Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Förordning (1982:923) om transport av farligt gods

Denna förordning har enligt F (2006:311) upphört att gälla den 1 juli 2006.

Utfärdad: 1982-10-28

Inledande bestämmelser

1 §

Denna förordning gäller transport av farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods.

2 §

Transportmyndighet är i fråga om landtransporter: statens räddningsverk, lufttransporter: Luftfartsstyrelsen, sjötransporter: sjöfartsverket.

För frågor som inte kan hänföras till ett visst transportslag är statens räddningsverk transportmyndighet.

SFS 2004:1111

3 §

Lagen (1982:821) om transport av farligt gods och denna förordning skall inte tillämpas på transporter av varor enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, när transporterna sker under ledning av militärt befäl eller annan person som förordnats av Försvarsmakten eller Försvarets materielverk.

SFS 1994:665

Avsändare m.m.

Rubriken införd g. SFS1982-0923

3 a §

Med avsändare förstås den som till någon annan lämnar farligt gods för transport eller som för egen räkning transporterar sådant gods.

Om en transport på väg, i terräng eller på järnväg eller annan spåranläggning utförs i enlighet med ett transportavtal skall med avsändare förstås den som är avsändare enligt transportavtalet.

Den som tagit emot farligt gods för vidaretransport skall tillhandahålla de handlingar och vidta de åtgärder i övrigt som ankommer på avsändare enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller denna förordning. Detta gäller dock inte om något annat är särskilt föreskrivet, åtgärden är uppenbart obehövlig eller bara kan vidtas av den ursprungliga avsändaren.

SFS 2002:374

Klassificering av farligt gods m.m.

4 §

Transportmyndigheterna får meddela föreskrifter enligt vad som anges i 2 § och 5 § lagen (1982:821) om transport av farligt gods.

SFS 1999:335

5 §

Farligt gods indelas i följande klasser:

  • klass 1 för explosiva ämnen och föremål

  • klass 2 för gaser

  • klass 3 för brandfarliga vätskor

  • klass 4 för brandfarliga fasta ämnen, självantändande ämnen och ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten

  • klass 5 för oxiderande ämnen och organiska peroxider

  • klass 6 för giftiga ämnen och smittförande ämnen

  • klass 7 för radioaktiva ämnen

  • klass 8 för frätande ämnen

  • klass 9 för övriga farliga ämnen eller föremål som en transportmyndighet föreskriver.

Transportmyndigheterna får föreskriva att en klass skall vara indelad i underavdelningar.

SFS 1999:335

6 §

Transportmyndigheterna får föreskriva att farligt gods skall vara klassificerat när det transporteras. Godset skall vid klassificeringen hänföras till den klass och eventuella underavdelning till klassen som omfattar godsets huvudrisk från transportsynpunkt.

SFS 2001:828

7 §

På ansökan skall transportmyndigheten meddela beslut om ett visst ämne eller föremål är att anse som farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods. I beslutet skall myndigheten ange den för godset tillämpliga klassen samt godsets placering inom klassen.

Sökanden skall lämna underlag för den prövning som behövs för beslutet. Sökanden skall betala de kostnader som prövningen orsakar. Transportmyndigheten får bestämma avgiften till lägre belopp om omständigheterna föranleder det.

SFS 1999:335

8 §

I ett ärende enligt 7 § får transportmyndigheten på sökandens begäran besluta vad som skall gälla för transport av ämnet eller föremålet intill dess att ärendet slutligt avgjorts. Sådana beslut kan när som helst ändras av myndigheten.

SFS 1999:335

Transportanordningar

9 §

Transportmedel, enhetslastanordningar, behållare, emballage och annan transportmateriel skall med hänsyn till material, konstruktion, utförande och utrustning uppfylla de transportsäkerhetskrav som transportmyndigheterna föreskriver.

Transportmyndigheterna får föreskriva att materiel enligt första stycket får användas till transport endast om den är provad och godkänd för sitt ändamål.

Märkning

10 §

Enhetslastanordningar, behållare och emballage skall vid transport vara märkta på det sätt transportmyndigheten föreskriver.

Transportmyndigheterna får föreskriva att även transportmedlet skall vara märkt.

Transporthandlingar m.m.

Rubriken har denna lydelse enl. SFS1982-0923

11 §

I den utsträckning som transportmyndigheten föreskriver skall det för transporterna finnas transporthandlingar samt skriftliga instruktioner som anger på vilket sätt godset är farligt och vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka eller undanröja fara som kan uppstå under transporten.

Transporthandlingar och skriftliga instruktioner skall tillhandahållas av avsändaren om inte annat är särskilt föreskrivet.

Den som innehar transporthandlingar eller skriftliga instruktioner skall, när innehavet är ett led i en pågående transport, lämna handlingarna vidare till den som i nästa led behöver dem för den fortsatta transporten.

SFS 2000:913

12 §

[har upphävts genom förordning (2000:913).]

SFS 2000:913

Säkerhetsutrustning

13 §

Transportmyndigheterna får föreskriva att särskild utrustning för brandsläckning, sanering, personligt skydd eller annat säkerhetsändamål skall finnas tillgänglig vid transport.

Hantering m.m.

14 §

Transportmyndigheterna får föreskriva att olika slag av farligt gods skall hållas åtskilda från varandra. Farligt gods skall hållas åtskilt från annat gods i den utsträckning som behövs för att förebygga fara.

SFS 2001:828

15 §

När transportmedel och enhetslastanordningar inte längre måste vara märkta enligt 10 §, skall märkningen avlägsnas eller täckas över.

Sådan märkning bör undvikas också på behållare och emballage som inte längre måste vara märkta enligt 10 §.

SFS 2001:828

Internationella vägtransporter

16 §

Artiklarna 1 och 2 i den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR) och bestämmelserna i bilagorna A och B till överenskommelsen skall gälla för sådana internationella vägtransporter som utförs i Sverige och som avses i överenskommelsen (ADR-transporter). Bilagorna till ADR är delar av överenskommelsen.

SFS 1999:335

17 §

Statens räddningsverk får föreskriva att sådana ändringar i bilagorna till ADR, som enligt artikel 14 skall anses antagna, skall gälla för ADR-transporter.

Statens räddningsverk får också föreskriva att vad som sägs i sådana avtal som avses i artikel 4 punkt 3 och i ändringar av sådana avtal, skall gälla för ADR-transporter i stället för vad som annars är föreskrivet med stöd av lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller med stöd av bemyndigande i denna förordning.

SFS 1992:595

18 §

Statens räddningsverk skall offentliggöra vilka stater som är bundna av ADR samt hålla ADR och bilagorna till ADR tillgängliga på originalspråken. Verket skall även hålla de svenska versionerna tillgängliga av rådets direktiv 94/55/EG av den 21 november 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg med bilagor samt ändringar i direktivet och i bilagorna.

SFS 1996:1072

19 §

Behörig myndighet enligt bilagorna till ADR är för Sveriges del följande myndigheter.

Behörig myndighet

 

Ansvarsområde

 

Statens räddningsverk

 

Frågor som rör

  • klassificering av ämnen,

  • villkor, tillstånd och administrativa åtgärder vid transport,

  • konstruktion, användning, provning och kontroll av förpackningar, tankar och fordon,

  • utbildning och kompetens för fordonsförare och säkerhetsrådgivare,

  • statistik och rapporter om olyckor och tillbud,

  • samarbete med andra länders transportmyndigheter.

 

Statens strålskyddsinstitut

 

Frågor som rör transport av radioaktiva ämnen som inte utgör klyvbara ämnen eller som utgör klyvbara ämnen och för vilka undantag från vissa speciella förpackningskrav gäller.

 

Statens kärnkraftsinspektion

 

Frågor som rör transport av radioaktiva ämnen som utgör klyvbara ämnen och för vilka speciella förpackningskrav gäller.

 

Polismyndigheten efter samråd med den kommunala räddningstjänsten

 

Frågor som rör tillstånd för lastning och lossning på allmän plats inom tättbebyggt område, underrättelse om lastning och lossning på allmän plats utanför tättbebyggt område samt medgivande för längre färduppehåll nära bebodd plats eller samlingsplats vid transport av vissa slag av farligt gods.

 

Behörig myndighet enligt bilagorna till ADR är för Sveriges del även de tillsynsmyndigheter för vägtransporter som anges i 25 § och de andra myndigheter som enligt annan författning har en uppgift som överensstämmer med någon av de uppgifter som anges i bilagorna till ADR.

Om det vid utförandet av någon uppgift som avses i bilaga A eller B till ADR hos en myndighet uppkommer frågor som tillhör en annan myndighets ansvarsområde, skall uppgiften utföras i samråd med denna myndighet.

De organ för teknisk kontroll som avses i bilagorna till ADR skall för Sveriges del vara

  1. på fordonsområdet: de besiktningsorgan som anges i fordonslagen (2002:574),

  2. för sådan utrustning som omfattas av rådets direktiv 1999/36/EG av den 29 april 1999 om transportabla tryckbärande anordningar: de organ som av något land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet anmälts till Europeiska unionen för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse under direktivet och

  3. för övriga områden: de organ som ackrediterats för motsvarande uppgifter beträffande nationella transporter enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.

SFS 2002:932

Internationella järnvägstransporter

20 §

Bestämmelserna i bilaga I (RID) till bihang B till fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF) skall gälla i fråga om sådana här i riket utförda internationella järnvägstransporter som avses i fördraget (RID-transporter).

Statens räddningsverk får föreskriva att sådana ändringar i RID som enligt artikel 19 § 4 i fördraget skall anses antagna skall gälla för RID-transporterna.

Statens räddningsverk skall offentliggöra vilka stater som är bundna av COTIF samt hålla COTIF med bihang och bilagor tillgängliga på originalspråken. Verket skall även hålla de svenska versionerna tillgängliga av rådets direktiv 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg med bilaga samt ändringar i direktivet och bilagan.

SFS 1996:1072

21 §

Behörig myndighet enligt RID är för Sveriges del följande myndigheter.

Behörig myndighet

 

Ansvarsområde

 

Statens räddningsverk

 

Frågor som rör

  • klassificering av ämnen,

  • villkor, tillstånd och administrativa åtgärder vid transport,

  • konstruktion, användning, provning och kontroll av förpackningar och tankar,

  • utbildning och kompetens för säkerhetsrådgivare,

  • statistik och rapporter om olyckor och tillbud,

  • samarbete med andra länders transportmyndigheter.

 

Statens strålskyddsinstitut

 

Frågor som rör transport av radioaktiva ämnen som inte utgör klyvbara ämnen eller som utgör klyvbara ämnen och för vilka undantag från vissa speciella förpackningskrav gäller.

 

Statens kärnkraftsinspektion

 

Frågor som rör transport av radioaktiva ämnen som utgör klyvbara ämnen och för vilka speciella förpackningskrav gäller.

 

Behörig myndighet enligt RID är för Sveriges del även de tillsynsmyndigheter för järnvägstransporter som anges i 25 § och de andra myndigheter som enligt annan författning har en uppgift som överensstämmer med någon av de uppgifter som anges i RID.

Om det vid utförandet av någon uppgift som avses i RID hos en myndighet uppkommer frågor som tillhör en annan myndighets ansvarsområde, skall uppgiften utföras i samråd med denna myndighet.

De organ för teknisk kontroll som anges i RID skall för Sveriges del vara

  1. för sådan utrustning som omfattas av rådets direktiv 1999/36/EG av den 29 april 1999 om transportabla tryckbärande anordningar: de organ som av något land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet anmälts till Europeiska unionen för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse under direktivet och

  2. för övriga områden: de organ som ackrediterats för motsvarande uppgifter beträffande nationella transporter enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.

SFS 2001:828

Säkerhetsrådgivare

21 a §

Kravet på säkerhetsrådgivare i 10 a § lagen (1982:821) om transport av farligt gods gäller inte

  • Försvarsmakten eller Försvarets materielverk, när myndigheten avsänder farligt gods eller transporterar farligt gods under ledning av militärt befäl eller annan person som förordnats av myndigheten eller

  • den som bedriver verksamhet där det ingår att transportera eller att avsända farligt gods som uppgår till högst de kvantiteter per lastenhet och som uppfyller de övriga villkor som Statens räddningsverk föreskriver.

Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om andra undantag från 10 a § samma lag för den vars huvud- eller biverksamhet inte består av att transportera eller avsända farligt gods, men som tillfälligt genomför eller avsänder sådan transport inom landet, under förutsättning att risken för sådana skador som avses i 8 § lagen är liten.

SFS 1999:335

21 b §

Säkerhetsrådgivaren har, utöver de uppgifter som anges i 10 b § lagen (1982:821) om transport av farligt gods, särskilt till uppgift att

  1. se till att bestämmelser om transport av farligt gods följs,

  2. ge råd om verksamhet som rör transport av farligt gods och

  3. överlämna en årlig rapport till verksamhetsledningen om den verksamhet som rör sådana transporter.

Verksamhetsledningen skall bevara rapporten i fem år och på Statens räddningsverks begäran ge in den till verket.

Statens räddningsverk får meddela närmare föreskrifter om uppgifter för säkerhetsrådgivare.

SFS 1999:335

21 c §

Säkerhetsrådgivare skall ha genomgått ett prov som godtagits av Statens räddningsverk och inneha ett giltigt intyg för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods.

SFS 1999:335

21 d §

Statens räddningsverk eller organ som verket utsett får anordna prov som avses i 21 c §. Prov kan begränsas till att avse väg-, järnvägs-, sjö- eller lufttransporter. Verket skall utfärda intyg som avses i 21 c § till den som genomgått ett prov med godkänt resultat. Intyget är giltigt i fem år. Giltighetstiden förlängs med fem år i taget om säkerhetsrådgivaren, under det år som föregår intygets sista giltighetsdag, har godkänts vid ett prov som verket har godtagit.

Statens räddningsverk får meddela närmare föreskrifter om krav på kompetens hos säkerhetsrådgivare.

SFS 1999:335

21 e §

Intyg för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar som är utfärdade i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) gäller i Sverige enligt sitt innehåll.

Intyg för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg eller järnväg som är utfärdade i Schweiz gäller i Sverige enligt sitt innehåll.

SFS 2002:374

21 f §

Den som enligt 10 a § lagen (1982:821) om transport av farligt gods skall ha säkerhetsrådgivare skall omgående till Statens räddningsverk meddela vem eller vilka personer som är säkerhetsrådgivare.

Den som skall ha säkerhetsrådgivare skall vidare snarast till Statens räddningsverk lämna upplysningar om olyckor i samband med transport av farligt gods i de fall som det farliga godset orsakat skador på människor, djur, egendom eller i miljön. Denne skall snarast till verket även lämna upplysningar om tillbud som inneburit en allvarlig risk för en sådan olycka. Upplysningarna skall så långt som möjligt klarlägga såväl händelsen och orsaken till den som skador och effekter i övrigt.

SFS 1999:335

Bemyndiganden m.m.

22 §

Transportmyndigheterna, var och en inom sitt område, får

  1. utöver vad som framgår av denna förordning meddela föreskrifter enligt 9 och 10 §§ lagen (1982:821) om transport av farligt gods;

  2. meddela föreskrifter enligt 6 § första stycket 2 och 3 lagen om transport av farligt gods;

  3. meddela ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagen om transport av farligt gods och denna förordning utom vad gäller säkerhetsrådgivare.

Statens räddningsverk får utöver vad som framgår av första stycket meddela föreskrifter för verkställighet av lagen och denna förordning när det gäller säkerhetsrådgivare.

SFS 1999:335

22 a §

Statens räddningsverk får ta ut en avgift för sina kostnader med anledning av prov och intyg för förare vid transport av farligt gods. Verket får även ta ut en avgift för sina kostnader för prov och utfärdande av intyg för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods.

SFS 1999:335

23 §

Har föreskrifter meddelats om krav på tillstånd eller förhandsanmälan enligt 10 § lagen (1982:821) om transport av farligt gods, får transportmyndigheterna uppdra åt en polismyndighet att pröva ärenden om tillstånd eller att ta emot förhandsanmälan.

Sådana ärenden prövas av statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut inom respektive verksamhetsområde om de avser varor enligt klass 7.

24 §

Innan en transportmyndighet meddelar föreskrifter skall samråd ske med övriga transportmyndigheter. Berör föreskrifterna en annan myndighets verksamhetsområde, skall samråd ske även med denna myndighet. Detta gäller även när Statens räddningsverk meddelar föreskrifter för verkställighet av lagen (1982:821) om transport av farligt gods och denna förordning när det gäller säkerhetsrådgivare. Om det är fara för miljön, liv, personlig säkerhet eller risk för betydande ekonomisk skada och samråd inte kan ske inom skälig tid, skall i stället information lämnas efter det att föreskriften meddelats.

Sjöfartsverket och Luftfartsstyrelsen skall genom automatisk databehandling löpande lämna uppgifter till Statens räddningsverk om föreskrifter och beslut som myndigheterna meddelat enligt denna förordning.

Statens räddningsverk skall hålla samtliga myndigheters föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning tillgängliga.

SFS 2004:1111

25 §

Följande myndigheter skall inom nedan angivna områden ha tillsyn över efterlevnaden av lagen (1982:821) om transport av farligt gods och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Myndighet

Tillsynsområde

Statens räddningsverk

 

Säkerhetsrådgivare för alla transportslag

Landtransporter av ämnen och föremål enligt klasserna 1–6 samt 8 och 9, när det gäller transporter av ämnen och föremål enligt klasserna 6, 8 och 9, dock endast om de transporteras i tankfordon

 

Sjöfartsverket

 

Sjötransporter

 

Luftfartsstyrelsen

 

Lufttransporter

 

Polismyndigheterna

 

Landtransporter utom järnvägstransporter

 

Tullverket

 

Vägtransporter till och från utlandet i omedelbar närhet av gränspassage samt fordon och andra lastenheter som inkommer med fartyg

 

Järnvägsstyrelsen

 

Järnvägstransporter

 

När det gäller Sjöfartsverkets och Tullverkets tillsynsområden skall även Kustbevakningen ha tillsyn i den utsträckning som Sjöfartsverket och Tullverket var och en inom sitt område beslutar i samråd med Kustbevakningen. Tullverket skall vid sin tillsyn samråda med polismyndigheten.

Rikspolisstyrelsen och Tullverket var och en inom sitt område får meddela de verkställighetsföreskrifter till lagen om transport av farligt gods och denna förordning som behövs för polismyndigheternas och Tullverkets tillsynsverksamhet.

SFS 2004:1111

26 §

Om en transport på väg sker i strid mot lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och transporten inte kan fortsätta utan påtaglig risk för skada, får polismän hindra transporten.

26 a §

Allvarliga eller upprepade överträdelser som äventyrar säkerheten vid transport på väg av farligt gods och som har begåtts med ett fordon eller av ett företag som är registrerat i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), skall av tillsynsmyndigheten rapporteras till de behöriga myndigheterna i den staten. Om en sådan överträdelse har begåtts med ett fordon som är registrerat i Schweiz, skall tillsynsmyndigheten rapportera överträdelsen till de behöriga myndigheterna där. Om en sådan överträdelse har begåtts av ett företag som är registrerat i en stat som är ansluten till ADR men inte är medlem i EES, skall tillsynsmyndigheten rapportera överträdelsen till de behöriga myndigheterna i den staten.

Allvarliga eller upprepade överträdelser som äventyrar säkerheten vid transport på järnväg av farligt gods och som har begåtts av ett företag som är registrerat i en stat som är ansluten till RID, skall av tillsynsmyndigheten rapporteras till de behöriga myndigheterna i den staten.

SFS 2002:374

26 b §

Om det vid en vägkontroll av ett fordon som är registrerat i en annan stat inom EES eller i Schweiz framkommer omständigheter som ger anledning att anta att det begåtts allvarliga eller upprepade överträdelser men dessa inte kan styrkas vid kontrolltillfället på grund av att nödvändiga uppgifter saknas, skall tillsynsmyndigheten och behöriga myndigheter i den andra staten bistå varandra vid utredningen av ärendet. Tillsynsmyndigheten skall i motsvarande fall bistå behöriga myndigheter i andra stater inom EES eller i Schweiz beträffande fordon som är registrerade i Sverige. Om tillsynsmyndigheten i dessa syften kontrollerar ett företags lokaler, skall resultatet av denna kontroll meddelas den andra berörda staten.

SFS 2002:374

26 c §

Statens räddningsverk skall senast d. 31 dec. varje år till Europeiska gemenskapernas kommission lämna en rapport om föregående års kontroller av vägtransporter och därvid lämna uppgifter om

  1. uppskattad mängd farligt gods som transporterats på väg,

  2. antal utförda kontroller,

  3. antal kontrollerade fordon, uppdelat i antal fordon som är registrerade i Sverige, i andra stater inom EES och i stater utom EES,

  4. antal anmälda överträdelser och

  5. antal och slag av påföljder.

Tillsynsmyndigheterna skall senast den 1 juli varje år förse Statens räddningsverk med ovanstående uppgifter beträffande föregående års vägtransporter.

SFS 1996:1072

26 d §

Statens räddningsverk skall, om det bedöms nödvändigt, vidarebefordra de rapporter om svåra olyckor eller tillbud som Räddningsverket tagit emot inom ramen för sina uppgifter som behörig myndighet enligt 19 § eller 21 §. Rapporterna skall vidarebefordras till sekretariatet för Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa när det gäller vägtransporter och till centralkontoret för den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) när det gäller järnvägstransporter.

SFS 2001:828

Överklagande m.m.

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2000-0913

27 §

En polismyndighets beslut enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

SFS 1999:335

28 §

Beslut som Statens kärnkraftinspektion meddelat enligt lagen om transport av farligt gods eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos regeringen.

Beslut i fråga om godkännande vid prov för säkerhetsrådgivare enligt 21 d § får inte överklagas.

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.

SFS 2000:913

28 a §

[har upphävts genom förordning (1999:335).]

SFS 1999:335

29 §

En myndighet får förordna att dess beslut enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall gälla omedelbart även om beslutet har överklagats.

30 §

Om ansvar för överträdelse av denna förordning eller av föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen finns bestämmelser i lagen (1982:821) om transport av farligt gods.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1982:923

Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 1983 då förordningen (1974:35) om internationell vägtransport av farligt gods skall upphöra att gälla. I samband med ikraftträdandet av lagen (1982:821) om transport av farligt gods och denna förordning skall följande iakttas.

De föreskrifter om väg- eller terrängtransporter av farligt gods som har meddelats i eller med stöd av nedan angivna bestämmelser skall i sin lydelse den 31 december 1982 tillämpas som föreskrifter enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods och denna förordning samt i stället för 5, 6 och 11 §§ denna förordning till dess att sjöfartsverket förordnar annat:

1. Förordningen (1961:568) om brandfarliga varor, 14 § 1 mom., 40–42, 48 och 49 §,

2. förordningen (1949:341) om explosiva varor, 1 §, 3 § 1 och 2 mom., 4 § 4 mom., 19 §, 40 § 2 mom., 49–52 §§,

3. kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor, 50, 51, 53 och 64 §§ samt

4. den europeiska överenskommelsen om transport av farligt gods på väg (ADR), Bilaga A, marginalnummer 2700–2704 och 3600–3695 samt bilaga B, marginalnummer 71 000–71 600, 211 700–211 799, –212 700–212 799 och 240 000–240 010.

De normalvillkor för järnvägstransporter av farligt gods som fastställts av statens järnvägar (SJF 621) skall i sin lydelse den 31 december 1982 tillämpas som föreskrifter för järnvägstransporter enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods och denna förordning samt i stället för 11 § denna förordning till dess att sjöfartsverket förordnar annat.

De föreskrifter om lufttransporter av farligt gods som har meddelats med stöd av 107 och 108 §§ luftfartskungörelsen (1961:558) skall tillämpas som föreskrifter enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods och denna förordning till dess att luftfartsverket förordnar annat.

De föreskrifter om transporter till sjöss av farligt gods i förpackad form som har meddelats med stöd av förordningen (1965:908) om säkerheten på fartyg skall tillämpas som föreskrifter enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods och denna förordning till dess att sjöfartsverket förordnar annat.

SFS 1986:609

Denna förordning träder i kraft d. 1 juli 1986.

SFS 1992:595

Denna förordning träder i kraft d. 1 juli 1992.

SFS 1994:665

Denna förordning träder i kraft d. 1 juli 1994.

SFS 1996:1072

Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 1997. För beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

SFS 1998:1075

Denna förordning träder i kraft d. 1 okt. 1998.

SFS 1999:335

Denna förordning träder i kraft i fråga om 21 e § och 21 f § d. 1 jan. 2000, och i övrigt den 1 juli 1999. För beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

SFS 2000:913

Denna förordning träder i kraft, i fråga om 19 och 21 §§ d. 1 juli 2001 och i övrigt d. 1 jan. 2001.

SFS 2001:694

Denna förordning träder i kraft d. 1 okt. 2001.

SFS 2001:828

Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 2002.

SFS 2002:374

Denna förordning träder i kraft d. 1 juli 2002.

SFS 2002:932

Denna förordning träder i kraft d. 1 maj 2003.

SFS 2004:528

Denna förordning träder i kraft d. 1 juli 2004.

SFS 2004:1111

Denna förordning träder i kraft d. 1 jan. 2005.