Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 955/1999 av den 13 april 1999 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 vad gäller förfarandet för extern transitering



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 119 , 07/05/1999 s. 0001 - 0004



EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 955/1999

av den 13 april 1999

om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 vad gäller förfarandet för extern transitering

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 28, 100a och 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det i artikel 189b i fördraget angivna förfarandet(3), och

av följande skäl:

(1) Förfarandet för extern transitering som regleras av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(4) är främst avsett att underlätta handeln med icke-gemenskapsvaror på gemenskapens tullområde. Behovet av att använda detta förfarande i samband med exporten av gemenskapsvaror måste utvärderas i förhållande till mycket olikartade situationer. Man bör i alla händelser förhindra att produkter som omfattas av eller gynnas av exportåtgärder antingen undandras dessa åtgärder eller genom dessa ges otillbörliga fördelar, genom att säkerställa att gemenskapstullagstiftningen i sin helhet borgar för en övervakning och kontroll som åtminstone motsvarar vad som erbjuds vid extern gemenskapstransitering. Även om man behåller möjligheten att utnyttja förfarandet i vissa av dessa situationer bör man överlåta till kommittéförfarandet att definiera dem.

(2) Alla beslut som fattas enligt kommittéförfarandet skall vara genomblickbara såväl för tullmyndigheter som för ekonomiska aktörer.

(3) Det sätt på vilket tullmyndigheterna skall avsluta tullförfarandet, i förhållande till platsen, tidpunkten och de förutsättningar under vilka tullförfarandet avslutas bör definieras, för att tydligare fastställa räckvidden av och gränserna för de skyldigheter som den som beviljats ett externt transiteringsförfarande har och för att säkerställa att dennes ansvar förblir oförändrat i avsaknad av bevis som gör det möjligt att fastställa att förfarandet har avslutats. För att öka säkerheten och effektiviteten inom transiteringsförfarandena är det nödvändigt att avslutandet förbättras genom operativa åtgärder och genom genomförandebestämmelser som skall fastställas i enlighet med kommittéförfarandet, vilket skall säkerställa att tullmyndigheterna avslutar förfarandet inom kortast möjliga tid.

(4) Reglerna för säkerheter vid transitering bör definieras bättre, inbegripet möjligheten att tillämpa olika system för säkerheter samt de fall som omfattas av befrielse från kravet att ställa säkerhet, särskilt med hänvisning till den ändrade räckvidden av transitering till sjöss. För att säkerställa ett adekvat skydd för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska intressen, utan att lägga en oproportionerligt stor börda på användarna, bör denna säkerhet och fastställandet av beloppet för säkerheten grunda sig på hänsyn till aktörens trovärdighet och de risker som är förknippade med varorna. Det är vidare önskvärt med en mer logisk och bättre strukturerad framställning av bestämmelserna om säkerheter vid transitering.

(5) För att skydda Europeiska gemenskapens och medlemsstaternas inkomster och förebygga bedrägerier i samband med transiteringar finns det anledning att föreskriva en bestämmelse om gradvisa åtgärder när det gäller att tillämpa den samlade säkerheten. Följaktligen kan till att börja med ett förbud mot att nedsätta säkerhetsbeloppet komma i fråga när det föreligger en högre risk för bedrägerier och intäktsförluster kan befaras. Om det däremot kan bevisas att det föreligger exceptionella situationer av särskilt allvarligt slag, som bl.a. kan uppstå genom organiserad brottslig verksamhet, bör även ett tillfälligt förbud mot att tillämpa samlad säkerhet vara möjligt. Vid tillämpningen av dessa gradvisa åtgärder finns det anledning att ta hänsyn till den särskilda situationen för de ekonomiska aktörer som uppfyller vissa särskilda kriterier som skall fastställas. Om det krävs individuell säkerhet i stället för samlad säkerhet finns det anledning att lätta på den börda som detta medför för aktörerna genom så stora förenklingar som möjligt.

(6) De förenklingar med uteslutande nationell eller bi- respektive multilateral räckvidd som har genomförts av medlemsstaterna på grundval av artikel 97.2 i gemenskapens tullkodex (nedan kallad kodexen) är av mycket varierande art och kan, i vissa fall, tänkas komma i konflikt med en korrekt tillämpning av reglerna för gemenskapstransiteringsförfarandena och kravet på likabehandling av de ekonomiska aktörerna. Utan att ifrågasätta de fördelar som denna bestämmelse innebär för dessa aktörer bör man se till att kommissionen underrättas om de förenklingar som införs i medlemsstaterna på denna grund, för att säkerställa insynen i fråga om dessa åtgärder och bedöma huruvida de är förenliga med de regler som ligger till grund för gemenskapstransiteringsförfarandena och framför allt för ställande av säkerhet.

(7) De system för ställande av säkerhet som tillämpas vid gemenskapstransiteringsförfarandena omfattar både tullskuld och andra avgifter som kan uppkomma för varorna och uppvisar egenheter som har att göra med förfarandets internationella karaktär och behovet av en viss flexibilitet vid fastställandet av beloppet för säkerheten i förhållande till riskerna och den huvudansvariges trovärdighet. Det förefaller därför lämpligt att anpassa artikel 192 i kodexen.

(8) Enligt kodexens artikel 215 i dess nuvarande lydelse går det att fastställa var en tullskuld har uppkommit, men det anges inte att den platsen avgör vilken tullmyndighet som är behörig att bokföra skulden. Regeln som avgör vilken denna plats är, när det gäller tullförfaranden som inte har avslutats, bör dessutom anpassas till behovet av att i möjligaste mån fastställa den plats där de omständigheter som orsakade tullskulden faktiskt förelåg.

(9) Förenkling och klarläggande av reglerna till förmån för både aktörer och tulltjänstemän utgör en väsentlig del av handlingsplanen för transiteringen i Europa. Dessa regler skall också tillämpas på de bestämmelser som fastställs enligt kommittéförfarandet.

(10) Denna ändring av kodexen samt motsvarande ändringar av dess tillämpningsbestämmelser skall utformas för att vid ett senare tillfälle underlätta införandet av ett nytt datoriserat transiteringssystem som gynnar både de allmänintressen som påverkas av transiteringsförfarandena samt de ekonomiska aktörerna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 2913/92 skall ändras på följande sätt:

1. Artikel 91.1 b skall ersättas med följande: "b) gemenskapsvaror, i de fall och på de villkor som fastställs enligt kommittéförfarandet, för att förhindra att varor som omfattas av eller gynnas av exportåtgärder undandras från dessa eller ges otillbörliga fördelar genom dem."

2. Artikel 92 skall ersättas med följande: "Artikel 92

1. Förfarandet för extern transitering avslutas och skyldigheterna för den som omfattas av förfarandet anses fullgjorda när de varor som förfarandet gäller och de handlingar som krävs företes för bestämmelsetullkontoret, i enlighet med bestämmelserna för förfarandet i fråga.

2. Tullmyndigheterna avslutar förfarandet för extern transitering när de kan fastställa att förfarandet har avslutats på ett korrekt sätt, på grundval av en jämförelse mellan de uppgifter som inkommit till avgångskontoret och de som inkommit till bestämmelsetullkontoret."

3. Artikel 94 skall ersättas med följande: "Artikel 94

1. För att säkerställa betalning av tullskuld och avgifter som kan uppkomma för varorna, skall den huvudansvarige ställa säkerhet.

2. Säkerheten skall antingen vara

a) individuell och täcka en enda transitering, eller

b) samlad och täcka ett visst antal transiteringar, när den huvudansvarige har fått tillstånd att använda en säkerhet av detta slag av tullmyndigheterna i den medlemsstat där han är etablerad.

3. Sådant tillstånd som avses i punkt 2 b skall endast ges till personer som

a) är etablerade i gemenskapen,

b) regelbundet använder sig av gemenskapstransiteringsförfarandena eller vars tullmyndigheter vet att personerna har förmåga att fullgöra sina skyldigheter i fråga om dessa förfaranden, och

c) inte har begått någon allvarlig eller upprepad överträdelse av tull- eller skattelagstiftningen.

4. Personer som kan visa tullmyndigheterna att de uppfyller de högsta kraven på tillförlitlighet kan få tillstånd att använda en samlad säkerhet till ett nedsatt belopp eller medges befrielse från ställande av säkerhet. Tilläggskriterier för detta tillstånd skall innefatta

a) korrekt användning av gemenskapstransiteringsförfarandena under en viss period,

b) samarbete med tullmyndigheterna, och

c) när det gäller befrielse från kravet att ställa säkerhet, goda ekonomiska resurser som är tillräckliga för att personerna i fråga skall kunna fullgöra sina skyldigheter.

Närmare villkor för tillstånd som beviljas enligt denna punkt skall fastställas i enlighet med kommittéförfarandet.

5. Befrielse från kravet att ställa säkerhet enligt punkt 4 skall inte omfatta sådan extern gemenskapstransitering som avser sådana varor som i enlighet med kommittéförfarandet anses medföra ökade risker.

6. Med beaktande av principerna bakom punkt 4 kan som en undantagsåtgärd under särskilda omständigheter användandet av en samlad säkerhet för ett nedsatt belopp vid extern gemenskapstransitering tillfälligt förbjudas enligt kommittéförfarandet.

7. Med beaktande av principerna bakom punkt 4 kan användandet av en samlad säkerhet vid extern gemenskapstransitering tillfälligt förbjudas enligt kommittéförfarandet i fråga om varor som bevisligen varit föremål för bedrägeri i stor omfattning, när systemet med samlad säkerhet använts."

4. Artikel 95 skall ersättas med följande: "Artikel 95

1. Utom i de fall som vid behov bestäms enligt kommittéförfarandet behöver säkerhet inte ställas för

a) flygtransport,

b) transport av varor på Rhen och Rhens vattenvägar,

c) transport via rörledning,

d) transporter som utförs av medlemsstaternas järnvägsbolag.

2. De fall då säkerhet inte behöver ställas för transport av varor på andra vattenvägar än de som anges i punkt 1 b skall bestämmas enligt kommittéförfarandet."

5. Artikel 97 skall ersättas med följande: "Artikel 97

1. Närmare regler om genomförandet av förfarandet och för undantagen skall fastställas enligt kommittéförfarandet.

2. Under förutsättning att tillämpningen av de gemenskapsåtgärder som gäller för varor säkerställs gäller följande:

a) Medlemsstaterna skall ha rätt att genom bilaterala eller multilaterala avtal sinsemellan införa förenklade förfaranden, som överensstämmer med de normer, som vid behov skall fastställas och som skall tillämpas för viss trafik eller bestämda företag.

b) Varje medlemsstat skall ha rätt att införa förenklade förfaranden som skall tillämpas under vissa omständigheter för varor som inte är avsedda att cirkulera på någon annan medlemsstats territorium.

3. Förenklade förfaranden enligt punkt 2 skall meddelas kommissionen."

6. I artikel 192.1 skall den inledande meningen ersättas med följande: "1. Om det enligt tullagstiftningen är obligatoriskt att ställa säkerhet, och om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för transiteringsförfarandet enligt kommittéförfarandet, skall tullmyndigheterna fastställa beloppet för denna säkerhet till en nivå som motsvarar."

7. Artikel 215 skall ersättas med följande: "Artikel 215

1. En tullskuld anses uppkomma

- på den plats där de omständigheter inträffar som förorsakar skulden, eller

- om den platsen inte kan fastställas, på den plats som tullmyndigheterna konstaterar att omständigheterna beträffande varorna är sådana, att en tullskuld uppkommit, eller

- om varorna har hänförts till ett tullförfarande som inte har avslutats, och om platsen inte kan fastställas genom tillämpning av första eller andra strecksatsen inom en fastställd tidsperiod i förekommande fall enligt kommittéförfarandet, på den plats där varorna hänfördes till det berörda förfarandet eller infördes på gemenskapens tullområde enligt det berörda förfarandet.

2. Om de uppgifter som är tillgängliga för tullmyndigheterna gör det möjligt för dem att fastställa att tullskulden redan hade uppkommit då varorna fanns på en annan plats vid ett tidigare tillfälle, skall tullskulden anses ha uppkommit på den plats som kan fastställas vara den plats där varorna befann sig då förekomsten av en tullskuld tidigast kan fastställas.

3. De tullmyndigheter som avses i artikel 217.1 är tullmyndigheterna i den medlemsstat där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i enlighet med bestämmelserna i denna artikel."

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 13 april 1999.

På Europaparlamentets vägnar

J. M. GIL-ROBLES

Ordförande

På rådets vägnar

L. SCHOMERUS

Ordförande

(1) EGT C 337, 7.11.1997, s. 52.

(2) EGT C 73, 9.3.1998, s. 17.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 13 maj 1998 (EGT C 167, 1.6.1998, s. 99), rådets gemensamma ståndpunkt av den 24 september 1998 (EGT C 333, 30.10.1998, s. 65) och Europaparlamentets beslut av den 16 december 1998 (EGT C 98, 9.4.1999). Rådets beslut av den 29 mars 1999.

(4) EGT L 302, 19.10.1992. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 82/97 (EGT L 17, 21.1.1997, s. 1).

Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande

till artikel 3

Europaparlamentet, rådet och kommissionen erkänner betydelsen av kravet på att förhindra att nätet eller dess funktion skadas och att därigenom en oacceptabel försämring av tjänsten orsakas, med särskilt beaktande av behovet att skydda konsumentintresset.

Således noterar de att kommissionen kommer att utföra en fortlöpande analys av situationen för att bedöma huruvida en sådan risk är vanligt förekommande och, i sådana fall, finna en lämplig lösning inom ramen för kommitténs arbete i enlighet med det förfarande som anges i artikel 15.

En sådan lösning kommer att bestå av en systematisk tillämpning av de väsentliga krav som föreskrivs i artikel 3.3 b.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen förklarar vidare att det förfarande som beskrivs ovan kan tillämpas utan att det påverkar de möjligheter som anges i artikel 7.5, och vad gäller utvecklingen av frivilliga system för godkännande och märkning för att förhindra försämring av tjänsten eller att nätet skadas.