Karnov Open

Karnov Open är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Bryssel den 8.5.2015

COM(2015) 206 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Rapport om valet till Europaparlamentet 2014

1.    Inledning

Valet till Europaparlamentet 2014 var det första valet sedan Lissabonfördragets ikraftträdande och var därför något helt nytt jämfört med föregående val. För första gången skapades en direkt koppling mellan valresultatet och utnämningen av Europeiska kommissionens ordförande. De europeiska politiska familjerna nominerade för första gången kandidater till ordförandeposten för Europeiska kommissionen. Den kandidat som lyckades få en majoritet av rösterna i det nybildade Europaparlamentet skulle bli kommissionens ordförande. Europeiska rådet nominerade kandidaten från det parti som fick flest platser i Europaparlamentet, som därefter valdes till kommissionens ordförande av Europaparlamentet.

Denna rapport är en granskning av valet 2014 och av de åtgärder som vidtogs för att göra valet öppnare och mer demokratiskt och lyfta fram den europeiska dimensionen. I rapporten görs en bedömning av hur medvetna medborgarna varit om valet och de därmed förknippade rättigheterna, de åtgärder som medlemsstaterna och EU:s institutioner vidtagit i detta hänseende och det faktiska deltagandet. Den undersöker även hur EU-medborgarnas valrättigheter tillvaratas.

Rapporten bygger på den senaste Eurobarometer-undersökningen, andra undersökningar, uppgifter som medlemsstaterna lämnat till svar på kommissionens olika frågeformulär och en undersökning 1 som godkänts av kommissionen, där man samlade in och analyserade kvalitativa och kvantitativa data, bland annat genom intervjuer med europeiska politiska partier, nationella myndigheter, medier och andra aktörer.

Valet till Europaparlamentet 2014 utgjorde en vändpunkt för det ständigt sjunkande totala valdeltagandet sedan det första direkta valet till Europaparlamentet 1979. Valet 2014 har lagt grunden för framtida val till Europaparlamentet och skapat en tydlig koppling mellan resultatet i valet till Europaparlamentet och valet av kommissionens ordförande. Ett viktigt exempel har satts för 2019 och därefter och ett forum för politisk debatt på EU-nivå har inrättats.

2.    En öppen valprocess

2.1    En direkt koppling mellan medborgarnas röster och valet av kommissionens ordförande

Genom Lissabonfördraget inrättades en ny konstitutionell ordning för Europeiska unionen, där Europaparlamentet ges befogenhet att välja kandidaten till posten som Europeiska kommissionens ordförande på förslag från Europeiska rådet och med hänsyn till resultatet av Europaparlamentsvalet. Mot bakgrund av denna nya situation utfärdade kommissionen den 12 mars 2013 en rekommendation om att göra valen till Europaparlamentet mer demokratiska och se till att de genomförs på ett effektivare sätt. 2 I rekommendationen uppmanas de europeiska politiska partierna att nominera kandidater till posten som kommissionens ordförande mot bakgrund av Lissabonfördraget, som stärker Europaparlamentets roll i förhållande till kommissionen 3 .

Syftet med denna rekommendation var att synliggöra kopplingen mellan EU-medborgarnas röster på kandidater till Europaparlamentet och deras partiers kandidater till posten som kommissionens ordförande. Kommissionen uppmuntrade dessutom de nationella politiska partierna att använda sig av sina sändningar med politiska budskap för att lyfta fram sina huvudkandidater och deras program. Parlamentet antog även resolutioner om valet 2014 i detta syfte. 4

Följande fem europeiska politiska partiet föreslog kandidater till posten som kommissionens ordförande:

Europeiska folkpartiet (EPP) nominerade Jean-Claude Juncker.

Europeiska socialdemokraters parti (PES) nominerade Martin Schulz.

Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) nominerade Guy Verhofstadt.

Europeiska gröna partiet nominerade José Bové och Franziska Keller.

Europeiska enade vänstern nominerade Alexis Tsipras.

Dessa partier genomförde EU-omfattande valkampanjer och anordnade offentliga evenemang runtom i Europa för att informera om sina kandidater och deras politiska program för Europa. 5 Kandidaterna besökte 246 städer i medlemsstaterna. Följande tabell visar vilka medlemsstater som besöktes: 6

Förutom kampanjerna ute på fältet deltog huvudkandidaterna även i tio tv-sända debatter i olika medlemsstater och på olika språk, 7 där de berättade om sin framtidsvision för Europa och diskuterade frågor som t.ex. sysselsättning och tillväxt, som är särskilt viktiga för väljarna. 8

Debatterna uppmärksammades stort runtom i Europa. Den sista debatten mellan huvudkandidaterna den 15 maj direktsändes i 28 länder, visades av minst 152 mediekanaler (inklusive 55 tv-kanaler och 88 webbplatser) och gav stark genklang i sociala medier. 9

Av de svarande på en eftervalsundersökning 10 som omfattade 15 EU-länder uppgav 15 % att de hade sett minst en av tv-debatterna.

2.2    En synligare koppling mellan nationella och europeiska politiska partier

Eftersom de europeiska politiska partierna är bäst lämpade för att ”bidra till att skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja” 11 , lämnade kommissionen två rekommendationer som allmänt välkomnades av både medlemsstaterna och de euroepiska politiska partierna 12 . Dessa hade till syfte att göra kopplingarna mellan de politiska familjerna på europeisk och nationell nivå mer synliga: 13

i)    Medlemsstaterna bör i sina valsystem uppmuntra och underlätta information till väljarna om vilka europeiska politiska partier som de nationella partierna är knutna till, bland annat genom att tillåta att denna anknytning anges på valsedlarna.

ii)    De nationella politiska partierna bör göra det allmänt känt före valen vilket europeiskt politiskt parti de är knutna till och låta detta framgå tydligt i allt sitt kampanjmaterial, information och sändningar med politiskt budskap.

När det gäller den första rekommendationen, i), uppgav 16 medlemsstater 14 att de hade vidtagit åtgärder för att informera de nationella politiska partierna om rekommendationen att de bör göra det allmänt känt vilket europeiskt politiskt parti de är knutna till. I de flesta fall hade myndigheterna informerat de politiska partierna om kommissionens rekommendation. I vissa fall gjordes mer intensiva insatser. I Grekland anordnade de nationella myndigheterna ett möte i det nationella parlamentet för att informera partierna om rekommendationen. I Italien och Finland utfärdades riktlinjer för att informera de nationella politiska partierna om rekommendationen och uppmuntra dem att följa den.

Nio medlemsstater tillät de nationella politiska partierna att på sina valsedlar ange vilket europeiskt parti de är knutna till genom att införa lagar 15 (om en sådan lag inte redan fanns 16 ) om att det europeiska partiets namn eller logotyp får stå med på valsedlarna.

Sex medlemsstater 17 uppgav att de inte hade vidtagit sådana åtgärder, antingen för att de ansåg att det var de politiska partiernas sak att informera väljarkåren eller för att åtgärder från myndigheternas sida skulle utgöra en inblandning som var förbjuden i deras vallagar.

När det gäller den andra rekommendationen, ii), vidtog de nationella politiska partierna olika åtgärder för att informera om vilka europeiska politiska partier de är knutna till. Den övergripande bilden 18 från forskning med ett urval av över 500 partier som är knutna till europeiska partier ser ut på följande sätt:

De flesta av de nationella partier som ingick i urvalet tydliggjorde endast sin anknytning i begränsad utsträckning, och främst i sitt tryckta valmaterial. 19 Partiets anknytning blev därför mer synlig för insatta personer än för allmänheten.

Forskningen visade att endast ett fåtal partier vidtog mer heltäckande åtgärder genom att ange sin anknytning till europeiska partier både i tryckt valmaterial, som manifest, affischer, webbplatser och sociala medier och genom att nämna det i tal, tv-debatter och kampanjevenemang. 20  

Forskningen visade också att ett fåtal personer inte informerade om sin anknytning till ett europeiskt politiskt parti, antingen för att de inte hade bestämt sig för om de skulle ansluta sig eller för att de hade beslutat att inte göra så. 21

Rekommendationen om att anknytning till europeiska partier bör anges på valsedlarna följdes endast undantagsvis, även i de medlemsstaterna där detta var möjligt. 22

3.    Ökad uppmärksamhet på EU-frågor

Både kommissionen och parlamentet vidtog åtgärder före och under valkampanjen för att öka medborgarnas medvetenhet om hur valet påverkar deras liv. Insatser gjordes för att lyfta fram relevansen av EU-frågor som annars kunde ha överskuggats av nationella och lokala frågor i debatterna i medlemsstaterna. Procentandelen EU-medborgare som uppgav att de hade all information de behövde för att rösta ökade något jämfört med resultatet 2009 (57 % jämfört med 53 % år 2009). 23  

3.1    Medborgardialoger

Under 2013 och 2014 höll kommissionsledamöter tillsammans med lokala eller nationella politiker och ledamöter av Europaparlamentet 51 offentliga dialoger med medborgarna i stadshus och liknande lokaler runtom i Europa om medborgarnas förväntningar inför Europas framtid och vad som behövs göras för att stärka unionens demokratiska strukturer.

Medborgardialogerna lyfte fram den europeiska dimensionen av lokala problem och den lokala dimensionen av EU-politiska frågor, och hur Europaparlamentsvalet påverkar deras vardag. Av deltagarna uppgav 87 % att de skulle rösta i valet till Europaparlamentet. 24

3.2     Finansiering från kommissionen

Kommissionen använde de finansieringsverktyg som den förfogar över för att stödja civilsamhälls- och vänortsprojekt som inriktades att främja EU-medborgarnas demokratiska deltagande. Via programmen ”Europa för medborgarna” och ”Grundläggande rättigheter och medborgarskap” finansierades flera projekt för att öka medborgarnas medvetenhet och inflytande när det gäller deras deltagande i det demokratiska livet i EU.

3.3    Europaparlamentets informationskampanj

Den 11 september 2013 inledde Europaparlamentet en informationskampanj med namnet Act. React. Impact (Gör något, gör det bättre, gör skillnad). Ett av huvudmålen var att inspirera till en EU-inriktad debatt om EU-omfattande frågor, som ekonomi, sysselsättning, livskvalitet och EU:s roll i världen. 25

Kampanjen fick stort genomslag i medierna. 26 Parlamentets valwebbplats registrerade 7,1 miljoner besök mellan december 2013 och maj 2014. En video om Europaparlamentsvalet producerades på 34 språk och sändes över 7 400 gånger på 173 tv-kanaler. Videon nådde 11 miljoner tittare på nätet. Omkring en av fem europeiska väljare nåddes via Facebook. ”Jag röstar”-meddelandet på Facebook delades över 2,7 miljoner gånger och sågs av nästan 90 miljoner personer.

Dessutom anordnade parlamentet ReACT-konferenser 27 i Paris, Frankfurt, Warszawa, Rom och Madrid, med deltagande av medborgare, experter och europeiska politiker. Under konferenserna fick EU-medborgarna tillfälle att diskutera kampanjens huvudteman.

3.4.    Gemensam valdag

För att ge väljarna en starkare känsla av att de deltog i en gemensam europeisk strävan hade kommissionen uppmuntrat medlemsstaterna att komma överens om en gemensam valdag för valet till Europaparlamentet och om en gemensam tidpunkt för stängning av vallokalerna.

I detta avseende skedde inga förändringar jämfört med det föregående valet. I 21 medlemsstater hölls valet den 25 maj och i sju 28 hölls det mellan den 22 och 24 maj. Samtliga medlemsstater meddelade sina resultat ungefär samma tid, under kvällen den 25 maj, när vallokalerna hade stängt runtom i Europa.

4.    Valdeltagande

4.1.    Generellt deltagande

Valdeltagandet har sjunkit stadigt sedan det första Europaparlamentsvalet 1979 från 61,99 % år 1979 till 42.97 % 2009. Det totala deltagandet i valet 2014 var dock endast marginellt lägre än valet 2009, och minskade med 0,36 % (till 42,61 %) jämfört med de kraftigare minskningarna på 2,5 % mellan 2004 och 2009, och 4 % mellan 1999 och 2004. Den nedåtgående tendensen hejdades därför i stor utsträckning. Som en jämförelse uppgick deltagandet i presidentvalet i Förenta staterna till 57,1 % år 2008 och 54,9 % 2012.

Följande tabell visar det totala deltagandet för EU i de olika Europaparlamentsvalen: 29  

Deltagandet varierade betydligt mellan de 28 medlemsstaterna. Det var så högt som 89,64 % i Belgien, 59,97 % i Grekland (båda länderna har röstplikt) och 57,22 % i Italien, men betydligt lägre i andra länder, som Tjeckien (18,20 %) och Slovakien (13.05 %).

Följande tabell visar deltagandet uppdelat per väljare för Europaparlamentsvalet 2009 och 2014 i EU och per medlemsstat: 30

Deltagandet var högre bland män än kvinnor (45 % respektive 41 %) 31 , och klyftan ökade något jämfört med 2009 (44 % jämfört med 42 %). 32

Yngre människor var den största gruppen av röstskolkare, endast 27,8 % i åldersgruppen 18–24 år röstade, jämfört med 51,3 % i åldersgruppen 55+ år och äldre. 33  

I tabellen nedan jämförs procentenheterna för unga människor (18–24 år) som röstade i varje medlemsstat: 34

I en rapport om en utvärdering av Erasmusprogrammet påvisades en stark koppling mellan erfarenhet av utlandsstudier och valbeteende i Europaparlamentsvalet 2014: Erasmusstudenter var mer benägna att rösta – 81 % av dem svarade att de hade röstat. 35

De vanligaste skälen som uppgavs av de röstande som deltog i parlamentets eftervalsundersökning var”jag röstar alltid” (41 %), ”det är min plikt som medborgare”(41 %) och ”för att stödja det politiska parti jag känner samhörighet med” (22 %). Följande tre faktorer nämndes också: ”Jag är för EU” (14 %), ”jag känner mig som en europé” (13 %) och ”jag kan bidra till förändringar genom att rösta i valet till Europaparlamentet” (12 %). Av de svarande uppgav 5 % att de röstade för att påverka valet av kommissionens ordförande. 36

De mest anförda motiven bland dem som inte röstade var ”bristande förtroende för politik i allmänhet” (23 %), ”inte intresserad av politik” (19 %) och ”det har ingen betydelse om jag röstar” (14 %). Av de svarande uppgav 7 % att de hade ”bristande kunskaper om EU, Europaparlamentet eller valet”. Procentenheten röstskolkare som uppgav båda typerna av skäl, dvs. uppfattningen att deras röst inte gör någon skillnad och bristande kunskaper om EU, Europaparlamentet eller valet, minskade jämfört med det föregående valet. 37 Dessutom har antalet medborgare som avstod från att rösta på grund av brist på offentlig debatt eller valkampanjer halverats. 38 Det slutliga beslutet om att rösta eller avstå från att rösta beror traditionellt på flera olika faktorer, varav vissa är personliga och inte har något att göra med kvaliteten på valkampanjerna eller uppfattningen om Europaparlamentsvalet. 39

I de länder där Europaparlamentsvalet hölls samtidigt som andra nationella eller nationsomfattande val (Belgien, Litauen, Grekland, Tyskland, Irland, Italien, Malta och Storbritannien) var valdeltagandet högre än på andra håll 40 , men den politiska debatten tenderade att domineras av nationella frågor. I Litauen hölls Europaparlamentsvalet samma dag som presidentvalet, och deltagandet ökade till 47 % från bara 21 % år 2009. 41

4.2.    Deltagande av EU-medborgare som bor i en annan medlemsstat än sin egen

EU-medborgare som bor i en annan medlemsstat än sin egen (rörliga EU-medborgare) har rätt att rösta och kandidera i Europaparlamentsvalet i bosättningsmedlemsstaten på samma villkor medborgarna i den staten. Denna rättighet, som fastställs i artikel 22 i EUF-fördraget och artikel 39 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, omsätts i praktiken genom direktiv 93/109/EG. 42

Förhållandevis få rörliga EU-medborgare utövade sin rätt att rösta i den medlemsstat där de är bosatta. 43 Deras deltagande kan påverkas av att de måste välja om de vill rösta i sin ursprungsmedlemsstat eller i den medlemsstat som de har flyttat till (dvs. olika kandidatlistor). En Eurobarometerundersökning från 2012 visade att det råder skilda åsikter om vilka kandidater och listor som de fördrar att rösta på i Europaparlamentsvalet. Cirka 48 % sade att om de bor i en annan medlemsstat än sin egen skulle de fördra att rösta i den medlemsstaten, medan 42 % fortfarande skulle föredra att utöva sin rösträtt i hemlandet. 44  

Följande tabell visar andelen icke-medborgare (rörliga EU-medborgare) som var registrerade för att rösta i Europaparlamentsvalet 2009 och 2014 i EU och per medlemsstat: 45

Även om det fortfarande är lågt, mer än fördubblades antalet rörliga EU-medborgare som kandiderade i sin bosättningsmedlemsstat, från 81 år 2009 till 170 år 2014. 46 Detta kan bero på de nya förenklade förfaranden som infördes genom direktiv 2013/1/EU, som innebär att kandidaterna bara behöver lämna en försäkran om att de uppfyller villkoren för valbarhet till bosättningsmedlemsstaten, som kontrolleras av myndigheterna i den staten, i stället för att behöva lämna ett intyg från hemmedlemsstaten.

4.3.    EU-medborgarnas medvetenhet och engagemang

Medlemsstaterna valde olika strategier för sina informationskampanjer. En del genomförde allmänna kampanjer som riktades till hela väljarkåren, medan andra särskilt vände sig till EU-medborgare från andra medlemsstater som är bosatta inom deras territorium.

Ökat deltagande av utländska EU-medborgare – exempel på bästa praxis

Personliga brev till utländska EU-medborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt med förklaringar om hur de kan utöva sin rösträtt samt en registreringsblankett skickades på flera EU-språk i Belgien, Danmark, Finland, Lettland, Litauen och Sverige.

I Grekland lades en speciell applikation upp på ministeriets webbplats, där utländska EU-medborgare kunde leta upp sin registrering i de speciella röstlängderna och få information om vilken vallokal de kunde rösta i.

Organisationer inom det civila samhället deltog aktivt i insatserna för att mobilisera väljarna, genom att t.ex. informera medborgarna om vikten av och fördelarna med att delta i Europaparlamentsvalet, tillhandahålla e-verktyg för att hjälpa väljarna att välja en kandidat som motsvarade deras preferenser 47 , eller genom att verka för integrationsåtgärder för att se till att personer med funktionsnedsättning kunde rösta. 48  

Exempel på icke-statliga organisationers projekt som finansierats genom programmet Europa för medborgarna

Projekt för att ge EU-medborgarna möjlighet att fundera över, diskutera och utbyta åsikter om EU-frågor, även med kandidater, och göra välgrundade val i Europaparlamentsvalet:

JoiEU: Joint Citizen Action for a Stronger, Citizen-friendly Union (European Citizen Action service – ECAS).

2014 Transeuropa Caravans: transnationella medborgares engagemang i Europaparlamentsvalet (europeiska alternativ).

Encouraging Young Europeans to Vote Out the EU Democratic Deficit (International Management Institute).

Flera icke-statliga organisationer inriktade sig på rörliga EU-medborgare och genomförde kampanjer för att mobilisera dem och generellt öka deras medvetenhet om sina valrättigheter. Andra projekt inriktades på att uppmuntra kvinnor i EU att rösta och kandidera i Europaparlamentsvalet 49 .

Exempel på icke-statliga organisationers projekt som finansierats genom programmet Grundläggande rättigheter och medborgarskap

Kampanjer för att uppmuntra rörliga EU-medborgares deltagande:

Åtgärderna omfattade bland annat arbete med föreningar och sammanslutningar, medvetandehöjande projekt, utveckling av utbildningsverktyg och hjälp med att klara av röstningsformaliteter.

”Operation Vote” (Cooperazione per lo Sviluppo dei paesi – COSPE).

”Access to rights & civil dialogue for ALL” (Pour la Solidarité).

”All citizens now” (University of Chieti-Pescara).

Politiker och väljare kunde ha direktkontakt tack vare den ökade aktiviteten i sociala medier, som handlade om valet, huvudkandidaterna och deras program. En analys av de digitala kampanjerna #EP2014 och #EU14 spårade omkring tre miljoner tweets om valet. 50 Över en miljon tweets skickades under själva valveckan. 51 Den ökade användningen av sociala medier gav kandidaterna ett ytterligare medium för att nå ut till medborgarna, samtidigt som väljarna fick möjlighet att aktivt engagera sig i debatten i stället för att bara gå och rösta.

5.    EU-medborgarnas utövande av sina valrättigheter och respekt för gemensamma principer

5.1    Säkerställa att EU-medborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen kan utöva sina valrättigheter

Rörliga EU-medborgares rätt att rösta och kandidera i bosättningsmedlemsstaten

Kommissionen genomförde ett omfattande arbete före valet för att se till att direktiv 93/109/EG införlivades och tillämpades på ett korrekt och fullständigt sätt. Syftet var att undanröja eventuella hinder för EU-medborgarnas utövande av sin rösträtt och i synnerhet att se till att inga ytterligare krav på EU-medborgare från andra medlemsstater ställs i de nationella lagarna. Till maj 2014 hade alla införlivandeproblem som kommissionen identifierat före valet 52 lösts och de nationella lagarna ändrats om så var nödvändigt.

Kommissionen har sedan dess fört en dialog med de brittiska myndigheterna om ett antal problem som rapporterades av EU-medborgare bosatta i Storbritannien som ville registrera sig för att rösta där. 53 Den 14 november 2014 offentliggjorde underhuset en rapport 54 som beaktade den brittiska valkommissionens ståndpunkt angående vissa hinder som EU-medborgare hade mött när de deltog i Europaparlamentsvalet. Rapporten innehöll en rekommendation om att förenkla systemet och genomföra en kampanj för att informera EU-medborgarna om relevanta registreringsvillkor och övriga arrangemang.

Nästan alla problem i samband med sent införlivande av direktiv 2013/1/EU när det gäller rörliga EU-medborgares rätt att kandidera kunde lösas med lyckat resultat före valet. 55 Kommissionen för bilaterala dialoger med vissa medlemsstater 56 om ett antal problem rörande felaktigt eller ofullständigt införlivande av direktivet.

Rätten att bilda eller bli medlem i politiska partier

En dialog genomfördes med 11 medlemsstater som inte tillät utländska EU-medborgare att bilda eller bli medlemmar i politiska partier så att de kan delta i val på samma villkor som medborgarna i bosättningsmedlemsstaten.

En lösning nåddes i fem ärenden: i två fall ändrades den nationella lagstiftningen 57 och i de tre resterande fallen klargjordes situationen. 58 Tre andra medlemsstater aviserade framtida lagstiftningsändringar. 59 Kommissionen vidtog åtgärder i tre kvarstående ärenden. 60

5.2.    Garantera respekt för de gemensamma principerna för valet till Europaparlamentet

När medlemsstaterna anordnar val till Europaparlamentet måste de respektera vissa gemensamma principer som fastställs i EU-lagstiftningen: 61

Europaparlamentsvalen ska vara fria, hemliga, direkta och allmänna 62

För att garantera ett grundläggande inslag i direkta och allmänna val får medlemsstaterna enligt EU-lagstiftningen inte offentliggöra sina resultat förrän röstningen har avslutats i samtliga medlemsstater. 63 Syftet med detta är att förhindra att medlemsstater som inte har slutfört sitt val påverkas av resultaten i andra medlemsstater. Kommissionen kunde lösa denna fråga tillsammans med medlemsstaterna före valet för att säkerställa att denna princip följs i hela EU.

Ingen får rösta mer än en gång i samma val 64

i)    Rörliga EU-medborgare

För att förhindra att rörliga EU-medborgare röstar både i bosättningsmedlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten stryks namnen för dem som tas upp i vallängden i bosättningsstaten från vallängden i ursprungsstaten.

I detta syfte har ett system för utbyte om uppgifter om EU-väljare inrättats genom direktiv 93/109/EG. För att komma till rätta med svårigheterna i samband med systemets funktion, särskilt den tunga administrativa bördan för de nationella förvaltningarna, rekommenderade kommissionen ett antal åtgärder, bland annat att inrätta en enda kontaktmyndighet i varje medlemsstat för anmälan av EU-väljares personuppgifter och användning av gemensamma it-verktyg för dataöverföringen.

En stor majoritet av medlemsstaterna välkomnade rekommendationerna och rapporterade att åtgärderna hade varit mycket positiva för att minska byråkratin. Uppgifter om väljare mottas nu i de flesta fall inte längre från flera decentraliserade valorgan. Ett fåtal medlemsstater 65 påpekade att eftersom det saknas harmoniserade valkalendrar och metoder för att identifiera väljare är systemet inte så effektivt som det skulle kunna vara. En medlemsstat ansåg att systemet var oproportionerligt med tanke på omfattningen av problemet med dubbel röstning. Kommissionen kommer tillsammans med medlemsstaterna att fortsätta att undersöka hur systemen för att förhindra dubbel röstning kan göras ännu effektivare.

ii)    EU-medborgare med flera medborgarskap

Fallet med en tysk medborgare som även var medborgare i en annan medlemsstat och kunde rösta två gånger slogs upp stort i medierna.

Ingen får rösta mer än en gång i val av ledamöter till Europaparlamentet 66 , men det system för att förhindra dubbel röstning som fastställs i direktiv 93/109/EG kan till sin art inte tillämpas på personer som är medborgare i två eller flera länder. Eftersom medlemsstaterna vanligen inte har information om medborgare som även är medborgare i en annan medlemsstat kan personer med dubbelt medborgarskap registrera sig i två medlemsstater. Samtliga medlemsstater har dock påföljder för dubbel röstning. Incidenten i fråga visar ändå att medlemsstaterna måste bli bättre på att informera om förbudet mot dubbel röstning och tillämpliga påföljder.

6.    Slutsats

Den stora nyheten i Europaparlamentsvalet 2014 var den direkta kopplingen mellan valresultatet och valet av Europeiska kommissionens ordförande, i enlighet med Lissabonfördraget. Denna direkta koppling innebar att kandidaterna till posten som kommissionens ordförande (”huvudkandidaterna”) med olika politiska program nominerades av de europeiska politiska partierna och deltog i en EU-omfattande valkampanj.

Tack vare detta nya system blev det lättare för väljarna att se ett samband mellan en röst på ett nationellt parti och hur den rösten påverkar Europeiska unionens politiska riktning under de närmaste fem åren. Väljarna kunde göra ett välgrundat val mellan alternativa politiska plattformar för Europa, i stället för att bara se till rent nationella politiska frågor. Det ledde i sin tur till att informationen om valet och valmöjligheterna breddades och Europeiska kommissionens demokratiska legitimitet stärktes, vilket i sin tur kan öka allmänhetens intresse och stärka ansvarsskyldigheten i framtiden.

Huvudkandidaterna deltog i EU-omfattande politiska evenemang och debatter som fick stort genomslag i medierna och syftade till att informera medborgarna om EU-frågor som har en direkt inverkan på deras liv, för att på så sätt ”europeisera” valet.

Interaktiva sociala medier användes som kampanjverktyg, vilket gjorde det lättare än tidigare för väljarna att direkt engagera sig i kampanjen. Partiernas kampanjer i de sociala medierna nådde ut till hundratals miljoner EU-medborgare.

Direktiv 2013/1/EU garanterade att rörliga EU-medborgare kunde utöva sina politiska rättigheter på ett mer effektivt sätt, samtidigt som de nationella myndigheternas administrativa bördor minskades. Som fördragens väktare har kommissionen en verkställande roll när det gäller att garantera rörliga EU-medborgares rätt att rösta och kandidera Europaparlamentsvalet. Främjande av bästa praxis underlättar utövandet av denna rättighet.

Det är viktigt att inte bara agera i upptakten till valkampanjen, utan att börja i god tid. Detta kräver en reflektion om hur man kan skapa ett kontinuerligt och fortsatt intresse för EU-politik och öka medborgarnas medvetenhet om Europaparlamentsvalets direkta inverkan på deras liv.

Inför valet 2019 är det viktigt att hitta sätt att ytterligare stärka den europeiska dimensionen och den demokratiska legitimiteten hos EU:s beslutsprocess. Det fortsatt låga valdeltagandet i en del medlemsstaterna är en fråga som kräver närmare analys och lösningar.

Detta visar i sin tur på ett behov av att hitta nya sätt att främja deltagandet i nästa val. Stöd i rätt tid till nationella, regionala och lokala informationskampanjer är en viktig faktor i detta sammanhang.

En dialog med samtliga berörda intressenter kan vara en möjlighet att utnyttja alla fördelar med de nya inslagen i valet som infördes 2014, t.ex. genom att bygga vidare på konceptet huvudkandidater för att främja politiskt ansvarstagande.

En lösning för att förbättra det politiska ansvarstagandet är att lyfta fram anknytningar mellan nationella och europeiska partier. Detta kan åstadkommas genom diskussioner med medlemsstaterna, politiska partier och Europaparlamentet.

Medborgardialoger och medborgarnas deltagande i de europeiska partiernas kampanjevenemang och nätdiskussioner visar att det finns ett stort intresse bland medborgarna för mer interaktion med EU, nationella och lokala politiker om frågor som är viktiga för dem. Denna form av utbyte kan absolut bli ett varaktigt europeiskt projekt. Ett bevis på det är att det i flera medlemsstater ledde till skapandet av informella nätverk och initiativ för att hålla debatten vid liv. Ytterligare stöd till medborgardialoger kan vara ett sätt att uppmuntra medborgarna att spela en mer aktiv roll i EU-politiken under kommissionens mandatperiod. Insatser för att främja en EU-omfattande debatt och bygga vidare på de nya inslagen i valet 2014 ligger helt i linje med ordförande Jean-Claude Junckers mål att arbeta för en union i demokratisk förändring enligt de politiska riktlinjerna.

(1)

     Study on the Conduct of the 2014 Elections to the European Parliament, Centre for Strategy & Evaluation Services (CSES), mars 2015.

(2)

     Rekommendation 2013/142/EU av den 12 mars 2013 om att göra valen till Europaparlamentet mer demokratiska och se till att de genomförs på ett effektivare sätt (EUT L 79, 21.3.2013, s. 29). Den 27 mars 2014 utfärdade kommissionen en preliminär rapport (COM(2014) 196 final) om de initiativ som tagits av de berörda aktörerna för att genomföra rekommendationen.

(3)

     Enligt artikel 17.7 i EU-fördraget ska parlamentet välja kommissionens ordförande på grundval av ett förslag från Europeiska rådet, som måste ta hänsyn till resultaten av valen till Europaparlamentet.

(4)

     Resolution av den 22 november 2012 om valet till Europaparlamentet 2014 (2012/2829(RSP)), resolution av den 4 juli 2013 om förbättring av den praktiska organisationen i samband med valet till Europaparlamentet 2014 (2013/2102(INI)).

(5)

     Jean-Claude Juncker: http://juncker.epp.eu/my-priorities .    

Martin Schulz:
http://www.pes.eu/martin_schulz_programme_launch_and_campaign_tour .    

Guy Verhofstadt:
http://www.guyverhofstadt.eu/uploads/pdf/Plan%20for%20Europe.pdf .    

Franziska Keller och José Bové:
http://europeangreens.eu/news/proposals-green-commission-european-alternative-we-greens-fight .    

Alexis Tsipras:
http://alexistsipras.eu/PROGRAMMATIC_DECLARATION_OF_ALEXIS_TSIPRAS.pdf .

(6)

     CSES-undersökningen (se fotnot 1), avsnitt 3, tabell 3.2.

(7)

     Debatterna hölls i april och maj i Belgien, Nederländerna, Tyskland, Italien och Frankrike. Fem av debatterna var direkta debatter mellan företrädarna för de två ledande europeiska politiska partierna, och fyra var öppna för alla huvudkandidater. En ytterligare debatt hölls mellan ledaren för Europeiska gröna partiet och huvudkandidaten för Alliansen liberaler och demokrater för Europa.

(8)

     Europaparlamentet, Eftervalsundersökning 2014, s. 9, se    

http://www.europarl.europa.eu/pdf/eurobarometre/2014/post/post_2014_survey_analitical_overview_sv.pdf .

(9)

     Totalt 112 595 tweets använde hashtaggen #TellEUROPE:    

http://www3.ebu.ch/contents/news/2014/05/ebu-makes-history-with-the-eurov.html .

(10)

      http://www.aecr.eu/media/AECRAMR-European-election-poll.pdf (s. 10).

(11)

     Artikel 10.4 i EU-fördraget och artikel 12.2 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

(12)

     Kommissionens preliminära rapport (se fotnot 2), s. 2.

(13)

     Kommissionen föreslog även nya regler för att göra de europeiska politiska partierna mer synliga och erkända på EU-nivå. På grundval av detta förslag antog parlamentet och rådet förordning (EU) nr 1141/2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (EUT L 317, 4.11.2014, s. 1).

(14)

     Till svar på kommissionens frågeformulär: Belgien, Estland, Finland, Tyskland, Grekland, Ungern, Italien, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Spanien, Sverige och Storbritannien, se CSES-undersökningen (se fotnot 1), avsnitt 3, tabell 3.1.

(15)

     Grekland och Slovenien.

(16)

     Lagar fanns redan i Österrike, Belgien, Cypern, Frankrike, Irland, Nederländerna och Storbritannien.

(17)

     Till svar på kommissionens frågeformulär: Tjeckien, Danmark, Kroatien, Lettland, Polen och Slovakien.

(18)

     CSES-undersökningen (se fotnot 1). Urvalet omfattade de två politiska partier från varje medlemsstat som hade flest platser i Europaparlamentet. I de flesta fall var de också majoritetspartier i sina respektive medlemsstater. Eftersom så inte var fallet i alla medlemsstater togs även några mindre partier med i urvalet för att garantera en representativ täckning på nationell nivå.

(19)

     I Tyskland informerade t.ex. båda majoritetspartierna, dvs. det socialdemokratiska partiet (Sozialdemokratische Partei Deutschlands) och den kristdemokratiska unionen (Christlich Demokratische Union Deutschlands), och mindre partier endast om sin anknytning till europeiska partier i sina valmanifest, och i vissa fall vid tv-debatter och kampanjevenemang, men inte på kampanjaffischerna. I Tjeckien gjorde samtliga tre analyserade partier, dvs. det tjeckiska socialdemokratiska partiet (Česká strana sociálně demokratická), ANO 2011 och TOP09, endast begränsade insatser för att informera om sin anknytning. I Ungern gjorde det ungerska socialistpartiet (Magyar Szocialista Párt) vissa omnämnanden av sitt europeiska parti i offentliga debatter, men inte i det allmänna kampanjmaterialet, medan den ungerska medborgaralliansen (Fidesz — Magyar Polgári Szövetség) nämnde sin anknytning vid evenemang och offentliga debatter, men inte gjorde någon tydlig anknytning i tryckt material eller på affischer. I Danmark, nämnde Venstre, socialdemokraterna och det danska folkpartiet främst sin anknytning i valmanifesten. I Malta nämnde nationalist- och arbetarpartierna endast sina anknytningar till europeiska partier i viss vallitteratur.

(20)

     Exempel som identifierades var de största nationella partierna i Lettland, flera partier (inklusive ett av de styrande koalitionspartierna) i Grekland, Folkpartiet (Partido Popular) i Spanien, Demokratiska alliansen (Δημοκρατικός Συναγερμός) i Cypern, vänsterblocket (Bloco de Esquerda) i Portugal, de största partierna i Luxemburg och tre av de 19 partierna i Nederländerna.

(21)

     Exempel var Rörelsen för ett bättre Ungern (Jobbik) i Ungern, Femstjärnerörelsen (Movimento 5 stelle) i Italien och UK Independence Party i Storbritannien.

(22)

     Endast några partier i Frankrike, ett koalitionsparti i Grekland, fyra partier i Italien och tre i Nederländerna utnyttjade denna rättighet. I Belgien, Österrike, Cypern och Spanien nämnde inget parti en anknytning till ett europeiskt politiskt parti på valsedlarna.

(23)

     Europaparlamentets eftervalsundersökning (se fotnot 8) s. 75.

(24)

     Kommissionens rapport av den 24 mars 2014 om medborgardialoger som bidrag till utvecklingen av ett europeiskt offentligt rum, (COM(2014) 173 final), s. 13, se    

http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2014/SV/1-2014-173-SV-F1-1.Pdf .

(25)

      http://www.europarl.europa.eu/news/sv/news-room/content/20130906IPR18827/html/Informationskampanj-om-Europavalet-2014-startar-idag-tisdag .

(26)

      http://www.europarl.europa.eu/news/sv/news-room/content/20140603sto48801/html/Sociala-medier-under-EU-valet-virtuell-kampanj-verkligt-genomslag .

(27)

      http://www.europarl.europa.eu/news/sv/news-room/content/20140123STO33618/html/ReACTRoma-d%C3%A4r-livskvaliteten-b%C3%B6rjar , http://audiovisual.europarl.europa.eu/Page.aspx?id=1119.

(28)

     Tjeckien, Irland, Lettland, Malta, Nederländerna, Slovakien och Storbritannien. Dessa länder håller inte val på söndagar.

(29)

     Källa: TNS/Scytl i samarbete med Europaparlamentet, European and national elections figured out, European Parliament Review (special 2014 European elections edition), november 2014, s. 41, se

http://www.europarl.europa.eu/pdf/elections_results/review.pdf .

(30)

     Baserat på siffror från EP Review 2014 (se fotnot 30), s. 49.

(31)

     Europaparlamentets eftervalsundersökning (se fotnot 8), bilaga med sociodemografisk analys, s. 11.

(32)

     Europaparlamentet, EU-valet 2009: Eftervalsundersökning – Första resultaten: EU-genomsnitt och större nationella trender, s. 2, se http://www.europarl.europa.eu/pdf/eurobarometre/28_07/FR_sv.pdf .

(33)

     Som jämförelse: enligt en offentlig undersökning från 2013 (Flash Eurobarometer 375, European Youth: Participation in Democratic Life, s. 11, se http://ec.europa.eu/youth/library/reports/flash375_en.pdf ), hade 73 % av de unga väljarna under de föregående tre åren röstat i ett annat val än valet till Europaparlamentet (dvs. lokala, regionala eller nationella val).

(34)

     Baserat på siffror från EP Review 2014 (se fotnot 29), s. 43.

(35)

     Erasmus Voting Assessment Project, Generation Europe Foundation, Bryssel, 2014, se    

http://erasmusvoting.eu/news/press-release-erasmus-studying-abroad-increases-political-participation-young-people .

(36)

     Europaparlamentets eftervalsundersökning (se fotnot 8), sammanfattande analys, s. 25.

(37)

     Europaparlamentets eftervalsundersökning (se fotnot 8), sammanfattande analys, s. 35: 14 % ansåg (jämfört med 17 % år 2009) att det inte hade någon betydelse om de röstar eller att deras röst inte gör någon skillnad. 7 % (jämfört med 10 % år 2009) uppgav att de hade bristande kunskaper om EU, Europaparlamentet eller valet.

(38)

     Europaparlamentets eftervalsundersökning (se fotnot 8), sammanfattande analys, s. 35: 3 % av röstskolkarna angav detta som skäl till att de inte röstade, jämfört med 6 % av röstskolkarna 2009.

(39)

     Europaparlamentets eftervalsundersökning (se fotnot 8), sammanfattande analys, s. 35: 13 % av röstskolkarna uppgav att de var för upptagna, inte hade tid eller arbetade, 7 % var sjuka, 6 % var upptagna med familj- eller fritidsaktiviteter och ytterligare 7 % nämnde andra skäl.

(40)

     Europaparlamentets eftervalsundersökning (se fotnot 8), sammanfattande analys, s. 3.

(41)

     Europaparlamentets eftervalsundersökning (se fotnot 8), sammanfattande analys, s. 20.

(42)

     Rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (EGT L 329, 30.12.1993, s. 34). Detta direktiv ändrades genom 2013/1/EU, vars syfte är att göra det lättare för rörliga EU-medborgare att utöva sin rättighet att kandiderar i Europaparlamentsvalet.

(43)

     Av alla utländska EU-medborgare bosatta i Tjeckien som uppfyllde ålderskravet för rösträtt registrerade sig endast 0,4 % för att rösta (682 av 164 644). Antalet rörliga EU-medborgare som registrerade sig för att rösta var även lågt i Ungern – 1,5 % (1 605 av 104 822), Tyskland – 5,4 % (172 110 av 3 168 638) och Cypern – 6,9 % (7 712 av 112 012). Däremot registrerade sig förhållandevis många rörliga EU-medborgare i Irland – 22,2 % (71 735 av 323 460), Frankrike – 17,4 % (245 063 av 1 199 818), Malta – 17,1 % (7 868 av 45 917) och Sverige – 19,8 % (49 092 av 247 426).

(44)

     Flash Eurobarometer 364, Electoral rights, mars 2013, se:    

http://ec.europa.eu/public_opinion/flash/fl_364_en.pdf , p.34.

(45)

     Baserat på siffror från CSES-undersökningen (se fotnot 1), avsnitt 5, tabell 5.6.

(46)

     CSES-undersökningen (se fotnot 1), avsnitt 5, tabell 5.8.

(47)

     T.ex. League of Young Voters, Europeiska ungdomsforumets webbinformationsplattform, e-verktyget VoteWatch, European University Institutes röstprofilverktyg euandi och röstprofilverktyget WeCitizens.

(48)

     Europeiska handikappforumet kartlade t.ex. de hinder som personer med funktionsnedsättning möter i utövandet av sina valrättigheter. T.ex. kampanjen European campaign for parity democracy and active European citizenship: no modern European democracy without gender equality! i regi av Mediterranean Institute of Gender Studies.

(49)

     T.ex. European campaign for parity democracy and active European citizenship: no modern European democracy without gender equality! som drivs av Mediterranean Institute of Gender Studies.

(50)

     Social media and the elections — did it have an impact?, Marek Zaremba-Pike, 2014, se    

http://europedecides.eu/2014/06/social-media-and-the-elections-did-it-have-an-impact .

(51)

     Ibid.

(52)

     Rapport enligt artikel 25 i EUF-fördraget om arbetet för ett väl fungerande EU-medborgarskap 2011–2013 (COM(2013) 270).

(53)

     Kommissionen uppmärksammades på fall där valmyndigheterna inte skickat ut en separat registreringsblankett eller inte hade registrerat blanketter trots att de hade fyllts i och lämnats in på korrekt sätt.

(54)

     Brittiska underhuset, Voter engagement in the UK, Fourth Report of Session 2014–15, se    

http://www.publications.parliament.uk/pa/cm201415/cmselect/cmpolcon/232/232.pdf.

(55)

     I ett fall (Tjeckien) utfärdade kommissionen ett motiverat yttrande. I alla andra fall anmälde den berörda medlemsstaten införlivandeåtgärderna till kommissionen efter att ha mottagit kommissionens formella underrättelse.

(56)

     Österrike, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Litauen, Nederländerna och Slovenien.

(57)

     Bulgarien och Finland.

(58)

     Tyskland, Grekland och Malta.

(59)

     Litauen, Slovakien och Spanien.

(60)

     Tjeckien, Lettland och Polen.

(61)

     ”1976 års akt” om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976, senast ändrades genom rådets beslut 2002/772/EG, Euratom (EGT L 283, 21.10.2002, s. 1).

(62)

     Artikel 1.3 i 1976 års akt.

(63)

     Artikel 10 i 1976 års akt.

(64)

Artikel 9 i 1976 års akt och artikel 4 i direktiv 93/109/EG.

(65)

     T.ex. Österrike, Cypern, Slovenien och Portugal.

(66)

Artikel 9 i 1976 års akt.