraftverk avses med installerad effekt kraftverkets bruttoeffekt. Den installerade effekten ska bestämmas till den effekt som enligt gällande tillstånd får tas ut. SFS 2018:1097

1 kap. 34 k §

De i riktvärdeangivelsen för kärnkraftverk angivna beloppen avser de totala värdena av nybyggda kraftverk i kr/kW installerad effekt och skall bestämmas i jämna hundratal kronor. SFS 2006:327

1 kap. 35 §

För kärnkraftverk ska en tabell för bestämmande av nedskrivningsfaktorn (KN-tabell) upprättas. Tabellen ska utvisa nedskrivningsfaktorns storlek vid skilda förhållanden för värdefaktorn ålder. Med kärnkraftverks ålder avses det år då kraftverket kunde tas i bruk. Värdefaktorn ska klassindelas och KN-tabellen utformas på det sätt som anges i bilaga 9.
Tabell för omräkningsfaktor för kärnkraftverk (IO-tabell) ska utformas och värdefaktorn ålder klassindelas på det sätt som anges i bilaga 10. SFS 2012:91

Tomtmark för småhus

1 kap. 35 a §

Riktvärdet för tomtmark avseende småhus ska, om inte annat föreskrivs i 35 d och 35 e §§, bestämmas med utgångspunkt i det värde och de övriga uppgifter för en normaltomt som anges i riktvärdeangivelsen.
Riktvärdeangivelsen får endast avse följande till taxeringsvärdenivå anpassade värden för normaltomten:
  • 1. Om värdet inte överstiger 500 000 kronor: 5, 10, 15, 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 120, 140, 160, 180, 200, 225, 250, 275, 300, 350, 400, 450 och 500 tusen kronor.
  • 2. Om värdet överstiger 500 000 kronor: värde i hela 50 000-tal kronor.
  • 3. Om värdet överstiger 1 000 000 kronor: värde i hela 100 000-tal kronor.
  • 4. Om värdet överstiger 2 000 000 kronor: värde i hela 200 000-tal kronor.
Det ska för de i 12 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) angivna värdefaktorerna vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden, typ av bebyggelse och närhet till strand finnas följande antal klasser:
Vatten och avlopp 
Sex klasser (VA-klasser) 
Fastighetsrättsliga förhållanden 
Två klasser för värderingsenheter belägna i grupphusområde och tre klasser för övriga värderingsenheter (FR-klasser) 
Typ av bebyggelse 
Tre klasser (bebyggelseklasser) 
Närhet till strand 
Fyra klasser (belägenhetsklasser) 
För tomtmark avseende småhus ska en tabell över belägenhetsfaktorer (FB-tabell) upprättas. Den ska för var och en av belägenhetsklasserna 2 och 3 (strandnära), underklasserna till klass 3 och belägenhetsklassen 4 (inte strand eller strandnära) utvisa en belägenhetsfaktor inom intervallet 1,0–9,9. Belägenhetsfaktorn för normaltomten ska vara 1,0. I bilaga 13 anges hur FB-tabellen ska utformas och hur värdefaktorn närhet till strand ska klassindelas. I riktvärdeangivelsen ska belägenhetsfaktor anges för belägenhetsklassen 1 (strand) och för belägenhetsklassen 2 (strandnära). SFS 2011:444

1 kap. 35 b §

Till grund för att bestämma riktvärdeangivelsen för en normaltomt ska, då bristande ortsprismaterial enligt 5 kap. 5 a § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) föreligger, en tabell över taxeringsvärden för normtomter avseende dels friliggande småhus, dels radhus upprättas (tomtvärdetabellen). Tabellen ska utvisa normtomtens taxeringsvärde vid skilda taxeringsvärdenivåer för en taxeringsenhet som omfattar ett normhus och en normtomt. Vidare ska i anslutning till tabellen anges hur taxeringsvärden för normtomter avseende kedjehus ska bestämmas.
Med normtomt förstås en tomt som har tillgång till kommunalt vatten året om och kommunalt wc-avlopp, har normal trädgårdsanläggning och är hänförlig till belägenhetsklass 4 (inte strand eller strandnära). Normtomten för ett friliggande småhus omfattar 1 000 kvadratmeter, för kedjehus 500 kvadratmeter och för ett radhus 300 kvadratmeter.
Tomtvärdetabellen ska utformas och taxeringsvärdenivåerna för småhusenhet och lantbruksenhet med normhus och normtomt klassindelas på sätt som framgår av bilaga 1 a. SFS 2008:188

1 kap. 35 c §

Riktvärdena för värderingsenheter omfattande tomtmark för småhus, som i fråga om storlek och klassindelningsdata för övriga värdefaktorer avviker från normaltomten, bestäms och redovisas, om inte annat föreskrivs i 35 d §, enligt följande formel:
RV = {[RN + M x (AV - AN)] x B + V x (KN - KV)} x F
där RV = riktvärdet för värderingsenheten,
RN = värdet för normaltomten,
M = korrektionsbelopp för avvikande storlek i kronor per kvadratmeter,
AV = värderingsenhetens storlek, dock lägst 0,5 x AN och högst 2 x AN,
AN = normaltomtens storlek,
B = belägenhetsfaktorn för den belägenhetsklass, som värderingsenheten tillhör,
V = korrektionsbelopp i kronor för en avvikande VA-klass,
KN = normaltomtens VA-klass,
KV = värderingsenhetens VA-klass, och
F = Nedräkningsfaktorn för den klass av fastighetsrättsliga förhållanden som värderingsenheten tillhör.
Korrektionsbeloppet M ska anges i hela kronor per kvadratmeter. Överstiger detta korrektionsbelopp fem kronor per kvadratmeter ska det dock anges i hela femtal kronor. Korrektionsbeloppet V ska anges i hela 2 000-tal kronor. Beräkningen ska ske i den ordning som formeln anger. Efter varje multiplikation avrundas produkten nedåt till helt tusental kronor. SFS 2013:242

1 kap. 35 d §

Värdet för tomtmark avseende småhus skall i riktvärdeangivelsen för värdeområde avseende tomtmark som saknar värdegrundande tomtindelning anges som värdet i kronor per kvadratmeter.
Riktvärdeangivelsen får endast avse följande i taxeringsvärdenivå anpassade värden per kvadratmeter tomtmark.
  • Om värdet inte överstiger 12 kronor per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 10 och 12 kronor.
  • Om värdet i kronor per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt överstiger
12 men inte 40 kronor: värde i hela 5-tal kronor,
40 men inte 100 kronor: värde i hela 10-tal kronor,
100 men inte 200 kronor: värde i hela 20-tal kronor,
200 men inte 300 kronor: värde i hela 25-tal kronor,
300 men inte 1 000 kronor: värde i hela 50-tal kronor,
1 000 men inte 2 000 kronor: värde i hela 100-tal kronor och
2 000 kronor: värde i hela 200-tal kronor. SFS 2001:1223

1 kap. 35 e §

Riktvärden för värderingsenheter omfattande tomtmark, för vilka riktvärdeangivelse enligt 35 d § skall tillämpas, bestäms och redovisas enligt följande formel.
R = V x S
där R = riktvärdet
V = tillämpligt värde i kronor per kvadratmeter och
S = värderingsenhetens tomtmarkareal i kvadratmeter.
Efter föreskriven multiplikation avrundas produkten nedåt till helt tusental kronor. SFS 1995:583
Tomtmark för hyreshus, ägarlägenhet, industribyggnad och övrig byggnad

1 kap. 36 §

Riktvärdet för tomtmark avseende hyreshus och ägarlägenhet ska bestämmas såsom det i riktvärdeangivelsen angivna värdet per kvadratmeter byggrätt multiplicerat med värderingsenhetens byggrätt i kvadratmeter.
Riktvärdet för tomtmark avseende industribyggnad och övrig byggnad ska bestämmas såsom det i riktvärdeangivelsen angivna värdet per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt, multiplicerat med värderingsenhetens tomtareal i kvadratmeter respektive byggrätt i kvadratmeter bruttoyta.
Riktvärdeangivelsen får endast avse följande i taxeringsvärdenivå anpassade värden per kvadratmeter byggrätt eller per kvadratmeter tomtmark:
  • 1. Om värdet inte överstiger 12 kronor per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 10 och 12 kronor
  • 2. Om värdet i kronor per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt överstiger
  • 12 men inte 40 kronor: värde i hela 5-tal kronor,
  • 40 men inte 100 kronor: värde i hela 10-tal kronor,
  • 100 men inte 200 kronor: värde i hela 20-tal kronor,
  • 200 men inte 300 kronor: värde i hela 25-tal kronor,
  • 300 men inte 1 000 kronor: värde i hela 50-tal kronor,
  • 1 000 men inte 2 000 kronor: värde i hela 100-tal kronor,
  • 2 000 kronor: värde i hela 200-tal kronor.
SFS 2009:318

1 kap. 37 §

Till grund för att bestämma riktvärdeangivelserna för tomtmark till hyreshus, ägarlägenhet, industribyggnad och övrig byggnad då sådan bristande tillgång till ortspriser som avses i 5 kap. 5 a §fastighetstaxeringslagen (1979:1152) föreligger, ska tomtvärdetabeller upprättas.
Tomtvärdetabellen för tomtmark till hyreshus och ägarlägenhet ska utvisa markvärde i kronor per kvadratmeter byggrätt för bostäder och lokaler vid olika marknadsvärdenivåer för bebyggda hyreshusenheter och ägarlägenhetsenheter som uppförts sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker.
Tomtvärdetabellen för tomtmark till industribyggnad och övrig byggnad ska utvisa markvärde i kronor per kvadratmeter tomtmark vid olika marknadsvärdenivåer för produktionslokaler av normal standard som uppförts sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker.
Tomtvärdetabellerna ska utformas på det sätt som framgår av bilagorna 2 a och 7 a. SFS 2009:318

Täktmark

1 kap. 38 §

Värdet per kubikmeter fast mått brytvärd fyndighet som avses i 12 kap. 8 § andra stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) får, om det inte överstiger 20 kronor, bestämmas endast till värde i hela kronor.
Om värdet per kubikmeter överstiger 20 kronor men inte 50 kronor, ska det bestämmas till värde i hela 5-tal kronor.
Överstiger värdet 50 kronor per kubikmeter, ska det bestämmas till värde i hela 10-tal kronor. SFS 2018:1097

1 kap. 39 §

Riktvärden för värderingsenheter omfattande täktmark bestäms och redovisas enligt följande formel.
R = 0,75 x U x B x v x f
där R = riktvärdet, U = årligt uttag i genomsnitt under brytningstiden i kubikmeter, B = brytningstid i år, v = värde i kronor per kubikmeter enligt riktvärdeangivelsen och f = brytningsfaktorn.

1 A kap. Övriga bestämmelser om taxeringen

Ortspriser m.m.

1 a kap. 1 §

Sådana överlåtelser som avses i 2 § 8 förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och som kvarstår efter gallring enligt 2 och 3 §§ tas upp på förteckningar över representativa överlåtelser. Sådana överlåtelser som gallrats enligt 3 § ska tas upp på förteckningar över bortgallrade överlåtelser.
Beträffande fastighetsregleringar gäller första stycket endast om mer än fyra hektar överförts från en fastighet till en annan och bebyggelse saknas på den överförda marken. SFS 2018:1097

1 a kap. 2 §

Med ledning av registrerade uppgifter om överlåtelser ska vid en förberedande gallring (förgallring) följande överlåtelser av småhusenheter, hyreshusenheter, lantbruksenheter och industrienheter gallras bort.
Småhusenheter: Alla överlåtelser av småhusenheter som inte uppfyller samtliga förutsättningar under 1–6.
  • 1. Överlåtelsedatum är den 1 juli 1995 eller senare.
  • 2. Överlåtelsen avser vanligt köp, normalfall (fångeskod 11 enligt Lantmäteriets föreskrifter LMFS 2006:1 om hur fastighetsregistrets inskrivningsdel ska föras).
  • 3. Överlåtelsen avser inte sådana småhusenheter som vid fastighetstaxeringen klassificerats som av inte fastställd typ, okänd småhusenhet eller småhusenhet med tomtmark och byggnad med byggnadsvärde under 50 000 kronor.
  • 4. Överlåtelsen avser egendom som i sin helhet utgör småhusenhet.
  • 5. Taxeringsvärde har fastställts för i överlåtelsen ingående småhus.
  • 6. Taxeringsvärdet är minst 50 000 kronor för bebyggd enhet och minst 25 000 kronor för obebyggd enhet.
Hyreshusenheter: Alla överlåtelser av hyreshusenheter som inte uppfyller samtliga förutsättningar under 7–9, om taxeringsvärde har fastställts för hyreshusenheten.
  • 7. Överlåtelsedatum är den 1 juli 1995 eller senare.
  • 8. Överlåtelsen avser vanligt köp, normalfall (fångeskod 11) eller exekutiv försäljning (på auktion eller under hand) eller konkursauktion (fångeskod 70).
  • 9. Fastställt taxeringsvärde för den överlåtna egendomen – som till minst 80 procent avser hyreshusenhet – är minst 50 000 kronor för bebyggd enhet och minst 25 000 kronor för obebyggd enhet.
Lantbruksenheter: Alla överlåtelser av lantbruksenheter som anges i 1 § som inte uppfyller samtliga förutsättningar under 10–12, om taxeringsvärde har fastställts för lantbruksenheten.
  • 10. Överlåtelsedatum är den 1 juli 1993 eller senare.
  • 11. Överlåtelsen avser vanligt köp, normalfall (fångeskod 11).
  • 12. Fastställt taxeringsvärde för den överlåtna egendomen – som till minst 80 procent avser lantbruksenhet – är minst 50 000 kronor för bebyggd enhet och minst 25 000 kronor för obebyggd enhet.
Industrienheter: Alla överlåtelser av industrienheter som inte uppfyller samtliga förutsättningar under 13–15, om taxeringsvärde har fastställts för industrienheten.
  • 13. Överlåtelsedatum är den 1 januari 1995 eller senare.
  • 14. Överlåtelsen avser vanligt köp, normalfall (fångeskod 11) eller exekutiv försäljning (på auktion eller under hand) eller konkursauktion (fångeskod 70).
  • 15. Fastställt taxeringsvärde för den överlåtna egendomen – som till minst 80 procent avser industrienhet – är minst 50 000 kronor för bebyggd enhet och minst 25 000 kronor för obebyggd enhet.
SFS 2015:206

1 a kap. 3 §

Överlåtelser som kvarstår efter förgallringen enligt 2 § ska granskas av Skatteverket. Följande överlåtelser, såsom överlåtelserna förstås enligt 4 §, ska gallras bort:
  • 1. Transportköp.
  • 2. Tvångsförvärv.
  • 3. Överlåtelser där egendomen inte kan antas vara utbjuden på allmänna marknaden.
  • 4. Överlåtelser som inte till huvudsaklig del avser fast egendom tillhörande en och samma taxeringsenhetstyp.
  • 5. Överlåtelser som är särskilt svåra att analysera.
  • 6. Överlåtelser som avser egendom med ringa värde eller mindre del av fastighet.
  • 7. Överlåtelser med extremt förhållande mellan köpeskilling eller likvid och taxeringsvärde.
För de överlåtelser som därefter kvarstår ska köpeskillingen jämkas om den till en del avser lös egendom eller om en förvärvad fastighet tillhör en annan taxeringsenhetstyp än den som förvärvet huvudsakligen avser. Vidare ska felaktiga taxeringsvärden rättas och taxeringsvärden bestämmas för egendom som saknar sådant värde. SFS 2012:411

1 a kap. 4 §

Med transportköp avses sådan överlåtelse som anges i 7 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.
Med tvångsförvärv avses expropriation eller annan inlösen enligt lag samt fastighetsreglering avseende lantbruksenhet utan att överenskommelse träffats beträffande likviden.
Med överlåtelser där egendomen inte kan antas vara utbjuden på allmänna marknaden avses bland annat
  • 1. släktköp där köparen är säljarens make eller där köparen eller någon av makar som förvärvar gemensamt är säljarens avkomling,
  • 2. överlåtelser mellan bolag ingående i samma koncern, och
  • 3. överlåtelser av andel av fastighet, om köparen redan före förvärvet äger andel i fastigheten.
Med överlåtelser som inte till huvudsaklig del avser fast egendom tillhörande samma taxeringsenhetstyp förstås överlåtelser för vilka köpeskillingen till mer än tjugo procent avser lös egendom eller fastighet tillhörande annan taxeringsenhetstyp än den för köpet huvudsakliga.
Med köp som är särskilt svåra att analysera avses dels överlåtelser där egendomens beskaffenhet vid överlåtelsen inte kan fastställas med tillräcklig säkerhet, dels överlåtelser där priset sannolikt påverkats av användningsmöjligheter eller överlåtelsevillkor som avviker från de för fastighetstypen normala.
Med överlåtelser av egendom med ringa värde avses köp av bebyggd fastighet för mindre än 50 000 kronor, köp av obebyggd småhus- eller hyreshusenhet för mindre än 25 000 kronor och köp av obebyggd lantbruksenhet för mindre än 15 000 kronor samt fastighetsreglering om likvidvärdet inte uppgår till 5 000 kronor. Med överlåtelse som avser mindre del av fastighet avses sådana fall där inte samtidigt minst hälften av fastigheten går i försäljning. SFS 2015:206

1 a kap. 5 §

Förteckningar över representativa överlåtelser och förteckningar över bortgallrade överlåtelser enligt 3 § ska upprättas för varje kommun. I förteckningarna ska följande uppgifter tas in:
  • 1. Fastighetsbeteckning.
  • 2. Överlåtelsedatum.
  • 3. Taxeringsvärde och delvärden.
  • 4. Klassindelningsdata enligt Skatteverkets föreskrifter.
  • 5. Taxeringsvärde dividerat med köpeskilling.
I förteckningar över bortgallrade överlåtelser enligt 3 § anges enbart uppgifter under 1 och 2.
I förteckningarna ska anmärkas om köpeskillingen jämkats eller taxeringsvärdet bestämts vid granskningen. SFS 2010:337

Avd. 2 Förfarandet m.m. vid allmän och förenklad fastighetstaxering

2 kap. Allmän och förenklad fastighetsdeklaration

2 kap. 1 §

Skatteverket skall på lämpligt sätt informera om en förestående allmän eller förenklad fastighetstaxering. SFS 2003:963

2 kap. 2 §

Bestämmelserna i 42 a kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska tillämpas i fråga om taxeringskontroll enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Handlingar som har tillhandahållits av en myndighet enligt första stycket och som avses i 42 a kap. 1 § tredje stycket skatteförfarandelagen får granskas endast av tjänsteman som Skatteverket bestämmer. SFS 2015:915

2 kap. 3 §

Deklarationsblanketter och blanketter för övriga uppgifter, till vilka formulär fastställts, skall kostnadsfritt tillhandahållas hos Skatteverket. Verket får sörja för att blanketter också tillhandahålls av andra statliga eller kommunala organ eller på annat lämpligt sätt. SFS 2003:963

2 kap. 4 §

Bestämmelserna i 20 kap. 5 § skatteförfarandeförordningen (2011:1261) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i fastighetsdeklarationer och andra handlingar, som enligt bestämmelserna i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har lämnats till ledning för fastighetstaxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll.
Bestämmelserna i 20 kap. 2 § första och tredje styckena skatteförfarandeförordningen tillämpas på handlingar som avses i första stycket.
Handlingar som avses i första stycket ska förvaras på sådant sätt att obehöriga inte kan komma åt dem och om möjligt hållas skilda från andra handlingar. SFS 2011:1266

2 kap. 5 §

Fastighetsdeklarationer och andra handlingar som enligt bestämmelserna i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har lämnats till ledning för allmän eller förenklad fastighetstaxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av Skatteverket vid taxeringskontroll, skall förstöras sedan tolv år förflutit efter taxeringsårets utgång, om inte regeringen för ett visst års taxering beslutat att handlingarna skall bevaras för framtiden. Detsamma skall gälla angående beslut om fastighetstaxering. SFS 2004:281

2 kap. 6 §

Den som har att ta emot allmän och förenklad fastighetsdeklaration, påpekanden och därtill hörande handlingar skall ofördröjligen sända vad som har mottagits till Skatteverket. SFS 2003:963

3 kap. Förberedande åtgärder

3 kap. 1 §

Skatteverket ska framställa förteckningar över vissa försäljningar av fastigheter (lagfartsuppgifter). Lagfartsuppgifter över försäljningar av obebyggd mark ska fortlöpande överlämnas till Lantmäteriet. Lagfartsuppgifter över andra försäljningar ska fortlöpande överlämnas till de tjänstemän som Lantmäteriet har utsett att biträda Skatteverket enligt 19 kap. 3 och 5 §§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152). SFS 2008:701

3 kap. 2 §

Länsstyrelsen skall lämna Skatteverket uppgift om sådana beslut av länsstyrelsen som är av betydelse för fastighetstaxeringen.
Skatteverket föreskriver efter samråd med Statens jordbruksverk hur uppgifterna skall lämnas SFS 2003:963

3 kap. 3 §

Lantmäteriet ska lämna biträde vid undersökning som ska företas enligt 19 kap. 3 och 5 §§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Skatteverket får meddela föreskrifter om på vilket sätt biträde ska lämnas. SFS 2008:701

3 kap. 4 §

3 kap. 5 §

3 kap. 6 §

Skatteverket skall senast den 1 september året före taxeringsåret fastställa allmänna råd avseende riktvärden samt grunderna för taxeringen och värdesättningen.
Skatteverket skall vidare senast samma dag fastställa de ytterligare allmänna råd avseende fastighetstaxeringen som behövs. Förordning 2003:963 SFS 2003:963

3 kap. 7 §

4 kap. Taxering m. m.

4 kap. 1 §

Skatteverket skall svara för att underrättelse som avses i 20 kap. 5 a § fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) sänds till dels den som vid taxeringsårets ingång har varit ägare av den fastighet beslutet avser, dels den som därefter har blivit registrerad som ägare av fastigheten. SFS 2003:963

4 kap. 2 §

Underrättelse till fastighetens ägare ska innehålla upplysning om Skatteverkets skyldighet att ompröva inkomstbeskattningen enligt 66 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) samt om verkets skyldighet att ompröva senare års fastighetstaxeringar. SFS 2011:1266

4 kap. 3 §

Beslut enligt 18 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) om föreläggande och om förseningsavgift samt beslut enligt 20 kap. samma lag får sättas upp i form av ett elektroniskt dokument.
Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatiserad behandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. SFS 2001:1223

5 kap. Förvaltningsdomstolarnas verksamhet

5 kap. 1 §

Förvaltningsdomstol ska sända kopior av beslut varigenom fastighetstaxering har tillkommit eller ändrats till, förutom klaganden, den som äger fastigheten och till Skatteverket.
Vid sändande av avskrifter av beslut ska underrättelse lämnas angående omprövning av inkomstbeskattning samt senare års fastighetstaxeringar. SFS 2011:1266

5 kap. 2 §

Allmän förvaltningsdomstol skall enligt de föreskrifter som Skatteverket meddelar lämna uppgifter till verket om sina beslut i mål enligt fastighetstaxeringslagen (1979: 1152). SFS 2003:963

6 kap. Särskilda föreskrifter

6 kap. 1 §

Skatteverket skall meddela de ytterligare verkställighetsföreskrifter som behövs till bestämmelserna i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Regeringen bemyndigar med stöd av 19 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen Skatteverket att besluta om det antal ledamöter som skall ingå i en referensgrupp. SFS 2003:963

6 kap. 2 §

Skatteverket skall fastställa formulär till blankett och annan handling som behövs för den allmänna och förenklade fastighetstaxeringen. SFS 2003:963

6 kap. 3 §

Skatteverket får föreskriva eller i enskilda fall medge att allmän och förenklad fastighetsdeklaration får lämnas i form av ett elektroniskt dokument. SFS 2004:281

6 kap. 4 §

Den som vill begära omprövning av eller överklaga Skatteverkets beslut eller överklaga förvaltningsrätts beslut har rätt att kostnadsfritt få utdrag ur protokoll eller annan expedition som bör utfärdas till följd av Skatteverkets eller förvaltningsrättens beslut. SFS 2009:881

6 kap. 5 §

Avgift tas ut för att Skatteverket efter särskild begäran lämnar ut bevis om taxering avseende taxeringsenhet. För avgiftens storlek m. m. gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 20--24 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgift tas ut enligt avgiftsklass A för varje år och taxeringsenhet som avses med handlingen. SFS 2003:963

6 kap. 6 §

Skatteverket skall till Statistiska centralbyrån senast den 31 oktober under taxeringsåret sända de uppgifter som behövs för sammanställning av utfallet av den allmänna och förenklade fastighetstaxeringen. SFS 2003:963

6 kap. 7 §

Statistiska centralbyrån skall upprätta preliminära sammanställningar av utfallet av den allmänna och förenklade fastighetstaxeringen och överlämna sammanställningarna till chefen för Finansdepartementet, till Skatteverket och till Ekonomistyrningsverket senast den 30 december under taxeringsåret.
Statistiska centralbyrån skall upprätta och publicera redogörelser över utfallet av den allmänna och förenklade fastighetstaxeringen. SFS 2003:963

6 kap. 8 §

Avd. 3. Förfarandet m. m. vid särskild fastighetstaxering

7 kap. Särskild fastighetsdeklaration

7 kap. 1 §

Skatteverket skall på lämpligt sätt informera om en förestående särskild fastighetstaxering. SFS 2003:963

7 kap. 2 §

Bestämmelserna i 2 kap. 2--4 §§ skall även tillämpas vid särskild fastighetstaxering.

7 kap. 3 §

Fastighetsdeklarationer och andra handlingar som enligt bestämmelserna i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har lämnats till ledning för särskild fastighetstaxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av Skatteverket vid taxeringskontroll skall förstöras samtidigt med motsvarande handlingar från den allmänna eller förenklade fastighetstaxering som närmast föregått den särskilda fastighetstaxeringen, om inte regeringen förordnat att handlingarna skall bevaras för framtiden. Detsamma skall gälla angående beslut om fastighetstaxering. SFS 2003:963

8 kap. Förberedande åtgärder

8 kap. 1 §

Lantmäteriet ska lämna nödvändigt biträde under förberedelsearbetet med särskild fastighetstaxering. Skatteverket får, efter samråd med Lantmäteriet, meddela föreskrifter om i vilken utsträckning biträde ska lämnas. SFS 2008:701

8 kap. 2 §

Skatteverket skall senast den 10 januari under taxeringsåret fastställa de ytterligare allmänna råd avseende riktvärden som behövs för årets taxering förutom de allmänna råd som har beslutats för den närmast föregående allmänna eller förenklade fastighetstaxeringen eller för därefter följande särskilda fastighetstaxeringar.
Detsamma skall gälla i fråga om allmänna råd avseende grunderna för taxeringen och värdesättningen. SFS 2003:963

8 kap. 3 §

8 kap. 4 §

Bestämmelserna i 2 kap. 6 § skall gälla även vid särskild fastighetstaxering.

9 kap. Taxering m. m.

9 kap. 1 §

9 kap. 2 §

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § skall gälla även vid särskild fastighetstaxering.

9 kap. 3 §

Beslut enligt 26 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) om föreläggande och om förseningsavgift samt beslut enligt 28 kap. samma lag får sättas upp i form av ett elektroniskt dokument. Vad som avses med ett elektroniskt dokument framgår av 4 kap. 3 §. SFS 2001:1223

10 kap. Förvaltningsdomstolarnas verksamhet

10 kap. 1 §

Bestämmelserna i 5 kap. skall gälla även vid särskild fastighetstaxering

11 kap. Särskilda föreskrifter

11 kap. 1 §

Bestämmelserna i 6 kap. 1–5 §§ skall gälla även vid särskild fastighetstaxering. SFS 2004:281

11 kap. 2 §

11 kap. 3 §

Skatteverket skall till statistiska centralbyrån senast den 31 oktober under taxeringsåret sända de uppgifter som behövs för preliminär sammanställning av utfallet av den särskilda fastighetstaxeringen. SFS 2003:963

11 kap. 4 §

Statistiska centralbyrån skall upprätta preliminära sammanställningar över utfallet av den särskilda fastighetstaxeringen och överlämna sammanställningarna till chefen för Finansdepartementet, till Skatteverket och till Ekonomistyrningsverket senast den 31 december under taxeringsåret.
Statistiska centralbyrån skall upprätta och publicera redogörelser över utfallet av den särskilda fastighetstaxeringen. SFS 2003:963

12 kap.

13 kap.

14 kap.

15 kap.


SFS 1993:1199

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1993, då fastighetstaxeringsförordningen (1979: 1193) skall upphöra att gälla. Den upphävda förordningen gäller dock i fråga om ärenden och mål som avser 1993 och tidigare års allmänna och särskilda fastighetstaxeringar.

SFS 1994:1917

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 1996.

SFS 1995:583

  • Denna förordning träder i kraft den 10 juni 1995 och tillämpas första gången vid den allmänna fastighetstaxeringen 1996.
  • Bestämmelserna i 1 kap 3, 6, 7, 35 a, 35 b, 35 d, och 35 e §§ tillämpas dock såvitt avser lantbruksenheter först vid 1998 års allmänna fastighetstaxering av dessa. Äldre bestämmelser i 1 kap 7 § samt, såvitt avser lantbruksenheter, i 1 kap 3 och 6 §§ skall fortfarande tillämpas vid de särskilda fastighetstaxeringarna 1996 och 1997.

SFS 1995:1455

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.

SFS 1996:604

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.

SFS 1996:1273

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997

SFS 1997:452

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid den allmänna fastighetstaxeringen 1998.

SFS 1998:437

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1998.

SFS 1998:1730

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

SFS 1999:631

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000.

SFS 1999:747

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000.

SFS 2001:599

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2001.

SFS 2001:1223

  • Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången vid 2003 års fastighetstaxering.
  • Äldre bestämmelser i 1 kap. 36 §, 1 A kap. 2, 3 och 5 §§, 2 kap. 1, 5 och 6 §§, 6 kap. 2, 6 och 7 §§, 7 kap. 3 §, 8 kap. 2 och 3 §§ samt 12–15 kap. tillämpas för hyreshusenheter vid 2003 års fastighetstaxering.
  • Äldre bestämmelser i 1 kap. 35 a § andra stycket, 35 b § första och tredje styckena och 35 d §, 1 A kap. 2, 3 och 5 §§, 2 kap. 1, 5 och 6 §§, 6 kap. 2, 6 och 7 §§, 7 kap. 3 §, 8 kap. 2 och 3 §§ samt 12–15 kap. tillämpas för lantbruksenheter vid 2003 och 2004 års fastighetstaxeringar.

SFS 2002:288

Denna förordning träder i kraft den 12 juni 2002 och tillämpas första gången vid 2003 års fastighetstaxering.

SFS 2002:748

Denna förordning träder i kraft den 25 november 2002 och tillämpas första gången vid 2003 års fastighetstaxering.

SFS 2003:204

Denna förordning träder i kraft den 10 juni 2003 och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2004.

SFS 2003:963

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004. 6 kap. 4 § gäller fortfarande i sin äldre lydelse vid begäran om omprövning eller överklagande av skattemyndighets beslut.

SFS 2004:281

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2004 och tillämpas första gången i fråga om 6 kap. 3 § vid 2006 års fastighetstaxering och i övrigt vid 2005 års fastighetstaxering.

SFS 2006:327

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2006 och tillämpas första gången vid 2007 års fastighetstaxering.

SFS 2006:1218

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas första gången vid 2007 års fastighetstaxering.

SFS 2007:181

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2007 och tillämpas första gången vid 2008 års fastighetstaxering.

SFS 2008:188

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års fastighetstaxering.

SFS 2008:701

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2008.

SFS 2009:318

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009 och tillämpas första gången vid 2010 års fastighetstaxering.

SFS 2009:881

Denna förordning träder i kraft den 15 februari 2010.

SFS 2011:444

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2011 och tillämpas första gången i fråga om 1 kap. 7 b § vid 2014 års fastighetstaxering och i övrigt vid 2012 års fastighetstaxering.

SFS 2011:1266

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.

SFS 2012:91

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2012 och tillämpas första gången vid 2013 års fastighetstaxering.

SFS 2012:411

Denna förordning träder i kraft den 15 juli 2012 och tillämpas första gången vid 2013 års fastighetstaxering.

SFS 2013:242

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2013 och tillämpas första gången i fråga om lantbruksenheter vid 2014 års förenklade fastighetstaxering och i fråga om småhusenheter vid 2015 års allmänna fastighetstaxering.

SFS 2014:217

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2014 och tillämpas första gången vid 2015 års fastighetstaxering.

SFS 2015:206

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2015.
2. Bilagorna 2 och 2 a i den nya lydelsen tillämpas första gången vid den förenklade fastighetstaxeringen 2016.

SFS 2015:915

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.

SFS 2016:368

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2016.
2. Förordningen tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering 2017.

SFS 2017:291

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2017.
2. Förordningen tillämpas första gången vid förenklad fastighetstaxering 2018.

SFS 2018:1097

Denna förordning träder i kraft den 20 juli 2018 och tillämpas första gången vid 2019 års fastighetstaxering.