Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.
Skattebrottslag (1971:69) SkBrLSkattebrottslagenFörarbeten1971:69 Prop. 1971:10, bet. 1971:SkU16, rskr. 1971:72.1971:800Prop. 1971:129, SkU 61, rskr 258.1972:268Prop. 1972:58, SkU 29, rskr 202.1972:821Prop. 1972:128, SkU 66, rskr 342.1973:38SkU 1973:3, rskr 1973:19.1973:605Prop. 1973:94, SkU 1973:41, rskr 1973:254.1974:871Prop. 1974:164, SkU 1974:59, rskr 1974:385.1975:331Prop. 1975:98, SkU 1975:27, rskr 1975:181.1975:1180Prop. 1975/76:70, SkU 1975/76:18, rskr 1975/76:71.1977:307Prop. 1976/77:108, SkU 1976/77:40, rskr 1976/77:231.1977:324Prop. 1976/77:144, SkU 1976/77:48, rskr 1976/77:302.1978:74Prop. 1977/78:78, SkU 1977/78:21, rskr 1977/78:120.1978:145Prop. 1977/78:98, SkU 1977/78:45, rskr 1977/78:222.1981:1157Prop. 1981/82:10, SkU 1981/82:9, rskr 1981/82:51.1982:152Prop. 1981/82:85, JuU 1981/82:31, rskr 1981/82:159.1982:692Prop. 1981/82:159, SkU 1981/82:66, rskr 1981/82:359.1982:1202Prop. 1982/83:50 bil. 2, SkU 1982/83:15, rskr 1982/83:106.1983:220Prop. 1982/83:102, SkU 1982/83:40, rskr 1982/83:259.1983:460 Prop. 1983/84:134, bet. 1983/84:JuU36, rskr. 1983/84:378.1983:1105Prop. 1983/84:48, 50, 62, JuU 1983/84:12, rskr 1983/84:127.1984:169Prop. 1983/84:71, SkU 1983/84:22, rskr 1983/84:145.1984:601Prop. 1983/84:180, 1983/84:194, 1983/84:195, SkU 1983/84:55, rskr 1983/84:411.1984:854Prop. 1984/85:45, SkU 1984/85:14, rskr 1984/85:28.1984:1059Prop. 1983/84:178, 1984/85:18, SkU 1983/84:40, 1984/85:17, 1984/85:24, rskr 1984/85:90.1985:105 Prop. 1984/85:47, bet. 1984/85:JuU14, rskr. 1984/85:142.1985:409Prop. 1984/85:180, SkU 1984/85:60, rskr 1984/85:375.1985:416 Prop. 1984/85:178, bet. 1984/85:JuU39, rskr. 1984/85:360.1986:1228Prop. 1986/87:61, SkU 1986:87:17, SkU 1986/87:20, rskr 1986/87:87.1988:332Prop. 1987/88:159, SkU 1987/88:38, rskr 1987/88:316.1988:1568Prop. 1988/89:39, 1988/89:SkU10, rskr 1988/89:79.1989:351Prop. 1988/89:132, 1988/89:SkU33, rskr 1988/89:304.1989:4721988/89:FiU36, rskr 1988/89:329.1990:148Prop. 1989/90:96, 1989/90:SkU27, rskr 1989/90:207.1990:360Prop. 1989/90:74, 1989/90:SkU32, rskr 1989/90:217.1990:589Prop. 1989/90:111, 1989/90:SkU31, rskr 1989/90:357.1990:1435Prop. 1990/91:19, 1990/91:54, 1990/91:SkU2, 1990/91:SkU10, rskr 1990/91:106.1991:700Prop. 1990/91:166, 1990/91:SkU29, rskr 1990/91:289.1991:1484Prop. 1991/92:1, 1991/92:SkU1, rskr 1991/92:9.1992:629Prop. 1991/92:93, 1991/92:SkU19, rskr 1991/92:269.1992:1751Prop. 1992/93:50 (bil.5), 1992/93:136, bet. 1992/93:FiU1, 1992/93:SkU9, 1992/93:SkU18, rskr 1992/93:158.1993:846Prop. 1992/93:123, bet. 1992/93:SkU34, rskr. 1992/93:370.1993:1556Prop. 1993/94:50, 1993/94:80, bet. 1993/94:SkU15, 1993/94:AU6, rskr. 1993/94:108.1994:207Prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/94:170.1994:504Prop. 1993/94:130, bet. 1993/94:JuU27, rskr. 1993/94:321.1994:1711Prop. 1994/95:43, bet. 1994/95:JoU11, rskr. 1994/95:127.1994:1787Prop. 1994/95:41, 1994/95:56, 1994/95:99, bet. 1994/95:SfU6, 1994/95:SkU17, 1994/95:AU5, rskr. 1994/95:160.1995:331Prop. 1994/95:146, bet. 1994/95:JoU17, rskr. 1994/95:228.1995:621Prop. 1994/95:213, bet. 1994/95:SkU29, rskr. 1994/95:321.1995:1669Prop. 1995/96:87, bet. 1995/96:SkU18, rskr. 1995/96:122.1996:657Prop. 1995/96:170, bet. 1995/96:JuU23, rskr. 1995/96:277.1996:658 Prop. 1995/96:170, bet. 1995/96:JuU23, rskr. 1995/96:277.1997:486 Prop. 1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, rskr. 1996/97:276.1997:1025 Prop. 1997/98:10, bet. 1997/98:SkU10, rskr. 1997/98:70.2000:1229 Prop. 1999/2000:124, bet. 2000/01:JuU2, rskr. 2000/01:28.2003:682 Prop. 2002/03:99, bet. 2003/04:SkU2, rskr. 2003/04:17.2003:805Prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1, rskr. 2003/04:42.2004:229Prop. 2003/04:117, bet. 2003/04:SkU30, rskr. 2003/04:201.2005:292Prop. 2004/05:135, bet. 2004/05:JuU31, rskr. 2004/05:237.2005:457Prop. 2004/05:149, bet. 2004/05:SkU32, rskr. 2004/05:258.2011:513Prop. 2010/11:76, bet. 2010/11:JuU26, rskr. 2010/11:255.2011:1247Prop. 2010/11:165, bet. 2011/12:SkU3, rskr. 2011/12:28.2014:1490Prop. 2014/15:1, bet. 2014/15:FiU1, rskr. 2014/15:29.2015:634Prop. 2014/15:131, bet. 2015/16:SkU4, rskr. 2015/16:16.2016:511Prop. 2015/16:113, bet. 2015/16:JuU16, rskr. 2015/16:234.2018:564Prop. 2017/18:144, bet. 2017/18:SkU18, rskr. 2017/18:286.Utfärdad den 2 april 1971Kommentaren uppdaterad per 1 juli 2019Kommentaren genomgången per 1 januari 2019Kommentaren uppdaterad per 1 oktober 2018 SFS 2018:564 – Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 12 § skattebrottslagen (1971:69) ska ha följande lydelse. Av Kazimir Åberg: Förarbeten: prop. 2017/18:144, 2017/18:SkU18.Paragrafen har fått ett nytt tredje stycke som är en konsekvens av ändringar i 49 kap. 10 § 2 st. SFL. Förevarande stycke har utformats på samma sätt som nämnda bestämmelse i SFL. Motivet till det är att sambanden mellan de straffrättsliga och de administrativa sanktionssystemen gör att förutsättningarna för att riskera sanktion vid rättelse bör vara desamma. Ändringen trädde i kraft den 1 augusti 2018 (SFS 2018:564). Till ändringen har knutits en övergångsbestämmelse enligt vilken den nya lydelsen får tillämpas första gången på åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet och som har en koppling till sådan information om generell kontroll som Skatteverket har lämnat efter ikraftträdandet.1 §1 § Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.Lagen tillämpas inte i fråga omgärningar som är belagda med straff i lagen (2000:1225) om straff för smuggling,skatt enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter, ochskattetillägg, ränta, dröjsmålsavgift, förseningsavgift eller liknande avgift.I lagen om straff för smuggling finns särskilda bestämmelser om förundersökning, tvångsmedel och åtal vid brott som avses i 2–4 §§, om brottet rör skatt enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi. Lag (2014:1490). Lagen 2003:805, med ikraftträdande 1 jan. 2004, innehåller även:Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.Lagen 1997:486, med ikraftträdande 1 nov. s.å., innehåller även:Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.2 §2 § Den som på annat sätt än muntligen uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till myndighet eller underlåter att till myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan döms för skattebrott till fängelse i högst två år. Lag (1996:658). Lagen 1996:658, med ikraftträdande 1 juli s.å., innehåller även:Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.Deklaration för barn av en förälder, fastän båda var förmyndare H 1973: 27 (äldre lag) – Betydelsen av att deklarant angivit, att han eventuellt haft ytterligare inkomst H 1973: 529 (äldre lag) – Oriktig uppgift i utlännings första självdeklaration i Sverige H 1976: 507 (äldre lag) – H 1977: 535 (påföljdsfråga); 1978: 480 (d:o) – Den som döms för skattebrott är ej skyldig att enligt SkadestL 2:2 utge skadestånd till staten för undandragen skatt H 2003: 390 – Ansvar för skattebrott kräver uppsåt till skatteundandragande H 2010: 306 – Vid prövning av åtal för grovt skattebrott har fara för skatteundandragande ansetts föreligga, trots att förutsättningarna för eftertaxering inte var uppfyllda avseende de aktuella beloppen H 2016: 891 – Yrkande om avdrag för ingående mervärdesskatt utgjorde oriktig uppgift när avdragsrätt inte fanns H 2018: 704.Ang. tidigare lydelse av denna §: H 1980: 359 I och II (frågor om s.k. kvittning, om bevisskyldigheten betr. tilltalads påstående om utgifter, om invändning att större avsättning skulle ha gjorts till investeringsfond om intäkter ej hade utelämnats, om brottet var att bedöma som grovt och om påföljden) – H 1986: 105 (oriktiga avstämplingskort från kilometerräknare i kilometerskattepliktig bil ingivna till trafiksäkerhetsverket i följd varav genom ADB skatt påförts med för låga belopp; även påföljdsfråga) – Äldre lydelse av 2 st. analogiskt tillämplig då någon, i avsikt att skatt eller avgift icke skall påföras, underlåtit att avge deklaration eller jämförlig handling och därigenom föranlett att intet belopp påförts honom eller den han företräder H 1978: 452; däremot ej tillämpligt vid underlåtenhet att avge deklaration för arbetsgivaravgifter 1992: 202 – När en deklaration innehåller flera oriktiga uppgifter har hela förfarandet bedömts som ett brott, oavsett om alla uppgifterna avgivits uppsåtligen eller betr. vissa av dem endast grov oaktsamhet kunnat styrkas. Påföljden bestämd, på grundval av en samlad bedömning av hela brottsligheten, inom den strängaste av de tillämpliga strafflatituderna H 1981: 277 – Ang. gränsdragningen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse H 1984: 384 – Invändning av tilltalad att han haft kostnader som inte godtagits som avdragsgilla när mervärdeskatt påfördes H 1988: 292 – Oriktiga uppgifter i inlagor till domstol i eftertaxeringsmål föranledde ansvar för försök till grovt skattebedrägeri H 1994: 277 – Villkorlig dom i st. f. fängelse, när lång tid förflutit från brottet H 1998: 283 – Ej ansvar för medhjälp till skattebedrägeri när gärningen begåtts sedan bedrägeribrottet fullbordats, däremot ansvar för häleri H 2000: 372.Uppsåtskravet vid medhjälp till skattebrott H 2007: 929.Ang. förutv. 6 § (försök): påföljd för försök till skattebedrägeri och för medhjälp till försöket H 1976: 580 – Ang. påföljd för försök till skattebedrägeri av tilltalad som vid tiden för brottet var under 21 år H 1986: 243 – H 1987: 802 (person som under en följd av år inte deklarerat och därför skönstaxerats hade fortsatt med att underlåta att deklarera; även fråga om och i vad mån fullbordat brott förelåg när han sedermera krediterats för egenavgifter som påförts honom vid skönstaxering).Ang. förutv. 7 §: Då den som underlåtit att avge redovisning för innehållen skatt var ovetande om att han var redovisningsskyldig även då innehållen skatt ej inbetalades, kunde han inte dömas enl. förutvar. 7 § men väl enl. 9 § H 1977: 225.Uppsåtskravet vid medhjälp till skattebrott H 2007: 929.3 §3 § Om brott som avses i 2 § är att anse som ringa, döms för skatteförseelse till böter. Lag (1996:658). H 1984: 384 anm. vid 2 § – Ringa brott? H 1986: 105.4 §4 § Om brott som avses i 2 § är att anse som grovt, döms för grovt skattebrott till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det rört mycket betydande belopp, om gärningsmannen använt falska handlingar eller vilseledande bokföring eller om förfarandet ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller i annat fall varit av synnerligen farlig art. Lag (1996:658). Grovt skattebedrägeri? H 1974: 194, 1979: 286, 1987: 201 (även fråga när skattebrott, som påverkat i skattelängden redovisat beslut, fullbordats), 2003: 499 (även fråga om påföljd) – Påföljdsfråga H 1979: 524, 1988: 248, 1989: 464 anm. vid BrB 29:5 – Fråga om brottslighet utövats systematiskt H 2018: 634.5 §5 § Den som på annat sätt än muntligen av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift till myndighet och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan döms för vårdslös skatteuppgift till böter eller fängelse i högst ett år.Om gärningen med hänsyn till skattebeloppet och övriga omständigheter är av mindre allvarlig art, skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Lag (1996:658). Ang. tidigare lydelse av denna §: Grov oaktsamhet? (äldre lag) H 1970: 244, 306, 475; 1973: 232; 1975: 719; 1977: 569 – Grov oaktsamhet i nya lagens mening? H 1983: 374 – Ang. medverkan jfr anm. vid BrB 23: 4 – Ansvar för vårdslös skatteuppgift ådömt när grovt oaktsamt lämnade uppgifter tillsammans med uppsåtligt lämnade sådana rört betydande belopp H 1981: 277 – När åtal avsåg flera mervärdeskattedeklarationer bedömdes felaktiga uppgifter som rörde en och samma redovisningsperiod som en gärning för sig. Även fråga om gränsen för vad som borde anses vara ”betydande belopp” H 1984: 520 – Jfr H 1987: 194 anm. vid RB 30: 3 – Grov oaktsamhet? H 2004: 510 – Fråga om påföljd H 2005: 856.6 §6 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet att göra skatteavdrag på sätt som föreskrivs i skatteförfarandelagen (2011:1244) döms för skatteavdragsbrott till böter eller fängelse i högst ett år.I ringa fall ska inte dömas till ansvar enligt första stycket. Lag (2011:1247). Lagen 2011:1247, med ikraftträdande 1 jan. 2012, innehåller även:2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om gärningar som har begåtts före ikraftträdandet.3. Den nya bestämmelsen i 7 § andra stycket tillämpas på beskattningsår som börjar efter d. 31 jan. 2012. Bestämmelsen tillämpas även på förlängda räkenskapsår som avslutas efter utgången av 2012 och på förkortade räkenskapsår som både påbörjas och avslutas under 2012.4. Bestämmelserna i 12 § i dess nya lydelse tillämpas på åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet, oavsett när gärningen har begåtts.Ang. äldre motsvarighet (81 § uppbördslagen) till denna §: Grov oaktsamhet? H 1960: 238; 1975: 745 – Invändning av arbetsgivare att han genom inbetalning skulle ha gjort sig skyldig till mannamån mot borgenärer H 1969: 326 – Fråga om betydelsen av betalningsinställelse H 1971: 296; 1974: 423 (tillika fråga om överenskommelse med kronofogde) – Straffbestämning H 1972: 697 – Fråga om ansvar för styrelseledamot i aktiebolag H 1973: 587 – Delägare i fåmansbolag ansågs med hänsyn till förhållandena inom bolaget självständigt ansvarig för bolagets underlåtenhet att inbetala innehållna skattebelopp H 1979: 555 – Ang. preskription och res judicata H 1975: 260 anm. vid BrB 35: 1 och RB 30:9 – Arbetsgivare kunde ej kvitta fordran på återbetalning av mervärdeskatt mot skuld för innehållen skatt på anställdas löner H 1977: 664 – H 1977: 711 (talan ogillad); 1979: 229 (d:o); 1981: 1014 (d:o; bolags ställföreträdare haft fog utgå från att berörda myndigheter godtog att bolaget underlät att betala i rätt tid för att driften skulle kunna fortsätta i avbidan på en rekonstruktion); 1985: 13 (d:o; ej grov oaktsamhet); 1994: 170 (d:o; ej uppsåt eller grov oaktsamhet hos dansteaters chef, som räknat med bidrag från kulturvårdande myndigheter och tidigare beviljats anstånd av kronofogdemyndigheten) – Ansvar för prokurist H 1993: 740 – Att tilltalad systematiskt underlåtit att inbetala innehållna skattebelopp ansågs som försvårande omständighet H 1995: 80.7 §7 § Den som, i annat fall än som avses i 2 §, på annat sätt än muntligen uppsåtligen lämnar oriktig uppgift tillmyndighet, om uppgiften rör förhållande som har betydelse för skyldigheten för honom eller annan att betala skatt, någon som är skyldig att för honom innehålla skatt eller lämna kontrolluppgift eller motsvarande underrättelse, om uppgiften rör förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande eller för skyldigheten för honom eller annan att betala skatt, döms för skatteredovisningsbrott till böter eller fängelse i högst sex månader.Detsamma gäller den som, i annat fall än som avses i 2 §, uppsåtligen underlåter att lämna en föreskriven uppgift angående sådant förhållande som anges i första stycket 1 eller 2 till någon som avses där. Detta gäller dock endast under förutsättning att uppgiften ska lämnas utan föreläggande eller anmaning och inte avser egen inkomstdeklaration.I ringa fall ska inte dömas till ansvar enligt första eller andra stycket. Lag (2011:1247). 8 §8 § Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i 7 § första stycket 2 eller andra stycket döms för vårdslös skatteredovisning till böter eller fängelse i högst sex månader.I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Lag (1996:658). Ang. förutv. 9 §: H 1977: 225 anm. vid 2 § – Arbetsgivare, som underlåtit att avge i 54 § 1 mom. uppbördslagen föreskrivna uppbördsdeklarationer, dömd för vårdslös uppbördsredovisning; att kontrolluppgifter med angivande av gjorda skatteavdrag sedermera lämnats godtogs inte som rättelse H 1985: 553.9 §9 § Upphävd g. Lag (1996:658). 10 §10 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper, som föreskrivs för vissa uppgiftsskyldiga och därigenom ger upphov till fara för att myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift allvarligt försvåras, döms för försvårande av skattekontroll till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.I ringa fall döms ej till ansvar enligt första stycket. Lag (1996:658). Ang. tidigare lydelse av denna §: Grov oaktsamhet? H 1977: 691 – Fråga dels om konkurrens mellan denna § och bestämmelser i BrB, dels om utgångspunkten för preskriptionstiden H 1983: 479 – Val av påföljd för brott mot denna § och BrB 11: 5 H 1986: 652, 1987: 130 – H 2008: 697 anm. vid BrB 11:5 – Straffbarhet enl. denna § förutsätter att den skattskyldige gett upphov till fara för försvårande av kontroll betr. sin egen verksamhet H 2013: 1067.11 §11 § För förberedelse eller stämpling till grovt skattebrott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2016:511). Förutv. 11 § upph. g. Lag 1996:658. 12 §12 § Den som på eget initiativ vidtar åtgärd som leder till att skatten kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, döms inte till ansvar enligt 2–8 §§. Ansvar enligt 10 § inträder inte för den som på eget initiativ uppfyller skyldighet som där avses.En vidtagen åtgärd enligt första stycket anses inte vara på eget initiativ omSkatteverket har informerat om att verket ska genomföra en generell kontroll,åtgärden har en koppling till den generella kontrollen, ochåtgärden vidtas först två månader efter utgången av den månad då Skatteverket informerade om den generella kontrollen. Lag (2018:564). Lagen 2018:564, med ikraftträdande 1 aug. s.å., innehåller även:2. Bestämmelserna i 12 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet och som har en koppling till sådan information om generell kontroll som Skatteverket har lämnat efter ikraftträdandet.Frivillig rättelse? H 1970: 249, 1974: 26 (äldre lag), 1985: 553 anm. vid 8 §, 2004: 692 anm. även vid BrB 30:3.13 §13 § Åtal för brott enligt 3 § får väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl. Detsamma gäller åtal för brott enligt 2, 5 och 6 §§, omdet undandragna skattebeloppet understiger två prisbasbelopp, ochen felaktighet eller passivitet som skulle omfattas av åtalet även kan läggas till grund för beslut om skattetillägg för samma person.Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde det år då brottet begicks. Lag (2015:634). Efter åtal för skattebedrägeri dömde TR:n för skatteförseelse; åklagaren ansågs ha gjort erforderlig prövning enligt denna § genom att som vadesvarande hemställa om fastställelse av TR:ns dom H 1992: 150.13 a §13 a § Bestämmelserna om förverkande i 36 kap. 1 § brottsbalken ska inte tillämpas i fråga om brott enligt denna lag.Vad som sägs i första stycket gäller dock inte utbyte av förberedelse till grovt skattebrott eller vad som därvid har tagits emot som ersättning för kostnader. Lag (2011:513). 13 b §13 b § Om Skatteverket har beslutat att ta ut skattetillägg av en fysisk person, får åklagaren inte väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse för samma person i fråga om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för beslutet om skattetillägg. Om Skatteverket har krävt en fysisk person på betalning av ett skattetillägg som avser en juridisk person eller om en överenskommelse om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) har träffats och fullföljts inom rätt tid, får åklagaren inte väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse för samma fysiska person i fråga om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för beslutet om skattetillägg. Lag (2015:634). Se Lag (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall inf. vid lagen 2011:1244 49:. Bih. – Ang. äldre rätt betr. dubbla sanktioner se rättsfall vid art. 4 i 7:e tilläggsprotokollet i Europakonventionen under RF. 14 §14 § Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt 3 eller 5–8 §§ ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet. Har vid brott som avses i 10 § den misstänkte blivit föremål för revision av Skatteverket inom fem år från brottet, ska de i 35 kap. 1 § brottsbalken angivna tiderna räknas från den dag då revisionen beslutades.Påföljd får ådömas för brott enligt denna lag utan hinder av att den misstänkte inte erhållit del av åtal för brottet inom den tid som anges i 35 kap. 1 § brottsbalken eller första stycket denna paragraf, om den misstänkte inom samma tid har delgetts underrättelse om att han är skäligen misstänkt för brottet. Underrättelsen ska ha skett under en förundersökning som sedermera lett till allmänt åtal mot den misstänkte för brottet. Den ska ha utfärdats av åklagaren och ange de omständigheter som utgör grund för misstanken. Delgivningen ska ha skett på sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmål. Avvisas eller avskrivs mål mot någon om brott som han delgetts misstanke om enligt detta stycke ska i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som om delgivning av underrättelsen inte skett. Lag (2011:1247). 14 a §14 a § För brott enligt 2 eller 4 § får rätten på ansökan av åklagaren besluta om förlängning av den tid som anges i 35 kap. 1 § brottsbalken. Beslut om förlängning får meddelas, om stämning eller underrättelse enligt 14 § andra stycket avseende sådant brott inte har kunnat delges den misstänkte på grund av att hanhar saknat känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han uppehållit sig,inte har kunnat anträffas på känt hemvist inom riket och det inte har kunnat klarläggas var han uppehållit sig samt det kan antas att han hållit sig undan ellerhar stadigvarande vistats utomlands.Förlängningstiden skall bestämmas med hänsyn till vad som kan antas behövas för att delgivning skall ske med den misstänkte, dock till minst sex månader. Visar det sig att den bestämda tiden är otillräcklig, får rätten på ansökan av åklagaren medge ytterligare förlängning.Förlängning enligt denna paragraf får inte omfatta längre tid än sammanlagt fem år. Lag (1996:658). 14 b §14 b § En ansökan enligt 14 a § skall ha kommit in till tingsrätten före utgången av den tid som begärs förlängd.Har ansökningen getts in i rätt tid, bortfaller möjligheten att ådöma påföljd för brottet tidigast när beslut på grund av ansökningen föreligger. Om ansökningen inte bifalls, skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som om någon ansökan inte har gjorts. Lag (1985:105). 14 c §14 c § Tingsrättens handläggning av mål enligt 14 a § är skriftlig. I handläggningen får ingå muntlig förhandling när det kan antas vara till fördel för utredningen. Den misstänkte och hans försvarare skall beredas tillfälle att yttra sig över åklagarens ansökan om så kan ske.Beslut varigenom en domstol lämnat en ansökan enligt 14 a § utan bifall får inte överklagas. Beslut av tingsrätt att medge förlängning enligt 14 a § får överklagas. Överklagandet skall ha kommit in inom två veckor från den dag då den misstänkte, på sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmål, delgavs beslutet.I övrigt skall vad som är föreskrivet i rättegångsbalken rörande brottmål gälla i tillämpliga delar. Lag (1996:658). 15 §15 § Har ett mål om brott enligt denna lag samband med en fråga om skatt eller avgift som är anhängig vid en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet, får handläggningen av brottmålet vila i avvaktan på utgången i skatte- eller avgiftsfrågan endast om det är av avgörande betydelse för prövningen av målet att den frågan avgörs först.I mål som avses i första stycket skall rätten samråda med förvaltningsdomstolen eller förvaltningsmyndigheten rörande målets handläggning, om det inte är obehövligt. Lag (1985:416). 16 §16 § En fråga om skatt eller avgift som är anhängig vid en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet skall där handläggas med förtur, om handläggningens resultat är av väsentlig betydelse för en förundersökning angående brott enligt denna lag eller ett åtal för sådant brott.Åklagaren skall se till att den domstol eller myndighet som avses i första stycket underrättas om sådana omständigheter som kan vara av betydelse för frågan om förtursbehandling. Lag (1983:460). 17 §17 § Förvaltningsmyndigheter som handlägger frågor om skatter eller avgifter skall göra anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta att brott enligt denna lag har begåtts. Detta gäller dock inte om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd enligt denna lag eller om anmälan av annat skäl inte behövs. Skatteverket får fullgöra anmälningsskyldigheten till enhet inom verket som skall medverka vid brottsutredning, om det inte finns skäl att anta att brottet föranleder annan påföljd än böter och den misstänkte kan antas erkänna gärningen. Detta gäller dock endast om den misstänkte fyllt tjugoett år.Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen. Lag (2003:682). Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1971:69 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1972, då skattestrafflagen (1943:313) skall upphöra att gälla.Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet. 1983:460 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1983. 1985:105 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1985.De nya bestämmelserna i 14 § andra stycket och 14 a § tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. Såvitt gäller underrättelse om brottsmisstanke tillämpas de nya bestämmelserna endast på underrättelser som delges efter ikraftträdandet. 1985:416 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1985. 1996:658 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1996. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet. 1997:486 Denna lag träder i kraft d. 1 nov. 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år. 1997:1025 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1998. 2000:1229 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2001. 2003:682 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004. 2003:805 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2004:229 Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2004. 2005:292 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2005. 2005:457 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2005. 2011:513 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2011. 2011:1247 1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2012.2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om gärningar som har begåtts före ikraftträdandet.3. Den nya bestämmelsen i 7 § andra stycket tillämpas på beskattningsår som börjar efter d. 31 jan. 2012. Bestämmelsen tillämpas även på förlängda räkenskapsår som avslutas efter utgången av 2012 och på förkortade räkenskapsår som både påbörjas och avslutas under 2012.4. Bestämmelserna i 12 § i dess nya lydelse tillämpas på åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet, oavsett när gärningen har begåtts. 2014:1490 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2015. 2015:634 Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2016. 2016:511 Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2016. 2018:564 1. Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2018.2. Bestämmelserna i 12 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet och som har en koppling till sådan information om generell kontroll som Skatteverket har lämnat efter ikraftträdandet.Ang. särskilda avgifter, såsom skattetillägg, förseningsavgift och kontrollavgift, vid överträdelse av stadganden i skatte- och avgiftsförfattningar se bl.a. skatteförfarandelagen (2011:1244) 49:. Bih. – Se även Lag (1997:484) om dröjsmålsavgift inf. i Bih.