Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

DOMSTOLENS DOM (tionde avdelningen)

den 23 januari 2014 (*)

”Tulltaxenummer – Blekjord – Kapitel 25 i Kombinerade nomenklaturen – Tulltaxenummer 2508 – Begreppet ’produkter … som har tvättats’ – Avlägsnande av föroreningar som sker utan att produktens struktur förändras – Kapitel 38 i Kombinerade nomenklaturen – Tulltaxenummer 3802”

I mål C‑380/12,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) genom beslut av den 13 juli 2012, som inkom till domstolen den 8 augusti 2012, i målet

X BV

mot

Staatssecretaris van Financiën,

meddelar

DOMSTOLEN (tionde avdelningen)

sammansatt av A. Rosas, tillförordnad ordförande på tionde avdelningen samt domarna D. Šváby och C. Vajda (referent),

generaladvokat: N. Wahl,

justitiesekreterare: förste handläggaren M. Ferreira,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 8 juli 2013,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        X BV, genom G. van Slooten, belastingadviseur,

–        Nederländernas regering, genom C. Wissels och M. Noort, båda i egenskap av ombud,

–        Europeiska kommissionen, genom W. Roels och L. Keppenne, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

        Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN), som utgör bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987, om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1549/2006 av den 17 oktober 2006 (EUT L 301, s. 1).

        Begäran har framställts i ett mål mellan X BV (nedan kallat X) och Staatssecretaris van Financiën beträffande tullklassificeringen i KN av partier av blekjord som används för att rengöra och avfärga ätbara oljor.

 Tillämpliga bestämmelser

 Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering

        Tullsamarbetsrådet, sedermera Världstullorganisationen (nedan kallad WCO), inrättades genom en konvention undertecknad i Bryssel den 15 december 1950. KN grundar sig på systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS), som utarbetades av WCO och inrättades genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallad HS-konventionen), som ingicks i Bryssel den 14 juni 1983. Konventionen godkändes, tillsammans med sitt ändringsprotokoll av den 24 juni 1986, på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 12, s. 3).

        Enligt artikel 3.1 i konventionen förbinder sig varje fördragsslutande part att se till att dess tulltaxenomenklatur och statistiska nomenklaturer överensstämmer med HS, att använda alla nummer och undernummer i HS utan tillägg eller förändring samt därtill hörande nummerkoder, och att följa den numeriska ordningsföljden i HS. Varje fördragsslutande part förbinder sig också att tillämpa de allmänna reglerna för tolkningen av HS och alla anmärkningar till avdelningar, kapitel och undernummer samt att inte ändra omfattningen av desamma.

        WCO godkänner, i enlighet med villkoren i artikel 8 i HS-konventionen, de förklarande anmärkningar och klassificeringsutlåtanden som antagits av HS-kommittén.

        När de importdeklarationer som är i fråga i det nationella målet ingavs, hade de förklarande anmärkningarna till HS avseende nummer 2508 följande lydelse:

”Detta nummer omfattar alla naturliga lersubstanser (andra än kaolin och andra kaolinartade leror enligt nr 2507) som består av sedimentära jord- eller bergarter på basis av aluminiumsilikat. De karakteristiska egenskaperna hos dessa produkter är formbarhet, förmåga att hårdna vid bränning samt motståndskraft mot värme. På grund av dessa egenskaper används lerorna som råmaterial inom keramikindustrin (murtegel, byggnadsplattor, porslin, stengods, eldfast tegel och annat eldfast gods etc.). Vanlig lera används också för jordförbättring.

Detta nummer omfattar inte:

b)      aktiverad lera (nr 3802);

…”

        I de förklarande anmärkningarna till HS avseende nummer 3802 anges i punkt I, med rubriken ”Aktiverat kol; aktiverade naturliga mineraliska produkter”, följande:

”Kol och mineraliska produkter anses vara aktiverade, om deras ytstruktur har modifierats genom lämplig behandling (med värme, kemikalier etc.) för att göra dem lämpliga för speciella ändamål, t.ex. avfärgning, gas- eller fuktadsorption, katalys, jonbyte eller filtrering.

Numret omfattar bl.a.:

b)      Andra aktiverade naturliga mineraliska produkter, t.ex.:

3)      Aktiverad lera och aktiverade jordarter. Dessa produkter består av utvalda kolloidala leror eller lerartade jordarter, vilka alltefter den avsedda användningen har aktiverats med hjälp av syra eller alkali och sedan torkats och malts. När de har aktiverats med hjälp av alkali, utgör de emulgerande, suspenderande eller agglomererande medel; dessa används i synnerhet vid tillverkning av poler- och rengöringsmedel och, på grund av sin förmåga att svälla, som tillsats till gjutsand och borrslam. Då de har aktiverats med syra, används de huvudsakligen för avfärgning av animaliska, vegetabiliska eller mineraliska oljor, fetter eller vaxer.

Numret omfattar inte heller

a)      naturligt aktiva mineraliska produkter (t.ex. fullerjord), vilka inte har undergått någon behandling som förändrar deras ytstruktur (25 kap.);

…”

 KN

        Tullklassificeringen av varor som importeras i Europeiska unionen regleras i KN. Den lydelse av KN som var tillämplig vid tidpunkten för omständigheterna i målet vid den nationella domstolen var den som följer av förordning nr 1549/2006.

        Artikel 9.1 och 9.2 i förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt förordning nr 1549/2006, har följande lydelse:

”1. Åtgärder som hänför sig till de frågor som anges nedan skall vidtas i enlighet med det förfarande som definieras i artikel 10:

a)      Tillämpning av [KN] och [Europeiska gemenskapernas integrerade tulltaxa (Taric)], särskilt beträffande:

–        klassificeringen av varor i de nomenklaturer som avses i artikel 8,

–        de förklarande kommentarerna, och

b)      Ändringar av [KN] för att tillgodose ändrade behov vad gäller statistik eller handelspolitik.

c)      Ändringar av bilaga 2.

d)      Ändringar av [KN] och anpassningar av tullsatser i enlighet med de beslut som fattats av rådet eller kommissionen.

e)      Ändringar av [KN] för att anpassa denna i enlighet med teknologisk eller kommersiell utveckling eller för harmonisering eller förtydligande av texter.

f)      Ändringar av [KN] som en följd av ändringar i nomenklaturen för [HS].

...

2.      Bestämmelserna i punkt 1 skall inte påverka

–        tullsatserna,

…”

      KN:s andra del, med en förteckning över tullsatser, innehåller avdelning V med rubriken ”Mineraliska produkter”. Avdelning V omfattar kapitel 25 med rubriken ”Salt; svavel; jord och sten; gips, kalk och cement”. Nummer 2508 som återfinns i kapitel 25 ändrades genom förordning nr 1549/2006, som trädde i kraft den 1 januari 2007 och således är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet.

      Innan nämnda ändring gjordes, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1719/2005 av den 27 oktober 2005 om ändring av bilaga I till förordning nr 2658/87 (EUT L 286, s.1), omfattade KN-nummer 2508 undernumret 2508 20 00 för avfärgade leror samt valklera (fullerjord, blekjord). Genom förordning nr 1549/2006 togs nämnda undernummer bort. Den version av KN-nummer 2508 som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet har därför följande lydelse:

”2508 Annan lera (med undantag av expanderade leror enligt nr 6806), andalusit, cyanit och sillimanit, även brända; mullit; chamotte och dinas:

2508 10 00 – Bentonit

2508 30 00 – Eldfast lera

2508 40 00 – Annan lera

2508 50 00 – Andalusit, cyanit och sillimanit

2508 60 00 – Mullit

2508 70 00 − Chamotte och dinas”

      Under avdelning VI med rubriken ”Produkter av kemiska och närstående industrier” i KN återfinns kapitel 38 med rubriken ”Diverse kemiska produkter”. KN-nummer 3802 har följande lydelse enligt såväl förordning nr 1719/2005 som förordning nr 1549/2006:

”3802 Aktiverat kol; aktiverade naturliga mineraliska produkter; djurkol, inbegripet använt djurkol:

3802 10 00 – Aktiverat kol

3802 90 00 – Andra slag”

      Anmärkning 1 i kapitel 25 i KN har följande lydelse:

”Om inte annat följer av HS-numrens lydelse eller av anmärkning 4 till detta kapitel omfattar HS-numren i detta kapitel endast produkter som föreligger i obearbetat skick eller som har tvättats (även med kemikalier för att avlägsna föroreningar men utan att förändra produktens struktur), krossats, malts, pulveriserats, sållats, siktats, anrikats genom flotation, magnetisk separering eller genom andra mekaniska eller fysikaliska processer (med undantag av kristallisation), men däremot inte produkter som har rostats, bränts, erhållits genom blandning eller bearbetats utöver vad som sägs i varje HS-nummer.

Produkterna enligt detta kapitel får innehålla tillsats av damningshindrande medel, under förutsättning att tillsatsen inte gör produkten mera lämpad för speciell användning än för allmänt bruk.”

      Anmärkning 4, till vilken det hänvisas i anmärkning 1, till kapitel 25 i KN har följande lydelse:

”Nr 2530 ska tillämpas för bland annat vermikulit, perlit och klorit, oexpanderade; jordpigment, även brända eller blandade med varandra; naturlig järnglimmer; sjöskum (även i form av polerade stycken); bärnsten, rekonstruerat sjöskum och rekonstruerad bärnsten i plattor, stänger eller liknande former, inte bearbetade efter formningen; gagat (jet); strontianit (även bränd), dock inte strontiumoxid; skärv och brottstycken av keramiskt gods, tegel eller betong.”

 Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

      De faktiska omständigheterna i det nationella målet, såsom de framgår av beslutet om hänskjutande, kan sammanfattas enligt följande.

      X, med säte i Z i Nederländerna, gav den 2 februari och den 12 februari 2007 in deklarationer om övergång till fri omsättning av partier av blekjord med handelsbeteckningarna A och B. Dessa produkter används framför allt för att rengöra och avfärga ätbara oljor.

      Enligt den hänskjutande domstolen är blekjord benämningen på en typ av lera som till sin natur är adsorberande, vilket gör att den bland annat lämpar sig för rengöring och avfärgning av ätbara oljor. Denna lertyp består av kristaller som är uppbyggda av tre skikt lameller. Ett oktaederformat skikt aluminium med syreatomer befinner sig mellan två tetraederformade skikt kisel med syreatomer. Mellan lamellerna finns utbytbara joner. Strukturen har en negativ laddning och drar till sig katjoner för att bli neutral. I lerans naturliga tillstånd består dessa katjoner av vätejoner. I denna form lämpar sig leran för rengöring och avfärgning.

      I naturen leder surt regn till att klippor vittrar sönder. Härigenom frigörs lera. Leran samlas i vattendrag där vätejonerna spolas bort från leran och ersätts av kalciumjoner. Det är i ett sådant fall fråga om utvinning av en naturprodukt, nämligen lera med kalciumjoner. Efter att leran har utvunnits behandlas den med svavelsyra och spolas därefter med vatten. Genom denna behandling avlägsnas kalciumjonerna från kristallerna. I deras ställe fäster sig vätejoner på lerstrukturen. Till följd av jonbytet ändras lamellernas ytstruktur och utrymmet mellan lamellerna blir större, vilket ökar lerans adsorbtionsförmåga.

      Av beslutet om hänskjutande följer vidare att det finns naturlig blekjord som, utan att ha syrabehandlats, har större adsorbtionsförmåga än de produkter som är i fråga i det nationella målet.

      Tullmyndigheten tog prover på produkterna A och B och överlämnade dessa till tullens laboratorium för vidare analys. Grundat på analysutlåtandet konstaterade tullmyndigheten att A och B inte omfattas av undernummer 2508 40 00 i KN (”annan lera”), såsom angetts i deklarationerna, utan ska klassificeras som ”andra slag” enligt undernummer 3802 90 00 i KN, vilket innebär en 5,7 procent högre tullsats. Tullmyndigheten slog därför fast genom två tulltaxeringsbeslut av den 10 april respektive den 15 juni 2007 att högre tull skulle uppbäras.

      X begärde omprövning av dessa tulltaxeringsbeslut vid tullmyndigheterna och överklagade därefter besluten till Rechtbank te Haarlem och Gerechtshof te Amsterdam.

      Gerechtshof te Amsterdam fann, i avgörande av den 23 december 2010, att de ifrågavarande produkterna skulle klassificeras som ”aktiverade mineraliska produkter” enligt KN-nummer 3802 90 00, med tillämpning av den allmänna tolkningsregeln nr 1 i KN.

      Gerechtshof te Amsterdam konstaterade att de ifrågavarande produkterna inte kan klassificeras som ”annan lera” enligt undernummer 2508 40 00 i KN. Skälet till detta är att den syrabehandling som produkterna har undergått inte kan likställas med att de har ”tvättats”, i den mening som avses i anmärkning 1 till kapitel 25 i KN. Nämnda behandling består nämligen inte enbart i att avlägsna partiklar ur leran, utan även i att tillföra nya partiklar till densamma.

      Gerechtshof te Amsterdam fann vidare att de ifrågavarande produkterna kunde betraktas som ”aktiverade” i den mening som avses i KN-nummer 3802. Gerechtshof te Amsterdam framhöll härvid att det i de förklarande anmärkningarna i HS avseende nummer 3802 anges att naturligt aktiva mineraliska produkter, såsom fullerjord, inte omfattas av det numret, såvida de inte har undergått någon behandling som förändrar deras ytstruktur. Av detta följer enligt Gerechtshof te Amsterdams uppfattning att naturliga mineraliska produkter som till sin natur redan är aktiva kan ”aktiveras” i den mening som avses i KN-nummer 3802. Vad gäller de ifrågavarande produkterna rör det sig enligt Gerechtshof te Amsterdam om en aktivering i den mening som avses ovan, trots att leran till sin natur redan är aktiv, eftersom lamellernas ytstruktur har modifierats genom att lerans kristallstruktur har tvättats med svavelsyra och vatten.

      X överklagade Gerechtshof te Amsterdams ovannämnda avgörande till den hänskjutande domstolen och Staatssecretaris van Financiën ingav ett anslutningsöverklagande.

      Den hänskjutande domstolen har angett att X som grund för sitt överklagande har gjort gällande att Gerechtshof te Amsterdams rättstillämpning var felaktig när den fann att de ifrågavarande produkterna omfattades av KN-nummer 3802. X anser nämligen att syrabehandlingen inte har modifierat de aktuella produkternas objektiva kännetecken och egenskaper som aktiva mineraliska produkter och att de därför ska klassificeras enligt KN-nummer 2508.

      Den hänskjutande domstolen anser att tvättning, enligt anmärkning 1 till kapitel 25 i KN, inte hindrar produkter från att klassificeras enligt KN-nummer 2508. Detta gäller även om tvättningen sker ”med kemikalier för att avlägsna föroreningar men utan att förändra produktens struktur”. Samma domstol konstaterar att frågan uppkommer huruvida det med uttrycket ”avlägsna föroreningar” även ska avses att från en obearbetad mineralisk produkt avlägsna vissa kemiska partiklar som av naturliga orsaker har tagits upp av produkten i syfte att förstärka vissa av produktens naturliga egenskaper. Den hänskjutande domstolen har påpekat att det är oklart huruvida ovannämnda anmärkning 1 till kapitel 25 i KN även avser tvättning för att avlägsna en sådan ”naturlig förorening” från en obearbetad mineralisk produkt som ingår i själva den mineraliska produkten.

      Den hänskjutande domstolen har tillagt att om de kalciumjoner som vid utvinningen finns i den aktuella mineraliska produkten ska anses utgöra föroreningar i den mening som avses i anmärkning 1 till kapitel 25 i KN, uppkommer frågan huruvida uttrycket ”utan att förändra produktens struktur” kan tillämpas med avseende på tvättning med hjälp av svavelsyra och vatten. Samma domstol anser att det härvid finns två möjliga tolkningar.

      Anmärkning 1 till kapitel 25 i KN kan å ena sidan tolkas på så sätt att de ifrågavarande produkterna, för att kunna klassificeras enligt KN-nummer 2508, efter tvättningen ska behålla de relevanta objektiva kännetecken och egenskaper som utmärker produkten ”annan lera” i den mening som avses i nämnda nummer. Enligt det synsättet följer det varken av lydelsen i KN-nummer 2508 eller av anmärkningarna till HS eller KN avseende detta nummer att lerans adsorbtionsförmåga eller mängden kalciumjoner eller vätejoner i kristallstrukturen eller utrymmet mellan lamellerna har någon betydelse för klassificeringen av blekjord enligt KN-nummer 2508.

      Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att det står klart att de ifrågavarande produkterna redan vid utvinningen har de kännetecken och egenskaper som krävs för att anses som ”annan lera” i den mening som avses i KN-nummer 2508 och att produkterna även efter behandlingen med svavelsyra och vatten har kvar de kännetecken och egenskaper som krävs för att klassificeras enligt detta tulltaxenummer. Den hänskjutande domstolen har vidare konstaterat att behandlingen med svavelsyra inte har medfört att de aktuella produkterna har fått några objektiva kännetecken och egenskaper som gör att de skulle lämpa sig att användas för andra ändamål än de som blekjord vanligtvis används för. Enbart den omständigheten att den adsorbtionsförmåga som enligt KN-nummer 2508 är en obligatorisk egenskap för att en produkt ska kunna klassificeras som ”annan lera” har ökat, hindrar enligt samma domstol inte att dessa produkter klassificeras enligt detta nummer, eftersom omfattningen av denna förmåga inte överstiger den naturliga adsorbtionsförmåga som blekjord i allmänhet har.

      Å andra sidan kan anmärkning 1 till kapitel 25 i KN tolkas på så sätt att det inte räcker att fastställa att de ifrågavarande produkterna fortsätter att ha de objektiva kännetecken och egenskaper som krävs för att kunna klassificeras som ”annan lera” i KN-nummer 2508. Bestämmelsen skulle kunna tolkas så, att mineraliska produkter som efter utvinning har undergått kemiska behandlingar som har lett till att deras struktur och sammansättning har förändrats, inte kan klassificeras enligt det numret. Enligt denna tolkning medför således förekomsten av vätejoner efter behandlingen, trots att förekomsten av sådana joner inte är främmande för produkter som blekjord i naturligt tillstånd, att produkterna ska anses utgöra ”[d]iverse kemiska produkter” i den mening som avses i kapitel 38 i KN.

      Mot denna bakgrund bedömde den hänskjutande domstolen att tullklassificeringen av de ifrågavarande produkterna är beroende av tolkningen av unionsrättsliga bestämmelser, särskilt tulltaxenummer 2508 i KN och anmärkning 1 till kapitel 25 i KN. Hoge Raad der Nederlanden beslutade följaktligen att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

”1)      Ska uttrycket ’avlägsna föroreningar’ i anmärkning 1 till kapitel 25 i de förklarande anmärkningarna till HS även anses avse avlägsnandet av vissa kemiska beståndsdelar som naturligt ingår i en obearbetad mineralisk produkt, och syftet med avlägsnandet är att förstärka (specifika) naturliga egenskaper i den mineraliska produkten som på grund av dessa naturliga orsaker tidigare har försvagats?

2)      Om det genom svaret på den första frågan kan konstateras att det rör sig om ett avlägsnande av föroreningar i den mening som avses i anmärkning 1 till kapitel 25 i de förklarande anmärkningarna till HS, vilka kriterier ska då användas för att bedöma huruvida en utvunnen mineralisk produkt som blekjord – efter att ha spolats med först svavelsyra och sedan vatten – med stöd av ovannämnda anmärkning kan fortsätta att klassificeras enligt undernummer 2508 40 00 i KN och inte ska anses utgöra en kemisk produkt i den mening som avses i kapitel 38 i HS?”

 Prövning av tolkningsfrågorna

      Domstolen framhåller inledningsvis att det i tolkningsfrågorna visserligen formellt sett hänvisas till anmärkning 1 till kapitel 25 i de förklarande anmärkningarna till HS. Syftet med tolkningsfrågorna är emellertid att fastställa omfattningen av begreppet tvättning i anmärkning 1 till kapitel 25 i KN. Enligt nämnda anmärkning omfattas bland andra produkter som har ”tvättats”, ”även med kemikalier för att avlägsna föroreningar men utan att förändra produktens struktur” av numren i nämnda kapitel 25.

      Domstolen erinrar vidare om att dess uppgift inom ramen för en begäran om förhandsavgörande i fråga om tullklassificering snarare består i att ge den nationella domstolen vägledning i fråga om de kriterier vars tillämpning leder till en riktig klassificering i KN av de aktuella varorna än att själv utföra klassificeringen, i synnerhet som domstolen inte nödvändigtvis förfogar över alla uppgifter som krävs för klassificeringen. Den nationella domstolen har under alla omständigheter bättre förutsättningar att göra klassificeringen (dom av den 7 november 2002 i de förenade målen C‑260/00–C‑263/00, Lohmann och Medi Bayreuth, REG 2002, s. I‑10045, punkt 26, av den 22 december 2010 i mål C‑12/10, Lecson Elektromobile, REU 2010, s. I‑14173, punkt 15, och av den 22 november 2012 i de förenade målen C‑320/11, C‑330/11, C‑382/11 och C‑383/11, Digitalnet m.fl., punkt 61).

      Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att klassificera de produkter som är i fråga i det nationella målet mot bakgrund av domstolens svar på de tolkningsfrågor som ställts.

 Den första frågan

      Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida begreppet ”avlägsna föroreningar” i anmärkning 1 till kapitel 25 i KN ska tolkas på så sätt att det även avser avlägsnande av vissa kemiska beståndsdelar som naturligt ingår i en obearbetad mineralisk produkt, och syftet med avlägsnandet är att förstärka vissa naturliga egenskaper hos samma produkt.

      Domstolen konstaterar inledningsvis att, till skillnad från vad klaganden i det nationella målet har gjort gällande, den omständigheten att en process är naturlig inte utesluter att processen kan utgöra en sådan behandling som avses i anmärkning 1 till kapitel 25 i KN och inte heller innebär att de produkter som genomgår en sådan process, såsom de produkter som är i fråga i det nationella målet, ska anses utgöra mineraliska produkter som föreligger i obearbetat skick i den mening som avses i den anmärkningen.

      Vid tolkningen av begreppet ”avlägsna föroreningar” i anmärkning 1 till kapitel 25 i KN, som den första tolkningsfrågan avser, erinrar domstolen om att det av fast rättspraxis framgår att, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor i allmänhet ska vara deras objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i numret i KN och i anmärkningarna till avdelningen eller kapitlet (se, bland annat, dom av den 15 februari 2007 i mål C‑183/06, RUMA, REG 2007, s. I‑1559, punkt 27, av den 27 september 2007 i de förenade målen C‑208/06 och C‑209/06, Medion och Canon Deutschland, REG 2007, s. I‑7963, punkt 34, och av den 20 juni 2013 i mål C‑568/11, Agroferm, punkt 27).

      Produktens ändamål kan även utgöra ett objektivt kriterium för klassificering. Detta förutsätter att produkten endast kan användas för detta bestämda ändamål, vilket ska kunna konstateras med ledning av produktens objektiva kännetecken och egenskaper (se domen i det ovannämnda målet RUMA, punkt 36, av den 29 april 2010 i mål C‑123/09, Roeckl Sporthandschuhe, REU 2010, s. I‑4065, punkt 28, och domen i det ovannämnda målet Agroferm, punkt 41).

      Det följer av beslutet om hänskjutande att den behandling som de produkter som är i fråga i det nationella målet, det vill säga partier av blekjord, har genomgått består i att ersätta kalciumjoner med vätejoner i blekjordens struktur i syfte att öka dess adsorbtionsförmåga. Därefter är blekjorden sådan att den kan användas för att rengöra och avfärga ätbara oljor. Det följer dessutom av kommissionens yttrande under förhandlingen, vilket det inte invänts mot, att nämnda behandling omöjliggör användning av blekjorden för andra ändamål än rengöring och avfärgning av ätbara oljor.

      Under sådana omständigheter, vilket kommissionen har understrukit, ska begreppet ”avlägsna föroreningar” i anmärkning 1 till kapitel 25 i KN tolkas i förhållande till de ifrågavarande produkternas enda bestämda ändamål. Med andra ord kan avlägsnande av kalciumjoner anses utgöra avlägsnande av föroreningar i den mening som avses i nämnda anmärkning i den mån som avlägsnandet i fråga innebär att de ifrågavarande produkternas förmåga att uppfylla sitt bestämda ändamål, det vill säga avfärgning och rengöring av ätbara oljor, förbättras. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva detta.

      Av det anförda följer att den första frågan ska besvaras enligt följande. Begreppet ”avlägsna föroreningar” i anmärkning 1 till kapitel 25 i KN ska tolkas på så sätt att det omfattar avlägsnande av kemiska beståndsdelar som naturligt ingår i en obearbetad mineralisk produkt, i den mån som avlägsnandet innebär att de ifrågavarande produkternas förmåga att uppfylla sitt bestämda ändamål förbättras, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

 Den andra frågan

      Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida en mineralisk produkt som blekjord, efter att ha spolats med först svavelsyra och sedan vatten, kan fortsätta att klassificeras enligt undernummer 2508 40 00 i KN och inte anses utgöra en kemisk produkt i den mening som avses i kapitel 38 i KN.

      Domstolen konstaterar inledningsvis, mot bakgrund av beslutet om hänskjutande och yttrandena från parterna i det nationella målet, att den andra frågan enbart avser begreppet tvättning i den mening som avses i anmärkning 1 till kapitel 25 i KN och inte övriga behandlingar som nämns däri.

      Av ordalydelsen i anmärkning 1 till kapitel 25 i KN följer att begreppet tvättning inbegriper avlägsnande av föroreningar som sker utan att produktens struktur förändras.

      Enligt beslutet om hänskjutande och yttrandena från de berörda parterna, omfattar den behandling som är i fråga i det nationella målet användning av kemikalier, närmare bestämt svavelsyra, vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. Vid antagandet att nämnda behandling innebär att föroreningar avlägsnas, vilket även det ska prövas av den nationella domstolen mot bakgrund av svaret på den första frågan, utgörs det avgörande kriteriet vid bedömningen av om de ifrågavarande produkterna med tillämpning av anmärkning 1 till kapitel 25 i KN ska fortsätta att klassificeras enligt tulltaxenummer 2508 i KN av huruvida produkternas struktur har förändrats.

      Ordalydelsen i anmärkning 1 till kapitel 25 i KN ger ingen vägledning beträffande vad som avses med den ifrågavarande produktens ”struktur”.

      De förklarande anmärkningarna till HS utgör emellertid, även om de inte är bindande, viktiga hjälpmedel för att säkerställa en enhetlig tillämpning av den gemensamma tulltaxan och ger i denna egenskap giltiga tolkningsdata för densamma (dom av den 18 juni 2009 i mål C‑173/08, Kloosterboer Services, REG 2009, s. I‑5347, punkt 25, och domen i det ovannämnda målet Agroferm, punkt 28).

      I de förklarande anmärkningarna till HS avseende nummer 3802 preciseras i detta avseende att ”[k]ol och mineraliska produkter anses vara aktiverade, om deras ytstruktur har modifierats genom lämplig behandling (med värme, kemikalier etc.) för att göra dem lämpliga för speciella ändamål, t.ex. avfärgning, gas- eller fuktadsorption, katalys, jonbyte eller filtrering.” Det tilläggs att ”naturligt aktiva mineraliska produkter (t.ex. fullerjord), vilka inte har undergått någon behandling som förändrar deras ytstruktur (25 kap.)” inte omfattas av det numret.

      Domstolen konstaterar, i likhet med kommissionen, att anmärkning 1 till kapitel 25 i KN tolkad mot bakgrund av de förklarande anmärkningarna till HS avseende nummer 3802, innebär att det är uteslutet att produkter som har genomgått en behandling som har medfört att deras ytstruktur har modifierats klassificeras enligt tulltaxenummer 2508 i KN. Sådana produkter ska i stället klassificeras enligt tulltaxenummer 3802 i KN.

      Det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa om de produkter som är i fråga i det nationella målet har genomgått en behandling som har medfört en sådan modifiering av deras ytstruktur.

      Av det anförda följer att den andra frågan ska besvaras enligt följande. Anmärkning 1 till kapitel 25 i KN ska tolkas på så sätt att produkter som har genomgått en behandling som innefattar användning av kemikalier och som innebär att föroreningar avlägsnas, endast kan klassificeras enligt tulltaxenummer 2508 i KN om behandlingen inte har medfört att produkternas ytstruktur har modifierats, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

 Rättegångskostnader

      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

1)      Begreppet ”avlägsna föroreningar” i anmärkning 1 till kapitel 25 i Kombinerade nomenklaturen, som utgör bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987, om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1549/2006 av den 17 oktober 2006, ska tolkas på så sätt att det omfattar avlägsnande av kemiska beståndsdelar som naturligt ingår i en obearbetad mineralisk produkt, i den mån som avlägsnandet innebär att de ifrågavarande produkternas förmåga att uppfylla sitt bestämda ändamål förbättras, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

2)      Anmärkning 1 till kapitel 25 i Kombinerade nomenklaturen, som utgör bilaga I till förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt förordning nr 1549/2006, ska tolkas på så sätt att produkter som har genomgått en behandling som innefattar användning av kemikalier och som innebär att föroreningar avlägsnas, endast kan klassificeras enligt tulltaxenummer 2508 i Kombinerade nomenklaturen om behandlingen inte har medfört att produkternas ytstruktur har modifierats, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

Underskrifter


* Rättegångsspråk: nederländska.