Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Lag (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge

Denna lag upphör enligt Lag (2011:1165) att gälla den 16 oktober 2012.

Angående övergångsbestämmelser, se Lag (2011:1165).

Villkor för utlämning

1 §

Den som i Danmark, Finland, Island eller Norge är misstänkt, tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärning och uppehåller sig här i riket må efter framställning utlämnas enligt vad i denna lag sägs.

Skall en dom, som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge, enligt särskilt beslut verkställas i någon annan av dessa stater, anses domen vid tillämpning av denna lag vara meddelad i den sistnämnda staten.

SFS 1983:228

2 §

Svensk medborgare må utlämnas, allenast om han vid tiden för brottet sedan minst två år stadigvarande vistats i den stat till vilken utlämning begäres eller den gärning för vilken utlämning begäres motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än fyra år; om gärningen i sin helhet begåtts inom riket, må utlämning dock ej ske, med mindre gärningen innefattar medverkan till ett utom riket begånget brott eller utlämning sker jämväl för gärning, som förövats utom riket.

SFS 1964:212

3 §

Utlämning må ej ske, om i den främmande staten allenast böter kan ådömas för gärningen, såvida ej utlämning tillika äger rum för brott, på vilket strängare straff än böter kan följa.

Har den som begäres utlämnad i den främmande staten dömts för gärningen, må han utlämnas, allenast om påföljden utgör frihetsstraff eller annat omhändertagande på anstalt. Oaktat påföljden icke är sådan som nyss sagts må han ock utlämnas, om framställningen om utlämning tillika avser annat brott, för vilket utlämning enligt denna lag må ske.

4 §

Utlämning för ett politiskt brott får endast ske om gärningen eller en gärning av motsvarande beskaffenhet i svensk lag är belagd med straff.

En begäran om utlämning får inte avslås på grund av att brottet är politiskt, om detta skulle strida mot en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den ansökande staten.

Den som är svensk medborgare får inte utlämnas för ett politiskt brott.

Regeringen tillkännager de internationella överenskommelser som avses i andra stycket.

SFS 2001:613

5 §

Utlämning må ej äga rum, om här i riket meddelats dom angående brottet eller beslut med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning att icke tala å brottet.

SFS 1975:294

6 §

Den som här i riket är åtalad för annat brott, för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver, eller som enligt dom mot honom skall undergå fängelse eller eljest omhändertagas på anstalt, må ej utlämnas så länge hindret består. Samma lag vare, om förundersökning inletts för brott som nyss nämnts.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må utlämning äga rum för rättegång om den gärning som avses med den främmande statens begäran, på villkor att den utlämnade senare överlämnas till svensk myndighet.

SFS 1964:212

7 §

Vid utlämning skall i tillämpliga delar följande villkor gälla:

  1. Den som utlämnas må icke i den främmande staten åtalas eller straffas för annat före utlämningen begånget brott, om här i riket meddelats dom angående brottet eller beslut med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning att icke tala å brottet.

  2. Svensk medborgare som utlämnas må i den främmande staten ej heller åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före utlämningen med mindre

    särskilt medgivande lämnats enligt 18 §;

    han själv inför domstol samtyckt därtill;

    han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför utlämning ägt rum; eller

    han återvänt dit sedan han lämnat landet.

  3. Vad som föreskrives under 2 skall i fråga om politiskt brott gälla även när den som utlämnas icke är svensk medborgare.

  4. Den som utlämnas må allenast i fall som avses i 8 § eller efter medgivande enligt l8 § utlämnas till tredje stat för brott, som han förövat före utlämningen.

I samband med beviljande av utlämning må uppställas de ytterligare villkor, som prövas erforderliga.

SFS 1975:294

8 §

Om två eller flera av de i 1 § omnämnda staterna eller en eller flera av dessa stater jämte annan stat begära utlämning av samma person, skall, med hänsyn till beskaffenheten av brottet eller brotten, tiden och platsen därför, framställningarnas tidsföljd, hans nationalitet och hemvist samt övriga omständigheter, prövas till vilken stat utlämning bör ske.

När framställningarna avse olika brott, må föreskrivas, att den som utlämnas till en stat skall från den staten vidare utlämnas till annan stat på villkor som bestämts enligt 7 §.

Förfarandet

9 §

Framställning om utlämning skall av polis- eller åklagarmyndighet i den stat som önskar utlämningen göras antingen hos riksåklagaren eller, om gärningsmannens uppehållsort i riket är känd, direkt hos annan allmän åklagare.

Om icke den, som begäres utlämnad, enligt vad i 10 § sägs samtycker till utlämning eller erkänner den gärning för vilken utlämning begäres eller, om framställningen avser flera gärningar, någon av dessa, skall framställningen grundas på en av domstol i den stat, från vilken framställningen inkommit, meddelad fällande dom eller ock annat av domstol i nämnda stat meddelat beslut, varav framgår, att domstolen funnit sannolika skäl föreligga till misstanke att den som begäres utlämnad begått det uppgivna brottet. Begäres någon utlämnad för att lagföras för flera brott är det tillfyllest att till grund för framställningen föreligger sådant beslut beträffande allenast något av brotten.

Vid framställningen skall, om det i förekommande fall ej framgår av domen eller beslutet, fogas uppgift om personens nationalitet och hemvist, brottets beskaffenhet, tid och plats för detta samt i den främmande staten tillämpliga straffbestämmelser. Signalement skall om möjligt företes.

SFS 1990:276

10 §

Åklagaren skall skyndsamt verkställa erforderlig utredning enligt vad om förundersökning i brottmål är stadgat.

Samtycke, som avses i 9 § andra stycket, avgives till åklagaren.

11 §

[har upphävts genom lag (1981:1091).]

SFS 1981:1091

12 §

Till främjande av utredningen och för att säkerställa utlämning må åklagaren, om den gärning för vilken utlämning begäres eller gärning av motsvarande beskaffenhet är i svensk lag belagd med straff, använda och hos rätten påkalla användandet av tvångsmedel enligt vad i allmänhet är föreskrivet för brottmål. Tvångsmedel må användas utan att särskild utredning, utöver vad av framställningen om utlämning framgår, förebragts till stöd för att den som avses med framställningen begått det uppgivna brottet.

Beslut av rätten om användande av tvångsmedel gäller tills vidare intill dess ärendet har avgjorts eller, om utlämning beviljas, intill dess denna har verkställts. Finner högsta domstolen hinder mot utlämning möta enligt 1–5 §§, upphör dock beslutet genast att gälla. Föreligger sådant hinder mot utlämning som avses i 6 § första stycket, gäller beslutet ej under tid då personen med anledning av misstanke om brott som där avses är berövad friheten som anhållen eller häktad eller undergår fängelsestraff eller eljest är omhändertagen på anstalt.

Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har beviljats.

Talan mot rättens beslut i fråga om tvångsmedel förs genom besvär till högsta domstolen utan inskränkning till viss tid.

Den som hålls häktad i utlämningsärendet äger påfordra, att ny förhandling skall äga rum inom tre veckor från det beslut senast meddelats.

SFS 1983:228

13 §

[har upphävts genom lag (1980:187).]

SFS 1980:187

14 §

Ersättning åt offentlig försvarare, vittne eller annan som hörts i ärendet skall stanna på staten, om det inte finns särskilda skäl för att den skall återbetalas av den som begärs utlämnad.

SFS 1996:1630

15 §

Har den som avses med framställningen enligt 10 § andra stycket samtyckt till utlämning och är ej fall som avses i 4, 6 eller 8 § för handen, äger åklagaren, om han finner att hinder mot utlämning ej föreligger enligt denna lag eller att utlämning eljest icke bör vägras, meddela beslut om utlämning.

Om åklagaren inte meddelar beslut om utlämning enligt första stycket, skall handlingarna i ärendet, sedan utredningen avslutats, skyndsamt överlämnas till riksåklagaren. Om det är uppenbart att framställningen bör bifallas och denna inte rör en svensk medborgare eller faller under 4 eller 8 §, får riksåklagaren bevilja utlämning. I annat fall skall riksåklagaren med eget yttrande anmäla ärendet hos justitiedepartementet, varefter regeringen meddelar beslut i ärendet.

Vid beviljande av utlämning må förordnas, att föremål som tagits i beslag skall överlämnas till den främmande staten; och må därvid stadgas de förbehåll som av hänsyn till enskild rätt eller ur allmän synpunkt finnas påkallade.

SFS 1983:228

15 a §

Innan regeringen meddelar beslut i ärendet skall, om det finns särskilda skäl, yttrande inhämtas från högsta domstolen huruvida utlämning kan lagligen beviljas enligt denna lag.

Om det behövs, skall högsta domstolen hålla förhandling. Förhandling får inte vägras, såvida inte tidigare förhör under utredningen måste anses tillräckligt eller saken bedöms vara uppenbar.

Finner högsta domstolen att hinder mot utlämning möter enligt denna lag, får framställningen inte bifallas.

SFS 1981:1091

16 §

Beslut om utlämning skall verkställas så snart det kan ske.

Beslutet om utlämning verkställs av polismyndigheten. Om den som skall utlämnas är på fri fot får han eller hon, om det är nödvändigt för att utlämningen skall kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av polismyndigheten, dock längst under fyrtioåtta timmar.

SFS 2003:1159

Övriga bestämmelser

17 §

Den som är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott, vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning, får, om för gärningen eller en gärning av motsvarande beskaffenhet enligt svensk lag är stadgat fängelse, på begäran av polis- eller åklagarmyndighet i den främmande staten eller med anledning av en där utfärdad efterlysning omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud eller anmälningsskyldighet av åklagare enligt vad som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag får också ske i sådant fall.

Beslut om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf skall på begäran av den som beslutet avser prövas av rätten, som i ärendet skyndsamt skall hålla förhandling enligt vad om brottmål är stadgat. Mot rättens beslut må talan ej föras.

Polis- eller åklagarmyndighet i den främmande staten skall ofördröjligen underrättas, då beslut fattats om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf. Har icke framställning om utlämning mottagits inom två veckor från det underrättelsen avsändes, skall beslutet omedelbart hävas. Om anhållen i annat fall ej frigives, skall framställning om hans häktande avlåtas till rätten sist å femte dagen från den dag anhållningsmyndigheten fick del av utlämningsframställningen.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas inte i fråga om den som eftersöks enligt en europeisk arresteringsorder.

SFS 2003:1159

18 §

Utan hinder av villkor som uppställts för utlämning äger regeringen på framställning medgiva, att den som utlämnats må ställas till ansvar för annan före utlämningen förövad gärning än den, för vilken utlämning skett, eller utlämnas till annan av de i 1 § omförmälda staterna. I fråga om sådan framställning skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat angående framställning om utlämning. Medgivande må lämnas allenast om, såvitt handlingarna visa, utlämning för gärningen kunnat lagligen äga rum.

Innan regeringen meddelar beslut i ärendet skall, om det finns särskilda skäl, yttrande över framställningen inhämtas från högsta domstolen. Finner högsta domstolen att hinder möter, får framställningen inte bifallas.

Beträffande tillstånd till utlämning till annan än de stater som avses i 1 § tillämpas 24 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.

SFS 1981:1091

19 §

Den som utlämnas från någon av de stater som anges i 1 § till en annan sådan stat får utan tillstånd transporteras genom Sverige.

Den som utlämnas får, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av polismyndigheten, dock längst under fyrtioåtta timmar.

SFS 2003:1159

20 §

Fråga om ersättning av allmänna medel till offentlig försvarare prövas, för arbete hos regeringen av denna eller av justitiedepartementet och för arbete hos riksåklagaren av denne.

SFS 1992:110

21 §

Beslut av riksåklagaren enligt 15 § andra stycket eller 20 § får inte överklagas.

SFS 1983:228

22 §

Har utlämning till Sverige skett från någon av de stater som anges i 1 § för rättegång här i landet, på villkor att den som utlämnats senare återförs till den staten, skall polismyndigheten på den ort där rättegången har ägt rum se till att den som har utlämnats återförs.

Om den som skall återföras är på fri fot får han eller hon, om det är nödvändigt för att återförandet skall kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av polismyndigheten, dock längst under fyrtioåtta timmar.

SFS 2003:1159

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1959:254

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1959.

SFS 1964:212

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1965.

SFS 1975:294

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1975.

SFS 1980:187

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 13 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge skall upphöra att gälla vid utgången av år 1980.

SFS 1981:1091

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1982.

SFS 1981:1298

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1982.

SFS 1983:228

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1983. För fall då en utlämningsframställning har kommit in före ikraftträdandet tillämpas dock 12 och 15 §§ i dess äldre lydelse.

SFS 1990:276

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1990.

SFS 1992:110

Denna lag träder i kraft d. 1 april 1992.

SFS 1996:1630

Denna lag träder i kraft d. 1 dec. 1997.

SFS 2001:613

Denna lag träder i kraft d. 1 okt. 2001.

SFS 2003:1159

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ärenden om utlämning som har inletts vid ikraftträdandet.