Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

Bryssel den 15.12.2017

COM(2017) 768 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

FMT:BoldÅRSRAPPORT 2016 OM GENOMFÖRANDET AV FÖRORDNING (EG) NR 300/2008 OM GEMENSAMMA SKYDDSREGLER FÖR DEN CIVILA LUFTFARTEN/FMT

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

ÅRSRAPPORT 2016 OM GENOMFÖRANDET AV FÖRORDNING (EG) NR 300/2008 OM GEMENSAMMA SKYDDSREGLER FÖR DEN CIVILA LUFTFARTEN

Rapporten omfattar perioden 1 januari–31 december 2016

INLEDNING

År 2016 präglades av terrorattackerna mot flygplatserna i Bryssel och Istanbul, och hotnivån ökade kraftigt, både generellt sett och när det gäller den civila luftfarten. Omedelbart efter attacken i Bryssel sammankallade kommissionen medlemsstaterna till ett extraordinärt möte med den föreskrivande kommittén för luftfartsskydd. Mötet fann att det fanns ett behov av att skydda de offentliga delarna av flygplatserna – attackerna utfördes i offentliga områden – men att de åtgärder som har utformats för att skydda behörighetsområdena på flygplatserna inte lämpar sig för områdena kring terminalbyggnadernas ingångar. Dessa områden borde fortsatt vara tillgängliga för allmänheten, och åtgärder borde vidtas med utgångspunkt från lokala riskbedömningar med medverkan av alla berörda myndigheter och intressenter. Som alltid eftersträvas i EU:s politik på området luftfartsskydd en lämplig balans mellan skyddsbehoven och andra viktiga faktorer, såsom resekomfort, integritet och skydd av personuppgifter och förenkling av operativa faktorer. En central del av arbetet med att förstärka säkerheten borde vara utbyte av erfarenheter och bästa metoder. Kommissionen gav uttryck för sin avsikt att underlätta detta utbyte och att vid behov vidta andra åtgärder. I november organiserade kommissionen ett arbetsseminarium om skydd av offentliga områden inom transportsektorn. Den lanserade också en studie av skyddet för landsidorna på flygplatserna i EU.

FN:s säkerhetsråd antog resolution 2309 (2016) om hotet från terrorhandlingar mot civil luftfart, och efterlyste ett närmare samarbete i syfte att trygga säkerheten inom den globala lufttrafiken och förhindra terrorattacker. I denna resolution uppmanas alla stater att verka för att Icaos normer för internationell säkerhet ses över och anpassas så att de effektivt motverkar hotet från terrorister som inriktar sig på den civila luftfarten, att förstärka Icaos normer och rekommendationer i bilaga 17 och främja en effektiv tillämpning av dem samt att hjälpa Icao i dess fortsatta arbete för att förbättra granskningarna, kapacitetsuppbyggnaden och utbildningsprogrammen i syfte att stödja genomförandet av dem. Kommissionen bidrar redan till dessa mål genom sitt mångåriga nära samarbete med Icao, och i synnerhet genom sitt CASE-initiativ för kapacitetsuppbyggnad, som syftar till att förbättra luftfartsskyddet i länderna i Afrika och Mellanöstern.

Liksom under tidigare år fortsatte kommissionen att förtydliga, harmonisera och förenkla lagstiftningen om luftfartsskydd i linje med målen om bättre lagstiftning i EU.

Kommissionen fortsatte att övervaka genomförandet av medlemsstaternas åtgärder för luftfartsskydd, både genom EU-inspektioner i nära samarbete med medlemsstaterna under hela året och genom att bedöma medlemsstaternas årliga rapporter om kvalitetskontrollen. Efterlevnadsgraderna var fortsatt stabila och ingen EU-flygplats behövde tillfälligt uteslutas från EU:s system med en enda säkerhetskontroll (One Stop Security) någon gång under 2016 för att rätta till allvarliga brister.

DEL I

Inspektionerna

1.Allmänt

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 av den 11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för luftfarten syftar till att skydda personer och gods genom att förhindra olagliga handlingar riktade mot civila luftfartyg.

Genomförandet av regelverket om luftfartsskydd bygger på ett system för efterlevnadsövervakning med två komponenter: kommissionens inspektioner kompletterade av bedömningar av medlemsstaternas årliga rapporter samt nationella övervakningsåtgärder (säkerhetsgranskningar, inspektioner och test) som vidtas av respektive medlemsstat.

Enligt artikel 15 i förordning (EG) nr 300/2008 är kommissionen skyldig att utföra inspektioner, inklusive inspektioner av flygplatser, operatörer och verksamhetsutövare som tillämpar standarder för luftfartsskydd, för att övervaka medlemsstaternas tillämpning av förordningen och vid behov lämna rekommendationer om förbättring av luftfartsskyddet. Schweiz omfattas också av unionsprogrammet, medan Norge och Island inspekteras av Eftas övervakningsmyndighet med utgångspunkt från parallella bestämmelser.

För att genomföra sina inspektioner under 2016 hade kommissionen åtta heltidsanställda flygsäkerhetsinspektörer. Inspektionerna stöds av en pool av omkring 100 nationella revisorer som utsetts av medlemsstaterna, Island, Norge och Schweiz och som har kvalificerats för att delta i kommissionens inspektioner genom en utbildning som kommissionen erbjuder. Från och med 2016 medverkar inspektörer från Eftas övervakningsmyndighet och Europeiska civila luftfartskonferensen till denna process på samma villkor som fullt behöriga inspektörer. Tack vare att så många nationella revisorer medverkar till kommissionens inspektioner erhålls en sakkunnigbedömning, och tillvägagångssätt och bästa metoder kan spridas till andra medlemsstater. En sammanfattande tabell med uppgifter om all övervakningsverksamhet som bedrevs av kommissionen och Eftas övervakningsmyndighet under 2016 bifogas i bilaga 1.

Kommissionens inspektioner baserar sig på förordning (EU) nr 72/2010 med senare ändringar, i vilken förfaranden fastställs för utförande av kommissionens inspektioner på området luftfartsskydd för luftfarten. Den innehåller bland annat bestämmelser om kompetenskrav för kommissionens inspektörer, dessas befogenheter samt genomförandet av uppföljningsinspektioner.

Det tillvägagångssätt som används för dessa inspektioner har utvecklats i nära samarbete med medlemsstaternas luftfartsskyddsmyndigheter och bygger på en granskning av hur skyddsåtgärderna faktiskt tillämpas. För att harmonisera tolkningen av kraven och förfarandena för utförande av inspektioner utarbetar och uppdaterar generaldirektoratet för transport och rörlighet handböcker för inspektioner av flygplatser och gods. Dessa handböcker innehåller också detaljerade instruktioner och råd om alla åtgärder för luftfartsskydd som krävs enligt EU:s lagstiftning. Dessutom innehåller de en del uppgifter om de organisatoriska och praktiska aspekterna av kommissionens inspektioner. Handböckerna utgör säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och görs endast tillgängliga för kommissionens inspektörer och medlemsstaternas berörda myndigheter.

Kommissionen utför inspektioner av medlemsstaternas luftfartsskyddsmyndigheter (nedan kallade de berörda myndigheterna) och av ett begränsat antal flygplatser, operatörer och verksamhetsutövare som tillämpar standarder för luftfartsskydd. Syftet med inspektionerna av de berörda myndigheterna är att kontrollera om medlemsstaterna har de verktyg som krävs – däribland nationella program för kvalitetskontroll, erforderliga befogenheter och tillräckliga resurser – för att kunna tillämpa Europeiska unionens lagstiftning om luftfartsskydd på ett tillfredsställande sätt. Syftet med inspektionerna av flygplatserna är att kontrollera om de berörda myndigheterna övervakar det faktiska genomförandet av åtgärderna för luftfartsskydd på lämpligt sätt och snabbt kan upptäcka och korrigera potentiella brister. I båda fallen måste eventuella brister som kommissionens inspektörer upptäcker åtgärdas inom en fastställd tidsram. Inspektionsrapporterna sprids till alla medlemsstaterna.

Alla inspektioner utfördes som planerat, med en mindre ändring av datumet för en inspektion av en berörd myndighet.

För att ge medlemsstaterna återkoppling om inspektionerna, främja öppenhet och harmonisera metoderna för övervakning av efterlevnaden tillsatte kommissionen i november en arbetsgrupp bestående av cheferna för medlemsstaternas enheter för kvalitetskontroll av luftfartsskyddet inom den civila luftfarten.

1.1 Kommissionens fleråriga övervakning av efterlevnaden

För att kommissionen ska uppnå tillräcklig säkerhet om medlemsstaternas grad av efterlevnad tillämpas en flerårig övervakningsmetod. Därigenom inhämtas uppgifter om varje medlemsstats tillämpning av förordning (EG) nr 300/2008 och dess genomförandelagstiftning i en cykel om två år, antingen genom en inspektion av dess berörda myndighet eller genom en inspektion av minst en av dess flygplatser. Dessutom inhämtas uppgifter om tillämpningen av de gemensamma grundläggande standarderna avseende luftfartsskydd i en cykel om fem år genom ett slumpmässigt urval av flygplatser i EU som omfattas av förordning (EG) nr 300/2008 vilket inbegriper de största flygplatserna sett till passagerarvolymer i alla medlemsstater.

När det gäller kraven i ramförordningen har medlemsstaterna det primära ansvaret för övervakningen av genomförandet av de gemensamma grundläggande standarderna för luftfartsskydd vid flygplatser och hos operatörer och andra verksamhetsutövare. De inspektioner som kommissionen utför vid slumpmässigt utvalda flygplatser ger en stark indikation om den övergripande efterlevnadsgraden i respektive medlemsstat.

Frekvensen och omfattningen hos kommissionens inspektioner fastställs i generaldirektoratets för transport och rörlighet strategi för övervakning av genomförandet av standarderna för luftfartsskyddet i EU. Denna grundar sig på luftfartssektorns storlek i respektive medlemsstat, ett representativt urval av typen av flygplatsverksamhet, graden av genomförande av regelverken på luftfartsskyddsområdet, resultaten av kommissionens tidigare inspektioner, bedömningar av de nationella årliga rapporterna om kvalitetskontrollen, säkerhetstillbud (olagliga handlingar), hotnivåer och andra faktorer och bedömningar som påverkar övervakningsfrekvensen.

Sedan 2010 har den grad av efterlevnad som har konstaterats vid kommissionens inspektioner varit omkring 80 % (2010: 80 %, 2011: 80 %, 2012: 83 %, 2013: 80 %, 2014: 81 %, 2015: 80 %, 2016: 79 %) 1 . Denna relativt stabila nivå betyder emellertid inte att medlemsstaterna inte har ökat sina ansträngningar. Tvärtom har medlemsstaterna ökat sina ansträngningar på luftfartsskyddsområdet betydligt, eftersom kraven också har ökat med åren, i synnerhet på områden som flygfraktssäkerhet, kontroll av vätskor och geler samt användningen av utrustning för att upptäcka spår av sprängämnen.

2.Inspektion av nationella berörda myndigheter

Under 2016 inledde kommissionen den femte omgången inspektioner av berörda myndigheter. Sammanlagt genomfördes åtta inspektioner av berörda myndigheter under året. För de flesta medlemsstater visade inspektionerna att avsevärda förbättringar gjorts jämfört med tidigare inspektioner.

De vanligaste upptäckta bristerna 2016 rörde genomförandet av de nationella programmen för kvalitetskontroll. En del medlemsstater övervakade inte i tillräcklig utsträckning ändamålsenligheten hos och genomförandet av skyddsprogrammen för flygplatser, lufttrafikföretag och reglerade enheter, övervakade inte utländska lufttrafikföretag med förväntad regelbundenhet och tillämpade inte fullt ut en del av de metoder för övervakning av efterlevnaden som krävs i förordningen. Orsaken var begränsade resurser och att antalet berörda enheter hade ökat. Merparten av de inspekterade medlemsstaterna hade icke desto mindre anpassat sina nationella program för luftfartsskydd till EU:s lagstiftning, genomfört större delen av kraven avseende utbildning i luftfartsskydd, genomfört inspektioner av skyddsåtgärder vid flygplatserna minst så frekvent som krävs och säkerställt att upptäckta brister hade åtgärdats inom de fastställda tidsramarna.

3.Inledande inspektioner vid flygplatser

Tjugosex inledande inspektioner av flygplatser genomfördes under 2016. Alla kapitel avseende de tillämpliga säkerhetsområdena omfattades vid varje flygplats. Den sammanlagda procentandelen av kärnåtgärder som under 2016 befunnits uppfylla kraven var 79 %, ungefär samma som under tidigare år 2 .

Inspektionsresultaten efter det sjunde året av genomförande av förordning (EG) nr 300/2008 återspeglar de ansträngningar som berörda myndigheter och enheter har gjort. Större delen av säkerhetskraven i denna hårda lagstiftning hade genomförts korrekt. Efterlevnadsindex för de viktigaste luftfartsskyddsområdena låg på en stabil nivå omkring 80 %, men det finns fortfarande utrymme för förbättringar när det gäller hur effektivt en del åtgärder genomförs.

De flesta av de konstaterade bristerna beror liksom tidigare på den mänskliga faktorn. Dessa uppstod huvudsakligen i det praktiska genomförandet inom vissa områden där lagkraven är nya eller har ändrats väsentligt genom förordningens genomförandeakter. Särskilt en del bestämmelser som rör tillträdeskontroll och kontroller av personal och kabinbagage kommer att kräva fortsatta ansträngningar av de berörda myndigheterna, industriintressenterna och Europeiska kommissionen. Säkerhetsundersökningar av luftfartyg är ett annat område där ytterligare insatser är nödvändiga. Dessa frågor bör åtgärdas genom ökad nationell kvalitetskontroll inom de berörda områdena.

Efterlevnadsgraden när det gäller kontroller av lastrumsbagage, förnödenheter för användning ombord, förnödenheter till flygplatsen, utbildning och säkerhetsutrustning var 2016 fortsatt hög efter de redan goda resultaten 2014 och 2015. Denna förbättring är en följd av ytterligare ökad medvetenhet och praktisk erfarenhet av den reviderade genomförandelagstiftningen, vilken har förbättrat tydligheten och enhetligheten hos åtgärderna.

4.Uppföljningsinspektioner

I enlighet med artikel 13 i kommissionens förordning (EU) nr 72/2010 i dess ändrade lydelse genomför kommissionen rutinmässigt ett begränsat antal uppföljningsinspektioner. Sådana inspektioner ska planeras in om flera allvarliga brister har upptäckts under den inledande inspektionen, men även göras slumpvis för att kontrollera noggrannheten hos den nationella övervakningsverksamheten och rapporteringen. Fyra sådana insatser gjordes under 2016, och dessa bekräftade att de flesta av de konstaterade bristerna hade åtgärdats.

5.Bedömningar av medlemsstaternas årliga rapporter om kvalitetskontroll

Enligt punkt 18 i bilaga II i kommissionens förordning (EU) nr 18/2010 av den 8 januari 2010 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 vad gäller specifikationer för nationella program för verksamhetskontroll för skyddet av den civila luftfarten ska medlemsstaterna en gång per år rapportera till kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att de ska fullgöra skyldigheterna i förordningen, och om luftfartsskyddet på flygplatserna inom medlemsstaternas territorier. Innehållet i rapporten ska överensstämma med tillägg III och följa en mall som kommissionen tillhandahåller.

Bedömningen av dessa rapporter utgör tillsammans med kommissionens regelbundna inspektioner ett verktyg med hjälp av vilket kommissionen nära kan följa genomförandet av kraftfulla nationella åtgärder för kvalitetskontroll som gör att medlemsstaterna snabbt kan åtgärda brister.

Bedömningen inbegriper en analys av den regelbundna övervakningen av flygplatser, lufttrafikföretag och andra enheter med ansvar för luftfartsskydd, graden av övervakning av antalet mandagar ute på fältet, omfattningen och frekvensen hos en lämplig mix av åtgärder för övervakning av efterlevnaden, nationella efterlevnadsgrader, uppföljningsaktiviteter och användningen av tillsynsbefogenheter.

Resultaten av bedömningarna av årsrapporterna för 2016 visade att betydande förbättringar har gjorts i de flesta medlemsstaterna sedan 2015 när det gäller omfattning, efterlevnadsgrader, uppföljningsaktiviteter och tillsynsåtgärder som vidtas för att se till att upptäckta brister korrigeras och inte återkommer. Rapporterna utvisar emellertid också att en del medlemsstater fortfarande har problem med att genomföra regelbunden övervakning av lufttrafikföretag och enheter, göra tillräckligt frekventa inspektioner vid flygplatser med betydande persontrafikvolymer och testa vissa av de områden som ska omfattas av förordningen.

I framtiden kommer kommissionen att skicka ut formella individuella heltäckande utvärderingar till medlemsstaterna i vilka brister eller svagheter framhålls och uppmana medlemsstaterna att inkomma med planer på lämpliga korrigerande åtgärder. Kommissionen kommer att följa genomförandet av dessa åtgärdsplaner noggrant. Om en medlemsstat bekräftar att de påtalade bristerna eller svagheterna finns och inte föreslår lämpliga korrigerande åtgärder kommer formella åtgärder att vidtas. Resultaten av bedömningarna kommer också att beaktas vid planeringen av inspektioner i medlemsstaterna, och kan leda till att inspektionerna blir mer frekventa.

6.Bedömningar av flygplatser i tredjeländer

Under året gjordes en bedömning av en amerikansk flygplats inom ramen för det samarbetsavtal med USA:s transportsäkerhetsmyndighet (Transport Security Administration) som upprättats i enlighet med luftfartsavtalet mellan EU och USA 3 . Sådana bedömningar görs regelbundet inom ramen för systemet med en enda säkerhetskontroll. Denna bedömning bekräftade att de säkerhetsåtgärder som genomförs i USA fortsatt motsvarar de som genomförs genom EU:s lagstiftning om luftfartsskydd.

En bedömning av genomförandet av kontroller av flygfraktsäkerhet gjordes också vid flygplatsen i Jakarta, på grundval av ett bilateralt avtal.

7.Pågående ärenden, artikel 15-ärenden och rättsliga åtgärder

Inspektionsärenden är öppna till dess att kommissionen förvissat sig om att lämpliga avhjälpande åtgärder har vidtagits. Detta innebär att det är den berörda medlemsstatens samarbetsvilja som avgör hur lång tid det tar att handlägga ärendet. Under året avslutades 28 inspektionsärenden (16 avseende flygplatser och 12 avseende berörda myndigheter). Vid slutet av året var sammanlagt åtta ärenden som rörde inspektion av berörda myndigheter och 21 ärenden som rörde inspektion av flygplatser fortfarande öppna.

Om de brister i genomförandet av skyddsåtgärder som upptäcks på en flygplats anses vara så allvarliga att de har en betydande inverkan på den allmänna nivån på skyddet av den civila luftfarten i unionen, kommer kommissionen att tillämpa artikel 15 i kommissionens förordning (EU) nr 72/2010. Detta innebär att alla andra berörda myndigheter uppmärksammas på situationen och att kompensationsåtgärder bör övervägas avseende flygningar från flygplatsen i fråga. Inga artikel 15-ärenden behövde inledas 2016.

Oavsett om artikel 15 tillämpas eller inte är en annan tillgänglig åtgärd för kommissionen, särskilt i ärenden där bristerna inte rättas till under lång tid eller återkommer, att inleda överträdelseförfaranden. Under 2016 avslutades ett överträdelseförfarande som inleddes 2014 till följd av inspektionen av en nationell förvaltning och hade hänskjutits till domstolen. Den berörda medlemsstaten hade underlåtit att säkerställa regelbunden övervakning av efterlevnaden av vissa skyddsåtgärder vid ett antal flygplatser på dess territorium. Efter det att medlemsstaten nöjaktigt hade visat att den inte längre bröt mot EU-rätten kunde kommissionen dra tillbaka sin talan inför domstolen.

DEL TVÅ

Lagstiftningen och kompletterande verktyg

1.Lagstiftning

Den civila luftfarten fortsätter att vara en attraktiv måltavla för terroristgrupper, och för att bekämpa detta hot måste proportionerliga och riskbaserade skyddsåtgärder införas. Därför justerar kommissionen och medlemsstaterna ständigt de riskreducerande åtgärderna för att nå en så hög säkerhetsnivå som möjligt och samtidigt minimera de negativa effekterna för verksamheten.



I november 2016 antog kommissionen förordning (EU) 2016/2096 av den 30 november 2016 om ändring av förordning (EU) nr 1254/2009 om kriterier för hur medlemsstaterna kan bevilja undantag från de gemensamma grundläggande standarderna för skydd av civil luftfart och anta alternativa säkerhetsåtgärder. Genom denna förordning förtydligade kommissionen kravet att utföra riskbedömningar och fastställde mer specifika regler för vissa kategorier av lufttrafik som anges i förordningen för att förtydliga rättsläget. 

För att åtminstone delvis komma till rätta med den kroniska bristen på flygsäkerhetsinspektörer och främja ett ömsesidigt utbyte antog kommissionen sin genomförandeförordning (EU) 2016/472 av den 31 mars 2016 om ändring av förordning (EU) nr 72/2010 vad gäller definitionen av termen kommissionens inspektör (Text av betydelse för EES). Genom denna förordning betraktas även inspektörer från Eftaländerna, Eftas övervakningsmyndighet och Europeiska civila luftfartskonferensen som ”kommissionens inspektörer”.

2.Unionens databas om säkerhet i leveranskedjan (UDSCS)

Sedan den 1 juni 2010 har databasen över säkerhetsgodkända speditörer och kända avsändare 4 varit det enda lagliga primära verktyg som säkerhetsgodkända speditörer ska använda för rådfrågning när de tar emot sändningar från andra säkerhetsgodkända speditörer eller från en känd avsändare. Sedan den 1 februari 2012 har databasen utökats till att omfatta förteckningen över lufttrafikföretag som är godkända för transport av frakt och post till unionen från tredjeländers flygplatser (air cargo or mail carrier from a third country airport, ACC3). År 2013 utökades databasen juridiskt till att även omfatta förteckningen över de validerare för luftfartsskydd i EU som är godkända av medlemsstaterna. Den bytte också namn till ”unionens databas om säkerhet i leveranskedjan” 5 för att bättre återspegla dess utökade användningsområde. I slutet av 2016 innehöll databasen ungefär 14 000 säkerhetsgodkända speditörer, kända avsändare, oberoende validerare och ACC3-verksamhetsutövare. Målet att uppnå en tillgänglighetsgrad på minst 99,5 % nåddes kontinuerligt under 2016.

DEL TRE

Försök, studier och nya initiativ

1.Försök

Ett ”försök” i den mening som avses i EU-lagstiftningen om luftfartsskydd genomförs när en medlemsstat kommer överens med kommissionen om att den ska använda ett visst sätt eller en viss metod som inte erkänns i lagstiftningen för att ersätta en av de erkända säkerhetskontrollerna under en begränsad tidsperiod, under förutsättning att försöket inte påverkar den övergripande säkerhetsnivån negativt. Termen gäller juridiskt sett inte då en medlemsstat eller enhet genomför en utvärdering av en ny säkerhetskontroll som används utöver en eller flera av dem som redan omfattas av lagstiftningen.

Under 2016 genomfördes försök och utvärderingar i Nederländerna och Frankrike. Dessa rörde användningen av en ny generation utrustning för säkerhetskontroll av kabinbagage som inte kräver avlägsnande av bärbara datorer och användningen av utrustning för skoanalys som både upptäcker metall och explosiva material i kombination med metalldetektorbågar och säkerhetsskannrar. Båda försöken gav positiva resultat under 2016, och utvärderingen kommer att avslutas under 2017.

2.Studier och rapporter

I oktober 2016 erhöll kommissionen en studie 6 om optimering av säkerhetskontroll av vätskor vid flygplatser för att restriktionerna ska kunna hävas i framtiden. Terroristernas planer 2006 på att spränga transatlantiska flygplan med flytande sprängämnen har resulterat i ett decennium med förhöjda säkerhetsåtgärder vid flygplatser i hela världen, och ställt till besvär för passagerare som velat resa med vardagliga vätskor, aerosoler och geler. I studien analyserades mängderna av sådana produkter i passagerarnas bagage samt hur tekniken och den framtida utvecklingen kommer att påverka kontrollmöjligheterna vid flygplatser och därmed möjligheterna att stegvis eller helt avskaffa restriktionerna i framtiden.

3.Nya initiativ

Ytterligare framsteg gjordes i fråga om färdplanen för utveckling av teknik inom luftfartsskydd. I färdplanen fastställs olika verksamheter som täcker alla aspekter av säkerhetsteknik och säkerhetsmetoder, och den fungerar som referens för alla europeiska berörda parter som deltar i forskning om luftfartsskydd.

När det gäller frakt fortsatte kommissionen att samarbeta nära med medlemsstaterna för att förhandla om genomförandet av ett system för analys av förhandsinformation om gods före lastning (Pre-Loading Advance Cargo Information, PLACI). I detta sammanhang fortsatte samarbetet med tullen inom ramen för den pågående internationella övningen inom den gemensamma Icao/WCO-arbetsgruppen om Advance Cargo Information, där kommissionen spelar en aktiv roll och deltar med företrädare för generaldirektoratet för transport och rörlighet och generaldirektoratet för skatter och tullar. Detta arbete bedrivs tillsammans med medlemsstaterna och de berörda parterna och syftar till att uppnå gemensamma överenskomna principer och möjliga standarder och rekommenderad praxis som ska antas och genomföras om en medlemsstat eller en region beslutar att tillämpa detta koncept i en eller alla affärsmodeller på området lufttransport av gods och post.

Validerarna för luftfartsskydd i EU spelar en viktig roll när det gäller att utforma och upprätthålla en stabil och säker leveranskedja på området inkommande gods och post. Inom ramen för sin policy för nära samarbete med intressenterna anordnade kommissionen den 17–18 oktober 2016 ett arbetsseminarium riktat till validerarna för luftfartsskydd i EU, för att ge dem aktuell information om utvecklingen av politiken för flygfraktssäkerhet och främja ett utbyte av bästa metoder med målet att standardisera tillvägagångssätten och göra valideringsprocessen mer effektiv och ändamålsenlig.

Attackerna under 2016 medförde att skyddet av offentliga områden inom transportsektorn såsom de offentliga delarna av flygplatser hamnade i fokus för transportsäkerhetsarbetet 7 . Den 7–8 november 2016 genomförde kommissionen ett arbetsseminarium om denna fråga, där medlemsstaternas slutsatser efter attacken mot Bryssels flygplats togs i beaktande. Det underströks att sådana offentliga områden bör förbli offentliga och att åtgärder bör vidtas på basis av lokala riskbedömningar och avvägningar mellan skyddsbehov, operativa faktorer och passagerarnas komfort. Med tanke på att det ofta är flera olika myndigheter och intressenter som ansvarar för säkerheten i dessa områden var målet att främja ett utbyte av information mellan deltagare från transport- och inrikesministerier, poliskårer och andra intressenter såsom sammanslutningar av flygplatser, operatörer och passagerare. Det stod klart att det inte finns någon enskild lösning på detta problem som kan tillämpas på samma sätt vid alla flygplatser. Deltagarna framhöll vikten av lokala riskbedömningar samt att man i varje enskilt fall måste åtgärda de identifierade sårbarheterna med hjälp av en särskild mix av tekniska lösningar, förfaranden och metoder. Mot slutet av året lanserade kommissionen en studie i syfte att samla in bästa metoder från europeiska flygplatser och så långt möjligt utvärdera kostnads-nyttoaspekterna av dessa.

DEL FYRA

Dialog med internationella organ och tredjeländer

1.    Allmänt

Kommissionen samarbetar med internationella organ och viktiga handelspartner, och deltagande i relevanta internationella möten, till exempel det årliga mötet med Icaos luftfartsskyddspanel (Aviation Security Panel), säkerställer att samordning av EU:s ståndpunkter kan genomföras. Bilateral dialog förs med vissa tredjeländer, till exempel USA, Kanada och Australien, vilket gör det möjligt för kommissionen att bygga upp goda relationer och en hög grad av tillit gentemot länder som har en liknande syn på luftfartssäkerhet.

2.    Internationella organ

Kommissionen deltog i det årliga mötet med Icaos luftfartsskyddspanel (Aviation Security Panel) som ägde rum i Montreal den 14–18 mars 2016, och lade fram två informationsdokument om utvecklingen inom luftfartsskyddet i Europeiska unionen och om det europeiska projektet om luftfartsskydd på det civila området i Afrika och på Arabiska halvön (Civil Aviation Security in Africa and the Arabian Peninsula, CASE). I det första dokumentet presenterades framstegen med att förbättra luftfartsskyddet på det civila området i Europeiska unionen samt nya initiativ för att skapa arrangemang för en enda säkerhetskontroll (One Stop Security). För närvarande finns sådana arrangemang med USA, Kanada och Montenegro. Det andra dokumentet innehöll en beskrivning av CASE-projektet, som officiellt lanserades den 1 november 2015. Detta projekt som sträcker sig över fyra år (2015–2019) består av åtgärder för kapacitetsuppbyggnad som ska främja partnerländer i Afrika och på Arabiska halvön. Projektet finansieras av Europeiska unionen (EU) och genomförs av Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC).

Kommissionen deltog i Icao-församlingens möte i Montreal mellan den 27 september och den 7 oktober 2016, och lade fram tre arbetsdokument. Dessa möten avhålls vart tredje år. Ett av dokumenten handlade om prioriteringar på luftfartsskyddsområdet, och innehöll förslag som byggde på lärdomarna från genomförandet av församlingens resolution A38-15 och Icaos arbetsprogram för perioden 2014–2016. Ett annat dokument rörde den civila luftfartens motståndskraft mot cyberattacker och lades fram tillsammans med USA. I detta hävdades att den civila luftfarten består av ett lapptäcke av sammanlänkade komponenter, system och nätverk. Risken för cyberincidenter som kan äventyra kommunikationerna och informationsutbytet mellan olika intressenter på luftfartsområdet och påverka säkerheten och luftfartens möjligheter att klara av störningar i verksamheten har ökat med åren. Icao har uppmärksammat vikten av att fastställa en lämplig strategi för cybersäkerhet inom den civila luftfarten, men det krävs ändå ytterligare insatser för att öka den globala medvetenheten och vidareutveckla globala sammanhängande metoder för att göra luftfarten motståndskraftig mot cyberattacker. Det sista dokumentet handlade om att klara utmaningar på området kapacitetsuppbyggnad. I dokumentet hävdades att åtgärder för kapacitetsuppbyggnad spelar en avgörande roll när det gäller att stödja medlemsstaternas ansträngningar för att uppnå effektiv och hållbar efterlevnad av Icaos normer och rekommendationer, oavsett om dessa åtgärder vidtas av Icao, enskilda medlemsstater, regionala organisationer eller industrin. Därför är en effektiv hantering av åtgärderna för kapacitetsuppbyggnad nyckeln till påtagliga resultat.

3.    Tredjeländer

Kommissionen har liksom under tidigare år aktivt samarbetat om luftfartsskyddsfrågor med USA i ett antal forum, särskilt samarbetsgruppen för transportsäkerhet EU–USA. Samarbetsgruppen syftar till att främja samarbete inom ett antal områden av gemensamt intresse och se till att arrangemang för en enda säkerhetskontroll (One Stop Security) fortsätter att fungera liksom det ömsesidiga erkännandet av de respektive ordningarna för flygfrakt och flygpost i EU och USA. Båda initiativen medför besparingar för lufttrafikföretag i fråga om tid, kostnader och operativ komplexitet.

Att kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2426 av den 18 december 2015 trädde i kraft den 29 februari 2016 medförde i praktiken att arrangemangen för en enda säkerhetskontroll utvidgades till att omfatta Kanada och Montenegro från och med detta datum. Dessa länder erkänns genom genomförandeförordningen som länder som tillämpar säkerhetsstandarder som är likvärdiga med de gemensamma grundläggande standarderna för skydd av civil luftfart.

(1)      För att säkerställa jämförbarhet och göra det möjligt att utvärdera efterlevnadsgraderna över tid använder kommissionen en metod för beräkning av efterlevnadsindikatorn som endast tar hänsyn till de centrala säkerhetskrav som inspekteras mest frekvent. Dessa säkerhetskrav rör flygplatser, luftfartyg, passagerare och kabinbagage samt lastrumsbagage. Säkerhetskraven grupperas och bedöms som en helhet, och en fastställd vägningsfaktor som återspeglar genomförandegraden för varje grupp tillämpas enligt följande:Den övergripande efterlevnadsindikatorn för ett givet år är således summan av de viktade faktorerna dividerad med antalet klassificerade uppsättningar direkt kopplade åtgärder.
(2)      Se fotnot 1.
(3)      EUT L 134, 25.5.2007, s. 4.
(4)      Kommissionen inrättade denna databas, vars användning är obligatorisk för aktörer i leveranskedjan i enlighet med förordning (EU) nr 185/2010 och beslut C(2010) 774.
(5)      Kommissionens förordning (EU) nr 1116/2013 av den 6 november 2013 om ändring av förordning (EU) nr 185/2010 (EUT L 299, 9.11.2013, s. 1).
(6)      Studien genomfördes av konsultföretaget Steer Davies Gleave.
(7) Andra typer av offentliga områden inom transportsektorn är järnvägs- och tunnelbanestationer och multimodala plattformar.