Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Yttrande från Regionkommittén om "Unionsmedborgarskap"



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 156 , 06/06/2000 s. 0012 - 0017



Yttrande från Regionkommittén om "Unionsmedborgarskap"

(2000/C 156/03)

BAKGRUND

ReK:s presidiums beslut av den 2 juni 1999 att i enlighet med artikel 265 femte stycket i EG-fördraget utarbeta ett yttrande i frågan och ge utskott 7 (utbildning, yrkesutbildning, kultur, ungdomsfrågor, idrott, medborgerliga rättigheter) i uppdrag att bereda ärendet.

Utkastet till yttrande (CdR 226/99 rév. 2) som antogs av utskott 7 den 3 december 1999. Föredragande: Franz Möller (D-PPE).

Regionkommittén antog vid sin 32:a plenarsession den 16-17 februari 2000 (sammanträdet den 17 februari) följande yttrande.

1. Inledning

1.1. Presidiets uppdrag att utarbeta ett initiativyttrande

1.1.1. Regionkommitténs presidium lade fast i sin prioritetskatalog att det är särskilt betydelsefullt att etablera begreppet "unionsmedborgarskap". I dokumentet sägs följande under punkt IV.4, "Europeiska medborgarskap" (R/CdR 316/98 rév. 1 pt 11.):

- Den fortsatta utvecklingen av unionsmedborgarskapet, som ger uttryck för känslan att höra till unionen, är en av EU:s centrala utmaningar, i synnerhet med tanke på utvidgningen. Jean Monnet uttryckte sin ambition att "syftet med den europeiska integrationen är att förena människor, inte att skapa en koalition av regeringar". Denna synpunkt är fortfarande giltig och av särskild betydelse för ReK.

- Vi kommer att till fullo utnyttja de lokala och regionala myndigheternas sakkunskap i ReK för att genomföra den europeiska politiken, eftersom dessa myndigheter har en idealisk ställning för att skapa direkt kontakt med Europeiska unionens medborgare.

- ReK-ledamöternas roll som "ambassadörer" för regionerna och kommunerna måste utvecklas både i syfte att informera europeiska myndigheter om behoven och prioriteringarna bland befolkningen i kommuner och regioner och i syfte att förklara den europeiska politiken för invånarna i kommuner och regioner.

- På detta sätt önskar ReK kunna ge ett viktigt bidrag till skapandet av ett europeiskt medborgarskap - ett begrepp som kommer att vara en av de viktigaste aktuella frågor ReK kommer att behandla.

- Under programperioden kommer ReK att fästa särskild uppmärksamhet vid utvecklingen av det europeiska medborgarskapet, ur såväl rättslig som kulturell synvinkel.

1.1.2. Yttrandet syftar inte till några allmänna reflektioner om unionsmedborgarskapet och dess utveckling; avsikten är att behandla EU-medborgarskapets betydelse för ReK:s arbete och för regionerna och kommunerna. Frågan är hur EU-medborgarskapet kan ses som en del av ett modernt medborgarskap som omfattar alla politiska områden och särskilt hur den vertikala anknytningen mellan EU-medborgarskapet och medborgarskapet i regioner och kommuner kan formas och stärkas. Vi utgår ifrån att uppfattningen om, och förverkligandet av, ett EU-medborgarskap i takt med den europeiska integrationen steg för steg kan förbättras, eftersom medborgarnas intresse tilltar genom ett ökat antal vardagsupplevelser av olika aspekter och möjligheter inom ramen för den europeiska integrationen. Följaktligen uppstår ett nytt uppfattnings- och intresseområde (Max Weber). Samtidigt kan och måste EU-medborgarskapet främjas genom handeln mellan berörda parter inom EU, regeringarna och regionerna och kommunerna. I detta hänseende är initiativ inom informationsområdet i regioner och kommuner särskilt viktigt.

1.1.3. Begreppet medborgarskap i kommuner och regioner (citizenship, citoyenneté) bör inte heller tolkas ur en juridisk synvinkel eftersom avsevärt olika uppfattningar och avvikande traditioner består mellan medlemsstaterna i detta hänseende. Begreppsramens betydelse bör omfatta och sträcka sig från tillhörigheten till en social enhet med självstyrande befogenheter till begreppet regional och lokal identitet.

1.1.4. Ämnet blir särskilt aktuellt i och med uppdraget från EU-toppmötet i Köln att utarbeta en stadga med grundläggande rättigheter, det vill säga konkretisera det som sägs i EU-fördragets artikel 6 (Amsterdamfördragets version). Under punkt 44 i toppmötets protokoll noteras det att "Europeiska rådet har uppfattningen att Europeiska unionens nuvarande utvecklingsläge gör det påkallat att sammanfatta de grundläggande rättigheterna på unionsnivå i en stadga och därigenom göra dem mer synliga". En konferens för medlemsstaternas och EU-institutionernas företrädare kommer att sammankallas, och den skall utarbeta ett utkast före utgången av år 2000.

1.1.5. Slutligen kan vi hänvisa till ReK:s yttranden om subsidiaritetsprincipen och EU-medborgarskapet och till yttrandet "För en verklig subsidiaritetskultur! En appell från Regionkommittén"(1).

2. Utvecklingen av begreppen "unionsmedborgarskap" och "Medborgarnas Europa"

2.1. Successiv formulering av begreppet "unionsmedborgarskap"

2.1.1. Det är ingen kritik utan bara en lägesbeskrivning att konstatera att Romfördragens författare bara tänkte på kopplingen av integrationsprocessen till ett framväxande europeiskt medborgarskap när de formulerade målen i ingressen. Ändå innehåller EEG-fördraget, framför allt i och med införandet av den grundläggande fria rörligheten (och motsvarande etableringsfrihet), en av de viktigaste förutsättningarna för det senare EU-medborgarskapet. Inskränkningen till näringsidkarna visar emellertid att man vid den tiden framför allt betraktade dessa med utgångspunkt i att produktionsfaktorn arbetskraft skulle vara rörlig, således i samband med socioekonomiska processer. I det tidiga skedet var det centralt att öppna den nationella offentliga tjänsten för personer från andra stater inom gemenskapen, även om det skedde med förbehåll enligt artikel 45 i EG-fördraget, som i huvudsak går tillbaka på Europadomstolens jurisdiktion.

2.1.2. Diskussionen intensifierades från 70-talet under begreppet "Medborgarnas Europa". Det handlade då om målet att göra gemenskapen påtaglig i vardagen för medborgarna. Vid toppmötet 1974 utarbetades den första katalogen över "särskilda rättigheter". Hit hörde den generella uppehållsrätten, rösträtt och valbarhet (åtminstone på kommunnivå), rätten till tillgång till offentliga ämbeten och passunionen. I Tindemansrapporten från 1975 tillkom ytterligare element: utvidgning av medborgarnas individuella rättigheter (erkännande av de grundläggande rättigheterna och friheterna, individuell rätt att vända sig till Europadomstolen när grundläggande rättigheter kränkts) och utbyggnad av den fria rörligheten (avskaffande av gränskontrollen av personer, likställighet för examensbevis). Även Europaparlamentet krävde att de grundläggande rättigheterna skulle föras in i gemenskapslagstiftningen (rösträtt och valbarhet, tillgång till offentliga förtroendevalda ämbeten, församlings- och föreningsfrihet och generellt uppehållstillstånd). I Europaparlamentets utkast till Europeiska unionens grundläggningsdokument 1984 användes begreppet unionsmedborgarskap för första gången.

2.1.3. Ett viktigt steg var införandet av direkta val till Europaparlamentet (de medborgerliga rättigheterna rösträtt och valbarhet).

2.1.4. 1984 inrättades Adonninokommittén, som formulerade följande program: avskaffande av gränsformaliteterna, ömsesidigt erkännande av diplom och examensbevis, generellt uppehållstillstånd (oberoende av förvärvsverksamhet), kommunal rösträtt för medborgare i andra medlemsstater, enhetlig rösträtt till Europaparlamentet, inrättande av en ombudsman vid Europaparlamentet, rätten att göra en framställning till Europaparlamentet, rätten att framföra klagomål till ombudsmannen samt ett förstärkt kultur-, ungdoms- och idrottsutbyte.

2.2. Konkretisering i Maastricht- och Amsterdamfördraget

2.2.1. Genom Amsterdamfördraget integrerades en stor del av dessa begrepp i den europeiska primärrätten. Unionsmedborgarskapet togs upp som en självständig del av EG-fördraget och framhävdes därigenom som en av tyngdpunkterna i den europeiska integrationspolitiken.

2.2.2. I och med Regionkommitténs tillkomst skapades en EU-institution som har till direkt uppgift att verka för de mål som förknippas med begreppet unionsmedborgarskap.

2.2.3. I Amsterdamfördraget uppnåddes fler resultat: Genom detta förbättrades skyddet för de europeiska unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter (nya art. 6 i EU-fördraget), socialpolitikens ställning förstärktes och man förde in ett ansvar för sysselsättningspolitiken i fördraget.

3. Diskussion och rekommendationer om unionsmedborgarskapet ur regionernas och kommunernas synvinkel

Följande resonemang behandlar först sambandet mellan å ena sidan unionsmedborgarskapet och å andra sidan medborgarskapet i regioner och kommuner. Därefter väcks frågan hur ReK:s roll och uppgifter skall fastställas och vilka åtgärder som krävs för att främja unionsmedborgarskapet.

Begreppet "medborgarskap" är mycket mångsidigt eftersom det kan omfatta alla sociala, ekonomiska, politiska och kulturella aspekter i samhället. I grund och botten grundar sig medborgarskapet dock på två principer, dels på förekomsten av och suveräniteten hos en politisk enhet, oberoende av geografisk nivå, dels på det faktum att denna enhet klarar av den politiska integreringen av invånarna. Under diskussionen inom sektionen hänvisade man till att medborgarskapet tar sig olika uttryck i medlemsstaterna på grund av deras olika förutsättningar och framför allt historiska bakgrund. Tanken med konceptet ett "aktivt medborgarskap" är att motarbeta tendensen mot ett minskat medborgarengagemang bland invånarna.

3.1. Sambandet mellan unionsmedborgarskapet och medborgarskapet i regioner och kommuner

3.1.1. Unionsmedborgarskapet är i avsevärd mån ett element som kompletterar medborgarskapet i regioner och kommuner. Detta tydliggörs exempelvis genom den generella uppehållsrätten eller den kommunala rösträtten för invånare i andra EU-medlemsstater. I andra fall - till exempel beträffande rätten att göra en framställning till Europaparlamentet och att framföra klagomål till ombudsmannen - har unionsmedborgarskapet däremot ingen regional eller kommunal dimension.

3.2. Medborgarskapet i regioner och kommuner

3.2.1. För regioner och kommuner är medborgarskapet det sakförhållande som deras rättsliga ställning och självbild utgår ifrån. Det innefattar i huvudsak tre dimensioner:

- Den samhälleliga fysiska dimensionen: Regioner och kommuner är de fysiska enheter som integrerar medborgarna via grannskapet och inom ramen för det mångfacetterade vardagslivet. De utvecklar en identitet som fungerar både inåt och utåt, genom tradition, genom egen regional och lokal kultur och genom gemensamma moderniseringsprojekt.

- Den politiska dimensionen: Medborgarskapet omfattar den regionala och kommunala demokratin och dess institutioner. Det är avhängigt av den medborgerliga rätten till självstyre, som ofta uppnåtts först efter långdragen kamp mot centralmaktens anspråk på maktmonopol.

- Slutligen utvecklingsdimensionen: Denna omfattar den gemensamma uppbyggnaden av existensgrundvalarna, särskilt den offentliga omsorgen, och utvecklingen i takt med tiden.

- Lokala och regionala myndigheter i medlemsstaterna behöver ytterligare information om de rättigheter som unionsmedborgare i andra medlemsstater har och om den tillämpningspraxis som skall gälla i regioner och kommuner.

3.3. Definitionen av unionsmedborgarskapet som gränssnittsbegrepp inom den europeiska integrationspolitiken

3.3.1. Med utgångspunkt i unionsmedborgarskapsbegreppets tillkomsthistoria (se punkt 2.1) kan man urskilja många betydelseskikt:

- I EG-fördragets andra del definieras det via en rad medborgerliga rättigheter (generell uppehållsrätt, rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet, kommunal rösträtt och valbarhet för EU-medborgare från andra medlemsstater, rätt att göra en framställning till Europaparlamentet och att framföra klagomål till ombudsmannen osv.). Detta är den fördragsrättsliga definitionen av unionsmedborgarskapet.

- Dessutom kan unionsmedborgarskapet betraktas som delområde i den europeiska integrationspolitiken, som omfattar EU:s alla politikområden, som är direkt tillämpliga på den enskilde medborgaren och definierar dennes rättigheter och skyldigheter som går utanför det först nämnda området.

- Slutligen kan man avse speciellt de politikområden som - i likhet med kulturen - har särskilda förutsättningar att fungera positivt på medborgarnas samhörighetskänsla med EU.

3.3.2. Det är helt korrekt att använda var och en av de tre definitionerna av unionsmedborgarskap. De är inte ömsesidigt uteslutande utan kan kombineras till ett slagkraftigt instrument för den europeiska integrationen.

3.3.3. Unionsmedborgarskapet är således ett politikområde av gränssnittskaraktär med olika angreppspunkter, mål och medel. Det som binder dem samman är att de har omedelbar koppling till medborgarna.

3.3.4. Framför allt följande politikområden kan helt eller delvis räknas till unionsmedborgarskapet:

3.3.5. Fri rörlighet och etableringsfrihet

- Arbetstagarnas fria rörlighet.

- Etableringsfrihet.

- Gränskontroller.

- Offentliga ämbeten och offentliga anställningar för EU-medborgare med annan nationalitet.

3.3.6. Unionsmedborgarskapet enligt EG-fördragets andra del

- Generell uppehållsrätt.

- Rösträtt och valbarhet, kommunalt och till Europaparlamentet.

- Diplomatisk immunitet.

- Rätt att göra framställningar till Europaparlamentet och att framföra klagomål till ombudsmannen.

- Respekt för grundläggande rättigheter.

- Förbud mot diskriminering.

3.3.7. Politikområden med koppling till mänskliga resurser

- Bildningspolitik.

- Kulturpolitik.

- Ungdomspolitik.

- Socialpolitik.

- Folkhälsopolitik.

- Sysselsättningspolitik.

3.3.8. Information, subsidiaritetsprincip och delaktighet för medborgarna

- Öppenhet, överskådlighet och allmänhetens gensvar.

- Regionkommittén.

- Subsidiaritetsprincip och medborgarskap och därigenom rätten till regionalt och kommunalt självstyre; begrepp som kompletterar eller betingar varandra.

3.4. Sambandet mellan unionsmedborgarskapet och medborgarskapet i regioner och kommuner

3.4.1. Från ett regionalt och kommunalt perspektiv innebär unionsmedborgarskapet - i tillämplig utsträckning - att det regionala och kommunala medborgarskapet utvidgas med en europeisk dimension. I takt med den ökande integrationen är detta något som blir allt viktigare, vare sig det beror på ökningen av det antal invånare som medborgarskapet gäller för eller på en intensifiering av de gemenskapspolitiska åtgärderna. Med en utvidgning av medborgarskapsbegreppet menas att det regionala och kommunala medborgarskapet skall stå i förgrunden, eftersom - i enlighet med vad som fastställts inom gemenskapssociologin - kommunen och regionen utgör en av de grundläggande formerna för socialt samhällsliv.

3.4.2. Man bör även notera att den solidaritetspolitik som EU har fört genom strukturfonderna har gjort det möjligt att utvidga solidaritetsprincipen, som är en aspekt av det regionala och lokala medborgarskapet, och ge den en europeisk dimension.

3.4.3. Från ett konkret perspektiv visar sig kopplingen mellan unionsmedborgarskapet och medborgarskapet i regioner och kommuner i samband med åtgärder som direkt rör invånarna. När det gäller medborgarskapet i regioner och kommuner är det befolkningen som helhet som berörs, medan unionsmedborgarskapet ofta endast berör delar av befolkningen som kan föranleda särskilda åtgärder. Här avses medborgare i andra EU-stater (t.ex. i samband med uppehållstillstånd, kommunal rösträtt, rätt att inneha tjänst i offentlig förvaltning) eller rörliga medborgare i den egna staten (fri rörlighet, utbytesprogram). I vissa fall kan dock även här hela befolkningen beröras (val till Europaparlamentet).

3.4.4. Ett administrativt samband kan man tala om då regionala eller kommunala förvaltningar fungerar som handläggande instans för EU-medborgare från andra EU-medlemsstater (t.ex. i samband med generellt uppehållstillstånd).

3.4.5. En särskilt stark koppling föreligger i samband med kommunal rösträtt. Varje EU-medborgare har rösträtt och är valbar oavsett nationalitet i den medlemsstat som han är bosatt i, vilket innebär att samma villkor gäller för honom/henne som för medborgarna i vederbörande medlemsstat.

3.4.6. Ett särskilt starkt samband mellan unionsmedborgarskapet och regionalt och kommunalt medborgarskap kan även föreligga på grund av geografisk-territoriella orsaker, särskilt i gränsregioner, i samband med projekt för mellanregionalt samarbete eller i samband med kommunala partnerskap. I de s.k. euregionerna har samarbetet grannregioner emellan gjort att det redan nu i viss utsträckning vuxit fram modeller för en stark medborgarsammanhållning.

3.4.7. Vid sidan av det samband som föreligger i konkreta sakfrågor finns det även ett institutionellt samband. Unionsmedborgarskapet får inte vara oförenligt med de institutionella villkor som gäller för medborgarskap i regioner och kommuner. Framför allt får rätten till självstyre, som även utgör en medborgerlig rättighet, inte inskränkas.

3.5. Unionsmedborgarskapets betydelse för ReK:s arbete

3.5.1. Regionkommittén strävar efter att tillvarata medborgarnas sociala, ekonomiska och kulturella intressen, så som de konkret kommer till uttryck ute i regionerna och kommunerna. Det ligger därför i linje med kommitténs arbete att vilja bidra till utformningen av unionsmedborgarskapsbegreppet. Vad ReK framför allt kan göra är att lyfta fram det juridisk-politiska sambandet och kopplingen i samband med olika sakfrågor mellan unionsmedborgarskapet och medborgarskapet i regioner och kommuner. I frågor som rör unionsmedborgarskapet (i såväl snäv som vidare bemärkelse) kan kommittén därigenom fungera som medlare mellan "högre" och "lägre" nivåer, en funktion som både kan och måste vidareutvecklas.

3.5.2. Den institutionella aspekten vad gäller denna uppgift omfattar bl.a. följande frågor:

- En analys av den juridisk-politiska och administrativa kopplingen mellan unionsmedborgarskapet och medborgarskapet i regioner och kommuner.

- Respekterande av principerna om självstyre och subsidiaritet i detta sammanhang.

- Unionsmedborgarskapet som en viktig strategi för framväxten av en samhörighetskänsla bland Europeiska unionens befolkning.

3.5.3. Vad gäller politiken kan följande aspekter nämnas:

- Unionsmedborgarskapets innehåll.

- Information till medborgarna.

- För en bättre utformad europeisk politik skall därvid även den sakkunskap som tack vare närheten till medborgarna finns inom regionala och kommunala förvaltningar utnyttjas.

3.5.4. För att dessa uppgifter skall kunna utföras finns det ett antal grundläggande frågor som först måste behandlas:

- Fastställande av vad unionsmedborgarskapet skall bestå av inom ovannämnda politikområden samt fastställande av vilka effekterna blir på regional och kommunal nivå. Det verkar inte ha gjorts någon utvärdering av de regionala och kommunala effekterna av unionsmedborgarskapet (i begreppets olika betydelser). Detta är dock något som krävs för att man skall kunna få en överblick över unionsmedborgarskapsbegreppets hela vidd och koppling till olika integrationspolitiska frågor.

- Unionsmedborgarskapsbegreppets samband med det regionala och kommunala medborgarskapet bör uppmärksammas mer i de yttranden som ReK utarbetar. ReK måste visa att och hur unionsmedborgarskapet och medborgarskapet i regioner och kommuner hänger samman och kompletterar varandra, såväl på politisk-demokratisk motiveringsnivå som vad gäller det konkreta genomförandet.

3.5.5. ReK kan vidare bidra till att en diskussion för att återuppliva det medborgerliga engagemanget inleds på det europeiska planet. Olika exempel (kommunala ungdomsparlament, vuxenutbildning, nyttjande av informationssamhället) belyser åtgärder som vidtas för att stärka medborgarskapet och den lokala och regionala demokratin.

3.6. Informationsarbetets särskilda betydelse

3.6.1. Till skillnad från det regionala och kommunala medborgarskapet har unionsmedborgarskapet inte samma omedelbara förankring. De europeiska värdena, rättigheterna, plikterna och de integrationspolitiska målen måste spridas med hjälp av informationsarbete.

3.6.2. Efter en överblick av de nuvarande åtgärderna inom ramen för EU:s integrationspolitik avseende unionsmedborgarskapet står det klart att man för tillfället snarare bör rikta in sig på att bättre informera om och genomföra befintliga åtgärder, än att vidta nya. Det tjänar ingenting till att överväga hur man skall gå vidare mot ett utvidgat unionsmedborgarskap när befolkningen inom EU inte känner till de nuvarande rättigheterna och åtgärdsområdena.

3.6.3. ReK skulle kunna verka som en medlande organisation för de europeiska medborgarna. ReK:s effektivitet grundar sig bland annat på det nätverk av förbund som står bakom ReK:s medlemmar och som tillsammans representerar regionerna och kommunerna (på såväl det nationella som det europeiska planet). Regionernas och kommunernas informationspotential får inte försummas utan man bör i stället agera strategiskt för att öka den.

3.6.4. Det är dock viktigt att man i samband med informationsarbetet inte endast ger intryck av att unionsmedborgarskapet endast utgår ifrån artiklarna i EG-fördragets andra del. Samtliga områden som har ett direkt samband med medborgarskapsfrågor - dvs. frågor som direkt berör människorna - måste tas i beaktande.

3.6.5. På grund av kopplingen mellan unionsmedborgarskap och regionalt och lokalt medborgarskap spelar de regionala och lokala myndigheterna en viktig roll som informationsförmedlare inom ramen för informationspolitiken. I och med att de behandlar viktiga aspekter av unionsmedborgarskapet (uppehållstillstånd, kommunal rösträtt, gränsöverskridande stödåtgärder) är det till dem som medborgarna vänder sig rörande ett flertal frågor.

3.6.6. Vidare måste de lokala och regionala myndigheterna bättre informeras om på vilket sätt EU-medborgarnas rättigheter tillvaratas i de andra medlemsstaterna och hur de omsätts i praktiken i regionerna och kommunerna.

3.6.7. På initiativ av generaldirektorat X upprättades i början av 1990-talet nätverket Symbiosis som trots inledande goda resultat inte följdes upp. Initiativet innebar framför allt att handböcker och elektroniska media som behandlade samtliga aspekter av unionsmedborgarskapet, i både snävare och vidare mening, ställdes till medborgarnas förfogande som informationskälla. Detta var fruktbart både för de berörda/intresserade och för de anställda inom de regionala och lokala förvaltningarna. Detta initiativ bör återupptas och man bör undersöka i vilken mån Internet ger möjlighet för fler att ta del av informationen.

3.6.8. Detta initiativ, som man bör överväga att återuppta, kan i dag tack vare de tekniska möjligheterna i och med Internet genomföras på ett mycket bättre sätt. EU-programmet Europa direkt erbjuder redan idag flera informationsmöjligheter och t.o.m. möjligheten till direkt rådgivning (genom svartjänst). EU har arbetat mycket aktivt för att inom ramen för informationssamhället uppnå målen om medborgarnärhet och öppenhet. Det är också nödvändigt att informationstjänster förankras i medborgarnas sociala omgivning, dvs. även inom den lokala och regionala förvaltningen, i skolor, bibliotek och inom ramen för vuxenutbildningen.

3.7. Utbytesprogrammens betydelse

3.7.1. Unionsmedborgarskapet blir desto viktigare ju fler medborgare (ungdomar, skolelever, studenter, yrkesarbetande) som uppehåller sig för en tid i en annan medlemsstat. Samtliga utbildnings-, ungdoms- och kulturprogram är därför av avgörande betydelse för unionsmedborgarskapet. ReK bör lägga fram förslag om på vilket sätt vistelserna inom ramen för EU:s stödprogram närmare kan sammankopplas med målen och principerna för ett unionsmedborgarskap.

3.7.2. I detta sammanhang bör de regionala och kommunala partnerskapens betydelse för unionsmedborgarskapet tas i beaktande. Dessa partnerskap bildar det tätaste nätverket i Europa som direkt berör medborgarna, vilket främjar en gränsöverskridande mentalitet bland befolkningen.

3.7.3. Stödåtgärder för regioner och kommuner i anslutningsländerna måste även vidtas så att den Europafrämjande utveckling som pågår i de nuvarande EU-länderna kan påbörjas även där.

3.7.4. ReK bör utarbeta ett yttrande som behandlar den europeiska kultur- och utbildningspolitikens roll och åtgärder för unionsmedborgarskapet och medborgarskapet i regioner och kommuner samt kopplingen mellan dessa.

3.7.5. Eftersom regionala och kommunala förvaltningar spelar en betydande roll för unionspartnerskapet bör ett stipendiatprogram införas för anställda som behandlar frågor inom ramen för kommunal rösträtt, uppehållstillstånd, rådgivning osv. Genom att informationsbesök anordnas för unga tjänsteman inom partnerskapsförvaltningar kan ett nätverk upprättas som skapar en "direktlinje" för utbyte av kunskap och spridning av bästa åtgärder.

4. Slutsatser

4.1. Unionsmedborgarskapet är både ett mål och ett medel för EU:s integrationspolitik. Det är ett mål på grund av att den europeiska integrationen endast kan fortgå om den stöds och drivs av befolkningen i medlemsstaterna som en gemensam angelägenhet. I denna bemärkelse är unionsmedborgarskapet en grundläggande fråga som legitimerar den europeiska integrationspolitiken. Unionsmedborgarskapet är ett medel eftersom det skapar grund för rättigheter, stödåtgärder och nätverk inom olika områden som konkret främjar medborgarnas olika former av identifiering med EU.

4.2. Unionsmedborgarskapets gränsöverskridande aspekter kompletterar det regionala och lokala medborgarskapet. Unionsmedborgarskapet främjar både medborgarna i en viss medlemsstat och EU-medborgare från andra medlemsstater och tredje länder som under vissa perioder i livet, tillfälligt eller under en längre tid, utnyttjar unionsmedborgarskapets rättigheter. Ett exempel på en tillämpning som förutsätter dessa rättigheter är den kommunala rösträtten för EU-medborgare från andra medlemsstater. Men även inom ramen för uppehållstillståndsfrågor och genomförandet av andra politiska åtgärder som berör unionsmedborgarskapsfrågor finns behov av och utrymme för lokala insatser.

4.3. Unionsmedborgarskapet skall därför inte värderas och vidareutvecklas skilt från de andra medborgarskapsformerna. Unionsmedborgarskapets framgång beror till stor del på vilket sätt det införlivas i de nuvarande medborgerliga, politiska och demokratiska strukturerna och utefter vilka mål och med vilka åtgärder som det främjas av de regionala och kommunala förvaltningarna.

4.4. Inom ramen för kommande lagstiftningsprojekt inom politikområden som berör unionsmedborgarskapet måste detta decentraliseringsbehov tas i beaktande. För att understryka denna princip bör en artikel, motsvarande den inom miljöområdet, läggas till i EG-fördragets andra del.

4.5. ReK bör framhålla att subsidiaritet, medborgarskap och regionalt och kommunalt självstyre är effektiva medel även för politiken inom området unionsmedborgarskap och att rätten till regionalt och kommunalt självstyre förs in i den stadga för grundläggande värden och friheter som skall utarbetas. Regionkommittén vill i detta sammanhang erinra om att man skulle vilja se att det arrangeras ett "europeiskt år" för lokalt och regionalt självstyre, då det lokala och regionala självstyrets speciella roll för unionsmedborgarskapet kunde lyftas fram.

Bryssel den 17 februari 2000.

Regionkommitténs

ordförande

Jos Chabert

(1) CdR 302/98 fin - EGT C 198, 14.7.1999, s. 73.