Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.
Socialförsäkringsbalk;

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

AVD. A ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER

I Inledande bestämmelser, definitioner och förklaringar

1 kap. Innehåll m.m.

1 kap. 1 §

Denna balk innehåller bestämmelser om social trygghet genom de sociala försäkringar samt andra ersättnings- och bidragssystem som behandlas i avdelningarna B–G (socialförsäkringen).

1 kap. 2 §

Balken är indelad i avdelningar, som betecknas med stora bokstäver.
Avdelningarna är indelade i underavdelningar, som betecknas med romerska siffror.

1 kap. 3 §

Övergripande bestämmelser finns i 1–7 kap. (avdelning A).
Vidare finns bestämmelser om
  • – familjeförmåner i 8–22 kap. (avdelning B),
  • – förmåner vid sjukdom eller arbetsskada i 23–47 kap. (avdelning C),
  • – särskilda förmåner vid funktionshinder i 48–52 kap. (avdelning D),
  • – förmåner vid ålderdom i 53–74 kap. (avdelning E),
  • – förmåner till efterlevande i 75–92 kap. (avdelning F), och
  • – bostadsstöd i 93–103 kap. (avdelning G).
Vissa gemensamma bestämmelser om förmånerna, handläggningen och organisationen finns i 104–117 kap. (avdelning H).

1 kap. 4 §

I avdelning A finns
  • – allmänna bestämmelser, definitioner och förklaringar i 2 kap., och
  • – övergripande bestämmelser om socialförsäkringsskyddet i 3–7 kap.
Det finns definitioner och förklaringar också i andra avdelningar.

2 kap. Allmänna bestämmelser, definitioner och förklaringar

Innehåll

2 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – socialförsäkringens administration, m.m. i 2 §,
  • – socialförsäkringens finansiering, m.m. i 3 och 4 §§,
  • – internationella förhållanden i 5 §,
  • – prisbasbelopp m.m. i 6–10 §§, och
  • – definitioner och förklaringar i 11–16 §§.

Socialförsäkringens administration, m.m.

2 kap. 2 §

Socialförsäkringen administreras av Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten samt av Skatteverket.
Hos Försäkringskassan ska det finnas ett allmänt ombud för socialförsäkringen. Regeringen utser det allmänna ombudet.
I inledningen av avdelningarna B–G finns bestämmelser om vilken myndighet som handlägger ärenden om förmåner som avses i den avdelningen.

Socialförsäkringens finansiering, m.m.

2 kap. 3 §

Bestämmelser om finansiering av socialförsäkringen finns i
  • – socialavgiftslagen (2000:980),
  • – lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
  • – lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, och
  • – lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter.
Socialförsäkringen finansieras också genom avkastning på vissa av de avgifter som anges i första stycket.

2 kap. 4 §

Förutom enligt de lagar som anges i 3 § finansieras socialförsäkringen med medel från statsbudgeten samt, i den omfattning som anges i denna balk, genom särskilda betalningar från kommuner och enskilda.

Internationella förhållanden

2 kap. 5 §

Gemenskapsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtal om social trygghet eller andra avtal som ingåtts med andra stater kan medföra begränsningar i tillämpligheten av bestämmelserna i denna balk.

Prisbasbelopp m.m.

2 kap. 6 §

Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett prisbasbelopp eller förhöjt prisbasbelopp som beräknas för varje år.

2 kap. 7 §

Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 396 multipliceras med det jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som prisbasbeloppet avser och prisläget i juni 1997. Det framräknade prisbasbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

2 kap. 8 §

Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på samma sätt som prisbasbeloppet. Vid framräkning av det förhöjda prisbasbeloppet används dock i stället bastalet 37 144.

2 kap. 9 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om prisbasbeloppet och det förhöjda prisbasbeloppet.

2 kap. 10 §

I 58 kap. finns bestämmelser om inkomstbasbelopp, inkomstindex, balanstal och balansindex.

Definitioner och förklaringar

Förmån

2 kap. 11 §

Med förmåner avses i denna balk dagersättningar, pensioner, livräntor, kostnadsersättningar, bidrag samt andra utbetalningar eller åtgärder som den enskilde är försäkrad för enligt 4–7 kap.
Ogift

2 kap. 12 §

Det som i denna balk föreskrivs om den som är ogift tillämpas även i fråga om den som är änka, änkling eller frånskild, om inget annat anges.
Sambor

2 kap. 13 §

Vad som avses med sambor framgår av 1 § sambolagen (2003:376).
Förälder

2 kap. 14 §

Om föräldraskap till barn och rättsverkan av adoption finns bestämmelser i 1 och 4 kap. föräldrabalken.
Blivande adoptivförälder

2 kap. 15 §

Med blivande adoptivförälder avses i denna balk den som efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.
Familjehemsförälder

2 kap. 16 §

Med familjehemsförälder avses i denna balk den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet.

II Socialförsäkringsskyddet

3 kap. Innehåll

3 kap. 1 §

I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om socialförsäkringsskyddet i 4 kap.
Vidare finns bestämmelser om
  • – bosättningsbaserade förmåner i 5 kap.,
  • – arbetsbaserade förmåner i 6 kap., och
  • – övriga förmåner i 7 kap.

4 kap. Allmänna bestämmelser om försäkringsskyddet

Innehåll

4 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – försäkringsgrenar i 2 §,
  • – försäkrad och gällande skydd i 3 och 4 §§, och
  • – internationella förhållanden i 5 §.

Försäkringsgrenar

4 kap. 2 §

Socialförsäkringen är indelad i tre försäkringsgrenar. Dessa avser
  • 1. förmåner som grundas på bosättning i Sverige (bosättningsbaserade förmåner),
  • 2. förmåner som grundas på arbete i Sverige (arbetsbaserade förmåner), och
  • 3. förmåner som grundas på andra omständigheter än bosättning eller arbete i Sverige (övriga förmåner).

Försäkrad och gällande skydd

4 kap. 3 §

Försäkrad är den som uppfyller de krav i fråga om bosättning, arbete eller andra omständigheter som avses i 2 § samt gällande krav på försäkringstider.
För att omfattas av socialförsäkringsskyddet ska den försäkrade dessutom uppfylla de andra villkor som gäller för respektive förmån enligt 5–7 kap.

4 kap. 4 §

Ytterligare bestämmelser om rätten till förmåner finns i 8–117 kap. (avdelningarna B–H).

Internationella förhållanden

4 kap. 5 §

Den som, enligt vad som följer av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen2, omfattas av lagstiftningen i en annan stat är inte försäkrad för sådana förmåner enligt denna balk som motsvarar förmåner som avses i förordningen.

5 kap. Bosättningsbaserade förmåner

Innehåll

5 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – bosättning i Sverige i 2 och 3 §§,
  • – särskilda personkategorier i 4–8 §§,
  • – de bosättningsbaserade förmånerna i 9 och 10 §§,
  • – socialförsäkringsskyddet i samband med inflyttning till Sverige i 11 och 12 §§,
  • – förmåner vid utlandsvistelse i 13–16 §§, och
  • – speciella försäkringssituationer i 17 och 18 §§.

Bosättning i Sverige

5 kap. 2 §

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk ska, om inget annat särskilt anges, en person anses vara bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.

5 kap. 3 §

Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år ska anses vara bosatt här i landet. Detta gäller dock inte om synnerliga skäl talar mot det. En utlänning som enligt 4 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) inte ska folkbokföras ska inte heller anses vara bosatt här.
En i Sverige bosatt person som lämnar landet ska fortfarande anses vara bosatt här i landet om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.

Särskilda personkategorier

Statsanställda

5 kap. 4 §

Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning ska anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden om han eller hon tidigare någon gång varit bosatt här i landet.
När en annan stat som arbetsgivare sänder en person till Sverige för arbete för arbetsgivarens räkning ska den personen inte anses vara bosatt här i landet.
Diplomater m.fl.

5 kap. 5 §

En person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsulat eller dess betjäning ska anses vara bosatt i Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.
En person som på grund av anknytning till en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ska anses vara bosatt i Sverige endast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.
Biståndsarbetare m.fl.

5 kap. 6 §

En i Sverige bosatt person som lämnar landet för arbete för arbetsgivarens räkning ska fortfarande anses vara bosatt här, om han eller hon är anställd av
  • 1. en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, eller
  • 2. ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund.
Första stycket gäller endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år.
Utlandsstuderande m.fl.

5 kap. 7 §

En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera i ett annat land ska fortfarande anses vara bosatt här så länge han eller hon genomgår en studiestödsberättigande utbildning eller har utbildningsbidrag för doktorander.
Den som kommer till Sverige för att studera ska inte anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för doktorander.
Familjemedlemmar

5 kap. 8 §

Det som föreskrivs om personer som avses i 4–7 §§ gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.

De bosättningsbaserade förmånerna

5 kap. 9 §

Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner:
  • Avdelning B Familjeförmåner
    1. föräldrapenning på lägstanivå och grundnivå, 
    (11 och 12 kap.) 
    2. barnbidrag, 
    (15 och 16 kap.) 
    3. underhållsstöd, 
    (17–19 kap.) 
    4. adoptionsbidrag, 
    (21 kap.) 
    5. vårdbidrag, 
    (22 kap.) 
  • Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada
    6. rehabilitering, bidrag till arbetshjälpmedel och särskilt bidrag, 
    (29–31 kap.) 
    7. sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning, 
    (33 och 35–37 kap.) 
  • Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder
    8. handikappersättning, 
    (50 kap.) 
    9. assistansersättning, 
    (51 kap.) 
    10. bilstöd, 
    (52 kap.) 
  • Avdelning E Förmåner vid ålderdom
    11. garantipension, 
    (55, 56, 65–67 och 69–71 kap.) 
    12. särskilt pensionstillägg, 
    (73 kap.) 
    13. äldreförsörjningsstö d, 
    (74 kap.) 
  • Avdelning F Förmåner till efterlevande
    14. efterlevandestöd, 
    (77, 79 och 85 kap.) 
    15. garantipension till omställningspension, 
    (77, 81 och 85 kap.) 
  • Avdelning G Bostadsstöd
    16. bostadsbidrag, och 
    (95–98 kap.) 
    17. bostadstillägg. 
    (100–103 kap.) 

5 kap. 10 §

När det gäller förmåner till efterlevande enligt 9 § 14 och 15 är det den efterlevande som ska vara försäkrad för förmånerna.

Socialförsäkringsskyddet i samband med inflyttning till Sverige

Vid anmälan om bosättning

5 kap. 11 §

Till den som bosätter sig i Sverige men inte är folkbokförd här får bosättningsbaserade förmåner inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad när anmälan om bosättningen gjordes till Försäkringskassan eller när Försäkringskassan på annat sätt fick kännedom om bosättningen.
Bestämmelser om anmälan om bosättning i Sverige finns i 110 kap. 43 §.
När uppehållstillstånd behövs

5 kap. 12 §

Till den som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha uppehållstillstånd i Sverige får bosättningsbaserade förmåner lämnas tidigast från och med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades. Om det finns synnerliga skäl, får förmåner lämnas även om uppehållstillstånd inte har beviljats.
Förmåner enligt första stycket lämnas dock inte för tid då bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har lämnats till den försäkrade, om förmånerna är av motsvarande karaktär.

Förmåner vid utlandsvistelse

5 kap. 13 §

För tid då en försäkrad inte vistas i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz kan förmåner som grundas på bosättning lämnas endast i de fall som avses i 14 och 15 §§.

5 kap. 14 §

Förmåner får lämnas om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. Äldreförsörjningsstöd enligt 9 § 13 kan dock lämnas endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst tre månader.
Förmåner enligt 9 § 7, 11, 12, 14 och 15 kan lämnas så länge den försäkrades bosättning i Sverige består.

5 kap. 15 §

Tidsbegränsningen i 14 § första stycket gäller inte för sådana statsanställda och deras familjemedlemmar som avses i 4 och 8 §§.
Tidsbegränsningen gäller inte heller för familjeförmåner enligt 9 § 1–4 till biståndsarbetare m.fl. och studerande eller deras familjemedlemmar som avses i 6–8 §§.

5 kap. 16 §

I 110 kap. 45 § finns bestämmelser om när den försäkrade är skyldig att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon lämnar Sverige.

Speciella försäkringssituationer

5 kap. 17 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om i vilken utsträckning barn som är politiska flyktingar är försäkrade för underhållsstöd enligt 9 § 3 även om de inte är bosatta i Sverige.

5 kap. 18 §

Har rätten till en bosättningsbaserad förmån upphört med tillämpning av bestämmelserna om bosättning i 2–8 §§ eller bestämmelserna om utlandsvistelse i 13–15 §§, får förmånen efter ansökan hos den handläggande myndigheten fortsätta att lämnas om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen.

6 kap. Arbetsbaserade förmåner

Innehåll

6 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – arbete i Sverige i 2 §,
  • – särskilda personkategorier i 3–5 §§,
  • – de arbetsbaserade förmånerna i 6 och 7 §§,
  • – försäkringstid i 8–12 §§,
  • – socialförsäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med arbete i Sverige i 13 och 14 §§,
  • – förmåner vid utlandsvistelse i 15–18 §§, och
  • – speciella försäkringssituationer i 19–22 §§.

Arbete i Sverige

6 kap. 2 §

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna balk avses med arbete i Sverige, om inget annat särskilt anges, förvärvsarbete i verksamhet här i landet.
Om en fysisk person som bedriver näringsverksamhet har sådant fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska verksamhet som hänför sig till driftstället anses bedriven här i landet.

Särskilda personkategorier

Sjömän

6 kap. 3 §

Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg ska anses som arbete i Sverige. Detta gäller även arbete som utförs
  • 1. i anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat, eller
  • 2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat.
Med sjöman avses den som enligt 3 § sjömanslagen (1973:282) ska anses som sjöman.
Utsändning m.m.

6 kap. 4 §

Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige ska anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgivaren och arbetet kan antas vara längst ett år.
När en utländsk arbetsgivare under motsvarande förhållande sänder någon till Sverige för arbete ska arbete i Sverige inte anses föreligga.
I fall som anges i 5 kap. 4 § gäller första och andra styckena även om utsändningstiden kan antas vara längre än ett år.
Diplomater m.fl.

6 kap. 5 §

Arbete som utförs av en person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsulat ska anses som arbete i Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.
Ett sådant arbete som medför att en person på grund av anknytning till en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ska anses som arbete i Sverige endast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.

De arbetsbaserade förmånerna

6 kap. 6 §

Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner:
  • Avdelning B Familjeförmåner
    1. graviditetspenning, 
    (10 kap.) 
    2. föräldrapenning på grundnivå eller sjukpenningnivå och tillfällig föräldrapenning, 
    (11–13 kap.) 
  • Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada
    3. sjukpenning, 
    (24–28 kap.) 
    4. rehabilitering, rehabiliteringsersättning och bidrag till arbetshjälpmedel, 
    (29–31 kap.) 
    5. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning, 
    (33, 34, 36 och 37 kap.) 
    6. arbetsskadeersättning, 
    (39–42 kap.) 
    7. närståendepenning, 
    (47 kap.) 
  • Avdelning E Förmåner vid ålderdom
    8. inkomstgrundad ålderspension, 
    (55–64 och 69–71 kap.) 
  • Avdelning F Förmåner till efterlevande
    9. inkomstrelaterad efterlevandepension, 
    (77, 78, 80 och 82–85 kap.) 
    10. efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen, och 
    (87 och 88 kap.) 
    11. efterlevandeskydd i form av premiepension. 
    (89–92 kap.) 

6 kap. 7 §

När det gäller pensionsförmåner och skadeersättning till efterlevande enligt 6 § 9–11 är det den avlidne som ska ha varit försäkrad för förmånerna.

Försäkringstid

Allmänna bestämmelser

6 kap. 8 §

För arbetstagare gäller försäkringen enligt 6 § från och med den första dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen från och med den dag då arbetet har påbörjats.
Försäkringen upphör att gälla tre månader, eller för sådana förmåner som anges i 6 § 5 ett år, efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den enskilde börjar arbeta i ett annat land och omfattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det finns andra särskilda skäl.

6 kap. 9 §

Om en förmån som avses i 6 § lämnas när försäkringen ska upphöra enligt 8 §, fortsätter försäkringen enligt 6 § att gälla under den tid för vilken förmånen lämnas.

6 kap. 10 §

Försäkringen enligt 6 § fortsätter att gälla efter efterskyddstiden enligt 8 § så länge bestämmelserna i 26 kap. 11–16 §§ om sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid) är tillämpliga på personen.

6 kap. 11 §

Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 6 § 6 och 8–11 gäller när rätten till en förmån enligt de bestämmelser som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning på grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2.
Försäkringen för pensioner enligt första stycket gäller också när rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 19 och 20 §§.

6 kap. 12 §

För biståndsarbetare m.fl. enligt 5 kap. 6 § som till följd av utlandsarbete inte omfattas av den arbetsbaserade försäkringen och som efter utlandstjänstgöringens slut återvänder till Sverige ska efterskyddstiden börja löpa först efter återkomsten, om utlandstjänstgöringen varat längst fem år.

Socialförsäkringsskyddets tidsmässiga omfattning i samband med arbete i Sverige

Vid anmälan om arbete i Sverige

6 kap. 13 §

Arbetsbaserade förmåner enligt 6 § 1–5, 7 och 8 får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad då Försäkringskassan fick kännedom om arbetet.
Bestämmelser om anmälan om arbete för den som inte är bosatt i Sverige finns i 110 kap. 44 §.
När arbetstillstånd eller uppehållstillstånd behövs

6 kap. 14 §

Den som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha arbetstillstånd i Sverige eller ett uppehållstillstånd med motsvarande verkan har inte rätt till arbetsbaserade förmåner förrän ett sådant tillstånd har beviljats. Ersättning får lämnas tidigast från och med den dag då tillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades.
Begränsningarna i första stycket gäller inte arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 eller arbetsskadeersättning till efterlevande enligt 6 § 10.

Förmåner vid utlandsvistelse

6 kap. 15 §

För tid då en försäkrad vistas utomlands kan förmåner vid sjukdom, graviditet, tillfällig vård av barn och rehabilitering enligt 6 § 1–4 lämnas endast
  • – om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den försäkrade där utför sådant arbete som ska anses som arbete i Sverige, eller
  • – om Försäkringskassan medger att den försäkrade reser till utlandet.

6 kap. 16 §

Förmåner enligt 6 § 5, 6 och 8–11 lämnas för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning på grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2,
  • 1. om barnet är bosatt i Sverige, eller
  • 2. om Försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband med adoption.

6 kap. 17 §

När det gäller efterlevandeförmåner ska det som anges i 16 § om försäkrad gälla den försäkrades efterlevande.

6 kap. 18 §

I 110 kap. 45 § finns bestämmelser om när den försäkrade är skyldig att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon lämnar Sverige.

Speciella försäkringssituationer

6 kap. 19 §

En person som får inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5 är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 beräknad på denna ersättning.

6 kap. 20 §

Den som får någon av följande förmåner är försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5, inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 och inkomstrelaterad efterlevandeförmån enligt 6 § 9 och 11:
  • 1. vårdbidrag enligt 5 kap. 9 § 5, som inte enbart avser merkostnader,
  • 2. dagpenning från arbetslöshetskassa,
  • 3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,
  • 4. utbildningsbidrag för doktorander,
  • 5. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),
  • 6. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, och
  • 7. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

6 kap. 21 §

När det gäller inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 finns i 60 kap. dessutom bestämmelser om beräkning av pensionsgrundande belopp för
  • – plikttjänstgöring,
  • – studier, och
  • – vård av småbarn (barnår).

6 kap. 22 §

Den som genomgår utbildning som är förenad med särskild risk för arbetsskada är försäkrad för arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 och 10.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om försäkring enligt första stycket.

7 kap. Övriga förmåner

Innehåll

7 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – statligt personskadeskydd i 2–6 §§,
  • – krigsskadeersättning till sjömän i 7–9 §§, och
  • – smittbärarersättning i 10 §.

Statligt personskadeskydd

Personkretsen

7 kap. 2 §

Försäkrad för statligt personskadeskydd enligt 43 kap. är
  • 1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen, eller till antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning,
  • 2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en kommunal organisation för räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 § andra stycket luftfartslagen (1957:297),
  • 3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,
  • 4. den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som har meddelats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brottsbalken,
  • 5. den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken, och
  • 6. den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll.

7 kap. 3 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om i vilka fall bestämmelserna i 43 kap. ska tillämpas även på den som, i annat fall än som avses i 2 §, frivilligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.
Försäkringstider

7 kap. 4 §

Personskadeskyddet börjar gälla när den första resan påbörjas till sådan verksamhet eller intagning som avses i 2 § 1–3 och upphör när den sista resan från verksamheten eller intagningen avslutats.
Vid sådan verksamhet som avses i 2 § 4–6 börjar personskadeskyddet gälla när den dömde påbörjar resan till platsen för verksamheten och upphör när resan från platsen avslutats.

7 kap. 5 §

Vistas någon under tid som avses i 4 § i något annat land än Sverige, Danmark utom Färöarna och Grönland, Finland eller Norge gäller personskadeskyddet endast om staten har ordnat eller bekostat resan.

7 kap. 6 §

Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 § om försäkring, försäkringstid och utlandsvistelse ska tillämpas även när det gäller personskadeersättning.

Krigsskadeersättning till sjömän

Personkretsen

7 kap. 7 §

Försäkrad för krigsskadeersättning till sjömän enligt 44 kap. är den som vid en tjänstgöring på svenskt fartyg är försäkrad för arbetsskadeersättning enligt 6 kap. 6 § 6 och som anses som sjöman enligt sjömanslagen (1973:282) eller ändå följer med fartyget och utför arbete för fartygets räkning.
Försäkringen gäller dock inte den som tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i ett krig som Sverige befinner sig i.
Försäkringstid

7 kap. 8 §

Skyddet enligt 7 § gäller utomlands när sjömannen
  • 1. är på resa till en ort där han eller hon ska tillträda tjänstgöring på svenskt fartyg,
  • 2. under tjänstgöring på svenskt fartyg vistas på en ort där fartyget ligger, eller
  • 3. efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg väntar på eller är på hemresa.

7 kap. 9 §

Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 § om försäkring, försäkringstid och utlandsvistelse ska tilllämpas även när det gäller krigsskadeersättning.

Smittbärarersättning

7 kap. 10 §

Försäkrad för smittbärarersättning enligt 46 kap. i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel är en sådan smittbärare som avses i 3 § samma kapitel.

AVD. B FAMILJEFÖRMÅNER

I Inledande bestämmelser

8 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

8 kap. 1 §

I avdelning B finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner till föräldrar och barn (familjeförmåner).

8 kap. 2 §

Familjeförmåner enligt denna avdelning är
  • – graviditetspenning till den som på grund av graviditet har nedsatt arbetsförmåga eller är förbjuden att utföra sitt förvärvsarbete,
  • – föräldrapenningsförmåner i samband med barns födelse, vid adoption av barn eller i andra situationer när en förälder vårdar barn,
  • – barnbidrag som generellt bidrag för barn,
  • – underhållsstöd till ett barn vars föräldrar inte bor tillsammans, och
  • – särskilda familjeförmåner vid vissa fall av adoption eller när ett barn lider av sjukdom eller har funktionshinder.

8 kap. 3 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser om familjeförmåner.
Vidare finns bestämmelser om
  • – graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner i 9–13 kap.,
  • – barnbidrag i 14–16 kap.,
  • – underhållsstöd i 17–19 kap., och
  • – särskilda familjeförmåner i 20–22 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

8 kap. 4 §

En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4–6 kap.
Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdelning H).

8 kap. 5 §

Ärenden som avser förmåner enligt denna avdelning handläggs av Försäkringskassan.

II Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner

9 kap. Innehåll

9 kap. 1 §

I denna underavdelning finns
  • – bestämmelser om graviditetspenning i 10 kap., och
  • – allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner i 11 kap.
Vidare finns bestämmelser om
  • – föräldrapenning i 12 kap., och
  • – tillfällig föräldrapenning i 13 kap.

10 kap. Graviditetspenning

Innehåll

10 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till graviditetspenning i 2–5 §§,
  • – förmånstiden i 6–9 §§, och
  • – beräkning av graviditetspenning, m.m. i 10 och 11 §§.

Rätten till graviditetspenning

Nedsatt arbetsförmåga

10 kap. 2 §

En försäkrad som är gravid har rätt till graviditetspenning,
  • 1. om graviditeten sätter ned hennes förmåga att utföra sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel, och
  • 2. hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584).
Som förvärvsarbete ska inte betraktas sådant förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 §. Om det inte går att avgöra under vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.
Förbud mot förvärvsarbete

10 kap. 3 §

En försäkrad som är gravid har rätt till graviditetspenning om hon
  • 1. inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under graviditeten, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), och
  • 2. inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 § föräldraledighetslagen (1995:584).
Bestämmelserna i 2 § andra stycket tillämpas även i fall som avses i denna paragraf.
Förmånsnivåer

10 kap. 4 §

Graviditetspenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.
Samordning med andra förmåner

10 kap. 5 §

Graviditetspenning lämnas inte till den del den försäkrade för samma tid får
  • – sjukpenning, eller
  • – sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön.

Förmånstiden

10 kap. 6 §

Graviditetspenning vid nedsatt arbetsförmåga enligt 2 § lämnas för varje dag som nedsättningen består. Ersättningen lämnas dock tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

10 kap. 7 §

Graviditetspenning vid förbud mot förvärvsarbete enligt 3 § lämnas för varje dag som förbudet gäller.

10 kap. 8 §

Graviditetspenning lämnas längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

10 kap. 9 §

Graviditetspenning beviljas för en viss period.

Beräkning av graviditetspenning, m.m.

10 kap. 10 §

Graviditetspenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst i 25–28 kap., med de undantag som anges i 11 §.
För hel graviditetspenning motsvarar ersättningsnivån beräkningsunderlaget för sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1.

10 kap. 11 §

Det som i denna balk i övrigt eller i annan författning föreskrivs om sjukpenning enligt 25–28 kap. gäller i tillämpliga delar även i fråga om graviditetspenning, med undantag av bestämmelserna i
  • – 27 kap. 5 § om ersättning för merutgifter,
  • – 27 kap. 27 § om karensdag,
  • – 27 kap. 29–33 §§ om karenstid, och
  • – 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlag för sjukpenning på fortsättningsnivån.

11 kap. Allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner

Innehåll

11 kap. 1 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2–3 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – föräldrabegreppet i 4–6 §§,
  • – adoptionsbegreppet i 7 §,
  • – rätten till föräldrapenningsförmåner i 8–13 §§,
  • – samordning med andra förmåner i 14–16 §§, och
  • – utbetalning till annan än förälder i 17 §.

Inledande bestämmelser

11 kap. 2 §

Föräldrapenningsförmåner lämnas i följande former:
  • 1. föräldrapenning för vård av barn med anledning av barns födelse eller vid adoption av barn (12 kap.), och
  • 2. tillfällig föräldrapenning i särskilda situationer när någon avstår från förvärvsarbete för att vårda barn (13 kap.).

11 kap. 3 §

I föräldraledighetslagen (1995:584) finns bestämmelser i vilka anges när en arbetstagare som får föräldrapenningsförmåner har rätt att vara ledig från sin anställning.

Föräldrabegreppet

Vem som likställs med förälder

11 kap. 4 §

Vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med en förälder följande personer:
  • 1. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,
  • 2. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern,
  • 3. särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet, och
  • 4. blivande adoptivförälder.
Utvidgning för tillfällig föräldrapenning

11 kap. 5 §

När det gäller tillfällig föräldrapenning likställs med en förälder även följande personer:
  • 1. förälders sambo i annat fall än som avses i 4 § 2, och
  • 2. familjehemsförälder.
Första stycket gäller inte i fall som avses i 13 kap. 8 och 9 §§.

11 kap. 6 §

I fråga om tillfällig föräldrapenning för en försäkrad som har fått rätt till sådan förmån enligt 13 kap. 8, 9, 11 eller 31 a § likställs den försäkrade med en förälder.
En försäkrad som enligt första stycket är likställd med en förälder får dock inte överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 8 §. Inte heller får Försäkringskassan bevilja tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 9 § på grundval av ett medgivande av en sådan försäkrad.

Adoptionsbegreppet

11 kap. 7 §

Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med adoption att någon efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.
Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs den tidpunkt när den som adopterat ett barn har fått barnet i sin vård med tidpunkten för ett barns födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder.

Rätten till föräldrapenningsförmåner

Allmänna bestämmelser

11 kap. 8 §

En förälder har rätt till föräldrapenningsförmåner endast för vård av barn som är bosatt i Sverige. Vid adoption ska barnet anses bosatt i Sverige om den blivande föräldern är bosatt här.

11 kap. 9 §

Oavsett antalet barn kan en förälder inte få mer än sammanlagt hel föräldrapenning per dag.

11 kap. 10 §

Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i 12 kap. 6 och 7 §§ samt 13 kap. 10, 11, 13, 26 och 30 §§. För tillfällig föräldrapenning gäller även 13 kap. 3 §.

11 kap. 11 §

Föräldrapenningsförmåner lämnas inte för dag då en förälder är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480).
Anmälan till Försäkringskassan

11 kap. 12 §

Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas för tid innan anmälan gjorts till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.
Arbetsgivarinträde m.m.

11 kap. 13 §

Bestämmelserna i 27 kap. 56–58 och 60 §§ om arbetsgivarinträde och konsulärt bistånd tillämpas även i fråga om föräldrapenningsförmåner.

Samordning med andra förmåner

Allmänna bestämmelser

11 kap. 14 §

Föräldrapenningsförmåner lämnas inte om en förälder för samma tid får någon av följande förmåner:
  • 1. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
  • 2. sjukpenning, och
  • 3. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall.
Första stycket gäller även när föräldern får motsvarande förmån på grundval av utländsk lagstiftning.
Föräldrapenning och motsvarande utländska förmåner

11 kap. 15 §

Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas inte om det för samma barn och tid lämnas en motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning.
Tillfällig föräldrapenning och vårdbidrag

11 kap. 16 §

Tillfällig föräldrapenning lämnas inte för sådant behov av vård eller tillsyn av ett barn som har grundat rätt till vårdbidrag.

Utbetalning till annan än förälder

11 kap. 17 §

Om en förälder som inte fyllt 18 år har rätt till en föräldrapenningsförmån, får Försäkringskassan på begäran av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis ska betalas ut till någon annan person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.

12 kap. Föräldrapenning

Innehåll

12 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till föräldrapenning i 2–11 §§,
  • – förmånstiden i 12 och 13 §§,
  • – vem som får föräldrapenningen i 14–17 §§,
  • – ersättningsnivåer i 18–24 §§,
  • – beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån i 25–31 §§,
  • – beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning i 32–34 §§,
  • – föräldrapenning för de första 180 dagarna i 35–38 §§,
  • – föräldrapenning efter 180 dagar i 39–41 §§, och
  • – föräldrapenning vid flerbarnsfödsel i 42–45 §§.

Rätten till föräldrapenning

Allmänna bestämmelser

12 kap. 2 §

Rätt till föräldrapenning har en försäkrad förälder som vårdar barn under tid när han eller hon inte förvärvsarbetar eller avstår från förvärvsarbete.
Föräldrapenning lämnas i de fall och under de närmare förutsättningar som anges i detta kapitel. Förmånen kan vara bosättningsbaserad enligt 5 kap. eller arbetsbaserad enligt 6 kap.

12 kap. 3 §

För rätt till föräldrapenning enligt 2 § gäller också som villkor att föräldern under tid som anges där till huvudsaklig del faktiskt vårdar barnet.

12 kap. 4 §

I andra fall än som avses i 5 och 6 §§ har en förälder som inte har barnet i sin vård rätt till föräldrapenning endast om det finns särskilda skäl.
Barnets mor

12 kap. 5 §

Barnets mor har rätt till föräldrapenning från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
Även om barnets mor inte har barnet i sin vård har hon rätt till föräldrapenning till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen.
Föräldrautbildning

12 kap. 6 §

En förälder som deltar i föräldrautbildning har rätt till föräldrapenning i samband med utbildningen.
Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan lämnas före barnets födelse och även därefter till en förälder som inte har barnet i sin vård.
Förskoleverksamhet

12 kap. 7 §

En förälder som besöker förskoleverksamhet där barnet deltar har rätt till föräldrapenning i samband med besöket.
Adoption

12 kap. 8 §

Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn, med följande undantag:
  • 1. Föräldrapenning lämnas längst till dess barnet har fyllt tio år.
  • 2. Vid adoption av andra makens barn eller av eget barn lämnas föräldrapenning inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum.
  • 3. Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning enligt 6 § till den som avser att adoptera ett barn lämnas inte före den dag då föräldern har fått barnet i sin vård.
Förmånsnivåer och förvärvsarbete

12 kap. 9 §

Föräldrapenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
  • 1. Hel föräldrapenning lämnas för dag när föräldern inte förvärvsarbetar.
  • 2. Tre fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst en fjärdedel av normal arbetstid.
  • 3. Halv föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid.
  • 4. En fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.
  • 5. En åttondels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.
Föräldrapenning får dock lämnas som hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning på grundnivå enligt 23 § eller på lägstanivå enligt 24 § när föräldern arbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.

12 kap. 10 §

Som förvärvsarbete betraktas inte
  • 1. vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem, och
  • 2. sådant förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 §.
Om det vid tillämpningen av första stycket 2 inte går att avgöra vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete för att vårda sitt barn ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

12 kap. 11 §

Föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt 21 och 22 §§ lämnas för tid som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden får föräldrapenning på motsvarande eller högre förmånsnivå. Detta gäller dock endast för perioder av arbetsfri tid om högst fyra dagar.

Förmånstiden

12 kap. 12 §

Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna.
Vid flerbarnsfödsel lämnas föräldrapenning under ytterligare högst 180 dagar för varje barn utöver det första.

12 kap. 13 §

Föräldrapenning lämnas längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret i grundskolan.

Vem får föräldrapenningen?

Ensam vårdnad

12 kap. 14 §

En förälder som har ensam vårdnad om ett barn får föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.
Gemensam vårdnad

12 kap. 15 §

Om föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn får vardera föräldern föräldrapenning under hälften av den tid som anges i 12 §. Om endast en av föräldrarna har rätt till föräldrapenning, får han eller hon dock föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.
Förmåga att vårda barnet saknas

12 kap. 16 §

Om en förälder på grund av sjukdom eller funktionshinder varaktigt saknar förmåga att vårda barnet, får den andra föräldern föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.
Avstående från föräldrapenning

12 kap. 17 §

En förälder kan genom skriftlig anmälan till Försäkringskassan avstå rätten att få föräldrapenning till förmån för den andra föräldern.
Detta gäller dock inte föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt 21 och 22 §§ såvitt avser en tid om
  • 1. 60 dagar för varje barn, eller
  • 2. 60 dagar för barnen gemensamt vid flerbarnsfödsel.

Ersättningsnivåer

Inledande bestämmelser

12 kap. 18 §

Föräldrapenning kan lämnas på
  • – sjukpenningnivå,
  • – grundnivå, eller
  • – lägstanivå.

12 kap. 19 §

För de första 180 dagarna med rätt till föräldrapenning för vård av ett barn gäller att förmånen kan lämnas på antingen sjukpenningnivån eller grundnivån.
Efter 180 dagar gäller att föräldrapenning kan lämnas för 210 dagar på antingen sjukpenningnivån eller grundnivån och för 90 dagar på lägstanivån.

12 kap. 20 §

När det gäller flerbarnsfödsel finns bestämmelser om ersättningsnivåerna i 42–45 §§.
Sjukpenningnivån

12 kap. 21 §

Föräldrapenning på sjukpenningnivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning enligt 6 kap. 6 § 2 om det enligt 25 kap. 3 § kan fastställas en sjukpenninggrundande inkomst för föräldern.

12 kap. 22 §

För hel föräldrapenning motsvarar sjukpenningnivån förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1 grundat på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 25–31 §§.
Om hel föräldrapenning på sjukpenningnivån inte överstiger 180 kronor om dagen lämnas i stället föräldrapenning på grundnivån enligt 23 §.
Grundnivån

12 kap. 23 §

Föräldrapenning på grundnivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning enligt 5 kap. 9 § 1 eller arbetsbaserad föräldrapenning enligt 6 kap. 6 § 2.
För hel föräldrapenning är grundnivån 180 kronor om dagen.
Lägstanivån

12 kap. 24 §

Föräldrapenning på lägstanivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning enligt 5 kap. 9 § 1 och avser tid då föräldrapenning inte får lämnas på sjukpenningnivån eller grundnivån.
För hel föräldrapenning är lägstanivån 180 kronor om dagen.

Beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån

Grundläggande bestämmelser

12 kap. 25 §

När föräldrapenning ska lämnas på sjukpenningnivån ska ersättningen beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning på normalnivån och sjukpenninggrundande inkomst i 25, 26 och 28 kap., med undantag av bestämmelserna i
  • – 25 kap. 5 § om bortseende från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete överstigande 7,5 prisbasbelopp,
  • – 26 kap. 19–22 §§ om beräkning i vissa fall,
  • – 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlaget för sjukpenning på fortsättningsnivån, och
  • – 28 kap. 12–18 §§ om arbetstidsberäknad sjukpenning.

12 kap. 26 §

Vid beräkning av föräldrapenning som ska lämnas på sjukpenningnivån ska det vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten bortses från inkomst av anställning och annat förvärvsarbete till den del summan av dessa inkomster överstiger 10 prisbasbelopp. Det ska vid denna beräkning i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.
Barn som inte har fyllt två år

12 kap. 27 §

Om en förälders sjukpenninggrundande inkomst har sänkts sedan den tid som avses i 26 kap. 15 § (SGI-skyddad tid för föräldraledighet) har gått ut, ska föräldrapenningen till dess att barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av
  • 1. den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde, eller
  • 2. den högre inkomst som löneavtal därefter föranleder.
Första stycket gäller all föräldrapenning som lämnas till föräldern, när han eller hon avstår från förvärvsarbete för vård av barn under den tid som anges där.
Skulle den sjukpenninggrundande inkomsten som gällde innan sänkningen skedde ha överstigit 7,5 prisbasbelopp, om inkomsten alltjämt hade beräknats utan begränsningen i 25 kap. 5 § andra stycket första meningen, tillämpas det beräkningssätt som anges 26 §.

12 kap. 28 §

För en förälder som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpenninggrundande inkomst som föräldrapenningen beräknas på enligt 27 § räknas om på sätt som anges i 26 kap. 28–30 §§ och 31 § första stycket.
Ny graviditet och adoption

12 kap. 29 §

Om en förälder är gravid på nytt innan ett barn har uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders ålder, ska föräldrapenning för föräldrarna även fortsättningsvis beräknas på det sätt som anges i 27 och 28 §§.
Det som anges i första stycket gäller även vid adoption av ett barn som sker högst två år och sex månader efter det att det föregående barnet har fötts eller adopterats.

12 kap. 30 §

Har efter tid som avses i 26 kap. 15 § (SGI-skyddad tid för föräldraledighet) sänkning inte skett av den sjukpenninggrundande inkomst som avses i 25 kap. på grund av att den årliga inkomsten överstiger 7,5 prisbasbelopp, gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 25–29 §§.
Ersättning till familjehemsförälder

12 kap. 31 §

Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barnet, ska det vid beräkningen av föräldrapenning bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen.

Beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

12 kap. 32 §

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning gäller följande:
  • – En dag med hel föräldrapenning motsvarar en dag.
  • – En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning motsvarar tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel av en dag.
Avräkning för utländsk förmån

12 kap. 33 §

Om en förälder har fått en förmån enligt utländsk lagstiftning, som motsvarar föräldrapenning med anledning av ett barns födelse, ska den tid som den utländska förmånen har lämnats för räknas av från det högsta antal dagar som föräldrapenning kan lämnas för enligt 12 §.

12 kap. 34 §

Avräkning enligt 33 § ska i första hand göras från de dagar som föräldern själv har rätt till enligt 15 § första meningen samt, när det gäller dessa dagar, från de dagar som avses i 35–37 §§.
För återstående dagar som ska räknas av gäller följande:
  • 1. Om den utländska förmånen grundas på inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete, ska avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas på sjukpenningnivån.
  • 2. Om den utländska förmånen lämnas med ett belopp som för alla förmånstagare är enhetligt och oberoende av inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete, ska avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas endast på lägstanivån.

Föräldrapenning för de första 180 dagarna

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

12 kap. 35 §

Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna enligt följande:
  • 1. Föräldrapenning lämnas på sjukpenningnivån, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen har varit försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3 och under hela den tiden skulle ha haft rätt till en sjukpenning som överstiger lägstanivån för föräldrapenning (240-dagarsvillkoret).
  • 2. Om förutsättningarna i 1 inte är uppfyllda eller hel föräldrapenning på sjukpenningnivån i annat fall inte överstiger 180 kronor om dagen, lämnas föräldrapenning på grundnivån.
Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

12 kap. 36 §

Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna på grundnivån.
Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

12 kap. 37 §

Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna enligt 35 §.
För att föräldrapenning ska lämnas på grundnivån krävs dock att föräldern uppfyller 240-dagarsvillkoret i 35 § 1.
Särskilt om 240-dagarsvillkoret

12 kap. 38 §

För en förälder som anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands enligt bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8 §§, ska det bortses från tiden för utlandsvistelsen när det bestäms om 240-dagarsvillkoret i 35 § 1 är uppfyllt.
Vidare ska för en förälder som fått sjukersättning eller aktivitetsersättning en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 26 kap. 22 a § anses ha gällt hela den tid som föräldern fått sådan ersättning.
För en förälder som fått vårdnadsbidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag, ska det bortses från sådan tid som föräldern fått sådant bidrag när det bestäms om 240-dagarsvillkoret i 35 § 1 är uppfyllt, om detta är mer förmånligt för föräldern.

Föräldrapenning efter 180 dagar

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

12 kap. 39 §

Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för
  • 1. 210 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån, och
  • 2. 90 dagar på lägstanivån.
Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

12 kap. 40 §

Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för
  • 1. 210 dagar på grundnivån, och
  • 2. 90 dagar på lägstanivån.
Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

12 kap. 41 §

Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för 210 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån.

Föräldrapenning vid flerbarnsfödsel

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

12 kap. 42 §

Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsfödsel föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare
  • 1. 90 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån, och
  • 2. 90 dagar på lägstanivån.
Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

12 kap. 43 §

Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsfödsel föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare
  • 1. 90 dagar på grundnivån, och
  • 2. 90 dagar på lägstanivån.
Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

12 kap. 44 §

Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsfödsel föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare 90 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån.
Flerbarnsfödsel med minst tre barn

12 kap. 45 §

För varje barn utöver det andra lämnas föräldrapenning för ytterligare 180 dagar enligt den ersättningsnivå som anges i
  • 1. 42 § 1 till en förälder som är försäkrad för såväl bosättningsbaserad som arbetsbaserad föräldrapenning,
  • 2. 43 § 1 till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning, eller
  • 3. 44 § till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning.

13 kap. Tillfällig föräldrapenning

Innehåll

13 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rätten till tillfällig föräldrapenning i 2–9 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption i 10–15 §§,
  • – vård av barn som inte har fyllt 12 år i 16–21 §§,
  • – vård av barn som har fyllt 12 år i 22–25 §§,
  • – vård av barn som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade i 26–29 §§,
  • – vård av allvarligt sjukt barn i 30 och 31 §§,
  • – utvidgad rätt till tillfällig föräldrapenning vid förälders sjukdom eller smitta i 31 a–31 d §§,
  • – beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning i 32 §, och
  • – beräkning av tillfällig föräldrapenning i 33–38 §§.

Allmänna bestämmelser om rätten till tillfällig föräldrapenning

Inledande bestämmelser

13 kap. 2 §

Rätt till tillfällig föräldrapenning har en försäkrad förälder som avstår från att utföra förvärvsarbete i samband med ett barns födelse eller behov av vård.
Tillfällig föräldrapenning lämnas i de fall och under de närmare förutsättningar som anges i detta kapitel.

13 kap. 3 §

Tillfällig föräldrapenning får förutom i de fall som anges i 11 kap. 10 § lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid:
  • 1. om föräldrarna följer med sitt barn till läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom, och
  • 2. om föräldrarna, som en del i behandlingen av sitt barn, behöver delta i läkarbesök eller i behandling som ordinerats av läkare.
Förhandsbesked om tillfällig föräldrapenning

13 kap. 4 §

Försäkringskassan får i förväg pröva om förutsättningarna för tillfällig föräldrapenning enligt 22 eller 27 § är uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för den tid som anges i beslutet men kan omprövas om de förhållanden som har lagts till grund för beslutet ändras.
Förmånsnivåer och förvärvsarbete

13 kap. 5 §

Tillfällig föräldrapenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
  • 1. Hel tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder helt avstått från förvärvsarbete.
  • 2. Tre fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.
  • 3. Halv tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.
  • 4. En fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.
  • 5. En åttondels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst sju åttondelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

13 kap. 6 §

Som förvärvsarbete betraktas inte
  • 1. vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem, och
  • 2. sådant förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 §.
Om det vid tillämpningen av första stycket 2 inte går att avgöra under vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete för att vårda sitt barn ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

13 kap. 7 §

Om en förälder får oavkortade löneförmåner under tid då han eller hon bedriver studier, likställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete vid tillämpning av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning. Detta gäller dock endast i den utsträckning föräldern går miste om löneförmånerna.
Överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning

13 kap. 8 §

En förälder får överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn till någon som är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet. Sådan överlåtelse får göras i följande fall:
  • 1. i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, och
  • 2. i samband med sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare, när det gäller barn som avses i 16–19, 22 och 26 §§.

13 kap. 9 §

Försäkringskassan får, efter medgivande av en förälder, besluta att en annan person som är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete ska få rätt till tillfällig föräldrapenning i de fall som anges i 8 §.
Som villkor för detta gäller
  • 1. dels att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte kan vårda barnet,
  • 2. dels att föräldern inte får tillfällig föräldrapenning endast av det skälet att han eller hon för samma tid får sådan förmån som avses i 11 kap. 14 § eller smittbärarpenning.
Ytterligare bestämmelser om tillfällig föräldrapenning vid en förälders sjukdom eller smitta finns i 31 a–31 d §§.

Tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption

Rätten till förmånen

13 kap. 10 §

Rätt till tillfällig föräldrapenning har en far som avstår från förvärvsarbete i samband med sitt barns födelse för att
  • 1. närvara vid förlossningen,
  • 2. sköta hemmet, eller
  • 3. vårda barn.
Det som föreskrivs om en far i första stycket och i 11–13 §§ gäller även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

13 kap. 11 §

I följande fall får Försäkringskassan besluta att en annan person som är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för en far eller mor avstår från sitt förvärvsarbete i samband med ett barns födelse ska ha rätt till tillfällig föräldrapenning för ändamål som anges i 10 §:
  • 1. Barnet har inte någon far som har rätt till tillfällig föräldrapenning.
  • 2. Barnets mor är avliden.
  • 3. Barnets far avstår från sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § och det skulle vara oskäligt att inte låta honom avstå.
  • 4. Barnets far kan inte utnyttja sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 §.
  • 5. Barnets far kommer sannolikt inte att utnyttja sin rätt enligt 10 § på grund av besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud eller liknande eller på grund av andra särskilda omständigheter.

13 kap. 12 §

Vid adoption lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 10 och 11 §§, dock endast om barnet inte fyllt 10 år.

13 kap. 13 §

Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a § föräldrabalken har förordnats att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn gäller följande:
  • 1. Rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § tillkommer båda adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.
  • 2. Det som i 11 § föreskrivs om en far eller mor ska i stället gälla adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.
Förmånstiden

13 kap. 14 §

Tillfällig föräldrapenning enligt 10–13 §§ lämnas under högst tio dagar per barn, dock inte för tid efter sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Vid adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin vård.
Är det fråga om tillfällig föräldrapenning enligt 11 § eller 13 § 2, ska dock avräkning ske för dagar med tillfällig föräldrapenning som en förälder kan ha fått med stöd av 10 § och 13 § 1.
Fördelning av förmånstiden

13 kap. 15 §

Vid adoption och för särskilt förordnade vårdnadshavare fördelas de dagar som anges i 14 § med hälften till vardera föräldern eller vårdnadshavaren om de inte kommer överens om annat.
Om det finns endast en adoptivförälder eller särskilt förordnad vårdnadshavare med rätt till ersättning, har den föräldern eller vårdnadshavaren ensam rätt till alla dagar som anges i 14 §.

Vård av barn som inte har fyllt 12 år

Vid smitta, sjukdom eller annat vårdbehov

13 kap. 16 §

En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte har fyllt 12 år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med
  • 1. sjukdom eller smitta hos barnet i annat fall än som avses i 30 §,
  • 2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,
  • 3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård, eller
  • 4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förutsättning att det sistnämnda barnet omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.

13 kap. 17 §

För vård av ett barn som är yngre än 240 dagar lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 16 § endast om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad. Därutöver lämnas ersättning endast om barnet vårdas på sjukhus eller får motsvarande vård i hemmet.

13 kap. 18 §

För vård av ett barn som är 240 dagar eller äldre lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 16 § inte för tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats. Detta gäller dock inte om barnet vårdas på sjukhus.

13 kap. 19 §

Med vård på sjukhus enligt 17 och 18 §§ likställs tillfällig vård i övergångsboende för barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Vid läkarbesök, behandling eller deltagande i kurs

13 kap. 20 §

En förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn, som inte har fyllt 12 år, har rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med
  • 1. besök på en institution för medverkan i behandling av barnet eller för att lära sig vårda barnet,
  • 2. deltagande i en kurs som ordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte som anges i 1,
  • 3. läkarbesök på grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom,
  • 4. läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet, eller
  • 5. deltagande i någon behandling som är ordinerad av läkare i samma syfte som anges i 4.
Förmånstiden

13 kap. 21 §

Tillfällig föräldrapenning enligt 16–20 §§ lämnas under sammanlagt högst 60 dagar för varje barn och år.
Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av barn som har fyllt 12 år

Vid behov av särskild tillsyn eller vård

13 kap. 22 §

En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn som har fyllt 12 men inte 16 år om det är styrkt att barnet är i behov av särskild tillsyn eller vård på grund av
  • 1. sjukdom i annat fall än som avses i 30 §,
  • 2. utvecklingsstörning, eller
  • 3. annat funktionshinder.

13 kap. 23 §

En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 22 § endast om han eller hon behöver avstå från sitt förvärvsarbete av skäl som anges i 16 eller 20 §.

13 kap. 24 §

För tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats har en förälder rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 22 § endast om barnet vårdas på sjukhus.
Förmånstiden

13 kap. 25 §

Tillfällig föräldrapenning enligt 22 § lämnas under högst 60 dagar för varje barn och år.
Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av barn som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

Barn som inte har fyllt 16 år

13 kap. 26 §

En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har även rätt till tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar från barnets födelse till dess att det fyller 16 år. Detta gäller endast om föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med
  • 1. deltagande i föräldrautbildning,
  • 2. besök i barnets skola,
  • 3. besök i förskoleverksamhet som barnet deltar i, eller
  • 4. besök i skolbarnsomsorg som barnet deltar i.
Barn som har fyllt 16 år

13 kap. 27 §

En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barnet från det att barnet fyllt 16 år till dess att det fyller 21 år. Rätt till tillfällig föräldrapenning föreligger dock endast om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1.
Om barnet efter att ha fyllt 21 år går i sådan skola som avses i 5 kap. 28 § eller 6 kap. 7 § skollagen (1985:1100) har föräldern rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barnet till och med vårterminen det år då barnet fyller 23 år.
Förmånstiden

13 kap. 28 §

Tillfällig föräldrapenning enligt 26 § lämnas under högst 10 dagar för varje barn och år.

13 kap. 29 §

Tillfällig föräldrapenning enligt 27 § lämnas under högst 60 dagar för varje barn och år.
Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av allvarligt sjukt barn

13 kap. 30 §

Föräldrar till ett allvarligt sjukt barn som inte har fyllt 18 år har rätt till tillfällig föräldrapenning när de behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet.

13 kap. 31 §

Tillfällig föräldrapenning enligt 30 § lämnas under ett obegränsat antal dagar.

Utvidgad rätt till tillfällig föräldrapenning vid förälders sjukdom eller smitta

Rätten till förmånen

13 kap. 31 a §

Försäkringskassan får besluta att en annan person som är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som avstår från förvärvsarbete ska få rätt till tillfällig föräldrapenning för att i stället för föräldern vårda ett barn som inte har fyllt tre år. Som villkor för detta gäller
  • 1. att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte kan vårda barnet,
  • 2. att föräldern enligt 12 kap. 14–16 §§ har rätt att själv uppbära föräldrapenningen eller skulle ha haft rätt att själv uppbära föräldrapenningen, och
  • 3. att föräldern inte bor tillsammans med någon som kan beviljas tillfällig föräldrapenning med stöd av bestämmelserna i 11 kap. 4 § 1 eller 2 eller med stöd av bestämmelserna i 11 kap. 5 § första stycket 1.

13 kap. 31 b §

Vid adoption lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 31 a § längst till dess barnet har fyllt fem år.

13 kap. 31 c §

Tillfällig föräldrapenning enligt 31 a § får inte lämnas till den som på annan grund kan få föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning för vård av barnet.
Förmånstiden

13 kap. 31 d §

Tillfällig föräldrapenning enligt 31 a § lämnas under högst 120 dagar för varje barn och år.

Beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning

13 kap. 32 §

Vid beräkning av antal dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning gäller följande:
  • – En dag med hel tillfällig föräldrapenning motsvarar en dag.
  • – En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels tillfällig föräldrapenning motsvarar tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel av en dag.

Beräkning av tillfällig föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

13 kap. 33 §

Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning på normalnivån och sjukpenninggrundande inkomst i 25–28 kap. samt 34–38 §§ i detta kapitel, dock med undantag av bestämmelserna i
  • – 27 kap. 27 § om karensdag,
  • – 27 kap. 29–33 §§ om karenstid, och
  • – 28 kap. 7 § 2 om beräkningsunderlag för sjukpenning på fortsättningsnivån.
För hel tillfällig föräldrapenning motsvarar ersättningsnivån förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1 grundat på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt första stycket (beräkningsunderlaget).
Inkomst av anställning

13 kap. 34 §

Om inte annat följer av 35–38 §§ ska hel tillfällig föräldrapenning beräknas på grundval av beräkningsunderlaget med tillämpning av bestämmelserna i 28 kap. 13–16 §§.
Inkomst av annat förvärvsarbete m.m.

13 kap. 35 §

Om tillfällig föräldrapenning lämnas på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, ska hel tillfällig föräldrapenning för dag motsvara kvoten mellan beräkningsunderlaget och 365.
Beloppet avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

13 kap. 36 §

Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 35 § även i följande situationer:
  • 1. när den försäkrade ska få tillfällig föräldrapenning för tid då annars graviditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha lämnats, och
  • 2. när den försäkrade är arbetslös och söker arbete i enlighet med 28 kap. 6 § första stycket 1.
Inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete

13 kap. 37 §

Om tillfällig föräldrapenning ska lämnas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt 34 §, medan den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 35 §.
Familjehemsförälder

13 kap. 38 §

Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barnet, ska det bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen.
Vidare ska tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 35 § i fall som avses i 28 kap. 6 § andra stycket.

III Barnbidrag

14 kap. Innehåll

14 kap. 1 §

I denna underavdelning finns bestämmelser om
  • – rätten till barnbidrag i 15 kap., och
  • – vem som får barnbidraget i 16 kap.

15 kap. Rätten till barnbidrag

Innehåll

15 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – förmånsformer i 2 §,
  • – allmänt barnbidrag i 3 och 4 §§,
  • – förlängt barnbidrag i 5–7 §§,
  • – flerbarnstillägg i 8–12 §§,
  • – ändrade förhållanden i 13 §, och
  • – förlust av bidrag i 14 §.

Förmånsformer

15 kap. 2 §

Barnbidrag för ett försäkrat barn lämnas i form av
  • – allmänt barnbidrag,
  • – förlängt barnbidrag, och
  • – flerbarnstillägg.

Allmänt barnbidrag

15 kap. 3 §

Allmänt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden för varje barn från och med månaden efter barnets födelse.

15 kap. 4 §

Allmänt barnbidrag lämnas till och med det kvartal då barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag

15 kap. 5 §

Förlängt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden från och med kvartalet efter den tid som anges i 4 § för ett barn som går i
  • 1. grundskolan eller motsvarande utbildning i sameskolan, en riksinternatskola eller en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 1 eller 5 § skollagen (1985:1100), eller
  • 2. särskolan eller specialskolan eller motsvarande utbildning i en fristående skola som är statsunderstödd eller står under statlig tillsyn.

15 kap. 6 §

Förlängt barnbidrag lämnas för ett barn som går i skolan utomlands om svenskt statsbidrag betalas till skolan och om utbildningen i huvudsak motsvarar svensk grundskola.

15 kap. 7 §

Förlängt barnbidrag lämnas till och med den månad då barnet slutför utbildningen eller avbryter studierna.

Flerbarnstillägg

15 kap. 8 §

Om någon enligt 16 kap. får barnbidrag för två eller flera barn lämnas flerbarnstillägg med
  • 1. 100 kronor i månaden för det andra barnet,
  • 2. 354 kronor i månaden för det tredje barnet,
  • 3. 860 kronor i månaden för det fjärde barnet, och
  • 4. 1 050 kronor i månaden för det femte barnet och varje ytterligare barn.
I 16 kap. 12 § finns bestämmelser om anmälan för att få flerbarnstillägg.

15 kap. 9 §

Följande barn berättigar till flerbarnstillägg:
  • 1. barn för vilka allmänt barnbidrag lämnas,
  • 2. barn för vilka rätt till förlängt barnbidrag föreligger, och
  • 3. barn som bedriver studier som ger rätt till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395) om barnet, bortsett från åldern, uppfyller kraven för allmänt barnbidrag.

15 kap. 10 §

Vid tillämpningen av 9 § beaktas inte barn i familjehem eller i hem för vård eller boende som avses i 106 kap. 6 och 7 §§.

15 kap. 11 §

Barn som avses i 9 § 2 och 3 berättigar till flerbarnstillägg från och med det kvartal då studierna påbörjas och längst till och med det andra kvartalet det år då barnet fyller 20 år.
Ett sådant barn berättigar inte till flerbarnstillägg om barnet
  • – deltar endast i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsutbildning,
  • – är gift, eller
  • – inte stadigvarande sammanbor med den som ska få flerbarnstillägg.

15 kap. 12 §

Vid beräkningen av flerbarnstillägg ska de barn för vilka någon får barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan får barnbidrag om dessa bidragsmottagare
  • 1. är gifta med varandra och stadigvarande sammanbor, eller
  • 2. är sambor och tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Ändrade förhållanden

15 kap. 13 §

Om det inträffar något som påverkar rätten till barnbidrag ska bidraget lämnas eller upphöra att lämnas från och med månaden efter förändringen.

Förlust av bidrag

15 kap. 14 §

Rätten till barnbidrag går förlorad om bidraget ännu inte har betalats ut under året efter det år som det hänför sig till. Detta gäller dock inte om den bidragsberättigade inom den tiden gör gällande sin rätt till bidraget hos Försäkringskassan.

16 kap. Vem får barnbidraget?

Innehåll

16 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser
  • – om bidragsmottagare i 2 och 3 §§,
  • – vid ensam vårdnad i 4 §,
  • – vid gemensam vårdnad i 5–8 §§,
  • – om det finns särskilt förordnade vårdnadshavare i 9 §,
  • – om vårdnadshavare är av samma kön i 10 §,
  • – vid adoption i 11 §,
  • – när flerbarnstillägg ska lämnas m.m. i 12–17 §§,
  • – om utbetalning till annan i 18 §,
  • – om ändring av bidragsmottagare i 19 §, och
  • – om utbetalning av barnbidrag i 20 §.

Bidragsmottagare

16 kap. 2 §

För att få barnbidrag krävs, utom i fall som avses i 18 § och 106 kap. 7 §, att bidragsmottagaren är försäkrad för barnbidrag.

16 kap. 3 §

Om inte annat följer av detta kapitel får ett barn som är myndigt eller gift självt barnbidraget.

Ensam vårdnad

16 kap. 4 §

Den som har ensam vårdnad om ett barn får barnbidraget.

Gemensam vårdnad

16 kap. 5 §

Föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn kan hos Försäkringskassan gemensamt anmäla vem av dem som ska vara bidragsmottagare. Görs inte någon anmälan får barnets mor bidraget.

16 kap. 6 §

Om den förälder som enligt 5 § ska få bidraget under en längre tid inte kan delta i vårdnaden på grund av frånvaro, sjukdom eller något annat skäl, övergår rätten att få barnbidraget till den andra föräldern.

16 kap. 7 §

Om barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av föräldrarna har den föräldern efter anmälan rätt att få bidraget.

16 kap. 8 §

Om föräldrarna inte bor tillsammans, men barnet är varaktigt bosatt hos båda föräldrarna (växelvist boende), får barnbidraget efter anmälan av båda föräldrarna lämnas med hälften till vardera föräldern.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

16 kap. 9 §

För barn med två särskilt förordnade vårdnadshavare gäller det som föreskrivs i 5–8 §§ om barnets föräldrar och barnets mor i stället barnets vårdnadshavare respektive kvinnliga vårdnadshavare.

Vårdnadshavare av samma kön

16 kap. 10 §

Är barnets föräldrar eller särskilt förordnade vårdnadshavare av samma kön, ska det som föreskrivs i 5–8 §§ om barnets mor i stället gälla den äldre av dem.

Blivande adoptivföräldrar

16 kap. 11 §

Blivande adoptivföräldrar vid adoption av ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när de får barnet i sin vård likställs med föräldrar i fråga om rätten att få barnbidrag.

När flerbarnstillägg ska lämnas m.m.

16 kap. 12 §

Den som får allmänt barnbidrag för de barn som omfattas av flerbarnstillägget får också flerbarnstillägget för dessa barn.
Den som vill få flerbarnstillägg med stöd av 15 kap. 9 § 2 eller 3 eller 12 § ska anmäla detta till Försäkringskassan.

16 kap. 13 §

Om allmänt barnbidrag har upphört att lämnas för samtliga barn som flerbarnstillägget avser, får barnens vårdnadshavare flerbarnstillägget. Om samtliga barn som berättigar till flerbarnstillägget är myndiga eller annars saknar vårdnadshavare, får den eller de föräldrar som de stadigvarande sammanbor med flerbarnstillägget.

16 kap. 14 §

Skulle två personer kunna få flerbarnstillägget, betalas detta till den av dem som anmäls som bidragsmottagare. Anmälan ska göras till Försäkringskassan av personerna gemensamt.
Om inte någon anmälan enligt första stycket görs betalas flerbarnstillägget till kvinnan eller, om personerna är av samma kön, till den äldre av dem.

16 kap. 15 §

Om barnbidraget delas enligt 8 § för ett eller flera barn ska flerbarnstillägget beräknas för varje förälder för sig enligt bestämmelserna i 16 och 17 §§.

16 kap. 16 §

För de barn för vilka det lämnas ett helt barnbidrag ska varje förälders andel av flerbarnstillägget beräknas som produkten av
  • a. kvoten mellan
  • – flerbarnstillägget per månad för det antal barn som barnbidrag lämnas för och
  • – det antal barn för vilka det lämnas barnbidrag och
  • b. det antal barn för vilka det lämnas ett helt barnbidrag.
För de barn för vilka det lämnas ett halvt barnbidrag ska varje förälders andel av flerbarnstillägget beräknas som produkten av
  • a. kvoten mellan
  • – flerbarnstillägget per månad för det antal barn som barnbidrag lämnas för och
  • – det antal barn för vilka det lämnas barnbidrag och
  • b. produkten av
  • – 0,5 och
  • – det antal barn för vilka det lämnas ett halvt barnbidrag.

16 kap. 17 §

Summan av de belopp som erhålls vid beräkning enligt 16 § är vad respektive förälder får i flerbarnstillägg om barnbidraget delas.

Utbetalning till annan

16 kap. 18 §

Om det finns synnerliga skäl får barnbidraget, i stället för vad som framgår av 2–17 §§, på begäran av socialnämnden, betalas ut till den andra av föräldrarna, någon annan lämplig person eller nämnden att användas för barnets bästa.

Ändring av bidragsmottagare

16 kap. 19 §

Om förhållandena ändras på ett sätt som är avgörande för vem som får barnbidraget ska ändringen ha verkan från och med månaden efter den då ändringen ägde rum.

Utbetalning av barnbidrag

16 kap. 20 §

Barnbidrag betalas ut månadsvis. Det månadsbelopp som ska betalas ut avrundas till närmast högre hela krontal.

IV Underhållsstöd

17 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

17 kap. 1 §

I denna underavdelning finns bestämmelser om
  • – underhållsstödet i 18 kap., och
  • – bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan i 19 kap.

Inledande bestämmelse

17 kap. 2 §

Underhållsstöd kan lämnas till ett barn vars föräldrar inte bor tillsammans. En förälder som är underhållsskyldig för barnet kan bli skyldig att till Försäkringskassan betala hela eller delar av det stöd som lämnats till barnet.

Definitioner och förklaringar

Boförälder

17 kap. 3 §

När det gäller underhållsstöd avses med boförälder den av föräldrarna som barnet är folkbokfört hos om barnet bor varaktigt endast hos den föräldern.
Växelvist boende

17 kap. 4 §

När det gäller underhållsstöd avses med växelvist boende att barnet bor varaktigt hos båda föräldrarna och är folkbokfört hos en av dem.
Bidragsskyldig

17 kap. 5 §

När det gäller underhållsstöd avses med bidragsskyldig den som enligt 7 kap. 2 § första stycket föräldrabalken ska fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet.
Blivande adoptivförälder

17 kap. 6 §

När det gäller underhållsstöd likställs en blivande adoptivförälder vid adoption av ett barn, som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när han eller hon får barnet i sin vård, med en förälder som har vårdnaden om ett barn.

18 kap. Underhållsstödet

Innehåll

18 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd i 2–7 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – undantag från rätten till underhållsstöd i 8–12 §§,
  • – förmånstiden i 13 och 14 §§,
  • – vem som får utbetalningen av underhållsstödet i 15–19 §§,
  • – beräkning av underhållsstöd i 20–32 §§,
  • – omprövning vid ändrade förhållanden i 33–35 §§,
  • – jämkning av underhållsstöd i 36 och 37 §§, och
  • – handläggningen i 38–42 §§.

Allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd

Barn vars föräldrar inte bor tillsammans

18 kap. 2 §

Ett barn har rätt till underhållsstöd under de förutsättningar som anges i 4 och 5 §§, om föräldrarna inte bor tillsammans och en av föräldrarna är boförälder eller barnet har växelvist boende.
Om barnet har fyllt 18 år lämnas förlängt underhållsstöd, om även villkoren i 6 § är uppfyllda.

18 kap. 3 §

När barnets föräldrar är folkbokförda på samma adress eller är gifta med varandra ska de anses bo tillsammans. Detta gäller dock inte om den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar något annat.
Om andra omständigheter gör det sannolikt att föräldrarna bor tillsammans, måste den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visa att de inte gör det.
Vårdnadshavare i Sverige

18 kap. 4 §

Underhållsstöd lämnas endast om barnets boförälder bor här i landet. Om barnet är underårigt krävs dessutom att boföräldern är vårdnadshavare för barnet.

18 kap. 5 §

Vid växelvist boende krävs det att den som ansöker om stödet bor här i landet för att underhållsstöd ska lämnas. Om barnet är underårigt krävs också att båda föräldrarna eller en av dem är vårdnadshavare.
Förlängt underhållsstöd

18 kap. 6 §

Ett barn som har fyllt 18 år och som inte har ingått äktenskap har rätt till förlängt underhållsstöd om han eller hon bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395).
Studier som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsstudier ger dock inte rätt till förlängt underhållsstöd.
Lämnas förlängt underhållsstöd gäller det som föreskrivs om boföräldern i 23 § andra stycket den studerande.
Barn hos särskilt förordnade vårdnadshavare

18 kap. 7 §

Underhållsstöd och förlängt underhållsstöd lämnas även till ett barn som varaktigt bor och är folkbokfört hos
  • 1. en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor här i landet, eller
  • 2. någon eller några som bor här i landet och som var särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet, när det fyllde 18 år.
Det som i denna underavdelning föreskrivs om boförälder gäller då den eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna. Bestämmelserna i 3 och 8 §§ tillämpas inte i dessa fall.

Undantag från rätten till underhållsstöd

Vägran att uppge faderskap

18 kap. 8 §

Underhållsstöd lämnas inte om barnets mor är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapet eller föräldraskapet enligt föräldrabalken till barnet fastställt.
Betalning av underhåll

18 kap. 9 §

Underhållsstöd lämnas inte om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll med minst det belopp som skulle betalas ut som underhållsstöd till barnet.
Underhållsstöd lämnas inte heller om det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern på något annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll.
Vägran att begära underhållsbidrag

18 kap. 10 §

Underhållsstöd lämnas inte om boföräldern trots föreläggande enligt 19 kap. 30 § utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till de åtgärder som begärs.
Barn med barnpension eller efterlevandestöd

18 kap. 11 §

Underhållsstöd lämnas inte om barnet har rätt till barnpension eller efterlevandestöd efter en bidragsskyldig förälder.
Förlängt underhållsstöd

18 kap. 12 §

Förlängt underhållsstöd lämnas inte till ett barn i fall som avses i 8–11 §§. Det som anges om boföräldern i 8 och 10 §§ ska då i stället gälla barnet.

Förmånstiden

Underhållsstöd

18 kap. 13 §

Underhållsstöd lämnas från och med månaden efter den månad när föräldrarna har flyttat isär eller rätt till stöd annars har uppkommit, dock inte för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.
Underhållsstöd lämnas till och med månaden då barnet har fyllt 18 år eller den tidigare månad när rätten till stöd annars har upphört.
Förlängt underhållsstöd

18 kap. 14 §

Förlängt underhållsstöd lämnas från och med månaden efter det att den studerande har fyllt 18 år eller återupptagit studier som avses i 6 §. Förlängt underhållsstöd lämnas dock tidigast från och med månaden efter den månad när föräldrarna har flyttat isär eller rätt till stöd annars har uppkommit och inte för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.
Förlängt underhållstöd lämnas till och med månaden när rätten till stöd upphör, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Vem får utbetalningen av underhållsstödet?

Boende hos endast en förälder

18 kap. 15 §

Underhållsstödet betalas ut till den som är boförälder.
Växelvist boende

18 kap. 16 §

Vid växelvist boende betalas underhållsstödet ut med en del till den ena föräldern och en del till den andra föräldern.
Särskilt förordnade vårdnadshavare

18 kap. 17 §

Om två särskilt förordnade vårdnadshavare har utsetts att ha vårdnaden gemensamt betalas underhållsstödet ut till den kvinnliga vårdnadshavaren. Om vårdnadshavarna begär det hos Försäkringskassan betalas underhållsstödet i stället ut till den manlige vårdnadshavaren.
Om de särskilt förordnade vårdnadshavarna är av samma kön betalas underhållsstödet ut till den äldre av dem. Om vårdnadshavarna begär det betalas underhållsstödet i stället ut till den yngre av dem.
Förlängt underhållsstöd

18 kap. 18 §

Det förlängda underhållsstödet betalas ut till den studerande.
Utbetalning till annan

18 kap. 19 §

Om det finns synnerliga skäl får underhållsstödet, i stället för vad som framgår av 15–18 §§, på begäran av socialnämnden betalas ut till någon annan lämplig person eller till nämnden att användas för barnets bästa.

Beräkning av underhållsstöd

Grundläggande bestämmelse

18 kap. 20 §

Underhållsstöd till ett barn lämnas med 1 273 kronor i månaden, om inte annat följer av 21–31 §§.
Utfyllnadsbidrag efter avräkning för underhåll

18 kap. 21 §

Om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll till barnet med minst det belopp som skulle ha fastställts som betalningsbelopp enligt 19 kap. 10–17 samt 26 och 27 §§, ska det sist avsedda beloppet räknas av från underhållsstödet.

18 kap. 22 §

I stället för det som föreskrivs i 21 § ska följande gälla, om
  • 1. den bidragsskyldige bor utomlands, eller
  • 2. den bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan sådan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsökningsbalken men som inte kan tas i anspråk genom utmätning på sådant sätt som anges i samma kapitel.
Finns det anledning att anta att den bidragsskyldige i rätt ordning betalar fastställt underhållsbidrag, ska detta belopp räknas av från underhållsstödet. Har underhållsbidraget fastställts med beaktande av att den bidragsskyldige till någon del fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsvarande den del av underhållsskyldigheten som på detta sätt får anses ha beaktats.

18 kap. 23 §

Inträder Försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag enligt 19 kap. 29 § och är den bidragsskyldiges underhållsbidrag fastställt med beaktande av att han eller hon till någon del fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsvarande den del av underhållsskyldigheten som på detta sätt får anses ha beaktats.
Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbart understiger vad den bidragsskyldige bör betala i underhållsbidrag till barnet och detta kan läggas boföräldern till last, lämnas inte underhållsstöd med högre belopp än underhållsbidraget.

18 kap. 24 §

Om sökanden begär det, lämnas underhållsstöd med 1 273 kronor i månaden med avräkning för det betalningsbelopp som skulle ha fastställts, om 19 kap. 10–17 samt 26 och 27 §§ hade tillämpats på inkomsten för den av föräldrarna som inte är boförälder.
Växelvist boende

18 kap. 25 §

Vid växelvist boende lämnas underhållsstöd för var och en av föräldrarna med hälften av 1 273 kronor i månaden.
Från detta belopp avräknas hälften av det betalningsbelopp som skulle ha fastställts, om 19 kap. 10–17 samt 26 och 27 §§ hade tillämpats på inkomsten för föräldern.
Särskilt förordnade vårdnadshavare

18 kap. 26 §

Om ett barn bor hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller hos någon eller några som var särskilt förordnade vårdnadshavare när barnet fyllde 18 år, lämnas dubbla underhållsstöd enligt 20 och 21 §§.
Underhåll i form av engångsbelopp

18 kap. 27 §

Om underhållsbidrag har fastställts enligt föräldrabalken i form av ett engångsbelopp, ska avräkning från underhållsstödet ske med vad det fastställda underhållsbidraget skäligen kan anses motsvara i underhåll per månad.
Underhåll före beslutet om betalningsskyldighet

18 kap. 28 §

Om en bidragsskyldig förälder, innan han eller hon har delgetts beslutet om betalningsskyldighet enligt 19 kap., har betalat underhåll till barnet för en viss månad, ska motsvarande belopp dras av från underhållsstödet för den månaden.
Underhåll vid umgänge med barnet

18 kap. 29 §

Om den bidragsskyldige enligt 19 kap. 19 § har medgetts avdrag med ett visst belopp vid fullgörande av sin betalningsskyldighet, ska kommande underhållsstöd minskas med motsvarande belopp.
Har den bidragsskyldige, när hans eller hennes betalningsskyldighet bestäms, enligt 19 kap. 22–25 §§ fått tillgodoräkna sig ett avdrag för barnets vistelse hos honom eller henne, ska underhållsstödet minskas med ett belopp motsvarande avdraget.
Avräkning för barnets inkomster

18 kap. 30 §

Om barnet har en sådan inkomst som framkommer vid en tillämpning som avser barnet av 19 kap. 10–15 §§, ska underhållsstödet minskas med hälften av inkomsten. I stället för den minskning som anges i 19 kap. 10 § ska inkomsten minskas med 48 000 kronor.

18 kap. 31 §

Vid växelvist boende ska underhållsstödet för var och en av föräldrarna minskas med ett belopp som motsvarar hälften av det belopp som underhållsstödet ska minskas med enligt 30 §.
Förskott, avrundning och lägsta utbetalning

18 kap. 32 §

Underhållsstöd betalas ut månadsvis i förskott.
Om det belopp som ska betalas ut för ett barn till en sökande en viss månad är lägre än 50 kronor, bortfaller det. I övrigt avrundas belopp som slutar på öretal till närmast lägre krontal.

Omprövning vid ändrade förhållanden

Grundläggande bestämmelse

18 kap. 33 §

Försäkringskassan ska ompröva rätten till underhållsstöd, om något har inträffat som gör att underhållsstöd inte ska lämnas, eller att det ska lämnas med ett lägre belopp.
Omprövning vid nytt taxeringsbeslut och ny procentsats

18 kap. 34 §

Underhållsstöd som beräknats enligt 21 eller 24 § ska omprövas när
  • 1. det finns ett nytt beslut om årlig taxering för den bidragsskyldige, eller
  • 2. grunden för tillämplig procentsats enligt 19 kap. 16 och 17 §§ ändras.
Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av underhållsstödet, ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxeringsbeslutet meddelades. Vid ändring av grunden för tillämplig procentsats justeras underhållsstödets belopp från och med månaden efter den månad då Försäkringskassan fick kännedom om ändringen.

18 kap. 35 §

Nedsättning av underhållsstöd enligt 30 eller 31 § ska omprövas när det finns ett nytt beslut om årlig taxering för barnet.
Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av underhållsstödet, ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxeringsbeslutet meddelades.

Jämkning av underhållsstöd

Grundläggande bestämmelser

18 kap. 36 §

Underhållsstöd som beräknats enligt 21 eller 24 § ska jämkas om det taxeringsbeslut som legat till grund för Försäkringskassans bedömning ändrats väsentligt.
Jämkningen gäller från och med månaden efter den då Försäkringskassan fick kännedom om taxeringsändringen.
Jämkning vid växelvist boende

18 kap. 37 §

Det som föreskrivs i 34 och 36 §§ gäller även vid växelvist boende. Det som föreskrivs om bidragsskyldig ska då gälla var och en av föräldrarna.

Särskilda handläggningsbestämmelser

18 kap. 38 §

När underhållsstöd enligt 20, 21, 22, eller 24 § har sökts ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den bidragsskyldige, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på.
Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den bidragsskyldige att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot ansökan eller har något att anföra i fråga om betalningsskyldighet för underhållsstöd enligt 19 kap. 2–5, 10–16 och 21–27 §§.

18 kap. 39 §

När underhållsstöd enligt 25 § har sökts ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den andra föräldern, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på.
Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den andra föräldern att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att anföra i fråga om ansökan.

18 kap. 40 §

När den bidragsskyldige begär beräkning enligt 19 kap. 22–25 §§ ska Försäkringskassan omedelbart sända meddelande till den andra föräldern. Meddelandet ska innehålla en uppmaning till den andra föräldern att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot begäran.

18 kap. 41 §

När Försäkringskassan har meddelat beslut i ärendet, ska sökanden skriftligen underrättas om beslutet.
Beslut om att bevilja underhållsstöd, att fastställa betalningsskyldighet och beslut enligt 19 kap. 22–25 §§ eller 19 kap. 39 § ska delges den bidragsskyldige.

18 kap. 42 §

Beslut om att medge beräkning enligt 19 kap. 22–25 §§ och att minska underhållsstödet enligt 29 § ska delges boföräldern.

19 kap. Bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan

Innehåll

19 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – betalningsskyldighet för underhållsstöd i 2–9 §§,
  • – inkomstunderlag för betalningsskyldighet i 10–15 §§,
  • – beräkning av betalningsbelopp i 16–27 §§,
  • – när den bidragsskyldige bor utomlands eller får lön från utlandet i 28–33 §§,
  • – omprövning och ändring av betalningsskyldighet i 34–39 §§,
  • – anstånd i 40–44 §§,
  • – eftergift i 45 och 46 §§,
  • – ränta i 47 och 48 §§, och
  • – indrivning i 49 §.

Betalningsskyldighet för underhållsstöd

Grundläggande bestämmelse

19 kap. 2 §

När underhållsstöd lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder, ska föräldern i förskott för varje månad betala ett belopp till Försäkringskassan som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet.
När fastställs betalningsskyldighet?

19 kap. 3 §

Betalningsskyldighet ska fastställas av Försäkringskassan samtidigt som eller snarast efter det att ett beslut om underhållsstöd meddelas.

19 kap. 4 §

Ett beslut om betalningsskyldighet ska inte meddelas, om 18 kap. 21, 24 eller 25 § tillämpas eller om underhållsskyldighet enligt föräldrabalken har fastställts i form av ett engångsbelopp.
Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands eller i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken och en tillämpning av bestämmelserna i 28 och 29 §§ därför övervägs, behöver betalningsskyldighet inte fastställas.

19 kap. 5 §

Betalningsskyldighet får inte beslutas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då meddelande om en gjord ansökan sändes till den bidragsskyldige enligt 18 kap. 38 §.
Betalningsskyldighet får inte beslutas för tid under vilken Försäkringskassan har trätt in i barnets rätt till underhållsbidrag enligt 29 §.
Tillfälliga beslut om betalningsskyldighet

19 kap. 6 §

Om Försäkringskassan enligt 112 kap. 2 § har beslutat om underhållsstöd för tid till dess att slutligt beslut kan fattas, ska betalningsskyldighet fastställas för den bidragsskyldige för motsvarande tid.

19 kap. 7 §

Om underhållsstöd har lämnats och det pågår ett mål om fastställande av faderskap till barnet, får den man som är instämd åläggas betalningsskyldighet, om det finns sannolika skäl för att han är far till barnet. Ett beslut om betalningsskyldighet får dock inte meddelas om flera män är instämda i målet.
Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

19 kap. 8 §

Om den slutliga betalningsskyldigheten bestäms till ett lägre belopp än vad som för samma tid har betalats enligt 6 eller 7 §, ska skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Bestäms den slutliga betalningsskyldigheten till ett högre belopp, ska den bidragsskyldige betala in skillnaden till Försäkringskassan.
Upphävt faderskap eller föräldraskap

19 kap. 9 §

Om betalningsskyldighet har fastställts slutligt för en man och denne senare frias från faderskapet till barnet, har han rätt att få tillbaka vad han har betalat jämte ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från varje betalningsdag.
Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

Inkomstunderlag för betalningsskyldighet

Grundläggande bestämmelse

19 kap. 10 §

Den bidragsskyldiges betalningsskyldighet beräknas på ett underlag som motsvarar den bidragsskyldiges inkomst enligt 11–15 §§ till den del den överstiger 100 000 kronor.
Inkomst enligt taxeringsbeslut

19 kap. 11 §

Den bidragsskyldiges inkomst beräknas i enlighet med det taxeringsbeslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) som fattats närmast före februari det år betalningsskyldigheten avser och med utgångspunkt i
  • 1. överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229),
  • 2. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 13 §, och
  • 3. överskott av en näringsverksamhet beräknad enligt 14 §.

19 kap. 12 §

När betalningsskyldigheten fastställs för förfluten tid ska det taxeringsbeslut som förelåg den eller de månader som betalningsskyldigheten avser läggas till grund för inkomstberäkningen.
Inkomstslaget kapital

19 kap. 13 §

Överskott i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ökas med gjorda avdrag i inkomstslaget, dock inte med
  • 1. avdrag för kapitalförluster till den del de motsvarar kapitalvinster som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomstskattelagen, och
  • 2. avdrag för uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen vid byte av bostad.
Underskott i inkomstslaget kapital ska minskas med gjorda avdrag i inkomstslaget, dock inte med avdrag som avses i första stycket 1 och 2.
Uppkommer ett överskott vid beräkningen ska detta minskas med schablonintäkt enligt 47 kap. 11 b § inkomstskattelagen.
Inkomstslaget näringsverksamhet

19 kap. 14 §

Överskott av en näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska
  • ökas med
  • 1. avdrag för underskott för tidigare beskattningsår enligt 40 kap. inkomstskattelagen,
  • 2. avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen för utgift för egen pension intill ett halvt prisbasbelopp,
  • 3. avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. inkomstskattelagen, och
  • 4. avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. inkomstskattelagen,
  • samt minskas med
  • 5. återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond, och
  • 6. återfört avdrag för avsättning till expansionsfond.
Underskottet av en näringsverksamhet som avses i första stycket ska minskas med avdrag som avses i första stycket 1–4 och ökas med återförda avdrag som avses i första stycket 5 och 6.
Studiemedel och förmögenhet

19 kap. 15 §

Till beloppen enligt 11–14 §§ ska läggas studiemedel i form av studiebidrag, utom den del som avser tilläggsbidrag.

Beräkning av betalningsbelopp

Grundläggande bestämmelser

19 kap. 16 §

Betalningsskyldighet ska för varje barn som har rätt till underhållsstöd bestämmas till ett visst belopp per år (betalningsbelopp). Beloppet ska motsvara det procenttal av den bidragsskyldiges inkomst som anges i 17 §.
När procenttalet bestäms ska hänsyn tas till samtliga barn som den bidragsskyldige är underhållsskyldig för enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken.

19 kap. 17 §

Om den bidragsskyldige är underhållsskyldig enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken för ett, två eller tre barn utgör procenttalet 14, 11,5 respektive 10 procent.
Om underhållsskyldigheten gäller fler än tre barn motsvarar procenttalet kvoten mellan
  • – summan av antalet barn och 27 och
  • – antalet barn.
Procenttalet bestäms med högst två decimaler.
Avdrag för underhåll före beslut om betalningsskyldighet

19 kap. 18 §

Underhåll som har betalats till barnet innan den bidragsskyldige har delgetts beslutet om betalningsskyldighet får, i den utsträckning som det svarar mot underhållsstödet, räknas av från vad som ska betalas till Försäkringskassan.
Avdrag för underhåll vid umgänge med barnet

19 kap. 19 §

Om den bidragsskyldige har haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får han eller hon vid fullgörande av sin betalningsskyldighet tillgodoräknas ett avdrag som Försäkringskassan bestämmer enligt det som föreskrivs om underhållsbidrag i 7 kap. 4 § första och andra styckena föräldrabalken.
Avdrag beviljas endast om anmälan om vistelsen görs till Försäkringskassan inom tre månader från utgången av den kalendermånad då barnets vistelse hos den bidragsskyldige upphörde.

19 kap. 20 §

Avdrag enligt 19 § medges inte om betalningsskyldigheten bestämts enligt 22–25 §§.
Beräkning efter skälighet

19 kap. 21 §

Betalningsskyldighet kan, i stället för vad som följer av 10–15 §§, bestämmas genom en skälighetsbedömning, om det är uppenbart att den bidragsskyldiges förvärvsförmåga väsentligt överstiger vad som motsvarar inkomsten beräknad enligt nämnda paragrafer och han eller hon inte visar godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjas.
Avdrag för underhåll vid lagakraftvunnen dom eller avtal

19 kap. 22 §

Har det i en lagakraftvunnen dom eller ett avtal som socialnämnden godkänt bestämts att den bidragsskyldige ska ha barnet hos sig under minst 30 hela dygn per kalenderår, ska på den bidragsskyldiges begäran ett avdrag tillgodoräknas när betalningsskyldigheten bestäms.
Avdrag ska för varje helt dygn göras med 1/40 av det belopp per månad som den bidragsskyldige annars skulle betala enligt 10–17, 21, 26 och 27 §§.

19 kap. 23 §

Vid beräkning av antalet hela dygn enligt 22 § räknas även det dygn då barnets vistelse hos den bidragsskyldige upphör som ett helt dygn. Detta gäller dock inte om vistelsen börjar och upphör under samma dygn.

19 kap. 24 §

Rätt till avdrag enligt 22 § föreligger inte om det finns anledning att anta att umgänget i väsentlig mån understiger eller kommer att understiga det som fastställts i domen eller avtalet. Om det finns särskilda skäl får avdrag dock medges även i ett sådant fall.

19 kap. 25 §

Avdrag enligt 22 § medges från och med månaden efter den månad då anmälan om domen eller avtalet kom in till Försäkringskassan.
Högsta betalningsbelopp

19 kap. 26 §

Betalningsbeloppet för ett barn får aldrig överstiga vad som betalas ut i underhållsstöd till barnet under den tid betalningsskyldigheten avser.
Avrundning och lägsta betalningsbelopp

19 kap. 27 §

Om det belopp som ska betalas för ett barn under en månad slutar på öretal, avrundas beloppet till närmast lägre krontal. Om månadsbeloppet för ett barn blir lägre än 50 kronor, faller betalningsskyldigheten bort.

När den bidragsskyldige bor utomlands eller får lön från utlandet

Inledande bestämmelse

19 kap. 28 §

Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands eller om den bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsökningsbalken och som inte kan tas i anspråk genom utmätning på sätt som anges i samma kapitel gäller det som föreskrivs i 29–33 §§.
Om underhållsbidrag är fastställt

19 kap. 29 §

Om underhållsbidrag är fastställt, inträder Försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag till den del det svarar mot utbetalt underhållsstöd.
Om underhållsbidrag inte är fastställt

19 kap. 30 §

Om underhållsbidrag inte är fastställt, kan Försäkringskassan förelägga boföräldern att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt. Försäkringskassan kan också förelägga boföräldern att vidta eller medverka till åtgärder för att få fastställt ett underhållsbidrag som inte uppenbart understiger vad den bidragsskyldige bör betala.
Om Försäkringskassan begär det ska boföräldern till Försäkringskassan ge in en skriftlig handling om fastställt underhållsbidrag som kan ligga till grund för indrivning av bidraget.

19 kap. 31 §

Om barnet har fyllt 18 år ska det som anges om boföräldern i 30 § i stället gälla barnet.
Betalning av underhållsbidrag m.m.

19 kap. 32 §

I fall som avses i 28 § tillämpas även 2, 18–20 och 40–46 §§ samt 49 § första stycket och 18 kap. 29 § första stycket samt 110 kap. 48 §. Det som där föreskrivs om betalningsskyldighet gäller då skyldighet att betala fastställt underhållsbidrag till Försäkringskassan. Betalning till Försäkringskassan ska dock ske allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning.

19 kap. 33 §

Försäkringskassan bör ge den som får föra barnets talan möjlighet att i samband med Försäkringskassans krav på betalning av underhållsbidrag utkräva sådan del av obetalda underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet.

Omprövning och ändring av betalningsskyldighet

19 kap. 34 §

Betalningsbelopp enligt 10–17, 21, 26 och 27 §§ ska omprövas när det finns ett nytt beslut om årlig taxering och när grunden för tillämplig procentsats enligt 17 § ändras.
Föranleder det nya taxeringsbeslutet en ändring av betalningsbeloppet, ska ändringen gälla från och med februari året efter det år då taxeringsbeslutet meddelades. Justeras betalningsbeloppet av det skälet att grunden för tillämplig procentsats enligt 17 § ändrats, gäller det nya betalningsbeloppet från och med månaden efter den månad då ändringen skedde, dock aldrig längre tid tillbaka än tre år före den dag då Försäkringskassan fick kännedom om ändringen.

19 kap. 35 §

Betalningsskyldighet som bestämts enligt 16–27 §§ för viss tid kan på ansökan av den bidragsskyldige eller på initiativ av Försäkringskassan jämkas om det taxeringsbeslut som legat till grund för Försäkringskassans bedömning ändrats väsentligt. En fråga om jämkning på grund av ändrat taxeringsbeslut får dock aldrig tas upp till prövning efter utgången av femte året efter det taxeringsår som beslutet avser.

19 kap. 36 §

Om betalningsskyldigheten enligt 35 § bestäms till ett lägre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, ska skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Detsamma gäller betald ränta som hänför sig till skillnadsbeloppet, om räntan uppgår till minst 100 kronor.
Om betalningsskyldigheten bestäms till ett högre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, ska den bidragsskyldige betala in skillnaden till Försäkringskassan.

19 kap. 37 §

Beslut om betalningsskyldighet som har bestämts enligt 16–21, 26 och 27 §§ får upphävas helt eller delvis om den bidragsskyldige bosatt sig utomlands. Detsamma gäller om den bidragsskyldige bor i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken.

19 kap. 38 §

En bidragsskyldig vars betalningsskyldighet har bestämts enligt 22–25 §§ är skyldig att till Försäkringskassan omgående anmäla de ändringar i umgänget som beslutas av allmän domstol eller görs i avtal som godkänts av socialnämnden.
När en anmälan har gjorts ska Försäkringskassan omgående göra en omprövning av betalningsskyldigheten.

19 kap. 39 §

Försäkringskassan ska upphäva ett beslut som har meddelats med stöd av bestämmelser i 22–25 §§, om den bidragsskyldige begär det eller om något har inträffat som medför att betalningsskyldigheten inte längre bör vara fastställd med beaktande av dom eller avtal om umgänge.
Har ett beslut upphävts kan en ny begäran om beräkning enligt 22–25 §§ prövas tidigast två år från upphävandet.

Anstånd

19 kap. 40 §

Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis bevilja anstånd med att fullgöra betalningsskyldigheten.
Ett beslut om anstånd gäller för högst ett år.

19 kap. 41 §

Anstånd enligt 40 § ska beviljas i den utsträckning som det behövs för att den bidragsskyldige ska få behålla vad som behövs för sitt eget och familjens underhåll. Bestämmelserna om förbehållsbelopp i 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken ska då tillämpas. Försäkringskassan får vid denna prövning beakta också om den bidragsskyldige har andra lätt realiserbara tillgångar.
Anstånd får också beviljas om det annars finns anledning till det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra särskilda förhållanden.

19 kap. 42 §

Det belopp som beslutet om anstånd avser ska betalas före belopp som avser senare tid.

19 kap. 43 §

En bidragsskyldig som har en skuld till staten på grund av att han eller hon har haft anstånd ska, sedan anståndsbeslutet har upphört, betala ett belopp som motsvarar 1,5 gånger det betalningsbelopp som följer av 2–5, 10–17 och 21–27 §§ eller, om betalningsskyldigheten för något barn har upphört, skulle ha fastställts enligt dessa paragrafer, dock minst 150 kronor per barn och månad. Den bidragsskyldige behöver dock inte betala ett belopp som är högre än att den bidragsskyldige får behålla vad han eller hon behöver för sitt eget och familjens underhåll enligt bestämmelserna i 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken.
För belopp som överstiger det den bidragsskyldige är skyldig att betala ska på ansökan av honom eller henne nytt beslut om anstånd meddelas.

19 kap. 44 §

Försäkringskassan ska upphäva eller ändra ett beslut om anstånd, om det inträffar något som medför att anstånd inte längre bör gälla eller bör gälla i mindre omfattning.

Eftergift

19 kap. 45 §

Försäkringskassan får på eget initiativ eller på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis efterge fordran i fråga om betalningsskyldighet och ränta, om det finns synnerliga skäl med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden.

19 kap. 46 §

Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis efterge fordran i fråga om betalningsskyldighet, som avser tid före den dag då hans faderskap till ett barn har fastställts genom bekräftelse eller dom, om det finns synnerliga skäl.

Ränta

19 kap. 47 §

Om den bidragsskyldige inte betalar belopp som bestämts enligt 16–27 §§ i rätt tid eller har beviljats anstånd med betalning, ska han eller hon betala ränta på skulden. Försäkringskassan behöver dock inte kräva betalning för räntebelopp som avser kortare dröjsmål med betalning.
Den årliga räntan enligt första stycket tas ut efter en räntesats som för varje kalenderår beräknas med ledning av emissionsräntorna för Riksgäldskontorets statsskuldväxlar och statsobligationer för de senaste tre åren. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ränta enligt denna paragraf.

19 kap. 48 §

De belopp som den bidragsskyldige betalar in ska i första hand avräknas på upplupen ränta.

Indrivning

19 kap. 49 §

Försäkringskassan ska utan dröjsmål vidta åtgärder för att driva in fordringen, om den bidragsskyldige inte fullgör sin betalningsskyldighet.
Beslut om betalningsskyldighet enligt 16–27 §§ och ränta enligt 47 och 48 §§ får verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

V Särskilda familjeförmåner

20 kap. Innehåll

20 kap. 1 §

I denna underavdelning finns bestämmelser om
  • – adoptionsbidrag i 21 kap., och
  • – vårdbidrag i 22 kap.

21 kap. Adoptionsbidrag

Innehåll

21 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till adoptionsbidrag i 2–6 §§, och
  • – vem av föräldrarna som får adoptionsbidraget i 7 §.

Rätten till adoptionsbidrag

21 kap. 2 §

Adoptionsbidrag kan lämnas till försäkrade föräldrar för kostnader vid adoption av barn som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta här i landet när föräldrarna får dem i sin vård.
Bidraget lämnas med 40 000 kronor för varje barn.

21 kap. 3 §

För att adoptionsbidrag ska lämnas krävs
  • 1. att föräldrarna var bosatta här i landet såväl när de fick barnet i sin vård som när adoptionen blev giltig här, och
  • 2. att ansökan om bidraget görs inom ett år från det att adoptionen blev giltig här i landet.

21 kap. 4 §

Adoptionsbidrag lämnas endast till den eller de föräldrar som har fått tillstånd att adoptera av svensk domstol.
Med svensk domstols tillstånd likställs
  • 1. beslut av regeringen, eller av den myndighet som regeringen har bestämt, om att ett utomlands meddelat beslut om adoption ska gälla här i landet, och
  • 2. ett utomlands meddelat beslut om adoption som gäller här i landet enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

21 kap. 5 §

Adoptionsbidrag lämnas endast för barn som inte hade fyllt tio år när föräldrarna fick det i sin vård.
Bidrag lämnas inte för adoption av eget eller makes barn.

21 kap. 6 §

Bidrag lämnas endast för adoption som har förmedlats av en sammanslutning som är auktoriserad enligt lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling.

Vem av föräldrarna får adoptionsbidraget?

21 kap. 7 §

Föräldrarna får hälften var av adoptionsbidraget om de inte begär en annan fördelning.

22 kap. Vårdbidrag

Innehåll

22 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – personer som likställs med förälder i 2 §,
  • – rätten till vårdbidrag i 3–5 §§,
  • – förmånstiden i 6–10 §§,
  • – beräkning av vårdbidrag i 11–14 §§,
  • – vem av föräldrarna som får vårdbidraget i 15 och 16 §§,
  • – omprövning vid ändrade förhållanden i 17 och 18 §§, och
  • – utbetalning av vårdbidrag i 19 §.

Personer som likställs med förälder

22 kap. 2 §

Följande personer likställs med förälder när det gäller vårdbidrag:
  • 1. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,
  • 2. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern,
  • 3. särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet, och
  • 4. blivande adoptivförälder vid adoption av ett barn som inte är svensk medborgare och som inte är bosatt här i landet när han eller hon får barnet i sin vård.

Rätten till vårdbidrag

22 kap. 3 §

En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för ett försäkrat barn, om
  • 1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller
  • 2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader.
Om en förälder har flera barn som avses i första stycket grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt på de sammanlagda merkostnaderna.

22 kap. 4 §

Vårdbidrag lämnas alltefter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån enligt 11 och 12 §§.
Bidrag kan även lämnas särskilt för merkostnader enligt 13 och 14 §§.

22 kap. 5 §

Vid bedömningen enligt 3 och 4 §§ ska det bortses från vårdbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.

Förmånstiden

Huvudregler

22 kap. 6 §

Vårdbidrag lämnas från och med månaden när rätt till förmånen uppkommer, dock inte för längre tid tillbaka än den månad då ansökan om vårdbidrag gjordes.
Vårdbidrag lämnas till och med juni det år då barnet fyller 19 år eller den tidigare månad när rätt till förmånen annars upphör.

22 kap. 7 §

Vårdbidraget får begränsas till viss tid.
Rätten till vårdbidrag ska omprövas minst vartannat år, om det inte finns skäl för omprövning med längre mellanrum.
Avbrott i vården

22 kap. 8 §

Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda barnet lämnas vårdbidrag under avbrott i vården som varar högst sex månader.
Om det finns särskilda skäl kan vårdbidrag lämnas även under ett avbrott som varar ytterligare högst sex månader.
Om barnet avlider

22 kap. 9 §

Om mer än en fjärdedels vårdbidrag lämnas för ett barn och barnet avlider fortsätter vårdbidraget att lämnas till och med den åttonde månaden efter dödsfallet eller den tidigare månad när vårdbidraget annars skulle ha upphört.

22 kap. 10 §

Under den tid som anges i 9 § lämnas vårdbidraget som
  • 1. halv förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som hel eller tre fjärdedels förmån, och
  • 2. en fjärdedels förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som halv förmån.
Om viss del av det vårdbidrag som gällde vid dödsfallet hade bestämts som merkostnadsersättning ska motsvarande del av bidraget enligt första stycket anses utgöra sådan ersättning.

Beräkning av vårdbidrag

Huvudregler

22 kap. 11 §

Helt vårdbidrag för ett år motsvarar 250 procent av prisbasbeloppet, dock inte i fall som avses i 13 och 14 §§. Partiell förmån motsvarar tillämplig del av helt bidrag.

22 kap. 12 §

Av vårdbidrag som lämnas enligt 11 § kan en viss angiven del bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms till
  • 1. 18 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 18 men inte 36 procent av prisbasbeloppet,
  • 2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 36 men inte 53 procent av prisbasbeloppet,
  • 3. 53 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 53 men inte 69 procent av prisbasbeloppet, och
  • 4. 69 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 69 procent av prisbasbeloppet eller mer.
Vårdbidrag enbart för merkostnader

22 kap. 13 §

Vårdbidrag som lämnas med beaktande enbart av merkostnader bestäms till
  • 1. 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till minst detta belopp, eller
  • 2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till minst detta belopp.
Merkostnadsersättning utöver helt vårdbidrag

22 kap. 14 §

Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till hel förmån utan att merkostnaderna beaktas och merkostnaderna uppgår till minst 18 procent av prisbasbeloppet, ska beloppet av hel förmån höjas med merkostnadsersättning. Denna ska, alltefter merkostnadernas storlek, bestämmas till 18, 36, 53 eller 69 procent av prisbasbeloppet med tillämpning av 12 §.

Vem av föräldrarna får vårdbidraget?

22 kap. 15 §

Om båda föräldrarna har rätt till vårdbidrag för ett visst barn får den förälder vårdbidraget som står för den huvudsakliga tillsynen och vården av barnet.

22 kap. 16 §

Om båda föräldrarna begär det ska i stället halva bidraget betalas ut till var och en av dem. En förutsättning för detta är att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet och att båda tar del i vården av barnet.
I fall som avses i 9 § krävs att föräldrarna vid tiden för dödsfallet hade gemensam vårdnad om barnet och att båda tog del i vården av barnet.

Omprövning vid ändrade förhållanden

22 kap. 17 §

Om förhållanden som påverkar behovet av vårdbidraget ändras ska rätten till förmånen omprövas.

22 kap. 18 §

Ändring av vårdbidrag ska gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning efter ansökan ska dock även 6 § första stycket beaktas.

Utbetalning av vårdbidrag

22 kap. 19 §

Vårdbidrag ska betalas ut månadsvis. När ersättningsbeloppet beräknas för månad ska den ersättning för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv.

AVD. C FÖRMÅNER VID SJUKDOM ELLER ARBETSSKADA

I Inledande bestämmelser

23 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

23 kap. 1 §

I avdelning C finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner vid sjukdom eller arbetsskada.

23 kap. 2 §

Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada enligt denna avdelning är
  • – sjukpenning som lämnas vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga,
  • – rehabiliteringsåtgärder vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga,
  • – rehabiliteringsersättning i samband med rehabiliteringsåtgärder,
  • – sjukersättning eller aktivitetsersättning när arbetsförmågan är långvarigt nedsatt,
  • – arbetsskadeersättning vid skada i samband med förvärvsarbete,
  • – statlig personskadeersättning vid skada i samband med vissa statliga eller kommunala verksamheter,
  • – krigsskadeersättning till sjömän vid skada utomlands,
  • – smittbärarersättning för inkomstförlust m.m., och
  • – närståendepenning i samband med ledighet för vård av en svårt sjuk person.

23 kap. 3 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser om förmåner vid sjukdom och arbetsskada.
Vidare finns bestämmelser om
  • – sjukpenning m.m. i 24–28 kap.,
  • – rehabilitering och rehabiliteringsersättning i 29–31 kap.,
  • – sjukersättning och aktivitetsersättning i 32–37 kap.,
  • – förmåner vid arbetsskada m.m. i 38–44 kap., och
  • – särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada i 45–47 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

23 kap. 4 §

En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4–7 kap.
Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdelning H).

23 kap. 5 §

Ärenden som avser förmåner enligt denna avdelning handläggs av Försäkringskassan.

II Sjukpenning m.m.

24 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

24 kap. 1 §

I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i 25 kap.
Vidare finns bestämmelser om
  • – bestämmande och behållande av sjukpenninggrundande inkomst samt beräkning av årsarbetstiden i vissa situationer i 26 kap., och
  • – sjukpenning i 27 och 28 kap.

Inledande bestämmelser

24 kap. 2 §

Sjukpenning kan lämnas till en försäkrad som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Ersättningens storlek är beroende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och den omfattning i vilken dennes arbetsförmåga är nedsatt.

24 kap. 3 §

En försäkrads sjukpenninggrundande inkomst ligger också till grund för beräkning av följande förmåner enligt denna balk:
  • – graviditetspenning,
  • – föräldrapenning på sjukpenningnivå,
  • – tillfällig föräldrapenning,
  • – rehabiliteringspenning,
  • – skadelivränta,
  • – smittbärarpenning, och
  • – närståendepenning.

25 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid

Innehåll

25 kap. 1 §

I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst i 2–6 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – inkomst av anställning i 7 §,
  • – inkomst av annat förvärvsarbete i 8–15 §§,
  • – undantag för vissa inkomster i 16–24 §§, och
  • – årsarbetstid i 25–31 §§.

Grundläggande bestämmelser

25 kap. 2 §

Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen
  • 1. som arbetstagare i allmän eller i enskild tjänst (inkomst av anställning), eller
  • 2. på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

25 kap. 3 §

För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna fastställas för en person krävs att han eller hon är försäkrad för arbetsbaserade förmåner enligt 4 och 6 kap.
För att sjukpenninggrundande inkomst ska kunna fastställas krävs dessutom att den försäkrades årliga inkomst
  • 1. kommer från arbete i Sverige,
  • 2. kommer från arbete som kan antas vara under minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande, och
  • 3. kan antas uppgå till minst 24 procent av prisbasbeloppet.

25 kap. 4 §

Av ett beslut om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst ska det framgå hur stor den sjukpenninggrundande inkomsten är och i vilken utsträckning denna avser inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.

25 kap. 5 §

När sjukpenninggrundande inkomst beräknas ska inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig beräknas och avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkningen ska det bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger 7,5 prisbasbelopp. Det ska därvid i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.

25 kap. 6 §

Om den försäkrades förhållanden inte är kända för Försäkringskassan, ska beräkningen av den försäkrades sjukpenninggrundade inkomst grundas på
  • 1. de upplysningar som Försäkringskassan kan få av den försäkrade eller dennes arbetsgivare, eller
  • 2. den uppskattning av den försäkrades inkomster som gjorts vid taxeringen.

Inkomst av anställning

25 kap. 7 §

Ersättning med minst 1 000 kronor om året för utfört arbete för någon annans räkning ska räknas som inkomst av anställning. Detta gäller även om betalningsmottagaren inte är anställd av den som betalar ersättningen. Den som har betalat ut sådan ersättning ska då anses som arbetsgivare, och den som utfört arbete ska anses som arbetstagare.
Det som anges i första stycket gäller inte om
  • 1. ersättningen betalas ut i form av pension,
  • 2. ersättningen ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete enligt 10–15 §§, eller
  • 3. ersättningen omfattas av undantag enligt 16–24 §§.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet

25 kap. 8 §

Inkomst av näringsverksamhet ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete. Detsamma gäller sådan inkomst av arbete för egen räkning som utgör inkomst av tjänst.
Det som anges i första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte ska räknas som inkomst av anställning. Vidare gäller det som anges i 9–17 och 19–24 §§.

25 kap. 9 §

När sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete beräknas får inkomst av arbete för egen räkning inte beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.
Ersättning till den som har F-skattsedel

25 kap. 10 §

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en F-skattsedel när ersättningen bestäms eller när den betalas ut.
Om mottagaren har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483), räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas.

25 kap. 11 §

Den som i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling har lämnat uppgift om innehav av F-skattsedel ska anses ha en sådan skattsedel om handlingen även innehåller följande uppgifter:
  • 1. utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter, och
  • 2. betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer.
Uppgiften om innehav av F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedel som avses i 10 § andra stycket.

25 kap. 12 §

Det som anges i 11 § gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av F-skattsedel är oriktig.
Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).
Viss ersättning från privatpersoner

25 kap. 13 §

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel för preliminär skatt, om
  • 1. utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,
  • 2. ersättningen inte är en utgift i en näringsverksamhet som bedrivs av utbetalaren,
  • 3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas bli mindre än 10 000 kronor,
  • 4. utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, och
  • 5. det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken.
Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

25 kap. 14 §

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut från
  • 1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller
  • 2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen.
Ersättning från utländsk arbetsgivare

25 kap. 15 §

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas lön eller annan ersättning som den försäkrade får från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, om
  • – arbetsgivaren inte har sådant fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229), och
  • – arbetsgivaren och den försäkrade har slutit avtal som avses i 2 kap. 8 § socialavgiftslagen (2000:980) att arbetsgivaravgifter inte ska betalas på lönen eller ersättningen.

Undantag för vissa inkomster

Ersättning understigande 1 000 kronor

25 kap. 16 §

Om ersättning för arbete för någon annans räkning inte kan antas uppgå till minst 1 000 kronor under året, räknas ersättningen från denne som sjukpenninggrundande inkomst endast om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.
Semesterlön och semesterersättning

25 kap. 17 §

Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte semesterlön till den del lönen överstiger vad som skulle ha betalats i lön för utfört arbete under motsvarande tid. Motsvarande begränsning gäller för semesterersättning.
Vissa utdelningar, kapitalinkomster och lån

25 kap. 18 §

Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1–3 inkomstskattelagen (1999:1229).
Mindre ersättning till idrottsutövare

25 kap. 19 §

Som sjukpenninggrundande inkomst av anställning räknas inte ersättning som en idrottsutövare får från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året kan antas bli mindre än ett halvt prisbasbelopp.
Vissa avtalsförmåner som avses i lagen om särskild löneskatt

25 kap. 20 §

Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte följande ersättningar:
  • 1. ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och
  • 2. ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt.
Ersättning från vinstandelsstiftelse

25 kap. 21 §

Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) om följande förutsättningar är uppfyllda:
  • – ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av ändamålet med vinstandelsstiftelsen,
  • – ersättningen avser inte betalning för den anställdes arbete åt vinstandelsstiftelsen, och
  • – de bidrag arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.
Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person med motsvarande ändamål som en vinstandelsstiftelse.

25 kap. 22 §

Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag gäller det som föreskrivs i 21 § inte ersättning som den juridiska personen lämnar till företagsledare eller delägare i företaget eller till en person som är närstående till någon av dem.
Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:1229).

25 kap. 23 §

Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under något av åren 1988–1991.
Försäkrade som senast för juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning

25 kap. 24 §

Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte inkomst på grund av förvärvsarbete som den försäkrade utför under tid för vilken han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 §.

Årsarbetstid

Allmänna bestämmelser

25 kap. 25 §

Årsarbetstid ska beräknas för en försäkrad som har en sjukpenninggrundande inkomst som helt eller delvis avser anställning. Årsarbetstiden beräknas när den enligt särskilda bestämmelser har betydelse för beräkningen av en förmån.

25 kap. 26 §

Årsarbetstiden är det antal timmar eller dagar per år som en försäkrad tills vidare kan antas komma att ha som ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid i sitt förvärvsarbete.

25 kap. 27 §

Årsarbetstiden beräknas i dagar endast när den schablonberäknas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkning av årsarbetstiden.
Ledighet som likställs med förvärvsarbete

25 kap. 28 §

När årsarbetstiden beräknas ska följande ledigheter likställas med förvärvsarbete:
  • 1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dagar då han eller hon är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag,
  • 2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas,
  • 3. ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), och
  • 4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.
Beräkning av årsarbetstiden

25 kap. 29 §

Årsarbetstiden avrundas till närmast hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.

25 kap. 30 §

När den försäkrades förhållanden inte är kända för Försäkringskassan ska beräkningen av årsarbetstiden grundas på upplysningar som Försäkringskassan kan inhämta från den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller uppdragsgivare.

25 kap. 31 §

I 26 kap. samt 28 kap. 8 och 9 §§ finns ytterligare bestämmelser om beräkning av årsarbetstid i vissa situationer.

26 kap. Bestämmande och behållande av sjukpenninggrundande inkomst samt beräkning av årsarbetstiden i vissa situationer

Innehåll

26 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – när sjukpenninggrundande inkomst bestäms i 2 och 3 §§,
  • – ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten i 4–8 §§,
  • – sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid) i 9–18 §§,
  • – sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situationer i 19–27 §§, och
  • – årlig omräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott i vissa fall (SGI-skyddad tid) i 28–31 §§.

När bestäms sjukpenninggrundande inkomst?

26 kap. 2 §

Sjukpenninggrundande inkomst bestäms för en försäkrad i samband med att han eller hon begär att få en förmån som beräknas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst eller att det annars behövs för handläggningen av ett ärende.

26 kap. 3 §

Försäkringskassan ska på begäran av en försäkrad bestämma den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst även om något ersättningsärende inte är aktuellt.

Ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten

26 kap. 4 §

Den sjukpenninggrundande inkomsten ska ändras om Försäkringskassan har fått reda på att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har ändrats på ett sätt som har betydelse antingen för rätten till en förmån som redan lämnas eller för storleken på förmånen.

26 kap. 5 §

Ändring enligt 4 § får inte avse ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

26 kap. 6 §

En ändring av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten ska gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkom.
Den ändrade sjukpenninggrundande inkomsten får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som infaller i anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

26 kap. 7 §

Det som föreskrivs i 6 § andra stycket tillämpas inte om ändringen föranleds av att
  • 1. sjukersättning eller aktivitetsersättning har beviljats den försäkrade eller att sådan ersättning som redan lämnats har ändrats på grund av att den försäkrades arbetsförmåga har ändrats,
  • 2. ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 36 kap. 13–15 §§ har upphört,
  • 3. livränta enligt bestämmelserna i denna avdelning har beviljats den försäkrade eller sådan livränta som redan lämnas har ändrats, eller
  • 4. tjänstepension har beviljats den försäkrade.

26 kap. 8 §

Bestämmelsen i 7 § 1 ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha fått sådan ersättning som avses där i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 35 kap. 4–17 §§ om försäkringstid.

Sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid)

Allmänna bestämmelser

26 kap. 9 §

SGI-skydd innebär att den sjukpenninggrundande inkomsten för tid då den försäkrade gör avbrott i sitt arbete av något skäl som anges i 11–18 §§ (SGI-skyddad tid) beräknas med utgångspunkt i förhållandena närmast före avbrottet, om den sjukpenninggrundande inkomsten därigenom blir högre än om den hade beräknats med beaktande av förhållandena under avbrottet.
Det som föreskrivs i denna paragraf gäller dock inte när 7 § 1, 3 eller 4 är tillämplig.

26 kap. 10 §

I 28–31 §§ finns bestämmelser om omräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten under SGI-skyddad tid i vissa fall.
Studier

26 kap. 11 §

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade bedriver studier, för vilka han eller hon uppbär studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om vilka studier som medför att skyddet är tillämpligt.
Periodiskt ekonomiskt stöd

26 kap. 12 §

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade får periodiskt ekonomiskt stöd enligt särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för att avtalen ska medföra att skyddet är tillämpligt.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

26 kap. 13 §

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning eller står till arbetsmarknadens förfogande. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om de villkor som gäller för att den försäkrade ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.
Graviditet

26 kap. 14 §

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen.
Föräldraledighet

26 kap. 15 §

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte fyllt ett år.
Det som föreskrivs i första stycket gäller även vid adoption av barn som inte fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.
Plikttjänstgöring

26 kap. 16 §

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
Sjukpenning och rehabiliteringsersättning, m.m.

26 kap. 17 §

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade inte förvärvsarbetar av någon anledning som ger rätt till ersättning i form av
  • 1. sjukpenning,
  • 2. ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning,
  • 3. rehabiliteringsersättning, eller
  • 4. ersättning från arbetsskadeförsäkringen enligt 38–42 kap. som motsvarar ersättning enligt 1–3 eller någon annan jämförbar ekonomisk förmån.
Kortare avbrott i förvärvsarbete

26 kap. 18 §

SGI-skydd gäller under högst tre månader i följd för en försäkrad som avbryter sitt förvärvsarbete, oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet ska pågå längre tid.

Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situationer

Studier, periodiskt ekonomiskt stöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

26 kap. 19 §

För en försäkrad som bedriver studier som avses i 11 § eller får periodiskt ekonomiskt stöd som avses i 12 § eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning gäller vid sjukdom det som föreskrivs i andra stycket.
Under den tid som avses i första stycket ska sjukpenningen för den försäkrade beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under den tiden. Om den sjukpenninggrundande inkomsten då helt eller delvis är inkomst av anställning, ska årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i det förvärvsarbetet under den aktuella tiden.
Plikttjänstgöring

26 kap. 20 §

Det som föreskrivs i 19 § andra stycket tillämpas även vid sjukdom för en försäkrad som fullgör plikttjänstgöring som avses i 16 §. Detta gäller dock endast vid grundutbildning som är längre än 60 dagar.
Behandling eller rehabilitering

26 kap. 21 §

För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § eller 29 kap. 2 § och då får livränta från arbetsskadeförsäkringen enligt 41 kap. eller motsvarande ersättning enligt annan författning, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.
Under den tid som livräntan betalas ut ska sjukpenningen beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.
Studieuppehåll

26 kap. 22 §

För en försäkrad som avses i 28 kap. 6 § första stycket 1 eller 2, och som under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin inte får studiesociala förmåner för studier som avses i 11 §, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.
Under studieuppehållet ska sjukpenning beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av 4–7, 9 och 10 §§ om sjukpenningen då blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt 19 §.
Försäkrade som fått sjukersättning eller aktivitetsersättning

26 kap. 22 a §

Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning, ska den sjukpenninggrundande inkomsten motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder. Om ett år eller längre tid har förflutit från den tidpunkt när sjukersättningen eller aktivitetsersättningen började lämnas ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om enligt 31 § för varje helt år som har förflutit.
Första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder.
Försäkrade som fått vårdnadsbidrag

26 kap. 23 §

Vid utgången av en period för vilken en försäkrad har fått vårdnadsbidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag ska den sjukpenninggrundande inkomsten lägst motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en sådan period.
Bestämmelserna i första stycket gäller dock inte i de fall
  • – sådana omständigheter som anges i 7 § 1, 3 eller 4 har inträffat, eller
  • – då den försäkrade omfattas av bestämmelserna i 11 eller 12 §.
Försäkrade som vid vistelse utomlands ansetts bosatta i Sverige

26 kap. 24 §

För sådana personer som enligt 5 kap. 6 och 8 §§ anses bosatta i Sverige även under vistelse utomlands, ska den sjukpenninggrundande inkomsten vid återkomsten till Sverige motsvara lägst det belopp som utgjorde deras sjukpenninggrundande inkomst omedelbart före utlandsresan.
Försäkrade som får tjänstepension

26 kap. 25 §

Om en försäkrad får tjänstepension i form av ålderspension eller därmed likställd pension före utgången av den månad han eller hon fyller 65 år, ska sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om den försäkrade har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex månader i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten ska då beräknas enligt bestämmelserna i 25 kap.

26 kap. 26 §

Om en försäkrad som får sådan tjänstepension som avses i 25 § är helt eller delvis arbetslös och är arbetssökande, ska sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om tjänstepensionen understiger 60 procent av lönen närmast före pensionsavgången.

26 kap. 27 §

För en försäkrad som avses i 26 § ska den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval av lönen närmast före pensionsavgången. Om den försäkrade inte har för avsikt att förvärvsarbeta i samma omfattning som tidigare, ska den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval av den inkomst han eller hon kan antas få av arbete som svarar mot arbetsutbudet. Vid beräkningen ska det iakttas att den sjukpenninggrundande inkomsten inte får överstiga 7,5 prisbasbelopp.
Vid beräkningen ska den försäkrades inkomst minskas med tjänstepensionen. Minskningen får dock inte leda till att en försäkrad som är endast delvis arbetslös får lägre sjukpenninggrundande inkomst än om beräkningen skulle ha gjorts enligt 25 §.

Årlig omräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott i vissa fall (SGI-skyddad tid)

26 kap. 28 §

När Försäkringskassan ska bestämma den sjukpenninggrundande inkomsten för en försäkrad som omfattas av bestämmelserna i 11–18 §§ och som helt eller delvis saknar anställning ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om enligt 29–31 §§.
Det som anges i första stycket gäller även en försäkrad vars anställning upphör under en pågående ersättningsperiod.

26 kap. 29 §

Den sjukpenninggrundande inkomsten ska räknas om när minst ett år har förflutit från den tidpunkt när den anställning upphörde som senast föranlett eller kunnat föranleda beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Därefter ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om årligen, räknat ett år från den senaste omräkningen.
Med den tidpunkt när anställningen upphörde likställs den tidpunkt då den försäkrade helt upphörde med annat förvärvsarbete än arbete som anställd.
Efter omräkning enligt 22 a § likställs utgången av det senaste hela år för vilket omräkning skett med den tidpunkt när anställningen upphörde.

26 kap. 30 §

Den sjukpenninggrundande inkomsten av annat förvärvsarbete, grundad på annan inkomst än som avses i 25 kap. 15 §, ska räknas om för en försäkrad som inte har upphört med förvärvsarbetet.
Omräkning ska göras under en pågående ersättningsperiod efter det att ett år har förflutit från ersättningsperiodens början. Därefter ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om årligen, räknat ett år från den senaste omräkningen.

26 kap. 31 §

Omräkningen ska göras med den procentuella förändringen i det allmänna prisläget räknad från det senast fastställda talet för konsumentprisindex jämfört med motsvarande tal tolv månader dessförinnan. En omräkning som innebär en sänkning av den sjukpenninggrundande inkomsten ska inte beaktas.
Den sjukpenninggrundande inkomsten får aldrig fastställas till ett belopp som överstiger 7,5 prisbasbelopp.

27 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenning

Innehåll

27 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till sjukpenning i 2–8 §§,
  • – samordning med sjuklön i 9 §,
  • – sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m. i 10–16 §§,
  • – sjukanmälan i 17 och 18 §§,
  • – ersättningsnivåer i 19 §,
  • – förmånstiden i 20–38 §§,
  • – allmänt högriskskydd i 39 §,
  • – särskilt högriskskydd i 40–44 §§,
  • – förmånsnivåer och arbetsförmåga i 45 §,
  • – bedömning av arbetsförmågans nedsättning (rehabiliteringskedjan) i 46–55 b §§, och
  • – arbetsgivarinträde m.m. i 56–61 §§.

Rätten till sjukpenning

Allmänna villkor

27 kap. 2 §

En försäkrad har rätt till sjukpenning vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en fjärdedel.
Med sjukdom likställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken det lämnats sjukpenning, om tillståndet fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

27 kap. 3 §

Vid bedömningen av om den försäkrade är sjuk ska det bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden.

27 kap. 4 §

Sjukpenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån enligt 45 §.
Ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning

27 kap. 5 §

För att underlätta den försäkrades återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall får, i stället för den sjukpenning som annars skulle ha lämnats, skälig ersättning lämnas för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.
Ersättning lämnas endast om merutgifterna beror på att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom eller henne att utnyttja det färdsätt som han eller hon normalt använder för att ta sig till sitt arbete.
Sjukpenning i förebyggande syfte m.m.

27 kap. 6 §

En försäkrad har rätt till sjukpenning även när han eller hon genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att
  • 1. förebygga sjukdom,
  • 2. förkorta sjukdomstiden, eller
  • 3. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.
Som villkor för att sjukpenning ska lämnas gäller att den medicinska behandlingen eller medicinska rehabiliteringen har
  • – ordinerats av läkare, och
  • – ingår i en av Försäkringskassan godkänd plan.

27 kap. 7 §

Om sjukpenning lämnas enligt 6 § ska arbetsförmågan anses nedsatt i den utsträckning som den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.
Familjehemsförälder

27 kap. 8 §

Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barn som omfattas av uppdraget för tid när sjukpenning kommer i fråga, bedöms rätten till sjukpenning med bortseende från ersättningen.

Samordning med sjuklön

27 kap. 9 §

Sjukpenning lämnas inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod när den försäkrades arbetsgivare ska svara för sjuklön.

Sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m.

De första fjorton dagarna

27 kap. 10 §

För de första 14 dagarna i en sjukperiod lämnas sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte hade varit sjuk.
Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket likställs tid som avses i 25 kap. 28 §.

27 kap. 11 §

Kan det inte utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat under sjukperiodens första 14 dagar gäller följande. Sjukpenningen får lämnas efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur den försäkrade har förvärvsarbetat före sjukperioden, om det kan antas att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat i motsvarande omfattning under de första 14 dagarna i sjukperioden.
Studier

27 kap. 12 §

Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som bedriver sådana studier som avses i 26 kap. 11 §.
Periodiskt ekonomiskt stöd

27 kap. 13 §

Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som får periodiskt ekonomiskt stöd enligt sådana särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter som avses i 26 kap. 12 §.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

27 kap. 14 §

Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som, på sätt avses i 26 kap. 13 §, deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning, eller står till arbetsmarknadens förfogande.
Behandling och rehabilitering

27 kap. 15 §

Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som får sådan behandling som avses i 6 § eller 31 kap. 3 § och som under denna tid får livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap.
Plikttjänstgöring

27 kap. 16 §

Det som föreskrivs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna för en försäkrad som fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om tjänstgöringen avser grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Sjukanmälan

27 kap. 17 §

Sjukpenning får inte lämnas för tid innan anmälan om sjukdomsfallet har gjorts till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder mot att göra en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

27 kap. 18 §

Om den försäkrades arbetsgivare ska anmäla sjukdomsfallet enligt 12 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön, ska sjukpenning som grundas på inkomst av anställning lämnas utan hinder av det som anges i 17 §.

Ersättningsnivåer

Inledande bestämmelser

27 kap. 19 §

Sjukpenning lämnas på
  • – normalnivå, eller
  • – fortsättningsnivå.
Sjukpenning på normalnivån beräknas på ett beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 1 och sjukpenning på fortsättningsnivån beräknas på ett beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 2.

Förmånstiden

Inledande bestämmelse

27 kap. 20 §

Sjukpenning kan lämnas för dagar i en sjukperiod så länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till sjukpenning inom den tid som anges i 21–24 a §§.
Förmånstiden för sjukpenning på normalnivån

27 kap. 21 §

Sjukpenning på normalnivån lämnas för högst 364 dagar under en ramtid som omfattar de 450 närmast föregående dagarna.

27 kap. 22 §

Om den försäkrade inom ramtiden redan har fått sjukpenning för 364 dagar på normalnivån, kan sjukpenning lämnas enligt bestämmelserna i 24 §. Vid beräkningen av antalet dagar med sjukpenning på normalnivån anses som sådana dagar även dagar med
  • 1. sjukpenning på fortsättningsnivån,
  • 2. ersättning för merutgifter enligt 5 §, och
  • 3. rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. 3 §.
Som dagar med sjukpenning på normalnivån räknas vidare tretton dagar under sådan sjuklöneperiod som avses i 26 § andra stycket.

27 kap. 23 §

Om den försäkrade har en allvarlig sjukdom lämnas sjukpenning på normalnivån trots att sådan sjukpenning redan har lämnats för 364 dagar under ramtiden. I sådant fall tillämpas inte bestämmelserna i 22 och 24 §§.
Förmånstiden för sjukpenning på fortsättningsnivån

27 kap. 24 §

Sjukpenning på fortsättningsnivån lämnas för högst 550 dagar om sjukpenning på normalnivån inte kan lämnas på grund av det som föreskrivs i 21 §. Detta gäller även för dagar i en ny sjukperiod under förutsättning att sjukpenning för maximalt antal dagar inte redan har lämnats.

27 kap. 24 a §

Sjukpenning på fortsättningsnivån lämnas för ytterligare dagar om
  • 1. sjukperioden föranleds av en godkänd arbetsskada enligt 39–42 kap.,
  • 2. den försäkrade är intagen på sjukhus eller på grund av sjukdom får omfattande vård utan att vara intagen på sjukhus,
  • 3. den försäkrade på grund av sjukdom har sådan avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera sig att han eller hon inte kan tillgodogöra sig information, eller
  • 4. en återgång i arbete eller ett deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program skulle medföra risk för allvarlig försämring av den försäkrades sjukdom.
Läkarintyg

27 kap. 25 §

Den försäkrade ska styrka nedsättningen av arbetsförmågan på grund av sjukdom senast från och med den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen genom att lämna in ett läkarintyg till Försäkringskassan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter dels om undantag från skyldigheten att lämna läkarintyg enligt första stycket när ett sådant intyg inte behövs, dels om att skyldigheten enligt första stycket ska gälla från och med en annan dag.
Sjukperiod

27 kap. 26 §

Som sjukperiod anses tid då en försäkrad
  • 1. i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 2 §,
  • 2. har rätt till sjukpenning enligt 6 §, eller
  • 3. har rätt till rehabiliteringspenning enligt 31 kap. 2 och 3 §§.
Om rätt till sjukpenning för den försäkrade uppkommer i omedelbar anslutning till en sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön, ska sjukperioden anses omfatta också sjuklöneperioden.
Karensdag

27 kap. 27 §

Sjukpenning lämnas inte för den första dagen i en sjukperiod (karensdag), om inte något annat följer av 28 §, 39 § eller 40–44 §§. Om sjukpenningen ska arbetstidsberäknas gäller detta den första dag i sjukperioden som den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte hade varit sjuk.
Bestämmelser om karenstid i stället för karensdag finns i 29–31 §§.

27 kap. 28 §

Till en försäkrad som har rätt till sjukpenning under medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering enligt 6 § lämnas sjukpenning på normalnivån eller fortsättningsnivån även för dag som avses i 27 §.
Karenstid för den som betalar egenavgift

27 kap. 29 §

En försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete och som betalar egenavgift har rätt att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon vill ha sjukpenning med en karenstid på 3 eller 30 dagar.
Om den som betalar egenavgift inte gör någon sådan anmälan, lämnas sjukpenning efter den karensdag som anges i 27 §.

27 kap. 30 §

Om den som betalar egenavgift gör en sådan anmälan som anges i 29 §, ska sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte lämnas för de första 3 eller 30 dagarna av varje sjukperiod, den dag sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid).

27 kap. 31 §

Den som betalar egenavgift och som gjort anmälan om karenstid enligt 29 § får övergå till sjukpenning med kortare eller ingen karenstid om han eller hon inte har fyllt 55 år.
Ändringen börjar gälla 14 dagar efter den dag då den begärdes hos Försäkringskassan. Ändringen får dock inte tillämpas vid sjukdom som inträffat innan ändringen har börjat gälla.
Återinsjuknande

27 kap. 32 §

Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod har avslutats ska bestämmelserna i 20–24 a och 27 §§ tillämpas som om den senare sjukperioden är en fortsättning på den tidigare sjukperioden.

27 kap. 33 §

Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut ska bestämmelsen i 30 § om karenstid för den som betalar egenavgift tillämpas på så sätt att de båda perioderna ska anses som en sjukperiod.
Sjukpenning i samband med sjukersättning, aktivitetsersättning eller pension

27 kap. 34 §

En försäkrad har inte rätt till sjukpenning om han eller hon får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning.
En försäkrad har inte heller rätt till sjukpenning om han eller hon under månaden närmast före den då han eller hon började få hel ålderspension fick hel sjukersättning.

27 kap. 35 §

Bestämmelserna i 34 § om sjukersättning och aktivitetsersättning ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 35 kap. 4–17 §§ om försäkringstid.

27 kap. 35 a §

Sjukpenning lämnas inte till en försäkrad under de tre kalendermånader som infaller efter utgången av en period med sjukersättning eller aktivitetsersättning. Detta gäller dock endast till den del nedsättningen av arbetsförmågan svarar mot den nedsättning för vilken sjukersättning eller aktivitetsersättning har lämnats. Sjukpenning lämnas dock i fall som avses i 23 eller 24 a §.
Sjukpenning efter 65-årsdagen

27 kap. 36 §

Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 65 år, får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre ska lämnas till den försäkrade.
Sjukpenning efter 70-årsdagen

27 kap. 37 §

För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år får sjukpenning lämnas under högst 180 dagar.
Beräkning av antalet dagar

27 kap. 38 §

När antalet dagar beräknas enligt 36 eller 37 § ska varje dag som sjukpenning har lämnats för räknas som en dag.

Allmänt högriskskydd

27 kap. 39 §

Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av bestämmelsen i 27 § för sammanlagt tio dagar under de senaste tolv månaderna, kan sjukpenning lämnas även för dag som avses i 27 § (allmänt högriskskydd).

Särskilt högriskskydd

27 kap. 40 §

Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att sjukpenning kan lämnas även för dag som avses i 27 § (särskilt högriskskydd).

27 kap. 41 §

Ett beslut om särskilt högriskskydd får meddelas om den försäkrade har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod kan antas medföra ett större antal sjukperioder.

27 kap. 42 §

Ett beslut om särskilt högriskskydd får även meddelas för en sjukperiod när den försäkrade, som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m., har rätt till sjukpenning till följd av ingrepp för att ta till vara det biologiska materialet eller förberedelser för sådant ingrepp.

27 kap. 43 §

Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 41 § gäller från och med den kalendermånad när ansökan gjordes, om inte annat anges i beslutet.
Högriskskyddet ska gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare.

27 kap. 44 §

Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 41 § ska upphävas om det villkor som anges där inte längre är uppfyllt.

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

27 kap. 45 §

Sjukpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
  • 1. Hel sjukpenning lämnas för dag när den försäkrade saknar arbetsförmåga.
  • 2. Tre fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.
  • 3. Halv sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.
  • 4. En fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften.

Bedömning av arbetsförmågans nedsättning – (Rehabiliteringskedjan)

Grundläggande bestämmelse

27 kap. 46 §

Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt ska det beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen inte kan utföra sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder honom eller henne.
Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, ska hans eller hennes arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande grad den dagen.
Särskilt om bedömningen efter 90 dagar

27 kap. 47 §

Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 90 dagar ska det även beaktas om han eller hon kan försörja sig efter en omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren.
Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.
Särskilt om bedömningen efter 180 dagar

27 kap. 48 §

Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 180 dagar ska dessutom, om det inte finns särskilda skäl mot det eller det i annat fall kan anses oskäligt, beaktas om den försäkrade har sådan förmåga att han eller hon kan försörja sig själv genom
  • 1. förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarkanden i övrigt, eller
  • 2. annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne.
Vid bedömningen tillämpas 47 § andra stycket.
Särskilt om bedömningen efter 365 dagar

27 kap. 49 §

Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 365 dagar ska det, om det inte kan anses oskäligt, alltid beaktas om han eller hon har sådan förmåga som avses i 48 §.
Vid bedömningen tillämpas 47 § andra stycket.
Bedömning av arbetsförmågan vid medicinsk behandling och rehabilitering

27 kap. 50 §

I de fall den försäkrade är i behov av någon medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § eller rehabiliteringsåtgärd som avses i 29–31 kap., ska bedömningen enligt 46–49 §§ göras med beaktande av den försäkrades arbetsförmåga efter en sådan åtgärd.
Sammanläggning av sjukperioder

27 kap. 51 §

Vid beräkningen av hur lång tid den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga enligt 46–49 §§ ska dagar i sjukperioder läggas samman om den försäkrade
  • 1. har förvärvsarbetat under en period om mindre än 90 dagar mellan sjukperioderna, eller
  • 2. inte har förvärvsarbetat alls mellan sjukperioderna.
Föräldralediga

27 kap. 52 §

Vid prövning av rätt till sjukpenning för tid när den försäkrade annars skulle ha fått föräldrapenning, ska arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barn är nedsatt på grund av sjukdom.
Försäkrade som får sjukersättning eller aktivitetsersättning m.m.

27 kap. 53 §

Vid prövningen av den försäkrades rätt till sjukpenning ska det vid bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga bortses från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig arbetsinkomst som ligger till grund för ersättning till den försäkrade i form av
  • 1. sjukersättning eller aktivitetsersättning, eller
  • 2. livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap.

27 kap. 54 §

Bestämmelsen i 53 § 1 ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 35 kap. 4–17 §§ om försäkringstid.

27 kap. 55 §

För en försäkrad som förvärvsarbetar under tid som han eller hon får sjukersättning enligt bestämmelserna i 37 kap. 3 § ska nedsättningen av arbetsförmågan, om det inte går att avgöra till vilken tid och till vilket förvärvsarbete nedsättningen hänför sig, i första hand anses hänföra sig till sådant förvärvsarbete som avses i den paragrafen.
För en försäkrad som avses i första stycket ska bedömningen enligt 53 § alltid göras som om sjukersättning och livränta lämnas med oavkortade belopp.
Deltagare i arbetsmarknadspolitiska program

27 kap. 55 a §

För en försäkrad som på grund av sjukdom är frånvarande från ett arbetsmarknadspolitiskt program, ska det vid bedömningen av nedsättningen av arbetsförmågan beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att delta i programmet.
Försäkrade som lämnat arbetsmarknadspolitiska program

27 kap. 55 b §

För en försäkrad som på grund av sjukdom har lämnat ett arbetsmarknadspolitiskt program, och som har formell möjlighet att återinträda i ett sådant program, ska det vid bedömningen av nedsättningen av arbetsförmågan även beaktas den försäkrades förmåga att delta i ett sådant program.

Arbetsgivarinträde m.m.

Allmänna bestämmelser

27 kap. 56 §

Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det bestämmas att en arbetsgivare, som har betalat ut lön till en arbetstagare under sjukdom, har rätt till arbetstagarens sjukpenning.

27 kap. 57 §

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt 56 § får tillämpa avtalet även på en arbetstagare som inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt kollektivavtal.
Ytterligare föreskrifter

27 kap. 58 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukdomsfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal som avses i 56 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar även föreskrifter om sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i 56 §.
Utbetalning till arbetsgivare

27 kap. 59 §

Sjukpenning som enligt bestämmelserna i 56–58 §§ betalas ut till en arbetsgivare ska minskas med sådan lön under sjukdom som arbetsgivaren lämnar till arbetstagaren för samma tid som sjukpenningen avser, dock endast med den del av lönen under sjukdom som överstiger
  • 1. 90 procent i fråga om sjukpenning på normalnivån, och
  • 2. 85 procent i fråga om sjukpenning på fortsättningsnivån.
Vid beräkningen tillämpas bestämmelserna i 28 kap. 20 och 21 §§.
Inträde av staten efter konsulärt bistånd

27 kap. 60 §

Om en försäkrad har blivit sjuk utomlands och då fått ekonomisktstöd av utrikesförvaltningen kan förvaltningen få rätt till den försäkrades sjukpenning. Detta gäller dock endast i den utsträckning sjukpenningen inte överstiger vad som lämnats som ekonomiskt stöd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om utrikesförvaltningens rätt enligt första stycket.
Föreskrifter för arbetsgivare för sjömän

27 kap. 61 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om i vilken utsträckning ersättning som en arbetsgivare för sjömän som avses i sjömanslagen (1973:282) har rätt till enligt 56–59 §§ ska lämnas för varje dag och med viss procent av utbetald lön och andra kostnader som arbetsgivaren haft för den anställde.

28 kap. Beräkning av sjukpenning

Innehåll

28 kap. 1 §

I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser i 2–6 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – ersättningsnivå och beräkningsunderlag i 7–9 §§,
  • – kalenderdagsberäknad sjukpenning i 10 och 11 §§,
  • – arbetstidsberäknad sjukpenning i 12–18 §§, och
  • – samordning av sjukpenning med samtidig lön i 19–21 §§.

Grundläggande bestämmelser

Beräkningsmetoder

28 kap. 2 §

Sjukpenning lämnas som
  • – kalenderdagsberäknad sjukpenning, eller
  • – arbetstidsberäknad sjukpenning.

28 kap. 3 §

Kalenderdagsberäknad sjukpenning lämnas för alla dagar i veckan oavsett om den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete eller inte.
Arbetstidsberäknad sjukpenning lämnas bara för timmar eller dagar när den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat.
När kalenderdagsberäknas respektive arbetstidsberäknas sjukpenningen?

28 kap. 4 §

Sjukpenning ska kalenderdagsberäknas om inte annat följer av 5 §.

28 kap. 5 §

Sjukpenning ska arbetstidsberäknas
  • 1. under de första 14 dagarna i en sjukperiod enligt 27 kap. 10 och 11 §§,
  • 2. under studietid som avses i 27 kap. 12 §,
  • 3. under tid med periodiskt ekonomiskt understöd som avses i 27 kap. 13 §,
  • 4. under deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program som avses i 27 kap. 14 §,
  • 5. under behandling eller rehabilitering som avses i 27 kap. 15 §, och
  • 6. under plikttjänstgöring som avses i 27 kap. 16 §.
Det som föreskrivs i första stycket gäller endast till den del sjukpenningen motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Om den försäkrade har inkomst även av annat förvärvsarbete, ska sjukpenningen kalenderdagsberäknas i den delen.

28 kap. 6 §

Sjukpenning ska alltid kalenderdagsberäknas när den försäkrade
  • 1. är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen samt är beredd att ta ett erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den bestämda sjukpenninggrundande inkomsten,
  • 2. får sjukpenning för tid då han eller hon annars skulle ha fått graviditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning, eller
  • 3. är egenföretagare och har en sjukpenninggrundande inkomst som består av endast inkomst av annat förvärvsarbete.
Om sjukpenning till en familjehemsförälder ska beräknas på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som omfattar ersättning för vården, ska sjukpenning som motsvarar denna ersättning kalenderdagsberäknas.

Beräkningsunderlag

Allmänna bestämmelser

28 kap. 7 §

Den försäkrades sjukpenning ska beräknas på ett underlag (beräkningsunderlag) som för
  • 1. sjukpenning på normalnivån motsvarar 80 procent av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst sedan denna har multiplicerats med talet 0,97, och
  • 2. sjukpenning på fortsättningsnivån motsvarar 75 procent av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst sedan denna har multiplicerats med talet 0,97.
Beräkningsunderlag vid sjuklön

28 kap. 8 §

Om en arbetsgivare ska svara för sjuklön för samma dag som sjukpenning kommer i fråga, ska sjukpenningens storlek beräknas på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar anställningsförmåner från den arbetsgivaren.
Årsarbetstiden beräknas i de fall som anges i första stycket på grundval av beräknat antal timmar i förvärvsarbete hos arbetsgivare som inte ska svara för sjuklön.
Beräkning för familjehemsförälder

28 kap. 9 §

För en familjehemsförälder som får ersättning för vården för tid då sjukpenning kommer i fråga, ska sjukpenningens storlek och årsarbetstiden beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst respektive ett beräknat antal timmar i förvärvsarbete som inte omfattar ersättningen.

Kalenderdagsberäknad sjukpenning

28 kap. 10 §

För dagar i en sjukperiod gäller att hel kalenderdagsberäknad sjukpenning motsvarar kvoten mellan
  • – beräkningsunderlaget enligt 7 § 1 eller 2 och
  • – 365.
Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

28 kap. 11 §

Till den del den försäkrade är arbetslös lämnas hel sjukpenning med högst 486 kronor om dagen. Detta gäller dock inte sjukpenning som avses i 27 kap. 6 §.

Arbetstidsberäknad sjukpenning

28 kap. 12 §

När arbetstidsberäknad sjukpenning ska beräknas tillämpas
  • – 13 och 16 §§, om sjukpenning ska lämnas för endast en dag, och
  • – 14–16 §§, om sjukpenning ska lämnas för mer än en dag.

28 kap. 13 §

Om sjukpenning ska lämnas för endast en dag, ska hel sjukpenning beräknas enligt följande:
  • 1. Först ska beräkningsunderlaget enligt 7 § 1 eller 2 divideras med årsarbetstiden, varefter kvoten avrundas till närmaste hela krontal.
  • 2. Därefter ska kvoten som fås i 1 multipliceras med antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid.

28 kap. 14 §

Om sjukpenning på samma förmånsnivå lämnas för mer än en dag, ska hel sjukpenning för dag beräknas för dessa dagar enligt följande:
  • 1. Först ska kvoten enligt 13 § 1 beräknas.
  • 2. Därefter ska kvoten enligt 1 multipliceras med det sammanlagda antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid som avser dessa dagar.
  • 3. Slutligen ska den produkt som fås i 2 divideras med antalet dagar med sjukpenning.

28 kap. 15 §

Om sjukpenning lämnas på olika förmånsnivåer för mer än en dag ska de timmar som avser samma nivå adderas var för sig. Sjukpenning ska beräknas för varje sådan period för sig.

28 kap. 16 §

Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt 13–15 §§ inte uppgår till ett helt timtal, ska avrundning göras till närmaste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.
Sjukpenning avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

28 kap. 17 §

Om den försäkrades sjukpenning i de fall som avses i 5 § motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt följande:
  • 1. Den del av sjukpenningen som motsvarar inkomst av anställning beräknas enligt 12–16 §§.
  • 2. Den del av sjukpenningen som motsvarar inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 10 och 11 §§.

28 kap. 18 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och motsvarande normal arbetstid.

Samordning av sjukpenning med samtidig lön

28 kap. 19 §

Om den försäkrade får lön av arbetsgivaren under sjukdom för samma tid som sjukpenningen avser, ska sjukpenningen minskas med det belopp som lönen under sjukdomen överstiger 10 procent av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om han eller hon hade arbetat.
Till den del lönen under sjukdom lämnas i förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 25 kap. 5 § andra stycket, ska minskning dock endast göras med belopp som överstiger
  • 1. 90 procent av lönen i arbete i fråga om sjukpenning på normalnivån, och
  • 2. 85 procent av lönen i arbete i fråga om sjukpenning på fortsättningsnivån.

28 kap. 20 §

Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 § ska ersättning som lämnas till den försäkrade på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställs i kollektivavtal anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

28 kap. 21 §

Det belopp varmed minskning enligt 19 § ska göras, avrundas till närmast lägre hela krontal.
Avräkning ska i första hand göras vid utbetalning av sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föranlett minskningen. Avräkningen får också göras vid närmast följande utbetalning av sjukpenning.

III Rehabilitering och rehabiliteringsersättning

29 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

29 kap. 1 §

I denna underavdelning finns bestämmelser om
  • – rehabilitering i 30 kap., och
  • – rehabiliteringsersättning i 31 kap.

Inledande bestämmelser

29 kap. 2 §

Rehabilitering enligt bestämmelserna i denna underavdelning ska syfta till att en försäkrad som har drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete (arbetslivsinriktad rehabilitering).

29 kap. 3 §

Under den tid som den arbetslivsinriktade rehabiliteringen pågår kan rehabiliteringsersättning lämnas enligt bestämmelserna i 31 kap.

30 kap. Rehabilitering

Innehåll

30 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rehabilitering i 2–11 §§.
Vidare finns bestämmelser om rehabiliteringsplan i 12–14 §§.

Allmänna bestämmelser

Rehabiliteringsåtgärder

30 kap. 2 §

En försäkrad har rätt till rehabiliteringsåtgärder enligt bestämmelserna i detta kapitel.

30 kap. 3 §

Rehabiliteringsåtgärder ska planeras i samråd med den försäkrade och utgå från hans eller hennes individuella förutsättningar och behov.

30 kap. 4 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om rehabilitering av försäkrade som inte är bosatta här i landet.
Arbetshjälpmedel

30 kap. 5 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin rehabilitering.
Arbetsgivarens skyldigheter

30 kap. 6 §

Den försäkrades arbetsgivare ska efter samråd med den försäkrade lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att den försäkrades behov av rehabilitering snarast ska kunna klarläggas och även i övrigt medverka till det. Arbetsgivaren ska också svara för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.
Bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter avseende arbetsanpassning och rehabilitering finns även i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Den försäkrades skyldigheter

30 kap. 7 §

Den försäkrade ska
  • – lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans eller hennes behov av rehabilitering, och
  • – efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen.
Försäkringskassans skyldigheter

30 kap. 8 §

Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten.

30 kap. 9 §

Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att
  • – den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och
  • – de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

30 kap. 10 §

Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med
  • – den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation,
  • – hälso- och sjukvården,
  • – socialtjänsten,
  • – Arbetsförmedlingen, och
  • – andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den försäkrade.
Försäkringskassan ska verka för att de organisationer och myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

30 kap. 11 §

Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och andra skäl.

Rehabiliteringsplan

När en rehabiliteringsplan ska upprättas

30 kap. 12 §

Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken rehabiliteringsersättning kan lämnas, ska Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen ska i den utsträckning det är möjligt upprättas i samråd med den försäkrade.
Rehabiliteringsplanens innehåll

30 kap. 13 §

En rehabiliteringsplan ska ange
  • 1. de rehabiliteringsåtgärder som ska komma i fråga,
  • 2. vem som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna,
  • 3. en tidsplan för rehabiliteringen,
  • 4. de uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabiliteringen, och
  • 5. den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliteringstiden.
Kontroll och uppföljning

30 kap. 14 §

Försäkringskassan ska fortlöpande se till att en rehabiliteringsplan följs och att det vid behov görs ändringar i den.

31 kap. Rehabiliteringsersättning

Innehåll

31 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – ersättningsformer i 2 §,
  • – rätten till rehabiliteringsersättning i 3–7 §§,
  • – rehabiliteringspenning i 8–13 §§, och
  • – särskilt bidrag i 14 §.

Ersättningsformer

31 kap. 2 §

Rehabiliteringsersättning lämnas i följande former:
  • 1. Rehabiliteringspenning till en försäkrad som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering.
  • 2. Särskilt bidrag till en försäkrad för kostnader som uppstår i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rätten till rehabiliteringsersättning

Allmänna bestämmelser

31 kap. 3 §

Vid sjukdom som sätter ned en försäkrads arbetsförmåga med minst en fjärdedel har den försäkrade rätt till rehabiliteringsersättning under tid då han eller hon deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att
  • 1. förkorta sjukdomstiden, eller
  • 2. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.

31 kap. 4 §

Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år.

31 kap. 5 §

En försäkrad som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen
  • 1. vid kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt, och
  • 2. vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Rehabiliteringsersättning vid utbildning

31 kap. 6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om rehabiliteringsersättning vid utbildning.
Familjehemsförälder

31 kap. 7 §

Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barn som omfattas av uppdraget för tid när rehabiliteringspenning kommer i fråga, bedöms rätten till rehabiliteringspenning med bortseende från ersättningen.

Rehabiliteringspenning

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

31 kap. 8 §

Rehabiliteringspenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
  • 1. Hel rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrade saknar arbetsförmåga.
  • 2. Tre fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.
  • 3. Halv rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.
  • 4. En fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften.
Arbetsförmågan ska under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses nedsatt i den utsträckning den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta.

31 kap. 9 §

Vid tillämpningen av 8 § första stycket ska det bortses från sådan arbetsförmåga som den försäkrade utnyttjar i samband med förvärvsarbete som utförs med stöd av 37 kap. 3 §. Om det inte går att avgöra till vilken tid och till vilket förvärvsarbete nedsättningen av arbetsförmågan hänför sig ska denna i första hand anses hänföra sig till sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.
Ersättningsnivå och beräkningsunderlag

31 kap. 10 §

Hel rehabiliteringspenning för dag motsvarar kvoten mellan
  • – den försäkrades beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 1 eller 2 och
  • – 365.
Vid beräkningen ska bestämmelserna i 27 kap. 21–24 a, 26 och 32 §§ samt 28 kap. 10 § tillämpas.
Beräkningsunderlag för familjehemsförälder

31 kap. 11 §

I fall som avses i 7 § ska rehabiliteringspenningens storlek beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar den ersättning som den försäkrade får i egenskap av familjehemsförälder.
Samordning med andra förmåner

31 kap. 12 §

Rehabiliteringspenningen ska minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som
  • 1. föräldrapenningsförmån,
  • 2. sjukpenning,
  • 3. sjukpenning eller livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 40–44 kap. eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning, dock endast till den del ersättningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka, eller
  • 4. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock inte till den del studiestödet är återbetalningspliktigt.
Det som föreskrivs i första stycket gäller även för motsvarande förmån som lämnas till den försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning.
Arbetsgivarinträde m.m.

31 kap. 13 §

Bestämmelserna om arbetsgivarinträde och inträde av staten i vissa fall i 27 kap. 56–58 och 60 §§ ska tillämpas även när det gäller rehabiliteringspenning.

Särskilt bidrag

31 kap. 14 §

Särskilt bidrag lämnas under rehabiliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om sådant bidrag.

IV Sjukersättning och aktivitetsersättning

32 kap. Innehåll

32 kap. 1 §

I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning i 33 kap.
Vidare finns
  • – bestämmelser om inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning i 34 kap.,
  • – bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning i 35 kap.,
  • – gemensamma bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning i 36 kap., och
  • – bestämmelser om försäkrade som senast för juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning i 37 kap.

33 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning

Innehåll

33 kap. 1 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2–4 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning i 5–8 §§,
  • – förmånsnivåer i 9–13 §§,
  • – förmånstiden i 14–20 §§,
  • – aktiviteter under tid med aktivitetsersättning i 21–25 §§, och
  • – särskilda insatser för försäkrade med tre fjärdedels ersättning i 26–28 §§.

Inledande bestämmelser

33 kap. 2 §

Sjukersättning eller aktivitetsersättning kan lämnas till en försäkrad vars arbetsförmåga är långvarigt nedsatt.

33 kap. 3 §

Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas i form av
  • 1. inkomstrelaterad ersättning enligt 34 kap., och
  • 2. garantiersättning enligt 35 kap.

33 kap. 4 §

Sjukersättning lämnas tills vidare, medan aktivitetsersättning lämnas för viss tid.

Rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning

Nedsatt arbetsförmåga

33 kap. 5 §

En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet har, enligt närmare bestämmelser i denna underavdelning, rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning.
Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år då den försäkrade fyllde 18 år, gäller inte kravet att den försäkrade ska vara försäkrad vid försäkringsfallet.

33 kap. 6 §

För rätt till sjukersättning krävs att arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt och att åtgärder som avses i 27 kap. 6 § samt i 29–31 kap. inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga.

33 kap. 7 §

För rätt till aktivitetsersättning krävs att nedsättningen kan antas bestå under minst ett år.
Funktionshindrade som går i skolan

33 kap. 8 §

En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå vid ingången av juli det år då han eller hon fyller 19 år har rätt till aktivitetsersättning.

Förmånsnivåer

Förmånsnivåerna och arbetsförmågan

33 kap. 9 §

Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
  • 1. Hel sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt.
  • 2. Tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad än som anges i 1 men med minst tre fjärdedelar.
  • 3. Halv sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med mindre än tre fjärdedelar men med minst hälften.
  • 4. En fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med mindre än hälften men med minst en fjärdedel.
Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning

33 kap. 10 §

När det bedöms hur nedsatt arbetsförmågan är ska Försäkringskassan beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom förvärvsarbete på arbetsmarknaden.

33 kap. 11 §

Bedömningen enligt 10 § ska göras
  • – efter samma grunder oavsett på vilket sätt prestationsförmågan är nedsatt, och
  • – i förhållande till ett heltidsarbete.
Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av arbete med skötsel av hemmet.

33 kap. 12 §

Under tid som den försäkrade genomgår behandling eller rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 §, ska arbetsförmågan anses nedsatt i den utsträckning som behandlingen eller rehabiliteringen hindrar honom eller henne från att förvärvsarbeta.
Funktionshindrade som går i skolan

33 kap. 13 §

En funktionshindrad som avses i 8 § får hel aktivitetsersättning oberoende av arbetsförmågans nedsättning.

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

33 kap. 14 §

Sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas från och med den månad då rätten till förmånen har uppkommit, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.
När sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas utan ansökan enligt 36 kap. 25 §, lämnas ersättningen dock från och med månaden efter den då beslutet om förmånen meddelats.

33 kap. 15 §

Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad när rätten till förmånen upphör.
Sjukersättning

33 kap. 16 §

Sjukersättning kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år.

33 kap. 17 §

Försäkringskassan ska i samband med beslut om sjukersättning besluta att en ny utredning av den försäkrades arbetsförmåga ska göras efter viss tid, dock senast inom tre år från beslutet. Efter en sådan utredning ska Försäkringskassan, så länge rätt till sjukersättning föreligger, besluta att ytterligare utredning av arbetsförmågan ska göras efter viss tid, dock senast inom tre år från det att föregående utredning slutfördes.
Om den försäkrade har fyllt 60 år behöver beslut om ny utredning inte fattas.
Aktivitetsersättning

33 kap. 18 §

Aktivitetsersättning kan tidigast lämnas från och med juli det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.

33 kap. 19 §

Ett beslut om aktivitetsersättning får inte avse längre tid än tre år.
Funktionshindrade som går i skolan

33 kap. 20 §

En funktionshindrad som avses i 8 § har rätt till aktivitetsersättning under den tid som skolgången varar.

Aktiviteter under tid med aktivitetsersättning

Allmänna bestämmelser

33 kap. 21 §

I samband med ett beslut om att bevilja en försäkrad aktivitetsersättning ska Försäkringskassan undersöka om han eller hon under den tid ersättningen ska lämnas kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans eller hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga.

33 kap. 22 §

Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter ska Försäkringskassan närmare planera vilka aktiviteter som är lämpliga för honom eller henne. Planeringen ska ske i samråd med den försäkrade och Försäkringskassan ska i möjligaste mån tillgodose den försäkrades önskemål. Om Försäkringskassan och den försäkrade kommer överens ska Försäkringskassan upprätta en plan för aktiviteterna.

33 kap. 23 §

Försäkringskassan ska verka för att planerade aktiviteter kommer till stånd. Försäkringskassan ska samordna de insatser som behövs och se till att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i aktiviteterna.

33 kap. 24 §

Som aktiviteter enligt 21–23 §§ räknas inte sådana åtgärder som avses i 110 kap. 14 § 4.
Kostnadsersättning med anledning av aktiviteter

33 kap. 25 §

Särskild ersättning kan lämnas för den försäkrades kostnader med anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om sådan ersättning.

Särskilda insatser för försäkrade med tre fjärdedels ersättning

33 kap. 26 §

För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning ska särskilda insatser göras för att han eller hon ska kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan.

33 kap. 27 §

Försäkringskassan ansvarar för att sådana insatser som avses i 26 § kommer till stånd.

33 kap. 28 §

För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning och som får en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag, som motsvarar den återstående arbetsförmågan, ska Försäkringskassan betala ersättning för kostnader för anställningen enligt grunder som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

34 kap. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning

Innehåll

34 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till inkomstrelaterad ersättning i 2 §,
  • – ramtid i 3 §,
  • – beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning i 4–11 §§, och
  • – beräkning av inkomstrelaterad ersättning i 12–14 §§.

Rätten till inkomstrelaterad ersättning

34 kap. 2 §

Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning har en försäkrad som avses i 33 kap. om det för honom eller henne har fastställts pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. för minst ett år under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före det år då försäkringsfallet inträffade.

Ramtid

34 kap. 3 §

Ramtiden är, om inte något annat följer av 10 och 11 §§,
  • – 5 år för den som fyller 53 år eller mer det år då försäkringsfallet inträffar,
  • – 6 år för den som fyller minst 50 år och högst 52 år det år då försäkringsfallet inträffar,
  • – 7 år för den som fyller minst 47 år och högst 49 år det år då försäkringsfallet inträffar, och
  • – 8 år för den som fyller högst 46 år det år då försäkringsfallet inträffar.

Beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning

Grundläggande bestämmelser

34 kap. 4 §

Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas på grundval av en antagandeinkomst. Denna beräknas enligt 6–11 §§ med ledning av den försäkrades bruttoårsinkomster inom ramtiden.

34 kap. 5 §

Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet för det år då ersättningen ska börja lämnas och räknas om vid förändringar av detta belopp.
Bruttoårsinkomst

34 kap. 6 §

Med bruttoårsinkomst avses
  • 1. pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år, och
  • 2. pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. som tillgodoräknats med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning.

34 kap. 7 §

När bruttoårsinkomsten beräknas ska det bortses från pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som sammantagna överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som gäller för inkomståret.

34 kap. 8 §

Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet på följande sätt:
  • Bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten mellan
  • – prisbasbeloppet för det år sjukersättningen eller aktivitetsersättningen ska börja lämnas och
  • – prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten avser.
Antagandeinkomst

34 kap. 9 §

Antagandeinkomsten motsvarar genomsnittet av de tre högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom ramtiden.
Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas inom ramtiden, ska två respektive en bruttoårsinkomst om noll kronor tas med i beräkningen.

34 kap. 10 §

När inkomstrelaterad aktivitetsersättning beräknas får, om det medför en högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 9 § i stället användas de två högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år.
Om endast en bruttoårsinkomst kan tillgodoräknas inom ramtiden, ska en bruttoårsinkomst om noll kronor tas med i beräkningen.

34 kap. 11 §

Om den försäkrade, vid beräkning av antagandeinkomst enligt 10 §, kan tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före det år då försäkringsfallet inträffar men denna är lägre än den sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 och 26 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid tidpunkten för försäkringsfallet, får den sjukpenninggrundande inkomsten, till den del den inte överstiger 7,5 prisbasbelopp, i stället utgöra bruttoårsinkomst.

Beräkning av inkomstrelaterad ersättning

Ersättningsnivån

34 kap. 12 §

Hel inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas för år räknat med 64 procent av den försäkrades antagandeinkomst.
Partiell ersättning

34 kap. 13 §

Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt 33 kap. 9 §.
Samordning med utländsk ersättning

34 kap. 14 §

Från inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning ska sådana förmåner räknas av som lämnas till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet.

35 kap. Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning

Innehåll

35 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till garantiersättning i 2 och 3 §§,
  • – försäkringstiden i 4–17 §§,
  • – ersättningsnivåer i 18–20 §§,
  • – beräkningsunderlag för garantiersättning i 21 och 22 §§, och
  • – beräkning av garantiersättning i 23–25 §§.

Rätten till garantiersättning

35 kap. 2 §

Rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning har en försäkrad som avses i 33 kap. och
  • 1. som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 34 kap., eller
  • 2. vars inkomstrelaterade ersättning enligt samma kapitel understiger en viss nivå (garantinivå).
Garantiersättningen är beroende av en särskilt beräknad försäkringstid.

35 kap. 3 §

Garantiersättning lämnas endast till den som kan tillgodoräknas en försäkringstid om minst tre år.

Försäkringstiden

Inledande bestämmelser

35 kap. 4 §

Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäkrad
  • 1. enligt 6–11 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet (faktisk försäkringstid),
  • 2. enligt 12 och 13 §§ för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år (framtida försäkringstid), och
  • 3. enligt 14–17 §§ om försäkringsfallet har inträffat före 18 års ålder.

35 kap. 5 §

Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid sätts ned var för sig till närmaste antal hela månader.
Den sammanlagda försäkringstiden utgör summan av faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid. Den sammanlagda försäkringstiden ska sättas ned till närmaste antal hela år.
Bosättning i Sverige

35 kap. 6 §

Som faktisk försäkringstid räknas tid när en person har varit försäkrad på grund av bosättning i Sverige enligt 5 kap.
Vistelse i Sverige

35 kap. 7 §

Som faktisk försäkringstid räknas även tid när en person före tidpunkten för bosättning i Sverige oavbrutet har vistats här i landet efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.
Bosättning i tidigare hemland

35 kap. 8 §

Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller enligt motsvarande äldre bestämmelser eller beviljats statusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen eller motsvarande förklaring enligt äldre bestämmelser räknas som faktisk försäkringstid även tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först kom till Sverige.

35 kap. 9 §

Vid beräkningen enligt 8 § ska en så stor andel av tiden i hemlandet räknas in som svarar mot kvoten mellan
  • – den tid när den försäkrade har varit bosatt i Sverige, inklusive den tid som avses i 7 §, från den första ankomsten till landet till och med året före försäkringsfallet och
  • – hela tidrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med året före försäkringsfallet.
Vid beräkningen ska det bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 22 § ska ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

35 kap. 10 §

Vid tillämpning av 8 och 9 §§ likställs med tid för bosättning i hemlandet tid då den försäkrade före den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han eller hon beretts en tillfällig fristad.
Biståndsarbetare m.fl.

35 kap. 11 §

När faktisk försäkringstid beräknas för en person som enligt 5 kap. 6 § anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands ska det bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 22 § ska ligga till grund för beräkning av garantiersättning.
Framtida försäkringstid

35 kap. 12 §

Om den faktiska försäkringstiden enligt 6–11 §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år då den försäkrade fyller 64 år som framtida försäkringstid.

35 kap. 13 §

Om den faktiska försäkringstiden motsvarar mindre än fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet gäller följande.
Som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet, till och med det år då den försäkrade fyller 64 år, som motsvarar kvoten mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet.
Försäkringsfall före 18 års ålder

35 kap. 14 §

Om ett försäkringsfall har inträffat före det år då den försäkrade fyllde 18 år, får försäkringstiden i stället för vad som följer av 12 och 13 §§ beräknas enligt 15 och 16 §§.

35 kap. 15 §

För en försäkrad som är svensk medborgare ska som försäkringstid räknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyller 64 år. Hänsyn ska dock inte tas till tid då den försäkrade efter fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 6–11 §§.

35 kap. 16 §

För en försäkrad som inte är svensk medborgare ska det som föreskrivs i 15 § gälla under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år.
Utländsk medborgare som är varaktigt bosatt i annan EU-stat

35 kap. 17 §

En försäkrad som inte är svensk medborgare ska, när det gäller beräkning av försäkringstid för garantiersättning enligt 15 §, likställas med en svensk medborgare, om han eller hon
  • 1. har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat med uppehållstillstånd i Sverige,
  • 2. är en gästforskare som avses i lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare med uppehållstillstånd i Sverige för forskning, eller
  • 3. är familjemedlem till en sådan gästforskare som avses i 2 och har uppehållstillstånd i Sverige.

Ersättningsnivåer

Sjukersättning

35 kap. 18 §

Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat 2,40 prisbasbelopp.
Aktivitetsersättning

35 kap. 19 §

Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år räknat
  • – 2,10 prisbasbelopp till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 21 år,
  • – 2,15 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 21 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 23 år,
  • – 2,20 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 23 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 25 år,
  • – 2,25 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 25 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 27 år,
  • – 2,30 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 27 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 29 år, samt
  • – 2,35 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 29 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.
Avkortning om försäkringstiden understiger 40 år

35 kap. 20 §

För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid gäller följande:
  • Garantinivån enligt 18 eller 19 § ska avkortas till så stor andel av denna som svarar mot kvoten mellan
  • – försäkringstiden enligt 5 § andra stycket och
  • – 40.

Beräkningsunderlag för garantiersättning

35 kap. 21 §

Till grund för beräkning av garantiersättning ska ligga den årliga inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 34 kap. som den försäkrade har rätt till för det år som garantiersättningen avser, före minskning med livränta enligt 36 kap. 3–8 §§.

35 kap. 22 §

Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning avses i detta kapitel även sådana utländska förmåner som
  • – ska avräknas från inkomstrelaterad ersättning enligt 34 kap. 14 §, och
  • – inte är att likställa med garantiersättning enligt detta kapitel.

Beräkning av garantiersättning

Huvudregler

35 kap. 23 §

För den som inte har inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning motsvarar årlig hel garantiersättning garantinivån.

35 kap. 24 §

För den vars hela inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning för år räknat understiger garantinivån gäller följande:
  • Årlig garantiersättning motsvarar differensen mellan
  • – garantinivån och
  • – hela den årliga inkomstrelaterade sjukersättningen eller aktivitetsersättningen enligt 21 och 22 §§.
Beräkningen görs efter det att garantinivån minskats enligt 20 §.
Partiell ersättning

35 kap. 25 §

Partiell garantiersättning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning enligt 23 och 24 §§ som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt 33 kap. 9 §.

36 kap. Gemensamma bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning

Innehåll

36 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – samordning med andra förmåner i 2–8 §§,
  • – förvärvsarbete som hinder för rätt till förmån i 9 §,
  • – vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning i 10–18 §§,
  • – omprövning vid ändrade förhållanden i 19–24 §§,
  • – ersättning utan ansökan i vissa fall i 25–27 §§,
  • – ändring av ersättning i 28 §, och
  • – utbetalning av ersättning i 29 och 30 §§.

Samordning med andra förmåner

Efterlevandestöd

36 kap. 2 §

Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl aktivitetsersättning i form av garantiersättning som efterlevandestöd, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.
Livränta

36 kap. 3 §

Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form av garantiersättning ska minskas om den försäkrade
  • 1. har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller någon annan författning,
  • 2. enligt någon annan författning eller enligt särskilt beslut av regeringen har rätt till annan livränta, som bestäms eller betalas ut av Försäkringskassan, eller
  • 3. får livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

36 kap. 4 §

Minskning enligt 3 § får inte göras på grund av livränta enligt 41–44 kap.

36 kap. 5 §

Om en skada, som livränta har börjat lämnas för, återigen medför sjukdom som berättigar till sjukpenning, ska det anses som om livränta hade lämnats under sjukdomstiden.

36 kap. 6 §

Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning ska minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars årsbelopp överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberättigade har rätt till som skadad. Minskningen ska i första hand göras på garantiersättningen.

36 kap. 7 §

Om livränta, del av livränta eller livränta för viss tid har bytts ut mot ett engångsbelopp, ska det vid beräkningen enligt 6 § anses som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som motsvarar engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpades vid utbytet.

36 kap. 8 §

Sammanlagd hel sjukersättning får aldrig, på grund av bestämmelserna i 3–7 §§, för månad räknat understiga 5 procent av prisbasbeloppet.

Förvärvsarbete som hinder för rätt till förmån

36 kap. 9 §

En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades har inte rätt att få sådan ersättning för samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet utförs. Bestämmelser om återkrav finns i 108 kap.

Vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning

Allmänna bestämmelser

36 kap. 10 §

Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att hans eller hennes sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfattning som anges i 13–15 §§ ska förklaras vilande när den försäkrade förvärvsarbetar eller studerar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får fattas endast om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning.

36 kap. 11 §

Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande får inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.

36 kap. 12 §

Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitetsersättning eller en sådan andel av ersättningen som anges i 33 kap. 9 §. När det bedöms hur stor del av förmånen som ska förklaras vilande ska Försäkringskassan beakta omfattningen av det förvärvsarbete som den försäkrade avser att utföra. Vid studier ska dock alltid den beviljade förmånen i sin helhet förklaras vilande.
Tiden för vilandeförklaring

36 kap. 13 §

Försäkringskassan får besluta att sjukersättningen eller aktivitetsersättningen ska förklaras vilande från och med den månad som anges i ansökan.

36 kap. 14 §

Sjukersättningen får förklaras vilande under högst tjugofyra månader, dock längst till utgången av tjugofjärde månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.

36 kap. 15 §

Aktivitetsersättningen får förklaras vilande längst till utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.
Upphävande av beslut om vilandeförklaring

36 kap. 16 §

Ett beslut om vilandeförklaring ska upphävas om den försäkrade begär det.

36 kap. 17 §

Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett beslut om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt sjuk.
Detsamma gäller om den försäkrade helt eller delvis avbryter det arbetsförsök eller de studier som legat till grund för beslutet om vilandeförklaring för att i stället få
  • – graviditetspenning,
  • – föräldrapenning, eller
  • – tillfällig föräldrapenning.
Sjukersättning eller aktivitetsersättning under period med vilande sådan ersättning

36 kap. 18 §

Försäkringskassan får besluta att en försäkrad som förvärvsarbetar, då sjukersättning eller aktivitetsersättning helt eller delvis har förklarats vilande, för varje månad under en period om tolv månader ska erhålla ett belopp som motsvarar 25 procent av den sjukersättning eller aktivitetsersättning som har förklarats vilande.

Omprövning vid ändrade förhållanden

Omprövning av sjukersättning

36 kap. 19 §

Om arbetsförmågan förbättras för en försäkrad som får sjukersättning, ska rätten till förmånen omprövas.
En försäkrad som har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning fattades ska, om inte annat framkommer, antas ha en förbättrad arbetsförmåga.

36 kap. 20 §

Om rätten till sjukersättning ska omprövas enligt 19 § får förmånen lämnas till dess att den försäkrade har fått ett arbete som motsvarar den förbättring som har uppkommit. Sjukersättningen får dock i sådana fall lämnas för längst sex månader.

36 kap. 21 §

Vid omprövning enligt 19 § får sådan sjukersättning som har förklarats vilande enligt 13 § inte ändras med anledning av att den försäkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har uppvisat en förbättrad arbetsförmåga.
Omprövning av aktivitetsersättning

36 kap. 22 §

Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som får aktivitetsersättning, ska rätten till förmånen omprövas.
En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har visat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om aktivitetsersättning fattades ska antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga, om inte något annat framkommer.

36 kap. 23 §

Vid omprövning enligt 22 § får sådan aktivitetsersättning som har förklarats vilande enligt 13 § inte ändras med anledning av att den försäkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har visat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.

36 kap. 24 §

Vid omprövning enligt 22 § får aktivitetsersättningen inte ändras på grund av att den försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 33 kap. 21–23 §§.

Ersättning utan ansökan i vissa fall

36 kap. 25 §

Om en försäkrad får sjukpenning eller rehabiliteringspenning enligt denna balk får Försäkringskassan bevilja honom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning även om han eller hon inte ansökt om det.
Detsamma ska gälla då en försäkrad får sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt 40–44 kap. eller motsvarande ersättning som lämnas enligt annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen.

36 kap. 26 §

Om en försäkrad får aktivitetsersättning, får tiden för förmånen förlängas även om han eller hon inte ansökt om det.

36 kap. 27 §

Det som föreskrivs i 25 § gäller även i fråga om ökning av sjukersättning och aktivitetsersättning.

Ändring av ersättning

36 kap. 28 §

Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning ska gälla från och med månaden efter den när anledningen till ändringen uppkommit. Om ökningen kräver ansökan av den som är berättigad till sådan ersättning tillämpas 33 kap. 14 § första stycket.

Utbetalning av ersättning

36 kap. 29 §

Sjukersättning och aktivitetsersättning ska betalas ut månadsvis. Om det årliga beloppet av sådana förmåner uppgår till högst 2 400 kronor ska dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den försäkrade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

36 kap. 30 §

När månadsbelopp för sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas ska det belopp för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet av sjukersättning och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor, faller ersättningen bort för den månad som beräkningen avser. Avrundning ska i första hand göras på garantiersättning enligt 35 kap.

37 kap. Försäkrade som senast för juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning

37 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2–4 §§.
Vidare finns beräkningsregler i 5–9 §§.
Slutligen finns särskilda handläggningsregler i 10–23 §§.

Allmänna bestämmelser

Vem som omfattas av bestämmelserna

37 kap. 2 §

För en försäkrad som för juni 2008 hade rätt till sjukersättning enligt 7 kap. 1 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring och vars arbetsförmåga har ansetts varaktigt nedsatt (icke tidsbegränsad sjukersättning) ska bestämmelserna i detta kapitel gälla i stället för bestämmelserna i 36 kap. 9–21 §§ samt 110 kap. 50–52 §§ om inte annat följer av 4 eller 23 §. Detsamma gäller den som före den 1 juli 2008 beviljats icke tidsbegränsad sjukersättning för tiden från och med juli 2008.
Det som anges i första stycket ska inte gälla för en försäkrad som får sjukersättning med en högre förmånsnivå efter juni eller, för en försäkrad som avses i första stycket andra meningen, juli 2008.
Ansökan om förmån vid förvärvsarbete m.m.

37 kap. 3 §

Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att hans eller hennes sjukersättning, i den omfattning som anges i 5–7 §§, ska betalas ut när den försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning fattades.
Ansökan ska göras hos Försäkringskassan varje år innan sådant förvärvsarbete som avses i första stycket påbörjas för året.

37 kap. 4 §

En ansökan som utan giltig anledning görs efter den tid som anges i 3 § andra stycket ska avvisas. I sådant fall ska övriga bestämmelser i detta kapitel inte tillämpas. I stället ska bestämmelserna i 36 kap. 9–21 §§ samt 110 kap. 50–52 §§ tillämpas.
Det som anges i första stycket sista meningen ska gälla även för den som förvärvsarbetar utan att ha gjort en ansökan.

Beräkningsregler

Grundläggande bestämmelser

37 kap. 5 §

Sjukersättning enligt 3 § första stycket ska lämnas med ett preliminärt belopp och bestämmas slutligt i efterhand på grundval av den försäkrades reduceringsinkomst.

37 kap. 6 §

Sjukersättningen ska minskas med 50 procent av reduceringsinkomsten till den del den överstiger ett visst fribelopp, som för den som får
  • – hel sjukersättning är 1 prisbasbelopp,
  • – tre fjärdedels sjukersättning är 2,6 prisbasbelopp,
  • – två tredjedels sjukersättning är 3,6 prisbasbelopp,
  • – halv sjukersättning är 4,2 prisbasbelopp, och
  • – en fjärdedels sjukersättning är 5,8 prisbasbelopp.
Avdraget enligt första stycket ska i första hand göras från inkomstrelaterad sjukersättning.

37 kap. 7 §

Sjukersättning lämnas inte till den del summan av den beräknade sjukersättningen och reduceringsinkomsten överstiger 8 prisbasbelopp.
Reduceringsinkomst

37 kap. 8 §

Reduceringsinkomsten beräknas med utgångspunkt i den pensionsgrundande inkomst som fastställts enligt bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst i 59 kap.

37 kap. 9 §

Den försäkrades reduceringsinkomst beräknas enligt följande:
  • 1. Först ska från den fastställda pensionsgrundande inkomsten avdrag göras för inkomst enligt
  • – 59 kap. 13 § 1, i form av föräldrapenning på lägstanivån,
  • – 59 kap. 13 § 2, i form av vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,
  • – 59 kap. 13 § 5, i form av inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning, samt
  • – 59 kap. 13 § 6, i form av livränta enligt 41–44 kap.
  • 2. Därefter ska det avdrag som enligt 59 kap. 37 § ska göras för debiterad allmän pensionsavgift läggas till i den utsträckning avgiften hänför sig till de i reduceringsinkomsten inräknade inkomsterna.
Utländska inkomster ska ingå i reduceringsinkomsten, om de är av motsvarande slag som dem som anges i första stycket och skulle ha varit pensionsgrundande enligt 59 kap. om de tjänats in i Sverige.

Särskilda handläggningsregler

Preliminär sjukersättning

37 kap. 10 §

För en försäkrad som ansöker om att bestämmelserna om beräkning av sjukersättning i detta kapitel ska tillämpas, ska Försäkringskassan fatta ett beslut om preliminär sjukersättning.
Ett beslut om preliminär sjukersättning får avse längst 12 månader.

37 kap. 11 §

Preliminär sjukersättning beräknas efter en uppskattad reduceringsinkomst och ska så nära som möjligt motsvara den slutliga sjukersättning som kan antas komma att bestämmas enligt bestämmelserna i detta kapitel.
Preliminär sjukersättning betalas ut med ett månadsbelopp, som avrundas nedåt till närmast hela krontal.
Slutlig sjukersättning

37 kap. 12 §

Försäkringskassan ska fatta ett beslut om slutlig sjukersättning för varje kalenderår som ett beslut om preliminär sjukersättning har fattats.

37 kap. 13 §

Slutlig sjukersättning bestäms efter den tidpunkt då pensionsgrundande inkomst har fastställts enligt bestämmelserna i 59 kap. om pensionsgrundande inkomst.

37 kap. 14 §

Bestäms den slutliga sjukersättningen till högre belopp än den som för samma år har betalats ut i preliminär sjukersättning, ska skillnaden betalas ut. Bestäms den slutliga sjukersättningen till lägre belopp än den som för samma år har betalats ut i preliminär ersättning, ska skillnaden betalas tillbaka.
Belopp under 1 200 kr ska varken betalas ut eller betalas tillbaka.

37 kap. 15 §

Belopp som ska betalas ut enligt 14 § första stycket ska ökas med ett tillägg. Tillägget på det överskjutande beloppet beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid utgången av det år som sjukersättningen avser.
På belopp som ska betalas tillbaka enligt 14 § första stycket ska en avgift betalas. Avgiften på återbetalningsbeloppet beräknas med ledning av den statslåneränta som gällde vid utgången av det år som sjukersättningen avser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om beräkningen av tillägget och avgiften.
Återbetalning

37 kap. 16 §

Försäkringskassan ska besluta om återkrav av belopp som ska betalas tillbaka enligt 14 § första stycket.
Eftergift

37 kap. 17 §

Om det finns särskilda skäl för det får Försäkringskassan helt eller delvis efterge kravet på återbetalning enligt 16 §.

37 kap. 18 §

Vid bedömningen enligt 17 § av om det finns särskilda skäl för eftergift ska det särskilt beaktas vilken förmåga den försäkrade har att kunna betala tillbaka ersättningen.

37 kap. 19 §

Om den försäkrade medvetet eller av oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter till grund för beräkningen av den preliminära sjukersättningen, får kravet på återbetalning inte efterges.

37 kap. 20 §

För att rätten till eftergift ska kunna prövas ska skyldigheten enligt 110 kap. 46 och 47 §§ att anmäla ändrade förhållanden ha fullgjorts av den försäkrade. Om han eller hon inte har anmält ändrade förhållanden kan frågan om eftergift ändå prövas om den försäkrade inte skäligen borde ha insett att han eller hon var skyldig att göra en sådan anmälan.
Omprövning vid ändrade förhållanden

37 kap. 21 §

Den preliminära sjukersättningen ska omprövas om något har inträffat som påverkar storleken av ersättningen. Försäkringskassan får avstå från att besluta om ändring, om det som har inträffat endast i liten utsträckning påverkar ersättningen.

37 kap. 22 §

Om den försäkrades pensionsgrundande inkomst ändras efter det att slutlig sjukersättning bestämts och ändringen innebär att sjukersättningen skulle ha varit högre eller lägre, ska en ny slutlig sjukersättning bestämmas, om den försäkrade begär det inom ett år från det att beslutet om ändring av den pensionsgrundande inkomsten meddelades eller om Försäkringskassan självmant tar upp frågan.
En fråga om ny slutlig sjukersättning enligt bestämmelserna i första stycket får inte tas upp efter utgången av femte året efter det år beslutet om pensionsgrundande inkomst meddelades.
Ansökan om indragning eller minskning av sjukersättning

37 kap. 23 §

Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att dra in eller minska sjukersättning som avses i detta kapitel i den omfattning som den försäkrade ansökt om. Bestämmelserna i 36 kap. 19–21 §§ ska då tillämpas. För sådan sjukersättning som återstår efter minskningen ska bestämmelserna i detta kapitel fortfarande gälla.

V Förmåner vid arbetsskada m.m.

38 kap. Innehåll

38 kap. 1 §

I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om arbetsskada i 39 kap.
Vidare finns bestämmelser om
  • – ersättning vid sjukdom i 40 kap, och
  • – ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan i 41 kap.
Dessutom finns särskilda bestämmelser om arbetsskadeersättning och handläggning i 42 kap.
Slutligen finns bestämmelser om
  • – statligt personskadeskydd i 43 kap., och
  • – krigsskadeersättning till sjömän i 44 kap.

39 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsskada

Innehåll

39 kap. 1 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.
Vidare finns bestämmelser om
  • – arbetsskadebegreppet i 3–7 §§, och
  • – skadetidpunkt i 8 §.

Inledande bestämmelser

39 kap. 2 §

Från arbetsskadeförsäkringen kan ersättning lämnas till försäkrade förvärvsarbetande och vissa studerande.
I 86–88 kap. finns bestämmelser om att ersättning från arbetsskadeförsäkringen kan lämnas även till efterlevande.

Arbetsskadebegreppet

Allmänna bestämmelser

39 kap. 3 §

Med arbetsskada avses en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. En skada ska anses ha uppkommit av sådan orsak, om övervägande skäl talar för det.

39 kap. 4 §

Med skada avses en personskada eller en skada på en protes eller annan liknande anordning som användes för avsett ändamål när skadan inträffade.
Vissa psykiska eller psykosomatiska skador

39 kap. 5 §

Som arbetsskada anses inte en skada av psykisk eller psykosomatisk natur som är en följd av en företagsnedläggelse, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden.
Smitta

39 kap. 6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om i vilken utsträckning en skada, som inte beror på ett olycksfall men som har framkallats av smitta, ska anses som arbetsskada.
Olycksfall vid färd

39 kap. 7 §

Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Skadetidpunkt

39 kap. 8 §

En skada som beror på ett olycksfall anses ha inträffat dagen för olycksfallet.
En skada som beror på annan skadlig inverkan än ett olycksfall anses ha inträffat den dag när den först visade sig.

40 kap. Ersättning vid sjukdom

Innehåll

40 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – arbetsskadesjukpenning i 4–9 §§,
  • – återinsjuknande i 10 §, och
  • – sjukvårdsersättning i 11 och 12 §§.

Allmänna bestämmelser

40 kap. 2 §

En försäkrad har vid arbetsskada rätt till samma förmåner enligt denna balk som han eller hon har rätt till vid annan sjukdom.

40 kap. 3 §

Om någon som avses i 2 § inte är försäkrad enligt 5 kap. 9 § 6 eller 6 kap. 6 § 3 eller 4, har han eller hon vid arbetsskada rätt till motsvarande förmåner från arbetsskadeförsäkringen. Motsvarande gäller den som på grund av att han eller hon inte är bosatt i Sverige inte har rätt till vårdförmåner eller ersättning för kostnader i samband med vård.

Arbetsskadesjukpenning

Sjukpenning för karensdagar

40 kap. 4 §

En försäkrad som beviljas ersättning för inkomstförlust till följd av arbetsskada har rätt till arbetsskadesjukpenning för inkomstförlust som avser två sjukdagar.
För en sjukdag motsvarar sjukpenningen kvoten mellan
  • – 80 procent av det livränteunderlag enligt 41 kap. som gäller vid tiden för beslutet och
  • – 365.

40 kap. 5 §

Om den försäkrade kan visa att han eller hon har haft fler än två sjukdagar med inkomstförlust under sjukdomsperioder till följd av arbetsskada har han eller hon rätt till arbetsskadesjukpenning för dessa ytterligare dagar.
För en sjukdag motsvarar sjukpenningen 80 procent av den faktiska inkomstförlusten, dock högst vad den försäkrade fått för en sjukdag enligt 4 §.

40 kap. 6 §

Arbetsskadesjukpenningen avrundas för dag till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.
Sjukpenning till studerande

40 kap. 7 §

Till en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgår yrkesutbildning när skadan inträffar kan arbetsskadesjukpenning lämnas. Detta gäller vid sjukdom som fortfarande 180 dagar efter det att skadan inträffade sätter ned den försäkrades förmåga att skaffa sig arbetsinkomst med minst en fjärdedel.
Sjukpenningen lämnas på grundval av den försäkrades livränteunderlag som anges i 41 kap. 14–16 och 18 §§ samt beräknas enligt 28 eller 31 kap.
Sjukpenningen lämnas endast i den utsträckning som den överstiger den sjukpenning som den försäkrade är berättigad till enligt 2 eller 3 §.
Sjukpenning i förebyggande syfte

40 kap. 8 §

Den försäkrade har rätt till arbetsskadesjukpenning under tid när han eller hon avhåller sig från arbete på uppmaning av Försäkringskassan eller med dess samtycke i syfte att förebygga att en arbetsskada uppstår, återuppstår eller förvärras.
Sjukpenningen lämnas med skäligt belopp och får motsvara högst hel sjukpenning enligt 2 eller 3 § samt 7 §.
Den som inte är försäkrad för sjukpenning

40 kap. 9 §

Om någon som avses i 2 § inte är försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3, ska arbetsskadesjukpenning lämnas med det belopp som sjukpenningen skulle ha uppgått till om den sjukpenninggrundande inkomsten hade beräknats med bortseende från bestämmelserna i 25 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.

Återinsjuknande

40 kap. 10 §

Om en arbetsskada som har gett den försäkrade rätt till livränta enligt 41 kap. på nytt medför sjukdom, har den försäkrade rätt till sjukpenning enligt 2 och 7 §§, om sjukdomen sätter ned hans eller hennes kvarstående förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.

Sjukvårdsersättning

40 kap. 11 §

I den utsträckning som ersättning inte lämnas enligt 2 och 3 §§, ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för
  • 1. sjukvård utomlands,
  • 2. tandvård, och
  • 3. särskilda hjälpmedel.
Som kostnader räknas även nödvändiga utgifter för resor.

40 kap. 12 §

Ersättning enligt 11 § första stycket 2 lämnas endast för tandvård som ges av en vårdgivare vars vård kan berättiga till ersättning enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd.

41 kap. Ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan

Innehåll

41 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till livränta i 2–4 §§,
  • – förmånstiden i 5–7 §§,
  • – beräkning av livränta i 8–10 §§,
  • – livränteunderlaget i 11–18 §§,
  • – vilande livränta i 19 och 20 §§,
  • – indexering av livränta i 21 §,
  • – omprövning vid ändrade förhållanden i 22 och 23 §§, och
  • – omräkning av livränteunderlaget i 24 §.

Rätten till livränta

Allmänna bestämmelser

41 kap. 2 §

Livränta lämnas till en försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel.
Detta gäller endast om
  • 1. nedsättningen av förmågan att skaffa inkomst genom arbete kan antas bestå under minst ett år, och
  • 2. inkomstförlusten för år räknat uppgår till minst en fjärdedel av prisbasbeloppet för det år när livräntan ska börja lämnas.

41 kap. 3 §

Om en försäkrad, som genom arbetsskada har fått sin arbetsförmåga nedsatt med mindre än en femtondel, senare drabbas av ytterligare arbetsskada, bestäms rätten till livränta på grundval av båda skadorna.
Behandling eller rehabilitering

41 kap. 4 §

Under tid när den försäkrade genomgår behandling eller rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § eller 31 kap. 3 § ska hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete anses nedsatt även i den utsträckning som åtgärden hindrar honom eller henne från att förvärvsarbeta.

Förmånstiden

41 kap. 5 §

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år, om inte något annat anges i 6 §.

41 kap. 6 §

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 67 år, om
  • – skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare, och
  • – en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas för den försäkrade enligt 25 kap. 3 §.

41 kap. 7 §

Livränta lämnas för viss tid eller tills vidare.
Försäkringskassan ska i samband med beslut om livränta också bedöma om förnyad utredning av förmågan att skaffa sig inkomst genom arbete ska göras efter viss tid.

Beräkning av livränta

Huvudregel

41 kap. 8 §

Livränta lämnas med så stor andel av den försäkrades livränteunderlag enligt 11–18 §§ som motsvarar graden av nedsättning av hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.
Bedömning av förvärvsförmågan

41 kap. 9 §

När förvärvsförmågan enligt 8 § bedöms ska det beaktas vad som rimligen kan begäras med hänsyn till den försäkrades arbetsskada, utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter.

41 kap. 10 §

Förvärvsförmågan ska bestämmas utan hänsyn till det allmänna läget på arbetsmarknaden.
I fråga om en äldre försäkrad ska hänsyn främst tas till hans eller hennes förmåga och möjlighet att skaffa sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han eller hon har utfört tidigare, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne.

Livränteunderlag

Grundläggande bestämmelser

41 kap. 11 §

Livränteunderlaget motsvarar, om inte annat följer av 12–18 §§, den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst enligt 25 och 26 kap. vid den tidpunkt från vilken livräntan första gången ska lämnas.
Om den skadade inte är försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3 ska beräkningen enligt första stycket göras med bortseende från bestämmelserna i 25 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.

41 kap. 12 §

När livränteunderlaget beräknas gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 25 och 26 kap.:
  • 1. Andra skattepliktiga förmåner än pengar ska beaktas och ska värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. 35 §.
  • 2. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag.
  • 3. Semesterlön och semesterersättning ska räknas med utan den begränsning som anges i 25 kap. 17 §.
  • 4. Inkomst av sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 § ska medräknas.
Vid beräkning av livränteunderlaget får även beaktas ett löneavtal som har träffats efter den tidpunkt från vilken livränta första gången ska lämnas om avtalet omfattar denna tidpunkt.
Livränteunderlag när avsevärd tid förflutit efter skadlig inverkan

41 kap. 13 §

Ska livränta börja lämnas avsevärd tid efter det att den försäkrade utsattes för skadlig inverkan i arbetet, får någon annan högre inkomst av förvärvsarbete än den som anges i 11 och 12 §§ användas som livränteunderlag, om det finns särskilda skäl.
Livränteunderlag för unga försäkrade

41 kap. 14 §

Hade den försäkrade inte fyllt 25 år när skadan inträffade, motsvarar livränteunderlaget, för tiden efter 25 års ålder, den inkomst som han eller hon med hänsyn till sin sysselsättning när skadan inträffade sannolikt skulle ha haft vid 25 års ålder, om skadan inte hade inträffat.
Motsvarande gäller för en försäkrad som
  • 1. när skadan inträffade inte hade fyllt 21 år, i fråga om livränteunderlaget för tiden mellan 21 och 25 års ålder, eller
  • 2. när skadan inträffade inte hade fyllt 18 år, i fråga om livränteunderlaget för tiden mellan 18 och 21 års ålder.
Livränteunderlag för studerande

41 kap. 15 §

För en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade motsvarar livränteunderlaget för den beräknade utbildningstiden lägst den inkomst som han eller hon sannolikt skulle ha haft, om han eller hon när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta.
Livränteunderlaget för tid efter utbildningstidens slut motsvarar lägst den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha haft, om skadan inte hade inträffat.

41 kap. 16 §

Ett livränteunderlag enligt 15 § beräknas till minst
  • – 2 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • – 2,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • – 3 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.
Livränteunderlag i särskilda fall

41 kap. 17 §

Om det redan vid den tidpunkt från vilken livränta första gången ska lämnas är sannolikt att livränteunderlaget skulle bli väsentligen högre eller lägre vid en senare tidpunkt får ett nytt livränteunderlag fastställas och läggas till grund för beräkning av livränta vid ett sådant senare tillfälle.
Högsta livränteunderlag

41 kap. 18 §

När livränteunderlaget beräknas ska det bortses från belopp som överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som fastställts för året när livräntan ska börja lämnas.

Vilande livränta

41 kap. 19 §

Ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 36 kap. ska också omfatta sådan livränta som enligt 42 kap. 2 och 4 §§ samordnats med ersättningen.

41 kap. 20 §

För den tid när en vilandeförklaring gäller enligt 19 § ska livränta beräknas utifrån
  • – dels det livränteunderlag som legat till grund för bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen,
  • – dels de inkomstförhållanden som råder under tiden med vilandeförklaring.

Indexering av livränta

41 kap. 21 §

En fastställd livränta ska för varje år räknas om med ledning av ett särskilt tal. Detta tal ska visa den årliga procentuella förändringen av halva den reala inkomstförändring som beräknats för inkomstindex enligt 58 kap. 12 § med tillägg för den procentuella förändringen i det allmänna prisläget i juni två år före det år livräntan omräknas och det allmänna prisläget i juni året närmast före det året.
Livräntan får räknas om till högst ett belopp som utgör samma andel av 7,5 gånger det för året fastställda prisbasbeloppet som den andel av livränteunderlaget som svarar mot nedsättningen av förvärvsförmågan enligt 8 §.

Omprövning vid ändrade förhållanden

41 kap. 22 §

Rätten till livränta ska omprövas om det har skett någon ändring av betydelse i de förhållanden som var avgörande för beslutet, eller om den försäkrades möjlighet att skaffa sig inkomst genom arbete väsentligen har förbättrats. Livränta för förfluten tid får dock inte ändras till den försäkrades nackdel. I 108 kap. finns bestämmelser om återkrav i vissa fall.

41 kap. 23 §

Utan hinder av bestämmelserna i 22 § ska följande gälla.
Ett beslut om sjukersättning enligt 37 kap. ska också omfatta sådan livränta som enligt 42 kap. 2 § är samordnad med sjukersättningen. Det som där föreskrivs om sjukersättning ska då även avse livränta.

Omräkning av livränteunderlag

41 kap. 24 §

Om en livränta ska beräknas på nytt efter det år den första gången ska lämnas eller om den ska omprövas enligt 22 § ska det livränteunderlag som anges i 11–13 och 17 §§ räknas om med ledning av det särskilda tal som anges i 21 § för varje år efter det år livräntan första gången ska lämnas.
Vid omräkning enligt första stycket ska även bestämmelsen i 18 § om högsta livränteunderlag beaktas.

42 kap. Särskilda bestämmelser om arbetsskadeersättning och handläggning

Innehåll

42 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – samordning med andra socialförsäkringsförmåner i 2–4 §§,
  • – arbetsgivares rätt till ersättning i 5 §,
  • – förlust av ersättning i 6 §,
  • – underrättelse till arbetsgivare om skada i 7–9 §§,
  • – skadeanmälan till Försäkringskassan i 10 och 11 §§, och
  • – prövning av frågan om arbetsskada i 12 §.

Samordning med andra socialförsäkringsförmåner

42 kap. 2 §

Livränta ska minskas om den försäkrade, med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan, samtidigt har rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning.
Minskningen görs genom att livräntan betalas ut endast i den utsträckning som den överstiger dessa förmåner.

42 kap. 3 §

Livräntan ska även minskas på det sätt som anges i 2 § andra stycket i fråga om pension som enligt ett utländskt system för social trygghet lämnas med anledning av arbetsskadan.

42 kap. 4 §

Om den försäkrade får livränta och vid en senare tidpunkt blir berättigad till sjukersättning eller aktivitetsersättning för en sjukdom som inte är arbetsrelaterad gäller följande.
Livräntan ska minskas med den andel av ersättningen som motsvarar graden av nedsättningen av förvärvsförmågan till följd av skadan jämfört med hel förvärvsförmåga när livräntan bestämdes.

Arbetsgivares rätt till ersättning

42 kap. 5 §

En arbetsgivare som enligt författning är skyldig att lämna ersättning vid arbetsskada har rätt att få sådan ersättning från arbetsskadeförsäkringen som den försäkrade annars skulle ha haft rätt till för motsvarande ändamål. Ersättningen får dock inte överstiga vad arbetsgivaren har betalat ut.

Förlust av ersättning

42 kap. 6 §

Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om arbetsskadeersättning inte görs inom sex år
  • – för sjukpenning och livränta, från den dag ersättningen avser, och
  • – för annan ersättning, från den dag då den försäkrade betalade det belopp för vilket ersättning begärs.

Underrättelse till arbetsgivare om skada

42 kap. 7 §

Om en arbetstagare drabbas av en arbetsskada ska den arbetsgivare som han eller hon var anställd hos när skadan inträffade underrättas omedelbart.
Om en skada till följd av annat än olycksfall har visat sig först när den försäkrade har upphört att vara utsatt för den inverkan som har orsakat skadan, är det den arbetsgivare hos vilken den försäkrade senast var utsatt för sådan inverkan som ska underrättas.

42 kap. 8 §

Om en arbetsgivare enligt 7 § ska underrättas om en skada får underrättelsen i stället lämnas till en person som på arbetsgivarens vägnar förestår arbetet.

42 kap. 9 §

När det gäller en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6 kap. 22 § likställs med en arbetsgivare en rektor eller någon annan som förestår utbildningen.

Skadeanmälan till Försäkringskassan

42 kap. 10 §

En arbetsgivare eller arbetsföreståndare som har fått kännedom om en inträffad arbetsskada är skyldig att omedelbart anmäla skadan till Försäkringskassan.
Om den försäkrade inte är arbetstagare ska han eller hon själv anmäla arbetsskadan till Försäkringskassan. Om den försäkrade har avlidit till följd av skadan, ska anmälan göras av den som har rätt att företräda dödsboet.

42 kap. 11 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ersättning för nödvändiga utgifter för läkarutlåtanden.

Prövning av frågan om arbetsskada

42 kap. 12 §

Frågan om den försäkrade har fått en arbetsskada ska prövas endast i den utsträckning det behövs för att bestämma arbetsskadeersättning enligt denna balk eller sjukpenning enligt 28 kap.

43 kap. Statligt personskadeskydd

Innehåll

43 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.
Vidare finns bestämmelser om
  • – skadebegreppet i 3–6 §§,
  • – förmånerna i 7–10 §§,
  • – totalförsvarspliktiga m.fl. i 11–18 §,
  • – intagna m.fl. i 19 och 20 §§,
  • – frivilliga inom totalförsvaret m.fl. i 21 §,
  • – underrättelse om skada i 22 §, och
  • – skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m. i 23 §.

Allmänna bestämmelser

43 kap. 2 §

Det statliga personskadeskyddet gäller för skador som uppkommer under sådan skyddstid som anges i 7 kap. 4–6 §§.
I 86–88 kap. finns bestämmelser om att ersättning från personskadeskyddet kan lämnas även till efterlevande.

Skadebegreppet

43 kap. 3 §

Bestämmelserna om personskada, protesskada och skadetidpunkt i 39 kap. 4 och 8 §§ tillämpas i fråga om skada enligt detta kapitel.

43 kap. 4 §

Om den försäkrade under skyddstiden har varit utsatt för ett olycksfall ska en skada som han eller hon har fått anses vara orsakad av olycksfallet, om övervägande skäl talar för det.

43 kap. 5 §

Om en skada, som inte beror på ett olycksfall, visar sig under skyddstiden ska skadan anses ha uppkommit under denna tid.
Detta gäller dock inte om det finns skälig anledning att anta att skadan har orsakats av annat än verksamheten eller intagningen i fråga och att verksamheten eller intagningen inte väsentligt har bidragit till skadan.

43 kap. 6 §

Visar sig en skada, som inte beror på ett olycksfall, efter skyddstiden, ska den anses ha uppkommit under denna tid om det skäligen kan antas att verksamheten eller intagningen väsentligt har bidragit till skadan.

Förmånerna

Huvudregler

43 kap. 7 §

Om den försäkrade även enligt 40–42 kap. har rätt till arbetsskadeersättning för en skada, lämnas ersättning enligt detta kapitel endast i den utsträckning som ersättningen därigenom blir högre.

43 kap. 8 §

Ersättning lämnas vid sjukdom och bestående nedsättning av arbetsförmågan. Därvid tillämpas 40 och 41 kap. samt 42 kap. 2–6 §§, om inte något annat följer av 9–21 §§.
Sjukvårdsersättning

43 kap. 9 §

Sjukvårdsersättning lämnas endast i den utsträckning som staten inte tillhandahåller motsvarande förmån på annat sätt.
Sjukpenning och livränta

43 kap. 10 §

Sjukpenning och livränta enligt detta kapitel lämnas inte under skyddstiden. Sjukpenning lämnas aldrig för den dag då skadan inträffade.

Totalförsvarspliktiga m.fl.

Inledande bestämmelser

43 kap. 11 §

Bestämmelserna i 12–18 §§ gäller den som enligt 7 kap. 2 § 1 är försäkrad på grund av tjänstgöring inom totalförsvaret eller liknande verksamhet och tillämpas utöver vad som följer av 8 §.
Sjukpenningunderlag

43 kap. 12 §

För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör sjukpenningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst
  • – 4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • – 4,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • – 5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.
Livränteunderlag

43 kap. 13 §

För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör livränteunderlaget vid tillämpning av 8 § minst 7 prisbasbelopp.
Särskild sjukpenning

43 kap. 14 §

En försäkrad har rätt till särskild sjukpenning, om han eller hon under grundutbildning som är längre än 60 dagar har drabbats av en sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid sjukdom som har uppkommit under utryckningsmånaden eller månaden efter denna.

43 kap. 15 §

Beräkningsunderlaget för särskild sjukpenning är
  • – 4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • – 4,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • – 5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

43 kap. 16 §

För en dag är hel särskild sjukpenning kvoten mellan
  • – 80 procent av beräkningsunderlaget och
  • – 365.

43 kap. 17 §

Särskild sjukpenning lämnas endast i den utsträckning som den överstiger annan ersättning enligt detta kapitel eller sjukpenning enligt 27, 28 och 40 kap. som den försäkrade har rätt till för samma tid.
Ersättning för kostnader

43 kap. 18 §

En försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning har under högst tre års tid efter skyddstiden rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för
  • 1. läkarvård,
  • 2. sjukvårdande behandling,
  • 3. sjukhusvård, och
  • 4. läkemedel.
Som kostnader för vård räknas även nödvändiga utgifter för resor.

Intagna m.fl.

Sjukpenningunderlag och livränteunderlag

43 kap. 19 §

För den som är försäkrad på grund av intagning m.m. enligt 7 kap. 2 § 3 och som när skadan inträffade hade varit intagen längre tid än sex månader, ska sjukpenningunderlag och livränteunderlag vid tillämpning av 8 § beräknas till lägst de belopp som anges i 41 kap. 16 §.
Indragning eller nedsättning av ersättning

43 kap. 20 §

Ersättning till den som avses i 7 kap. 2 § 3 får dras in eller sättas ned även i annat fall än som avses i 110 kap. 52–58 §§, om särskilda skäl talar för det.

Frivilliga inom totalförsvaret m.fl.

43 kap. 21 §

Sjukpenningunderlag och livränteunderlag ska, i den utsträckning som framgår av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, beräknas till lägst de belopp som anges i 41 kap. 16 § för den som är försäkrad på grund av frivilligt deltagande i verksamhet inom totalförsvaret eller i räddningsarbete enligt 7 kap. 3 §.

Underrättelse om skada

43 kap. 22 §

Om den försäkrade drabbas av en skada ska en chef eller någon annan omedelbart underrättas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om till vem sådan underrättelse ska ske.
Om skadan har visat sig efter skyddstiden, ska i stället Försäkringskassan underrättas.

Skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m.

43 kap. 23 §

Bestämmelserna i 42 kap. 10 och 11 §§ om anmälan och ersättning för utgifter för läkarintyg gäller även i ärenden enligt detta kapitel.

44 kap. Krigsskadeersättning till sjömän

Innehåll

44 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser i 2 §.
Vidare finns bestämmelser om
  • – förmånerna i 3–5 §§, och
  • – övriga frågor i 6 §.

Allmänna bestämmelser

44 kap. 2 §

Krigsskadeersättning kan lämnas till en försäkrad sjöman som till följd av olycksfall på grund av en krigshändelse drabbas av en personskada utomlands under sådan tid som anges i 7 kap. 8 och 9 §§.
I 86–88 kap. finns bestämmelser om att krigsskadeersättning kan lämnas även till efterlevande.

Förmånerna

Allmänna bestämmelser

44 kap. 3 §

Krigsskadeersättning lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 40 och 41 kap. samt 42 kap. 2–6 §§.

44 kap. 4 §

Den försäkrade har inte rätt till krigsskadeersättning om han eller hon för samma tid har rätt till arbetsskadeersättning enligt 39–42 kap.
Särskild ersättning

44 kap. 5 §

Vid skada har den försäkrade, utöver livränta, rätt till särskild ersättning med hänsyn till skadans beskaffenhet.
Vid förlust av arbetsförmågan motsvarar ersättningen 6 gånger det prisbasbelopp som gällde för det år då skadan inträffade.
Vid nedsättning av arbetsförmågan betalas så stor andel av summan ut som svarar mot graden av nedsättningen.

Övriga frågor

44 kap. 6 §

Bestämmelserna i 39 kap. och 42 kap. 7–12 §§ tillämpas i övrigt på motsvarande sätt i fråga om krigsskadeersättning.

VI Särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada

45 kap. Innehåll

45 kap. 1 §

I denna underavdelning finns bestämmelser om
  • – smittbärarersättning i 46 kap., och
  • – närståendepenning i 47 kap.

46 kap. Smittbärarersättning

Innehåll

46 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om smittbärarersättning i 2–4 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – rätten till smittbärarpenning i 5–10 §§,
  • – förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11–13 §§,
  • – beräkning av smittbärarpenning i 14–17 §§,
  • – samordning med andra förmåner i 18 och 19 §§, och
  • – resekostnadsersättning i 20 och 21 §§.

Allmänna bestämmelser

46 kap. 2 §

Smittbärarersättning kan lämnas till en smittbärare i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel.

46 kap. 3 §

Med smittbärare avses i detta kapitel
  • 1. den som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan att ha förlorat sin arbetsförmåga till följd av sjukdomen,
  • 2. den som för eller kan antas föra smitta utan att vara sjuk i en smittsam sjukdom, och
  • 3. den som i annat fall har eller kan antas ha varit utsatt för smitta av en samhällsfarlig sjukdom som avses i smittskyddslagen (2004:168) utan att vara sjuk i en sådan sjukdom.

46 kap. 4 §

Smittbärarersättning lämnas i form av smittbärarpenning och resekostnadsersättning.

Rätten till smittbärarpenning

Allmänna bestämmelser

46 kap. 5 §

En smittbärare har rätt till smittbärarpenning om han eller hon måste avstå från förvärvsarbete på grund av
  • 1. beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag, eller
  • 2. läkarundersökning eller hälsokontroll som smittbäraren genomgår utan föregående beslut enligt 1 och som syftar till att klarlägga om han eller hon är smittad av en allmänfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller en annan skada, som kan göra livsmedel som han eller hon hanterar otjänligt som människoföda.
Första stycket gäller inte när det är fråga om
  • 1. hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § smittskyddslagen, eller
  • 2. beslut som avser avspärrning enligt 3 kap. 10 § smittskyddslagen.

46 kap. 6 §

Smittbärarpenning får dras in eller sättas ned om smittbäraren
  • 1. inte följer förhållningsregler som har beslutats med stöd av smittskyddslagen (2004:168) eller överträder förbud enligt 3 kap. 9 § den lagen, eller
  • 2. inte följer särskilda villkor i samband med ett beslut enligt livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Förmånstiden

46 kap. 7 §

Smittbärarpenning lämnas från och med första dagen i ersättningsperioden och därefter så länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till smittbärarpenning.

46 kap. 8 §

Bestämmelserna om sjukpenning i samband med pension, sjukersättning eller aktivitetsersättning i 27 kap. 34 § och sjukpenning i samband med 70-årsdagen i 27 kap. 37 § tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.
Rehabiliteringsåtgärder

46 kap. 9 §

För en försäkrad som får smittbärarpenning ska bestämmelserna i 30 kap. 8–14 §§ om Försäkringskassans åtgärder för rehabilitering tillämpas.
Arbetsgivarinträde m.m.

46 kap. 10 §

Bestämmelserna om arbetsgivarinträde, m.m. i 27 kap. 56–60 §§ tilllämpas även i fråga om smittbärarpenning.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

46 kap. 11 §

Smittbärarpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
  • 1. Hel smittbärarpenning lämnas när den försäkrade helt måste avstå från förvärvsarbete.
  • 2. Tre fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.
  • 3. Halv smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.
  • 4. En fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

46 kap. 12 §

Vid tillämpning av 11 § ska som förvärvsarbete inte betraktas sådant förvärvsarbete som utförs under tid då den försäkrade förvärvsarbetar med stöd av 37 kap. 3 §.
Om det inte går att avgöra under vilken tid den försäkrade avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

46 kap. 13 §

Med tid för förvärvsarbete likställs följande:
  • 1. Ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han eller hon inte kan arbeta på grund av sjukdom inte ska räknas som semesterdag.
  • 2. Ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas.
  • 3. Ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).
  • 4. Ledighet för ferier eller motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

Beräkning av smittbärarpenning

Den som är försäkrad för sjukpenning

46 kap. 14 §

Smittbärarpenning lämnas med ett belopp som motsvarar den försäkrades sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap.
Den som inte är försäkrad för sjukpenning

46 kap. 15 §

Är smittbäraren inte försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3, ska smittbärarpenningen lämnas med det belopp som sjukpenningen skulle ha uppgått till om den sjukpenninggrundande inkomsten hade beräknats med bortseende från bestämmelserna i 25 kap. 3 § andra stycket 1 och 2.

46 kap. 16 §

I fall som avses i 15 § ska som inkomst av anställning även räknas ersättning för eget arbete från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller som är en utländsk juridisk person, när arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utomlands.

46 kap. 17 §

Smittbärarpenning enligt 15 § ska beräknas per kalenderdag enligt 28 kap. 10 och 11 §§.

Samordning med andra förmåner

46 kap. 18 §

Smittbärarpenningen ska minskas med följande förmåner i den utsträckning förmånerna lämnas för samma tid:
  • 1. graviditetspenning,
  • 2. föräldrapenningsförmåner,
  • 3. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
  • 4. sjukpenning enligt denna balk eller motsvarande äldre lag,
  • 5. rehabiliteringspenning,
  • 6. livränta enligt denna balk eller motsvarande äldre författning på grund av smitta, och
  • 7. närståendepenning.
Det som föreskrivs i första stycket gäller även motsvarande förmån som lämnas till smittbäraren på grundval av utländsk lagstiftning.

46 kap. 19 §

Om smittbäraren har inkomst av anställning från en arbetsgivare som avses i 1 eller 2 § lagen (1994:260) om offentlig anställning för tid som avses i 7 §, lämnas smittbärarpenning endast till den del den överstiger inkomsten.

Resekostnadsersättning

46 kap. 20 §

En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader i samband med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på grund av bestämmelserna i
  • 1. smittskyddslagen (2004:168), eller
  • 2. livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.

46 kap. 21 §

Ersättning enligt 20 § lämnas inte till den del ersättning för resan kan lämnas enligt
  • 1. andra bestämmelser i denna balk,
  • 2. någon äldre författning som motsvarar bestämmelserna i 39–43 kap., eller
  • 3. bestämmelser i någon annan författning om ersättning av allmänna medel för sjukresor och sjuktransporter.

47 kap. Närståendepenning

Innehåll

47 kap. 1 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.
Vidare finns bestämmelser om
  • – rätten till närståendepenning i 3–6 §§,
  • – anmälan till Försäkringskassan i 7 §,
  • – förmånstiden i 8–10 §§,
  • – förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11–13 §§,
  • – beräkning av närståendepenning i 14–16 §§, och
  • – samordning med andra förmåner i 17 §.

Inledande bestämmelser

47 kap. 2 §

Bestämmelser om närståendepenning i samband med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående finns i detta kapitel.
I lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård finns bestämmelser i vilka anges när en arbetstagare som vårdar en närstående har rätt att vara ledig från sin anställning.

Rätten till närståendepenning

47 kap. 3 §

En försäkrad som vårdar en närstående som är svårt sjuk har rätt till närståendepenning för tid då han eller hon avstår från förvärvsarbete i samband med vården, om
  • 1. den sjuke är försäkrad enligt någon bestämmelse i 4–7 kap.,
  • 2. den sjuke vårdas här i landet, och
  • 3. den sjuke har gett sitt samtycke till vården.
Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge samtycke till vården enligt första stycket 3, ska i stället detta framgå.

47 kap. 4 §

Med en svårt sjuk person likställs den som har fått infektion av hiv (humant immunbristvirus) genom smitta
  • 1. vid användning av blod eller blodprodukter vid behandling inom den svenska hälso- och sjukvården, eller
  • 2. av en sådan person som avses i 1 och som är hans eller hennes nuvarande eller före detta make eller sambo, under förutsättning att smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.

47 kap. 5 §

Om någon vårdar mer än en person under samma tid ger det inte rätt till ytterligare ersättning.

47 kap. 6 §

Närståendepenning för vård av en person får inte lämnas till flera vårdare för samma tid.

Anmälan till Försäkringskassan

47 kap. 7 §

Närståendepenning får inte lämnas för tid innan anmälan om vården har gjorts till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

Förmånstiden

47 kap. 8 §

Närståendepenning lämnas för högst 100 dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.

47 kap. 9 §

Närståendepenning lämnas för högst 240 dagar sammanlagt vid vård av en närstående som har fått infektion av hiv på sätt som anges i 4 §. Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.

47 kap. 10 §

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till ersättning anses två dagar med halv eller fyra dagar med en fjärdedels ersättning som en dag.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

47 kap. 11 §

Närståendepenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:
  • 1. Hel närståendepenning lämnas för dag när en vårdare helt avstått från förvärvsarbete.
  • 2. Halv närståendepenning lämnas för dag när en vårdare förvärvsarbetat högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.
  • 3. En fjärdedels närståendepenning lämnas för dag när en vårdare förvärvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

47 kap. 12 §

Vid tillämpningen av 11 § ska som förvärvsarbete inte betraktas sådant förvärvsarbete som utförs under tid då vårdaren förvärvsarbetar med stöd av 37 kap. 3 §.
Om det inte går att avgöra under vilken tid vårdaren avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 37 kap. 3 §.

47 kap. 13 §

Om en vårdare får oreducerade löneförmåner under tid då han eller hon bedriver studier, likställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete i den utsträckning vårdaren går miste om löneförmånerna.

Beräkning av närståendepenning

Grundläggande bestämmelser

47 kap. 14 §

Närståendepenning lämnas med ett belopp som motsvarar vårdarens sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. med de avvikelser som följer av 15 och 16 §§.
Arbetstids- eller kalenderdagsberäknad närståendepenning

47 kap. 15 §

Närståendepenning ska arbetstidsberäknas enligt 28 kap. 12–18 §§ för hela den tid som förmånen avser när ersättning lämnas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Detta gäller dock inte i fall som avses i 6 § samma kapitel, då närståendepenning i stället ska kalenderdagsberäknas enligt 10 och 11 §§ i det kapitlet.
Särskilt om studerande under studieuppehåll

47 kap. 16 §

För en vårdare som studerar får närståendepenningen vid ett studieuppehåll inte beräknas på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som följer av bestämmelserna i 26 kap. 22 §.

Samordning med andra förmåner

47 kap. 17 §

Närståendepenning lämnas inte i den utsträckning vårdaren för samma tid får
  • 1. föräldrapenningsförmåner,
  • 2. sjuklön eller sådan ersättning från Försäkringskassan som avses i 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
  • 3. sjukpenning,
  • 4. rehabiliteringspenning, eller
  • 5. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt någon annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall.

AVD. D SÄRSKILDA FÖRMÅNER VID FUNKTIONSHINDER

I Inledande bestämmelser

48 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

48 kap. 1 §

I avdelning D finns bestämmelser om särskilda socialförsäkringsförmåner vid funktionshinder.

48 kap. 2 §

Förmåner enligt denna avdelning är
  • – handikappersättning till en funktionshindrad som behöver hjälp av någon annan eller har merkostnader,
  • – assistansersättning till en funktionshindrad som behöver personlig assistans för sina grundläggande behov, och
  • – bilstöd till personer med funktionshinder för att skaffa eller anpassa motorfordon.

48 kap. 3 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser om särskilda förmåner vid funktionshinder.
Vidare finns bestämmelser om handikappersättning, assistansersättning och bilstöd till en funktionshindrad i 49–52 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

48 kap. 4 §

En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4 och 5 kap.
Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdelning H).

48 kap. 5 §

Ärenden som avser förmåner enligt denna avdelning handläggs av Försäkringskassan.

II Handikappersättning, assistansersättning och bilstöd till försäkrade med funktionshinder

49 kap. Innehåll

49 kap. 1 §

I denna underavdelning finns bestämmelser om
  • – handikappersättning i 50 kap.,
  • – assistansersättning i 51 kap., och
  • – bilstöd i 52 kap.

50 kap. Handikappersättning

Innehåll

50 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – definitioner och förklaringar i 2 och 3 §§,
  • – rätten till handikappersättning i 4–7 §§,
  • – förmånstiden i 8–10 §§,
  • – beräkning av handikappersättning i 11–13 §§,
  • – omprövning vid ändrade förhållanden i 14 och 15 §§, och
  • – utbetalning av handikappersättning i 16 §.

Definitioner och förklaringar

Blind

50 kap. 2 §

När det gäller handikappersättning ska en person anses blind om hans eller hennes synförmåga, sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar ledsyn.

Gravt hörselskadad

50 kap. 3 §

När det gäller handikappersättning ska en person anses gravt hörselskadad om han eller hon även med hörapparat saknar möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal.

Rätten till handikappersättning

Huvudregler

50 kap. 4 §

Rätt till handikappersättning har en försäkrad som innan han eller hon fyller 65 år har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid i sådan omfattning att han eller hon
  • 1. behöver mera tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring,
  • 2. behöver fortlöpande hjälp för att kunna förvärvsarbeta, eller
  • 3. i annat fall har betydande merkostnader.

50 kap. 5 §

Om den försäkrade på grund av sitt funktionshinder behöver hjälp både i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa avseenden, och dessutom har merkostnader, ska bedömningen enligt 4 § grundas på det sammanlagda behovet av stöd.
Vid bedömningen enligt 4 § ska det bortses från hjälpbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.
Studerande

50 kap. 6 §

Vid tillämpning av 4 och 5 §§ ska med en person som förvärvsarbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller som endast på grund av bestämmelser om behovsprövning inte får studiestöd.
Blinda eller gravt hörselskadade

50 kap. 7 §

Handikappersättning lämnas alltid till en försäkrad som är blind eller gravt hörselskadad, om blindheten eller den grava hörselskadan inträtt före 65 års ålder.

Förmånstiden

50 kap. 8 §

Handikappersättning kan lämnas tidigast från och med juli det år då den försäkrade fyller 19 år.

50 kap. 9 §

Handikappersättning lämnas från och med den månad då rätt till förmånen har inträtt, dock inte för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.
Handikappersättning lämnas till och med den månad då rätten till förmånen upphör.

50 kap. 10 §

Handikappersättning får begränsas till viss tid.

Beräkning av handikappersättning

Grundläggande bestämmelser

50 kap. 11 §

Beroende på hjälpbehovets omfattning eller merkostnadernas storlek är handikappersättningen för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet.
Blinda

50 kap. 12 §

För en försäkrad som är blind är handikappersättningen för år räknat 69 procent av prisbasbeloppet. Om han eller hon för samma tid får hel sjukersättning, hel aktivitetsersättning eller hel ålderspension är handikappersättningen, från och med den månad när den andra förmånen lämnas, 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning.
Gravt hörselskadade

50 kap. 13 §

För en försäkrad som är gravt hörselskadad är handikappersättningen för år räknat 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

Omprövning vid ändrade förhållanden

50 kap. 14 §

Rätten till handikappersättning ska omprövas i följande fall:
  • 1. när beslut fattas om sjukersättning, aktivitetsersättning eller allmän ålderspension, och
  • 2. när andra förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.

50 kap. 15 §

Ändring av handikappersättning ska gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning som kräver ansökan tillämpas även 9 § första stycket.

Utbetalning av handikappersättning

50 kap. 16 §

Handikappersättning ska betalas ut månadsvis. När ersättningsbeloppet beräknas för månad ska den ersättning för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv.

51 kap. Assistansersättning

Innehåll

51 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till assistansersättning i 2–6 §§,
  • – förmånstiden i 7 och 8 §§,
  • – beräkning av assistansersättning i 9–11 §§,
  • – omprövning vid ändrade förhållanden i 12 och 13 §§,
  • – utbetalning av assistansersättning i 14–19 §§,
  • – återbetalning av assistansersättning i 20 §, och
  • – samverkan med kommunen i 21–23 §§.

Rätten till assistansersättning

51 kap. 2 §

En försäkrad som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kan för sin dagliga livsföring få assistansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § samma lag.

51 kap. 3 §

För rätt till assistansersättning krävs att den försäkrade behöver personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för sådana grundläggande behov som avses i 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

51 kap. 4 §

Assistansersättning lämnas endast under förutsättning att den används för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter.

51 kap. 5 §

Assistansersättning lämnas inte för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
I 106 kap. 24 och 25 §§ finns bestämmelser om när assistansersättning inte lämnas vid vistelse på institution m.m.

51 kap. 6 §

När behovet av personlig assistans bedöms för ett barn ska det bortses från det hjälpbehov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter.
Om vårdbidrag lämnas får det inte påverka bedömningen enligt 3 §.

Förmånstiden

51 kap. 7 §

Assistansersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än en månad före den månad när ansökan gjorts eller det kommit in en anmälan från kommunen att det kan antas att den enskilde har rätt till assistansersättning.

51 kap. 8 §

Assistansersättning kan lämnas för tid efter det att den försäkrade har fyllt 65 år endast om
  • 1. ersättning har beviljats innan han eller hon har fyllt 65 år, eller
  • 2. ansökan kommer in till Försäkringskassan senast dagen före 65-årsdagen och därefter blir beviljad.

Beräkning av assistansersättning

51 kap. 9 §

Assistansersättning ska beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader, när den försäkrade har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring (beviljade assistanstimmar).

51 kap. 10 §

Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att den försäkrade har fyllt 65 år.

51 kap. 11 §

För varje år bestäms med vilket belopp per timme som assistansersättning lämnas. Beloppet ska bestämmas som ett schablonbelopp som beräknas med ledning av de uppskattade kostnaderna för att få assistans. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om schablonbeloppet.
Om det finns särskilda skäl kan ersättning till en försäkrad efter ansökan lämnas med ett högre belopp än det årliga schablonbeloppet. Ersättningen får dock inte överstiga schablonbeloppet med mer än 12 procent.

Omprövning vid ändrade förhållanden

51 kap. 12 §

Rätten till assistansersättning ska omprövas sedan två år förflutit från senaste prövningen och vid väsentligt ändrade förhållanden.
Lämnas assistansersättning till en försäkrad som har fyllt 65 år får omprövning ske endast vid väsentligt ändrade förhållanden.

51 kap. 13 §

En ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden ska gälla från och med den månad när anledningen till ändring uppkom.

Utbetalning av assistansersättning

Utbetalning till den försäkrade

51 kap. 14 §

Assistansersättning betalas ut månadsvis med visst belopp för det antal beviljade assistanstimmar som assistans har lämnats.

51 kap. 15 §

Utbetalningen av assistansersättning för en viss månad får grundas på ett beräknat antal assistanstimmar för den månaden. Avräkning för större avvikelser ska då göras senast andra månaden efter den då den preliminära utbetalningen skett. Slutavräkning ska göras senast två månader efter utgången av varje tidsperiod för vilken assistansersättning beviljats.

51 kap. 16 §

Som kostnad för personlig assistans anses inte ersättning som den försäkrade själv lämnar till
  • 1. någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med, eller
  • 2. en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som överstiger den tid som anges i 2–4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete.
Utbetalning till kommunen

51 kap. 17 §

Om den försäkrade har fått biträde av personlig assistent genom kommunen får Försäkringskassan besluta att assistansersättningen ska betalas ut till kommunen i den utsträckning som den motsvarar avgiften till kommunen för sådan hjälp.
Utbetalning till annan

51 kap. 18 §

Om den försäkrade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller någon annan liknande orsak är ur stånd att själv ta hand om assistansersättningen, får Försäkringskassan besluta att ersättningen ska betalas ut till någon annan person eller till en kommunal myndighet för att användas till kostnader för personlig assistans till den försäkrade.

51 kap. 19 §

Utöver det som följer av 17 och 18 §§, får Försäkringskassan på begäran av den försäkrade besluta att assistansersättningen ska betalas ut till någon annan fysisk person, en juridisk person eller en kommun.

Återbetalning av assistansersättning

51 kap. 20 §

Den försäkrade ska utan uppmaning betala tillbaka sådan ersättning som inte har använts för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter. Återbetalning ska göras senast i samband med slutavräkningen enligt 15 §.
Om återbetalning inte görs får Försäkringskassan besluta om återbetalning enligt bestämmelserna i 108 kap.

Samverkan med kommunen

51 kap. 21 §

När en försäkrad ansöker om eller beviljas assistansersättning ska den kommun där han eller hon är bosatt höras i ärendet, om det inte är obehövligt.
Beslut om assistansersättning och beslut enligt 17–19 §§ ska sändas till kommunen.

51 kap. 22 §

För den som beviljats assistansersättning ska den kommun där den försäkrade är bosatt ersätta kostnaderna för de första 20 assistanstimmarna per vecka.

51 kap. 23 §

Försäkringskassan ska underrätta kommunen om det belopp som kommunen ska betala enligt 22 §.
Kommunen ska månadsvis betala det angivna beloppet till Försäkringskassan. Kommunen har rätt att ta del av den slutavräkning som ska göras enligt 15 §. Har kommunen betalat ersättning med ett för högt belopp ska beloppet återbetalas från Försäkringskassan.

52 kap. Bilstöd

Innehåll

52 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till bilstöd i 2–14 §§,
  • – beräkning av bilstöd i 15–22 §§, och
  • – återbetalning av bilstöd i 23 och 24 §§.

Rätten till bilstöd

Allmänna bestämmelser

52 kap. 2 §

Bilstöd kan lämnas till en försäkrad som på grund av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer.

52 kap. 3 §

Bilstöd kan lämnas även till en försäkrad förälder till ett försäkrat barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

52 kap. 4 §

Med en förälder likställs när det gäller bilstöd följande personer:
  • 1. en vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om barnet,
  • 2. den med vilken föräldern är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor,
  • 3. den som tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, och
  • 4. den som i annat fall tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem, om placeringen kan förväntas pågå i minst tre år.

52 kap. 5 §

Bilstöd lämnas inom ramen för anslagna medel och i form av
  • 1. grundbidrag,
  • 2. anskaffningsbidrag,
  • 3. anpassningsbidrag som avser ett fordon, och
  • 4. bidrag för körkortsutbildning.
Anpassningsbidrag enligt första stycket 3 lämnas för sådana åtgärder som anges i 8 § första stycket 2 och 3.

52 kap. 6 §

Grundbidrag och anskaffningsbidrag lämnas endast för fordon som anskaffats efter det att ett beslut om rätt till bilstöd har meddelats.

52 kap. 7 §

Om en försäkrad har fått grundbidrag eller anskaffningsbidrag får sådant bidrag beviljas på nytt tidigast nio år efter det senaste beslutet att bevilja något av dessa bidrag.
Nytt bidrag får dock lämnas tidigare om
  • 1. det finns skäl för det från trafiksäkerhetssynpunkt eller medicinsk synpunkt, eller
  • 2. fordonet har framförts minst 18 000 mil sedan grundbidrag eller anskaffningsbidrag senast beviljades.
Vad avser bilstödet?

52 kap. 8 §

Bilstöd lämnas för
  • 1. anskaffning av personbil klass I, motorcykel eller moped,
  • 2. ändring av ett fordon som avses i 1 och kostnader i samband därmed samt justering och reparation av ändringen,
  • 3. anskaffning av en särskild anordning på ett fordon som avses i 1 och kostnader i samband därmed samt justering och reparation av anordningen, eller
  • 4. körkortsutbildning i samband med anskaffning av motorfordon.
Vad som avses med personbil klass I, motorcykel och moped anges i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

52 kap. 9 §

Om det finns särskilda skäl på grund av funktionshindrets art eller andra omständigheter, lämnas bilstöd för anskaffning eller ändring av ett annat motorfordon än som avses i 8 § 1 eller för anskaffning av särskild anordning på ett sådant fordon.
Villkor för anskaffning och ändring av fordon

52 kap. 10 §

Bilstöd enligt 8 § första stycket 1–3 lämnas till
  • 1. en försäkrad som är under 65 år och är beroende av ett sådant fordon som avses i 8 eller 9 § för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning, eller för att genomgå arbetslivsinriktad utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han eller hon får rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. eller aktivitetsstöd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,
  • 2. en försäkrad som är under 65 år och, efter att ha beviljats bidrag enligt 1, har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning,
  • 3. en försäkrad som fyllt 18 år men inte 50 år, och
  • 4. en försäkrad som har barn som inte fyllt 18 år.
Bilstöd lämnas i fall som avses i 3 § till en försäkrad som har barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

52 kap. 11 §

Bilstöd enligt 10 § första stycket 4 och andra stycket lämnas under förutsättning att föräldern
  • 1. sammanbor med barnet, och
  • 2. behöver ett fordon för att förflytta sig tillsammans med barnet.

52 kap. 12 §

Om anpassningsbidrag tidigare har lämnats med stöd av 10 § första stycket 1–3 får bidrag för reparation av anpassningen lämnas trots att de förutsättningar som anges där inte längre är uppfyllda.

52 kap. 13 §

Bilstöd enligt 10 § första stycket 1 och 2 kan lämnas även till en försäkrad som inte själv ska köra fordonet, under förutsättning att någon annan kan anlitas som förare vid resorna.
Bilstöd enligt 10 § första stycket 3 och 4 samt andra stycket lämnas under förutsättning att den försäkrade själv ska köra fordonet.
Villkor för körkortsutbildning

52 kap. 14 §

Bilstöd till körkortsutbildning lämnas till en försäkrad som har beviljats bilstöd till anskaffning av ett motorfordon och som uppfyller förutsättningarna i 10 § första stycket 1 samt är eller riskerar att bli arbetslös, om det bedöms att körkortsutbildningen kan leda till att han eller hon får ett stadigvarande arbete.

Beräkning av bilstöd

Grundbidrag

52 kap. 15 §

Vid anskaffning av motorfordon lämnas grundbidrag med högst 60 000 kronor.
Vid anskaffning av motorcykel eller moped lämnas dock grundbidrag med högst 12 000 respektive 3 000 kronor.
Anskaffningsbidrag

52 kap. 16 §

Anskaffningsbidrag lämnas med högst 40 000 kronor.
Helt sådant bidrag lämnas till den vars årliga bruttoinkomst understiger 88 000 kronor.

52 kap. 17 §

Till den vars årliga bruttoinkomst uppgår till 88 000 kronor eller mer lämnas anskaffningsbidrag med högst följande belopp.
Årlig bruttoinkomst
Bidrag i procent av helt bidrag
Bidragsbelopp
88 000– 95 999 
90 
36 000 
96 000–103 999 
80 
32 000 
104 000–111 999 
70 
28 000 
112 000–119 999 
60 
24 000 
120 000–127 999 
50 
20 000 
128 000–135 999 
40 
16 000 
136 000–143 999 
30 
12 000 
144 000–151 999 
20 
8 000 
152 000–159 999 
10 
4 000 
160 000– 
– 

52 kap. 18 §

Med årlig bruttoinkomst avses inkomst enligt 102 kap. 7–15 §§.
För en försäkrad som avses i 10 § första stycket 1–3 ska bruttoinkomsten räknas fram utan hänsyn till makes inkomst.
För föräldrar som avses i 10 § första stycket 4 och andra stycket räknas inkomsterna samman vid beräkning av anskaffningsbidragets storlek.
Anpassningsbidrag

52 kap. 19 §

Anpassningsbidraget motsvarar kostnaden för sådana åtgärder som anges i 8 § första stycket 2 och 3 och som behövs för att den försäkrade ska kunna bruka fordonet.
Försäkringskassan får besluta att inte medge anpassningsbidrag om det fordon som den försäkrade valt är uppenbart olämpligt med hänsyn till den anpassning som behövs. Detsamma gäller om fordonet är olämpligt med hänsyn till ålder och skick.
Begränsningsregler

52 kap. 20 §

Ett anskaffningsbidrag ska minskas med sådant bidrag till inköp av ett fordon som den försäkrade får från en kommun eller ett landsting eller i form av försäkringsersättning.

52 kap. 21 §

Grundbidrag och anskaffningsbidrag får tillsammans inte överstiga fordonets anskaffningskostnad. Avräkning ska i första hand göras på grundbidraget.

52 kap. 22 §

Om grundbidrag eller anskaffningsbidrag enligt 7 § andra stycket 1 lämnas tidigare än nio år efter det senaste beslutet att bevilja rätt till bilstöd, ska det tidigare bidraget räknas av från det nya bidraget.
Det belopp som enligt första stycket ska räknas av ska dock minskas med en niondel för varje helt år som har förflutit sedan det tidigare bidraget betalades ut.

Återbetalning av bilstöd

52 kap. 23 §

Grundbidrag och anskaffningsbidrag ska betalas tillbaka
  • 1. om den försäkrade säljer eller på annat sätt gör sig av med fordonet inom nio år från det att bidraget beviljades, eller
  • 2. om ett barn som avses i 10 § andra stycket efter att ha uppnått 18 års ålder själv beviljas bidrag.

52 kap. 24 §

Det återbetalningspliktiga beloppet enligt 23 § ska minskas med en niondel för varje helt år som har förflutit sedan bidraget betalades ut. Om det finns särskilda skäl, får den försäkrade helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldigheten.

AVD. E FÖRMÅNER VID ÅLDERDOM

I Inledande bestämmelser

53 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

53 kap. 1 §

I avdelning E finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner vid ålderdom.

53 kap. 2 §

Förmåner vid ålderdom enligt denna avdelning är
  • 1. allmän ålderspension i form av
    • a) inkomstgrundad ålderspension, och
    • b) garantipension,
  • 2. särskilt pensionstillägg som tillägg till allmän ålderspension, och
  • 3. äldreförsörjningsstöd som tillägg till eller i stället för allmän ålderspension.

53 kap. 3 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser om förmåner vid ålderdom.
Vidare finns
  • – övergripande bestämmelser om allmän ålderspension i 54–56 kap.,
  • – bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension i 57–64 kap.,
  • – bestämmelser om garantipension i 65–67 kap.,
  • – vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension i 68–71 kap., och
  • – bestämmelser om särskilda förmåner vid ålderdom i 72–74 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

53 kap. 4 §

En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4–6 kap.
Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdelning H).

53 kap. 5 §

Ärenden som avser förmåner enligt denna avdelning handläggs av Pensionsmyndigheten. Ärenden om pensionsgrundande inkomst handläggs dock av Skatteverket.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om något annat följer av annan bestämmelse i denna balk eller annan författning.

II Övergripande bestämmelser om allmän ålderspension

54 kap. Innehåll

54 kap. 1 §

I denna underavdelning finns
  • – allmänna bestämmelser om allmän ålderspension i 55 kap., och
  • – bestämmelser om uttag av allmän ålderspension m.m. i 56 kap.

55 kap. Allmänna bestämmelser om allmän ålderspension

Innehåll

55 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – inkomstgrundad ålderspension i 2–7 §§, och
  • – garantipension i 8–10 §§.

Inkomstgrundad ålderspension

Försäkrings- och förmånsformer

55 kap. 2 §

Försäkringen för inkomstgrundad ålderspension består av ett fördelningssystem och ett premiepensionssystem.

55 kap. 3 §

Inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet lämnas som inkomstpension eller tilläggspension.
Inkomstgrundad ålderspension från premiepensionssystemet lämnas som premiepension.
Årlig redovisning

55 kap. 4 §

Den myndighet som regeringen bestämmer ska för varje år upprätta en redovisning av det inkomstgrundade ålderspensionssystemets finansiella ställning och utveckling. Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten samt Första–Fjärde och Sjätte AP-fonderna ska lämna de uppgifter som behövs för detta till myndigheten.
Vem kan få inkomstpension, tilläggspension och premiepension?

55 kap. 5 §

En försäkrad som är född 1937 eller tidigare kan få inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension.

55 kap. 6 §

En försäkrad som är född 1938 eller senare kan få inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension. En försäkrad som är född något av åren 1938–1953 kan dessutom få inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension.

55 kap. 7 §

Pensionsrätt för inkomstgrundad ålderspension i form av premiepension kan överföras till den försäkrades make enligt bestämmelserna i 61 kap. 11–16 §§.
I 89, 91 och 92 kap. (avdelning F) finns bestämmelser om att premiepension kan lämnas även som efterlevandeskydd.

Garantipension

Vad är garantipension?

55 kap. 8 §

Garantipension är grundskyddet i den allmänna ålderspensionen.
Vem kan få garantipension?

55 kap. 9 §

Garantipension för försäkrade födda 1937 eller tidigare kan lämnas som kompensation för bortfall av följande förmåner enligt äldre lagstiftning:
  • – folkpension i form av ålderspension,
  • – pensionstillskott, och
  • – särskilt grundavdrag för folkpensionärer vid inkomsttaxeringen.

55 kap. 10 §

Garantipension för försäkrade födda 1938 eller senare är beroende av försäkringstid och kan lämnas till
  • – den som saknar inkomstgrundad ålderspension, och
  • – den vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst belopp.

56 kap. Uttag av allmän ålderspension, m.m.

Innehåll

56 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – förmånsnivåer i 2 §,
  • – förmånstiden i 3–9 §§,
  • – återkallelse eller minskning av pensionsuttag i 10 §,
  • – samordning av pensionsuttag i 11 och 12 §§, och
  • – omräkning av allmän ålderspension i 13 §.

Förmånsnivåer

56 kap. 2 §

Uttag av inkomstgrundad ålderspension får begränsas till någon av följande förmånsnivåer: tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension.
För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånsnivåer i 66 och 67 kap.

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

56 kap. 3 §

Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 61 år.
För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånstid i 66 och 67 kap.

56 kap. 4 §

Allmän ålderspension lämnas från och med den månad som anges i ansökan, dock tidigast från och med den månad ansökan kom in till Pensionsmyndigheten.

56 kap. 5 §

Inkomstpension, tilläggspension och garantipension får lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den försäkrade fick sjukersättning omedelbart före 65 års ålder.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara i fråga om pension som lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år.

56 kap. 6 §

En försäkrad som är född något av åren 1938–1953 och som får inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension ska, utan att behöva ansöka särskilt, få tilläggspension från och med den månad då han eller hon har fått rätt till sådan pension.

56 kap. 7 §

Allmän ålderspension lämnas till och med den månad då rätten till pensionen upphör.

56 kap. 8 §

Pensionsmyndigheten ska utreda om den försäkrade vill ta ut ålderspension i följande fall:
  • 1. om han eller hon är bosatt i Sverige och ännu inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garantipension tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år, eller
  • 2. om han eller hon inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garantipension månaden före den då han eller hon fyller 65 år och för den månaden har fått sjukersättning.
Ökning av pensionsuttag

56 kap. 9 §

Det som föreskrivs i 4 och 6 §§ gäller också i fråga om ökat uttag av allmän ålderspension.
Ökat uttag av premiepension kan dock tidigast göras från och med månaden efter den då ansökan kom in till Pensionsmyndigheten.

Återkallelse eller minskning av pensionsuttag

56 kap. 10 §

Om den försäkrade vill minska eller helt återkalla uttaget av allmän ålderspension, ska han eller hon skriftligen anmäla detta till Pensionsmyndigheten.
En anmälan om minskning eller hel återkallelse av uttag av allmän ålderspension gäller från och med den månad som anges i anmälan, dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in till Pensionsmyndigheten.

Samordning av pensionsuttag

56 kap. 11 §

En försäkrad som är född under något av åren 1938–1953 och som har rätt till inkomstpension och tilläggspension får ta ut pension endast om han eller hon tar ut båda pensionerna i samma utsträckning.
Återkallelse eller minskning av uttag av inkomstpension och tilläggspension gäller endast om anmälan avser båda pensionerna i samma utsträckning.

56 kap. 12 §

För garantipension finns särskilda bestämmelser om samordning i 66 och 67 kap.

Omräkning av allmän ålderspension

56 kap. 13 §

Allmän ålderspension ska räknas om från och med månaden efter den då anledning till omräkning uppkom.

III Inkomstgrundad ålderspension

57 kap. Innehåll och definitioner

57 kap. 1 §

I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension i 58 kap.
Vidare finns bestämmelser om
  • – pensionsgrundande inkomst i 59 kap.,
  • – pensionsgrundande belopp i 60 kap.,
  • – pensionsrätt och pensionspoäng i 61 kap.,
  • – inkomstpension i 62 kap.,
  • – tilläggspension i 63 kap., och
  • – premiepension i 64 kap.

57 kap. 2 §

När det gäller inkomstgrundad ålderspension avses med
  • 1. intjänandeår: det kalenderår den försäkrade har haft en inkomst som är pensionsgrundande respektive det kalenderår för vilket ett pensionsgrundande belopp ska fastställas, och
  • 2. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret.
Om inkomster under beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår finns bestämmelser i 59 kap. 33 § andra stycket.

58 kap. Allmänna bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension

Innehåll

58 kap. 1 §

I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser i 2–5 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – underrättelse om beslut i 9 §, och
  • – indexering, balansering och anslutande definitioner i 10–28 §§.

Grundläggande bestämmelser

Inkomstpension

58 kap. 2 §

Inkomstpension ska beräknas utifrån de pensionsrätter som fastställts för den försäkrade.
Inkomstpensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.
Premiepension

58 kap. 3 §

Premiepension ska beräknas utifrån de pensionsrätter som fastställts för den försäkrade.
Premiepensionens storlek är också beroende av värdeutvecklingen på de medel som fonderats i premiepensionssystemet.
Tilläggspension

58 kap. 4 §

Tilläggspension ska beräknas utifrån de pensionspoäng som fastställts för den försäkrade.
Tilläggspensionens storlek är också beroende av den allmänna inomsttvecklingen.

58 kap. 5 §

Pensionsrätt och pensionspoäng fastställs årligen och grundas på den försäkrades pensionsunderlag. Detta består av summan av
  • – fastställd pensionsgrundande inkomst (PGI) och
  • – fastställda pensionsgrundande belopp (PGB).

Underrättelse om beslut

58 kap. 9 §

Om den försäkrade har debiterats slutlig skatt, ska underrättelse om Skatteverkets beslut om pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. anges på beskedet om slutlig skatt. I annat fall ska underrättelse ske genom särskilt besked senast den 15 december fastställelseåret.
Den försäkrade ska skriftligen underrättas om Pensionmyndighetens beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng enligt 60 och 61 kap. senast den 31 mars året efter fastställelseåret.
Det ska framgå av en underrättelse enligt första eller andra stycket hur man begär omprövning av beslutet. En underrättelse behöver inte sändas till den som inte är bosatt i Sverige och vars adress är okänd.

Indexering, balansering och anslutande definitioner

Inkomstindex

58 kap. 10 §

Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett inkomstindex som beräknas för varje år. Inkomstindexet ska visa den allmänna inkomstutvecklingen.
Beräkningarna ska grundas på ett inkomstindex för 1999 om 100,00.

58 kap. 11 §

Inkomstindex ska visa den relativa förändringen av genomsnittet av de årliga pensionsgrundande inkomsterna, efter avdrag för allmän pensionsavgift, för försäkrade som under inkomståret har fyllt minst 16 år och högst 64 år. Vid beräkningen tillämpas inte 59 kap. 4 § andra stycket.

58 kap. 12 §

Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år ska motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i 11 § under en period av tre år före det år inkomstindexet avser.
När inkomsterna beräknas ska den årliga förändringen i det allmänna prisläget under samma treårsperiod, räknat från juni till juni, räknas bort.
Det framräknade värdet ska därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni året närmast före det året.

58 kap. 13 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om inkomstindexet.
Balanstal

58 kap. 14 §

Vissa beräkningar som anges i denna balk ska grundas på ett balanstal som beräknas enligt bestämmelsen i andra stycket och 15–20 §§.
Balanstalet beräknas för varje år och ska visa kvoten mellan
  • – summan av fördelningssystemets avgiftstillgång och ett genomsnittligt värde av tillgångarna hos Första–Fjärde och Sjätte AP-fonderna och
  • – fördelningssystemets pensionsskuld vid utgången av det andra året före det år balanstalet avser.

58 kap. 15 §

Med avgiftstillgång avses produkten av
  • – avgiftsinkomsterna till fördelningssystemet och
  • – medelvärdet av tiden i år räknat från det att en pensionsrätt tjänas in till det att den betalas ut i form av pension (omsättningstiden).
Med ett genomsnittligt värde av tillgångarna hos Första–Fjärde och Sjätte AP-fonderna avses medelvärdet av de redovisade marknadsvärdena av tillgångarna hos Första–Fjärde och Sjätte AP-fonderna vid utgången av det andra, tredje respektive fjärde året före det år balanstalet avser.

58 kap. 16 §

Med pensionsskuld avses det totala pensionsåtagandet i fördelningssystemet.

58 kap. 17 §

Avgiftsinkomsterna beräknas som produkten av
  • – genomsnittet av inkomsterna det andra, tredje och fjärde året före det år balanstalet avser och
  • – inkomsternas beräknade årliga relativa förändring under det andrafemte året före det år balanstalet avser.

58 kap. 18 §

När inkomsternas relativa förändring beräknas ska den årliga förändringen i det allmänna prisläget under samma treårsperiod, räknat från juni till juni, frånräknas.
Det framräknade värdet ska därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni tre år före det år balanstalet avser och det allmänna prisläget i juni året efter det förstnämnda året.

58 kap. 19 §

Omsättningstiden beräknas som medianen av omsättningstiden för det tredje, fjärde och femte året före det år balanstalet avser.

58 kap. 20 §

Pensionsskulden beräknas för det andra året före det år balanstalet avser, som summan av
  • 1. pensionsbehållningar enligt 62 kap. 5–7 §§,
  • 2. det beräknade värdet av pensionsrätter för inkomstpension enligt 61 kap. 5–10 §§,
  • 3. utbetalad pension för varje åldersgrupp i december multiplicerad med beräknat antal återstående utbetalningar av ett genomsnittligt pensionsbelopp för samma åldersgrupp, justerat med den räntefaktor som anges i 62 kap. 36 § och
  • 4. det beräknade värdet av kommande utbetalningar av tilläggspension för dem som inte börjat ta ut sådan pension.

58 kap. 21 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om balanstalet.
Balansindex

58 kap. 22 §

Om balanstalet för ett år understiger 1,0000 ska ett balansindex beräknas som ska användas vid vissa beräkningar enligt denna balk.
Ett balansindex ska därefter beräknas för varje år fram till dess att det når minst samma värde som inkomstindex.

58 kap. 23 §

När balansindexet första gången bestäms för en sådan period som anges i 22 § ska balansindexet räknas fram som produkten av
  • – balanstalet och
  • – inkomstindexet för samma år.

58 kap. 24 §

Efter det att balansindexet beräknats första gången enligt 23 § ska, för varje därpå följande år under perioden, det beräknade balansindexet multipliceras med kvoten mellan
  • – inkomstindexet efter årsskiftet och
  • – inkomstindexet före årsskiftet.
Produkten ska därefter multipliceras med det balanstal som ska gälla efter årsskiftet.

58 kap. 25 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om balansindexet.
Inkomstbasbelopp

58 kap. 26 §

Vissa beräkningar enligt denna balk ska grundas på ett inkomstbasbelopp som beräknas för varje år.

58 kap. 27 §

Inkomstbasbeloppet för ett visst år motsvarar produkten av
  • – bastalet 43 313 och
  • – kvoten mellan inkomstindexet för det år inkomstbasbeloppet ska bestämmas för och inkomstindexet för 2005.
Det omräknade beloppet ska avrundas till närmaste hundratal kronor.

58 kap. 28 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om inkomstbasbeloppet.

59 kap. Pensionsgrundande inkomst

Innehåll

59 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om pensionsgrundande inkomst i 2–7 §§,
Vidare finns bestämmelser om
  • – inkomst av anställning i 8–13 §§,
  • – inkomst av annat förvärvsarbete i 14–21 §§,
  • – undantag för vissa inkomster i 22–28 §§,
  • – hur samordnade sociala förmåner är pensionsgrundande i 29–31 §§, och
  • – beräkning av pensionsgrundande inkomst i 32–38 §§.

Allmänna bestämmelser om pensionsgrundande inkomst

Vad är pensionsgrundande inkomst?

59 kap. 2 §

Pensionsgrundande inkomst beräknas av Skatteverket på inkomster som den försäkrade har haft och som är pensionsgrundande.
Vilka inkomster är pensionsgrundande?

59 kap. 3 §

Följande inkomster är pensionsgrundande:
  • – inkomster av anställning som avses i 8–13 §§, och
  • – inkomster av annat förvärvsarbete som avses i 14–21 §§.
Undantag från det som anges i första stycket finns i 22–31 §§.
Hur beräknas pensionsgrundande inkomst?

59 kap. 4 §

Den försäkrades pensionsgrundande inkomst för ett år (intjänandeåret) utgörs av summan av hans eller hennes inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete för det året.
Vid beräkningen ska det bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger 7,5 inkomstbasbelopp under intjänandeåret (intjänandetaket). Det bortses i första hand från inkomster av annat förvärvsarbete.
När fastställs pensionsgrundande inkomst?

59 kap. 5 §

Pensionsgrundande inkomst fastställs för varje år som en person har varit försäkrad och haft sådana inkomster här i landet som är pensionsgrundande.
Pensionsgrundande inkomst fastställs dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgår till minst 42,3 procent av det prisbasbelopp som gäller för intjänandeåret.

59 kap. 6 §

Pensionsgrundade inkomst fastställs inte för en försäkrad som är född 1937 eller tidigare.

59 kap. 7 §

För det år när den försäkrade har avlidit fastställs pensionsgrundande inkomst endast om pensionsrätt för premiepension ska föras över till den avlidnes make för det året.

Inkomst av anställning

Lön och kostnadsersättning

59 kap. 8 §

Som inkomst av anställning räknas lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
Med lön likställs kostnadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483).
Uppdragsinkomst m.m.

59 kap. 9 §

Som inkomst av anställning räknas, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen, följande:
  • 1. ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension, och
  • 2. tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt.
I fall som anges i första stycket likställs den som har utfört arbetet med en arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare.
Rabatt m.m.

59 kap. 10 §

Som inkomst av anställning räknas skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har lämnats på grund av kundtrohet eller liknande.
Detta gäller dock endast om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.
Vissa undantag

59 kap. 11 §

I vissa fall ska ersättning som avses i 8–10 §§ inte anses som inkomst av anställning. Bestämmelser om detta finns i 15–21 §§.
Marie Curie-stipendium

59 kap. 12 §

Som inkomst av anställning räknas stipendium (Marie Curie-stipendium) som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Detta gäller dock endast om stipendiet har betalats ut av
  • 1. en fysisk person bosatt i Sverige, eller
  • 2. en svensk juridisk person.
Den som har betalat ut ett sådant stipendium anses som arbetsgivare.
Sociala förmåner

59 kap. 13 §

Som inkomst av anställning räknas följande sociala förmåner:
  • 1. Föräldrapenningsförmåner.
  • 2. Vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader.
  • 3. Ersättning från Försäkringskassan i form av sjuklönegaranti enligt 20 § lagen (1999:1047) om sjuklön.
  • 4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
  • 5. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning.
  • 6. Livränta på grund av arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap.
  • 7. Närståendepenning.
  • 8. Dagpenning från arbetslöshetskassa.
  • 9. Aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program.
  • 10. Utbildningsbidrag för doktorander.
  • 11. Ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).
  • 12. Dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga.
  • 13. Bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen föreskriver det.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet m.m.

59 kap. 14 §

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas följande:
  • 1. Inkomst av en sådan näringsverksamhet som enligt 2 kap. 23 § inkomstskattelagen (1999:1229) utgör aktiv näringsverksamhet.
  • 2. Tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet.
  • 3. Ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner.
  • 4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1–3.
  • 5. Stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.
Det som anges i första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte ska räknas som inkomst av anställning. Vidare gäller det som anges i 15–21 §§.
Ersättning till den som har F-skattsedel

59 kap. 15 §

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas sådan ersättning för utfört arbete som anges i 8–10 §§ och som har betalats ut till en mottagare som hade en F-skattsedel när ersättningen bestämdes eller betalades ut.
Första stycket gäller inte om ersättningen betalats ut från en semesterkassa.

59 kap. 16 §

Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483), räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.

59 kap. 17 §

Den som i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling har lämnat uppgift om innehav av F-skattsedel ska anses ha haft en sådan skattsedel om handlingen även innehåller följande uppgifter:
  • 1. utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra uppgifter som är godtagbara för identifiering, och
  • 2. betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer.
Uppgiften om innehav av F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedel som avses i 16 §.

59 kap. 18 §

Det som anges i 17 § gäller inte om den som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av F-skattsedel var oriktig.
Viss ersättning från privatpersoner

59 kap. 19 §

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete som avses i 8–10 §§ om
  • 1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,
  • 2. den ersättning som betalats ut inte var en utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit,
  • 3. den sammanlagda ersättningen för arbete från samma utbetalare under inkomståret var mindre än 10 000 kronor,
  • 4. utbetalaren och mottagaren inte hade träffat en överenskommelse om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, och
  • 5. det inte var fråga om sådan ersättning som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken.
Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

59 kap. 20 §

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen har betalats ut från
  • 1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller
  • 2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen.
Ersättning från utländsk arbetsgivare

59 kap. 21 §

Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, om
  • – arbetsgivaren inte har sådant fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § (1999:1229) inkomstskattelagen, och
  • – den försäkrade och arbetsgivaren har slutit avtal som avses i 2 kap. 8 § socialavgiftslagen (2000:980) att arbetsgivaravgifter inte ska betalas på lönen eller ersättningen.

Undantag för vissa inkomster

Ersättning under 1 000 kronor

59 kap. 22 §

Följande ersättningar och inkomster är inte pensionsgrundande:
  • 1. ersättning som avses i 8–10 §§, om den kommer från en och samma arbetsgivare och är mindre än sammanlagt 1 000 kronor under ett år,
  • 2. inkomst som avses i 14 § första stycket 1 eller 2, om den är mindre än 1 000 kronor under ett år,
  • 3. ersättning som avses i 14 § första stycket 3 eller i 15, 16 eller 19 §, om ersättningen från den som arbetet utförts åt är mindre än 1 000 kronor under ett år, och
  • 4. stipendium som avses i 12 § eller 14 § första stycket 5, om beloppet är mindre än 1 000 kronor under ett år.
Vissa utdelningar, kapitalinkomster, lån m.m.

59 kap. 23 §

Som pensionsgrundande inkomst räknas inte sådan intäkt som avses i 10 kap. 3 § 1–4 inkomstskattelagen (1999:1229).
Mindre ersättning till idrottsutövare

59 kap. 24 §

Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas inte ersättning som en idrottsutövare får från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under ett år är mindre än hälften av det för året gällande prisbasbeloppet.
Vissa avtalsförmåner som avses i lagen om särskild löneskatt

59 kap. 25 §

Som pensionsgrundande inkomst räknas inte följande ersättningar, i den utsträckning dessa utgör underlag för särskild löneskatt:
  • 1. ersättning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och
  • 2. ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
Ersättning från vinstandelsstiftelse

59 kap. 26 §

Som pensionsgrundande inkomst räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om följande förutsättningar är uppfyllda:
  • – ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av ändamålet med vinstandelsstiftelsen,
  • – ersättningen avser inte betalning för arbete som den anställde utfört åt vinstandelsstiftelsen, och
  • – de bidrag arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.
Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person med motsvarande ändamål som en vinstandelsstiftelse.

59 kap. 27 §

Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag gäller det som föreskrivs i 26 § inte ersättning som den juridiska personen har lämnat till företagsledare eller delägare i företaget eller till en person som är närstående till någon av dem.
Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:1229).

59 kap. 28 §

När pensionsgrundande inkomst beräknas ska det bortses från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988–1991.

Hur är samordnade sociala förmåner pensionsgrundande?

59 kap. 29 §

Har Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad för en viss månad betalat ut en ersättning som är pensionsgrundande antingen genom att den utgör pensionsgrundande inkomst, eller genom att det ska beräknas ett pensionsgrundande belopp för den enligt 60 kap. 7 § eller pensionspoäng enligt 61 kap. 20 §, och har den försäkrade senare för samma månad beviljats annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den ersättning som tidigare har betalats ut, gäller följande. Den senare beviljade ersättningen är pensionsgrundande endast till den del ersättningen avser tid från och med den månad då den har betalats ut.

59 kap. 30 §

Vid tillämpning av 29 § ska det anses som om sjukersättning eller aktivitetsersättning har betalats ut före livränta, om det vid samma tidpunkt beviljas
  • – inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning, och
  • – livränta på grund av arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap.

59 kap. 31 §

Lämnas livränta enligt 41–44 kap. tillsammans med sjukersättning eller aktivitetsersättning är livräntan inte pensionsgrundande till den del den har samordnats med inkomstrelaterad sådan ersättning.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst

Grundläggande bestämmelser

59 kap. 32 §

Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete som är pensionsgrundande ska beräknas enligt 33–38 §§ och var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.

59 kap. 33 §

Till grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten ett visst intjänandeår läggs den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för det året.
Om en inkomst som är pensionsgrundande har mottagits under ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår ska den inkomsten anses ha mottagits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.

59 kap. 34 §

Pensionsgrundande inkomst av anställning, som den försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inte är skattskyldig för i Sverige, bestäms med ledning av en kontrolluppgift enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.
Värdering av skattepliktiga förmåner

59 kap. 35 §

Skattepliktiga förmåner ska tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14–17 §§ skattebetalningslagen (1997:483).
Avvikelse får ske från det förmånsvärde som Skatteverket bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag, om det finns skäl till detta.
Avdrag för kostnader och allmän pensionsavgift

59 kap. 36 §

När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av anställning beräknas ska avdrag göras för kostnader som han eller hon har haft i arbetet. Detta gäller i den utsträckning den försäkrades kostnader, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 5 000 kronor.
Vid beräkningen ska avdrag också göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade ska betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.
Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 13 §.

59 kap. 37 §

När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete beräknas ska avdrag göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade ska betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.
Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 14 § första stycket 4.

59 kap. 38 §

När pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete beräknas ska underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan förvärvskälla.

60 kap. Pensionsgrundande belopp

Innehåll

60 kap. 1 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2–6 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning i 7–16 §§,
  • – pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring i 17 och 18 §§,
  • – pensionsgrundande belopp för studier i 19 och 20 §§,
  • – pensionsgrundande belopp för barnår i 21–36 §§,
  • – överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för barnår i 37–41 §§,
  • – beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår i 42–54 §§, och
  • – anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår i 55–59 §§.

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsgrundande belopp?

60 kap. 2 §

Pensionsgrundande belopp beräknas av Pensionsmyndigheten som kompensation för att försäkrade som anges i 3 § kan antas ha gått miste om inkomster som är pensionsgrundande.
För vad kan man få pensionsgrundande belopp?

60 kap. 3 §

Pensionsgrundande belopp beräknas för en försäkrad som
  • 1. har fått inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning (pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning),
  • 2. har fullgjort plikttjänstgöring (pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring),
  • 3. har studerat med studiemedel (pensionsgrundande belopp för studier), eller
  • 4. har varit småbarnsförälder (pensionsgrundande belopp för barnår).
När det gäller pensionsgrundande belopp som avses i första stycket 2–4 behandlas den som är bosatt i Sverige som försäkrad även om han eller hon under året inte uppfyller förutsättningarna i 6 kap. I 61 kap. 7 och 8 §§ samt 62 kap. 38–41 §§ finns bestämmelser om ett förvärvsvillkor för pensionsrätt för premiepension och för beräkning av inkomstpension på grundval av sådana belopp.
Fastställande av pensionsgrundande belopp

60 kap. 4 §

Pensionsgrundande belopp ska fastställas för varje år (intjänandeår) som en försäkrad uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas ett sådant belopp.
Varje pensionsgrundande belopp beräknas och avrundas var för sig till närmaste lägre hundratal kronor, om inte annat följer av bestämmelsen i 5 §.

60 kap. 5 §

Pensionsgrundande belopp ska fastställas endast i den utsträckning summan av dessa belopp och den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte överstiger 7,5 inkomstbasbelopp för intjänandeåret (intjänandetaket). Vid beräkningen ska det bortses från pensionsgrundande belopp i följande turordning:
  • 1. pensionsgrundande belopp för barnår,
  • 2. pensionsgrundande belopp för studier,
  • 3. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, och
  • 4. pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning.

60 kap. 6 §

Pensionsgrundande belopp fastställs inte
  • 1. för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år,
  • 2. för det år då den försäkrade har avlidit, eller
  • 3. för försäkrad som är född 1937 eller tidigare.

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

60 kap. 7 §

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon för någon del av året har fått inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning.
Det som anges i första stycket gäller endast om inte något annat följer av 14 eller 15 §.

60 kap. 8 §

Bestämmelser om att inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning är pensionsgrundande finns i 59 kap. 3 § och 13 § 5.
Beräkning av pensionsgrundande belopp

60 kap. 9 §

Vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning ska först den försäkrades reducerade antagandeinkomst räknas fram.
Den reducerade antagandeinkomsten ska motsvara 93 procent av den antagandeinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen.

60 kap. 10 §

När den reducerade antagandeinkomsten beräknats ska det pensionsgrundande beloppet räknas fram för varje månad som inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning har lämnats.
När den försäkrade har fått hel inkomstrelaterad sjukersättning eller hel inkomstrelaterad aktivitetsersättning, ska det pensionsgrundande beloppet beräknas som differensen mellan
  • – en tolftedel av den reducerade antagandeinkomsten och
  • – den pensionsgrundande inkomsten av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen efter avdrag enligt 59 kap. 36 §.

60 kap. 11 §

Har den försäkrade för en månad fått en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning används vid beräkning enligt 9 och 10 §§ så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot nivån av inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

60 kap. 12 §

Om det, enligt bestämmelserna i 106 kap. 16–19 §§, för hel månad betalas ut endast en del av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen, används vid beräkningen enligt 9 och 10 §§ endast så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot den del som betalats ut.

60 kap. 13 §

Om en inkomstrelaterad sjukersättning har minskats enligt bestämmelserna i 37 kap. 6 och 7 §§ ska det pensionsgrundande beloppet enligt 9–12 §§ beräknas med bortseende från sådan minskning.
Samordnade sociala förmåner

60 kap. 14 §

Om inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning, med tillämpning av 42 kap. 2–4 §§ har varit samordnad med pensionsgrundande livränta gäller följande. Den del av antagandeinkomsten som avses i 9 och 10 §§ tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning den överstiger den försäkrades livränta efter samordning.
Om endast en del av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen har varit samordnad med livräntan gäller följande. Den andel av det belopp som svarar mot den samordnade delen av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning andelen överstiger den försäkrades livränta efter samordning.

60 kap. 15 §

Om en pensionsgrundande livränta har minskats med tillämpning av 37 kap. 6 och 7 §§ ska det pensionsgrundande beloppet enligt 14 § beräknas med bortseende från sådan minskning.

60 kap. 16 §

Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad beviljas inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, gäller följande. Den försäkrade tillgodoräknas pensionsgrundande belopp med anledning av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen endast till den del ersättningen avser tid från och med den månad då den har betalats ut.

Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

60 kap. 17 §

Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring ska tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon under någon del av året har genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dock den försäkrade endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Hänsyn tas enbart till dagar som den försäkrade har fått dagersättning för enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Beräkning av pensionsgrundande belopp

60 kap. 18 §

Det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring beräknas för de dagar under året som tjänstgöringen har pågått och som den försäkrade har fått dagersättning för enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Beloppet per dag beräknas som kvoten mellan
  • – hälften av genomsnittet av samtliga pensionsgrundande inkomster som fastställts för intjänandeåret för samtliga försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år och
  • – 365.
Beräkningen av den genomsnittliga summan av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster ska utgå från sådana inkomster som de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Pensionsgrundande belopp för studier

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

60 kap. 19 §

Pensionsgrundande belopp för studier ska tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon under någon del av året har fått studiemedel i form av studiebidrag enligt 3 kap. studiestödslagen (1999:1395).
Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dock inte för den del som avser tilläggsbidrag.
Beräkning av pensionsgrundande belopp

60 kap. 20 §

Ett pensionsgrundande belopp för studier ska motsvara 138 procent av det studiebidrag som den försäkrade har fått under året.

Pensionsgrundande belopp för barnår

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

60 kap. 21 §

Pensionsgrundande belopp för barnår ska tillgodoräknas en försäkrad för de år han eller hon har varit småbarnsförälder om villkoren i 30–36 §§ är uppfyllda.

60 kap. 22 §

Pensionsgrundande belopp för barnår ska för samma år och barn tillgodoräknas endast en av barnets föräldrar. Detsamma gäller om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemensamt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna.
En förälder får för samma år inte tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp för barnår.

60 kap. 23 §

Om föräldrarna var för sig kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår får de, genom anmälan till Pensionsmyndigheten, ange vem av dem som ska tillgodoräknas ett sådant belopp.

60 kap. 24 §

Om anmälan enligt 23 § inte görs ska det pensionsgrundande beloppet för barnår tillgodoräknas den av föräldrarna som, för det år beloppet avser, har lägst pensionsunderlag enligt 61 kap. 5 §.
Har ingen av föräldrarna något pensionsunderlag för det året eller har de lika högt underlag, ska det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas barnets mor eller, om föräldrarna är av samma kön, den äldre av dem.

60 kap. 25 §

När 24 § tillämpas ska i pensionsunderlaget räknas in följande poster:
  • 1. pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap,
  • 2. utlandsinkomster enligt 47 § första stycket 1 och 2,
  • 3. pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 7 §,
  • 4. pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 17 §, och
  • 5. pensionsgrundande belopp för studier enligt 19 §.

60 kap. 26 §

Pensionsgrundande belopp för barnår får överlåtas enligt bestämmelserna i 37–41 §§.
Vem som likställs med förälder

60 kap. 27 §

Vid tillämpningen av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår likställs särskilt förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder med förälder.
Vem som likställs med mor

60 kap. 28 §

Vid tillämpningen av bestämmelserna i 24 § likställs en kvinna som är särskilt förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder med mor.
Upphävt faderskap eller föräldraskap

60 kap. 29 §

För en man som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom, men som genom senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats inte vara far till barnet gäller följande. För tiden innan den sistnämnda domen har vunnit laga kraft ska mannen anses som barnets far vid tillämpning av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår.
Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.
Villkor om bosättning och vårdnad, m.m.

60 kap. 30 §

Pensionsgrundande belopp för barnår får tillgodoräknas en förälder endast om
  • 1. föräldern har varit försäkrad och bosatt i Sverige hela intjänandeåret,
  • 2. barnet har varit bosatt i Sverige hela intjänandeåret eller, om barnet inte har levt hela det året, den del av året barnet levt,
  • 3. föräldern har fyllt högst 64 år under intjänandeåret,
  • 4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva intjänandeåret, och
  • 5. föräldern under minst halva intjänandeåret har bott tillsammans med barnet.

60 kap. 31 §

Den tid under vilken en försäkrad har varit blivande adoptivförälder likställs med tid under vilken en försäkrad har haft vårdnaden om ett barn. I ett sådant fall ska det som föreskrivs i 30 § 2 om barnets bosättning i Sverige gälla endast från och med den tidpunkt då barnet först anlände till Sverige.

60 kap. 32 §

Om barnet har avlidit under intjänandeåret ska det anses som om föräldern även under resten av året har haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Detta gäller dock endast om föräldern när barnet avled hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet.

60 kap. 33 §

Om barnet har avlidit under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet, ska ett pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas föräldern för det året.
Detta gäller
  • – även om de förutsättningar som anges i 30 § 4 och 5 inte är uppfyllda, och
  • – med bortseende från det som föreskrivs i 34 och 35 §§.
Villkor om barnets ålder

60 kap. 34 §

Pensionsgrundande belopp för barnår får för respektive år tillgodoräknas enligt följande:
  • 1. Om barnet är fött under någon av månaderna januari–juni tillgodoräknas pensionsgrundande belopp från och med födelseåret till och med det år barnet fyller tre år.
  • 2. Om barnet är fött under någon av månaderna juli–december tillgodoräknas pensionsgrundande belopp från och med det år barnet fyller ett år till och med det år barnet fyller fyra år.

60 kap. 35 §

När det gäller blivande adoptivförälder ska den tidpunkt då den försäkrade fick barnet i sin vård anses som tidpunkten för barnets födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder enligt andra stycket.
För barn som avses i första stycket gäller dessutom följande:
  • 1. Har barnet tagits emot under någon av månaderna januari–juni får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas för år efter det år då barnet fyller nio år.
  • 2. Har barnet tagits emot under någon av månaderna juli–december får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas för år efter det år då barnet fyller tio år.

60 kap. 36 §

Pensionsgrundande belopp enligt 35 § får inte tillgodoräknas för mer än fyra år per barn. Om det finns synnerliga skäl får dock pensionsgrundande belopp tillgodoräknas för längre tid.

Överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för barnår

Allmänna bestämmelser

60 kap. 37 §

Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår ska göras genom anmälan till Pensionsmyndigheten.

60 kap. 38 §

Om en förälder har överlåtit rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår enligt 37 §, har han eller hon inte rätt att för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till pensionsgrundande belopp avser.
Om endast en av föräldrarna har bott länge tillsammans med barnet

60 kap. 39 §

Om endast en av föräldrarna enligt 30–36 §§ kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst barn och år, får den föräldern överlåta rätten att få tillgodoräkna sig ett sådant belopp till den andra föräldern. Detta gäller endast om skälet till att den andra föräldern inte kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans med barnet under minst halva året.
Som villkor för överlåtelse enligt första stycket gäller vidare att den förälder som rätten överlåts till
  • 1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning, och
  • 2. inte enligt 30–36 §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för ett annat barn.
Om en av föräldrarna har avlidit

60 kap. 40 §

Har en förälder avlidit under det år för vilket pensionsgrundande belopp för barnår ska tillgodoräknas eller under ett tidigare år gäller följande. Den andra föräldern får, om han eller hon enligt 30–36 §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst barn och år, överlåta rätten att tillgodoräkna sig ett sådant belopp till någon annan försäkrad.

60 kap. 41 §

Överlåtelse enligt 40 § får göras endast om mottagaren
  • 1. under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn med överlåtaren,
  • 2. stadigvarande sammanbodde med överlåtaren under intjänandeåret,
  • 3. var bosatt i Sverige hela intjänandeåret,
  • 4. fyllde högst 64 år under intjänandeåret,
  • 5. under minst halva intjänandeåret bodde tillsammans med barnet, och
  • 6. inte enligt 30–36 §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för ett annat barn.

Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår

Grundläggande bestämmelser

60 kap. 42 §

Pensionsgrundande belopp för barnår beräknas enligt någon av följande metoder:
  • 1. beräkningsmetod 1 (individuell jämförelse),
  • 2. beräkningsmetod 2 (generell jämförelse), och
  • 3. beräkningsmetod 3 (enhetligt belopp).
Den metod ska användas som ger det högsta pensionsgrundande beloppet för ett visst år.
Beräkningsmetod 1

60 kap. 43 §

Beräkningsmetod 1 innebär att en förälders individuella jämförelseinkomst och förälderns utfyllnadsinkomst jämförs.

60 kap. 44 §

Den individuella jämförelseinkomsten beräknas genom att summan av förälderns fastställda pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning för året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet. Det omräknade beloppet ska avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.

60 kap. 45 §

Om föräldern året före barnets födelse hade inkomster av annat förvärvsarbete och inte fullt ut eller i föreskriven tid betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift, ska det vid beräkningen av den individuella jämförelseinkomsten bortses från den del av inkomsten som avgifter inte har betalats för.

60 kap. 46 §

Med utfyllnadsinkomst avses summan av förälderns pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning, plikttjänstgöring och studier under intjänandeåret.

60 kap. 47 §

Med pensionsgrundande inkomst under intjänandeåret likställs ersättning, i annan form än pension, som inte är pensionsgrundande enligt denna balk och som en försäkrad under det året har fått för arbete
  • 1. utfört utomlands, eller
  • 2. vid en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat.
En försäkrad som under intjänandeåret har haft ersättning enligt första stycket och som för det året ska tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår är skyldig att upplysa Pensionsmyndigheten om ersättningen.

60 kap. 48 §

Enligt beräkningsmetod 1 ska förälderns pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen mellan förälderns
  • – individuella jämförelseinkomst och
  • – utfyllnadsinkomst.
En sådan beräkning ska dock göras endast om förälderns utfyllnadsinkomst under intjänandeåret är mindre än förälderns individuella jämförelseinkomst.

60 kap. 49 §

Om föräldern uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för fler än ett barn, ska beräkningen enligt 48 § göras med avseende på det barn som ger föräldern den högsta individuella jämförelseinkomsten.

60 kap. 50 §

Om förälderns individuella jämförelseinkomst överstiger 7,5 inkomstbasbelopp (intjänandetaket) ska det pensionsgrundande beloppet för barnår beräknas som differensen mellan
  • – intjänandetaket och
  • – utfyllnadsinkomsten.
Beräkningsmetod 2

60 kap. 51 §

Beräkningsmetod 2 innebär att en förälders pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen mellan
  • – generell jämförelseinkomst och
  • – förälderns utfyllnadsinkomst enligt 46 §.

60 kap. 52 §

Med generell jämförelseinkomst avses 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år.
Beräkningen av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande inkomsterna enligt första stycket ska avse de pensionsgrundande inkomsterna som de var bestämda den 1 december fastställelseåret.
Beräkningsmetod 3

60 kap. 53 §

Beräkningsmetod 3 innebär att en förälder tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår som motsvarar inkomstbasbeloppet för intjänandeåret.

60 kap. 54 §

För en försäkrad som under intjänandeåret har fått sådana utlandsinkomster som avses i 47 § första stycket 1 och 2 gäller dock följande. Det inkomstbasbelopp som gäller för intjänandeåret ska minskas om det tillsammans med utfyllnadsinkomst enligt 46 § överstiger 7,5 inkomstbasbelopp (intjänandetaket). Det pensionsgrundande beloppet för barnår ska då beräknas som differensen mellan
  • – det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet och
  • – det belopp som överstiger intjänandetaket.

Anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår

Allmänna bestämmelser

60 kap. 55 §

Anmälan om vem av föräldrarna som ska tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår enligt 23 § ska göras skriftligen av föräldrarna gemensamt.

60 kap. 56 §

Skriftlig anmälan om överlåtelse av rätt till pensionsgrundande belopp för barnår enligt 39 och 40 §§ ska göras gemensamt av överlåtaren och mottagaren.

60 kap. 57 §

Anmälan enligt 55 eller 56 § ska ha kommit in till Pensionsmyndigheten senast den 31 januari fastställelseåret.
Bortseende från anmälan

60 kap. 58 §

Om den som enligt anmälan som avses i 55 eller 56 § ska tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 30–33 §§ inte kan tillgodoräknas ett sådant belopp, ska Pensionsmyndigheten besluta om pensionsgrundande belopp för barnår som om någon anmälan inte gjorts.
Återkallelse av anmälan

60 kap. 59 §

Återkallelse av en anmälan som avses i 55 eller 56 § ska vara skriftlig. Återkallelse får inte göras efter den dag då anmälan senast ska ha kommit in till Pensionsmyndigheten.

61 kap. Pensionsrätt och pensionspoäng

Innehåll

61 kap. 1 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och 3 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – fastställande av pensionsrätt i 4 §,
  • – beräkning av pensionsrätt i 5–10 §§,
  • – överföring av pensionsrätt för premiepension i 11–16 §§,
  • – fastställande av pensionspoäng i 17 §,
  • – beräkning av pensionspoäng i 18–22 §§, och
  • – år med pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår) i 23–27 §§.

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsrätt?

61 kap. 2 §

Pensionsrätt räknas fram årligen för den försäkrade och ligger till grund för beräkning av inkomstpension och premiepension.
Vad är pensionspoäng?

61 kap. 3 §

Pensionspoäng räknas fram årligen för den försäkrade och ligger till grund för beräkning av tilläggspension.

Fastställande av pensionsrätt

61 kap. 4 §

För en försäkrad som är född 1938 eller senare ska det fastställas såväl pensionsrätt för inkomstpension som pensionsrätt för premiepension för varje år som det har fastställts
  • – pensionsgrundande inkomst, eller
  • – pensionsgrundande belopp.
För det år då den försäkrade har avlidit fastställs endast pensionsrätt för premiepension.

Beräkning av pensionsrätt

Grundläggande bestämmelser

61 kap. 5 §

Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension för ett år ska beräknas var för sig på summan av den försäkrades pensionsunderlag enligt 58 kap. 5 § för det året.

61 kap. 6 §

Om inte annat följer av bestämmelserna i 7–10 §§, är den försäkrades pensionsrätt
  • 1. för inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget, och
  • 2. för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget.
När pensionsrätten beräknas ska avrundning göras till närmaste lägre hela krontal.
Pensionsrätt för pensionsgrundande belopp

61 kap. 7 §

För att den försäkrade ska tillgodoräknas pensionsrätt för premiepension för pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, studier eller barnår krävs att förvärvsvillkoret i 62 kap. 38–41 §§ är uppfyllt vid den tidpunkt när nämnda belopp har fastställts.

61 kap. 8 §

Om de förutsättningar som avses i 7 § inte är uppfyllda, ska pensionsrätt för premiepension inte beräknas på den del av pensionsunderlaget som motsvarar de pensionsgrundande belopp som anges i samma paragraf. Pensionsrätten för inkomstpension ska då i stället beräknas till 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget.
Första stycket gäller även om pensionsgrundande inkomster och belopp senare ändras så att förvärvsvillkoret i 62 kap. 38 § inte längre är uppfyllt.
Obetalda avgifter

61 kap. 9 §

För att en försäkrad ska tillgodoräknas full pensionsrätt på pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete för ett år måste hela ålderspensionsavgiften enligt socialavgiftslagen (2000:980) och hela den allmänna pensionsavgiften enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift för inkomsten vara betald.
Om dessa avgifter inte helt betalats inom den tid som anges i 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) gäller följande. Pensionsrätt ska beräknas endast på så stor andel av den pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete som motsvarar den andel av årets avgifter som betalats inom föreskriven tid.
Försäkrade födda 1938–1953

61 kap. 10 §

För en försäkrad som är född under något av åren 1938–1953 gäller följande. Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension ska minskas med en tjugondel för varje helt år från och med året efter födelseåret till utgången av 1954.
Första stycket gäller dock inte pensionsrätt för år efter det år då den försäkrade har fyllt 64 år.

Överföring av pensionsrätt för premiepension

61 kap. 11 §

Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts för en försäkrad kan föras över till hans eller hennes make. För sådan överföring, för upphörande av överföring och för återkallelse av anmälan om överföring gäller föreskrifterna i 12Ä16 §§.

61 kap. 12 §

Anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension ska skriftligen göras av makarna gemensamt och ska ha kommit in till Pensionsmyndigheten senast den 31 januari det första år som pensionsrätten hänför sig till. Anmälan gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan.

61 kap. 13 §

Pensionsrätt för premiepension får föras över till make endast om denne
  • 1. har varit försäkrad för en bosättningsbaserad eller arbetsbaserad förmån enligt 4–6 kap. någon gång under intjänandeåret, eller
  • 2. tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.

61 kap. 14 §

Om någon av makarna vill att en överföring som gäller tills vidare ska upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta till Pensionsmyndigheten senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen ska upphöra.

61 kap. 15 §

Om makarnas äktenskap har upplösts ska överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes.
Har äktenskapet upplösts genom att den make som överföringen ska ske från har avlidit, ska dock överföringen gälla även det år då äktenskapet upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år.

61 kap. 16 §

Återkallelse av anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension ska vara skriftlig. Återkallelse får inte göras efter den dag då anmälan senast ska ha kommit in till Pensionsmyndigheten.

Fastställande av pensionspoäng

61 kap. 17 §

För en försäkrad som är född 1953 eller tidigare ska det fastställas pensionspoäng för tilläggspension för varje år som det har fastställts pensionsgrundande inkomst.
Pensionspoäng fastställs inte för
  • 1. år efter det år då den försäkrade fyllt 64 år, och
  • 2. det år då den försäkrade har avlidit.

Beräkning av pensionspoäng

Grundläggande bestämmelser

61 kap. 18 §

Den försäkrades pensionspoäng motsvarar kvoten mellan
  • – den reducerade pensionsgrundande inkomsten och
  • – det förhöjda prisbasbeloppet.
Pensionspoängen ska beräknas med två decimaler, lägst till en hundradels poäng.

61 kap. 19 §

Vid beräkningen av pensionspoäng ska den försäkrades reducerade pensionsgrundande inkomst räknas fram som differensen mellan
  • – den pensionsgrundande inkomsten och
  • – det förhöjda prisbasbelopp som gällde för intjänandeåret.
Det förhöjda prisbasbeloppet ska i första hand räknas av mot inkomster av anställning.
Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning

61 kap. 20 §

Vid tillämpning av bestämmelserna i 18 och 19 §§ ska pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 60 kap. likställas med pensionsgrundande inkomst.
Obetalda avgifter

61 kap. 21 §

Det som föreskrivs i 9 § om beräkning av pensionsrätt på pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete ska även gälla beräkning av pensionspoäng.
Andelsberäkning ska då göras på den pensionsgrundande inkomsten innan det förhöjda prisbasbeloppet dras av.
Maximal pensionspoäng

61 kap. 22 §

Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det året kan tillgodoräknas på pensionsgrundande inkomst.

År med pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår)

61 kap. 23 §

Vårdår som avses i 24 § ska likställas med år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade, med följande undantag:
  • 1. Vårdår ska inte beaktas vid beräkning enligt 63 kap. 6 § av det medeltal av pensionspoäng som kan tillgodoräknas den försäkrade.
  • 2. Vårdår ska inte beaktas när det bestäms om en försäkrad enligt 63 kap. 3 § har tillgodoräknats pensionspoäng för tillräckligt många år för att ha rätt till tilläggspension.

61 kap. 24 §

Vårdår ska tillgodoräknas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av ett kalenderår har vårdat ett barn som är bosatt här och som är yngre än tre år.
För samma barn och år får vårdår tillgodoräknas endast en förälder.

61 kap. 25 §

Vid tillämpningen av 24 § likställs med förälder
  • 1. familjehemsförälder såvitt avser barn som vårdas hos honom eller henne,
  • 2. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern, och
  • 3. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

61 kap. 26 §

Vårdår får inte tillgodoräknas en försäkrad för
  • 1. år före det år då han eller hon fyllt 16 år,
  • 2. det år då han eller hon avlidit,
  • 3. år efter det då han eller hon fyllt 64 år,
  • 4. år som han eller hon tillgodoräknas pensionspoäng för, eller
  • 5. år som han eller hon enligt 21 § på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknas pensionspoäng för.

61 kap. 27 §

En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 24 § ska ansöka om det hos Pensionsmyndigheten senast den 31 januari andra året efter det år som vårdår ska tillgodoräknas för.

62 kap. Inkomstpension

Innehåll

62 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om
  • – inkomstpension i 2–4 §§, och
  • – pensionsbehållning i 5–8 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster i 9–17 §§,
  • – omräkning med hänsyn till inkomstindex i 18–21 §§,
  • – omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader i 22–26 §§,
  • – fastställande av arvsvinstfaktorerna och förvaltningskostnadsfaktorn i 27 §,
  • – beräkning av årlig inkomstpension i 28–37 §§,
  • – förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp i 38–41 §§, och
  • – omräkning av inkomstpension i 42–47 §§.

Allmänna bestämmelser om inkomstpension

62 kap. 2 §

Inkomstpension baseras på den pensionsbehållning som kan tillgodoräknas den försäkrade.

62 kap. 3 §

En försäkrad som är född 1938 eller senare har rätt till inkomstpension om han eller hon har en pensionsbehållning.

62 kap. 4 §

Bestämmelser om uttag av inkomstpension finns i 56 kap.

Allmänna bestämmelser om pensionsbehållning

Grundläggande bestämmelser

62 kap. 5 §

Med pensionsbehållning avses summan av de pensionsrätter för inkomstpension som enligt 61 kap. har fastställts för den försäkrade, omräknade med hänsyn till bestämmelserna om
  • 1. arvsvinster i 9–17 §§,
  • 2. indexering i 18–21 §§, och
  • 3. förvaltningskostnader i 22–26 §§.

62 kap. 6 §

Pensionsbehållningen ska räknas om varje år. När omräkning gjorts ska pensionsbehållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.

62 kap. 7 §

Om den försäkrade får inkomstpension ska belopp som legat till grund för beräkning av den pensionen inte räknas in i pensionsbehållningen.
Återkallat eller minskat uttag av pension

62 kap. 8 §

Om en försäkrad har återkallat eller minskat sitt uttag av inkomstpension ska hans eller hennes pensionsbehållning ökas med produkten av
  • – det delningstal som skulle ha använts om den försäkrade hade gjort nytt uttag av inkomstpension från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat och
  • – den årliga inkomstpension som skulle ha lämnats om återkallelse inte hade skett, respektive den andel av den årliga inkomstpensionen med vilken pensionen minskats.

Omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster

Allmänna bestämmelser

62 kap. 9 §

Pensionsbehållningar för personer som har avlidit (arvsvinster) ska, om inte annat följer av 10 §, fördelas till försäkrade som
  • 1. är födda samma år som de avlidna,
  • 2. levde vid utgången av dödsfallsåret, och
  • 3. har tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension.
Fördelningen ska göras genom en årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar, med användning av arvsvinstfaktorer, som fastställs varje år.

62 kap. 10 §

Arvsvinster för personer som har avlidit före det år då de skulle ha fyllt 17 år ska fördelas till kvarlevande som är under 17 år det år personerna avled.
Fördelningen ska göras genom årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar, med användning av arvsvinstfaktorer.

62 kap. 11 §

Arvsvinstfaktorerna ska vara desamma för kvinnor och män.
Hur ska arvsvinsterna fördelas?

62 kap. 12 §

Arvsvinster efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år ska fördelas för året efter dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare ska fördelas för dödsfallsåret.
Vid fördelningen ska det bortses från kvarlevandes pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter.

62 kap. 13 §

Fördelningen av arvsvinster ska först göras efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år. När den fördelningen skett och pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts, ska arvsvinster efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller avlidit senare fördelas.
Arvsvinstfaktorer vid dödsfall före 17 års ålder

62 kap. 14 §

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit före det år då de skulle ha fyllt 17 år ska grundas på kvoten mellan
  • – summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och
  • – summan av pensionsbehållningarna för de personer under 17 år som levde vid utgången av samma år.
När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.
Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 16 års ålder men före 60 års ålder

62 kap. 15 §

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit efter det år då de har fyllt 16 år, men före det år de skulle ha fyllt 60 år, ska grundas på kvoten mellan
  • – summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och
  • – summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år.
När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.
Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 60 års ålder

62 kap. 16 §

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år ska grundas på kvoten mellan
  • – det beräknade antalet personer som har avlidit det år de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person som beräkningen ska göras för och
  • – det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder.

62 kap. 17 §

För en försäkrad som inte har fyllt 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av officiell statistik över livslängden hos befolkningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 60 års ålder.
Från och med det år den som avses i första stycket fyller 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av statistiken för femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 64 års ålder.

Omräkning med hänsyn till inkomstindex

Allmänna bestämmelser

62 kap. 18 §

Pensionsbehållningen ska räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex om detta index förändras mellan det år arvsvinstomräkningen enligt 9–17 §§ avser och året därefter.
Om arvsvinstomräkning inte ska göras, ska pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex mellan fastställelseåret och året därefter.

62 kap. 19 §

För år då balansindex fastställs ska beräkningen göras med hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.
I vilken ordning ska omräkning ske?

62 kap. 20 §

Omräkningen av pensionsbehållningen med hänsyn till inkomstindex eller balansindex ska göras efter det att pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och arvsvinstomräkningen enligt 9–17 §§ har gjorts.
Omräkning vid uttag av pension

62 kap. 21 §

Om den försäkrade har tagit ut inkomstpension under det år arvsvinstomräkningen enligt 9–17 §§ avser eller om uttaget det året har förändrats, ska omräkningen av pensionsbehållningen med avseende på arvsvinster och inkomstindex göras med beaktande av
  • 1. att den pensionsbehållning som avser pensionsrätt som har tillgodoräknats den försäkrade för åren till och med det andra året före det år arvsvinstomräkningen avser och har räknats om på de sätt som anges i 5 och 6 §§ för åren till och med det närmast föregående året, har uppgått till skilda belopp under året, och
  • 2. den omräkning som ska göras enligt 42 och 43 §§.

Omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader

Allmänna bestämmelser

62 kap. 22 §

Pensionsbehållningen ska minskas med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.

62 kap. 23 §

Minskningen för förvaltningskostnader ska ske genom att pensionsbehållningen multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år som arvsvinstomräkningen enligt 9–17 §§ avser. Innan detta görs ska pensionsrätt för närmast föregående år fastställas och omräkning göras enligt 9–21 §§.
Förvaltningskostnadsfaktor

62 kap. 24 §

Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 23 § beräknas för varje år.

62 kap. 25 §

Förvaltningskostnadsfaktorn ska grundas på kvoten mellan
  • – kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och
  • – summan av alla pensionsbehållningar.
När förvaltningskostnadsfaktorn bestäms ska hänsyn också tas till differensen mellan
  • – det belopp som pensionsbehållningarna minskats med genom föregående års omräkning enligt 22 och 23 §§ och
  • – de faktiska kostnaderna för förvaltning av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension för det året.

62 kap. 26 §

När förvaltningskostnadsfaktorn för 2011 bestäms avser det som föreskrivs i 25 § 80 procent av kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid därefter till och med 2021 ska denna andel öka med 2 procentenheter per år.

Fastställande av arvsvinstfaktorerna och förvaltningskostnadsfaktorn

62 kap. 27 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om arvsvinstfaktorerna och förvaltningskostnadsfaktorn.

Beräkning av årlig inkomstpension

Allmänna bestämmelser

62 kap. 28 §

Den årliga inkomstpensionen beräknas genom att den försäkrades pensionsbehållning fördelas på det antal år en person i den åldern kan antas ha kvar att leva. Fördelningen sker med användning av ett delningstal.

62 kap. 29 §

Hel inkomstpension ska för år räknat vara kvoten mellan
  • – den försäkrades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen ska beräknas och
  • – det delningstal som då gäller för den försäkrade.
Beräkning av pensionsbehållning

62 kap. 30 §

Pensionsbehållning som avses i 28 och 29 §§ ska beräknas på pensionsrätt
  • 1. som har tillgodoräknats den försäkrade för åren till och med andra året före det år då pensionen tas ut, och
  • 2. som har omräknats enligt 5 och 6 §§ för åren till och med det år som närmast har föregått pensionsuttaget.

62 kap. 31 §

För den som har fått folk- eller tilläggspension i form av ålderspension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001 gäller följande. Pensionsbehållningen ska minskas med 0,5 procent för varje månad före 2001 för vilken sådan pension har betalats ut.
Om den pension som tagits ut har begränsats till viss andel av hel förmån (partiellt uttag), ska minskningen av pensionsbehållningen begränsas till motsvarande andel.

62 kap. 32 §

Minskning enligt 31 § ska inte göras i fråga om belopp som pensionsbehållningen har ökats med enligt 8 §.

62 kap. 33 §

Om inkomstpension tas ut med tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel förmån, ska beräkningsreglerna i 30Ä32 §§ tillämpas endast på så stor andel av inkomstpensionen som motsvarar respektive förmånsnivå.
Delningstal

62 kap. 34 §

Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 28–33 §§ ska vara desamma för kvinnor och män.

62 kap. 35 §

Delningstal ska beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensionsutbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den försäkrades ålder från den tidpunkt då pension ska börja lämnas ska motsvara pensionsbehållningen.

62 kap. 36 §

En kommande månadsutbetalning av inkomstpensionen antas ha ett värde som utgör kvoten mellan
  • – värdet av en månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension ska börja lämnas och
  • – en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande pensionsutbetalningen.
Antalet kommande pensionsutbetalningar ska beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 17 §.
Fastställande av delningstalet

62 kap. 37 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om delningstalet.

Förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp

62 kap. 38 §

Vid beräkningen av inkomstpension ska hänsyn tas till pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. för plikttjänstgöring, studier, eller barnår endast om det förvärvsvillkor som anges i andra stycket är uppfyllt.
Förvärvsvillkoret är uppfyllt om det för den försäkrade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som gällde för intjänandeåret.

62 kap. 39 §

Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt, ska pensionsgrundande belopp för sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 60 kap. 7 § likställas med pensionsgrundande inkomst.

62 kap. 40 §

Pension på den pensionsbehållning som avses i 38 § kan lämnas tidigast året efter det fastställelseår då förvärvsvillkoret uppfylldes.

62 kap. 41 §

Pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 61 kap. 9 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt ska inte beaktas vid bedömning enligt 38–40 §§.

Omräkning av inkomstpension

Följsamhetsindexering

62 kap. 42 §

Den inkomstpension som en försäkrad har vid ett årsskifte ska räknas om genom följsamhetsindexering.

62 kap. 43 §

Följsamhetsindexeringen beräknas som produkten av
  • – den inkomstpension som en försäkrad får vid årsskiftet och
  • – kvoten mellan inkomstindexet efter årsskiftet och inkomstindexet före årsskiftet, sedan den nämnda kvoten dividerats med talet 1,016.
För år då balansindex fastställs ska beräkningen göras med hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.
Omräkning vid 65 års ålder efter tidigt uttag

62 kap. 44 §

För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon fyllt 65 år, ska pensionen räknas om från och med det år då den försäkrade uppnår denna ålder om delningstalet ändrats.

62 kap. 45 §

Omräkningen enligt 44 § ska göras genom att pensionen multipliceras med kvoten mellan
  • – det delningstal som den pension som lämnas har beräknats efter och
  • – det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 17 § har fastställts för personer i samma ålder som den försäkrade vid den tidpunkt när den lämnade pensionen beräknades.
Årlig omräkning

62 kap. 46 §

Efter omräkning enligt 42–45 §§ ska den inkomstpension som en person får vid ett visst årsskifte räknas om som om uttaget av pension skulle ha återkallats från och med januari året efter årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension skulle ha gjorts från och med den månaden.
Det som anges i första stycket gäller dock inte om den försäkrade
  • 1. har fått hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte, och
  • 2. inte har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet.
Omräkning vid partiellt eller ändrat pensionsuttag

62 kap. 47 §

Om den försäkrade ökar eller minskar sitt uttag av inkomstpension, ska en omräkning motsvarande den som anges i 46 § göras för tid från och med månaden för det ändrade uttaget. Det ska då anses som om återkallelse och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.

63 kap. Tilläggspension

Innehåll

63 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om tilläggspension i 2–5 §§.
Vidare finns bestämmelser om beräkning av årlig tilläggspension i 6–14 §§.
Slutligen finns särskilda bestämmelser för
  • – försäkrade födda 1938–1953 i 15–22 §§, och
  • – försäkrade födda före 1938 i 23–29 §§.

Allmänna bestämmelser om tilläggspension

63 kap. 2 §

Tilläggspension baseras på de pensionspoäng som enligt 61 kap. kan tillgodoräknas den försäkrade.

63 kap. 3 §

En försäkrad som är född 1953 eller tidigare har rätt till tilläggspension om han eller hon har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år (treårskravet).

63 kap. 4 §

För en försäkrad som inte är svensk medborgare ska år före 1974, för vilka sjömansskatt betalats, likställas med år för vilka pensionspoäng har beräknats vid bedömningen av om treårskravet i 3 § är uppfyllt för rätt till tilläggspension enligt 6 § första stycket 2.

63 kap. 5 §

Bestämmelser om uttag av tilläggspension finns i 56 kap.

Beräkning av årlig tilläggspension

Ersättningsnivåer m.m.

63 kap. 6 §

Tilläggspensionen uppgår, om inte annat följer av bestämmelserna i 8 och 10–14 §§, för år räknat till summan av
  • 1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet och medeltalet av de pensionspoäng som tjänats in av den försäkrade och
  • 2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet för den som är ogift, eller 78,5 procent av prisbasbeloppet för den som är gift.
Om den försäkrade har tjänat in pensionspoäng för mer än 15 år görs beräkningen enligt första stycket 1 på medeltalet av de 15 högsta poängtalen.

63 kap. 7 §

Bestämmelser om garantitillägg för försäkrade födda något av åren 1938–1953 finns i 18–22 §§.
Avkortning när den försäkrade inte kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng

63 kap. 8 §

Om en försäkrad har tjänat in pensionspoäng för färre än 30 år gäller följande vid beräkningen av tilläggspension enligt 6 §. Hänsyn ska tas endast till så stor del av den produkt som anges i 6 § första stycket 1 och till så stor del av det belopp som avses i 6 § första stycket 2 som svarar mot kvoten mellan
  • – det antal år som pensionspoäng har tjänats in för och
  • – talet 30.
För en försäkrad som inte är svensk medborgare ska år före 1974, för vilka sjömansskatt betalats, likställas med år för vilka pensionspoäng har beräknats vid beräkningen av tilläggspension enligt 6 § första stycket 2.
Försäkrade som likställs med gift respektive ogift

63 kap. 9 §

Vid tillämpning av 6 § första stycket 2 likställs med
  • 1. gift försäkrad en försäkrad som är sambo med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med, och
  • 2. ogift försäkrad en försäkrad som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder något annat.
Partiellt uttag

63 kap. 10 §

Om tilläggspension tas ut med tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel förmån, ska beräkningsreglerna i 6, 8 och 11–14 §§ tillämpas endast på så stor andel av tilläggspensionen som motsvarar respektive förmånsnivå.
Prisbasbelopp och följsamhetsindexering

63 kap. 11 §

När tilläggspension beräknas för år efter det år då den försäkrade har fyllt 65 år gäller följande. Pensionen ska först beräknas utifrån det prisbasbelopp som gällde för det år då den försäkrade fyllde 65 år. För tiden från och med årsskiftet efter det att den försäkrade har fyllt 65 år ska pensionen följsamhetsindexeras enligt bestämmelserna i 62 kap. 42 och 43 §§.
Pensionsuttag före 65 års ålder

63 kap. 12 §

Om tilläggspensionen tas ut tidigare än från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år gäller följande. Pensionen ska minskas med 0,5 procent för varje månad som, från och med den månad när den börjar tas ut, återstår till den månad då den försäkrade fyller 65 år.
Pensionsuttag efter 65 års ålder

63 kap. 13 §

Om tilläggspension tas ut senare än från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år gäller följande. Efter omräkning enligt 11 § ska pensionen ökas med 0,7 procent för varje månad från ingången av den månad då den försäkrade uppnådde 65 år ålder till och med månaden före den när pensionen börjar tas ut. Det ska då bortses från tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyller 70 år.
Nytt pensionsuttag efter tidigare återkallelse eller minskning

63 kap. 14 §

Beräkningsreglerna i denna paragraf ska användas när
  • 1. tilläggspension börjar lämnas på nytt efter tidigare återkallelse, eller
  • 2. uttag av tilläggspension ökas efter tidigare minskning.
När pensionen beräknas ska det bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har gjorts enligt 12 och 13 §§.
Efter det att pensionen enligt bestämmelserna i 6, 8 och 11–13 §§ har beräknats på nytt, ska avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare har lämnats.
För tid före den månad då den försäkrade har fyllt 65 år ska avdraget motsvara 0,5 procent av pensionen, beräknad enligt 6, 8 och 11 §§. För annan tid ska avdraget motsvara 0,7 procent av pensionen, beräknad enligt 6, 8 och 11 §§.

Särskilda bestämmelser för försäkrade födda 1938–1953

Inledande bestämmelse

63 kap. 15 §

För en försäkrad som är född något av åren 1938–1953 beräknas tillläggspension, utöver vad som tidigare angetts i detta kapitel, enligt bestämmelserna i 16–22 §§.
Beräkning av årlig tilläggspension

63 kap. 16 §

För den som är född under något av åren 1938–1953 ska tilläggspensionen minskas med en tjugondel för varje helt år från och med 1935 till utgången av födelseåret.

63 kap. 17 §

Om ett balansindex har fastställts för det år den försäkrade fyller 65 år ska pension för den som är född något av åren 1938–1953 från och med den månad den försäkrade fyller 65 år multipliceras med det balanstal som fastställts för det året.
Om det finns en sammanhängande period med fastställda balansindex före det året ska i stället pensionen multipliceras med produkten av de balanstal som har fastställts under den nämnda perioden till och med det aktuella året.
Garantitillägg

63 kap. 18 §

En försäkrad som är född under något av åren 1938–1953 har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen (garantitillägg) från och med den månad då han eller hon fyller 65 år, om detta följer av 19–22 §§.

63 kap. 19 §

Garantitillägget ska för år räknat motsvara differensen mellan
  • 1. hel årlig tilläggspension för den försäkrade vid ingången av år 1995 beräknad enligt 6 och 8 §§, men med beaktande av hans eller hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser, samt omräknad enligt 11 § och
  • 2. summan av den försäkrades inkomstpension och tilläggspension beräknad för ett år.
Vid tillämpningen av första stycket 1 gäller bestämmelserna i 9 § om vem som likställs med gift eller ogift.

63 kap. 20 §

Har den försäkrade tagit ut inkomstpension eller tilläggspension före den månad han eller hon fyller 65 år ska hel årlig tilläggspension enligt 19 § första stycket 1 minskas med 0,5 procent för varje månad för vilken pensionen lämnats.

63 kap. 21 §

Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån ska det belopp som avses i 19 § första stycket 1 gälla motsvarande andel av det beloppet.

63 kap. 22 §

Vid beräkning enligt 19 § första stycket 2 ska den försäkrades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna pension har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före minskning enligt 61 kap. 10 §.

Särskilda bestämmelser för försäkrade födda före 1938

Inledande bestämmelse

63 kap. 23 §

För en försäkrad som är född 1937 eller tidigare beräknas tilläggspension, utöver det som föreskrivs i 2–14 §§, enligt bestämmelserna i 24–29 §§.
Försäkrade födda 1911–1927

63 kap. 24 §

För en försäkrad som är född något av åren 1911–1927 ska tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, i dess lydelse före den 1 januari 2003, från och med januari det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större.
Försäkrade födda 1935 eller tidigare

63 kap. 25 §

För den som är född 1935 eller tidigare ska det som föreskrivs i 11 § om prisbasbeloppet för det år då den försäkrade fyllde 65 år i stället avse prisbasbeloppet för 2001.
Försäkrade födda 1937 eller tidigare

63 kap. 26 §

För den som är född 1937 eller tidigare ska det som föreskrivs i 13 § om att bortse från viss tid också gälla tid när den försäkrade har fått folkpension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Svenska medborgare födda 1896–1914

63 kap. 27 §

För en försäkrad som är svensk medborgare och född under något av åren 1896–1914 ska, vid tillämpning av 8 §, talen 30 bytas ut mot 20.
Svenska medborgare födda 1915–1923

63 kap. 28 §

För en försäkrad som är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 ska, vid tillämpning av 8 §, talen 30 bytas ut mot 20 ökat med ett för varje helt år från och med 1915 till utgången av den försäkrades födelseår.
Icke svenska medborgare födda 1923 eller tidigare

63 kap. 29 §

För en försäkrad som inte är svensk medborgare och som är född 1923 eller tidigare, ska vid tillämpning av 8 § från talen 30 räknas av det antal år före 1960, för vilka inkomst som taxerats till statlig inkomstskatt har beräknats för honom eller henne.
Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den försäkrade född något av åren 1915–1923, ska dock det högsta antal år som får räknas av minskas med ett för varje helt år från och med 1915 till utgången av hans eller hennes födelseår.

64 kap. Premiepension

Innehåll

64 kap. 1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om premiepension i 2–6 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – uttag av premiepension i 7–14 §§,
  • – kapitalförvaltning, m.m. i 15–22 §§,
  • – val och byte av fond i 23–27 §§,
  • – ändrad pensionsrätt i 28–31 §§,
  • – skadestånd i 32–36 §§, och
  • – kostnader för premiepensionsverksamheten i 37–45 §§.

Allmänna bestämmelser om premiepension

Premiepensionssystemet

64 kap. 2 §

Premiepensionssystemet innebär att
  • – medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension fonderas,
  • – pensionsspararen har möjlighet att själv bestämma om förvaltningen av de medel som fonderas för hans eller hennes räkning, och
  • – pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonderade medlen.
Försäkringsgivare

64 kap. 3 §

Pensionsmyndigheten är försäkringsgivare för premiepension. Myndighetens verksamhet i fråga om premiepension ska bedrivas enligt försäkringsmässiga principer.
Ytterligare bestämmelser om Pensionsmyndighetens verksamhet m.m. finns i lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Pensionsmyndighetens premiepensionsverksamhet.
Pensionssparare

64 kap. 4 §

Med pensionssparare avses var och en för vilken det har
  • – fastställts pensionsrätt för premiepension enligt 61 kap., och
  • – förts över medel till förvaltning enligt 18 §.
Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som förts över från pensionsspararens make enligt bestämmelserna i 61 kap. 11–15 §§.
Premiepensionskonto

64 kap. 5 §

För varje pensionssparare ska Pensionsmyndigheten föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens tillgodohavande i premiepensionssystemet.
Efterlevandeskydd

64 kap. 6 §

Premiepension lämnas i vissa fall till pensionsspararens efterlevande som ett efterlevandeskydd. Bestämmelser om efterlevandeskydd finns i 89, 91 och 92 kap.

Uttag av premiepension

Allmänna bestämmelser

64 kap. 7 §

Pensionsspararen kan välja att få ut sin premiepension antingen i form av uttag från fondförsäkringen enligt 10 § eller i form av livränta med garanterat belopp enligt 11–14 §§.

64 kap. 8 §

Premiepensionen är livsvarig och ska beräknas lika för kvinnor och män.

64 kap. 9 §

Ytterligare bestämmelser om uttag av premiepension finns i 56 kap.
Premiepension från fondförsäkring

64 kap. 10 §

Premiepension från fondförsäkring ska beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.
Premiepension i form av livränta

64 kap. 11 §

Om pensionsspararen begär det ska premiepensionen lämnas i form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto övergår då på Pensionsmyndigheten.

64 kap. 12 §

En övergång till livränta får göras tidigast när pensionsspararen börjar ta ut premiepension.
Övergången måste avse hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel som senare tillförs kontot.

64 kap. 13 §

En övergång som begärs senare än vad som avses i 12 § första stycket får verkan tidigast från och med månaden efter den då begäran kom in till Pensionsmyndigheten.
När Pensionsmyndigheten har påbörjat inlösen av pensionsspararens innehav, kan begäran om övergång till livränta inte återkallas.

64 kap. 14 §

Vid övergång till premiepension i form av livränta ska pensionen bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde vid inlösen av innehavet.
Inlösen ska ske snarast efter det att begäran kom in till Pensionsmyndigheten, dock tidigast månaden före den då livräntan första gången ska betalas ut.

Kapitalförvaltning m.m.

Tillfällig förvaltning

64 kap. 15 §

Pensionsmyndigheten ansvarar för förvaltningen av de avgiftsmedel som har förts till Riksgäldskontoret enligt
  • 6 § lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter, och
  • 8 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift.
Pensionsmyndigheten ansvarar för förvaltningen av avgiftsmedlen till dess att de förs över enligt 18 § till annan förvaltning.

64 kap. 16 §

Pensionsmyndigheten ska under den tillfälliga förvaltningen sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn till kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen som möjligt.
Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka tillgångsslag medlen ska placeras.

64 kap. 17 §

Avkastningen på avgiftsmedlen ska fördelas mellan pensionsspararna i förhållande till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.
Placering hos fondförvaltare

64 kap. 18 §

När pensionsrätt för premiepension har fastställts för en pensionssparare, ska Pensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen på dessa medel till förvaltning i
  • 1. värdepappersfonder eller fondföretag som avses i 19 §, eller
  • 2. fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).
Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta enligt 11–14 §§ ska medlen i stället föras över till Pensionsmyndighetens livränteverksamhet.

64 kap. 19 §

Överföring enligt 18 § första stycket 1 får göras till fonder som har anmälts för registrering hos Pensionsmyndigheten och som förvaltas av fondförvaltare som
  • 1. har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,
  • 2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,
  • 3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 4 kap. 15 och 18 §§ lagen om investeringsfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiepensionssystemet,
  • 4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,
  • 5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och
  • 6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, med angivande av hur stor del som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

64 kap. 20 §

Medlen får inte placeras i
  • – fonder som, enligt de för fonden gällande bestämmelserna, kan dela ut medel till andra än andelsägarna, eller
  • – andra fondföretag än som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder utom i de fall som avses i 21 §.

64 kap. 21 §

Pensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fondföretag som avses i 1 kap. 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder om fondföretaget uppfyller krav motsvarande dem som ställs i rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG.

64 kap. 22 §

Pensionsmyndigheten får bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får registreras för en fondförvaltare.

Val och byte av fond

Inledande bestämmelser

64 kap. 23 §

Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spararens räkning förs över enligt 18 § ska placeras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ett högsta antal fonder som samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto.
Bestämmelser om fördelningen av medel när pensionsspararen bestämmer att hans eller hennes medel ska föras över till en eller flera fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden finns i 5 kap. 1 § andra stycket lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).
Val av fond när pensionsrätt fastställs första gången

64 kap. 24 §

Pensionsspararen ska upplysas om rätten att välja placering av de medel som avses i 23 § när pensionsrätt för premiepension första gången har fastställts för honom eller henne.
Om pensionsspararen inte anmäler något val inom den tid som Pensionsmyndigheten beslutar, ska myndigheten föra över medlen till en eller flera fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder). Bestämmelser om fördelningen av medlen finns i 5 kap. 1 § tredje stycket samma lag.
Byte av fond

64 kap. 25 §

På begäran av pensionsspararen ska Pensionsmyndigheten placera om spararens fondmedel på det sätt som spararen anger.
Pensionsspararen ska upplysas om rätten att placera om fondmedlen.
Årlig överföring

64 kap. 26 §

När pensionsrätt för premiepension för ett senare år än det första året har fastställts för pensionsspararen, ska Pensionsmyndigheten föra över medlen till en eller flera fonder. Fördelningen mellan fonderna ska svara mot vad spararen senast bestämt om placeringen i fond av medlen på premiepensionskontot.
Om pensionsspararen inte har bestämt en sådan placering, ska Pensionsmyndigheten föra över medlen till en eller flera fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder). Bestämmelser om fördelningen av medlen finns i 5 kap. 1 § tredje stycket samma lag.

64 kap. 27 §

Pensionsmyndigheten ska årligen upplysa pensionsspararen om de åtgärder som myndigheten enligt 26 § ska vidta när pensionsrätt för premiepension har fastställts.

Ändrad pensionsrätt

Allmänna bestämmelser

64 kap. 28 §

När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, ska det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkastning som enligt 17 § har tillförts eller skulle ha tillförts pensionsspararen för detta belopp.
Det ökade beloppet ska därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.

64 kap. 29 §

Det enligt 28 § uppräknade beloppet ska vid höjning av pensionsrätt för premiepension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från pensionsspararens premiepensionskonto.
När tillägg eller avdrag enligt första stycket har gjorts, tillämpas bestämmelserna i 30 eller 31 §.
Åtgärder vid höjd pensionsrätt

64 kap. 30 §

Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har höjts, ska Pensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 28 § från den tillfälliga förvaltningen enligt 15–17 §§ till fonder på det sätt som anges i 26 §.
Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension i form av livränta enligt 11 §, ska beloppet i stället föras över till Pensionsmyndighetens livränteverksamhet.
Åtgärder vid sänkt pensionsrätt

64 kap. 31 §

Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har sänkts, ska Pensionsmyndigheten ta ut medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 28 § från de fonder där medel har placerats för pensionsspararens räkning. Fonderna ska tas i anspråk i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 11 §, ska beloppet i stället betalas av Pensionsmyndigheten med omräkning av fastställda livräntebelopp.
Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, ska det resterande beloppet redovisas som ett underskott på kontot. Om det senare fastställs ny pensionsrätt för spararen, ska underskottet täckas innan medel förs över till förvaltning enligt 18 §.

Skadestånd

Allmänna bestämmelser

64 kap. 32 §

Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar som Pensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pensionssparares räkning gått ned i värde, ska skadeståndet betalas till myndigheten.
Skadeståndstalan

64 kap. 33 §

Talan om skadestånd som avses i 32 § får föras av Pensionsmyndigheten.
En pensionssparare för vars räkning sådana fondandelar som avses i 32 § har förvärvats har också rätt att föra talan om skadestånd till myndigheten. Detta gäller dock endast om Pensionsmyndigheten har förklarat att den
  • – inte avser att föra talan om skadestånd, och
  • – inte heller har träffat någon uppgörelse om skadeståndsskyldighet.

64 kap. 34 §

Om talan enligt 33 § andra stycket väcks, får någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke.
Rättegångskostnader

64 kap. 35 §

En pensionssparare som för talan om skadestånd till Pensionsmyndigheten svarar själv för rättegångskostnaderna.
Pensionsspararen har dock rätt till ersättning för dessa kostnader av Pensionsmyndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kommit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning ska dras av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt 36 § görs.
Fördelning av skadeståndsbelopp

64 kap. 36 §

När ett skadeståndsbelopp har betalats till Pensionsmyndigheten, ska myndigheten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den berörda fonden, beräkna hur stor del av skadeståndsbeloppet som hänför sig till pensionsspararen.
Myndigheten ska öka tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto med detta belopp och föra över beloppet till fonder på det sätt som anges i 26 §. Om pensionsspararen har börjat ta ut pension i form av livränta enligt 11 §, ska beloppet i stället föras över till myndighetens livränteverksamhet.

Kostnader för premiepensionsverksamheten

Avgifter för skötseln av premiepensionssystemet

64 kap. 37 §

Pensionsmyndighetens kostnader för skötseln av premiepensionssystemet ska täckas genom avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton, om de inte täcks på något annat sätt.
Pensionsmyndigheten bestämmer när avgifterna ska tas ut. Avgifterna disponeras av myndigheten.

64 kap. 38 §

Avgifterna ska bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets kostnader med skälig fördelning mellan pensionsspararna. Hänsyn ska då tas till under- eller överskott från det föregående året.

64 kap. 39 §

Avgifterna ska helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodohavandet på varje pensionssparares premiepensionskonto.
När procentsatsen fastställs får Pensionsmyndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda värdet av tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton.
Avgifter för registrering av och information om fonder

64 kap. 40 §

Pensionsmyndigheten får ta ut avgifter från fondförvaltare för att täcka myndighetens kostnader för
  • – registrering av fonder, och
  • – information om fonder.

64 kap. 41 §

Uppgift om att avgifter får tas ut ska finnas i det avtal mellan Pensionsmyndigheten och förvaltaren som avses i 19 § 2.
Bestämmelserna i 37 § andra stycket gäller även för sådana avgifter.
Bemyndigande

64 kap. 42 §

Regeringen får meddela föreskrifter om uttaget av avgifter för Pensionsmyndighetens kostnader.
Kostnader vid ändring av premiepensionsuttag

64 kap. 43 §

Pensionsmyndigheten får bestämma att återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas ut ska bekostas av pensionsspararen. Kostnaden för åtgärden ska då dras av från tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.
Kostnader vid överföring av pensionsrätt

64 kap. 44 §

De pensionssparare som tagit emot pensionsrätt som överförts från make enligt bestämmelserna i 61 kap. 11–15 §§ ska svara för minskad arvsvinst och övriga kostnader på grund av överföringen. Detta sker genom att kostnaderna, efter skälig fördelning, dras av från tillgodohavandet på spararnas premiepensionskonton.
Ett sådant avdrag ska beräknas lika för män och kvinnor.
Kostnader vid fondbyte

64 kap. 45 §

Pensionsmyndigheten får ta ut avgifter från pensionssparare som genomför fondbyte.
Avgifterna disponeras av myndigheten.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om uttaget av avgifter.

IV Garantipension

65 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

65 kap. 1 §

I denna underavdelning finns bestämmelser om
  • – garantipension för den som är född 1937 eller tidigare i 66 kap., och
  • – garantipension för den som är född 1938 eller senare i 67 kap.

Personer som likställs med gifta

65 kap. 2 §

När det gäller garantipension likställs med gift försäkrad en försäkrad som är sambo med någon som han eller hon har varit gift med, eller har eller har haft barn med.

Personer som likställs med ogifta

65 kap. 3 §

När det gäller garantipension likställs med ogift försäkrad en försäkrad som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

66 kap. Garantipension för den som är född 1937 eller tidigare

Innehåll

66 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till garantipension i 2 §,
  • – förmånsnivåer och samordning i 3 och 4 §§,
  • – beräkningsunderlag för garantipension i 5–15 §§, och
  • – beräkning av garantipension i 16–24 §§.

Rätten till garantipension

66 kap. 2 §

Garantipension till en försäkrad som är född 1937 eller tidigare lämnas endast om han eller hon enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring var berättigad till folkpension i form av ålderspension vid utgången av 2002.

Förmånsnivåer och samordning

66 kap. 3 §

Uttag av garantipension får begränsas till tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension.

66 kap. 4 §

Om den försäkrade har rätt till inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension lämnas garantipension endast om och till den del han eller hon tar ut tilläggspension för samma tid.

Beräkningsunderlag för garantipension

Huvudregler

66 kap. 5 §

Den försäkrades årliga garantipension ska beräknas på det underlag som följer av andra stycket och 6–15 §§ (beräkningsunderlaget).
I beräkningsunderlaget ska det i förekommande fall ingå
  • 1. inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension för samma år efter samordning enligt 69 kap. 12 §,
  • 2. änkepension,
  • 3. svensk tjänstepension,
  • 4. ålders-, efterlevande- och förtidspension enligt utländsk lagstiftning samt utländsk tjänstepension,
  • 5. ett belopp motsvarande den folkpension i form av ålderspension som enligt äldre bestämmelser skulle ha lämnats till den försäkrade, till den del denna pension inte motsvaras av tilläggspension,
  • 6. ett belopp motsvarande det pensionstillskott som skulle ha lämnats till den försäkrade enligt den upphävda lagen (1969:205) om pensionstillskott och punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:705) om ändring i nämnda lag, allt i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari 2003, och
  • 7. andra förmåner som är att anse som folkpension i form av ålderspension.
Tilläggspension

66 kap. 6 §

Den tilläggspension som ingår i beräkningsunderlaget enligt 5 § ska alltid uppgå till minst vad den försäkrade skulle ha haft rätt till i form av tillläggspension enligt 63 kap. 6 § första stycket 2, om den delen av tilläggspensionen i stället för att följsamhetsindexeras enligt 63 kap. 11 § hade beräknats med tillämpning av det prisbasbelopp som gällde för det aktuella året.
Om tilläggspensionen har samordnats enligt 69 kap. 12 §, ska bestämmelserna i första stycket inte tillämpas.

66 kap. 7 §

Om den försäkrade enligt 2 § lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna har överfört värdet av rätt till tilläggspension och någon överföring från gemenskaperna enligt 8 § samma lag därefter inte har skett, ska garantipensionen beräknas som om någon överföring till gemenskaperna inte hade skett.
Tjänstepension

66 kap. 8 §

Med tjänstepension enligt 5 § andra stycket 3 och 4 avses följande:
  • 1. pension som betalas ut på grund av sådan tjänstepensionsförsäkring som avses i 58 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229), och
  • 2. pension som betalas ut på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring.

66 kap. 9 §

Tjänstepension ska ingå i beräkningsunderlaget med det belopp som framgår av taxeringen året före det år garantipensionen avser.
I beräkningsunderlaget ska det även ingå tjänstepension som avses i 5 § första stycket 5 och 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, om skattskyldighet enligt den lagen förelåg kalenderåret två år före det år garantipensionen avser.

66 kap. 10 §

Om en sådan pension till efterlevande som avses i 9 § tillkommer senare, ska beräkningsunderlaget räknas om med hänsyn till den tillkommande pensionen. Omräkningen ska göras från och med månaden efter den månad då Pensionsmyndigheten fick kännedom om pensionen. Detsamma ska gälla när en pension som avses i 9 § tillkommer i samband med att ålderspension beviljas i form av garantipension.
Ett tillkommande belopp enligt första stycket ska, om inte 11 § ska tillämpas, ingå i beräkningsunderlaget till dess uppgifterna vid taxeringen avser tjänstepensionen för helt år.

66 kap. 11 §

Upphör eller minskar tjänstepensionen ska beräkningsunderlagets belopp för tjänstepension efter anmälan av den försäkrade justeras från och med den månad då Pensionsmyndigheten fick kännedom om ändringen.

66 kap. 12 §

Det som anges i 9–11 §§ ska i tillämpliga delar även gälla för ålders-, efterlevande- och förtidspension enligt utländsk lagstiftning enligt 5 § andra stycket 4.
Belopp motsvarande folkpension

66 kap. 13 §

Det belopp som motsvarar folkpension enligt 5 § andra stycket 5 ska beräknas enligt
  • 1. 5 och 6 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring,
  • 2. punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:704) om ändring i förstnämnda lag, samt
  • 3. punkterna 3, 4, 6 och 7 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i förstnämnda lag.
Beräkningen ska grundas på den bosättningstid samt de år med pensionspoäng och därmed likställda år som ska tillgodoräknas den försäkrade för tid före den 1 januari 2003. De bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas i sin lydelse före nämnda dag.
Belopp motsvarande pensionstillskott

66 kap. 14 §

När det belopp för pensionstillskott som ingår i beräkningsunderlaget enligt 5 § andra stycket 6 ska beräknas gäller följande. Sådan avräkning enligt 3 § första stycket i den upphävda lagen (1969:205) om pensionstillskott som gjordes för tilläggspension i form av ålderspension ska göras för tilläggspension enligt 63 kap. 6 §.
Vid avräkningen ska tilläggspensionen först minskas med det belopp som den försäkrade skulle ha haft rätt till i tillläggspension enligt 63 kap. 6 § första stycket 2, om den delen av tilläggspensionen i stället för att följsamhetsindexeras enligt 63 kap. 11 § hade beräknats med tillämpning av det prisbasbelopp som gällde för det aktuella året.
Belopp vid samordning med livränta

66 kap. 15 §

Sådan avräkning som anges i 14 § ska göras för tilläggspension före samordning enligt 69 kap. 12 §.
Om samordning har gjorts enligt 69 kap. 12 §, ska beräkningsunderlaget enligt 5 § uppgå minst till vad som enligt äldre bestämmelser skulle ha lämnats i folkpension och pensionstillskott före avräkning för tilläggspension. Vid beräkningen tillämpas 5 § andra stycket 6 och 13 §.

Beräkning av garantipension

Inledande bestämmelse

66 kap. 16 §

Garantipension ska beräknas enligt 17–21 §§ om beräkningsunderlaget överstiger 0,25 prisbasbelopp men inte överstiger
  • – 3,16 prisbasbelopp för den som är ogift, eller
  • – 2,8275 prisbasbelopp för den som är gift.
I andra fall ska garantipensionen beräknas enligt 22 och 23 §§.
Uppräkning av vissa beräkningsunderlag

66 kap. 17 §

Om beräkningsunderlaget överstiger 0,25 prisbasbelopp men understiger 1,354 prisbasbelopp, multipliceras beräkningsunderlaget med 1,5174. Produkten minskas därefter med 0,1193 prisbasbelopp.

66 kap. 18 §

För den som är ogift och vars beräkningsunderlag uppgår till minst 1,354 prisbasbelopp men understiger 1,529 prisbasbelopp multipliceras beräkningsunderlaget med 1,343. Produkten ökas därefter med 0,1168 prisbasbelopp.

66 kap. 19 §

För den som är ogift och vars beräkningsunderlag uppgår till minst 1,529 prisbasbelopp men inte överstiger 3,16 prisbasbelopp motsvarar beräkningsunderlaget summan av
  • – 2,17 prisbasbelopp och
  • – produkten av den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,51 prisbasbelopp och 0,60.

66 kap. 20 §

För den som är gift och vars beräkningsunderlag uppgår till minst 1,354 prisbasbelopp men inte överstiger 2,8275 prisbasbelopp motsvarar beräkningsunderlaget summan av
  • – 1,935 prisbasbelopp och
  • – produkten av den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,34 prisbasbeloppet och 0,60.
Garantipension efter uppräkning

66 kap. 21 §

Den årliga garantipensionen motsvarar differensen mellan
  • – det beräkningsunderlag som räknats upp enligt 17–20 §§ och
  • – summan av sådan tilläggspension, tjänstepension, änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner som enligt 5 § andra stycket 7 har ingått i beräkningsunderlaget.
Garantipension i andra fall

66 kap. 22 §

För den vars beräkningsunderlag inte överstiger 0,25 prisbasbelopp gäller följande:
Den årliga garantipensionen motsvarar differensen mellan
  • – beräkningsunderlaget sedan detta multiplicerats med 1,04 och
  • – summan av sådan tilläggspension, tjänstepension, änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner som enligt 5 § andra stycket 7 har ingått i beräkningsunderlaget.

66 kap. 23 §

För den vars beräkningsunderlag överstiger 3,16 prisbasbelopp för den som är ogift eller 2,8275 prisbasbelopp för den som är gift gäller följande:
Den årliga garantipensionen motsvarar differensen mellan
  • – beräkningsunderlaget och
  • – summan av sådan tilläggspension, tjänstepension, änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner som enligt 5 § andra stycket 7 har ingått i beräkningsunderlaget.
Partiell garantipension

66 kap. 24 §

Partiell garantipension utgör en så stor andel av garantipension beräknad enligt 21–23 §§ vid helt uttag som svarar mot den andel som tas ut.

67 kap. Garantipension för den som är född 1938 eller senare

Innehåll

67 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till garantipension i 2 §,
  • – samordning och uttag av garantipension i 3 och 4 §§,
  • – försäkringstiden i 5–14 §§,
  • – beräkningsunderlag för garantipension i 15–20 §§, och
  • – beräkning av garantipension i 21–26 §§.

Rätten till garantipension

67 kap. 2 §

Garantipension till en försäkrad som är född 1938 eller senare kan lämnas om han eller hon enligt 5–14 §§ har en försäkringstid om minst tre år.

Samordning och uttag av garantipension

67 kap. 3 §

Garantipension till en försäkrad som har rätt till inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension eller tilläggspension lämnas endast i den utsträckning som han eller hon tar ut sådan pension för samma tid. Garantipensionen kan då begränsas till tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension. I annat fall får garantipension inte tas ut i andelar.

67 kap. 4 §

Garantipension får tas ut tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Försäkringstiden

Bosättning i Sverige

67 kap. 5 §

Som försäkringstid för garantipension räknas tid under vilken en person ska anses ha varit bosatt i Sverige enligt 5 kap.
Vistelse i Sverige före bosättning

67 kap. 6 §

Som försäkringstid för garantipension räknas även tid under vilken en pensionssökande före tidpunkten för bosättning enligt 5 § oavbrutet har vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.
Bosättning i tidigare hemland

67 kap. 7 §

Om en pensionssökande har beviljats uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller enligt motsvarande äldre bestämmelser eller beviljats statusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen eller motsvarande förklaring enligt äldre bestämmelser räknas som försäkringstid för garantipension även tid under vilken han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det kalenderår då den pensionssökande fyllde 25 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige.

67 kap. 8 §

Vid beräkningen enligt 7 § ska en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot kvoten mellan
  • – den tid under vilken den pensionssökande har varit bosatt i Sverige, inräknad den tid som avses i 6 §, från den första ankomsten till landet till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år och
  • – hela tidrymden från det att den pensionssökande första gången kom till Sverige till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år.
Vid beräkningen ska det bortses från tid för vilken den pensionssökande, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.

67 kap. 9 §

Vid tillämpningen av 7 och 8 §§ likställs med tid i hemlandet tid då den pensionssökande före den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han eller hon har beretts en tillfällig fristad.
Biståndsarbetare m.fl.

67 kap. 10 §

Vid beräkning av försäkringstid för garantipension för biståndsarbetare m.fl. som enligt 5 kap. 6 § anses bosatta i Sverige även under vistelse utomlands ska bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan pension från det andra landet som inte enligt 15–19 §§ ska ligga till grund för beräkning av garantipension.
Tiden mellan 16 och 64 års ålder

67 kap. 11 §

Vid beräkning av försäkringstid beaktas endast tid från och med det kalenderår då den pensionssökande har uppnått 16 års ålder till och med det kalenderår då han eller hon har fyllt 64 år.
Tiden mellan 16 och 24 års ålder

67 kap. 12 §

Tid från och med det kalenderår då den pensionssökande har fyllt 16 år till och med det kalenderår då han eller hon har fyllt 24 år räknas som försäkringstid endast om det för den pensionssökande för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning eller för förtidspension eller sjukbidrag enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003, som per kalenderår uppgår till lägst ett inkomstbasbelopp enligt 58 kap. 26 och 27 §§.
Efter sjukersättning

67 kap. 13 §

För den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde 65 år hade rätt till hel sjukersättning i form av garantiersättning gäller följande. Om det är förmånligare än en beräkning enligt 5–12 §§, räknas som försäkringstid för garantipension den försäkringstid som legat till grund för beräkning av sjukersättningen.
Sammanlagd försäkringstid

67 kap. 14 §

Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension ska vid beräkningen sättas ned till närmaste hela antal år.

Beräkningsunderlag för garantipension

Inkomstgrundad ålderspension

67 kap. 15 §

Till grund för beräkning av garantipension enligt 21–25 §§ ska ligga den inkomstgrundade ålderspension som den försäkrade har rätt till för samma år med de ändringar och tillägg som anges i 16–20 §§ (beräkningsunderlaget).

67 kap. 16 §

Med inkomstgrundad ålderspension enligt 15 § avses
  • – inkomstgrundad ålderspension enligt denna balk före minskning som anges i 69 kap. 2–11 §§, och
  • – sådan allmän obligatorisk ålderspension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna balk.
Inkomstpension och premiepension ska beräknas som om den försäkrade endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt, före minskning enligt 61 kap. 10 §, hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.
Övriga förmåner som ingår i beräkningsunderlaget

67 kap. 17 §

I beräkningsunderlaget ska också ingå
  • – änkepension,
  • – efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning, och
  • – sådana förmåner som lämnas till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet.
Obetalda avgifter

67 kap. 18 §

När pensionsrätt eller pensionspoäng till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller har minskats för den försäkrade ska, vid tillämpning av 15 och 16 §§, hänsyn tas till den inkomstpension eller tillläggspension som skulle ha lämnats om full avgift hade betalats.
Överföring av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna

67 kap. 19 §

Om den försäkrade enligt 2 § lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna har överfört värdet av pensionsrätt för inkomstpension, pensionsrätt för premiepension och värdet av rätt till tilläggspension, och någon överföring från gemenskaperna enligt 8 § samma lag därefter inte har skett, ska beräkningsunderlaget bestämmas som om någon överföring inte hade skett.
Uttag av inkomstgrundad ålderspension från annan tidpunkt än vid 65 års ålder

67 kap. 20 §

Om den försäkrade har rätt till inkomstpension eller tilläggspension ska beräkningsunderlaget alltid bestämmas som om inkomstpensionen och tilläggspensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den försäkrade fyller 65 år.
Om sådant garantitillägg lämnas som avses i 63 kap. 18 och 19 §§ och inkomstpension eller tilläggspension har tagits ut före den kalendermånad då den försäkrade fyllde 65 år ska, när beräkningsunderlaget bestäms, detta tilllägg ökas på motsvarande sätt som hel årlig tilläggspension har minskats enligt 63 kap. 20 §.

Beräkning av garantipension

Ogifta

67 kap. 21 §

För den som är ogift och vars beräkningsunderlag inte överstiger 1,26 prisbasbelopp gäller följande.
Den årliga garantipensionen är 2,13 prisbasbelopp (basnivån för ogifta) minskat med beräkningsunderlaget.

67 kap. 22 §

För den som är ogift och vars beräkningsunderlag överstiger 1,26 prisbasbelopp gäller följande.
Den årliga garantipensionen är 0,87 prisbasbelopp minskat med 48 procent av den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,26 prisbasbelopp.
Gifta

67 kap. 23 §

För den som är gift och vars beräkningsunderlag inte överstiger 1,14 prisbasbelopp gäller följande.
Den årliga garantipensionen är 1,9 prisbasbelopp (basnivån för gifta) minskat med beräkningsunderlaget.

67 kap. 24 §

För den som är gift och vars beräkningsunderlag överstiger 1,14 prisbasbelopp gäller följande.
Den årliga garantipensionen är 0,76 prisbasbelopp minskat med 48 procent av den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,14 prisbasbelopp.
Avkortning om försäkringstiden understiger 40 år

67 kap. 25 §

För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension ska samtliga de prisbasbeloppsanknutna belopp som anges i 21–24 §§ avkortas till så stor andel som svarar mot kvoten mellan
  • – försäkringstiden och
  • – talet 40.
Partiell garantipension

67 kap. 26 §

Partiell garantipension utgör en så stor andel av garantipension beräknad enligt 21–25 §§ vid helt uttag som svarar mot den andel som tas ut.

V Vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension

68 kap. Innehåll

68 kap. 1 §

I denna underavdelning finns bestämmelser om
  • – samordning av allmän ålderspension och yrkesskadelivränta i 69 kap.,
  • – ändring av beräkningsunderlag för allmän ålderspension i 70 kap., och
  • – utbetalning av allmän ålderspension i 71 kap.

69 kap. Samordning av allmän ålderspension och yrkesskadelivränta

Innehåll

69 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – när samordning ska ske i 2–5 §§, och
  • – hur samordning ska ske i 6–12 §§.

När samordning ska ske

69 kap. 2 §

Inkomstpension, tilläggspension eller garantipension ska minskas om den försäkrade har rätt till livränta (yrkesskadelivränta) på grund av obligatorisk försäkring enligt följande upphävda lagar:
  • 1. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete,
  • 2. lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar, och
  • 3. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
Detsamma gäller om den försäkrade
  • 1. enligt någon annan författning eller enligt särskilt beslut av regeringen har rätt till annan livränta, som bestäms eller betalas ut av Försäkringskassan, eller
  • 2. får livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

69 kap. 3 §

Inkomstpension, tilläggspension eller garantipension ska inte minskas på grund av livränta på grund av arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap.

69 kap. 4 §

Om samordning ska göras enligt 12 §, ska garantipensionen inte minskas enligt bestämmelserna i 6–11 §§.

69 kap. 5 §

Om en skada som livränta har börjat lämnas för återigen medför sjukdom som berättigar till sjukpenning, ska det anses som om livränta hade lämnats under sjukdomstiden.

Hur samordning ska ske

Grundläggande bestämmelser

69 kap. 6 §

Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension ska minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den försäkrade får som skadad.
Minskningen ska i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.

69 kap. 7 §

Avdrag på inkomstpension och på tilläggspension enligt 63 kap. 6 § första stycket 1 får göras endast om den försäkrade kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.

69 kap. 8 §

Garantipension ska på motsvarande sätt som anges i 6 § minskas med livränta som den försäkrade får som efterlevande i annat fall än som avses i 87 och 88 kap.
Livränta med engångsbelopp

69 kap. 9 §

Har livränta eller del av livränta eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, ska det vid beräkningen anses som om livränta lämnas eller som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som motsvarar engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpades vid utbytet.
Garantiregel

69 kap. 10 §

Summan av hel inkomstgrundad ålderspension och hel garantipension får aldrig, på grund av bestämmelserna i 2 och 6–8 §§, för månad räknat understiga
  • – 13 procent av prisbasbeloppet för den som är ogift, och
  • – 11,5 procent av prisbasbeloppet för den som är gift.

69 kap. 11 §

Vid beräkningen enligt 10 § ska bestämmelserna i 63 kap. 9 § tillämpas.
Försäkrade födda 1937 eller tidigare

69 kap. 12 §

För en försäkrad som är född 1937 eller tidigare, och som i december 2002 fick såväl ålderspension som sådan yrkesskadelivränta såsom skadad som avses i 2 §, ska tilläggspensionen minskas enligt följande.
Minskningen ska ske med ett belopp som motsvarar det belopp varmed den försäkrades ålderspension i december 2002 minskades för livränta såsom skadad med stöd av 17 kap. 2 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om livräntan minskas efter utgången av 2002, ska det belopp som minskar tilläggspensionen minskas i motsvarande mån.

70 kap. Ändring av beräkningsunderlag för allmän ålderspension

Innehåll

70 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – inkomstgrundad ålderspension i 2 och 3 §§,
  • – överförd pensionsrätt för premiepension i 4 §, och
  • – garantipension i 5 §.

Inkomstgrundad ålderspension

70 kap. 2 §

Ett beslut om inkomstgrundad ålderspension ska ändras om det föranleds av en ändring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift. Detsamma gäller om det efter ändring av taxeringen står klart att pensionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 61 kap. 8 §, inte skulle ha tillgodoräknats.
Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng ska ändras också när det följer av bestämmelserna i 61 kap. 9 eller 21 § om obetalda avgifter.

70 kap. 3 §

Den som ett beslut om ändring enligt 2 § avser ska skriftligen underrättas om ändringen och om hur man begär omprövning av beslutet.

Överförd pensionsrätt för premiepension

70 kap. 4 §

Överförd pensionsrätt för premiepension ska ändras om ett beslut för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en ändring av den överförda pensionsrätten.

Garantipension

70 kap. 5 §

Ett beslut om garantipension för viss tid för den som är född 1937 eller tidigare ska ändras av Pensionsmyndigheten, om det föranleds av en ändring som gjorts i fråga om den pension eller de belopp för samma tid som ingått i beräkningsunderlaget enligt 66 kap. 5–15 §§.
Ett beslut om garantipension för viss tid för den som är född 1938 eller senare ska ändras av Pensionsmyndigheten, om det föranleds av en ändring som gjorts i fråga om den inkomstgrundade ålderspension, änkepension eller utländska förmån för samma tid som legat till grund för beräkningen av garantipensionen.

71 kap. Utbetalning av allmän ålderspension

Innehåll

71 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – utbetalningsperiod i 2 §, och
  • – avrundning i 3–5 §§.

Utbetalningsperiod

71 kap. 2 §

Allmän ålderspension ska betalas ut månadsvis.
Årspension som beräknas uppgå till högst 2 400 kronor ska dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den försäkrade får pensionen även i andra fall betalas ut en eller två gånger per år.

Avrundning

Inkomstpension, tilläggspension och garantipension

71 kap. 3 §

När inkomstpension, tilläggspension eller garantipension beräknas för månad ska den årspension som beräkningen grundar sig på avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

71 kap. 4 §

Vid beräkning enligt 3 § ska pensioner som betalas ut samtidigt anses som en enda pension.
Om inkomst- eller tilläggspension betalas ut samtidigt med garantipension, ska avrundningen enligt 3 § göras på garantipensionen.
Premiepension

71 kap. 5 §

Premiepension avrundas månadsvis till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

VI Särskilda förmåner vid ålderdom

72 kap. Innehåll

72 kap. 1 §

I denna underavdelning finns bestämmelser om
  • – särskilt pensionstillägg i 73 kap., och
  • – äldreförsörjningsstöd i 74 kap.

73 kap. Särskilt pensionstillägg

Innehåll

73 kap. 1 §

I detta kapitel finns en inledande bestämmelse i 2 §.
Vidare finns bestämmelser om
  • – vårdår i 3 §,
  • – vem som likställs med förälder i 4 §,
  • – rätten till särskilt pensionstillägg i 5 och 6 §§,
  • – tillgodoräkning av vårdår i 7–10 §§,
  • – beräkning av särskilt pensionstillägg i 11–15 §§, och
  • – likställande med garantipension i 16 §.

Inledande bestämmelse

73 kap. 2 §

Särskilt pensionstillägg kan lämnas som tillägg till ålderspension, om en förälder före 1999 långvarigt vårdat ett sjukt eller funktionshindrat barn.

Vårdår

73 kap. 3 §

Med ett vårdår avses i detta kapitel ett kalenderår före 1999 om
  • 1. en förälder under större delen av året har vårdat ett sjukt eller funktionshindrat barn, och
  • 2. barnet under större delen av året har fått hel förtidspension eller helt sjukbidrag tillsammans med handikappersättning enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001.

Vem som likställs med förälder

73 kap. 4 §

När det gäller särskilt pensionstillägg likställs med förälder den som under vårdåren
  • 1. har varit särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet,
  • 2. har varit blivande adoptivförälder,
  • 3. har varit förälderns make och stadigvarande sammanbott med föräldern, eller
  • 4. har varit sambo med föräldern och haft barn med föräldern.
Den som var särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet när barnet fyllde 18 år eller vid den tidigare tidpunkt när barnet ingick äktenskap ska för tid därefter likställas med särskilt förordnad vårdnadshavare enligt första stycket 1.

Rätten till särskilt pensionstillägg

73 kap. 5 §

Särskilt pensionstillägg kan lämnas till den som är född 1953 eller tidigare och har rätt till
  • – inkomstpension,
  • – tilläggspension, eller
  • – garantipension.

73 kap. 6 §

För rätt till särskilt pensionstillägg förutsätts att föräldern har avstått från förvärvsarbete för att vårda ett sjukt eller funktionshindrat barn under minst sex vårdår.

Tillgodoräkning av vårdår

Högsta antal vårdår

73 kap. 7 §

Högst femton vårdår får läggas till grund för beräkningen av pensionstillägget.
Avbrott i vården

73 kap. 8 §

En förälders rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i vården under den del av dygnet då barnet vistats i förskola, skola, dagcenter eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som varit utan väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.
Vad som inte räknas som vårdår

73 kap. 9 §

Som vårdår räknas inte år för vilket en förälder
  • 1. under större delen av kalenderåret har fått förtidspension eller sjukbidrag enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001,
  • 2. har tillgodoräknats pensionspoäng enligt den upphävda lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1999 eller pensionsrätt enligt den upphävda lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
  • 3. inte har tillgodoräknats pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, eller
  • 4. skulle ha tillgodoräknats pensionspoäng, om inte undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § i den upphävda lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 hade gällt för honom eller henne.

73 kap. 10 §

För år efter det år då en förälder har fyllt 64 år får vårdår inte tillgodoräknas honom eller henne. Detsamma gäller för år då föräldern före den månad när han eller hon fyller 65 år har tagit ut ålderspension enligt 6 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001.

Beräkning av särskilt pensionstillägg

Huvudregel

73 kap. 11 §

För sex tillgodoräknade vårdår är det särskilda pensionstillägget per kalenderår 5 procent av prisbasbeloppet. För varje vårdår som tillgodoräknas därutöver ökar tillägget med 5 procent av prisbasbeloppet.
När pensionstillägg börjat lämnas före 65 års ålder

73 kap. 12 §

För den som börjar få särskilt pensionstillägg före den månad då han eller hon fyller 65 år minskas tillägget enligt 11 § med 0,5 procent för varje månad som, när tillägget börjar lämnas, återstår till den månad när han eller hon fyller 65 år.
När pensionstillägg börjat lämnas efter 65 års ålder

73 kap. 13 §

För den som börjar få särskilt pensionstillägg efter den månad då han eller hon fyller 65 år ökas tillägget enligt 11 § med 0,7 procent för varje månad som, när tillägget börjar lämnas, förflutit från den månad när han eller hon fyllt 65 år, dock längst till och med den månad när han eller hon fyller 70 år.
Pensionstillägg till avkortad folkpension

73 kap. 14 §

För den som är född 1937 eller tidigare och som inte skulle ha tillgodoräknats oavkortad folkpension enligt bestämmelserna i 5 kap. 3 § andra stycket och 5 § fjärde stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 gäller följande.
Det särskilda pensionstillägget avkortas till så stor andel som svarar mot kvoten mellan
  • – det antal år som pensionspoäng eller bosättningstid skulle ha tillgodoräknats för enligt de bestämmelser som avses i första stycket och
  • – talet 30 när det gäller pensionspoäng respektive talet 40 när det gäller bosättningstid.
Pensionstillägg till avkortad garantipension

73 kap. 15 §

För den som är född 1938 eller senare och som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension gäller följande.
Det särskilda pensionstillägget avkortas till så stor andel som svarar mot kvoten mellan
  • – försäkringstiden för garantipension och
  • – talet 40.

Likställande med garantipension

73 kap. 16 §

Om inte annat följer av denna balk ska det som i balken eller i annan författning föreskrivs om garantipension tilllämpas på särskilt pensionstilllägg. Detta ska dock inte gälla i fråga om samordning med sådan livränta som avses i 69 kap. Även i fråga om inkomstskatt gäller särskilda föreskrifter.

74 kap. Äldreförsörjningsstöd

Innehåll

74 kap. 1 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 §.
Vidare finns bestämmelser om
  • – sambor och makar i 3 och 4 §§,
  • – rätten till äldreförsörjningsstöd i 5 och 6 §§,
  • – förmånstiden i 7–9 §§,
  • – beräkning av äldreförsörjningsstöd i 10–18 §§,
  • – omprövning vid ändrade förhållanden i 19 och 20 §§, och
  • – utbetalning av äldreförsörjningsstöd i 21 §.

Inledande bestämmelser

74 kap. 2 §

Äldreförsörjningsstöd kan lämnas till en försäkrad som inte får sina grundläggande försörjningsbehov tillgodosedda genom allmän ålderspension.
Rätten till äldreförsörjningsstöd respektive stödets storlek är beroende av den försäkrades inkomster och, om han eller hon är gift, även av makens inkomster.

Sambor och makar

74 kap. 3 §

Sambor likställs med makar när det gäller äldreförsörjningsstöd. Om det på grund av omständigheterna är sannolikt att två personer är sambor, ska dessa likställas med sambor. Detta gäller inte om den som ansöker om äldreförsörjningsstöd eller den som sådant bidrag betalas ut till visar att de inte är sambor.

74 kap. 4 §

När det gäller äldreförsörjningsstöd ska en person som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make likställas med en ogift person, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Rätten till äldreförsörjningsstöd

74 kap. 5 §

Den försäkrade ska genom äldreförsörjningsstödet tillförsäkras medel för att täcka en skälig bostadskostnad och uppnå en skälig levnadsnivå i övrigt.

74 kap. 6 §

Om den försäkrade har rätt till inkomstgrundad ålderspension, garantipension, bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg, lämnas äldreförsörjningsstöd endast om den försäkrade tar ut samtliga sådana förmåner som han eller hon är berättigad till för samma tid.

Förmånstiden

74 kap. 7 §

Äldreförsörjningsstöd kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år.
Äldreförsörjningsstöd lämnas från och med den månad då rätt till förmånen har inträtt, dock tidigast från och med ansökningsmånaden.

74 kap. 8 §

Stödet kan lämnas under högst tolv sammanhängande månader på grundval av de uppgifter som den försäkrade har lämnat i sin ansökan. För stöd under tid därefter krävs att den försäkrade ger in en ny ansökan.

74 kap. 9 §

Äldreförsörjningsstöd lämnas till och med den månad då rätten till förmånen har upphört.

Beräkning av äldreförsörjningsstöd

Huvudregel

74 kap. 10 §

Äldreförsörjningsstöd ska motsvara differensen mellan
  • – summan av beloppet för skälig bostadskostnad och beloppet för skälig levnadsnivå i övrigt enligt 15 §, och
  • – den försäkrades inkomster enligt 16–18 §§.
Skälig bostadskostnad

74 kap. 11 §

För den som är ogift anses som skälig bostadskostnad högst 6 200 kronor i månaden.

74 kap. 12 §

För den som är gift anses som skälig bostadskostnad högst 3 100 kronor i månaden. Bostadskostnaden för var och en av makarna ska beräknas till hälften av den sammanlagda bostadskostnaden.

74 kap. 13 §

För var och en av de boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform anses som skälig bostadskostnad högst 2 850 kronor i månaden.

74 kap. 14 §

Vid bestämmande av skälig bostadskostnad beaktas inte sådana kostnader som enligt bestämmelserna om bostadstillägg i 101 kap. 7 och 8 §§ inte medför rätt till bostadstillägg.
Skälig levnadsnivå i övrigt

74 kap. 15 §

Skälig levnadsnivå i övrigt anses per månad motsvara en tolftedel av
  • – 1,3546 prisbasbelopp för den som är ogift, och
  • – 1,1446 prisbasbelopp för den som är gift.
Inkomster

74 kap. 16 §

Med inkomst avses den inkomst, för år räknat, som en försäkrad kan antas komma att få under den närmaste tiden.
Den försäkrades inkomster beräknas enligt bestämmelserna om särskilt bostadstillägg i 102 kap. 29 §.

74 kap. 17 §

Som inkomst räknas även
  • – bostadsbidrag, och
  • – särskilt bostadstillägg.

74 kap. 18 §

En makes inkomst respektive förmögenhet anses vara hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Omprövning vid ändrade förhållanden

74 kap. 19 §

Äldreförsörjningsstöd ska omprövas när något förhållande som påverkar stödets storlek har ändrats.
Äldreförsörjningsstöd får räknas om utan föregående underrättelse om den del av årsinkomsten ändras som utgörs av
  • – en förmån som betalas ut av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten,
  • – pension enligt utländsk lagstiftning, eller
  • – avtalspension eller motsvarande ersättning som följer av kollektivavtal.
Det som föreskrivs i andra stycket gäller också när ändring sker av
  • – sådant belopp som avses i 102 kap. 17–19 §§,
  • – preliminärt bostadsbidrag enligt 98 kap., eller
  • – taxeringsvärde för annan fastighet än sådan som avses i 5 § lagen (2009:1053) om förmögenhet vid beräkning av vissa förmåner.

74 kap. 20 §

Ändring av äldreförsörjningsstöd ska gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning ska även 7 § andra stycket beaktas.
En ändring av äldreförsörjningsstödet ska dock gälla från och med den månad under vilken de förhållanden har uppkommit som föranleder ändringen, om förhållandena avser hela den månaden.

Utbetalning av äldreförsörjningsstöd

74 kap. 21 §

Äldreförsörjningsstödet betalas ut månadsvis. Årsbeloppet ska avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.

AVD. F FÖRMÅNER TILL EFTERLEVANDE

I Inledande bestämmelser

75 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

75 kap. 1 §

I avdelning F finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner till efterlevande (efterlevandeförmåner).

75 kap. 2 §

Efterlevandeförmåner enligt denna avdelning är
  • 1. efterlevandepension i form av
  • – barnpension,
  • – omställningspension till efterlevande make (änka eller änkling),
  • – änkepension till efterlevande maka (änka), och
  • – garantipension till omställningspension,
  • 2. efterlevandestöd som garantiförmån till barn,
  • 3. efterlevandeförmåner vid arbetsskada och vissa andra skador i form av
  • – begravningshjälp,
  • – barnlivränta, och
  • – omställningslivränta till efterlevande make, samt
  • 4. efterlevandeskydd i form av premiepension, om pensionsspararen har ansökt om ett sådant skydd.

75 kap. 3 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser om efterlevandeförmåner.
Vidare finns bestämmelser om
  • – efterlevandepension och efterlevandestöd i 76–85 kap.,
  • – efterlevandeförmåner vid arbetsskada och vissa andra skador i 86–88 kap., och
  • – efterlevandeskydd i form av premiepension i 89, 91 och 92 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

75 kap. 4 §

En förmån enligt denna avdelning lämnas endast efter en avliden som var försäkrad för förmånen enligt 4 och 6 kap. eller till den som själv har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt 4 och 5 kap.
Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i 104–117 kap. (avdelning H).

75 kap. 5 §

Ärenden som avser förmåner enligt denna avdelning handläggs av Pensionsmyndigheten.

II Efterlevandepension och efterlevandestöd

76 kap. Innehåll

76 kap. 1 §

I denna underavdelning finns allmänna bestämmelser om efterlevandepension och efterlevandestöd i 77 kap.
Vidare finns bestämmelser om
  • – barnpension i 78 kap.,
  • – efterlevandestöd i 79 kap.,
  • – omställningspension i 80 kap.,
  • – garantipension till omställningspension i 81 kap.,
  • – beräkningsunderlag för inkomstgrundad efterlevandepension i 82 kap.,
  • – änkepension i 83 kap., och
  • – beräkning av änkepension i 84 kap.
Slutligen finns vissa gemensamma bestämmelser i 85 kap.

77 kap. Allmänna bestämmelser om efterlevandepension och efterlevandestöd

Innehåll

77 kap. 1 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2–6 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – rätten till efterlevandepension och efterlevandestöd i 7–10 §§,
  • – samordning av omställningspension och änkepension i 11 och 12 §§, och
  • – förmånstiden i 13–18 §§.

Inledande bestämmelser

Förmånsformer

77 kap. 2 §

Efterlevandepension som är relaterad till de inkomster som den avlidne har haft lämnas i form av
  • – barnpension,
  • – omställningspension, och
  • – änkepension.

77 kap. 3 §

Till efterlevande barn kan som ett bosättningsbaserat grundskydd lämnas efterlevandestöd.
Till efterlevande vuxna kan som ett bosättningsbaserat grundskydd lämnas efterlevandepension i form av garantipension till omställningspension.
Garantipensionen är även beroende av den avlidnes försäkringstid.
Inkomstrelaterad efterlevandepension

77 kap. 4 §

Barnpension och omställningspension lämnas som inkomstgrundad efterlevandepension enligt 78 respektive 80 kap. Denna beräknas på ett underlag enligt 82 kap.

77 kap. 5 §

Änkepension lämnas som en inkomstrelaterad tilläggspension enligt 83 kap. Denna beräknas enligt 84 kap.
Grundskydd

77 kap. 6 §

Efterlevandestöd lämnas enligt 79 kap. som tillägg till eller i stället för barnpension.
Garantipension till omställningspension lämnas enligt 81 kap. som tillägg till eller i stället för omställningspension.

Rätten till efterlevandepension och efterlevandestöd

Förmåner efter avlidna personer

77 kap. 7 §

Efterlevandepension och efterlevandestöd kan lämnas till ett barn vars ena eller båda föräldrar har avlidit.
Efterlevandepension till en vuxen kan lämnas till en man eller kvinna vars make har avlidit.

77 kap. 8 §

Vem som ska vara försäkrad och andra villkor för rätten till en förmån anges särskilt för varje förmån i 78–81 och 83 kap.

77 kap. 9 §

Rätt till barnpension, omställningspension eller änkepension föreligger endast om ett inkomstrelaterat underlag kan beräknas för den avlidne enligt 82 eller 84 kap.
Förmåner efter försvunna personer

77 kap. 10 §

Om någon har försvunnit och det kan antas att han eller hon har avlidit, gäller samma rätt till efterlevandepension eller efterlevandestöd som vid dödsfall. Visar det sig senare att den försvunna personen lever, upphör rätten till förmånen.

Samordning av omställningspension och änkepension

77 kap. 11 §

En efterlevande kvinna som är född 1945 eller senare får i första hand omställningspension och garantipension till sådan pension enligt 80 och 81 kap. Hon har dock, om förutsättningarna för det är uppfyllda, också rätt till änkepension enligt 83 kap.

77 kap. 12 §

Om en efterlevande kvinna för samma månad har rätt till såväl änkepension som omställningspension eller garantipension till omställningspension, ska endast omställningspension och garantipension till omställningspension lämnas.
Om änkepensionen är större än summan av omställningspensionen och garantipensionen till omställningspensionen, lämnas dock änkepensionen i den utsträckning den överstiger omställningspensionen och garantipensionen till sådan pension. Minskning ska i första hand göras på 90-procentstillägget enligt 84 kap. 6 § 2.

Förmånstiden

77 kap. 13 §

Änkepension får lämnas utan ansökan till en änka som fyllt 65 år och som får allmän ålderspension.

77 kap. 14 §

Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas från och med den månad då dödsfallet inträffat. Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas dock från och med månaden efter månaden för dödsfallet om den avlidne vid sin död fick allmän ålderspension, sjukersättning eller aktivitetsersättning.

77 kap. 15 §

Om rätten till efterlevandepension eller efterlevandestöd inträder vid en annan tidpunkt än den som avses i 14 §, ska förmånen lämnas från och med den månad när rätten inträder.

77 kap. 16 §

En annan efterlevandepension än barnpension får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Barnpension och efterlevandestöd får inte lämnas för längre tid tillbaka än två år före ansökningsmånaden.

77 kap. 17 §

Ändring av efterlevandepension och efterlevandestöd ska gälla från och med månaden efter den månad då anledning till ändringen uppkom.

77 kap. 18 §

Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas till och med den månad då rätten till förmånen upphör. Dock lämnas följande förmåner längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år:
  • 1. omställningspension,
  • 2. garantipension till omställningspension, och
  • 3. änkepension i form av 90-procentstillägg.

78 kap. Barnpension

Innehåll

78 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till barnpension i 2–6 §§, och
  • – beräkning av barnpension i 7–14 §§.

Rätten till barnpension

78 kap. 2 §

Ett barn har rätt till barnpension om barnets ena eller båda föräldrar har avlidit.
Detta gäller om den avlidne var försäkrad för sådan förmån enligt 4 och 6 kap.

78 kap. 3 §

Om en blivande adoptivförälder vårdar ett barn som inte är svensk medborgare och som inte var bosatt här i landet när han eller hon fick det i sin vård ska barnet, vid tillämpningen av bestämmelserna om barnpension, anses som barn till den föräldern.

78 kap. 4 §

Rätten till barnpension upphör när barnet fyller 18 år, om inte något annat följer av 5 och 6 §§.

78 kap. 5 §

Ett barn som har fyllt 18 år och som bedriver studier har rätt till barnpension även för studietiden, dock längst till och med juni det år då barnet fyller 20 år. Detta gäller dock endast om studierna ger rätt till
  • 1. förlängt barnbidrag enligt 15 kap., eller
  • 2. studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395).
Undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor ger inte rätt till barnpension.

78 kap. 6 §

Med tid för studier enligt 5 § ska likställas
  • – tid för ferier, och
  • – tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier.

Beräkning av barnpension

Barnpension till endast ett barn som inte fyllt 12 år

78 kap. 7 §

Barnpension efter en förälder till ett enda barn som inte har fyllt 12 år motsvarar för år räknat 35 procent av underlaget enligt 82 kap.
Barnpension till flera barn när det yngsta inte fyllt 12 år

78 kap. 8 §

Har flera barn, varav det yngsta inte har fyllt 12 år, rätt till barnpension efter samma förälder, ska det procenttal som anges i 7 § ökas med talet 25 för varje barn utöver det första oavsett dess ålder. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet ska därefter fördelas lika mellan barnen.
Barnpension till endast ett barn som fyllt 12 år

78 kap. 9 §

Barnpension efter en förälder till ett enda barn som har fyllt 12 år motsvarar för år räknat 30 procent av underlaget enligt 82 kap.
Barnpension till flera barn som alla fyllt 12 år

78 kap. 10 §

Har flera barn, som alla har fyllt 12 år, rätt till barnpension efter samma förälder, ska det procenttal som anges i 9 § ökas med talet 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet ska därefter fördelas lika mellan barnen.
Om båda föräldrarna avlidit

78 kap. 11 §

Om ett barns båda föräldrar har avlidit motsvarar barnpensionen efter vardera föräldern 35 procent av underlaget enligt 82 kap. även om barnet har fyllt 12 år.
Är i sådant fall som avses i första stycket flera barn berättigade till barnpension efter samma förälder, ska det procenttal som anges i första stycket ökas med talet 25 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet ska därefter fördelas lika mellan barnen.
Begränsningsregler för flera barnpensioner

78 kap. 12 §

Om flera barnpensioner ska lämnas efter en avliden förälder och dessa pensioner, beräknade enligt 8 eller 10 § eller 11 § andra stycket, sammantagna skulle överstiga underlaget enligt 82 kap., ska pensionerna sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar det underlaget.

78 kap. 13 §

De sammanlagda barnpensionerna efter en avliden förälder ska lämnas med högst 80 procent av underlaget enligt 82 kap., om det efter föräldern förutom barnpension ska lämnas omställningspension eller änkepension.
Om barnpensionerna sammantaget överstiger den högsta nivån enligt första stycket, ska de sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar den nivån.

78 kap. 14 §

Vid tillämpning av 12 eller 13 § får inte barnpensionen för ett barn sänkas på den grunden att barnpensionen för ett annat barn ska räknas om enligt 11 §.

79 kap. Efterlevandestöd

Innehåll

79 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till efterlevandestöd i 2 §, och
  • – beräkning av efterlevandestöd i 3–7 §§.

Rätten till efterlevandestöd

79 kap. 2 §

Ett barn som är försäkrat enligt 4 och 5 kap. och som uppfyller villkoren för rätt till barnpension i 78 kap. 2 § första stycket och 3–6 §§ har rätt till efterlevandestöd.

Beräkning av efterlevandestöd

Grundläggande bestämmelser

79 kap. 3 §

Efterlevandestöd till ett barn motsvarar för år räknat 40 procent av prisbasbeloppet.
Om barnets båda föräldrar har avlidit, motsvarar efterlevandestödet 40 procent av prisbasbeloppet efter vardera föräldern.
Minskning med barnpension eller barnlivränta

79 kap. 4 §

Om barnet får barnpension enligt 78 kap. efter den avlidne föräldern, lämnas efterlevandestöd endast i den utsträckning pensionen inte uppgår till 40 procent av prisbasbeloppet. Har båda föräldrarna avlidit lämnas efterlevandestöd i den utsträckning pensionen efter föräldrarna sammanlagt inte uppgår till 80 procent av prisbasbeloppet.

79 kap. 5 §

Vid tillämpning av 4 § ska med barnpension likställas barnlivränta enligt 87 och 88 kap., efter samordning enligt 88 kap. 18–20 §§.
Minskning med utländsk efterlevandepension

79 kap. 6 §

Vid tillämpning av 4 § ska med barnpension likställas sådan efterlevandepension som barnet har rätt till enligt utländsk lagstiftning. Det gäller dock inte utländsk efterlevandepension som är att likställa med efterlevandestöd enligt detta kapitel.
Samordning med aktivitetsersättning

79 kap. 7 §

Om ett barn för samma månad har rätt till såväl efterlevandestöd som aktivitetsersättning i form av garantiersättning, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.

80 kap. Omställningspension

Innehåll

80 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – förmånsformer i 2 §,
  • – rätten till allmän omställningspension i 3–5 §§,
  • – rätten till förlängd omställningspension i 6–8 §§,
  • – förmåner efter flera avlidna i 9 §, och
  • – beräkning av omställningspension i 10 §.

Förmånsformer

80 kap. 2 §

Inkomstgrundad efterlevandepension i form av omställningspension kan lämnas som
  • – allmän omställningspension, och
  • – förlängd omställningspension.
Efterlevandepension i form av garantipension till omställningspension kan enligt 81 kap. lämnas som tillägg till eller i stället för omställningspension.

Rätten till allmän omställningspension

Vem som kan få allmän omställningspension

80 kap. 3 §

En efterlevande make, som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, har rätt till allmän omställningspension om denne var försäkrad för sådan förmån enligt 4 och 6 kap. och den efterlevande
  • 1. vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller en av dem, eller
  • 2. oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till dödsfallet.
Med efterlevande make likställd person

80 kap. 4 §

När det gäller allmän omställningspension likställs med efterlevande make en ogift person som är sambo med en annan ogift person vid hans eller hennes död och som
  • 1. tidigare har varit gift med den avlidne,
  • 2. har eller har haft barn med den avlidne, eller
  • 3. vid dödsfallet väntade barn med den avlidne.
Förmånstiden

80 kap. 5 §

Allmän omställningspension kan lämnas under tolv månader från tidpunkten för dödsfallet.

Rätten till förlängd omställningspension

Vem som kan få förlängd omställningspension

80 kap. 6 §

En efterlevande som har haft rätt till allmän omställningspension har, för tid efter det att rätten till denna upphört, rätt till förlängd omställningspension om han eller hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
Om den efterlevande gifter sig eller blir sambo

80 kap. 7 §

Rätt till förlängd omställningspension föreligger inte
  • 1. om den efterlevande gifter sig, eller
  • 2. om den efterlevande är sambo med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.
Förmånstiden

80 kap. 8 §

Förlängd omställningspension kan lämnas under tolv månader eller till den senare tidpunkt när det yngsta barnet fyller tolv år.

Förmåner efter flera avlidna

80 kap. 9 §

Är någon för samma månad berättigad till omställningspension efter flera avlidna, lämnas endast pensionen jämte garantipension efter den sist avlidne eller, om pensionsbeloppen efter de avlidna är olika höga, det högsta beloppet.

Beräkning av omställningspension

80 kap. 10 §

Omställningspension motsvarar för år räknat 55 procent av det underlag som anges i 82 kap.

81 kap. Garantipension till omställningspension

Innehåll

81 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – rätten till garantipension till omställningspension i 2 och 3 §§,
  • – försäkringstid för den avlidne i 4–8 §§, och
  • – beräkning av garantipension till omställningspension i 9–12 §§.

Rätten till garantipension till omställningspension

Vem som kan få garantipension till omställningspension

81 kap. 2 §

En efterlevande make som är försäkrad enligt 4 och 5 kap. och som uppfyller villkoren för rätt till omställningspension har rätt till garantipension till pensionen.
Det som föreskrivs i första stycket gäller även om kravet i 80 kap. 3 § på försäkring enligt 4 och 6 kap. för den avlidne inte är uppfyllt men endast om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för denne enligt 4–8 §§.
Förmånstiden

81 kap. 3 §

Garantipension till omställningspension lämnas under samma tid som omställningspension.

Försäkringstid för den avlidne

Grundläggande bestämmelser

81 kap. 4 §

Garantipension till omställningspension ska beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året före dödsfallet (faktisk försäkringstid).
Som försäkringstid för garantipension till omställningspension ska tid tillgodoräknas även från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).
Beräkning av faktisk försäkringstid

81 kap. 5 §

Som faktisk försäkringstid ska sådan tid räknas som utgör försäkringstid för garantipension enligt 67 kap. 5–11 §§.

81 kap. 6 §

Vid beräkning av sådan försäkringstid för bosättning i tidigare hemland som avses i 67 kap. 7–9 §§ ska som försäkringstid för garantipension till omställningspension även tillgodoräknas tid från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyllde 24 år.
Beräkning av framtida försäkringstid

81 kap. 7 §

Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet gäller följande.
Den framtida försäkringstiden ska beräknas som produkten av
  • – tidsperioden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år och
  • – kvoten mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne från och med det år han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet och fyra femtedelar av hela den faktiska tidsperioden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet.
Vid beräkningen ska försäkringstiden sättas ned till närmaste hela antal månader.
Sammanlagd försäkringstid

81 kap. 8 §

Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension ska sättas ned till närmaste hela antal år.

Beräkning av garantipension till omställningspension

Grundläggande bestämmelser

81 kap. 9 §

Beräkningen av garantipension ska grunda sig på den omställningspension som den efterlevande har rätt till.
Med omställningspension avses även sådan efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte kan likställas med garantipension enligt detta kapitel.
Basnivån

81 kap. 10 §

Den årliga garantipensionen till omställningspension motsvarar 2,13 prisbasbelopp (basnivån), om inte något annat anges i 12 §.

81 kap. 11 §

Basnivån ska minskas med omställningspension om den försäkrade har rätt till sådan pension.
Minskning enligt första stycket ska göras efter det att basnivån avkortats enligt 12 §.
Avkortning när den avlidnes försäkringstid understiger 40 år

81 kap. 12 §

Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension enligt 4–8 §§ gäller följande.
Garantipensionens basnivå ska avkortas till så stor andel som svarar mot kvoten mellan
  • – försäkringstiden och
  • – talet 40.

82 kap. Beräkningsunderlag för inkomstgrundad efterlevandepension

Innehåll

82 kap. 1 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och 3 §§.
Vidare finns bestämmelser om
  • – efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1938 eller senare i 4–8 §§,
  • – pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före 65 års ålder i 9–19 §§,
  • – pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter 65 års ålder i 20 och 21 §§, och
  • – efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1937 eller tidigare i 22–26 §§.

Inledande bestämmelser

82 kap. 2 §

Den inkomstgrundade efterlevandepensionen beräknas på ett efterlevandepensionsunderlag.

82 kap. 3 §

Efterlevandepensionsunderlaget bestäms på olika sätt beroende på om den avlidne var född
  • – 1938 eller senare, eller
  • – 1937 eller tidigare.

Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1938 eller senare

Allmänna bestämmelser

82 kap. 4 §

Till grund för beräkning av efterlevandepension efter avlidna som var födda 1938 eller senare ska läggas den avlidnes
  • – faktiska pensionsbehållning, och
  • – antagna pensionsbehållning.
Pensionsbehållning beräknas på olika sätt beroende på om dödsfallet inträffat före eller efter 65 års ålder.
Faktisk pensionsbehållning

82 kap. 5 §

Med faktisk pensionsbehållning avses den avlidnes pensionsbehållning för inkomstpension, beräknad antingen enligt 9–13 §§ eller enligt 20 och 21 §§.

82 kap. 6 §

Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 65 år (tidigt uttag) gäller vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen det som anges i andra stycket.
Oavsett när dödsfallet inträffar ska den avlidnes pensionsbehållning, beräknad som om något uttag av inkomstpension inte hade gjorts, läggas till grund för beräkningen av faktisk pensionsbehållning.
Antagen pensionsbehållning

82 kap. 7 §

Med antagen pensionsbehållning avses ett belopp som enligt 14–19 §§ kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.
Beräkning av efterlevandepensionsunderlaget

82 kap. 8 §

Efterlevandepensionsunderlaget ska beräknas som kvoten mellan
  • – summan av faktisk pensionsbehållning och antagen pensionsbehållning och
  • – det delningstal som enligt 62 kap. 34–37 §§ ska tillämpas för beräkning av inkomstpension för försäkrade som i januari det år dödsfallet inträffade fyllde 65 år.

Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före 65 års ålder

Beräkning av faktisk pensionsbehållning

82 kap. 9 §

Faktisk pensionsbehållning är summan av de pensionsrätter för inkomstpension, beräknade enligt 61 kap. 5, 6 och 9 §§, som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade, sedan dessa pensionsrätter räknats om enligt 62 kap. 5 och 6 §§.

82 kap. 10 §

Pensionsrätterna ska beräknas som om det för den avlidne tillgodoräknats endast pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

82 kap. 11 §

Vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen ska hänsyn tas till pensionsbehållning som avser pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. för plikttjänstgöring, barnår och studier endast om villkoret i andra stycket är uppfyllt.
För den avlidne ska till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade, eller på grund av beräkning enligt 13 §, kunna tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst fem år har uppgått till lägst 2 gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.

82 kap. 12 §

Med pensionsgrundande inkomst ska, när 11 § tillämpas, likställas pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. för sjukersättning och aktivitetsersättning.

82 kap. 13 §

Vid bedömningen av om villkoret i 11 § är uppfyllt ska hänsyn även tas till sådana år efter dödsfallet för vilka antagen pensionsbehållning enligt 14–19 §§ ska beräknas.
Beräkning av antagen pensionsbehållning

82 kap. 14 §

En antagen pensionsbehållning ska beräknas för den avlidne enligt 15–19 §§ om
  • 1. dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år, och
  • 2. pensionsrätt för inkomstpension enligt 61 kap. har fastställts för den avlidne för minst tre av de fem kalenderåren närmast före året för dödsfallet.

82 kap. 15 §

Hänsyn ska tas till pensionsrätt som avser pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. för plikttjänstgöring, barnår och studier endast om villkoret i andra stycket är uppfyllt.
För den avlidne ska det till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade kunna tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst 2 gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Vid beräkningen tillämpas bestämmelsen i 12 §.

82 kap. 16 §

Den antagna pensionsbehållningen ska motsvara summan av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.

82 kap. 17 §

Pensionsrätten för vart och ett av de år som anges i 16 § ska beräknas på ett pensionsunderlag som svarar mot medeltalet av de pensionsunderlag enligt 61 kap. 5 § som kan tillgodoräknas för den avlidne för vart och ett av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffade.
När medeltalet beräknas ska det bortses från de två år då pensionsunderlaget är högst respektive lägst.

82 kap. 18 §

Vid beräkning av den antagna pensionsbehållningen ska pensionsrätter enligt 17 § beräknas som om all pensionsrätt skulle ha varit pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

82 kap. 19 §

Om inkomstindex enligt 58 kap. 10–12 §§ för något eller några av de fem år närmast före dödsfallet som avses i 17 § avviker från inkomstindex för dödsfallsåret, ska pensionsunderlaget för det eller de åren räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex för dödsfallsåret före beräkningen av det medeltal som anges i 17 §.

Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter 65 års ålder

Grundläggande bestämmelse

82 kap. 20 §

Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllde 65 år ska till grund för beräkning av efterlevandepension läggas den avlidnes faktiska pensionsbehållning, beräknad enligt 9–13 §§, som tjänats in till och med det år då den avlidne fyllde 64 år.
Inkomstindexering och följsamhetsindexering

82 kap. 21 §

Den faktiska pensionsbehållningen enligt 20 § ska räknas om med förändringar av inkomstindex enligt 58 kap. 10–12 §§ fram till ingången av det år den avlidne fyllde 65 år.
Från och med årsskiftet därefter ska den faktiska pensionsbehållningen följsamhetsindexeras. Det görs genom att den räknas om i enlighet med 62 kap. 42 och 43 §§ till ingången av det år då dödsfallet inträffade.

Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1937 eller tidigare

Grundläggande bestämmelser

82 kap. 22 §

För avlidna födda 1937 eller tidigare ska efterlevandepension beräknas på ett efterlevandepensionsunderlag som motsvarar 60 procent av produkten av
  • – det prisbasbelopp som gällde det år då den avlidne fyllde 65 år och
  • – medeltalet av de pensionspoäng för tilläggspension som enligt 15 § i den upphävda lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats för den avlidne efter det att denna medelpoäng ökats med talet ett.

82 kap. 23 §

Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för mer än 15 år, ska vid beräkningen av medeltalet hänsyn tas enbart till de 15 år för vilka de högsta poängtalen tillgodoräknats. Vid beräkningen ska 6 kap. 18 § lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken tillämpas.
Följsamhetsindexering

82 kap. 24 §

Från och med årsskiftet efter det att den avlidne fyllde 65 år fram till ingången av det år dödsfallet inträffade ska efterlevandepensionsunderlaget följsamhetsindexeras. Detta sker genom att underlaget räknas om enligt 62 kap. 42 och 43 §§.
Avlidna som var födda 1935 eller tidigare

82 kap. 25 §

För en avliden som var född 1935 eller tidigare ska det som föreskrivs i 22 och 24 §§ om det år då den avlidne fyllde 65 år i stället avse 2001.
Avkortning när den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng

82 kap. 26 §

Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension för färre än 30 år gäller vid beräkningen enligt 22–25 §§ följande. Hänsyn ska tas endast till så stor del av den i 22 § angivna produkten som motsvarar kvoten mellan
  • – det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats och
  • – talet 30.
Vid beräkningen ska även följande bestämmelser tillämpas:
  • – 63 kap. 24 och 27–29 §§, och
  • – 6 kap. 12–17 §§ lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken.

83 kap. Änkepension

Innehåll

83 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – förmånsformer i 2 §,
  • – rätten till änkepension på grundval av pensionspoäng i 3–5 §§,
  • – rätten till 90-procentstillägg i 6 och 7 §§, och
  • – vad som gäller om en änka gifter sig i 8 §.

Förmånsformer

83 kap. 2 §

Änkepension består av
  • 1. änkepension på grundval av den avlidne makens intjänade pensionspoäng för tilläggspension, och
  • 2. 90-procentstillägg, som är ett tillägg motsvarande 90 procent av det prisbasbelopp som gäller för dödsfallsåret.

Rätten till änkepension på grundval av pensionspoäng

Allmänna bestämmelser

83 kap. 3 §

En änka har rätt till änkepension enligt 2 § första stycket 1 om den avlidne maken var försäkrad enligt 4 och 6 kap. och vid sin död
  • 1. hade rätt till inkomstgrundad ålderspension, eller
  • 2. skulle ha haft rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003, om pensionsfall enligt samma paragraf hade förelegat vid tidpunkten för dödsfallet.
För rätt till änkepension krävs det vidare att änkan uppfyller villkoren i 4 eller 5 §. Dessutom krävs det att det för den avlidne maken kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension för minst tre år. Vid bedömning av om detta krav är uppfyllt tillämpas bestämmelserna i 63 kap. 4 § angående sjömän som inte är svenska medborgare, om änkan är född 1944 eller tidigare.
Änkor födda 1944 eller tidigare

83 kap. 4 §

En änka som är född 1944 eller tidigare har rätt till änkepension enligt 2 § första stycket 1 om hon var gift med den avlidne vid utgången av 1989 och vid tidpunkten för dödsfallet. Vidare krävs att
  • 1. äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år, eller
  • 2. den avlidne efterlämnar barn som också är barn till änkan.
Änkor födda 1945 eller senare

83 kap. 5 §

En änka som är född 1945 eller senare har rätt till änkepension enligt 2 § första stycket 1 om hon var gift med den avlidne vid utgången av 1989 och fortlöpande fram till dödsfallet. Vidare krävs att
  • 1. äktenskapet vid utgången av 1989 hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år eller mannen vid utgången av 1989 hade barn som också var barn till kvinnan, och
  • 2. något av de villkor som anges i 1 var uppfyllt även vid dödsfallet.

Rätten till 90-procentstillägg

83 kap. 6 §

En änka som är född 1945 eller senare har rätt till 90-procentstillägg om hon, utöver vad som krävs enligt 3 och 5 §§, uppfyller villkoren i 7 §.

83 kap. 7 §

En änka som är född 1945 eller senare har rätt till 90-procentstillägg om hon såväl vid utgången av 1989 som vid dödsfallet
  • 1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller
  • 2. har fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.
Om villkoret enligt första stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör rätten till 90-procentstillägg enligt denna punkt. Vid bedömningen av rätten till 90-procentstillägg enligt första stycket 2 ska det i så fall anses som om mannen avlidit då rätten till 90-procentstillägg enligt första stycket 1 upphörde och som om äktenskapet varat till den tidpunkten.

Om änkan gifter sig

83 kap. 8 §

Änkepension får inte lämnas om änkan gifter sig. Upplöses äktenskapet inom fem år, lämnas dock änkepension på nytt.

84 kap. Beräkning av änkepension

Innehåll

84 kap. 1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om
  • – änkor som är födda 1944 eller tidigare i 2–5 §§,
  • – änkor som är födda 1945 eller senare i 6–11 §§, och
  • – samordning med inkomstgrundad ålderspension i 12–17 §.

Änkor som är födda 1944 eller tidigare

Grundläggande bestämmelser

84 kap. 2 §

Änkepension till en änka som är född 1944 eller tidigare ska för år räknat motsvara 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension efter honom enligt 78 kap., 35 procent av
  • 1. hel förtidspension enligt 4 § för den avlidne, eller
  • 2. inkomstgrundad ålderspension enligt 5 § för den avlidne.

84 kap. 3 §

Underlaget för änkepensionen ska beräknas med tillämpning av 2 § 2 om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet
  • 1. fick inkomstgrundad ålderspension, eller
  • 2. hade fyllt 65 år och hade rätt till inkomstgrundad ålderspension.
I annat fall ska 2 § 1 tillämpas.

84 kap. 4 §

Vid beräkningen av förtidspension som avses i 2 § 1 ska bestämmelserna i 13 kap. 2 § första stycket första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.
Förtidspensionen ska beräknas som om
  • 1. den avlidne skulle ha haft rätt till förtidspension om de bestämmelser som anges i första stycket fortfarande hade gällt, och
  • 2. rätten till förtidspensionen hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet eller, om den avlidne var född 1954 eller senare, vid ingången av 2003.

84 kap. 5 §

Vid beräkningen av inkomstgrundad ålderspension som avses i 2 § 2 ska följande bestämmelser tillämpas:
  • – 63 kap. 6 § första stycket 1 och andra stycket,
  • – 63 kap. 8, 11, 24, 25 och 27–29 §§, samt
  • – 6 kap. 12–18 §§ lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken.

Änkor som är födda 1945 eller senare

Grundläggande bestämmelser

84 kap. 6 §

Änkepension till en änka som är född 1945 eller senare lämnas med ett belopp som motsvarar det som skulle ha lämnats till kvinnan om mannen hade avlidit vid utgången av 1989. Änkepensionen ska för år räknat motsvara
  • 1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension efter honom enligt 78 kap., 35 procent av
  • a) hel förtidspension enligt 7 § för den avlidne, eller
  • b) tilläggspension i form av ålderspension enligt 7 § för den avlidne, och
  • 2. för tid före den månad då änkan fyller 65 år, 90 procent av det prisbasbelopp som gällde för dödsfallsåret (90-procentstillägg).

84 kap. 7 §

Beloppet enligt 6 § 1 ska beräknas på grundval av den förtidspension som skulle ha lämnats till mannen om denne hade fått rätt till hel sådan pension vid utgången av 1989 och om pensionen då hade beräknats med tillämpning av 13 kap. 3 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Om mannen vid utgången av 1989 hade rätt till tilläggspension i form av ålderspension, ska dock beloppet enligt 6 § 1 beräknas med tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra styckena i den upphävda lagen om allmän försäkring i deras lydelse vid utgången av 1989.
Minskning av 90-procentstillägg för änkor som inte hade fyllt 50 år vid makens död

84 kap. 8 §

Om en änka med tillämpning av 83 kap. 7 § första stycket 2 har rätt till 90-procentstillägg och inte hade fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 83 kap. 7 § andra stycket, ska 90-procentstillägget minskas enligt följande.
90-procentstillägget ska minskas med en femtondel för varje år som änkan är yngre än 50 år vid
  • 1. mannens död, eller
  • 2. den tidpunkt som avses i 83 kap. 7 § andra stycket.
Avkortning av 90-procentstillägg när den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng

84 kap. 9 §

Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas pensionspoäng för tillläggspension för minst 30 år, ska vid beräkningen av 90-procentstillägget hänsyn tas endast till så stor del av beloppet som motsvarar kvoten mellan
  • – det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknas den avlidne och
  • – talet 30.
Vid beräkningen enligt första stycket ska hänsyn tas endast till det antal år med pensionspoäng som tillgodoräknats för d