Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri tjänst ifrån Karnov Group där vi samlat alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument. Karnov Open fungerar som en unik sökmotor, vilken ger direkt tillgång till offentlig rättsinformation. För att använda hela Karnovs tjänst, logga in här.

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

DÁMASO RUIZ-JARABO COLOMER

föredraget den 24 maj 2005 1(1)

Mål C‑147/04

De Groot en Slot Allium BV och

Bejo Zaden BV

mot

Ministère de l’économie, des finances et de l’industrie och

Ministère de l’agriculture, de l’alimentation, de la pêche et des affaires rurales

(begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État, Republiken Frankrike)

”Fri rörlighet för jordbruksprodukter – Kvantitativa restriktioner – Åtgärder med motsvarande verkan – Nationell bestämmelse enligt vilken beteckningen schalottenlök förbehålls saluföring av exemplar som förökats vegetativt med användning av lökar”









1.     Conseil d’État i Republiken Frankrike har vänt sig till domstolen för att få klarhet i om en medlemsstat har rätt att inom sitt territorium förhindra distribution under namnet schalottenlök av exemplar av Allium ascalonicum(2), som odlats från frö och inte av lök.

2.     De gemenskapsrättsliga bestämmelser som åberopats är direktiven 70/458/EEG(3) och 92/33/EEG(4) om saluföring av utsäde av köksväxter samt av annat föröknings- och plantmaterial av grönsaker än utsäde.(5) Det är dock, utan att det påverkar granskningen av direktiven, nödvändigt att vidga synfältet och även beakta innehållet i EG-fördraget för att den hänskjutande domstolen skall få ett användbart svar.

I –    Tillämpliga bestämmelser

A –    De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

1.      Primärrätten: den gemensamma marknaden, fri rörlighet för varor och jordbruksprodukter

3.     Den gemensamma marknaden, som inrättas genom artikel 2 EG, omfattar jordbruket och saluförandet av jordbrukets avkastning,(6) och dess funktion underlättas genom den gemensamma jordbrukspolitiken (artikel 3.1 e EG och artikel 32.1 och 32.2 EG). Några av dess syften är att höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen (artikel 33.1 a EG). Den gemensamma organisationen kräver i vissa fall en samordning av de olika nationella marknadsorganisationerna (artikel 34.1 b EG).

4.     Uppbyggnaden av denna organisation förutsätter också att hindren för varors rörlighet inom gemenskapen avskaffas (artikel 3.1 c EG), vilket inbegriper jordbruksprodukter (artikel 32.1 och 32.2 EG). För att uppnå detta förbjuds kvantitativa begränsningar och åtgärder med motsvarande verkan (artiklarna 28 EG och 29 EG), om de inte kan motiveras av de skäl som anges i artikel 30 EG,(7) som i alla händelser inte får tillämpas på ett sätt som innebär en godtycklig diskriminering eller ett förtäckt handelshinder.

5.     Enligt artikel 37 EG har rådet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, behörigheten att stifta lag på detta område.

2.      Sekundärrätten: saluföring av förökningsmaterial för grönsaker

6.     Tillfredsställande resultat inom grönsaksodlingen är till stor del beroende av såväl kvaliteten som friskheten hos utsädet, plantförökningsmaterialet och övrigt material som används för förökning. Rådet antog, med stöd av artikel 37 EG, nämnda direktiv för att harmonisera villkoren för handeln med förökningsmaterial och därmed undanröja de hinder som en varierande behandling i medlemsstaterna innebär för distributionen av dessa växter (andra–fjärde skälen i båda direktiven).

7.     Man valde att inrätta en gemensam sortlista på grundval av vissa samordnade regler, så att registreringen helt utesluter handelshinder (femte, sjunde, nionde och tionde skälen, artikel 16 i utsädesdirektivet, tionde och femtonde skälen samt artikel 14 i plantmaterialdirektivet).

8.     De två direktiven har dock inte samma tillämpningsområden.

a)      Utsädesdirektivet

9.     Direktivet omfattar utsäde av de köksväxter som anges i artikel 2.1 A – där schalottenlök inte nämns –(8) av vilka varieteter kan certifieras sedan de godkänts officiellt i minst en medlemsstat,(9) kontrolleras som godkänt utsäde(10) och saluföras inom gemenskapens territorium (artikel 3.1).

10.   Varje medlemsstat upprättar en eller flera listor,(11) som ligger till grund för en gemensam sortlista som skall offentliggöras av kommissionen (artiklarna 3.3 och 17).

11.   Tillträdet till dessa listor är villkorat av att sorten är särskiljbar, stabil och tillräckligt homogen, det vill säga att den skiljer sig markant med avseende på en eller flera viktiga morfologiska eller fysiologiska egenskaper från andra sorter som godkänts eller inlämnats för godkännande, att den efter flera på varandra följande uppförökningar eller i slutet av varje reproduktionscykel fortfarande bibehåller sina viktigaste egenskaper, att de plantor den består av med mycket få avvikelser är likartade eller genetiskt identiska, med hänsyn tagen till växternas olika reproduktionssystem (artiklarna 4 och 5). Om en sort förlorar dessa egenskaper skall godkännandet återkallas eller sorten strykas ur listorna (artiklarna 14.1 och 15.1).

12.   Medlemsstaterna skall offentliggöra listorna över sorter som godkänts i det egna territoriet och tillställa medlemsstaterna och kommissionen ändringar, tillsammans med en kort beskrivning av sortens kännetecken med hänsyn till den betydelse dessa haft för godkännandet (artikel 10.1 och artikel 11.1 och 11.2).

13.   Begränsningar skall inte åläggas de sorter som godkänts, även om en medlemsstat har rätt att enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 40 i direktivet förbjuda saluföringen av en sort som inte är klart särskiljbar, stabil eller tillräckligt enhetlig (artikel 16.1 och 16.2).

14.    Kommissionen skall, som jag redan nämnt, under rubriken ”Gemensamma sortlistan över arter av köksväxter” publicera en lista över sorter vars utsäde enligt artikel 16 saluförs utan begränsningar (artikel 17).

15.   Medlemsstaterna har, enligt det förfarande som anges i artikel 40, rätt att förbjuda saluföringen av en sort, om odlingen av denna kan inverka skadligt i fråga om växtskydd för andra arter (artikel 18).

16.   Utsädesdirektivet kodifierades genom rådets direktiv 2002/55/EG av den 13 juni 2002,(12) som med samma namn har ersatt det förra. Den nya texten trädde i kraft i augusti 2002, men den är inte tillämplig i förevarande mål eftersom yrkandet i målet, som jag nämnt ovan, avser två typer av utsäde som togs in i den gemensamma sortlistan år 1997.

b)      Plantmaterialdirektivet

17.   Direktivet avser handeln inom gemenskapen med annat föröknings- och plantmaterial(13) än utsäde som hör till de släkten och arter, eller hybrider därav, av de köksväxter som förtecknas i bilaga II (artikel 1), till vilka schalottenlök hör.

18.   Fri rörlighet råder inom gemenskapen för det förökningsmaterial och plantmaterial som förtecknas i bilagan och som även omfattas av utsädesdirektivet, om det tillhör en sort som är godkänd enligt direktivet (artikel 9.1 i plantmaterialdirektivet). I annat fall, som i fråga om schalottenlök, villkoras handeln av ett officiellt godkännande i minst en medlemsstat enligt de förfaranden och formaliteter som föreskrivs i utsädesdirektivet (artikel 9.2). I båda fallen sker införandet i den gemensamma sortlistan med tillämpning av villkoren i, och med den verkan som anges i, artiklarna 16?19 i plantmaterialdirektivet (artikel 9.4). Det anges särskilt att de inte skall beläggas med andra begränsningar än de som föreskrivs i det direktivet (artikel 14).

B –    Fransk rätt: ministerkungörelsen av den 17 maj 1990(14)

19.   Ministerkungörelsen omfattar exemplar in natura avsedda för konsument (artikel 2). Ordet schalottenlök får bara användas för odlingsresultatet av Allium cepa L. var ascalonicum, som erhållits vid vegetativ förökning genom lök med vissa egenskaper. Detta innebär således ett förbud mot försäljning under denna beteckning av exemplar som förökats på annat sätt.

20.   Enligt artikel 214-2 i konsumentlagen och ministerkungörelse nr 55-1126 av den 19 augusti 1955 om tillämpningen av lag av den 1 augusti 1905 om bekämpande av bedrägerier i handeln med frukt och grönsaker(15) skall straffrättsliga påföljder för mindre allvarliga brott tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i ministerkungörelsen av den 17 maj 1990.

II – Bakgrund, målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

21.   Schalottenlök är en köksväxt av familjen liljeväxter, som traditionellt odlas genom vegetativ förökning(16) med lök. Denna odlingsmetod tillämpas främst i de franska regionerna Bretagne och Loiredalen.

22.   De nederländska bolagen De Groot En Slot Allium BV och Bejo Zaden BV (nedan kallade De Groot och Bejo) har tagit fram två varieteter av utsäde för denna lök, som kallas ”ambition” och ”matador” och som förökas sexuellt. Sedan de tillämpliga proven hade genomförts togs båda sorterna den 29 juni 1995 i enlighet med utsädesdirektivet upp i den nederländska sortlistan som hybrider av arten Allium ascalonicum L. – Echalote, och detta anmäldes, med angivelse av deras särdrag, till övriga medlemsstater och kommissionen.

23.   Den 18 mars 1997 offentliggjorde kommissionen ett komplement till den nittonde fullständiga utgåvan av den gemensamma sortlistan, där de nämnda sorterna angavs under rubriken Allium ascalonicum L,(17) och detta ändrades inte i påföljande offentliggöranden.(18) Sedan dess har exemplar av ambition och matador saluförts i medlemsstaterna under beteckningen schalottenlök, med undantag av Frankrike på grund ministerkungörelsen av den 17 maj 1990.

24.   Sedan år 1999 har De Groot och Bejo, som huvudsakligen distribuerar denna grönsak för försäljning till konsument, koncentrerat sig på lök av utsäde, särskilt de två omtvistade sorterna.

25.   Under åren 2000 och 2001 inkom två anmälningar till kommissionen angående den fria rörligheten för dessa köksväxter, varav ingen har besvarats. Den första anmälningen kom från franska och nederländska odlare och riktades mot registreringen av dessa två sorter i den gemensamma sortlistan, den andra kom från nederländska producenter som gjorde gällande att den franska ministerkungörelsen var oförenlig med gemenskapsrätten.

26.   År 2001, oklart vilket datum,(19) begärde De Groot och Bejo en omprövning hos de behöriga ministrarna för att få dekretet upphävt, men denna begäran bemöttes med tystnad, varför de väckte talan vid Conseil d’État. Till denna talan anslöt sig även Comité économique agricole regional ”Fruits et légumes de la Région Bretagne” (nedan kallad CERAFEL).

27.   I beslut av den 4 februari 2004 har Conseil d’État vänt sig till EG‑domstolen för att få klarhet i huruvida direktiven 70/458 och 92/33 endast möjliggör registrering i den gemensamma sortlistan av varieteter av schalottenlök som förökats vegetativt utan utsäde eller om sorterna matador och ambition kan registreras under den rubrik som avser denna grönsak.

III – Förfarandet vid domstolen

28.   Kommissionen, den franska och den nederländska regeringen, de sökande bolagen i målet vid den nationella domstolen och CERAFEL har inkommit till domstolen med skriftliga yttranden inom den frist som anges i artikel 20 i EG‑stadgan för domstolen, och deras representanter infann sig till förhandlingen, som hölls den 21 april 2005, för att yttra sig muntligen.

IV – Bedömning av tolkningsfrågan

29.   I det mål som givit upphov till tolkningsfrågan har det yrkats att den franska regleringen av handeln med obearbetad schalottenlök till konsument skall upphävas på grund av att den strider mot gemenskapsrätten. Detta föranleder en granskning av två varandra närliggande aspekter, som behandlades utförligt i några av de skriftliga yttrandena, nämligen att de berörda direktivens materiella tillämpningsområde, å ena sidan, och möjligheten att den kontrasterande rättsliga ramen, å andra sidan, byts ut så att dessa texter lämnas för grundläggande rättsprinciper i primärrätten, såsom förbudet mot kvantitativa begränsningar mot import och åtgärder med motsvarande verkan i artikel 28 EG.

A –    Syftet med utsädesdirektivet och plantmaterialdirektivet

30.   Dessa gemenskapsbestämmelser avser material som används för förökning av grönsaker (utsäde i det första fallet och plantmaterial och annat förökningsmaterial i det andra). Den ministerkungörelse som har ifrågasatts vid Conseil d’État gäller exemplar in natura som är klara för försäljning och ett resultat av förökningsprocessen. Uttryckt på ett annat sätt sammanfaller inte föremålet för de bestämmelser som skall jämföras, eftersom syftet med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna är att främja obehindrad handel inom gemenskapen med nämnda förökningsmaterial, medan ministerkungörelsen avser distributionen av avkastningen inom Frankrikes territorium för försäljning till allmänheten.

31.   Mot bakgrund av detta konstaterande kan den fråga som har ställts av den hänskjutande domstolen besvaras snabbt och logiskt med att de omtvistade direktiven inte är tillämpliga i målet vid den nationella domstolen, eftersom de inte reglerar saluföringen eller beteckningen av slutprodukten. Ministerkungörelsen av den 17 maj 1990 strider således inte mot gemenskapsrätten. Denna lösning, som har förordats av såväl kommissionen som De Groot och Bejo, överensstämmer inte bara med lagens bokstav utan även med dess syfte.

32.   Plantmaterialdirektivet och utsädesdirektivet syftar i överensstämmelse med de mål som anges i artikel 33.1 a EG till att öka grönsaksodlingens avkastning genom en särskild åtgärd, nämligen en kontroll av kvaliteten och friskheten hos de material som används för förökning, så att endast material som uppfyller de krav som ställs cirkulerar inom gemenskapen. För det ändamålet inrättas den gemensamma sortlistan för att tillgodose kraven på offentliggörande och rättssäkerhet.

33.   Givetvis är schalottenlök en jordbruksprodukt som inte bör möta interna hinder, men det kravet följer inte av nämnda direktiv utan av den gemensamma marknaden som inrättats genom fördraget, särskilt artikel 3.1 c och artikel 32.1 och 32.2.(20)

34.   Sammanfattningsvis behöver inte Conseil d’État känna till huruvida jämförelsen mellan utsädesdirektivet, som inte omfattar schalottenlök, och plantmaterialdirektivet, som de facto gör det, leder till ett förbud mot registrering i den gemensamma sortlistan för frö av denna typ av liljeväxter, så att deras fria rörlighet inte garanteras, eftersom den ministerkungörelse som Conseil d’État skall uttala sig om inte reglerar förökningsmaterialet utan försäljningen av de frambringade exemplaren till konsument.

35.   Genom att förbjuda handel med denna grönsak under beteckningen schalottenlök när den odlats av utsäde påverkas distributionen av utsädet indirekt, vilket begränsar handeln med dessa grönsaker. Den frågan faller dock inom ramen för diskussionen i målet vid den nationella domstolen. Domstolen skall endast ge den hänskjutande domstolen vägledning för bedömningen av om den nationella bestämmelsen överensstämmer med gemenskapsrätten, och i det avseendet är plantmaterialdirektivet och utsädesdirektivet irrelevanta.

36.   Diskussionen stannar dock inte härvid.(21) Samtliga produkter inom området skall, med förbehåll för sådana begränsningar som är motiverade av något av de skäl som anges i artikel 30 EG, åtnjuta fri rörlighet,(22) då detta krävs enligt artikel 28 EG. Det saknar i det avseendet betydelse om det är fråga om mer eller mindre bearbetade färdiga grönsaker, som är klara för konsumtion, eller det växtmaterial som används för att odla dessa.(23)

B –    Tillämpningen av artikel 28 EG

1.      En åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion

37.   Den franska regeringen har med hänvisning till domen i målet DaimlerChrysler(24) gjort gällande att ett område när det har harmoniserats skall bedömas med utgångspunkt från sekundärrätten och inte från fördragets bestämmelser. Detta argument är dock inte tillämpligt här eftersom de nämnda direktiven avser förökningsmaterialet och inte omfattar schalottenlök, som betraktas som en slutprodukt. Inget hindrar således att domstolen uttalar sig med utgångspunkt från EG-fördraget.

38.   Sedan dom av den 11 juli 1974 i målet Dassonville,(25) där en formulering användes som vid ett annat tillfälle fick beteckningen berömd,(26) erkänns att artikel 28 EG förbjuder varje handelsregel som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, kan utgöra ett hinder för handeln inom gemenskapen och att de skall anses som åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner (punkt 5).

39.   En bestämmelse som leder till att inhemska och utländska varor behandlas olika är av denna art och kan endast motiveras med de skäl som anges i artikel 30 EG.(27)

40.   Till samma kategori hör även bestämmelser som innebär att samma system tillämpas för importerade och nationella varor, ett system som på något sätt, oavsett hur, missgynnar importerade varors avsättning på marknaden i förhållande till inhemska varors.(28) Dessa situationer är vanliga inom icke samordnade sektorer där de olikheter som råder skapar hinder för den fria rörligheten inom gemenskapen.(29) Sådana hinder måste dock godtas i den mån bestämmelserna kan anses vara nödvändiga för att uppnå något av de mål som anges i artikel 30 EG eller är nödvändiga för en effektiv skattekontroll, skydd för folkhälsan, god handelssed och konsumentskydd.(30)

41.   Principerna i domen i målet Dassonville, som bekräftats vid en rad tillfällen bland annat i mål avseende livsmedel,(31) har återkommit i mål där bakgrunden har varit snarlik den i målet vid den nationella domstolen, och därmed erbjuds kriterier som är av värde för att avgöra detta mål.

42.   I domen i målet Miro(32) konstaterades att artikel 30 i EG-fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse) utgör hinder för en nationell bestämmelse som i fråga om alkoholhaltiga drycker kräver en förutbestämd alkoholhalt för att drycken skall få saluföras som gin, vilket hindrade saluförandet av alkoholhaltiga drycker från andra medlemsstater under denna beteckning om de inte nådde upp till den fastställda miniminivån, trots att de framställts på traditionellt sätt i ursprungslandet och att tillräcklig information till kunderna garanterades. Domen i målet Deserbais innehåller ett liknande uttalande i fråga om edamerost.(33)

43.   I domen i det ovannämnda målet Smanor fastställdes att nämnda bestämmelse inte tillåter att användningen av ordet yoghurt begränsas i fråga om fryst yoghurt som lagenligt säljs i andra medlemsstater, när dess egenskaper inte skiljer sig väsentligt från egenskaperna hos färsk yoghurt. I dom av den 22 oktober 1998, i målet kommissionen mot Frankrike,(34) slogs det fast att Frankrike hade åsidosatt artikel 28 EG genom försäljning av utländsk gåslever, som framställts enligt andra regler och förfaranden än dem som anges i den franska lagstiftningen, under beteckningen foie-gras. I domen i målet Guimont(35) tolkades bestämmelsen så, att den förhindrar en medlemsstat (även i detta fall Frankrike) från att förbjuda att beteckningen emmentalerost används för ost som lagenligt tillverkats utan kanter i gemenskapen, utanför landets gränser. Enligt två domar av den 16 januari 2003(36) åsidosatte även Spanien och Italien artikeln genom att förhindra att chokladersättning släpptes ut på marknaden under namnet choklad trots att varan såldes under det namnet i andra medlemsstater.

44.   Förevarande mål avser en liknande situation,(37) eftersom förbudet mot att saluföra lök som odlats av utsäde under beteckningen schalottenlök inte bara gäller lök som odlats i Frankrike utan även den som odlats utanför landets gränser. På samma sätt som i de nämnda fallen(38) och i andra liknande(39) fall förefaller detta förbud, genom att det berör växter som odlats i andra medlemsstater, innebära ett importhinder, såtillvida att det skapar en skyldighet att sälja dem under en annan beteckning som är mindre känd och uppskattad av konsumenterna, vilket försvårar distributionen och indirekt påverkar handeln inom gemenskapen.(40)

45.   Det skall således prövas om bestämmelserna i den franska ministerkungörelsen kan motiveras med stöd av något av de undantag som anges i domen i målet Cassis de Dijon. Varken beslutet om hänskjutande eller de yttranden som har framförts i förevarande förfarande om förhandsavgörande innehåller några klargöranden i detta avseende och varken den franska regeringen eller CERAFEL har kommenterat frågan, men motiveringen till ministerkungörelsen av den 17 maj 1990 ger viss ledning genom hänvisningen till regleringen mot bedrägerier och förfalskningar inom varu- och tjänsteområdet. Den hänvisningen avser två möjliga områden, nämligen skyddet för den kommersiella äganderätten och konsumentskyddet;(41) det första området skall inte alls behandlas inom ramen för utredningen i förevarande mål eftersom undantaget i artikel 30 EG, som jag nämnde i punkt 65 i förslaget till avgörande av den 10 maj i målen Feta II,(42) skall tolkas restriktivt och inte utvidgas till att omfatta andra fall än de angivna, och det råder enighet om att beteckningen schalottenlök inte är en beteckning inom detta särskilda område.(43)

2.      Konsumentskyddet

46.   Syftet med att begränsa den fria rörligheten för varor på denna grund är att ge användaren korrekt kunskap om varan, så att valet inte bygger på ett vilseledande.(44)

47.   Det är vanligtvis tillräckligt att ge konsumenten tillfredsställande information(45) för att visa att saluförda livsmedel, trots att de säljs under samma namn, inte är desamma, vilket följer av proportionalitetsprincipen.(46)

48.   Om olikheten mellan varorna däremot är uppenbar har medlemsstaten, enligt domarna i målen Smanor (punkt 21) och Deserbais (i ett obiter dictum i punkt 13),(47) rätt att kräva att beteckningen skall ändras på ett importerat livsmedel för att det skall få saluföras, om det avviker i så hög grad, vad gäller sammansättning eller tillverkning, från de produkter som normalt är kända under denna beteckning inom gemenskapen att det inte kan anses tillhöra samma produktkategori.

49.   I detta avseende ter det sig inte helt enkelt att lämna ett svar. Det har till att börja med inte ifrågasatts att traditionell schalottenlök och schalottenlök som odlats av utsäde till det yttre liknar varandra, även om de skiljer sig påtagligt när de delas, på så sätt att endast de senare liknar gul lök. Även produktionsprocessen skiljer sig åt, genom ett den ena typen förökas vegetativt med utgångspunkt från lök, som återplanteras och genererar sin egen avkomma, medan den andra reproduceras sexuellt genom frösådd, varvid slutfrukten inte ger upphov till nya exemplar. Man bör dock erinra sig att de, trots de skilda förökningsprocesserna, ur taxonomisk synvinkel hör till samma art (Allium ascalonicum L.).

50.   Fröodlad schalottenlök har nyligen dykt upp på marknaden och dess specifika andel av gemenskapens samlade odlingsvolym är mycket liten. Detta beror på att man i Frankrike, som är den viktigaste producenten i Europeiska unionen (90 procent av den totala volymen), generellt använder den vegetativa metoden och att detta är det land där man, just på grund av ministerkungörelsen av den 17 maj 1990, inte använder beteckningen schalottenlök för sexuellt förökade exemplar, medan den beteckningen används i andra medlemsstater, såsom Nederländerna.(48)

51.   Kommissionen har i sitt skriftliga yttrande föreslagit den lämpligaste lösningen. Utan att föreslå något svar på tolkningsfrågan förordar den ett lagförslag för att harmonisera beteckningen av produkterna och förbehålla namnet ”schalottenlök av utsäde” för sådana som odlas av frö, men eftersom detta inte tagit konkret form skall emellertid domstolen erbjuda Conseil d’État lämpliga kriterier för att avgöra målet vid denna.

52.   Under dessa omständigheter och mot bakgrund av att det syfte som eftersträvas av de franska myndigheterna kan tillgodoses genom lämplig information till konsumenten i form av märkning, där det framgår att den saluförda grönsaken odlats av utsäde, föreslår jag att domstolen skall meddela den nationella domstolen att artikel 28 EG utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som nu prövas, vilken skapar ett onödigt hinder och vars bristande proportionalitet framgår av den straffrättsliga påföljden.

V –    Förslag till avgörande

53.   Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen besvarar den tolkningsfråga som har ställts av franska Conseil d’État på följande sätt:

1)      Rådets direktiv 70/458/EEG av den 29 september 1970 om saluföring av utsäde av köksväxter och rådets direktiv 92/33/EEG av den 28 april 1992 om saluförande av annat föröknings- och plantmaterial av grönsaker än utsäde är inte tillämpliga i ett fall som det som behandlas i målet vid den nationella domstolen.

2)      Artikel 28 EG utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken beteckningen schalottenlök förbehålls exemplar som odlats genom vegetativ förökning medan sådan lök som odlats av utsäde undantas från rätten att använda beteckningen, när de senare saluförs och odlas lagenligt under detta namn i andra medlemsstater och en lämplig märkning skulle vara tillräcklig för att garantera konsumenterna korrekt information om olika förökningsmetoder.


1 – Originalspråk: spanska.


2  – Schalottenlök är en lökväxt som tillhör samma art som gul lök (Allium cepa L.) och vitlök (Allium sativum), som används som smaktillsats. Den härstammar från Centralasien och namnet kommer från den gamla palestinska staden Askalon, där den odlades.


3  – Rådets direktiv 70/458/EEG av den 29 september 1970 om saluföring av utsäde av köksväxter (EGT L 225, s. 7; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 95) (nedan kallat utsädesdirektivet).


4  – Rådets direktiv 92/33/EEG av den 28 april 1992 om saluförande av annat föröknings- och plantmaterial av grönsaker än utsäde (EGT L 157, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 42, s. 107) (nedan kallat plantmaterialdirektivet).


5  – Domstolen har till dags dato inte tolkat något av dessa direktiv utan endast vid två tillfällen slagit fast att Republiken Italien har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget genom att inte införliva dem i tid: utsädesdirektivet genom dom av den 26 februari 1976 i mål 52/75, kommissionen mot Italien (REG 1976, s. 277; svensk specialutgåva, volym 3, s. 41), och plantmaterialdirektivet genom dom av den 30 november 1995 i mål C-118/95, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I‑4281).


6  – I förslag till avgörande av den 28 april 2005 inför domen i de förenade målen C-346/03, Atzeni m.fl., och C-529/03, Scalas och Lilliu (REG 2005, s. I-0000), punkt 104 och följande punkter, granskade jag samspelet mellan jordbruksproduktionen, den gemensamma marknaden och konkurrensen.


7  – I artikeln nämns hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet, intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt.


8 – Artlistan är inte oföränderlig, eftersom ändringar förutses i artikel 2.1a (som infördes genom rådets direktiv 78/55/EG av den 19 december 1977 (EGT L 16, 1978, s. 23; svensk specialutgåva, område 3, volym 9, s. 158).


9  – I artikel 2.1 definieras ”basutsäde” (punkt B) och ”certifierat utsäde” (punkt C).


10  – Det rör sig om dem som i artikel 2.1 D betecknas som semillas estándar (standardutsäde), vilket framgår av andra språkversioner än den spanska, som exempelvis den franska (semences standard), den engelska (standard seed), den tyska (Standardsaatgut), den italienska (sementi standard) eller den portugisiska (sementes-tipo). Detta avser utsäde med tillräcklig sortäkthet och enhetlighet, särskilt avsett för produktionen av grönsaker som uppfyller kraven avseende renhet, högsta inblandning av andra växtarter och lägsta grobarhet i bilaga 2 till direktivet, som kontrolleras officiellt genom stickprover i efterhand.


11  – Det finns listor över sorter som godkänts officiellt för certifiering, kontroll som standardutsäde och saluföring (artikel 3.2).


12  – EGT L 193, s. 33.


13  – Med ”förökningsmaterial” avses plantdelar och allt annat växtmaterial avsett för förökning och grönsaksproduktion, medan ”plantmaterial” är hela plantor och delar av plantor, inbegripet ympmaterialet, avsedda för utplantering för grönsaksproduktion (artikel 3 a och b).


14  – Ministerkungörelsen offentliggjordes i Journal officiel de la République Française nr 127 av den 2 juni 1990.


15 – Journal officiel de la République Française av den 23 augusti 1955.


16 – Man tillämpar en metod med könlös förökning av flercelliga växter, genom naturlig eller artificiell delning av ett exemplar (utlöpare, lökar, knölar, rhizomer), som kan växa och under gynnsamma betingelser frambringa en ny individ.


17  – EGT C 87 A, 1997, s. 1 och följande sidor, särskilt s. 4. Den franska regeringen har invänt mot detta införande med hänvisning till att det är rättsstridigt, men kritiken kan inte beaktas eftersom den inte framfördes i tid och på det sätt som anges i utsädesdirektivet.


18  – Tjugonde utgåvan (EGT C 130 A, 1998, s. 5), tjugoförsta utgåvan (EGT C 167 A, 1999, s. 5), tjugoandra utgåvan (EGT C 308 A, 2003, s. 5) och tjugotredje utgåvan (EGT C 260 A, 2004, s. 8).


19 – I beslutet om hänskjutande anger Conseil d’État den 28 februari 2001 (andra övervägandet) att sökandena i målet vid den nationella domstolen inte har angivit tidpunkten för talans väckande. Den franska regeringen har hänvisat till den 21 februari 2001 som den dag då företagen De Groot och Bejo begärde att ministerkungörelsen skulle upphävas. Inte heller CERAFEL har i sin interventionsinlaga belyst denna fråga, och kommissionen, slutligen, daterar talan till den 26 februari 2001 (punkt 17 i det skriftliga yttrandet), samma dag som i det avseendet anges i förhandlingsrapporten (punkt 23).


20  – I förslaget till avgörande i de ovannämnda målen Atzeni m.fl. och Scalas och Lilliu påpekade jag att jordbrukspolitiken är ett av de medel för integration som används för att uppnå gemenskapens ekonomiska mål (punkt 104).


21  – I dom av den 20 maj 2003 i mål C-469/00, Ravil (REG 2003, s. I‑5053), punkt 27, erinras om att det inom ramen för det genom artikel 234 EG inrättade samarbetet mellan de nationella domstolarna och EG-domstolen ankommer på EG-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, så att den kan avgöra det mål som är anhängigt vid den och i förekommande fall omformulera tolkningsfrågan (dom av den 28 november 2000 i mål C-88/99, Roquettes Frères, REG 2000, s. I-10465, punkt 18) och beakta gemenskapsrättsliga regler som den nationella domstolen inte har nämnt i sin fråga (dom av den 18 maj 2000 i mål C-230/98, Schiavon, REG 2000, s. I‑3547, punkt 37).


22  – Den fria rörligheten för jordbruksprodukter består i obehindrade transporter från platsen för produktionen till platsen för bearbetning eller konsumtion. Detta enligt Lorvellec, L., i ”La liberté de circulation des marchandises agricoles”, Derecho agrario ante el tercer milenio (VI Congreso Mundial de Derecho Agrario), utgiven av Universidad de Almería och Dykinson, S.L., Madrid 2002, s. 709.


23  – Enligt tjugotredje skälet i utsädesdirektivet bör utsäde som uppfyller erforderliga krav inte underkastas några andra begränsningar än dem som föreskrivs i gemenskapens regler ”utan att det påverkar tillämpningen av [EG-]fördragets artikel 36” (nu artikel 30 EG i ändrad lydelse).


24  – Dom av den 13 december 2001 i mål C-324/99 (REG 2001, s. I-9897).


25  – Dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74 (REG 1974, s. 837; svensk specialutgåva, volym 2, s. 343), punkt 5.


26  – Punkt 48 i förslaget till avgörande i mål 317/95, Canadane Cheese Trading och Kouri (REG 1997, s. I-4681), avskrivet genom beslut av den 8 augusti 1997, eftersom den hänskjutande domstolen drog tillbaka tolkningsfrågorna.


27  – Detta uttalas i dom av den 10 januari 1985 i mål 229/83, Leclerc (REG 1985, s. 1; svensk specialutgåva, volym 8, s. 1), punkt 29.


28  – Se punkt 33 i mitt förslag till avgörande i mål 398/98, kommissionen mot Grekland, i vilket dom meddelades den 25 oktober 2001 (REG 2001, s. I‑7915).


29  – Påpekas kan att enligt dom av den 24 november 1993 i de förenade målen C-267/91 och C‑268/91, Keck och Mithouard (REG 1993, s. I‑6097; svensk specialutgåva, volym 14, s. I‑431), faller nationella bestämmelser som reglerar vissa försäljningsformer utanför tillämpningsområdet för artikel 28 EG, förutsatt att de gäller för samtliga berörda näringsidkare som bedriver verksamhet inom det nationella territoriet och att de påverkar avsättningen av inhemska varor och varor från andra medlemsstater på samma sätt (punkterna 16 och 17).


30  – Detta uttalande gjordes första gången i dom av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe (REG 1979, s. 649; svensk specialutgåva, volym 4, s. 377), punkt 8, som kallats Cassis de Dijon-målet, och har bekräftats vid flera tillfällen, exempelvis i dom av den 14 juli 1988 i mål 298/87, Smanor (REG 1988, s. 4489), punkt 15.


31  – Som exempel kan nämnas dom av den 12 mars 1987 i mål 176/84, kommissionen mot Grekland (REG 1987, s. 1193), och i mål 178/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1987, s. 1227; svensk specialutgåva, volym 9, s. 37), i vilka det slogs fast att de svarande medlemsstaterna hade åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget genom att inom sina territorier förbjuda saluföringen av öl från andra medlemsstater, som framställts med andra metoder än dem som föreskrevs i deras respektive lagstiftningar. I dom av den 14 juli 1988 i mål 407/85, 3 Glocken m.fl. (REG 1988, s. 4233; svensk specialutgåva, volym 9, s. 567), och i mål 90/86, Zoni (REG 1988, s. 4285), prövades det italienska system enligt vilket försäljningen av pasta framställd av mjukt vete eller en blandning av mjukt och hårt vete förbjöds. Av liknande innebörd är dom av den 14 juli 1994 i mål C-17/93, Van der Veldt (REG 1994, s. I‑3537), där det slogs fast att en nationell bestämmelse som förbjöd saluföring av bröd och andra bageriprodukter med ett visst saltinnehåll utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importbegränsning. Pressad skinka som framställts i Nederländerna av bitar av bogfläsk och förbudet mot saluföring av denna i Tyskland behandlades i dom av den 9 februari 1999 i mål C-383/97, Van der Laan (REG 1999, s. I‑731). Republiken Italien fälldes för fördragsbrott i dom av den 19 juni 2003 i mål C-420/01, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-6445), på grund av att handel med energidrycker med en viss koffeinhalt förbjöds. Samma kritik riktades mot Danmark och Nederländerna i dom av den 23 september 2003 i mål C-192/01, kommissionen mot Danmark (REG 2003, s. I‑9693), och av den 2 december 2004 i mål C-41/02, kommissionen mot Nederländerna (REG 2004, s. I-0000), på grund av att de villkorat handeln med näringsberikade livsmedel som saluförs lagenligt i andra medlemsstater av att det visats att denna förbättring svarade mot ett näringsmässigt behov hos befolkningen i dessa länder. Till samma kategori hör dom av den 29 april 2004 i mål C‑387/99, kommissionen mot Tyskland (REG 2004, s. I-0000), och i mål C-150/00, kommissionen mot Österrike (REG 2004, s. I-0000), i vilka det slogs fast att dessa länder åsidosatt sina skyldigheter genom att systematiskt beteckna vitaminpreparat, som lagenligt såldes som kosttillskott i andra medlemsstater, som läkemedel.


32  – Dom av den 26 november 1985 i mål 182/84 (REG 1985, s. 3731).


33  – Dom av den 22 september 1988 i mål 286/86 (REG 1988, s. 4907; svensk specialutgåva, volym 9, s. 621).


34  – Dom av den 22 oktober 1998 i mål C-184/96, kommissionen mot Frankrike (REG 1998, s. I‑6197).


35  – Dom av den 5 december 2000 i mål C-448/98, Guimont (REG 2000, s. I-10663).


36  – Dom av den 16 januari 2003 i mål C-12/00, kommissionen mot Spanien (REG 2003, s. I‑459), och i mål C-14/00, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I‑513).


37 – Den franska regeringen har hävdat att den rättspraxis som åberopats endast är tillämplig på bearbetade livsmedel och inte på schalottenlök. Mot detta kan invändas att EG-fördraget garanterar fri rörlighet för jordbruksprodukter oberoende av bearbetningsgraden.


38  – I domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike konstaterades att en nationell lagstiftning som omöjliggör försäljningen av foie gras som framställts enligt reglerna i ursprungsmedlemsstaten, men inte helt uppfyller den importerande statens lagstiftning, kan anses utgöra ett åtminstone potentiellt hinder för handeln mellan staterna (punkt 18).


39  – Domarna av den 12 mars 1987 i målen kommissionen mot Grekland, punkt 26, och kommissionen mot Tyskland, punkt 29, samt domarna i målen 3 Glocken m.fl., punkt 11, och Zoni, punkt 11, samtliga nämnda ovan.


40  – Domarna i de likaså ovan nämnda målen Miro, punkt 22, Smanor, (punkterna 12 och 13, Guimont, punkt 26, kommissionen mot Spanien, punkterna 79 och 82, och av den 16 januari 2003 i målet kommissionen mot Italien, punkt 75.


41 – Detta område har nämnts av representanten för den franska regeringen vid förhandlingen.


42 – De förenade målen C-465/02 och C-466/03, Tyskland mot kommissionen och Danmark mot kommissionen, i vilka dom ännu inte meddelats.


43  – I dom av den 10 november 1992 i mål C-3/91, Exportur (REG 1992, s. I-5529; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-159), som bygger på dom av den 31 oktober 1974 i mål 16/74, Centrafarm (REG 1974, s. 1183), anges att artikel 36 i fördraget medger undantag från den fria rörligheten för varor bara om sådana undantag kan anses motiverade för att skydda de rättigheter som utgör det särskilda föremålet för industriell och kommersiell äganderätt (punkt 24).


44  – Bland annat domen i de ovannämnda målen Smanor, punkt 18, och kommissionen mot Spanien, punkt 84.


45  – Detta synsätt tillämpas i domarna i de ovannämnda målen Guimont, punkt 31, och kommissionen mot Spanien, punkt 86.


46  – I domen i det ovannämnda målet Van der Laan konstaterades att konsumentskyddet kan säkerställas genom åtgärder som inte hindrar import av produkter som lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater, bland annat genom lämplig märkning av den sålda produkten (punkt 24). Den principen anges uttryckligen i punkterna 15 och 23 i domen i målet Smanor.


47  – Detta uttalande upprepades i dom av den 12 september 2000 i mål C-366/98, Geffroy (REG 2000, s. I‑6579), punkt 22. Andra exempel är domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Frankrike, punkt 23, Guimont, punkt 30, kommissionen mot Spanien, punkt 85, och av den 16 januari 2003 i målet kommissionen mot Italien, punkt 80.


48 – Före den senaste utvidgningen av gemenskapen, och med undantag för schalottenlök som odlats i Frankrike, representerade den utsädesbaserade odlingen 50 procent av gemenskapens produktion.