Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Kommunalskattelag (1928:370)

Denna lag har enligt lag (1999:1230) upphört att gälla den 1 januari 2000.

Angående övergångsbestämmelser, se lag (1999:1230).

Allmänna stadganden

1 §

Med allmän kommunalskatt avses i denna lag kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt.

Allmän kommunalskatt skall betalas av fysisk person och dödsbo i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påförs en var skattskyldig enligt de i denna lag fastställda grunder, dock att skatten skall tas ut i helt antal kronor enligt vad som föreskrivs i skattebetalningslagen (1997:483).

Den som är skattskyldig till en kommun inom ett landsting är också skyldig att betala landstingsskatt.

I taxeringslagen (1990:324) finns föreskrifter om taxeringsmyndigheter och om förfarandet vid taxering till allmän kommunalskatt.

SFS 1997:506

2 §

Allmän kommunalskatt utgår som kommunal inkomstskatt och beräknas på grundval av beskattningsbar inkomst.

Såsom underlag för kommunal inkomstskatt påföres skattskyldig ett skatteöre för varje krona beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.

SFS 1986:473

3 §

Med taxeringsårförstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxeringsbeslut rörande årlig taxering enligt4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) skall meddelas, och med beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår (brutet räkenskapsår), det räkenskapsår, som gått ut närmast före taxeringsåret.

För skattskyldiga som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1999:1078) räknas brutet räkenskapsår som beskattningsår för näringsverksamhet under förutsättning att föreskrifterna i 3 kap. nämnda lag iakttagits.

Inkomst hos ett handelsbolag tas upp vid den taxering då handelsbolaget skulle ha taxerats om det hade varit skattskyldigt.

SFS 1999:1082

4 §

Såvitt gäller fastighet beräknas inkomst i de fall som anges i denna lag på grundval av vad som bestämts vid fastighetstaxering.

Med ägare likställs den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall också tillämpas i fråga om byggnad, som är lös egendom, om inte annat föreskrivs. Samma skall gälla beträffande sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån de tillhör byggnadens ägare.

Föreskrifter om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen.

SFS 1990:650

5 §

Fastighet är antingen privatbostadsfastighet eller näringsfastighet. Som privatbostadsfastighet räknas – med i sjunde stycket angivet undantag – småhus med mark som utgör småhusenhet, småhus på annans mark samt småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet, om småhuset är en privatbostad. Som privatbostadsfastighet räknas även tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad. Annan fastighet är näringsfastighet.

Som privatbostad räknas småhus som helt eller till övervägande del eller, i fråga om hus som är inrättat till bostad åt två familjer, till väsentlig del används för permanent boende eller som fritidsbostad för ägaren eller sådan honom närstående som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § eller är avsedd att användas som sådan bostad.

Småhus, småhusenhet, lantbruksenhet och storlek har samma innebörd som i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Som privatbostad räknas vidare bostad som används eller är avsedd att användas på det sätt som anges i andra stycket och som innehas av medlem i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av delägare i bostadsaktiebolag, om föreningens eller bolagets verksamhet är sådan som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

I fråga om privatbostad som ingår i dödsbo gäller bestämmelserna i 53 § 3 mom.

Frågan om bostad skall räknas som privatbostad eller ingå i näringsverksamhet skall för varje kalenderår bestämmas på grundval av förhållandena vid kalenderårets utgång eller, om bostaden överlåtits under året, förhållandena på överlåtelsedagen. Har under ett kalenderår inträffat omständighet som bör föranleda att en bostad i samma ägares hand inte längre skall räknas som privatbostad utan anses ingå i näringsverksamhet (omklassificering), skall omklassificeringen inte ske för detta kalenderår och det därpå följande kalenderåret. Detsamma skall gälla om en bostad övergått till ny ägare genom arv, testamente, bodelning eller gåva. Om skäl för omklassificering kvarstår vid utgången av andra kalenderåret efter det, då den omständighet inträffat som först utgjorde skäl för omklassificering, skall omklassificering ske, såvida inte privatbostaden dessförinnan har överlåtits. Om ägaren yrkar det skall dock bestämmelserna i andra–fjärde meningarna inte tillämpas.

Privatbostadsfastighet på lantbruksenhet skall på ägarens begäran räknas som näringsfastighet om småhusets storlek uppgår till minst 400 kvadratmeter och det har nybyggnadsår före år 1930.

SFS 1993:1524

6 §

Vid beskattning skall med statslåneräntan vid en viss tidpunkt förstås den statslåneränta som Riksgäldskontoret fastställt för den period under vilken tidpunkten infaller.

SFS 1993:1541

7 §

SFS 1979:1154

8 §

SFS 1979:1154

9 §

SFS 1979:1154

10 §

SFS 1979:1154

11 §

SFS 1979:1154

12 §

SFS 1979:1154

13 §

SFS 1979:1154

14 §

SFS 1979:1154

15 §

SFS 1979:1154

16 §

SFS 1979:1154

Om kommunal inkomstskatt

Skattepliktig inkomst

17 §

Kommunal inkomstskatt utgår för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av tjänst.

SFS 1990:650

18 §

För inkomst av näringsverksamhet skall inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig.

All inkomst av näringsverksamhet som bedrivs av en fysisk person, ett dödsbo eller ett handelsbolag hänförs till en och samma förvärvskälla om inte annat följer av fjärde stycket.

I fråga om handelsbolag som innehar andel i ett annat handelsbolag hänförs inkomst av näringsverksamhet som bedrivs av bolagen till en och samma förvärvskälla. För kommanditdelägare medges därvid avdrag för underskott i bolaget i den mån avdraget och avdrag som medgetts vid tidigare års taxeringar inte överstiger ett belopp som svarar mot vad delägaren satt in i bolaget eller, om det belopp som delägaren åtagit sig sätta in är högre, detta senare belopp. För sådana delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser medges avdrag med sammanlagt högst ett belopp som svarar mot det han ansvarar för. För överskjutande underskott medges avdrag vid beräkningen av inkomsten från bolaget närmast följande beskattningsår.

Självständig näringsverksamhet i utlandet hänförs alltid till en särskild förvärvskälla.

SFS 1993:1541

19 §

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

  • vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

  • vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

  • ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

  • belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;

  • försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet, i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet, , dels för sådan försäkringsersättning som avses i lagen (1999:199) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd i den omfattning ersättningen avser ersättning för ränta och finansiella instrument;

  • ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §;

  • vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

  • ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;

  • periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

  • stipendium för mottagarens utbildning, dock inte sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §;

  • stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §;

  • studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

  • introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;

  • allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen avser samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av barnpension som inte är skattepliktig;

  • kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

  • handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, vårdbidrag till den del det utgör ersättning för merkostnader enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag, ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

  • assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;

  • bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer;

  • kommunalt bostadstillägg till handikappade;

  • bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen (1993:737) om bostadsbidrag;

  • bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn;

  • bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn;

  • ersättning som lämnas av kommunen enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år;

  • ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som – utan att det skett yrkesmässigt – inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

  • förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §;

  • hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott;

  • sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;

  • tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor;

  • sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

  • gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

  • intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;

  • ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 33 § tullagen (1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12–14 §§ skattebetalningslagen (1997:483);

  • ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor;

  • ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;

  • vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.

Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 §.

SFS 1999:200

20 §

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för:

  • den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

  • kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;

  • värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

  • ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

  • svenska allmänna skatter;

  • kapitalavbetalning på skuld;

  • ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 31 § tullagen (1994:1550), 60 § fordonsskattelagen (1988:327), 36 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd och 19 kap. 2 och 4–9 §§ skattebetalningslagen (1997:483) samt dröjsmålsavgift beräknad enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift;

  • avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

  • avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);

  • avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);

  • avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);

  • avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

  • avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342);

  • avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737)

  • om bostadsbidrag;

  • skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;

  • företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;

  • straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;

  • skatteavdrag för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt skattebetalningslagen (1997:483);

  • avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

  • kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;

  • överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);

  • miljösanktionsavgift enligt 30 kap. miljöbalken;

  • vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg;

  • avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

  • lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;

  • avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;

  • avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;

  • ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag;

  • avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen (1975:1385);

  • utgifter för muta eller annan otillbörlig belöning.

(Se vidare anvisningarna.)

SFS 1999:198

Inkomst av näringsverksamhet

21 §

Med näringsverksamhet avses yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet. Till näringsverksamhet räknas också i annat fall innehav av näringsfastighet samt innehav och avyttring av rätt till avverkning av skog. En privatbostadsfastighet eller en privatbostad kan inte ingå i näringsverksamhet.

SFS 1990:650

22 §

Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vad som av näringsverksamheten kommit näringsidkaren till godo på sätt framgår av anvisningarna.

SFS 1990:650

23 §

Från intäkt av näringsverksamhet får avdrag göras för kostnader i verksamheten på sätt framgår av anvisningarna.

SFS 1990:650

24 §

Inkomst av näringsverksamhet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa inte strider mot bestämmelserna i denna lag.

SFS 1990:650

25 §

Vad som återstår av intäkterna av en förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet sedan avdrag gjorts enligt 23 §, hänsyn tagits till in- och utgående balans enligt 24 § och avdrag gjorts enligt lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet utgör inkomsten av förvärvskällan. Beträffande makar finns särskilda bestämmelser i anvisningarna till 52 §.

SFS 1993:1541

26 §

SFS 1993:1541

27 §

Summan av inkomsterna av olika förvärvskällor inom inkomstslaget näringsverksamhet utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid summeringen beaktas inte förvärvskälla som visar underskott.

SFS 1990:650

28 §

SFS 1990:650

29 §

SFS 1990:650

30 §

SFS 1990:650

31 §

Till tjänst räknas anställning, uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur, om den inte är att hänföra till näringsverksamhet eller till inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Med tjänst likställs rätt till

  1. pension,

  2. livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom,

  3. ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst,

  4. undantagsförmåner, samt

  5. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån beloppet inte är undantaget från skatteplikt enligt 19 § och inte heller utgör vederlag vid avyttring av egendom.

SFS 1990:650

32 §

1 mom.

Till intäkt av tjänst hänförs

  1. avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten,

  2. pension,

  3. sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 mom.,

  4. i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll,

  5. ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarkostnader för vård som inte är offentligt finansierad eller för vård utomlands,

  6. undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 §,

  7. engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §,

  8. sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall tas upp som intäkt av tjänst samt sådan vinst vid avyttring av andel i handelsbolag som enligt 24 § 7 mom. nämnda lag skall tas upp som intäkt av tjänst,

  9. sådan intäkt som avses i punkt 15 av anvisningarna,

  10. behållning på pensionssparkonto till den del pensionssparavtalet upphör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, samt till den del behållningen tas i anspråk på grund av utmätning, konkurs eller ackord.

Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensionssparkontots behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som är hänförlig till kontot.

Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts – såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp – vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.

Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt reglerna för privatbostad.

Pension från sådan försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § skall inte tas upp som intäkt av tjänst till den del den skattskyldige visar att han inte har haft rätt till avdrag för försäkringspremier som han betalat eller att han förmånsbeskattats för försäkringen utan att få ett motsvarande avdrag. Detta gäller dock inte i den utsträckning avdrag inte kan medges på grund av bestämmelserna i punkt 6 andra–sjätte styckena av anvisningarna till 46 §. Vid tillämpningen av denna paragraf beaktas avdrag och beskattning i såväl Sverige som utlandet. Med avdrag likställs skattereduktion eller liknande skattelättnad i utlandet.

2 mom.

Har livränta utgått vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkring, som icke tagits i samband med tjänst och ej heller utgör trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller försäkring enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, skall såsom skattepliktig intäkt räknas nedan angivna del av livräntans belopp, nämligen om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt:

högst 35 år

 

80 procent

 

36 till och med 47 år

 

70 ”

 

48 ” ” ” 56 år

 

60 ”

 

57 ” ” ” 63 år

 

50 ”

 

64 ” ” ” 69 år

 

40 ”

 

70 ” ” ” 76 år

 

30 ”

 

77 ” ” ” 86 år

 

20 ”

 

minst 87 år

 

10 ”

 

3 mom.

Som intäkt tas inte upp kostnadsersättning i form av utlandstillägg och därmed likställda förmåner såsom fri bostad, bostadskostnadsersättning, eller däremot svarande förmån för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet. Som intäkt tas inte heller upp kostnadsersättning avseende ökade levnadskostnader och skolavgifter för barn samt förmån av fri bostad som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Den fasta resekostnads- och traktamentsersättning som betalas av Europaparlamentet till företrädare i Europaparlamentet skall inte tas upp som skattepliktig intäkt, såvida den inte kan antas väsentligen överstiga de kostnader den är avsedd att täcka. Till följd härav medges inte den skattskyldige avdrag för underskott som kan uppkomma genom att den anvisade ersättningen inte räcker till för att täcka därmed avsedda utgifter.

3 a mom.

Förmån av fri grupplivförsäkring tas inte upp som intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen tas upp som intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller för nämnda befattningshavare. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer tas inte heller upp som intäkt. Däremot tas som intäkt upp ersättning som utgår på grund av sistnämnda försäkring.

3 b mom.

En anställds förmån av fri hälso- och sjukvård, fri tandvård och fria läkemedel tas inte upp som intäkt om den avser

  • hälso- och sjukvård som inte är offentligt finansierad,

  • tandvård som inte är offentligt finansierad,

  • hälso- och sjukvård eller tandvård utomlands och läkemedel vid vård utomlands,

  • företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering,

  • vaccination som betingas av tjänsten eller

  • tandbehandling som har bedömts som nödvändigt med hänsyn till tjänstens krav för Försvarsmaktens submarina och flygande personal och för andra med i huvudsak likartade arbetsförhållanden.

3 c mom.

Om en vara eller en tjänst, som en anställd erhåller av arbetsgivaren, är av väsentlig betydelse för utförandet av hans arbetsuppgifter, skall förmånen av varan eller tjänsten inte tas upp som intäkt, om förmånen är av begränsat värde för den anställde och inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen. Inte heller tas som intäkt upp förmån av fria arbetskläder och fri uniform om förmånen avser kläder som är avpassade för arbetet och inte lämpligen kan användas privat.

En förmån av att använda en av arbetsgivaren tillhandahållen datorutrustning för privat bruk skall inte tas upp som intäkt, om förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande personalen på arbetsplatsen.

3 d mom.

Som intäkt tas inte upp

  1. julgåvor av mindre värde till anställda,

  2. sedvanliga jubileumsgåvor till anställda,

  3. minnesgåvor till anställda, om de ges i samband med att den anställde uppnår viss ålder eller efter viss anställningstid eller vid anställningens upphörande, under förutsättning att gåvans värde inte överstiger 6 000 kronor och inte ges vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens upphörande.

3 e mom.

Som intäkt tas inte upp personalvårdsförmåner. Härmed avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan avser enklare åtgärder vilka syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om.

Som personalvårdsförmån räknas dock inte

  1. rabatter

  2. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning,

  3. förmåner som inte riktar sig till hela personalen samt

  4. andra förmåner som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem.

3 f mom.

Som intäkt tas inte upp personalrabatt vid inköp av en vara eller en tjänst från arbetsgivaren eller något annat företag i samma koncern, om varan eller tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud. Vad som sagts nu gäller dock inte om rabatten är en direkt ersättning för utfört arbete, om den överstiger den största rabatt som en konsument kan erhålla på affärsmässiga grunder eller om den uppenbart överstiger personalrabatt som är sedvanlig i branschen. Inte heller får rabatten utgå på sätt som anges i 32 § 3 e mom. andra stycket 2–4.

3 g mom.

Förmån av sådan bostad som är förenad med tjänsten som statsminister skall inte tas upp som intäkt om statsministern för sin privata disposition har annan bostad som är inrättad för permanent boende.

3 h mom.

Om en skattskyldig är eller riskerar att bli arbetslös på grund av omstrukturering, personalavveckling eller liknande i arbetsgivarens verksamhet, skall en förmån avseende utbildning eller annan åtgärd som är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta inte tas upp som intäkt.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte för förmån från fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag om den anställde är företagsledare eller delägare i företaget eller närstående till sådan person. Är arbetsgivaren en fysisk person gäller bestämmelserna inte i fråga om förmåner från arbetsgivaren, om den anställde är en arbetsgivaren närstående person.

4 mom.

Har skattskyldig på grund av byte av verksamhetsort flyttat till ny bostadsort och fått särskild ersättning av sin arbetsgivare eller av allmänna medel för flyttningskostnaden skall ersättningen inte tas upp som intäkt om inte annat följer av andra stycket. Som inflyttningskostnad räknas kostnader för emballering, packning, transport och uppackning av den skattskyldiges och hans familjs bohag och övrigt lösöre och transport av den skattskyldige och hans familj från den gamla till den nya bostadsorten samt liknande kostnader för flyttningen. Andra kostnader i samband med flyttningen såsom kostnader för resor till och från arbetsplatsen, hemresor, dubbel bosättning eller förlust vid försäljning av bostad eller annan egendom räknas inte som flyttningskostnad.

Omfattar ersättning för flyttningskostnad även ersättning för körning med egen bil skall sistnämnda ersättning tas upp som intäkt till den del den överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §.

33 §

1 mom.

Med den begränsning som följer av 2 mom. får från intäkt av tjänst avdrag göras för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt inte för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej skall tas upp såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:

  • avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;

  • hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

  • kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat;

  • förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig;

  • ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som varit förenad med övernattning;

  • färdkostnad vid resa i tjänsten;

  • kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande.

I fråga om en inkomstgivande självständigt bedriven verksamhet som ej skall hänföras till näringsverksamhet gäller följande. Avdrag får göras för utgifter som är att anse som kostnader för intäktens förvärvande om de betalats under beskattningsåret. Avdrag får också ske för sådana kostnader om de betalats under något av de fem år som närmast föregått beskattningsåret i den mån de överstiger respektive års intäkter. Avdrag får inte ske med större belopp än som motsvarar beskattningsårets intäkt av verksamheten. Underskott av en verksamhet får inte dras av mot överskott i en annan verksamhet.

Ränta på skuld som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten hänförs till inkomst av kapital enligt lagen (1974:576) om statlig inkomstskatt.

2 mom.

Avdrag för kostnader som avses i punkt 4 av anvisningarna får göras endast till den del kostnaderna överstiger 7 000 kronor och för övriga kostnader till den del kostnaderna överstiger 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om kostnader som avses i 1 mom. tredje stycket, punkterna 3–3 c och 7 av anvisningarna samt färdkostnad för resa i tjänsten.

3 mom.

34 §

Vad som återstår av intäkt av tjänst, sedan avdrag enligt 33 § och andra stycket gjorts, utgör inkomst av tjänst.

Uppkommer underskott vid beräkningen av inkomst av tjänst medges avdrag för underskottet från intäkt av tjänst närmast följande beskattningsår.

SFS 1990:650

35 §

SFS 1990:650

36 §

SFS 1990:650

37 §

SFS 1990:650

38 §

SFS 1990:650

39 §

SFS 1990:650

40 §

SFS 1990:650

För beräkning av inkomst gemensamma bestämmelser

41 §

Av 24 § framgår att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.

I andra fall än som nu sagts skall intäkt anses ha åtnjutits det beskattningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, och skall utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår, varunder utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan speciell skatt eller avgift som ingår i slutlig skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483), anses dock belöpa på det beskattningsår då den slutliga skatten påförts. Statlig fastighetsskatt skall emellertid anses belöpa på det beskattningsår till vilket skatten hänför sig.

SFS 1997:506

41 a §

Äger fastighet del i samfällighet av annat slag än som avses i 6 § 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, hänförs den fastigheten tillkommande andelen av intäkter och kostnader i verksamheten i samfälligheten till den förvärvskälla vari fastigheten ingår enligt de bestämmelser som gäller för nämnda förvärvskälla.

SFS 1985:1017

41 b §

SFS 1981:1150

41 c §

SFS 1984:1060

41 d §

SFS 1990:650

41 e §

SFS 1990:650

42 §

Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte används som semesterbostad skall beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter annan lämplig grund.

Värdet av produkter, varor eller andra förmåner, som ingår i lön eller annan inkomst, beräknas till marknadsvärdet.

Bilförmån, kostförmån, och vissa reseförmåner värderas enligt särskilda grunder som anges i anvisningarna.

Värdet av fritt logi ombord på fartyg för sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § skall bestämmas till 0 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

SFS 1996:1331

43 §

1 mom.

Har näringsidkares inkomst blivit lägre till följd av att villkor avtalats som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare, skall inkomsten beräknas till det belopp som den skulle ha uppgått till om sådana villkor inte förekommit, under förutsättning att

  1. den som på grund av avtalsvillkoren tillförts inkomst inte skall beskattas för denna här i riket,

  2. det finns sannolika skäl att anta att ekonomisk intressegemenskap föreligger mellan näringsidkaren och den med vilken avtalet träffats och

  3. det inte av omständigheterna framgår att villkoren tillkommit av andra skäl än ekonomisk intressegemenskap.

2 mom.

3 mom.

44 §

SFS 1993:1541

45 §

SFS 1986:473

Allmänna avdrag

46 §

1 mom.

Avdrag får, efter yrkande av den skattskyldige och med de begränsningar som anges i andra–fjärde styckena, göras för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende det beskattningsår då den skattskyldige började bedriva förvärvskällan (startåret) och för vart och ett av de fyra närmast följande beskattningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kronor medges inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skattskyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit berättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv från förälder eller från far- eller morförälder.

Avdrag medges inte

  1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som närmast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet,

  2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än vad som anges i 18 § tredje stycket eller

  3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25 § 10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, eller

  4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket.

I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna tiden. Härvid gäller följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifterna i tredje stycket 2 och 3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för avdrag är dock att den skattskyldige under den period som omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid beaktas även intäkter som hänförts till inkomstslaget tjänst.

2 mom.

Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, får dessutom göra avdrag:

  1. för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

  2. för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

  3. för obligatoriska socialförsäkringsavgifter som den skattskyldige, på grund av utfört arbete, enligt slutligt fastställd debitering eller liknande skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet eller till följd av att den skattskyldige enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet, i båda fallen under förutsättning att den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i Sverige;

  4. för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, i den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna;

  5. för inbetalning som den skattskyldige under beskattningsåret har gjort på pensionssparkonto i den omfattning som framgår av punkt 7 av anvisningarna.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6 och för inbetalning som avses i första stycket 7, utöver sådant avdrag som beräknas på ett halvt basbelopp, medges endast i den mån avdrag inte får ske från intäkt av särskild förvärvskälla.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.

3 mom.

4 mom.

5 mom.

46 a §

SFS 1990:650

Taxerad inkomst

47 §

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av näringsverksamhet och tjänst, minskat i förekommande fall med sådant avdrag som avses i 46 §, utgör taxerad förvärvsinkomst.

Den taxerade förvärvsinkomsten avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

SFS 1990:650

Grundavdrag

48 §

1 mom.

2 mom.

Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande.

Grundavdraget uppgår till 0,24 prisbasbelopp för taxerad inkomst som inte överstiger 1,86 prisbasbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 1,86 men inte 3,04 prisbasbelopp uppgår grundavdraget till 0,24 prisbasbelopp ökat med 25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89 prisbasbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 3,04 prisbasbelopp uppgår grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04 prisbasbelopp minskat med 10 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp, dock lägst till 0,24 prisbasbelopp.

Med prisbasbelopp avses prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året före taxeringsåret.

Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 46 § grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h.

Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

3 mom.

Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag med en tolftedel av 0,24 basbelopp för varje kalendermånad eller del därav, under vilken han varit bosatt här i riket, varvid bestämmelserna i 2 mom. tredje–sjätte styckena tillämpas.

4 mom.

Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret och vars inkomst till inte obetydlig del har utgjorts av folkpension, har rätt att i stället för kommunalt grundavdrag enligt 2 eller 3 mom. få särskilt kommunalt grundavdrag enligt bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna.

Det särskilda grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Sjöinkomstavdrag

Rubriken införd genom lag 1996:1331. SFS1928-0370

49 §

Skattskyldig som uppburit sjöinkomst under ett helt år medges sjöinkomstavdrag med 35 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart och med 36 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i fjärrfart.

Skattskyldig som uppburit sjöinkomst under en del av ett år medges sjöinkomstavdrag med en trehundrasextiofemtedel av belopp som anges i första stycket för varje dag under vilken sjöinkomst uppburits.

Sjöinkomstavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Förutv. 49 § jämte anvisningar upphävda g. Lag 1990:650.

SFS 1997:1146

Beskattningsbar inkomst

50 §

Den taxerade förvärvsinkomsten minskas med 75 procent av på beskattningsåret belöpande avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, kommunalt grundavdrag och, såvitt avser skattskyldig som uppburit sjöinkomst som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §, sjöinkomstavdrag i nu nämnd ordning. Avdraget för allmän pensionsavgift skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Det som därefter återstår utgör beskattningsbar förvärvsinkomst.

SFS 1999:960

51 §

SFS 1986:1113

Äkta makars beskattning

52 §

1 mom.

Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst.

2 mom.

Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.

Skattskyldighet

53 §

1 mom.

Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger om ej annat föreskrivs i denna lag:

  1. fysisk person:

    • för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

      för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket; samt

    • för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

      för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket;

    • för inkomst av näringsverksamhet som utgör intäkt när egendom som avses i 26 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket övergår till privatbostad eller avyttras;

    • för inkomst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt, dels av konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis som utgetts av svenska aktiebolag, dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avser rätt till nyteckning eller köp av aktie och blivit utfästa i förening med skuldebrev och dels optioner och terminer som avser något av nu nämnda finansiella instrument, om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här;

    • för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, för egenavgifter som har fallit bort i den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och dessa hänför sig till näringsverksamhet;

  2. dödsbo:

    • för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket.

2 mom.

Inkomst hos vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag, rederier och juridiska personer, som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan samfällighet än sådan som har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet, hänförs till de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets eller samfällighetens inkomst. Motsvarande gäller inkomst hos utländsk juridisk person i fall som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna. I fråga om vad som avses med utländsk juridisk person i denna lag gäller vad som sägs i 16 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

3 mom.

Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet inträffade, dödsboet efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne.

För senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, tillämpas vad som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt här i riket; i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hemmahörande juridisk person som inte skall taxeras till kommunal inkomstskatt.

Ingår i dödsbo sådan egendom som vid dödsfallet var privatbostasd som avses i 5 §, skall reglerna om privatbostad tillämpas till och med det taxeringsår som följer närmast efter det tredje kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade om egendomen fortfarande uppfyller förutsättningarna för att kunna räknas som privatbostad.

4 mom.

Överlåts genom bodelning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår, pensionsförsäkring eller rätt enligt pensionssparavtal, skall överlåtaren oavsett överlåtelsen under sin livstid i förvärvarens ställe vara skattskyldig för utfallande pensionsbelopp, såvida han inte skulle ha varit berättigad till avdrag vid utgivande av periodiskt understöd till förvärvaren.

Överlåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse äger rätt att uppbära periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, sin rätt, skall han alltjämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i den mån han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd.

5 mom.

54 §

Från skattskyldighet frikallas:

  1. medlem av konungahuset:

    • för av staten anvisat anslag;

  2. i utlandet bosatt person:

    • för sådan inkomst, som avses i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. och som inte är undantagen från skatteplikt enligt 8 § 2 och 3 nämnda lag;

  3. ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152):

    • för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan användning som gör att byggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning;

  4. ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen:

    • för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum;

  5. har utgått enligt lag (1990:650).

  6. här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:

    • för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av anvisningarna.

Av 70 § framgår att personer som där avses är frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster. (Se vidare anvisningarna.)

SFS 1991:592

55 §

SFS 1946:475

Beskattningsort

56 §

Skatt för inkomst skall utgöras i hemortskommunen, om den skattskyldige har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av året före taxeringsåret, och i annat fall i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Lag (1986:473).

SFS 1986:473

57 §

SFS 1986:473

58 §

SFS 1986:473

59 §

SFS 1986:473

60 §

SFS 1999:933

61 §

SFS 1986:1113

62 §

SFS 1990:335

63 §

SFS 1974:867

Särskilda bestämmelser rörande den kommunala inkomstskatten

64 §

SFS 1990:650

65 §

Fråga, huruvida skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna såsom hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ålder skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med barn avses jämväl styvbarn och fosterbarn.

I fråga om skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret, skola de bestämmelser som avse gift skattskyldig, om ej annat följer av vad som stadgas i sista stycket, äga tillämpning först vid taxering för det därpå följande beskattningsåret.

Bestämmelser som avse gift skattskyldig skola i fråga om makar, som levt tillsammans, tillämpas jämväl under det beskattningsår, varunder make avlidit.

Har eljest under beskattningsåret ändring inträtt i förhållande, som har betydelse för tillämpning av bestämmelserna angående taxering av gift skattskyldig, skall det förhållande, som rått under större delen av beskattningåret, vara bestämmande för taxeringen.

Bestämmelser i denna lag om gift skattskyldig skola äga tillämpning jämväl i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans, om de tidigare varit förenade i äktenskap eller gemensamt hava eller hava haft barn.

SFS 1984:344

66 §

Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den skattskyldige författningsenligt skall vara folkbokförd den 1 november året före året näst före taxeringsåret.

För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt här i riket utan att han bort folkbokföras i någon kommun den 1 november året före året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses den kommun, där han först varit bosatt under det år, som närmast föregått taxeringsåret.

För den som på grund av väsentlig anknytning, som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 §, skall anses som bosatt här i riket skall såsom hemortskommun anses den kommun till vilken anknytningen varit starkast under året före taxeringsåret.

För dödsbo efter den som vid dödsfallet varit bosatt här i riket, skall såsom hemortskommun anses den avlidnes hemortskommun.

SFS 1991:484

67 §

SFS 1984:1060

68 §

Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall även gälla person som stadigvarande vistats i Sverige utan att vara bosatt här.

SFS 1986:473

69 §

På svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatta utomlands, tillämpas vad i denna lag sägs angående här i riket bosatt person. Detsamma gäller sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom.

För rektorn, generalsekreteraren, medlem av lärarkåren eller annan vid Europeiska universitetsinstitutet, på vilken artikel 12 i protokollet om Europeiska universitetsinstitutets immunitet och privilegier till konventionen den 19 april 1972 om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut skall tillämpas, gäller följande. Om personen vid tidpunkten för tjänstetillträdet hade sitt skatterättsliga hemvist här i riket och endast på grund av sin verksamhet i institutets tjänst varit bosatt i en annan stat inom Europeiska unionen, skall han vid tillämpning av denna lag samt vid tillämpning av dubbelbeskattningsavtal mellan den staten och Sverige anses som bosatt här i riket. Detsamma gäller sådan persons make, som inte utövar egen yrkesverksamhet, samt barn som personen har vårdnaden om och underhåller.

I artikel 14 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier till fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna finns bestämmelser om skatterättsligt hemvist för gemenskapernas tjänstemän och de andra personer som artikeln enligt protokollet skall tillämpas på.

SFS 1996:1208

70 §

1 mom.

En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning, som inte har varit svensk medborgare och som inte var bosatt här i riket när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller beskickningens eller konsulatets betjäning anses i beskattningshänseende inte ha varit bosatt här i riket. För inkomster, vilka beskattas enligt denna lag skall skatt av sådan person utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller också sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare.

2 mom.

En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning utan att omfattas av bestämmelserna i 1 mom. är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos den främmande makten.

3 mom.

Olönad utländsk konsul, vare sig han varit svensk eller utländsk medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtnjutit på grund av tjänst hos den främmande makten.

71 §

Skatt, som enligt bestämmelserna i 56 § tas ut för gemensamt kommunalt ändamål, skall användas till utjämning av skattetrycket mellan olika kommuner eller andra menigheter.

SFS 1996:162

Om undantag från denna lags bestämmelser i vissa fall

72 §

1 mom.

2 mom.

3 mom.

4 mom.

73 §

SFS 1996:162

74 §

Skall på grund av bestämmelse i avtal om undvikande av dubbelbeskattning, intäkt, som är skattepliktig enligt denna lag, inte beskattas här i landet, medges inte heller avdrag för kostnader som är hänförliga till intäkten.

SFS 1996:162

75 §

SFS 1990:335

76 §

SFS 1990:650

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1928:370

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1929.

Vid den nya lagens tillämpning skall följande iakttagas:

1. Allmän fastighetstaxering enligt den nya lagens bestämmelser skall första gången äga rum år 1933.

De vid 1928 års allmänna fastighetstaxering fastställda taxeringsvärdena må ej ändras vid taxeringarna åren 1929–1932, därest icke förekommit sådan omständighet, som enligt 12 § 2 mom. i den nya lagen föranleder, att nytt taxeringsvärde bör åsättas. Där omtaxering sker, skall denna verkställas med hänsyn till det allmänna prisläge, som legat till grund för 1928 års allmänna fastighetstaxering, och skola vid taxeringsvärdenas åsättande de i förordningen d. 27 juni 1927 (nr 308) om allmän fastighetstaxering år 1928 i dylikt avseende meddelade föreskrifter lända till efterrättelse.

2. Är vid den nya lagens ikraftträdande fastighet genom avtal upplåten till annan eller lägenhet avsöndrad på viss tid eller på livstid, skall skyldighet att utgöra skatt för fastigheten eller lägenheten för den tid, avtalet är gällandeeller avsöndringen avser, åligga den, som enligt förut gällande bestämmelser skulle varit skattskyldig till kommunen för fastigheten eller lägenheten, samt rätt att åtnjuta avdrag enligt 45 § i denna lag för samma tid tillkomma den, ,som enligt förut gällande bestämmelser skulle ägt rätt till sådant avdrag.

3. Därest någon skall jämlikt bestämmelserna i förordningen d. 8 okt. 910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst efter den nya lagens ikraftträdande eftertaxeras till bevillning för inkomst, skall han tillika taxeras till kommunal inkomstskatt för den till bevillning beskattningsbara inkomsten.

4. För fastigheter, vilka år 1928 varit underkastade fastighetsbevillning, skall vid 1929 års taxering åtnjutas avdrag enligt 45 § efter samma regler som om fastighetens förstnämnda år varit underkastade allmän kommunalskatt för fastighet, dock att avdraget skall beträffande jordbruksfastighet utgöra 6 procent av taxeringsvärdet.

5. Har efter utgången av sept. 1926 men före utgången av det räkenskapsår, som ligger till grund för 1929 års taxering, av försäkringsanstalt vidtagits sådan ändring i grunder eller bolagsordning, som avses i punkt 2 femte stycket och punkt 3 sjätte stycket av anvisningarna till 30 § av denna lag, skall denna ändring anses hava inneburit nedsättning av utjämningsreserven vilar utjämningsfonden under nämnda räkenskapsår.

6. Den i 30 § 4 mom. första och andra styckena stadgade begränsning av nettointäkten skall gälla med den inskränkning, att de i nämnda mom. angivna procenttal skola beträffande inkomst under följande år utgöra:

för bolag, som bedriver partihandel med rusdrycker, 9 procent år 1929, 8 procent år 1930, 7 procent år 1931 och 6 procent år 1932:

för bolag, som bedriver detaljhandel med rusdrycker, 12 procent år 1929, 11 procent år 1930, 10 procent år 1931, 9 procent år 1932 och 8 procent år 1933.

7. På grund av den nya lagens bestämmelser om det beskattningsår, till vilket en intäkt är att hänföra, må icke på nytt tagas till beskattning intäkt, vilken blivit taxerad jämlikt bevillningsförordningens bestämmelser.

SFS 1946:475

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1947. I fråga om skattskyldig, som avlidit före nämnda dag, samt dödsbo efter sådan skattskyldig skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

SFS 1947:575

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1947. I fråga om skattskyldig som avlidit före nämnda dag, samt dödsbo efter sådan skattskyldig skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

SFS 1950:308

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1951. I samband med lagens ikraftträdande skall följande iakttagas:

1. Äldre bestämmelser skola, såvitt angår försäkringstagares beskattning, tillämpas vid 1951 års taxering, så ock vid eftertaxering för år 1951 eller tidigare år. I övrigt skola äldre bestämmelser gälla beträffande eftertaxering för år 1950 eller tidigare år.

2. Beträffande försäkring, som meddelats före d. 1 jan. 1951, skola äldre bestämmelser angående försäkringstagares beskattning jämväl i övrigt gälla efter nämnda dag, dock med följande undantag:

a) Avdrag må icke åtnjutas för avgifter, vilka efter ingången av år 1951 erläggas för försäkring, som avses i andra stycket av punkt 5 av anvisningarna till 28 § i deras äldre lydelse. Belopp, som utfaller på grund av försäkring av nyssnämnda slag, vilken meddelats före angivna tidpunkt, är skattepliktigt endast till så stor del, som enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar de avgifter, vilka erlagts före sagda tidpunkt.

b) Utgår livränta på grund av pupillförsäkring må avdrag, som avses i 32 § 2 mom. a) i dess äldre lydelse, icke åtnjutas, därest livräntan utgår i anledning av dödsfall, vilket inträffat efter ingången av år 1951.

c) I fråga om avdrag för avgifter, som avses i 46 § 2 mom. 3) skola de nya bestämmelserna gälla även beträffande försäkringar, som meddelats före d. 1 jan. 1951.

3. Vid beräkning av skattepliktig inkomst för försäkringsanstalt skall livförsäkring, som meddelats före d. 1 jan. 1951, hänföras till kapitalförsäkring, om den enligt äldre bestämmelser skolat hänföras till sådan försäkring.

4. I fråga om understödsförening, vilken enligt sina stadgar äger meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 500 kronor för medlem, skall såsom nettointäkt upptagas dels den del av föreningens enligt 24 § i dess äldre lydelse och 25 § beräknade nettointäkt av fastighet, som efter förhållandet mellan premiereserven för kapitalförsäkringar, vilka meddelats före ingången av år 1951, och hela premiereserven belöper på nämnda försäkringar, dels ock den del av föreningens enligt 30 § beräknade nettointäkt av livförsäkringsrörelse, som efter förhållandet mellan premiereserven för kapitalförsäkringar, vilka meddelats efter ingången av år 1951, och premiereserven för samtliga kapitalförsäkringar belöper på de efter 1951 års ingång meddelade kapitalförsäkringarna.

SFS 1957:59

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1958; därvid skall i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet i övergångsbestämmelserna till taxeringsförordningen d. 23 nov. 1956 (nr 623).

SFS 1960:172

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1961, dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare.

SFS 1966:695

(Utkom d. 27 dec. 1966.)

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

SFS 1967:546

Denna lag träder i kraft d. 1 mars 1968. Äldre bestämmelser gäller vid 1968 års taxering och vid eftertaxering för år 1968 och tidigare år.

Vid den första taxeringen enligt de nya bestämmelserna anses skattskyldig i sin balansräkning vid utgången av det beskattningsår, som låg till grund för närmast föregående taxering, ha en post Avsatt till pensioner, som svarar mot vad han enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall ha fört till konto Avsatt till pensioner. Bestämmelserna i 28 § 1 mom sjunde stycket andra och tredje punkterna tillämpas icke vid den första taxeringen enligt de nya bestämmelserna.

Vid beräkning av det belopp som enligt punkt 2 av anvisningarna till 29 § får dragas av för avsättning till pensionsstiftelse och för ökning av posten Avsatt till pensioner samt vid beräkning av det belopp, varmed disponibla pensionsmedel enligt 28 § 1 mom. upptages som intäkt, gäller utöver vad i nämnda lagrum stadgas följande.

Har utfästelse om pension som icke är förenad med fribrev lämnats före d. 1 jan. 1967, tages vid beräkning av arbetsgivares pensionsreserv enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och vid beräkning av upplupen del av utfäst pension, som tryggas av pensionsstiftelse, hänsyn även till sådant utfäst tillägg som föranledes av levnadskostnadernas ökning fram till den tidpunkt beräkningen avser. Vid beräkningen anses pension, som börjat utgå före d. 5 juni 1955, alltid utgå på grund av utfästelse.

SFS 1974:867

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1975.

Den nya lydelsen av 32 § 3 mom. tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

Bestämmelserna i den upphävda 63 § tillämpas fortfarande vid debitering av skatt på grund av eftertaxering som beslutats i första instans före ikraftträdandet av denna lag.

SFS 1975:259

(Utkom d. 10 juni 1975.)

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas såvitt avser 53 § 1 mom. första stycket d) första gången vid 1975 års taxering och i fråga om punkterna 3 och 11 av anvisningarna till 22 §, punkt 2 av anvisningarna till 25 § och punkterna 7 och 20 av anvisningarna till 29 § vid 1976 års taxering och i övrigt vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller såvitt avser punkterna 3 och 11 av anvisningarna till 22 §, punkt 2 av anvisningarna till 25 § och punkterna 7 och 20 av anvisningarna till 29 § vid 1975 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1975 eller tidigare år och i övrigt – utom såvitt avser skattefrihet för Stiftelsen Industricentra – vid taxering år 1976 eller tidigare år och i fråga om eftertaxering för år 1976 eller tidigare år. Bestämmelserna i punkt 11 av anvisningarna till 22 § och punkt 20 av anvisningarna till 29 § äger icke tillämpning på avgift eller bidrag som erlagts under beskattningsår för vilket taxering i första instans skett år 1975 eller tidigare år. Motsvarande gäller i fråga om sådan anläggningskostnad eller sådant anläggningsbidrag som angives i punkt 2 av anvisningarna till 25 §.

Samfällighet som avses i 53 § 1 mom. första stycket f) är för det beskattningsår som går till ända närmast efter utgången av februari månad 1976 berättigad till avdrag enligt punkt 4 av anvisningarna till 41 a § såväl för utdelning som belöper på beskattningsåret som för utdelning som belöper på tid dessförinnan men utbetalats under beskattningsåret.

Övergår till följd av de nya bestämmelserna skattskyldighet för samfällighet på ägare av fastighet, som äger del i samfälligheten, skall för det beskattningsår som går till ända närmast efter utgången av februari månad 1976 följande gälla i fråga om fastigheten.

1. I avskrivningsunderlaget för byggnad får inräknas fastighetens andel av anskaffningskostnaden för byggnadsbeståndet i samfälligheten, vilken andel av byggnadsbeståndet skall anses avskriven med belopp motsvarande den på andelen belöpande summan av de värdeminskningsavdrag som samfälligheten fått åtnjuta. Redovisas fastigheten i förvärvskälla vari inkomsten beräknad enligt bokföringsmässiga grunder, gäller motsvarande i fråga om markanläggningar i samfälligheten.

2. Redovisas fastigheten i inkomstslaget annan fastighet får vidare anskaffningskostnad för sådan tillgång som avses i punkt 2 a tredje stycket av anvisningarna till 25 § inräknas i byggnadens anskaffningsvärde och skall härvid tillgången anses avskriven med belopp som motsvarar de värdeminskningsavdrag samfälligheten fått åtnjuta. Vidare får – med beaktande av de regler som eljest gäller beträffande avdrag för värdeminskning av inventarier som ingår i den förvärvskälla vari fastigheten redovisas – som ingångsvärde för inventarier upptagas den på fastigheten belöpande andelen av det värde av samfällighetens inventarier som kvarstår oavskrivet i beskattningshänseende enligt balansräkning för det beskattningsår som gått till ända närmast före ingången av mars månad 1976.

3. Redovisas fastigheten i förvärvskälla vari inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, skall fastighetens andel av övriga poster i nyss avsedda balansräkning upptagas som ingående poster i räkenskaperna för förvärvskällan. Beräknas inkomsten ej enligt bokföringsmässiga grunder, och är ej heller fråga om fastighet, som avses i 24 § 2 eller 3 mom., skall endast sådana poster beaktas som kan godtagas vid beskattningen av den förvärvskälla vari fastigheten ingår. Vid taxeringen skall dock såsom intäkt upptagas belopp motsvarande fastighetens andel i sådan ogulden skuld för vilken samfälligheten fått åtnjuta avdrag och som avser kostnad för vilken avdrag kan medges i den förvärvskälla vari fastigheten ingår. Har samfälligheten såsom intäkt upptagit fordran på sådant belopp som när den betalas kommer att föranleda beskattning i den förvärvskälla vari fastigheten ingår, får ett belopp motsvarande fastighetens andel av denna fordran, i förekommande fall andelen av det belopp vartill fordran nedskrivits, upptagas såsom avdragsgill kostnad.

4. Har samfälligheten redovisat sådant underskott, för vilket avdrag enligt förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst föreligger, och är icke fråga om fastighet, som avses i 24 § 2 eller 3 mom., får fastighetensägaren vid 1977 års taxering eller senare åtnjuta avdrag för fastighetens andel av underskottet som om han själv redovisat underskottet vid den taxering underskottet uppkom.

SFS 1975:1347

Denna lag träder i kraft den dag riksdagen beslutar.

(Lagen 1975:1347 träder enligt Lag 1975:1348 i kraft d. 1 jan. 1976.)

SFS 1976:67

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Skattskyldig som enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1973:374) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) förvärvat pensionsförsäkring, äger med verkan i beskattningshänseende under år 1976 återföra försäkringen till den tidigare innehavaren. Om sådan överlåtelse sker skall, i den mån yrkande därom framställts, den som återfått försäkringen anses som försäkringens ägare redan från ingången av år 1976.

SFS 1976:460

(Utkom d. 23 juni 1976.)

1. Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. De nya bestämmelserna i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 § tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

3. Bestämmelserna i 35 § 1 mom., 46 § 2 mom., punkt 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 9 av anvisningarna till 29 § i sin nya lydelse samt de nya bestämmelserna i 41 b §, punkt 15 av anvisningarna till 21 §, punkt 10 av anvisningarna till 28 § och anvisningarna till 41 b § tillämpas i fråga om egenavgifter och schablonavdrag som hänför sig till beskattningsår för vilket taxering sker år 1977 eller senare år.

4. Bestämmelserna i 35 § 1 mom. och 46 § 2 mom. i sin äldre lydelse tillämpas alltjämt i fråga om egenavgifter hänförliga till beskattningsår för vilket taxering sker år 1976 eller har skett tidigare år.

Beträffande avdrag enligt 46 § 2 mom. i dess äldre lydelse för egenavgifter, som ingår i slutlig skatt och är hänförliga till beskattningsår för vilket taxering sker år 1976, gäller dock följande, såvida avgifterna sammanlagt överstiger 3 000 kronor. Avdraget får icke åtnjutas på en gång utan skall fördelas med en tredjedel vid vardera av 1977–1979 års taxeringar. Har skattskyldig avlidit under beskattningsår för vilket taxering sker år 1976 eller år 1977, får dock hela avdraget åtnjutas vid 1977 års taxering. Har skattskyldig nedlagt jordbruk eller rörelse under beskattningsår för vilket taxering sker år 1976, får avdraget, i den mån det avser avgifter som belöper på inkomst av den nedlagda förvärvskällan, likaledes i sin helhet åtnjutas vid 1977 års taxering. Avlider skattskyldig under beskattningsår, för vilket taxering sker år 1978, får hela det då återstående avdraget åtnjutas vid 1978 års taxering.

5. De nya bestämmelserna i punkt 15 av anvisningarna till 21 § samt punkterna 2 och 2 a av anvisningarna till 22 § skall tillämpas även beträffande skattskyldig, som enligt lagen (1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) alltjämt redovisar inkomst av jordbruksfastighet enligt kontantmässiga grunder. Därvid skall punkterna 2 och 3 ovan äga motsvarande tillämpning.

SFS 1976:1094

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången på beskattningsår för vilket taxeringen i första instans sker år 1977.

De nya bestämmelserna i punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 22 § skall iakttas vid tillämpningen av punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 § i dessa bestämmelsers lydelse före d. 1 jan. 1973.

SFS 1977:279

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1977 och tillämpas första gången vid 1978 års taxering.

SFS 1978:925

Denna lag träder i kraft d. 1 jan 1979 och tillämpas första gången vid 1980 års taxering.

SFS 1979:1154

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om 4 och 47 §§ på beskattningsår för vilket taxering sker i första instans år 1982 och i övrigt i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering.

SFS 1981:1150

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering. I samband därmed iakttas följande:

1. Vad som i den nya lagen sägs om egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter gäller även i fråga om sådana egenavgifter som anges i första stycket av anvisningarna till 41 b § kommunalskattelagen (1928:370) enligt anvisningarnas lydelse intill d. 1 jan. 1982.

2. Har en skattskyldig påförts egenavgifter såsom slutlig skatt för beskattningsår för vilket taxering har skett år 1982 eller tidigare och har den skattskyldige för beskattningsåret medgetts schablonavdrag för egenavgifter enligt den äldre lydelsen av punkt 2 a av anvisningarna till 22 § eller den äldre lydelsen av punkt 9 a av anvisningarna till 29 §, medges avdrag för de påförda egenavgifterna endast med det belopp varmed dessa har överstigit schablonavdraget. Om schablonavdrag för beskattningsåret har medgetts med belopp överstigande summan av de påförda egenavgifterna skall skillnadsbeloppet tas upp som intäkt.

3. Har schablonavdrag för egenavgifter, som medgivits vid 1982 eller tidigare års taxering, reducerats i samband med ändring av taxeringen, får avdrag göras med det belopp varmed reduktion har skett. Å andra sidan skall som intäkt tas upp belopp varmed schablonavdrag i samband med ändring av 1982 eller tidigare års taxering har medgetts utöver tidigare åtnjutet schablonavdrag.

4. Belopp som är avdragsgillt eller skattepliktigt enligt första eller andra punkten hänförs till det beskattningsår under vilket slutlig eller tillkommande skatt har påförts eller restitution, avkortning eller avskrivning har skett. Har schablonavdrag för egenavgifter medgetts eller har tidigare medgivet schablonavdrag ändrats, skall, såvida taxeringsåtgärden inte föranleder omräkning av egenavgifterna för beskattningsåret i fråga, avdraget eller intäkten hänföras till det beskattningsår under vilket beslutet angående taxeringsåtgärden har meddelats.

Har den skattskyldige antingen brukat flera jordbruksfastigheter eller bedrivit flera rörelser under det beskattningsår som anges i första stycket, skall i nämnda stycke avsett avdragsgillt eller skattepliktigt belopp hänföras till den förvärvskälla som ger störst underlag för beräkning av schablonavdrag. Har den skattskyldige under nämnda beskattningsår både brukat jordbruksfastighet och bedrivit rörelse, fastställs i första hand det inkomstslag inom vilket underlaget för avdrag är störst. Inom detta inkomstslag hänförs avdrag eller intäkt till den förvärvskälla som ger störst underlag. Har den skattskyldige under beskattningsåret varken brukat jordbruksfastighet eller bedrivit rörelse, medges avdraget såsom allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. medan intäkten tas upp såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

5. Vid 1983 års taxering tillämpas 41 d § första, andra och sjätte styckena i paragrafens lydelse intill d. 1 juli 1981. Därvid skall dock vad som i paragrafens första stycket sägs om schablonavdrag för egenavgifter avse avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

6. Vid 1983 års taxering tillämpas inte punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 22 § och punkt 9 femte stycket av anvisningarna till 29 § i fråga om resor som har ägt rum före d. 1 juli 1981.

SFS 1983:123

(Utkom d. 29 mars 1983.)

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

SFS 1983:1051

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1984 och tillämpas såvitt gäller 20 § och bestämmelsen om beräkning av kostnader för resa med egen bil i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 33 § första gången vid 1985 års taxering och i övrigt första gången vid 1984 års taxering. De nya bestämmelserna i sistnämnda lagrum om beräkning av kostnader för resa med egen bil tillämpas dock inte i den mån det förhållandet att årsbundna kostnader inte längre beaktas leder till att milkostnader beräknas med lägre belopp än vid 1984 års taxering. I fråga om resor som har företagits före ikraftträdandet tillämpas inte den nya bestämmelsen i punkt 4 andra stycket fjärde meningen av anvisningarna till 33 § om bilen har använts i tjänsten minst 160 dagar för år räknat.

SFS 1984:344

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering.

SFS 1984:498

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1984. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om periodiskt vederlag på grund av avyttring av egendom som skett före ikraftträdandet.

Beträffande periodiska utbetalningar som utgår på grund av bindande förpliktelser, som uppkommit före d. 9 nov. 1973, skall de bestämmelser som gällde före d. 1 jan. 1974 alltjämt tillämpas.

SFS 1984:894

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering.

SFS 1984:1060

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas vid nämnda taxering i fråga om skattskyldiga som då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före d. 1 jan. 1985.

SFS 1985:362

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1985 och tillämpas såvitt avser punkt 1 av anvisningarna till 53 § första gången vid 1987 års taxering och i övrigt första gången vid 1986 års taxering. I fråga om den som avrest från Sverige före d. 1 juli 1982 och därefter inte här har eller har haft sitt egentliga bo och hemvist eller stadigvarande vistats här gäller äldre bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 53 §. Dock gäller de nya bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av nämnda anvisningar, om sådana omständigheter som enligt bestämmelserna kan medföra att en person skall anses bosatt här, föreligger efter ikraftträdandet. Vidare gäller äldre bestämmelser i 54 § och punkt 3 av anvisningarna till 54 § i fråga om inkomst som uppburits före utgången av år 1992 på grund av anställning utomlands som har påbörjats före ikraftträdandet. Om den skattskyldige begär det skall dock en ny anställning anses ha påbörjats vid lagens ikraftträdande.

SFS 1985:1017

(Utkom d. 23 dec. 1985.)

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas – med de undantag som anges här nedan – första gången vid 1986 års taxering.

1. Äldre bestämmelser i 64 § 1 mom. och punkt 6 av anvisningarna till 39 § skall fortfarande tillämpas vid 1986 års taxering i fråga om skattskyldiga som då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före d. 1 jan. 1985.

2. De nya bestämmelserna i 35 § 1 mom., punkt 12 a av anvisningarna till 32 § och punkt 7 första stycket av anvisningarna till 33 § skall tillämpas första gången vid 1987 års taxering.

SFS 1986:465

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering om inte annat följer av punkterna 2 och 3 nedan.

2. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om beskattningsår som har påbörjats före d. 1 juli 1986. Äldre bestämmelser i 74 § skall fortfarande tillämpas i fråga om inkomst som utgörs av ränta på utlånade medel om lånet beviljats före lagens ikraftträdande.

3. Medgivande som avses i punkt 21 av anvisningarna till 29 § får avse 1977 eller senare års taxeringar. I fråga om 1977–1986 års taxeringar får besvär anföras i anledning av sådant medgivande i den ordning som sägs i 100 § taxeringslagen (1956:623). Därvid får besvär avseende 1977–1982 års taxeringar anföras intill utgången av år 1988 utan hinder av bestämmelserna i 100 § tredje stycket nämnda lag.

SFS 1986:473

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering om inte annat följer av punkterna 2 och 3 nedan.

2. De nya bestämmelserna om ränta i 19 § tillämpas inte på ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser i 2, 4, 45, 47, 47 a och 56–60 §§, anvisningarna till 47 § samt anvisningarna till 60 § tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före d. 1 maj 1986.

SFS 1986:1113

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering, om inte annat följer av punkterna 2–5 nedan.

2. Äldre bestämmelser i 17 §, 23 § 1 och 2 mom., 26 § 1 och 2 mom., 30 § 1 och 7 mom., 46 § 1 mom. andra stycket samt 2 och 4 mom., 48 § 2–4 mom., 50 § 1–3 mom., 53 § 2 och 3 mom., 61, 71 och 73 §§, punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 18 § samt punkterna 4 och 6 av anvisningarna till 46 § tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före d. 1 maj 1986.

3. Avdrag enligt punkt 4 av anvisningarna till 36 § för realisationsförlust, som hänför sig till 1987 eller tidigare års taxeringar, får till den del det avser förlust vid avyttring av fastighet göras endast i den mån den skattskyldige har realisationsvinst eller lotterivinst, som enligt de intill d. 1 jan. 1987 gällande reglerna om indelning i förvärvskällor skulle ha hänförts till samma förvärvskälla som realisationsförlust.

4. Avdrag för underskott som avses i 46 § 1 mom. tredje stycket och som hänför sig till 1987 eller tidigare års taxeringar får, om det avser rörelse som bedrivits från fast driftställe, göras endast i den mån den skattskyldige har inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse som enligt de intill d. 1 jan. 1987 gällande reglerna om beskattningsort skulle ha hänförts till samma kommun som den förvärvskälla vari underskottet uppkommit.

5. De nya bestämmelserna i 53 § 1 mom., 66 § samt punkterna 2 a och 3 av anvisningarna till 53 § tillämpas inte vid taxering för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet.

SFS 1987:1303

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1988 och tillämpas första gången vid 1989 ås taxering.

2. Äldre bestämmelser i 20 § skall fortfarande tillämpas vid taxering för beskattningsår som har påbörjats före d. 1 jan. 1988.

3. Äldre bestämmelser i 33 § 1 mom. skall fortfarande tillämpas för sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagen i samband med tjänst före d. 1 jan. 1988.

SFS 1989:1017

1. Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

2. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om primäravdrag för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet samt i fråga om anställds förvärv av värdepapper före d. 1 jan. 1990.

3. Äldre bestämmelser gäller även beträffande traktamente och resekostnadsersättning samt avdrag för motsvarande kostnader om ersättningen utbetalats efter ikraftträdandet och avser förrättning före ikraftträdandet.

SFS 1990:335

Denna lag träder i kraft d. 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser i 3 § tillämpas dock vid 1991 års taxering i fråga om sådana skattskyldiga som har ett räkenskapsår som går ut under jan. och febr. 1991.

SFS 1990:650

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2–30 nedan.

2. Äldre föreskrifter i 3 § med anvisningar tillämpas vid 1992 års taxering. Beträffande sådana skattskyldiga som avses i första stycket c av anvisningarna i den äldre lydelsen gäller detta dock i fråga om brutna räkenskapsår endast under förutsättning att avkortning eller förlängning av räkenskapsåret har skett på det sätt som anges i de två sista meningarna av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:665) om ändring i bokföringslagen (1976:125).

3. Har en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller underskott av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 41 § andra stycket skall den skattskyldige vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering inte ta upp andra ingående tillgångs- och skuldposter i det aktuella hänseendet än som framgår av andra och tredje styckena.

Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det beskattningsåret.

Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året, dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsåret.

Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och tredje styckena.

4. De nya föreskrifterna i 26 § första stycket och 34 § andra stycket om avdrag för underskott som hänför sig till föregående år tillämpas inte vid 1992 års taxering.

5. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter i 39 § 2 mom. och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av fastighet eller rörelse i utlandet som avses i de nämnda föreskrifterna.

6. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter i 46 § 1 mom. tredje stycket och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse som avses i de nämnda föreskrifterna.

I fråga om sådant äldre underskott som avses i första stycket får medgivande avseende 1992 och senare års taxeringar lämnas enligt de upphävda bestämmelserna i 46 § 1 mom. femte stycket.

7. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra stycket c och tredje stycket av anvisningarna till 27 § tillämpas vid 1992 års taxering. Vid avskattning skall dock nedskrivningens belopp tas upp som intäkt av näringsverksamhet.

8. Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av näringsfastighet enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall belopp som anges i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § och som hänför sig till tid före d. 1 jan. 1991 inte tas upp som intäkt.

9. Övergår fastighet i inkomstslaget jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse eller fastighet utom riket till privatbostadsfastighet d. 1 jan. 1991 och avyttras fastigheten under tiden d. 1 jan. 1991–d. 31 dec. 1999 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket första och andra meningarna av anvisningarna till 22 §. Vad som sagts gäller dock inte om omkostnadsbeloppet beräknas enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

10. Avyttras fastighet som avses i punkt 9 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket tredje meningen av anvisningarna till 22 §, dock inte i den mån de värdehöjande åtgärderna hänför sig till tid efter utgången av år 1990.

11. I fråga om fastighet som skall räknas som privatbostadsfastighet med hänsyn till förhållandena vid utgången av år 1991 gäller följande.

Skulle fastigheten vid tillämpning av äldre föreskrifter ha ingått i en förvärvskälla för vilken beskattningsåret börjat löpa före utgången av år 1990 skall fastigheten hänföras till näringsverksamhet för den del av beskattningsåret som avser år 1990. Punkt 6 av anvisningarna till 22 § skall inte tillämpas i detta fall.

Har vid 1991 års taxering lager på fastigheten tagits upp till lägre belopp än anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet vid utgången av beskattningsåret efter avdrag för inkurans tas skillnaden upp som intäkt av näringsverksamhet vid 1992 års taxering.

Bestämmelserna i första–tredje styckena gäller även del av fastighet.

12.

13.

14. Äldre föreskrifter i punkt 2 b av anvisningarna till 25 § gäller i fråga om avdrag för värdeminskning på värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning som har anskaffats före ikraftträdandet och på utrustning av sådant slag som anskaffats efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991. Byts utrustningen ut och har den skattskyldige på grund härav rätt till avdrag för reparation av byggnad medges dock inte avdrag för utrangering. I sådant fall skall ett belopp motsvarande vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet för utrustningen läggas till anskaffningsvärdet för byggnaden i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av material e.d. i samband med utbytet.

15. Äldre föreskrifter tillämpas på markanläggning som har anskaffats före ikraftträdandet och på markanläggning som har anskaffats efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991.

16. I fråga om utgifter som avses i punkt 15 av anvisningarna till 23 § tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet och på utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991.

17. I fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses i punkt 17 av anvisningarna till 23 § tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet och på utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991.

18. Vid tillämpning av de nya föreskrifterna i punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 24 § på arbeten som utförts senast under det räkenskapsår som taxeras år 1992 skall anskaffningsvärdet anses utgöras av de direkta kostnaderna för arbetet.

19. Äldre föreskrifter i punkt 8 första stycket av anvisningarna till 25 § gäller i fråga om kostnader för reparation och underhåll som har utförts under beskattningsår för vilket taxering skett år 1991 eller tidigare. Vid senare års taxeringar görs avdraget i inkomstslaget näringsverksamhet.

20. Äldre bestämmelser i punkt 1 tredje stycket tredje och fjärde meningarna av anvisningarna till 28 § tillämpas om rörelsen påbörjats före utgången av år 1990. Uttrycket fastighetens uppräknade ingångsvärde i rörelsen skall härvid utgöra fastighetens anskaffningsvärde.

21. Vid 1991 års taxering tillämpas inte de äldre föreskrifterna i 35 § 1 a mom. tredje stycket på handelsbolagsdelägares förvärv från bolaget av egendom som avses i 35 § 3 och 4 mom. i momentens lydelse intill d. 1 juli 1990.

22. Bestämmelsen om avyttring av tillgångar i handelsbolag i punkt 1 tredje stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § tillämpas inte om tillgångarna anskaffats före ikraftträdandet och avyttrats före utgången av år 1991 och innehavet av tillgångarna betingats av näringsverksamhet som bedrivs av bolaget eller av annan som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå bolaget nära.

23. Har tillgångar som avses i punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 22 § anskaffats före utgången av år 1990 skall beräkningen av realisationsvinst eller realisationsförlust enligt punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 24 § göras på grundval av vederlaget vid anskaffningen.

24. Vid sådana avyttringar som avses i punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall de upphävda bestämmelserna i punkt 4 a av anvisningarna till 41 § alltjämt tillämpas.

25. Äldre bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 41 § tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1990–1991.

26. Äldre föreskrifter i 32 § 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till 32 § tillämpas fortfarande om anställningen har upphört före d. 1 jan. 1991.

27. Äldre föreskrifter i 32 § 3 mom. tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om kostnadsersättning som avser tid före utgången av år 1990.

28. De nya föreskrifterna i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 § om skatteplikt för ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tillämpas inte om försäkringsfallet har inträffat före d. 1 jan. 1991.

29. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall vid reduktion av det särskilda grundavdraget enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 48 § med pension likställas inkomst av passiv näringsverksamhet enligt 25 § och inkomst av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt till den del inkomsten av kapital överstiger 1 600 kronor. Vidare skall vid reduktion enligt punkt 1 femte stycket av nämnda anvisningar med taxerad förvärvsinkomst likställas inkomst av kapital enligt nämnda moment till den del inkomsten av kapital överstiger 1 600 kronor.

Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall det särskilda grundavdraget även reduceras på grund av förmögenhet enligt de äldre bestämmelserna avseende avdrag för nedsatt skatteförmåga i punkt 2 av anvisningarna till 50 § och – i fråga om makar – 52 § 1 mom. andra stycket. Vad som där sägs om fastighet, som avses i den äldre lydelsen av 24 § 2 mom. samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används som bostad av den skattskyldige, skall avse sådan privatbostadsfastighet som anges i 5 § första stycket.

Bestämmelserna i första och andra styckena får inte leda till lägre särskilt grundavdrag än vad den skattskyldige skulle ha medgetts i grundavdrag enligt 48 § 2 mom. första–femte styckena och 48 § 3 mom. om dessa regler i stället hade tillämpats för denne.

30. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen och för vilka gällt övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas.

SFS 1990:1421

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2–5 nedan.

2. Äldre bestämmelser skall vid 1992 och senare års taxeringar tillämpas i fråga om likvidation och fusion som föranlett utskiftning till aktieägare före ikraftträdandet.

3. Äldre föreskrifter i punkt 23 av anvisningarna till 23 § om avdrag för premie för grupplivförsäkring tillämpas på premie som betalas före ikraftträdandet.

4. Äldre föreskrifter i punkt 1 av anvisningarna till 22 § tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om uttag av vedbränsle före ikraftträdandet.

5. De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 24 § tillämpas inte i fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.

SFS 1991:484

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering.

SFS 1991:585

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering.

SFS 1991:592

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1993 såvitt avser ändringen i 54 §. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om sådan inkomst för vilken avgift enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall medges enligt särskilt stadgande i samma lag.

Ändringen av punkt 3 b anvisningarna till 32 § träder i kraft d. 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.

SFS 1991:1044

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering.

SFS 1991:1832

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering i den mån inte annat följer av punkter 1–3 nedan.

1. Äldre föreskrifter i punkt 4 första stycket av anvisningarna till 23 § skall alltjämt tillämpas om bidraget uppburits före ikraftträdandet. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra–fjärde styckena tillämpas alltjämt om det ursprungliga beslutet om lån och bidrag fattats före ikraftträdandet.

2. Äldre föreskrifter i punkt 23 av anvisningarna till 23 § tillämpas alltjämt i fråga om skogsvårdsavgift som belöper på tid före d. 1 juli 1992.

3. De nya bestämmelserna i punkterna 12 och 13 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1992 års taxering.

SFS 1991:1866

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. De nya bestämmelserna i 33 § 2 mom. och punkt 29 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen tillämpas dock första gången vid 1992 års taxering.

SFS 1992:487

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering.

SFS 1992:1545

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1993.

SFS 1992:1596

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering.

SFS 1993:938

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering.

Äldre bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31 § om återköp av pensionsförsäkring skall dock alltjämt tillämpas i fråga om dispens för återköp på grund av ansökan som kommit in till skattemyndigheten före ikraftträdandet.

Äldre bestämmelser i punkt 6 första stycket av anvisningarna till 46 § skall fortfarande tillämpas om försäkringen överlåtits genom bodelning före ikraftträdandet.

Övergångsbestämmelserna i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall fortfarande gälla.

SFS 1993:1470

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1994 och tillämpas på avyttringar som skett d. 8 sept. 1993 eller senare samt på sådan äganderättsövergång eller sådant karaktärsbyte som avses i punkt 5 åttonde stycket respektive punkt 6 av anvisningarna till 22 § om äganderättsövergången eller karaktärsbytet skett d. 8 sept. 1993 eller senare.

2. Utan hinder av vad som stadgas i punkt 1 gäller där angivna bestämmelser i deras lydelse intill d. 1 jan. 1994 om punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1471) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tillämpas vid avyttring av fastighet eller bostadsrätt.

SFS 1993:1515

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. De nya reglerna om avdrag för väg-, bro- och färjeavgifter i punkt 4 av anvisningarna till 33 § och den nya lydelsen av punkt 3 av anvisningarna till 54 § skall dock tillämpas första gången vid 1994 års taxering.

2. Vad som sägs i punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 33 § om bestämmandet av normalbeloppets storlek skall dock gälla först i fråga om kalenderåret 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. För kalenderåret 1994 skall storleken av helt normalbelopp bestämmas till 70 procent av det belopp som kan anses motsvara största normala ökning i levnadskostnaden för en dag i respektive förrättningsland.

3. Äldre föreskrifter i 32 § 4 mom. samt punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 § tillämpas vid 1995 års taxering i fråga om kostnadsersättning som avser tid före utgången av år 1993.

SFS 1993:1524

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering.

SFS 1993:1541

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering.

Inkomst hos ett handelsbolag som med tillämpning av äldre rätt skulle ha tagits upp vid 1995 års eller, om den skattskyldige då inte taxeras, vid 1996 års taxering skall tas upp i enlighet med äldre rätt om de nya bestämmelserna föranleder att inkomsten annars inte tas upp vid ifrågavarande taxeringar.

Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § skall hänsyn inte tas till sammansättningen av värdepappersfonds förmögenhet före d. 1 jan. 1994. Under tiden från och med den 1 januari till och med d. 30 juni 1994 skall i stället för förmögenhetsnivån 90 procent i anvisningspunktens tredje stycke en gräns på 75 procent tillämpas.

Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i punkt 2 a femte och sjätte styckena av anvisningarna till 22 § skall, i fråga om utdelning som lämnas under år 1994, anses att fonden mottagit de vidareutdelade inkomsterna efter ikraftträdandet.

I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag för förlust uppkommit före ikraftträdandet.

De nya föreskrifterna om skatteplikt i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § tillämpas inte i fråga om utdelning på förlagsinsatser i ekonomisk förening som betalats in till föreningen före ikraftträdandet.

SFS 1993:1542

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering.

SFS 1994:487

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1994.

SFS 1994:777

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering om inte annat föreskrivs i punkterna 2–4.

2. Den nya lydelsen av övergångsbestämmelsen till lagen (1992:693) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1994 års taxering.

3. Den nya lydelsen av punkt 2 a av anvisningarna till 22 § tillämpas första gången vid 1996 års taxering.

4. I fråga om bidrag till regionala utvecklingsfonder tillämpas vid 1995 och 1996 års taxeringar äldre föreskrifter i punkt 25 av anvisningarna till 23 §.

SFS 1994:1855

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering om inte annat framgår av punkt 2–4.

2. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag har uppkommit före ikraftträdandet.

3. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyldigs rätt till avdrag för kostnader för resor till och från arbete beträffande inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före d. 3 nov. 1994. Äldre förskrifter i 33 § 2 mom. gäller även i fråga om barnomsorgskostnader som avser tid före d. 1 jan. 1995.

4. Äldre föreskrifter i 46 § 1 mom. gäller i fråga om näringsverksamhet för vilken beskattningsåret har börjat före ikraftträdandet till den del underskottet belöper på tid före nämnda dag. Härvid skall – om den skattskyldige inte visar annat – så stor del av underskottet anses hänförligt till tid före ikraftträdandet som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före nämnda dag och hela beskattningsåret.

SFS 1994:1856

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1995 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering.

SFS 1994:1858

(Utkom d. 30 dec. 1994.)

SFS 1994:1912

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering.

SFS 1994:1990

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering.

2. Punkt 12 av anvisningarna till 32 § gäller i sin äldre lydelse i fråga om bidrag enligt den upphävda lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag som betalas ut efter ikraftträdandet. 33 § 1 mom. samt punkt 8 av anvisningarna till 33 § gäller i sina äldre lydelser i fråga om barnomsorgskostnader som avser tid före 1 jan. 1995.

SFS 1995:547

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. Äldre bestämmelser gäller beträffande skattskyldig med inkomst av näringsverksamhet för vilken beskattningsåret har börjat före ikraftträdandet.

SFS 1995:651

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. Den nya bestämmelsen i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1855) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas dock redan vid 1996 års taxering.

2. Äldre bestämmelser tillämpas beträffande utgifter för hälso- och sjukvård, tandvård, läkemedel, företagshälsovård och rehabilitering vilka hänför sig till tid före ikraftträdandet.

3. Punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 20 § i dess nya lydelse tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet.

SFS 1995:750

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1995.

SFS 1995:987

Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering.

SFS 1995:1613

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1996.

2. Lagen tillämpas, om inte annat följer av 3, i fråga om företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag på beskattningsår som påbörjas d. 1 jan. 1996 eller senare och i övrigt på beskattningsår som påbörjas d. 1 jan. 1997 eller senare.

3. Den nya lydelsen av punkt 1 av anvisningarna till 43 § tillämpas första gången vid 1997 års taxering.

SFS 1995:1625

(Utkom d. 29 dec. 1995.)

SFS 1996:162

Denna lag träder i kraft d. 1 april 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. För beskattningsår som påbörjas före d. 1 jan. 1996 skall dock äldre bestämmelser tillämpas på inkomst som hänför sig till tid före d. 1 jan. 1996.

SFS 1996:651

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1996 och tillämpas vad avser de nya bestämmelserna i 32 § 3 f mom., 42 §, punkt 4 av anvisningarna till 41 § och punkt 6 av anvisningarna till 42 § första gången vid 1998 års taxering, och i övrigt första gången vid 1997 års taxering.

2. Den nya lydelsen av punkt 1 av anvisningarna till 20 § tillämpas endast i fråga om måltidsutgifter efter utgången av år 1995.

3. Traktamentsersättning och ersättning för hemresekostnader som Europeiska unionens institutioner eller organ har betalat till nationella experter under 1995 är inte skattepliktig intäkt vid 1996 års taxering.

SFS 1996:1208

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1997, om inte annat följer av punkt 2–5, och tillämpas första gången vid 1998 års taxering.

2. De nya bestämmelserna i 69 § träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

(69 § har enligt förordning 1997:749 trätt i kraft d. 1 jan. 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.)

3. De nya bestämmelserna i punkt 32 av anvisningarna till 23 § samt i punkterna 3 b, 3 c och 4 av anvisningarna till 33 § tillämpas endast i fråga om kostnader som belöper på körning efter utgången av år 1996.

4. I fråga om skattskyldig som har inkomst av förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet för vilken beskattningsåret har börjat före den 1 januari 1997 skall dock vid 1998 års taxering avdrag i förvärvskällan medges enligt äldre bestämmelser enligt schablon som anges i andra stycket punkt 4 av anvisningarna till 33 § för kostnader som uppkommit före d. 1 jan. 1997 om avdraget beräknat enligt nämnda lagrum överstiger 1 krona och 30 öre per kilometer.

5. Nybilspriset för 1996 års modeller skall fr.o.m. inkomståret 1997 justeras med hänsyn till de förändringar av försäljningsskatten som skett genom lagen (1996:833) om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

SFS 1996:1240

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Om en försäkring enligt äldre bestämmelser har förklarats likställd med pensionsförsäkring, skall detta gälla även vid 1998 och senare års taxeringar. I fråga om andra försäkringar som tecknats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser, om inte den skattskyldige yrkar att de nya bestämmelserna skall tillämpas.

SFS 1996:1331

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

2. Äldre bestämmelser i 19 § tillämpas i fråga om ränta som utgår enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1958:295) om sjömansskatt, tullagen (1973:670), lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, tullagen (1987:1065) och mervärdesskattelagen (1994:200) och som betalas ut efter ikraftträdandet. Lag (1997:507).

3. Äldre bestämmelser om stipendium i 19 § gäller i fråga om stipendium som har beviljats före utgången av år 1997 och vars storlek har bestämts med hänsyn till att det inte är skattepliktigt. Lag (1997:772).

SFS 1996:1399

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1997. Punkt 1 av anvisningarna till 20 § i dess nya lydelse tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet. Den nya lydelsen av punkt 9 av anvisningarna till 22 § tillämpas i fråga om bidrag som mottagits efter ikraftträdandet.

SFS 1997:244

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1998. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen tillämpas inte ifråga om stipendium som beviljats före utgången av år 1997 och vars storlek har bestämts med hänsyn till att det inte är skattepliktigt. Lag (1997:771).

SFS 1997:506

Denna lag träder i kraft d. 1 nov. 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, mervärdesskattelagen (1994:200) och sådan ränta på tull enligt den upphävda tullagen (1987:1065) som belöper på tid efter år 1992. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272).

SFS 1997:770

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1998 och tillämpas, om inte annat följer av punkt 2, första gången vid 1999 års taxering.

2. Den nya bestämmelsen i punkt 4 av anvisningarna till 41 § tillämpas endast i fråga om förmåner som kommit den skattskyldige till godo efter utgången av år 1997.

SFS 1997:851

Denna lag träder i kraft d. 1 dec. 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. På yrkande av den skattskyldige får de nya bestämmelserna i punkt 1 och 2 av anvisningarna till 22 § tillämpas redan fr.o.m. 1995 års taxering.

SFS 1997:950

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

2. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyldigs rätt till avdrag för resor till och från arbetsplatsen beträffande inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före d. 20 sept. 1997.

SFS 1997:951

(Utkom d. 9 dec. 1997.)

SFS 1997:1037

(Utkom d. 15 dec. 1997.)

SFS 1997:1146

(Utkom d. 19 dec. 1997.)

SFS 1998:233

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1998.

2. Den nya bestämmelsen i punkt 1 av anvisningarna till 19 § tillämpas första gången vid 1999 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om stipendier som lämnats enligt den upphävda förordningen (1995:559) om stipendium efter genomfört basår inom kommunal vuxenutbildning.

3. De nya bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 33 § tillämpas första gången vid 1998 års taxering för resor som företagits efter d. 31 dec. 1996.

SFS 1998:328

Denna lag träder i kraft d. 30 juni 1998 och tillämpas vad gäller punkt 21 av anvisningarna till 23 § första gången vid 1999 års taxering och övriga bestämmelser första gången vid 2001 års taxering. På yrkande av den skattskyldige får dock de sist avsedda bestämmelserna tillämpas vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar. Lagen inskränker inte tillämpligheten av övergångsbestämmelserna i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

SFS 1998:337

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas för förmåner som kunnat utnyttjas före ikraftträdandet.

SFS 1998:683

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1998 såvitt avser de nya föreskrifterna i 46 § 2 mom., punkt 12 av anvisningarna till 32 § och punkt 6 av anvisningarna till 46 § och i övrigt d. 1 jan. 1999.

2. De nya föreskrifterna i 46 § 2 mom., i punkt 6 av anvisningarna till 46 § och i punkt 1 av anvisningarna till 48 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering. Lag (1998:1767).

3. har utgått enligt lag (1998:1767).

4. har utgått enligt lag (1998:1767).

SFS 1998:684

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

2. Äldre bestämmelser i fjärde stycket punkt 19 av anvisningarna till 23 § och i andra stycket punkt 7 av anvisningarna till 33 § gäller fortfarande för personer som är födda år 1937 eller tidigare.

SFS 1998:816

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1999.

SFS 1998:1604

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1999 och tillämpas i fråga om omständigheter som hänför sig till tiden efter ikraftträdandet.

SFS 1998:1619

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. För beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser om inte annat följer av punkt 2.

2. Bestämmelsen i andra stycket första meningen av paragrafens lydelse vid utgången av år 1998 skall tillämpas sista gången vid 1999 års taxering. I 5 § lagen (1998:1620) om beskattning av valutakursreserv finns bestämmelser som skall tillämpas fr.o.m. 2000 års taxering.

SFS 1998:1666

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. De nya bestämmelserna i punkt 20 d fjärde och sjätte styckena av anvisningarna till 23 § skall dock tillämpas vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar om den skattskyldige har yrkat att de nya bestämmelserna i lagen (1998:328) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas vid dessa taxeringar. På yrkande av den skattskyldige får de nya bestämmelserna i övrigt tillämpas vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar om den skattskyldige har yrkat att de nya bestämmelserna i lagen (1998:328) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas vid dessa taxeringar.

SFS 1998:1671

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1999. Den äldre lydelsen tillämpas i fråga om aktier som erhållits före ikraftträdandet genom sådan utdelning som avses i de upphävda bestämmelserna i 3 § 7 mom. fjärde stycket. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

SFS 1998:1767

(Utkom d. 29 dec. 1998.)

SFS 1999:198

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1999 och tillämpas i fråga om utgifter efter ikraftträdandet.

SFS 1999:200

1. Denna lag träder i kraft d. 1 maj 1999.

2. Ändringen i 19 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering och endast på sådan försäkringsersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraftträdande.

3. Ändringen i punkt 1 av anvisningarna till 22 § tillämpas i fråga om avyttringar efter ikraftträdandet. På yrkande av den skattskyldige skall de nya bestämmelserna tillämpas även på avyttringar före ikraftträdandet.

SFS 1999:295

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2000. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om församlingsskatt avseende 2000 och tidigare års taxeringar.

SFS 1999:317

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

2. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter utgången av år 1997.

3. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid 1999 och 2000 års taxeringar om dessa är förmånligare för den skattskyldige.

SFS 1999:604

Denna lag träder i kraft d. 31 dec. 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Vad som sägs i de nya föreskrifterna om försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer gäller under åren 2000 och 2001 i stället försäkringstekniska grunder när försäkringsgivaren tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713). Lag (1999:1338).

SFS 1999:633

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. I fråga om beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser på yrkande av den skattskyldige.

SFS 1999:642

Denna lag träder i kraft d. 15 juli 1999.

SFS 1999:933

Denna lag träder i kraft d. 31 dec. 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.

SFS 1999:960

Denna lag träder i kraft d. 31 dec. 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.

SFS 1999:1048

Denna lag träder i kraft d. 31 dec. 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

SFS 1999:1082

Denna lag träder i kraft d. 31 dec. 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om räkenskapsår som har påbörjats före d. 1 jan. 2000. Äldre bestämmelser skall tillämpas även därefter av den som är skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141).

SFS 1999:1127

Denna lag träder i kraft d. 31 dec. 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

SFS 1999:1149

Denna lag träder i kraft d. 31 dec. 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår påbörjats före d. 1 jan. 2000 skall de äldre bestämmelserna tillämpas på förhållanden som hänför sig till tid före d. 1 jan. 2000.

SFS 1999:1338

Denna lag träder i kraft d. 31 dec. 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Vad som sägs i de nya föreskrifterna om försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer gäller under åren 2000 och 2001 i stället försäkringstekniska grunder när försäkringsgivaren tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).