Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Trafikförordning (1998:1276)

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 kap. 1 §

Denna förordning innehåller bestämmelser för trafik på väg och i terräng.
Bestämmelser om förbud mot körning i terräng i vissa fall finns i terrängkörningslagen (1975:1313) och terrängkörningsförordningen (1978:594).
I militärtrafikförordningen (2009:212) och vägtrafikförordningen (1995:137) för den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning och höjd beredskap finns bestämmelser om undantag från denna förordning.
Bestämmelser om spårvägstrafik finns i förordningen (1990:1165) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. SFS 2009:217

1 kap. 2 §

Inom inhägnat järnvägs- eller industriområde, inhägnat tävlingsområde eller annat liknande inhägnat område gäller inte följande bestämmelser:
I terräng gäller inte heller bestämmelserna om färdhastighet i 3 kap. 17 § inom sådana inhägnade områden som avses i första stycket. SFS 2004:296

1 kap. 3 §

Om staten är väghållare enligt väglagen (1971:948) avses med myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen den statliga väghållningsmyndigheten.
I övrigt har de beteckningar som används i denna förordning samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. SFS 2017:921

1 kap. 4 §

Bestämmelserna om trafik med fordon gäller i tillämpliga delar även den som rider och den som leder eller driver kreatur.
Bestämmelserna om gående gäller även den som
  • 1. åker skidor, rullskidor, skridskor, rullskridskor eller liknande,
  • 2. för, leder, skjuter eller drar sparkstötting, lekfordon eller liknande fordon,
  • 3. leder, skjuter eller drar cykel, moped, motorcykel, barnvagn eller rullstol, eller
  • 4. för ett motordrivet fordon avsett att föras av gående.
Bestämmelserna om gående gäller även den som i gångfart själv för
  • 1. en rullstol, eller
  • 2. ett annat eldrivet fordon, utan tramp- eller vevanordning, som är att anse som en cykel.
SFS 2010:1100

1 kap. 5 §

Ägaren av ett fordon är skyldig att se till att fordonet inte brukas i strid mot bestämmelserna i denna förordning eller mot bestämmelser eller förbud som har meddelats med stöd av denna förordning. När någon annan brukar fordonet gäller ägarens skyldighet endast bestämmelserna i 4 kap. 3, 4, 12–14 och 18 a §§ samt sådana trafikregler som meddelats genom lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § andra stycket vilka rör fordons axel-, boggi- eller trippelaxeltryck eller bruttovikt. SFS 1999:721

1 kap. 6 §

Det som sägs om utryckningsfordon i denna förordning ska även gälla fordon som används vid utförande av uppgifter enligt 2 kap. 4 och 5 §§, 3 kap. 1 och 2 §§ samt 4 kap. lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete. Det som sägs om föreskrivna larmanordningar ska då i stället avse motsvarande anordningar som fordonet är försett med.
Första stycket gäller endast om fordonet är att anse som utryckningsfordon eller motsvarande i registreringslandet.
Bestämmelser om undantag som enligt 11 kap. gäller för polismän eller för förare av fordon som används i Polismyndighetens eller Säkerhetspolisens spaningsverksamhet ska tillämpas också för utländska tjänstemän som utför uppgifter enligt 4 kap. lagen om internationellt polisiärt samarbete. SFS 2017:510

2 kap. Bestämmelser för alla trafikanter

Grundbestämmelser

2 kap. 1 §

För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna. Trafikanten skall visa särskild hänsyn mot barn, äldre, skolpatruller och personer som det framgår har ett funktionshinder eller en sjukdom som är till hinder för dem i trafiken.
En trafikant skall uppträda så att han eller hon inte i onödan hindrar eller stör annan trafik.
En vägtrafikant skall visa hänsyn mot dem som bor eller uppehåller sig vid vägen.
En terrängtrafikant skall anpassa sin färdväg och hastighet samt sitt färdsätt så att människor och djur inte störs i onödan och så att skada på annans mark eller växtlighet undviks.

2 kap. 2 §

En trafikant ska följa anvisningar för trafiken som meddelas genom ett vägmärke, en vägmarkering, en trafiksignal, en ljussignal eller ett sådant tecken av en vakt som avses i 5 kap. 2 § vägmärkesförordningen (2007:90). Om en anvisning innebär en avvikelse från en trafikregel, gäller anvisningen framför regeln.
En anvisning genom fast sken i en trafiksignal gäller framför en anvisning om stopplikt eller väjningsplikt som meddelas genom ett vägmärke.
En särskild anvisning för cyklist, förare av moped klass II eller gående gäller för sådan trafikant framför andra anvisningar. SFS 2017:921

2 kap. 3 §

En trafikant ska lyda en polismans anvisning för trafiken. En anvisning som ges av en polisman gäller framför trafikreglerna och sådana anvisningar som avses i 2 §.
Detta gäller även anvisningar av en bilinspektör, en vägtransportledare, en trafiknykterhetskontrollant eller av någon annan person som av en myndighet förordnats att övervaka trafiken, ge anvisningar för denna eller utföra punktskattekontroll.
På svenskt territorium på den fasta förbindelsen över Öresund som den definieras i artikel 2 i avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen gäller vad som sägs i första stycket även anvisningar av en dansk polisman. SFS 2010:373

2 kap. 4 §

Behörigheten hos en polisman eller någon annan person som enligt 3 § andra stycket övervakar trafiken, ger anvisningar för denna eller utför punktskattekontroll eller hos den som enligt 4 kap. 1 § kontrollerar fordon eller förare skall tydligt framgå av klädseln eller något annat särskilt kännetecken.

Fri väg m.m. för viss trafik

2 kap. 5 §

En trafikant skall lämna fri väg för
  • 1. utryckningsfordon som avger signal med föreskriven larmanordning, och
  • 2. järnvägståg eller spårvagn om inte spårvagnsföraren har väjningsplikt som utmärks genom vägmärke.
Förare som skall lämna fri väg skall stanna om det är nödvändigt.

2 kap. 6 §

En trafikant får inte bryta eller på annat sätt hindra en militärkolonn, en kolonn av fordon som tillhör den kommunala organisationen för räddningstjänst, en grupp av barn under ledares uppsikt, ett begravningsfölje eller någon annan procession. SFS 2003:818

Trafik i korsning med järnväg eller spårväg

2 kap. 7 §

En trafikant som har för avsikt att korsa en järnväg eller spårväg skall vara särskilt försiktig och vara uppmärksam på om något tåg eller någon spårvagn närmar sig. Förare av fordon skall anpassa hastigheten så att fordonet kan stannas före korsningen. Korsningen skall passeras utan onödigt dröjsmål.
En trafikant får inte färdas in i en korsning med järnväg eller spårväg
  • 1. om ett tåg eller en spårvagn närmar sig,
  • 2. när en ljussignal visar rött sken, en ljudsignal ljuder eller en bom fälls, är fälld eller reses, eller
  • 3. om det finns risk för att trafikanten måste stanna i korsningen.
En trafikant som inte får färdas in i en korsning med järnväg eller spårväg skall stanna på betryggande avstånd från korsningen och före signaler eller bommar.

Åligganden vid trafikolyckor

2 kap. 8 §

En trafikant som med eller utan egen skuld haft del i en trafikolycka ska stanna kvar på platsen. I mån av förmåga ska trafikanten hjälpa skadade och medverka till de åtgärder som olyckan skäligen föranleder. På begäran av någon annan, som haft del i olyckan eller vars egendom skadats vid olyckan, ska trafikanten uppge namn och adress samt lämna upplysningar om händelsen.
Om egendom har skadats och ingen är närvarande som kan ta emot uppgifter och upplysningar, ska trafikanten snarast möjligt underrätta den som lidit skada eller Polismyndigheten. I det senare fallet ska Polismyndigheten underrätta den som lidit skada, om han eller hon är känd eller lätt kan spåras. Har någon person skadats och är skadan inte obetydlig, ska trafikanten snarast möjligt underrätta Polismyndigheten.
Om ett fordon efter en trafikolycka är placerat så att det kan vara till fara eller hinder för trafiken ska trafikanten se till att det omedelbart flyttas till en lämplig plats. Om någon har dött eller skadats svårt får dock fordonet flyttas endast om det utgör en fara för annan trafik. I sådana fall får trafikanten i övrigt inte utplåna spår som kan vara av betydelse för utredningen av olyckan eller på andra sätt ändra förhållandena på olycksplatsen. Trafikanten ska även försöka se till att ingen annan vidtar sådana åtgärder. SFS 2014:1265

Rubbande av trafikanordning och hinder på väg

2 kap. 9 §

Vägmärken, vägmarkeringar, trafiksignaler och andra anordningar för trafiken får inte rubbas eller ändras.
Den som rubbat eller ändrat ett vägmärke, en vägmarkering, en trafiksignal eller någon annan anordning för trafiken ska omedelbart återställa anordningen i tillfredsställande skick. Om det inte går, ska han eller hon snarast underrätta Polismyndigheten eller den som satt upp och underhåller anordningen om förhållandet samt vidta de åtgärder som trafiken kräver. SFS 2014:1265

2 kap. 10 §

Sådant som kan medföra fara eller olägenhet för trafiken får inte kastas eller lämnas på en väg.
Den som förorsakat att något som kan medföra fara eller olägenhet för trafiken finns på vägen skall omedelbart avlägsna detta. Om det inte går skall han eller hon uppmärksamma andra på förhållandet genom utmärkning eller dylikt tills han eller hon låtit undanröja faran eller olägenheten.

3 kap. Bestämmelser för trafik med fordon

Gemensamma bestämmelser

3 kap. 1 §

Fordon får inte föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av alkohol, andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av andra skäl inte kan föra fordonet på ett betryggande sätt.

3 kap. 2 §

Avståndet till ett framförvarande fordon skall anpassas så att det inte finns risk för påkörning om det saktar in eller stannar. Avståndet skall också anpassas så att andra trafikanters omkörning underlättas.

3 kap. 3 §

När ett fordon eller en spårvagn är i rörelse får på- eller avstigning inte ske. Inte heller får någon färdas på fordonets eller spårvagnens fotsteg eller liknande anordning, om den inte är särskilt inrättad för detta.

3 kap. 4 §

Den som åker kälke, sparkstötting eller liknande fordon eller som åker skidor, skridskor, rullskridskor eller liknande på väg får inte låta sig skjutas på eller tolka, dras eller låta sig dras av ett motordrivet fordon eller en spårvagn.
På ägovägar eller liknande vägar med ringa trafik får dock tolkning ske.

3 kap. 5 §

Förare som har väjningsplikt skall tydligt visa sin avsikt att väja genom att i god tid sänka hastigheten eller stanna.
Föraren får köra vidare endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.

Fordons plats på väg

3 kap. 6 §

Vid färd på väg ska fordon föras på körbana. Detta gäller dock inte fordon för vilka enligt 1 kap. 4 § andra stycket bestämmelserna om gående ska tillämpas. Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II ska vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns.
Cyklande och förare av tvåhjuliga mopeder klass II får dock om särskild försiktighet iakttas använda körbanan i stället för cykelbanan om
  • 1. den cyklande fyllt 15 år, och
  • 2. den högsta tillåtna hastigheten på körbanan är högst 50 kilometer i timmen och i övrigt när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge.
Om särskild försiktighet iakttas, får trehjuliga mopeder klass II föras på en cykelbana med ringa trafik och tillräcklig bredd.
Är en bana avsedd för viss trafik får annan trafik förekomma på banan endast för att korsa den.
Särskilda bestämmelser om användning av vägrenen finns i 12 §. SFS 2018:1299

3 kap. 7 §

Vid färd på väg skall fordon föras i det körfält som är längst till höger i färdriktningen och som är avsett för fordonet.
Cykel, moped och fordon som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen skall föras så nära som möjligt den högra kanten av vägrenen eller av den bana som används.
Om körbanan är indelad i körfält som anvisats för olika vägvisningsmål genom körfältsvägvisare, får fordon föras i det körfält som är lämpligast med hänsyn till den fortsatta färden.
På en väg där den högsta tillåtna hastigheten är 70 kilometer i timmen eller lägre och körbanan har minst två körfält för trafik i samma riktning som anges med vägmarkering, får förare använda det körfält som är lämpligast med hänsyn till den fortsatta färden.

3 kap. 8 §

Om en körbana har fyra eller flera körfält, får fordon inte föras i de körfält som ligger till vänster om körbanans mitt i färdriktningen.
Om en körbana har tre körfält, får fordon inte föras i fältet längst till vänster i färdriktningen.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om trafiken på körbanan är enkelriktad.

3 kap. 9 §

Om flera körfält för färd i samma riktning är skilda åt genom en vägmarkering, skall hela fordonet föras inom ett av de avskilda fälten. Om en heldragen linje skiljer körfälten åt får byte av körfält inte ske.
Om en körbana har två eller flera körfält för färd i samma riktning och det är tät köbildning i alla körfälten, får endast den förare som färdas i körfältet längst till höger byta körfält. Annan förare får dock byta körfält om föraren skall stanna eller parkera, eller om det behövs för att fordonet skall vara placerat i ett lämpligt körfält när det närmar sig en korsning.
I fall som avses i 7 § fjärde stycket får förare inte byta körfält annat än för att stanna eller parkera fordonet, göra omkörning eller placera fordonet i ett lämpligt körfält före sväng i korsning. SFS 2007:101

3 kap. 10 §

Om ett körfält är anvisat för ett visst eller vissa slag av fordon får andra fordon föras i körfältet endast för att korsa det.

3 kap. 11 §

Ett fordon får inte med något hjul föras på ett spärrområde eller över en heldragen linje.
Om särskild försiktighet iakttas får dock undantag göras från detta om
  • 1. det behövs för att fordonet skall kunna passera ett hinder på vägen,
  • 2. utrymmet i en vägkorsning annars inte är tillräckligt för fordonet,
  • 3. en heldragen linje behöver korsas för färd till eller från en fastighet eller motsvarande, eller
  • 4. det i fordonets färdriktning löper en streckad linje omedelbart till höger om den heldragna linjen.
Trots vad som anges i första stycket får ett fordon föras över en heldragen kantlinje om det behövs för att fordonet skall kunna framföras på vägrenen enligt vad som anges i 12 § första stycket. SFS 2007:101

3 kap. 12 §

På väg ska vägrenen användas
  • 1. vid färd med cykel eller moped klass II när cykelbana saknas,
  • 2. vid färd med moped klass I,
  • 3. vid färd med ett fordon som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen, eller
  • 4. av dem som för ett fordon förspänt med dragdjur, rider samt leder eller driver kreatur.
Skyldigheten att använda vägrenen enligt första stycket 1–4 gäller endast om vägrenen är av tillräcklig bredd och i övrigt är lämplig att använda.
Om det behövs för att underlätta framkomligheten för annan trafik, får vägrenen användas tillfälligt även vid färd med andra fordon.
Har körbanan avgränsats med en heldragen kantlinje får vägrenen användas endast i de fall som anges i första stycket. SFS 2014:1035

3 kap. 12 a §

Vid färd med cykel får barn till och med det år de fyller åtta år använda gångbana om cykelbana saknas. SFS 2014:1044

3 kap. 13 §

I en cirkulationsplats skall ett fordon föras motsols i cirkulationen runt rondellen.
Ett fordon skall passera till höger om en refug eller någon annan anordning placerad i mitten av en körbana med trafik i båda riktningarna.
Är refugen eller anordningen belägen till höger om körbanans mitt eller på en körbana med enkelriktad trafik får den passeras även till vänster om inget annat anges med vägmärke. SFS 1999:240

Hastighet

3 kap. 14 §

Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng-, väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten får aldrig vara högre än att föraren behåller kontrollen över fordonet och kan stanna det på den del av den framförvarande vägen eller terrängen som han eller hon kan överblicka och framför varje hinder som går att förutse.

3 kap. 15 §

Utöver andra fall som anges särskilt skall förare hålla en med hänsyn till omständigheterna tillräckligt låg hastighet
  • 1. inom tättbebyggt område,
  • 2. när sikten är nedsatt på grund av ljus- eller väderleksförhållandena,
  • 3. vid övergångsställen eller andra platser där gående korsar vägen,
  • 4. där korsande fordonstrafik kan förekomma,
  • 5. i skarpa kurvor,
  • 6. vid backkrön och andra ställen där sikten är skymd,
  • 7. vid risk för bländning,
  • 8. vid möte med andra fordon på smala vägar,
  • 9. vid halt väglag,
  • 10. när fordonet närmar sig en spårvagn, en buss eller en skolskjuts som stannats för passagerarnas på- eller avstigning,
  • 11. när fordonet närmar sig barn som uppehåller sig på eller bredvid vägen,
  • 12. när fordonet närmar sig kreatur på vägen,
  • 13. där vägarbete pågår,
  • 14. förbi en olycksplats, samt
  • 15. vid smutsigt väglag där det finns risk för att någon annan trafikant utsätts för smutsstänk.

3 kap. 16 §

En förare får inte utan giltigt skäl köra med överdrivet låg hastighet, plötsligt bromsa eller på något annat sätt hindra andra förares körning.

3 kap. 17 §

Inom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen.
Om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön får kommunen meddela föreskrifter om att den högsta tillåtna hastigheten inom ett tättbebyggt område eller del av ett sådant område ska vara 30 eller 40 kilometer i timmen.
Utom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre hastighet än 70 kilometer i timmen (bashastighet).
Trafikverket får meddela föreskrifter om att den högsta tillåtna hastigheten på en väg ska vara 80, 90, 100 eller 110 kilometer i timmen.
Bestämmelser om hastighet på motorväg finns i 9 kap. 1 §.
I terräng gäller bestämmelserna i första, andra och tredje styckena endast vid färd med motordrivet fordon. SFS 2010:144

Korsande trafik

3 kap. 18 §

När två fordons kurser skär varandra har förare väjningsplikt mot det fordon som närmar sig från höger utom i de fall som avses i 21–23 §§.

3 kap. 19 §

En förare som har stopplikt eller skall stanna på grund av trafiksignal skall stanna vid stopplinje. Om stopplinje saknas skall föraren stanna omedelbart före signalen eller innan föraren kör in på den korsande vägen, leden eller spårområdet.
Bestämmelserna i 5 § andra stycket gäller även förare som har stopplikt.

Trafik i en vägkorsning m.m.

3 kap. 20 §

När en förare närmar sig eller kör in i en vägkorsning, skall körsättet anpassas så att det inte uppstår onödigt hinder för trafiken på den korsande vägen, om fordonet tvingas stanna i korsningen.

3 kap. 21 §

En förare som från en väg kör in på en annan väg som är huvudled, motorväg eller motortrafikled och där accelerationsfält saknas, har väjningsplikt mot fordon på den väg föraren kör in på. Väjningsplikten gäller dock inte där föraren kommer in på huvudleden, motorvägen eller motortrafikleden utan att byta körfält.
En förare har också väjningsplikt mot varje fordon vars kurs skär den egna kursen när föraren kommer in på en väg
  • 1. från en parkeringsplats, en fastighet, en bensinstation eller från något annat liknande område i anslutning till vägen,
  • 2. från en stig, en ägoväg eller någon annan liknande utfartsväg,
  • 3. från en cykelbana, en gågata, ett gångfartsområde eller från terräng, eller
  • 4. efter att ha korsat en gång- eller cykelbana.
En förare har dessutom väjningsplikt mot fordon på en körbana när föraren kommer in på den från en vägren eller från en sådan cykelbana som är en del av vägen.
Väjningsplikten enligt första och andra styckena gäller inte cyklande och förare av moped klass II som ska korsa en körbana eller cykelbana på en cykelöverfart. SFS 2014:1035

3 kap. 22 §

En förare som kör in i en cirkulationsplats har väjningsplikt mot varje fordon som befinner sig i cirkulationen.

3 kap. 23 §

En förare som färdas i ett accelerationsfält skall anpassa hastigheten till trafiken i det körfält som han eller hon avser att köra in i. Föraren skall lämna accelerationsfältet så snart det kan ske utan fara eller onödigt hinder.
En förare som avser att lämna vägen skall i god tid inta det körfält som är bäst lämpat för detta. Om det finns ett retardationsfält skall föraren snarast möjligt köra in i det.

3 kap. 24 §

En förare som skall svänga i en vägkorsning eller skall lämna eller korsa den körbana han eller hon färdas på skall förvissa sig om att det kan ske utan hinder för mötande trafik eller för trafikanterna på den körbana som föraren avser att köra in på.

3 kap. 25 §

Där körbanan före en vägkorsning har två eller flera körfält i samma färdriktning skall föraren i god tid placera sitt fordon i körfältet längst till höger om föraren skall svänga till höger, och i körfältet längst till vänster om han eller hon skall svänga till vänster. Vid färd rakt fram skall föraren placera fordonet i det körfält som är lämpligast med hänsyn till övrig trafik och den fortsatta färden.
Om särskild försiktighet iakttas får avvikelse dock ske om utrymmet i korsningen annars inte är tillräckligt för fordonet.

3 kap. 26 §

En förare får svänga i en vägkorsning endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra som färdas i samma riktning. Särskild uppmärksamhet skall riktas på den bakomvarande trafiken.
Vid högersväng skall ett fordon föras så nära körbanans högra kant som lämpligen kan ske eller, om fordonet förs på vägrenen, så nära vägens högra kant som möjligt.
Vid vänstersväng skall ett fordon föras så nära körbanans mitt som möjligt eller, på körbana med enkelriktad trafik, så nära körbanans vänstra kant som möjligt.
En sväng skall göras så att fordonet, när det lämnar vägkorsningen, befinner sig till höger på den körbana det förs in på.

3 kap. 27 §

Om ett fordon som färdas på väg efter en sväng förs in på en körbana som har två eller flera körfält i färdriktningen, skall svängen göras på det sätt som bäst lämpar sig med hänsyn till övrig trafik och den fortsatta färden.
Fordon som från motsatta håll förs in i en vägkorsning och som båda skall svänga till vänster i sin färdriktning får vid möte hållas till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet.

3 kap. 28 §

Cyklande och förare av moped klass II får trots bestämmelserna i 25 och 26 §§ före en vägkorsning hålla till höger på vägen även när de avser att svänga till vänster. De skall fortsätta genom korsningen till dess motsatta sida och svänga först när det kan ske utan fara med hänsyn till den övriga trafiken.
Första stycket gäller inte i ett körfält som är avsett enbart för trafik som skall svänga till höger.

3 kap. 29 §

Bestämmelserna i 24–28 §§ gäller i tillämpliga delar även när en förare har för avsikt att korsa eller lämna körbanan på annan plats än i en vägkorsning.

Möte och omkörning

3 kap. 30 §

Ett fordon skall vid möte med andra fordon hållas till höger. Förarna skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan fordonen.
Om det finns något hinder för möte skall den förare stanna som har hindret på sin sida, om det är nödvändigt för att den mötande skall kunna passera.

3 kap. 31 §

Omkörning skall ske till vänster utom i de fall som avses i 7 § fjärde stycket. Omkörning skall dock ske till höger när föraren av det framförvarande fordonet svänger till vänster eller tydligt förbereder en sådan sväng.
Cyklande och mopedförare får köra om andra fordon än cykel och moped till höger.

3 kap. 32 §

En förare får köra om endast om det kan ske utan fara.
Omkörning får inte ske om föraren av bakomvarande fordon har påbörjat en omkörning.
Omkörning får inte ske till vänster om föraren av framförvarande fordon givit tecken som visar att han eller hon har för avsikt att köra om ett annat fordon eller av andra skäl föra sitt fordon åt vänster.

3 kap. 33 §

Den förare som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och det fordon som körs om.

Möte och omkörning på väg

3 kap. 34 §

Vid möte med ett järnvägståg eller en spårvagn på väg skall ett fordon hållas till höger.
Där skenornas läge föranleder det, får fordonet dock hållas till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet.

3 kap. 35 §

Omkörning av ett järnvägståg eller en spårvagn på väg skall ske till höger.
Där skenornas läge föranleder det får dock omkörning göras till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet. På en körbana med enkelriktad trafik får omkörning även äga rum till vänster, om trafikförhållandena medger det.

3 kap. 36 §

Omkörning får ske endast om det körfält som skall användas vid omkörningen på en tillräckligt lång sträcka är fritt från mötande trafik eller annat hinder mot omkörning.
En förare får inte köra om, om det inte finns möjlighet att efter omkörningen föra fordonet tillbaka till högra delen av körbanan utan fara för övriga trafikanter. Detta gäller dock inte när omkörningen skall ske i ett körfält där mötande trafik inte får förekomma.

3 kap. 37 §

När en omkörning på väg sker till vänster skall den som kör om hålla till höger så snart det kan ske utan fara eller olägenhet. Detta gäller dock inte på sådan väg som avses i 7 § fjärde stycket.
Om körbanan har minst två körfält för färd i samma riktning, behöver den omkörande inte köra tillbaka till det högra körfältet, om han eller hon strax efter omkörningen avser att köra om ytterligare fordon eller svänga till vänster och om det inte uppstår någon påtaglig olägenhet för upphinnande trafik.

3 kap. 38 §

När en förare som färdas på väg uppmärksammar att någon avser att köra om till vänster, skall föraren med iakttagande av bestämmelserna i 7 § hålla så långt till höger som möjligt. Föraren får inte öka hastigheten eller på något annat sätt försvåra omkörningen.
Om ett fordon förs sakta eller upptar stort utrymme och körbanan är smal, krokig eller har en icke obetydlig mötande trafik, skall föraren för att underlätta omkörning minska farten och om det behövs föra fordonet åt sidan så snart detta är möjligt.

3 kap. 39 §

Omkörning får inte ske strax före eller i en vägkorsning, utom när
  • 1. omkörningen skall ske till höger,
  • 2. trafiken i vägkorsningen är reglerad av en polisman eller genom trafiksignaler, eller
  • 3. det framgår av vägmärken eller något annat förhållande att förarna på den korsande vägen har väjningsplikt eller stopplikt.
Omkörning får inte heller ske strax före eller i en plankorsning, utom när
  • 1. korsningen har bommar, eller
  • 2. trafiken i korsningen är reglerad genom sådana trafiksignaler som används i vägkorsningar.
Där sikten är skymd vid ett backkrön eller i en kurva får omkörning ske endast om körbanan i färdriktningen har minst två körfält i vilka mötande trafik inte får förekomma eller i andra fall där omkörningen kan ske utan att ett körfält avsett för fordon i mötande färdriktning behöver tas i anspråk.
Tvåhjuliga fordon utan sidvagn får dock köras om. SFS 1999:240

3 kap. 40 §

Fordon eller spårvagnar får inte köras om strax före eller på ett obevakat övergångsställe, en obevakad cykelpassage eller en cykelöverfart. SFS 2014:1035

3 kap. 41 §

I följande fall anses det inte som omkörning när ett fordon i ett körfält passerar fordon i ett annat körfält
  • 1. om körbanan har två eller flera körfält för färd i samma riktning och det är tät köbildning i alla körfält,
  • 2. om körbanan är indelad i körfält för olika färdmål som är utmärkta med körfältsvägvisare, eller
  • 3. om fordonen har placerats i skilda körfält i anslutning till en vägkorsning.
Om ett fordon före ett övergångsställe, en cykelpassage eller en cykelöverfart passerar ett annat fordon i fall som avses i första stycket, ska det ske med så låg hastighet att föraren kan stanna omedelbart om gående befinner sig på övergångsstället eller stanna omedelbart om cyklande eller förare av moped klass II befinner sig på cykelpassagen eller cykelöverfarten. SFS 2014:1035

3 kap. 42 §

Bestämmelserna i 31, 34, 35 §§, 36 § andra stycket, 37 och 38 §§ gäller inte vid omkörning av fordon som förs i ett körfält som är förbehållet för viss trafik. De gäller inte heller när föraren av ett fordon i ett sådant körfält kör om fordon i andra körfält.

Vändning, backning, körfältsbyte m.m.

3 kap. 43 §

En förare får starta från vägkanten, byta körfält eller på annat sätt ändra fordonets placering i sidled endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter. Detsamma gäller när en förare stannar eller hastigt minskar farten.
En förare som uppmärksammar att någon annan förare avser att köra in i det körfält han eller hon färdas i skall anpassa hastigheten så att inkörningen underlättas.

3 kap. 44 §

Om två körfält löper samman till ett skall förarna under ömsesidigt hänsynstagande anpassa sig till de nya förhållandena. Detta gäller även när två körbanor löper samman. SFS 2007:447

3 kap. 45 §

Där den högsta tillåtna hastigheten är 50 kilometer i timmen eller lägre, skall en förare som närmar sig en buss, vars förare ger tecken för att starta från en busshållplats, sakta ner och ge bussen möjlighet att lämna hållplatsen. Om det behövs skall föraren stanna.
Bussföraren skall vara särskilt försiktig så att inte fara eller onödig olägenhet uppstår.

3 kap. 46 §

En förare får vända eller backa endast om det kan ske utan fara eller hinder för andra vägtrafikanter.
Bestämmelser om förbud mot att vända och backa på motorvägar och motortrafikleder finns i 9 kap. 1 och 2 §§.

Stannande och parkering

3 kap. 47 §

Ett fordon får inte stannas eller parkeras
  • 1. på en sådan plats eller på ett sådant sätt att fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störs,
  • 2. i en korsning med järnväg eller spårväg, eller
  • 3. på ett sådant sätt att vägmärken eller trafiksignaler skyms.

3 kap. 48 §

Inom tättbebyggt område får fordon inte stannas eller parkeras på allmän plats som är terräng.
På en gång- eller cykelbana får andra fordon än tvåhjuliga cyklar eller tvåhjuliga mopeder klass II inte stannas eller parkeras. SFS 2017:921

3 kap. 49 §

Ett fordon får inte parkeras så att
  • 1. det hindrar tillträde till andra fordon eller så att dessa inte kan föras från platsen, eller
  • 2. fordonet med något hjul står utanför en uppställningsplats eller annan markering som anger var parkering får ske.
SFS 2007:101

3 kap. 49 a §

På allmän plats inom tättbebyggt område där kommunen är huvudman för hållande av allmänna platser och inom vägområde för allmän väg får fordon parkeras högst 24 timmar i följd på vardagar, utom vardag före sön- och helgdag.
Om särskilda villkor för parkering gäller på en plats som avses i första stycket gäller följande:
  • 1. Avgift ska betalas på det sätt som anges på platsen och enligt angiven taxa.
  • 2. Om en parkeringsbiljett eller motsvarande används, ska denna placeras framtill i eller, om detta inte är möjligt, på fordonet. Detta gäller oavsett om avgift ska betalas för parkeringen eller inte. Tidsangivelser eller andra uppgifter om att villkoren för parkeringen är uppfyllda ska vara väl synliga och läsbara utifrån.
  • 3. Om en parkeringsskiva eller motsvarande används, ska tiden på denna ställas in på den närmast följande halvtimmen räknat från den tidpunkt då uppställningen påbörjades. Parkeras fordonet innan en tidsbegränsning börjar, ska klockslaget för tidsbegränsningens början ställas in om fordonet ska stå kvar efter denna tidpunkt. Skivan ska placeras framtill i eller, om detta inte är möjligt, på fordonet med tidsangivelsen väl synlig och läsbar utifrån. Parkeringsskiva eller motsvarande behöver inte användas om fordonet endast är parkerat under tid då tidsbegränsning inte råder.
SFS 2017:921

3 kap. 50 §

När ett fordon stannats eller parkerats, skall föraren vidta åtgärder för att hindra att fordonet kommer i rörelse av sig självt.
Föraren av ett motordrivet fordon skall även vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att fordonet obehörigen brukas av någon annan.
Ett fordons dörrar eller andra anordningar får inte öppnas på sådant sätt att fara eller onödig olägenhet uppstår. Inte heller får på- eller avstigning eller på- eller avlastning ske så att fara eller onödig olägenhet uppstår.

3 kap. 51 §

När ett fordon på grund av olyckshändelse, motorfel eller liknande orsak blivit stående på en plats där det enligt 47–49, 52–55 §, 9 kap. 1 § eller 2 § eller lokal trafikföreskrift inte får stannas eller parkeras, skall föraren se till att fordonet snarast flyttas till en lämplig plats, om inte annat följer av bestämmelsen i 2 kap. 8 § om åligganden vid trafikolyckor. SFS 2001:753

Stannande och parkering på väg

3 kap. 52 §

På en väg får fordon stannas eller parkeras endast på högra sidan i färdriktningen. Om det finns järnvägs- eller spårvägsspår på högra sidan, får dock fordon stannas eller parkeras på vägens vänstra sida. På vägar med enkelriktad trafik får fordon även i andra fall stannas eller parkeras på vänstra sidan.
Ett fordon ska stannas eller parkeras så långt från körbanans mitt som möjligt och i vägens längdriktning. Bestämmelsen om stannande eller parkering i vägens längdriktning gäller dock inte tvåhjuliga fordon inom en uppställningsplats som angetts med vägmarkering. Parkering ska ske utanför körbanan, om vägförhållandena medger det.
Vid stannande eller parkering på en parkeringsplats, som utom tättbebyggt område är anordnad i omedelbar anslutning till vägen, bör om möjligt en parkeringsplats till höger i färdriktningen användas. SFS 2017:921

3 kap. 53 §

Ett fordon får inte stannas eller parkeras
  • 1. på eller inom ett avstånd av tio meter före ett övergångsställe, en cykelpassage eller en cykelöverfart,
  • 2. i en vägkorsning eller inom ett avstånd av tio meter från en korsande körbanas närmaste ytterkant,
  • 3. på eller inom ett avstånd av tio meter före en korsande cykelbana eller gångbana,
  • 4. i en vägport eller tunnel,
  • 5. på eller i närheten av ett backkrön eller i eller i närheten av en kurva där sikten är skymd,
  • 6. längs en heldragen linje som anger gräns mellan körfält, om avståndet mellan fordonet och linjen är mindre än tre meter, såvida inte en streckad linje löper mellan fordonet och den heldragna linjen,
  • 7. i ett cykelfält,
  • 8. i ett spärrområde,
  • 9. i en cirkulationsplats, eller
  • 10. i ett körfält eller en körbana för fordon i linjetrafik m.fl.
Förbudet i första stycket 2 gäller inte fordon i linjetrafik och skolskjuts som stannats för passagerares på- eller avstigning vid sådan busshållplats som enligt lokala trafikföreskrifter ska vara busshållplats och som utmärkts med vägmärke för busshållplats.
Ytterligare bestämmelser om stannande i ett körfält eller en körbana för fordon i linjetrafik m.fl. finns i 8 kap. 2 § andra stycket. SFS 2017:921

3 kap. 54 §

På en markerad hållplats för spårvagn, fordon i linjetrafik eller skolskjuts får andra fordon inte parkeras eller stannas annat än för på- eller avstigning som kan ske utan hinder för spårvägs-, linje- eller skolskjutstrafiken. Om det saknas markering som anger en sådan hållplats, gäller förbudet inom tjugo meter före och fem meter efter märket E22, busshållplats, i vägmärkesförordningen (2007:90) eller en annan skylt som anger en sådan hållplats.
På en ändamålsplats som har märkts ut med märket C40, ändamålsplats, i vägmärkesförordningen får fordon inte parkeras eller stannas annat än för det föreskrivna ändamålet. Fordon får dock stannas för på- eller avstigning som kan ske utan hinder för detta ändamål.
På en parkeringsplats där endast ett visst fordonsslag eller en viss trafikantgrupp får parkera får andra fordon inte parkeras eller stannas annat än för på- eller avstigning.
På en laddplats får endast fordon som kan laddas externt med elektrisk energi för fordonets framdrivning parkeras eller stannas. Andra fordon får inte parkeras eller stannas annat än för på- eller avstigning. SFS 2017:921

3 kap. 55 §

Ett fordon får inte parkeras
  • 1. på en väg inom ett avstånd av trettio meter från en plankorsning,
  • 2. på en väg framför infarten till en fastighet eller så att fordonstrafik till eller från fastigheten väsentligen försvåras,
  • 3. på en huvudled,
  • 4. på en körbana bredvid ett annat fordon som stannats eller parkerats längs körbanans kant eller bredvid en anordning som har ställts upp där,
  • 5. på en mötesplats som har märkts ut med märke E18, mötesplats, i vägmärkesförordningen (2007:90).
Förbudet i första stycket 4 gäller inte om det andra fordonet är en tvåhjulig cykel, moped eller motorcykel utan sidvagn eller om anordningen är av motsvarande storlek. SFS 2007:101

3 kap. 56 §

Bestämmelser om förbud mot att stanna och parkera på motorvägar och motortrafikleder finns i 9 kap. 1 och 2 §§.

3 kap. 57 §

Föraren av ett fordon som ska vara utrustat med en varningstriangel ska sätta ut triangeln när fordonet på grund av en olyckshändelse, ett motorfel eller något liknande har blivit stående på körbanan eller vägrenen där den högsta tillåtna hastigheten är högre än 50 kilometer i timmen och där fordonet inte får stannas eller parkeras enligt 47 §, 53 § första stycket 4 eller 5 eller 9 kap. 1 eller 2 §. En varningstriangel ska sättas ut också när fordonet av något annat skäl har parkerats på en körbana och väderleksförhållandena eller andra omständigheter gör det svårt för andra förare att se fordonet i tid. Föraren ska också i övrigt genom utmärkning eller dylikt vidta de åtgärder som behövs för att varna andra trafikanter. Om ett fordon har blivit stående i en plankorsning och inte genast kan flyttas, ska föraren även vidta de åtgärder som behövs för fordonspassagerarnas säkerhet och för att varna förare av järnvägståg eller spårvagn.
Varningstriangeln ska vara av den typ som är föreskriven för fordonet och placeras på sådant avstånd från det uppställda fordonet och på sådant sätt att andra förare varnas i god tid. SFS 2010:2037

Skyldigheter mot gående, cyklande och mopedförare

3 kap. 58 §

På gångbanor, vägar som är avsedda för gående samt i terräng har förare väjningsplikt mot gående. Förare har också väjningsplikt mot gående när fordon förs in på en körbana eller en vägren från en fastighetsutfart vid vägen.
I 8 kap. 1 § finns bestämmelser om att förare har väjningsplikt mot gående i gångfartsområden och på gågator.
En förare som möter eller kör om gående skall lämna dessa tillräckligt utrymme och tid att vika åt sidan.
En förare som avser att köra förbi till höger om en spårvagn eller buss som har stannat vid en hållplats utan refug, skall stanna och lämna fri passage åt på- eller avstigande passagerare. SFS 2007:101

3 kap. 59 §

På cykelbanor skall cyklande och förare av moped klass II lämnas företräde av andra fordonsförare.

3 kap. 60 §

Vid ett bevakat övergångsställe ska en förare lämna gående som på rätt sätt gått ut på övergångsstället möjlighet att passera. Detta gäller även om föraren får korsa övergångsstället enligt trafiksignaler eller tecken av polisman.
En förare som efter att ha svängt i en korsning ska passera ett bevakat övergångsställe ska köra med låg hastighet och har väjningsplikt mot gående som på rätt sätt har gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället.
Skyldigheten enligt första och andra styckena vid bevakade övergångsställen gäller även mot cyklande och förare av moped klass II vid bevakade cykelpassager. SFS 2014:1035

3 kap. 61 §

Vid ett obevakat övergångsställe har en förare väjningsplikt mot gående som gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället.
En förare som närmar sig en obevakad cykelpassage ska anpassa hastigheten så att det inte uppstår fara för cyklande och mopedförare som är ute på cykelpassagen.
En förare som ska köra ut ur en cirkulationsplats eller annars efter att ha svängt i en vägkorsning ska passera en obevakad cykelpassage ska köra med låg hastighet och lämna cyklande och mopedförare som är ute på eller just ska färdas ut på cykelpassagen tillfälle att passera. SFS 2014:1035

3 kap. 61 a §

Vid en cykelöverfart har en förare väjningsplikt mot cyklande och förare av moped klass II som är ute på eller just ska färdas ut på cykelöverfarten. SFS 2014:1035

3 kap. 62 §

En förare som närmar sig ett övergångsställe, en cykelpassage eller en cykelöverfart ska anpassa sitt körsätt så att han eller hon inte tvingas stanna på övergångsstället, passagen eller överfarten. SFS 2014:1035

3 kap. 63 §

Bestämmelser om förbud mot att köra om och passera andra fordon strax före eller på ett övergångsställe, en cykelpassage eller en cykelöverfart finns i 40 och 41 §§. SFS 2014:1035

Signaler och tecken

3 kap. 64 §

När det behövs för att förebygga eller avvärja fara, skall en förare ge ljud- eller ljussignaler eller på något annat lämpligt sätt väcka andra trafikanters uppmärksamhet.
Signaler får inte ges längre än nödvändigt.

3 kap. 65 §

När en förare avser att starta från en vägkant eller att vända, svänga, byta körfält eller ändra fordonets placering i sidled på något annat inte oväsentligt sätt skall föraren ge tecken med körriktningsvisaren för att visa sin avsikt. Om fordonet inte har körriktningsvisare, skall föraren i stället visa sin avsikt genom att sträcka ut armen.
En förare som avser att stanna eller hastigt minska farten skall ge tecken med stopplyktan för att visa sin avsikt. Om fordonet inte har någon stopplykta skall föraren i stället visa sin avsikt genom att höja armen.
Tecken skall ges i god tid innan den avsedda manövern genomförs och vara väl synligt och otvetydigt. Teckengivningen skall upphöra så snart manövern är avslutad.

3 kap. 66 §

Även om en förare givit signal eller tecken är han eller hon skyldig att försäkra sig om att den avsedda manövern kan göras utan fara eller onödigt hinder för någon annan.

Belysning

3 kap. 67 §

Lyktor och strålkastare får inte användas på sådant sätt att andra förare kan bländas.

Belysning vid färd på väg

3 kap. 68 §

Vid färd på väg med ett fordon ska lyktor och strålkastare som är föreskrivna för fordonet vara tända. Används föreskrivna varsellyktor på en bil under dagsljus behöver inte lyktor baktill eller på sidan vara tända.
Vid färd på väg med ett motordrivet fordon som har utrustats med strålkastare för färd ska dessa vara tända även om de inte är föreskrivna för fordonet.
En moped som framförs på väg med avstängd motor behöver ha strålkastare och lyktor tända endast vid färd under mörker.
Används helljus behöver inte halvljus eller främre positionsljus vara tänt. Inte heller behöver främre positionsljus vara tänt, när halvljus används.
Vid bärgning eller bogsering av ett skadat fordon på väg ska, om det skadade fordonets belysning inte kan användas på föreskrivet sätt, det skadade fordonet i stället märkas ut enligt bestämmelserna i 82 § andra stycket. SFS 2009:960

3 kap. 69 §

Vid färd på väg med motordrivna fordon ska halvljus användas, om inte annat följer av 68, 70 eller 71 §. SFS 2009:960

3 kap. 70 §

Vid färd på väg med bil, traktor b, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I ska helljus användas, när förarens synfält med hänsyn till fordonets hastighet annars inte är tillräckligt för att fordonet ska kunna föras säkert.
Helljus får inte användas
  • 1. på sträcka där vägen är tillfredsställande belyst,
  • 2. på sådant avstånd från ett mötande fordon att dess förare kan bländas,
  • 3. vid möte med ett spårbundet trafikmedel eller ett fartyg som förs längs vägen, om risk för bländning kan uppstå, eller
  • 4. på ringa avstånd bakom ett annat fordon.
SFS 2015:929

3 kap. 71 §

Vid färd på väg med bil, traktor b, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I får i stället för halvljus användas annat ljus som är tillräckligt för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet. Detta gäller dock inte vid färd under mörker, i gryning eller skymning eller när väderleksförhållandena eller andra omständigheter föranleder att halvljuset behöver vara tänt.
I dimma och vid kraftig nederbörd får dimljus användas i stället för halvljus.
Sådant ljus som avses i första stycket, dimljus eller halvljus får inte användas samtidigt. Förbudet gäller inte vid färd med motorcykel under dagsljus. SFS 2015:929

3 kap. 72 §

Vid färd på väg får dimbakljus användas endast i dimma, vid kraftig nederbörd eller under därmed jämförliga siktförhållanden och på sådant sätt att förare av bakomvarande fordon inte bländas.

3 kap. 73 §

Ett fordon som inte skall vara utrustat med lyktor eller strålkastare skall vid färd på väg under mörker, i skymning eller gryning och i övrigt när väderleken eller andra omständigheter gör det nödvändigt ha en lykta som visar vitt eller gult ljus framåt och en som visar rött ljus bakåt. Lyktorna skall fästas eller bäras på den sida av fordonet som är vänd mot vägens mitt. Om det är tillräckligt för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet får ljuset visas framåt och bakåt från samma lykta.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte sådana vägtrafikanter som avses i 1 kap. 4 § första och andra styckena.

3 kap. 74 §

När ett fordon har stannats eller parkerats på en väg skall fordonets parkerings- och baklyktor vara tända under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när väderleken eller andra omständigheter gör det nödvändigt för att andra trafikanter skall uppmärksamma det.
Om fordonet inte är utrustat med parkerings- eller baklyktor skall det i stället ha annan belysning som är föreskriven för fordonet tänd. För ett fordon för vilket det saknas särskilda föreskrifter om lyktor eller strålkastare skall bestämmelserna i 73 § tillämpas. I övrigt får inga andra lyktor eller strålkastare än parkeringslyktor, baklyktor eller skyltlyktor vara tända.
Om ett motordrivet fordon, som är högst sex meter långt och två meter brett, parkeras längs kanten på en väg där den högsta tillåtna hastigheten är 50 kilometer i timmen eller lägre, är det tillräckligt att parkerings- och baklyktor mot vägens mitt hålls tända, om inte ett annat fordon är kopplat till fordonet.

3 kap. 75 §

Bestämmelserna i 74 § gäller inte om vägen är så väl belyst att fordonet ändå kan uppmärksammas tydligt på tillräckligt avstånd eller om fordonet stannats eller parkerats utanför körbanan och vägrenen.
Inte heller behöver belysning vara tänd på tvåhjuliga cyklar, mopeder eller motorcyklar utan sidvagn, om fordonet stannats eller parkerats längs vägens yttersta kant.

3 kap. 76 §

Under färd på väg får från ett fordon
  • 1. inte visas annat än vitt eller gult ljus framåt, samt
  • 2. inte visas vitt ljus bakåt annat än vid backning eller vid arbete som kräver vitt ljus.
Detta gäller dock inte lykta med annan färg som föreskrivits för fordonet.
På ett fordon som färdas på väg får inga andra lyktor eller strålkastare med blinkande ljus användas än
  • 1. körriktningsvisare,
  • 2. larmanordning,
  • 3. baklykta på cykel,
  • 4. stopplykta som är särskilt anordnad som nödstoppssignal, samt
  • 5. lykta som avger orangegult ljus och som är särskilt anordnad som varningsanordning i den utsträckning som Transportstyrelsen föreskriver.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte sådana lyktor som används för att ge tecken P11, kör in till vägkanten och stanna framför polisfordonet, enligt 7 kap. 2 § vägmärkesförordningen (2007:90). SFS 2009:960

Belysning vid färd i terräng

3 kap. 77 §

Vid färd i terräng under mörker, i skymning eller i gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleken eller andra omständigheter skall de lyktor och strålkastare som är föreskrivna för fordonet vara tända. Detta gäller dock inte parkeringslyktor.
Helljus skall användas när förarens synfält med hänsyn till fordonets hastighet annars är otillräckligt för att fordonet skall kunna föras säkert.
Vid färd i terräng med ett motordrivet fordon som har utrustats med strålkastare för färd skall dessa vara tända under mörker, i skymning eller i gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleken eller andra omständigheter även om de inte är föreskrivna för fordonet. SFS 2000:869

Fordons last

3 kap. 78 §

Ett fordon får inte lastas på sådant sätt att
  • 1. förarens sikt eller möjligheter till manövrering hindras, eller
  • 2. föreskrivna körriktningstecken, stopptecken, lyktor eller strålkastare skyms.
SFS 2001:667

3 kap. 79 §

På eller i ett fordon får passagerare inte tas med i sådant antal eller placeras på sådant sätt att fara kan uppstå. SFS 2001:753

3 kap. 80 §

Last får inte medföras på eller i ett fordon på sådant sätt att den kan
  • 1. utgöra fara för person,
  • 2. orsaka skador på egendom,
  • 3. släpa efter eller falla av fordonet,
  • 4. orsaka störande dammbildning eller liknande,
  • 5. försvåra körningen av fordonet, eller
  • 6. framkalla onödigt buller.
Lasten skall vara fastgjord om det krävs med hänsyn till lastutrymmets eller lastens beskaffenhet. Om det behövs skall lasten vara övertäckt.

Fordons last vid färd på väg

3 kap. 81 §

Vid färd på väg får inte kedjor, rep, presenningar eller andra anordningar som tjänar till att hålla fast eller skydda lasten hänga lösa utanför ett fordon eller släpa på marken.

3 kap. 82 §

Vid färd på väg skall lastens yttersta del vara tydligt utmärkt när lasten skjuter ut framför ett fordon eller mer än en meter bakom ett fordon. Som last räknas även redskap och utrustning som inte är fast monterad på fordonet. Last som skjuter ut mindre än en meter framför fordonet behöver dock inte märkas ut om den utskjutande delen tydligt framgår för andra trafikanter.
Under mörker, i skymning och gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleken eller andra omständigheter skall lasten märkas ut
  • 1. framtill med en lykta som visar vitt ljus framåt och med vita reflexer, och
  • 2. baktill med en lykta som visar rött ljus bakåt och med röda reflexer.
Reflexerna skall vara placerade så lågt att de kan återkasta skenet från andra fordons halvljus.

3 kap. 83 §

Last som i sidled skjuter ut utanför fordonet och är mer än 260 centimeter bred eller skjuter ut mer än 20 centimeter utanför fordonet skall vid färd på väg vara tydligt utmärkt. Sådan utmärkning behövs dock inte om de utskjutande delarna ändå tydligt framgår för andra trafikanter. Som last räknas även redskap och utrustning som inte är fast monterad på fordonet.
Under mörker, i skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleken eller andra omständigheter skall sådan last som avses i första stycket alltid märkas ut
  • 1. framtill med en lykta som visar vitt ljus framåt och med vita reflexer, och
  • 2. baktill med en lykta som visar rött ljus bakåt och med röda reflexer.
Lyktorna och reflexanordningarna skall i sidled sitta mindre än 40 centimeter innanför lastens yttersta kant. Om lasten är mer än 260 centimeter bred skall dock lyktorna och reflexerna sitta på lastens yttersta kant. Reflexerna skall vara placerade så lågt att de kan återkasta skenet från andra fordons halvljus.

Bestämmelser om vägtunnlar

3 kap. 83 a §

Vägtunnlar delas in i tunnelkategorierna A, B, C, D och E. En vägtunnel tillhör tunnelkategori A om något annat inte följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 10 kap. 1 § tredje stycket.
I fråga om vägtunnlar som tillhör tunnelkategori B, C, D eller E gäller de förbud för respektive tunnelkategori som anges i 83 b–83 e §§ mot färd med fordon med sådan last som omfattas av krav på märkning enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (2006:263) om transport av farligt gods. SFS 2011:1220

3 kap. 83 b §

I en vägtunnel som tillhör tunnelkategori B får det inte föras fordon med en last av farligt gods som kan leda till en mycket stor explosion. SFS 2011:1220

3 kap. 83 c §

I en vägtunnel som tillhör tunnelkategori C får det inte föras fordon med en last av farligt gods som kan leda till en mycket stor explosion, en stor explosion eller ett stort giftigt utsläpp. SFS 2011:1220

3 kap. 83 d §

I en vägtunnel som tillhör tunnelkategori D får det inte föras fordon med en last av farligt gods som kan leda till en mycket stor explosion, en stor explosion, ett stort giftigt utsläpp eller en stor brand. SFS 2011:1220

3 kap. 83 e §

I en vägtunnel som tillhör tunnelkategori E får det inte föras fordon med en last av farligt gods med undantag för sådant gods som anges efter underrubriken tunnelkategori E i punkten 1.9.5.2 bilaga A till den europeiska överenskommelsen den 30 september 1957 om internationell transport av farligt gods på väg (ADR [SÖ 1974:9]). SFS 2011:1220

Tävling på väg

3 kap. 84 §

Tävling eller uppvisning med fordon, eller där sådana trafikanter som avses i 1 kap. 4 § andra stycket deltar, får inte anordnas på väg utan tillstånd. Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Om en tävling eller uppvisning berör mer än ett län, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där tävlingen eller uppvisningen startar. Länsstyrelsen skall då inhämta yttrande från övriga berörda länsstyrelser.
Om tillstånd lämnas, skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter som utöver trafikreglerna behövs för att förebygga fara eller olägenhet för trafiken och för dem som bor eller uppehåller sig vid vägen eller som behövs av annat skäl. SFS 2005:71

4 kap. Bestämmelser för trafik med motordrivna fordon

Gemensamma bestämmelser

4 kap. 1 §

Föraren av ett motordrivet fordon skall stanna på tecken av den person som en myndighet har förordnat att kontrollera fordon eller förare.

4 kap. 2 §

Ett motordrivet fordon får inte dra fler än
  • 1. ett fordon som inte är inrättat för koppling till dragfordonet, eller
  • 2. två fordon som är inrättade för koppling till dragfordonet.
Den sammanlagda bruttovikten av de fordon som dras får vid färd på väg inte överstiga dragfordonets bruttovikt och vid färd i terräng två gånger dragfordonets bruttovikt.
Trots bestämmelserna i första stycket får bilar, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon dra ett eller flera fordon, om samtliga fordon som dras är inrättade för koppling till dragfordonet och
  • 1. kan bromsas effektivt, eller
  • 2. den sammanlagda bruttovikten av tillkopplade fordon som saknar effektiva bromsar inte överstiger dragfordonets bruttovikt eller vid färd i terräng två gånger dragfordonets bruttovikt.

4 kap. 3 §

Om en viss maximal släpvagnsvikt gäller för ett motordrivet fordon, får den sammanlagda vikten av dragna släpvagnar inte överstiga denna.

4 kap. 4 §

Om en viss maximilast gäller för ett motordrivet fordon eller ett därtill kopplat fordon får tyngre last inte befordras med fordonet.

4 kap. 5 §

Fordon som dras av ett annat fordon skall vara kopplade på ett från trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.
Vid färd på väg skall kopplingsanordningen vara tydligt utmärkt om det dragna fordonet inte är inrättat för koppling till dragfordonet och avståndet mellan fordonen överstiger 2,0 meter.

4 kap. 6 §

I en bil får inte fler passagerare tas med än den är registrerad för. Passagerare skall färdas på en plats som är avsedd för passagerare.
På en motorcykel får passagerare tas med endast om motorcykeln är inrättad för det. Passageraren skall sitta på den plats som är avsedd för passagerare. Mer än en passagerare får inte tas med. I en sidvagn får inte flera passagerare tas med än vagnen är avsedd för.
På en motorcykel eller i en sidvagn som kopplats till en motorcykel får passagerare tas med endast om föraren fyllt 18 år. Vid övningskörning med motorcykel tillämpas dock bestämmelserna i 4 kap. 2 och 3 §§ körkortslagen (1998:488) om förares ålder.
Transportstyrelsen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i första–tredje styckena. SFS 2008:1109

4 kap. 7 §

Föraren av ett motordrivet fordon skall behandla fordonet så att det inte bullrar onödigt mycket och i möjligaste mån se till att fordonet inte släpper ut avgaser i sådan mängd att de orsakar olägenheter.

4 kap. 8 §

Med ett motordrivet fordon får onödig och störande körning inte äga rum vid bostadsbebyggelse. Föraren av ett sådant fordon skall i övrigt anpassa färdväg, hastighet och färdsätt så att andra inte störs i onödan.

4 kap. 9 §

Skyddshjälm ska användas av den som färdas med
  • 1. motorcykel,
  • 2. moped,
  • 3. traktor b utan karosseri, eller
  • 4. terrängskoter utan karosseri.
Skyddshjälm behöver inte användas
  • 1. av passagerare som inte fyllt sju år och som använder annat lämpligt huvudskydd,
  • 2. när fordonet inte är i rörelse,
  • 3. vid färd inom parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområde eller liknande område,
  • 4. på en moped som framförs med avstängd motor,
  • 5. i en tre- eller fyrhjulig motorcykel med karosseri eller i en tre- eller fyrhjulig moped med karosseri om bilbälte används, eller
  • 6. vid färd med en moped klass II som är konstruerad för att drivas med en tramp- och vevanordning och där motorn inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen.
Föraren ska se till att passagerare som är under femton år använder skyddshjälm eller annat huvudskydd i enlighet med bestämmelserna i första och andra styckena.
Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om undantag från kravet att använda skyddshjälm. SFS 2015:929

Trafik med motordrivna fordon på väg

4 kap. 10 §

Vid färd på väg i en personbil, en lastbil, en tre- eller fyrhjulig motorcykel med karosseri eller en tre- eller fyrhjulig moped med karosseri gäller i fråga om användning av bilbälten och andra skyddsanordningar följande:
  • 1. Alla som färdas i ett fordon som är utrustat med bilbälten skall använda en plats som är försedd med bilbälte, om en sådan plats är tillgänglig, och använda bältet. Barn som är kortare än 135 centimeter skall använda bilbarnstol, bälteskudde eller annan särskild skyddsanordning för barn i stället för eller tillsammans med bilbältet.
  • 2. Ett barn som är tre år eller äldre och kortare än 135 centimeter får inte färdas i ett fordon där det inte finns möjlighet att använda en särskild skyddsanordning för barn, annat än vid tillfälliga transporter under korta sträckor. I sådana fall skall barnet i stället använda bilbältet när det är möjligt och får då inte färdas i framsätet i en personbil eller i en lätt lastbil.
  • 3. Ett barn som är yngre än tre år får inte färdas i ett fordon där det inte har möjlighet att använda en särskild skyddsanordning för barn, annat än vid tillfällig färd i taxi under korta sträckor. I sådant fall får barnet dock inte färdas i framsätet.
SFS 2006:1208

4 kap. 10 a §

Alla som är äldre än tre år och som färdas i en buss som är utrustad med bilbälten skall använda en plats som är försedd med bilbälte, om en sådan plats är tillgänglig, och använda bältet. Vid lokala transporter i tättbebyggda områden får dock passagerare använda en annan plats än en plats som är försedd med bilbälte.
Passagerare i en buss skall informeras om skyldigheten att använda bilbälte på det sätt som Transportstyrelsen föreskriver. SFS 2008:1109

4 kap. 10 b §

Den som färdas sittande i rullstol i en bil skall färdas på rullstolsplats och använda bilbälte om platsen är försedd med bilbälte. Rullstolen skall vara fastsatt med eller stödjas av en anordning som är avsedd för det i fordonet. SFS 2006:1208

4 kap. 10 c §

Föraren, annan ombordpersonal, ledsagare och ledare för en grupp skall vidta lämpliga åtgärder så att passagerare som är under femton år använder bilbälte eller annan särskild skyddsanordning och hjälpa passagerare att placera rullstol i enlighet med bestämmelserna i 10 b §. SFS 2006:1208

4 kap. 10 d §

Trots vad som sägs i 10 §, 10 a § första stycket och 10 b § behöver bilbältet eller den särskilda skyddsanordningen inte användas
  • 1. när fordonet inte är i rörelse,
  • 2. vid backning, eller
  • 3. vid färd inom parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområde eller liknande områden.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från kravet att använda bilbälte och särskild skyddsanordning. SFS 2017:921

4 kap. 10 e §

Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter som användning av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet. Föraren får inte använda denna utrustning på ett sådant sätt att han eller hon håller den i handen. SFS 2017:1284

4 kap. 11 §

Vägar som inte är enskilda delas in i fyra bärighetsklasser. Om inte annat har föreskrivits tillhör en allmän väg bärighetsklass 1 (BK1) och övriga vägar som inte är enskilda bärighetsklass 2 (BK2). Föreskrifter om att en allmän väg eller del av en sådan väg ska tillhöra bärighetsklass 2, 3 eller 4 meddelas av Trafikverket eller, om kommunen är väghållare, av kommunen. Föreskrifter om att någon annan väg som inte är enskild eller en del av en sådan väg ska tillhöra bärighetsklass 1, 3 eller 4 meddelas av kommunen.
Trafikverket får meddela föreskrifter om att förandet av fordon eller fordonståg på väg med bärighetsklass 4 ska vara förenade med villkor. SFS 2018:102

4 kap. 12 §

På vägar som inte är enskilda får motordrivna fordon eller därtill kopplade fordon föras endast om de värden för respektive bärighetsklass som anges nedan inte överskrids.
 
BK1 
BK2 
BK3 
BK4 
1. Axeltryck 
 
 
 
 
a. Axel som inte är drivande 
10 ton 
10 ton 
8 ton 
10 ton 
b. Drivande axel 
11,5 ton 
10 ton 
8 ton 
11,5 ton 
2. Boggitryck 
 
 
 
 
a. Avståndet mellan axlarna är mindre än 1,0 meter 
11,5 ton 
11,5 ton 
11,5 ton 
11,5 ton 
b. Avståndet mellan axlarna är 1,0 meter eller större men inte 1,3 meter 
16 ton 
16 ton 
12 ton 
16 ton 
c. Avståndet mellan axlarna är 1,3 meter eller större men inte 1,8 meter 
18 ton 
16 ton 
12 ton 
18 ton 
d. Avståndet mellan axlarna är 1,3 meter eller större men inte 1,8 meter och drivaxeln är försedd med dubbelmonterade hjul och luftfjädring eller likvärdig fjädring, eller drivaxlarna är försedda med dubbelmonterade hjul och vikten inte överstiger 9,5 ton på någon av axlarna 
19 ton 
16 ton 
12 ton 
19 ton 
e. Avståndet mellan axlarna är 1,8 meter eller större 
20 ton 
16 ton 
12 ton 
20 ton 
3. Trippelaxeltryck 
 
 
 
 
a. Avståndet mellan de yttre axlarna är mindre än 2,6 meter 
21 ton 
20 ton 
13 ton 
21 ton 
b. Avståndet mellan de yttre axlarna är 2,6 meter eller större men inte 4,4 meter 
24 ton 
22 ton 
13 ton 
24 ton 
c. Avståndet mellan de yttre axlarna är 4,4 meter eller större men inte 4,7 meter 
25 ton 
22 ton 
13 ton 
25 ton 
d. Avståndet mellan de yttre axlarna är 4,7 meter eller större 
26 ton 
22 ton 
13 ton 
26 ton 
4. Bruttovikt av fordon och fordonståg 
 
 
 
 
a. Fordon på hjul 
Bilaga 1 
Bilaga 2 
Bilaga 3 
Bilaga 4 
b. Fordon på band 
24 ton 
18 ton 
18 ton 
24 ton 
c. Fordon på medar 
18 ton 
18 ton 
18 ton 
18 ton 
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om ytterligare villkor för förandet än vad som framgår av bilaga 4 till denna förordning. Villkoren ska avse fordonet eller fordonstågets konstruktion och utrustning och vara motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten eller framkomligheten.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordon eller fordonståg får föras trots att de värden som anges i första stycket överskrids. Föreskrifterna ska vara förenade med sådana villkor i fråga om förandet och fordonets konstruktion och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna får begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät. SFS 2018:102

4 kap. 13 §

På vägar som inte är enskilda får fordonståg föras endast om de värden som anges nedan för avståndet mellan den första axeln på ett tillkopplat fordon och den sista axeln på fordonet som det är kopplat till inte underskrids.
 
BK1 
BK2 
BK3 
BK4 
1. Båda axlarna är enkelaxlar 
3 meter 
3 meter 
3 meter 
3 meter 
2. Den ena axeln är en enkelaxel och den andra ingår i en boggi eller trippelaxel 
3 meter 
4 meter 
4 meter 
3 meter 
3. Axlarna ingår i var sin boggi 
4 meter 
4 meter 
4 meter 
4 meter 
4. Den ena axeln ingår i en boggi och den andra i en trippelaxel eller båda i en trippelaxel 
5 meter 
– 
– 
4 meter 
Ett fordonståg får dock föras på sådan väg som avses i första stycket om vikten för varje möjlig kombination av axlar inom fordonståget understiger högsta tillåtna bruttovikt för motsvarande avstånd mellan första och sista axeln enligt bilaga 1–4 till denna förordning. Vid jämförelse med bilaga 1 får de värden som anges för släpvagnar även tillämpas för de fall där dragfordonet ingår i jämförelsen.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordonståg får föras trots att de värden som anges i första och andra styckena underskrids. Föreskrifterna ska vara förenade med sådana villkor i fråga om förandet och fordonets konstruktion och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna får begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät. SFS 2018:102

4 kap. 14 §

Fordon eller fordonståg som huvudsakligen används i internationell trafik får föras på vägar med bärighetsklass 1 och 4 även om de bruttovikter som anges i 12 § första stycket 4 och bilaga 1 eller 4 överskrids eller de avstånd som anges i 13 § underskrids. Undantaget gäller endast om följande bruttovikter och längdmått inte överskrids:
  • 1. 26 ton för treaxligt motorfordon.
  • 2. 38 ton för fyraxligt fordonståg.
  • 3. 40 ton för fem- eller sexaxligt fordonståg.
  • 4. 44 ton för treaxligt motorfordon med två- eller treaxlig påhängsvagn vid transport av 40 fots ISO-container.
  • 5. 16,5 meter för bil med påhängsvagn.
  • 6. 18,75 meter för bil med släpvagn.
Om ett treaxligt motorfordon enligt första stycket drivs helt eller delvis med alternativt bränsle får bruttovikten enligt första stycket överskridas med den extra vikt som tekniken för det alternativa bränslet kräver, dock högst 1 ton. SFS 2018:102

4 kap. 15 §

Om ett motordrivet fordon eller ett därtill kopplat fordon lastas så att lasten på någondera sidan skjuter ut mer än 20 centimeter utanför fordonet eller om fordonets bredd, lasten inräknad, överstiger 260 centimeter eller för en buss 255 centimeter, får fordonet eller därtill kopplat fordon föras endast på enskild väg.
Följande fordon får dock föras på väg som inte är enskild.
  • 1. Lätt motorcykel vars bredd med last inte överstiger 120 centimeter.
  • 2. Redskap som används i jordbruksarbete, även om bredden överstiger 260 centimeter.
  • 3. Fordon som är lastat med opackat hö eller liknande, även om lasten på någon sida skjuter ut mer än 20 centimeter utanför fordonet.
  • 4. Traktor med påmonterat redskap eller utrustning även om fordonet är bredare än 260 centimeter, redskap eller utrustning inräknad.
  • 5. Motorredskap vid kortare färd till eller från en arbetsplats eller för liknande ändamål, även om fordonet är bredare än 260 centimeter, redskap eller utrustning inräknad.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordon eller fordonståg som transporterar odelbar last får föras på vägar som inte är enskilda trots att den bredd som anges i första stycket överskrids. Lasten får därvid skjuta ut mer än 20 centimeter utanför fordonet. Därvid får det även föreskrivas att färd får ske med avvikelse från bestämmelserna i 3 kap. 7 § första och andra styckena, 9 § första och tredje styckena, 11 § och 12 § första stycket 3 samt 9 kap. 1 § första stycket 1 och 2 och 2 §, om det behövs av framkomlighetsskäl och sker med stor försiktighet. Föreskrifterna ska vara förenade med sådana villkor när det gäller förandet och fordonets konstruktion och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna får begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät.
Trots vad som sägs i första stycket får bussar som har registrerats före den 1 november 2004 och vars utförande därefter inte väsentligen har förändrats, till utgången av år 2020 föras på andra vägar än enskilda om fordonets bredd, lasten inräknad, inte överstiger 260 centimeter. SFS 2008:1109

4 kap. 15 a §

Vid färd på väg får det till en tvåhjulig motorcykel eller en tvåhjulig moped klass I inte kopplas en släpvagn med en bredd som överstiger 125 centimeter eller med en vikt som överstiger hälften av det dragande fordonets tjänstevikt minskad med vikten av bränsle och verktyg som hör till fordonet.
Vid färd på väg får det till en tre- eller fyrhjulig motorcykel eller en tre- eller fyrhjulig moped inte kopplas en släpvagn med en bredd som överstiger motorcykelns respektive mopedens bredd eller i något fall 200 centimeter eller med en vikt som överstiger hälften av det dragande fordonets tjänstevikt minskad med vikten av bränsle och verktyg som hör till fordonet. SFS 2002:943

4 kap. 15 b §

Vid färd på väg får följande fordon inte användas för personbefordran.
  • 1. En släpvagn som kopplats till en motorcykel eller en moped klass I.
  • 2. En släpsläde som kopplats till ett motorfordon, en traktor eller ett motorredskap.
SFS 2006:21

4 kap. 16 §

Ett fordons bredd mäts över de delar av fordonet eller lasten som skjuter ut längst.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall medge att viss utrustning inte ska räknas in i fordonsbredden. SFS 2008:1109

4 kap. 17 §

Ett annat motordrivet fordon än en buss med eller utan ett därtill kopplat fordon får inte föras på andra vägar än enskilda om fordonet eller fordonståget, lasten inräknad, är längre än 24,0 meter. Längden av ett fordonståg, lasten inräknad, får dock uppgå till 25,25 meter om följande villkor är uppfyllda:
  • 1. Varje ingående fordon är utrustat med sådana låsningsfria bromsar och kopplingsanordningar som Transportstyrelsen föreskriver.
  • 2. Varje ingående motordrivet fordon har en största längd av 12,0 meter.
  • 3. Varje ingående släpvagn, utom påhängsvagn, har en största längd av 12,0 meter.
  • 4. Avståndet mellan kopplingstappen och bakkanten på en påhängsvagn överstiger inte 12,0 meter.
  • 5. Det horisontella avståndet mellan kopplingstappen och varje punkt på framkanten av en påhängsvagn överstiger inte 2,04 meter.
  • 6. Fordonstågets sammanlagda lastlängd bakom förarhytten, mätt parallellt med fordonstågets längsgående axel, överstiger inte 21,86 meter.
  • 7. Avståndet, mätt parallellt med fordonstågets längsgående axel, från den längst fram belägna yttre punkten på lastutrymmet bakom förarhytten till den längst bak belägna yttre punkten på fordonståget överstiger inte 22,9 meter.
  • 8. Fordonsbredden, utom för påbyggnad för temperaturkontrollerade fordon, eller temperaturkontrollerade containrar eller växelflak, är högst 2,55 meter.
  • 9. Bredden på påbyggnad för temperaturkontrollerade fordon, eller temperaturkontrollerade containrar eller växelflak, är högst 2,60 meter.
  • 10. Varje ingående motordrivet fordon som är i rörelse kan vända inom en cirkelring som har en yttre radie på 12,5 meter och en inre radie på 5,3 meter.
  • 11. Fordonståget uppfyller de vändningskrav som Transportstyrelsen föreskriver.
Bestämmelserna om längd och avstånd i första stycket 2–5 ska omfatta även avtagbara påbyggnader och standardiserade godsbehållare såsom containrar. SFS 2017:610

4 kap. 17 a §

En buss med eller utan ett därtill kopplat fordon får föras på andra vägar än enskilda endast om fordonets eller fordonstågets längd, lasten inräknad, inte överstiger de mått som anges nedan samt uppfyller de vändningskrav som Transportstyrelsen föreskriver.
Fordon
Längd
Buss med två axlar 
13,5 meter 
Buss med fler än två axlar 
15,0 meter 
Ledbuss 
18,75 meter 
Buss med släpvagn 
18,75 meter 
Bussar som har registrerats före den 1 juli 2004 och vars utförande därefter inte väsentligen har förändrats, skall till utgången av år 2020 inte omfattas av bestämmelserna i första stycket. SFS 2008:1109

4 kap. 17 b §

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordon eller fordonståg får föras trots att de längder som anges i 17 § första stycket första meningen och i 17 a § överskrids. Därvid får det även föreskrivas att färd får ske med avvikelse från bestämmelserna i 3 kap. 7 § första och andra styckena, 9 § första och tredje styckena, 11 § och 12 § första stycket 3 samt 9 kap. 1 § första stycket 1 och 2 och 2 §, om det behövs av framkomlighetsskäl och sker med stor försiktighet. Föreskrifterna ska vara förenade med sådana villkor när det gäller förandet och fordonets konstruktion och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna får begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät. SFS 2008:1109

4 kap. 17 c §

Ett fordons eller fordonstågs längd mäts över de delar av fordonet, fordonståget eller lasten som skjuter ut längst.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall medge att viss utrustning inte ska räknas in i fordonslängden. SFS 2008:1109

4 kap. 17 d §

Transportstyrelsen får meddela tillstånd om att fordon eller fordonståg under en provperiod får föras på en väg som inte är enskild trots bestämmelserna i 4 kap. 12, 13, 17 och 17 a §§, om det behövs för att pröva ny teknik eller nya konstruktioner.
Ett tillstånd ska vara förenat med sådana villkor i fråga om förandet och fordonens eller fordonstågens konstruktion och utrustning att det inte uppstår fara för trafiksäkerheten, skada på vägen eller annan väsentlig olägenhet. Tillståndet ska begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät och får även i övrigt förenas med villkor.
Tillståndet får återkallas om förutsättningarna för det inte längre finns eller om det finns någon annan särskild anledning att återkalla det. SFS 2017:1284

4 kap. 18 §

Ett motordrivet fordon och fordon som har kopplats till ett sådant fordon får inte föras på andra vägar än enskilda om fordonets hjul, band eller medar är sådana att de kan medföra nämnvärd skada på körbanan.

4 kap. 18 a §

Personbil klass I, personbil klass II med en totalvikt av högst 3,5 ton, lätt lastbil och lätt buss samt släpvagn, som dras av sådant fordon, ska vid färd på väg vara försedd med vinterdäck eller likvärdig utrustning den 1 december–31 mars när vinterväglag råder.
Tung lastbil, tung buss och personbil klass II med en totalvikt över 3,5 ton ska vid färd på väg vara försedd med vinterdäck eller likvärdig utrustning på fordonets drivaxlar den 1 december–31 mars när vinterväglag råder. Framhjulsdrivna bilar ska vara försedda med vinterdäck eller likvärdig utrustning även på fordonets bakre hjulaxlar.
Ett fordon får brukas trots bestämmelserna i första och andra styckena
  • 1. om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten
  • a) för provkörning eller bogsering av fordonet i samband med reparation eller liknande ändamål,
  • b) för färd kortaste lämpliga väg till och från närmaste besiktningsorgan enligt fordonslagen (2002:574) för besiktning, eller
  • 2. om fordonet enligt vägtrafikregistret är av en årsmodell som är trettio år eller äldre.
Transportstyrelsen får föreskriva att fordon även i andra fall än som avses i tredje stycket får brukas trots bestämmelserna i första och andra styckena om det kan ske utan att trafiksäkerheten sätts i fara. SFS 2012:705

4 kap. 19 §

Föraren av en tvåhjulig motorcykel får vid färd på väg inte låta motorcykeln dras eller skjutas av ett annat fordon eller spårvagn. Föraren får inte heller dra eller framför sig skjuta någon annan vägtrafikant eller föra något annat fordon vid sidan än tillkopplad sidvagn.

Bestämmelser för hastighet på väg med vissa motordrivna fordon och fordonskombinationer

4 kap. 20 §

Vid färd på väg får följande fordon inte föras med högre hastighet än som anges nedan.
Fordon 
Förutsättningar 
Hastighet kilometer i timmen 
1. Tung buss 
Om samtliga som färdas i bussen och som är äldre än tre år har tillgång till en plats försedd med bilbälte 
100 
2. Tung buss 
 
90 
3. Tung lastbil 
På motorväg eller motortrafikled 
90 
4. Tung lastbil 
 
80 
5. Tung terrängvagn 
 
50 
6. Motorredskap klass I 
 
50 
7. Traktor b 
 
50 
8. Moped klass I 
 
45 
Om det till ett motorfordon, ett motorredskap klass I eller en tung terrängvagn har kopplats ytterligare fordon, får fordonen på väg inte föras med högre hastighet än som anges nedan.
Fordon 
Förutsättningar 
Hastighet kilometer i timmen 
1. Motorfordon med en släpvagn 
a. Släpvagnen är försedd med effektiva bromsar som kan manövreras från motorfordonets färdbroms, 
 
 
b. släpvagnen har oledad dragstång och en totalvikt som inte överstiger 3,5 ton och är försedd med påskjutsbroms, 
 
 
c. släpvagnen har en totalvikt eller, när släpvagnen inte är lastad, en tjänstevikt som inte överstiger motorfordonets halva tjänstevikt, dock högst 750 kilogram, eller 
 
 
d. släpvagnen är kopplad till en motorcykel 
80 
2. Bil med två släpvagnar 
Släpvagnarna är utrustade med låsningsfria bromsar och utgörs av en dolly med tillkopplad påhängsvagn där dollyns vändskiva är vridbart lagrad kring en vertikal axel genom kopplingspunkten 
80 
3. Bil som drar ett sådant fordon på minst fyra hjul vars ena ände är upplyft genom en fast upphängningsanordning på dragfordonet så att minst ett av det dragna fordonets övriga hjulpar rullar på vägen 
Fordonet är särskilt inrättat för bärgning och bogsering av skadade fordon och fordonstågets vikt inte överskrider dragfordonets totalvikt 
80 
4. Motorfordon med en släpvagn vilka är förbundna genom den gemensamma lasten 
Släpvagnen är försedd med effektiva bromsar som kan manövreras från motorfordonets färdbroms och fordonen är särskilt inrättade för ändamålet samt godkända vid sådan besiktning som föreskrivits för fordonståget 
50 
5. Motorredskap klass I eller tung terrängvagn med en släpvagn 
Släpvagnen är försedd med effektiva bromsar som kan manövreras från dragfordonets färdbroms 
50 
6. Motorfordon, motorredskap klass I eller tung terrängvagn med en släpvagn i andra fall än 1, 4 eller 5 
Släpvagnen har en bruttovikt som inte överstiger dragfordonets bruttovikt 
40 
7. Motorfordon, motorredskap klass I eller tung terrängvagn med två släpvagnar i annat fall än 2 
Släpvagnarna är försedda med effektiva bromsar som kan manövreras från dragfordonets färdbroms 
40 
8. Bil i andra fall än 3, motorredskap klass I eller tung terrängvagn som drar ett sådant fordon på minst fyra hjul vars ena ände är upplyft genom en fast upphängningsanordning på dragfordonet eller en särskild bogseringsanordning så att minst ett av det dragna fordonets övriga hjulpar rullar på vägen 
Fordonet är särskilt inrättat för bärgning och bogsering av skadade fordon 
40 
9. Motorfordon, motorredskap klass I eller tung terrängvagn med ett eller flera fordon i andra fall än 1–8 
 
30 
Bil med dolly till vilken kopplats påhängsvagn får framföras med högst 80 kilometer i timmen även om kraven i andra stycket 2 inte är uppfyllda, om dollyn och påhängsvagnen registrerats och tagits i bruk före den 1 januari 1999, ingår i ett fordonståg som är högst 24,0 meter långt och är försedda med effektiva bromsar som kan manövreras från bilens färdbroms.
Bestämmelserna i första, andra och tredje styckena gäller dock inte i den mån lägre hastighet är föreskriven för vägen.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att
  • 1. en bil med två släpvagnar även i andra fall än som anges i andra stycket 2 får föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen, och
  • 2. ett motorredskap klass I och en traktor b får föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen.
SFS 2017:921

4 kap. 21 §

Fordon med band får på väg inte föras med högre hastighet än 20 kilometer i timmen. Fordon med hjulringar av järn eller annat hårt material får på väg inte föras med högre hastighet än 10 kilometer i timmen.

Bestämmelser om miljözoner

4 kap. 22 §

I en miljözon får tunga bussar och tunga lastbilar föras endast om första registrering, oavsett första registreringsland, skett under de senaste sex åren, innevarande år oräknat. SFS 2013:76

4 kap. 22 a §

Träder i kraft: 2020-01-01

4 kap. 22 b §

Träder i kraft: 2020-01-01

4 kap. 22 c §

Träder i kraft: 2020-01-01

4 kap. 22 d §

Träder i kraft: 2020-01-01

4 kap. 23 §

Följande undantag gäller från det förbud som anges i 22 §:
  • 1. Fordon vars motor vid tidpunkten för typgodkännande, registrering eller ibruktagande uppfyllde minst de emissionskrav som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/55/EG av den 28 september 2005 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer med kompressionständning som används i fordon samt mot utsläpp av gasformiga föroreningar från motorer med gnisttändning drivna med naturgas eller gasol vilka används i fordon, rad A, (Euro 3), i tabellerna i avsnitt 6.2.1 i bilaga I, får föras i miljözon under en period av åtta år räknat från första registreringen, registreringsåret oräknat.
  • 2. Fordon vars motor vid tidpunkten för typgodkännande, registrering eller ibruktagande uppfyllde minst de emissionskrav som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/55/EG, rad B.1, (Euro 4), i tabellerna i punkt 6.2.1 i bilaga I, får föras i miljözon till och med utgången av år 2016, eller under en period av åtta år räknat från första registreringen, registreringsåret oräknat.
  • 3. Fordon vars motor vid tidpunkten för typgodkännande, registrering eller ibruktagande uppfyllde minst de emissionskrav som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/55/EG, rad B.2, (Euro 5), eller rad C, (EEV), i tabellerna i punkt 6.2.1 i bilaga I, får föras i miljözon till och med utgången av år 2020, eller under en period av åtta år räknat från första registreringen, registreringsåret oräknat.
  • 4. Fordon med gasmotor eller motor för drift med etanol för dieselmotor enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/55/EG får föras i miljözon.
  • 5. Fordon vars motor vid tidpunkten för typgodkännande, registrering eller ibruktagande uppfyllde minst de emissionskrav som anges i Europaparlamentets och rådets förordning 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG, tabellen i bilaga I, (Euro 6), får föras i miljözon.
  • 6. Fordon vars motor har anpassats för att uppfylla de emissionskrav som anges i punkten 2 får föras i miljözon till och med utgången av år 2016.
  • 7. Fordon vars motor har anpassats för att uppfylla de emissionskrav som anges i punkten 3 får föras i miljözon till och med utgången av år 2020.
  • 8. Fordon vars motor har anpassats för att uppfylla de emissionskrav som anges i punkten 5 får föras i miljözon.
  • 9. EG-mobilkran får föras i miljözon.
SFS 2013:76

4 kap. 24 §

Vid färd i miljözon med en tung buss eller tung lastbil som har registrerats för mer än sex år sedan, innevarande år oräknat, ska handlingar medföras som visar vilka emissionskrav som fordonets motor uppfyllde vid tidpunkten för typgodkännande, registrering, ibruktagande eller när motorn anpassats enligt vad som anges i 23 § 6–8. Detta gäller dock inte om uppgiften framgår av vägtrafikregistret. SFS 2013:76

4 kap. 24 a §

Träder i kraft: 2020-01-01

5 kap. Bestämmelser för trafik med terrängmotorfordon och terrängsläp på väg

5 kap. 1 §

Terrängmotorfordon och terrängsläp får inte föras på andra vägar än enskilda utom i de fall som anges i 2 och 6 §§. SFS 2002:943

5 kap. 2 §

Den som vid färd med ett terrängmotorfordon eller ett terrängsläp behöver korsa en väg som inte är enskild får föra fordonet på vägen kortaste lämpliga sträcka. Detsamma gäller om det med hänsyn till terrängförhållandena är nödvändigt att färdas på vägen. SFS 2002:943

5 kap. 3 §

En förare av ett terrängmotorfordon som kör ut från terrängen skall stanna fordonet innan han eller hon kör ut på en väg. Trafikanter på vägen skall lämnas företräde.

5 kap. 4 §

När terrängmotorfordon eller terrängsläp förs på annan väg än sådan enskild väg som i mindre omfattning används av allmänheten för trafik får passagerare inte tas med i fordonet eller ett därtill kopplat fordon. SFS 2002:943

5 kap. 5 §

På annan väg än sådan enskild väg som i mindre omfattning används av allmänheten för trafik får terrängmotorfordon eller terrängsläp inte föras med högre hastighet än 20 kilometer i timmen. SFS 2002:943

5 kap. 6 §

Tung terrängvagn på hjul får föras på väg trots bestämmelserna i 1, 4 och 5 §§.

6 kap. Bestämmelser för trafik med cykel och moped

Gemensamma bestämmelser

6 kap. 1 §

Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken får de dock färdas i bredd.

6 kap. 2 §

Cyklande och mopedförare skall hålla minst en hand på styret.
Mopedförare skall hålla båda fötterna på pedalerna eller fotstöden.

6 kap. 3 §

På en cykel eller en moped får inte samtidigt färdas flera personer än cykeln eller mopeden är byggd för.
När en cykel eller moped klass II har lämpliga säten och effektivt skydd mot hjulekrarna får dock på fordonet färdas ytterligare
  • 1. ett barn under tio år, om den som styr fordonet har fyllt femton år, eller
  • 2. två barn under sex år, om den som styr fordonet har fyllt arton år.

6 kap. 4 §

Cyklande eller mopedförare får inte transportera gods som är så tungt eller stort att cykeln eller mopeden inte kan manövreras säkert eller så att annan trafik hindras.

6 kap. 4 a §

Den som är under femton år och färdas med en tvåhjulig cykel skall använda cykelhjälm eller annat lämpligt huvudskydd.
Cykelföraren skall se till att passagerare använder cykelhjälm eller annat lämpligt huvudskydd i enlighet med bestämmelsen i första stycket. SFS 2004:296

6 kap. 4B §

Den som färdas med en tvåhjulig moped klass II som är konstruerad för att drivas med en tramp- och vevanordning och där motorn inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen ska använda cykelhjälm eller annat lämpligt huvudskydd. SFS 2015:929

Trafik med cykel och moped vid färd på väg

6 kap. 5 §

Vid färd på väg får cyklande eller mopedförare inte låta cykeln eller mopeden dras eller skjutas av annat fordon eller spårvagn. Mopedförare får inte heller dra eller framför sig skjuta någon annan vägtrafikant eller föra något annat fordon vid sidan.

6 kap. 6 §

Cyklande eller förare av moped klass II som ska färdas ut på en cykelpassage ska sänka hastigheten och ta hänsyn till fordon som närmar sig passagen och får korsa vägen endast om det kan ske utan fara.
Cyklande eller förare av moped klass II som ska färdas ut på en cykelöverfart ska ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos fordon som närmar sig överfarten. SFS 2014:1035

7 kap. Bestämmelser för gående på väg

7 kap. 1 §

Gående på väg ska använda gångbanan eller vägrenen.
Om det inte finns någon gångbana eller vägren ska gående använda cykelbanan eller körbanan. Detsamma gäller sådana trafikanter som avses i 1 kap. 4 § andra stycket om gångbanan är smal eller utrymmet på den är begränsat på annat sätt eller om det finns andra särskilda skäl för det.
Gående som använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen. Den som åker rullskidor, rullskridskor eller liknande och som färdas med högre hastighet än gångfart ska dock färdas längst till höger om det är lämpligare.
De som går i grupp under uppsikt av en ledare eller i en procession ska om det är lämpligt använda vägrenen eller körbanans högra sida i färdriktningen. Om gruppen består av barn som går högst två i bredd, ska om möjligt gångbana, vägren eller cykelbana användas. SFS 2018:1559

7 kap. 2 §

På en väg där fordonstrafik är förbjuden och i ett sådant gångfartsområde eller på en gågata som avses i 8 kap. 1 § gäller inte bestämmelserna i 1 §. SFS 2007:101

7 kap. 3 §

Gående skall korsa en kör- eller cykelbana på ett övergångsställe. Om det inte finns något övergångsställe i närheten, skall gående i stället korsa kör- eller cykelbanan tvärs över denna och helst vid en vägkorsning.
Kör- eller cykelbanan skall korsas utan onödigt dröjsmål.

7 kap. 4 §

Gående som skall gå ut på ett övergångsställe skall ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället. Utanför ett övergångsställe får gående korsa vägen endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken.

7 kap. 5 §

När en grupp som går under uppsikt av en ledare eller en procession använder vägrenen, körbanan eller cykelbanan under annan tid än då det är dagsljus med klar sikt, skall den som går i täten ha minst en lykta som mot vägens mitt visar vitt eller gult ljus framåt och den som går i kön minst en lykta som mot vägens mitt visar rött ljus bakåt.

8 kap. Bestämmelser för trafik på gågata och i gångfartsområde m.m.

8 kap. 1 §

På en gågata och i ett gångfartsområde gäller följande.
  • 1. Fordon får inte föras med högre hastighet än gångfart.
  • 2. Fordon får inte parkeras.
  • 3. Fordonsförare har väjningsplikt mot gående.
På en gågata får motordrivna fordon inte föras annat än för att korsa den. Sådana fordon får dock föras på gågator om det behövs för
  • 1. varuleveranser till eller från butiker eller motsvarande vid gågatan,
  • 2. transporter av gods eller boende till eller från adress vid gågatan,
  • 3. transporter av gäster till eller från hotell eller motsvarande vid gågatan, eller
  • 4. transporter av sjuka eller rörelsehindrade personer till eller från adress vid gågatan.
SFS 2017:921

8 kap. 2 §

I ett körfält eller en körbana för fordon i linjetrafik m.fl. får endast fordon i linjetrafik föras samt, om körfältet eller körbanan är beläget till höger i färdriktningen, cykel och moped klass II.
Fordon som får föras i körfältet får trots 3 kap. 53 § första stycket 10 stannas där för på- eller avstigning. SFS 2010:2037

9 kap. Bestämmelser för trafik på motorväg och motortrafikled

9 kap. 1 §

På en motorväg gäller följande.
  • 1. Endast trafik med motorfordon eller motorfordon med tillkopplat fordon som är konstruerade för och får framföras med en hastighet av minst 40 kilometer i timmen får förekomma. Mopeder klass I får dock inte framföras på en motorväg.
  • 2. Fordon får föras in på en motorväg endast vid vägens början eller på en påfartsväg och föras av motorvägen endast på en avfartsväg eller vid dess slut.
  • 3. Fordon får inte föras på skiljeremsan eller på en tvärgående förbindelseväg mellan körbanorna.
  • 4. Fordon får inte vändas eller backas.
  • 5. Fordon får inte stannas eller parkeras annat än på platser som utmärkts med ett vägmärke som parkerings- eller rastplats. Bussar i linjetrafik får dock stannas vid särskilt anordnade hållplatser.
  • 6. Fordon får inte föras med högre hastighet än 110 kilometer i timmen.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordon eller fordonståg även i andra fall än som anges i första stycket 1 får föras på motorväg. Föreskrifterna ska vara förenade med sådana villkor att trafiksäkerheten inte äventyras.
Trafikverket får meddela föreskrifter om att den högsta tillåtna hastigheten på en motorväg ska vara 120 kilometer i timmen. SFS 2010:144

10 kap. Lokala trafikföreskrifter m.m.

10 kap. 1 §

Särskilda trafikregler får, utom i de fall som avses i 10 och 14 §§, meddelas genom lokala trafikföreskrifter för en viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område eller för ett område eller en färdled i terräng. Särskilda trafikregler om stannande eller parkering får även meddelas genom lokala trafikföreskrifter för samtliga vägar som inte är enskilda inom ett visst område.
De särskilda trafikreglerna får gälla följande:
  • 1. Att en viss väg eller vägsträcka ska vara huvudled, motorväg eller motortrafikled.
  • 2. Att en viss väg eller vägsträcka eller samtliga vägar inom ett område ska vara gågata eller gångfartsområde.
  • 3. Att ett visst område ska vara tättbebyggt område eller att ett särskilt miljökänsligt område inom tättbebyggt område ska vara miljözon.
  • 4. Att en viss plats ska vara cirkulationsplats eller cykelöverfart.
  • 5. Att ett visst körfält eller en viss körbana ska vara körfält eller körbana för fordon i linjetrafik m.fl.
  • 6. Att en viss plats på sträcka där förbud att stanna eller parkera råder enligt 3 kap. 53 § första stycket 2 ska vara busshållplats.
  • 7. Att en viss plats ska vara ändamålsplats och ändamålet för uppställning på platsen eller att en viss plats ska vara laddplats.
  • 8. Avvikelser från bestämmelserna om gågata enligt 8 kap. 1 § andra stycket och bestämmelserna om körfält för fordon i linjetrafik m.fl. enligt 8 kap. 2 §.
  • 9. Förbud mot trafik med fordon.
  • 10. Förbud eller påbud att svänga eller köra i viss riktning.
  • 11. Förbud mot omkörning.
  • 12. Väjningsplikt eller stopplikt med avvikelser från bestämmelserna i 3 kap. 18 eller 21 § eller i stället för bestämmelserna i 3 kap. 23 § första stycket.
  • 13. Stopplikt i korsning med järnväg eller spårväg.
  • 14. Avvikelser från bestämmelserna om hastighet i 3 kap. 17 § första stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 17 § andra stycket, om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön.
  • 15. Begränsning till lägre hastighet än som följer av 3 kap. 17 § tredje stycket, 4 kap. 20 § eller 9 kap. 1 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 17 § fjärde stycket eller 9 kap. 1 § tredje stycket, om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön.
  • 16. Tillåtelse att stanna eller parkera fordon med avvikelse från bestämmelserna i 3 kap. 48 §, 49 a § första stycket, 52 §, 53 § första stycket 2–5, 9 och 10, 54 §, 55 § första stycket 3–5 eller 8 kap. 1 § eller förbud mot att parkera eller mot att stanna och parkera fordon.
  • 17. Tidsbegränsning, avgiftsplikt eller andra villkor för parkering.
  • 18. Undantag från 3 kap. 77 § om belysning vid färd i terräng.
  • 19. Axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt på motordrivna fordon eller fordonståg med begränsning till lägre vikter än som följer av 4 kap. 12 §.
  • 20. Inskränkning till mindre bredd eller längd på motordrivna fordon, fordonståg eller last än som tillåts i 4 kap. 15, 17 eller 17 a §.
  • 21. Trafik med terrängmotorfordon eller terrängsläp med avvikelser från bestämmelserna i 5 kap. 1, 4 eller 5 §.
  • 22. Andra särskilda trafikregler.
Vidare får det genom lokala trafikföreskrifter meddelas särskilda trafikregler om att en vägtunnel ska tillhöra tunnelkategori B, C, D eller E, särskilda trafikregler för transport av farligt gods och för sådana tävlingar som länsstyrelsen har lämnat tillstånd till enligt 3 kap. 84 §. SFS 2017:921

10 kap. 2 §

Föreskrifter enligt 1 § andra stycket 9–11, 14–18, 20 och 21 får avse
  • 1. en viss trafikantgrupp,
  • 2. ett visst eller vissa fordonsslag, eller
  • 3. fordon med last av viss beskaffenhet.
Lokala trafikföreskrifter om parkering får innefatta särskilda bestämmelser för att underlätta för dem som bor i ett visst område att parkera inom detta område. Om det behövs av särskilda skäl får vissa parkeringsplatser i området reserveras för de boende genom sådana bestämmelser. Frågor om tillstånd att parkera enligt föreskrifterna prövas av kommunen.
Lokala trafikföreskrifter om parkering får innefatta särskilda bestämmelser om att högst tre parkeringsplatser får reserveras för varje utländsk beskickning i anslutning till beskickningens kansli eller residens. Detsamma gäller parkeringsplatser för konsulat som förestås av en karriärkonsul samt sådana internationella organ som avses i 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Lokala trafikföreskrifter om förbud mot trafik med fordon som meddelas av en kommun för en viss väg, viss vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område får avse fordon med dubbdäck. SFS 2011:912

10 kap. 3 §

Lokala trafikföreskrifter meddelas av följande myndigheter.
  • 1. Kommunen
  • a) i fråga om vilket område som enligt 1 § andra stycket 3 skall utgöra tättbebyggt område,
  • b) för andra vägar inom tättbebyggt område än allmänna vägar för vilka staten är väghållare,
  • c) för samtliga vägar inom tättbebyggt område om föreskrifterna rör färdhastighet, stannande eller parkering,
  • d) för vägar utom tättbebyggt område för vilka kommunen är väghållare, samt
  • e) för terräng.
  • 2. Länsstyrelsen
  • a) i andra fall än som avses i 1,
  • b) i fråga om stopplikt och väjningsplikt enligt 1 § andra stycket 12 och 13 för vägar i korsningar med allmän väg för vilken staten är väghållare, samt
  • c) i fråga om sådana föreskrifter som avses i 1 § tredje tycket.
Polismyndigheten får meddela föreskrifter om ett beslut av kommunen eller länsstyrelsen inte kan avvaktas utan särskild olägenhet. SFS 2007:101

10 kap. 4 §

Om föreskrifter enligt 1 § andra stycket 1 utformas så att huvudleder korsar varandra, skall väjningsplikt eller stopplikt regleras särskilt i korsningen. Särskild reglering behövs dock inte i de fall fordon kommer in på huvudleden utan att byta körfält. SFS 1999:835

10 kap. 5 §

Innan en kommun beslutar föreskrifter om hastighetsbegränsning enligt 3 kap. 17 § andra stycket eller lokala trafikföreskrifter enligt 1 § ska Polismyndigheten och den statliga väghållningsmyndighet som berörs lämnas tillfälle att yttra sig.
Innan en länsstyrelse beslutar sådana lokala trafikföreskrifter för transport av farligt gods som avses i 1 § tredje stycket ska yttrande inhämtas från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. SFS 2014:1265

10 kap. 6 §

Om en enskild väg särskilt berörs i ett ärende om lokal trafikföreskrift skall ägaren till den enskilda vägen ges tillfälle att yttra sig under beredningen. Detsamma gäller ägaren till mark som särskilt berörs.
Lokala trafikföreskrifter för enskilda vägar som endast i mindre utsträckning används av allmänheten för trafik får meddelas endast efter medgivande av vägens ägare. Medgivande behövs dock inte om föreskrifterna avser
  • 1. hastighet,
  • 2. reglering av trafiken i korsning med järnväg eller spårväg,
  • 3. reglering av trafiken vid vägens anslutning till en väg som inte är enskild eller till en enskild väg som i större utsträckning används av allmänheten för trafik, eller
  • 4. reglering av trafiken vid en tävling som länsstyrelsen har lämnat tillstånd till enligt 3 kap. 84 §.
  • Den som meddelar sådana lokala trafikföreskrifter som inte får meddelas utan medgivande av vägens ägare, skall också erinra vägens ägare om bestämmelserna om utmärkning.
SFS 1999:240

10 kap. 7 §

En väg får förklaras för motorväg eller motortrafikled endast om
  • 1. den är fri från korsningar i samma plan med andra vägar, och
  • 2. fordon inte lämpligen kan föras in på eller ut från vägen annat än vid vägens ändpunkter eller vid särskilt anordnade på- och avfartsvägar.
För att förklaras för motorväg skall vägen dessutom
  • 1. vara uppdelad i två körbanor, en för trafiken i vardera riktningen, och
  • 2. ha körbanorna skilda genom en skiljeremsa eller på något annat sätt.
På- och avfartsvägar hör till motorvägen eller motortrafikleden i den omfattning som länsstyrelsen eller kommunen bestämmer för varje fall.

10 kap. 8 §

En väg eller ett område får förklaras som gångfartsområde endast om det är utformat så att det framgår att gående nyttjar hela ytan samt att det inte är lämpligt att föra fordon med högre hastighet än gångfart. SFS 2007:101

10 kap. 9 §

Ett område får förklaras vara tättbebyggt område om det har stads- eller bykaraktär eller annars har därmed jämförbart vägnät och bebyggelse.

10 kap. 9 a §

En plats får förklaras som laddplats endast om det finns anordningar för extern laddning med elektrisk energi för fordons framdrivning. SFS 2010:2037

10 kap. 10 §

I fråga om en enskild väg skall ägaren av vägen avgöra om trafik med motordrivna fordon eller ett visst eller vissa slag av sådana fordon får äga rum. Sådant förbud får avse även fordon med viss största bredd, längd eller vikt.
Förbud enligt första stycket skall utmärkas med vägmärke eller på annat tydligt sätt.
Väghållningsmyndighetens befogenhet att meddela föreskrifter om förbud eller inskränkning av trafik med motordrivna fordon på enskild väg framgår av 41 § väglagen (1971:948). SFS 1999:240

10 kap. 11 §

10 kap. 12 §

Den myndighet som har beslutat en föreskrift som avses i 2 § förordningen (2007:231) om elektroniskt kungörande av vissa trafikföreskrifter skall snarast underrätta
  • 1. berörd väghållningsmyndighet, och
  • 2. sådana markägare och ägare av enskilda vägar som särskilt berörs.
En föreskrift enligt 1 § andra stycket 9 som avser terräng skall delges markägaren. SFS 2007:235

10 kap. 12 a §

10 kap. 13 §

I följande fall ska föreskrifter som gäller på väg märkas ut enligt bestämmelserna i vägmärkesförordningen (2007:90) eller föreskrifter som meddelats med stöd av den förordningen. Detsamma gäller föreskrifter som gäller i terräng, om det finns skäl till det.
  • 1. Hastighetsbegränsningar och föreskrifter om högsta tillåten hastighet enligt 3 kap. 17 § och 9 kap. 1 §.
  • 2. Föreskrifter om bärighetsklass 2 eller 3 enligt 4 kap. 11 §.
  • 3. Särskilda trafikregler som meddelats genom lokala trafikföreskrifter enligt 1 §.
  • 4. Särskilda trafikregler som meddelats genom föreskrifter enligt 14 §.
SFS 2008:385

10 kap. 13 a §

Trots vad som anges i 13 § gäller följande.
  • 1. Särskilda trafikregler om att ett visst område ska vara tättbebyggt område eller miljözon behöver inte märkas ut.
  • 2. Hastighetsgränser enligt 3 kap. 17 § första eller tredje stycket behöver inte märkas ut vid sådan väg som avses i 3 kap. 21 § andra stycket.
  • 3. Om särskilda trafikregler eller föreskrifter om hastighet meddelas så att två likadana trafikregler eller hastighetsbegränsningar gränsar till varandra behöver utmärkning inte ske i gränsen mellan dem.
  • 4. Särskilda trafikregler som är tillämpliga endast under viss tid eller under vissa förhållanden behöver inte vara utmärkta då de inte är tillämpliga. De tidsbegränsningar eller andra förhållanden som ska föreligga för att en trafikregel ska vara tillämplig behöver inte märkas ut om den endast märks ut när den är tillämplig.
  • 5. Särskilda trafikregler om transport av farligt gods behöver märkas ut endast om det finns skäl till det.
  • 6. De särskilda trafikregler som föreskrifter enligt 14 § avviker från behöver inte märkas ut.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om och i enskilda fall medge ytterligare undantag från utmärkningsskyldigheten i fråga om vägar med lite trafik eller om det finns andra särskilda skäl till det och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Detta gäller dock inte i fråga om föreskrifter om högsta tilllåten hastighet.
Om föreskrifter om hastighet samt särskilda trafikregler inte ska eller behöver märkas ut ska de föras in i en ortstidning. SFS 2008:1109

10 kap. 14 §

Föreskrifter med särskilda trafikregler för en väg eller en viss vägsträcka om
  • 1. förbud mot trafik med fordon eller med visst slag av fordon,
  • 2. begränsning av axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt,
  • 3. begränsning av bredd eller längd på fordon, fordonståg eller last,
  • 4. förbud mot omkörning,
  • 5. förbud eller påbud att svänga eller köra i viss riktning,
  • 6. förbud mot infart,
  • 7. lägre hastighet än som annars gäller,
  • 8. stannande eller parkering,
  • 9. väjningsplikt eller stopplikt,
  • 10. minsta avstånd mellan fordon, och
  • 11. cirkulationsplats får meddelas av
  • a. Polismyndigheten om det behövs i samband med trafikövervakning, kontroll av förare och fordon eller trafikolyckor,
  • b. Tullverket om det behövs i samband med punktskattekontroll, eller
  • c. den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom området om det behövs på grund av vägarbete eller liknande arbete eller under kortare tid på grund av skador eller risk för skador på vägen och på grund av annat som kan medföra fara eller hinder för trafiken, eller om det behövs på särskild vinterväg över istäckt vatten.
Vid vägarbete eller liknande arbete som berör vägsträckor inom två eller flera myndigheters väghållningsområden ska föreskrift enligt första stycket c meddelas av den myndighet som håller den väg som till största delen berörs av vägarbetet eller skadan.
Polismyndigheten eller den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom området får meddela föreskrifter för en viss väg om tillfällig begränsning av den hastighet som annars är tillåten om det behövs för att förebygga trafikolyckor med klövvilt eller tamrenar. SFS 2017:921

10 kap. 15 §

Om en allmän väg som staten är väghållare för tillhör bärighetsklass 2 eller 3 under en del av året, får den statliga väghållningsmyndigheten besluta att vägen under en kortare tid inte skall tillhöra bärighetsklassen, om det är lämpligt med hänsyn till tjälförhållandena. SFS 2004:1070

11 kap. Bestämmelser om undantag vid trafikövervakning, räddningstjänst m.m.

11 kap. 1 §

Ett fordon som används av en polisman, personal vid Säkerhetspolisen när de vidtar en skyddsåtgärd i sådan verksamhet som anges i 4 § förordningen (2014:1103) med instruktion för Säkerhetspolisen, bilinspektör eller tulltjänsteman i tjänsteutövning får föras på gång- och cykelbanor samt på gågator, om särskild försiktighet iakttas. Fordonet får inte föras med högre hastighet än 30 kilometer i timmen.
En väg samt ett visst område eller färdled i terräng får användas trots 8 kap. 2 § och trots förbud eller inskränkning i rätten att trafikera vägen, området eller leden enligt föreskrifter som meddelats enligt 10 kap. 1, 10 eller 14 § eller enligt 41 § väglagen (1971:948)
  • 1. i yrkesutövning av en polisman, bilinspektör, tulltjänsteman, kustbevakningstjänsteman, läkare, sjuksköterska, barnmorska eller veterinär,
  • 2. personal vid Säkerhetspolisen när de vidtar en skyddsåtgärd i sådan verksamhet som anges i 4 § förordningen med instruktion för Säkerhetspolisen,
  • 3. för transporter av sjuka personer till läkare eller sjukvårdsanstalt,
  • 4. vid räddningstjänst, eller
  • 5. i andra jämförliga trängande fall.
SFS 2017:921

11 kap. 1a §

11 kap. 1b §

11 kap. 1c §

11 kap. 2 §

Om särskild försiktighet iakttas och om omständigheterna kräver det får avvikelse göras från 3 kap. 6–13 och 25 §§, 26 § andra och tredje styckena samt 29 §,
  • 1. av en polisman vid eskort av vägtransporter som enligt särskilda villkor ska utföras med eskort, och
  • 2. av en vägtransportledare under ett eskortuppdrag enligt lagen (2004:1167) om vägtransportledare.
Trots föreskrifter om förbud enligt 10 kap. 1 § får en väg användas av vägtransportledare under ett eskortuppdrag enligt lagen (2004:1167) om vägtransportledare, om den eskorterade transporten har medgetts färd på vägen. SFS 2011:178

11 kap. 3 §

Ett körfält eller en körbana för fordon i linjetrafik m.fl. får trots 8 kap. 2 § användas
  • 1. av fordon som används av ett auktoriserat bevakningsföretag i samband med transport av egendom,
  • 2. av fordon som används av personal inom Kriminalvården vid transport av frihetsberövade personer eller vid brådskande yrkesutövning, och
  • 3. av fordon som används av personal vid Säkerhetspolisen när de vidtar en skyddsåtgärd i sådan verksamhet som anges i 4 § förordningen (2014:1103) med instruktion för Säkerhetspolisen.
Undantagen i första stycket gäller endast om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas. SFS 2014:1265

11 kap. 4 §

Trots 4 kap. 22 § får följande fordon föras i en miljözon:
  • 1. Fordon som används i yrkesutövning av en polisman, bilinspektör, tulltjänsteman, kustbevakningstjänsteman, läkare, sjuksköterska, barnmorska eller veterinär.
  • 2. Fordon som används för transporter av sjuka personer till läkare eller sjukvårdsanstalt.
  • 3. Fordon som används vid räddningstjänst.
  • 4. Fordon som används i andra jämförliga trängande fall.
  • 5. Utryckningsfordon i andra fall än som avses i 1–4.
  • 6. Fordon som definieras som veteranfordon i 2 kap. 2 § vägtrafikskattelagen (2006:227).
SFS 2015:34

11 kap. 4a §

11 kap. 5 §

Om särskild försiktighet iakttas och om omständigheterna kräver det, får avvikelse göras från 9 kap. 1 § första stycket 1–5 och 2 §
  • 1. vid räddningstjänst,
  • 2. i tjänsteutövning av en polisman, bilinspektör, tulltjänsteman eller kustbevakningstjänsteman,
  • 3. i andra med 1 och 2 jämförliga trängande fall,
  • 4. av personal vid Säkerhetspolisen som vidtar en skyddsåtgärd i sådan verksamhet som anges i 4 § förordningen (2014:1103) med instruktion för Säkerhetspolisen, och
  • 5. av vägtransportledare under ett eskortuppdrag enligt lagen (2004:1167) om vägtransportledare.
SFS 2017:921

11 kap. 5a §

11 kap. 6 §

Terrängmotorfordon och terrängsläp får föras på väg trots 5 kap. 1, 4 och 5 §§
  • 1. i yrkesutövning av en polisman, bilinspektör, tulltjänsteman, kustbevakningstjänsteman, läkare, sjuksköterska, barnmorska eller veterinär,
  • 2. för transport av sjuka personer till läkare eller sjukvårdsanstalt,
  • 3. vid räddningstjänst, eller
  • 4. i andra jämförliga trängande fall.
SFS 2015:34

11 kap. 7 §

Förtur till överfart med sådan färja som enligt väglagen (1971:948) är väganordning har
  • 1. fordon som används vid brådskande utryckning för räddningstjänst eller vid sjuktransport enligt 7 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),
  • 2. fordon som används i brådskande yrkesutövning av en polisman, bilinspektör, tulltjänsteman, kustbevakningstjänsteman, läkare, sjuksköterska, barnmorska eller veterinär,
  • 3. fordon som används av personal vid Säkerhetspolisen när de vidtar en skyddsåtgärd i sådan verksamhet som anges i 4 § förordningen (2014:1103) med instruktion för Säkerhetspolisen,
  • 4. fordon i linjetrafik,
  • 5. fordon i taxitrafik,
  • 6. fordon som används för skolskjuts och färdtjänst,
  • 7. fordon som används av personal inom Kriminalvården vid transport av frihetsberövade personer eller vid brådskande yrkesutövning, och
  • 8. fordon som används av ett auktoriserat bevakningsföretag i samband med transport av egendom.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om förtur till överfart med färja för trafikanter som under större delen av året utnyttjar färjeleden till och från sin fasta bostad eller andra trafikanter om det finns särskilda skäl. SFS 2017:921

11 kap. 8 §

Trots 3 kap. 47 § 3, 48, 52–54 §§, 55 § första stycket 3 eller förbud som har meddelats genom lokala trafikföreskrifter får fordon stannas eller parkeras när det används
  • 1. av en polisman vid eskort av vägtransporter som enligt särskilda villkor ska utföras med eskort, och
  • 2. av vägtransportledare under ett eskortuppdrag enligt lagen (2004:1167) om vägtransportledare.
Undantagen i första stycket gäller endast om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas. SFS 2011:178

11 kap. 9 §

Trots 3 kap. 49 a § första stycket, 53 § första stycket 10, 54 § eller 55 § första stycket 3, 8 kap. 1 § första stycket 2 eller förbud som har meddelats genom lokala trafikföreskrifter får fordon stannas eller parkeras när det används
  • 1. vid parkeringsövervakning som avses i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m.,
  • 2. av en polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman i tjänsteutövning,
  • 3. av en kustbevakningstjänsteman i tjänsteutövning,
  • 4. vid yrkesutövning av personal vid Skatteverkets skattebrottsenheter,
  • 5. vid räddningstjänst,
  • 6. vid brådskande yrkesutövning av en läkare, sjuksköterska, barnmorska, personal i hemsjukvården eller en veterinär,
  • 7. vid transport av sjuka eller rörelsehindrade,
  • 8. vid eftersök av vilt som kan ha skadats vid en viltolycka eller vid andra åtgärder i samband med en sådan olycka,
  • 9. vid transport av frihetsberövade personer eller vid brådskande yrkesutövning av personal inom Kriminalvården, eller
  • 10. av personal vid Säkerhetspolisen när de vidtar en skyddsåtgärd i sådan verksamhet som anges i 4 § förordningen (2014:1103) med instruktion för Säkerhetspolisen.
Undantagen i första stycket gäller endast om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas. SFS 2015:34

11 kap. 10 §

Bestämmelserna om färdhastighet i 3 kap. 17 §, 4 kap. 20 § och 9 kap. 1 § första stycket 6 samt sådana föreskrifter om färdhastighet som har meddelats med stöd av 3 kap. 17 §, 10 kap. 1 eller 14 § gäller inte när ett fordon används
  • 1. vid brådskande utryckning för räddningstjänst eller sjuktransport enligt 7 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),
  • 2. i brådskande yrkesutövning av en polisman, bilinspektör, tulltjänsteman, kustbevakningstjänsteman, läkare, sjuksköterska, barnmorska, veterinär eller av personal inom Kriminalvården, eller
  • 3. i andra jämförliga trängande fall.
Bestämmelserna om färdhastighet i 4 kap. 21 § första meningen gäller inte när fordonet används i brådskande yrkesutövning av en polisman eller bilinspektör. SFS 2017:86

11 kap. 10 a §

Bestämmelserna om mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning i 4 kap. 10 e § andra meningen gäller inte när ett fordon används
  • 1. vid räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor,
  • 2. vid sjuktransport enligt 7 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),
  • 3. i tjänsteutövning av
  • a) en polisman,
  • b) personal vid Säkerhetspolisen som vidtar en skyddsåtgärd i sådan verksamhet som anges i 4 § förordningen (2014:1103) med instruktion för Säkerhetspolisen, eller
  • c) en vägtransportledare enligt lagen (2004:1167) om vägtransportledare eller någon annan deltagare som ingår i vägtransporten, eller
  • 4. i brådskande tjänsteutövning av en tulltjänsteman, kustbevakningstjänsteman, läkare, sjuksköterska, barnmorska, personal inom Kriminalvården eller i andra jämförliga fall.
Undantagen i första stycket gäller endast om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas. SFS 2018:88

11 kap. 11 §

Föraren av ett utryckningsfordon behöver i trängande fall inte följa föreskrifter som inte särskilt gäller honom eller henne. Detsamma gäller föraren av ett fordon som används i Polismyndighetens, Säkerhetspolisens, Tullverkets eller Kustbevakningens spaningsverksamhet, när det är absolut nödvändigt för att fullgöra spaningsuppdraget och det uppenbarligen kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Föraren ska dock lyda anvisningar av en polisman eller någon annan person som en myndighet förordnat att övervaka trafiken eller ge anvisningar för denna.
Undantagen i första stycket gäller endast under förutsättning att särskild försiktighet iakttas. SFS 2014:1265

11 kap. 12 §

Föraren av ett utryckningsfordon får i trängande fall kräva fri väg för fordonet genom att ge signal med föreskrivna larmanordningar. Föraren är trots signalerna skyldig att ta hänsyn till andras säkerhet. SFS 2011:178

12 kap. Bestämmelser för väghållningsarbete

12 kap. 1 §

Om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas, får vid väghållningsarbete, bärgning och liknande arbete
Väghållningsarbete, bärgning och liknande arbete får om särskild försiktighet iakttas utföras på motorvägar och motortrafikleder på det sätt förhållandena kräver trots 9 kap. 1 § första stycket 1–5 och 2 §.
Om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas, får bärgning utföras trots 4 kap. 17 § första och andra styckena. SFS 2017:921

13 kap. Bemyndiganden m.m.

Information och sammanställning över vägar

13 kap. 1 §

Länsstyrelsen ska före mars månads utgång varje år upprätta en sammanställning över allmänna vägar och andra viktigare vägar i länet. Sammanställningen ska även uppta bärighetsklasser och sådana lokala trafikföreskrifter som är av större allmänt intresse.
Sammanställningen ska införas i länets författningssamling och sändas till Trafikverket, Transportstyrelsen, Försvarsmakten och Polismyndigheten samt de myndigheter som har hand om väg- eller gatuhållningen. SFS 2014:1265

13 kap. 2 §

Hos länsstyrelsen ska det finnas en för allmänheten tillgänglig karta över de allmänna vägarna inom länet. Kartan ska vara upprättad i lämplig skala.
Kopior av kartan ska före juni månads utgång varje år sändas till Trafikverket, Transportstyrelsen och de myndigheter som har hand om väg- eller gatuhållningen. Om någon ändring i den senast översända kartan inte har gjorts eller om ändringarna har liten omfattning behöver endast anmälan om detta göras. SFS 2010:144

Undantag

13 kap. 3 §

I nedan angivna fall får undantag medges av följande myndigheter.
Bestämmelser
Undantaget rör
Myndighet
3 kap. Bestämmelser för trafik med fordon 
Fordons plats på väg 
En kommun 
Kommunen 
Hastighet 
2. 3 kap. 17 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 17 § 
Tävling eller träning för tävling 
Den myndighet som meddelar tillstånd till tävling 
3. 3 kap. 17 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 17 § 
I andra fall än enligt 2 och undantaget rör 
 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun i ett län 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
Transportstyrelsen 
Stannande och parkering 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun inom ett län 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
Transportstyrelsen 
Stannande och parkering på väg 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun inom ett län 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
Transportstyrelsen 
Belysning vid färd på väg 
 
Transportstyrelsen 
Bestämmelser om vägtunnlar 
Ett län 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
Länsstyrelsen i det län där färden påbörjas 
4 kap. Bestämmelser för trafik med motordrivna fordon 
Gemensamma bestämmelser 
7. 4 kap. 2 eller 3 § 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun 
Den statliga väghållningsmyndigheten i den region där färden påbörjas 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun inom ett län 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
Transportstyrelsen 
 
Transportstyrelsen 
Trafik med motordrivna fordon på väg 
 
Transportstyrelsen 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun 
Den statliga väghållningsmyndigheten i den region där färden påbörjas 
Bestämmelser för hastighet på väg med vissa motordrivna fordon och fordonskombinationer 
12. 4 kap. 20 eller 21 § 
Ett län 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
Transportstyrelsen 
Bestämmelser om miljözoner 
En kommun 
Kommunen 
5 kap. Bestämmelser för trafik med terrängmotorfordon och terrängsläp på väg 
14. 5 kap. 1, 4 eller 5 § 
Ett län 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
Transportstyrelsen 
6 kap. Bestämmelser för trafik med cykel och moped 
Gemensamma bestämmelser 
15. 6 kap. 3 eller 4 § 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun inom ett län 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
Transportstyrelsen 
 
Transportstyrelsen 
8 kap. Bestämmelser för trafik på gågata och i gångfartsområde m.m. 
En kommun 
Kommunen 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun inom ett län 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
Transportstyrelsen 
9 kap. Bestämmelser för trafik på motorväg och motortrafikled 
a) Eftersök av vilt som kan ha skadats vid en viltolycka eller vid andra åtgärder i samband med en sådan olycka 
Polismyndigheten 
b) övriga fall 
 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun 
Den statliga väghållningsmyndigheten i den region där färden påbörjas 
 
Transportstyrelsen 
10 kap. Lokala trafikföreskrifter m.m. 
21. Lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § andra stycket 9 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun inom ett län 
 
a) undantag i samband med prövning som avser lång, bred eller tung transport 
Den statliga väghållningsmyndigheten i den region där färden påbörjas 
b) övriga fall 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
 
a) undantag i samband med prövning som avser lång, bred eller tung transport 
Den statliga väghållningsmyndigheten i den region där färden påbörjas 
b) övriga fall 
Transportstyrelsen 
22. Lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § andra stycket 10–13, 16 eller 17 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun inom ett län 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
Transportstyrelsen 
23. Lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § andra stycket 14 
 
Kommunen 
24. Lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § andra stycket 15 eller 21 
En kommun 
Kommunen 
a) vägar inom tättbebyggt område där annan än staten är väghållare 
 
b) övriga vägar 
Länsstyrelsen 
Mer än en kommun inom ett län 
Länsstyrelsen 
Mer än ett län 
Transportstyrelsen 
25. Lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § andra stycket 19 eller 20 
En kommun 
Kommunen 
Mer än en kommun inom ett län 
Den statliga väghållningsmyndigheten i den region där färden påbörjas 
26. Lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § tredje stycket om transport av farligt gods 
 
Länsstyrelsen 
27. Föreskrifter enligt 10 kap. 14 § första stycket 
Ett län 
Den myndighet som meddelat föreskriften 
 
Mer än ett län 
Transportstyrelsen 
Ett undantag ska avse ett visst ändamål utom när det gäller undantag från
Undantag från lokala trafikföreskrifter om parkering får medges för ett visst ändamål även om bestämmelserna i 11 kap. 9 § första stycket 7 kan tilllämpas.
Om en fråga om undantag enligt denna paragraf ska prövas av kommunen men kommunens beslut inte kan avvaktas utan olägenhet, ska i stället Polismyndigheten pröva frågan. Polismyndigheten ska också pröva frågor om undantag från lokala trafikföreskrifter om transport av farligt gods när länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan olägenhet.
Ytterligare bestämmelser om undantag för rörelsehindrade personer från lokala trafikföreskrifter som avser stannande och parkering finns i 8 §. SFS 2015:929

13 kap. 4 §

Undantag får föreskrivas eller medges om det behövs av särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten, skada på vägen eller någon annan avsevärd olägenhet.
Andra undantag enligt 3 § första stycket från lokala trafikföreskrifter om parkering i en kommun än för ett visst ändamål får medges eller föreskrivas endast för näringsidkare och andra med särskilda behov av att parkera i arbetet eller för dem som bor i ett område om det behövs för att underlätta för dem att parkera där.
Undantag från bestämmelserna i 3 kap. 17 § eller från föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 17 § för tävling och träning på en väg får endast medges om den väg som skall användas är avstängd för annan trafik.
Undantag från 4 kap. 15 eller 17 § som föranleds av lastens längd eller bredd får medges endast om lasten är odelbar. SFS 1999:835

13 kap. 5 §

Om en kommun eller en statlig väghållningsmyndighet meddelar föreskrifter om eller i ett enskilt fall beslutar om undantag från bestämmelserna i 4 kap. 12, 13, 14, 15, 17 eller 18 §, får beslutsmyndigheten även meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall besluta om undantag från bestämmelserna i 3 kap. 7 § första och andra styckena, 9 § första och tredje styckena, 11 § och 12 § första stycket 3, 9 kap. 1 § första stycket 1 och 2 och 2 §, om det behövs av säkerhets- eller framkomlighetsskäl.
Om en kommun meddelar föreskrifter om eller i ett enskilt fall beslutar om undantag från bestämmelserna i 3 kap. 6 § första eller tredje stycket eller 4 kap. 2 § ska den högsta tillåtna hastigheten fastställas. Även i övrigt får undantag förenas med särskilda villkor. SFS 2008:902

13 kap. 6 §

I 41 § väglagen (1971:948) finns bestämmelser om väghållningsmyndighetens befogenhet att medge undantag från en föreskrift som meddelats med stöd av samma paragraf. SFS 2017:921

Bemyndiganden

13 kap. 7 §

Polismyndigheten får meddela föreskrifter om trafikövervakning på motorvägar och motortrafikleder.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter för övriga frågor i denna förordning. Sådana föreskrifter får gälla
  • 1. att viss utrustning ska vara av en typ som har godkänts av styrelsen eller någon annan myndighet,
  • 2. vilka värden som får användas i lokala trafikföreskrifter om högsta tillåtna hastighet och innehålla riktlinjer för hur olika värden bör användas,
  • 3. krav på säkring av last på fordon under färd,
  • 4. krav på egenskaper hos lastsäkringsutrustning, och
  • 5. krav på dokumentation vid lastsäkring.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att en avsändare och en transportör, vid transport av containrar och växelflak, är skyldiga att tillhandahålla viss information och dokumentation om en containers eller ett växelflaks vikt. SFS 2017:610

Särskilda undantag för rörelsehindrade

13 kap. 8 §

För rörelsehindrade personer kan ett särskilt parkeringstillstånd utfärdas. Tillståndet kan utfärdas både till rörelsehindrade som själva kör motordrivna fordon och till andra rörelsehindrade som regelbundet behöver hjälp av föraren utanför fordonet. Ett tillstånd får endast utfärdas till en rörelsehindrad som har ett varaktigt funktionshinder som innebär att han eller hon har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand. Frågor om parkeringstillstånd prövas av den kommun där sökanden är folkbokförd eller om sökanden inte är folkbokförd i riket, där han eller hon vistas.
Ett parkeringstillstånd gäller i hela landet och ger
  • 1. rätt att parkera under högst tre timmar där parkering enligt en lokal trafikföreskrift är förbjuden eller tillåten under kortare tid än tre timmar,
  • 2. rätt att parkera under högst 24 timmar där parkering enligt en lokal trafikföreskrift är tillåten under minst tre men mindre än 24 timmar,
  • 3. rätt att parkera på parkeringsplatser som genom lokala trafikföreskrifter reserverats för rörelsehindrade med parkeringstillstånd, varvid viss längsta uppställningstid som föreskrivits för sådan plats ska iakttas, samt
  • 4. rätt att parkera under högst tre timmar på gågata.
Parkeringstillstånd ger inte rätt att parkera på en plats som föreskrivits vara avsedd för ett visst ändamål eller fordonsslag.
Ett parkeringstillstånd ska gälla under viss tid, dock längst 5 år. Ett tillstånd får återkallas om förutsättningarna för tillståndet enligt första stycket inte längre finns eller om tillståndet inte används på föreskrivet sätt. SFS 2014:1367

13 kap. 9 §

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om utformningen av parkeringstillstånd för rörelsehindrade samt om hur sådana tillstånd utfärdade i något annat land skall gälla här i riket. Transportstyrelsen får vidare meddela föreskrifter om hur parkeringstillstånd för rörelsehindrade skall användas. SFS 2008:1109

Avgifter för vissa ärenden

13 kap. 10 §

Avgift tas ut för prövning av en ansökan enligt förordningen i följande fall. Bestämmelserna i 10–14 §§ avgiftsförordningen (1992:191) gäller i tilllämpliga delar.
Ärendeslag
Avgiftsklass
1. Tävlingar som går genom flera län (3 kap. 84 §
2. Tävlingar som går genom ett och samma län (3 kap. 84 §
3. Undantag för tunga transporter (13 kap. 3 §
4. Undantag för breda transporter (13 kap. 3 §
 
Om bredden är högst 450 centimeter 
Om bredden överstiger 450 centimeter 
5. Undantag för långa transporter (13 kap. 3 §
 
Om längden är högst 35 meter 
Om längden överstiger 35 meter 
6. Ärenden om undantag för visst ändamål avseende fordon som används för transport av rörelsehindrade (13 kap. 3 §
7. Övriga undantag (13 kap. 3 §
SFS 2014:44

13 kap. 10 a §

I ärenden om undantag enligt 10 § för tunga, breda eller långa transporter som avser mer än ett av ärendeslagen tas avgift ut enligt följande.
Ärendeslag
Avgiftsklass
1. Undantag för breda och långa transporter där bredden är högst 450 centimeter och längden högst 35 meter 
2. Undantag för övriga fall 
I ärenden om undantag för tunga, breda eller långa transporter enligt 10 § eller denna paragraf, där ansökan görs elektroniskt i Trafikverkets system för interaktiv ansökan, får avgift tas ut med ett belopp som motsvarar närmast lägre avgiftsklass än den som anges. SFS 2014:44

13 kap. 11 §

Bestämmelser om en kommuns rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar finns i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor. SFS 2010:1596

14 kap. Ansvarsbestämmelser m.m.

Tävling på väg

14 kap. 1 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar tävling på väg utan tillstånd enligt 3 kap. 84 § eller i strid mot ett sådant tillstånd döms till böter.

Rubbande av trafikanordning och hinder på väg

14 kap. 2 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i 2 kap. 9 § om rubbande av trafikanordning eller i 2 kap. 10 § om hinder på väg döms till penningböter.

Förare av motordrivet fordon

14 kap. 3 §

Till penningböter döms en förare av ett motordrivet fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
SFS 2015:929

14 kap. 4 §

Till penningböter döms en förare av ett motordrivet fordon som bryter mot 4 kap. 3, 4, 12, 13 eller 18 a § eller lokal trafikföreskrift enligt 10 kap. 1 § andra stycket som rör fordons axel-, boggi-, eller trippelaxeltryck eller bruttovikt, om han eller hon kände till eller bort känna till hindret för fordonets brukande. Den som i ett sådant fall brukar någon annans fordon utan lov har samma skyldigheter som ägaren enligt 1 kap. 5 § och döms i ägarens ställe enligt 11 § i detta kapitel.
För medverkan till gärning som avses i första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. SFS 2012:553

14 kap. 5 §

En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte har gjort vad han eller hon är skyldig att göra enligt 4 kap. 9 § tredje stycket eller 10 c § döms till penningböter. Denna bestämmelse gäller dock inte förare av buss i linjetrafik enligt yrkestrafiklagen (2012:210). SFS 2012:241

Andra trafikanter

14 kap. 6 §

Till penningböter döms en förare av ett fordon som inte är motordrivet och sådan trafikant som avses i 1 kap. 4 § första stycket, som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
SFS 2013:779

14 kap. 6 a §

En cykelförare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som ankommer på honom eller henne enligt 6 kap. 4 a § andra stycket döms till penningböter. SFS 2004:296

14 kap. 8 a §

Ombordpersonal, ledsagare och ledare för en grupp som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte har gjort vad han eller hon är skyldig att göra enligt 4 kap. 10 c § döms till penningböter. SFS 2006:1208

14 kap. 10 §

Ledare för en grupp eller en procession som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 kap. 1 § fjärde stycket eller 5 § döms till penningböter.

Fordonsägare m.fl.

14 kap. 11 §

Till penningböter döms ägaren av ett fordon om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som har ankommit på honom eller henne för att hindra att fordonet brukas i strid mot 4 kap. 3, 4, 12, 13 eller 18 a § eller mot lokal trafikföreskrift enligt 10 kap. 1 § som rör fordons axel-, boggi-, eller trippelaxeltryck eller bruttovikt. Detsamma gäller den som innehar fordonet med nyttjanderätt och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar en annan förare än ägaren har utsett.
För medverkan till sådan gärning som avses i första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. SFS 2012:553

14 kap. 12 §

Den som innehar ett fordon på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år har samma skyldigheter som ägaren har enligt 1 kap. 5 § och döms i ägarens ställe enligt 11 §.
Om den som äger ett fordon som är registrerat i vägtrafikregistret, eller den som innehar det under sådana omständigheter som sägs i första stycket, inte har fyllt 18 år och en förmyndare för honom eller henne har registrerats i vägtrafikregistret, har förmyndaren samma skyldigheter som ägaren har enligt 1 kap. 5 § och döms förmyndaren i ägarens ställe enligt 11 §. SFS 2006:1064

14 kap. 13 §

I fråga om fordon som ägs eller brukas av staten eller en kommun tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Har förmannen gjort vad som ankommer på honom eller henne för att förebygga förseelse och sker förseelse likväl på grund av överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelsen om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade.
I fråga om fordon som ägs eller brukas av ett oskiftat dödsbo eller konkursbo tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet.
I fråga om fordon som ägs eller brukas av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda samfundet eller inrättningen. Har Transportstyrelsen på begäran av samfundet eller inrättningen godtagit viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar tillämpas ansvarsbestämmelserna på denne. SFS 2008:1109

Övrigt

14 kap. 14 §

Ansvar enligt denna förordning inträder inte, om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
Ansvar för överträdelser av föreskrifter om högsta tillåtna hastighet enligt 3 kap. 17 § andra eller fjärde stycket, bestämmelser enligt 4 kap. 12 eller 13 § som följer av föreskrifter om bärighetsklasser enligt 4 kap. 11 §, föreskrifter om högsta tillåtna hastighet enligt 9 kap. 1 § tredje stycket, lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § eller föreskrifter enligt 10 kap. 14 § får dömas ut endast om föreskrifterna har
  • 1. märkts ut i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. 13 §, och
  • 2. kungjorts i enlighet med bestämmelserna i 1 § förordningen (2007:231) om elektroniskt kungörande av vissa trafikföreskrifter.
Ansvar får, trots andra stycket, dömas ut om
  • 1. utmärkning inte har skett eftersom undantag från utmärkningsskyldigheten gäller enligt 10 kap. 13 a §, eller enligt föreskrifter eller ett beslut i enskilt fall som har meddelats av Transportstyrelsen med stöd av samma paragraf, och föreskriften har förts in i en ortstidning, eller
  • 2. bristerna i utmärkningen är utan betydelse för trafikantens förståelse av trafikregleringen.
I 71 § väglagen (1971:948) finns bestämmelser om ansvar för överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av 41 § samma lag. SFS 2017:921

14 kap. 15 §

En polisman skall hindra fortsatt färd som sker i strid mot denna förordning eller mot någon föreskrift som har meddelats med stöd av förordningen, om den fortsatta färden medför påtaglig fara för trafiksäkerheten eller någon annan väsentlig olägenhet.
Polisman skall också hindra fortsatt färd om
  • 1. maximilasten för ett fordon överskridits med mer än 20 procent,
  • 2. det tillåtna axel-, boggi-, eller trippelaxeltrycket överskridits med mer än 10 procent, eller
  • 3. bruttovikten för ett fordon eller den sammanlagda bruttovikten för ett fordonståg överskridits med mer än 10 procent,
  • såvida inte särskilda skäl föranleder annat. Detta gäller oavsett om överlasten beror på lasten eller antalet passagerare.

15 kap. Överklagande

15 kap. 1 §

Beslut av en statlig myndighet enligt denna förordning får överklagas enligt följande.
Beslut av 
Får överklagas hos 
Polismyndigheten 
Länsstyrelsen 
En myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen 
Länsstyrelsen 
Länsstyrelsen 
Transportstyrelsen 
Trafikverket eller Transportstyrelsen som första instans 
Regeringen 
SFS 2017:921

15 kap. 2 §

Följande beslut får inte överklagas.
Bestämmelser om överklagande av andra beslut av en kommun enligt denna förordning finns i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor. SFS 2007:101

SFS 1998:1276

1. Denna förordning träder i kraft, i fråga om 3 kap. 61 § den 1 maj 2000, och i övrigt den 1 oktober 1999.
2. Genom förordningen upphävs vägtrafikkungörelsen (1972:603). Dock skall bestämmelserna i 83 § vägtrafikkungörelsen och, om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot den bestämmelsen, 164 § första stycket 5 vägtrafikkungörelsen tillämpas till och med den 30 april 2000.
3. Till utgången av år 1999 får bilar, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon dra ett fordon som är inrättat för koppling till fordonet, saknar effektiva bromsar och har en bruttovikt som inte överstiger en och en halv gång dragfordonets bruttovikt, om fordonståget inte förs med högre hastighet än 20 kilometer i timmen.
4. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en bestämmelse som har ersatts genom en bestämmelse i denna förordning, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
5. I fråga om ett sådant läkarintyg som avses i 117 b § tredje stycket vägtrafikkungörelsen (1972:603) som har utfärdats före ikraftträdandet skall bestämmelserna i den kungörelsen tillämpas till och med utgången av oktober månad 2000.
6. Föreskrifter som har meddelats med stöd av vägtrafikkungörelsen (1972:603) skall vid tillämpningen av den nya förordningen anses meddelade med stöd av motsvarande bemyndigande i den nya förordningen.
7. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den 1 oktober 1999.
8. För en moped som har tagits upp i typintyg enligt 63 § fordonskungörelsen (1972:595) i dess lydelse före den 1 november 1998 eller har godkänts vid mopedbesiktning enligt 48–54 §§ fordonskungörelsen i dess lydelse före den 1 november 1998 och därefter inte ändrats på sådant sätt som anges i 50 § fordonskungörelsen, gäller vad som sägs om moped klass II.
9. Lokala trafikföreskrifter som har meddelats enligt 147 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) samt föreskrifter som har meddelats med stöd av 64 § andra eller fjärde stycket, 106 § andra stycket eller 154 § vägtrafikkungörelsen ska upphöra att gälla vid utgången av juni månad år 2010. Detsamma gäller i fråga om beslut om undantag från sådana föreskrifter.
SFS 2008:764

SFS 1999:835

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1999.

SFS 2000:289

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2000.

SFS 2000:456

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2000.

SFS 2000:869

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001.

SFS 2001:357

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001.

SFS 2001:667

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2001.

SFS 2001:753

Denna förordning träder i kraft den 1 december 2001.

SFS 2002:943

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2003.

SFS 2003:818

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004.

SFS 2004:285

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2004.

SFS 2004:296

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005.

SFS 2004:532

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2004.

SFS 2004:718

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2004.

SFS 2004:1070

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005.

SFS 2004:1171

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2005.

SFS 2005:71

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2005.

SFS 2005:271

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2005.
2. För överträdelser som har begåtts före ikraftträdandet gäller 14 kap. 14 § i sin äldre lydelse.

SFS 2005:518

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2005.

SFS 2005:519

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2005.

SFS 2005:949

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2006 i fråga om 4 kap. 6 § och i övrigt den 1 januari 2006.

SFS 2006:21

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2006.

SFS 2006:1027

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2006.

SFS 2006:1064

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2006.

SFS 2006:1208

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007.

SFS 2006:1573

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007.

SFS 2007:101

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2007.
2. För sådan väg eller vägsträcka som har förklarats för gårdsgata före ikraftträdandet gäller 3 kap. 21 § och 8 kap. 1 § i sin äldre lydelse till och med den 31 maj 2012. 10 kap. 1 § andra stycket 2 skall tillämpas vid upphävande av lokala trafikföreskrifter om gårdsgata. Lokala trafikföreskrifter om gårdsgata skall upphöra att gälla vid utgången av maj 2012.
3. Särskilda trafikregler i lokala trafikföreskrifter som motsvarar bestämmelserna i 3 kap. 48 § första stycket, 49 a § och 53 § samt 8 kap. 2 § trafikförordningen (1998:1276), och som har beslutats före ikraftträdandet, behöver inte märkas ut.

SFS 2007:235

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2007 i fråga om 13 kap. 3 och 8 §§ och i övrigt den 1 juli 2010.
2. I fråga om föreskrifter som har meddelats med stöd av vägtrafikkungörelsen (1972:603) gäller fortfarande i tillämpliga delar de äldre bestämmelserna i 10 kap. 11 § första stycket och 14 kap. 14 §. Detsamma gäller i fråga om föreskrifter som har meddelats före den 1 juli 2010 med stöd av väglagen (1971:948) eller trafikförordningen (1998:1276) till dess att de har publicerats i enlighet med förordningen (2007:231) om elektroniskt kungörande av vissa trafikföreskrifter.
3. I övergångsbestämmelserna till förordningen (2007:231) om elektroniskt kungörande av vissa trafikföreskrifter finns bestämmelser om när äldre trafikföreskrifter senast upphör att gälla om de inte publicerats på den särskilda webbplatsen enligt den förordningen.
SFS 2010:714

SFS 2007:447

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2007.

SFS 2007:882

Denna förordning träder i kraft den 1 december 2007.

SFS 2008:46

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2008 i fråga om 10 kap. 13 a § och i övrigt den 2 maj 2008.
SFS 2008:190

SFS 2008:385

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2008.

SFS 2008:551

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2008.

SFS 2008:902

Denna förordning träder i kraft den 1 december 2008.

SFS 2008:1109

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.

SFS 2009:206

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2009.

SFS 2009:217

Denna förordning träder i kraft den 29 april 2009.

SFS 2009:960

Denna förordning träder i kraft den 15 oktober 2009.

SFS 2009:985

Denna förordning träder i kraft den 15 november 2009.

SFS 2010:144

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2010.

SFS 2010:221

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2010.

SFS 2010:373

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2010.

SFS 2010:1100

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2010.

SFS 2010:1596

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011.

SFS 2010:2037

Denna förordning träder i kraft den 15 februari 2011.

SFS 2011:178

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2011.

SFS 2011:350

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2011.

SFS 2011:435

Denna förordning träder i kraft den 15 maj 2011.

SFS 2011:912

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2011.

SFS 2011:1220

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.

SFS 2012:15

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2012.

SFS 2012:49

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2012.

SFS 2012:241

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2012.

SFS 2012:535

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2012.

SFS 2012:553

Denna förordning träder i kraft den 4 september 2012.

SFS 2012:705

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.

SFS 2013:76

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2013.

SFS 2013:779

Denna förordning träder i kraft den 1 december 2013.

SFS 2013:819

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2014.

SFS 2014:44

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2014.

SFS 2014:1035

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2014.

SFS 2014:1044

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2014.

SFS 2014:1265

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.

SFS 2014:1367

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.

SFS 2015:40

Denna förordning träder i kraft den 15 mars 2015.

SFS 2015:34

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2015.

SFS 2015:217

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2015.
SFS 2015:240

SFS 2015:929

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.

SFS 2016:333

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2016.

SFS 2016:1215

1. Denna förordning träder i kraft den 20 maj 2017.
2. Förordningen tillämpas första gången för besiktningar och flygande inspektioner som genomförs från den 20 maj 2018.

SFS 2017:86

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2017.

SFS 2017:510

Denna förordning träder i kraft den 2 juli 2017.

SFS 2017:610

Denna förordning träder i kraft den 15 juli 2017.

SFS 2017:921

1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 2017.
2. Ett undantag från kravet på att använda bilbälte eller särskild skyddsanordning på grund av medicinska hinder enligt 4 kap. 10 d § i den äldre lydelsen gäller fortfarande, dock längst t.o.m. den 31 december 2019.

SFS 2017:1284

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2018.

SFS 2018:88

Denna förordning träder i kraft den 12 mars 2018.

SFS 2018:102

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2018.

SFS 2018:256

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2018.

SFS 2018:1299

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2018.

SFS 2018:1547

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2019.

SFS 2018:1559

Denna förordning träder i kraft den 15 oktober 2018.

SFS 2018:1562

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2020.
2. En miljözon som har meddelats enligt lokala trafikföreskrifter före ikraftträdandet ska omfattas av bestämmelserna för miljözon klass 1.

SFS 2018:1563

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.