Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets direktiv 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 235 , 17/09/1996 s. 0025 - 0030

L 294 31/10/1998 s. 0001 - 0775



RÅDETS DIREKTIV 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet (3), och

med beaktande av följande:

1. Omfattningen av transporter av farligt gods på järnväg har under senare år ökat kraftigt och därmed har olycksrisken ökat. Åtgärder bör följaktligen vidtas för att denna typ av transporter skall kunna utföras under sådana betingelser som ger största möjliga säkerhet.

2. Alla medlemsstater är fördragsslutande parter i Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF), som i sitt bihang B fastställer enhetliga regler för avtalet om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM), vars bilaga I utgör reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID). Fördragets geografiska tillämpningsområde sträcker sig utanför gemenskapen.

3. Det fördraget omfattar inte nationell transport av farligt gods på järnväg. Följaktligen är det viktigt att säkerställa en enhetlig tillämpning av harmoniserade säkerhetsbestämmelser i hela gemenskapen. Det lämpligaste sättet att nå detta mål är att anpassa medlemsstaternas lagstiftningar till RID.

4. Med iakttagande av subsidiaritetsprincipen bör denna tillnärmning av lagstiftningarna ske för att kunna säkerställa en hög säkerhetsnivå hos nationella och internationella transporter, för att garantera att snedvridna konkurrensförhållanden undanröjs och för att underlätta den fria rörligheten för varor och tjänster i hela gemenskapen, samt för att säkerställa enhetlighet med annan gemenskapslagstiftning.

5. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte gemenskapen och dess medlemsstaters åtagande att i framtiden i englighet med de mål som anges i kapitel 19 i Agenda 21 från UNCED-konferensen i Rio de Janeiro i juni 1992 harmonisera systemen för klassificering av farliga ämnen.

6. Det finns ännu inte någon särskild gemenskapslagstiftning som reglerar de säkerhetsmässiga förhållandena för transport av biologiska agens och genetiskt modifierade mikroorganismer, som omfattas av rådets direktiv 90/219/EEG (4), 90/220/EEG (5) och 90/679/EEG (6).

7. Bestämmelserna i detta direktiv är tillämpliga utan att de påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser om arbetstagarnas säkerhet och miljöskydd.

8. Medlemsstaterna måste på sina territorier kunna tillämpa särskilda regler för rörligheten avseende transport av farligt gods på järnväg.

9. Medlemsstaterna bör vad gäller nationella transporter av farligt gods på järnväg behålla rätten att provisoriskt tillämpa regler som överensstämmer med Förenta nationernas multimodala rekommendationer för transport av farligt gods i den utsträckning som RID ännu inte har harmoniserats med dessa regler, vilka bör underlätta intermodal transport av farligt gods.

10. Varje medlemsstat bör, enbart av andra skäl än säkerhetsmässiga, behålla rätten att reglera och förbjuda nationell transport av visst farligt gods på järnväg.

11. Hänsyn bör tas till de strängare säkerhetsåtgärder som tillämpas i tunneln under Engelska kanalen på grund av dennas särskilda egenskaper, framför allt dess sträckning och längd, och medlemsstaterna bör ges möjlighet att införa samma slags åtgärder när liknande situationer uppstår. Vissa medlemsstater bör kunna tillämpa strängare regler för gods som skall transporteras på grund av temperaturen i godsets omgivning.

12. För att kunna beakta vikten av nödvändiga investeringar på detta område bör en övergångsperiod fastställas, så att medlemsstaterna tillfälligt kan upprätthålla vissa särskilda nationella bestämmelser om konstruktions- eller användningskrav för tankar, behållare, förpackningar, eller nödåtgärdskod.

13. Utnyttjandet av den nya tekniska och industriella utvecklingen får inte hämmas och bestämmelser om tillfälliga undantag bör därför införas.

14. RID-bestämmelserna tillåter bestämmelser om avvikelser härifrån och det stora antalet avtal som har ingåtts bilateralt mellan medlemsstaterna hindrar det fria tillhandahållandet av tjänster för transport av farligt gods. Införandet av de nödvändiga bestämmelserna i bilagan till detta direktiv bör göra det möjligt att undvika sådana avvikelser. Det är viktigt att medlemsstaterna under en övergångsperiod kan fortsätta att tillämpa befintliga avtal mellan sig.

15. Järnvägstransporter av farligt gods till eller från tredje land är tillåtna i den mån som de utförs i enlighet med RID-bestämmelserna. Vad gäller transporter från eller till republikerna i det forna Sovjetunionen, som inte är fördragsslutande parter i COTIF, bör medlemsstaterna emellertid införa lämpliga bestämmelser om dessa transporter för att säkerställa att säkerhetsnivån motsvarar den som fastlagts i RID.

16. Detta direktiv bör snabbt kunna anpassas till den tekniska utvecklingen, särskilt genom antagande av de nya bestämmelser om vilka beslut fattas inom ramen för RID. En kommitté bör därför upprättas och ett förfarande införas som innebär ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom denna kommitté.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I Tillämpningsområde

Artikel 1

1. Detta direktiv skall tillämpas på transport av farligt gods med järnväg inom eller mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna får dock från tillämpningsområdet undanta transport av farligt gods som genomförs med hjälp av transportmedel som tillhör de väpnade styrkorna eller för vilka dessa är ansvariga.

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att, med iakttagande av gemenskapsrätten, ställa särskilda säkerhetskrav för nationell eller internationell transport av farligt gods på järnväg, i den mån bilagan till det här direktivet inte täcker detta område, särskilt såvitt avser

- tågtrafik,

- utanordning av godsvagnar i tåg i nationell trafik,

- driftsbestämmelser i samband med transportrelaterade operationer som till exempel rangering och parkering,

- personalutbildning och administration av information beträffande farligt gods som transporteras,

- särskilda regler för transport av farligt gods med passagerartåg.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

- RID: reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods, som finns i bilaga I till bihang B till Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF), inklusive ändringar,

- CIM: de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods, som finns i bihang B till Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF), med ändringar,

- farligt gods: de ämnen och föremål som inte får transporteras på järnväg eller som endast får transporteras på särskilda villkor i enlighet med bilagan till detta direktiv,

- transport: sådan järnvägstransport av farligt gods som helt eller delvis utförs inom en medlemsstats territorium, inbegripet såväl lastning och lossning av gods som omlastning till eller från ett annat transportslag samt stopp, som är nödvändiga på grund av betingelserna för transporten, och som omfattas av bilagan till detta direktiv, utan att det påverkar medlemsstaternas bestämmelser om ansvar som är en följd av sådana operationer. Transporter som endast sker inom ett företags område skall inte omfattas av denna definition.

Artikel 3

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6, får farligt gods som är förbjudet att transportera enligt bestämmelserna i bilagan inte transporteras på järnväg.

2. Om inte annat föreskrivs i detta direktiv, och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om järnvägsföretagens tillträde till marknaden eller bestämmelser som på ett allmänt sätt är tillämpliga på transport av gods på järnväg, är transport på järnväg av annat farligt gods tillåtet, om den är förenlig med bestämmelserna i bilagan.

KAPITEL II Avvikelser, begränsningar och undantag

Artikel 4

I fråga om nationella transporter på järnväg, kan en medlemsstat upprätthålla de bestämmelser i sin nationella lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg som är förenliga med Förenta nationernas rekommendationer om transport av farligt gods, tills bilagan till detta direktiv har revideras så att den överensstämmer med dessa rekommendationer. I detta fall skall den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen om detta.

Artikel 5

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser, skall medlemsstaterna endast av andra skäl än transportsäkerhetsmässiga, som har samband med den nationella säkerheten eller skyddet av miljön, behålla rätten att reglera eller förbjuda transport av visst farligt gods inom sitt territorium.

2. a) Beträffande transport genom tunneln under Engelska kanalen kan Frankrike och Förenade kungariket införa strängare bestämmelser än de som anges i bilagan. Kommissionen skall få meddelande om dessa bestämmelser och meddela de övriga medlemsstaterna om detta.

b) Om en medlemsstat bedömer att dessa strängare bestämmelser bör tillämpas på transport inom dess territorium genom tunnlar med liknande egenskaper som de som avses i punkt 1, skall den underrätta kommissionen om detta. Denna skall i enlighet med förfarandet i artikel 9 besluta om den ifrågavarande tunneln har liknande egenskaper. De bestämmelser som en medlemsstat antar skall meddelas kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

c) De medlemsstater vilkas omgivningstemperatur regelbundet är lägre än -20° C får, tills bestämmelser om lämpliga referenstemperaturer för vissa bestämda klimatzoner införs i bilagan, införa strängare bestämmelser med avseende på ett materials möjlighet att fungera vid vissa temperaturer för användning vid nationell transport av farligt gods.

3. Om en medlemsstat till följd av en olyckshändelse eller en incident finner att säkerhetsbestämmelserna kan förbättras så att de risker som är förbundna med transporten minskas och att åtgärder måste vidtas omedelbart, skall den på planeringsstadiet underrätta kommissionen om de åtgärder den avser att vidta. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 9 besluta huruvida ett genomförande av dessa åtgärder kan tillåtas och bestämma hur länge de skall tillämpas.

4. Medlemsstaterna kan upprätthålla de nationella bestämmelser som den 31 december 1996 gäller för transport och förpackning av ämnen som innehåller dioxiner eller furaner.

Artikel 6

1. I de fall där transporten innefattar ett sjö- eller luftavsnitt får medlemsstaterna tillåta järnvägstransport på sina territorier av farligt gods som är klassificerat, förpackat och märkt i överensstämmelse med internationella krav för sjö- eller lufttransport.

Om det ingår ett sjöavsnitt i en nationell eller internationell transport, får medlemsstaterna för att ta hänsyn till internationella regler om sjötransport, däribland internationella regler om färjetransport, tillämpa bestämmelser som kompletterar bestämmelserna i bilagan.

2. Bestämmelserna i bilagan om användning av transportdokument och om vilka språk som skall användas vid märkningen eller i transportdokumenten skall inte gälla för transport som är begränsad till en enda medlemsstats territorium. Medlemsstaterna får tillåta att andra dokument och språk än de som anges i bilagan används för transporter som är begränsade till deras eget territorium.

3. En medlemsstat får på sitt territorium tillåta användning av järnvägsvagnar som är tillverkade före den 1 januari 1997 och som inte är i enlighet med detta direktiv men vilkas konstruktion följer de bestämmelser i den nationella lagstiftningen som är i kraft den 31 december 1996, under förutsättning att dessa vagnar uppfyller säkerhetskraven.

4. En medlemsstat får upprätthålla de nationella bestämmelser om tillverkning, användning och transportvillkor för nya tankar och nya behållare som motsvarar klass 2 i bilagan, som är i kraft den 31 december 1996 och som avviker från bestämmelserna i bilagan tills hänvisningar till normer för konstruktion och användning av sådana tankar och behållare införs i bilagan med samma bindande verkan som de bestämmelser den innehåller, dock längst till och med den 31 december 1998. Behållare och tankar som tillverkats före den 1 januari 1999 och som uppfyller säkerhetskraven, får även i fortsättningen användas på de ursprungliga villkoren.

5. En medlemsstat får upprätthålla andra nationella bestämmelser än de som finns i bilagan i fråga om referenstemperaturen vid transport inom sitt territorium av flytande gaser eller av blandningar av flytande gaser, tills bestämmelser om lämpliga referenstemperatur för bestämda klimatzoner har införlivats med europeiska standarder och hänvisning till dessa standarder har gjorts i bilagan.

6. Varje medlemsstat får vid transport inom sitt territorium tillåta användning av förpackningar som är tillverkade före den 1 januari 1997 men som inte är godkända i överensstämmelse med RID, förutsatt att förpackningen är märkt med tillverkningsdagen, kan klara de relevanta provningarna i enlighet med kraven i de nationella bestämmelser som gäller den 31 december 1996, och uppfyller säkerhetskraven (vilket i förekommande fall innebär provningar och kontroller), enligt följande ordning: stora metallbehållare för bulkvaror samt metallfat med en kapacitet på mer än 50 liter får användas under en tidsperiod på högst 15 år från och med tillverkningsdagen. Andra metallförpackningar och alla plastförpackningar får användas under en tidsperiod på högst fem år från och med tillverkningsdagen, dock inte efter den 31 december 1998.

7. En medlemsstat får till och med den 31 december 1998 tillåta transport på sitt territorium av visst farligt gods som förpackats före den 1 januari 1997, förutsatt att godset är klassificerat, förpackat och märkt i enlighet med kraven i de nationella bestämmelser som gällde före den 1 januari 1997.

8. Varje medlemsstat får för nationella transporter på järnväg inom sitt territorium upprätthålla de bestämmelser i sin lagstiftning som gäller den 31 december 1996 för märkning med en nödåtgärdskod i ställe för det faronummer som anges i bilagan.

9. Varje medlemsstat får efter samråd med kommissionen upprätthålla mindre stränga bestämmelser än de i bilagan för transport på järnväg på sitt territorium av små mängder av visst farligt gods, med undantag för ämnen som har en hög eller mellanhög grad av radioaktivitet.

10. En medlemsstat får på sitt territorium tillåta enstaka transporter av farligt gods eller transporter som är förbjudna enligt bestämmelserna i bilagan eller som utförs på andra villkor än de som anges i bilagan.

11. Med iakttagande av gemenskapslagstiftningen påverkar detta direktiv inte medlemsstaternas rätt att, efter samråd med kommissionen och på vederbörligen angivna sträckor inom sina territorier tillåta regelbundna transporter av farligt gods, som utgör en del av en angiven industriell process som antingen kan vara förbjuden enligt bestämmelserna i bilagan eller utföras på andra villkor än de som anges i bilagan, när dessa operationer är av lokal karaktär och är underkastade sträng kontroll på klart angivna villkor.

12. Medlemsstaterna får medge tillfälliga undantag från bilagan för att på sina territorier utföra de provningar som är nödvändiga för ändringar av dessa bestämmelser för att anpassa dem till den tekniska och industriella utvecklingen, förutsatt att säkerheten inte åsidosätts. Kommissionen skall underrättas om detta och skall i sin tur underrätta de andra medlemsstaterna.

Tillfälliga undantag som medlemsstaternas behöriga myndigheter kommer överens om på grundval av bilagan, skall ges formen av ett multilateralt avtal som den myndighet som tar initiativ till avtalet föreslår samtliga medlemsstaters behöriga myndigheter att ingå. Kommissionen skall underrättas om detta.

De undantag som avses i första och andra styckena skall medges utan diskriminering på grund av avsändarens, operatörens eller mottagarens nationalitet eller etableringsort. De skall gälla under en tid av högst fem år och kan inte förlängas.

13. En medlemsstat får längst till och med den 31 december 1998 tillämpa avtal som har ingåtts med andra medlemsstater utan diskriminering på grund av avsändarens, operatörens eller mottagarens nationalitet eller etableringsort. Alla framtida undantag skall vara i överensstämmelse med punkt 12.

14. Med iakttagande av gemenskapslagstiftningen skall detta direktiv inte påverka medlemsstaternas rätt att efter samråd med kommissionen tillåta transporter av farligt gods under mindre stränga villkor än de som anges i bilagan när det gäller lokala transporter på korta sträckor och som är begränsade till hamnområden, flygplatser eller industriområden.

Artikel 7

1. Med förbehåll för nationella bestämmelser eller gemenskapsbestämmelser om tillträde till marknaden, kan järnvägstransport av farligt gods mellan gemenskapens territorium och tredje länders territorium tillåtas i den utsträckning som transporten sker i enlighet med RID bestämmelserna.

2. Det här direktivet påverkar inte medlemsstaternas rätt att på sina territorier och efter underrättelse till kommissionen införa bestämmelser om transport på järnväg av farligt gods, som sker från eller till republiker i det forna Sovjetunionen som inte är fördragsslutande parter till COTIF. Dessa bestämmelser gäller bara transport på järnväg av farligt gods (som kolli, bulklast eller i tankar) med järnvägsvagner som godkänts av en stat som inte är fördragsslutande part i COTIF. Genom lämpliga åtgärder och förpliktelser skall de berörda medlemsstaterna säkerställa att säkerhetsnivån motsvarar den som föreskrivs i RID-bestämmelserna. För vissa medlemsstater gäller bestämmelserna i detta stycke endast cisternvagnar.

KAPITEL III Slutbestämmelser

Artikel 8

De ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagan till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på de områden som omfattas av detta direktiv och som syftar till att anpassa dem till de nya RID-bestämmelserna skall antas enligt det förfarande som anges i artikel 9.

Artikel 9

1. Kommissionen skall biträdas av kommittén för transport av farligt gods, som inrättas genom artikel 9 i direktiv 94/55/EG (7), nedan kallad kommittén, som består av företrädare för medlemsstaterna och har en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Yttrandet skall avges med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Vid röstning i kommittén skall de röster som avges av medlemsstaterna vägas enligt samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionen skall anta de föreslagna åtgärderna när dessa är förenliga med kommitténs yttrande.

b) Om de föreslagna åtgärderna inte är förenliga med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna skall före den 1 januari 1997 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 11

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 12

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 23 juli 1996.

På rådets vägnar

I. YATES

Ordförande

(1) EGT nr C 389, 31.12.1994, s. 15, och ändrad ståndpunkt överlämnad den 3 oktober 1995 (ännu inte offentliggjord i EGT).

(2) EGT nr C 236, 11.9.1995, s. 36.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 13 juli 1995 (EGT nr C 249, 25.9.1995, s. 138), rådets gemensamma ståndpunkt av den 8 december 1995 (EGT nr C 356, 30.12.1995, s. 34) och Europaparlamentets beslut av den 16 april 1996 (EGT nr C 141, 13.5.1996, s. 51).

(4) EGT nr L 117, 8.5.1990, s. 1. Direktivet ändrat genom kommissionens direktiv 94/51/EG (EGT nr L 297, 18.11.1994, s. 29).

(5) EGT nr L 117, 8.5.1990, s. 15. Direktivet ändrat genom kommissionens direktiv 94/15/EG (EGT nr L 103, 22.4.1994, s. 20).

(6) EGT nr L 374, 31.12.1990, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 95/30/EG (EGT nr L 155, 6.7.1995, s. 41).

(7) EGT nr L 319, 12.12.1994, s. 7.

Bilagorna A och B till rådets direktiv 96/49(1) enligt meddelande i kommissionens direktiv 2001/6/EG(2) om anpassning för tredje gången till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 96/49/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg(3)

Del 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

KAPITEL 1.1

Giltighetsområde och tillämplighet

1.1.1 Struktur

Bilagan till detta direktiv består av sju delar, med varje del indelad i kapitel och varje kapitel i avsnitt och delavsnitt (se innehållsförteckningen).

Inom varje del ingår numret på delen i kapitel-, avsnitts- och delavsnittsnumreringen, exempelvis är avsnitt 1 i kapitel 2 inom del 4 numrerat "4.2.1".

1.1.2 Giltighetsområde

För tillämpning av artikel 3 i detta direktiv preciseras följande i bilagan:

(a) Sådant farligt gods, som är uteslutet från transport,

(b) Sådant farligt gods, som är tillåtet för transport, och de bestämmelser (inklusive undantag) som gäller för sådant gods, särskilt med avseende på

- klassificering av godset, tillsammans med klassificeringskriterier och tillämpliga provningsmetoder,

- användning av förpackningar (inklusive samemballering),

- användning av tankar (inklusive deras fyllning),

- rutiner vid avsändning (inklusive godsmärkning, etikettering och märkning på förpackningar och transportmedel, samt handlingar och erforderliga uppgifter och noteringar),

- bestämmelser för tillverkning, provning och godkännande av förpackningar och tankar,

- användning av transportmedel (inklusive lastning, samlastning och lossning).

1.1.3 Undantag

1.1.3.1 Undantag som har samband med hur transporten genomförs

Bestämmelserna i detta direktiv gäller inte för:

(a) transport av farligt gods som privatpersoner utför, om detta gods är förpackat för detaljhandelsförsäljning och är avsett för personligt bruk eller hushållsbruk eller för sport och fritid,

(b) transport av maskiner eller utrustning som ej upptas i detta direktiv och som i sin konstruktion eller komponentsammansättning innehåller farligt gods,

(c) transport som genomförs av företag i samband med deras huvudverksamhet, såsom leveranser till byggnadsplatser för byggnader eller anläggningar eller i samband med mätningar, reparationer eller underhållsarbete, i mängder som inte överstiger 450 liter per förpackning och inte heller överstiger de nedan angivna högsta tillåtna totalmängderna:

>Plats för tabell>

I ovanstående tabell betyder "högsta tillåtna totalmängd per vagn":

- för föremål, bruttovikten i kg (för föremål i klass 1, nettovikten av explosivämnet i kg),

- för fasta ämnen, kondenserade gaser, kylda kondenserade gaser och under tryck lösta gaser, nettovikten i kg,

- för vätskor och komprimerade gaser, nominell volym hos kärlet (se definition i 1.2.1) i liter.

När farligt gods, som tillhör skilda transportkategorier enligt tabellen, transporteras i samma vagn, får summan av följande inte överstiga 1000:

- mängden ämnen och föremål i transportkategori 1, multiplicerad med 50,

- mängden av i fotnoten a) till tabellen upptagna ämnen och föremål i transportkategori 1, multiplicerad med 20,

- mängden ämnen och föremål i transportkategori 2, multiplicerad med 3,

- mängden ämnen och föremål i transportkategori 3.

Vad gäller dessa bestämmelser innefattas inte sådant farligt gods som är undantaget enligt 1.1.3.2-1.1.3.5.

Transporter som genomförs av sådana företag för deras interna eller externa distribution faller dock inte under denna undantagsregel,

(d) transporter som genomförs av räddningstjänst eller under dennas övervakning,

(e) nödfallstransporter för att rädda människoliv eller till skydd för miljön, förutsatt att alla åtgärder vidtas för ett fullständigt säkert genomförande av dessa transporter.

ANM

För radioaktiva ämnen se 2.2.7.1.2.

1.1.3.2 Undantag i samband med transport av gaser

Bestämmelserna i detta direktiv gäller inte för transport av:

(a) gaser i behållare i transportmedel, som är till för dessas framdrivning eller drift av särskild utrustning (t.ex. kylanläggning),

(b) gaser i bränslebehållare i transporterade fordon. Avstängningskranen mellan bränslebehållaren och motorn skall vara stängd och den elektriska kontakten bruten,

(c) gaser i grupperna A och O enligt 2.2.2.1, när gasens tryck i kärlet eller tanken uppgår till högst 200 kPa (2 bar) vid 15 °C, och gasen förblir fullständigt gasformig under transporten. Det innefattar alla slag av kärl eller tankar, t ex även maskin- och apparatdelar,

(d) gaser i utrustningsdetaljer för fordonets drift (t ex brandsläckare eller gasfyllda fordonsdäck, även som reservdelar och som transporterad last),

(e) gaser i särskilda anordningar i vagnar, som är nödvändiga för drift av sådana särskilda anordningar under transporten (kylapparater, fiskbehållare, uppvärmningsapparater m fl) samt reservkärl i sådana anordningar och tömda, ej rengjorda utbyteskärl, som transporteras i samma vagn,

(f) tömda, ej rengjorda stationära tryckbehållare, som transporteras under förutsättning att de är lufttätt förslutna,

(g) gaser som finns i livsmedel eller drycker.

1.1.3.3 Undantag i samband med transport av flytande bränsle

Bestämmelserna i detta direktiv gäller inte för transport av bränsle som finns i bränslebehållaren i transportmedel, och som är till för dessas framdrivning eller drift av särskild utrustning (t.ex. kylanläggning). Avstängningskranen mellan motor och bränsletank hos motorcyklar och cyklar med hjälpmotor skall vara stängd vid transporten, om tanken innehåller bränsle. Dessutom skall sådana motorcyklar och cyklar med hjälpmotor lastas upprätt och säkras mot vältning.

1.1.3.4 Undantag i samband med särbestämmelser eller med farligt gods som förpackats i begränsad mängd

1.1.3.4.1 Transport av visst farligt gods undantas genom vissa särbestämmelser i kapitel 3.3 helt eller delvis från bestämmelserna i detta direktiv. Detta undantag gäller om särbestämmelsen är upptagen i tabellposten för det farligt godset ifråga i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6.

1.1.3.4.2 Visst farligt gods som är förpackat i begränsad mängd kan undantas under förutsättning att bestämmelserna i kapitel 3.4 är uppfyllda.

ANM

För radioaktiva ämnen se 2.2.7.1.2.

1.1.3.5 Undantag i samband med tömda, ej rengjorda förpackningar

Tömda, ej rengjorda förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, som innehållit ämnen i klasserna 2, 3, 4.1, 5.1, 6.1, 8 och 9 omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv om ändamålsenliga åtgärder vidtagits för att eliminera eventuella faror. Farorna anses eliminerade när åtgärder vidtagits för att undanröja farorna hos klasserna 1 till och med 9.

1.1.4 Andra bestämmelsers tillämplighet

1.1.4.1 Allmänt

1.1.4.1.1 Införsel av farligt gods till en medlemsstats territorium kan lyda under bestämmelser eller förbud som utfärdats av andra skäl än de som avser säkerhet under transport. Sådana bestämmelser eller förbud skall kungöras på motsvarande sätt.

1.1.4.2 Transport i en transportkedja som innefattar sjö- eller flygtransport

Kollin, containrar, UN-tankar och tankcontainrar samt vagnar, som innehåller en vagnslast kollin med ett och samma godsslag, vilka inte fullständigt uppfyller bestämmelserna för förpackning, samemballering, märkning och etikettering av kollin eller placering av storetiketter och orangefärgad märkning enligt detta direktiv, men dock uppfyller bestämmelserna i IMDG-koden eller ICAO:s tekniska anvisningar, får om transportkedjan innefattar sjö- eller flygtransport transporteras på följande villkor:

(a) kollin skall om deras märkning och etikettering inte motsvarar detta direktiv förses med märkning och etikettering enligt bestämmelserna i IMDG-koden eller ICAO:s tekniska anvisningar,

(b) för samemballering i ett kolli gäller bestämmelserna i IMDG-koden eller ICAO:s tekniska anvisningar,

(c) vid transport i en transportkedja som innefattar sjötransport skall containrar, UN-tankar och tankcontainrar samt vagnar som innehåller en vagnslast kollin med ett och samma godsslag vara märkta och försedda med storetiketter enligt kapitel 5.3 i IMDG-koden, såvida de inte är försedda med orangefärgad märkning och storetiketter enligt kapitel 5.3 i denna bilaga. För tömda, ej rengjorda UN-tankar och tankcontainrar gäller detta också för efterföljande transport till en rengöringsstation.

Detta undantag gäller inte för gods som enligt klass 1 till och med 8 i detta direktiv klassats som farligt, men som enligt bestämmelserna i IMDG-koden och ICAO:s tekniska anvisningar inte räknas som farligt gods.

ANM

För uppgifter i fraktsedeln, se 5.4.1.1.7, och för stuvningsintyg, se 5.4.2.

1.1.4.3 Användning av UN-tankar godkända för sjötransport

UN-tankar som inte uppfyller bestämmelserna i 6.7 eller 6.8, men som tillverkats och godkänts före 1 januari 2003 enligt bestämmelserna (inklusive övergångsbestämmelserna) i IMDG-koden (amdt 29-98) får användas till och med 31 december 2009, under förutsättning att de uppfyller tillämpliga kontrollbestämmelser i IMDG-koden (amdt 29-98) och att de i kapitel 3.2, kolumn 12 och 13, i IMDG-koden (amdt 30-00) angivna instruktionerna är fullständigt uppfyllda. Efter 31 december 2009 får de fortsätta att användas om de uppfyller tillämpliga kontrollbestämmelser i IMDG-koden, dock under förutsättning att instruktionerna i kapitel 3.2, kolumn 10 och 11, och kapitel 4.2 i denna bilaga är uppfyllda.

ANM

För uppgifter i fraktsedeln, se 5.4.1.1.8.

1.1.4.4 Kombitrafik

Farligt gods får även transporteras i kombitrafik under följande villkor:

Vägfordon som överlämnas till transport i kombitrafik samt deras innehåll skall uppfylla bestämmelserna i direktiv 94/55/EG, ändrat genom direktiv 2001/7/EG(4).

Icke tillåtna är emellertid följande:

- explosivämnen i samhanteringsgrupp A (UN 0074, 0113, 0114, 0129, 0130, 0135, 0224 och 0473),

- självreaktiva ämnen i klass 4.1 som fordrar temperaturkontroll (UN 3231-3240),

- organiska peroxider i klass 5.2 som fordrar temperaturkontroll (UN 3111-3120),

- svaveltrioxid med en renhetsgrad av minst 99,95 % och som transporteras utan inhibitorer i tank (UN 1829).

ANM

För användning av storetiketter för de i kombitrafik använda järnvägsvagnarna, se 5.3.1.3. För uppgifter i fraktsedeln och för skriftliga instruktioner enligt 5.4.3 i bilaga A till direktiv 94/55/EG, se 5.4.1.1.9.

1.1.4.5 Transport som inte sker på järnväg

1.1.4.5.1 Om vagnen, som används för en transport som omfattas av bestämmelserna i detta direktiv, tillryggalägger en del av transportsträckan på annat sätt än på järnväg, skall för denna del av transportsträckan endast de nationella eller internationella bestämmelser tillämpas, som i förekommande fall gäller för transport av farligt gods med det transportslag som vagnen transporteras med.

1.1.4.5.2 Berörda medlemsstater får avtala om att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv, i förekommande fall kompletterade med tilläggsbestämmelser, för en delsträcka där vagnen transporteras på annat sätt än på järnväg, i den mån sådana avtal mellan medlemsstater inte kommer i konflikt med reglerna i de internationella överenskommelserna för transport av farligt gods med det transportslag med vilket vagnen transporteras på delsträckan i fråga.

KAPITEL 1.2

Definitioner och måttenheter

1.2.1 Definitioner

ANM

1. I detta avsnitt har alla allmänna och särskilda definitioner införts.

2. De begrepp som förekommer i definitionerna i detta avsnitt, och som är föremål för en motsvarande definition, är angivna med kursiv text.

I detta direktiv avses med

A

ADR: Europeisk överenskommelse för internationell transport av farligt gods på väg, jämte de säravtal, som undertecknats av alla stater som berörs av transporten.

Aerosol: Se aerosolbehållare

Aerosolbehållare: Ej påfyllningsbart kärl av metall, glas eller plast, som innehåller en gas eller gasblandning under tryck, med eller utan en vätska, ett pastaformigt eller ett pulverformigt ämne, och är utrustat med en utsläppsventil, som möjliggör trycktömning av innehållet i form av en suspension av fasta eller flytande partiklar i en gas, i form av skum, pasta eller pulver eller i flytande eller gasformigt tillstånd.

Användare av tankcontainer, UN-tank eller cisternvagn: Företag i vars namn tankcontainern, UN-tanken eller cisternvagnen satts in eller i övrigt godkänts för trafik.

Avsändare: Med avsändare avses den som enligt 3 a § lagen (1982:821) om transport av farligt gods är att anse som avsändare för transporten i fråga.

Avmonterbar tank: Tank, anpassad till vagnens utrustning, och som kan tas av endast genom att lossa fästanordningarna.

B

Batterivagn: En vagn som består av element, vilka är förbundna med ett samlingsrör och är varaktigt fastsatta på vagnen. Som element i en batterivagn räknas gasflaskor, storflaskor, tryckfat, och gasflaskpaket, liksom tankar för gaser i klass 2 med en volym över 450 liter.

Behållare (för klass 1): Som inner- eller mellanförpackning använda lådor, flaskor, burkar, fat, kannor eller hylsor samt deras förslutningsanordningar av alla slag.

Behållarskal (för alla slags IBC-behållare utom för integrerade IBC-behållare): Den egentliga behållaren, inklusive öppningar och deras förslutningar, men utan driftutrustning.

Behörig myndighet: Myndighet eller annat organ som förordnas som sådan i varje stat i varje enskilt fall enligt landets lagstiftning.

Benämning, teknisk/biologisk: En benämning som är bruklig i handböcker, i regelbundet utgivna publikationer och i vetenskaplig och teknisk text. Varumärken får inte användas för detta ändamål.

Brandfarlig beståndsdel (aerosolbehållare och engångsbehållare, med gas): En gas som är antändbar vid normalt tryck i luft, eller ämnen och beredningar i vätskeform, som har en flampunkt av högst 100 °C.

Bricka (klass 1): En skiva av metall, plast, papp eller annat ändamålsenligt material, som sätts in i inner-, mellan-, eller ytterförpackningar och därigenom möjliggör en kompakt stuvning i dessa förpackningar. Ytan av brickan får utformas så att förpackningar eller föremål som sätts i hålls säkert på plats och kan separeras från varandra.

Bärgningsförpackning: Specialförpackning, som uppfyller tillämpliga bestämmelser i 6.1 och i vilken skadade, defekta eller otäta kollin med farligt gods eller sådant farligt gods som spritts eller läckt ut kan placeras för transport till återvinning eller kvittblivning.

C

Cisternvagn: Vagn för transport av vätskor, gasformiga, pulverformiga eller granulerade ämnen, som består av en konstruktion med en eller flera tankar och deras utrustning och underrede, vilket är försett med sina egna utrustningsdetaljer (hjulställ, fjädring, drag- och stötanordning, broms och skyltar).

ANM

Som cisternvagn räknas också vagn med avmonterbar tank.

Container: En transportutrustning (ramkonstruktion eller liknande utrustning),

- som är varaktigt utförd och därigenom tillräckligt hållbar för att kunna användas upprepade gånger,

- som är särskilt byggd för att underlätta transport av gods med ett eller flera transportslag utan omlastning av innehållet,

- som är försedd med anordningar, vilka underlättar säkring och hantering, särskilt vid överflyttning från ett transportmedel till ett annat,

- som är konstruerad så att fyllning och tömning underlättas

(se även storcontainer och småcontainer).

En växelcontainer är en container, som enligt EN 283 (utgåva 1991) uppvisar följande kännetecken:

- den är i fråga om mekanisk hållfasthet konstruerad uteslutande för transport med vagn eller fordon i land- eller färjetrafik, den är inte staplingsbar

- den kan ställas av fordonet med fordonets egna utrustning på stödben och åter lyftas på.

ANM

Begreppet container innefattar varken vanliga förpackningar, IBC-behållare, tankcontainrar eller vagnar.

Container, sluten: En fullständigt sluten container med styvt tak, styva sidoväggar, styva gavelsidor och golv. Begreppet omfattar containrar med öppningsbart tak, såvida taket är stängt under transporten.

Container, täckt: En öppen container, som är försedd med en presenning som skydd för lasten.

Container, öppen: En container med öppet tak eller ett containerflak.

CSC: Internationell konvention om säkra containrar (Genève, 1972) i aktuell gällande utgåva, utgiven av den internationella sjöfartsorganisationen (IMO) i London.

D

Dammtät förpackning: Förpackning som är ogenomsläpplig mot torrt innehåll, inklusive finpulvriserade fasta ämnen som uppstått under transporten.

Driftutrustning:

(a) Hos en tank: fyllnings- och tömningsanordningar, luftningsanordningar, säkerhets-, uppvärmnings- och värmeskyddsanordningar samt mätinstrument,

ANM

Beträffande UN-tankar, se 6.7.

(b) hos element i en batterivagn eller MEG-container: fyllnings- och tömningsanordningar inklusive samlingsrörssystem, säkerhetsanordningar samt mätinstrument,

(c) hos IBC-behållare: fyllnings- och tömningsanordningar och eventuella tryckutjämnings- eller luftningsanordningar, säkerhets-, uppvärmnings- och värmeskyddsanordningar samt mätinstrument.

Dunk: Förpackning av metall eller plast med fyrkantigt eller flersidigt tvärsnitt med en eller flera öppningar.

E

Engångsbehållare, med gas: Ej påfyllningsbart kärl, som innehåller en gas eller gasblandning under tryck. Det kan vara utrustat med eller utan utloppsventil.

Extra ytteremballage ("Overpack")En omslutning som används av en enskild avsändare för att innehålla ett eller flera kollin och för att bilda en enhet som är lättare att hantera och stuva under transport. Exempel på extra ytteremballage är:

(a) en lastplatta, exempelvis en pall, på vilken flera kollin ställs eller staplas och säkras med tejp, bandning, krymp- eller sträckfilm eller på andra ändamålsenliga sätt, eller

(b) en yttre skyddsförpackning, exempelvis en låda eller korg.

F

Farlig reaktion:

(a) förbränning och/eller avsevärd värmeutveckling,

(b) utveckling av brandfarliga, kvävningsframkallande, oxiderande och/eller giftiga gaser,

(c) uppkomst av frätande ämnen,

(d) uppkomst av instabila ämnen,

(e) farlig tryckstegring (endast för tankar).

Farligt gods: Ämnen och föremål vars transport enligt detta direktiv är antingen förbjuden eller tillåten endast under vissa villkor.

Fast tank: En tank med volym över 1000 liter, som är varaktigt fäst på en vagn (som därigenom blir en cisternvagn) eller utgör en beståndsdel i en sådan vagns underrede.

Fast ämne:

- Ett ämne med smältpunkt eller smältstart över 20 °C vid ett tryck av 101,3 kPa eller

- ett ämne som enligt provningsmetoden ASTM D 4359-90 inte är flytande eller som enligt kriterierna i den i 2.3.4 beskrivna provningsmetoden (penetrometermetoden) för bestämning av viskositet är tjockflytande.

Fat: Cylindrisk förpackning av metall, papp, plast, plywood eller annat ändamålsenligt ämne med plana eller välvda gavlar. Inom detta begrepp faller även förpackningar av annan form, t.ex. runda förpackningar med kägelformad hals eller spannformade förpackningar. Utanför detta begrepp faller trätunnor och dunkar.

Flampunkt: Den lägsta temperaturen hos en vätska, vid vilken dess ångor bildar en antändbar blandning med luft.

Flexibel IBC-behållare: En IBC-behållare som består av ett behållarskal, försett med ändamålsenlig driftutrustning och hanteringsanordningar, som är bildat av folie, väv eller annat flexibelt material eller av kombinationer av material av detta slag och om så krävs med invändig beläggning eller beklädnad.

FN:s modellregelverk: Modellregelverk, som finns i bihang till elfte reviderade utgåvan av FN-rekommendationerna för transport av farligt gods, utgiven av Förenta Nationerna (ST/SG/AC.10/1/Rev.11).

Fyllare: Företag som fyller farligt gods i en tank (cisternvagn, vagn med avmonterbar tank, UN-tank eller tankcontainer), i en batterivagn eller MEG-container, eller i en vagn, storcontainer eller småcontainer för transport i bulk.

Fyllningstryck: Det högsta tryck, som faktiskt utvecklas vid tryckfyllning av tank (se även kalkyltryck, tömningstryck, högsta arbetstryck och provtryck).

Företag: Fysisk person, juridisk person med eller utan förvärvssyfte, förening eller sammanslutning av personer utan juridisk status med eller utan förvärvssyfte samt offentlig inrättning, oavsett om denna förfogar över egen juridisk status eller är beroende av en myndighet med juridisk status.

Förpackare: Företag som fyller farligt gods i förpackningar, inklusive storförpackningar och IBC-behållare, och i förekommande fall förbereder kollin för transport.

Förpackning:: Kärl och alla andra beståndsdelar och material, som behövs för att kärlet skall fylla sin behållarfunktion (se även ytterförpackning, bärgningsförpackning, tunnplåtsförpackning, IBC-behållare, storförpackning, innerförpackning, integrerad förpackning (plast), integrerad förpackning (glas, porslin, stengods), rekonditionerad förpackning, dammtät förpackning, mellanförpackning, renoverad förpackning, återanvänd förpackning och sammansatt förpackning).

ANM

För radioaktiva ämnen, se 2.2.7.2.

Förpackningsgrupp: En grupp i vilken vissa ämnen för förpackningsändamål inplaceras på grund av sin farlighetsgrad under transporten. Förpackningsgrupperna har följande betydelse, som beskrivs närmare i del 2:

förpackningsgrupp I: mycket farliga ämnen,

förpackningsgrupp II: farliga ämnen,

förpackningsgrupp III: mindre farliga ämnen.

ANM

Vissa föremål som innehåller farliga ämnen är också inplacerade i en förpackningsgrupp.

Förslutning: En anordning som tjänar till att försluta öppningen i ett kärl.

G

Gas: Ämne som

(a) har ett ångtryck över 300 kPa (3 bar) vid 50 °C, eller

(b) är fullständigt gasformigt vid 20 °C och normalt atmosfärstryck på 101,3 kPa.

Gasflaska: Gaskärl med volym upp till 150 liter.

Gasflaskpaket: Enhet av fast sammanbundna gasflaskor, som är förbundna med varandra med ett samlingsrör.

Gaskärl: Ett samlingsbegrepp för kärl för gaser i klass 2, omfattande gasflaskor, storflaskor, tryckfat, kryokärl och gasflaskpaket.

H

Hanteringsanordning (för flexibla IBC-behållare): Lyftband, sling, öglor eller ramar, vilka är fästa på behållarskalet av IBC-behållaren eller utgör en del av detta.

Högsta arbetstryck (övertryck): Det största av de tre följande värdena:

(a) det högsta effektiva tryck, som är tillåtet i tanken under fyllning (högsta tillåtna fyllningstryck),

(b) det högsta effektiva tryck, som är tillåtet i tanken under tömning (högsta tillåtna tömningstryck),

(c) av innehållet (inklusive eventuellt förekommande andra gaser) framkallat effektivt övertryck i tanken vid högsta drifttemperatur.

Om inget annat föreskrivs i 4.3 så får värdet på detta arbetstryck (övertryck) inte vara mindre än ångtrycket (absoluttryck) av innehållet vid 50 °C.

Vid tankar med säkerhetsventiler (med eller utan sprängbleck) är högsta arbetstryck dock lika med det föreskrivna öppningstrycket hos dessa säkerhetsventiler (se även kalkyltryck, tömningstryck, fyllningstryck och provtryck).

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

Högsta nettovikt: Högsta nettovikten av innehållet i en enskild förpackning eller högsta summan av vikterna hos innerförpackningarna och deras innehåll, uttryckt i kg.

Högsta tillåtna bruttovikt

(a) (För alla slag av IBC-behållare utom flexibla): vikten hos behållarskalet, dess driftutrustning, dess strukturdelar och dess för transporten högsta tillåtna last,

(b) (för tankar): summan av tankens taravikt och den för transporten högsta tillåtna lasten.

ANM

För UN-tankar, se 6.7

Högsta tillåtna last (för flexibla IBC-behållare): Högsta nettovikten, för vilken en IBC-behållare är konstruerad och godkänd för transport.

Högsta volym: Den högsta invändiga volymen hos kärl eller förpackningar, inklusive storförpackningar och IBC-behållare, uttryckt i m3 eller liter.

I

IBC-behållare (Intermediate Bulk Container): Styv eller flexibel transporterbar förpackning, som inte är upptagen i kapitel 6.1 och:

(a) har en volym av

(i) högst 3,0 m3 (3000 liter) för fasta ämnen och vätskor i förpackningsgrupp II och III,

(ii) högst 1,5 m3 för fasta ämnen i förpackningsgrupp I, om dessa är förpackade i flexibla IBC-behållare, IBC-behållare av plast, integrerade IBC-behållare, eller IBC-behållare av papp eller trä,

(iii) högst 3,0 m3 för fasta ämnen i förpackningsgrupp I, om dessa är förpackade i IBC-behållare av metall,

(iv) högst 3,0 m3 för radioaktiva ämnen i klass 7,

(b) är konstruerad för mekanisk hantering,

(c) kan klara påkänningarna vid hantering och transport, vilket skall verifieras genom de i kapitel 6.5 angivna provningarna

(Se även flexibla IBC-behållare, IBC-behållare av trä, IBC-behållare av papp, integrerade IBC-behållare med innerbehållare av plast, IBC-behållare av metall och IBC-behållare av styv plast).

ANM

1 Tankcontainrar, som uppfyller bestämmelserna i 6.7 eller 6.8, räknas inte som IBC-behållare.

2 IBC-behållare, som uppfyller bestämmelserna i 6.5, räknas inte som container i detta direktivs mening.

IBC-behållare av metall: En IBC-behållare, som består av ett behållarskal av metall samt ändamålsenlig driftutrustning och strukturdelar.

IBC-behållare av papp: En IBC-behållare, som består av ett behållarskal av papp med eller utan åtskilda övre och nedre gavlar, i förekommande fall med innerbeklädnad (men inga innerförpackningar), samt ändamålsenlig driftutrustning och strukturdelar.

IBC-behållare av trä: En IBC-behållare av trä består av ett styvt eller hopfällbart behållarskal av trä med innerbeklädnad (men inga innerförpackningar) samt ändamålsenlig driftutrustning och strukturdelar.

ICAO:s tekniska instruktioner: Tekniska instruktioner för säker transport av farligt gods med flyg, komplettering till bihang 18 till Chicagoöverenskommelsen för internationell luftfart (Chicago, 1944), utgiven av internationella organisationen för civil luftfart (ICAO), Montreal.

IMDG-kod (International Maritime Dangerous Goods Code): Internationell kod för transport av farligt gods på fartyg, tillämpningsbestämmelser till kapitel VII del A av den internationella överenskommelsen av 1974 till skydd av människoliv till sjöss (SOLAS-konventionen), utgiven av internationella sjöfartsorganisationen (IMO), London.

Innerbeklädnad: Ett slangformat hölje eller en säck, som sätts in i en förpackning, inklusive storförpackning eller IBC-behållare, men inte utgör en beståndsdel av den. Förslutningsanordningar för dess öppningar ingår.

Innerförpackning: Förpackning, vars transport kräver en ytterförpackning.

Innerkärl: Kärl, som behöver en ytterförpackning för att fylla sin behållarfunktion.

Integrerad förpackning (glas, porslin eller stengods): Av ett innerkärl av glas, porslin eller stengods och en ytterförpackning (av metall, trä, papp, plast, skumplast osv) bestående förpackning. När den en gång hopsatts, så bildar den en odelbar enhet, vilken som sådan fylls, lagras, transporteras och töms.

ANM

Innerdelen av en integrerad förpackning betecknas normalt som innerkärl. Så är t.ex. innerdelen av en 6HA1 - integrerad förpackning (plast) ett sådant innerkärl, då den normalt inte är avsedd för att ha en behållarfunktion utan sin ytterförpackning, således är den ingen innerförpackning.

Integrerad förpackning (plast): Av ett plastinnerkärl och en ytterförpackning (av metall, papp, plywood, osv) bestående förpackning. När den en gång hopsatts så bildar den en odelbar enhet, vilken som sådan fylls, lagras, transporteras och töms.

ANM

Se Anm till "integrerad förpackning: (glas, porslin eller stengods)".

Integrerad IBC-behållare med innerbehållare av plast: En IBC-behållare som består av en ram i form av ett styvt yttre hölje runt en plastinnerbehållare med driftutrustning eller andra strukturdelar. Den är konstruerad så att innerbehållaren och det yttre höljet efter sammansättning bildar en odelbar enhet, vilken som sådan fylls, lagras, transporteras eller töms.

J

Järnvägsinfrastruktur: Järnvägar och fasta anläggningar, som är nödvändiga för trafik med järnvägsfordon och för trafiksäkerheten.

K

Kalkyltryck: Fiktivt tryck, vilket allt efter farlighetsgraden hos det transporterade ämnet kan avvika mer eller mindre kraftigt uppåt från arbetstrycket, dock skall det vara minst lika högt som provtrycket. Dess enda syfte är bestämning av väggtjockleken i tankskalet, varvid utvändiga och invändiga förstärkningsanordningar lämnas utan avseende (se också tömningstryck, fyllningstryck, högsta arbetstryck och provtryck).

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

Kolli: Den transportfärdiga slutprodukten av förpackningsprocessen, som består av förpackningen, storförpackningen eller IBC-behållaren och dess innehåll. Begreppet omfattar gaskärl enligt definition i detta avsnitt samt föremål, som pga sin storlek, vikt eller utformning får transporteras oförpackade eller i vaggor, korgar eller hanteringsanordningar. Begreppet gäller varken gods, som transporteras i bulk, eller ämnen, som transporteras i tank.

ANM

För radioaktiva ämnen, se 2.2.7.2.

Kombitrafik: Transport av vägfordon på järnvägsvagnar.

Komplett last: Last som kommer från en avsändare för vilken användningen av en storcontainer är exklusivt reserverad, och där all lastning och lossning sker enligt avsändarens eller mottagarens instruktioner.

ANM

Motsvarande begrepp finns även för klass 7 (se 2.2.7.2).

Konstruktionsstål: Stål med en minimibrottgräns mellan 360 N/mm2 och 440 N/mm2.

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

Korg: Ytterförpackning som uppvisar en genombruten yta..

Kryokärl: Värmeisolerat gaskärl för kylda kondenserade gaser med en volym av högst 1000 liter.

Kvalitetssystem: Ett systematiskt tillsyns- och kontrollprogram, som tillämpas av en organisation eller organ, med målsättningen att de i detta direktiv föreskrivna säkerhetsbestämmelserna uppfylls i praktiken.

Kärl: Produktinneslutning som kan fyllas med och innehålla ämnen eller föremål, inklusive alla slags förslutningsanordningar. Tankskal omfattas inte av denna definition.

ANM

Kärl för gaser i klass 2 betecknas gaskärl och omfattar gasflaskor, storflaskor, tryckfat, kryokärl och gasflaskpaket.

L

Lastare: Företag som lastar farligt gods i en vagn eller en storcontainer.

Lufttätt försluten tank: En tank räknas som lufttätt försluten, om den har tätt förslutna öppningar och inga säkerhetsventiler, sprängbleck eller liknande säkerhetsanordningar. En tank med säkerhetsventiler, hos vilken mellan säkerhetsventilen och tankens inre ett sprängbleck är fastsatt, räknas som lufttätt försluten. Vakuumventiler utan mellanliggande sprängbleck för att undvika ett otillåtet invändigt undertryck i tanken godkänns emellertid, såvida tanken enligt särbestämmelserna i 4.3 inte behöver vara lufttätt försluten under transporten.

Låda: Fyrkantig eller flersidig förpackning med hela väggar av metall, trä, plywood, träfibermaterial, papp, plast eller annat ändamålsenligt material. Såvida inte förpackningens integritet äventyras under transporten, så får små öppningar tas upp för att underlätta hantering eller öppnande eller för att uppfylla klassificeringskriterier.

M

MEG-container: En transportutrustning som består av element, som är förbundna med varandra med ett samlingsrör och som är monterade i en containerram. Som element räknas gasflaskor, storflaskor, tryckfat och gasflaskpaket samt tankar för gaser i klass 2 med volym över 450 liter.

Mellanförpackning: Förpackning som befinner sig mellan innerförpackningar eller föremål och en ytterförpackning.

Mottagare: Mottagaren enligt transportavtalet. Betecknar mottagaren enligt de för transportavtalet gällande bestämmelserna en tredje part, så räknas denna som mottagaren i detta direktivs mening. Sker transporten utan transportavtal så är mottagaren det företag, som övertar det farliga godset vid ankomsten.

N

N.O.S. (Not Otherwise Specified): En samlingsbeteckning, till vilka sådana ämnen, blandningar, lösningar eller föremål kan ordnas, som

(a) inte är uppräknade med namn i kapitel 3.2, tabell A och

(b) har kemiska, fysikaliska och/eller andra farliga egenskaper, som motsvarar den klass, den klassificeringskod, den förpackningsgrupp och den benämning som N.O.S.-beteckningen har.

Nominell volym hos kärlet: Den nominella volymen i liter av det farliga ämne som kärlet innehåller. För gasflaskor för komprimerade gaser skall nominell volym motsvara gasflaskans vattenvolym.

P

Plastväv (för flexibla IBC-behållare): material av dragna band eller enkeltrådar av lämplig plast.

Provtryck: högsta effektiva tryck, som uppstår i tanken under tryckprovning (se även kalkyltryck, fyllningstryck, tömningstryck och högsta arbetstryck).

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

R

Referensstål: Stål med minsta brottgräns lika med 370 N/mm2 och garanterad minsta brottförlängning lika med 27 %.

Rekonditionerad förpackning: förpackning, särskilt

(a) metallfat

(i) som rengjorts så att konstruktionsmaterialen återfått sitt ursprungliga utseende, varvid alla rester av det tidigare innehållet liksom invändig och utvändig korrosion samt utvändiga beläggningar och etikettering avlägsnats,

(ii) som återförts till sin ursprungliga form och sin ursprungliga profil, varvid falsarna (om sådana finns) riktats och tätats och alla packningar, som inte är integrerade delar av förpackningen, bytts ut, och

(iii) som undersökts efter rengöring men före ommålning, varvid förpackningar skall avvisas, som har synliga små hål, en väsentlig nedsättning av hållfastheten, utmattning av metall, skadade gängor eller förslutningar eller andra betydande brister.

(b) fat eller dunkar av plast

(i) som rengjorts så att konstruktionsmaterialen återfått sitt ursprungliga utseende, varvid alla rester av det tidigare innehållet liksom invändig och utvändig korrosion samt utvändiga beläggningar och etikettering avlägsnats,

(ii) vars packningar, som inte är integrerade delar av förpackningen, bytts ut, och

(iii) som efter rengöring undersökts, varvid förpackningar skall avvisas, som har synliga skador, såsom sprickor, veck eller brottställen, skadade gängor eller förslutningar eller andra betydande brister.

Renoverad förpackning: förpackning, särskilt

(a) metallfat:

(i) som tillkommit genom framställning av en FN-förpackningstyp som uppfyller bestämmelserna i 6.1, utgående från en typ som inte motsvarat dessa bestämmelser,

(ii) som tillkommit genom omvandling av en FN-förpackningstyp, som uppfyller bestämmelserna i 6.1, till en annan som uppfyller samma bestämmelser eller

(iii) hos vilket fast inbyggda konstruktionskomponenter bytts ut.

(b) fat av plast

(i) som tillkommit genom omvandling av en FN-förpackningstyp till en annan (t.ex. 1H1 till 1H2) eller

(ii) hos vilket fast inbyggda konstruktionskomponenter bytts ut.

Renoverade fat omfattas av samma bestämmelser i 6.1, som gäller för nya fat av samma typ.

Restprodukter (avfall): Ämnen, lösningar, blandningar eller föremål, för vilka ingen omedelbar användning avses, men som transporteras till upparbetning, deponi eller avlägsnande genom förbränning eller andra kvittblivningssätt.

S

SADT (self-accelerating decomposition temperature): Den lägsta temperatur vid vilken ett ämne i transportfärdig förpackning kan sönderfalla under självacceleration. Bestämmelserna för bestämning av SADT och effekterna vid uppvärmning under inneslutning finns i testhandboken, del II.

Samlingsbenämning: En definierad grupp av ämnen eller föremål (se 2.1.1.2 B, C och D).

Sammansatt förpackning: för transporten sammansatt förpackning, som består av en eller flera innerförpackningar, som enligt 4.1.3.1 skall sättas i en ytterförpackning.

ANM

Innerdelen av den sammansatta förpackningen betecknas alltid som innerförpackning, inte som innerkärl. En glasflaska är ett.ex.empel på en sådan innerförpackning.

Skyddad IBC-behållare (för IBC-behållare av metall): En IBC-behållare, som är försedd med extra skydd mot stötar. Detta skydd kan t.ex. bestå av en flerskikts- (sandwich-) eller dubbelväggskonstruktion eller av en ram med galler av metall.

Småcontainer: En container med en volym av minst 1,0 m3 och högst 3,0 m3.

ANM

För radioaktiva ämnen, se 2.2.7.2.

Spole (klass 1): En anordning av plast, trä, papp, metall eller annat ändamålsenligt material, som består av en spindel och i förekommande fall av sidoväggar vid vardera änden av spindeln. Ämnen och föremål skall kunna upplindas på spolen och i förekommande fall säkras av sidoväggarna.

Storcontainer:

- En container med volym över 3,0 m3,

- i CSC:s mening en container med en av de fyra nedre ytterhörnen begränsad basyta

(a) på minst 14 m2 (150 kvadratfot) eller

(b) på minst 7 m2 (75 kvadratfot), när den är utrustad med övre hörnbeslag.

ANM

För radioaktiva ämnen, se 2.2.7.2.

Storflaska: Sömlöst gaskärl med volym från 150 liter upp till 5000 liter.

Storförpackning: En av en ytterförpackning bestående förpackning som innehåller föremål eller innerförpackningar,

(a) är konstruerad för mekanisk hantering och

(b) har en nettovikt över 400 kg eller en volym över 450 liter, men en högsta volym av 3,0 m3.

Strukturdelar:

(a) Hos tanken på en cisternvagn: på ut- eller insidan av tankskalet fästa förstyvningselement och detaljer för infästning eller skydd,

(b) hos tanken på en tankcontainer: på ut- eller insidan av tankskalet fästa förstyvningselement och detaljer för infästning, skydd eller stabilisering,

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

(c) hos element i en batterivagn eller MEG-container: på ut- eller insidan av tankskalet eller kärlet fästa förstyvningselement och detaljer för infästning, skydd eller stabilisering,

(d) hos IBC-behållare (utom flexibla IBC-behållare): förstärknings-, fäst-, hanterings-, skydds-, eller stabiliseringsdetaljer på behållarskalet (jämte pallsockeln för integrerade IBC-behållare med innerbehållare av plast).

Styv IBC-behållare av plast: En IBC-behållare, som består av ett behållarskal av styv plast och kan förses med ram och ändamålsenlig driftutrustning.

Styv innerbehållare (för integrerade IBC-behållare): Behållare som bibehåller sin vanliga form i tomt tillstånd, utan att förslutningarna är på sin plats och utan stöd av det yttre höljet. Innerbehållare som inte är styva räknas som flexibla.

Säck: Flexibel förpackning av papp, plastfolie, vävt textilmaterial eller annat ändamålsenligt material.

Säkerhetsventil: En självstängande fjäderbelastad anordning avsedd att skydda tanken mot ett otillåtet invändigt övertryck.

Säkerställande av att bestämmelserna iakttas (radioaktiva ämnen): Ett systematiskt program av åtgärder som tillämpas av behörig myndighet med målet att säkerställa att detta direktiv tillämpas i praktiken.

Sändning: Ett enskilt kolli eller flera kollin eller en last med farligt gods, som en avsändare överlämnar till transport.

T

Tank: Ett tankskal med driftutrustning och strukturdelar.

ANM

För UN-tankar, se 6.7.4.1

Tankcontainer: En transportutrustning, som motsvarar definitionen för container, och som består av ett tankskal och utrustningsdetaljer, inklusive anordningar som medger omlastning av tankcontainern utan väsentlig förändring av jämviktsläget, och som används för transport av vätskor, gasformiga, pulverformiga eller granulerade ämnen och har en volym över 0,45 m3 (450 liter).

ANM

IBC-behållare som uppfyller bestämmelserna i 6.5 räknas inte som tankcontainrar.

Tankskal: Tankmantel och tankgavlar, vilka innesluter ämnet (inklusive öppningar och deras lock).

ANM

1 Kärl omfattas inte av denna definition.

2 För UN-tankar se kapitel 6.7.

Testhandboken: Tredje omarbetade utgåvan av FN-rekommendationerna för transport av farligt gods, handbok för provning och kriterier, utgiven av Förenta nationerna (ST/SG/AC.10/11/Rev. 3).

Transport: Förflyttning av farligt gods, inklusive därav betingade uppehåll och av trafiken betingad lagring av det farliga godset i vagnar, tankar och containrar före, under och efter förflyttningen.

Denna definition innefattar också mellanlagring av farligt gods för att byta transportsätt eller transportmedel (omlastning). Detta under förutsättning att transporthandlingar kan uppvisas på begäran, i vilka avsändnings- och mottagningsort framgår, samt att kollin och tankar inte öppnas under den temporära mellanlagringen - utom vid kontroll av behörig myndighet.

ANM

För radioaktiva ämnen, se 2.2.7.2.

Transport i bulk: Transport av oförpackade fasta ämnen eller föremål i vagn eller container. Begreppet avser varken gods som transporteras som kollin eller ämnen som transporteras i tank.

Transportör: Företag som genomför transport, med eller utan transportavtal.

Tryckfat: Svetsat gaskärl med en volym över 150 liter till och med 1000 liter (t ex cylindriskt kärl med rullskenor, kärl på medar eller i ram).

Trätunna: Förpackning av naturträ med runt tvärsnitt och välvda väggar, och som består av stäver och gavlar och är försedd med tunnband.

Tunnplåtsförpackning: Förpackning med runt, elliptiskt, fyrkantigt eller flersidigt tvärsnitt (även koniskt) samt förpackning med kägelformad hals eller spannformad förpackning av metall med en väggtjocklek under 0,5 mm (t ex vitplåt), med plana eller välvda gavlar, med en eller flera öppningar, som inte faller under definitionen för fat eller dunk.

Tvångsmanövrerad luftningsventil: Ventil på tankar med bottentömning, som är förbunden med bottenventilen och öppnas under drift endast för luftning av tanken vid lastning och lossning.

Täckt vagn: Vagn med fasta eller rörliga väggar och tak.

Täthetsprovning: Provning för att bestämma täthet hos en tank, förpackning eller IBC-behållare samt tillbehör och förslutningsanordningar.

ANM

För UN-tankar, se 6.7.

Tömningstryck: Det högsta tryck, som utvecklas vid trycktömning av en tank (se även kalkyltryck, fyllningstryck, högsta arbetstryck och provtryck).

U

UN-nummer: Fyrställigt tal som utgör ett nummer för att karakterisera ämnen eller föremål enligt FN:s modellregelverk.

UN-tank: En multimodal tank med en volym över 450 liter, som motsvarar definitionen i 6.7 eller IMDG-koden och är angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10 med en UN-tankinstruktion (T-kod).

V

Vagn med övertäckning: Öppen vagn, som är försedd med övertäckning som skydd för lasten.

Vagn: Ett järnvägsfordon utan egen drivning, som rullar på egna hjul på järnvägsskenor och är avsett för transport av gods.

Vagnslast: Exklusiv användning av en vagn, oavsett om vagnens lastutrymme är fullständigt eller bara delvis utnyttjat.

ANM

Motsvarande begrepp för klass 7 är "exklusiv användning" (se 2.2.7.2).

Vakuumventil: En självstängande fjäderbelastad anordning avsedd att skydda tanken mot ett otillåtet invändigt undertryck.

Vikt av ett kolli: Bruttovikten av kollit, om inget annat föreskrivs.

Vätska: Ett ämne som vid 50 °C har ett ångtryck av högst 300 kPa (3 bar) och vid 20 °C och ett tryck av 101,3 kPa inte är fullständigt gasformigt och som

Vätska: Ett ämne som vid 50 °C har ett ångtryck av högst 300 kPa (3 bar) och vid 20 °C och ett tryck av 101,3 kPa inte är fullständigt gasformigt och som

- vid ett tryck av 101,3 kPa har en smältpunkt eller smältstart vid högst 20 °C eller

- enligt provningsmetoden ASTM D 4359-90 är flytande eller

- enligt kriterierna i den i 2.3.4 beskrivna provningsmetoden (penetrometermetoden) för bestämning av viskositet inte är tjockflytande.

ANM

I tankbestämmelsernas mening räknas som transport i vätskeform:

- transport av vätskor enligt ovanstående definition eller

- transport av fasta ämnen, som avlämnas till transport i smält tillstånd.

Växeltank: En tank monterad på ett växelflak och räknas som tankcontainer.

Y

Ytterförpackning: Yttre skyddet i en integrerad eller sammansatt förpackning, inklusive de ämnen med absorberande egenskaper, stoppning och alla andra beståndsdelar som behövs för att innesluta och skydda innerkärl eller innerförpackningar.

Å

Återanvänd förpackning: En förpackning som efter undersökning befunnits fri från sådana brister som inverkar på dess förmåga att klara funktionsprovningen. Denna definition omfattar särskilt sådana förpackningar, som återfylls med likadant eller liknande kompatibelt gods och transporteras inom distributionsnät, som står under tillsyn av produktens avsändare.

Återvinningsplast: Material, som återvunnits från begagnade industriförpackningar, rengjorts och förberetts för bearbetning till nya förpackningar.

Ö

Öppen vagn: Vagn med eller utan gavel- och sidoväggar, vars lastytor är öppna.

1.2.2 Måttenheter

1.2.2.1

>Plats för tabell>

1.2.2.2 Om inte annat uttryckligen anges avser tecknet "%" följande i detta direktiv:

(a) i fråga om blandningar av fasta ämnen eller vätskor, liksom lösningar eller fasta ämnen som fuktats med vätska: viktandelen i procent, beräknad på blandningens, lösningens eller det fuktade fasta ämnets totala vikt,

(b) i fråga om blandningar av komprimerade gaser: då fyllning sker under tryck, den i procent angivna volymandelen, beräknad på gasblandningens totala volym. Då fyllning sker efter vikt, den i procent angivna viktandelen, beräknad på gasblandningens totala vikt,

(c) i fråga om blandningar av kondenserade gaser eller gaser lösta under tryck anges viktandelen i procent, beräknad på blandningens totala vikt.

1.2.2.3 Alla tryck som avser kärl (t.ex. provtryck, invändigt tryck, säkerhetsventilers öppningstryck) anges alltid som övertryck (tryck överstigande lufttrycket). Ämnens ångtryck anges däremot alltid som absoluttryck.

1.2.2.4 Anges i detta direktiv en viss fyllningsgrad för kärl eller tankar så avser denna en temperatur hos ämnet på 15 °C, om ingen annan temperatur nämns.

KAPITEL 1.3

Utbildning av personer som är delaktiga vid transport av farligt gods

1.3.1 Tillämpningsområde

De personer som är sysselsatta hos delaktiga enligt 1.4, och vars arbetsområde omfattar transport av farligt gods, skall få utbildning i de krav som transport av farligt gods ställer på deras arbets- och ansvarsområde.

ANM

För utbildning av säkerhetsrådgivare, se 1.8.3.

1.3.2 Utbildningens uppläggning

Allt efter ansvar och uppgifter hos vederbörande skall utbildningen genomföras på följande sätt:

1.3.2.1 Allmän utbildning

Personalen skall vara förtrogen med de allmänna villkoren i bestämmelserna för transport av farligt gods.

1.3.2.2 Funktionsspecifik utbildning

Personalen skall få detaljerad utbildning om de bestämmelser som reglerar transport av farligt gods, motsvarande deras uppgifter och ansvar.

I de fall när transporten av farligt gods omfattar flera transportslag skall personalen utbildas om de bestämmelser som gäller för andra transportslag.

1.3.2.3 Säkerhetsutbildning

I motsvarighet till de möjliga riskerna för skador till följd av tillbud vid transport av farligt gods och dess lastning och lossning skall personalen få utbildning om de risker och faror som farligt gods kan medföra.

Utbildningens mål skall vara att ge personalen kännedom om säker hantering och nödåtgärder.

1.3.2.4 Utbildning om klass 7

För klass 7 skall personal få lämplig utbildning om strålningsfaran och de försiktighetsåtgärder som skall vidtas, för att säkerställa att.ex.poneringen begränsas för den och för andra personer som kan vara berörda genom sin verksamhet.

1.3.3 Dokumentation

En detaljerad beskrivning av all genomförd utbildning skall arkiveras såväl av arbetsgivaren som av arbetstagaren och genomgås då en ny anställning börjar. För att ta hänsyn till ändrade bestämmelser skall utbildningen regelbundet kompletteras med uppdateringskurser.

De opleiding moet periodiek worden aangevuld met bijscholingscursussen om rekening te houden met wijzigingen in de regelgeving.

KAPITEL 1.4

Säkerhetsåligganden hos delaktiga

1.4.1 Säkerhetsåtgärder

1.4.1.1 De som är delaktiga i transport av farligt gods skall vidta nödvändiga åtgärder, allt efter arten och omfattningen av de faror som kan förutses, för att förhindra skador och för att begränsa en eventuell skada så långt möjligt. De skall under alla omständigheter uppfylla de bestämmelser i detta direktiv som gäller för dem.

1.4.1.2 Delaktiga skall i händelse av en möjlig förestående fara för den allmänna säkerheten utan dröjsmål meddela räddnings- och säkerhetsorgan och förse dem med den information som behövs för insatsen.

1.4.1.3 Detta direktiv får närmare föreskriva vissa åligganden för delaktiga.

Under förutsättning att de i 1.4.2 och 1.4.3 beskrivna åliggandena uppfylls får en medlemsstat i sin nationella lagstiftning överföra en utsedd delaktigs åligganden till en eller flera andra delaktiga, om den bedömer att detta inte medför någon minskning av säkerhetsnivån.

Bestämmelserna i 1.2.1, 1.4.2 och 1.4.3 om definition av delaktiga och deras åligganden berör inte bestämmelserna i landets lagstiftning beträffande rättsliga påföljder (straffbarhet, häktning osv) som kommer av att den aktuelle delaktige är t.ex. juridisk person, fysisk person, för egen räkning verksam person, arbetsgivare eller person med anställningsförhållande.

1.4.2 Huvuddelaktigas åligganden

1.4.2.1 Avsändare

1.4.2.1.1 Avsändaren av farligt gods har skyldighet att överlämna en sändning till transport som uppfyller bestämmelserna i detta direktiv. Inom ramen för 1.4.1 skall han särskilt:

(a) försäkra sig om att det farliga godset är klassificerat enligt detta direktiv och tillåtet för transport,

(b) överlämna till transportören erforderliga uppgifter och information och eventuellt erforderliga fraktsedlar och följesedlar (tillstånd, godkännanden, upplysningar, intyg osv) med hänsyn tagen särskilt till bestämmelserna i 5.4 och tabellerna i del 3,

(c) använda endast förpackningar, storförpackningar, IBC-behållare och tankar (cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbar tank, tankcontainrar eller MEG-containrar), vilka är godkända och lämpliga för transport av farligt gods samt försedda med den märkning som föreskrivs i detta direktiv,

(d) uppfylla bestämmelser om distributionssätt och inskränkningar i behandlingen,

(e) se till att även tömda, ej rengjorda och ej avgasade tankar (cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbar tank, tankcontainrar eller MEG-containrar) eller tömda, ej rengjorda vagnar, storcontainrar och småcontainrar för transport i bulk är korrekt märkta och etiketterade, och att tömda, ej rengjorda tankar är lika väl förslutna och täta som i fyllt tillstånd.

1.4.2.1.2 Tar avsändaren tjänster från andra delaktiga (förpackare, lastare, fyllare osv) i anspråk, skall han vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sändningen uppfyller bestämmelserna i detta direktiv. Han kan dock i fall som anges i 1.4.2.1.1 (a), (b), (c) och (e) förlita sig på de upplysningar och uppgifter som ställts till hans förfogande av andra delaktiga.

1.4.2.1.3 Om avsändaren handlar på tredje parts uppdrag så skall denne skriftligen informera avsändaren om det farliga godset och ställa de uppgifter och handlingar till förfogande som avsändaren behöver för att fullgöra sina åtaganden.

1.4.2.2 Transportör

1.4.2.2.1 Inom ramen för 1.4.1 skall transportören som vid avsändningsstället övertar det farliga godset genom representativa stickprov särskilt:

a) kontrollera om det farliga gods som skall transporteras är tillåtet för transport enligt detta direktiv,

b) försäkra sig om att föreskrivna underlag bifogats transportdokumentet och skickas vidare,

c) genom en visuell kontroll försäkra sig om att vagnar och last inte uppvisar några synliga brister, otätheter eller sprickor, att inga utrustningsdetaljer fattas osv,

d) försäkra sig om att datum för nästa kontroll av cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbar tank, UN-tankar, tankcontainrar eller MEG-containrar inte har överskridits,

e) kontrollera att vagnarna inte är överlastade,

f) försäkra sig om att för vagnarna föreskrivna etiketter och märkningar är påsatta.

Detta skall genomföras på grundval av transportdokument och följesedlar genom visuell kontroll av vagnen eller containern och i förekommande fall lasten.

Bestämmelserna i detta stycke räknas som uppfyllda vid tillämpning av UIC normblad 471-3, punkt 5.

1.4.2.2.2 Transportören kan dock i fall som anges i 1.4.2.2.1 (a), (b), (e) och (f) förlita sig på de upplysningar och uppgifter som ställts till hans förfogande av andra delaktiga.

1.4.2.2.3 Om transportören enligt 1.4.2.2.1 konstaterar en överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv så får han inte transportera sändningen innan bestämmelserna uppfyllts.

1.4.2.2.4 Om under transporten en överträdelse konstateras, som kan inverka på transportsäkerheten så skall sändningen stoppas så fort som möjligt, med hänsyn tagen till trafiksäkerhetskrav, säker uppställning av sändningen och allmänhetens säkerhet.

Transporten får fortsätta först när bestämmelserna är uppfyllda. Myndighet som är behörig för resterande del av transporten kan ge tillstånd för fortsatt transport.

Kan bestämmelserna inte uppfyllas och om inget tillstånd ges för resterande del av transporten, skall behörig myndighet tillhandahålla nödvändig administrativ assistans åt transportören. Detta gäller också om transportören meddelar myndigheten att de farliga egenskaperna hos för transport överlämnat gods inte påpekats för honom, och att han på grundval av särskilt för transportavtalet gällande rätt önskar lossa, destruera eller oskadliggöra godset.

1.4.2.3 Mottagare

1.4.2.3.1 Mottagaren är ålagd att inte utan tvingande skäl fördröja mottagandet av godset och att efter lossningen kontrollera om de bestämmelser i detta direktiv som berör honom är uppfyllda.

Inom ramen för 1.4.1 skall han särskilt:

a) i enligt detta direktiv angivna fall företa föreskriven rengöring och sanering av vagnar och containrar,

b) tillse att ingen orangefärgad skyltning eller etikettering längre är synlig på fullständigt tömda och rengjorda, avgasade och sanerade vagnar och containrar.

En vagn eller container får inte återsändas eller återanvändas förrän ovan angivna bestämmelser är beaktade.

1.4.2.3.2 Tar mottagaren tjänster från andra delaktiga (lossnings- och rengöringspersonal, saneringsplats osv) i anspråk, skall han vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sändningen uppfyller bestämmelserna i 1.4.2.3.1.

1.4.3 Andra delaktigas åligganden

Nedan anges exempel på andra delaktiga och deras åligganden. De andra delaktigas åligganden framgår av 1.4.1 ovan, såvida de vet eller borde veta att de utövar sina uppgifter inom ramen för en transport som omfattas av detta direktiv.

1.4.3.1 Lastare

1.4.3.1.1 Inom ramen för 1.4.1 har lastaren särskilt följande åligganden. Lastaren:

(a) får bara överlämna farligt gods till transportören om det enligt detta direktiv är tillåtet för transport,

(b) skall vid överlämnande av förpackat farligt gods eller ej rengjorda tömda förpackningar för transport kontrollera om förpackningen är skadad. Han får till transport överlämna ett kolli, vars förpackning är skadad, och i synnerhet otät så att farligt gods kommer ut eller kan komma ut, först när bristerna har eliminerats, detsamma gäller för tömda, ej rengjorda förpackningar,

(c) skall vid lastning av farligt gods i vagnar eller storcontainrar iaktta bestämmelserna för lastning och hantering,

(d) skall om han överlämnar farligt gods till transportören för direkt transport iaktta bestämmelserna om storetiketter och orangefärgad skyltning för vagnar och storcontainrar,

(e) skall vid lastning av kollin beakta samlastningsförbud, även med avseende på farligt gods som redan finns i vagnen eller containern, samt bestämmelser för separering av livsmedel, andra konsumtionsvaror och djurfoder.

1.4.3.1.2 Lastaren kan dock i fall som anges i 1.4.3.1.1 (a), (d) och (e) förlita sig på de upplysningar och uppgifter som ställts till hans förfogande av andra delaktiga.

1.4.3.2 Förpackare

Inom ramen för 1.4.1 skall förpackaren särskilt iaktta:

(a) förpackningsbestämmelserna och bestämmelserna om samemballering, samt

(b) om han förbereder kollin för transport: bestämmelserna om märkning och etikettering av kollin.

1.4.3.3 Fyllare

Inom ramen för 1.4.1 har fyllaren särskilt följande åligganden. Fyllaren

(a) skall inför fyllning av tank förvissa sig om att tankar och deras utrustningsdetaljer är i tekniskt felfritt skick,

(b) skall förvissa sig om att för cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbar tank, UN-tankar, tankcontainrar och MEG-containrar datum för nästa kontroll inte har överskridits,

(c) får endast fylla tankar med för tanken ifråga tillåtet farligt gods,

(d) skall vid fyllning av tank iaktta bestämmelser avseende farligt gods i omedelbart angränsande tankfack,

(e) skall vid fyllning av tank hålla högsta tillåtna fyllnadsgrad eller högsta tillåtna fyllningsförhållande för godset,

(f) skall efter fyllning av tank kontrollera förslutningsanordningarnas täthet,

(g) skall se till att det inte sitter farliga rester av fyllnadsgodset utanpå de fyllda tankarna,

(h) skall när han förbereder farligt gods för transport tillse att föreskriven orangefärgad skyltning och storetiketter eller etiketter placerats enligt bestämmelserna på tankar, vagnar, storcontainrar och småcontainrar,

(i) skall före och efter fyllning av kondenserad gas i cisternvagnar iaktta de särskilda kontrollbestämmelser som gäller i detta fall.

1.4.3.4 Användare av tankcontainer eller UN-tank

Inom ramen för 1.4.1 skall användare av tankcontainer eller UN-tank särskilt tillse att

(a) bestämmelserna om konstruktion, utrustning, kontroll och märkning beaktas,

(b) underhåll av tankskal och deras tillbehör genomförs på ett sätt som säkerställer att tankcontainern eller UN-tanken under normala driftpåkänningar uppfyller bestämmelserna i detta direktiv fram till nästa kontrolltillfälle,

(c) en revisionskontroll genomförs närhelst säkerheten hos tankskalet eller dess tillbehör kan påverkas genom reparation, ombyggnad eller olycka.

1.4.3.5 Användare av cisternvagn

Inom ramen för 1.4.1 skall användare av cisternvagn särskilt tillse att

(a) bestämmelserna om konstruktion, utrustning, kontroll och märkning beaktas,

(b) underhåll av tankar och deras utrustning genomförs på ett sätt som säkerställer att cisternvagnen under normala driftpåkänningar uppfyller bestämmelserna i detta direktiv fram till nästa kontrolltillfälle,

(c) en extraordinär kontroll genomförs, närhelst säkerheten hos tankskalet eller dess utrustning kan påverkas genom reparation, ombyggnad eller olycka.

KAPITEL 1.5

Avvikelser

1.5.1 Temporära avvikelser

1.5.1.1 För att anpassa bestämmelserna i detta direktiv till den tekniska och industriella utvecklingen får medlemsstaternas behöriga myndigheter sinsemellan direkt komma överens om att tillåta vissa transporter på deras territorier under temporär avvikelse från bestämmelserna i detta direktiv, såvida säkerheten inte äventyras därigenom. Sådana avvikelser skall av den myndighet som tar initiativet till den temporära avvikelsen meddelas kommissionen.

ANM

Särskild överenskommelse enligt 1.7.4 räknas inte som temporär avvikelse i detta avsnitts mening.

1.5.1.2 Giltighetstiden för en temporär avvikelse får vara högst fem år från det datum den träder i kraft. Den temporära avvikelsen upphör automatiskt att gälla från det datum då motsvarande ändring av detta direktiv träder i kraft.

1.5.1.3 Transporter enligt temporära avvikelser är transporter i detta direktivs mening.

1.5.2 Militära sändningar

För militära sändningar, dvs sändningar med ämnen eller föremål i klass 1 som tillhör militären eller för vilka den är ansvarig gäller andra bestämmelser (se 5.2.1.5, 5.2.2.1.8, 5.3.1.1.2 och 5.4.1.2.1 (f) samt 7.2.4, särbestämmelse W2).

KAPITEL 1.6

Övergångsbestämmelser

1.6.1 Allmänt

1.6.1.1 Ämnen och föremål enligt detta direktiv får transporteras till och med den 31 december 2002 enligt de fram till den 30 juni 2001 för dem gällande bestämmelserna i detta direktiv

ANM

1. För uppgifter i fraktsedeln, se 5.4.1.1.12.

2. För transport av ämnen i klass 7 gäller avvikande övergångsbestämmelser (se 1.6.6.4).

1.6.1.2 Etiketter, som fram till och med den 31 december 1998 motsvarade de dittills föreskrivna förlagorna, får förbrukas.

1.6.1.3 Ämnen och föremål i klass 1, som tillhör en medlemsstats militära styrkor och förpackats före den 1 januari 1990 i överensstämmelse med de då gällande bestämmelserna i RID(5), får transporteras efter den 31 december 1989, såvida förpackningarna är oskadade och det anges i fraktsedeln att det rör sig om militärt gods, som förpackats före den 1 januari 1990. Övriga bestämmelser som gäller för denna klass från och med den 1 januari 1990 skall uppfyllas.

1.6.1.4 Ämnen och föremål i klass 1, som förpackats mellan den 1 januari 1990 och 31 december 1996 i överensstämmelse med de under denna tid gällande bestämmelserna i RID(6), får transporteras efter den 31 december 1996, såvida förpackningarna är oskadade och det anges i fraktsedeln att det rör sig om gods i klass 1, som förpackats mellan den 1 januari 1990 och den 31 december 1996.

1.6.1.5 IBC-behållare som konstruerats enligt de fram till den 1 januari 1999 gällande bestämmelserna i marginalnummer 405 (5) och 555 (3) men inte uppfyller de från 1 januari 1999 gällande bestämmelserna i dessa marginalnummer får användas även i fortsättningen.

1.6.2 Kärl för gaser

1.6.2.1 Kärl som tillverkats före 1 januari 1997 och inte motsvarar de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i RID, men för vilka transport var tillåten enligt till och med 31 december 1996 gällande bestämmelser i RID, får fortsatt användas efter detta datum, såvida de uppfyller de bestämmelser för återkommande kontroll som återfinns i förpackningsinstruktionerna P200 och P203.

1.6.2.2 Gasflaskor enligt definition i 1.2.1, som före den 1 januari 1997 genomgått en första eller återkommande kontroll, får transporteras i tömt, ej rengjort tillstånd utan etikett fram till tidpunkten för nästa fyllning eller nästa återkommande kontroll.

1.6.3 Cisternvagnar och batterivagnar

1.6.3.1 Cisternvagnar, som tillverkats innan de från den 1 oktober 1978 gällande bestämmelserna trätt i kraft får fortsatt användas, förutsatt att tankarnas utrustning uppfyller bestämmelserna i 6.8. Tankskalets godstjocklek, med undantag av tankskal för transport av kyld kondenserad gas i klass 2, skall för konstruktionsstål motsvara ett kalkyltryck av minst 0,4 MPa (4 bar) och för aluminium och aluminiumlegeringar minst 0,2 MPa (2 bar).

1.6.3.2 Återkommande kontroll av cisternvagnar, som fortsatt används med stöd av övergångsbestämmelserna, skall utföras i enlighet med bestämmelserna i 6.8.2.4 och 6.8.3.4 och motsvarande särskilda bestämmelser för de olika klasserna. Såvida inte tidigare bestämmelser föreskrivit högre provtryck, är ett provtryck av 0,2 MPa (2 bar) tillräckligt för tankar av aluminium och aluminiumlegeringar.

1.6.3.3 Cisternvagnar som uppfyller övergångsbestämmelserna i 1.6.3.1 och 1.6.3.2 får användas till och med den 30 september 1998 för transport av farligt gods som de är godkända för. Denna övergångsperiod gäller varken cisternvagnar för ämnen i klass 2 eller cisternvagnar som beträffande godstjocklek och utrustning uppfyller bestämmelserna i 6.8.

1.6.3.4 Cisternvagnar, som tillverkats före den 1 januari 1988 enligt de till och med 31 december 1987 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1988 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen. Detta gäller också cisternvagnar, som inte är märkta med den från och med 1 januari 1988 föreskrivna uppgiften om tankmaterial enligt bihang XI, 1.6.1.

1.6.3.5 Cisternvagnar som tillverkats före den 1 januari 1993 enligt de till och med 31 december 1992 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1993 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen.

1.6.3.6 Cisternvagnar som tillverkats före den 1 januari 1995 enligt de till och med 31 december 1994 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1995 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen.

1.6.3.7 Cisternvagnar för transport av brandfarliga vätskor med flampunkt över 55 °C till och med 61 °C och som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1996 gällande bestämmelserna i bihang XI, 1.2.7, 1.3.8 och 3.3.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i dessa stycken, får användas även i fortsättningen.

1.6.3.8 Före den 1 januari 1997 tillverkade cisternvagnar, batterivagnar och vagnar med avmonterbar tank för ämnen i klass 2 får vara märkta enligt de till och med den 31 december 1996 gällande bestämmelserna fram till nästa återkommande kontroll.

1.6.3.9 Cisternvagnar för transport av ämnen med följande UN-nummer:

1092, 1098, 1106, 1135, 1143, 1181, 1182, 1198,1199, 1228, 1238, 1239, 1251, 1289, 1297, 1545, 1569, 1591, 1593, 1595, 1601, 1602, 1603, 1604, 1605, 1647, 1669, 1693, 1695, 1701, 1702, 1710, 1730, 1731, 1737, 1738, 1742, 1743, 1750, 1751, 1752, 1754, 1758, 1792, 1796, 1808, 1809, 1810, 1817, 1818, 1826, 1827, 1828, 1834, 1836, 1837, 1838, 1846, 1886, 1887, 1888, 1889, 1891, 1897, 1916, 1986, 1988, 1992, 2016, 2017, 2022, 2023, 2051, 2076, 2248, 2258, 2260, 2264, 2267, 2276, 2285, 2295, 2310, 2321, 2322, 2337, 2357, 2361, 2407, 2438, 2443, 2444, 2477, 2478, 2482, 2484, 2485, 2487, 2488, 2504, 2515, 2516, 2518, 2521, 2526, 2529, 2530, 2558, 2589, 2604, 2606, 2610, 2611, 2619, 2644, 2646, 2653, 2664, 2667, 2684, 2685, 2686, 2688, 2692, 2729, 2733, 2734, 2745, 2746, 2748, 2810, 2811, 2831, 2841, 2872, 2879, 2924, 2927, 2928, 2929, 3023, 3071, 3080, 3142, 3143, 3145, 3246, 3248, 3265, 3277 och 3279,

som tillverkats före den 1 januari 1995 enligt de till och med 31 december 1994 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1995 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2002.

1.6.3.10 Före den 1 januari 1995 tillverkade cisternvagnar, avsedda för transport av ämnen med UNnummer3256, som emellertid inte uppfyller de från 1 januari 1995 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2004.

1.6.3.11 Cisternvagnar som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1996 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i bihang XI, 3.3.3 och 3.3.4, får användas även i fortsättningen.

1.6.3.12 Cisternvagnar för transport av 2401 piperidin och som tillverkats före den 1 januari 1999 enligt de till och med 31 december 1998 gällande bestämmelserna i bihang XI, 3.2.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1999 gällande bestämmelserna, får användas fram till och med den 31 december 2009.

1.6.3.13 Före den 1 januari 1997 tillverkade cisternvagnar, avsedda för transport av ämnen med UN nummer3257, som emellertid inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2006.

1.6.3.14 Cisternvagnar som tillverkats före den 1 januari 1999 enligt de till och med 31 december 1998 gällande bestämmelserna i bihang XI, 5.3.6.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i bihang XI, 5.3.6.3 får användas även i fortsättningen.

1.6.3.15 Cisternvagnar för transport av ämnen med följande UN-nummer:

1092, 1098, 1135, 1143, 1182, 1199, 1238, 1251, 1605, 1647, 1695, 1809, 2295, 2337, 2407, 2438, 2477, 2487, 2488, 2558, 2606, 2644, 2646, 2686, 3023, 3289 och 3290,

som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1998 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2004.

1.6.3.16 (Tills vidare blank)

1.6.3.17 Cisternvagnar som inte uppfyller de från 1 juli 2000 gällande bestämmelserna i bihang XI, 1.2.8.5, sista meningen, får användas fram till nästa återkommande kontroll, dock längst till och med den 30 juni 2004.

1.6.3.18 Cisternvagnar och batterivagnar som tillverkats före den 1 juli 2001 enligt de till och med 30 juni 2001 gällande bestämmelserna, men inte uppfyller de från 1 juli 2001 gällande bestämmelserna, får användas även i fortsättningen.

Tillordning till tankkoder i typgodkännanden och motsvarande märkning skall vara genomförd före den 1 juli 2009.

1.6.4 Tankcontainrar och MEG-containrar

1.6.4.1 Tankcontainrar som tillverkats före den 1 januari 1988 enligt de till och med 31 december 1987 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1988 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen.

1.6.4.2 Tankcontainrar som tillverkats före den 1 januari 1993 enligt de till och med 31 december 1992 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1993 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen.

1.6.4.3 Tankcontainrar som tillverkats före den 1 januari 1995 enligt de till och med 31 december 1994 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1995 gällande bestämmelserna får användas även i fortsättningen.

1.6.4.4 Tankcontainrar för transport av brandfarliga vätskor med flampunkt över 55 °C till och med 61 °C och som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1996 gällande bestämmelserna i bihang X, 1.2.7, 1.3.8 och 3.3.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i dessa stycken, får användas även i fortsättningen.

1.6.4.5 Före den 1 januari 1997 tillverkade tankcontainrar för ämnen i klass 2 får vara märkta enligt de till och med den 31 december 1996 gällande bestämmelserna fram till nästa återkommande kontroll.

1.6.4.6 Före den 1 januari 1995 tillverkade tankcontainrar, avsedda för transport av ämnen med UNnummer 3256, som emellertid inte uppfyller de från 1 januari 1995 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2002.

1.6.4.7 Tankcontainrar som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1996 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i bihang X, 3.3.3 och 3.3.4 får användas även i fortsättningen.

1.6.4.8 Tankcontainrar som tillverkats före den 1 januari 1999 enligt de till och med 31 december 1998 gällande bestämmelserna i bihang X, 5.3.6.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna i bihang X, 5.3.6.3 får användas även i fortsättningen.

1.6.4.9 Tankcontainrar för transport av 2401 piperidin och som tillverkats före den 1 januari 1999 enligt de till och med 31 december 1998 gällande bestämmelserna i bihang X, 3.2.3, men inte uppfyller de från 1 januari 1999 gällande bestämmelserna, får användas fram till och med den 31 december 2003.

1.6.4.10 Före den 1 januari 1997 tillverkade tankcontainrar, avsedda för transport av ämnen med UNnummer3257, som emellertid inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2004.

1.6.4.11 Tankcontainrar för transport av ämnen med följande UN-nummer:

1092, 1098, 1135, 1143, 1182, 1199, 1238, 1251, 1605, 1647, 1695, 1809, 2295, 2337, 2407, 2438, 2477, 2487, 2488, 2558, 2606, 2644, 2646, 2686, 3023, 3289 och 3290,

som tillverkats före den 1 januari 1997 enligt de till och med 31 december 1996 gällande bestämmelserna men inte uppfyller de från 1 januari 1997 gällande bestämmelserna får användas fram till och med den 31 december 2001.

1.6.4.12 Tankcontainrar och MEG-containrar som tillverkats före den 1 juli 2001 enligt de till och med 30 juni 2001 gällande bestämmelserna, men inte uppfyller de från 1 juli 2001 gällande bestämmelserna, får användas även i fortsättningen.

Tillordning till tankkoder i typgodkännanden och motsvarande märkning skall vara genomförd före den 1 juli 2006.

1.6.5 (Tills vidare blank)

1.6.6 Klasse 7

1.6.6.1 Kollin för vilka inget typgodkännande av behörig myndighet krävts enligt utgåvorna 1985 och 1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6

Undantagna kollin, industrikollin typ IP-1, IP-2 och IP-3 samt kollin av typ A, för vilka konstruktionsgodkännande av behörig myndighet tidigare inte krävdes, och som uppfyller bestämmelserna i utgåvorna 1985 och 1985 (1990 års version) av IAEA Regulations for the Safe Transport of Radioactive Material (IAEA Safety Series No. 6), får fortfarande användas, under förutsättning att 1.7.3 om kvalitetssäkringsprogram och 2.2.7.7 om gränsvärden för aktivitet och materialbegränsningar uppfylls.

Förpackningar, förändrade efter den 31 december 2003 av andra skäl än förbättrad säkerhet eller tillverkade efter den 31 december 2003, skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv. Kollin som längst till och med 31 december 2003 iordningsställts för transport enligt bestämmelserna i utgåva 1985 eller 1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6 får fortsätta transporten även i fortsättningen. Kollin som förbereds efter detta datum skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv.

1.6.6.2 Kollin som godkänts enligt bestämmelserna i utgåva 1973, 1973 (i ändrad version), 1985 och 1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6

1.6.6.2.1 Förpackningar som tillverkats enligt en kolliprototyp, vilken godkänts av behörig myndighet enligt bestämmelserna i utgåva 1973 eller 1973 (i ändrad version) av IAEA Safety Series No. 6, får under förutsättning att kollikonstruktion erhåller multilateralt godkännande samt att tillämpliga delar av 1.7.3 om kvalitessäkringsprogram och 2.2.7.7 om gränsvärden för aktivitet och materialbegränsningar uppfylls, även användas fortsättningsvis. Ny tillverkning av sådana förpackningar är inte tillåten. Ändringar av kollikonstruktion eller slag eller mängd av det godkända radioaktiva innehållet, vilka enligt behörig myndighets avgörande kan påverka säkerheten väsentligt, skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv. Varje förpackning skall ges ett serienummer enligt bestämmelserna i 5.2.1.7.5, vilket skall sättas på dess utsida.

1.6.6.2.2 Förpackningar som tillverkats enligt en kollikonstruktion, vilken godkänts av behörig myndighet enligt bestämmelserna i utgåva 1985 eller 1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6, får under förutsättning att 1.7.3 om kvalitessäkringsprogram och 2.2.7.7 om gränsvärden för aktivitet och materialbegränsningar uppfylls användas fram till och med 31 december 2003. Efter detta datum kan vidare användning medges under förutsättning att kollikonstruktion även erhåller multilateralt godkännande. Ändringar av kollikonstruktion eller slag eller mängd av det godkända radioaktiva innehållet, vilka enligt behörig myndighets avgörande kan påverka säkerheten väsentligt, skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv. Förpackningar, för vilka tillverkningen påbörjas efter den 31 december 2006 skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv.

1.6.6.3 Radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, godkända enligt utgåva 1973, 1973 (i ändrad version), 1985 eller 1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6.

Radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet som tillverkats enligt en konstruktion, vilken fått unilateralt godkännande av behörig myndighet enligt utgåva 1973 eller 1973 (i ändrad version), 1985 eller1985 (1990 års version) av IAEA Safety Series No. 6, får användas även fortsättningsvis, under förutsättning att det enligt 1.7.3 föreskrivna kvalitessäkringsprogrammet uppfylls. Alla radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, som tillverkas efter den 31 december 2003 skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv.

1.6.6.4 Allmänna övergångsbestämmelser för transport av ämnen i klass 7

För transport av ämnen i klass 7 är övergångsbestämmelserna i 1.6.1.1 endast tillämpliga till och med den 31 december 2001. Undantag från detta är dock tillämpningen av bestämmelserna i 1.4 och 1.8, för vilka övergångsbestämmelserna förblir tillämpliga till och med den 31 december 2002.

KAPITEL 1.7

Allmänna bestämmelser för klass 7

1.7.1 Allmänt

1.7.1.1 Detta direktiv fastställer en säkerhetsstandard, som möjliggör tillräcklig kontroll av strålning, kriticitet och termisk fara för personer, egendom och miljö, i den mån dessa har samband med transport av radioaktiva ämnen. Detta direktiv baseras på IAEA Regulations for the Safe Transport of Radioactive Material (ST-1), IAEA, Wien (1996). Rådgivande text till ST-1 finns i "Advisory Material for the IAEA Regulations for the Safe Transport of Radioactive Material", (utgåva 1996), Safety Standard Series No. ST-2, IAEA Wien (kommer att publiceras).

1.7.1.2 Syftet för detta direktiv är att skydda personer, egendom och miljö mot påverkan av strålning vid transport av radioaktiva ämnen. Detta skydd uppnås genom krav på:

(a) inneslutning av det radioaktiva innehållet,

(b) kontroll av yttre strålningsnivåer,

(c) förhindrande av kriticitet,

(d) att motverka skador orsakade av värme.

Dessa krav uppnås för det första genom tillämpning av en stegvis ansats för att begränsa innehållet i kollin och vagnar och för att ställa upp standarder, som tillämpas för aktuella kollitkonstruktioner beroende på faran med det radioaktiva innehållet. För det andra uppnås de genom uppställande av krav på konstruktion och användning av kollin och på underhåll av förpackningar, inklusive hänsyn till slag av radioaktivt innehåll. Slutligen uppnås de genom att kräva administrativ kontroll vilket, i tillämpliga fall, inkluderar godkännande av behörig myndighet.

1.7.1.3 Detta direktiv gäller för transport av radioaktiva ämnen på järnväg, inklusive sådan transport som är förknippad med användningen av radioaktiva ämnen. Villkor för transport innefattar alla aktiviteter och åtgärder som har samband med förflyttning av radioaktiva ämnen och omfattas av densamma. Det innefattar såväl konstruktion, tillverkning, underhåll och reparation av förpackningar som förberedelse, avsändning, lastning, transport med transportbetingat mellanuppehåll, lossning och ankomst till den slutliga bestämmelseorten av last med radioaktiva ämnen och kollin. För funktionskriterierna i detta direktiv tillämpas en stegvis ansats, karakteriserad av tre nivåer:

(a) rutinmässiga transportförhållanden (fria från tillbud),

(b) normala transportförhållanden (smärre tillbud),

(c) olycksrelaterade transportförhållanden.

1.7.2 Strålskyddsprogram

1.7.2.1 Transport av radioaktiva ämnen skall omfattas av ett systematiskt upplagt strålskyddsprogram med målet att säkerhetsställa ett tillräckligt beaktande av strålskyddsåtgärder.

1.7.2.2 Slag och omfattning av åtgärder som inkluderas i strålskyddsprogrammet skallbero av storleken hos och sannolikheten för strålningsexponering. Programmet skall innefatta bestämmelserna i 1.7.2.3 och 1.7.2.4, 7.5.11 särbestämmelse CW 33 (1.1) och (1.4) samt tillämpliga nödåtgärder. Dokumentation av strålskyddsprogrammet skall på anmodan stå till respektive behörig myndighets förfogande för granskning.

1.7.2.3 Skydd och säkerhet skall optimeras så att storleken av individdoser, antalet.ex.ponerade personer samt sannolikheten för påverkande exponering hålls så låg som rimligtvis går att uppnå, varvid ekonomiska och sociala faktorer skall beaktas. Persondoser skall ligga under tillämpliga dosgränsvärden. En strukturerad och systematisk metodik skall väljas, varvid hänsyn skall tas till samspelet mellan transporten och andra verksamheter skall ingå.

1.7.2.4 För yrkesmässig exponering som härrör från transportverksamheter, där det uppskattas att den effektiva dosen

(a) med största sannolikhet inte överstiger 1 mSv per år, behövs varken särskilda arbetsrutiner, detaljerad dosövervakning, dosbedömningsprogram eller individuell registrering,

(b) sannolikt ligger mellan 1 och 6 mSv per år, skall ett dosbedömningsprogram genomföras genom dosövervakning av arbetsplatsen eller individuell dosövervakning,

(c) sannolikt kan överstiga 6 mSv per år, skall en individuell dosövervakning genomföras.

Om en individuell dosövervakning eller dosövervakning av arbetsplatsen genomförs så skall tilllämplig registrering ske.

1.7.3 Kvalitetssäkring

Kvalitetssäkringsprogram, som baseras på internationella, nationella eller andra standarder som är godtagbara av behörig myndighet, skall fastställas och implementeras för konstruktion, tillverkning, provning, dokumentation, användning, underhåll och inspektion av radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, radioaktiva ämnen med liten spridbarhet och kollin samt för alla rutiner för transport och mellanlagring för att säkerställa efterlevnad av tillämpliga bestämmelser i detta direktiv. Intyg att konstruktionsunderlaget är fullständigt uppfyllt skall ställas till behörig myndighets förfogande. Tillverkaren, avsändaren eller användaren skall vara beredd att bereda behörig myndighet möjlighet för inspektion till förfogande under tillverkning och användning och att visa för alla berörda behöriga myndigheter att

(a) tillverkningsmetoder och använda material överensstämmer med den godkända specifikationen av konstruktionen och

(b) alla förpackningar regelbundet kontrolleras och där så behövs repareras och hålls i gott skick, så att de även efter upprepad användning fortsatt uppfyller alla tillämpliga bestämmelser och specifikationer,

Där godkännande från behörig myndighet krävs skall beakta och vara betingat av tillräckligheten hos ett sådant kvalitetssäkringsprogram.

1.7.4 Särskild överenskommelse

1.7.4.1 Med särskild överenskommelse avses de åtgärder som godkänts av behörig myndighet och enligt vilka sådana sändningar får transporteras, som inte uppfyller alla gällande föreskrifter för radioaktiva ämnen i detta direktiv.

ANM

Särskild överenskommelse räknas inte som temporär avvikelse enligt 1.5.1.

1.7.4.2 Sändningar, för vilka överensstämmelse med någon bestämmelse för klass 7 inte är praktiskt möjlig, får endast transporteras enligt särskild överenskommelse. Förutsatt att behörig myndighet är övertygad om att överensstämmelse med bestämmelserna för klass 7 inte är praktiskt möjlig, och att erforderlig av detta direktiv fastlagd säkerhetsstandard har verifierats på alternativa sätt, så kan behörig myndighet medge transport enligt särskild överenskommelse för en enskild sändning eller för en planerad serie av flera sändningar. Den totalt uppnådda säkerhetsnivån vid transport skall vara minst likvärdig med den som erhålls vid uppfyllande av alla tillämpliga bestämmelser. För internationella sändningar av detta slag krävs multilateralt godkännande.

1.7.5 Radioaktiva ämnen med andra farliga egenskaper

Vid dokumentation, förpackning, etikettering, märkning, märkning med storetiketter, stuvning, lastseparering och transport skall utöver de radioaktivita och klyvbara egenskaperna hänsyn tas till andra farliga egenskaper hos kollits innehåll, såsom explosivitet, brandfarlighet, benägenhet till självantändning, kemisk giftighet och frätverkan, så att alla tillämpliga bestämmelser i detta direktiv uppfylls.

KAPITEL 1.8

Åtgärder för kontroll och annat stöd för att uppfylla säkerhetsbestämmelserna

1.8.1 Myndighets kontroll av farligt gods

1.8.1.1 Medlemsstaternas behöriga myndigheter får på sitt territorium när som helst kontrollera på ort och ställe om bestämmelserna för transport av farligt gods har iakttagits.

Dessa kontroller skall dock genomföras utan fara för personer, egendom och miljö och utan påtaglig störning av järnvägstrafiken.

1.8.1.2 De som är delaktiga vid transport av farligt gods (kapitel 1.4) skall inom ramen för sina aktuella åligganden direkt ge behörig myndighet, och dem denna utser, de upplysningar som krävs för att genomföra kontroll.

1.8.1.3 Behörig myndighet får också för kontrolländamål företa besiktning i verksamheten hos företag som är delaktiga (kapitel 1.4) vid transport av farligt gods, gå igenom underlag och för provning ta ut prov av det farliga godset eller förpackningarna, i den mån detta inte utgör någon säkerhetsrisk. Delaktiga vid transport av farligt gods (kapitel 1.4) skall hålla vagnar, vagnsdetaljer samt utrustnings och tillbehör tillgängliga för kontrolländamål så långt detta är möjligt och rimligt. Behörig myndighet får, såvida det bedöms nödvändigt, utse en person i företaget som medföljer den behöriga myndighetens representant.

1.8.1.4 Konstaterar behörig myndighet att bestämmelserna i detta direktiv inte uppfylls, så får den förbjuda sändningen eller avbryta transporten, till dess att de konstaterade bristerna eliminerats, eller vidta andra lämpliga åtgärder. Stoppet kan ske på ort och ställe eller på en av myndigheten av säkerhetsskäl vald annan plats. Sådana åtgärder får inte otillbörligt störa järnvägstrafiken.

1.8.2 Myndighetssamråd

1.8.2.1 Medlemsstaterna skall assistera varandra vid genomförandet av detta direktiv.

1.8.2.2 Om det på en medlemsstats territorium uppstår en säkerhetsrisk, genom svåra eller upprepade regelöverträdelser av ett företag med säte på en annan medlemsstats territorium, så skall dessa överträdelser anmälas till den behöriga myndigheten i den medlemsstat, på vars territorium företaget har sitt säte. Behörig myndighet i den medlemsstat på vars territorium svåra eller upprepade regelöverträdelser har konstaterats får anhålla hos behörig myndighet i den medlemsstat på vars territorium företaget har sitt säte om att gentemot den eller de felande ta till lämpliga åtgärder. Överförande av personanknutna uppgifter är endast tillåtet i den mån detta är nödvändigt för att beivra svåra eller upprepade överträdelser.

1.8.2.3 Den myndighet som fått sådan anhållan meddelar behörig myndighet i den medlemsstat, på vars territorium överträdelserna konstaterats, vilka åtgärder som i förekommande fall vidtagits gentemot företaget.

1.8.3 Säkerhetsrådgivare

1.8.3.1 Alla företag, vars verksamhet omfattar transport av farligt gods på järnväg eller med sådan transport sammanhängande lastning, lossning, fyllning eller förpackning skall utse en eller flera säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods, vars uppgift består i att hjälpa till att förebygga de risker för personer, egendom och miljö som uppkommer genom sådan verksamhet.

1.8.3.2 Medlemsstaterna får bestämma att dessa bestämmelser inte gäller företag,

(a) vars verksamhet omfattar transport av farligt gods med transportmedel som tillhör militären eller lyder under militärens ansvar, eller

(b) vars verksamhet omfattar begränsade mängder per vagn, vilka ligger under de i 1.1.3.1, 2.2.7.1.2 och kapitel 3.3 och 3.4 angivna gränsvärdena, eller

(c) vars huvud- eller biverksamhet inte består av transport av farligt gods eller med sådan transport sammanhängande lastning eller lossning, men som tillfälligtvis utför inrikes transport av farligt gods eller därmed sammanhängande lastning eller lossning med endast mycket liten fara eller miljörisk.

1.8.3.3 Säkerhetsrådgivare har väsentligen uppgiften under företagsledarens ansvar, att inom ramen för företagets verksamhet söka efter metoder och sätt och vidta åtgärder, som underlättar genomförandet av denna verksamhet under uppfyllande av gällande bestämmelser och under optimala säkerhetsförhållanden.

Säkerhetsrådgivarens uppgifter i samband med företagets verksamhet omfattar i synnerhet:

- tillsyn av att bestämmelserna för transport av farligt gods iakttas,

- rådgivning till företaget vid aktiviteter i samband med transport av farligt gods,

- upprättande av årsrapport till företagsledningen eller i förekommande fall till en lokal myndighet om företagets verksamhet med avseende på transport av farligt gods. Rapporterna skall arkiveras i fem år och på anmodan uppvisas för nationell myndighet.

Därutöver omfattar säkerhetsrådgivarens uppgifter särskilt kontroll av nedanstående rutiner och metoder, med avseende på ifrågavarande verksamhet:

- metoder med vilka iakttagande av bestämmelserna för identifiering av transporterat farligt gods säkerställs,

- rutiner i företaget för att ta hänsyn till särskilda krav med avseende på transporterat farligt gods vid anskaffning av transportmedel,

- metoder för kontroll av den materiel som används för transport av farligt gods eller för lastning och lossning,

- tillräcklig utbildning av berörda arbetstagare i företaget och noteringar om sådan utbildning i personalakten,

- genomförande av lämpliga omedelbara åtgärder vid eventuella olyckor eller tillbud, som skulle kunna riskera säkerheten under transport av farligt gods eller under lastning eller lossning,

- genomförande av undersökningar och om så krävs upprättande av rapporter om olyckor, tillbud eller svåra regelöverträdelser, som konstateras under transport av farligt gods eller under lastning eller lossning,

- införande av lämpliga åtgärder för att förhindra förnyat uppträdande av olycksfall, tillbud eller svåra överträdelser,

- hänsyn till lagar och förordningar och särskilda krav för transport av farligt gods vid urval och användning av underleverantörer eller annan tredje part,

- kontroll av huruvida den personal, som anförtros transport av farligt gods eller lastning eller lossning, förfogar över utförliga arbetsbeskrivningar och instruktioner,

- införande av åtgärder för att upplysa om farorna vid transport av farligt gods eller vid lastning eller lossning av farligt gods,

- införande av åtgärder för att kontrollera existensen av handlingar och säkerhetsutrustning som skall medföras i transportmedlet, samt hur föreskriftsenliga sådana handlingar och utrustning är,

- införande av metoder för att kontrollera att bestämmelserna för lastning och lossning iakttas.

1.8.3.4 Säkerhetsrådgivarens funktion kan upprätthållas av företagsledaren, av en person med andra uppgifter i företaget eller av en person som inte tillhör företaget, i den mån vederbörande har faktisk möjlighet att uppfylla säkerhetsrådgivarens uppgifter.

1.8.3.5 Varje berört företag skall på anmodan meddela namnet på sin säkerhetsrådgivare till behörig myndighet eller motsvarande av medlemsstaten utsett organ.

1.8.3.6 Säkerhetsrådgivare skall ansvara för att efter ett olycksfall, som sker under en av det aktuella företaget genomförd transport eller under en av företaget utförd lastning eller lossning, varvid personer, egendom eller miljön kommit till skada, efter inhämtande av alla relevanta uppgifter att en olycksrapport upprättas till företagsledningen eller i förekommande fall till lokal myndighet. Denna olycksfallsrapport ersätter inte företagsledningens rapporter, som skall upprättas enligt andra internationella eller inrikes förordningar.

1.8.3.7 Säkerhetsrådgivare skall inneha ett för transport på järnväg giltigt utbildningsintyg. Detta utfärdas av behörig myndighet eller av medlemsstaten för ändamålet utsett organ.

1.8.3.8 För att erhålla intyget skall den sökande få utbildning, som bestyrks genom avläggande av examination, godkänd av behörig myndighet i medlemsstaten.

1.8.3.9 Genom utbildningen skall sökanden i första hand erhålla tillräcklig kännedom om riskerna med transport av farligt gods, lagar, förordningar och bestämmelser samt tillräcklig kännedom om de i 1.8.3.3 beskrivna uppgifterna.

1.8.3.10 Examinationen genomförs av behörig myndighet eller ett av denna utsett examinationsorgan.

Utnämning av examinationsorgan sker i skriftlig form. Detta tillstånd kan vara tidsbegränsat och gälla på grundval av följande kriterier:

- examinationsorganets kompetens,

- specifikation av de av examinationsorganet föreslagna examinationsmetoderna,

- åtgärder för att säkerställa examinationens objektivitet,

- examinationsorganets oberoende gentemot alla fysiska eller juridiska personer som anlitar säkerhetsrådgivare.

1.8.3.11 Syftet med examinationen är att konstatera om kandidaten förfogar över erforderlig kunskapsnivå för att uppfylla en säkerhetsrådgivares uppgifter enligt 1.8.3.3 och därigenom erhålla det i 1.8.3.7 beskrivna utbildningsbeviset. Examinationen skall omfatta minst följande sakområden:

(a) kännedom om olyckskonsekvenser i samband med transport av farligt gods och kännedom av de viktigaste olycksorsakerna,

(b) bestämmelser i nationell lagstiftning samt i internationella överenskommelser som i synnerhet berör följande områden:

- klassificering av farligt gods (metoder för klassificering av lösningar och blandningar, struktur hos ämnesförteckningen, klasser av farligt gods och klassificeringskriterierna, egenskaper hos transporterade farliga ämnen och föremål, fysikaliska och kemiska samt toxikologiska egenskaper),

- allmänna bestämmelser för förpackningar, tankar och tankcontainrar (slag, kodning, märkning, konstruktion, första och återkommande kontroll),

- märkning, etikettering, placering av storetiketter och märkning med orangefärgad skyltning (märkning och etikettering av kollin samt applicering och avlägsnande av storetiketter och orangefärgad skyltning),

- obligatoriska uppgifter i fraktsedeln,

- distributionssätt och avsändningsbegränsningar (vagnslast, sluten last, transport i bulk, transport i IBC-behållare, transport i containrar, transport i fasta eller avmonterbara tankar),

- transport av passagerare,

- samlastningsförbud och försiktighetsåtgärder vid samlastning,

- separation av gods,

- begränsning av transporterad mängd och undantagna mängder,

- hantering och säkring av last (lastning och lossning - fyllnadsgrad, stuvning och separation),

- rengöring respektive avgasning före lastning och efter lossning

- utbildning av trafikpersonal respektive besättning,

- handlingar som skall medföras (fraktsedel, kopia av eventuellt undantag eller avvikelse, övriga handlingar),

- utsläpp av miljöskadliga ämnen vid drift eller olycksfall,

- bestämmelser för transportutrustning.

1.8.3.12 Examinationen består av ett skriftligt prov som kan kompletteras med ett muntligt prov.

Det skriftliga provet består av två delar:

(a) Kandidaten skall erhålla ett frågeformulär. Det skall bestå av minst 20 öppna frågor vilka omfattar åtminstone de ämnesområden som framgår av 1.8.3.11 nämnda sakområdena. Flervalsfrågor är dock också möjliga. I detta fall motsvarar två flervalsfrågor en öppen fråga. Inom dessa områden skall följande ägnas särskild uppmärksamhet:

- allmänna förebyggande- och säkerhetsåtgärder,

- klassificering av farligt gods,

- allmänna bestämmelser för förpackningar, tankar, tankcontainrar, cisternvagnar osv,

- märkning och etiketter,

- uppgifter i fraktsedeln,

- hantering och säkring av lasten,

- handlingar och fraktsedlar som skall medföras,

- bestämmelser för transportutrustning.

- Varje kandidat skall bearbeta en fallstudie över en av de i 1.8.3.3 beskrivna uppgifterna för säkerhetsrådgivare, varvid han skall visa att han har förmåga att utföra en säkerhetsrådgivares uppgifter.

(b) Medlemsstaterna kan avgöra att kandidater som skall arbeta för företag, som har specialiserat sig på transport av vissa slags farligt gods, endast.ex.amineras på de områden som berör deras verksamhet. Vid dessa godsslag handlar det om gods i

1.8.3.13 De lidstaten kunnen bepalen, dat de kandidaten, die voor ondernemingen willen werken, waarvan de bedrijvigheid uitsluitend betrekking heeft op specifieke soorten gevaarlijke goederen, alleen worden geëxamineerd over met die bedrijvigheid samenhangende onderwerpen. Bij deze soorten van goederen betreft het goederen van

- klass 1

- klass 2

- klass 7

- klass 3, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1, 5.2, 6.1, 6.2, 8 och 9

- UN 1202, 1203 och 1223

I utbildningsbeviset enligt 1.8.3.7 skall tydligt anges att det är giltigt endast för de i detta stycke nämnda slagen av farligt gods, för vilka säkerhetsrådgivaren har examinerats under de i 1.8.3.12 angivna betingelserna.

1.8.3.14 Behörig myndighet eller examinationsorgan skall allt eftersom sammanställa en katalog med frågor, som har ställts i examinationen.

1.8.3.15 Utbildningsintyget enligt 1.8.3.7 skall utfärdas i enlighet med förlagan i 1.8.3.18 och accepteras av alla medlemsstater.

1.8.3.16 Intyget har en giltighet på fem år. Dess giltighetsperiod förlängs automatiskt fem år åt gången, om innehavaren av intyget under det sista året före utgångsdatum har deltagit i kompletterande utbildning eller genomgått ett prov som godkänts av behörig myndighet.

1.8.3.17 Bestämmelserna i 1.8.3.1 - 1.8.3.16 räknas som uppfyllda, när motsvarande villkor iakttas i direktivet 96/35/EG av den 3 juni 1996 om utnämning av och kompetens hos säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar(7) samt direktivet 2000/18/EG av den 17 april 2000 om minimikrav vid examinering av säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar(8)

1.8.3.18 Utbildningsintyg för säkerhetsrådgivare

>PIC FILE= "L_2004121SV.003401.TIF">

1.8.4 (Reserverat)

1.8.5 Rapportering av incidenter med farligt gods

1.8.5.1 Om det vid transport av farligt gods på en medlemsstats område inträffar en svår olycka eller tillbud, så åligger det transportören och i förekommande fall de som svarar för järnvägsinfrastrukturen att framlägga en rapport för behörig myndighet i medlemsstaten i fråga.

1.8.5.2 (Reserverat)

KAPITEL 1.9

Transportrestriktioner genom behörig myndighet

1.9.1 Medlemsstaternas behöriga myndigheter kan förbjuda eller sätta särskilda villkor för transport av visst farligt gods med särskilda lokala risker. Behörig myndighet skall såvitt möjligt ange ersättningssträckor att använda i stället för de sträckor som spärrats av eller ställts under särskilda villkor.

1.9.2 Medlemsstaterna fastställer i förekommande fall enhetliga villkor för de i 1.9.1 nämnda åtgärderna och för dem som avser meddelande till staterna, till transportörerna och till dem som svarar för järnvägsinfrastrukturen.

Del 2

KLASSIFICERING

KAPITEL 2.1

Allmänna bestämmelser

2.1.1 Inledning

2.1.1.1 I detta direktiv förekommer följande klasser av farligt gods

Klass 1 Explosiva ämnen och föremål

Klass 2 Gaser

Klass 3 Brandfarliga vätskor

Klass 4.1 Brandfarliga fasta ämnen, självreaktiva ämnen och fasta okänsliggjorda explosivämnen

Klass 4.2 Självantändande ämnen

Klass 4.3 Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten

Klass 5.1 Oxiderande ämnen

Klass 5.2 Organiska peroxider

Klass 6.1 Giftiga ämnen

Klass 6.2 Smittförande ämnen

Klass 7 Radioaktiva ämnen

Klass 8 Frätande ämnen

Klass 9 Övriga farliga ämnen och föremål

2.1.1.2 Varje benämning i de olika klasserna har tilldelats ett UN-nr. Följande slags benämningar används:

A. Individuella benämningar för väldefinierade ämnen eller föremål, inklusive benämningar för ämnen som täcker flera isomerer, t ex:

UN 1090 ACETON

UN 1104 AMYLACETAT

UN 1194 ETYLNITRIT, LÖSNING

B. Gruppbenämningar för en väldefinierad grupp av ämnen eller föremål, som inte är N.O.S.-benämningar, till exempel:

UN 1133 LIM

UN 1266 PARFYMPRODUKTER

UN 2757 KARBAMATPESTICID, FAST, GIFTIG

UN 3101 ORGANISK PEROXID TYP B, FLYTANDE

C. Specifika N.O.S.-benämningar som omfattar en grupp ämnen eller föremål av en viss kemisk eller teknisk beskaffenhet, vilka inte är benämnda på annat sätt, till exempel:

UN 1477 NITRATER, OORGANISKA, N.O.S.

UN 1987 ALKOHOLER, BRANDFARLIGA, N.O.S.

D. Allmänna N.O.S.-benämningar som omfattar en grupp ämnen eller föremål som har en eller flera farliga egenskaper och inte är benämnda på annat sätt, till exempel:

UN 1325 BRANDFARLIGT FAST ÄMNE, ORGANISKT, N.O.S.

UN 1993 BRANDFARLIG VÄTSKA, N.O.S.

Benämningarna definierade under B, C och D beskrivs som samlingsbenämningar.

2.1.1.3 För förpackningsändamål kan vissa ämnen eller föremål tilldelas förpackningsgrupper i enlighet med sin farlighetsgrad. Förpackningsgrupperna har följande innebörd:

- Förpackningsgrupp I Mycket farliga ämnen

- Förpackningsgrupp II Farliga ämnen

- Förpackningsgrupp III Mindre farliga ämnen

2.1.2 Grundprinciper för klassificering

2.1.2.1 Farligt gods, som omfattas av rubriken till en klass, definieras efter sina egenskaper enligt 2.2.x.1 i motsvarande klass. Tilldelning av farligt gods till en klass och en förpackningsgrupp sker enligt de i samma delavsnitt 2.2.x.1 angivna kriterierna. Tillordning av en eller flera sekunfaror till ett farligt ämne eller föremål sker enligt kriterierna för den klass eller de klasser som motsvarar riskerna i fråga, så som anges i 2.2.x.1.

2.1.2.2 Alla benämningar på farligt gods förtecknas i kapitel 3.2, tabell A i UN-nrordning. Tabellen innehåller betydelsefull information om godset, såsom benämning, klass, förpackningsgrupp(er), etiketter, förpacknings- och transportbestämmelser.

ANM.

En alfabetisk förteckning över benämningarna finns i tabell B kapitel 3.2.

2.1.2.3 Farligt gods som förtecknas eller definieras i 2.2 x. 2 i respektive klass är inte tillåtet för transport.

2.1.2.4 Gods som inte är namngivet, t.ex. gods som inte förtecknas med egen benämning i kapitel 3.2, tabell A och inte förtecknas eller definieras i något av de ovannämnda delavsnitten 2.2 x.2 skall tillordnas tillämplig klass enligt förfarandet i 2.1.3. Dessutom skall eventuell sekunfara och eventuell förpackningsgrupp bestämmas. När väl klassen, den eventuella sekunfaran och eventuella förpackningsgruppen har klarlagts så skall tillämpligt UN-nr bestämmas. I beslutsträden i 2.2 x.3 (förteckning över samlingsbenämningar) i slutet på varje klass är aktuella parametrar för att välja tillämplig samlingsbenämning (UN-nr) angivna. I samtliga fall skall den mest specifika samlingsbenämningen som täcker egenskaperna hos ämnen eller föremålet väljas enligt den rangordning som anges i 2.1.1.2 med bokstäverna B, C och D. Endast om ämnet eller föremålet inte kan tillordnas en benämning av typ B eller C enligt 2.1.1.2, får det klassificeras under en benämning av typ D.

2.1.2.5 Baserat på provningsmetoderna i kapitel 2.3 och kriterierna angivna i 2.2 x.1 i de klasser, sådana är fastställda, kan man finna att ett i kapitel 3.2, tabell A, namngivet ämne, lösning eller blandning i en viss klass inte uppfyller kriterierna för den klassen. I så fall tillhör ämnet, lösningen eller blandningen inte klassen i fråga.

2.1.2.6 För klassificeringen räknas ämnen med en smältpunkt eller begynnelsesmältpunkt vid högst 20 °C och ett tryck av 101,3 kPa som vätskor. Ett visköst ämne, för vilket en specifik smältpunkt inte kan bestämmas, skall genomgå provningsmetoden ASTM D 4359-90 eller provningen för att bestämma viskositet (penetrometertestet) enligt 2.3.4.

2.1.3 Klassificering av ämnen som inte är namngivna, inklusive lösningar och blandningar (såsom beredningar och restprodukter)

2.1.3.1 Ämnen, inklusive lösningar och blandningar, som inte är namngivna skall klassificeras enligt sin farlighetsgrad enligt kriterierna i 2.2 x.1 i de olika klasserna. De faror ett ämne innebär skall bestämmas utgående från dess fysikaliska, kemiska och fysiologiska egenskaper. Sådana egenskaper skall också beaktas, när praktisk erfarenhet medför en striktare klassificering.

2.1.3.2 Ett ämne som inte är namngivet i kapitel 3.2, tabell A, och som innebär en enda fara, skall klassificeras i tillämplig klass under en samlingsbenämning angiven i 2.2.x.3 i den klassen.

2.1.3.3 En lösning eller blandning som innehåller endast ett farligt ämne som är namngivet i kapitel 3.2, tabell A, och ett eller flera ämnen som inte är farligt gods, skall klassificeras som det namngivna farliga ämnet, såvida inte:

(a) lösningen eller blandningen förtecknas särskilt i kapitel 3.2, tabell A, eller

(b) det är uppenbart genom uppgifterna vid benämningen av det farliga ämnet att den gäller endast för det rena eller det tekniskt rena ämnet, eller

(c) lösningens eller blandningens klass, fysikaliska tillstånd eller förpackningsgrupp skiljer sig från motsvarande hos det farliga ämnet.

I sådana fall som anges under (b) och (c) ovan skall lösningar eller blandningar klassificeras som ämnen som inte namnges i relevant klass under en samlingsbenämning som anges i 2.2.x.3 i den klass som tar hänsyn till de eventuella sekunfarorna representerade av lösningen eller blandningen, såvida inte lösningen eller blandningen inte uppfyller kriterierna i någon klass då de inte är ämnen tillhörande detta direktiv.

2.1.3.4 Lösningar och blandningar, som innehåller ett av följande namngivna ämnen, skall alltid klassificeras under samma benämning som ämnet de innehåller, förutsatt att lösningarna eller blandningarna inte har de riskegenskaper som anges i 2.1.3.5:

- klass 3

UN 1921 PROPYLENIMIN, STABILISERAD,

UN 2481 ETYLISOCYANAT,

UN 3064 NITROGLYCERIN, LÖSNING I ALKOHOL, med mer än 1 % men högst 5 % nitroglycerin

- klass 6.1

UN 1051 CYANVÄTE, STABILISERAT, med högst 3 % vatten,

UN 1185 ETYLENIMIN, STABILISERAD,

UN 1259 NICKELKARBONYL,

UN 1613 CYANVÄTE, I VATTENLÖSNING (cyanvätesyra) med högst 20 % cyanväte,

UN 1614 CYANVÄTE, STABILISERAT, med högst 3 % vatten och absorberat i poröst inert material,

UN 1994 JÄRNPENTAKARBONYL,

UN 2480 METYLISOCYANAT,

UN 3294 CYANVÄTE, LÖSNING I ALKOHOL med högst 45 % cyanväte

- klass 8

UN 1052 FLUORVÄTE, VATTENFRITT,

UN 1744 BROM eller UN 1744 BROM, LÖSNING,

UN 1790 FLUORVÄTESYRA med över 85 % fluorväte,

UN 2576 FOSFOROXIBROMID, SMÄLT

- klass 9

UN 2315 POLYKLORERADE BIFENYLER,

UN 3151 POLYHALOGENERADE BIFENYLER, FLYTANDE eller UN 3151

UN 3151 POLYHALOGENERADE TERFENYLER, FLYTANDE,

UN 3152 POLYHALOGENERADE BIFENYLER, FASTA eller UN 3152

UN 3152 POLYHALOGENERADE TERFENYLER, FASTA.

såvida de inte innehåller ett av de ovan förtecknade ämnena i klass 3, 6.1 eller 8, i vilket fall de skall klassificeras under ämnet i fråga.

2.1.3.5 Ämnen som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, men har mer än en farlig egenskap, samt lösningar och blandningar som innehåller flera farliga ämnen skall klassificeras under en samlingsbenämning (se 2.1.2.4) och en till de farliga egenskaperna svarande förpackningsgrupp i tillämplig klass. Sådan klassificering efter farliga egenskaper skall utföras på följande sätt:

2.1.3.5.1 De fysikaliska, kemiska och fysiologiska egenskaperna bestäms genom mätning eller beräkning, och ämnet, blandningen eller lösningen klassificeras enligt kriterierna i 2.2.x.1 för de olika klasserna.

2.1.3.5.2 Om denna bestämning inte är möjlig utan oskäliga kostnader eller arbete (som för vissa restprodukter), skall lösningen eller blandningen tillordnas den klass till vilken den beståndsdel hör som medför den dominanta faran.

2.1.3.5.3 Faller de farliga egenskaperna hos ett ämne, lösning eller blandning inom mer än en av nedanstående klasser eller ämnesgrupper, skall ämnet, lösningen eller blandningen tillordnas den klass eller ämnesgrupp som motsvarar den dominanta faran, i enlighet med följande rangordning:

(a) ämnen i klass 7 (med undantag av radioaktiva ämnen i undantagna kollin, hos vilka de andra farliga egenskaperna överväger),

(b) ämnen i klass 1,

(c) ämnen i klass 2,

(d) flytande okänsliggjorda explosivämnen i klass 3,

(e) självreaktiva ämnen och fasta okänsliggjorda explosivämnen i klass 4.1,

(f) pyrofora ämnen i klass 4.2,

(g) ämnen i klass 5.2,

(h) ämnen i klass 6.1 eller klass 3, som mot bakgrund av deras giftighet vid inandning skall inplaceras i förpackningsgrupp I. (Ämnen, som uppfyller klassificeringskriterierna för klass 8, och vars giftighet vid inandning av damm och dimma (LC50) motsvarar förpackningsgrupp I, men vars giftighet vid förtäring eller hudkontakt endast motsvarar förpackningsgrupp III eller lägre, skall tillordnas klass 8.)

(i) smittförande ämnen i klass 6.2

2.1.3.5.4 Om ämnets farliga egenskaper omfattas av mer än en klass eller ämnesgrupp, som inte är medtagen i 2.1.3.5.3, skall ämnet klassificeras enligt samma metod, men tillämplig klass skall väljas enligt tabellen för dominant fara i 2.1.3.9.

2.1.3.6 Den mest passande samlingsbenämningen (se 2.1.2.4) skall alltid användas, dvs en allmän N.O.S.-benämning får endast användas om en gruppbenämning eller specifik N.O.S.- benämning inte går att använda.

2.1.3.7 Lösningar och blandningar av oxiderande ämnen eller ämnen som är oxiderande som sekunfara kan ha explosiva egenskaper. I så fall är de inte tillåtna för transport såvida de inte uppfyller bestämmelserna för klass 1.

2.1.3.8 Som vattenförorenande ämnen i detta direktivs mening räknas ämnen, lösningar och blandningar (t ex preparat, beredningar och restprodukter) som inte kan tillordnas klass 1-8 eller klass 9, så när som på UN 3077 eller 3082, men kan tillordnas UN 3077 eller 3082 i klass 9 utgående från provningsmetoderna och kriterierna i 2.3.5. Lösningar och blandningar (t ex preparat, beredningar och restprodukter) för vilka inga uppgifter för klassificering enligt klassificeringskriterierna är tillgängliga räknas som förorenande för vattenmiljön om LC50-värdet (se definition i 2.3.4.7), framtaget enligt följande formel:

>PIC FILE= "L_2004121SV.003901.TIF">

är högst lika med

(a) 1 mg/l, eller

(b) 10 mg/l om föroreningen inte är biologiskt nedbrytbar eller, om den är biologiskt nedbrytbar, den har värdet log Pow >= 3,0.

(se även 2.3.5.6).

2.1.3.9 Tabell över dominant fara

>Plats för tabell>

sol = fasta ämnen och blandningar

liq = flytande ämnen, blandningar och lösningar

dermal = giftigt vid absorption genom huden

oral = giftigt vid förtäring

inhal = giftigt vid inandning

ANM.

1 Exempel på användning av tabellen

Klassificering av ett enskilt ämne

Beskrivning av ämnet som skall klassificeras:

En inte namngiven amin, som motsvarar både kriterierna för klass 3, förpackningsgrupp II, och kriterierna för klass 8, förpackningsgrupp I.

Tillvägagångssätt:

Skärningspunkten mellan rad 3 II och kolumn 8 I ger 8 I.

Denna amin skall således tillordnas klass 8, under

UN 2734 AMINER, FLYTANDE, FRÄTANDE, BRANDFARLIGA N.O.S. eller2734 POLYAMINER, FLYTANDE, FRÄTANDE, BRANDFARLIGA N.O.S., förpackningsgrupp I.

Klassificering av en blandning

Beskrivning av blandningen som skall klassificeras:

En blandning som består av en brandfarlig vätska i klass 3, förpackningsgrupp III, ett giftigt ämne i klass 6.1, förpackningsgrupp II, och en frätande vätska i klass 8, förpackningsgrupp I.

Tillvägagångssätt:

Skärningspunkten mellan rad 3 III och kolumn 6.1 II ger 6.1 II.

Skärningspunkten mellan rad 6.1 II och kolumn 8 I LIQ ger 8 I.

Denna blandning skall således tillordnas klass 8, närmare bestämt under

UN 2922 FRÄTANDE VÄTSKA, GIFTIG N.O.S., förpackningsgrupp I.

2 Exempel på inplacering av blandningar och lösningar i en klass och förpackningsgrupp:

En lösning av fenol i klass 6.1, förpackningsgrupp II, i bensen i klass 3, förpackningsgrupp II, skall tillordnas klass 3, förpackningsgrupp II. Med ledning av fenols giftighet inplaceras lösningen i klass 3, förpackningsgrupp II, under benämningen 1992 BRANDFARLIG VÄTSKA, GIFTIG, N.O.S.

En fast blandning av natriumarsenat i klass 6.1, förpackningsgrupp II, och natriumhydroxid i klass 8, förpackningsgrupp II, skall tillordnas klass 6.1, förpackningsgrupp II, under benämningen 3290 GIFTIGT OORGANISKT FAST ÄMNE, FRÄTANDE, N.O.S.

En lösning av naftalin, rå eller raffinerat, i klass 4.1, förpackningsgrupp III, i bensin i klass 3, förpackningsgrupp II, skall tillordnas klass 3, förpackningsgrupp II, under benämningen 3295 KOLVÄTEN FLYTANDE, N.O.S.

En blandning av kolväten, klass 3, förpackningsgrupp III, och polyklorerade bifenyler (PCB), klass 9, förpackningsgrupp II, skall tillordnas klass 9, förpackningsgrupp II, under benämningen 2315 POLYKLORERADE BIFENYLER (PCB).

En blandning av propylenimin i klass 3 och polyklorerade bifenyler (PCB) i klass 9, förpackningsgrupp II, skall tillordnas klass 3 under benämningen 1921 PROPYLENIMIN, STABILISERAD.

2.1.4 Klassificering av prover

2.1.4.1 Om klassen för ett ämne är osäker och ämnet transporteras för ytterligare provning, skall klassificering göras till en preliminär klass, officiell transportbenämning och UN-nr baserat på avsändarens kännedom om ämnet, närmare bestämt med tillämpning av

(a) klassificeringskriterierna i kapitel 2.2 och

(b) bestämmelserna i detta kapitel.

Den mest stränga förpackningsgruppen för den valda officiella transportbenämningen skall väljas.

Vid tillämpning av denna bestämmelse skall den officiella transportbenämningen kompletteras med uttrycket "prov" (t ex "BRANDFARLIG VÄTSKA, N.O.S., prov"). I de fall då det finns en officiell transportbenämning (t ex "UN 3167 GASPROV, EJ UNDER TRYCK, BRANDFARLIG, N.O.S.") för ett prov av ett ämne, som man antar motsvarar bestämda klassificeringskriterier, skall den officiella transportbenämningen användas. Om en N.O.S.-benämning används för transport av ett prov, behöver inte den officiella transportbenämningen kompletteras med den tekniska benämningen, som det föreskrivs i kapitel 3.3, särbestämmelse 274.

2.1.4.2 Ämnesprover skall transporteras i överensstämmelse med de tillämpliga bestämmelserna för den preliminärt tillordnade officiella transportenbenämningen, förutsatt att

(a) ämnet inte utgör ett ämne, som enligt 2.2.x.3 i kapitel 2.2 eller kapitel 3.2 är förbjudet för transport,

(b) ämnet inte utgör ett ämne, som uppfyller kriterierna för klass 1, och inte heller ett smittförande eller radioaktivt ämne,

(c) ämnet uppfyller bestämmelserna i 2.2.41.1.15 respektive 2.2.52.1.9 om det rör sig om ett självreaktivt ämne respektive en organisk peroxid,

(d) provet transporteras i en sammansatt förpackning med en nettovikt på högst 2,5 kg per kolli,

(e) provet inte samemballeras med annat gods i ett kolli.

KAPITEL 2.2

Särskilda bestämmelser för de enskilda klasserna

2.2.1 Klass 1 Explosiva ämnen och föremål

2.2.1.1 Kriterier

2.2.1.1.1 Klass 1 omfattar:

(a) Explosiva ämnen: Fasta eller flytande ämnen (eller blandningar av ämnen) som genom kemisk reaktion kan alstra gaser med sådan temperatur, sådant tryck och sådan hastighet att de kan skada omgivningen.

Pyrotekniska satser: Ämnen eller blandningar av ämnen avsedda att framkalla en verkan genom värme, ljus, ljud, gas, dimma eller rök eller en kombination av dessa som resultat av icke-detonativa självunderhållande exoterma kemiska reaktioner.

ANM.

1 Ämnen som inte själva är explosiva men som kan bilda en explosiv blandning av gas, ånga eller damm är inte ämnen i klass 1.

2 Undantagna från klass 1 är vatten- eller alkoholfuktade explosivämnen, halten vatten respektive alkohol överstiger angivna gränsvärden, samt explosivämnen med mjukgörare - dessa explosivämnen tillordnas klass 3 eller 4.1 - samt explosivämnen som på grund av sin dominanta farliga egenskap tillordnas klass 5.2.

(b) Explosiva föremål: Föremål som innehåller ett eller flera explosivämnen eller pyrotekniska satser.

ANM.

Föremål som innehåller explosivämnen eller pyrotekniska satser i så liten mängd eller av sådant slag, att en oavsiktlig antändning eller initiering av dem under transport inte skulle ge upphov till någon verkan utanför föremålet genom splitter, brand, dimma, rök, värme eller högt ljud, omfattas inte av bestämmelserna för klass 1.

(c) Ämnen och föremål, som inte nämns under (a) eller (b) ovan men som tillverkas i avsikt att framkalla en praktisk verkan genom explosion eller en pyroteknisk effekt.

2.2.1.1.2 Ämnen eller föremål som har eller som misstänks ha explosiva egenskaper skall undersökas för klassificering till klass 1 enligt de provningar, metoder och kriterier som anges i del I av testhandboken.

Ett ämne eller föremål som tillhör klass 1 får tillåtas för transport endast om det har tillordnats en officiell transportbenämning eller N.O.S.-benämning enligt kapitel 3.2, tabell A, samt uppfyller kriterierna i testhandboken.

2.2.1.1.3 Ämnen och föremål i klass 1 skall vara tillordnade ett UN-nr och en officiell transportbenämning eller N.O.S.-benämning, som finns angiven i kapitel 3.2, tabell A. Tolkningen av benämningen på ämnen och föremål i kapitel 3.2, tabell A, skall grundas på ordlistan i 2.2.1.1.7.

Prov av nya eller existerande explosiva ämnen eller föremål, med undantag av initialsprängämnen, som transporteras för bland annat provning, klassificering, forskning och utveckling, kvalitetskontroll eller som kommersiella prov, får ges benämningen "UN 0190 PROV, EXPLOSIVA".

Tillordning av ämnen och föremål, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till en N.O.S.-benämning eller benämningen "UN 0190 PROV, EXPLOSIVA", samt tillordning av vissa ämnen, för vilka transporten är avhängig av ett särskilt tillstånd från behörig myndighet enligt särbestämmelserna i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6, skall utföras av behörig myndighet i ursprungslandet. Denna behöriga myndighet skall även skriftligen godkänna transportvillkoren för sådana ämnen och föremål. Om ursprungslandet inte är anslutet till COTIF-fördraget, skall klassificeringen och villkoren för transporten godkännas av behörig myndighet i den första COTIF-medlemsstat som berörs av sändningen.

2.2.1.1.4 Ämnen och föremål i klass 1 skall tillordnas en riskgrupp enligt 2.2.1.1.5 och en samhanteringsgrupp enligt 2.2.1.1.6. Riskgruppen skall bestämmas på grundval av resultaten av de provningar som beskrivs i 2.3.1 med tillämpning av beskrivningarna i 2.2.1.1.5. Samhanteringsgruppen skall bestämmas enligt beskrivning i 2.2.1.1.6. Numret på riskgruppen jämte den bokstav som anger samhanteringsgruppen bildar klassificeringskoden.

2.2.1.1.5 Beskrivning av riskgrupper

>Plats för tabell>

ANM.

Faran med föremål i riskgrupp 1.6 är begränsad till explosion av enstaka föremål.

2.2.1.1.6 Definition av samhanteringsgrupper för ämnen och föremål:

>Plats för tabell>

ANM.

1 Ett ämne eller föremål i en specificerad förpackning, får tillordnas endast en samhanteringsgrupp. Eftersom kriteriet för samhanteringsgrupp S är empiriskt, är inplacering i denna grupp obligatoriskt kopplad till provning för tillordning av en klassificeringskod.

2 Föremål i samhanteringsgrupp D eller E får monteras eller samemballeras med egna tändsystem, förutsatt att dessa har åtminstone två av varandra oberoende säkringsanordningar för att förhindra en explosion i händelse av en oavsiktlig reaktion. Sådana kollin skall tillordnas samhanteringsgrupp D eller E.

3 Föremål i samhanteringsgrupp D eller E får samemballeras med egna tändsystem, vilka inte har två av varandra oberoende säkringar (dvs tändsystem i samhanteringsgrupp B), förutsatt att de uppfyller bestämmelsen för samemballering MP 21 i 4.1.10. Sådana kollin skall tillordnas samhanteringsgrupp D eller E.

4 Föremål får monteras eller samemballeras med egna tändsystem, förutsatt att dessa inte kan bringas till funktion under normala transportförhållanden.

5 Föremål i samhanteringsgrupperna C, D och E får samemballeras. Sådana kollin skall tillordnas samhanteringsgrupp E.

2.2.1.1.7 Ordlista på benämningar

ANM.

1. Beskrivningarna i denna ordlista är inte avsedda att ersätta provningsförfarandena, inte heller att bestämma faroklassificeringen av ett ämne eller föremål i klass 1. Inplaceringen i rätt riskgrupp och ett beslut om inplacering i samhanteringsgrupp S skall baseras på provning av produkten i enlighet med testhandboken, del I eller ske i analogi med liknande produkter som har provats och inplacerats enligt metodiken i testhandboken.

2 Efter den officiella transportbenämningen skall aktuellt UN-nr (kapitel 3.2, tabell A, kolumn 2) anges. Beträffande klassificeringskod, se 2.2.1.1.4.

ANORDNINGAR, VATTENAKTIVERBARA, med central-, separerings- eller drivladdning, 0248, 0249

Föremål vars funktion beror på en fysikalisk-kemisk reaktion hos deras innehåll med vatten.

ANSKJUTNINGSAMMUNITION, 0363

Ammunition som innehåller pyrotekniska satser och används för utprovning av funktion och styrka hos ny ammunition, nya vapendelar eller vapensystem.

ANTÄNDMEDEL, 0316, 0317, 0368

Föremål som innehåller komponenter med tändmedel och är avsedda att åstadkomma en deflagration i ammunition. De innehåller mekaniskt, elektriskt, kemiskt eller hydrostatiskt aktiverbara anordningar för att starta deflagrationen. De innehåller vanligtvis säkringsanordningar.

ANTÄNDNINGSRÖR, 0103

Föremål som består av ett metallrör med en kärna av deflagrerande explosivämne.

ANTÄNDNINGSTRÅD, 0066

Föremål som består antingen av textilgarn, överdraget med svartkrut eller annan pyroteknisk blandning och omslutet av ett flexibelt skyddshölje, eller av en kärna av svartkrut omgiven av ett flexibelt textilskikt. Det brinner i sin längdriktning med öppen låga och används för att överföra tändning från en anordning till en laddning eller tändanordning.

BERGSPRÄCKNINGSANORDNINGAR, EXPLOSIVA, utan sprängkapsel, för oljeborrhål, 0099

Föremål som består av en hylsa med innehållande sprängämne utan tändanordning. De används för att spräcka berg runt ett borrschakt för att underlätta oljeflödet ur berget.

BLANDSPRÄNGÄMNE TYP A, 0081

Ämnen som består av flytande organiska nitrater, såsom nitroglycerin, eller en blandning av sådana ämnen med ett eller flera av följande ämnen: nitrocellulosa, ammoniumnitrat eller andra oorganiska nitrater, aromatiska nitroföreningar eller brännbara material, såsom trämjöl eller aluminiumpulver. De kan dessutom innehålla inerta ämnen såsom kiselgur eller mindre tillsatser såsom färgpigment och stabilisatorer. Sådana sprängämnen har pulverformig, gelatinartad eller elastisk konsistens. Benämningen omfattar även dynamit, spränggelatin och gelatinerad dynamit.

BLANDSPRÄNGÄMNE TYP B, 0082, 0331

Ämnen som består av

(a) en blandning av ammoniumnitrat eller andra oorganiska nitrater med explosivämnen, såsom trinitrotoluen (TNT), med eller utan andra ämnen som trämjöl och aluminiumpulver, eller

(b) en blandning av ammoniumnitrat eller andra oorganiska nitrater med andra brännbara ämnen som inte är explosiva.

I båda fallen får de innehålla inerta komponenter såsom kiselgur och tillsatser såsom färgpigment och stabilisatorer. Sådana explosivämnen får inte innehålla nitroglycerin, liknande flytande organiska nitrater eller klorater.

BLANDSPRÄNGÄMNE TYP C, 0083

Ämnen som består av en blandning av antingen kalium- eller natriumklorat eller kalium-, natrium- eller ammoniumperklorat med organiska nitroföreningar eller brännbara ämnen, såsom trämjöl, aluminiumpulver eller kolväten. De kan dessutom innehålla inerta ämnen, såsom kiselgur, och tillsatser, såsom färgpigment och stabilisatorer. Sådana explosivämnen får inte innehålla nitroglycerin eller liknande flytande organiska nitrater.

BLANDSPRÄNGÄMNE TYP D, 0084

Ämnen som består av en blandning av nitrerade organiska föreningar och brännbara ämnen såsom kolväten och aluminiumpulver. De kan innehålla inerta ämnen såsom kiselgur och tillsatser såsom färgpigment och stabilisatorer. Sådana explosivämnen får inte innehålla nitroglycerin, liknande flytande organiska nitrater, klorater eller ammoniumnitrat. Benämningen innefattar generellt plastiska sprängämnen.

BLANDSPRÄNGÄMNE TYP E, 0241, 0332

Ämnen som innehåller vatten som huvudbeståndsdel och hög halt av ammoniumnitrat eller andra oxidationsmedel, som är helt eller delvis lösta. De övriga komponenterna kan vara nitroföreningar, såsom trinitrotoluen, kolväten eller aluminiumpulver. De kan innehålla inerta ämnen såsom kiselgur och tillsatser såsom färgpigment och stabilisatorer. Benämningen innefattar emulsionssprängämnen, slurrysprängämnen och vattengelsprängämnen.

BLIXTLJUSPATRONER, 0049, 0050

Föremål som består av hylsa, tändelement och blixtljussats, allt samlat i en enhet och klart för användning.

BLIXTLJUSPULVER, 0094, 0305

Pyroteknisk sats som vid antändning avger ett intensivt ljus.

BLOSS, YTTÄCKANDE, 0092, 0418, 0419

Föremål som innehåller pyrotekniska satser och är utformade för att användas på marken för belysning, identifiering, signalering eller varning.

BOMBER, med sprängladdning, 0034, 0035

Föremål med explosivämne som fälls från flygplan, utan tändmedel eller med tändmedel, som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar.

BOMBER, med sprängladdning, 0033, 0291

Föremål med explosivämne som fälls från flygplan, med tändmedel, som har färre än två effektiva säkringsanordningar.

BOMBER, INNEHÅLLANDE BRANDFARLIG VÄTSKA, med sprängladdning, 0399, 0400

Föremål som fälls från flygplan och består av en behållare med brandfarlig vätska och en sprängladdning.

BRANDAMMUNITION, med eller utan centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0009, 0010, 0300

Ammunition som innehåller en brandsats. Utom när satsen i sig själv är ett explosivämne, innehåller den även en eller flera av följande komponenter: drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning.

BRANDAMMUNITION, vätska eller gel, med centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0247

Ammunition som innehåller flytande eller gelformigt brandämne. Utom när brandämnet i sig självt är ett explosivämne, innehåller den även en eller flera av följande komponenter: drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning.

BRANDAMMUNITION, MED VIT FOSFOR, med centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0243, 0244

Ammunition som innehåller vit fosfor som brandämne. Den innehåller även en eller flera av följande komponenter: drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning.

CENTRALLADDNINGAR, 0043

Föremål som består av en liten explosivämnesladdning för att öppna projektiler eller annan ammunition för att sprida ut innehållet.

DETONERANDE STUBIN, flexibel, 0065, 0289

Föremål som består av en kärna av detonerande explosivämne i en omslutning av textiltråd med eller utan överdrag av plast. Överdraget behövs inte om omslutningen är dammtät.

DETONERANDE STUBIN, rörstubin, 0102, 0290

Föremål som består av en kärna av detonerande explosivämne i ett rör av mjuk metall med eller utan skyddsskikt.

DETONERANDE STUBIN MED SVAG VERKAN, rörstubin, 0104

Föremål som består av en kärna av sprängämne i ett rör av mjuk metall med eller utan skyddsskikt. Mängden explosivämne är så liten att endast svag verkan märks utanför stubinen.

DRIVLADDNINGAR FÖR ARTILLERIPJÄSER, 0242, 0279, 0414

Drivladdningar i alla former för separat laddning av ammunition för artilleripjäser.

DRIVLADDNINGAR, 0271, 0272, 0415, 0491

Föremål som består av en drivladdning i godtycklig form med eller utan hölje. De är avsedda som beståndsdelar i raketmotorer eller för att reducera luftmotståndets inverkan hos projektiler.

DRIVLADDNINGSHYLSOR, BRÄNNBARA, TOMMA, UTAN TÄNDHATT, 0446, 0447

Föremål som består av en patronhylsa, tillverkad delvis eller helt av nitrocellulosa.

DRIVMEDEL, FAST, 0498, 0499, 0501

Ämnen som består av fast deflagrerande explosivämne och används för framdrivning.

DRIVMEDEL, FLYTANDE, 0495, 0497

Ämnen som består av flytande deflagrerande explosivämne och används för framdrivning.

EXPLOSIVA NITAR, 0174

Föremål som består av små laddningar av explosivämne inuti en metallnit.

EXPLOSIVÄMNEN, MYCKET OKÄNSLIGA, (ÄMNEN EVI), N.O.S., 0482

Ämnen med fara för massexplosion, men som är så okänsliga att vid normala transportförhållanden sannolikheten är mycket låg för antändning eller övergång från brand till detonation, och som har klarat provserie 5.

EXPLOSIVÄMNE, PROV, utom initialsprängämnen, 0190

Nya eller existerande explosiva ämnen eller föremål som ännu inte har tillordnats en benämning i kapitel 3.2, tabell A, och som transporteras enligt instruktioner från behörig myndighet, vanligtvis i små mängder, bl a i provnings-, klassificerings-, forsknings- och utvecklingssyfte, för kvalitetskontroll eller som kommersiella prov.

ANM.

Explosiva ämnen eller föremål som redan tillordnats en annan benämning i kapitel 3.2, tabell A, omfattas inte av denna definition.

FOTOBOMBER, 0038

Föremål med explosivämne, som fälls från flygplan för att avge ett kortvarigt intensivt ljus för fotografering. De innehåller en laddning av sprängämne utan eget tändsystem eller med tändsystem som har minst två effektiva säkringsanordningar.

FOTOBOMBER, 0037

Föremål med explosivämne, som fälls från flygplan för att avge ett kortvarigt intensivt ljus för fotografering. De innehåller en laddning av detonerande explosivämne med eget tändsystem, som har färre än två effektiva säkringsanordningar.

FOTOBOMBER, 0039, 0299

Föremål med explosivämne, som fälls från flygplan för att avge ett kortvarigt intensivt ljus för fotografering. De innehåller blixtljuspulver.

FYRVERKARSTUBIN, EJ DETONERANDE, 0101

Föremål som består av bomullsgarn impregnerat med fint svartkrut. De brinner med synlig låga och används för antändning av fyrverkeri m m. De kan vara inneslutna i en pappershylsa i syfte att ge en ögonblicklig eller stubintrådsliknande effekt.

FYRVERKERI, 0333, 0334, 0335, 0336, 0337

Pyrotekniska föremål avsedda för nöjesändamål.

FÖREMÅL, EXPLOSIVA, EXTREMT OKÄNSLIGA (FÖREMÅL EEI), 0486

Föremål som innehåller endast ytterst okänsliga detonerande ämnen (EIDS), sannolikheten för oavsiktlig antändning eller överföring vid normala transportförhållanden är försumbar, och som har klarat provserie 7.

FÖREMÅL, PYROFORA, 0380

Föremål som innehåller ett pyrofort ämne (som har förmåga att självantända vid kontakt med luft) och ett explosivämne eller explosiv komponent. Föremål som innehåller vit fosfor omfattas inte av denna definition.

FÖREMÅL, PYROTEKNISKA, för tekniska ändamål, 0428, 0429, 0430, 0431, 0432

Föremål som innehåller pyrotekniska satser och används för tekniska ändamål såsom värmealstring, gasgenerering, sceneffekter m m.

ANM.

Följande föremål omfattas inte av denna benämning utan anges separat i ordlistan: all slags ammunition, EXPLOSIVA UTLÖSNINGSANORDNINGAR, FYRVERKERI, KNALLSIGNALER FÖR JÄRNVÄG, YTTÄCKANDE BLOSS, LUFTBLOSS, SIGNALPATRONER, EXPLOSIVA LINAVSKÄRARE, SIGNALBLOSS HAND, RÖKSIGNALER, NÖDSIGNALER för fartyg, EXPLOSIVA NITAR.

FÖRSTÄRKNINGSLADDNINGAR, med sprängkapsel, 0225, 0268

Föremål som består av sprängämne med eget tändsystem. De används för att öka sprängkapslars eller detonerande stubins initieringsförmåga.

FÖRSTÄRKNINGSLADDNINGAR, UTAN SPRÄNGKAPSEL, 0042, 0283

Föremål som består av sprängämne utan eget tändsystem. De används för att öka sprängkapslars eller detonerande stubins initieringsförmåga.

FÖRSTÖRELSELADDNINGAR, 0048

Föremål som innehåller en laddning av sprängämne i en hylsa av papp, plast, metall eller annat material. Föremålen saknar eget tändsystem eller har tändsystem med minst två effektiva säkringsanordningar.

ANM.

Följande föremål omfattas inte av denna definition utan upptas separat i ordlistan: BOMBER, PROJEKTILER, MINOR m m.

GASGENERATORER FÖR KROCKKUDDAR, pyrotekniska, eller KROCKKUDDEmoduler, pyrotekniska eller bältessträckare, pyrotekniska, 0503

Föremål som innehåller pyrotekniska satser och används i krockkuddar eller säkerhetsbälten för personskydd i fordon.

GRANATER, hand- eller gevärs-, med sprängladdning, 0284, 0285

Föremål vilka är avsedda att kastas för hand eller avfyras med gevär. De saknar eget tändsystem eller har tändsystem med minst två effektiva säkringsanordningar.

GRANATER, hand- eller gevärs-, med sprängladdning, 0292, 0293

Föremål vilka är avsedda att kastas för hand eller avfyras med gevär. De innehåller eget tändsystem med färre än två effektiva säkringsanordningar.

HEXOLIT (HEXOTOL), torr eller fuktad med mindre än 15 viktsprocent vatten, 0118

Ämne som består av en fullständig blandning av cyklotrimetylentrinitramin (RDX) och trinitrotoluen (TNT). Benämningen innefattar även "Composition B".

HEXOTONAL, 0393

Ämne som består av en fullständig blandning av cyklotrimetylentrinitramin (RDX), trinitrotoluen (TNT) och aluminium.

KNALLADDNINGAR, 0374, 0375

Föremål som består av en laddning av sprängämne utan eget tändsystem eller med eget tändsystem som har åtminstone två verksamma säkringar. De fälls överbord från fartyg och exploderar antingen då de uppnår ett förutbestämt djup eller då de når havsbottnen.

KNALLADDNINGAR, EXPLOSIVA, 0204, 0296

Föremål som består av en laddning av sprängämne med eget tändsystem med färre än två verksamma säkringar. De fälls överbord från fartyg och exploderar antingen då de uppnår ett förutbestämt djup eller då de når havsbottnen.

KNALLSIGNALER FÖR JÄRNVÄG, 0192, 0193, 0492, 0493

Föremål som innehåller en pyroteknisk sats, vilket exploderar med en ljudlig knall då föremålet krossas. De är avsedda att placeras på järnvägsspår.

KOMPONENTER, TÄNDKEDJA, N.O.S., 0382, 0383, 0384, 0461

Föremål med explosivämne, avsett att överföra detonation eller deflagration inom en tändkedja.

KRUT, RÖKSVAGT, 0160, 0161

Ämnen som är baserade på nitrocellulosa och används som drivladdningskrut. Begreppet omfattar drivämnen såsom singelbaskrut (nitrocellulosa (NC)), dubbelbaskrut (som NC med nitroglycerin (NG)) och trippelbaskrut (som NC/NG/nitroguanidin).

ANM.

Gjutna eller pressade laddningar eller karduser av röksvagt krut är upptagna under benämningen DRIVLADDNINGAR FÖR ARTILLERIPJÄSER eller DRIVLADDNINGAR.

KRUTMASSA (KRUTPASTA), FUKTAD, med minst 17 viktsprocent alkohol, 0433,

KRUTMASSA (KRUTPASTA), FUKTAD, med minst 25 viktsprocent vatten, 0159

Ämne som består av nitrocellulosa impregnerad med högst 60 viktsprocent nitroglycerin, andra flytande organiska nitrater eller blandningar av dessa.

LADDNINGAR FÖR SPRÄNGFOGNING, KOMMERSIELLA, utan sprängkapsel, 0442, 0443, 0444, 0445

Föremål som består av en laddning av detonerande explosivämne utan tändmedel och används för sprängfogning, sprängplätering, sprängformning eller andra metallurgiska processer.

LINAVSKÄRARE, EXPLOSIVA, 0070

Föremål som består av en knivliknande anordning som pressas mot ett städ genom en liten laddning av deflagrerande explosivämne.

LINKASTARRAKETER, 0238, 0240, 0453

Föremål med raketmotor som är utformade för att dra ut en lina.

LUFTBLOSS, 0093, 0403, 0404, 0420, 0421

Föremål som innehåller pyrotekniska satser och är konstruerade att fällas från flygplan för belysning, identifiering, signalering eller varning.

LYSAMMUNITION, med eller utan centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0171, 0254, 0297

Ammunition som är konstruerade att avge en intensiv ljuskälla för att lysa upp ett område. Benämningen omfattar lysgranater, -patroner och -projektiler samt lys- och målidentifikationsbomber.

ANM.

Följande föremål omfattas inte av denna definition, utan anges separat i ordlistan: YTTÄCKANDE BLOSS och LUFTBLOSS, SIGNALPATRONER, SIGNALBLOSS HAND, NÖDSIGNALER för fartyg.

MINOR, med sprängladdning, 0137, 0138

Föremål som normalt består av behållare av metall eller sammansatta material vilka innehåller sprängämne, utan eget tändsystem eller med tändsystem som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att utlösas då fartyg, fordon eller personer passerar. Benämningen omfattar även s k "Bangalore torpedos" (typ av röjningstorped).

MINOR, med sprängladdning, 0136, 0294

Föremål som normalt består av behållare av metall eller sammansatta material vilka innehåller sprängämne, med eget tändsystem som har färre än två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att utlösas då fartyg, fordon eller personer passerar. Benämningen omfattar även s k "Bangalore torpedos" (typ av röjningstorped).

NÖDSIGNALER för fartyg, 0194, 0195

Föremål som innehåller pyrotekniska satser konstrueradeatt avge signaler i form av en knall, lågor eller rök eller någon kombination av dessa.

OKTOLIT (OKTOL), torr eller fuktad med mindre än 15 viktsprocent vatten, 0266

Ämne som består av en fullständig blandning av cyklotetrametylentetranitramin (HMX) och trinitrotoluen (TNT).

OKTONAL, 0496

Ämne som består av en fullständig blandning av cyklotetrametylentetranitramin (HMX), trinitrotoluen (TNT) och aluminium.

PATRONER FÖR OLJEBORRHÅL, 0277, 0278

Föremål som består av en tunnväggig hylsa av papp, metall eller annat material och som bara innehåller en drivladdning vilken är avsedd att skjuta ut härdade projektiler för att perforera rörväggarna i oljeborrhål.

ANM.

RSV-LADDNINGAR omfattas inte av denna definition utan anges separat i ordlistan.

PATRONER FÖR VAPEN, med sprängladdning, 0005, 0007, 0348

Ammunition som består av en projektil med sprängladdning och en drivladdning med eller utan tändare, med tändsystem som har färre än två effektiva säkringsanordningar, samt av en drivladdning med eller utan tändare. Benämningen omfattar även sammansatt ammunition, delvis sammansatt ammunition och separat laddad ammunition då komponenterna är samförpackade.

PATRONER FÖR VAPEN, fullprojektil, 0012, 0328, 0339, 0417

Ammunition som består av en projektil utan sprängladdning och en drivladdning med eller utan tändhatt. Föremålen får innehålla spårljus under förutsättning att huvudfaran härrör från drivladdningen.

PATRONER FÖR VAPEN, LÖS AMMUNITION, 0014, 0326, 0327, 0338, 0413

Ammunition som består av en sluten patronhylsa med central- eller kanttändning och en laddning av röksvagt krut eller svartkrut utan projektil. De avger en kraftig knall och används för övningsändamål och salutering, som drivladdningar, till startpistoler m m. Benämningen omfattar även lös ammunition.

PATRONER FÖR HANDELDVAPEN, LÖS AMMUNITION, 0014, 0327, 0338

Ammunition som består av en sluten patronhylsa med central- eller kanttändning och en laddning av röksvagt krut eller svartkrut, utan projektiler. Patronerna är avsedda att avfyras från vapen med kaliber högst 19,1 mm. De avger en kraftig knall och används för övningsändamål och salutering, som drivladdning, till startpistoler m m.

PATRONER FÖR HANDELDVAPEN, 0012, 0339, 0417

Ammunition som består av en patronhylsa med central- eller kanttändning och innehåller både drivladdning och projektil. Den är konstruerad att användas till vapen med en kaliber av högst 19,1 mm. Hagelpatroner av alla kalibrar omfattas av denna benämning..

ANM.

Denna benämning omfattar inte PATRONER, HANDELDVAPEN, LÖS AMMUNITION, vilka anges separat, inte heller patroner för militära handeldvapen som är upptagna under PATRONER FÖR VAPEN, FULLPROJEKTIL.

PATRONER MED DRIVSPEGEL, 0275, 0276, 0323, 0381

Föremål konstruerade att utföra mekaniska rörelser. De består av en hylsa med en laddning av deflagrerande explosivämne och eget tändsystem. Deflagrationsgaserna åstadkommer uppblåsning, orsakar linjär eller roterande rörelse, påverkar funktionen hos membran, ventiler eller brytare eller skjuter ut fästelement eller släckmedel.

PATRONHYLSOR, TOMMA, MED TÄNDHATT, 0055, 0379

Föremål som består av en patronhylsa av metall, plast eller annat icke brännbart material i vilket tändhatten är den enda explosiva komponenten.

PENTYTOL, torr eller fuktad med mindre än 15 viktsprocent vatten, 0151

Ämne som består av en fullständig blandning av pentaerytritoltetranitrat (PETN) och trinitrotoluen (TNT).

PERFORERINGSANORDNINGAR, MED RSV-LADDNING, utan eget tändsystem för oljeborrhål, utan sprängkapsel, 0124, 0494

Föremål som består av stålrör eller metallband i vilka införts laddningar med riktad sprängverkan utan tändsystem, förbundna med varandra med detonerande stubin.

PROJEKTILER, barlastade, med spårljus, 0345, 0424, 0425

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs, gevär eller annat handeldvapen.

PROJEKTILER, med centralladdning eller separeringsladdning, 0346, 0347

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs. De saknar eget tändsystem eller har tändsystem med minst två effektiva säkringsanordningar. De används för spridning av färg för markering eller andra inerta ämnen.

PROJEKTILER, med centralladdning eller separeringsladdning, 0426, 0427

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs. De innehåller eget tändsystem med färre än två effektiva säkringsanordningar. De används för spridning av färg för markering eller andra inerta ämnen.

PROJEKTILER, med centralladdning eller separeringsladdning, 0434, 0435

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs, gevär eller annat handeldvapen. De används för spridning av färg för markering eller andra inerta ämnen.

PROJEKTILER, med sprängladdning, 0168, 0169, 0344

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs. De saknar eget tändsystem eller har tändsystem med minst två effektiva säkringsanordningar.

PROJEKTILER, med sprängladdning, 0167, 0324

Föremål såsom granater eller kulor som skjuts från kanon eller annan artilleripjäs. De innehåller eget tändsystem med färre än två effektiva säkringsanordningar.

RAKETER, med inertstridsdel, 0183, 0502

Föremål som består av en raketmotor och en overksam stridsdel. Benämningen omfattar även robotar.

RAKETER, med separeringsladdning, 0436, 0437, 0438

Föremål som består av en raketmotor och en laddning som stöter ut nyttolasten från rakethuvudet. Benämningen omfattar även robotar.

RAKETER, med sprängladdning, 0181, 0182

Föremål som består av en raketmotor och en stridsdel utan eget tändsystem eller med tändsystem som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar. Benämningen omfattar även robotar.

RAKETER, med sprängladdning, 0180, 0295

Föremål som består av en raketmotor och en stridsdel med eget tändsystem med färre än två effektiva säkringsanordningar. Benämningen omfattar även robotar.

RAKETMOTORER, 0186, 0280, 0281

Föremål som består av en drivladdning, vanligtvis ett fast drivmedel, i en cylinder med ett eller flera munstycken (dysor). De är avsedda att driva en raket eller robot.

RAKETMOTORER MED HYPERGOLA VÄTSKOR, med eller utan separeringsladdning, 0250, 0322

Föremål som består av en cylinder med ett eller flera munstycken (dysor) och innehåller hypergoliskt drivmedel. De är avsedda att driva en raket eller robot.

RSV-LADDNINGAR, FLEXIBLA, LINJÄRA, 0237, 0288

Föremål som består av en V-formad kärna av sprängämne, överdragen med en flexibel mantel.

RSV-LADDNINGAR, utan sprängkapsel, 0059, 0439, 0440, 0441

Föremål som består av en hylsa med en laddning av sprängämne med en hålighet som är infodrad med ett styvt material och utan tändsystem. De är avsedda att framkalla en kraftig riktad sprängverkan.

RÖKAMMUNITION, med eller utan centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0015, 0016, 0303

Ammunition som innehåller rökalstrande ämnen såsom klorsulfonsyrablandning, titantetraklorid eller en rökalstrande pyroteknisk sats baserad på hexakloretan eller röd fosfor. Utom när rökämnet i sig självt är ett explosivämne, innehåller ammunitionen även en eller flera av följande komponenter: drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning. Benämningen omfattar rökgranater.

ANM.

RÖKSIGNALER ingår inte i denna definition utan anges separat i ordlistan.

RÖKAMMUNITION, VIT FOSFOR, med centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0245, 0246

Ammunition som innehåller vit fosfor som rökalstrande ämne. Den innehåller även en eller flera av följande komponenter: drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning. Benämningen omfattar rökgranater.

RÖKSIGNALER, 0196, 0197, 0313, 0487

Föremål som innehåller pyrotekniska satser och som alstrar rök. De kan även innehålla anordningar som avger ljudsignaler.

SIGNALBLOSS, HAND, 0191, 0373

Bärbara föremål som innehåller pyrotekniska satser och avger synliga signaler eller varningar. Denna benämning omfattar också små yttäckande bloss, såsom räddningsfacklor för bilar, järnvägsbloss och små fartygsnödfacklor.

SIGNALPATRONER, 0054, 0312, 0405

Föremål avsedda att avge färgade bloss eller andra signaler och avfyras från signalpistoler m m.

SJUNKBOMBER, 0056

Föremål som består av ett fat eller projektil med en laddning av detonerande explosivämne, utan eget tändsystem eller med tändsystem som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att detonera under vatten.

SPRÄNGKAPSLAR, ELEKTRISKA, 0030, 0255, 0456

Föremål särskilt avsedda för initiering av civila sprängämnen. Sprängkapslarna kan vara med eller utan fördröjningselement. Elektriska sprängkapslar utlöses med elektrisk ström.

SPRÄNGKAPSLAR FÖR AMMUNITION, 0073, 0364, 0365, 0366

Föremål som består av små metall- eller plaströr och innehåller explosivämnen såsom blyazid, pentyl eller kombinationer av explosivämnen. De är avsedda för att utlösa tändkedjor.

SPRÄNGKAPSLAR, ICKE-ELEKTRISKA, 0029, 0267, 0455

Föremål särskilt utformade för initiering av blandprängämnen. Sprängkapslarna kan vara med eller utan fördröjningselement. Icke-elektriska sprängkapslar aktiveras av stötvågsledare, blixtrör, krutstubin, andra antändningsmedel eller flexibel detonerande stubin. Benämningen omfattar också kontaktstycken utan detonerande stubin.

SPRÄNGKAPSLAR, ICKE-ELEKTRISKA, APTERADE, 0360, 0361, 0500

Icke-elektriska sprängkapslar som består av krutstubin, stötvågsledare, blixtrör eller detonerande stubin och aktiveras av dessa. De kan vara sprängkapslar med eller utan fördröjningselement. Benämningen innefattar även kontaktstycken med detonerande stubin.

SPRÄNGLADDNINGAR, PLASTBUNDNA, 0457, 0458, 0459, 0460

Föremål som består av en plastbunden laddning av detonerande explosivämne, tillverkade i speciell form utan hölje, och som saknar eget tändsystem. De är avsedda som komponenter till ammunition, såsom stridsdelar.

SPÅRLJUS FÖR AMMUNITION, 0212, 0306

Förseglade föremål som innehåller pyrotekniska satser och syftar till att göra projektilbanor synliga.

STRIDSDELAR, RAKET, med centralladdning eller separeringsladdning, 0370

Föremål som består av en inert nyttolast och en liten laddning av detonerande eller deflagrerande explosivämne utan eget tändsystem eller med tändsystem som har minst två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att anslutas till en raket för att sprida inert material. Benämningen omfattar även stridsdelar för robot.

STRIDSDELAR, RAKET, med centralladdning eller separeringsladdning, 0371

Föremål som består av en inert nyttolast och en liten laddning av detonerande eller deflagrerande explosivämne med eget tändsystem som har färre än två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att anslutas till en raket för att sprida inert material. Benämningen omfattar även stridsdelar för robot.

STRIDSDELAR, RAKET, med sprängladdning, 0286, 0287

Föremål som består av detonerande explosivämnen utan eget tändsystem eller med tändsystem som har minst två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att anslutas till en raket. Benämningen omfattar även stridsdelar för robot.

STRIDSDELAR, RAKET, med sprängladdning, 0369

Föremål som består av detonerande explosivämnen med eget tändsystem som har färre än två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att anslutas till en raket. Benämningen omfattar även stridsdelar för robot.

STRIDSDELAR, TORPED, med sprängladdning, 0221

Föremål som består av detonerande explosivämnen utan eget tändsystem eller med tändsystem som har minst två effektiva säkringsanordningar. De är avsedda att anslutas till en torped.

STUBINTÄNDARE, 0131

Föremål med varierande utformning som aktiveras genom friktion, slag eller elektricitet och som används för tändning av säkerhetsstubin.

SVARTKRUT, (VAPENKRUT) som korn eller pulver, 0027

Ämne som består av en fullständig blandning av träkol eller annat kol och antingen kaliumnitrat eller natriumnitrat med eller utan svavel.

SVARTKRUT, PRESSAT eller som TABLETTER, 0028

Ämne som består av format svartkrut.

SÄKERHETSSTUBIN, normalbrinnande, 0105

Föremål som består av en kärna av fint granulerat svartkrut, omsluten av flexibel textilväv med ett eller flera yttre skyddsöverdrag. Vid tändning brinner den med en förutbestämd hastighet utan någon yttre explosiv verkan.

TORPEDER, med sprängladdning, 0451

Föremål som består av ett icke explosivt drivsystem, som driver torpeden genom vattnet, och en stridsdel utan eget tändsystem eller med tändsystem som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar.

TORPEDER, med sprängladdning, 0329

Föremål som består av ett explosivt drivsystem, som driver torpeden genom vattnet, och en stridsdel utan eget tändsystem eller med tändsystem som innehåller minst två effektiva säkringsanordningar.

TORPEDER, med sprängladdning, 0330

Föremål som består av ett explosivt eller icke explosivt drivsystem, som driver torpeden genom vattnet, en stridsdel och tändsystem som har färre än två effektiva säkringsanordningar.

TRITONAL, 0390

Ämne som består av trinitrotoluen (TNT) blandat med aluminium.

TÅRGASAMMUNITION, med centralladdning, separeringsladdning eller drivladdning, 0018, 0019, 0301

Ammunition som innehåller tårgasalstrande ämne. Den innehåller även en eller flera av följande komponenter: pyroteknisk sats, drivladdning med tändhatt och tändladdning, tändrör med centralladdning eller separeringsladdning.

TÄNDHATTAR, 0044, 0377, 0378

Föremål som består av metall- eller plastkapslar vilka innehåller en liten mängd av en tändämnesblandning som lätt antänds genom slag. De används som tändmedel i handeldvapenpatroner och som slagtändare för drivladdningar.

TÄNDPATRONER, 0319, 0320, 0376

Föremål som består av en tändsats och en hjälpladdning av deflagrerande explosivämne, såsom svartkrut, för antändning av drivladdningar i drivladdningshylsor för kanoner m m.

TÄNDRÖR, 0106, 0107, 0257, 0367

Föremål som innehåller explosiva komponenter och är avsedda att åstadkomma en detonation i ammunition. De innehåller mekaniskt, elektriskt, kemiskt eller hydrostatiskt aktiverbara anordningar för att starta detonationen. De innehåller vanligtvis säkringsanordningar.

TÄNDRÖR, MED SÄKRINGAR, 0408, 0409, 0410

Föremål som innehåller explosiva komponenter och är avsedda att åstadkomma en detonation i ammunition. De innehåller mekaniskt, elektriskt, kemiskt eller hydrostatiskt aktiverbara anordningar för att starta detonationen. Tändröret skall innehålla minst två effektiva säkringsanordningar.

UTLÖSNINGSANORDNINGAR, EXPLOSIVA, 0173

Föremål som består av en liten laddning av explosivämne med eget tändsystem och säkringssprint eller säkringsögla. Det används för att snabbt utlösa anordningar genom att åtskilja eller avlägsna säkringssprinten eller säkringsöglan.

VÄTSKERAKETER, med sprängladdning, 0397, 0398

Föremål som består av en med flytande bränsle fylld cylinder med ett eller flera munstycken (dysor) samt en stridsdel. Benämningen omfattar även robotar.

VÄTSKERAKETMOTORER, 0395, 0396

Föremål som består av flytande bränsle i en cylinder försedd med ett eller flera munstycken (dysor). De är avsedda att driva en raket eller robot.

VÄTSKETORPEDER, med eller utan sprängladdning, 0449

Föremål som består av antingen ett flytande explosivt drivsystem, som driver torpeden genom vattnet, med eller utan stridsdel, eller av ett flytande, icke explosivt drivsystem, som förflyttar torpeden genom vattnet, med stridsdel.

VÄTSKETORPEDER, med fullprojektil, 0450

Föremål som består av ett flytande explosivt drivsystem, som driver torpeden genom vattnet, och med en blind (overksam) stridsdel.

ÖVERFÖRINGSLADDNINGAR, 0060

Föremål som består av en liten demonterbar laddning, och som placeras i utrymmet mellan tändröret och huvudsprängladdningen i projektiler.

ÖVERFÖRINGSTÄNDARE, 0121, 0314, 0315, 0325, 0454

Föremål som innehåller ett eller flera explosivämnen med syftet att åstadkomma en deflagration i en tändkedja. Föremålen utlöses kemiskt, elektriskt eller mekaniskt.

ANM.

Följande föremål omfattas inte av denna definition utan anges separat i denna ordlista: ANTÄNDNINGSTRÅD, ANTÄNDNINGSRÖR, FYRVERKARSTUBIN, ANTÄNDMEDEL, STUBINTÄNDARE, TÄNDHATTAR OCH TÄNDPATRONER.

ÖVNINGSAMMUNITION, 0362, 0488

Ammunition utan huvudsprängladdning (verkansdel) men med centralladdning eller separeringsladdning. Vanligtvis ingår även tändrör och drivladdning.

ANM.

ÖVNINGSGRANATER ingår inte i denna definition utan anges separat i ordlistan.

ÖVNINGSGRANATER, hand eller gevär, 0110, 0372, 0318, 0452

Föremål utan huvudsprängladdning, vilka är avsedda att kastas för hand eller avfyras med gevär. De innehåller en tändanordning och får innehålla en markeringsladdning.

2.2.1.2 Ämnen och föremål som inte får transporteras

2.2.1.2.1 Explosivämnen som enligt kriterierna i testhandboken, del I, uppvisar en otillåtet hög känslighet eller hos vilka en spontan reaktion kan uppstå, och explosiva ämnen och föremål, som inte kan tillordnas någon i kapitel 3.2 tabell A angiven benämning eller N.O.S.-benämning, får inte transporteras.

2.2.1.2.2 Ämnen i samhanteringsgrupp A (1.1 A, UN 0074, 0113, 0114, 0129, 0130, 0135, 0224 och 0473) får inte transporteras på järnväg.

Föremål i samhanteringsgrupp K (1.2 K, UN 0020 och 1.3 K, UN 0021) får inte transporteras.

2.2.1.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>Plats för tabell>

2.2.2 Klass 2 Gaser

2.2.2.1 Kriterier

2.2.2.1.1 Klass 2 omfattar rena gaser, gasblandningar och blandningar av en eller flera gaser med ett eller flera andra ämnen samt föremål innehållande sådana ämnen.

Gaser är ämnen som:

(a) vid 50 °C har ett ångtryck över 300 kPa (3 bar), eller

(b) är fullständigt gasformiga vid 20 °C och normaltrycket 101,3 kPa (1,013 bar).

ANM.

1 1052 FLUORVÄTE är dock ett ämne i klass 8.

2 En ren gas får innehålla andra beståndsdelar, som härrör från produktionsprocessen eller har tillsatts för att upprätthålla produktens stabilitet, förutsatt att halten av dessa beståndsdelar inte ändrar gasens klassificering eller transportbestämmelser, exempelvis fyllnadsgrad, fyllningstryck eller provtryck.

3 N.O.S.-benämningarna i 2.2.2.3 kan innefatta både rena gaser och blandningar.

2.2.2.1.2 Ämnen och föremål i klass 2 indelas enligt följande:

1. Komprimerade gaser: gaser med en kritisk temperatur under 20 °C.

2. Kondenserade gaser: gaser med en kritisk temperatur på 20 °C eller högre.

3. Kylda kondenserade gaser: gaser som under transport är delvis flytande på grund av sin låga temperatur.

4. Onder druk opgeloste gassen: gassen die tijdens het vervoer in een oplosmiddel zijn opgelost.

5. Aerosolbehållare och engångsbehållare med gas.

6. Andra föremål innehållande gas under tryck.

7. Icke trycksatta gaser som omfattas av särskilda bestämmelser (gasprover).

2.2.2.1.3 Ämnen och föremål i klass 2 tillordnas en av nedanstående grupper, motsvarande deras farliga egenskaper:

>Plats för tabell>

Om gaser och gasblandningar enligt dessa kriterier har farliga egenskaper som kan tillordnas mer än en grupp, har de grupper som betecknas med bokstaven T högre prioritet än övriga grupper. Grupper betecknade med bokstaven F kommer före grupper betecknade med A eller O.

ANM.

1 I FN:s modellregelverk, IMDG-koden och ICAO:s tekniska instruktioner inplaceras gaserna efter sin huvudsakliga farlighet i en av följande tre delklasser.

Delklass 2.1: brandfarliga gaser (vilket motsvarar grupper betecknade med bokstaven F).

Delklass 2.2: icke brandfarliga, icke giftiga gaser (vilket motsvarar grupper betecknade med bokstaven A eller O)

Delklass 2.3: giftiga gaser (vilket motsvarar grupper betecknade med bokstaven T, dvs T, TF, TC, TO, TFC och TOC)

2 Aerosolbehållare och engångsbehållare med gas, skall, beroende på den fara innehållet utgör, tillordnas grupperna A till TOC. Innehållet räknas som brandfarligt om det innehåller över 45 viktsprocent eller över 250 g brandfarliga beståndsdelar. Brandfarliga beståndsdelar är gaser, vilka är brandfarliga i luft vid normalt tryck, eller ämnen eller beredningar i flytande form med en flampunkt på högst 100 °C.

3 Frätande gaser räknas som giftiga och inplaceras för i grupp TC, TFC eller TOC.

4 Blandningar med mer än 21 volymsprocent syre skall inplaceras som oxiderande.

2.2.2.1.4 Om en blandning tillhörande klass 2, som är namngiven i kapitel 3.2, tabell A, motsvarar andra kriterier än dem som anges i 2.2.2.1.2 och 2.2.2.1.5, så skall blandningen inplaceras enligt kriterierna och tillordnas en lämplig N.O.S.-benämning.

2.2.2.1.5 Ämnen och föremål i klass 2 som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, skall enligt 2.2.2.1.2 och 2.2.2.1.3 tillordnas en i 2.2.2.3 angiven samlingsbenämning. Följande kriterier gäller:

Kvävningsframkallande gaser

Gaser som inte är oxiderande, brandfarliga eller giftiga och som normalt späder ut eller tränger undan syre i atmosfären.

Brandfarliga gaser

Gaser som vid 20 °C och normaltrycket 101,3 kPa:

(a) är antändbara i en blandning med luft vid en koncentration av högst 13 volymsprocent, eller

(b) har ett brännbarhetsområde i luft om minst 12 procentenheter oberoende av den nedre explosionsgränsen.

Brandfarligheten skall bestämmas genom provning eller beräkning enligt av ISO antagna metoder (se ISO 10156:1996).

Om tillgängliga data är otillräckliga för att dessa metoder skall kunna tillämpas, får provning utföras enligt jämförbara metoder, godkända av behörig myndighet i ursprungslandet.

Om ursprungslandet inte är medlemsstat i COTIF-fördraget skall metoderna godkännas av behörig myndighet i den första medlemsstat i COTIF som berörs av försändelsen.

Oxiderande gaser

Gaser, som i allmänhet genom att avge syre, i högre grad än luft kan förorsaka eller bidra till förbränning av andra ämnen. Den oxiderande förmågan skall bestämmas genom provning eller beräkning enligt metoder antagna av ISO (se ISO 10156:1996).

Giftiga gaser

ANM.

Gaser som helt eller delvis uppfyller kriterierna för giftighet på grund av sina frätande egenskaper skall klassificeras som giftiga. Se även kriterierna under rubriken "Frätande gaser" för uppgift om en eventuell frätverkan som sekunfara.

Gaser som:

(a) är kända för att vara så giftiga eller frätande för människan att de utgör en hälsofara, eller

(b) förmodas vara giftiga eller frätande för människan, eftersom de har ett LC50-värde för akut giftighet på högst 5000 ml/m3 (ppm) vid provning enligt 2.2.61.1.

För klassificering av gasblandningar (inklusive ångor av ämnen i andra klasser) kan följande formel användas:

>PIC FILE= "L_2004121SV.006101.TIF">

där

fi= molbråket för beståndsdelen "i" i blandningen.

Ti= toxicitetsindex för beståndsdelen "i" i blandningen. Ti motsvarar LC50-värdet enligt ISO 10298:1995. Om inget LC50-värde är upptaget i ISO 10298:1995, skall ett i vetenskaplig litteratur tillgängligt LC50-värde användas. Om LC50-värdet inte är känt, fastställs toxicitetsindex med hjälp av det lägsta LC50-värdet för ämnen med liknande fysiologiska och kemiska effekter eller genom provning, om det är det enda möjliga sättet.

Frätande gaser

Gaser eller gasblandningar som helt uppfyller kriterierna för giftighet på grund av sina frätande egenskaper skall klassificeras som giftiga med frätverkan som sekundärfara.

En gasblandning som anses som giftig på grund av kombinationen av frätande och giftiga egenskaper har frätverkan som sekundärfara då blandningen erfarenhetsmässigt är känd för att skada hud, ögon och slemhinnor eller då LC50-värdet för blandningens frätande beståndsdelar är högst 5000 ml/m3 (ppm), när LC50 beräknas enligt formeln:

>PIC FILE= "L_2004121SV.006102.TIF">

där

fci= molbråket för den frätande beståndsdelen "i" i blandningen

Tci= giftindex för den frätande beståndsdelen "i" i blandningen. Tci motsvarar LC50-värdet enligt ISO 10298:1995. Om det inte föreligger något LC50-värde i ISO 10298:1995, skall ett i vetenskaplig litteratur tillgängligt LC50-värde användas. Om LC50-värdet inte är känt, fastställs toxicitetsindex med hjälp av det lägsta LC50-värdet för ämnen med liknande fysiologiska och kemiska effekter eller genom provning, om det är det enda möjliga sättet.

2.2.2.2 Gaser ej tillåtna för transport

2.2.2.2.1 Kemiskt instabila gaser i klass 2 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.2.2.2 Följande ämnen och blandningar är ej tillåtna för transport:

- UN 2186 KLORVÄTE, KYLT, FLYTANDE,

- UN 2421 DIKVÄVETRIOXID,

- UN 2455 METYLNITRIT,

- kylda kondenserade gaser, som inte kan tillordnas klassificeringskod 3A, 3O eller 3F,

- under tryck lösta gaser, som inte kan tillordnas UN 1001, 2073 eller 3318.

2.2.2.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

2.2.3 Klass 3 Brandfarliga vätskor

2.2.3.1 Kriterier

2.2.3.1.1 Klass 3 omfattar ämnen, samt föremål innehållande ämnen i denna klass, vilka

- är vätskor i enlighet med (a) i definitionen av "vätska" i 1.2.1,

- har ett ångtryck på högst 300 kPa (3 bar) vid 50 °C och inte är fullständigt gasformiga vid 20 °C och normaltrycket 101,3 kPa,

- har en flampunkt på högst 61 °C (för motsvarande provning se 2.3.3.1).

Klass 3 omfattar även vätskor och fasta ämnen i smält tillstånd med flampunkt över 61 °C och som transporteras eller överlämnas för transport medan de är upphettade till en temperatur som är lika med eller högre än deras flampunkt. Dessa ämnen tillordnas UN 3256.

Klass 3 omfattar även flytande okänsliggjorda explosivämnen. Flytande okänsliggjorda explosivämnen är explosivämnen, som är lösta eller suspenderade i vatten eller andra vätskor för att bilda en homogen, flytande blandning i syfte att undertrycka deras explosiva egenskaper. I kapitel 3.2, tabell A, motsvarar de benämningarna i UN 1204, 2059, 3064, 3343 och 3357.

ANM.

1 Icke giftiga och icke frätande ämnen med flampunkt över 35 °C, som under de i testhandboken, del III, avsnitt 32.5.2 angivna provningsvillkoren inte underhåller självständig förbränning är inte ämnen i klass 3. Överlämnas de däremot för transport och transporteras, medan de är upphettade till en temperatur lika med eller högre än deras flampunkt, tillhör de klass 3. Brandfarliga vätskor, vilka på grund av andra farliga egenskaper antingen anges i eller skall tillordnas andra klasser tillhör inte klass 3.

2 Med avsteg från 2.2.3.1.1 räknas dieselolja, gasolja eller eldningsolja (lätt) med flampunkt över 61 °C upp till högst 100 °C som ämne i klass 3, UN 1202.

3 Vätskor som vid inandning är mycket giftiga, med flampunkt under 23 °C, och giftiga ämnen med flampunkt vid 23 °C eller däröver tillhör klass 6.1 (se 2.2.61.1).

4 Vätskor och beredningar som används som pesticider, och som är mycket giftiga, giftiga eller mindre giftiga och har flampunkt 23 °C eller däröver, tillhör klass 6.1 (se 2.2.61.1).

5 Frätande vätskor med flampunkt 23 °C eller däröver, tillhör klass 8 (se 2.2.8.1).

6 2734 AMINER, FLYTANDE, FRÄTANDE, BRANDFARLIGA, N.O.S., eller 2734 POLYAMINER, FLYTANDE, FRÄTANDE, BRANDFARLIGA, N.O.S., samt 2920 FRÄTANDE VÄTSKA, BRANDFARLIG, N.O.S., tillhör klass 8 (se 2.2.8.1).

7 Farmaceutiska produkter färdiga för användning, t ex kosmetika och mediciner, tillverkade för personlig konsumtion och förpackade i handels- eller hushållsförpackningar, omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv.

2.2.3.1.2 Ämnen och föremål i klass 3 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

2.2.3.1.3 ämnen och föremål tillordnade klass 3, är angivna i kapitel 3.2, tabell A. Ämnen som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A skall tillordnas motsvarande benämning i 2.2.3.3 och inplaceras i motsvarande förpackningsgrupp enligt bestämmelserna i detta avsnitt. Brandfarliga vätskor skall, beroende på deras farlighetsgrad, som de representerar vid transport, inplaceras i en av följande förpackningsgrupper:

förpackningsgrupp I: mycket farliga ämnen: brandfarliga vätskor med en kokpunkt eller sjudningsbörjan vid högst 35 °C och brandfarliga vätskor med flampunkt under 23 °C, som antingen är mycket giftiga enligt kriterierna i 2.2.61.1 eller starkt frätande enligt kriterierna i 2.2.8.1,

förpackningsgrupp II: farliga ämnen: brandfarliga vätskor med flampunkt under 23 °C, som inte omfattas av förpackningsgrupp I, med undantag av ämnen enligt 2.2.3.1.4,

förpackningsgrupp III: mindre farliga ämnen: brandfarliga vätskor med flampunkt från 23 °C till och med 61 °C, samt ämnen enligt 2.2.3.1.4.

2.2.3.1.4 Flytande eller viskösa blandningar och beredningar, inklusive sådana som innehåller högst 20 % nitrocellulosa med en kvävehalt på högst 12,6 % (torrvikt) får inplaceras i förpackningsgrupp III endast om de uppfyller följande krav:

(a) höjden av lösningsmedlets avskilda skikt skall uppgå till mindre än 3 % av provets totala höjd vid provningen av lösningsmedlets separeringsförmåga (se testhandboken, del III, avsnitt 32.5.1), och

(b) viskositeten(9) och flampunkten skall överensstämma med följande tabell:

>Plats för tabell>

ANM.

Blandningar med över 20 % men högst 55 % nitrocellulosa med en kvävehalt på högst 12,6 % i torrsubstansen är ämnen tillordnade UN 2059.

Blandningar med flampunkt under 23 °C

- med över 55 % nitrocellulosa, oberoende av kvävehalten, eller

- med högst 55 % nitrocellulosa med en kvävehalt över 12,6 % i torrsubstansen

tillhör klass 1 (UN 0340 eller 0342) eller klass 4.1 (UN 2555, 2556 eller 2557).

2.2.3.1.5 Lösningar som är varken giftiga eller frätande samt homogena blandningar med flampunkt 23 °C eller däröver (viskösa ämnen som färger eller lacker, med undantag av ämnen som innehåller mer än 20 % nitrocellulosa), i kärl med volym högst 450 liter, omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv om, vid provning av lösningsmedlets separeringsförmåga (se testhandboken, del III, delavsnitt 32.5.1), höjden av det avskilda skiktet av lösningsmedel är mindre än 3 % av den totala höjden och om ämnena vid 23 °C, i en utloppsbägare enligt ISO 2431:1993 med munstycke med diametern 6 mm har en utloppstid

(a) på minst 60 sekunder, eller

(b) på minst 40 sekunder och innehåller högst 60 % ämnen i klass 3.

2.2.3.1.6 Om ämnen i klass 3 på grund av tillsatser övergår till andra farokategorier än dem, som de i kapitel 3.2, tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar eller lösningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

Beträffande klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.3.1.7 Utgående från kriterierna i 2.3.2 och 2.2.3.1.1 kan också avgöras om en lösning eller en blandning, som är namngiven eller som innehåller ett namngivet ämne, har sådana egenskaper att lösningen eller blandningen inte omfattas av bestämmelserna för denna klass (se även 2.1.3).

2.2.3.2 Ämnen ej tillåtna för transport

2.2.3.2.1 Vätskor i klass 3, som lätt bildar peroxider (såsom eter eller vissa heterocykliska syre-haltiga ämnen) får inte transporteras om peroxidhalten, beräknad som väteperoxid (H2O2), överstiger 0,3 %. Peroxidhalten skall bestämmas enligt bestämmelserna i 2.3.3.2.

2.2.3.2.2 Kemiskt instabila ämnen i klass 3 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.3.2.3 Okänsliggjorda explosiva vätskor, som inte är angivna i kapitel 3.2, tabell A, är inte tillåtna för transport som ämnen i klass 3.

2.2.3.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.006801.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.006901.TIF">

2.2.41 Klass 4.1 Brandfarliga fasta ämnen, självreaktiva ämnen och okänsliggjorda explosivämnen

2.2.41.1 Kriterier

2.2.41.1.1 Klass 4.1 omfattar brandfarliga ämnen och föremål, okänsliggjorda explosivämnen, vilka är fasta ämnen enligt (a) i definitionen för "fast" i 1.2.1, och självreaktiva fasta och flytande ämnen.

Följande är tillordnade klass 4.1:

- lättantändliga fasta ämnen och föremål (se 2.2.41.1.3-2.2.41.1.8),

- självreaktiva fasta ämnen eller vätskor (se 2.2.41.1.9-2.2.41.1.16),

- fasta okänsliggjorda explosivämnen (se 2.2.41.1.18),

- ämnen relaterade till självreaktiva ämnen (se 2.2.41.1.19).

2.2.41.1.2 Ämnen och föremål av klass 4.1 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Brandfarliga fasta ämnen

Definitioner och egenskaper

2.2.41.1.3 Brandfarliga fasta ämnen är lättantändliga fasta ämnen och fasta ämnen som kan antändas genom friktion.

Lättantändliga fasta ämnen är pulverformiga, korniga eller pastaartade ämnen, som är farliga om de lätt kan antändas genom en kortvarig kontakt med en tändkälla, t.ex. en brinnande tändsticka, och lågorna snabbt sprider sig. Faran kan då komma inte bara av branden utan också av giftiga förbränningsprodukter. Metallpulver är särskilt farligt på grund av svårigheten att släcka en brand, då normala släckmedel som koldioxid eller vatten kan förvärra faran.

Klassificering

2.2.41.1.4 Ämnen och föremål som är tillordnade klass 4.1 som brandfarliga fasta ämnen är angivna i kapitel 3.2, tabell A. Tillordning av organiska ämnen och föremål, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till tillämplig benämning i 2.2.41.3 enligt bestämmelserna i kapitel 2.1, kan ske utgående från erfarenhet eller från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.2.1. Klassificeringen av oorganiska ämnen, som inte är namngivna, skall ske på grundval av resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.2.1, varvid hänsyn skall tas även till erfarenheter om det leder till en striktare klassificering.

2.2.41.1.5 Då ämnen och föremål, som inte är namngivna, tillordnas någon av benämningarna i 2.2.41.3, utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.2.1, gäller följande kriterier:

(a) Pulverformiga, granulerade eller pastaartade ämnen, utom metallpulver eller pulver av metallegeringar, skall klassificeras som lättantändliga ämnen i klass 4.1 om de lätt kan antändas vid kortvarig kontakt med en tändkälla (t ex en brinnande tändsticka) och lågan sprider sig snabbt, brinntiden är kortare än 45 sekunder längs en mätsträcka av 100 mm, eller brinnhastigheten är högre än 2,2 mm/s.

(b) Metallpulver eller pulver av metallegeringar skall tillordnas klass 4.1 om de kan antändas av en låga och reaktionen sprider sig över hela provet inom högst 10 minuter.

Fasta ämnen som kan antändas genom friktion skall analogt med existerande benämningar (till exempel tändstickor) eller i överensstämmelse med tillämplig särbestämmelse tillordnas klass 4.1.

2.2.41.1.6 Med provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.2.1, och kriterierna i 2.2.41.1.4 och 2.2.41.1.5 kan det även konstateras om ett namngivet ämne har sådana egenskaper att det inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

2.2.41.1.7 Om ämnen i klass 4.1 på grund av tillsatser övergår till andra farokategorier än dem de i kapitel 3.2 tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

Beträffande klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.41.1.8 Brandfarliga fasta ämnen tillordnade olika benämningar i kapitel 3.2, tabell A, skall utgående från provningarna i testhandboken, del III, avsnitt 33.2.1, inplaceras i förpackningsgrupp II eller III enligt följande kriterier:

(a) Lättantändliga fasta ämnen vilka vid provning har en brinntid kortare än 45 sekunder längs en mätsträcka av 100 mm skall inplaceras i:

(i) förpackningsgrupp II, om lågan passerar det fuktade området,

(ii) förpackningsgrupp III, om det fuktade området stoppar lågan under minst fyra minuter.

(b) Metallpulver eller pulver av metallegeringar skall inplaceras i:

(i) förpackningsgrupp II, om vid provningen reaktionen utbreder sig över provets hela längd inom högst fem minuter,

(ii) förpackningsgrupp III, om vid provningen reaktionen utbreder sig över provets hela längd på längre tid än fem minuter.

För fasta ämnen som kan antändas genom friktion sker inplaceringen i förpackningsgrupp analogt med existerande ämnen eller i överensstämmelse med tillämplig särbestämmelse.

Självreaktiva ämnen

Definitioner

2.2.41.1.9 I detta direktiv är självreaktiva ämnen termiskt instabila ämnen som kan sönderfalla kraftigt exotermt, även utan medverkan av syre. Ämnen betraktas inte som självreaktiva ämnen i klass 4.1, om:

(a) de är explosivämnen enligt kriterierna för klass 1

(b) de är oxiderande ämnen enligt klassificeringsförfarandet för klass 5.1 (se 2.2.51.1),

(c) de är organiska peroxider enligt kriterierna för klass 5.2 (se 2.2.52.1),

(d) deras sönderfallsvärme är lägre än 300 J/g,

(e) deras självaccelererande sönderfallstemperatur (SADT) (se Anm 2 nedan) är över 75 °C för ett kolli om 50 kg,

ANM.

1 Sönderfallsvärmen kan bestämmas genom valfri internationellt erkänd metod, t ex DSC (Differential Scanning Calorimetry) och adiabatisk kalorimetri.

2 Den självaccelererande sönderfallstemperaturen (SADT) är den lägsta temperatur vid vilken ett ämne i transportfärdig förpackning kan sönderfalla exotermt. Nödvändiga bestämmelser för att bestämma SADT ges i testhandboken, del II, kapitel 20 och avsnitt 28.4.

3 Ämnen vilka uppvisar egenskaper för självreaktiva ämnen skall klassificeras som sådana, även om dessa ämnen uppvisar positivt provningsresultat enligt 2.2.42.1.5 för tillordning till klass 4.2.

Egenskaper

2.2.41.1.10 Sönderfall av självreaktiva ämnen kan utlösas av värme, kontakt med katalytiska föroreningar (t ex syror, tungmetallföreningar, baser), friktion eller stöt. Sönderfallshastigheten ökar med temperaturen och varierar för olika ämnen. Sönderfall kan leda till utveckling av giftiga gaser eller ångor, speciellt då ingen antändning sker. För vissa självreaktiva ämnen skall temperaturen kontrolleras. Vissa självreaktiva ämnen kan sönderfalla explosionsartat, framför allt då de är inneslutna. Denna egenskap kan modifieras genom tillsats av spädmedel eller genom användning av lämplig förpackning. Vissa självreaktiva ämnen brinner häftigt. Självreaktiva ämnen är exempelvis vissa föreningar av de typer som nämns nedan:

- alifatiska azoföreningar (-C-N=N-C-)

- organiska azider (-C-N3)

- diazoniumsalter (-CN2+ Z-)

- n-nitrosoföreningar (-N-N=O) och

- aromatiska sulfohydrazider (-SO2-NH-NH2)

Denna uppräkning är inte fullständig. Ämnen med andra reaktiva grupper och vissa blandningar av ämnen kan ha liknande egenskaper.

Klassificering

2.2.41.1.11 Självreaktiva ämnen indelas i sju typer beroende på deras farlighetsgrad. De går från typ A, som inte är tillåten för transport i den förpackning i vilken den är provad, till typ G, som inte omfattas av bestämmelserna för självreaktiva ämnen i klass 4.1. Klassificeringen av självreaktiva ämnen av typ B-F är direkt relaterad till högsta tillåtna mängd i en förpackning. De principer som skall tillämpas vid klassificering, samt tillämpliga klassificeringsmetoder, provningsmetoder och kriterier och en mall för lämplig provningsrapport finns angivna i testhandboken, del II.

2.2.41.1.12 Ämnen som klassificerats och tillordnats en passande samlingsbenämning är angivna i 2.2.41.4 tillsammans med motsvarande UN-nummer och förpackningsmetod.

Samlingsbenämningarna anger:

- typ (B till och med F) av självreaktiva ämnen, se 2.2.41.1.11,

- aggregationstillstånd (flytande/fast),

Klassificering av i 2.2.41.4 angivna självreaktiva ämnen sker utgående från det tekniskt rena ämnet (såvida inte en lägre koncentration än 100 % har särskilt angetts).

2.2.41.1.13 Klassificeringen av självreaktiva ämnen och beredningar av sådana, som inte är angivna i 2.2.41.4, samt deras tillordning till en samlingsbenämning, skall utföras av behörig myndighet i avsändarlandet med en provningsrapport som underlag. Godkännandeintyget skall innehålla klassificering och tillämpliga transportvillkor. Om avsändarlandet inte är medlem av COTIF-fördraget skall behörig myndighet i den första medlemsstat i COTIF som berörs av sändningen godkänna klassificeringen och transportvillkoren.

2.2.41.1.14 Aktiveringsämnen, såsom zinkföreningar, får tillsättas vissa självreaktiva ämnen för att förändra deras reaktivitet. Beroende på typ och koncentration av aktiveringsämnet, kan detta medföra en minskning av den termiska stabiliteten och en förändring av de explosiva egenskaperna. Om någon av dessa egenskaper ändras, skall den nya beredningen bedömas enligt klassificeringsanvisningarna.

2.2.41.1.15 Prover av självreaktiva ämnen och beredningar av sådana, som inte är nämnda i 2.2.41.4, för vilka fullständiga provningsdata inte är tillgängliga och som skall transporteras för vidare provning och utvärdering, skall tillordnas en passande benämning för självreaktiva ämnen av typ C, under följande förutsättning:

- av tillgänglig information framgår att provet inte är farligare än ett självreaktivt ämne av typ B,

- provet är förpackat enligt förpackningsmetod OP2 och dess vikt per vagn uppgår till högst 10 kg.

Prov som fordrar temperaturkontroll får ej transporteras på järnväg.

Åtgärd för att okänsliggöra

2.2.41.1.16 För att åstadkomma en säker transport av självreaktiva ämnen okänsliggörs de ofta med spädmedel. Där en procentsats av ett ämne föreskrivs, avses viktprocent, avrundat till närmaste heltal. Vid användning av spädmedel skall det självreaktiva ämnet genomgå provning med spädmedlet i den koncentration och form som används vid transport. Spädmedel, som möjliggör att självreaktiva ämnen kan koncentreras i farlig utsträckning i händelse av läckage från en förpackning, får inte användas. Spädmedlet skall vara kompatibelt med det självreaktiva ämnet. I detta avseende är fasta eller flytande spädmedel kompatibla, om de inte har någon skadlig inverkan på det självreaktiva ämnets termiska stabilitet och typ av farlighet.

2.2.41.1.17 (Tills vidare blank).

Fasta okänsliggjorda explosivämnen

2.2.41.1.18 Fasta okänsliggjorda explosivämnen är ämnen som fuktats med vatten eller alkohol eller spätts med andra ämnen för att hämma deras explosiva egenskaper. I kapitel 3.2, tabell A, representeras de av benämningarna för UN 1310, 1320, 1321, 1322, 1336, 1337, 1344, 1347, 1348, 1349, 1354, 1356, 1357, 1517, 1571, 2555, 2556, 2557, 2852, 2907, 3317, 3319 och 3344, och, om särbestämmelse 15 i kapitel 3.3 uppfylls, benämningarna för UN 0154, 0155, 0209, 0214, 0215 och 0234, och, om särbestämmelse 18 i kapitel 3.3 uppfylls, benämningen för UN 0220.

Ämnen relaterade till självreaktiva ämnen

2.2.41.1.19 Ämnen som

(a) har blivit tillfälligt inordnade i klass 1 enligt testserie 1 och 2 men undantagna från klass 1 enligt testserie 6,

(b) inte är självreaktiva ämnen i klass 4.1, och

(c) inte är ämnen i klass 5.1 eller 5.2

skall tillordnas klass 4.1. UN 2956, 3241, 3242 och 3251 är sådana benämningar.

2.2.41.2 Ämnen ej tillåtna för transport

2.2.41.2.1 Kemiskt instabila ämnen i klass 4.1 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.41.2.2 Brandfarliga fasta ämnen, oxiderande, som är tillordnade UN 3097, får inte transporteras, såvida de inte uppfyller bestämmelserna för klass 1 (se även 2.1.3.7).

2.2.41.2.3 Följande ämnen är inte tillåtna för transport:

- de zelfontledende stoffen van type A [zie Handboek beproevingen en Kriterier, deel II, subsectie 20.4.2 a)];

- självreaktiva ämnen med en självaccelererande sönderfallstemperatur (SADT) <= 55 °C, som därför fordrar temperaturkontroll. Dessa ämnen är dock tillåtna för vägtransport och anges med följande beteckningar i kapitel 3.2, tabell A i ADR:

UN 3231 SJÄLVREAKTIV VÄTSKA TYP B, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3232 SJÄLVREAKTIVT FAST ÄMNE TYP B, TEMPERATURKONTROLLERAT,

UN 3233 SJÄLVREAKTIV VÄTSKA TYP C, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3234 SJÄLVREAKTIVT FAST ÄMNE TYP C, TEMPERATURKONTROLLERAT,

UN 3235 SJÄLVREAKTIV VÄTSKA TYP D, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3236 SJÄLVREAKTIVT FAST ÄMNE TYP D, TEMPERATURKONTROLLERAT,

UN 3237 SJÄLVREAKTIV VÄTSKA TYP E, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3238 SJÄLVREAKTIVT FAST ÄMNE TYP E, TEMPERATURKONTROLLERAT,

UN 3239 SJÄLVREAKTIV VÄTSKA TYP F, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3240 SJÄLVREAKTIVT FAST ÄMNE TYP F, TEMPERATURKONTROLLERAT,

- fosforsulfider som inte är rena från vit eller gul fosfor,

- andra fasta okänsliggjorda explosivämnen än de som anges i kapitel 3.2, tabell A,

- oorganiska brandfarliga ämnen i smält tillständ, utom UN 2448 SVAVEL, SMÄLT,

- bariumazid med vattenhalt under 50 viktsprocent.

2.2.41.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.007401.TIF">

2.2.41.4 Förteckning över självreaktiva ämnen

ANM.

Beträffande förpackningsmetoder, se förpackningsinstruktion P520 i 4.1.4.1 samt 4.1.7.1.

>Plats för tabell>

2.2.42 Klass 4.2 Självantändande ämnen

2.2.42.1 Kriterier

2.2.42.1.1 Klass 4.2 omfattar:

- pyrofora ämnen, dvs ämnen, inklusive blandningar och lösningar (fasta eller flytande), som även i små mängder antänds inom 5 minuter vid kontakt med luft. Dessa ämnen utgör de lättast självantändande ämnena i klass 4.2,

- självupphettande ämnen och föremål, dvs ämnen och föremål inklusive blandningar och lösningar, som vid kontakt med luft är benägna till temperaturhöjning utan energitillförsel. Dessa ämnen kan fatta eld endast i stora kvantiteter (flera kg) och efter en längre tid (timmar eller dagar).

2.2.42.1.2 Ämnen och föremål i klass 4.2 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Egenskaper

2.2.42.1.3 Självupphettning av ämnen, vilken leder till självantändning, förorsakas av en reaktion mellan ämnet och luftens syre och genom att den utvecklade värmen inte leds bort tillräckligt snabbt. Självupphettning uppträder när mängden av den utvecklade värmen är större än den bortförda och självantändningstemperaturen uppnås.

Klassificering

2.2.42.1.4 De ämnen och föremål som tillordnats klass 4.2 är angivna i kapitel 3.2, tabell A. Tillordning av ämnen och föremål, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till tillämpliga specifika N.O.S.-benämningar i 2.2.42.3 enligt bestämmelserna i kapitel 2.1 kan ske utgående från erfarenhet eller resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.3. Tillordning till allmänna N.O.S.-benämningar i klass 4.2 skall ske utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.3, varvid hänsyn skall tas även till erfarenheter om det leder till en striktare klassificering.

2.2.42.1.5 Då ämnen och föremål, som inte är namngivna, tillordnas någon av benämningarna i 2.2.42.3, utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.3, gäller följande kriterier:

(a) Självantändande (pyrofora) fasta ämnen skall tillordnas klass 4.2 när antändning sker vid fall från 1 m höjd eller inom 5 minuter därefter,

(b) självantändande (pyrofora) vätskor skall tillordnas klass 4.2 när:

(i) de antänds inom 5 minuter, uthällda på ett inert underlag, eller

(ii) i händelse av negativt resultat enligt (i), om de efter uthällning på ett torrt räfflat filterpapper (Whatman nr 3) antänder detta eller åstadkommer förkolning inom 5 minuter,

(c) ämnen, hos vilka det i ett kubiskt prov med 10 cm sida vid en provningstemperatur av 140 °C inom 24 timmar sker en självantändning eller temperaturhöjning till över 200 °C, skall tillordnas klass 4.2. Kriteriet baseras på självantändningstemperaturen hos träkol som är 50 °C för ett kubiskt prov på 27 m3. Ämnen som för en volym av 27 m3 har en självantändningstemperatur över 50 °C, skall inte omfattas av klass 4.2.

ANM.

1 Ämnen som transporteras i förpackningar med volym högst 3 m3 omfattas inte av klass 4.2, förutsatt att det vid provning vid 120 °C av ett kubiskt prov med 10 cm sida inte sker någon självantändning eller temperaturhöjning till över 180 °C på 24 timmar.

2 Ämnen som transporteras i förpackningar med volym högst 450 liter omfattas inte av klass 4.2, förutsatt att det vid provning vid 100 °C av ett kubiskt prov med 10 cm sida inte sker någon självantändning eller temperaturhöjning till över 160 °C på 24 timmar.

2.2.42.1.6 Om ämnen i klass 4.2 på grund av tillsatser övergår till andra farokategorier än dem, som de i kapitel 3.2 tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

Beträffande klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.42.1.7 Med provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.3, och kriterierna i 2.2.42.1.5 kan det även konstateras om ett namngivet ämne har sådana egenskaper att det inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.42.1.8 Ämnen och föremål tillordnade olika benämningar i kapitel 3.2, tabell A, skall utgående från provningarna i testhandboken, del III, avsnitt 33.3, inplaceras i förpackningsgrupp I, II eller III enligt följande kriterier:

(a) Självantändande (pyrofora) ämnen skall inplaceras i förpackningsgrupp I.

(b) Självupphettande ämnen och föremål, hos vilka det i ett kubiskt prov med 2,5 cm sida vid en provningstemperatur av 140 °C inom 24 timmar sker en självantändning eller temperaturhöjning till över 200 °C, skall inplaceras i förpackningsgrupp II.

Ämnen med självantändningstemperatur över 50 °C för en volym av 450 liter skall inte inplaceras i förpackningsgrupp II.

(c) Måttligt självupphettande ämnen, hos vilka det i ett kubiskt prov med 2,5 cm sida inte inträffar det som beskrivs under (b) ovan under de betingelser som anges där, men där det i ett kubiskt prov med 10 cm sida vid en provningstemperatur av 140 °C inom 24 timmar sker en självantändning eller temperaturhöjning till över 200 °C, skall inplaceras i förpackningsgrupp III.

2.2.42.2 Ämnen ej tillåtna för transport

Följande ämnen är ej tillåtna för transport:

- UN 3255 tert-BUTYLHYPOKLORIT

- självupphettande oxiderande ämnen, som tillordnas UN 3127, såvida de inte uppfyller bestämmelserna för klass 1 (se även 2.1.3.7).

2.2.42.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.007901.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.008001.TIF">

2.2.43 Klass 4.3 Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten

2.2.43.1 Kriterier

2.2.43.1.1 Klass 4.3 omfattar ämnen som vid reaktion med vatten utvecklar brandfarliga gaser vilka kan bilda explosiva blandningar med luft, samt föremål som innehåller sådana ämnen.

2.2.43.1.2 Ämnen och föremål av klass 4.3 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Egenskaper

2.2.43.1.3 Vissa ämnen utvecklar i kontakt med vatten brandfarliga gaser, som kan bilda explosiva blandningar med luft. Sådana blandningar antänds lätt av alla vanliga tändkällor, till exempel öppen eld, gnistor från verktyg eller oskyddade glödlampor. De tryckvågor och lågor som då uppstår kan utsätta människor och miljö för fara. Provningsmetoden som refereras till i 2.2.43.1.4 tillämpas för att konstatera om ett ämnes reaktion med vatten leder till utveckling av en riskabel mängd av eventuellt brandfarliga gaser. Denna provningsmetod får inte tillämpas för pyrofora ämnen.

Klassificering

2.2.43.1.4 De ämnen och föremål som tillordnats klass 4.3 är angivna i kapitel 3.2 tabell A. Tillordning av ämnen och föremål, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till tillämpliga benämningar i 2.2.43.3 enligt bestämmelserna i kapitel 2.1 sker utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.4, varvid hänsyn skall tas även till erfarenheter om det leder till en striktare klassificering.

2.2.43.1.5 Då ämnen och föremål, som inte är namngivna, tillordnas någon av benämningarna i 2.2.43.3, utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.4, gäller följande kriterier:

Ett ämne skall tillordnas klass 4.3, om

(a) den utvecklade gasen självantänder under någon fas av provningen, eller

(b) mängden utvecklad brandfarlig gas per timme överstiger 1 liter per kg av ämnet.

2.2.43.1.6 Om ämnen i klass 4.3 på grund av tillsatser övergår till andra farokategorier än dem, som de i kapitel 3.2 tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

Beträffande klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.43.1.7 Med provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 33.4, och kriterierna i 2.2.43.1.5 kan det även konstateras om ett namngivet ämne har sådana egenskaper att det inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.43.1.8 Ämnen och föremål tillordnade olika benämningar i kapitel 3.2, tabell A, skall utgående från provningarna i testhandboken, del III, avsnitt 33.4, inplaceras i förpackningsgrupp I, II eller III enligt följande kriterier:

(a) i förpackningsgrupp I inplaceras alla ämnen som vid rumstemperatur reagerar häftigt med vatten, varvid den utvecklade gasen i regel kan självantända, eller som vid rumstemperatur reagerar lätt med vatten, varvid mängden utvecklad brandfarlig gas är minst 10 liter per kg ämne per minut,

(b) i förpackningsgrupp II inplaceras alla ämnen som vid rumstemperatur reagerar lätt med vatten, varvid maximala mängden utvecklad brandfarlig gas är minst 20 liter per kg ämne per timme, och som inte uppfyller inplaceringskriterierna för förpackningsgrupp I,

(c) i förpackningsgrupp III inplaceras alla ämnen som vid rumstemperatur reagerar långsamt med vatten, varvid maximala mängden utvecklad brandfarlig gas är minst 1 liter per kg ämne per timme, och som inte uppfyller inplaceringskriterierna för förpackningsgrupp I eller II.

2.2.43.2 Ämnen ej tillåtna för transport

Vattenreaktiva brandfarliga fasta ämnen, tillordnade UN 3132,vattenreaktiva oxiderande ämnen, tillordnade UN 3133 och vattenreaktiva självupphettande fasta ämnen, tillordnade UN 3135, är inte tillåtna för transport, såvida de inte uppfyller bestämmelserna för klass 1 (se även 2.1.3.7).

2.2.43.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.008201.TIF">

2.2.51 Klass 5.1 Oxiderande ämnen

2.2.51.1 Kriterier

2.2.51.1.1 Klass 5.1 omfattar ämnen, som inte nödvändigtvis är brännbara men som vid avgivande av syre kan orsaka brand eller underhålla brand hos andra ämnen, samt föremål som innehåller sådana ämnen.

2.2.51.1.2 Ämnen i klass 5.1 och föremål som innehåller sådana ämnen indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

2.2.51.1.3 De ämnen och föremål som tillordnats klass 5.1 är angivna i kapitel 3.2 tabell A. Tillordning av ämnen och föremål, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till tillämpliga benämningar i 2.2.51.3 enligt bestämmelserna i kapitel 2.1 kan ske utgående från resultat av provningar, metoder och kriterier i 2.2.51.1.6-2.2.51.1.9 och testhandboken, del III, avsnitt 34.4. Om provningsresultaten skiljer sig från känd erfarenhet, skall bedömning grundad på sådan erfarenhet ha företräde framför provningsresultaten.

2.2.51.1.4 Om ämnen i klass 5.1 på grund av tillsatser övergår till andra farokategorier än dem, som de i kapitel 3.2 tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

Beträffande klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.51.1.5 Med provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 34.4, och kriterierna i 2.2.51.1.6-2.2.51.1.9 kan det även konstateras om ett namngivet ämne har sådana egenskaper att det inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

Oxiderande fasta ämnen

Klassificering

2.2.51.1.6 Då oxiderande fasta ämnen, som inte är namngivna, tillordnas någon av benämningarna i 2.2.51.3, utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 34.4.1, gäller följande kriterier:

Ett fast ämne skall tillordnas klass 5.1, när det i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 4:1 eller 1:1 antänds eller brinner eller uppvisar en lika lång eller kortare genomsnittlig brinntid som en blandning av kaliumbromat och cellulosa med viktsförhållandet 3:7.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.51.1.7 Oxiderande fasta ämnen tillordnade olika benämningar i kapitel 3.2 tabell A, skall utgående från provningarna i testhandboken, del III, delavsnitt 34.4.1, inplaceras i förpackningsgrupp I, II eller III enligt följande kriterier:

(a) förpackningsgrupp I: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 4:1 eller 1:1 uppvisar en kortare genomsnittlig brinntid än den genomsnittliga brinntiden hos en blandning av kaliumbromat och cellulosa med viktsförhållandet 3:2,

(b) förpackningsgrupp II: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 4:1 eller 1:1 uppvisar en lika lång eller kortare genomsnittlig brinntid än den genomsnittliga brinntiden hos en blandning av kaliumbromat och cellulosa med viktsförhållandet 2:3 och inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I,

(c) förpackningsgrupp III: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 4:1 eller 1:1 uppvisar en lika lång eller kortare genomsnittlig brinntid än den genomsnittliga brinntiden hos en blandning av kaliumbromat och cellulosa med viktsförhållandet 3:7 och inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I och II.

Oxiderande vätskor

Klassificering

2.2.51.1.8 Då oxiderande fasta ämnen, som inte är namngivna, tillordnas någon av benämningarna i 2.2.51.3, utgående från resultat av provningar enligt testhandboken, del III, avsnitt 34.4.2, gäller följande kriterier:

- En vätska skall tillordnas klass 5.1, när den i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 1:1 uppvisar ett tryck av minst 2070 kPa och en kortare eller lika lång tryckstegringstid som en blandning av 65-procentig salpetersyra i vattenlösning och cellulosa med viktsförhållandet 1:1.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.51.1.9 Oxiderande vätskor tillordnade olika benämningar i kapitel 3.2 tabell A, skall utgående från provningarna i testhandboken, del III, delavsnitt 34.4.2, inplaceras i förpackningsgrupp I, II eller III enligt följande kriterier:

(a) förpackningsgrupp I: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 1:1 självantänder eller uppvisar en kortare genomsnittlig tryckstegringstid än en blandning av 50-procentig perklorsyra och cellulosa med viktsförhållandet 1:1,

(b) förpackningsgrupp II: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 1:1 uppvisar en lika lång eller kortare genomsnittlig tryckstegringstid än en blandning av natriumklorat i 40-procentig vattenlösning och cellulosa med viktsförhållandet 1:1 och inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I,

(c) förpackningsgrupp III: ämnen som i en blandning med cellulosa i viktsförhållandet 1:1 uppvisar en lika lång eller kortare genomsnittlig tryckstegringstid än en blandning av 65-procentig salpetersyra i vattenlösning och cellulosa med viktsförhållandet 1:1 och inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I och II.

2.2.51.2 Ämnen ej tillåtna för transport

2.2.51.2.1 Kemiskt instabila ämnen i klass 5.1 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.51.2.2 Följande ämnen och blandningar är inte tillåtna för transport:

- oxiderande fasta ämnen, självupphettande, som tillordnas UN 3100, oxiderande fasta ämnen, vattenreaktiva, som tillordnas UN 3121 samt oxiderande fasta ämnen, brandfarliga, som tillordnas UN 3137, såvida de inte uppfyller bestämmelserna för klass 1 (se även 2.1.3.7),

- ej stabiliserad väteperoxid eller ej stabiliserade vattenlösningar av väteperoxid med mer än 60 % väteperoxid,

- tetranitrometan som innehåller brännbara föroreningar,

- lösningar av perklorsyra med över 72 viktsprocent syra eller blandningar av perklorsyra med annan vätska än vatten,

- lösning av klorsyra med över 10 % klorsyra eller blandningar av klorsyra med annan vätska än vatten,

- andra halogenerade fluorföreningar än UN 1745 BROMPENTAFLUORID, 1746 BROMTRIFLUORID och 2495 JODPENTAFLUORID i klass 5.1 eller UN 1749 KLORTRIFLUORID och 2548 KLORPENTAFLUORID i klass 2,

- ammoniumklorat och dess vattenlösningar samt blandningar av ett klorat med ett ammoniumsalt,

- ammoniumklorit och dess vattenlösningar samt blandningar av en klorit med ett ammoniumsalt,

- hypokloritblandningar med ett ammoniumsalt,

- ammoniumbromat och dess vattenlösningar samt blandningar av ett bromat med ett ammoniumsalt,

- ammoniumpermanganat och dess vattenlösningar samt blandningar av ett permanganat med ett ammoniumsalt,

- ammoniumnitrat med mer än 0,2 % brännbara ämnen (inklusive alla organiska ämnen som kolekvivalent), utom när det utgör beståndsdel i ett ämne eller föremål i klass 1,

- gödselmedel med halter av ammoniumnitrat eller brännbara ämnen som överstiger de under AMMONIUMNITRATHALTIGA GÖDSELMEDEL, UN 2067 till och med 2070, angivna värdena, utom under villkoren för klass 1. Vid bestämning av ammoniumnitrathalten skall den mängd nitratjoner för vilken det finns en ekvivalent mängd ammoniumjoner i blandningen, räknas som ammoniumnitrat.

- ammoniumnitrathaltiga gödselmedel, som tillordnats samlingsbenämningen UN 2072 AMMONIUMNITRATHALTIGA GÖDSELMEDEL, N.O.S.,

- ammoniumnitrit och dess vattenlösningar samt blandningar av en oorganisk nitrit med ett ammoniumsalt,

- blandningar av kaliumnitrat eller natriumnitrit med ett ammoniumsalt.

2.2.51.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.008501.TIF">

2.2.52 Klass 5.2 Organiska peroxider

2.2.52.1 Kriterier

2.2.52.1.1 Klass 5.2 omfattar organiska peroxider och beredningar med organiska peroxider.

2.2.52.1.2 Ämnen i klass 5.2 indelas enligt följande:

- P1 Organiska peroxider, fordrar ej temperaturkontroll

- P2 Organiska peroxider, fordrar temperaturkontroll (inte tillåtna för transport på järnväg)

Definition

2.2.52.1.3 Organiska peroxider är organiska ämnen som innehåller den tvåvärda -O-O-strukturen och som kan anses som derivat av väteperoxid, där den ena eller båda väteatomerna har ersatts av organiska radikaler.

Egenskaper

2.2.52.1.4 Organiska peroxider kan sönderfalla exotermt vid normal eller förhöjd temperatur. Sönderfallet kan utlösas av värme, kontakt med föroreningar (t ex syror, tungmetallföreningar, aminer), friktion eller stöt. Sönderfallshastigheten ökar med temperaturen och är beroende av den organiska peroxidens sammansättning. Vid sönderfallet kan hälsofarliga eller brandfarliga gaser eller ångor utvecklas. Vissa organiska peroxider kan sönderfalla explosionsartat, särskilt om de är inneslutna. Denna egenskap kan modifieras genom tillsats av spädmedel eller genom användning av lämpliga förpackningar. Många organiska peroxider brinner häftigt. Det skall undvikas att organiska peroxider kommer i kontakt med ögonen. Redan efter mycket kortvarig kontakt orsakar vissa organiska peroxider allvarliga skador på hornhinna och hud.

ANM.

Provningsmetoder för att avgöra brandfarlighet hos organiska peroxider finns i testhandboken, Del III, avsnitt 32.4. Eftersom organiska peroxider kan reagera häftigt när de upphettas rekommenderas att vid bestämning av deras flampunkt använda små provmängder enligt beskrivning i ISO 3679:1983.

Klassificering

2.2.52.1.5 Alla organiska peroxider skall betraktas som tillhörande klass 5.2, såvida inte beredningen med den organiska peroxiden

(a) innehåller högst 1,0 % aktivt syre vid högst 1,0 % väteperoxidhalt,

(b) innehåller högst 0,5 % aktivt syre vid en väteperoxidhalt över 1,0 %, dock högst 7,0 %.

ANM.

Halten aktivt syre (%) i en organisk peroxidberedning ges av formeln

>PIC FILE= "L_2004121SV.008601.TIF">

där:

ni= antal peroxigrupper per molekyl av organisk peroxid "i",

ci= koncentration (viktsprocent) av organisk peroxid "i",

mi= molekylvikt av organisk peroxid "i".

2.2.52.1.6 Organiska peroxider indelas i sju typer beroende på deras farlighetsgrad. De går från typ A, som inte är tillåten för transport i den förpackning i vilken den är provad, till typ G, som inte omfattas av bestämmelserna i klass 5.2. Klassificeringen av typ B till F är direkt relaterad till högsta tillåtna mängd i en förpackning. Principerna för klassificering av ämnen som inte är nämnda i 2.2.52.4, finns angivna i testhandboken, del II.

2.2.52.1.7 Organiska peroxider och beredningar av organiska peroxider som klassificerats och tillordnats en passande gruppbenämning är angivna i 2.2.52.4 tillsammans med motsvarande UN-nummer och förpackningsmetod.

Gruppbenämningarna anger:

- typ (B till och med F) av organisk peroxid, se 2.2.52.1.6,

- aggregationstillstånd (flytande/fast).

Blandningar av dessa beredningar får likställas med den typ av organisk peroxid som den farligaste komponenten motsvarar och transporteras enligt de villkor som gäller för denna typ. Om emellertid två stabila beståndsdelar kan bilda en termiskt mindre stabil blandning, skall den självaccelererande sönderfallstemperaturen (SADT)(10) fastställas.

2.2.52.1.8 Klassificering av organiska peroxider och beredningar eller blandningar av organiska peroxider, som inte är angivna i 2.2.52.4, samt deras tillordning till en samlingsbenämning, skall utföras av behörig myndighet i avsändarlandet. Godkännandeintyget skall innehålla klassificering och tillämpliga transportvillkor. Om avsändarlandet inte är medlem av COTIF-fördraget skall behörig myndighet i den första medlemsstat i COTIF som berörs av sändningen godkänna klassificeringen och transportvillkoren.

2.2.52.1.9 Prover av organiska peroxider eller beredningar av sådana, som inte är nämnda i 2.2.52.4, för vilka fullständiga provningsdata inte är tillgängliga och som skall transporteras för vidare provning och utvärdering, skall tillordnas en passande benämning för organiska peroxider av typ C, under följande förutsättning:

- av tillgänglig information framgår att provet inte är farligare än en organisk peroxid typ B,

- provet är förpackat enligt förpackningsmetod OP2 och dess vikt per vagn uppgår till högst 10 kg.

Prov som fordrar temperaturkontroll får ej transporteras på järnväg.

Åtgärd för att okänsliggöra organiska peroxider

2.2.52.1.10 För att åstadkomma en säker transport av organiska peroxider, okänsliggörs de ofta med organiska vätskor eller fasta ämnen, oorganiska fasta ämnen eller vatten. Där en procentsats av ett ämne föreskrivs, avses viktprocent, avrundat till närmaste heltal. I princip skall den organiska peroxiden okänsliggöras så att den inte koncentreras i farlig utsträckning om spill skulle uppstå.

2.2.52.1.11 Om inget annat föreskrivs för någon enskild organisk peroxidberedning, skall följande definitioner gälla för spädmedel som används för att okänsliggöra:

- spädmedel typ A är organiska vätskor med kokpunkt lägst 150 °C, som är kompatibla med den organiska peroxiden. Spädmedel typ A får användas för att okänsliggöra alla organiska peroxider;

- spädmedel typ B är organiska vätskor med kokpunkt under 150 °C, dock lägst 60 °C, och flampunkt lägst 5 °C, som är kompatibla med den organiska peroxiden.

Spädmedel typ B får användas för flegmatisering av organiska peroxider förutsatt att vätskans kokpunkt är minst 60 °C högre än den självaccelererande sönderfallstemperaturen (SADT) i ett kolli på 50 kg.

2.2.52.1.12 Andra spädmedel än typ A eller B får tillsättas till i 2.2.52.4 angivna organiska peroxidberedningar, förutsatt att de är kompatibla med dessa. Ersättning helt eller delvis av spädmedel av typ A eller typ B med annat spädmedel med annorlunda egenskaper kräver dock ny utvärdering av beredningen enligt det normala klassificeringsförfarandet för klass 5.2.

2.2.52.1.13 Vatten får bara tillsättas för att okänsliggöra sådana organiska peroxider, vilka i 2.2.52.4 eller i tillstånd från behörig myndighet enligt 2.2.52.1.8 betecknas"med vatten" eller som "stabil dispersion i vatten". Prover och beredningar av organiska peroxider som inte är angivna i 2.2.52.4 får likaså okänsliggöras med vatten förutsatt att villkoren i 2.2.52.1.9 är uppfyllda.

2.2.52.1.14 Organiska och oorganiska fasta ämnen får användas för att okänsliggöra organiska peroxider förutsatt att de är kompatibla med dessa. Vätskor och fasta ämnen räknas som kompatibla om de inte menligt påverkar vare sig termisk stabilitet eller farlighetstyp hos den organiska peroxidberedningen.

2.2.52.1.15 - 2.2.52.1.18 (Tills vidare blank).

2.2.52.2 Ämnen ej tillåtna för transport

Följande organiska peroxider är ej tillåtna för transport enligt villkoren för klass 5.2:

- organiska peroxider typ A (se testhandboken, del II, stycke 20.4.3 (a)),

- följande organiska peroxider som fordrar temperaturkontroll får ej transporteras på järnväg:

- organiska peroxider typ B och C med en självaccelererande sönderfallstemperatur (SADT) på högst 50 °C:

UN 3111 ORGANISK PEROXID TYP B, VÄTSKA, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3112 ORGANISK PEROXID TYP B, FAST, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3113 ORGANISK PEROXID TYP C, VÄTSKA, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3114 ORGANISK PEROXID TYP C, FAST, TEMPERATURKONTROLLERAD,

- organiska peroxider av typ D, som vid uppvärmning under inneslutning visar häftig eller måttlig reaktion, med SADT högst 50 °C, eller som vid uppvärmning under inneslutning visar svag eller ingen reaktion, med SADT högst 45 °C:

UN 3115 ORGANISK PEROXID TYP D, VÄTSKA, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3116 ORGANISK PEROXID TYP D, FAST, TEMPERATURKONTROLLERAD,

- organiska peroxider av typ E och F med SADT högst 45 °C:

UN 3117 ORGANISK PEROXID TYP E, VÄTSKA, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3118 ORGANISK PEROXID TYP E, FAST, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3119 ORGANISK PEROXID TYP F, VÄTSKA, TEMPERATURKONTROLLERAD,

UN 3120 ORGANISK PEROXID TYP F, FAST, TEMPERATURKONTROLLERAD.

2.2.52.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.008801.TIF">

2.2.52.4 Förteckning över klassificerade organiska peroxider

ANM.

I kolumnen "förpackningsmetod" i nedanstående tabell gäller:

(a) Bokstäverna OP som följs av en siffra hänför sig till förpackningsmetoden (se 4.1.4.1, förpackningsinstruktion P520 och 4.1.7.1).

(b) Bokstaven N visar att transport i IBCer är tillåten (se 4.1.4.2, förpackningsinstruktion IBC 520 och 4.1.7.2).

(c) Bokstaven M visar att transport i tank är tillåten (se 4.2.1.13 och 4.2.4.2, UN-tankinstruktion T 23; 4.3.2 och 4.3.4.1.3 (e), tankkod L4BN för vätskor och S4AN för fasta ämnen).

>Plats för tabell>

ANM.

(se sista kolumnen i tabell 2.2.52.4):

2.2.61 Klass 6.1 Giftiga ämnen

2.2.61.1 Kriterier

2.2.61.1.1 Klass 6.1 omfattar ämnen för vilka det av erfarenhet är känt eller efter djurförsök kan befaras att de vid påverkan vid ett enstaka tillfälle eller under kort tid av relativt små mängder, genom inandning, hudabsorption eller förtäring, kan vara hälsoskadliga eller leda till döden hos människor.

2.2.61.1.2 Ämnen i klass 6.1 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Definitioner

2.2.61.1.3 För detta direktiv gäller:

LD50-värde för akut giftighet vid förtäring är den mängd av ett ämne som administrerat till unga, vuxna albinoråttor, hanar och honor, med största sannolikhet inom 14 dagar dödar hälften av råttorna i gruppen. Antalet djur som omfattas av försöket skall vara tillräckligt stort för att resultatet skall bli statistiskt signifikant och motsvara god farmakologisk sed. Resultatet anges i mg per kg kroppsvikt.

LD50-värde för akut giftighet vid hudabsorption är den mängd av ett ämne som vid kontinuerlig kontakt under 24 h på bar hud hos albinokaniner med största sannolikhet dödar hälften av djuren i gruppen inom 14 dagar. Antalet djur som omfattas av försöket skall vara tillräckligt stort för att resultatet skall bli statistiskt signifikant och motsvara god farmakologisk sed. Resultatet anges i mg per kg kroppsvikt.

LD50-värde för akut giftighet vid inandning är den koncentration av ånga, dimma eller damm som när den kontinuerligt andas in under 1 h av en grupp unga, vuxna albinoråttor, hanar och honor, med största sannolikhet dödar hälften av djuren i gruppen inom 14 dagar. Ett fast ämne skall provas om det finns risk för att minst 10 % av den totala vikten är damm i inandningsbar form, t ex när partiklarnas aerodynamiska diameter är högst 10 μm. Ett flytande ämne skall genomgå provning, om det finns risk för att det kan uppstå dimma från en läckande transportbehållare. I ett för provning förberett prov skall över 90 viktsprocent av både fasta och flytande ämnen vara partiklar som kan andas in, så som beskrivs ovan. Resultatet anges i mg per liter luft för damm och dimma och i ml per m3 luft (ppm) för ånga.

Klassificering och inplacering i förpackningsgrupper

2.2.61.1.4 Ämnen i klass 6.1 skall efter sin farlighetsgrad vid transport inplaceras i någon av följande förpackningsgrupper:

Förpackningsgrupp I: mycket giftiga ämnen

Förpackningsgrupp II: giftiga ämnen

Förpackningsgrupp III: mindre giftiga ämnen

2.2.61.1.5 Ämnen, lösningar, blandningar och föremål som tillhör klass 6.1 är angivna i kapitel 3.2, tabell A. Tillordning av ämnen, lösningar och blandningar, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, med tillämplig benämning i 2.2.61.3 och förpackningsgrupp enligt bestämmelserna i kapitel 2.1 skall ske enligt kriterierna i 2.2.61.1.6 - 2.2.61.1.11.

2.2.61.1.6 Vid bedömningen av giftighetsgraden skall erfarenhet av förgiftningsfall hos människor ligga till grund. Vidare skall hänsyn tas till särskilda egenskaper hos ämnet i fråga, såsom flytande tillstånd, hög flyktighet, stor sannolikhet för sorption genom huden och särskilda biologiska verkningar.

2.2.61.1.7 Föreligger inte erfarenheter från människor skall giftighetsgraden fastställas genom utvärdering av djurförsök enligt följande tabell:

>Plats för tabell>

2.2.61.1.7.1 När ett ämne har olika grader av giftighet vid två eller flera tillförselsätt skall klassificeringen grundas på den högsta giftighetsgraden.

2.2.61.1.7.2 Ämnen, som uppfyller kriterierna för klass 8 och uppvisar en giftighet vid inandning av damm eller dimma (LC50) som motsvarar förpackningsgrupp I, får bara tillordnas klass 6.1 om giftigheten vid förtäring eller hudabsorption motsvarar åtminstone förpackningsgrupp I eller II. I annat fall skall ämnet om så krävs tillordnas klass 8 (se fotnot 10) till 2.2.8.1.4).

2.2.61.1.7.3 Kriterierna för ett ämnes giftighet vid inandning av dimma eller damm är baserade på LC50-värden vid en exponering under 1 h. När sådana värden finns tillgängliga skall de användas. Om emellertid endast LC50-värden för exponering 4 h finns tillgängliga kan dessa värden multipliceras med fyra och resultatet användas i stället för ovanstående kriterium, dvs LC50 (4 h) × 4 anses likvärdigt med LC50 (1 h).

Giftighet vid inandning av ångor

2.2.61.1.8 Vätskor som avger giftiga ångor skall tillordnas följande grupper där "V" är den mättade ångans koncentration uttryckt i ml/m3 luft (flyktighet) vid 20 °C och standardatmosfärstryck:

>Plats för tabell>

Dessa kriterier är baserade på LC50-värden vid exponering 1 h, och sådana värden skall användas, där de finns tillgängliga.

Om emellertid endast LC50-värden för exponering 4 h finns tillgängliga kan dessa värden multipliceras med två och resultatet användas i stället för ovanstående kriterium, dvs LC50 (4 h) × 2 anses likvärdigt med LC50 (1 h).

Gränslinjer för förpackningsgrupper - giftighet vid inandning av ångor

>PIC FILE= "L_2004121SV.010301.TIF">

I denna figur presenteras kriterierna i grafisk form för att underlätta klassificeringen. På grund av den begränsade noggrannheten vid användning av grafisk framställning skall emellertid ämnen som hamnar på eller nära en skiljelinje kontrolleras med hjälp av de siffermässiga kriterierna.

Blandningar av vätskor

2.2.61.1.9 Blandningar av vätskor som är giftiga vid inandning skall inplaceras i förpackningsgrupper med beaktande av nedanstående uppgifter:

2.2.61.1.9.1 Om LC50-värdet är känt för varje giftigt ämne som ingår i blandningen, kan förpackningsgruppen bestämmas enligt följande:

(a) Beräkning av LC50 för blandningen:

>PIC FILE= "L_2004121SV.010401.TIF">

där:

fi= mmolbråket för beståndsdelen "i" i blandningen,

LC50i= medelvärdet av dödlig koncentration för ingående beståndsdel "i", i ml/m3.

(b) Beräkning av flyktighet för varje beståndsdel i blandningen:

>PIC FILE= "L_2004121SV.010402.TIF">

där:

Pi= partialtrycket för beståndsdelen "i" i kPa vid 20 °C och standardatmosfärtryck.

(c) Beräkning av förhållandet mellan flyktighet och LC50-värdet:

>PIC FILE= "L_2004121SV.010403.TIF">

(d) De beräknade värdena på LC50 (för blandningen) och R används sedan för att bestämma vilken förpackningsgrupp blandningen hör till:

förpackningsgrupp I: R >= 10 och LC50 (blandning) <= 1000 ml/m3,

förpackningsgrupp II: R >= 1 och LC50 (blandning) <= 3000 ml/m3, om blandningen inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I,

förpackningsgrupp III: R >= 1/5 och LC50 (blandning) <= 5000 ml/m3, om blandningen inte uppfyller kriterierna för förpackningsgrupp I eller II.

2.2.61.1.9.2 Saknas uppgift om LC50-värde för de giftiga beståndsdelarna kan blandningen inplaceras i en förpackningsgrupp med nedan beskrivna förenklade provning av tröskeltoxicitet som grund. I så fallet skall den strängaste förpackningsgruppen bestämmas och användas vid transport av blandningen.

2.2.61.1.9.3 En blandning inplaceras i förpackningsgrupp I endast om den uppfyller följande båda kriterier:

(a) Ett prov av vätskeblandningen sprayas och späds ut med luft för att erhålla en testatmosfär av 1000 ml/m3 vätskespray i luft. Tio albinoråttor (fem hanar och fem honor) exponeras för denna testatmosfär under 1 timme och observeras därefter under 14 dagar. Om fem eller fler av försöksdjuren dör under observationsperioden på 14 dagar skall blandningen antas ha ett LC50-värde på 1000 ml/m3 eller mindre.

(b) Ett prov av ångan i jämvikt med vätskeblandningen späds ut med nio volymsdelar luft för att erhålla en testatmosfär. Tio albinoråttor (fem hanar och fem honor) exponeras för denna testatmosfär under 1 timme och observeras därefter under 14 dagar. Om fem eller fler av försöksdjuren dör under observationsperioden på 14 dagar skall blandningen antas ha en flyktighet som är lika med eller större än 10 gånger blandningens LC50-värde.

2.2.61.1.9.4 En blandning inplaceras i förpackningsgrupp II endast om den uppfyller följande båda kriterier men inte kriterierna för förpackningsgrupp I:

(a) Ett prov av vätskeblandningen sprayas och spädas ut med luft för att erhålla en testatmosfär av 3000 ml/m3 vätskespray i luft. Tio albinoråttor (fem hanar och fem honor) exponeras för denna testatmosfär under 1 timme och observeras därefter under 14 dagar. Om fem eller fler av försöksdjuren dör under observationsperioden på 14 dagar skall blandningen antas ha ett LC50-värde på 3000 ml/m3 eller mindre.

(b) Ett prov av ångan i jämvikt med vätskeblandningen används för att bilda en testatmosfär. Tio albinoråttor (fem hanar och fem honor) exponeras för denna testatmosfär under 1 timme och observeras därefter under 14 dagar. Om fem eller fler av försöksdjuren dör under observationsperioden på 14 dagar skall blandningen antas ha en flyktighet som är lika med eller större än blandningens LC50-värde.

2.2.61.1.9.5 En blandning inplaceras i förpackningsgrupp III endast om den uppfyller följande två kriterier men inte kriterierna för förpackningsgrupp I eller II:

(a) Ett prov av vätskeblandningen sprayas och späds ut med luft för att erhålla en testatmosfär av 5000 ml/m3 vätskespray i luft. Tio albinoråttor (fem hanar och fem honor) exponeras för denna testatmosfär under 1 timme och observeras därefter under 14 dagar. Om fem eller fler av försöksdjuren dör under observationsperioden på 14 dagar skall blandningen antas ha ett LC50-värde på 5000 ml/m3 eller mindre.

(b) Ångkoncentrationen (flyktigheten) för vätskeblandningen mäts. Är den lika med eller större än 1000 ml/m3 skall blandningen antas ha en flyktighet som är lika med eller större än 1/5 av blandningens LC50-värde.

Beräkningsmetoder för blandningars giftighet vid förtäring och hudabsorption

2.2.61.1.10 För klassificering av blandningar i klass 6.1 och bestämning av korrekt förpackningsgrupp i enlighet med kriterierna för giftighet vid förtäring och hudabsorption (se 2.2.61.1.3) måste blandningens akuta LD50-värde beräknas.

2.2.61.1.10.1 När en blandning innehåller endast ett aktivt ämne vars LD50-värde är känt, kan om tillförlitliga uppgifter om akut giftighet vid förtäring och hudabsorption saknas, blandningens LD50-värden för förtäring och hudabsorption bestämmas enligt följande:

>PIC FILE= "L_2004121SV.010501.TIF">

2.2.61.1.10.2 Om en blandning innehåller mer än en aktiv komponent kan blandningens LD50-värde för förtäring och hudabsorption bestämmas på tre sätt. Den rekommenderade metoden är att ta fram tillförlitliga värden för akut giftighet vid förtäring och hudabsorption för den aktuella blandningen som skall transporteras. Om tillförlitliga, noggranna värden inte är tillgängliga, får en av följande metoder användas:

(a) klassificering av beredningen efter den farligaste beståndsdelen i blandningen under antagandet att komponenten har samma koncentration som den totala koncentrationen av alla aktiva beståndsdelar,

(b) tillämpning av formeln:

>PIC FILE= "L_2004121SV.010502.TIF">

där:

C= koncentrationen i procent av beståndsdel A, B,.........Z i blandningen

T= LD50-värdet vid förtäring av beståndsdel A, B,.........Z

TM= blandningens LD50-värde vid förtäring.

ANM.

Formeln kan även användas för giftighet vid hudabsorption, under förutsättning att information finns tillgänglig och är av samma slag för alla ingående beståndsdelar. Användning av denna formel tar inte hänsyn till eventuella potentierings- eller skyddseffekter.

Klassificering av pesticider (bekämpningsmedel)

2.2.61.1.11 Alla aktiva pesticidbeståndsdelar och beredningar av dessa, för vilka LC50- eller LD50-värdena är kända och som har klassificerats i klass 6.1, skall inplaceras i enlighet med kriterierna i 2.2.61.1.6 - 2.2.61.1.9 i motsvarande förpackningsgrupp. Ämnen och beredningar som uppvisar sekundärfaror skall klassificeras enligt tabellen för dominant fara i 2.1.3.9 med inplacering i motsvarande förpackningsgrupp.

2.2.61.1.11.1 Om LD50-värdet för en pesticidberedning avseende förtäring eller hudabsorption inte är känt, men LD50-värdena för de aktiva ämnena är kända, så kan LD50-värdet för beredningen tas fram genom tillämpning av metoderna i 2.2.61.1.10.

ANM.

LD50-värden för giftigheten hos ett visst antal vanliga pesticider kan erhållas från senaste utgåvan av dokumentet "The WHO Recommended Classification of Pesticides by Hazard and Guidelines to Classification", som kan beställas från Världshälsoorganisationen (WHO), International Programme on Chemical Safety, CH-1211 Genève 27. Även om detta dokument kan användas som uppgiftskälla för LD50-värden för pesticider, får dock klassifikationssystemet som anges där inte användas för klassificering för transport av pesticider eller bestämning av förpackningsgrupp, som skall ske enligt bestämmelserna i detta direktiv.

2.2.61.1.11.2 Den officiella transportbenämningen för en pesticid skall väljas med den aktiva beståndsdelen, pesticidens aggregationstillstånd och alla eventuellt förekommande sekundärfaror som grund (se 3.1.2).

2.2.61.1.12 Om ämnen i klass 6.1 på grund av tillsatser övergår till andra farlighetskategorier än dem, som de i kapitel 3.2 tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

För klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.61.1.13 Utgående från kriterierna i 2.2.61.1.4 - 2.2.61.1.10 kan också avgöras om en lösning eller en blandning, som är namngiven eller innehåller ett namngivet ämne, har sådana egenskaper att lösningen eller blandningen inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

2.2.61.1.14 Ämnen, lösningar och blandningar - med undantag av ämnen och beredningar vilka används som pesticider - som inte motsvarar kriterierna i direktiv 67/548/EEG(11)eller 88/379/EEG(12) i gällande version och därför inte klassificeras som mycket giftiga, giftiga eller hälsoskadliga enligt dessa direktiv i gällande version, kan anses vara ämnen som inte omfattas av klass 6.1.

2.2.61.2 Ämnen ej tillåtna för transport

2.2.61.2.1 Kemiskt instabila ämnen i klass 6.1 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.61.2.2 Följande ämnen och blandningar är inte tillåtna för transport:

- cyanväte, vattenfritt, och cyanvätelösningar (blåsyrelösningar), som inte uppfyller villkoren för UN 1051, 1613, 1614 och 3294,

- andra metallkarbonyler än UN 1259 NICKELTETRAKARBONYL och UN 1994 JÄRNPENTAKARBONYL med flampunkt under 23 °C,

- 2,3,7,8-TETRAKLORDIBENSO-1,4-DIOXIN (TCDD) i koncentrationer som räknas som mycket giftiga enligt kriterierna i 2.2.61.1.7,

- UN 2249 DIKLORDIMETYLETER, SYMMETRISK,

- beredningar av fosfider utan tillsatser för fördröjd utveckling av giftiga brandfarliga gaser,

Följande ämnen får inte transporteras på järnväg:

- bariumazid, torr eller med mindre än 50 % vatten eller alkohol,

- UN 0135 KVICKSILVERFULMINATER

2.2.61.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.010701.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.010801.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.010901.TIF">

2.2.62 Klass 6.2 Smittförande ämnen

2.2.62.1 Kriterier

2.2.62.1.1 Klass 6.2 omfattar smittförande ämnen. Smittförande ämnen är ämnen som är kända för att eller kan förmodas innehålla patogener. Patogener är mikroorganismer (inklusive bakterier, virus, rickettsier, parasiter och svampar) eller genetiskt modifierade mikroorganismer (hybrider eller mutanter), som är kända för att eller kan förmodas förorsaka infektionssjukdomar hos djur eller människor.

I detta avseende räknas virus, mikroorganismer samt föremål, som är förorenade med virus eller mikroorganismer, som ämnen i denna klass.

ANM.

1 Ovan nämnda ämnen omfattas dock inte av bestämmelserna i denna klass, om det är osannolikt att de framkallar sjukdom hos människor eller djur.

2 Smittförande ämnen omfattas av bestämmelserna i denna klass endast om de kan överföra sjukdom till människor och djur som utsätts för dessa ämnen.

3 Genetiskt modifierade mikroorganismer och organismer, biologiska produkter, diagnostiska prover och infekterade levande djur skall tillordnas denna klass om de uppfyller villkoren för den.

4 Toxiner från växter, djur eller bakterier som inte innehåller smittförande ämnen eller organismer eller inte ingår i sådana, är ämnen i klass 6.1, UN 3172.

2.2.62.1.2 Klass 6.2 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Definitioner och klassificering

2.2.62.1.3 Smittförande ämnen skall tillordnas klass 6.2 och UN 2814 respektive 2900, utgående från deras inplacering i en av tre skyddsklasser, vilka baseras på de av Världshälsoorganisationen (WHO) utvecklade och i "Laboratory Biosafety Manual, Second Edition (1993)" publicerade kriterierna. En skyddsklass karakteriseras av organismens patogenitet, slaget av överföring och hur lätt den sker, risknivån för en individ och för allmänheten samt möjligheten att bota sjukdomar genom tillgång på kända och verksamma förebyggande medel och behandlingar.

Kriterierna för varje skyddsklass beroende på risknivån är följande:

(a) Skyddsklass 4: patogen som normalt orsakar svår sjukdom hos människor eller djur och lätt kan överföras från en individ till en annan, direkt eller indirekt, och mot vilken det vanligtvis inte finns effektiva förebyggande åtgärder eller behandling (dvs stor individuell fara och stor fara för allmänheten).

(b) Skyddsklass 3: patogen som normalt orsakar svår sjukdom hos människor eller djur men vanligtvis inte överförs från en infekterad individ till en annan, och mot vilken det finns effektiva förebyggande åtgärder eller behandling (dvs stor individuell fara och liten fara för allmänheten).

(c) Skyddsklass 2: patogen som kan orsaka sjukdom hos människor eller djur, men som sannolikt inte utgör någon allvarlig fara. Vid exponering kan den orsaka en allvarlig infektion, mot vilken det dock finns effektiva förebyggande åtgärder eller behandling och smittrisken är begränsad (dvs måttlig individuell fara och liten risk för allmänheten).

ANM.

Skyddsklass 1 omfattar mikroorganismer där det är liten sannolikhet att de orsakar sjukdom hos människor eller djur (dvs ingen eller mycket liten individuell fara och ingen eller mycket liten fara för allmänheten). Ämnen som innehåller endast sådana mikroorganismer räknas inte som smittförande ämnen enligt dessa bestämmelser.

2.2.62.1.4 Smittförande ämnen som endast är farliga för djur (grupp I2 i 2.2.62.1.2) och tillordnade farlighetsgrupp 2 skall inplaceras i förpackningsgrupp II.

2.2.62.1.5 Biologiska produkter är produkter från levande organismer, som är tillverkade och distribuerade i överensstämmelse med bestämmelser från nationella myndigheter, vilka kan utge särskilda licensbestämmelser, och som används för förebyggande, behandling eller diagnos av sjukdomar hos människor och djur eller i utvecklings-, provnings- eller forskningssyfte. De inkluderar, men är inte begränsade till, halvfabrikat eller färdiga produkter såsom vacciner och diagnostiska produkter.

I detta direktiv indelas biologiska produkter i följande grupper:

(a) produkter som innehåller mikroorganismer i skyddsklass 1, produkter som innehåller patogener under sådana förhållanden att deras förmåga att sprida smitta är mycket låg eller saknas och produkter som inte är kända för att innehålla patogener. Ämnen i denna grupp räknas inte som smittförande ämnen i detta direktiv,

(b) produkter, som tillverkats och förpackats i enlighet med bestämmelser från nationella hälsoskyddsmyndigheter och transporteras för slutlig förpackning eller distribution, och som är avsedda för behandling genom medicinskt utbildad personal eller privatpersoner. Ämnen i denna grupp omfattas inte av bestämmelserna för klass 6.2.

(c) sådana produkter som man vet eller kan förmoda innehåller patogener i skyddsklass 2, 3 eller 4 och inte uppfyller kriterierna i (b) ovan. Ämnen i denna grupp skall tillordnas klass 6.2 UN 2814 respektive 2900.

ANM.

Några officiellt godkända biologiska produkter kan utgöra en biologisk fara bara i vissa delar av världen. I sådant fall kan behöriga myndigheter föreskriva att dessa biologiska produkter skall uppfylla bestämmelserna för smittförande ämnen eller vidta andra inskränkningar.

2.2.62.1.6 Diagnostiska prover från människor eller djur är bland annat exkret, sekret, blod och blodbeståndsdelar, vävnad och vävnadsvätska, som transporteras för diagnostik- eller forskningsändamål. Levande infekterade djur omfattas inte.

I ADR indelas diagnostiska prover i följande grupper:

(a) sådana prover där det är känt eller kan förmodas att de innehåller patogener i skyddsklasserna 2, 3 eller 4, och sådana som med en relativt låg sannolikhet innehåller patogener i skyddsklass 4. Dessa ämnen skall tillordnas klass 6.2, UN 2814 respektive 2900. Prover som transporteras för första eller verifierande provning av närvaron av patogener hör till denna grupp,

(b) sådana prover som med en relativt låg sannolikhet innehåller patogener i skyddsklass 2 eller 3. Dessa ämnen skall tillordnas klass 6.2, UN 2814 respektive 2900; se även 2.2.62.1.8. Prover som transporteras för initial diagnos, utom om det gäller närvaro av patogener, eller för rutinmässig kontrollprovning hör till denna grupp,

(c) sådana prover där det är känt att de inte innehåller patogener. Dessa ämnen räknas inte som ämnen i klass 6.2.

2.2.62.1.7 Genetiskt modifierade mikroorganismer och organismer(13) är mikroorganismer och organismer i vilka det genetiska materialet har avsiktligt ändrats med tekniska metoder på ett sätt som inte förekommer naturligt.

I detta direktiv indelas genetiskt modifierade mikroorganismer och organismer i följande grupper:

(a) genetiskt modifierade mikroorganismer, som motsvarar definitionen av smittförande ämne i 2.2.62.1.1, skall tillordnas klass 6.2, UN 2814 respektive 2900,

(b) genetiskt modifierade mikroorganismer som är kända för att eller kan förmodas vara farliga för människor, djur eller miljön skall transporteras enligt villkor angivna av behörig myndighet i ursprungslandet,

(c) djur som innehåller eller är kontaminerade med genetiskt modifierade mikroorganismer och organismer som motsvarar definitionen av smittförande ämne skall transporteras enligt villkor angivna av behörig myndighet i ursprungslandet,

(d) genetiskt modifierade mikroorganismer, som inte motsvarar definitionen av smittförande ämne, men som har förmåga att förändra djur, växter eller mikrobiologiska ämnen på ett sätt som normalt inte är resultat av naturlig fortplantning, skall, utom när det medges villkorslös användning av regeringarna i ursprungslandet, transitländerna och mottagarlandet, tillordnas klass 9, UN 3245.

ANM.

Genetiskt modifierade mikroorganismer som är smittförande ämnen enligt denna klass får inte tillordnas UN 3291.

2.2.62.1.8 Diagnostiska prover enligt 2.2.62.1.6 (b) behöver inte uppfylla bestämmelserna för smittförande ämnen när följande villkor är uppfyllda:

(a) - primärkärlen innehåller högst 100 ml,

- ytterförpackningen innehåller högst 500 ml,

- primärkärlen är täta och

- förpackningen omfattar

(i) ett inneremballage bestående av:

- vattentäta kärl som primärkärl,

- en vattentät sekundärförpackning,

- absorptionsmedel i tillräcklig mängd för att absorbera hela innehållet, placerat mellan primärkärl och sekundärförpackning. Om flera kärl är som primärkärl placerade i en sekundärförpackning, skall de vara inslagna ett och ett, så att ömsesidig kontakt omöjliggörs,

(ii) en i förhållande till volym, vikt och användningsområde tillräckligt hållfast ytterförpackning, vars yttermått skall uppgå till minst 100 mm,

eller

(b) förpackningarna motsvarar EN 829:1996.

2.2.62.1.9 Med avfall avses produkter som kommer från medicinsk behandling av djur eller människor eller från biologisk forskning, och i vilka det är relativt låg sannolikhet att det finns smittförande ämnen. De skall tillordnas UN 3291. Avfall som innehåller smittförande ämnen vilka kan specificeras skall tillordnas UN 2814 respektive 2900 efter sin farlighetsgrad (se 2.2.62.1.3). Sanerat avfall som har innehållit smittförande ämnen räknas som icke farliga, såvida inte kriterier för andra klasser uppfylls.

2.2.62.1.10 SMITTFÖRANDE AVFALL i UN 3291 inplaceras i förpackningsgrupp II.

2.2.62.1.11 För transport av ämnen i denna klass kan det vara nödvändigt att hålla en bestämd temperatur.

2.2.62.2 Ämnen ej tillåtna för transport

Levande ryggradsdjur eller ryggradslösa djur får inte användas som bärare av smittförande ämnen, såvida dessa inte kan transporteras på annat sätt. Sådana djur skall förpackas, etiketteras, märkas och transporteras i enlighet med tillämpliga bestämmelser för djurtransport(14).

2.2.62.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.011201.TIF">

2.2.7 Klass 7 Radioaktiva ämnen

2.2.7.1 Definition av klass 7

2.2.7.1.1 Radioaktiva ämnen: Ämnen som innehåller radionuklider där både aktivitetskoncentrationen och totalaktiviteten per sändning överstiger de i 2.2.7.7.2.1 - 2.2.7.7.2.6 angivna värdena.

2.2.7.1.2 Följande radioaktiva ämnen omfattas inte av klass 7 i detta direktiv:

(a) radioaktiva ämnen, som är en integrerad beståndsdel av transportmedlet,

(b) radioaktiva ämnen som transporteras inom anläggningar där lämpliga säkerhetsbestämmelser är i kraft och där transporten inte sker på allmän väg eller järnväg,

(c) radioaktiva ämnen, som implanterats eller inkorporerats i personer eller levande djur för diagnostiska eller terapeutiska ändamål,

(d) radioaktiva ämnen i konsumentartiklar, som har fått föreskriftsenligt godkännande och saluförs till slutlig användare,

(e) i naturen förekommande ämnen och malm, som innehåller naturligt förekommande radionuklider, där bearbetning för användning av dessa radionuklider inte avses ske, och under förutsättning att aktivitetskoncentrationen av dessa ämnen inte överstiger tio gånger de i 2.2.7.7.2 angivna värdena.

2.2.7.2 Definitioner

A1 och A2

A1 Det i tabell 2.2.7.7.2.1 förtecknade eller det enligt 2.2.7.7.2 härledda aktivitetsvärdet för radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, som används för bestämning av gränsvärden för aktivitet för bestämmelserna i detta direktiv.

A2 Det i tabell 2.2.7.7.2.1 förtecknade eller det enligt 2.2.7.7.2 härledda aktivitetsvärdet för radioaktiva ämnen, förutom radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, som används för bestämning av gränsvärden för aktivitet för bestämmelserna i detta direktiv.

Specifik aktivitet hos en radionuklid: Aktiviteten per viktenhet av radionukliden. Den specifika aktiviteten hos ett ämne: Är aktiviteten per mass- eller volymsenhet av ämnet, i vilket radionukliden är väsentligen likformigt fördelad.

Godkännande

Multilateralt godkännade: Ett godkännande, som utfärdas av berörd behörig myndighet både i ursprungslandet för konstruktionen eller transporten och i varje land, genom eller till vilket sändningen ifråga skall transporteras.

Unilateralt godkännande: Ett godkännande av en konstruktion, som behöver utfärdas endast av behörig myndighet i ursprungslandet för konstruktion. Är ursprungslandet inte fördragspart till ADR så kräver godkännandet bekräftelse av behörig myndighet i det första ADR-land som berörs av sändningen (se 6.4.22.6).

Kolli för transport av radioaktiva ämnen: Förpackningen med sitt radioaktiva innehåll, så som det överlämnas för transport. Av detta direktiv upptagna typer av kollin, som omfattas av gränsvärdena för aktivitet och materialinskränkningarna i 2.2.7.7 och uppfyller tillämpliga bestämmelser är:

(a) industrikolli typ 1 (typ IP-1),

(b) industrikolli typ 2 (typ IP-2),

(c) industrikolli typ 2 (typ IP-2),

(d) industrikolli typ 3 (typ IP-3),

(e) kolli av typ A,

(f) kolli av typ B(U),

(g) kolli av typ B(M),

(h) kolli av typ C.

Kollin som innehåller klyvbara ämnen eller uranhexafluorid omfattas av ytterligare bestämmelser (se 2.2.7.7.1.7 och 2.2.7.7.1.8).

ANM.

Beträffande kollin för annat farligt gods, se definition i 1.2.1.

Kontamination

Kontamination: Närvaron av ett radioaktivt ämne på en yta i mängder över 0,4 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare och alfastrålare med låg radiotoxicitet eller 0,04 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare.

Löst vidhäftande kontamination: Kontamination som kan lösgöras från ytan under rutinmässiga transportförhållanden.

Fast vidhäftande kontamination: All annan kontamination än löst vidhäftande kontamination.

Radioaktivt innehåll: Det radioaktiva ämnet tillsammans med varje kontaminerat eller aktiverat fast ämne, vätska och gas inuti förpackningen.

Förpackning för transport av radioaktiva ämnen: Sammansättningen av alla komponenter som är nödvändiga för fullständig omslutning av det radioaktiva innehållet. Till denna kan i synnerhet höra en eller flera behållare, absorberande material, distansstycken, strålskärmar, anordningar för fyllning, tömning, ventilering eller tryckavlastning, anordningar för kylning, dämpning av mekaniska stötar, hantering, fastsättning och värmeskydd och i kollit inbyggd driftutrustning. Förpackningen kan vara en låda, ett fat eller liknande behållare och kan även vara en container, tank eller IBC-behållare.

ANM.

Beträffande förpackningar för annat farligt gods, se definition i 1.2.1.

Inneslutningssystem: Den av konstruktören fastställda sammansättningen av förpackningskomponenter, som är avsedda att förhindra att radioaktiva ämnen kommer ut under transporten.

Alfastrålare med låg radiotoxicitet: Naturligt uran; utarmat uran; naturligt torium; uran-235 eller uran-238; torium-232; torium-228 och torium-230 när dessa förekommer i malm eller i fysikaliska eller kemiska koncentrat; eller alfastrålare med en halveringstid under tio dagar.

Storcontainer: En container, som inte är en småcontainer enligt definitionen i detta avsnitt.

Transport: Den konkreta förflyttningen av en sändning från ursprungsorten till bestämmelseorten.

Kriticitetssäkerhetsindex (CSI, Critically Safety Index) som är tillordnat ett kolli, ett extra ytteremballage eller en container innehållande klyvbara ämnen är ett tal, som används för att kontrollera ansamlingen av kollin, extra ytteremballage eller containrar innehållande klyvbara ämnen.

Transportindex (TI), som är tillordnat ett kolli, ett extra ytteremballage eller en container eller oförpackat LSA-I eller SCO-I: Ett tal, som används för att kontrollera strålningsexponeringen.

Strålningsnivå: Dos per tidsenhet angiven i millisievert per timme.

Ämnen med låg specifik aktivitet (LSA, Low Specific Activity), se 2.2.7.3.

Klyvbara ämnen: Uran-233, uran-235, plutonium-239, plutonium-241 eller någon kombination av dessa radionuklider. Denna definition omfattar inte:

(i) obestrålat naturligt eller obestrålat utarmat uran och

(j) naturligt uran eller utarmat uran som bara bestrålats i termiska reaktorer.

Radioaktivt ämne med liten spridbarhet: Antingen ett fast radioaktivt ämne eller ett fast radioaktivt ämne i en försluten kapsel, som har begränsad spridbarhet och inte är i pulverform.

ANM.

Radioaktiva ämnen, med liten spridbarhet, får transporteras med flyg i kollin av typ B(U) eller typ B(M) i mängder som är tillåtna i godkännandecertifikatet för kollikonstruktionen. Denna definition upptas här, då sådana kollin med radioaktiva ämnen med liten spridbarhet också får transporteras på järnväg.

Radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet, se 2.2.7.4.1.

Konstruktion: En beskrivning av ett radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet, ett radioaktivt ämne med liten spridbarhet, ett kolli eller en förpackning som för det fullt identifierbart. Till beskrivningen kan höra specifikationer, konstruktionsritningar, dokumentation som visar överensstämmelse med bestämmelserna och annan relevant dokumentation.

Småcontainer: En container, som antingen har yttermått mindre än 1,5 m eller en invändig volym av högst 3 m3.

Högsta normala arbetstryck: Det högsta trycket över lufttrycket vid genomsnittlig havsnivå, som skulle utvecklas i inneslutningssystemet under ett år under de temperatur- och solinstrålningsbetingelser som motsvarar omgivningsförhållanden under transport, utan ventilation, yttre kylning med hjälpsystem eller operativa åtgärder.

Ytkontaminerat föremål (SCO, Surface Contaminated Object) se 2.2.7.5.

Begränsande system: Den av konstruktören fastställda och av behörig myndighet godkända sammansättningen av klyvbara ämnen och förpackningskomponenter, som är avsedd att upprätthålla kriticitetssäkerheten.

Obestrålat torium: Torium som innehåller högst 10-7 g uran-233 per gram torium-232.

Obestrålat uran: Uran som innehåller högst 2 × 103 Bq plutonium per gram uran-235, högst 9 × 106 Bq klyvningsprodukter per gram uran-235 och högst 5 × 10-3 Bq uran-236 per gram uran-235.

Uran - naturligt, utarmat, anrikat

Naturligt uran: Kemiskt separerat uran med i naturen förekommande sammansättningen av uranisotoper (ca 99,28 viktsprocent uran-238 och 0,72 viktsprocent uran-235).

Anrikat uran: Uran med en viktandel uran-235 över 0,72 %. I samtliga fall förekommer en mycket liten viktandel uran-234.

Komplett last: Ett fordon eller storcontainer som används uteslutande av en enda användare, varvid samtliga lastnings- och lossningsprocedurer före, under och efter transporten utförs enligt avsändarens eller mottagarens anvisningar.

2.2.7.3 Ämnen med låg specifik aktivitet (LSA)(15), bestämning av grupper

2.2.7.3.1 Ett ämne med låg specifik aktivitet (LSA) är ett radioaktivt ämne med begränsad specifik egenaktivitet eller ett radioaktivt ämne för vilket gränsvärdena hos den uppskattade genomsnittliga specifika aktiviteten gäller. Yttre skärmningsmaterial som omger LSA-materialet skall inte medräknas vid bestämning av den uppskattade genomsnittliga specifika aktiviteten.

2.2.7.3.2 LSA-material indelas i tre grupper:

(a) LSA-I

(i) uran- och toriummalm och koncentrat av sådana malmer samt andra malmer, som innehåller i naturen förekommande radionuklider och är avsedda att bearbetas för användning av dessa radionuklider,

(ii) fast obestrålat naturligt eller utarmat uran eller naturligt torium eller fasta eller flytande föreningar eller blandningar av dessa,

(iii) radioaktiva ämnen för vilka A2-värdet är obegränsat, förutom klyvbara ämnen i mängder som enligt 6.4.11.2 inte är undantagna, eller

(iv) andra radioaktiva ämnen i vilka aktiviteten är likformigt fördelad och den beräknade genomsnittliga specifika aktiviteten inte överstiger 30 gånger värdet av den i 2.2.7.7.2.1 - 2.2.7.7.2.6 angivna aktivitetskoncentrationen, förutom klyvbara ämnen i mängder som enligt 6.4.11.2 inte är undantagna.

(b) LSA-II

(i) vatten med en tritiumkoncentration av upp till 0,8 TBq/l, eller

(ii) andra ämnen i vilka aktiviteten är likformigt fördelad och den beräknade genomsnittliga specifika aktiviteten inte överstiger 10-4 A2/g för fasta ämnen och gaser och 10-5 A2/g för vätskor.

(c) LSA-III

Fasta ämnen (t ex solidifierade restprodukter, aktiverade ämnen), med undantag av ämnen i pulverform, hos vilka

(i) de radioaktiva ämnena är likformigt fördelade i ett fast föremål eller en samling av fasta föremål eller väsentligen likformigt fördelade i ett fast kompakt bindemedel (som betong, bitumen, keramik etc.),

(ii) de radioaktiva ämnen är relativt olösliga eller innehållna i en relativt olöslig grundmassa, så att även om förpackningen skadas så överstiger inte förlusten av radioaktiva ämnen per kolli, som erhålls genom urlakning vid nedsänkning i vatten i sju dagar, 0,1A2, och

(iii) den beräknade genomsnittliga specifika aktiviteten hos det fasta ämnet utan hänsyn till skärmningsmaterialet inte överstiger 2 × 10-3 A2/g.

2.2.7.3.3 Ett LSA-III är ett fast ämne som skall ha sådana egenskaper att aktiviteten i vattnet förblir begränsad till 0,1 A2 när totalinnehållet i ett kolli utsätts för den i 2.2.7.3.4 föreskrivna provningen.

2.2.7.3.4 LSA-III skall provas enligt följande:

Ett fast materialprov, som representerar det totala innehållet i kollit, skall nedsänkas i vatten under sju dagar vid rumstemperatur. Den vattenvolym som används för provningen skall vara tillräckligt stor, så att vid sjudagarsperiodens slut den fria volymen av det ej absorberade och obundna vattnet fortfarande uppgår till minst 10 % av volymen hos den fasta provobjektet. Vattnet skall inledningsvis ha ett pH-värde på 6-8 och en högsta ledningsförmåga av 1 mS/m vid 20 °C. Efter den sju dagar långa nedsänkningen av provet skall totala aktiviteten hos den fria vattenvolymen mätas.

2.2.7.3.5 Verifiering av att de i 2.2.7.3.4 krävda funktionskriterierna är uppfyllda skall överensstämma med 6.4.12.1 och 6.4.12.2.

2.2.7.4 Bestämmelser för radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet

2.2.7.4.1 Radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet är antingen:

(a) ett icke spridbart, fast radioaktivt ämne, eller

(b) en försluten kapsel som innehåller radioaktiva ämnen, och som skall vara tillverkad så att den bara kan öppnas genom att kapseln förstörs.

Ett radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet skall ha åtminstone en dimension på minst 5 mm.

2.2.7.4.2 Ett radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet skall vara beskaffat eller konstruerat så att det när det genomgått provningar enligt 2.2.7.4.4 - 2.2.7.4.8 uppfyller följande bestämmelser:

(a) det får vid de tillämpliga stötkänslighets-, slag- och böjprovningen enligt 2.2.7.4.5 (a), (b), (c) och 2.2.7.4.6 (a) varken brytas eller splittras,

(b) det får under den tillämpliga upphettningsprovningen enligt 2.2.7.4.5 (d) eller 2.2.7.4.6 (b) varken smälta eller spridas,

(c) aktiviteten i vatten får efter urlakningsprovning enligt 2.2.7.4.7 och 2.2.7.4.8 inte överstiga 2 kBq, alternativt får för förslutna källor läckagehastigheten vid den volumetriska täthetsprovningsmetoden enligt ISO 9978: 1992, "Radiation Protection - Sealed Radioactive Sources - Leakage Test Methods", inte överstiga det tillämpliga och av behörig myndighet accepterade gränsvärdet.

2.2.7.4.3 Verifiering av att de i 2.2.7.4.2 krävda funktionskriterierna är uppfyllda skall överensstämma med 6.4.12.1 och 6.4.12.2.

2.2.7.4.4 Provobjekt som utgör eller simulerar radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet skall genomgå stötkänslighetsprovning, slagprovning, böjprovning och upphettningsprovning enligt 2.2.7.4.5 eller den alternativa provningen enligt 2.2.7.4.6. För varje provningsmoment får ett nytt provobjekt användas. I anslutning till varje provningsmoment skall provobjektet genomgå en urlakningsprovning eller en volumetrisk täthetsprovning enligt en metod, som är minst lika känslig som de metoder som beskrivs i 2.2.7.4.7 för icke spridbara, fasta ämnen eller i 2.2.7.4.8 för inkapslade ämnen.

2.2.7.4.5 Tillämpliga provningsmetoder är:

(a) Stötkänslighetsprovning: provobjektet skall falla från 9 m höjd på ett anslagsfundament. Anslagsfundamentet skall vara utformat enligt 6.4.14.

(b) Slagprovning: provobjektet läggs på en blyplatta, som ligger på ett glatt fast underlag. Det ges ett slag med den plana änden av en stålstång, så att verkan motsvarar fritt fall av 1,4 kg från 1 m höjd. Nedre ändan av stången skall ha en diameter på 25 mm och kanterna avrundas till en radie på (3,0 ± 0,3) mm. Blyet med en Vickershårdhet på 3,5-4,5 och en tjocklek på högst 25 mm skall täcka en större yta än provobjektet. För varje provning skall en ny blyplatta användas. Stången skall träffa provobjektet så att största möjliga skada inträffar.

(c) Böjprovning: provningen gäller bara för långa, tunna strålkällor med en minsta längd av 10 cm och ett förhållande mellan längd och minsta bredd på minst 10. Provobjektet spänns in styvt och vågrätt, så att hälften av dess längd är utanför inspänningen. Provobjektet skall riktas så att det får största möjliga skada, när dess fria ände får ett slag med den plana sidan av en stålstång. Stången skall träffa provobjektet så att verkan av slaget motsvarar fritt fall av 1,4 kg från 1 m höjd. Nedre ändan av stången skall ha en diameter på 25 mm och kanterna avrundas till en radie på (3,0 ± 0,3) mm.

(d) Upphettningsprovning: provobjektet skall upphettas i luft till 800 °C och hållas vid denna temperatur i 10 min, varefter det får svalna.

2.2.7.4.6 Provobjekt som utgör eller simulerar radioaktiva ämnen inneslutna i en tät kapsel får undantas från:

(a) de i 2.2.7.4.5 (a) och 2.2.7.4.5 (b) föreskrivna provningarna, såvida massan av det radioaktiva ämnet av speciell beskaffenhet är under 200 g och provobjekten genomgår alternativ stötkänslighetsprovning (impact test) för klass 4 enligt ISO 2919:1980 "Sealed Radioactive Sources - Classification", och

(b) den i 2.2.7.4.5 (d) föreskrivna provningen, om provobjekten genomgår alternativ upphettningsprovning (temperature test) för klass 6 enligt ISO 2919:1980 "Sealed Radioactive Sources - Classification".

2.2.7.4.7 För provobjekt, som utgör eller simulerar icke spridbara, fasta ämnen skall följande urlakningsprovning genomföras:

(a) Provobjektet skall under 7 dagar nedsänkas i vatten vid rumstemperatur. Den vattenvolym som används för provningen skall vara tillräckligt stor, så att vid sjudagarsperiodens slut den fria volymen av det ej absorberade och obundna vattnet fortfarande uppgår till minst 10 % av volymen hos den fasta provobjektet. Vattnet skall inledningsvis ha ett pH-värde på 6-8 och en högsta ledningsförmåga av 1 mS/m vid 20 °C.

(b) Vattnet med provobjektet skall sedan värmas till en temperatur på (50 ± 5)°C och hållas 4 timmar vid den temperaturen.

(c) Därefter skall vattnets aktivitet bestämmas.

(d) Sedan skall provobjektet lagras minst 7 dagar i stillastående luft vid minst 30 °C och relativ fuktighet minst 90 %.

(e) Provobjektet nedsänkes sedan i vatten med samma beskaffenhet som i (a). Vattnet med provobjektet värms till (50 ± 5)°C och hålls 4 timmar vid den temperaturen.

(f) Därefter skall vattnets aktivitet bestämmas.

2.2.7.4.8 För provobjekt, som representerar eller simulerar radioaktiva ämnen i en sluten kapsel skall antingen urlakningsprovning eller volumetrisk täthetsprovning genomföras enligt följande:

(a) Urlakningsprovningen består av följande steg:

(i) Provobjektet skall nedsänkas i vatten vid rumstemperatur. Vattnet skall inledningsvis ha ett pH-värde på 6-8 och en högsta ledningsförmåga på 1 mS/m vid 20 °C.

(ii) Vattnet med provobjektet värms till en temperatur på (50 ± 5)°C och hålls 4 timmar vid den temperaturen.

(iii) Därefter skall vattnets aktivitet bestämmas.

(iv) Sedan skall provobjektet lagras minst 7 dagar i stillastående luft vid minst 30 °C och relativ fuktighet minst 90 %.

(v) Momenten enligt (i), (ii) och (iii) upprepas.

(b) Den alternativa volumetriska täthetsprovningen skall omfatta något av de i ISO 9978:1992 "Radiation Protection - Sealed Radioactive Sources - Leakage Test Methods" beskrivna provningarna, som är acceptabel för behörig myndighet.

2.2.7.5 Ytkontaminerat föremål (SCO), bestämning av grupper

Ytkontaminerat föremål (SCO) är ett fast föremål, som inte är radioaktivt i sig självt, men på vars yta radioaktiva ämnen förekommer. SCO indelas i två grupper:

(a) SCO-I: Ett fast föremål, på vilket

(i) den löst vidhäftande kontaminationen på den åtkomliga ytan, som medelvärde över 300 cm2 (eller på totala ytan om den är mindre än 300 cm2) inte överstiger 4 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare och alfastrålare med låg radiotoxicitet eller 0,4 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare, och

(ii) de niet-afwrijfbare besmetting op het bereikbare oppervlak, gemiddeld over 300 cm2 (of over het totale oppervlak indien kleiner dan 300 cm2), voor beta- of gammastralers, en alfastralers van geringe toxiciteit, niet över 4 × 104 Bq/cm2, of voor alle andere alfastralers niet över 4 × 103 Bq/cm2is; en

(iii) summan av löst vidhäftande och fast vidhäftande kontamination på den icke åtkomliga ytan, som medelvärde över 300 cm2 (eller på totala ytan om den är mindre än 300 cm2) inte överstiger 4 × 104 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare och alfastrålare med låg radiotoxicitet eller 4 × 103 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare.

(b) SCO-II: Ett fast föremål på vars yta antingen den fast vidhäftande eller den löst vidhäftande kontaminationen överstiger de tillämpliga gränsvärdena för SCO-I i (a) ovan och på vilket

(i) den löst vidhäftande kontaminationen på den åtkomliga ytan, som medelvärde över 300 cm2 (eller på totala ytan om den är mindre än 300 cm2) inte överstiger 400 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare och alfastrålare med låg radiotoxicitet eller 40 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare, och

(ii) de niet-afwrijfbare besmetting op het bereikbare oppervlak, gemiddeld over 300 cm2 (of over het totale oppervlak indien kleiner dan 300 cm2), voor beta- of gammastralers, en alfastralers van geringe toxiciteit, niet över 8 × 105 Bq/cm2, of voor alle andere alfastralers niet över 8 × 104 Bq/cm2is; en

(iii) summan av löst vidhäftande och fast vidhäftande kontamination på den icke åtkomliga ytan, som medelvärde över 300 cm2 (eller på totala ytan om den är mindre än 300 cm2) inte överstiger 8 × 105 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare och alfastrålare med låg radiotoxicitet eller 8 × 104 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare.

2.2.7.6 Bestämning av transportindex (TI) och kriticitetssäkerhetsindex (CSI)

2.2.7.6.1 Bestämning av transportindex (TI)

2.2.7.6.1.1 Transportindex (TI) för ett kolli, ett extra ytteremballage eller en container, för oförpackat LSA-I eller för oförpackat SCO-I skall bestämmas enligt följande:

(a) Bestäm högsta strålningsnivån i millisievert per timme (mSv/h) på ett avstånd av 1 m från den utvändiga ytan på kollit, det extra ytteremballaget, containern, eller från oförpackat LSA-I eller oförpackat SCO-I. Det erhållna värdet multipliceras med 100 och resultatet utgör transportindex. För uran- och toriummalmer och koncentrat av dessa får följande värden antas som den högsta strålningsnivån i varje punkt på avståndet 1 m från den utvändiga ytan:

0,4 mSv/h för malmer och fysikaliska koncentrat av uran eller torium,

0,3 mSv/h för kemiska toriumkoncentrat,

0,02 mSv/h för kemiska urankoncentrat utom uranhexafluorid.

(b) För tankar, containrar, och för oförpackat LSA-I och oförpackat SCO-I skall det enligt (a) erhållna värdet multipliceras med tillämplig faktor ur nedanstående tabell 2.2.7.6.1.1.

(c) De enligt (a) och (b) bestämda värdena skall avrundas uppåt till en decimal (t ex så att 1,13 blir 1,2) med undantaget att ett värde på 0,05 eller mindre får sättas lika med noll.

Tabell 2.2.7.6.1.1

Multiplikationsfaktorer för laster med stor yta

>Plats för tabell>

2.2.7.6.1.2 Transportindex för varje extra ytteremballage, container eller fordon skall bestämmas antingen som av summan av transportindexen för alla medförda kollin eller genom direkt mätning av strålningsnivån, med undantag av icke styva extra ytteremballage, för vilka transportindex endast skall bestämmas som summan av transportindexen för alla kollin.

2.2.7.6.2 Bestämning av kriticitetssäkerhetsindex (CSI)

2.2.7.6.2.1 Kriticitetssäkerhetsindex (CSI) för kollin med klyvbara ämnen skall bestämmas genom division av talet 50 med det minsta av de båda värdena för N som härleds enligt 6.4.11.11 och 6.4.11.12 (dvs CSI = 50/N). Värdet på kriticitetssäkerhetsindex kan vara noll, förutsatt att ett obegränsat antal kollin är underkritiska (dvs N är i båda fallen i praktiken oändlig).

2.2.7.6.2.2 Kriticitetssäkerhetsindex (CSI) för varje sändning skall bestämmas som summan av CSI för alla i sändningen ingående kollin

2.2.7.7 Aktivitetsgränsvärden och materialinskränkningar

2.2.7.7.1 Innehållsbegränsningar för kollin

2.2.7.7.1.1 Allmänt

Mängden radioaktiva ämnen i ett kolli får inte överstiga de nedan angivna gränsvärdena.

2.2.7.7.1.2 Undantagna kollin

2.2.7.7.1.2.1 För radioaktiva ämnen, förutom föremål tillverkade av naturligt uran, utarmat uran eller naturligt torium, får ett undantaget kolli inte innehålla aktiviteter, som är större än följande:

(a) för radioaktiva ämnen, som är inneslutna i ett instrument eller ett annat föremål eller utgör en komponent därav, som t.ex. en klocka eller en elektronikapparat, de i tabell 2.2.7.7.1.2.1 kolumn 2 och 3 angivna gränsvärdena för varje enskilt föremål och för varje kolli, och

(b) för radioaktiva ämnen, som inte är inneslutna eller inte utgör en komponent i ett instrument eller ett annat föremål, de i tabell 2.2.7.7.1.2.1 kolumn 4 angivna kolligränsvärdena.

Tabell 2.2.7.7.1.2.1

Gränsvärden för aktivitet för undantagna kollin

>Plats för tabell>

2.2.7.7.1.2.2 För föremål tillverkade av naturligt uran, utarmat uran eller naturligt torium får ett undantaget kolli innehålla valfri mängd av dessa ämnen, förutsatt att den utvändiga ytan av uranet eller toriumet omges av ett inaktivt hölje av metall eller annat motståndskraftigt material.

2.2.7.7.1.3 Industrikollin

Det radioaktiva innehållet i ett enstaka kolli med LSA-material eller i ett enstaka kolli med SCO skall begränsas så att strålningsnivån som anges i 4.1.9.2.1 inte överskrids. Dessutom skall aktiviteten i ett enstaka kolli begränsas så att de i 7.5.11, särbestämmelse CV33 (2), angivna gränsvärdena för aktivitet hos en vagn inte överskrids.

2.2.7.7.1.4 Kolli av typ A

2.2.7.7.1.4.1 Kollin av typ A får innehålla högst följande aktivitet:

(a) radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet - A1 eller

(b) alla andra radioaktiva ämnen - A2.

2.2.7.7.1.4.2 För blandningar av radionuklider, vars identiteter och aktiviteter är kända skall följande villkor tillämpas för det radioaktiva innehållet i ett kolli av typ A:

>PIC FILE= "L_2004121SV.012001.TIF">

där:

B(i) är aktiviteten hos radionuklid "i" som radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet och A1(i) är A1-värdet för radionuklid "i", och

C (j) är aktiviteten hos radionuklid "j" som inte är radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet och A2(j) är A2-värdet för radionuklid "j".

2.2.7.7.1.5 Kollin av typ B(U) och typ B(M)

2.2.7.7.1.5.1 Kolli av typ B(U) och typ B(M) får i enlighet med sina godkännandecertifikat inte innehålla:

(a) aktiviteter större än vad som godkänts för kollikonsruktionen,

(b) andra radionuklider än de som godkänts för kollikonstruktionen, eller

(c) innehåll som till form, fysikaliskt eller kemiskt tillstånd avviker från vad som godkänts för kollikonstruktionen.

2.2.7.7.1.6 Kollin av typ C

ANM.

Kollin av typ C, som innehåller radioaktiva ämnen i mängder som överstiger antingen 3000 A1 eller 100000 A2, alltefter vilket av de båda värdena för radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet som är lägst, eller överstiger 3000 A2 för alla andra radioaktiva ämnen, får transporteras med flyg. Även om kollin av typ C inte har föreskrivits för järnvägstransport av radioaktiva ämnen i sådana mängder (kollin av typ B(U) eller typ B(M) räcker), redovisas följande bestämmelser eftersom sådana kollin får transporteras även på järnväg.

Kollin av typ C får i enlighet med sina godkännandecertifikat inte innehålla:

(a) aktiviteter större än vad som godkänts för kollikonstruktionen,

(b) andra radionuklider än de som godkänts för kollikonstruktionen, eller

(c) innehåll som till form, fysikaliskt eller kemiskt tillstånd avviker från vad som godkänts för kollikonstruktionen.

2.2.7.7.1.7 Kollin som innehåller klyvbara ämnen

Kollin, som innehåller klyvbara ämnen får, där det är tillämpligt, i enlighet med sina godkännandecertifikat inte innehålla:

(a) en massa av klyvbara ämnen som avviker från den som godkänts för kollikonstruktionen

(b) radionuklider eller klyvbara ämnen som avviker från dem som godkänts för kollikonstruktionen

(c) innehåll som till form, fysikaliskt eller kemiskt tillstånd eller placering i utrymmet avviker från vad som godkänts för kollikonstruktionen.

2.2.7.7.1.8 Kollin som innehåller uranhexafluorid

Vikten av uranhexafluorid i ett kolli får inte överstiga ett värde, som skulle leda till ett tomrum mindre än 5 % vid den högsta temperatur hos kollit som är angiven för systemen i de anläggningar i vilka kollit skall användas. Uranhexafluoriden skall vara i fast form, och kollits inre tryck skall då det överlämnas för transport ligga under normalt atmosfärstryck.

2.2.7.7.2 Aktivitetsnivåer

2.2.7.7.2.1 Följande grundläggande värden för enskilda radionuklider finns upptagna i tabell 2.2.7.7.2.1:

(a) A1 och A2 i TBq,

(b) aktivitetskoncentration för undantagna ämnen i Bq/g och

(c) gränsvärden för aktivitet för undantagna sändningar i Bq.

Tabell 2.2.7.7.2.1

>Plats för tabell>

2.2.7.7.2.2 För enskilda radionuklider, som inte är förtecknade i tabell 2.2.7.7.2.1, skall bestämning av de i 2.2.7.7.2.1 nämnda grundläggande radionuklidvärdena kräva behörig myndighets godkännande eller, för internationell transport, multilateralt godkännande. Om den kemiska formen på varje radionuklid är känd, är det tillåtet att använda A2-värdet för den löslighetsklass som rekommenderas av International Commission on Radiological Protection, såvida hänsyn tas till kemisk form både under normala och olycksrelaterade transportförhållanden. Alternativt får radionuklidvärdena i tabell 2.2.7.7.2.2 användas utan godkännande av behörig myndighet.

Tabell 2.2.7.7.2.2

Grundläggande radionuklidvärden för obekanta radionuklider eller blandningar

>Plats för tabell>

2.2.7.7.2.3 Vid beräkning av A1 och A2 för en radionuklid som inte återfinns i tabell 2.2.7.7.2.1 skall en radioaktiv sönderfallskedja, i vilken radionukliderna finns i sina naturligt förekommande proportioner och ingen dotternuklid har en halveringstid som antingen är längre än 10 dygn eller längre än ursprungsnukliden, anses som en enda radionuklid. Den aktivitet som skall beaktas och det A1- eller A2-värde som skall användas är värdena för kedjans ursprungsnuklid. För radioaktiva sönderfallskedjor i vilka någon dotternuklid har en halveringstid antingen längre än 10 dygn eller längre än halveringstiden för ursprungsnukliden, skall ursprungsnukliden tillsammans med sådana dotternuklider betraktas som en blandning av olika radionuklider.

2.2.7.7.2.4 För blandningar av radionuklider kan de i 2.2.7.7.2.1 nämnda grundläggande radionuklidvärdena bestämmas som följer:

>PIC FILE= "L_2004121SV.013601.TIF">

där:

f(i) är andelen aktivitet eller aktivitetskoncentration av radionuklid "i" i blandningen,

X(i) är A1- eller A2-värdet, aktivitetskoncentrationen för undantaget ämne eller gränsvärdet för aktivitet för en undantagen sändning för motsvarande radionuklid "i", vilket som är tillämpligt och

Xm är för blandningar det härledda A1- eller A2-värdet, aktivitetskoncentrationen för undantaget ämne eller gränsvärdet för aktivitet för en undantagen sändning.

2.2.7.7.2.5 När identiteten hos varje radionuklid är känd men de individuella aktiviteterna för några radionuklider inte är kända, får radionukliderna sammanställas i grupper och det lägsta tillämpliga A1- eller A2-värdet i respektive grupp användas vid tillämpning av formlerna i 2.2.7.7.2.4 och 2.2.7.7.1.4.2. Utgångspunkt för gruppindelningen kan vara den totala alfaaktiviteten och den totala beta/gammaaktiviteten om dessa är kända, varvid de lägsta radionuklidvärdena för alfastrålare respektive beta-/gammastrålare skall användas.

2.2.7.7.2.6 För enstaka radionuklider eller radionuklidblandningar, för vilka inga relevanta data föreligger, skall värdena från tabell 2.2.7.7.2.2 användas.

2.2.7.8 Gränsvärden för transportindex (TI), kriticitetssäkerhetsindex (CSI) och strålningsnivåer för kollin och extra ytteremballage

2.2.7.8.1 Utom för sändningar som komplett last får transportindex för varje enskilt kolli eller extra ytteremballage inte överstiga 10 och kriticitetssäkerhetsindex för varje enskilt kolli eller extra ytteremballage inte överstiga 50.

2.2.7.8.2 Utom för kollin och extra ytteremballage transporterade som komplett last enligt 7.5.11, särbestämmelse CV33 (3.5) (a), får den högsta strålningsnivån inte i någon punkt på ytan av ett kolli eller ett extra ytteremballage överstiga 2 mSv/h.

2.2.7.8.3 Den högsta strålningsnivån får inte i någon punkt på ytan av ett kolli, transporterat som komplett last, överstiga 10 mSv/h.

2.2.7.8.4 Kollin och extra ytteremballage skall inplaceras i någon av kategorierna I-VIT, II-GUL eller III-GUL i överensstämmelse med de villkor som anges i tabell 2.2.7.8.4 och med följande bestämmelser:

(a) Vid bestämning av tillämplig kategori för ett kolli eller ett extra ytteremballage skall hänsyn tas till såväl transportindex som strålningsnivå på ytan. Då transportindex överensstämmer med villkoren för en kategori, medan strålningsnivån på ytan överensstämmer med en annan kategori, skall kollit eller det extra ytteremballaget inplaceras i den högre kategorin. För detta ändamål skall kategori I-VIT betraktas som den lägsta kategorin.

(b) Transportindex skall bestämmas enligt den metod som anges i 2.2.7.6.1.1 och 2.2.7.6.1.2.

(c) Om strålningsnivån på ytan är högre än 2 mSv/h, skall kollit eller det extra ytteremballaget transporteras som komplett last och enligt tillämpliga bestämmelser i 7.5.11, särbestämmelse CW 33 (3.5) (a).

(d) Ett kolli som transporteras enligt särskild överenskommelse skall inplaceras i kategori III-GUL.

(e) Ett extra ytteremballage som innehåller kollin som transporteras enligt en särskild överenskommelse skall inplaceras i kategori III-GUL

Tabell 2.2.7.8.4

Kategorier för kollin och extra ytteremballage

>Plats för tabell>

2.2.7.9 Bestämmelser och kontrollåtgärder för transport av undantagna kollin

2.2.7.9.1 Undantagna kollin, som kan innehålla radioaktiva ämnen i begränsad mängd, instrument, föremål enligt 2.2.7.7.1.2 och tömda förpackningar enligt 2.2.7.9.6, får transporteras under följande villkor:

(a) tillämpliga bestämmelser enligt 2.2.7.9.2, 3.3.1 (särbestämmelse 172 eller 290) 4.1.9.1.2, 5.2.1.2, 5.2.1.7.1, 5.2.1.7.2, 5.2.1.7.3, 5.4.1.2.5.1 (a), 7.5.11 särbestämmelse CV33 (5.2) och om tillämpligt 2.2.7.9.3 - 2.2.7.9.6,

(b) de i 6.4.4 angivna bestämmelserna för undantagna kollin,

(c) om det undantagna kollit innehåller klyvbara ämnen skall ett av de i 6.4.11.2 angivna undantagskriterierna för klyvbara ämnen vara tillämpligt och bestämmelsen i 6.4.7.2 uppfylld,

2.2.7.9.2 Strålningsnivån får inte i någon punkt på ytan av ett undantaget kolli överstiga 5 μSv/h.

2.2.7.9.3 Radioaktiva ämnen som är inneslutna i ett instrument eller ett annat föremål eller utgör en komponent därav, och vars aktivitet inte överstiger de gränsvärden för instrument, föremål och kollin som anges i tabell 2.2.7.7.1.2.1 kolumn 2 respektive 3, får transporteras som ett undantaget kolli under följande förutsättningar:

(a) strålningsnivån på 10 cm avstånd från varje punkt på ytan av varje oförpackat instrument eller föremål inte överstiger 0,1 mSv/h, och

(b) varje instrument eller föremål (förutom radioluminiscenta klockor och apparater) är försett med märkningen "RADIOAKTIV"

(c) de aktiva ämnena är fullständigt inneslutna av icke-aktiva beståndsdelar (en anordning vars enda funktion består i att innehålla radioaktiva ämnen räknas inte som instrument eller föremål).

2.2.7.9.4 Radioaktiva ämnen i andra former än dem som beskrivs i 2.2.7.9.3, med aktivitet som inte överstiger gränsvärdena i tabell 2.2.7.7.1.2.1, kolumn 4, får transporteras i ett undantaget kolli förutsatt att:

(a) kollit håller innehållet inneslutet under rutinmässiga transportförhållanden, och

(b) kollit är märkt " RADIOAKTIV" på en invändig yta, så att en tydlig varning för närvaron av radioaktiva ämnen syns när kollit öppnas.

2.2.7.9.5 Ett tillverkat föremål, i vilket obestrålat naturligt uran, obestrålat utarmat uran eller obestrålat naturligt torium är de enda radioaktiva ämnena, får transporteras som undantaget kolli, förutsatt att den utvändiga ytan av uranet eller toriumet omges av ett inaktivt hölje av metall eller annat motståndskraftigt material.

2.2.7.9.6 En tömd förpackning som förut innehållit radioaktiva ämnen får transporteras som undantaget kolli, förutsatt att:

(a) förpackningen är i gott skick och säkert försluten,

(b) den utvändiga ytan av uran eller torium i förpackningskonstruktionen har ett inaktivt överdrag av metall eller annat motståndskraftigt material,

(c) den inre löst vidhäftande kontaminationen inte överstiger 100 gånger det i 4.1.9.1.2 angivna värdena och

(d) de etiketter som i förekommande fall satts på förpackningen i överensstämmelse med 5.2.2.1.11.1 inte längre är synliga.

2.2.7.9.7 Följande bestämmelser gäller inte för undantagna kollin och kontrollåtgärderna för transport av undantagna kollin:

2.2.7.4.1, 2.2.7.4.2, 4.1.9.1.3, 4.1.9.1.4, 5.1.3.2, 5.1.5.1.1, 5.1.5.1.2, 5.2.2.1.11.1, 5.4.1.2.5.1 med undantag av (a), 5.4.1.2.5.2, 5.4.1.3, 6.4.6.1, 7.5.11 särbestämmelse CV33 med undantag av (5.2).

2.2.7.10 (Tills vidare blank).

2.2.8 Klass 8 Frätande ämnen

2.2.8.1 Kriterier

2.2.8.1.1 Klass 8 omfattar ämnen samt föremål med ämnen i denna klass, som genom kemisk inverkan angriper epitelvävnad i hud och slemhinnor som de kommer i kontakt med, eller som vid läckage kan skada eller förstöra annat gods eller transportmedel och kan framkalla annan fara. Definitionen av denna klass omfattar också ämnen som först vid kontakt med vatten bildar frätande vätskor eller med naturlig luftfuktighet utvecklar frätande ångor eller dimma.

2.2.8.1.2 Ämnen och föremål i klass 8 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Klassificering och inplacering i förpackningsgrupper

2.2.8.1.3 Ämnen i klass 8 skall efter sin farlighetsgrad vid transport inplaceras i någon av följande förpackningsgrupper:

Förpackningsgrupp I: starkt frätande ämnen

Förpackningsgrupp II: frätande ämnen

Förpackningsgrupp III: svagt frätande ämnen

2.2.8.1.4 Ämnen och föremål tillordnade klass 8 är angivna i kapitel 3.2, tabell A. Inplacering i förpackningsgrupperna I, II eller III har genomförts på erfarenhetsunderlag, med hänsyn tagen till ytterligare faktorer, såsom fara vid inandning(16) och reaktionsförmåga med vatten (inklusive uppkomst av farliga sönderfallsprodukter).

2.2.8.1.5 Tillordning av ämnen, inklusive blandningar, som inte är namngivna i kapitel 3.2, tabell A, till tillämplig benämning i 2.2.8.3 och tillämplig förpackningsgrupp enligt kriterierna i (a)-(c) kan ske utgående från längden av den kontakttid, som behövs för att åstadkomma fullständig vävnadsdöd av human hud.

För ämnen, som antas inte framkalla fullständig vävnadsdöd av human hud, skall hänsyn ändå tas till deras korrosionsverkan på vissa metallytor. Vid inplacering i förpackningsgrupper skall hänsyn tas till erfarenheter från oavsiktlig faroexponering av människor. Saknas sådana erfarenheter, skall inplaceringen ske med provningsresultat enligt OECD:s riktlinje 404(17) som underlag.

(a) I förpackningsgrupp I inplaceras ämnen, som efter en exponeringstid av upp till 3 minuter förorsakar fullständig vävnadsdöd under en observationsperiod på 60 minuter efter exponeringstillfället.

(b) I förpackningsgrupp II inplaceras ämnen, som efter en exponeringstid av mellan 3 minuter och 60 minuter förorsakar fullständig vävnadsdöd under en observationsperiod på 14 dagar efter exponeringstillfället.

(c) I förpackningsgrupp III inplaceras ämnen:

- som efter en exponeringstid av mellan 60 minuter och 4 timmar förorsakar fullständig vävnadsdöd under en observationsperiod på 14 dagar,

- som antas inte förorsaka fullständig vävnadsdöd, men vars korrosionshastighet på stål- eller aluminiumytor överstiger 6,25 mm per år vid en provningstemperatur på 55 °C.

För provningen skall för stål användas typ P235 (ISO 9328 (II):1991) eller liknande typ, och för aluminium de obelagda typerna 7075-T6 eller AZ5GU-T6. En godtagbar provningsmetod finns beskriven i ASTM G31-72 (reviderad 1990).

2.2.8.1.6 Om ämnen i klass 8 på grund av tillsatser övergår till andra farlighetskategorier än dem, som de i kapitel 3.2, tabell A namngivna ämnena tillhör, skall sådana blandningar eller lösningar tillordnas de benämningar de tillhör på grund av sin faktiska farlighet.

ANM.

För klassificering av lösningar och blandningar (som beredningar och restprodukter), se även 2.1.3.

2.2.8.1.7 Utgående från kriterierna i 2.2.8.1.5 kan också avgöras om en lösning eller en blandning, som är namngiven eller innehåller ett namngivet ämne, har sådana egenskaper att lösningen eller blandningen inte omfattas av bestämmelserna för denna klass.

2.2.8.1.8 Ämnen, lösningar eller blandningar som:

- inte motsvarar kriterierna i direktiven 67/548/EEG(18) eller 88/379/EEG(19) i gällande version och därför inte klassificeras som frätande enligt dessa direktiv i gällande version, och

- inte verkar frätande på stål eller aluminium,

kan anses vara ämnen som inte omfattas av klass 8.

ANM.

Följande ämnen, som är angivna i FN:s modellregelverk, omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv: UN 1910 KALCIUMOXID, och UN 2812 NATRIUMALUMINAT.

2.2.8.2 Ämnen ej tillåtna för transport

2.2.8.2.1 Kemiskt instabila ämnen i klass 8 får transporteras endast om nödvändiga åtgärder vidtagits för att förhindra att de sönderfaller eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att kärl och tankar inte innehåller ämnen som befrämjar sådana reaktioner.

2.2.8.2.2 Följande ämnen är inte tillåtna för transport:

- UN 1798 BLANDNINGAR AV SALPETERSYRA OCH SALTSYRA,

- kemiskt instabila blandningar av avfallssvavelsyra,

- kemiskt instabila blandningar av nitrersyra eller ej denitrerade avfallsblandsyror,

- perklorsyra, vattenlösning med mer än 72 viktsprocent ren syra eller blandningar av perklorsyra med andra vätskor än vatten.

Följande ämne får inte transporteras på järnväg

- svaveltrioxid, minst 99,95 % ren, ej stabiliserad (utan inhibitor).

2.2.8.3 Förteckning över samlingsbenämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.014101.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.014201.TIF">

2.2.9 Klass 9 Övriga farliga ämnen och föremål

2.2.9.1 Kriterier

2.2.9.1.1 Omfattar ämnen och föremål som utgör en fara under transport, vilken inte omfattas av definitionen för andra klasser.

2.2.9.1.2 Ämnen och föremål i klass 9 indelas enligt följande:

>Plats för tabell>

Definitioner och klassificering

2.2.9.1.3 Ämnen och föremål tillordnade klass 9 är angivna i kapitel 3.2 tabell A. Tillordning av ämnen, inklusive blandningar, som inte är namngivna i kapitel 3.2 tabell A, till tillämplig benämning i denna tabell eller 2.2.9.3 sker i överensstämmelse med 2.2.9.1.4 - 2.2.9.1.14.

Ämnen som kan vara hälsofarliga vid inandning som fint damm

2.2.9.1.4 Ämnen som kan vara hälsofarliga vid inandning som fint damm omfattar asbest och asbesthaltiga blandningar.

Ämnen och utrustning, som i händelse av brand kan bilda dioxiner

2.2.9.1.5 Ämnen och utrustning, som i händelse av brand kan bilda dioxiner omfattar polyklorerade bifenyler (PCB) och terfenyler (PCT), och polyhalogenerade bifenyler och terfenyler samt blandningar som innehåller dessa ämnen, och utrustning såsom transformatorer, kondensatorer och annan utrustning, som innehåller sådana ämnen eller blandningar.

ANM.

Blandningar som innehåller högst 50 mg/kg PCB eller PCT, omfattas inte av bestämmelserna i ADR.

Ämnen som avger brandfarliga ångor

2.2.9.1.6 Ämnen som avger brandfarliga ångor omfattar polymerer, som innehåller brandfarliga vätskor med flampunkt upp till 55 °C.

Litiumbatterier

2.2.9.1.7 Litiumceller och -batterier får tillordnas klass 9, om de motsvarar kraven i kapitel 3.3, särbestämmelse 230. De omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv, om de uppfyller kraven i kapitel 3.3, särbestämmelse 188. De skall klassificeras enligt metoderna i avsnitt 38.3 i testhandboken.

Livräddningsutrustning

2.2.9.1.8 Livräddningsutrustning omfattar livräddningsutrustning och motorfordonskomponenter, som motsvarar definitionerna i kapitel 3.3, särbestämmelse 235 eller 296.

Miljöfarliga ämnen

2.2.9.1.9 Miljöfarliga ämnen omfattar flytande eller fasta vattenförorenande ämnen samt lösningar och blandningar med sådana ämnen (som preparat, beredningar och restprodukter), vilka inte kunnat tillordnas andra klasser eller någon annan i kapitel 3.2, tabell A angiven benämning i klass 9. De omfattar även genetiskt modifierade mikroorganismer och organismer.

Vattenförorenande ämnen

2.2.9.1.10 Tillordning av ett ämne som vattenförorenande ämne till UN 3082 MILJÖFARLIG VÄTSKA, N.O.S. och UN 3077 MILJÖFARLIGT FAST ÄMNE, N.O.S. sker enligt 2.3.5. Ämnen, som för närvarande tillordnats UN 3077 och 3082 som miljöfarliga, är angivna i 2.2.9.4.

Genetiskt modifierade mikroorganismer eller organismer

2.2.9.1.11 Genetiskt modifierade mikroorganismer är mikroorganismer i vilka det genetiska materialet avsiktligt har förändrats genom tekniska metoder eller på annat sätt som inte förekommer i naturen. Genetiskt modifierade mikroorganismer i klass 9 är sådana som inte är farliga för människor och djur, men som kan förändra djur, växter, mikrobiologiska ämnen och ekosystem på ett sätt som inte förekommer i naturen.

ANM.

1 Genetiskt modifierade mikroorganismer som är smittförande är ämnen i klass 6.2, UN 2814 och 2900.

2 Genetiskt modifierade mikroorganismer, för vilka tillstånd för utsläpp i miljön har utfärdats(20), omfattas inte av bestämmelserna i denna klass.

3 Levande ryggradsdjur eller ryggradslösa djur får inte användas som bärare av genetiskt modifierade mikroorganismer i klass 9, med undantag av om dessa inte kan transporteras på annat sätt.

2.2.9.1.12 Genetiskt modifierade organismer, som är kända eller misstänkta för att vara miljöfarliga skall transporteras enligt de villkor som fastställts av behörig myndighet i ursprungslandet.

Upphettade ämnen

2.2.9.1.13 Upphettade ämnen omfattar ämnen som transporteras eller lämnas till transport i flytande tillstånd vid eller över 100 °C, dock under deras flampunkt, om de har en sådan. De omfattar även fasta ämnen som transporteras eller lämnas till transport vid eller över 240 °C

ANM.

Upphettade ämnen får tillordnas klass 9 endast när de inte motsvarar kriterierna för någon annan klass.

Övriga ämnen som utgör en fara under transport men inte omfattas av definitionen för någon annan klass

2.2.9.1.14 De nedan nämnda olika ämnena, som inte omfattas av definitionen för någon annan klass, är tillordnade klass 9:

- fast ammoniakförening med flampunkt under 61 °C

- mindre farlig ditionit

- mycket lättflyktig vätska

- ämne, som avger skadliga ångor

- ämnen som innehåller allergener

- reagenssatser och första förbandssatser

ANM.

Följande ämnen och föremål, som är angivna i FN:s modellregelverk, omfattas inte av bestämmelserna i detta direktiv: UN 1845 koldioxid, fast (torris), UN 2071 ammoniumnitrathaltiga gödselmedel, UN 2216 fiskmjöl (fiskavfall), stabiliserat, UN 2807 magnetiserade ämnen, UN 3166 förbränningsmotorer, även inbyggda i utrustning eller fordon, UN 3171 batteridrivet fordon eller 3171 batteridriven utrustning (våta batterier) UN 3334 vätska som omfattas av luftfartsbestämmelser, n.o.s., UN 3335 fast ämne som omfattas av luftfartsbestämmelser, n.o.s.

Inplacering i förpackningsgrupper

2.2.9.1.15 Efter sin farlighetsgrad skall i kapitel 3.2 tabell A förtecknade ämnen och föremål i klass 9 inplaceras i en av följande förpackningsgrupper:

Förpackningsgrupp II: farliga ämnen,

Förpackningsgrupp III: mindre farliga ämnen.

2.2.9.2 Ämnen och föremål ej tillåtna för transport

Följande ämnen och föremål är ej tillåtna för transport:

- litiumbatterier, som inte uppfyller villkoren i kapitel 3.3, särbestämmelse 188, 230, 287 eller 636,

- tömda, ej rengjorda uppsamlingsbehållare för utrustning såsom transformatorer, kondensatorer och hydraulisk utrustning, vilka innehåller ämnen i UN 2315, 3151 eller 3152.

2.2.9.3 Förteckning över benämningar

>PIC FILE= "L_2004121SV.014501.TIF">

2.2.9.4 Ämnen klassificerade som miljöfarliga, vilka omfattas varken av en annan klass eller under benämningar i klass 9, med undantag av benämningarna för UN 3077 och 3082

>Plats för tabell>

KAPITEL 2.3

Provningsmetoder

2.3.0 Allmänt

Såvida inget annat föreskrivs i kapitel 2.2 eller i detta kapitel, motsvarar de provningsmetoder som används för klassificering av farligt gods dem som beskrivs i testhandboken.

2.3.1 Utsvettningsprovning för sprängämnen av typ A

2.3.1.1 UN 0081 blandsprängämne, typ A, som innehåller mer än 40 % flytande salpetersyraester, skall förutom den i testhandboken nämnda provningen även genomgå följande utsvettningsprovning.

2.3.1.2 Apparaturen (fig 1-3) som krävs för utsvettningsprovning av sprängämnen består av en ihålig bronscylinder. Cylindern som i ena änden är tillsluten med en platta av samma metall har en innerdiameter på 15,7 mm och ett djup av 40 mm. Den har 20 hål med vardera 0,5 mm diameter (fyra rader om fem hål) runt manteln. En på en längd av 48 mm cylindriskt utformad bronskolv, vars totala längd är 52 mm, kan glida in i den vertikalt ställda cylindern. Kolven vars diameter är 15,6 mm, belastas med en vikt på 2220 g så att ett tryck av 120 kPa (1,2 bar) verkar på cylinderns bottenyta.

2.3.1.3 En liten sträng av 5 till 8 g av sprängämnet, 30 mm lång och 15 mm i diameter, viras in i mycket fin gasväv och placeras i cylindern. Kolven med belastning placeras sedan på den så att sprängämnet utsätts för ett tryck av 120 kPa (1,2 bar).

Tiden som förflyter tills små oljedroppar (nitroglycerin) kan iakttas i mynningen på cylinderhålen noteras.

2.3.1.4 Sprängämnet anses uppfylla kraven om de första oljedropparna visar sig först efter mer än fem minuter när provningen utförts vid temperaturen 15-25 °C.

Utsvettningsprovning av sprängämnen

Fig. 1 Klockformig belastningstyngd, vikt 2220 g, upphängningsbar på bronskolven

>PIC FILE= "L_2004121SV.014701.TIF">

Fig. 2 Ihålig bronscylinder, tillsluten i ena änden, horisontal- och vertikalprojektion

>PIC FILE= "L_2004121SV.014702.TIF">

Fig. 3 Cylindrisk bronskolv

Mått i mm

(1) Fyra rader med fem hål med diameter 0,5 mm

(2) Koppar

(3) Blyplatta med centrerad kon på undersidan

(4) Fyra öppningar, ca. 46 × 56 mm, likformigt fördelade runt omkretsen

>PIC FILE= "L_2004121SV.014703.TIF">

2.3.2 Provning för blandningar av nitrerad cellulosa i klass 4.1

2.3.2.1 Nitrocellulosa får efter upphettning till 132 °C under en halvtimme inte utveckla synliga gulbruna nitrösa gaser. Antändningstemperaturen skall ligga över 180 °C. Se 2.3.2.3 - 2.3.2.8, 2.3.2.9 (a) och 2.3.2.10.

2.3.2.2 3 g plasticerad nitrocellulosa får efter upphettning till 132 °C under en timme inte utveckla synliga gulbruna nitrösa gaser. Antändningstemperaturen skall ligga över 170 °C. Se 2.3.2.3 - 2.3.2.8, 2.3.2.9 (b) och 2.3.2.10.

2.3.2.3 Nedan angivna provningsmetoder skall användas när meningsskiljaktigheter uppstår om huruvida ämnet får transporteras på järnväg.

2.3.2.4 Om andra metoder väljs för kontroll av beständighetsförhållanden, så som anges ovan i detta avsnitt, skall de leda till samma bedömning som de nedan angivna metoderna.

2.3.2.5 Vid den nedan beskrivna värmebeständighetsprovningen får temperaturen i det värmeskåp där provet befinner sig under provningen inte avvika mer än 2 °C från den föreskrivna temperaturen. Provningstiden för en 30 eller 60 minuters provning skall hållas med en avvikelse på högst 2 minuter. Värmeskåpet skall vara sådant att provningstemperaturen uppnås senast 5 minuter efter att provet satts in.

2.3.2.6 Före provning enligt 2.3.2.9 och 2.3.2.10 skall proverna torkas under minst 15 timmar vid rumstemperatur i en vakuumexsickator beskickad med smält och granulerad kalciumklorid. Provet skall bredas ut i ett tunt skikt, varvid prov, som varken är pulverformiga eller trådiga, skall antingen brytas, rivas eller skäras i små bitar. Trycket i exsickatorn skall hållas under 6,5 kPa (0,065 bar).

2.3.2.7 Före torkning som sker enligt villkoren i 2.3.2.6 skall ämnen enligt 2.3.2.2 förtorkas i ett väl ventilerat torkskåp, inställt på en temperatur av 70 °C, till dess att viktförlusten under 15 minuter understiger 0,3 % av ursprungsvikten.

2.3.2.8 Lågnitrerad nitrocellulosa enligt 2.3.2.1 skall först förtorkas enligt villkoren i 2.3.2.7, varefter torkningen avslutas genom förvaring minst 15 timmar i en med koncentrerad svavelsyra beskickad exsickator.

2.3.2.9 Provning av kemisk värmebeständighet

(a) Provning av ämne som anges i 2.3.2.1

(i) I vart och ett av två provrör med följande dimensioner:

längd 350 mm

invändig diameter 16 mm

godstjocklek 1,5 mm

placeras 1 g av ämnet torkat över kalciumklorid (om det är nödvändigt för torkningen finfördelas ämnet i bitar om högst 0,05 g). Båda provrören täcks med täta men löst sittande lock och placeras i ett torkskåp, så att minst fyra femtedelar av rörens längd är synliga, och utsätts för en konstant temperatur av 132 °C under 30 minuter. Därvid iakttas om nitrösa gaser i form av gulbruna ångor, klart synliga mot en vit bakgrund, utvecklas under denna tid.

(ii) Ämnet räknas som beständigt om sådana ångor inte uppträder.

(b) Provning av plasticerad nitrocellulosa (se 2.3.2.2)

(i) 3 g plasticerad nitrocellulosa fylls i likadana provrör som i (a), och dessa placeras sedan i ett värmeskåp med en konstant temperatur av 132 °C.

(ii) Provrören med plasticerad nitrocellulosa förvaras i värmeskåp under en timme. Under den tiden får inte några gulbruna nitrösa gaser bli synliga. Iakttagelse och utvärdering sker som i (a) ovan.

2.3.2.10 Antändningstemperatur (se 2.3.2.1 och 2.3.2.2)

(a) Antändningstemperaturen bestäms genom upphettning av 0,2 g ämne inneslutet i ett provrör av glas, som nedsänks i Woods metallbad. Provröret placeras i badet då detta har uppnått 100 °C. Badets temperatur ökas sedan med 5 °C per minut.

(b) Provröret skall ha följande dimensioner:

längd 125 mm

invändig diameter 15 mm

godstjocklek 0,5 mm

och skall nedsänkas till ett djup av 20 mm.

(c) Provningen upprepas tre gånger och varje gång noteras den temperatur vid vilken ämnet antänds samt om förbränningen sker långsamt eller snabbt och om deflagration eller detonation sker.

(d) Den lägsta temperatur som konstateras vid de tre provningarna utgör antändningstemperaturen.

2.3.3 Provning av brandfarliga vätskor i klass 3, 6.1 och 8

2.3.3.1 Provning för att bestämma flampunkt

2.3.3.1.1 Flampunkten bestäms med någon av följande apparater:

(a) Abel,

(b) Abel-Pensky

(c) Tag

(d) Pensky-Martens

(e) apparatur enligt ISO 3679:1983 eller ISO 3680:1983.

2.3.3.1.2 För att bestämma flampunkten för färg, lim och liknande trögflytande produkter innehållande lösningsmedel får endast apparater och provningsmetoder användas, som är lämpliga för flampunktsbestämning hos trögflytande vätskor och motsvarar följande standarder:

(a) internationell standard ISO 3679:1983,

(b) internationell standard ISO 3680:1983,

(c) internationell standard ISO 1523:1983,

(d) tysk standard DIN 53213:1978, del 1.

2.3.3.1.3 Provningsförfarandet skall motsvara antingen en jämviktsmetod eller en ojämviktsmetod.

2.3.3.1.4 Vid provningsförfarande enligt en jämviktsmetod, se

(a) internationell standard ISO 1516:1981,

(b) internationell standard ISO 3680:1983,

(c) internationell standard ISO 1523:1983,

(d) internationell standard ISO 3679:1983.

2.3.3.1.5 Vid provningsförfarande enligt en ojämviktsmetod:

(a) För Abel-apparatur, se

(i) brittisk standard BS 2000 del 170:1995,

(ii) fransk standard NF MO7-011:1988,

(iii) fransk standard NF T66-009:1969.

(b) För Abel-Pensky-apparatur, se

(i) tysk standard DIN 51755, del 1:1974 (för temperaturer från 5 °C till 65 °C),

(ii) tysk standard DIN 51755, del 2:1978 (för temperaturer under 5 °C),

(iii) fransk standard NF MO7-036:1984.

(c) För Tag-apparatur, se amerikansk standard

ASTM D56:1993

(d) För Pensky-Martens-apparatur, se

(i) internationell standard ISO 2719:1988,

(ii) europeisk standard EN 22719:1994, i tillämplig nationell version (t ex BS 2000, del 404/EN 22719),

(iii) amerikansk standard ASTM D 93:1994,

(iv) Institute of Petroleum standard, IP 34:1988.

2.3.3.1.6 De i 2.3.3.1.4 och 2.3.3.1.5 angivna provningsmetoderna får användas endast för de flampunktsintervall som anges i respektive metod. Risken för kemisk reaktion mellan ämnet och provhållaren skall tas i beaktande vid val av metod. Apparaturen skall, såvida säkerheten är tillgodosedd, placeras på en dragfri plats. Av säkerhetsskäl får bara sådana metoder, där endast små provmängder om ca 2 ml används, tillämpas för organiska peroxider och självreaktiva ämnen (även kända som energetiska ämnen), eller för giftiga ämnen.

2.3.3.1.7 När flampunkten bestäms genom en ojämviktsmetod enligt 2.3.3.1.5 till 23 °C ± 2 °C eller 61 °C ± 2 °C, skall detta resultat verifieras för respektive temperaturområde med en jämviktsmetod enligt 2.3.3.1.4.

2.3.3.1.8 Om oenighet råder om klassificeringen av en brandfarlig vätska, gäller det nummer till vilket avsändaren föreslagit tillordning, under förutsättning att en kontroll av vätskans flampunkt ger ett värde som inte avviker mer än 2 °C från de i 2.2.3.1 angivna gränsvärdena (23 °C respektive 61 °C). Om avvikelsen är mer än 2 °C, skall ännu en kontroll ske och då gäller det lägsta av de därvid erhållna värdena.

2.3.3.2 Provning för bestämning av peroxidhalt

En kvantitet p (ca 5 g uppvägt på 0,01 g när) av den vätska som skall kontrolleras hälls i en Erlenmeyerkolv, 20 cm3 ättiksyreanhydrid och omkring 1 g pulvriserad fast kaliumjodid tillsätts och omrörning sker. Efter tio minuter värms vätskan till omkring 60 °C under tre minuter, den får sedan svalna under fem minuter och 25 cm3 vatten tillsätts. Efter en halvtimme titreras den frigjorda joden med en 0,1 N lösning av natriumtiosulfat utan att någon indikator tillsätts. Fullständig avfärgning visar att reaktionen är avslutad. Om n utgör antalet cm3 erforderlig tiosulfatlösning, erhålls den procentuella peroxidhalten i provet (beräknad som H2O2) genom formeln 17n/100p.

>PIC FILE= "L_2004121SV.015001.TIF">

2.3.4 Metod för bestämning av viskositet

För att bestämma viskositeten hos flytande, trögflytande eller pastaartade ämnen och blandningar skall följande metod användas:

2.3.4.1 Provningsutrustning

Penetrometer enligt ISO 2137:1985, med en styrtapp på 47,5 g ± 0,05 g, siktskiva av duralumin med koniska hål och en vikt på 102,5 g ± 0,05 g (se figur 4), penetrometerkärl med en invändig diameter på 72 mm - 80 mm för upptagning av provet.

2.3.4.2 Provningsmetod

Provet skall hällas i penetrometerkärlet minst 30 minuter före mätningen. Kärlet försluts tätt och lagras i vila fram till mätningen. Provet upphettas i det tätt förslutna penetrationskärlet till 35 °C ± 0,5 °C och placeras på penetrometerbordet direkt före mätningen (högst 2 min). Siktskivans spets S sätts nu mot vätskeytan och penetrationsdjupet mäts som funktion av tiden.

2.3.4.3 Utvärdering av provningsresultatet

Ett ämne är pastaartat om, sedan spetsen S satts mot provets yta, den på mätutrustningen avlästa penetrationen

(a) efter en belastningstid på 5 s± 0,1 s, är mindre än 15,0 mm ± 0,3 mm, eller

(b) efter en belastningstid på 5 s ± 0,1 s är större än 15,0 mm ± 0,3 mm men tillkommande penetration efter ytterligare 55 s ± 0,5 s är mindre än 5,0 mm ± 0,5 mm.

ANM

Hos prov med flytgräns är det ofta omöjligt att få en plan yta i penetrometerkärlet och därmed erhålla tydliga begynnelsevillkor för mätningen vid ansättning av siktskivans spets S. För somliga prov kan dessutom siktskivans rörelse orsaka en elastisk deformation av ytan, vilket felaktigt visar en större penetration under de första sekunderna. I dessa fall kan utvärdering enligt 2.3.4.2 vara ändamålsenlig.

Figur 4 Penetrometer

>PIC FILE= "L_2004121SV.015101.TIF">

2.3.5 Provning för bestämning av miljötoxicitet, persistens och bioackumulation av ämnen i vatten för tillordning till klass 9

ANM.

Använda provningsmetoder skall motsvara dem som antagits av organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Europakommissionen. I de fall andra metoder används, skall dessa vara internationellt erkända, likvärdiga med metoderna enligt OECD och Europakommissionen samt refererade till i provningsrapporterna.

2.3.5.1 Akut giftighet för fisk

Syftet med denna provning är att bestämma den koncentration som dödar 50 % av försöksdjuren. Detta är det så kallade LC50-värdet, vilket anger den koncentration av ett ämne i vatten vilken medför död hos 50 % av en population fiskar under en obruten försöksperiod på minst 96 timmar. Lämpliga fiskarter är sebrafisk (Brachydanio rerio), amerikansk elritsa (Pimephales promelas) och regnbåge (Oncorhynchus mykiss).

Fisken exponeras för provämnet som tillsätts i vatten i varierande koncentration (plus en kontrollfyllning). Observationer skall noteras minst var 24:e timme. Vid slutet av perioden på 96 timmar och om möjligt vid varje observation skall den koncentration som dödar 50 % av fiskarna beräknas. Dessutom skall den koncentration som inte ger någon effekt (no observed effect concentration, NOEC) efter 96 timmar också bestämmas.

2.3.5.2 Akut giftighet för dafnior

Syftet med denna provning är att bestämma den effektiva koncentrationen av ett ämne i vatten, som medför att 50 % av dafniorna förlorar simförmågan (EC50). Lämpliga försöksdjur är Daphnia magna och Daphnia pulex. Dafniorna skall under 48 timmar exponeras för provämnet som tillsätts i vatten i varierande koncentration. Den koncentration som inte ger någon effekt (no observed effect concentration, NOEC) efter 48 timmar skall också bestämmas.

2.3.5.3 Tillväxthämning hos alger

Syftet med denna provning är att bestämma ett ämnes effekt på tillväxten hos alger under standardbetingelser. Under 72 timmar skall förändringen i biomassa och tillväxthastighet hos alger jämföras med den förändring som har skett vid i övrigt samma förhållanden, men utan påverkan av det kemiska ämne som provas. Resultaten uttrycks som den effektiva koncentration som reducerar tillväxthastigheten hos alger med 50 %, IC50r, respektive produktionen av biomassa, IC50b.

2.3.5.4 Provning avseende lätt biologisk nedbrytbarhet

Syftet med denna provning är att bestämma graden av biologisk nedbrytbarhet hos ett ämne vid aeroba standardbetingelser. Provämnet tillsätts i låg koncentration till en näringslösning som innehåller aeroba bakterier. Nedbrytningen observeras under 28 dagar genom bestämning av den parameter som specificeras i den använda provningsmetoden. Flera likvärdiga provningsmetoder finns tillgängliga. Parametrarna omfattar minskning av mängden löst organiskt kol (DOC-reduktion), produktion av koldioxid (CO2-bildning) samt syreförbrukning (O2-förbrukning). Ett ämne anses vara lätt biologiskt nedbrytbart om följande kriterier är uppfyllda inom 28 dagar, och värdena skall i så fall ha uppnåtts inom 10 dagar, räknat från den dag då nedbrytningen för första gången legat över 10 %.

DOC-reduktion: 70 %

CO2-bildning: 60 % av den teoretiska CO2-produktionen

O2-förbrukning: 60 % av det teoretiska O2-behovet

Provningen får fortsätta längre än 28 dagar om ovanstående kriterier inte är uppfyllda, men resultatet representerar då provämnets potentiella biologiska nedbrytbarhet. För klassificeringsändamål krävs normalt resultatet för "lätt" nedbrytbarhet. Om endast uppgifter om COD och BOD5 finns tillgängliga, anses ett ämne vara lätt biologiskt nedbrytbart om:

>PIC FILE= "L_2004121SV.015301.TIF">

BOD (biokemisk syreförbrukning, biochemical oxygen demand), definieras som mängden löst syre som krävs för en biokemisk oxidation av en viss volym lösning av ett ämne vid föreskrivna förhållanden. Resultatet uttrycks i gram BOD per gram provämne. Normal provningstid är fem dagar(BOD5) vid tillämpning av ett provningsförfarande enligt nationell standard.

COD (kemisk syreförbrukning, chemical oxygen demand), är ett mått på ett ämnes oxiderande förmåga, uttryckt som den ekvivalenta mängd syre av ett oxidationsmedel ett ämne förbrukar under bestämda laboratorieförhållanden. Resultatet uttrycks i gram COD per gram ämne. Provningsförfarande enligt nationell standard får användas.

2.3.5.5 Provning av bioackumulationspotential

2.3.5.5.1 Syftet med denna provning är att bestämma ett ämnes benägenhet för bioackumulation, antingen genom förhållandet mellan ämnets koncentration (c) i ett lösningsmedel och dess koncentration i vatten vid jämvikt, eller genom biokoncentrationsfaktorn (BCF).

2.3.5.5.2 Förhållandet vid jämvikt mellan ett ämnes koncentration (c) i ett lösningsmedel och dess koncentration i vatten uttrycks normalt som tiologaritm (log10). Blandbarheten av lösningsmedlet och vatten skall vara obetydlig och det provade ämnet får inte joniseras i vatten. Det normalt använda lösningsmedlet är n-oktanol.

För blandningen n-oktanol och vatten blir:

>PIC FILE= "L_2004121SV.015302.TIF">

där Pow är Nernsts fördelningskoefficient, som erhålls som förhållandet mellan koncentrationen av provämnet i oktanol (c0) och koncentrationen av provämnet i vatten (cw).

2.3.5.5.3 Biokoncentrationsfaktorn (BCF) definieras som förhållandet vid stabilt tillstånd mellan koncentrationen av provämne i fisk (cf) och koncentrationen av provämne i vatten (cw):

>PIC FILE= "L_2004121SV.015303.TIF">

Provningsprincipen är att exponera fisk för en lösning eller dispersion med känd koncentration av ett provämne i vatten. Beroende på den provningsmetod, som väljs på grund av provämnets egenskaper, kan kontinuerligt flöde, statiskt eller semistatiskt förfarande användas. Fisken exponeras för provämnet under en given tidsperiod, åtföljd av en period utan fortsatt exponering. Under den andra perioden skall ökningshastigheten för provämnet i vattnet mätas (dvs utsöndringshastigheten eller reningshastigheten).

(De olika provningsmetoderna och beräkningsmetoden för biokoncentrationsfaktorn (BCF) finns beskrivna i detalj i OECD:s riktlinjer för provning av kemikalier "OECD Guidelines for Testing of Chemicals, methods 305A to 305E", av 12 maj 1981.)

2.3.5.5.4 Ett ämne kan ha log Pow > 3 och BCF < 100. Detta indikerar liten eller ingen potentiell bioackumulationsförmåga. Vid tveksamma fall har värdet på BCF företräde framför värdet på log Pow, så som visas i flödesschemat i 2.3.5.7.

2.3.5.6 Kriterier

Ett ämne kan anses som vattenförorenande om det uppfyller ett av följande kriterier:

Av nedan angivna värden

LC50 (96 h) för fisk,

EC50 (48 h) för dafnior,

IC50 (72 h) för alger, är det minsta värdet

- högst 1 mg/liter,

- större än 1 mg/liter men högst 10 mg/liter, och ämnet är inte lätt biologiskt nedbrytbart,

- större än 1 mg/liter men högst 10 mg/liter, och log Pow är minst 3,0 (om inte experimentellt bestämt BCF-värde är högst 100).

2.3.5.7 Flödesdiagram

>PIC FILE= "L_2004121SV.015401.TIF">

Del 3

FÖRTECKNING ÖVER FARLIGT GODS, SÄRBESTÄMMELSER OCH UNDANTAG FÖR FARLIGT GODS FÖRPACKAT I BEGRÄNSADE MÄNGDER

KAPITEL 3.1

Allmänt

3.1.1 Inledning

Utöver de bestämmelser som är angivna eller hänvisade till i tabellerna i denna del skall de allmänna bestämmelserna i varje del, kapitel och avsnitt beaktas. Dessa allmänna bestämmelser är inte angivna i tabellerna. Om en allmän bestämmelse står i motsatsförhållande till en särbestämmelse så har särbestämmelsen företräde.

3.1.2 Officiell transportbenämning

3.1.2.1 Den officiella transportbenämningen är den del av benämningen som på bästa sätt beskriver godset i kapitel 3.2, tabell A och visas med versaler (med tillägg av siffror, grekiska bokstäver, och bokstäverna "sec-", "tert-", "m-", "n-", "o-" och "p-", som utgör en del av benämningen). Efter den officiella transportbenämningen kan en alternativ officiell transportbenämning anges inom parentes, t ex ETANOL (ETYLALKOHOL). Delar av en benämning, som anges med små bokstäver, betraktas inte som beståndsdel i den officiella transportbenämningen.

3.1.2.2 Om bindeorden "och" eller "eller" anges med små bokstäver eller delar av benämningen är skilda åt med komman, behöver inte nödvändigtvis den fullständiga benämningen anges i fraktsedeln eller i märkningen av kollit. Detta är särskilt fallet när flera olika benämningar uppträder under ett och samma UN-nummer. Följande exempel åskådliggör valet av officiell transportbenämning i sådana fall:

(a) UN 1057 TÄNDARE eller REFILLER TILL TÄNDARE

den officiella transportbenämningen är den av nedanstående benämningar som är lämpligast:

- TÄNDARE

- REFILLER TILL TÄNDARE

(b) UN 3207 METALLORGANISK FÖRENING eller METALLORGANISK FÖRENING, LÖSNING eller METALLORGANISK FÖRENING, DISPERSION, VATTENREAKTIV, BRANDFARLIG, N.O.S.

Som officiell transportbenämning väljes den av nedanstående benämningar som är lämpligast:

- METALLORGANISK FÖRENING, VATTENREAKTIV, BRANDFARLIG, N.O.S.

- METALLORGANISK FÖRENING, LÖSNING, VATTENREAKTIV, BRANDFARLIG, N.O.S.

- METALLORGANISK FÖRENING, DISPERSION, VATTENREAKTIV, BRANDFARLIG, N.O.S.

Var och en av dessa benämningar skall kompletteras med den tekniska benämningen (se 3.1.2.6.1).

3.1.2.3 Den officiella transportbenämningen får användas i singular eller plural. Om denna benämning innehåller begrepp för närmare precisering, är dessutom ordningen av dessa begrepp i fraktsedeln eller i märkningen av kollina valfri. T ex får istället för "DIMETYLAMIN, VATTENLÖSNING" alternativt anges "VATTENLÖSNING AV DIMETYLAMIN". För gods i klass 1 får handelsnamn eller militära benämningar användas, vilka innehåller den officiella transportbenämningen kompletterad med beskrivande text.

Handels- of militaire benamingen voor goederen van klasse 1, die de juiste vervoersnaam, aangevuld met extra beschrijvende tekst bevatten, mogen worden gebruikt.

3.1.2.4 Om ett namngivet ämne antingen kan vara ett flytande eller ett fast ämne, på grund av olika aggregationstillstånd hos dess olika isomerer, skall den officiella transportbenämningen kompletteras med "FLYTANDE" respektive "FAST", såvida inte detta redan förekommer med versaler i den i kapitel 3.2, tabell A angivna benämningen (t ex DINITROTOLUENER, FLYTANDE; DINITROTOLUENER, FAST).

3.1.2.5 Om ett ämne, som enligt definitionen i 1.2.1 är ett fast ämne, överlämnas för transport i smält tillstånd, skall den officiella transportbenämningen kompletteras med "SMÄLT", såvida inte detta redan förekommer med versaler i den i kapitel 3.2 tabell A angivna benämningen (t ex ALKYLFENOL, FAST; N.O.S., SMÄLT).

3.1.2.6 Gruppbenämningar eller N.O.S.-benämningar ("not otherwise specified")

3.1.2.6.1 Om en N.O.S.- eller gruppbenämning används för transporten, skall den officiella transportbenämningen kompletteras med godsets tekniska benämning vid dokumentation och märkning av kollina, såvida ingen nationell lag eller internationell överenskommelse förbjuder exakt beskrivning av ämnen som är reglerade. de berörda N.O.S.- och gruppbenämningarna som anses kräva denna tilläggsinformation har tilldelats särbestämmelse 274 i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6.

3.1.2.6.1.1 Den tekniska benämningen (se definition i 1.2.1) skall anges inom parentes direkt efter den officiella transportbenämningen. Handelsnamn får inte användas för detta ändamål. För pesticider får endast allmänt brukliga ISO-benämningar, andra benämningar enligt "The WHO Recommended Classification of Pesticides by Hazard and Guidelines to Classification" eller benämningar på aktiv substans användas.

3.1.2.6.1.2 Om blandningar av farligt gods beskrivs med en av de N.O.S.- eller gruppbenämningar, till vilka särbestämmelse 274 är tillordnad i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6, behöver inte fler än de två beståndsdelar anges, vilka är avgörande för blandningens farlighet, utom för ämnen som är reglerade och där en exakt beskrivning är förbjuden i nationell lag eller internationella överenskommelser. Om kollit som innehåller en blandning är försett med etikett för sekundärfara, skall en av de båda inom parentes angivna tekniska benämningarna vara namnet på den beståndsdel, som kräver användning av etiketten för sekundärfara.

ANM

Se 5.4.1.2.2.

3.1.2.6.1.3 Hur den officiella transportbenämningen för en N.O.S.-benämning kompletteras med den tekniska benämningen:

UN 2003 METALLALKYL, VATTENREAKTIV, N.O.S. (trimetylgallium)

UN 2902 PESTICID, FLYTANDE, GIFTIG, N.O.S. (drazoxolon).

3.1.2.7 Blandningar och lösningar som innehåller ett farligt ämne

Om, enligt klassificeringsbestämmelserna i 2.1.3.3, blandningar och lösningar skall anses som det uttryckligen nämnda ämnet, skall "LÖSNING" respektive "BLANDNING" komplettera den officiella transportbenämningen, t ex "ACETON, LÖSNING". Därutöver får även lösningens eller blandningens koncentration anges, t.ex. "ACETON, LÖSNING, 75 %".

KAPITEL 3.2

Förteckning över farligt gods

3.2.1 Förklaringar till tabell A: Förteckning över farligt gods i UN-nummerordning

Varje rad i tabell A i detta kapitel behandlar i regel det eller de ämnen eller föremål, som omfattas av ett visst UN-nummer. Om ämnen eller föremål, som hör till ett och samma UN-nummer, har olika kemiska eller fysikaliska egenskaper eller transportbestämmelser, kan emellertid flera på varandra följande rader användas för dessa UN-nummer.

Varje kolumn i tabell A ägnas åt ett bestämt tema, som anges i nedanstående förklarande anmärkningar. Skärningspunkten mellan kolumner och rader innehåller information om det i kolumnen ifråga behandlade tema för det eller de ämnen eller föremål som hör till motsvarande rad:

- de fyra första cellerna identifierar till raden hörande ämnen eller föremål (särbestämmelserna i kolumn 6 kan ange ytterligare information med avseende på detta),

- de följande cellerna anger tillämpliga särbestämmelser, antingen som fullständig informationen eller i kodform. Koderna hänvisar till detaljerad information, som finns i den del eller det kapitel, avsnitt eller delavsnitt, som anges i nedanstående förklarande anmärkningar. En tom cell betyder antingen att inga särskilda bestämmelser finns och endast de allmänna bestämmelserna är tillämpliga, eller att en i de förklarande anmärkningarna angiven transportinskränkning gäller.

Till de tillämpliga allmänna bestämmelserna hänvisas inte i motsvarande celler. Nedanstående förklarande anmärkningar anger för varje kolumn den del eller det kapitel, avsnitt eller delavsnitt där de återfinns.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

KAPITEL 3.3

Särbestämmelser för vissa ämnen eller föremål

3.3.1 Om det i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6, anges att en särbestämmelse gäller för ett ämne eller föremål, så beskrivs respektive särbestämmelses innebörd och krav nedan.

>Plats för tabell>

KAPITEL 3.4

Undantag för farligt gods förpackat i begränsade mängder

3.4.1 Förpackningar som används enligt 3.4.3 - 3.4.6 nedan, behöver endast motsvara de allmänna bestämmelserna i 4.1.1.1, 4.1.1.2 och 4.1.1.4 - 4.1.1.8.

3.4.2 När koden LQ0 är angiven för ett visst ämne eller föremål i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 7, är detta ämne eller föremål inte undantaget från någon av de tillämpliga bestämmelserna i detta direktiv, då det är förpackat i begränsad mängd, såvida inget annat anges.

3.4.3 När en av koderna LQ1 eller LQ2 är angiven för ett visst ämne eller föremål i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 7, och såvida inget annat föreskrivs i detta kapitel, gäller inte bestämmelserna i övriga kapitel i detta direktiv för transport av detta ämne eller föremål, förutsatt att:

(a) bestämmelserna i 3.4.5 (a)-(c) beaktas. I dessa bestämmelser räknas föremål som innerförpackningar,

(b) innerförpackningarna uppfyller bestämmelserna i 6.2.1.2, om koden LQ 1 är angiven, och bestämmelserna i 6.2.1.2, 6.2.4.1 och 6.2.4.2, om koden LQ 2 är angiven.

3.4.4 När en av koderna LQ3, LQ20, LQ21 eller LQ29 är angiven för ett visst ämne i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 7, och såvida inget annat föreskrivs i detta kapitel, gäller inte bestämmelserna i övriga kapitel i detta direktiv för transport av detta ämne, förutsatt att:

(a) ämnet transporteras i sammansatta förpackningar, varvid följande ytterförpackningar är tillåtna:

- fat av stål eller aluminium med avtagbar topp,

- dunkar av stål eller aluminium med avtagbar topp,

- fat av plywood eller papp,

- fat eller dunkar av plast med avtagbar topp,

- lådor av trä, plywood, träfibermaterial, papp, plast, stål eller aluminium,

(b) högsta tillåtna mängd per innerförpackning och per kolli, som är angiven för aktuell kod i kolumn 2 och 3 i tabellen i 3.4.6, inte överskrids,

(c) varje kolli är tydligt och varaktigt märkt:

(i) med UN-nummer för innehållet enligt kapitel 3.2, tabell A, kolumn 1, föregånget av bokstäverna "UN",

(ii) då flera typer av innehåll med olika UN-nummer finns i ett och samma kolli:

- UN-nummer för samtliga typer av innehåll, föregångna av bokstäverna "UN", eller

- med bokstäverna "LQ"(21).

Märkningen skall inramas av en linje, som bildar en kvadrat, ställd på ett hörn, med en sidlängd av minst 100 mm. Om kollits storlek kräver det, får märkningen ha mindre dimensioner, så länge den förblir tydligt synlig.

3.4.5 När en av koderna LQ4 - LQ19 och LQ22 - LQ28 är angiven för ett visst ämne i kapiel 3.2, tabell A, kolumn 7, och såvida inget annat föreskrivs i detta kapitel, gäller inte bestämmelserna i övriga kapitel i detta direktiv för transport av detta ämne, förutsatt att:

(a) ämnet transporteras:

- i sammansatta förpackningar enligt bestämmelserna i 3.4.4 (a) eller

- i innerförpackningar av metall eller plast, som inte är bräckliga eller lätt kan punkteras, och som är placerade på brickor med sträck- eller krympfilm,

(b) den i tabellen i 3.4.6 för aktuell kod angivna högsta tillåtna mängden per innerförpackning och per kolli (för sammansatta förpackningar i kolumn 2 och 3, för brickor med sträck- eller krympfilm i kolumn 4 och 5) inte överskrids,

(c) varje kolli är tydligt och varaktigt märkt med de i 3.4.4 (c) angivna uppgifterna.

3.4.6 Tabell

>Plats för tabell>

Del 4

ANVÄNDNING AV FÖRPACKNINGAR, IBC-BEHÅLLARE, STORFÖRPACKNINGAR, UN-TANKAR, METALLTANKAR OCH TANKCONTAINRAR AV FIBERARMERAD PLAST

KAPITEL 4.1

Användning av förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar

Inledande anmärkningar

ANM. 1 Förpackningsgrupper

Farliga ämnen av alla klasser, utom ämnen i klass 1, 2, 5.2, 6.2 och 7 samt självreaktiva ämnen i klass 4.1, har för förpackningsändamål inplacerats i en eller flera av tre förpackningsgrupper, motsvarande deras farlighetsgrad:

Förpackningsgrupp I Mycket farliga ämnen,

Förpackningsgrupp II Farliga ämnen,

Förpackningsgrupp III Mindre farliga ämnen.

Den eller de förpackningsgrupper som tillordnats ett ämne finns angivna i kapitel 3.2, tabell A.

ANM. 2 Explosiva ämnen och föremål, självreaktiva ämnen och organiska peroxider

Såvida inget annat föreskrivs i detta direktiv skall förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, som används för gods i klass 1, självreaktiva ämnen i klass 4.1 eller organiska peroxider i klass 5.2, uppfylla bestämmelserna för förpackningar för farliga ämnen (förpackningsgrupp II).

4.1.1 Allmänna bestämmelser för förpackning av farligt gods, med undantag av klass 2, 6.2 och 7, i förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar

ANM.

Vissa av dessa allmänna bestämmelser kan gälla även vid förpackning av gods i klass 2, 6.2 och 7. Se 4.1.6 (klass 2), 4.1.8 (klass 6.2) och 4.1.9 (klass 7) samt tillämpliga förpackningsinstruktioner i 4.1.4.

4.1.1.1 Farligt gods skall förpackas i förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, av god kvalitet. De skall vara tillräckligt hållfasta så att de motstår de stötar och belastningar som kan uppträda under normala transportförhållanden, inklusive omlastning mellan transportenheter och/eller lagerlokaler samt förflyttning från pall eller extra ytteremballage för efterföljande manuell eller mekanisk hantering. Förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, skall vara tillverkade och förslutna så att transportfärdiga kollin inte läcker vid normala transportförhållanden, särskilt inte på grund av vibrationer, temperaturväxlingar eller ändringar i fuktighet eller tryck (t ex framkallade av höjdskillnader). Under transporten får inga farliga rester häfta vid utsidan av förpackningar, IBC-behållare och storförpackningar. Dessa bestämmelser gäller i förekommande fall både nya, återanvända, rekonditionerade och renoverade förpackningar, nya och återanvända IBC-behållare samt storförpackningar.

4.1.1.2 De delar av en förpackning, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, som har direkt kontakt med farligt gods:

(a) får inte angripas eller påtagligt försvagas av det farliga godset, och

(b) får inte ge upphov till någon farlig effekt, t ex katalysera en reaktion eller reagera med det farliga godset.

De skall om så behövs ha lämplig innerbeklädnad eller invändig behandling.

4.1.1.3 Om inget annat föreskrivs i detta direktiv skall alla förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, men med undantag av innerförpackningar, motsvara en typ som med godkänt resultat provats enligt bestämmelserna i 6.1.5, 6.5.4 respektive 6.6.5. Förpackningar, som inte behöver genomgå provning, är angivna i 6.1.1.3.

4.1.1.4 När förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, fylls med vätskor, skall ett ofyllt utrymme lämnas för att säkerställa att vätskans utvidgning, på grund av temperaturer som kan uppträda under transport, inte framkallar vare sig läckage av vätska eller bestående deformation av förpackningen. Om inga särskilda bestämmelser finns, får inte förpackningar vara fullständigt fyllda med vätska vid en temperatur av 55 °C. I en IBC-behållare skall dock finnas tillräckligt ofyllt utrymme för att säkerställa att högst 98 % av dess vattenvolym är fylld vid en medeltemperatur av 50 °C. Om inget annat anges för klassen skall fyllnadsgraden vid en fyllningstemperatur av 15 °C uppgå till högst:

antingen

(a)

>Plats för tabell>

eller

(b) Fyllnadsgrad

>PIC FILE= "L_2004121SV.053601.TIF">

av förpackningens rymd.

I denna formel avser α medelkoefficienten för vätskans volymsutvidgning mellan 15 °C och 50 °C, dvs för en största temperaturstegring av 35 °C.

α beräknas enligt formeln:

>PIC FILE= "L_2004121SV.053602.TIF">

där: d15 och d50 är vätskans relativa densitet(22) vid 15 °C respektive 50 °C och tF är vätskans medeltemperatur vid fyllningstillfället.

4.1.1.5 Innerförpackningar skall förpackas i en ytterförpackning så att de under normala transportförhållanden inte kan gå sönder eller punkteras, eller innehållet läcka ut i ytterförpackningen. Bräckliga innerförpackningar eller sådana som lätt kan punkteras, såsom kärl av glas, porslin eller stengods, vissa plastmaterial m m, skall bäddas in i ytterförpackningen med lämpliga stötdämpande material. Läcker innehållet ut får inte de skyddande egenskaperna hos det stötdämpande materialet eller ytterförpackningen försämras nämnvärt.

4.1.1.6 Farligt gods får inte förpackas tillsammans med vare sig annat farligt gods eller annat gods i samma ytterförpackning eller storförpackning, om de kan reagera farligt med varandra (se definition av "farlig reaktion" i 1.2.1).

ANM.

Angående särskilda bestämmelser för samemballering se 4.1.10.

4.1.1.7 Förslutningar till förpackningar innehållande fuktade eller utspädda ämnen skall vara sådana att halten vätska (vatten, lösningsmedel eller medel för att okänsliggöra) inte sjunker under de föreskrivna gränsvärdena under transport.

4.1.1.7.1 Om två eller flera förslutningssystem är placerade i serie i en IBC-behållare skall systemet närmast det transporterade ämnet förslutas först.

4.1.1.8 Vätskor får bara fyllas i sådana innerförpackningar, som har tillräcklig hållfasthet mot det invändiga tryck som kan uppstå under normala transportförhållanden. Om gas avges från innehållet i en förpackning (genom temperaturstegring eller av andra orsaker) och det därigenom kan uppstå ett övertryck, får förpackningen förses med en avluftningsanordning, under förutsättning att den avgivna gasen inte orsakar fara exempelvis på grund av sin giftighet, brandfarlighet eller utsläppta kvantitet. En avluftningsanordning skall finnas när det kan bildas ett farligt övertryck på grund av ämnenas normala sönderfall. Avluftningsanordningen skall vara utformad så att den med förpackningen i det läge den avses ha under transporten och under normala transportförhållanden hindrar, att innehållet läcker ut eller att främmande ämnen tränger in.

4.1.1.9 Nya, renoverade eller återanvända förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, eller rekonditionerade förpackningar och reparerade IBC-behållare skall kunna klara de i 6.1.5, 6.5.4 respektive 6.6.5 föreskrivna provningarna. Innan den fylls och lämnas till transport skall varje förpackning, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, granskas för att konstatera att den är fri från korrosion, förorening eller annan skada, och varje IBC-behållare kontrolleras med avseende på avsedd funktion hos driftutrustningen. En förpackning, som visar tecken på nedsatt hållfasthet i jämförelse med den godkända typen, får inte längre användas, eller skall rekonditioneras så att den kan klara typprovningarna. En IBC-behållare som visar tecken på nedsatt hållfasthet i jämförelse med den godkända typen får inte längre användas, eller skall repareras så att den kan klara typprovningarna.

4.1.1.10 Vätskor får bara fyllas i förpackningar, inklusive IBC-behållare, som har tillräcklig hållfasthet mot det invändiga tryck som kan uppstå under normala transportförhållanden. Förpackningar och IBC-behållare, på vilka provtrycket vid vätsketryckprovningen enligt 6.1.3.1 (d) respektive 6.5.2.2.1 är angivet i märkningen, får fyllas endast med en vätska vars ångtryck:

(a) är sådant att det totala övertrycket i förpackningen eller IBC-behållaren (dvs ämnets ångtryck plus partialtrycket av luft eller andra inerta gaser, minus 100 kPa) vid 55 °C, uppmätt på basis av en högsta fyllnadsgrad enligt 4.1.1.4 och en fyllningstemperatur av 15 °C, inte överstiger 2/3 av det i märkningen angivna provtrycket,

(b) vid 50 °C är mindre än 4/7 av summan av det i märkningen angivna provtrycket och 100 kPa, eller

(c) vid 55 °C är mindre än 2/3 av summan av det i märkningen angivna provtrycket och 100 kPa.

IBC-behållare av metall som är avsedda för transport av vätskor får inte användas för transport av vätskor med ett ångtryck över 110 kPa (1,1 bar) vid 50 °C eller 130 kPa (1,3 bar) vid 55 °C.

Exempel på provtryck, som skall anges på förpackningar, inklusive IBC-behållare, och som har beräknats enligt 4.1.1.10 (c):

>Plats för tabell>

ANM. 1

För rena vätskor kan ångtrycket vid 55 °C (Vp55) ofta erhållas ur tabeller, som publicerats i vetenskaplig litteratur.

ANM. 2

De i tabellen angivna minimiprovtrycken avser endast tillämpning av uppgifterna i 4.1.1.10 (c), vilket innebär att det angivna provtrycket skall vara högre än 1,5 gånger ångtrycket vid 55 °C minus 100 kPa. Om t ex provtrycket för n-dekan bestäms enligt 6.1.5.5.4 (a) kan minimiprovtrycket bli lägre.

ANM. 3

För dietyleter uppgår det enligt 6.1.5.5.5 föreskrivna minimiprovtrycket till 250 kPa.

4.1.1.11 Tömda förpackningar, inklusive tömda IBC-behållare och tömda storförpackningar, som har innehållit farligt gods, omfattas av samma bestämmelser som fyllda förpackningar, såvida inte åtgärder vidtagits för att eliminera alla faror.

4.1.1.12 Alla förpackningar, inklusive IBC-behållare, som skall användas för vätskor skall med godkänt resultat genomgå lämplig täthetsprovning och vara i stånd att uppfylla de angivna provningskraven för de olika IBC-behållarslagen enligt 6.1.5.4.3 eller 6.5.4.7:

(a) före första användning för transport,

(b) efter renovering eller rekonditionering av förpackningar före återanvändning för transport,

(c) efter renovering av IBC-behållare före återanvändning för transport.

Provningen krävs inte för:

- innerförpackningar till sammansatta förpackningar eller storförpackningar,

- innerkärl till integrerade förpackningar (glas, porslin eller stengods), som är märkta med symbolen "RID/ADR" enligt 6.1.3.1 (a) (ii),

- förpackningar av tunnplåt, som är märkta med symbolen "RID/ADR" enligt 6.1.3.1 (a) (ii).

4.1.1.13 Förpackningar, inklusive IBC-behållare, för fasta ämnen, som kan bli flytande vid de temperaturer som troligen uppträder under transporten, skall kvarhålla ett sådant ämne även i flytande tillstånd.

4.1.1.14 Förpackningar, inklusive IBC-behållare, för pulverformiga eller granulerade ämnen skall vara dammtäta eller försedda med en innersäck.

4.1.1.15 Om inget annat fastställts av behörig myndighet, uppgår den tillåtna användningstiden för fat och dunkar av plast, IBC-behållare av styv plast och integrerade IBC-behållare med innerbehållare av plast för transport av farligt gods till fem år, räknat från tillverkningsdatum, utom då en kortare användningstid föreskrivs på grund av det transporterade ämnets egenskaper.

4.1.1.16 Förpackningar som är märkta enligt 6.1.3, men är typgodkända i en stat som inte är medlemsstat, får också användas för transport enligt detta direktiv.

4.1.1.17 Användning av bärgningsförpackningar

4.1.1.17.1 Skadade, defekta eller läckande kollin med farligt gods eller farligt gods som har spillts eller läckt ut får transporteras i bärgningsförpackningar enligt 6.1.5.1.11. Användning av en förpackning med större dimensioner av lämpligt slag och enligt en lämplig hållfasthetsnorm är härvid inte utesluten, under förutsättning att bestämmelserna i 4.1.1.17.2 är uppfyllda.

4.1.1.17.2 Lämpliga åtgärder skall vidtas för att förhindra alltför stora rörelser av de skadade eller läckande kollina inuti bärgningsförpackningen. Om bärgningsförpackningen innehåller vätskor skall en tillräcklig mängd inert absorberande material tillsättas för att eliminera förekomsten av utläckt vätska.

4.1.2 Allmänna tilläggsbestämmelser för användning av IBC-behållare

4.1.2.1 Om IBC-behållare används för transport av vätskor med flampunkt högst 61 °C (sluten degel) eller pulver som är benäget att orsaka dammexplosion, skall åtgärder vidtas för att förhindra farlig elektrostatisk uppladdning.

4.1.2.2 Bestämmelserna för återkommande provning och kontroll av IBC-behållare framgår av kapitel 6.5. En IBC-behållare får efter utgångsdatum för återkommande provning enligt 6.5.4.14.3 eller för den återkommande kontrollen enligt 6.5.1.6.4 inte fyllas eller överlämnas för transport. Dock får en IBC-behållare, som fyllts före utgångsdatum för den senaste återkommande provningen eller kontrollen, transporteras inom en tidsperiod av högst tre månader efter utgångsdatum för den senaste återkommande provningen eller kontrollen. Dessutom får en IBC-behållare transporteras efter utgångsdatum för den senaste återkommande provningen eller kontrollen:

(a) efter tömning men före rengöring, i syfte att genomföra nästa föreskrivna provning eller kontroll före återfyllning, och

(b) om inget annat fastställts av behörig myndighet, under en tidsperiod av högst sex månader efter utgångsdatum för den senaste återkommande provningen eller kontrollen, för att möjliggöra återsändning av farligt gods eller restprodukter för korrekt bortskaffande eller återvinning.

ANM.

Beträffande uppgifter i fraktsedeln, se 5.4.1.1.11.

4.1.2.3 IBC-behållare 31HZ2 skall vara fyllda till minst 80 % av det yttre höljets volym och får bara transporteras i täckta vagnar eller containrar.

4.1.3 Allmänna bestämmelser för förpackningsinstruktioner

4.1.3.1 De förpackningsinstruktioner som gäller för farligt gods i klasserna 1 till och med 9 är angivna i 4.1.4. De indelas i tre delavsnitt efter de förpackningsslag för vilka de gäller:

Delavsnitt 4.1.4.1 för förpackningar utom IBC-behållare och storförpackningar: dessa förpackningsinstruktioner är betecknade med en alfanumerisk kod som börjar med bokstaven "P", eller med bokstaven "R" om det handlar om en förpackning som är specifik för detta direktiv och direktiv 94/55/EG.

Delavsnitt 4.1.4.2 för IBC-behållare: dessa förpackningsinstruktioner är betecknade med en alfanumerisk kod som börjar med bokstäverna "IBC",

Delavsnitt 4.1.4.3 för storförpackningar: dessa förpackningsinstruktioner är betecknade med en alfanumerisk kod som börjar med bokstäverna "LP".

I allmänhet fastställs i förpackningsinstruktionerna att de allmänna bestämmelserna i 4.1.1, 4.1.2 respektive 4.1.3 skall tillämpas. Förpackningsinstruktionerna kan i förekommande fall också kräva överensstämmelse med de särskilda bestämmelserna i 4.1.5, 4.1.6, 4.1.7, 4.1.8 eller 4.1.9. I förpackningsinstruktionerna för vissa ämnen eller föremål kan även särbestämmelser för förpackningen vara angivna. Dessa betecknas likaså med en alfanumerisk kod som börjar med en av följande bokstäver:

"PP" för förpackningar utom IBC-behållare och storförpackningar, eller "RR" om det handlar om särbestämmelser som är specifika för detta direktiv och direktiv 94/55/EG.

"B" för IBC-behållare och

"L" för storförpackningar.

Om inget annat föreskrivits skall varje förpackning uppfylla tillämpliga bestämmelser i del 6. I allmänhet anger förpackningsinstruktionerna inget om kompatibilitet, varför användaren inte får välja ut någon förpackning utan att kontrollera om ämnet är kompatibelt med det valda förpackningsmaterialet (t ex är glaskärl olämpliga för de flesta fluorider). Om kärl av glas tillåts i förpackningsinstruktionerna är förpackningar av porslin-, ler- och stengods också tillåtna.

4.1.3.2 Kapitel 3.2, tabell A, kolumn 8 innehåller för varje föremål eller ämne de förpackningsinstruktioner som skall tillämpas. Kolumn 9a innehåller de för enskilda ämnen eller föremål tillämpliga särbestämmelserna för förpackningen, och kolumn 9b innehåller särbestämmelser för samemballering (se 4.1.10).

4.1.3.3 I varje förpackningsinstruktion finns, där så är tillämpligt, tillåtna enkelförpackningar och sammansatta förpackningar angivna. För sammansatta förpackningar anges tillåtna ytterförpackningar, innerförpackningar och om tillämpligt högsta tillåtna mängd för varje inner- eller ytterförpackning. Högsta nettovikt och högsta volym definieras i 1.2.1.

4.1.3.4 Följande förpackningar får inte användas, om de ämnen som skall transporteras kan bli flytande under transporten:

Förpackningar:

Fat: 1D och 1G

Lådor: 4A, 4B, 4C1, 4C2, 4D, 4F, 4G, 4H1 och 4H2

Säckar: 5L1, 5L2, 5L3, 5H1, 5H2, 5H3, 5H4, 5M1 och 5M2

Integrerade förpackningar: 6HC, 6HD1, 6HD2, 6HG1, 6HG2, 6PC, 6PD1, 6PD2, 6PG1, 6PG2 och 6PH1

IBC-behållare:

För ämnen i förpackningsgrupp I: Alla slag av IBC-behållare

För ämnen i förpackningsgrupp II och III:

IBC-behållare av trä: 11C, 11D och 11F

IBC-behållare av papp: 11G

Flexibla IBC-behållare: 13H1, 13H2, 13H3, 13H4, 13H5, 13L1, 13L2, 13L3, 13L4, 13M1 och 13M2

Integrerade IBC-behållare: 11HZ2, 21HZ2 och 31HZ2

I detta avseende räknas ämnen och blandningar av ämnen, som har en smältpunkt på högst 45 °C, som fasta ämnen, vilka kan bli flytande under transporten.

4.1.3.5 Om förpackningsinstruktionerna i detta kapitel tillåter användning av ett särskilt slag av ytterförpackning för en sammansatt förpackning (t ex 4G), får förpackningar med samma förpackningskod, kompletterad med bokstäverna "V", "U" eller "W" enligt bestämmelserna i del 6 (t ex 4GV, 4GU eller 4GW), också användas, om de uppfyller samma villkor och inskränkningar som är tillämpliga för användning av detta slag av ytterförpackning enligt gällande förpackningsinstruktioner. Exempelvis får en sammansatt förpackning, märkt med förpackningskoden "4GV", användas i stället för en sammansatt förpackning märkt med "4G" om bestämmelserna i gällande förpackningsinstruktion med avseende på slag av innerförpackningar och mängdbegränsningar iakttas.

4.1.3.6 Gaskärl (inklusive gasflaskor), godkända av behörig myndighet, är tillåtna för transport av alla flytande och fasta ämnen som omfattas av förpackningsinstruktion P001 eller P002, såvida inget annat anges i förpackningsinstruktionen eller i någon särbestämmelse för förpackningen i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 9a. Gasflaskornas volym får inte överstiga 450 liter och gaskärlens volym får inte överstiga 1000 liter.

4.1.3.7 Förpackningar eller IBC-behållare, som inte är uttryckligen tillåtna genom tillämplig förpackningsinstruktion, får inte användas för transport av ett ämne eller föremål, såvida inte en temporär avvikelse från dessa bestämmelser enligt 1.5.1 har överenskommits mellan medlemsstater.

4.1.4 Förteckning över förpackningsinstruktioner

ANM.

Även om samma numrering som i IMDG-koden och i FN:s modellregelverk används i förpackningsinstruktionerna kan vissa avvikelser förekomma.

4.1.4.1 Instruktioner för användning av förpackningar (utom IBC-behållare och storförpackningar)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

4.1.4.2 Instruktioner för användning av IBC-behållare

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

4.1.4.3 Instruktioner för användning av storförpackningar

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

4.1.4.4 Särskilda bestämmelser för användning av tryckkärl för ämnen som inte hör till klass 2

Om gasflaskor eller andra gaskärl används som förpackning för ämnen, som omfattas av förpackningsinstruktionerna P400, P401, P402 eller P601, så skall de vara tillverkade, kontrollerade, fyllda och märkta enligt motsvarande, för varje UN-nummer i nedanstående tabell angivna bestämmelser (PR1 - PR6).

Tabell

Förteckning över särskilda bestämmelser (PR) för användning av gasflaskor och andra gaskärl

>Plats för tabell>

4.1.5 Särskilda förpackningsbestämmelser för gods i klass 1

4.1.5.1 De allmänna bestämmelserna i 4.1.1 skall vara uppfyllda.

4.1.5.2 Alla förpackningar för klass 1 skall vara konstruerade och utförda så att:

(a) de explosiva ämnena och föremålen innehållande explosivämne skyddas, läckage av dem förhindras och ingen ökad risk för oönskad antändning uppstår under normala transportförhållanden, inklusive förutsägbara ändringar i temperatur, fuktighet eller tryck,

(b) det kompletta kollit kan hanteras säkert under normala transportförhållanden,

(c) kollina klarar belastning genom stapling, som kan förutses under normala transportförhållanden, utan att farorna som följer med explosiva ämnena och föremålen innehållande explosivämne ökar, förpackningarnas förmåga att innehålla gods inte påverkas eller kollina deformeras så att deras hållfasthet minskar eller att det leder till instabilitet i staplar med sådana kollin.

4.1.5.3 Alla explosiva ämnen och föremål innehållande explosivämne skall klassificeras i transportfärdigt tillstånd enligt de i 2.2.1 beskrivna metoderna.

4.1.5.4 Gods i klass 1 skall förpackas i överensstämmelse med motsvarande förpackningsinstruktion som anges i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 8 och är beskriven i 4.1.4.

4.1.5.5 Förpackningar, inklusive IBC-behållare och storförpackningar, skall uppfylla bestämmelserna i kapitel 6.1, 6.5 respektive 6.6 och provningsbestämmelserna i 6.1.5, 6.5.4 respektive 6.6.5 för förpackningsgrupp II, under beaktande av 4.1.1.13 och 6.1.2.4 samt 6.5.1.4.4. Andra förpackningar än förpackningar av metall får användas, om de uppfyller provningskriterierna för förpackningsgrupp I. För att förhindra alltför stor inneslutningseffekt får förpackningar av metall, vilka uppfyller provningskriterierna för förpackningsgrupp I, inte användas.

4.1.5.6 Förslutningsanordning till förpackningar för flytande explosivämnen skall ge dubbelt skydd mot läckage.

4.1.5.7 Förslutningsanordning till fat av metall skall ha lämplig packning. Om förslutningsanordningen har gängor skall inträngning av explosivämnen i gängorna förhindras.

4.1.5.8 Vattenlösliga explosiva ämnen skall förpackas i vattenbeständiga förpackningar. Förpackningar till fuktade eller okänsliggjorda ämnen ska vara förslutna så att koncentrationsförändringar under transport förhindras.

4.1.5.9 (Tills vidare blank.)

4.1.5.10 Spik, häftklammer och annan förslutningsanordning av metall utan skyddsöverdrag får inte tränga genom ytterförpackningen, såvida inte de explosiva varorna skyddas effektivt av innerförpackningen mot kontakt med metallen.

4.1.5.11 Innerförpackningar, distansmaterial och stötdämpande material liksom placeringen av explosiva ämnen eller föremål innehållande explosivämne i kollin skall utföras så att de explosiva ämnena och föremålen inte kan spridas i ytterförpackningen under normala transportförhållanden. Metalldelar på föremål med explosivämne får inte komma i kontakt med metallförpackningarna. Föremål innehållande explosivämnen, som inte är inneslutna i ett yttre omslag, skall separeras från varandra för att förhindra friktion och stötar. Stötdämpande material, brickor, skiljeväggar i ytter- eller innerförpackningen, formpressade detaljer eller behållare får användas för detta ändamål.

4.1.5.12 Förpackningar ska vara tillverkade av material som är kompatibla med de explosiva ämnen eller föremål som finns i kollit och ogenomsläppliga gentemot dem, på ett sådant sätt att varken växelverkan mellan de explosiva ämnena eller föremålen innehållande explosivämne och materialen i förpackningen eller läckage ur förpackningen orsakar att de explosiva ämnena eller föremålen innehållande explosivämne inverkar på transportsäkerheten eller att riskgrupp eller samhanteringsgrupp förändras.

4.1.5.13 Inträngning av explosivämnen i mellanrummen i fogarna på falsade förpackningar av metall skall förhindras.

4.1.5.14 För plastförpackningar får det inte finnas risk för uppkomst eller ansamling av sådana mängder statisk elektricitet, att en urladdning kan förorsaka initiering, antändning eller funktion av de förpackade explosiva ämnena eller föremålen innehållande explosivämne.

4.1.5.15 Stora och robusta föremål innehållande explosivämne, som normalt är avsedda för militär användning och utan eget tändsystem eller vars tändsystem har minst två effektiva säkringsanordningar får transporteras oförpackade. Om dessa föremål innehåller drivladdningar eller är självdrivna skall deras tändsystem skyddas mot störningar som kan uppträda under normala transportförhållanden. Är resultat vid provning av ett oförpackat föremål enligt provserie 4 i testhandboken negativt, kan föremålet transporteras oförpackade. Sådana oförpackade föremål får fästas på vaggor eller placeras i en korg eller annan lämplig hanterings-, lagrings- eller utskjutningsanordning, så att de inte kan lossna under normala transportförhållanden.

Då sådana stora föremål innehållande explosivämne inom ramen för kontroll av deras funktionssäkerhet och lämplighet genomgått provningsmetoder, som uppfyller kraven i detta direktiv, och föremålen klarat dessa provningar, kan behörig myndighet godkänna att sådana föremål transporteras enligt detta direktiv.

4.1.5.16 Explosiva ämnen får inte förpackas i inner- eller ytterförpackningar, där skillnader i inre eller yttre tryck, beroende på termiska eller andra effekter, skulle kunna få till följd en explosion eller att förpackningen bryts sönder.

4.1.5.17 Om lösa explosivämnen eller explosivämnen i ett föremål som saknar eller endast delvis är försett med hölje kan komma i kontakt med insidan av metallförpackningar (1A2, 1B2, 4A, 4B och behållare av metall), skall metallförpackningen förses med innerbeklädnad eller invändig beläggning (se 4.1.1.2)

4.1.5.18 Förpackningsinstruktion P101 får användas för alla explosiva ämnen eller föremål, innehållande explosivämne, såvida förpackningen är godkänd av behörig myndighet, oberoende av om förpackningen motsvarar den i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 8 tillordnade förpackningsinstruktionen eller inte.

4.1.6 Särskilda förpackningsbestämmelser för gods i klass 2

4.1.6.1 Gaskärlen och deras förslutningar skall för att innehålla gas eller gasblandning väljas ut enligt bestämmelserna i 6.2.1.2 "material i gaskärl" och bestämmelserna för tillämpliga förpackningsinstruktioner i 4.1.4.

4.1.6.2 Byte av användning av återfyllningsbara gaskärl skall innefatta tömnings-, rengörings- och avgasningsåtgärder i den utsträckning som är nödvändig för säker drift (se även förteckning över standarder i slutet av detta avsnitt).

ANM. 1

Återfyllningsbara gaskärl för transport av gaser i klass 2 skall genomgå återkommande kontroll med de intervall som framgår av gällande förpackningsinstruktion (P200 eller P203) och bestämmelserna i 6.2.1.6 "återkommande kontroll".

ANM. 2

Transportfärdiga gaskärl skall märkas och etiketteras enligt de i kapitel 5.2 angivna bestämmelserna.

4.1.6.3 Gaskärlen, med undantag av öppna kryokärl, skall tillsammans med sina förslutningar uppfylla de i kapitel 6.2 angivna bestämmelserna för konstruktion, tillverkning och kontroll.

Om ytterförpackningar är föreskrivna, skall gaskärlen förpackas säkert och stadigt i dem. Om inget annat föreskrivs i de enskilda förpackningsinstruktionerna, får gaskärlen placeras ett och ett eller flera samtidigt i ytterförpackningarna.

4.1.6.4 Ventilerna skall skyddas effektivt mot skador som kan förorsaka läckage av gas ur gaskärlet vid fall eller under transport och stapling. Denna bestämmelse räknas som uppfylld, om ett eller flera av följande villkor är uppfyllda (se även förteckning över standarder i slutet av detta avsnitt):

(a) ventilerna är placerade inuti gaskärlets hals och skyddade av en påskruvad plugg,

(b) ventilerna är skyddade med skyddskåpor. Skyddskåporna skall vara försedda med avluftningshål med tillräckligt tvärsnitt, så att gaserna kan försvinna om förslutningsventilerna blir otäta,

(c) ventilerna är skyddade av en krage eller andra skyddsåtgärder,

(d) ventilerna är konstruerade och tillverkade så att de visats inte bli otäta ens efter skada,

(e) ventilerna skall befinna sig innanför en skyddsram,

(f) gaskärlen transporteras i skyddslådor eller skyddsramar.

4.1.6.5 Ventilöppningar i gaskärl för pyrofora eller mycket giftiga gaser (gaser med ett LC50-värde under 200 ppm) skall vara försedda med gastäta proppar eller blindmuttrar, vilka skall vara tillverkade av material som inte angrips av innehållet.

4.1.6.6 Gaskärlen får även efter det att det fastställda intervallet löpt ut transporteras för att föras till kontroll.

4.1.6.7 Följande villkor i de allmänna förpackningsbestämmelserna räknas som uppfyllda vid tillämpning av nedanstående respektive standarder:

>Plats för tabell>

4.1.7 Särskilda förpackningsbestämmelser för organiska peroxider i klass 5.2 och självreaktiva ämnen i klass 4.1

4.1.7.1 Användning av förpackningar

4.1.7.1.1. Förpackningar för organiska peroxider och självreaktiva ämnen skall uppfylla bestämmelserna i kapitel 6.1 eller 6.6 för förpackningsgrupp II. För att förhindra alltför stor inneslutningseffekt får förpackningar av metall, vilka uppfyller provningskriterierna för förpackningsgrupp I, inte användas.

4.1.7.1.2. Förpackningsmetoderna för organiska peroxider och självreaktiva ämnen är angivna i förpackningsinstruktion P520 och betecknas OP1 till OP8. De för varje förpackningsmetod angivna mängderna representerar de högsta tillåtna mängderna per kolli.

4.1.7.1.3. För alla redan klassificerade organiska peroxider och självreaktiva ämnen är tillämpliga förpackningsmetoder förtecknade i tabellerna i 2.2.41.4 och 2.2.52.4.

4.1.7.1.4. För nya organiska peroxider, nya självreaktiva ämnen eller nya beredningar av redan klassificerade organiska peroxider eller av redan klassificerade självreaktiva ämnen skall lämplig förpackningsmetod bestämmas enligt följande:

a) ORGANISK PEROXID TYP B eller SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP B:

Förpackningsmetod OP5 skall tillämpas om den organiska peroxiden (eller det självreaktiva ämnet) uppfyller kriterierna i testhandboken stycke 20.4.3 (b) (resp 20.4.2 (b)) i en godkänd förpackning enligt förpackningsmetoden i fråga. Kan den organiska peroxiden (eller det självreaktiva ämnet) bara uppfylla dessa kriterier i en mindre förpackning än den som tillåts i förpackningsmetod OP5 (dvs i en av de i OP1-OP4 förtecknade förpackningarna) skall motsvarande förpackningsmetod med det lägre OP-numret tillämpas.

b) ORGANISK PEROXID TYP C eller SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP C:

Förpackningsmetod OP6 skall tillämpas om den organiska peroxiden (eller det självreaktiva ämnet) uppfyller kriterierna i testhandboken stycke 20.4.3 (c) (resp 20.4.2 (c)) i en godkänd förpackning enligt förpackningsmetoden i fråga. Kan den organiska peroxiden (eller det självreaktiva ämnet) bara uppfylla dessa kriterier i en mindre förpackning än den som tillåts i förpackningsmetod OP6 skall motsvarande förpackningsmetod med det lägre OP-numret tillämpas.

c) ORGANISK PEROXID TYP D eller SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP D:

För denna typ av organisk peroxid eller självreaktivt ämne skall förpackningsmetod OP7 tillämpas.

d) ORGANISK PEROXID TYP E eller SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP E:

För denna typ av organisk peroxid eller självreaktivt ämne skall förpackningsmetod OP8 tillämpas.

e) ORGANISK PEROXID TYP F eller SJÄLVREAKTIVT ÄMNE TYP F:

För denna typ av organisk peroxid eller självreaktivt ämne skall förpackningsmetod OP8 tillämpas.

4.1.7.2 Användning av IBC-behållare

4.1.7.2.1 Alla redan klassificerade organiska peroxider, som är angivna i 2.2.52.4 och har bokstaven "N" i kolumnen för förpackningsmetod i tabellen, får transporteras i IBC-behållare enligt förpackningsinstruktion IBC 520.

4.1.7.2.2 Andra organiska peroxider och självreaktiva ämnen av typ F får transporteras i IBC-behållare under villkor fastställda av behörig myndighet i ursprungslandet, om den behöriga myndigheten på grundval av provningar verifierar att en sådan transport kan genomföras på ett säkert sätt. Provningarna skall visa följande:

(a) bekräftelse av att den organiska peroxiden (eller det självreaktiva ämnet) motsvarar principerna för klassificering i testhandboken stycke 20.4.3 (f) (respektive 20.4.2 (f)), med alternativet box F i figur 20.1 (b) i handboken,

(b) bekräftelse av kompatibiliteten med alla material som normalt kan komma i kontakt med ämnet under transporten,

(c) (Tills vidare blank.)

(d) om så krävs, dimensionering av tryckavlastningsanordningar och avlastningsanordningar för nödläge, och

(e) fastställande av eventuellt erforderliga särbestämmelser, som är nödvändiga för säker transport av ämnet.

Är ursprungslandet inte medlemsstat, så skall dessa villkor godkännas av behörig myndighet i den första medlemsstat som berörs av transporten.

4.1.8 Särskilda förpackningsbestämmelser för smittförande ämnen (klass 6.2)

4.1.8.1. Avsändaren av smittförande ämnen skall säkerställa, att kollina är förberedda så att de når sin bestämmelseort i gott skick och inte utgör någon fara för personer eller djur under transporten.

4.1.8.2. Definitionerna i 1.2.1 och de allmänna bestämmelserna i 4.1.1.1 - 4.1.1.14, med undantag av 4.1.1.3 och 4.1.1.9 - 4.1.1.12 gäller för kollin med smittförande ämnen.

4.1.8.3. En detaljerad innehållsförteckning skall finnas mellan sekundärförpackningen och ytterförpackningen.

4.1.8.4. Innan en tömd förpackning skickas tillbaka till avsändaren eller skickas till en annan mottagare skall den noggrant desinficeras eller steriliseras. Etiketter och märkningar som visar att förpackningen har innehållet smittförande ämnen skall tas bort eller göras oläslig.

4.1.9 Särskilda förpackningsbestämmelser för klass 7

4.1.9.1 Allmänt

4.1.9.1.1 Radioaktiva ämnen, förpackningar och kollin skall uppfylla bestämmelserna i kapitel 6.4. Mängden av radioaktiva ämnen i ett kolli får inte överstiga de i 2.2.7.7.1 angivna begränsningarna.

4.1.9.1.2 Löst vidhäftande kontamination på utsidan av ett kolli skall vara så låg som det är praktiskt möjligt och får under rutinmässiga transportförhållanden inte överstiga följande gränsvärden:

a) 4 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare samt för alfastrålare med låg radiotoxicitet,

b) 0,4 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare.

Dessa gränsvärden är tillämpbara, som medelvärde över varje area av 300 cm2 av varje del av ytan.

4.1.9.1.3 Ett kolli får inte innehålla några andra föremål än sådana föremål och dokument, som är nödvändiga för användningen av det radioaktiva ämnet,. Denna bestämmelse utesluter inte transport av radioaktiva ämnen med låg specifik aktivitet och ytkontaminerade föremål tillsammans med andra föremål. Transport av sådana föremål och dokument i ett kolli eller transport av radioaktiva ämnen med låg specifik aktivitet eller ytkontaminerade föremål tillsammans med annat gods är tillåten, under förutsättning att ingen växelverkan mellan dem och förpackningen eller dennas radioaktiva innehåll äger rum, vilken skulle kunna reducera kollits säkerhet.

4.1.9.1.4 Såvida inget annat föreskrivs i 7.5.11, särbestämmelse CW 33, får nivån från löst vidhäftande kontamination på utsidan och insidan av extra ytteremballage, containrar, tankar eller IBC-behållare inte överstiga de i 4.1.9.1.2 angivna gränsvärdena.

4.1.9.1.5 Radioaktiva ämnen med sekundärfara skall transporteras i förpackningar, IBC-behållare eller tankar, som fullständigt uppfyller bestämmelserna i tillämpligt kapitel i del 6 samt de för denna sekundärfara tillämpliga bestämmelserna i kapitel 4.1 eller, 4.2.

4.1.9.2 Bestämmelser och kontrollåtgärder för transport av radioaktiva ämnen med låg specifik aktivitet (LSA-material) och ytkontaminerade föremål (SCO)

4.1.9.2.1 Mängden av LSA-material eller SCO i ett enstaka industrikolli typ 1 (typ IP-1), industrikolli typ 2 (typ IP-2), industrikolli typ 3 (typ IP-3), eller föremål eller samling av föremål, vilket som är tillämpligt, av föremål skall begränsas så att den externa strålningsnivån på ett avstånd av 3 m från det oskärmade materialet, föremålet eller samlingen av föremål inte överstiger 10 mSv/h.

4.1.9.2.2 LSA-material och SCO, som utgör eller innehåller klyvbara ämnen skall uppfylla tillämpliga bestämmelser i 6.4.11.1 och i 7.5.11, särbestämmelse CW 33 stycke (4.1) och (4.2).

4.1.9.2.3 LSA-material och SCO i grupperna LSA-I och SCO-I får transporteras oförpackade under följande villkor:

a) alla oförpackade ämnen, utom malm som uteslutande innehåller naturligt förekommande radionuklider, skall transporteras så att under rutinmässiga transportförhållanden inget av innehållet frigörs från vagnen och ingen strålskärmning går förlorad,

b) varje vagn skall gå som komplett last, såvida det inte transporterar endast SCO-I, på vilka kontaminationen på åtkomliga och icke åtkomliga ytor inte överstiger 10 gånger det tillämpliga värdet angivet i 2.2.7.2, och

c) om det kan antas för SCO-I att det finns löst vidhäftande kontamination på de icke åtkomliga ytor överstigande de i 2.2.7.5 (a) (i) fastställda värdena, så skall åtgärder vidtas som säkerställer att radioaktiva ämnen inte kan frigöras i vagnarna.

4.1.9.2.4 LSA-material och SCO skall om inget annat föreskrivs i 4.1.9.2.3 förpackas enligt de i nedanstående tabell fastställda kollityperna.

Bestämmelser för typ av industrikollin, innehållandeLSA-material och SCO

>Plats för tabell>

4.1.10 Särskilda bestämmelser för samemballering

4.1.10.1 Om samemballering är tillåten enligt bestämmelserna i detta avsnitt, får farligt gods samemballeras med annat farligt gods eller annat gods i sammansatta förpackningar enligt 6.1.4.21, förutsatt att de inte reagerar på ett farligt sätt med varandra och att övriga tillämpliga bestämmelser i detta avsnitt är uppfyllda.

ANM. 1

Se även 4.1.1.5 och 4.1.1.6.

ANM. 2

För ämnen i klass 7 se 4.1.9.

4.1.10.2 Med undantag av kollin, som endast innehåller gods i klass 1 eller ämnen i klass 7, får ett kolli som innehåller blandat samemballerat gods, vid användning av lådor av trä eller papp som ytterförpackning väga högst 100 kg.

4.1.10.3 Såvida tillämplig särbestämmelse i 4.1.10.4 inte föreskriver annat, får farligt gods i samma klass och samma klassificeringskod samemballeras.

4.1.10.4 Följande särbestämmelser, om de är angivna för en benämning i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 9b, skall tillämpas för samemballering av gods, som tillordnats denna benämning, med annat gods i ett kolli:

>Plats för tabell>

>PIC FILE= "L_2004121SV.062001.TIF">

KAPITEL 4.2

Användning av UN-tankar

ANM:

Beträffande cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar med tankskal av metall samt batterivagnar och MEG-containrar, se kapitel 4.3; beträffande tankcontainrar av fiberarmerad plast, se kapitel 4.4.

4.2.1 Allmänna bestämmelser för användning av UN-tankar för transport av ämnen i klasserna 3 till och med 9

4.2.1.1 Detta avsnitt anger allmänna bestämmelser att tillämpas på användning av UN-tankar för transport av ämnen i klass 3, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1, 5.2, 6.1, 6.2, 7, 8 och 9. Utöver dessa allmänna bestämmelser skall UN-tankar uppfylla kraven för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning som beskrivs i 6.7.2. Ämnen skall transporteras i UN-tankar som överensstämmer med tillämplig instruktion (T1 till och med T23), angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10, och beskriven i 4.2.4.2.6 och särbestämmelser för UN-tankar för varje ämne i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11 och beskrivna i 4.2.4.3.

4.2.1.2 Under transport skall UN-tankar vara tillräckligt skyddade mot skador på tankskalet och driftutrustningen av stötar i sidled och längsled samt vältning. Om tanken med sin driftutrustning är byggd för att motstå stötar och vältning, behöver den inte skyddas på detta sätt. Exempel på sådant skydd ges i 6.7.2.17.5.

4.2.1.3 Vissa ämnen är kemiskt instabila. De får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller, omvandlas eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att tankskalen inte innehåller ämnen som kan befrämja sådana reaktioner.

4.2.1.4 Temperaturen på den utvändiga ytan av tankskalet, med undantag av öppningar och förslutningar, eller av värmeisoleringen får inte överstiga 70 °C under transport. När farligt gods transporteras vid förhöjd temperatur i antingen flytande eller fast tillstånd skall tanken vara värmeisolerad för att uppfylla detta villkor.

4.2.1.5 Tömda, ejrengjorda och ej gasfria UN-tankar skall uppfylla samma krav som UN-tankar fyllda med det ursprungliga ämnet.

4.2.1.6 Ämnen får inte transporteras i samma eller angränsande tankfack om de kan reagera farligt med varandra (se definition av "farlig reaktion" i 1.2.1).

4.2.1.7 Typgodkännandecertifikatet, provningsrapporten och intyget som visar resultaten av första kontroll för varje UN-tank utfärdat av behörig myndighet eller av denna utsett organ skall förvaras av myndigheten eller organet samt av ägaren. Ägare skall kunna uppvisa dessa handlingar på begäran av behörig myndighet.

4.2.1.8 Såvida inte benämningen på de ämnen som transporteras finns på metallskylten enligt 6.7.2.20.2 skall en kopia av intyget som beskrivs i 6.7.2.18.1 finnas tillgängligt på begäran av behörig myndighet eller av denna utsett organ och omedelbart kunna uppvisas av avsändare, mottagare eller representant, efter vad som är lämpligt.

4.2.1.9 Fyllnadsgrad

4.2.1.9.1 Innan fyllning skall fyllaren tillse att lämplig UN-tank används och att UN-tanken inte är lastad med ämnen som i kontakt med tankmaterial, packningar, utrustning och skyddsbeklädnad kan reagera på ett farligt sätt med dessa och bilda farliga produkter eller avsevärt försvaga materialet. Avsändaren kan behöva konsultera tillverkaren av ämnet i samråd med behörig myndighet för vägledning om ämnets kompatibilitet med materialen i UN-tanken.

4.2.1.9.1.1 UN-tankar får inte fyllas över vad som föreskrivs i 4.2.1.9.2 - 4.2.1.9.6. Tillämpligheten av 4.2.1.9.2, 4.2.1.9.3 eller 4.2.1.9.5.1 på enskilda ämnen anges i tillämpliga UN-tankinstruktioner eller särbestämmelser för UN-tankar i 4.2.4.2.6 eller 4.2.4.3 och kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11.

4.2.1.9.2 Högsta fyllnadsgrad (i %) för allmän användning bestäms av formeln:

>Hänvisning till >

4.2.1.9.3 Högsta fyllnadsgrad (i %) för vätskor i klass 6.1 och klass 8 i förpackningsgrupp I och II och vätskor med ett absolut ångtryck över 175 kPa (1,75 bar) vid 65 °C bestäms av formeln:

>Hänvisning till >

4.2.1.9.4 I dessa formler anger α (alfa) medelkoefficienten för vätskans volymsutvidgning mellan medeltemperaturen hos vätskan vid fyllning (tF) och högsta medelbulktemperatur under transporten (tR) (båda i °C). För vätskor som transporteras under omgivningsbetingelser skall α beräknas enligt formeln

>Hänvisning till >

där: d15 och d50 är vätskans densitet vid 15 °C respektive 50 °C.

4.2.1.9.4.1 Högsta medelbulktemperatur (tR) skall väljas till 50 °C, dock får för transport under tempererade eller extrema klimatförhållanden behörig myndighet medge en lägre eller kräva en högre temperatur, efter vad som är påkallat.

4.2.1.9.5 Kraven i 4.2.1.9.2 - 4.2.1.9.4.1 gäller inte UN-tankar som innehåller ämnen vilka hålls vid en temperatur över 50 °C under transporten (t ex med hjälp av en uppvärmningsanordning). För UN-tankar utrustade med en uppvärmningsanordning, skall en temperaturreglering användas för att säkerställa att högsta fyllnadsgrad blir högst 95 % under hela transporten.

4.2.1.9.5.1 Högsta fyllnadsgrad (i %) för vätskor som transporteras under förhöjd temperatur bestäms av formeln:

>Hänvisning till >

Där: dF och dR är vätskans densitet vid medeltemperaturen hos vätskan vid fyllning respektive högsta medelbulktemperatur under transporten.

4.2.1.9.6 UN-tankar får inte överlämnas för transport:

(a) med en fyllnadsgrad, för vätskor med viskositet under 2680 mm2/s vid 20 °C eller vid ämnets maximitemperatur under transport för uppvärmda ämnen, på över 20 % och under 80 % såvida inte tankarna är indelade med skiljeväggar eller skvalpskott i utrymmen på högst 7500 liters volym,

(b) med rester av tidigare transporterat gods, häftande vid utsidan av tanken eller driftutrustningen,

(c) om de läcker eller är skadade i sådan utsträckning att funktionen hos UN-tanken eller dess lyft- eller säkringsanordningar kan påverkas, och

(d) om inte driftutrustningen har kontrollerats och konstaterats fungera väl.

4.2.1.9.7 Gaffeltunnlar hos UN-tankar skall blockeras när tanken fyllts. Denna bestämmelse gäller inte UN-tankar som enligt 6.7.3.13.4 inte behöver vara försedda med möjlighet att blockera gaffeltunnlarna.

4.2.1.10 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 3 i UN-tankar

4.2.1.10.1 Alla UN-tankar avsedda för transport av brandfarliga vätskor skall vara förslutna och utrustade med tryckavlastningsanordningar enligt 6.7.2.8 - 6.7.2.15.

4.2.1.10.1.1 För UN-tankar avsedda endast för användning på land, får öppna ventilationssystem användas om detta är tillåtet enligt kapitel 4.3.

4.2.1.11 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 4.1 (utom självreaktiva ämnen), 4.2 eller 4.3 i UN-tankar

(Tills vidare blank.)

ANM.

För självreaktiva ämnen i klass 4.1, se 4.2.1.13.1.

4.2.1.12 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 5.1 i UN-tankar

(Tills vidare blank.)

4.2.1.13 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 5.2 och självreaktiva ämnen i klass 4.1 i UN-tankar

4.2.1.13.1 Varje ämne skall ha provats och en rapport ha överlämnats till behörig myndighet i ursprungslandet för godkännande. Anmälan om detta skall skickas till behörig myndighet i mottagarlandet. Anmälan skall innehålla relevant transportinformation och rapporten med provningsresultat. Provningarna som genomförs skall innefatta följande obligatoriska moment:

(a) att visa kompatibiliteten hos alla material som normalt är i kontakt med ämnet under transport,

(b) att ta fram underlag för konstruktion av tryckavlastningsanordningar och avlastningsanordningar för nödläge, med hänsyn till UN-tankens konstruktionsegenskaper.

Varje tilläggskrav som krävs för säker transport av ämnet skall beskrivas tydligt i rapporten.

4.2.1.13.2 Följande krav gäller UN-tankar avsedda för transport av organiska peroxider, typ F, eller självreaktiva ämnen, typ F, med en självaccelererande sönderfallstemperatur (SADT) av 55 °C eller däröver. I händelse av motstridighet skall dessa krav ha företräde gentemot dem som anges i 6.7.2. Nödlägen som skall beaktas är självaccelererande sönderfall av ämnet och brandomvälvning så som beskrivs se 4.2.1.13.8.

4.2.1.13.3 Ytterligare krav för transport av organiska peroxider eller självreaktiva ämnen med SADT under 55 °C i UN-tankar skall anges av behörig myndighet i ursprungslandet. Anmälan om detta skall skickas till behörig myndighet i mottagarlandet.

4.2.1.13.4 UN-tanken skall konstrueras för ett provtryck på minst 0,4 MPa (4 bar).

4.2.1.13.5 UN-tankar skall vara utrustade med temperatursensorer.

4.2.1.13.6 UN-tankar skall vara utrustade med tryckavlastningsanordningar och avlastningsanordningar för nödläge. Vakuumventiler får också användas. Tryckavlastningsanordningar skall träda i funktion vid tryck som bestäms utifrån både ämnets egenskaper och UN-tankens konstruktionsegenskaper. Smältsäkringar är inte tillåtna i tanken.

4.2.1.13.7 Tryckavlastningsanordningar skall bestå av fjäderbelastade ventiler, inställda för att förhindra signifikant tryckökning inuti UN-tanken från sönderfallsprodukter och ångor, som avges vid en temperatur av 50 °C. Kapacitet och öppningstryck hos avlastningsventilerna skall baseras på resultat från provningarna som anges i 4.2.1.13.1. Öppningstrycket får emellertid aldrig sättas så att vätska kan komma ut genom ventilerna om tanken välter.

4.2.1.13.8 Avlastningsanordningar för nödläge får vara av fjäderbelastad typ eller sprängbleck, eller en kombination av båda, konstruerade för att leda bort alla sönderfallsprodukter och avgivna ångor under en tid av minst en timmes total brandomvälvning, enligt beräkning med följande formel:

>Hänvisning till >

där:

q= värmeupptagning (W)

A= vätt yta (m2)

F= isoleringsfaktor

F= 1 för oisolerade tankar, eller

>Hänvisning till >

där

K= värmeledningsförmågan hos isolerskiktet (W [cong ] m-1 [cong ] K-1)

L= isolerskiktets tjocklek (m)

U= K/L = värmegenomgångstal hos isoleringen (W [cong ] m-2 [cong ] K-1)

T= temperaturen hos ämnet vid avlastningsbetingelserna (K)

Öppningstrycket hos avlastningsanordningen för nödläge skall vara högre än det som anges i 4.2.1.13.7 och baserat på resultat av provningarna som beskrivs i 4.2.1.13.1. Avlastningsanordningarna för nödläge skall dimensioneras så att maximitrycket i tanken aldrig överstiger dennas provtryck.

ANM.

Ett exempel på en metod för att bestämma storleken på avlastningsanordningen för nödläge ges i bihang 5 i testhandboken.

4.2.1.13.9 För isolerade UN-tankar skall kapacitet och inställning av avlastningsanordning för nödläge bestämmas under antagande av förlust av isolering från 1 % av ytans area.

4.2.1.13.10 Vakuumventiler och fjäderbelastade ventiler skall vara försedda med flamskydd. Vederbörlig uppmärksamhet skall ägnas åt minskningen i avlastningskapacitet orsakad av flamskyddet.

4.2.1.13.11 Driftutrustning såsom ventiler och utvändig rördragning skall ordnas så att inget av ämnet finns i dem efter fyllning av UN-tanken.

4.2.1.13.12 UN-tankar kan vara antingen isolerade eller skyddade av en solskärm. Om ämnets SADT i tanken är 55 °C eller lägre, eller UN-tanken är byggd av aluminium, skall UN-tanken vara fullständigt isolerad. Den utvändiga ytan skall vara vitmålad eller utförd i ljus metall.

4.2.1.13.13 Fyllnadsgraden får inte överstiga 90 % vid 15 °C.

4.2.1.13.14 Märkningen som föreskrivs i 6.7.2.20.2 skall inkludera UN-nummer och teknisk benämning med godkänd koncentration av aktuellt ämne.

4.2.1.13.15 Organiska peroxider och självreaktiva ämnen särskilt förtecknade i UN-tankinstruktion T23 i 4.2.4.2.6 får transporteras i UN-tankar.

4.2.1.14 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 6.1 i UN-tankar

(Tills vidare blank.)

4.2.1.15 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 7 i UN-tankar

4.2.1.15.1 UN-tankar som används för transport av radioaktivt material får inte användas för transport av annat gods.

4.2.1.15.2 Fyllnadsgraden för UN-tankar får inte överstiga 90 % eller alternativt ett annat värde, vilket fastställts av behörig myndighet.

4.2.1.16 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 8 i UN-tankar

4.2.1.16.1 Tryckavlastningsanordningar för UN-tankar som används för transport av ämnen i klass 8 skall kontrolleras med högst ett års intervall.

4.2.1.17 Tilläggsbestämmelser för transport av ämnen i klass 9 i UN-tankar

(Tills vidare blank.)

4.2.2 Allmänna bestämmelser för användning av UN-tankar för transport av ej kylda kondenserade gaser

4.2.2.1 Detta avsnitt anger allmänna bestämmelser för användning av UN-tankar för transport av ej kylda kondenserade gaser.

4.2.2.2 UN-tankar skall uppfylla bestämmelserna för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning som beskrivs i 6.7.3. Ej kylda kondenserade gaser skall transporteras i UN-tankar som överensstämmer med instruktion T50, enligt beskrivning i 4.2.4.2.6, och med särbestämmelser för UN-tankar för vissa ej kylda kondenserade gaser i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11, enligt beskrivning i 4.2.4.3.

4.2.2.3 Under transport skall UN-tankar vara tillräckligt skyddade mot skador på tankskalet och driftutrustningen av stötar i sidled och längsled och vältning. Om tanken med sin driftutrustning är byggd för att motstå stötar samt vältning, behöver den inte skyddas på detta sätt. Exempel på sådant skydd ges i 6.7.3.13.5.

4.2.2.4 Vissa ämnen är kemiskt instabila. De får transporteras endast om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att förhindra att de sönderfaller, omvandlas eller polymeriserar på ett sätt som medför fara under transport. Därför skall även särskilt kontrolleras att tankskalen inte innehåller ämnen som kan befrämja sådana reaktioner.

4.2.2.5 Såvida inte benämningen på de gaser som transporteras finns på metallskylten enligt 6.7.3.16.2 skall en kopia av intyget som beskrivs i 6.7.3.14.1 finnas tillgängligt på begäran av behörig myndighet och omedelbart kunna uppvisas av avsändare, mottagare eller representant, efter vad som är lämpligt.

4.2.2.6 Tömda, ej rengjorda och ej gasfria UN-tankar skall uppfylla samma krav som UN-tankar fyllda med den ursprungliga ej kylda kondenserade gasen.

4.2.2.7 Fyllning

4.2.2.7.1 Innan fyllning skall fyllaren tillse att UN-tanken är godkänd för den ej kylda kondenserade gasen som skall transporteras, och att UN-tanken inte är lastad med ej kylda kondenserade gaser, som i kontakt med material i tankskalet, packningar, driftutrustning och eventuell skyddsinklädnad kan reagera på ett farligt sätt med dessa och bilda farliga produkter eller avsevärt försvaga materialet. Under fyllning skall temperaturen hos den ej kylda kondenserade gasen ligga inom beräkningstemperaturområdets gränser.

4.2.2.7.2 Högsta fyllningsförhållande av ej kyld kondenserad gas (kg/l tankvolym) får inte överstiga densiteten hos den ej kylda kondenserade gasen vid 50 °C, multiplicerad med 0,95. Dessutom får tanken inte vara stumfylld med vätska vid 60 °C.

4.2.2.7.3 UN-tankar får inte fyllas över sin högsta tillåtna bruttovikt och specificerad högsta tillåtna lastvikt för varje gas som skall transporteras.

4.2.2.8 UN-tankar får inte överlämnas för transport:

(a) med en fyllnadsgrad som kan medföra en oacceptabel hydraulisk kraft, beroende på skvalp inuti UN-tanken,

(b) om de är otäta,

(c) om de är skadade i sådan utsträckning att funktionen hos UN-tanken eller dess lyft- eller säkringsanordningar kan påverkas, och

(d) om inte driftutrustningen har kontrollerats och konstaterats fungera väl.

4.2.2.9 Gaffeltunnlar hos UN-tankar skall blockeras när tanken fyllts. Denna bestämmelse gäller inte UN-tankar som enligt 6.7.4.12.4 inte behöver vara försedda med möjlighet att blockera gaffeltunnlarna.

4.2.3 Allmänna bestämmelser för användning av UN-tankar för transport av kylda kondenserade gaser

4.2.3.1 Detta avsnitt anger allmänna bestämmelser för användning av UN-tankar för transport av kylda kondenserade gaser.

4.2.3.2 UN-tankar skall uppfylla bestämmelserna för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning som beskrivs i 6.7.4. Kylda kondenserade gaser skall transporteras i UN-tankar som överensstämmer med instruktion T75, enligt beskrivning i 4.2.4.2.6, och med särbestämmelser för UN-tankar angivna för varje ämne i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11, enligt beskrivning i 4.2.4.3.

4.2.3.3 Under transport skall UN-tankar vara tillräckligt skyddade mot skador på tankskalet och driftutrustningen av stötar i sidled och längsled och vältning. Om tanken med sin driftutrustning är byggd för att motstå stötar och vältning, behöver den inte skyddas på detta sätt. Exempel på sådant skydd ges i 6.7.4.12.5.

4.2.3.4 Såvida inte benämningen på de gaser som transporteras finns på metallskylten enligt 6.7.4.15.2 skall en kopia av intyget som beskrivs i 6.7.4.13.1 finnas tillgängligt på begäran av behörig myndighet och omedelbart kunna uppvisas av avsändare, mottagare eller representant, efter vad som är lämpligt.

4.2.3.5 Tömda, ej rengjorda och ej gasfria UN-tankar skall uppfylla samma krav som UN-tankar fyllda med det ursprungliga ämnet.

4.2.3.6 Fyllning

4.2.3.6.1 Innan fyllning skall fyllaren tillse att UN-tanken är godkänd för den kylda kondenserade gasen som skall transporteras, och att UN-tanken inte är lastad med kylda kondenserade gaser som i kontakt med material i tankskalet, packningar, driftutrustning och eventuell skyddsinklädnad kan reagera på ett farligt sätt med dessa och bilda farliga produkter eller avsevärt försvaga materialet. Under fyllning skall temperaturen hos den kylda kondenserade gasen ligga inom beräkningstemperaturområdets gränser.

4.2.3.6.2 Då initial fyllnadsgrad skall uppskattas skall nödvändig hålltid för den avsedda transporten beaktas, inklusive alla förseningar som kan inträffa. Initial fyllnadsgrad för tanken, med undantag av vad som anges i 4.2.3.6.3 och 4.2.3.6.4, skall vara sådan att om innehållet, helium oräknat, skulle höjas till en temperatur, vid vilken ångtrycket är lika med högsta tillåtna arbetstryck, så får inte volymen som upptas av vätska överstiga 98 %.

4.2.3.6.3 Tankar avsedda för transport av helium får fyllas upp till men inte över inloppet till tryckavlastningsanordningen.

4.2.3.6.4 En högre initial fyllnadsgrad kan tillåtas, förutsatt godkännande av behörig myndighet, om avsedd varaktighet hos transporten är avsevärt kortare än hålltiden.

4.2.3.7 Faktisk hålltid

4.2.3.7.1 Faktisk hålltid skall beräknas för varje transport enligt en metod som godtagits av behörig myndighet, baserat på följande:

(a) referenshålltiden för den kylda kondenserade gas som skall transporteras (se 6.7.4.2.8.1) (angiven på skylten som beskrivs i 6.7.4.15.1),

(b) faktisk fyllnadsdensitet,

(c) faktiskt fyllningstryck,

(d) lägsta inställda tryck på tryckavlastningsanordningarna

4.2.3.7.2 Faktisk hålltid skall märkas antingen på själva UN-tanken eller på en metallskylt som är stadigt fäst på UN-tanken, enligt 6.7.4.15.2.

4.2.3.8 UN-tankar får inte överlämnas för transport:

(a) med en fyllnadsgrad som kan medföra en oacceptabel hydraulisk kraft, beroende på skvalp inuti tanken,

(b) om de är otäta,

(c) om de är skadade i sådan utsträckning att funktionen hos UN-tanken eller dess lyft- eller säkringsanordningar kan påverkas,

(d) om inte driftutrustningen har kontrollerats och konstaterats fungera väl,

(e) om faktisk hålltid för den kylda kondenserade gas som transporteras inte har bestämts i enlighet med 4.2.3.7 och UN-tanken inte är märkt i enlighet med 6.7.4.15.2, och

(f) om transporttiden, inberäknat alla förseningar som kan uppstå, överstiger den faktiska hålltiden.

4.2.3.9 Gaffeltunnlar hos UN-tankar skall blockeras när tanken är fylld. Denna bestämmelse gäller inte UN-tankar som enligt 6.7.4.12.4 inte behöver vara försedda med möjlighet att blockera gaffeltunnlarna.

4.2.4 UN-tankinstruktioner och särskilda bestämmelser för UN-tankar

4.2.4.1 Allmänt

4.2.4.1.1 Detta avsnitt omfattar UN-tankinstruktioner och särbestämmelser för farligt gods som är tillåtet för transport i UN-tankar. Varje UN-tankinstruktion kännetecknas av en alfanumerisk beteckning (t ex T1). Kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10 visar vilken UN-tankinstruktion som skall användas för varje ämne som är tillåtet för transport i UN-tank. Om ingen UN-tankinstruktion finns i kolumn 10 för en viss farligt gods-benämning är transport av ämnet i fråga i UN-tank inte tillåten, såvida inte behörig myndighets tillstånd har utfärdats, så som beskrivs i 6.7.1.3. Särbestämmelser för UN-tankar är tillordnade vissa ämnen i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11. Varje särbestämmelse för UN-tankar kännetecknas av en alfanumerisk beteckning (t ex TP1). En förteckning över särbestämmelser för UN-tankar ges i 4.2.4.3.

4.2.4.2 UN-tankinstruktioner

4.2.4.2.1 UN-tankinstruktioner gäller för farligt gods i klass 2 till och med 9. UN-tankinstruktionerna ger specifik information om bestämmelser för UN-tankar gällande vissa ämnen. Dessa bestämmelser skall uppfyllas utöver de allmänna bestämmelserna i detta kapitel och kapitel 6.7.

4.2.4.2.2 För ämnen i klass 3 till och med 9 anger UN-tankinstruktionerna tillämpligt minsta provtryck, minsta godstjocklek i tankskalet (för referensstål), krav på bottenöppningar och på tryckavlastning. I T23 finns självreaktiva ämnen i klass 4.1 och organiska peroxider i klass 5.2, vilka får transporteras i UN-tank förtecknade

4.2.4.2.3 Ej kylda kondenserade gaser är tillordnade UN-tankinstruktion T50. T50 anger högsta tillåtna arbetstryck, krav på öppningar under vätskenivån, krav på tryckavlastning och krav på högsta fyllnadsgrad för ej kylda kondenserade gaser, som är tillåtna för transport i UN-tankar.

4.2.4.2.4 Kylda kondenserade gaser är tillordnade UN-tankinstruktion T75.

4.2.4.2.5 Bestämning av tillämplig UN-tankinstruktion

Om en viss UN-tankinstruktion är angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10 för en viss farligt gods-benämning, får även andra UN-tankar användas, som har högre minsta provtryck, större godstjocklek och striktare användning av bottentömning och tryckavlastningsanordningar. Följande riktlinjer avser bestämning av vilka UN-tankar som kan användas för transport av vissa ämnen:

>Plats för tabell>

4.2.4.2.6 UN-tankinstruktioner

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

4.2.4.3 Särbestämmelser för UN-tankar

Särbestämmelser för UN-tankar är tillordnade vissa ämnen för att ange krav som är tillägg till eller ersätter dem som ges i UN-tankinstruktionerna eller bestämmelserna i kapitel 6.7. Särbestämmelser för UN-tankar markeras med koden TP och är tillordnade bestämda ämnen i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11. Följande är en förteckning över särbestämmelserna för UN-tankar:

>Plats för tabell>

KAPITEL 4.3

Användning av cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar med tankskal av metall samt batterivagnar och MEG-containrar

ANM.

Beträffande UN-tankar, se kapitel 4.2; beträffande tankcontainrar av fiberarmerad plast, se kapitel 4.4.

4.3.1 Omfattning

4.3.1.1 Bestämmelser som upptar hela sidbredden avser både cisternvagnar, avmonterbara tankar och batterivagnar, samt tankcontainrar, växeltankar och MEG-containrar. Bestämmelser som finns i en av spalterna avser endast:

- cisternvagnar, avmonterbara tankar och batterivagnar (vänstra spalten),

- tankcontainrar, växeltankar och MEG-containrar (högra spalten).

4.3.1.2 Dessa bestämmelser avser

>Plats för tabell>

använda för transport av ämnen i form av gas, vätska, pulver eller granulat.

4.3.1.3 I 4.3.2 anges de bestämmelser som skall tillämpas på cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar, avsedda för transport av ämnen i alla klasser, och på batterivagnar och MEG-containrar, avsedda för transport av gaser i klass 2. Avsnitt 4.3.3 och 4.3.4 innehåller särbestämmelser som tillägg eller modifiering till bestämmelserna i 4.3.2.

4.3.1.4 För krav beträffande tillverkning, utrustning, typgodkännande, kontroll och märkning, se kapitel 6.8.

4.3.1.5 För övergångsbestämmelser avseende detta kapitel, se

>Plats för tabell>

4.3.2 Bestämmelser för alla klasser

4.3.2.1 Användning

4.3.2.1.1 Ett ämne som omfattas av detta direktiv får transporteras i cisternvagnar, avmonterbara tankar, batterivagnar, tankcontainrar, växeltankar och MEG-containrar endast när en tankkod finns angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12 enligt 4.3.3.1.1 och 4.3.4.1.1.

4.3.2.1.2 Erforderlig typ av tank, batterivagn och MEG-container anges i kodform i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12. Identifikationskoderna som finns där utgörs av bokstäver eller siffror i en bestämd ordning. Förklaringar till de fyra delarna i koden ges i 4.3.3.1.1 (då ämnet som skall transporteras tillhör klass 2) och i 4.3.4.1.1 (då ämnet som skall transporteras tillhör klasserna 3 till och med 9)(23)

4.3.2.1.3 Erforderlig typ enligt 4.3.2.1.2 motsvarar de minst strikta konstruktionsbestämmelserna som är acceptabla för det farliga ämnet i fråga, såvida inget annat krävs i detta kapitel eller i kapitel 6.8. Det är möjligt att använda tankar som motsvarar koder, vilka föreskriver högre minsta kalkyltryck eller striktare krav för fyllnings- eller tömningsöppningar eller för säkerhetsventiler/-anordningar (se 4.3.3.1.1 för klass 2 och 4.3.4.1.1 för klasserna 3 till och med 9).

4.3.2.1.4 För vissa ämnen gäller för tankar, batterivagnar och MEG-containrar tilläggsbestämmelser, vilka ingår som särbestämmelser i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 13.

4.3.2.1.5 Tankar, batterivagnar och MEG-containrar får inte lastas med andra farliga ämnen än dem, vars transport de godkänts för enligt 6.8.2.3.1 och som inte tenderar att i kontakt med material i tankskalet, packningar, utrustning och skyddsbeklädnad reagera på ett farligt sätt med dessa (se "farlig reaktion" i 1.2.1), bilda farliga produkter eller avsevärt försvaga dessa material(24).

4.3.2.1.6 Livsmedel får transporteras i tankar som använts för farliga ämnen, endast om erforderliga åtgärder vidtagits för att förhindra hälsorisker.

4.3.2.2 Fyllnadsgrad

4.3.2.2.1 Följande fyllnadsgrad får inte överskridas i tankar avsedda för transport av vätska vid omgivningstemperatur:

(a) för brandfarliga ämnen utan annan risk (t ex giftiga eller frätande) i tankar med luftningsanordning eller med säkerhetsventiler (även när de föregås av sprängbleck):

>Hänvisning till >

(b) för giftiga eller frätande ämnen (antingen de är brandfarliga eller ej) i tankar med luftningsanordning eller med säkerhetsventiler (även när de föregås av sprängbleck):

>Hänvisning till >

(c) för brandfarliga ämnen och för mindre giftiga eller frätande ämnen (antingen de är brandfarliga eller ej) i lufttätt förslutna tankar utan säkerhetsventil:

>Hänvisning till >

(d) för starkt giftiga, giftiga, starkt frätande eller frätande ämnen (antingen de är brandfarliga eller ej) i lufttätt förslutna tankar utan säkerhetsventil:

>Hänvisning till >

4.3.2.2.2 I dessa formler anger α medelkoefficienten för vätskans volymsutvidgning mellan 15 °C och 50 °C, dvs för en högsta temperaturvariation av 35 °C.α beräknas enligt formeln:

>Hänvisning till >

där: d15 och d50 är vätskans densitet vid 15 °C respektive 50 °C och tF vätskans medeltemperatur vid fyllningstillfället.

4.3.2.2.3 Bestämmelserna i 4.3.2.2.1 (a)-(d) ovan är inte tillämpliga på tankar vars innehåll genom en uppvärmningsanordning hålls vid en temperatur över 50 °C under transporten. I detta fall skall fyllnadsgraden vid transportens början vara sådan och temperaturen regleras på så sätt att tanken under hela transporten är fylld till högst 95 % av sin volym och fyllningstemperaturen inte överskrids.

4.3.2.2.4

>Plats för tabell>

4.3.2.3 Användning

4.3.2.3.1 Godstjockleken i tankskalet får under dess användningstid aldrig understiga minimivärdet föreskrivet i

>Plats för tabell>

4.3.2.3.2

>Plats för tabell>

4.3.2.3.3 Under fyllning och tömning av tankar, batterivagnar och MEG-containrar skall lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra utsläpp av farliga mängder gas och ånga. Tankar, batterivagnar och MEG-containrar skall vara förslutna så att innehållet inte kan komma ut okontrollerat. Öppningar i tankar med bottentömning skall tillslutas med gängade pluggar, blindflänsar eller andra likvärdiga anordningar. Tätheten hos förslutningarna på tanken, batterivagnen och MEG-containern skall kontrolleras av den som fyller efter att tanken har fyllts. Detta gäller särskilt stigrörets övre förslutning.

4.3.2.3.4 När flera förslutningssystem är installerade i serie, skall det som är närmast det transporterade ämnet stängas först.

4.3.2.3.5 Inga farliga rester av det påfyllda ämnet får häfta vid utsidan av tanken under transport.

4.3.2.3.6 Ämnen som kan reagera farligt med varandra får inte transporteras i angränsande tankfack, såvida inte dessa fack är skilda genom en vägg med tjocklek minst lika med den hos själva tankskalet. De får även transporteras separerade av ett tomt utrymme eller ett tomt fack mellan de lastade facken.

4.3.2.4 Tömda, ejrengjorda tankar, batterivagnar och MEG-containrar

ANM:

För tömda, ejrengjorda tankar, batterivagnar och MEG-containrar kan särbestämmelserna TU1, TU2, TU4, TU16 och TU35 i 4.3.5 vara tillämpliga.

4.3.2.4.1 Inga farliga rester av det påfyllda ämnet får häfta vid utsidan av tanken under transport.

4.3.2.4.2 För att accepteras för transport skall tömda, ejrengjorda tankar, batterivagnar och MEG-containrar vara förslutna på samma sätt och täta i samma utsträckning som om de vore fyllda.

4.3.2.4.3 Om tömda, ejrengjorda tankar, batterivagnar och MEG-containrar inte är förslutna på samma sätt och täta i samma utsträckning som om de vore fyllda, och om bestämmelserna i detta direktiv inte kan uppfyllas, skall de transporteras med vederbörlig hänsyn till tillräcklig säkerhet till närmaste lämpliga plats där rengöring eller reparation kan ske.

Transporten är tillräckligt säker om lämpliga åtgärder har vidtagits för att hålla likvärdig säkerhet jämförbar med bestämmelserna i detta direktiv och för att förhindra okontrollerat utsläpp av farligt gods.

4.3.2.4.4 Tömda, ejrengjorda cisternvagnar, avmonterbara tankar, batterivagnar, tankcontainrar, växeltankar och MEG-containrar får även transporteras för att genomgå kontroll efter att intervallen som anges i 6.8.2.4.2 och 6.8.2.4.3 har gått ut.

4.3.3 Särskilda bestämmelser för klass 2

4.3.3.1 Kodning av tankar och tankhierarki

4.3.3.1.1 Kodning av tankar, batterivagnar och MEG-containrar

De fyra delar av tankkoden, som ges i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12, har följande betydelse:

>Plats för tabell>

ANM. 1

Särbestämmelse TU17 angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 13 för vissa gaser betyder att gasen endast får transporteras i batterivagnar eller MEG-containrar

ANM. 2

Trycken som anges på själva tanken eller på en panel får inte understiga värdet på "X" eller minsta kalkyltryck.

4.3.3.1.2 Hierarki för tankar

>Plats för tabell>

Siffran representerad av

skall vara minst lika med siffran representerad av *.

ANM.

Denna hierarki tar inte hänsyn till eventuella särbestämmelser (se 4.3.5 och 6.8.4) för enskilda benämningar.

4.3.3.2 Fyllningsvillkor och provtryck

4.3.3.2.1 Provtrycket för tankar avsedda för komprimerade gaser med en kritisk temperatur under - 50 °C skall vara minst en och en halv gånger fyllningstrycket vid 15 °C.

4.3.3.2.2 Provtrycket för tankar avsedda för:

- komprimerade gaser med en kritisk temperatur av - 50 °C eller högre,

- kondenserade gaser med en kritisk temperatur under 70 °C,

- gaser lösta under tryck

skall vara sådant att trycket i tanken, förorsakat av innehållet vid 55 °C för tankar med värmeisolering eller 65 °C för tankar utan värmeisolering, inte överstiger provtrycket då tanken är fylld till sitt maximala fyllningsförhållande (vikt per liter volym).

4.3.3.2.3 Provtrycket för tankar avsedda för transport av kondenserade gaser med en kritisk temperatur av 70 °C eller högre skall:

a) för tankar med värmeisolering motsvara minst vätskans ångtryck vid 60 °C, minskat med 0,1 MPa (1 bar), men minst vara 1 MPa (10 bar),

b) för tankar utan värmeisolering motsvara minst vätskans ångtryck vid 65 °C, minskat med 0,1 MPa (1 bar), men minst vara 1 MPa (10 bar).

Högsta tillåtna fyllningsförhållande beräknas enligt följande:

Högsta tillåtna fyllningsförhållande = 0,95 × vätskans densitet vid 50 °C (kg/l), dessutom får gasfasen ej försvinna under 60 °C.

Om tankens diameter inte överstiger 1,5 m skall värdena på provtryck och högsta tillåtna fyllningsförhållande i förpackningsinstruktion P200 i 4.1.4.1 tillämpas.

4.3.3.2.4 Provtrycket för tankar avsedda för transport av kylda kondenserade gaser skall vara minst 1,3 gånger det högsta tillåtna arbetstryck som anges på tanken, dock minst 300 kPa (3 bar). För tankar med vakuumisolering skall provtrycket vara minst 1,3 gånger det högsta tillåtna arbetstrycket ökat med 100 kPa (1 bar).

4.3.3.2.5 Tabell över gaser och gasblandningar, som får transporteras i cisternvagnar, batterivagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och MEG-containrar, med angivelse av lägsta provtryck för tankarna och i förekommande fall högsta tillåtna fyllningsförhållande

När det gäller gaser och gasblandningar, som klassificerats som N.O.S., skall värdena för provtryck och högsta tillåtna fyllningsförhållande fastställas av behörig myndighet godkänd sakkunnig.

För tankar med värmeisolering avsedda för komprimerade eller kondenserade gaser med en kritisk temperatur under +70 °C, dock lägst - 50 °C, som genomgått provning vid lägre provtryck än det som anges i tabellen, kan en lägre maximibelastning fastställas av behörig myndighet godkänd sakkunnig, förutsatt att det tryck som gasen i fråga utvecklar i tanken vid 55 °C inte överstiger det provtryck som är angivet på tanken.

>Plats för tabell>

4.3.3.3 Användning

4.3.3.3.1 Om tankar, batterivagnar eller MEG-containrar är godkända för flera olika gaser, skall byte av gas innefatta tömning, rengöring och avgasning i den utsträckning som krävs för säker användning.

4.3.3.3.2 När tankar, batterivagnar eller MEG-containrar överlämnas för transport, skall endast de uppgifter synas, som anges i 6.8.3.5.6, och är tillämpliga på den lastade eller nyss tömda gasen, alla uppgifter om andra gaser skall täckas över (se UIC-blad 573 OR).

4.3.3.3.3 Alla element i batterivagnar eller MEG-containrar skall innehålla en och samma gas.

4.3.3.4

>Plats för tabell>

4.3.3.4.1

>Plats för tabell>

4.3.3.4.2

>Plats för tabell>

4.3.3.4.3

>Plats för tabell>

4.3.4 Särskilda bestämmelser för klass 3 till och med 9

4.3.4.1 Kodning, systematiserad tillordning av tankar och tankhierarki

4.3.4.1.1 Kodning av tankar

De fyra delar av tankkoden som ges i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12 har följande betydelse:

>Plats för tabell>

4.3.4.1.2 Systematiserad tillordning av tankkoder till ämnesgrupper och tankhierarki

ANM.

Vissa ämnen och ämnesgrupper innefattas inte i den systematiserade tillordningen (se 4.3.4.1.3).

>Plats för tabell>

ANM.

Denna hierarkiska uppställning tar inte hänsyn till eventuella särbestämmelser (se 4.3.5 och 6.8.4) för enskilda benämningar

4.3.4.1.3 Följande ämnen och ämnesgrupper, där ett plustecken (+) finns i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12, omfattas av särbestämmelser. I det fallet är alternativ användning av tanken för andra ämnen och ämnesgrupper inte tillåten och hierarkin i 4.3.4.1.2 inte tillämplig (se även 6.8.4).

Kraven för dessa tankar ges av följande tankkoder, kompletterade av tillämpliga särbestämmelser angivna i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12:

(a) klass 4.1:

UN 2448 SVAVEL, SMÄLT: tankkod LGBV,

(b) klass 4.2:

UN 1381 FOSFOR, VIT eller GUL, UNDER VATTEN eller I LÖSNING, och UN 2447 FOSFOR, VIT eller GUL, SMÄLT: tankkod L10DH,

(c) klass 4.3:

UN 1389 ALKALIMETALLAMALGAM, UN 1391 ALKALIMETALLDISPERSION eller UN 1391 DISPERSION AV ALKALISKA JORDARTSMETALLER, UN 1392 AMALGAM AV ALKALISKA JORDARTSMETALLER, UN 1415 LITIUM, UN 1420 KALIUMMETALLEGERINGAR, UN 1421 ALKALIMETALLEGERING, FLYTANDE, N.O.S., UN 1422 KALIUM-NATRIUMLEGERINGAR, UN 1428 NATRIUM, UN 2257 KALIUM: tankkod L10BN,

UN 1407 CESIUM och UN 1423 RUBIDIUM: tankkod L10CH,

(d) klass 5.1:

UN 1873 PERKLORSYRA, med över 50 vikt- % men högst 72 vikt- % syra: tankkod L4DN,

UN 2015 VÄTEPEROXID, VATTENLÖSNING, STABILISERAD, med över 70 % väteperoxid: tankkod L4DV,

UN 2015 VÄTEPEROXID, VATTENLÖSNING, STABILISERAD, med över 60 % men högst 70 % väteperoxid: tankkod L4BV,

UN 2014 VÄTEPEROXID, VATTENLÖSNING, med minst 20 % men högst 60 % väteperoxid, och UN 3149 VÄTEPEROXID OCH PEROXIÄTTIKSYRA I BLANDNING, STABILISERAD: tankkod L4BV,

(e) klass 5.2:

UN 3109 ORGANISK PEROXID TYP F, FLYTANDE: tankkod L4BN,

UN 3110 ORGANISK PEROXID TYP F, FAST: tankkod S4AN,

(f) klass 6.1:

UN 1613 CYANVÄTE, VATTENLÖSNING (CYANVÄTESYRA) och UN 3294 CYANVÄTE, LÖSNING I ALKOHOL: tankkod L15DH,

(g) klass 7:

Alla ämnen: specialtankar.

Minimikrav för vätskor: tankkod L2,65CN, för fasta ämnen tankkod S2,65AN.

Trots de allmänna bestämmelserna i detta stycke får tankar som används för radioaktivt material även användas för transport av annat gods, förutsatt att bestämmelserna i 5.1.3.2 uppfylls,

(h) klass 8:

UN 1052 FLUORVÄTE, VATTENFRITT och UN 1790 FLUORVÄTESYRA, med mer än 85 % fluorväte: tankkod L21DH,

UN 1744 BROM eller UN 1744 BROM, LÖSNING: tankkod L21DH,

UN 1791 HYPOKLORITLÖSNING och UN 1908 KLORITLÖSNING: tankkod L4BV.

4.3.4.2 Allmänna bestämmelser

4.3.4.2.1 Om varma ämnen har lastats får inte temperaturen på ytterytan av tanken eller värmeisoleringen överstiga 70 °C under transport.

4.3.4.2.2

>Plats för tabell>

4.3.4.2.3

>Plats för tabell>

4.3.5 Särbestämmelser

Följande särbestämmelser gäller då de anges vid en benämning i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 13:

>Plats för tabell>

KAPITEL 4.4

Användning av tankcontainrar av fiberarmerad plast

ANM.

Beträffande UN-tankar, se kapitel 4.2; beträffande cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar med tankskal av metall samt batterivagnar och MEG-containrar, se kapitel 4.3.

4.4.1 Allmänt

Transport av farliga ämnen i tankcontainrar, vars tankskal är tillverkat av fiberarmerad plast, är tillåten endast om följande bestämmelser är uppfyllda:

(a) ämnet är klassificerat i klass 3, 5.1, 6.1, 6.2, 8 eller 9,

(b) ämnets högsta ångtryck (absoluttryck) vid 50 °C överstiger inte 110 kPa (1,1 bar),

(c) transport av ämnet i metalltankar är uttryckligen tillåten enligt 4.3.2.1.1,

(d) kalkyltrycket, som anges för ämnet i fråga i del 2 av tankkoden i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12, överstiger inte 4 bar (se även 4.3.4.1.1), och

(e) tankcontainern uppfyller de bestämmelser i kapitel 6.9, som är tillämpliga för transport av ämnet.

4.4.2 Drift

4.4.2.1 Bestämmelserna i 4.3.2.1.5 - 4.3.2.2.4, 4.3.2.3.3 - 4.3.2.3.6, 4.3.2.4.1 och 4.3.2.4.2 samt 4.3.4.2 skall tillämpas.

4.4.2.2 Temperaturen hos det transporterade ämnet får vid fyllningstillfället inte överstiga den högsta drifttemperatur som anges på tankskylten, vilken hänvisas till i 6.9.6.

4.4.2.3 Dessutom gäller även särbestämmelserna (TU) i 4.3.5, som finns angivna i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 13, om de är tillämpliga på transport i metalltankar.

Del 5

BESTÄMMELSER FÖR AVSÄNDNING

KAPITEL 5.1

Allmänna bestämmelser

5.1.1 Tillämpningsområde och allmänna bestämmelser

Denna del innehåller bestämmelser för avsändning av farligt gods med avseende på märkning, etikettering och dokumentation samt i förekommande fall tillstånd för avsändande och förhandsmeddelande.

5.1.2 Användning av extra ytteremballage

5.1.2.1 Ett extra ytteremballage skall för varje kolli som det innehåller vara märkt och etiketterat enligt vad som föreskrivs i kapitel 5.2 för kollin, såvida inte märkning och etiketter representiva för det farligt gods i det extra ytteremballaget är synliga. Om en och samma etikett föreskrivs för olika sorters gods behöver den bara sättas fast en gång.

5.1.2.2 Varje kolli med farligt gods som förses med ett extra ytteremballage skall uppfylla alla tillämpliga bestämmelser i detta direktiv. Den avsedda funktionen hos varje förpackning får inte försämras av det extra ytteremballaget.

5.1.2.3 Samlastningsförbud gäller även extra ytteremballage.

5.1.3 Ej rengjorda tömda förpackningar (inklusive IBC-behållare och storförpackningar), tömda cisternvagnar, tömda tankar, tömda vagnar och tömda containrar för transport i bulk

5.1.3.1 Ej rengjorda, tömda förpackningar (inklusive IBC-behållare och storförpackningar), tömda tankar (inklusive cisternvagnar, batterivagnar, avmonterbara tankar, UN-tankar, tankcontainrar och MEG-containrar) samt tömda vagnar och tömda containrar för transport i bulk, som har innehållit farligt gods i de olika klasserna med undantag av klass 7, skall vara försedda med samma märkning och etiketter eller storetiketter som i fyllt tillstånd.

ANM

Beträffande dokumentation, se kapitel 5.4.

5.1.3.2 Tankar och IBC-behållare som använts för transport av radioaktiva ämnen, får inte användas för lagring eller transport av annat gods, såvida de inte dekontaminerats till ett värde under 0,4 Bq/cm2 för beta- och gammastrålare samt för alfastrålare med låg radiotoxicitet, och ett värde under 0,04 Bq/cm2 för alla andra alfastrålare.

5.1.4 Samemballering

Om två eller flera sorters farligt gods förpackas tillsammans i samma ytterförpackning skall kollit vara försett med föreskrivna etiketter och märkning för varje sorts gods. Om en och samma etikett föreskrivs för olika sorters gods, behöver den bara sättas fast en gång.

5.1.5 Allmänna bestämmelser för klass 7

5.1.5.1 Bestämmelser att iaktta före transport

5.1.5.1.1 Bestämmelser som skall uppfyllas före den första transporten av ett kolli

Före den första transporten av ett kolli skall följande bestämmelser uppfyllas:

(a) Om inneslutningssystemets kalkyltryck överstiger 35 kPa, skall kontrolleras att inneslutningssystemet hos varje kolli överensstämmer med de godkända konstruktionskraven beträffande systemets förmåga att bibehålla sin täthet under detta tryck.

(b) För varje kolli av typ B(U), typ B(M) och typ C samt varje kolli som innehåller klyvbart ämne skall kontrolleras att dess strålskärm och inneslutningssystem och, om så krävs, dess värmeledningsförmåga och begränsande system ligger inom de gränser som är tillämpliga eller specificerade för den godkända konstruktionen.

(c) För kollin innehållande klyvbart ämne, där neutronabsorbatorer är uttryckligen medtagna som beståndsdelar i kollit för att uppfylla bestämmelserna i 6.4.11.1, skall kontroll utföras för att konstatera närvaron och fördelningen av dessa neutronabsorbatorer.

5.1.5.1.2 Bestämmelser som skall uppfyllas före varje transport av ett kolli

Före varje transport av ett kolli skall följande bestämmelser uppfyllas:

(a) För varje kolli skall kontrolleras att tillämpliga bestämmelser i detta direktiv följs,

(b) Det skall kontrolleras att lyftdon som inte uppfyller bestämmelserna i 6.4.2.2 har monterats bort enligt 6.4.2.3 eller på annat sätt gjorts obrukbara för att lyfta kollit.

(c) För varje kolli av typ B(U), typ B(M) och typ C samt varje kolli som innehåller klyvbart ämne skall kontrolleras att alla i godkännandecertifikaten angivna bestämmelser är uppfyllda.

(d) Varje kolli av typ B(U), typ B(M) och typ C skall förvaras intill dess jämviktstillstånd har uppnåtts i tillräcklig omfattning för att verifiera överensstämmelse med temperatur- och tryckbestämmelserna, såvida inte undantag från dessa krav har fått unilateralt godkännande.

(e) För varje kolli av typ B(U), typ B(M) och typ C skall kontrolleras genom besiktning eller lämplig provning att alla förslutningar, ventiler eller andra öppningar i inneslutningssystemet, genom vilka det radioaktiva innehållet skulle kunna komma ut, är stängda på ändamålsenligt sätt och i förekommande fall förseglade på det sätt som gjordes för att visa överensstämmelse med bestämmelserna i 6.4.8.7.

(f) För varje radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet skall kontrolleras att alla bestämmelser, som angetts i godkännandecertifikatet för radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet, och tillämpliga bestämmelser i detta direktiv är uppfyllda.

(g) För kollin med klyvbara ämnen skall den i 6.4.11.4 (b) angivna mätningen och de i 6.4.11.7 angivna provningarna för kontroll av förslutningen av varje kolli genomföras i tillämpliga fall.

(h) För alla radioaktiva ämnen med liten spridbarhet skall kontrolleras att alla bestämmelser, som angetts i godkännandecertifikatet, och tillämpliga bestämmelser i detta direktiv är uppfyllda.

5.1.5.2 Godkännande av transport och förhandsmeddelande

5.1.5.2.1 Allmänt

Utöver det i kapitel 6.4 beskrivna godkännandet av kollikonstruktionen krävs under vissa omständigheter även ett multilateralt transportgodkännande (5.1.5.2.2 och 5.1.5.2.3). Under vissa omständigheter krävs också en förhandsmeddelande av transporten till behörig myndighet (5.1.5.2.4).

5.1.5.2.2 Transportgodkännande

Multilateralt godkännande krävs för:

(a) transport av kollin av typ B(M) som inte överensstämmer med bestämmelserna i 6.4.7.5 eller som är konstruerade för tillfällig, kontrollerad avluftning,

(b) transport av kollin av typ B(M) innehållande radioaktiva ämnen vars aktivitet är större än 3000 A1, eller 3000 A2, vilket som är tillämpligt, eller 1000 TBq, varvid det lägsta av dessa värden gäller,

(c) transport av kollin innehållande klyvbara ämnen om summan av kriticitetssäkerhetsindex för kollina överstiger 50.

Behörig myndighet kan genom ett särskilt villkor i kollikonstruktionscertifikatet (se 5.1.5.3.1) medge transport in i eller genom landet i fråga utan transportgodkännande.

5.1.5.2.3 Transportgodkännande enligt särskild överenskommelse

Behörig myndighet kan godkänna åtgärder, enligt vilka en sändning, som inte uppfyller alla tillämpliga bestämmelser i detta direktiv, får transporteras enligt särskild överenskommelse (se 1.7.4).

5.1.5.2.4 Förhandsmeddelande

Förhandsmeddelande till behörig myndighet föreskrivs i följande fall:

(a) Före den första transporten av ett kolli som kräver godkännande av behörig myndighet skall avsändaren kontrollera att kopior av alla tillämpliga certifikat av behöriga myndigheter, som krävs för kollikonstruktionen, tillställs de behöriga myndigheterna i varje land som sändningen kommer att transporteras till eller genom. Avsändaren behöver inte invänta bekräftelse från den behöriga myndigheten, och denna behöver inte heller bekräfta mottagandet av certifikatet.

(b) Vid var och en av följande typer av transporter skall avsändaren förhandsmeddela behöriga myndigheter i varje land som sändningen transporteras i eller genom. Sådan förhandsmeddelande skall vara behörig myndighet tillhanda innan transporten påbörjas, och om möjligt minst sju dagar innan:

(i) kollin av typ C innehållande radioaktiva ämnen vars aktivitet är större än 3000 A1, eller 3000 A2, vilket som är tillämpligt, eller 1000 TBq, varvid det lägsta av dessa värden gäller,

(ii) kollin av typ B(U) innehållande radioaktiva ämnen vars aktivitet är större än 3000 A1, eller 3000 A2, vilket som är tillämpligt, eller 1000 TBq, varvid det lägsta av dessa värden gäller,

(iii) kollin av typ B(M),

(iv) transport under särskild överenskommelse.

(c) Avsändaren behöver inte sända separat förhandsmeddelande om erforderlig information har givits i ansökan om transportgodkännande.

(d) Förhandsmeddelande skall innehålla:

(i) tillräckliga uppgifter för att möjliggöra identifieringen av kollit inklusive alla tillämpliga certifikatnummer och igenkänningsmärken,

(ii) uppgifter om datum för transport, förväntat ankomstdatum och avsedd färdväg,

(iii) namnen på de radioaktiva ämnena eller nukliderna,

(iv) beskrivning av det radioaktiva ämnets fysikaliska och kemiska tillstånd, eller uppgift om att det rör sig om ett radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet eller ett radioaktivt ämne med liten spridbarhet, och

(v) den maximala aktiviteten av det radioaktiva innehållet under transporten uttryckt i becquerel (Bq) med tillämpligt SI-prefix (se 1.2.2.1). För klyvbara ämnen får den totala massan av de klyvbara ämnena i gram (g) eller multiplar av gram anges i stället för aktiviteten.

5.1.5.3 Certifikat utfärdade av behörig myndighet

5.1.5.3.1 Certifikat utfärdade av behörig myndighet krävs för följande:

(a) konstruktion av

(i) radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet,

(ii) radioaktiva ämnen med liten spridbarhet,

(iii) kollin med minst 0,1 kg uranhexafluorid,

(iv) alla kollin med klyvbara ämnen, såvida dessa inte är undantagna enligt 6.4.11.2,

(v) kollin av typ B(U) och typ B(M),

(vi) kollin av typ C,

(b) särskilda överenskommelser,

(c) vissa transporter (se 5.1.5.2.2).

Certifikatet skall styrka att tillämpliga bestämmelser är uppfyllda, och vid konstruktionsgodkännanden skall kollikonstruktionen tilldelas ett igenkänningsmärke.

Kollikonstruktionscertifikatet och godkännandecertifikatet för transport får sammanfattas i ett certifikat.

Certifikat och ansökningar om certifikat skall uppfylla bestämmelserna i 6.4.23.

5.1.5.3.2 Avsändaren skall inneha en kopia av alla erforderliga certifikat och en kopia av instruktionerna för korrekt förslutning av kollit och för andra förberedelser för avsändning, innan transport enligt villkoren i dessa certifikat sker.

5.1.5.3.3 För kollikonstruktioner, för vilka inget certifikat från behörig myndighet krävs, skall avsändaren på begäran ställa dokumentation, som visar kollikonstruktionens överensstämmelse med alla tillämpliga bestämmelser, till förfogande för granskning av behörig myndighet.

5.1.5.4 Sammanfattning av bestämmelserna för godkännande och förhandsmeddelande

ANM 1:

Före den första transporten av ett kolli som kräver konstruktionsgodkännande av behörig myndighet skall avsändaren kontrollera att en kopia av kollikonstruktionscertifikatet har tillställts behöriga myndigheter i alla berörda länder (se 5.1.5.2.4 (a)).

ANM 2:

Förhandsmeddelande krävs, om innehållet är över 3000 A1 respektive 3000 A2 eller 1000 TBq (se 5.1.5.2.4 (b)).

ANM 3:

Multilateralt transportgodkännande krävs, om innehållet är över 3000 A1 respektive 3000 A2 eller 1000 TBq eller om intermittent kontrollerad tryckavlastning tillåts (se 5.1.5.2).

ANM 4:

Se bestämmelser för godkännande och förhandsmeddelande för det kolli som används för transport av ämnet i fråga.

>Plats för tabell>

KAPITEL 5.2

Märkning och etikettering

5.2.1 Märkning av kollin

ANM

Beträffande märkning med avseende på tillverkning, kontroll och godkännande av förpackningar, storförpackningar, gaskärl och IBC-behållare, se del 6.

5.2.1.1 Såvida inget annat föreskrivs i detta direktiv, skall alla kollin förses tydligt och varaktigt med godsets UN-nummer, föregånget av bokstäverna "UN". Vid oförpackade föremål skall märkningen placeras på föremålet eller dess stativ, hanterings- lagrings- eller avskjutningsanordning.

5.2.1.2 All märkning, föreskriven i detta kapitel, skall:

a) vara väl synlig och läsbar,

b) tåla väderpåfrestningar utan att dess funktion påverkas nämnvärt.

5.2.1.3 Bärgningsförpackningar skall förses med tilläggsmärkningen "BÄRGNING".

5.2.1.4 IBC-behållare med volym över 450 liter skall förses med märkning på två motsatta sidor.

5.2.1.5 Tilläggsbestämmelser för gods i klass 1

Kollin med gods i klass 1 skall dessutom vara försedda med den enligt 3.1.2 angivna officiella transportbenämningen. Denna märkning skall vara angiven väl läsbart och outplånligt på ett av avsändarlandets officiella språk och, om det språket inte är franska, tyska, italienska eller engelska, dessutom på franska, tyska, italienska eller engelska, såvida inte internationella tariffer eller avtal mellan järnvägarna föreskriver annat.

Vid militära försändelser enligt 1.5.2 som transporteras som vagnslast får kolli istället för den officiella transportbenämningen vara försedda med behörig militär myndighets föreskrivna beteckningar.

5.2.1.6 Tilläggsbestämmelser för gaser i klass 2

På återfyllningsbara kärl skall anges väl läsbart och varaktigt:

(a) UN-numret och gasens eller gasblandningens officiella transportbenämning enligt 3.1.2,

för gaser som tillordnats en N.O.S.-benämning behöver utöver UN-nummer endast gasens tekniska benämning(25) anges,

för gasblandningar behöver endast de två beståndsdelar anges, vilka är avgörande för farorna,

(b) för komprimerade gaser, som fylls efter vikt, och kondenserade gaser: antingen högsta tillåtna fyllningsvikt och kärlets taravikt inklusive de utrustningsdetaljer, som var monterade vid tidpunkten för fyllningen, eller bruttovikten,

(c) datum (år) för nästa återkommande kontroll.

Dessa uppgifter kan antingen präglas på gaskärlet eller anges på en varaktig skylt eller etikett, som är fäst på gaskärlet, eller genom en vidhäftande och tydligt synlig märkning, t ex genom lackering eller annan likvärdig metod.

ANM

1: Se även 6.2.1.7.1.

ANM

2: För ej återfyllningsbara kärl, se 6.2.1.7.2.

5.2.1.7 Särskilda bestämmelser för märkning av radioaktiva ämnen i klass 7

5.2.1.7.1 Varje kolli skall på förpackningens utsida märkas tydligt och varaktigt med uppgift om avsändarens och/eller mottagarens identitet.

5.2.1.7.2 Varje kolli, utom undantagna kollin, skall på utsidan vara tydligt och varaktigt märkt med UN-nummer, föregånget av bokstäverna "UN", och den officiella transportbenämningen. För undantagna kollin krävs endast uppgift om UN-nummer, föregånget av bokstäverna "UN".

5.2.1.7.3 Varje kolli med bruttovikt över 50 kg skall ha tillåten bruttovikt tydligt och varaktigt märkt på utsidan av förpackningen.

5.2.1.7.4 Varje kolli, som

(a) överensstämmer med konstruktionen för ett industrikolli typ 1, industrikolli typ 2 eller industrikolli typ 3 skall förses med märkningen "TYP IP-1", "TYP IP-2" respektive "TYP IP-3" tydligt och varaktigt på utsidan av förpackningen.

(b) överensstämmer med konstruktionen för ett kolli av typ A skall förses med märkningen "TYP A" tydligt och varaktigt på utsidan av förpackningen.

(c) överensstämmer med konstruktionen för ett industrikolli typ 2 eller industrikolli typ 3 eller ett kolli av typ A skall på utsidan av förpackningen förses tydligt och varaktigt med ursprungslandets godkännandebeteckning för fordon (VRI-kod)(26), och tillverkarens namn eller annan av behörig myndighet fastställd märkning.

5.2.1.7.5 Varje kolli, som överensstämmer med en kollikonstruktion som godkänts av behörig myndighet, skall vara tydligt och varaktigt märkt på utsidan av förpackningen med följande uppgifter:

(a) det av behörig myndighet tilldelade igenkänningsmärket för den kollikonstruktionen,

(b) ett serienummer som medger entydig identifiering av enskilda förpackningar som överensstämmer med kollikonstruktionen,

(c) "TYP B(U)" eller "TYP B(M)" för ett kolli av typ B(U) eller typ B(M),

(d) "TYP C" för ett kolli av typ C.

5.2.1.7.6 Varje kolli som överensstämmer med en kollikonstruktion av typ B(U), typ B(M) eller typ C skall vara märkt på utsidan av den yttersta behållaren som är brand- och vattenbeständig med den nedan avbildade symbolen för joniserande strålning, genom stansning, prägling eller annat sätt som är beständigt mot brand och vatten.

Symbol för joniserande strålning. Proportionerna baseras på en inre cirkel med radien X. X skall vara minst 4 mm.

>PIC FILE= "L_2004121SV.066901.TIF">

5.2.1.7.7 Om LSA-I material eller SCO-I placerats i behållare eller förpackningsmaterial och transporteras som komplett last enligt 4.1.9.2.3 skall utsidan av behållarna eller förpackningsmaterialen förses med texten "RADIOAKTIV LSA-I", respektive "RADIOAKTIV SCO-I".

5.2.2 Etikettering av kollin

ANM

I fråga om etikettering räknas småcontainrar som kollin.

5.2.2.1 Etiketteringsbestämmelser

5.2.2.1.1 Om ett ämne eller föremål anges i kapitel 3.2, tabell A, skall de i kolumn 5 angivna etiketterna sättas fast, såvida inte annat är angivet genom en särbestämmelse i kolumn 6.

5.2.2.1.2 I stället för etiketter får även outplånliga varningsmärken sättas fast, som exakt motsvarar föreskrivna förlagor.

5.2.2.1.3.-5.2.2.1.5 (Tills vidare blanka.)

5.2.2.1.6 Etiketterna skall

(a) placeras på samma sida av kollit, såvida kollits dimensioner medger detta. När det gäller kollin med gods i klass 1 eller 7 skall de placeras i närheten av märkningen med den officiella transportbenämningen,

(b) placeras så på kollit att de inte täcks eller skyms av någon del av förpackningen, någon detalj som är fäst på förpackningen, någon annan etikett eller någon märkning,

(c) placeras intill varandra, om mer än en etikett föreskrivs.

Om ett kollis form är för oregelbunden eller kollit för litet, så att etiketten inte kan sättas fast på ett tillfredsställande vis, får den fästas vid kollit med ett snöre eller på annat lämpligt sätt.

5.2.2.1.7 IBC-behållare med volym över 450 liter skall förses med etiketter på två motstående sidor.

5.2.2.1.8 Särskilda bestämmelser för etikettering av kollin med explosiva ämnen och föremål med explosivämne vid transport som militär sändning

Vid transport av militär sändning enligt 1.5.2 som komplett last eller sluten last behöver kollina inte vara försedda med de i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 5 föreskrivna etiketterna, under förutsättning att i 7.5.2 föreskrivna samlastningsförbud iakttas, utgående från uppgiften i fraktsedeln enligt 5.4.1.2.1 (f).

5.2.2.1.9 Särskilda bestämmelser för etikettering av självreaktiva ämnen och organiska peroxider

(a) Etiketten enligt förlaga nr 4.1 visar också att produkten kan vara brandfarlig, så någon etikett enligt förlaga nr 3 behövs därför inte. För självreaktiva ämnen av typ B skall dessutom en etikett enligt förlaga nr 1 användas, såvida inte behörig myndighet har godkänt att denna etikett kan utelämnas för en viss förpackning, eftersom provningsresultat har visat att det självreaktiva ämnet inte uppvisar något explosivt beteende i en sådan förpackning.

(b) Etiketten enligt förlaga nr 5.2 visar också att produkten kan vara brandfarlig, så någon etikett enligt förlaga nr 3 behövs därför inte. Dessutom skall följande etiketter användas:

(i) för organiska peroxider av typ B en etikett enligt förlaga nr 1, såvida inte behörig myndighet har godkänt att denna etikett kan utelämnas för en viss förpackning, eftersom provningsresultat har visat att den organiska peroxiden inte uppvisar något explosivt beteende i en sådan förpackning,

(ii) en etikett enligt förlaga nr 8, om ämnet motsvarar kriterierna för förpackningsgrupp I eller II i klass 8.

För uttryckligen nämnda självreaktiva ämnen och organiska peroxider är etiketter som skall användas angivna i förteckningen i 2.2.41.4 respektive 2.2.52.4.

5.2.2.1.10 Särskilda bestämmelser för etikettering av kollin med smittförande ämnen

Utöver etikett enligt förlaga nr 6.2 skall kollin med smittförande ämnen vara försedda med alla andra etiketter som krävs på grund av innehållets egenskaper.

5.2.2.1.11 Särskilda bestämmelser för etikettering av radioaktiva ämnen

5.2.2.1.11.1 Frånsett bestämmelserna för storcontainrar och tankar enligt 5.3.1.1.3 skall alla kollin, extra ytteremballage och containrar vara försedda med minst två etiketter enligt förlaga nr 7A, 7B eller 7C alltefter respektive kategori (se 2.2.7.8.4) av kolli, extra ytteremballage eller container. Etiketterna skall fästas på utsidan på två motstående sidor av ett kolli eller på alla fyra sidor av en container. Extra ytteremballage innehållande radioaktiva ämnen skall vara försedda med minst två etiketter på motstående sidor på utsidan av det extra ytteremballaget. Alla kollin, extra ytteremballage och containrar innehållande klyvbara ämnen, utom klyvbara ämnen som enligt bestämmelserna i 6.4.11.2 är undantagna, skall dessutom vara försedda med etiketter enligt förlaga nr 7E, vilka i tillämpliga fall skall placeras direkt bredvid etiketterna för radioaktiva ämnen. Etiketterna får inte skymma den i 5.2.1 angivna märkningen. Etiketter som inte har samband med innehållet skall avlägsnas eller täckas över.

5.2.2.1.11.2 Etiketter enligt förlaga nr 7A, 7B och 7C skall kompletteras med följande information:

(a) Innehåll:

(i) Utom för LSA-I material skall namnet på radionukliderna enligt tabell 2.2.7.7.2.1 anges med där angivna beteckningar. För blandningar av radionuklider skall de mest begränsande nukliderna anges så långt utrymmet på raden tillåter. Gruppbeteckningen för LSA eller SCO skall anges efter namnet på radionukliderna. Beteckningarna "LSA-II", "LSA-III", "SCO-I" och "SCO-II" skall användas för detta ändamål.

(ii) För LSA-I behövs endast beteckningen "LSA-I", namnet på radionukliden behövs inte.

(b) Aktivitet: Den maximala aktiviteten hos det radioaktiva innehållet under transport uttryckt i becquerel (Bq) med tillämpligt SI-prefix (se 1.2.2.1). För klyvbara ämnen får den totala massan uttryckt i enheten gram (g) eller multiplar därav användas i stället för aktivitet.

(c) För extra ytteremballage och containrar skall "innehåll" och "aktivitet" på etiketten motsvara de uppgifter som krävs i (a) och (b), varvid summering skall ske för hela innehållet i det extra ytteremballaget eller containern. Detta gäller inte för etiketter på extra ytteremballage eller containrar innehållande blandad last av kollin med olika radionuklider, här får angivelsen lyda "Se fraktsedel".

(d) Transportindex: se 2.2.7.6.1.1 och 2.2.7.6.1.2 (transportindex behöver inte anges för kategori I-VIT).

5.2.2.1.11.3 Etiketter enligt förlaga nr 7E skall kompletteras med kriticitetssäkerhetsindex (CSI), som det anges i av behörig myndighet utfärdat godkännandecertifikat för särskild överenskommelse eller godkännandecertifikat för kollikonstruktionen.

5.2.2.1.11.4 För extra ytteremballage och containrar skall det på etiketten angivna kriticitetssäkerhetsindex (CSI) ange det i 5.2.2.1.11.3 föreskrivna totalbeloppet för klyvbart innehåll i extra ytteremballageen eller containern.

5.2.2.1.12 Ytterligare etiketter

Med undantag av klass 1 och 7 skall den i 5.2.2.2.2 avbildade etiketten enligt förlaga nr 11 placeras på två motstående sidor av följande kollin:

- kollin med vätskor i kärl, vars förslutningar inte syns utifrån

- kollin med kärl med luftningsanordningar eller kärl med luftningsanordningar utan ytterförpackning och

- kollin med kylda kondenserade gaser.

5.2.2.2 Bestämmelser för etiketter

5.2.2.2.1 Etiketter skall uppfylla nedanstående bestämmelser och med avseende på färg, symboler och allmän utformning motsvara förlagorna i 5.2.2.2.2.

5.2.2.2.1.1 Etiketter, med undantag av etiketten enligt förlaga nr 11, skall ha formen av en kvadrat med minst 100 mm sida, ställd på ett hörn. De skall ha en linje som löper 5 mm innanför ytterkanten och som har samma färg som symbolen på etiketten. Etikett enligt förlaga nr 11 skall ha formen av en rektangel av standardformat A5 (148 mm × 210 mm). Då kollits storlek så kräver får etiketternas mått minskas, förutsatt att de förblir fullt synliga.

5.2.2.2.1.2 Gasflaskor för klass 2 får, om det är nödvändigt på grund av deras form, position och fastsättningssystem för transport, vara försedda med etiketter som motsvarar de som beskrivs i detta avsnitt, men är mindre och motsvarar ISO 7225:1994 "Gas cylinders - precautionary labels", så att de kan placeras på gasflaskans icke-cylindriska del (bröstet).

5.2.2.2.1.3 Etiketter, med undantag av etiketten enligt förlaga nr 11, är indelade i två hälfter. Med undantag av riskgrupperna 1.4, 1.5 och 1.6 är övre hälften reserverad uteslutande för bildsymbolen och nedre hälften för text, klassens nummer och i förekommande fall bokstaven för samhanteringsgruppen.

ANM

För etiketter för klass 1, 2, 3, 5.1, 5.2, 7, 8 och 9 skall klassens nummer finnas i nedersta hörnet. För etiketter för klass 4.1, 4.2 och 4.3 samt klass 6.1 och 6.2 skall bara siffran 4 respektive 6 finnas i nedersta hörnet (se 5.2.2.2.2).

5.2.2.2.1.4 Med undantag av riskgrupperna 1.4, 1.5 och 1.6 anges på etiketter för klass 1 i nedre hälften numret på riskgruppen och ämnets eller föremålets samhanteringsgrupp. På etiketter för riskgrupperna 1.4, 1.5 och 1.6 anges i övre hälften riskgruppens nummer och i nedre hälften bokstaven för samhanteringsgruppen.

5.2.2.2.1.5 På etiketter, utom etiketter för klass 7, får en eventuell text i området under bildsymbolen (utöver klassens nummer) endast omfatta frivilliga uppgifter om farans art och de försiktighetsåtgärder som skall iakttas vid hantering.

5.2.2.2.1.6 Symboler, text och siffror skall vara tydligt läsliga och outplånliga. De skall finnas i svart på alla etiketter utom:

(a) etiketter för klass 8, där eventuell text och klassens nummer skall anges i vitt, och

(b) etiketter med grön, röd eller blå bakgrund, där symboler, text och siffror får anges i vitt.

5.2.2.2.1.7 Etiketter skall kunna tåla väderpåfrestningar utan att dess informationsvärde nämnvärt påverkas.

5.2.2.2.2 Förlagor för etiketter

>PIC FILE= "L_2004121SV.067201.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067301.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067401.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067402.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067403.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067501.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067601.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067602.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.067701.TIF">

KAPITEL 5.3

Storetiketter och märkning

ANM

Beträffande storetiketter och märkning på containrar, MEG-containrar, tankcontainrar och UN-tankar för transport i en transportkedja som innefattar en sjöresa, se även 1.1.4.2.

5.3.1 Storetiketter

5.3.1.1 Allmänna bestämmelser

5.3.1.1.1 Enligt vad som krävs i detta avsnitt skall storetiketter fästas på utsidan av storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar, UN-tankar och vagnar. Storetiketterna skall motsvara dem som föreskrivs i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 5 och i förekommande fall kolumn 6, för det farliga gods som finns i containern, MEG-containern, tankcontainern, UN-tanken eller vagnen och skall överensstämma med specifikationen i 5.3.1.7.

ANM

Beträffande rangeringsetiketter enligt förlaga nr 13 och 15, se emellertid 5.3.4.

5.3.1.1.2 För klass 1 skall samhanteringsgrupper inte anges på storetiketterna om ämnen som tillhör två eller fler samhanteringsgrupper transporteras i vagnen eller storcontainern.

Vagnar eller storcontainrar, i vilka ämnen eller föremål i olika riskgrupper transporteras, skall endast ha storetiketter som överensstämmer med förlagan för den farligaste riskgruppen i följande rangordning:

1.1 (farligast), 1.5, 1.2, 1.3, 1.6, 1.4 (minst farlig).

När ämnen i 1.5D transporteras med ämnen eller föremål i riskgrupp 1.2, skall vagnen eller storcontainern förses med storetiketter för riskgrupp 1.1.

Vagnar och storcontainrar i vilka kollin transporteras som militära försändelser enligt 1.5.2 och som enligt 5.2.2.1.8 inte bär varningsetiketter, skall förses med storetiketter, angivna i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 5, på båda långsidorna på vagnar och på alla fyra sidorna på storcontainrar.

5.3.1.1.3 För klass 7 skall storetiketten för primär fara överensstämma med förlaga nr 7D, som visas i 5.3.1.7.2. Denna storetikett krävs inte för vagnar eller storcontainrar i vilka undantagna kollin transporteras.

Då både etiketter och storetiketter för klass 7 skulle krävas på vagnar, storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar eller UN-tankar får en förstorad etikett, motsvarande den etikett som krävs, visas i stället för storetikett enligt förlaga nr 7D för att motsvara båda ändamålen.

5.3.1.1.4 Storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar, UN-tankar eller vagnar med gods i mer än en klass behöver inte bära en storetikett för sekundärfaran, om den fara som representeras av storetiketten i fråga redan anges av en annan storetikett för primär- eller sekundärfaran.

5.3.1.1.5 Storetiketter, som inte har något samband med transporterat farligt gods eller rester därav, skall avlägsnas eller täckas över.

5.3.1.2 Storetiketter för storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar och UN-tankar

Storetiketterna skall fästas på båda sidor och på varje gavel av storcontainern, MEG-containern, tankcontainern eller UN-tanken.

5.3.1.3 Storetiketter för vagnar på vilka storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar eller UN-tankar transporteras, och på vagnar som används för kombitrafik

5.3.1.3.1 Om storetiketterna på storcontainrar, MEG-containrar, tankcontainrar eller UN-tankar inte är synliga utanför vagnen skall likadana storetiketter också fästas på vagnens båda långsidor. I övrigt behöver inga storetiketter fästas på vagnen.

5.3.1.3.2 Vagnar som används i kombitrafik skall förses med storetiketter på båda långsidorna.

Vagnar som används i kombitrafik behöver inte förses med storetiketter

(a) vid användning av biltåg (pålastning av lastfordon med eller utan släp och påhängsvagnar med dragfordon på vagnar som är avsedda för detta transportsätt), utom om annat beslut fattats av den järnvägsförvaltning som svarar för en viss förbindelse, och

(b) vid annan transport av tankfordon och andra vägfordon, som transporterar farligt gods i bulk.

5.3.1.4 Storetiketter för vagnar för transport i bulk, cisternvagnar, batterivagnar och vagnar med avmonterbara tankar

Storetiketter skall fästas på båda långsidorna.

5.3.1.5 Storetiketter för vagnar endast för styckegods

Storetiketter skall fästas på båda långsidorna.

5.3.1.6 Storetiketter för tömda cisternvagnar, batterivagnar, MEG-containrar, tankcontainrar och UN-tankar, samt på tömda vagnar och storcontainrar för transport i bulk

Tömda, ej rengjorda, ej avgiftade cisternvagnar, vagnar med avmonterbara tankar, batterivagnar, MEG-containrar, tankcontainrar och UN-tankar, samt tömda, ej rengjorda eller avgiftade vagnar och storcontainrar för transport i bulk skall vara försedda med de storetiketter som krävs för den föregående lasten.

5.3.1.7 Beskrivning av storetiketter

5.3.1.7.1 Med undantag av vad som anges i 5.3.1.7.2 om storetikett för klass 7 skall storetikett:

(a) vara minst 250 mm × 250 mm, med en linje som har samma färg som symbolen och löper 12,5 mm innanför kanten och parallell med denna,

(b) motsvara etiketten för det farliga godset i fråga med avseende på färg och symbol (se 5.2.2.2) och

(c) visa numren (och för gods i klass 1 bokstaven för samhanteringsgrupp), som föreskrivs i 5.2.2.2 för motsvarande etikett för det farliga godset i fråga, med minst 25 mm höga siffror.

Bestämmelserna i 5.2.2.1.2 är också tillämpliga.

5.3.1.7.2 Storetikett för klass 7 skall vara minst 250 mm × 250 mm, med en svart linje 5 mm innanför kanten och parallell med denna och i övrigt enligt figuren nedan (förlaga nr 7D). Siffran "7" skall vara minst 25 mm hög. Bakgrundsfärgen på etikettens övre halva skall vara gul och på nedre halvan vit, medan färgen på strålningssymbolen och skriften skall vara svart. Användning av ordet "RADIOAKTIV" på nedre halvan är valfri för att möjliggöra att denna storetikett i stället används för att visa tillämpligt UN-nummer för sändningen.

>PIC FILE= "L_2004121SV.067901.TIF">

5.3.1.7.3 För tankcontainrar med en volym av högst 3 m3 får storetiketter ersättas med etiketter enligt 5.2.2.2.

5.3.1.7.4 För vagnar får storetiketternas storlek minskas till 150 mm × 150 mm. I detta fall är övriga mått, som angetts för symbol, linjer, siffror och bokstäver, inte heller tillämpliga.

5.3.2 Orangefärgad skyltning

5.3.2.1 Allmänna bestämmelser för orangefärgad skyltning

5.3.2.1.1 Vid transport av farligt gods, som i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 20 har ett farlighetsnummer angivet, skall en rektangulär orangefärgad skyltning enligt 5.3.2.2.1 placeras på vardera långsidan av

- en cisternvagn,

- en batterivagn,

- en vagn med avmonterbara tankar,

- en tankcontainer,

- en MEG-container,

- en UN-tank,

- en vagn för transport i bulk,

- en små- eller storcontainer för transport i bulk.

Denna märkning får även placeras på vardera långsidan av vagnar, som innehåller en komplett last av kollin med ett och samma gods.

5.3.2.1.2 Den orangefärgade skyltningen skall ange farlighetsnummer och UN-nummer enligt 5.3.2.2.2, som anges i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 20 respektive kolumn 1 för det ämne som transporteras.

5.3.2.1.3 Om flera olika ämnen transporteras i åtskilda tankar eller tankfack i en cisternvagn, batterivagn, vagn med avmonterbara tankar, tankcontainer, MEG-container eller UN-tank, skall avsändaren placera den i 5.3.2.1.1 angivna orangefärgade skyltningen med tillhörande nummer på båda sidorna av varje tank eller tankfack, parallellt med vagnens, tankcontainerns eller UN-tankens längdaxel, på ett sådant sätt att de är tydligt synliga.

5.3.2.1.4 Bestämmelserna i 5.3.2.1.1 - 5.3.2.1.3 gäller även för tömda, ej rengjorda, ej avgasadeeller ej avgiftade cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbara tankar, tankcontainrar, MEG-containrar eller UN-tankar, samt för tömda, ej rengjorda eller ej avgiftade vagnar, storcontainrar och småcontainrar för bulktransport. Om de farliga ämnena lossats och tankarna rengjorts avgasatseller avgiftats får den orangefärgade skyltningen inte längre vara synlig.

5.3.2.2 Beskrivning av den orangefärgade skyltningen

5.3.2.2.1 Den orangefärgade skyltningen skall ha 40 cm bredd, vara minst 30 cm höga och ha en högst 15 mm bred svart ram.

Skyltningen får anbringas genom en skylt, självhäftande folie, målning eller på likvärdigt sätt, förutsatt att materialet är beständigt mot nedbrytning och säkerställer en varaktig märkning.

ANM

Kulören hos den orangefärgade skyltningen skall under normala användningsförhållanden ha kromaticitetskoordinater belägna i den del av kromaticitetsdiagrammet som begränsas genom sammanbindning av punkter med följande koordinater:

>Plats för tabell>

Luminansfaktor hos icke-reflekterande färg: β >= 0,22, hos reflekterande färg β > 0,12.

Referenscentrum E, standardljus C, belysningsgeometri 45°/0°

5.3.2.2.2 Farlighetsnumret och UN-numret består av svarta siffror med 100 mm höjd och 15 mm stapelbredd. Farlighetsnumret skall vara inskrivet på skyltningens övre del och UN-numret på nedre delen. De skall skiljas åt av en 15 mm bred, horisontell, svart mittlinje (se 5.3.2.2.3).

5.3.2.2.3 Exempel på orangefärgad skyltning med farlighetsnummer och UN-nummer

>PIC FILE= "L_2004121SV.068001.TIF">

5.3.2.3 Betydelsen av farlighetsnummer

5.3.2.3.1 Farlighetsnumret för klasserna 2 till och med 9 består av två eller tre siffror.

Siffrorna hänvisar allmänt till följande faror:

>Plats för tabell>

ANM

Risk för spontan häftig reaktion enligt betydelsen av siffran 9 omfattar en från ett ämne utgående möjlig explosionsfara, farlig sönderfalls- eller polymerisationsreaktion med avgivande av avsevärd värme eller utveckling av brandfarliga och/eller giftiga gaser.

En fördubbling av en siffra visar på en förstärkning av motsvarande fara.

När faran hos ett visst ämne kan beskrivas tillräckligt med endast en siffra följs denna av en nolla.

Följande sifferkombinationer har emellertid särskild betydelse: 22, 323, 333, 362, 382, 423, 44, 446, 462, 482, 539, 606, 623, 642, 823, 842, 90 och 99 (se 5.3.2.3.2 nedan).

Om farlighetsnumret föregås av bokstaven "X" innebär detta att ämnet reagerar farligt med vatten. För sådana ämnen får vatten endast användas efter bedömning av sakkunnig.

För ämnen och föremål i klass 1 används klassificeringskoden enligt kapitel 3.2, tabell A, kolumn 3b, som farlighetsnummer. Klassificeringskoden består av

- numret för riskgruppen enligt 2.2.1.1.5 och

- bokstaven för samhanteringsgruppen enligt 2.2.1.1.6.

5.3.2.3.2 De i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 20 uppräknade farlighetsnumren har följande betydelse:

>Plats för tabell>

5.3.3 Märkning för ämnen som transporteras vid förhöjd temperatur

Cisternvagnar, tankcontainrar, UN-tankar, specialvagnar eller specialstorcontainrar eller särskilt utrustade vagnar eller storcontainrar, för vilka en märkning för ämnen som transporteras vid förhöjd temperatur krävs enligt särbestämmelse 580 i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 6, skall på båda långsidorna av vagnar och på alla fyra sidorna av storcontainrar, tankcontainrar och UN-tankar ha ett triangelformat märke med sidan minst 250 mm, som skall visas i rött enligt bilden nedan.

>PIC FILE= "L_2004121SV.068401.TIF">

5.3.4 Rangeringsetikett enligt förlaga nr 13 och 15

5.3.4.1 Allmänna bestämmelser

De allmänna bestämmelserna i 5.3.1.1.1, 5.3.1.1.5, 5.3.1.3, 5.3.1.4 och 5.3.1.6 gäller även för rangeringsetiketter enligt förlaga nr 13 och 15.

I stället för rangeringsetiketter får även outplånlig rangeringsmärkning sättas fast, vilken exakt motsvarar föreskrivna förlagor. Denna märkning behöver endast visa en eller flera röda trianglar med svarta utropstecken (bredd minst 100 mm, höjd minst 70 mm).

5.3.4.2 Specifikation av rangeringsetiketter enligt förlaga nr 13 och 15

Rangeringsetiketter enligt förlaga nr 13 och 15 har formen av en rektangel med minst standardformat A7 (74 mm × 105 mm).

>PIC FILE= "L_2004121SV.068402.TIF">

5.3.5 Orangefärgat band

Cisternvagnar och batterivagnar för kondenserade eller kylda kondenserade gaser skall märkas med en kontinuerlig, cirka 30 cm bred orangefärgat band, som går runt tanken i höjd med tankens centrumlinje.

KAPITEL 5.4

Dokumentation

5.4.0 Vid varje transport av gods reglerad av detta direktiv, skall de i detta kapitel föreskrivna handlingarna medföras, såvida inte undantag anges i 1.1.3.1 - 1.1.3.5.

ANM

Användning av elektronisk databehandling eller elektronisk dataöverföring (EDI) är tillåten till stöd för eller i stället för den skriftliga dokumentationen, såvida de använda metoderna för att registrera och bearbeta elektroniska data uppfyller juridiska krav med avseende på beviskraft och åtminstone motsvarar skriftliga handlingar beträffande åtkomst under transporten.

5.4.1 Fraktsedel för transport av farligt gods och tillhörande information

5.4.1.1 Allmänna uppgifter som skall finnas i fraktsedeln

5.4.1.1.1 Utöver krysset, som skall placeras i därför avsedd ruta, skall fraktsedeln (en eller flera) för varje ämne eller föremål som överlämnas till transport innehålla följande uppgifter:

(a) UN-nummer,

(b) ämnets eller föremålets enligt 3.1.2 bestämda officiella transportbenämning, när så behövs (se 3.1.2.6) kompletterad med teknisk eller kemisk benämning,

(c) klassen, eller för ämnen och föremål i klass 1 riskgruppen, omedelbart följd av bokstav för samhanteringsgrupp,

(d) i förekommande fall förpackningsgruppen, som är tillordnad ämnet eller föremålet,

(e) RID med versaler,

(f)-(j) (tills vidare blanka.),

(k) om märkning är föreskriven enligt 5.3.2.1, farlighetsnumret, vilket skall föregå UN-numret. Farlighetsnumret skall också anges om vagnar med vagnslaster innehållande kollin med endast ett slags gods är försedda med märkning enligt 5.3.2.1.

Platsen och ordningsföljden för de uppgifter som måste återfinnas i fraktsedeln får väljas fritt, (k), (a), (b), (c), (d) och (e) skall dock anges i denna ordningsföljd, t ex "663 1098 ALLYLALKOHOL, 6.1, I, RID".

5.4.1.1.2 De uppgifter som krävs i fraktsedeln skall vara tydligt läsbara.

5.4.1.1.3 Särskilda bestämmelser för restprodukter

Om restprodukter som innehåller farligt gods (utom radioaktivt avfall) transporteras, skall UN-numret och den officiella transportbenämningen föregås av uttrycket "RESTPRODUKT", såvida inte detta uttryck redan är en del av den officiella transportbenämningen, t.ex."RESTPRODUKT, 1230 METANOL 3, II, RID" eller "RESTPRODUKT, 1993 BRANDFARLIG VÄTSKA, N.O.S. (toluen och etanol) 3, II, RID".

5.4.1.1.4 Särskilda bestämmelser för farligt gods förpackat i begränsad mängd

Vid transport av farligt gods som enligt kapitel 3.4 är förpackat i begränsade mängder behövs inga uppgifter i fraktsedeln.

5.4.1.1.5 Särskilda bestämmelser för bärgningsförpackningar

Om farligt gods transporteras i en bärgningsförpackning skall i fraktsedeln anges efter beskrivningen av godset: "BÄRGNINGSFÖRPACKNING".

5.4.1.1.6 Särskilda bestämmelser för tömda, ej rengjorda förpackningar, vagnar, containrar, tankar, batterivagnar och MEG-containrar

För tömda, ej rengjorda förpackningar och behållare skall beteckningen i fraktsedeln lyda: "TÖMD FÖRPACKNING", "TÖMT KÄRL", "TÖMD IBC-BEHÅLLARE", "TÖMD AVMONTERBAR TANK", "TÖMD CISTERNVAGN", "TÖMD BATTERIVAGN", "TÖMD UN-TANK", "TÖMD TANKCONTAINER", "TÖMD MEG-CONTAINER", "TÖMD VAGN", respektive "TÖMD CONTAINER", kompletterat med numret på klassen och bokstäverna "RID", t ex "TÖMD FÖRPACKNING, 3, RID".

För tömda, ej rengjorda gaskärl med en volym över 1000 liter samt för tömda, ej rengjorda cisternvagnar, tömda, ej rengjorda batterivagnar, tömda, ej rengjorda avmonterbara tankar, tömda, ej rengjorda UN-tankar, tömda, ej rengjorda tankcontainrar, tömda, ej rengjorda MEG-containrar, tömda, ej rengjorda vagnar och tömda, ej rengjorda containrar för transport i bulk skall denna beteckning kompletteras med uppgiften "SENASTE LAST" samt med farlighetsnumret, UN-numret och officiell transportbenämning för senaste last, t ex "TÖMD CISTERNVAGN, 2, RID, SENASTE LAST: 268 1017 KLOR".

Om tömda, ej rengjorda cisternvagnar, tömda, ej rengjorda batterivagnar, tömda, ej rengjorda avmonterbara tankar, tömda, ej rengjorda UN-tankar, tömda, ej rengjorda tankcontainrar, tömda, ej rengjorda MEG-containrar, samt tömda, ej rengjorda vagnar och tömda, ej rengjorda containrar förs enligt bestämmelserna i 4.3.2.4.3 eller 7.5.8.1 till närmaste lämpliga plats, där rengöring eller reparation kan utföras, skall följande anges i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 4.3.2.4.3" eller "TRANSPORT ENLIGT 7.5.8.1".

5.4.1.1.7 Särskilda bestämmelser för transporter i en transportkedja som innefattar en sjö- eller flygtransport

Vid transport enligt 1.1.4.2 skall anges i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 1.1.4.2".

5.4.1.1.8 Särskilda bestämmelser vid användning av transporttankar (IMO-tankar) som är godkända för sjötransport

Vid transport enligt 1.1.4.3 skall anges i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 1.1.4.3".

5.4.1.1.9 Särskilda bestämmelser för kombitrafik

Vid transport enligt 1.1.4.4 skall tilläggas i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 1.1.4.4".

Vid transport av tankar eller farlig transport i bulk, som enligt stycke 5.3.2.1.4 - 5.3.2.1.6 i bilaga A till direktiv 94/55/EG skall vara försedda med skyltar, skall i fraktsedeln före godsbeteckningen dessutom anges farlighetsnumret.

5.4.1.1.10 (Tills vidare blank.)

5.4.1.1.11 Särskilda bestämmelser för transport av IBC-behållare efter utgångsdatum för den senaste återkommande kontrollen

För transport enligt 4.1.2.2 skall följande anges i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 4.1.2.2".

5.4.1.1.12 Särskilda bestämmelser för transport enligt övergångsbestämmelser

För transport enligt 1.6.1.1 skall följande anges i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT RID GÄLLANDE FÖRE DEN 1 JULI 2001".

5.4.1.2 Tilläggsuppgifter eller särskilda uppgifter som krävs för vissa klasser

5.4.1.2.1 Särskilda bestämmelser för klass 1

(a) I fraktsedeln skall utöver uppgifterna enligt 5.4.1.1.1 anges nettovikten i kg av explosivt innehåll. Vid transport som vagnslast eller förseglad last skall i fraktsedeln anges antalet kollin, vikten i kg hos varje kolli och totala nettovikten av explosivämne i kg.

(b) Vid samemballering av två olika godsslag skall godsbeskrivningen innehålla UN-nummer enligt kapitel 3.2, tabell A, kolumn 1 och benämningen i kolumn 2 med versaler för båda ämnena eller föremålen. Om fler än två olika godsslag finns i samma kolli enligt 4.1.10, särbestämmelse MP1, MP2, MP20 - MP24, skall i godsbeskrivningen anges UN-nummer för alla ämnen och föremål, som finns i kollit, på formen "GODS MED UN-NUMMER ..."

(c) Vid transport av ämnen och föremål, som tillordnats en N.O.S.-benämning eller benämningen "0190 EXPLOSIVÄMNE, PROV", eller förpackats enligt 4.1.4.1, förpackningsinstruktion P101, skall till fraktsedeln bifogas en kopia av behörig myndighets godkännande med tillhörande transportvillkor. Detta skall finnas på ett av avsändarlandets officiella språk samt, om detta språk inte är franska, tyska, italienska eller engelska, dessutom på franska, tyska, italienska eller engelska, såvida inte internationella tariffer eller avtal mellan järnvägarna föreskriver annat.

(d) Om kollin med ämnen och föremål i samhanteringsgrupp B och D enligt bestämmelserna i 7.5.2.2 lastas tillsammans i en vagn, skall intyg om godkännande för skyddscontainer eller skyddsutrymme enligt 7.5.2.2, fotnot a) bifogas fraktsedeln.

(e) När explosiva ämnen eller föremål transporteras i förpackningar som uppfyller förpackningsinstruktion P 101 skall det i fraktsedeln finnas uppgiften: "FÖRPACKNINGEN ÄR GODKÄND AV BEHÖRIG MYNDIGHET I [beteckningen för den stat (nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik) på vars uppdrag den behöriga myndigheten agerar] (se 4.1.4.1, förpackningsinstruktion P 101)."

(f) Vid militära sändningar enligt 1.5.2, får av behörig militär myndighet föreskrivna beteckningar användas i stället för beteckningar enligt kapitel 3.2 tabell A.

Vid transport av militära sändningar, för vilka avvikande villkor enligt 5.2.1.5, 5.2.2.1.8 och 5.3.1.1.2 samt 7.2.4, särbestämmelse W2, gäller, skall "MILITÄR FÖRSÄNDELSE" anges i fraktsedeln.

ANM

Godsets handelsnamn eller tekniska benämning får anges som tillägg till den officiella transportbenämningen i fraktsedeln.

5.4.1.2.2 Tilläggsbestämmelser för klass 2

(a) Vid transport av blandningar (se 2.2.2.1.1) i cisternvagnar, batterivagnar, vagnar med avmonterbara tankar, UN-tankar, tankcontainrar eller MEG-containrar skall blandningens sammansättning anges i volymsprocent eller viktsprocent. Beståndsdelar som utgör mindre än 1 % behöver inte anges (se även 3.1.2.6.1.2).

(b) Vid transport av gasflaskor, storflaskor, tryckfat, kryokärl och gasflaskpaket under villkoren i 4.1.6.6, skall följande uppgift anges i fraktsedeln: "TRANSPORT ENLIGT 4.1.6.6".

(c) Vid transport i cisternvagn, som lastats utan föregående rengöring, skall som godsvikt i fraktsedeln anges summan av den påfyllda vikten och resten av föregående last. Detta motsvarar totalvikten hos den lastade cisternvagnen minus vagnens egenvikt. Dessutom får en notering "PÅFYLLD VIKT ... KG" göras.

(d) För cisternvagnar och tankcontainrar med kylda kondenserade gaser skall avsändaren införa följande försäkran i fraktsedeln: "BEHÅLLAREN ÄR ISOLERAD SÅ ATT SÄKERHETSVENTILERNA INTE ÖPPNAR FÖRE DEN ..." (datum med vilket transportören förklarat sig införstådd).

5.4.1.2.3 Tilläggsbestämmelser för självreaktiva ämnen i klass 4.1 och organiska peroxider i klass 5.2

5.4.1.2.3.1 (Tills vidare blank.)

5.4.1.2.3.2 För vissa självreaktiva ämnen i klass 4.1 och för vissa organiska peroxider i klass 5.2, där behörig myndighet har tillåtit att för en viss förpackning etiketten enligt förlaga nr 1 kan utelämnas (se 5.2.2.1.9) skall följande anges i fraktsedeln:

"ETIKETT ENLIGT FÖRLAGA NR 1 KRÄVS EJ".

5.4.1.2.3.3 Om självreaktiva ämnen och organiska peroxider transporteras under förhållanden för vilka godkännande krävs (för självreaktiva ämnen se 2.2.41.1.13 och 4.1.7.2.2, för organiska peroxider se 2.2.52.1.8, 4.1.7.2.2 samt särbestämmelse TA2 i 6.8.4) skall en notering enligt följande exempel göras i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 2.2.52.1.8".

En kopia av behörig myndighets godkännande med tillhörande transportvillkor skall bifogas fraktsedeln.

5.4.1.2.3.4 Om ett prov av ett självreaktivt ämne (se 2.2.41.1.15) eller en organisk peroxid (se 2.2.52.1.9) transporteras, skall en notering enligt följande exempel göras i fraktsedeln:

"TRANSPORT ENLIGT 2.2.52.1.9".

5.4.1.2.3.5 Vid transport av självreaktiva ämnen av typ G (se testhandboken, del II, stycke 20.4.2 (g)) får följande notering göras i fraktsedeln:

"EJ SJÄLVREAKTIVT ÄMNE I KLASS 4.1".

Vid transport av organiska peroxider av typ G (se testhandboken, del II, stycke 20.4.3 (g)) får följande notering göras i fraktsedeln:

"EJ ÄMNE I KLASS 5.2".

5.4.1.2.4 Tilläggsbestämmelser för klass 6.2

(a) Om det smittförande ämnet är genetiskt modifierat skall följande anges i fraktsedeln: "GENETISKT MODIFIERAD MIKROORGANISM".

(b) För diagnostiska prover som överlämnas till transport enligt villkoren i 2.2.62.1.8, skall den officiella transportbenämningen lyda: "DIAGNOSTISKT PROV, INNEHÅLLANDE ..." samt det smittförande ämne som avgör klassificeringen.

5.4.1.2.5 Särskilda bestämmelser för klass 7

5.4.1.2.5.1 Avsändaren skall för varje sändning med radioaktiva ämnen om tillämpligt ange följande uppgifter i angiven ordningsföljd i fraktsedeln:

(a) UN-nummer för ämnet, föregånget av bokstäverna "UN",

(b) den officiella transportbenämningen,

(c) klassens nummer "7",

(d) namnet eller symbolen för varje radionuklid eller, för blandningar av radionuklider, en tillämplig allmän beteckning eller en förteckning över de mest begränsande nukliderna,

(e) en beskrivning av ämnets fysikaliska och kemiska tillstånd eller en uppgift om att det rör sig om ett radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet eller ett radioaktivt ämne med liten spridbarhet. För det kemiska tillståndet är en allmän beskrivning tillräcklig,

(f) maximal aktivitet hos det radioaktiva innehållet under transporten i becquerel (Bq) med tillämpligt SI-prefix (se 1.2.2.1). För klyvbara ämnen får total vikt av klyvbara ämnen i gram (g) eller multiplar därav anges i stället för aktivitet,

(g) kollikategori, dvs I-VIT, II-GUL eller III-GUL,

(h) transportindex (endast för kategorierna II-GUL och III-GUL),

(i) för en sändning med klyvbara ämnen, utom sändningar som enligt 6.4.11.2 är undantagna, kriticitetssäkerhetsindex,

(j) igenkänningsmärket för varje godkännandecertifikat från behörig myndighet (radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet, radioaktiva ämnen med liten spridbarhet, särskild överenskommelse, kollikonstruktion eller transport) såvida tillämpligt på sändningen,

(k) för sändningar med kollin i ett extra ytteremballage eller en container, en detaljerad redovisning av innehållet i varje kolli i det extra ytteremballaget eller containern och i förekommande fall innehållet i varje extra ytteremballage eller varje container i sändningen. Om enskilda kollin skall avlägsnas ur det extra ytteremballaget eller containern vid en mellanliggande lossningsplats, skall tillhörande fraktsedlar vara tillgängliga,

(l) om en sändning transporteras som vagnslast, noteringen "VAGNSLAST",

(m) för LSA-II eller LSA-III material och för SCO-I eller SCO-II, totalaktivitet hos sändningen som multipel av A2-värdet.

5.4.1.2.5.2 Avsändaren skall i fraktsedeln ange åtgärder, som transportören i förekommande fall skall vidta. Dessa uppgifter skall vara skrivna på de språk som transportör och behörig myndighet bedömer som nödvändiga, och innehålla åtminstone följande information:

(a) ytterligare åtgärder vid lastning, stuvning, transport, hantering och lossning av kollit, det extra ytteremballaget eller containern, inklusive särskilda stuvningsbestämmelser för avledning av värme, (se 7.5.11, särbestämmelse CV33 (3.2)) eller uppgift om att sådana åtgärder inte behövs,

(b) inskränkningar med avseende på transportslag eller vagn och erforderliga uppgifter om befordringsväg,

(c) för sändningen tillämpliga nödåtgärder.

5.4.1.2.5.3 Erforderliga certifikat från behörig myndighet behöver inte nödvändigtvis bifogas sändningen. Avsändaren skall hålla dem tillgängliga för transportören före lastning och lossning.

5.4.1.3 (Tills vidare blank.)

5.4.1.4 Utformning och språk som skall användas

5.4.1.4.1 De tariffer som gäller vid avsändningsstationen avgör språket på vilket avsändaren skall ange uppgifterna i fraktsedeln. Saknas en sådan bestämmelse skall uppgifterna ges på ett av avsändarlandets officiella språk, och en översättning till franska eller tyska skall bifogas om uppgifterna inte är angivna på något av de språken.

5.4.1.4.2 För sändningar, som på grund av förbud i 7.5.2 inte får samlastas i en vagn eller container, skall separata fraktsedlar ställas ut.

Utöver fraktsedeln rekommenderas vid transport som omfattar flera transportslag användning av dokument enligt det i 5.4.4 visade exemplet(27).

5.4.1.5 Ej farligt gods

Omfattas gods som är namngivet i kapitel 3.2, tabell A, inte av bestämmelserna i detta direktiv, eftersom de inte räknas som farliga enligt del 2, får avsändaren för detta ändamål exempelvis ange följande i fraktsedeln:

"EJ GODS I KLASS ..."

ANM

Denna bestämmelse kan i synnerhet användas, när avsändaren anser att sändningen på grund av det transporterade godsets kemiska egenskaper (t ex lösningar eller blandningar) eller på grund av att godset i fråga enligt andra bestämmelser räknas som farligt, skulle kunna bli föremål för kontroll under transporten.

5.4.2 Stuvningsintyg för containrar

Om en transport av farligt gods i storcontainer följs av en sjötransport, skall ett stuvningsintyg enligt avsnitt 5.4.2 i IMDG-koden(28)(29) bifogas fraktsedeln.

Uppgifterna i fraktsedeln enligt 5.4.1 och nämnda stuvningsintyg får sammanställas i en och samma handling. I annat fall skall de olika handlingarna häftas samman. Om uppgifterna är sammanställda i en handling är det tillräckligt med en försäkran i fraktsedeln att lastningen av containern har utförts i enlighet med för respektive transportslag tillämpliga bestämmelser, samt uppgift om den person som ansvarar för stuvningsintyget.

ANM

För UN-tankar, tankcontainrar och MEG-containrar behövs inget stuvningsintyg.

5.4.3 (Tills vidare blank.)

5.4.4 Exempel på formulär för multimodal transport av farligt gods

Exempel på ett formulär som får användas för multimodal transport av farligt gods som kombinerad handling för godsdeklaration och stuvningsintyg.

>PIC FILE= "L_2004121SV.069001.TIF">

>PIC FILE= "L_2004121SV.069101.TIF">

KAPITEL 5.5

Särskilda bestämmelser

5.5.1 Särskilda bestämmelser för transport av smittförande ämnen

5.5.1.1 Levande ryggradsdjur eller ryggradslösa djur får inte användas för distribution av ett smittförande ämne, förutom när detta ämne inte kan transporteras på annat sätt. Sådana djur skall förpackas, betecknas, märkas och transporteras enligt tillämpliga regler för djurtransport(30).

5.5.1.2 Att genomföra en transport av smittförande ämnen i riskgrupp 3 och 4 kräver ett nära samarbete mellan avsändare, transportör och mottagare, för att säkerställa säkerhet, ankomst i tid och sändningens godtagna tillstånd. För detta ändamål skall följande åtgärder vidtas:

(a) Förberedande åtgärder att vidta mellan avsändare, transportör och mottagare

Avsändning av smittförande ämnen får ske först när åtgärder vidtagits mellan avsändare, transportör och mottagare eller mottagaren fått bekräftelse från behörig myndighet på den lagliga införseln av ämnena och ingen försening uppträder vid leverans av sändningen till dess bestämmelseort.

(b) Iordningställande av transporthandlingar

För att säkerställa att transporten sker utan hinder är det nödvändigt att förbereda alla transporthandlingar inklusive fraktsedeln (se kapitel 5.4) i noga överensstämmelse med de regler som gäller för mottagande av godset som skall transporteras.

(c) Färdväg

Transporten skall genomföras längs snabbast möjliga färdväg. Om omlastning krävs skall åtgärder vidtas för att säkerställa att ämnena som skall lastas om får särskild och snabb behandling samt står under övervakning.

(d) Förhandsmeddelande av all transportinformation av avsändaren till mottagaren

För att möjliggöra mottagande av sändningen utan dröjsmål skall avsändaren meddela mottagaren i förväg alla nödvändiga detaljer om transporten, såsom transportmedel, tågnummer, nummer på fraktsedeln samt datum och klockslag för den avsedda ankomsten till bestämmelseorten. För denna anmälan skall snabbaste kommunikationsmedel användas.

5.5.1.3 Döda djur där det är känt eller misstänks att de innehåller något smittförande ämne skall förpackas, märkas, etiketteras och transporteras enligt de bestämmelser(31) som specificeras av behörig myndighet i ursprungslandet(32).

5.5.2 Särskilda bestämmelser för vagnar eller containrar som är behandlade med gas

5.5.2.1 I fraktsedlar som tillhör gasbehandlade vagnar eller containrar skall datum för gasbehandlingen samt typ och mängd av de använda gasbehandlingsmedlen anges. Därutöver skall instruktioner för borttagning av rester av gasbehandlingsmedlet inklusive uppgifter om den (i förekommande fall) använda gasbehandlingsutrustningen ha framtagits.

Dessa uppgifter skall anges på ett av ursprungs-/avsändarlandets officiella språk och, om det språket inte är franska, tyska, italienska eller engelska, dessutom på franska, tyska, italienska eller engelska, såvida inte internationella tariffer eller avtal mellan järnvägarna föreskriver annat.

5.5.2.2 På alla vagnar eller containrar som är behandlade med gas skall placeras på ett för personer, som söker komma in i vagnen eller containern, väl synligt ställe ett varningsmärke enligt nedanstående figur.

Uppgifterna på varningsmärket skall ges på ett språk som avsändaren finner lämpligt.

>PIC FILE= "L_2004121SV.069301.TIF">

Del 6

BESTÄMMELSER FÖR TILLVERKNING OCH PROVNING AV FÖRPACKNINGAR, IBC-BEHÅLLARE, STORFÖRPACKNINGAR OCH TANKAR

KAPITEL 6.1

Bestämmelser för tillverkning och provning av förpackningar

6.1.1 Allmänt

6.1.1.1 Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte:

(a) kollin med radioaktiva ämnen i klass 7, om inget annat föreskrivits (se 4.1.9),

(b) kollin med smittförande ämnen i klass 6.2, om inget annat föreskrivits (se kapitel 6.3 Anm och 4.1.4.1 förpackningsinstruktion P621),

(c) gaskärl med gaser i klass 2,

(d) kollin vars nettovikt är över 400 kg,

(e) förpackningar, som har en volym över 450 liter.

6.1.1.2 Bestämmelserna i 6.1.4 är baserade på förpackningar som för närvarande är i bruk. För att ta hänsyn till vetenskaplig och teknisk utveckling får förpackningar vars specifikationer avviker från dem i 6.1.4 användas, under förutsättning att de är likvärdiga, godkända av behörig myndighet och klarar de i 6.1.1.3 och 6.1.5 beskrivna provningarna. Andra provningar än de som beskrivs i detta kapitel är tillåtna, under förutsättning att de är lika effektiva och godkända av behörig myndighet.

6.1.1.3 Varje förpackning avsedd att innehålla vätskor skall klara en ändamålsenlig täthetsprovning och vara i stånd att motsvara den tillämpliga provningsnivån angiven i 6.1.5.4.3:

(a) innan den används för transport för första gången,

(b) innan den åter används för transport efter renovering eller rekonditionering.

Vid denna provning behöver förpackningarna inte vara utrustade med sina egna förslutningar.

Innerförpackningen i en integrerad förpackning får provas utan sin ytterförpackning under förutsättning att provningsresultaten inte påverkas.

Denna provning krävs inte för:

- innerförpackningar i sammansatta förpackningar,

- innerkärl i integrerade förpackningar (glas, porslin eller stengods) som enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR",

- förpackningar av tunnplåt som enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR".

6.1.1.4 Förpackningarna skall vara tillverkade och provade enligt ett kvalitetssystem, som av behörig myndighet bedöms vara tillfredsställande, för att säkerställa att varje tillverkad förpackning uppfyller bestämmelserna i detta kapitel.

6.1.2 Kod för att beteckna förpackningstyp

6.1.2.1 Koden består av:

(a) en siffra som anger förpackningsslaget, t ex fat eller dunk, följd av

(b) en eller flera versaler som anger material, t ex stål eller trä, i förekommande fall följda av

(c) en siffra som anger förpackningskategorin inom förpackningsslaget i fråga.

6.1.2.2 För integrerade förpackningar skall i kodens andra position två versaler i följd användas. Den första anger innerkärlets material och den andra ytterförpackningens material.

6.1.2.3 För sammansatta förpackningar och förpackningar för smittförande ämnen, märkta enligt 6.3.1.1, skall endast koden för ytterförpackningen användas.

6.1.2.4 Bokstäverna "T", "V" eller "W" får följa efter förpackningskoden. Bokstaven "T" betecknar en bärgningsförpackning enligt 6.1.5.1.11. Bokstaven "V" betecknar en specialförpackning enligt 6.1.5.1.7. Bokstaven "W" visar att förpackningen, trots att den är av det slag som koden anger, är tillverkad enligt en specifikation som avviker från den som ges i 6.1.4 men anses likvärdig i enlighet med bestämmelserna i 6.1.1.2.

6.1.2.5 Följande siffror skall användas för förpackningsslagen:

1 Fat

2 Trätunna

3 Dunk

4 Låda

5 Säck

6 Integrerad förpackning

7 (reserverad)

0 Förpackning av tunnplåt

6.1.2.6 Följande versala bokstäver skall användas för att ange typ av material:

A Stål (alla typer och ytbehandlingar)

B Aluminium

C Trä

D Plywood

F Träfibermaterial

G Papp

H Plastmaterial

L Textilväv

M Papper, flerskikts

N Metall (annan än stål eller aluminium)

P Glas, porslin eller stengods

6.1.2.7 Följande tabell visar vilka koder som skall användas för att beteckna förpackningstypen, beroende på förpackningsslag, material som används vid tillverkningen samt förpackningskategori. Den ger också hänvisning till de delavsnitt där respektive bestämmelser finns att läsa:

>Plats för tabell>

6.1.3 Märkning

ANM.

1 Märkningen på förpackningen anger att denna överensstämmer med en provad och godkänd förpackningstyp och uppfyller de bestämmelser i detta kapitel, som avser tillverkningen men inte användningen av förpackningen. Således behöver inte märkningen nödvändigtvis betyda att förpackningen får användas för vilket ämne som helst. Förpackningsslaget (t ex fat av stål), högsta tillåtna volym eller vikt liksom eventuella särskilda bestämmelser finns angivna för varje ämne i kapitel 3.2, tabell A.

ANM.

2 Märkningen är avsedd att vara till hjälp för tillverkare av förpackningar, rekonditionerare, förpackningsanvändare, transportörer och myndigheter. Vid användning av en ny förpackning är originalmärkningen ett sätt för tillverkaren att identifiera förpackningstypen och visa på vilka provningsbestämmelser den uppfyller.

ANM.

3 Märkningen ger inte alltid fullständiga detaljer, exempelvis om provningsnivån, varför det kan bli nödvändigt att ta hänsyn till denna synpunkt genom referens till provningsintyg, provningsrapport eller till en förteckning över provade och godkända förpackningar. T ex får en förpackning, som är märkt med X eller Y användas för ämnen, till vilka en förpackningsgrupp med en lägre farlighetsgrad associerats, och vars högsta tillåtna relativa densitet(33), angiven i provningsbestämmelserna i 6.1.5, bestämts med hänsyn till respektive faktor 1,5 eller 2,25. Således kan förpackningar för förpackningsgrupp I, provade för produkter med en relativ densitet av 1,2 användas som förpackning i förpackningsgrupp II för produkter med en relativ densitet av 1,8 eller som förpackning i förpackningsgrupp III för produkter med relativ densitet av 2,7 förutsatt att alla funktionskriterier fortfarande uppfylls med produkter med den högre relativa densiteten.

6.1.3.1 Varje förpackning, som är avsedd för användning enligt detta direktiv, skall vara försedd med en varaktig och läsbar märkning, placerad så, och med sådan storlek i förhållande till förpackningen, att den är väl synlig. På kollin med en bruttovikt över 30 kg skall märkningen, eller en dubblett av denna, finnas på ovansidan eller någon av förpackningens sidor. Bokstäver, siffror och symboler skall vara minst 12 mm höga, med undantag för förpackningar med en kapacitet av högst 30 liter eller 30 kg, där de skall vara minst 6 mm höga, och för förpackningar med en kapacitet av högst 5 liter eller 5 kg, där de skall vara av passande storlek.

Märkningen skall bestå av:

(a) (i) FN:s förpackningssymbol

>PIC FILE= "L_2004121SV.069801.TIF">

Denna får endast användas för att visa att förpackningen uppfyller tillämpliga bestämmelser i detta kapitel. För förpackningar av metall, på vilka märkningen sker genom prägling, får i stället för symbolen bokstäverna "UN" användas. Eller

(ii) symbolen "RID/ADR" för förpackningar godkända för både väg- och järnvägstransport.

(b) för integrerade förpackningar (glas, porslin eller stengods) och förpackningar av tunnplåt som överensstämmer med förenklade villkor (se 6.1.1.3, 6.1.5.3.1 (e), 6.1.5.3.4 (c), 6.1.5.4, 6.1.5.5.1 och 6.1.5.6),

(c) koden som betecknar förpackningsslaget enligt 6.1.2, en tvådelad kod:

(i) en bokstav som anger den eller de förpackningsgrupper för vilka förpackningstypen provats och godkänts

X för förpackningsgrupp I, II och III

Y för förpackningsgrupp II och III

Z för endast förpackningsgrupp III

(ii) för förpackningar utan innerförpackningar avsedda för vätskor, uppgift om den relativa densiteten (avrundad till en decimal) för vilken förpackningstypen har provats, angivelsen kan dock utelämnas om relativa densiteten är högst 1,2. På förpackningar avsedda för fasta ämnen eller för innerförpackningar, uppgift om högsta bruttovikt i kg,

på förpackningar av tunnplåt, vilka enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR", avsedda att innehålla ämnen vars viskositet vid 23 °C är över 200 mm2/s, uppgift om högsta bruttovikt i kg,

(d) antingen en bokstav "S" när förpackningen är avsedd för fasta ämnen eller för innerförpackningar, eller uppgift om provtrycket i kPa, avrundat neråt till närmaste tiotal kPa, när förpackningen (med undantag av sammansatta förpackningar) är avsedd för vätskor och med godkänt resultat har genomgått en vätsketryckprovning,

bokstaven "S" för förpackningar av tunnplåt, vilka enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR", avsedda för vätskor vars viskositet vid 23 °C är över 200 mm2/s.

ANM.

Bestämmelserna i (d) gäller inte för förpackningar avsedda för transport av ämnen som är tillordnade UN 2814 eller UN 2900 i klass 6.2.

(e) de två sista siffrorna i tillverkningsåret. Förpackningar av typ 1H och 3H skall dessutom märkas med uppgift om tillverkningsmånad. Denna del av märkningen kan även sättas på ett annat ställe än övriga uppgifter. Ett lämpligt sätt är följande:

>PIC FILE= "L_2004121SV.069802.TIF">

(f) beteckningen för den stat där märkningstillståndet utfärdats, angiven med nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik(34),

(g) namn på tillverkaren eller annan av behörig myndighet fastställd märkning för att identifiera förpackningen.

6.1.3.2 Alla återanvändbara förpackningar som kan genomgå en rekonditioneringsprocess, vilken skulle kunna utplåna märkningen, skall märkas permanent med uppgifter enligt delavsnitten 6.1.3.1 (a)-(e) ovan. En märkning anses permanent om den klarar en rekonditioneringsprocess (t ex fastsatt genom prägling). Denna permanenta märkning får användas på förpackningar i stället för den i 6.1.3.1 beskrivna varaktiga märkningen, med undantag av metallfat med en volym över 100 liter.

6.1.3.2.1 Förutom den i 6.1.3.1 beskrivna varaktiga märkningen skall nya metallfat med en volym över 100 liter vara försedda med den i 6.1.3.1 (a)-(e) angivna märkningen på bottengaveln, tillsammans med uppgift om nominell godstjocklek åtminstone i manteln (i mm, ± 0,1 mm), i permanent form (t ex genom prägling). Om den nominella godstjockleken är mindre i någon av gavlarna än i manteln, skall respektive nominella godstjocklek i övre gavel, mantel och bottengavel anges permanent (t ex genom prägling) på bottengaveln, t ex "1,0-1,2-1,0" eller "0,9-1,0-1,0". Nominell godstjocklek hos metallen skall bestämmas enligt respektive ISO-standard, t ex ISO 3574:1999 för stål. Den i 6.1.3.1 (f) och (g) angivna märkningen får inte sättas fast permanent, såvida inte annat anges i 6.1.3.2.3.

6.1.3.2.2 På renoverade metallfat behöver den föreskrivna märkningen inte nödvändigtvis vara permanent, om varken ändring av förpackningstypen eller utbyte eller borttagning av fasta konstruktionsdetaljer genomförts. Andra renoverade metallfat skall vara försedda med märkning enligt 6.1.3.1 (a) - (e) i permanent form (t ex genom prägling) på övre gaveln eller på manteln.

6.1.3.2.3 Metallfat gjorda av material (exempelvis rostfritt stål) som är konstruerade för flergångsbruk får vara försedda med märkning enligt 6.1.3.1 (f) och (g) i permanent form (t ex genom prägling).

6.1.3.2.4 Märkningen enligt 6.1.3.1 gäller endast för en förpackningstyp eller en typserie. Olika slags ytbehandlingar innefattas i samma förpackningstyp.

Vid en "typserie" rör det sig om förpackningar av samma konstruktion, godstjocklek, material och tvärsnitt, som avviker från den godkända förpackningstypen endast genom en lägre höjd.

Kärlens förslutningar skall motsvara dem som anges i provningsrapporten.

6.1.3.3 Märkningen skall sättas fast i den ordning som följer av styckena i 6.1.3.1 (se 6.1.3.7 för exempel). Eventuella ytterligare av behörig myndighet fastställda märkningar får inte äventyra korrekt identifiering av i 6.1.3.1 föreskrivna delar av märkningen.

6.1.3.4 Efter rekonditionering av förpackningar skall den som utfört rekonditioneringen sätta fast följande varaktiga märkning, i den ordning som anges nedan:

(h) beteckningen för den stat i vilken rekonditioneringen utförts, angiven med nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik(35);

(i) namn eller fastställd symbol för den som utfört rekonditioneringen,

(j) rekonditioneringsåret, bokstaven "R" och, på de förpackningar som med godkänt resultat genomgått täthetsprovning enligt 6.1.1.3, dessutom bokstaven "L".

6.1.3.5 Om den enligt 6.1.3.1 (a)-(d) föreskrivna märkningen inte syns efter rekonditioneringen, vare sig på övre gaveln eller manteln hos metallfat, skall den som utfört rekonditioneringen sätta fast denna på ett varaktigt sätt, följt av den enligt 6.1.3.4 (h), (i) och (j) föreskrivna märkningen. Denna märkning får inte ange högre prestanda än vad den ursprungliga förpackningstypen blivit provad och märkt för.

6.1.3.6 Förpackningar tillverkade av återvunnen plast enligt definition i 1.2.1 skall märkas med "REC". Denna märkning skall placeras intill den i 6.1.3.1 föreskrivna märkningen.

6.1.3.7 Exempel på märkning av nya förpackningar:

>Plats för tabell>

6.1.3.8 Exempel på märkning av rekonditionerade förpackningar

>Plats för tabell>

6.1.3.9 Exempel på märkning av bärgningsförpackningar:

>Plats för tabell>

ANM.

Den märkning som i 6.1.3.7, 6.1.3.8 och 6.1.3.9 visas som exempel får sättas på en eller flera rader, förutsatt att den korrekta ordningsföljden respekteras.

6.1.3.10 Verifiering

Genom att sätta fast märkning enligt 6.1.3.1 bekräftas att serietillverkade förpackningar motsvarar den godkända förpackningstypen och att de villkor som anges i godkännandet har uppfyllts.

6.1.4 Bestämmelser för förpackningar

6.1.4.1 Fat av stål

1A1 med fast topp

1A2 med avtagbar topp

6.1.4.1.1 Mantel och gavlar skall vara tillverkade av ändamålsenlig stålplåt och ha tillräcklig tjocklek för fatets volym och avsedda användningsområde.

6.1.4.1.2 Mantelfogar i fat avsedda att innehålla mer än 40 liter vätska skall vara svetsade. Mantelfogar i fat avsedda att innehålla fasta ämnen eller högst 40 liter vätska skall vara maskinellt falsade eller svetsade.

6.1.4.1.3 Förbanden mellan gavlarna och manteln skall vara maskinellt falsade eller svetsade. Separata förstärkningsband får användas.

6.1.4.1.4 Manteln hos fat med volym över 60 liter skall som regel vara försedd med minst två expanderade eller påpressade rullband. Om påpressade rullband används, skall de omsluta manteln tätt och vara fästa så att de inte kan flytta sig. Rullband får inte fästas med punktsvetsning.

6.1.4.1.5 Diametern hos öppningar för fyllning, tömning och ventilation i manteln eller gavlarna på fat med fast topp (1A1) får inte vara större än 7 cm. Fat med större öppningar räknas som fat med avtagbar topp (1A2). Förslutningar till mantel- eller gavelöppningar i fat skall vara utformade och fästa så att de förblir säkert tillslutna och täta under normala transportförhållanden. Flänsar får fästas genom maskinell falsning eller svetsning. Förslutningarna skall vara försedda med packningar eller andra tätningselement, såvida de inte i sig själva är täta.

6.1.4.1.6 Förslutningsanordningar på fat med avtagbar topp (1A2) skall vara utformade och fästa så att de förblir säkert tillslutna och faten täta under normala transportförhållanden. Avtagbara gavlar skall vara försedda med packningar eller andra tätningselement.

6.1.4.1.7 Om de material som används till mantel, gavlar, förslutningar och utrustningsdetaljer inte är tåliga mot det ämne som skall transporteras, skall insidan förses med ändamålsenlig skyddsbeklädnad eller ytbehandling. Sådan beklädnad eller ytbehandling skall ha kvar sina skyddande egenskaper under normala transportförhållanden.

6.1.4.1.8 Fatens maximala volym: 450 liter.

6.1.4.1.9 Maximal nettovikt: 400 kg.

6.1.4.2 Fat av aluminium

1B1 med fast topp,

1B2 med avtagbar topp.

6.1.4.2.1 Mantel och gavlar skall tillverkas av aluminium med minst 99 % renhetsgrad eller av en aluminiumlegering. Materialet skall vara ändamålsenligt och ha tillräcklig tjocklek för fatets volym och avsett användningsområde.

6.1.4.2.2 Alla fogar skall vara svetsade. Kantfogar skall, om sådana finns vara förstärkta genom användning av särskilda förstärkningsringar.

6.1.4.2.3 Manteln hos fat med volym över 60 liter skall som regel vara försedd med minst två rullningsvulster eller minst två påpressade rullningsband. Om påpressade rullningsband används, skall de omsluta manteln tätt och vara fästa så att de inte kan flytta sig. Rullningsband får inte fästas med punktsvetsning.

6.1.4.2.4 Diametern hos öppningar för fyllning, tömning och ventilation i manteln eller gavlarna på fat med fast topp (1B1) får inte vara större än 7 cm. Fat med större öppningar räknas som fat med avtagbar topp (1B2). Förslutningar till mantel- eller gavelöppningar i fat skall vara utformade och fästa så att de förblir säkert tillslutna och täta under normala transportförhållanden. Flänsar skall svetsas fast, och svetsfogen skall bilda ett tätt förband. Förslutningarna skall vara försedda med packningar eller andra tätningselement, såvida de inte i sig själva är täta.

6.1.4.2.5 Förslutningsanordningar på fat med avtagbar topp (1B2) skall vara utformade och fästa så att de förblir säkert tillslutna och faten täta under normala transportförhållanden. Avtagbara gavlar skall vara försedda med packningar eller andra tätningselement.

6.1.4.2.6 Fatens maximala volym: 450 liter.

6.1.4.2.7 Maximal nettovikt: 400 kg.

6.1.4.3 Fat av annan metall än stål eller aluminium

1N1 med fast topp,

1N2 med avtagbar topp.

6.1.4.3.1 Mantel och gavlar skall tillverkas av annan metall eller annan metallegering än stål eller aluminium. Materialet skall vara ändamålsenligt och ha tillräcklig tjocklek för fatets volym och avsett användningsområde.

6.1.4.3.2 Kantfogar skall, om sådana finns, vara förstärkta genom användning av särskilda förstärkningsringar. Fogar skall vara utförda (svetsade, lödda etc) med för den använda metallen eller metallegeringen aktuell teknik.

6.1.4.3.3 Manteln hos fat med volym över 60 liter skall som regel vara försedd med minst två rullningsvulster eller minst två påpressade rullningsband. Om påpressade rullningsband används, skall de omsluta manteln tätt och vara fästa så att de inte kan flytta sig. Rullningsband får inte fästas med punktsvetsning.

6.1.4.3.4 Diametern hos öppningar för fyllning, tömning och ventilation i manteln eller gavlarna på fat med fast topp (1N1) får inte vara större än 7 cm. Fat med större öppningar räknas som fat med avtagbar topp (1N2). Förslutningar till mantel- eller gavelöppningar i fat skall vara utformade och fästa så att de förblir säkert tillslutna och täta under normala transportförhållanden. Flänsar skall fästas (svetsas, lödas etc.) med för den använda metallen eller metallegeringen aktuell teknik, för att säkerställa att fogen är tät. Förslutningarna skall vara försedda med packningar eller andra tätningselement, såvida de inte i sig själva är täta.

6.1.4.3.5 Förslutningsanordningar på fat med avtagbar topp (1N2) skall vara utformade och fästa så att de förblir säkert tillslutna och faten täta under normala transportförhållanden. Avtagbara gavlar skall vara försedda med packningar eller andra tätningselement.

6.1.4.3.6 Fatens maximala volym: 450 liter.

6.1.4.3.7 Maximal nettovikt: 400 kg.

6.1.4.4 Dunkar av stål eller aluminium

3A1 av stål, med fast topp

3A2 av stål, med avtagbar topp

3B1 av aluminium, med fast topp

3B2 av aluminium, med avtagbar topp

6.1.4.4.1 Plåten i mantel och gavlar skall vara av stål; av aluminium med minst 99 % renhetsgrad, eller av en aluminiumbaserad legering. Materialet skall vara ändamålsenligt och ha tillräcklig tjocklek med hänsyn till dunkens volym och avsett användningsområde.

6.1.4.4.2 Kantfogar på alla dunkar av stål skall vara maskinellt falsade eller svetsade. Mantelfogar på dunkar av stål avsedda att innehålla mer än 40 liter vätska skall vara svetsade. Mantelfogar på dunkar av stål avsedda för högst 40 liter vätska skall vara mekaniskt falsade eller svetsade. På dunkar av aluminium skall alla fogar vara svetsade. Fogarna längs dunkens böjda kanter skall i förekommande fall vara förstärkta med en separat förstärkningsring.

6.1.4.4.3 Diametern hos öppningar i dunkar med fast topp (3A1 och 3B1) får inte vara större än 7 cm. Dunkar med större öppningar räknas som dunkar med avtagbar topp (3A2 och 3B2). Förslutningar skall vara utformade och fästa så att de förblir säkert tillslutna och täta under normala transportförhållanden. Förslutningarna skall vara försedda med packningar eller andra tätningselement, såvida de inte i sig själva är täta.

6.1.4.4.4 Om de material som används till mantel, topp och botten, förslutningar och utrustningsdetaljer inte är tåliga mot det ämne som skall transporteras, skall insidan förses med ändamålsenlig skyddsbeklädnad eller lämplig ytbehandling. Sådan beklädnad eller ytbehandling skall ha kvar sina skyddande egenskaper under normala transportförhållanden.

6.1.4.4.5 Dunkarnas maximala volym: 60 liter.

6.1.4.4.6 Maximal nettovikt: 120 kg.

6.1.4.5 Fat av plywood

1D

6.1.4.5.1 Ingående trävirke skall vara väl lagrat, handelstorrt och fritt från brister som kan inverka på fatets duglighet för avsett användningsområde. Om annat material än plywood används för tillverkning av gavlarna, skall det ha egenskaper som är likvärdiga med plywood.

6.1.4.5.2 Plywooden som används för manteln skall bestå av minst två skikt och för gavlarna av minst tre skikt. De enskilda skikten skall limmas ihop med vattenfast lim och med fiberriktningen korsvis.

6.1.4.5.3 Utformningen av fatets mantel, gavlar och deras fogar skall vara anpassade till fatets volym och avsett användningsområde.

6.1.4.5.4 För att förhindra läckage av innehåll skall locken fodras med kraftpapper eller annat likvärdigt material, som skall fästas säkert på locket och täcka kanten runt om.

6.1.4.5.5 Fatens maximala volym: 250 liter.

6.1.4.5.6 Maximal nettovikt: 400 kg.

6.1.4.6 Tunnor av trä

2C1 med tapp

2C2 med avtagbar topp

6.1.4.6.1 Det använda trävirket skall vara av god kvalitet, rakfibrigt, väl lagrat och fritt från kvistar, bark, murket trä, splint eller andra brister, som kan inverka på tunnans duglighet för avsett användningsområde.

6.1.4.6.2 Utformningen av mantel och gavlar skall anpassas till tunnans volym och användningsområde.

6.1.4.6.3 Stäver och gavlar skall vara sågade eller kluvna i fiberriktningen så att ingen årsring löper över mer än halva tjockleken i en stav eller botten.

6.1.4.6.4 Tunnbanden skall bestå av stål eller järn och ha god kvalitet. För tunnor med avtagbar topp (2C2) tillåts även tunnband av ändamålsenligt hårt virke.

6.1.4.6.5 Tunnor av trä 2C1: Tapphålets diameter får inte överstiga halva bredden av den stav i vilken hålet är placerat.

6.1.4.6.6 Tunnor av trä 2C2: Gavlarna skall passa väl i noten.

6.1.4.6.7 Tunnornas maximala volym: 250 liter.

6.1.4.6.8 Maximal nettovikt: 400 kg.

6.1.4.7 Fat av papp (fiberfat)

1G

6.1.4.7.1 Fatets mantel skall bestå av flera skikt av kraftigt papper eller papp (inte well), fastlimmade eller hoppressade, och får innehålla ett eller flera skyddande lager av bitumen, vaxat kraftpapper, metallfolie, plast, osv.

6.1.4.7.2 Gavlarna skall bestå av trä, papp, metall, plywood, plast eller annat ändamålsenligt material och får innehålla ett eller flera skyddande lager av bitumen, vaxat kraftpapper, metallfolie, plast osv.

6.1.4.7.3 Utformningen av fatets mantel, gavlar och förband skall anpassas till fatets volym och avsett användningsområde.

6.1.4.7.4 Den färdigtillverkade förpackningen skall vara tillräckligt vattenbeständig för att skikten inte skall separera under normala transportförhållanden.

6.1.4.7.5 Fatens maximala volym: 450 liter.

6.1.4.7.6 Maximal nettovikt: 400 kg.

6.1.4.8 Fat och dunkar av plast

1H1 fat med fast topp

1H2 fat med avtagbar topp

3H1 dunkar med fast topp,

3H2 dunkar med avtagbar topp

6.1.4.8.1 Förpackningen skall tillverkas av ändamålsenligt plastmaterial och dess hållfasthet skall vara anpassad till volym och avsett användningsområde. Utom för återvinningsplast enligt definition i 1.2.1 får inget begagnat material användas, annat än produktionsrester eller plastgranulat från samma tillverkningsprocess. Förpackningen skall vara tillräckligt motståndskraftig mot åldring och kvalitetsminskning, som beror antingen på innehållet eller på ultraviolett strålning. Varken eventuell permeation av innehållet eller återvinningsplast använd för tillverkning av nya förpackningar får utgöra någon fara under normala transportförhållanden.

6.1.4.8.2 Krävs skydd mot ultraviolett strålning, skall det tillgodoses genom tillsats av kimrök eller andra ändamålsenliga pigment eller stabilisatorer. Dessa tillsatser får inte påverkas av innehållet och skall ha kvar sin effekt under förpackningens hela användningstid. Används kimrök, pigment eller stabilisatorer som skiljer sig från vad som använts vid tillverkningen av den provade konstruktionstypen, är omprovning inte nödvändig så länge kimrökhalten är högst 2 viktsprocent eller pigmentinnehållet är högst 3 viktsprocent. Innehållet av stabilisatorer för ultraviolett strålning är inte begränsat.

6.1.4.8.3 Tillsatser för andra ändamål än skydd mot ultraviolett strålning får blandas i plastmaterialet under förutsättning att de inte försämrar förpackningsmaterialets kemiska och fysikaliska egenskaper. I så fall behöver inte provningen göras om.

6.1.4.8.4 Godstjockleken skall genomgående anpassas till förpackningens volym och användningsområde, varvid hänsyn skall tas till påkänningarna i varje enskilda punkt.

6.1.4.8.5 Diametern hos öppningar för fyllning, tömning och ventilation i manteln eller gavlarna på fat med fast topp (1H1) och dunkar med fast topp (3H1) får inte vara större än 7 cm. Fat och dunkar med större öppningar räknas som fat eller dunkar med avtagbar topp (1H2 och 3H2). Förslutningar till mantel- eller gavelöppningar i fat eller dunkar skall vara utformade och fästa så att de förblir säkert tillslutna och täta under normala transportförhållanden. Förslutningarna skall vara försedda med packningar eller andra tätningselement, såvida de inte i sig själva är täta.

6.1.4.8.6 Förslutningsanordningar hos fat och dunkar med avtagbar topp (1H2 och 3H2) skall vara utformade och fästa så att de håller sig fast förslutna och täta under normala transportförhållanden. Till alla avtagbara gavlar skall packningar användas, såvida inte fatet eller dunken i sig själv är tät när den avtagbara toppen sätts fast på rätt sätt.

6.1.4.8.7 För brandfarliga vätskor utgör största tillåtna permeation 0,008 g per liter och timme vid 23 °C (se 6.1.5.8).

6.1.4.8.8 Om återvinningsplast används för tillverkning av nya förpackningar, skall de speciella egenskaperna hos sådan återvinningsplast vara garanterade och regelbundet dokumenterade som en del av ett av behörig myndighet godtaget kvalitetssystem. I ett sådant system skall ingå dels en beskrivning av en ändamålsenlig försortering, dels en verifikation att varje parti återvinningsplast uppvisar lämpliga värden på smältindex, densitet och draghållfasthet, vilka motsvarar dem hos förpackningstypen, som tillverkats av återvinningsplasten. I kvalitetssäkringsuppgifterna skall ingå uppgifter om förpackningsmaterialet, från vilket återvinningsplasten hämtats samt kännedom om vilka ämnen sådana förpackningar tidigare har innehållit, i den mån dessa möjligtvis kan försämra dugligheten hos nya förpackningar, tillverkade av detta material. Därutöver skall det av förpackningstillverkaren tillämpade kvalitetssystemet enligt 6.1.1.4 innefatta genomförande av mekanisk typprovning på förpackningar av varje parti återvinningsplast enligt 6.1.5. Vid denna provning får staplingsstyrkan visas genom en lämplig dynamisk kompressionsprovning i stället för staplingsprovningen enligt 6.1.5.6.

6.1.4.8.9 Fatens och dunkarnas maximala volym:

1H1 och 1H2: 450 liter,

3H1 och 3H2: 60 liter.

6.1.4.8.10 Maximal nettovikt:

1H1 och 1H2: 400 kg,

3H1 och 3H2: 120 kg.

6.1.4.9 Lådor av trä

4C1 ordinära

4C2 med dammtäta väggar

6.1.4.9.1 Det använda virket skall vara väl lagrat, handelstorrt och fritt från brister så att väsentlig reducering av hållfastheten hos enskilda delar av lådan förhindras. Hållfastheten hos det använda materialet liksom tillverkningssättet skall vara anpassade till lådans volym och avsett användningsområde. Ovansidor och bottnar får vara av vattenfast träfibermaterial, som hårdfiberskiva eller spånskiva, eller annan ändamålsenlig konstruktion.

6.1.4.9.2 Fästelement skall tåla de vibrationer som uppstår under normala transportförhållanden. Spikning i ändträ i träets fiberriktning skall undvikas så långt som möjligt. De skarvar som riskerar stora påfrestningar skall utföras genom användning av återbockad eller kamgängad spik eller likvärdiga fästelement.

6.1.4.9.3 Lådor 4C2: Varje del av lådan skall vara i ett stycke eller likvärdigt. Delar anses likvärdiga med ett stycke när någon av följande limförbandstyper används: Lindermannfog (laxstjärt), spontade fogar, överlappsfogar eller stumfogar med minst två korrugerade metallfästelement i varje fog.

6.1.4.9.4 Maximal nettovikt: 400 kg.

6.1.4.10 Lådor av plywood

4D

6.1.4.10.1 Den använda plywooden skall bestå av minst tre skikt. Den skall vara tillverkad av väl lagrat, svarvat, skuret eller sågat faner, handelstorrt och fritt från brister som kan försvaga lådans hållfasthet. Det använda materialets hållfasthet och tillverkningssättet skall vara anpassade till lådans volym och avsett användningsområde. De enskilda skikten skall vara hoplimmade med vattenfast lim. Andra ändamålsenliga material kan användas tillsammans med plywood för tillverkning av lådorna. Lådorna skall vara spikade eller fästade till hörnposter eller gavlar eller sättas ihop med andra likvärdiga fästelement.

6.1.4.10.2 Maximal nettovikt: 400 kg.

6.1.4.11 Lådor av träfibermaterial

4F

6.1.4.11.1 Lådväggarna skall bestå av vattenbeständiga träfibermaterial, såsom hårdfiberplattor eller spånplattor eller andra ändamålsenliga sorter. Det använda materialets hållfasthet och tillverkningssättet skall vara anpassade till lådans volym och avsett användningsområde.

6.1.4.11.2 Övriga delar av lådan kan bestå av andra ändamålsenliga material.

6.1.4.11.3 Lådorna skall vara stadigt sammanfogade med lämpliga metoder.

6.1.4.11.4 Maximal nettovikt: 400 kg.

6.1.4.12 Lådor av papp

4G

6.1.4.12.1 Solid papp eller dubbelsidig wellpapp (enwell eller flerwell) skall användas, som är av hög kvalitet, vilken är anpassad till lådans volym och avsett användningsområde. Ytans vattenavvisande egenskaper skall vara sådana att viktökningen, mätt under en 30 minuter lång provning av vattenabsorptionen enligt Cobbmetoden, blir högst 155 g/m2 (se ISO 535:1991). Pappen skall ha tillräcklig böjhållfasthet. Den skall vara tillskuren, bigad utan bristningar och slitsad så att den inte knäcks vid hopfogningen, och ytan inte rivs sönder eller buktar ut för mycket. Vågskikten hos wellpappen skall vara stadigt limmade till planskikten.

6.1.4.12.2 Lådornas gavlar kan ha träram eller vara helt av trä eller annat ändamålsenligt material. Förstärkningar av träribbor eller andra ändamålsenliga material får användas.

6.1.4.12.3 Lådornas fogar skall vara tejpade, överlappande och limmade eller överlappande och häftade med metallklammer. Överlappsfogar skall ha tillräckligt stor överlappning.

6.1.4.12.4 Där förslutningen utförs genom limning eller tejpning skall ett vattenfast bindemedel användas.

6.1.4.12.5 Lådans dimensioner skall vara anpassade till innehållet.

6.1.4.12.6 Högsta nettovikt: 400 kg.

6.1.4.13 Lådor av plastmaterial

4H1 av cellplast

4H2 av styv plast

6.1.4.13.1 Lådorna skall tillverkas av ändamålsenliga plastmaterial och deras hållfasthet skall vara anpassad till volym och avsett användningsområde. Lådorna skall vara tillräckligt beständiga mot åldring och nedbrytning, orsakad antingen av innehållet eller av ultraviolett strålning.

6.1.4.13.2 Lådor av cellplast skall bestå av två formade cellplastdelar, en underdel med urholkning för innerförpackningar och en överdel som med god passning täcker underdelen. Både under- och överdelen skall vara utformade så att innerförpackningarna sitter stadigt. Innerförpackningarnas lock får inte komma i kontakt med insidan av lådans överdel.

6.1.4.13.3 För transport skall lådor av cellplast vara förslutna med självhäftande tejp, med tillräcklig draghållfasthet för att hindra att lådan går upp. Tejpen skall vara vattenfast och dess bindemedel får inte reagera med cellplasten i lådan. Andra likvärdiga förslutningsanordningar får användas.

6.1.4.13.4 För lådor av styv plast skall eventuellt erforderligt skydd mot ultraviolett strålning tillgodoses genom tillsats av kimrök eller andra ändamålsenliga pigment eller stabilisatorer. Dessa tillsatser får inte påverkas av innehållet och skall ha kvar sin effekt under lådans hela användningstid. Används kimrök, pigment eller stabilisatorer som skiljer sig från vad som använts vid tillverkningen av den provade konstruktionstypen, är omprovning inte nödvändig så länge kimrökhalten är högst 2 viktsprocent eller pigmentinnehållet är högst 3 viktsprocent. Innehållet av stabilisatorer för ultraviolett strålning är inte begränsat.

6.1.4.13.5 Tillsatser för andra ändamål än skydd mot ultraviolett strålning får blandas i plastmaterialet under förutsättning att de inte ogynnsamt påverkar förpackningsmaterialets kemiska och fysikaliska egenskaper. I så fall behöver inte provningen göras om.

6.1.4.13.6 Lådor av styv plast skall ha förslutningsanordningar av ändamålsenligt material med tillräcklig hållfasthet och utformade så att de förhindrar att lådan öppnas oavsiktligt.

6.1.4.13.7 Om återvinningsplast används för tillverkning av nya förpackningar, skall de speciella egenskaperna hos sådan återvinningsplast vara garanterade och regelbundet dokumenterade som en del av ett av behörig myndighet godtaget kvalitetssystem. I ett sådant system skall ingå dels en beskrivning av en ändamålsenlig försortering, dels en verifikation att varje parti återvinningsplast uppvisar lämpliga värden på smältindex, densitet och draghållfasthet, vilka motsvarar dem hos förpackningstypen, som tillverkats av återvinningsplasten. I kvalitetssäkringsuppgifterna skall ingå uppgifter om förpackningsmaterialet, från vilket återvinningsplasten hämtats samt kännedom om vilka ämnen sådana förpackningar tidigare har innehållit, i den mån dessa möjligtvis kan försämra dugligheten hos nya förpackningar, tillverkade av detta material. Därutöver skall det av förpackningstillverkaren tillämpade kvalitetssystemet enligt 6.1.1.4 innefatta genomförande av mekanisk typprovning på förpackningar av varje parti återvinningsplast enligt 6.1.5. Vid denna provning får staplingsstyrkan visas genom en lämplig dynamisk kompressionsprovning i stället för staplingsprovningen enligt 6.1.5.6.

6.1.4.13.8 Maximal nettovikt:

4H1: 60 kg,

4H2: 400 kg.

6.1.4.14 Lådor av stål eller aluminium

4A av stål

4B av aluminium

6.1.4.14.1 Metallens hållfasthet och lådornas tillverkning skall vara anpassade till lådornas volym och avsett användningsområde.

6.1.4.14.2 Lådorna skall vid behov vara fodrade med papp eller filtstoppening eller ha innerbeklädnad eller insidesbeläggning av ändamålsenligt material. Om en dubbelfalsad metallinsats används, skall åtgärder vidtas för att hindra att ämnen, i synnerhet explosivämnen, tränger in i fogarnas springor.

6.1.4.14.3 Förslutningar av alla ändamålsenliga typer godtas. De skall förbli tillslutna under normala transportförhållanden.

6.1.4.14.4 Maximal nettovikt: 400 kg.

6.1.4.15 Säckar av textilväv

5L1 utan foder eller invändig beläggning

5L2 dammtäta

5L3 vattenbeständiga

6.1.4.15.1 textilier som används skall vara av god kvalitet. Vävens styrka och säckens tillverkning skall vara anpassade till säckens volym och avsett användningsområde.

6.1.4.15.2 Säckar, dammtäta (5L2): Säcken skall göras dammtät t ex med hjälp av:

(a) papper klistrat på säckens insida med ett vattenfast bindemedel, t ex bitumen,

(b) plastfolie som klistras på säckens insida, eller

(c) ett eller flera foder av papper eller plast.

6.1.4.15.3 Säckar, vattenbeständiga (5L3): Säcken skall göras tät mot inträngande fukt t ex med hjälp av:

(a) separata foder av vattenbeständigt papper (t ex vaxat kraftpapper, tjärat papper eller plastbelagt kraftpapper),

(b) plastfolie som klistras på säckens insida, eller

(c) ett eller flera foder av plast.

6.1.4.15.4 Maximal nettovikt: 50 kg.

6.1.4.16 Säckar av plastväv

5H1 utan foder eller invändig beläggning

5H2 dammtäta

5H3 vattenbeständiga

6.1.4.16.1 Säckarna skall vara tillverkade av sträckta band eller sträckt enkeltråd av ändamålsenligt plastmaterial. Materialets styrka och säckens tillverkning skall vara anpassade till säckens volym och avsedda användningsområde.

6.1.4.16.2 Om väven är planvävd, skall säckarna tillverkas genom att botten och ena sidan sys ihop eller hopfogas på annat sätt. Om väven är rundvävd skall botten tillslutas genom sömnad, vävning eller annan metod med samma hållfasthet.

6.1.4.16.3 Säckar, dammtäta (5H2): Säcken skall göras dammtät t ex med hjälp av:

(a) papper eller plastfolie som klistrats på säckens insida,

(b) ett eller flera separata foder av papper eller plast.

6.1.4.16.4 Säckar, vattenbeständiga (5H3): Säcken skall göras tät mot inträngande fukt t ex med hjälp av:

(a) separata foder av vattenbeständigt papper (t ex vaxat kraftpapper, på båda sidor tjärat papper eller plastbelagt kraftpapper),

(b) plastfolie som klistras på säckens insida eller utsida, eller

(c) ett eller flera foder av plast.

6.1.4.16.5 Maximal nettovikt: 50 kg.

6.1.4.17 Säckar av plastfolie

5H4

6.1.4.17.1 Säckarna skall vara tillverkade av ändamålsenligt plastmaterial. Materialets styrka och säckens tillverkning skall vara anpassade till säckens volym och avsedda användningsområde. Fogar och förslutningar skall tåla de tryck- och stötpåkänningar som uppträder under normala transportförhållanden.

6.1.4.17.2 Maximal nettovikt: 50 kg.

6.1.4.18 Säckar av papper

5M1 flerskikts

5M2 flerskikts, vattenbeständiga

6.1.4.18.1 Säckarna skall vara tillverkade av ändamålsenligt kraftpapper eller likvärdigt papper med minst tre skikt. Papperets styrka och säckens tillverkning skall vara anpassade till säckens volym och avsedda användningsområde. Fogar och förslutningar skall vara dammtäta.

6.1.4.18.2 Papperssäckar 5M2: För att hindra fukt från att tränga in, skall en säck med fyra eller fler skikt göras vattentät, antingen genom att använda ett vattenbeständigt skikt i ett av de två yttersta skikten, eller genom att ett vattenbeständigt skikt av lämpligt spärrmaterial placeras mellan de två yttersta skikten. En säck med tre skikt skall göras vattentät genom att använda ett vattenbeständigt papper som yttersta skikt. När det finns en risk att det avsedda innehållet reagerar med fukt, eller när det packas i fuktigt tillstånd, skall det finnas ett vattenbeständigt papper eller skikt, t ex dubbelt tjärat kraftpapper, plastbelagt kraftpapper, plastfilmsbeläggning på säckens insida eller ett eller flera insidesbeläggningar av plast, även i direktkontakt med innehållet. Fogar och förslutningar skall vara vattentäta.

6.1.4.18.3 Maximal nettovikt: 50 kg.

6.1.4.19 Integrerade förpackningar (plast)

>Plats för tabell>

6.1.4.19.1 Innerkärl

6.1.4.19.1.1 För innerkärl av plast gäller bestämmelserna i 6.1.4.8.1 och 6.1.4.8.4-6.1.4.8.7.

6.1.4.19.1.2 Innerkärl av plast skall passa väl i ytterförpackningen, vilken inte får ha någon utstående del som kan skava på plasten.

6.1.4.19.1.3 Innerkärlets maximala volym:

6HA1, 6HB1, 6HD1, 6HG1, 6HH1: 250 liter.

6HA2, 6HB2, 6HC, 6HD2, 6HG2, 6HH2: 60 liter.

6.1.4.19.1.4 Maximal nettovikt:

6HA1, 6HB1, 6HD1, 6HG1, 6HH1: 400 kg.

6HA2, 6HB2, 6HC, 6HD2, 6HG2, 6HH2: 75 kg.

6.1.4.19.2 Ytterförpackning

6.1.4.19.2.1 Plastkärl i fat av stål (6HA1) eller aluminium (6HB1). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.1 eller 6.1.4.2.

6.1.4.19.2.2 Plastkärl i korg eller låda av stål (6HA2) eller aluminium (6HB2). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.14.

6.1.4.19.2.3 Plastkärl i låda av trä (6HC). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.9.

6.1.4.19.2.4 Plastkärl i fat av plywood (6HD1). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.5.

6.1.4.19.2.5 Plastkärl i låda av plywood (6HD2). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.10.

6.1.4.19.2.6 Plastkärl i fat av papp eller pappersfiber (6HG1). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.7.1-6.1.4.7.4.

6.1.4.19.2.7 Plastkärl i låda av papp (6HG2). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.12.

6.1.4.19.2.8 Plastkärl i fat av plast (6HH1). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.8.1 - 6.1.4.8.6.

6.1.4.19.2.9 Plastkärl i låda av styv plast (inklusive korrugerad plast) (6HH2). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.13.1 och 6.1.4.13.4 - 6.1.4.13.6.

6.1.4.20 Integrerade förpackningar (glas, porslin eller stengods)

>Plats för tabell>

6.1.4.20.1 Innerkärl

6.1.4.20.1.1 Kärlet skall vara format på lämpligt sätt (cylindriskt eller päronformat) och tillverkat av ett material av god kvalitet och fritt från brister som kan minska kärlets hållfasthet. Väggarna skall ha tillräcklig tjocklek överallt och vara fria från inre spänningar.

6.1.4.20.1.2 Skruvgängade plastförslutningar, inslipade glasproppar eller andra likvärdiga förslutningar skall användas vid förslutning av kärlet. Alla delar av förslutningen som kan komma i kontakt med innehållet i kärlet skall vara beständiga mot innehållet. Åtgärder skall vidtas för att säkerställa att förslutningarna passar väl och är täta samt att de hålls på plats och är så säkrade att de inte går upp under transport. Om förslutningar med luftningsanordning är nödvändiga, skall de svara mot 4.1.1.8.

6.1.4.20.1.3 Kärlen skall sättas fast i ytterförpackningarna med stötdämpande och/eller absorberande material.

6.1.4.20.1.4 Kärlens maximala volym: 60 liter.

6.1.4.20.1.5 Maximal nettovikt: 75 kg.

6.1.4.20.2 Ytterförpackning

6.1.4.20.2.1 Kärl i fat av stål (6PA1). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.1. Den hos detta förpackningsslag nödvändiga avtagbara toppen får emellertid vara utformad som en huv.

6.1.4.20.2.2 Kärl i korg eller låda av stål (6PA2). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.14. För cylindriska kärl skall ytterförpackningen nå högre i vertikal riktning än kärlet och dettas förslutning. Omsluter en korgformad ytterförpackning ett päronformat kärl och är anpassad till kärlets form så skall ytterförpackningen förses med en skyddande täckanordning (huv).

6.1.4.20.2.3 Kärl i fat av aluminium (6PB1). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.2.

6.1.4.20.2.4 Kärl i korg eller låda av aluminium (6PB2). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.14.

6.1.4.20.2.5 Kärl i låda av trä (6PC). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.9.

6.1.4.20.2.6 Kärl i fat av plywood (6PD1). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.5.

6.1.4.20.2.7 Kärl i flätverkskorg (6PD2). Korgarna skall vara korrekt tillverkade av material av god kvalitet. De skall förses med en skyddande täckanordning (huv) så att skador på kärlet undviks.

6.1.4.20.2.8 Kärl i fat av papp eller pappersfiber (6PG1). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.7.1 - 6.1.4.7.4.

6.1.4.20.2.9 Kärl i låda av papp (6PG2). För tillverkning av ytterförpackningen gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.12.

6.1.4.20.2.10 Kärl med ytterförpackning av cellplast eller styv plast (6PH1 eller 6PH2). För materialen i dessa båda ytterförpackningar gäller respektive bestämmelser i 6.1.4.13. Ytterförpackningar av styv plast skall tillverkas av polyeten med hög densitet eller annat jämförbart plastmaterial. Den avtagbara toppen på detta förpackningsslag får dock vara utformad som en huv.

6.1.4.21 Sammansatta förpackningar

För ytterförpackningar gäller respektive tillämpliga bestämmelser i 6.1.4.

ANM.

Angående vilka ytter- och innerförpackningar som skall användas, se respektive förpackningsinstruktioner i kapitel 4.1.

6.1.4.22 Förpackningar av tunnplåt

0A1 med fast topp

0A2 med avtagbar topp

6.1.4.22.1 Plåten i mantel och gavlar skall vara av ändamålsenligt stål, med tjocklek anpassad till förpackningarnas volym och avsedda användningsområde.

6.1.4.22.2 Fogarna skall vara svetsade, åtminstone dubbelt falsade eller utförda enligt någon annan metod som ger samma styrka och täthet.

6.1.4.22.3 Innerbeläggning av zink, tenn, lack eller liknande skall vara motståndskraftig och häfta vid plåten överallt, även vid förslutningarna.

6.1.4.22.4 Diametern hos öppningar för fyllning, tömning och ventilation i manteln eller gavlarna på förpackningar med fast topp (0A1) får inte vara större än 7 cm. Förpackningar med större öppningar räknas som förpackningar med avtagbar topp (0A2).

6.1.4.22.5 Förslutningar på förpackningar med fast topp (0A1) skall antingen vara av skruvgängad typ eller kunna sättas fast med en anordning som är skruvgängad eller på annat sätt likvärdig. Förslutningsanordningar på förpackningar med avtagbar topp (0A2) skall vara utformade och fästa så att de förblir säkert tillslutna och förpackningarna täta under normala transportförhållanden.

6.1.4.22.6 Förpackningarnas maximala volym: 40 liter.

6.1.4.22.7 Maximal nettovikt: 50 kg.

6.1.5 Bestämmelser för provning av förpackningar

6.1.5.1 Genomförande och upprepning av provningar

6.1.5.1.1 Varje förpackningstyp skall genomgå de i 6.1.5 beskrivna provningarna enligt av behörig myndighet fastställda och godkända metoder.

6.1.5.1.2 Innan en förpackning används skall förpackningstypen ha provats och godkänts. En förpackningstyp definieras av dess konstruktion, storlek, material, materialtjocklek, tillverkningssätt och hopsättningssätt men kan även innefatta olika ytbehandlingar. Hit räknas också förpackningar som skiljer sig från typen endast genom sin lägre höjd.

6.1.5.1.3 Provningarna skall genomföras på exemplar ur produktionen, med intervall som fastställs av behörig myndighet. Sker sådan provning på förpackningar av papper eller papp räknas konditionering i aktuell miljö som likvärdig med de bestämmelser som anges i 6.1.5.2.3.

6.1.5.1.4 Provningarna skall även upprepas efter ändring av konstruktion, material eller tillverkningssätt för förpackningarna.

6.1.5.1.5 Behörig myndighet kan medge selektiv provning av förpackningar som skiljer sig från en redan provad typ endast marginellt, t ex förpackningar som innehåller innerförpackningar av mindre storlek eller lägre nettovikt, eller förpackningar som fat, lådor och säckar, där ett eller flera yttermått har reducerats något.

6.1.5.1.6 När ytterförpackningen i en sammansatt förpackning genomgått godkända prov med olika slag av innerförpackningar får även olika sådana innerförpackningar samemballeras i ytterförpackningen. Dessutom är följande förändringar av innerförpackningarna tillåtna utan ytterligare provningar av kollit, så länge likvärdiga prestanda bibehålls:

(a) Innerförpackningar med likadana eller mindre dimensioner får användas under förutsättning att:

(i) innerförpackningarna motsvarar karaktären hos de provade innerförpackningarna (exempelvis formen: runda, rektangulära),

(ii) materialet i innerförpackningarna (glas, plast, metall etc) uppvisar samma eller högre hållfasthet mot stötar och staplingskrafter, jämfört med den ursprungligen provade innerförpackningen,

(iii) innerförpackningarna har likadana eller mindre öppningar och förslutningen är utformad på liknande sätt (t ex skruvlock, friktionslock),

(iv) ytterligare stötdämpande material används i tillräcklig mängd för att fylla ut hålrum och förhindra nämnvärd förskjutning hos innerförpackningarna,

(v) innerförpackningarna är orienterade på samma sätt i ytterförpackningen som i det provade kollit.

(b) Ett färre antal provade innerförpackningar eller typer av innerförpackningar enligt (a) får användas, förutsatt att tillräckligt med stötdämpande material tillsätts för att fylla ut hålrum och förhindra nämnvärd förskjutning hos innerförpackningarna.

6.1.5.1.7 Föremål eller innerförpackningar av valfri typ för fasta eller flytande ämnen får packas tillsammans och transporteras i en ytterförpackning, utan att de har genomgått provning, om följande förutsättningar är uppfyllda:

(a) ytterförpackningen, med bräckliga innerkärl (t ex av glas) innehållande vätska, skall ha genomgått godkänd provning enligt 6.1.5.3 med en fallhöjd motsvarande förpackningsgrupp I,

(b) den totala bruttovikten på innerförpackningarna får inte överstiga hälften av bruttovikten på de innerförpackningar som använts vid den i (a) nämnda fallprovningen,

(c) tjockleken hos det stötdämpande materialet mellan innerförpackningarna, respektive mellan innerförpackningarna och ytterväggen, får inte minskas så att den ligger under motsvarande tjocklek i den ursprungligen provade förpackningen. Om en ensam innerförpackning använts vid den ursprungliga provningen får tjockleken av det stötdämpande materialet mellan innerförpackningarna inte vara mindre än vad den var mellan innerförpackningarna och ytterväggen vid den ursprungliga provningen. Om färre eller mindre innerförpackningar används (jämfört med dem som använts vid fallprovningen) skall tillräckligt med stötdämpande material tillföras för att fylla ut hålrum,

(d) ytterförpackningen skall i tomt tillstånd ha klarat den i 6.1.5.6 beskrivna staplingsprovningen. Den sammanlagda vikten av likadana kollin bestäms av totalvikten av innerförpackningarna som använts vid den i (a) omtalade fallprovningen.

(e) innerförpackningar som innehåller vätska skall vara fullständigt inbäddade i ett absorberande material av tillräcklig mängd för att kunna absorbera deras totala vätskeinnehåll,

(f) om ytterförpackningen är avsedd att innehålla innerförpackningar för vätskor och inte är läckagesäker, eller om den är avsedd att innehålla innerförpackningar med fasta ämnen och inte är dammtät, krävs användning av ett hjälpmedel, i form av en tät beläggning, plastsäck eller annat likvärdigt hjälpmedel, som i händelse av läckage håller kvar det flytande eller fasta innehållet. För förpackningar som innehåller vätskor skall det i (e) föreskrivna absorberande materialet finnas innanför detta kvarhållande skikt,

(g) förpackningarna skall vara försedda med märkning enligt bestämmelserna i 6.1.3, av vilken framgår att förpackningarna genomgått funktionsprovning för förpackningsgrupp I för sammansatta förpackningar. Högsta bruttovikten, som anges i kilogram, skall motsvara summan av vikten på ytterförpackningen och halva vikten av de i fallprovningen enligt (a) använda innerförpackningarna. Märkningen skall även innehålla bokstaven "V" enligt 6.1.2.4.

6.1.5.1.8 Behörig myndighet har rätt att när som helst kräva, att det visas genom provning enligt detta avsnitt att förpackningar ur serietillverkningen uppfyller bestämmelserna för typprovningen. Rapport över sådan provning skall arkiveras för kontrolländamål.

6.1.5.1.9 Om innerbehandling eller innerbeläggning krävs av säkerhetsskäl skall den bibehålla sina skyddande egenskaper även efter provningen.

6.1.5.1.10 Under förutsättning att provningsresultatens giltighet inte påverkas och efter godkännande av behörig myndighet får flera provningsmoment genomföras med ett och samma provföremål.

6.1.5.1.11 Bärgningsförpackningar

Med undantag av följande bestämmelser skall bärgningsförpackningar (se 1.2.1) vara provade och märkta enligt de bestämmelser som gäller för förpackningar i förpackningsgrupp II för transport av fasta ämnen eller innerförpackningar:

(a) det provningsmedium som används vid provningens genomförande är vatten, och förpackningarna skall vara fyllda till minst 98 % av sin maximala volym. För att uppnå den nödvändiga totalvikten hos kollit får t ex påsar med blyhagel läggas i, såvida det placeras så att inte provningsresultaten påverkas. Vid fallprovningen kan fallhöjden istället varieras enligt 6.1.5.3.4 (b),

(b) förpackningarna skall dessutom ha klarat täthetsprovning vid 30 kPa. Resultatet av provningen skall anges i provningsrapporten som beskrivs i 6.1.5.9,

(c) förpackningarna skall märkas med bokstaven "T" så som anges i 6.1.2.4.

6.1.5.2 Förberedelser för provning av förpackningar

6.1.5.2.1 Provningar skall genomföras med förpackningar i transportfärdigt skick, inklusive innerförpackningar i sammansatta förpackningar. Innerförpackningar och innerkärl eller enkelförpackningar och kärl skall fyllas till minst 98 % av sin maximala volym för vätskor eller minst 95 % för fasta ämnen. För sammansatta förpackningar där innerförpackningarna är avsedda att innehålla såväl flytande som fasta ämnen krävs separata provningar för båda typerna av innehåll. De ämnen eller föremål för vilka förpackningarna är avsedda får ersättas med andra ämnen eller föremål så länge detta inte förvanskar provningsresultaten. Ersätts fasta ämnen med andra ämnen skall dessa ha likadana fysikaliska egenskaper (vikt, kornstorlek etc) som det ämne som skall transporteras. Det är tillåtet att använda tillsatser som säckar med blyhagel för att uppnå den totalvikt som krävs hos kollit, under förutsättning att de placeras så att provningsresultaten inte påverkas.

6.1.5.2.2 När ett ersättningsämne används vid fallprovningen för vätskor, skall det ha likartad relativ densitet och viskositet som det ämne som skall transporteras. Under förutsättningarna i 6.1.5.3.4 får även vatten användas för fallprovningen.

6.1.5.2.3 Förpackningar av papper eller papp skall konditioneras under minst 24 h i en atmosfär med kontrollerad temperatur och relativ luftfuktighet. Av följande tre alternativ skall därvid ett väljas. Den rekommenderade atmosfären är 23 °C ± 2 °C och 50 % ± 2 % relativ luftfuktighet. De två andra alternativen är 20 °C ± 2 °C och 65 % ± 2 % relativ luftfuktighet eller 27 °C ± 2 °C och 65 % ± 2 % relativ luftfuktighet.

ANM.

Medelvärdena skall hamna inom dessa gränser. Kortvariga fluktuationer och mätningsbegränsningar kan orsaka att individuella mätningar varierar med upp till ± 5 % relativ luftfuktighet utan att det har signifikant inverkan på provningsresultatens reproducerbarhet.

6.1.5.2.4 Trätunnor med tapp skall stå fyllda med vatten oavbrutet under minst 24 h före provning.

6.1.5.2.5 Fat och dunkar av plast enligt 6.1.4.8, och om så krävs integrerade förpackningar (plast) enligt 6.1.4.19, skall för verifiering av tillräcklig kemisk beständighet gentemot vätskor genomgå en lagring vid rumstemperatur i sex månader. Under denna tid skall provföremålen stå fyllda med det gods de är avsedda att transportera.

Under de första och sista 24 h av lagringen skall provföremålen placeras med förslutningen nedåt. För förpackningar med ventilationsanordning görs detta dock endast under fem minuter. Efter lagringen skall provföremålen genomgå de provningar som föreskrivs i 6.1.5.3-6.1.5.6.

För innerkärl i integrerade förpackningar (plast) krävs ingen verifiering av kemisk beständighet, om det är känt att plastmaterialets hållfasthet inte förändras påtagligt under inverkan av innehållet.

Med påtaglig förändring av hållfastheten menas:

(a) tydlig försprödning, eller

(b) en betydande minskning i elasticitet, såvida den inte är förenad med minst motsvarande ökning av töjningen vid belastning.

Om plastmaterialets egenskaper har fastställts med andra metoder, kan den ovannämnda beständighetsprovningen utgå. Sådana metoder skall vara minst likvärdiga med den ovan beskrivna beständighetsprovningen och godtagna av behörig myndighet.

ANM.

Beträffande fat och dunkar av plast samt integrerade förpackningar (plast) av hög- eller medelmolekylärt polyeten, se även 6.1.5.2.6.

6.1.5.2.6 För fat och dunkar enligt 6.1.4.8 samt, om så krävs, integrerade förpackningar enligt 6.1.4.19 av högmolekylärt polyeten, vilket överensstämmer med följande specifikationer:

- relativ densitet vid 23 °C efter termisk konditionering under 1 h vid 100 °C >= 0,940, uppmätt enligt ISO 1183,

- smältindex vid 190 °C/21,6 kg belastning <= 12 g/10 min, uppmätt enligt ISO 1133,

och för dunkar enligt 6.1.4.8 i förpackningsgrupp II och III samt, om så krävs, för integrerade förpackningar enligt 6.1.4.19 av medelmolekylärt polyeten, vilket överensstämmer med följande specifikationer:

- relativ densitet vid 23 °C efter termisk konditionering under 1 h vid 100 °C >= 0,940, uppmätt enligt ISO 1183,

- smältindex vid 190 °C/2,16 kg belastning <= 0,5 g/10 min och >= 0,1 g/10 min, uppmätt enligt ISO 1133,

- smältindex vid 190 °C/5 kg belastning <= 3 g/10 min och >= 0,5 g/10 min, uppmätt enligt ISO 1133,

får den kemiska resistensen mot vätskorna förtecknade i ämneslistan i 6.1.6.2 verifieras med hjälp av modellvätskor enligt följande (se 6.1.6.1).

Tillräcklig kemisk resistens hos dessa förpackningar kan verifieras genom lagring under tre veckor vid 40 °C med respektive modellvätska. När vatten har angetts som modellvätska är provning av den kemiska resistensen inte nödvändig.

Under de första och sista 24 h av lagringen skall provföremålen placeras med förslutningen nedåt. För förpackningar med ventilationsanordning görs detta dock endast under fem minuter. Efter lagringen skall provföremålen genomgå de provningar som föreskrivs i 6.1.5.3-6.1.5.6.

Om en förpackningstyp har klarat typprovningen med en modellvätska får de ämnen som enligt 6.1.6.2 tillordnats denna, transporteras utan ytterligare provning under följande villkor:

- ämnenas relativa densiteter får inte överstiga dem som använts för att fastställa höjden vid fallprovningen och belastningen vid staplingsprovningen,

- ämnenas ångtryck vid 50 °C eller 55 °C får inte överstiga dem som använts för att fastställa trycket vid tryckprovningen.

Resistensprovningen för tertiär butylhydroperoxid med mer än 40 % peroxidhalt i klass 5.2 får inte utföras med modellvätskor. För dessa ämnen skall provföremålen ge bevis på tillräcklig kemisk resistens genom en sexmånaders lagring vid rumstemperatur med det gods förpackningarna är avsedda att transportera. Proceduren enligt detta stycke gäller också förpackningar av hög- och medelmolekylärt polyeten med hög densitet, vars innervägg är fluorbelagd.

6.1.5.2.7 Om fat och dunkar enligt 6.1.4.8 och om så krävs integrerade förpackningar enligt 6.1.4.19 av hög- eller medelmolekylärt polyeten har klarat provningen enligt 6.1.5.2.6, kan även andra ämnen än de som listats i 6.1.6.2 godkännas. Sådant godkännande skall baseras på laboratorieundersökningar som styrker att inverkan av sådana ämnen på provföremålen är mindre än inverkan av modellvätskorna. Hänsyn skall tas till följande skademekanismer: uppmjukning genom svällning, spänningssprickbildning och molekylär nedbrytning. Samma villkor som i 6.1.5.2.6 gäller i fråga om den relativa densiteten och ångtrycket.

6.1.5.2.8 Förutsatt att hållfasthetsegenskaperna hos innerförpackningarna av plast i sammansatta förpackningar inte påtagligt förändras under inverkan av innehållet, är verifiering av kemisk beständighet inte nödvändig. Med påtaglig förändring av hållfastheten menas:

(a) tydlig försprödning eller

(b) en betydande minskning i elasticitet, såvida den inte är förenad med minst motsvarande ökning av töjningen vid belastning.

6.1.5.3 Fallprovning(36)

6.1.5.3.1 Antal provföremål (per förpackningstyp och tillverkare) samt fallorientering

För andra än platta fall skall tyngdpunkten ligga lodrätt över anslagspunkten.

Om i ett visst fallförsök mer än en orientering är möjlig, skall den orientering väljas vid vilken risken för brott på förpackningen är som störst.

>Plats för tabell>

6.1.5.3.2 Särskilda förberedelser av provföremålet för fallprovningen

För nedan listade förpackningar skall provföremålet och dess innehåll konditioneras till en temperatur av -18 °C eller lägre:

(a) fat av plast (se 6.1.4.8),

(b) dunkar av plast (se 6.1.4.8),

(c) lådor av plast, med undantag för lådor av cellplast (se 6.1.4.13),

(d) integrerade förpackningar (plast) (se 6.1.4.19) och

(e) sammansatta förpackningar med innerförpackningar av plast, med undantag av säckar och påsar av plast för fasta ämnen och föremål.

Konditioneras provföremålen på detta sätt, behöver konditioneringen enligt 6.1.5.2.3 inte ske. Provvätskor skall hållas i flytande tillstånd, om så behövs genom tillsats av frostskyddsmedel.

6.1.5.3.3 Anslagsplattan

Anslagsplattan skall ha en styv, ej fjädrande, slät och horisontell yta.

6.1.5.3.4 Fallhöjd

För fasta ämnen och flytande ämnen om provningen genomförs med det fasta eller flytande ämne som skall transporteras, eller med ett annat ämne med väsentligen samma fysikaliska egenskaper:

>Plats för tabell>

För flytande ämnen, om provningen genomförs med vatten:

(a) när ämnet som skall transporteras har en relativ densitet av högst 1,2:

>Plats för tabell>

(b) när ämnet som skall transporteras har en relativ densitet över 1,2 skall fallhöjden beräknas utgående från den relativa densiteten av detta ämne, avrundad uppåt till en decimal enligt följande:

>Plats för tabell>

(c) för förpackningar av tunnplåt för transport av ämnen med viskositet vid 23 °C över 200 mm2/s (vilket motsvarar en utloppstid av 30 sekunder ur en standardbägare med en mynning med 6 mm diameter enligt ISO 2431:1993), som enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR":

(i) för ämnen som skall transporteras, vars relativa densitet är högst 1,2:

>Plats för tabell>

(ii) för ämnen som skall transporteras, vars relativa densitet är över 1,2 skall fallhöjden beräknas utgående från den relativa densiteten hos detta ämne, avrundad uppåt till en decimal, enligt följande:

>Plats för tabell>

6.1.5.3.5 Kriterier för godkännande av provresultat

6.1.5.3.5.1 Varje förpackning som innehåller vätska skall vara tät efter utjämning mellan det invändiga och det utvändiga trycket. För innerförpackningar i sammansatta förpackningar eller integrerade förpackningar (glas, porslin, stengods), som enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR", är sådan tryckutjämning dock inte nödvändig.

6.1.5.3.5.2 Om ett förpackning för fasta ämnen genomgått en fallprovning och med sin övre gavel träffat anslagsplattan, har det klarat provningen om innehållet hålls kvar fullständigt av en innerförpackning (t ex en säck av plast) eller ett innerkärl, även om förslutningen inte längre är dammtät.

6.1.5.3.5.3 Förpackningen eller ytterförpackningen i integrerade eller sammansatta förpackningar får inte uppvisa sådana skador som kan inverka på transportsäkerheten. Inget innehåll får läcka ur innerkärl eller innerförpackningar.

6.1.5.3.5.4 Varken det yttersta skiktet i en säck eller en ytterförpackning får uppvisa sådana skador som kan inverka på transportsäkerheten.

6.1.5.3.5.5 Ett litet utflöde av innehåll från någon förslutning vid själva anslaget räknas inte som underkännande av förpackningen, under förutsättning att fortsatt läckage inte förekommer.

6.1.5.3.5.6 För förpackningar för klass 1 tillåts inga bristningar, som kan möjliggöra spill av fritt explosivämne eller av föremål med explosivämne från ytterförpackningen.

6.1.5.4 Täthetsprovning

Täthetsprovning skall genomföras på alla förpackningar avsedda för vätskor, men krävs dock inte för:

- innerförpackningar i sammansatta förpackningar,

- innerkärl i integrerade förpackningar (glas, porslin eller stengods) som enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR","RID/ADR"overeenkomstig 6.1.3.1 a) ii);

- förpackningar av tunnplåt som enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR" och avsedda för ämnen vars viskositet vid 23 °C är över 200 mm2/s.

6.1.5.4.1 Antal provföremål: Tre provföremål för varje förpackningstyp och tillverkare.

6.1.5.4.2 Särskilda förberedelser av provföremål för provningenFörslutningar med ventilationsanordningar skall ersättas med liknande förslutningar utan ventilationsanordning eller så skall ventilationsanordningarna tillslutas tätt.

6.1.5.4.3 Provningsmetod och tillämpligt provtryck Förpackningarna inklusive deras förslutningar skall hållas under vatten i 5 minuter medan de utsätts för ett invändigt luftövertryck. Sättet att hålla dem under vatten får inte påverka provningsresultaten. Sättet att hålla dem under vatten får inte påverka provningsresultaten.

Följande lufttryck skall användas:

>Plats för tabell>

Andra metoder får användas, om de är minst lika effektiva.

6.1.5.4.4 Kriterium för godkännande av provningsresultat

Inget läckage får förekomma.

6.1.5.5 Provning med invändigt tryck (vätsketryckprovning)

6.1.5.5.1 Förpackningar som skall provas

Vätsketryckprovning skall genomföras på alla förpackningstyper av metall och plast samt på alla integrerade förpackningar avsedda att innehålla vätskor. Provning krävs dock inte för:

- innerförpackningar i sammansatta förpackningar,

- innerkärl i integrerade förpackningar (glas, porslin eller stengods), märkta med symbolen "RID/ADR" enligt 6.1.3.1(a) (ii),"RID/ADR"overeenkomstig 6.1.3.1 (a) (ii);

- förpackningar av tunnplåt, märkta med symbolen "RID/ADR" enligt 6.1.3.1 (a) (ii), och avsedda för ämnen vars viskositet vid 23 °C är över 200 mm2/s.

6.1.5.5.2 Antal provföremål: Tre provföremål för varje förpackningstyp och tillverkare.

6.1.5.5.3 Särskilda förberedelser av förpackningarna för provningenFörslutningar med ventilationsanordningar skall ersättas med liknande förslutningar utan ventilationsanordning eller så skall ventilationsanordningarna tillslutas tätt.

6.1.5.5.4 Provningsmetod och tillämpligt provtryckFörpackningar av metall och integrerade förpackningar (glas, porslin eller stengods) skall tillsammans med sina förslutningar utsättas för provtrycket under fem minuter. Förpackningar av plast och integrerade förpackningar (plast) skall tillsammans med sina förslutningar utsättas för provtrycket under 30 minuter. Provtrycket är det som enligt 6.1.3.1 (d) skall anges i märkningen. Sättet på vilket förpackningen hålls på plats får inte påverka provningsresultaten. Provtrycket skall appliceras kontinuerligt och jämnt och skall hållas konstant under hela provningstiden. Det tillämpliga hydrauliska övertrycket bestäms enligt någon av följande metoder och skall vara lägst:

(a) det totala trycket uppmätt inuti förpackningen (dvs innehållets ångtryck plus partialtryck från luft eller inerta gaser minus 100 kPa) vid 55 °C, multiplicerat med en säkerhetsfaktor av 1,5. Detta totalövertryck skall bestämmas på grundval av högsta fyllningsgrad enligt 4.1.1.4 och en fyllningstemperatur av 15 °C, eller

(b) 1,75 gånger innehållets ångtryck vid 50 °C och resultatet minskat med 100 kPa, dock med ett minsta provtryck av 100 kPa, eller

(c) 1,5 gånger innehållets ångtryck vid 55 °C och resultatet minskat med 100 kPa, dock med ett minsta provtryck av 100 kPa.

6.1.5.5.5 Dessutom skall förpackningar som är avsedda att innehålla ämnen i förpackningsgrupp I provas under fem eller 30 minuter med ett minsta provtryck av 250 kPa. Provningstiden beror på vilket material förpackningen är tillverkad av.

6.1.5.5.6 Kriterium för godkänd provning Ingen förpackning får läcka.

6.1.5.6 Staplingsprovning

Staplingsprovning skall genomföras med alla förpackningstyper, med undantag av säckar och ej staplingsbara integrerade förpackningar (glas, porslin eller stengods) som enligt 6.1.3.1 (a) (ii) är märkta med symbolen "RID/ADR".

6.1.5.6.1 Antal provföremål: Tre provföremål för varje förpackningstyp och tillverkare.

6.1.5.6.2 Provningsmetod Provföremålet skall utsättas för en kraft som verkar på ovansidans hela yta och motsvarar totalvikten av likadana kollin, som kan staplas på den under transport. I de fall innehållet i provföremålet är en ofarlig vätska vars relativa densitet skiljer sig från det avsedda flytande ämnets densitet, skall kraftens storlek beräknas med avseende på det sistnämnda ämnet. Staplingshöjden inklusive provföremålet skall vara minst 3 meter. Provningstiden skall vara 24 h, med undantag för fat och dunkar av plast och integrerade förpackningar av typ 6HH1 och 6HH2 avsedda för vätskor, vilka skall utsättas för staplingsprovning under 28 dygn och vid en temperatur av minst 40 °C.

Vid provning enligt 6.1.5.2.5 bör avsett innehåll användas. Vid provning enligt 6.1.5.2.6 skall staplingsprovningen genomföras med en modellvätska.

6.1.5.6.3 Kriterier för godkänd provning Inget provföremål får läcka. I integrerade eller sammansatta förpackningar får inget läckage av innehållet förekomma från innerkärlen eller innerförpackningarna. Provföremålen får inte uppvisa skador, som kan äventyra transportsäkerheten, eller deformationer som kan nedsätta hållfastheten eller orsaka instabilitet i staplar. Plastförpackningar skall kylas till rumstemperatur innan bedömning av resultatet görs.

6.1.5.7 Provning av bindningen för trätunnor med tapp

6.1.5.7.1 Antal provföremål: en tunna.

6.1.5.7.2 Provningsmetod Alla tunnband som sitter på övre hälften av den tomma tunnan, vilken skall ha satts samman åtminstone två dagar tidigare, skall tas bort.

6.1.5.7.3 Kriterium för godkänd provning Tvärsnittsdiametern hos tunnans övre del får inte öka mer än 10 %.

6.1.5.8 Kompletterande permeationsprovning för fat och dunkar av plast enligt 6.1.4.8 samt för integrerade förpackningar (plast)-utom förpackningsslag 6HA1-enligt 6.1.4.19, avsedda för transport av vätskor med flampunkt <= 61 °C.

Förpackningar av polyeten skall genomgå denna provning endast för godkännande för bensen, toluen, xylen eller blandningar och beredningar innehållande dessa ämnen.

6.1.5.8.1 Antal provföremål: Tre förpackningar per förpackningstyp och tillverkare.

6.1.5.8.2 Särskilda förberedelser av provföremål för provningen

Provföremålen skall förlagras, antingen med det ämne som skall transporteras, enligt 6.1.5.2.5, eller för förpackningar av högmolekylärt polyeten med modellvätskan blandning av kolväten (lacknafta) enligt 6.1.5.2.6.

6.1.5.8.3 Provningsmetod

Provföremålen, fyllda med det ämne förpackningarna skall godkännas för, skall vägas före och efter 28 dagars lagring vid 23 °C och 50 % relativ luftfuktighet. För förpackningar av högmolekylärt polyeten får provningen utföras med modellvätskan blandning av kolväten (lacknafta) i stället för bensen, toluen eller xylen.

6.1.5.8.4 Kriterium för godkänd provning

Permeationen får inte överstiga 0,008 g per liter och timme.

6.1.5.9 Provningsrapport

6.1.5.9.1 En provningsrapport med minst följande uppgifter skall upprättas och vara tillgänglig för användare av förpackningen:

1. provningsorganets namn och adress,

2. uppdragsgivarens namn och adress (där så krävs),

3. ett unikt identifieringsnummer på provningsrapporten,

4. datum för provningsrapporten,

5. förpackningstillverkaren,

6. beskrivning av förpackningstypen (t ex dimensioner, material, förslutningar, godstjocklek) inklusive tillverkningsmetoden (t ex formblåsning), och i förekommande fall med ritningar och fotografier,

7. maximal volym,

8. karakteristiska egenskaper hos innehållet vid provningen, t ex viskositet, relativ densitet hos vätskor och kornstorlek hos fasta ämnen,

9. beskrivning av provningen och provningsresultaten, och

10. provningsrapporten skall signeras med angivande av namn och befattning.

6.1.5.9.2 Provningsrapporten skall innehålla en deklaration om att det transportfärdiga kollit har provats i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser i detta avsnitt och att provningsrapporten kan bli ogiltig om andra förpackningssätt eller andra förpackningsbeståndsdelar används. Ett exemplar av provningsrapporten skall finnas tillgänglig för behörig myndighet.

6.1.6 Modellvätskor för verifiering av kemisk resistens hos förpackningar av hög- och medelmolekylärt polyeten enligt 6.1.5.2.6 samt förteckning över ämnen till vilka modellvätskorna kan tillordnas

6.1.6.1 Modellvätskor för verifiering av den kemiska resistensen hos förpackningar av högmolekylärt polyeten enligt 6.1.5.2.6

Följande modellvätskor får användas för detta plastmaterial:

(a) Vätmedelslösning för ämnen som har kraftigt spänningssprickutlösande verkan på polyeten, i synnerhet för alla lösningar och beredningar innehållande vätmedel.

En vattenlösning med 1-10 % vätmedel skall användas. Ytspänningen hos lösningen skall vara mellan 31 och 35 mN/m vid 23 °C.

Staplingsprovning skall utföras på grundval av en relativ densitet av minst 1,2.

En beständighetsprovning med ättiksyra är inte nödvändig, om tillräcklig kemisk resistens visas med vätmedelslösning.

För ämnen, som verkar mer spänningssprickutlösande på polyeten än vätmedelslösningen, får tillräcklig kemisk resistens verifieras genom en treveckors förlagring vid 40 °C enligt 6.1.5.2.6, men då med avsett innehåll.

(b) Ättiksyra för ämnen och beredningar som verkar spänningssprickutlösande på polyeten, i synnerhet för monokarboxylsyror och envärdiga alkoholer.

Ättiksyra i en koncentration av 98-100 % skall användas.

Relativ densitet = 1,05.

Staplingsprovet skall utföras på grundval av en relativ densitet av minst 1,1. För ämnen, som i högre grad än ättiksyra orsakar att polyeten sväller, upp till högst 4 % viktökning, får tillräcklig kemisk resistens verifieras genom en treveckors förlagring vid 40 °C enligt 6.1.5.2.6, men då med avsett innehåll.

(c) n-butylacetat/vätmedelslösning mättad med n-butylacetat för ämnen och beredningar vilka orsakar att polyeten sväller med upp till cirka 4 % viktökning och samtidigt har spänningssprickutlösande verkan, i synnerhet för växtskyddsmedel, flytande färger och vissa estrar. n-butylacetat i 98-100 % koncentration skall användas vid förlagring enligt 6.1.5.2.6.

För staplingsprovningen enligt 6.1.5.6 skall användas ett provningsmedium bestående av 1-10 % vattenlösning av vätmedel blandad med 2 % n-butylacetat enligt (a) ovan.

Staplingsprovning skall utföras på grundval av en relativ densitet av minst 1,0.

För ämnen, som i högre grad än n-butylacetat orsakar att polyeten sväller, upp till högst 7,5 % viktökning, får tillräcklig kemisk resistens verifieras genom en treveckors förlagring vid 40 °C enligt 6.1.5.2.6, men då med avsett innehåll.

(d) Blandning av kolväten (lacknafta) för ämnen och beredningar vilka orsakar att polyeten sväller, i synnerhet för kolväten, vissa estrar och ketoner.

En blandning av kolväten med kokpunkt mellan 160 °C och 220 °C, relativ densitet 0,78-0,80, flampunkt över 50 °C och aromatinnehåll mellan 16 % och 21 % skall användas.

Staplingsprovning skall utföras på grundval av en relativ densitet av minst 1,0.

För ämnen, som orsakar att polyeten sväller med mer än 7,5 % viktökning, får tillräcklig kemisk resistens verifieras genom en treveckors förlagring vid 40 °C enligt 6.1.5.2.6, men då med avsett innehåll.

(e) Salpetersyra för alla ämnen och beredningar vilka orsakar en högst lika stor oxiderande verkan eller molekylär nedbrytning på polyeten som salpetersyra med 55 % koncentration.

Salpetersyra med en koncentration av minst 55 % skall användas.

Staplingsprovning skall utföras på grundval av en relativ densitet av minst 1,4.

För ämnen som orsakar kraftigare oxidering eller molekylär nedbrytning än 55 % salpetersyra gäller 6.1.5.2.5.

användningstiden skall i sådana fall bestämmas genom observation av graden av skada (t ex två år för salpetersyra med minst 55 % koncentration).

(f) Vatten för ämnen som inte angriper polyeten i de fall som nämns i (a) till (e), i synnerhet för oorganiska syror och lutar, vattenlösningar av salter, flervärda alkoholer samt vattenlösningar av organiska ämnen.

Staplingsprovning skall utföras på grundval av en relativ densitet av minst 1,2.

6.1.6.2 Förteckning över ämnen som motsvarar modellvätskorna enligt 6.1.5.2.6

Klass 3

>Plats för tabell>

Klass 5.1

>Plats för tabell>

Klass 5.2

>Plats för tabell>

Klass 6.1

>Plats för tabell>

Klass 6.2

>Plats för tabell>

Klass 8

>Plats för tabell>

KAPITEL 6.2

Bestämmelser för tillverkning och provning av gaskärl, aerosolbehållare och engångsbehållare med gas

6.2.1 Allmänna bestämmelser för gaskärl

ANM.

Beträffande aerosolbehållare och engångsbehållare med gas, se 6.2.4.

6.2.1.1 Konstruktion och tillverkning

6.2.1.1.1 Kärl och förslutningar skall vara konstruerade, dimensionerade, tillverkade, provade och utrustade på ett sådant sätt att de tål alla de påkänningar de kan utsättas för vid normal användning och under normala transportförhållanden.

Vid konstruktion av kärl skall hänsyn tas till alla relevanta faktorer, såsom:

- invändigt tryck,

- omgivnings- och drifttemperaturer, vilket även inkluderar transport,

- dynamiska laster.

Godstjockleken skall normalt bestämmas genom beräkning, som vid behov kompletteras med experimentell spänningsanalys. Godstjockleken kan även bestämmas med experimentella metoder.

Vid konstruktion av kärl och dess bärande delar skall lämpliga beräkningar utföras för att säkerställa säkerheten hos kärlen.

Den minsta godstjocklek som krävs för att motstå ett visst tryck skall bestämmas, särskilt med hänsyn till:

- kalkyltrycket, vilket inte får vara lägre än provtrycket,

- beräkningstemperaturer som ger tillräckliga säkerhetsmarginaler,

- högsta spänningar och spänningskoncentrationer, då så krävs,

- faktorer som har samband med materialegenskaperna.

För gasflaskor, storflaskor, tryckfat och gasflaskpaket anges provtrycket i 4.1.4.1, förpackningsinstruktion P 200. För slutna kryokärl får provtrycket inte vara mindre än 1,3 gånger högsta tillåtna arbetstryck, vilket för vakuumisolerade kärl ökas med 1 bar.

Materialegenskaper som skall beaktas är i tillämpliga fall:

- sträckgräns (förlängningsgräns),

- brottgräns,

- krypegenskaper,

- utmattningsegenskaper,

- elasticitetsmodul,

- brottförlängning,

- slagseghet,

- brottseghet.

6.2.1.1.2 Kärl för UN 1001 acetylen, löst, skall vara helt fyllda med en likformigt fördelad porös massa av sådant slag som godkänts av behörig myndighet och som:

(a) inte angriper kärlen eller bildar skadliga eller farliga föreningar varken med acetylenet eller med lösningsmedlet,

(b) förhindrar spridning av ett sönderfall av acetylenet i massan.

Lösningsmedlet får inte angripa kärlen.

6.2.1.2 Material i gaskärl

Material i gaskärl och deras förslutningar, och alla övriga material som kan komma i kontakt med innehållet, får inte angripas av innehållet eller bilda skadliga eller farliga föreningar med detta.

Följande material får användas:

(a) kolstål för komprimerade, kondenserade, kylda kondenserade eller under tryck lösta gaser,

(b) legerat stål (specialstål), nickel, nickellegering (t ex monel) för komprimerade, kondenserade, kylda kondenserade eller under tryck lösta gaser,

(c) koppar för:

(i) gaser med klassificeringskod 1A, 1O, 1F och 1TF, vars fyllningstryck vid en temperatur av 15 °C inte överstiger 2 MPa (20 bar),

(ii) gaser med klassificeringskod 2A och dessutom UN 1033 dimetyleter, UN 1037 etylklorid, UN 1063 metylklorid, UN 1079 svaveldioxid, UN 1085 vinylbromid, UN 1086 vinylklorid och UN 3300 etenoxid och koldioxid, blandning, med mer än 87 % etenoxid,

(iii) gaser med klassificeringskod 3A, 3O och 3F,

(d) aluminiumlegering: se 4.1.4.1, förpackningsinstruktion P200 (12), särbestämmelse a,

(e) kompositmaterial för komprimerade, kondenserade, kylda kondenserade och under tryck lösta gaser,

(f) plastmaterial för kylda kondenserade gaser,

(g) glas för gaser med klassificeringskod 3A, utom UN 2187 koldioxid, kyld, flytande eller blandningar med koldioxid, kyld, flytande, och för gaser med klassificeringskod 3O.

6.2.1.3 Driftutrustning

6.2.1.3.1 Öppningar

Förutom ett manhål, som om sådant finns skall vara tillslutet med en säker förslutning, och förutom en öppning för att avlägsna beläggningar, får tryckfat vara utrustade med högst två öppningar, en för fyllning och en för tömning.

Gasflaskor och tryckfat för gaser med klassificeringskod 2F får förses med ytterligare öppningar, särskilt för kontroll av vätskenivå och tryck.

6.2.1.3.2 Utrustning

(a) Om gasflaskor är försedda med en anordning för att förhindra rullning, får denna inte utgöra en del ventilhuven.

(b) Rullbara tryckfat skall vara försedda med rullningsband eller annat skydd mot skador som kan uppkomma vid rullning (t ex genom att korrosionsbeständig metall sprutats på gaskärlets utsida).

(c) Ej rullbara tryckfat och kryokärl skall vara försedda med anordningar (medar, öglor, hakar), som säkerställer betryggande hantering av kärlen med mekaniska hjälpmedel och är fästa så att de varken försvagar kärlen eller orsakar otillåtna spänningar i dessa.

(d) Gasflaskpaket skall förses med lämpliga anordningar för säker hantering och transport. Samlingsröret skall tåla minst samma provtryck som gasflaskorna. Samlingsröret och huvudkranen skall vara placerade så att de är skyddade mot skador.

6.2.1.3.3 Säkerhetsventiler

Slutna kryokärl skall vara utrustade med en eller flera säkerhetsventiler för att skydda behållaren mot otillåtet övertryck. Som otillåtet övertryck räknas ett tryck, som är större än 110 % av det högsta tillåtna arbetstrycket och uppstår genom normal värmegenomgång, eller ett tryck över provtrycket, som för vakuumisolerade kärl uppstår genom vakuumförlust eller haveri av tryckökningssystemet i öppet läge.

6.2.1.4 Godkännande av gaskärl

6.2.1.4.1 För kärl med en produkt av provtryck och volym över 150 MPa·liter (1500 bar·liter) skall en av följande metoder tillämpas för att verifiera överensstämmelsen med bestämmelserna för klass 2:

(a) Varje enskilt kärl skall kontrolleras, provas och godkännas av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(37)baserat på den tekniska dokumentationen och tillverkarens försäkran om överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser för klass 2. Den tekniska dokumentationen skall omfatta såväl fullständiga detaljer om utförande och konstruktion som fullständig dokumentation över tillverkning och provning, eller

(b) kärlens konstruktion skall provas och godkännas av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(38), med avseende på överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser för klass 2, baserat på den tekniska dokumentationen.

Därutöver skall kärlen vara konstruerade, tillverkade och provade enligt ett omfattande kvalitetssystem för konstruktion, tillverkning, slutkontroll och provning. Kvalitetssystemet skall säkerställa att kärlen överensstämmer med tillämpliga bestämmelser för klass 2 och skall vara godkänt och övervakat av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(39), eller

(c) kärltypen skall godkännas av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(40). Alla kärl enligt denna typ skall tillverkas och provas enligt ett kvalitetssystem för produktion, slutkontroll och provning, som är godkänt och övervakat av ett kontroll- och certifieringsorgan godkänt av behörig myndighet i godkännandelandet(41), eller

(d) kärltypen skall godkännas av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(42). Alla kärl enligt denna typ skall provas under övervakning av ett kontroll- och certifieringsorgan godkänt av behörig myndighet i godkännandelandet(43), baserat på tillverkarens försäkran om överensstämmelse med typgodkännandet och med tillämpliga bestämmelser för klass 2.

6.2.1.4.2 För kärl med en produkt av provtryck och volym över 30 MPa·liter (300 bar·liter) men högst 150 MPa·liter (1500 bar·liter) skall en av metoderna som beskrivs i 6.2.1.4.1 eller en av följande metoder tillämpas för att verifiera överensstämmelsen med bestämmelserna för klass 2:

(a) kärlen skall konstrueras, tillverkas och provas enligt ett omfattande kvalitetssystem för konstruktion, tillverkning, slutkontroll och provning som är godkänt och övervakat av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(44), eller

(b) kärltypen skall godkännas av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(45). Överensstämmelsen av alla kärl med typgodkännandet skall försäkras skriftligen av tillverkaren, baserat på hans kvalitetssystem för slutkontroll och provning av kärlen, vilket är godkänt och övervakat av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(46), eller

(c) kärltypen skall godkännas av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(47). Överensstämmelsen av alla kärl med typgodkännandet skall försäkras skriftligen av tillverkaren, och alla kärl av denna typ skall provas under övervakning av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(48).

6.2.1.4.3 För gaskärl med en produkt av provtryck och volym som uppgår till högst 30 MPa·liter (300 bar·liter) skall en av metoderna som beskrivs i 6.2.1.4.1 och 6.2.1.4.2 eller en av följande metoder tillämpas för att verifiera överensstämmelsen med bestämmelserna för klass 2:

(a) tillverkaren skall för alla kärl avge en skriftlig försäkran om överensstämmelse med konstruktionsunderlaget, vilket skall vara fullständigt specificerat i den tekniska dokumentationen, och kärlen skall provas under övervakning av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(49), eller

(b) kärltypen skall godkännas av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(50). Tillverkaren skall för alla kärl avge en skriftlig försäkran om överensstämmelse med typgodkännandet, och alla kärl av denna typ skall provas individuellt.

6.2.1.4.4 De grundläggande kraven i 6.2.1.4.1-6.2.1.4.3 anses uppfyllda:

(a) med avseende på de kvalitetssystem som anges i 6.2.1.4.1 och 6.2.1.4.2 då dessa uppfyller tillämplig europeisk standard i serien EN ISO 9000,

(b) i sin helhet; då motsvarande bedömningsprocedurer enligt rådets direktiv 99/36/EG(51) tillämpas enligt följande:

(i) för gaskärl angivna i 6.2.1.4.1, modulerna G; H1; B i kombination med D; eller B i kombination med F,

(ii) för gaskärl angivna i 6.2.1.4.2, modulerna H; B i kombination med E; B i kombination med C1; B1 i kombination med F; eller B1 i kombination med D,

(iii) för gaskärl angivna i 6.2.1.4.3, modulerna A1; D1; eller E1.

6.2.1.4.5 Krav på tillverkaren

Tillverkaren skall vara tekniskt på den nivå och förfoga över alla lämpliga resurser, som krävs för en tillfredsställande produktion av gaskärl, för det behöver han i synnerhet kvalificerad personal:

(a) för att övervaka hela produktionsprocessen,

(b) för sammanfogning av material,

(c) för att genomföra tillämpliga kontroller.

Kompetensprövning av en tillverkare skall alltid utföras av ett kontroll- och certifieringsorgan, som godkänts av behörig myndighet i godkännandelandet(52). Därvid skall hänsyn tas till det speciella certifieringsförfarande som tillverkaren planerar att tillämpa.

6.2.1.4.6 Krav på kontroll- och certifieringsorgan

Kontroll- och certifieringsorgan skall vara oberoende från tillverkarföretag och uppvisa erforderlig teknisk fackkompetens. Dessa krav anses uppfyllda om organen ifråga har certifierats på grundval av ett ackrediteringsförfarande enligt den europeiska standardserien EN 45000.

6.2.1.5 Första kontroll

6.2.1.5.1 Gaskärl skall genomgå en första kontroll enligt följande bestämmelser.

På ett tillräckligt antal kärl utförs:

(a) provning av materialet, varvid åtminstone sträckgräns (förlängningsgräns), brottgräns och brottförlängning bestäms,

(b) mätning av minsta godstjocklek samt spänningsberäkning,

(c) kontroll av materialets homogenitet i varje tillverkad sats och utvändig och invändig kontroll av kärlen.

På alla gaskärl utförs:

(d) vätsketryckprovning. Kärlen skall motstå provtrycket utan kvarstående deformation eller sprickor,

ANM.

Efter medgivande av det av behörig myndighet i godkännandelandet(53)godkända kontroll- och certifieringsorganet kan vätsketryckprovningen ersättas av en provning med gas, om ett sådant förfarande inte medför fara.

(e) kontroll av märkningen på kärlen, se 6.2.1.7,

(f) på kärl för UN 1001 acetylen, löst, dessutom besiktning av den porösa massans egenskaper och mängden lösningsmedel.

6.2.1.5.2 Särskilda bestämmelser för gaskärl av aluminiumlegeringar

(a) Utöver den i 6.2.1.5.1 beskrivna första kontroll skall även en kontroll av kärlinnerväggens benägenhet för interkristallin korrosion utföras, om det används en kopparhaltig aluminiumlegering eller en magnesium- eller manganhaltig aluminiumlegering med en magnesiumhalt över 3,5 % eller en manganhalt under 0,5 %.

(b) Provning av aluminium-kopparlegeringen skall genomföras av tillverkaren i anslutning till behörig myndighets godkännande av ny legering samt därefter som tillverkningskontroll för varje ny gjutning.

(c) Provning av aluminium-magnesiumlegeringen skall genomföras av tillverkaren i anslutning till behörig myndighets godkännande av ny legering och av tillverkningsprocessen. I händelse av ändring av legeringens sammansättning eller av tillverkningsprocessen skall provningen upprepas.

6.2.1.6 Återkommande kontroll

6.2.1.6.1 Återfyllningsbara gaskärl skall genomgå återkommande kontroll inom de i motsvarande förpackningsinstruktioner (P200 eller P203 i 4.1.4.1) angivna intervallen, under övervakning av ett av behörig myndighet i godkännandelandet(54) godkänt kontroll- och certifieringsorgan och i enlighet med följande bestämmelser:

(a) utvändig kontroll och kontroll av utrustning och märkning,

(b) invändig kontroll (t ex genom vägning, invändig granskning, kontroll av godstjocklek),

(c) vätsketryckprovning samt i förekommande fall kontroll av materialegenskaperna med lämpliga provningsmetoder.

ANM.

1 Efter medgivande av ett av behörig myndighet i godkännandelandet(55) godkänt kontroll- och certifieringsorgan kan vätsketryckprovningen ersättas av en provning med gas, om ett sådant förfarande inte medför fara, eller av en likvärdig provningsmetod som bygger på ultraljudsprovning.

ANM.

2 Efter medgivande av ett av behörig myndighet i godkännandelandetor de bevoegde autoriteit van het land van toelating(56) godkänt kontroll- och certifieringsorgan kan vätsketryckprovningen av gasflaskor och storflaskor ersättas av en likvärdig provningsmetod som bygger på akustisk emission.

ANM.

3 Efter medgivande av ett av behörig myndighet i godkännandelandet(57) godkänt kontroll- och certifieringsorgan kan vätsketryckprovningen av gasflaskor av svetsat stål för gaser med UN 1965 KOLVÄTEGASBLANDNING, KONDENSERAD, N.O.S. med volym under 6,5 liter ersättas av en annan provning som tillgodoser en likvärdig säkerhetsnivå.

6.2.1.6.2 För kärl för UN 1001 acetylen, löst, behöver endast utvändigt skick (korrosion, deformation) och den porösa massans tillstånd (uppluckring, sättning) kontrolleras.

6.2.1.6.3 Med avvikelse från 6.2.1.6.1 (c) skall slutna kryokärl genomgå utvändig kontroll och täthetsprovning. Täthetsprovningen skall utföras med den i kärlet inneslutna gasen eller med en inert gas. Kontroll skall utföras antingen med manometer eller genom vakuummätning. Värmeisoleringen behöver inte avlägsnas.

6.2.1.7 Märkning av gaskärl

6.2.1.7.1 På återfyllningsbara gaskärl skall följande märkning sättas fast tydligt läsbart och varaktigt:

(a) tillverkarens namn eller märke,

(b) godkännandenummer (om kärlet är typgodkänt enligt 6.2.1.4),

(c) det av tillverkaren tilldelade serie- eller satsnumret för kärlet,

(d) kärlets taravikt utan utrustningsdetaljer, om den vid den återkommande kontrollen föreskrivna kontrollen av godstjocklek utförs genom vägning,

(e) provtrycket,

(f) datum (månad och år) för den första kontrollen och för senast utförda återkommande kontroll.

ANM.

Månaden behöver inte anges för gaser för vilka intervallet mellan återkommande kontroller är 10 år eller mer (se 4.1.4.1, förpackningsinstruktion P200 (9) och P203 (8)),

(g) kontrollstämpel åsatt av den kontrollant som utfört provningarna och kontrollerna,

(h) för UN 1001 acetylen, löst: tillåtet fyllningstryck (se 4.1.4.1, förpackningsinstruktion P200 (6)) och totala vikten för tömt kärl med utrustningsdetaljer, porös massa och lösningsmedel,

(i) volym i liter,

(j) för komprimerade gaser som fylls under tryck, högsta tillåtna fyllningstryck för kärlet vid 15 °C.

Denna märkning skall sättas fast på ett varaktigt sätt, t ex genom prägling, på en förstärkt del av kärlet, på en ring eller på varaktigt fastsatta tillbehörsdetaljer.

Den kan också präglas på själva kärlet, förutsatt att det kan visas att kärlet inte försvagas genom märkningen.

ANM.

Se även 5.2.1.6.

6.2.1.7.2 På ej återfyllningsbara gaskärl skall följande märkning sättas fast tydligt läsbart och varaktigt:

(a) tillverkarens namn eller märke,

(b) godkännandenummer (om kärlet är typgodkänt enligt 6.2.1.4),

(c) det av tillverkaren tilldelade serie- eller satsnumret för kärlet,

(d) provtrycket,

(e) datum (månad och år) för tillverkningen,

(f) kontrollstämpel åsatt av den kontrollant som utfört första kontrollen,

(g) det enligt kapitel 3.1 bestämda UN-numret och officiell transportbenämning,

för gaser som är tillordnade en N.O.S.-benämning behöver endast gasens UN-nummer och tekniska namn(58) anges,

för gasblandningar behöver endast de två komponenter anges, som i störst utsträckning bidrar till faran,

(h) Texten "FÅR EJ ÅTERFYLLAS", med minst 6 mm höga bokstäver.

Den i detta stycke angivna märkningen, med undantag av den i (g), skall sättas fast på ett varaktigt sätt, t ex genom prägling, på en förstärkt del av kärlet, på en ring eller på varaktigt fastsatta tillbehörsdetaljer. Den kan också präglas direkt på själva kärlet, förutsatt att det kan visas att kärlet inte försvagas genom märkningen.

6.2.2 Gaskärl konstruerade, tillverkade och provade enligt standard

Villkoren i följande bestämmelser från 6.2.1 anses uppfyllda vid tillämpning av nedanstående standarder:

>Plats för tabell>

6.2.3 Bestämmelser för gaskärl som inte konstruerats, tillverkats och provats enligt standard

Gaskärl som inte konstruerats, tillverkats och provats enligt de i tabellen i 6.2.2 förtecknade standarderna, skall konstrueras, tillverkas och provas enligt bestämmelserna i en teknisk norm, vilken skall tillgodose samma säkerhetsnivå och som godtagits av behörig myndighet. Bestämmelserna i 6.2.1 och följande bestämmelser skall dock vara uppfyllda.

6.2.3.1 Gasflaskor, storflaskor, tryckfat och gasflaskpaket av metall

Spänningen i metallen vid den mest påkända punkten i kärlet får vid provtrycket inte överstiga 77 % av garanterad minsta sträckgräns (Re).

Som sträckgräns accepteras den spänning som åstadkommer en kvarstående förlängning med 0,2 % (dvs Rp0,2), eller för austenitiska stål 1 % (dvs Rp1,0), av provstavens mätlängd.

ANM.

För plåt skall provstaven tas ut tvärs valsriktningen. Brottförlängningen skall bestämmas på en provstav med cirkulärt tvärsnitt, varvid mätlängden l mellan ritsarna är fem gånger stavdiametern d (l = 5d), om provstavar med rektangulärt tvärsnitt används, skall mätlängden l beräknas med formeln:

>PIC FILE= "L_2004121SV.073101.TIF">

där Fo utgör provstavens ursprungliga tvärsnittsarea.

Gaskärl och deras förslutningar skall vara tillverkade av lämpliga material, som vid temperaturer mellan -20 °C och +50 °C inte är benägna till sprödbrott och okänsliga för spänningskorrosion.

För svetsade gaskärl får endast sådana material användas som har utmärkt svetsbarhet och för vilka tillräcklig slagseghet kan garanteras vid en omgivningstemperatur av -20 °C, i synnerhet i svetsfogarna och den värmepåverkade zonen.

Svetsfogar skall vara fackmässigt utförda och ge fullständig säkerhet.

Korrosionstillägg får inte medräknas vid beräkning av godstjocklek.

6.2.3.2 Tilläggsbestämmelser för gaskärl av aluminiumlegeringar för komprimerade, kondenserade och under tryck lösta gaser och för ej trycksatta gaser med särskilda villkor (gasprover), samt för föremål som innehåller gas under tryck, dock inte aerosolbehållare och engångsbehållare med gas

6.2.3.2.1 Material i gaskärl av aluminiumlegering skall uppfylla följande krav:

>Plats för tabell>

De faktiska egenskaperna beror på sammansättningen av legeringen i fråga samt kärlets slutliga bearbetning, men oberoende av vilken legering som används skall kärlets godstjocklek beräknas med någon av följande formler:

>PIC FILE= "L_2004121SV.073201.TIF">

där:

e= kärlväggens minsta tjocklek i mm

PMPa= provtrycket i MPa

(Pbar= provtrycket i bar)

D= kärlets nominella yttre diameter i mm

Re= garanterade minsta 0,2 % sträckgräns i MPa (= N/mm2), som värde på Reaccepteras 0,2 % förlängningsgränsen Rp0,2

Det värde på garanterade minsta sträckgräns (Re) eller minsta förlängningsgräns (Rp0,2) som sätts in i formeln får ej överstiga 0,85 gånger den garanterade minsta brottgränsen (Rm), oberoende av vilken legering som används.

ANM.

1 Ovan nämnda egenskaper är baserade på tidigare erfarenhet av följande materials användning i kärl:

(Kolumn A: Aluminium, olegerat, 99,5 % ren.

(Kolumn B: Legeringar av aluminium och magnesium.

(Kolumn C: Legeringar av aluminium, kisel och magnesium, såsom ISO/R209-Al-Si-Mg (Aluminium Association 6351).

(Kolumn D: Legeringar av aluminium, koppar och magnesium.

ANM. 2 Brottförlängningen bestäms på provstavar med cirkulärt tvärsnitt, varvid mätlängden l skall vara fem gånger provstavens diameter d (l = 5d), om provstavar med rektangulärt tvärsnitt används, skall mätlängden l beräknas med formeln där Fo

>PIC FILE= "L_2004121SV.073202.TIF">

utgör provstavens ursprungliga tvärsnittsarea.

ANM. 3 (a) Bockprovningen (se figuren) skall utföras på provstavar som erhållits genom att dela ett ringformat stycke av kärlet i två lika delar med bredden 3e, dock minst 25 mm. Provstavarna får endast bearbetas på kanterna.

(b) Bockprovningen skall utföras mellan en dorn med diametern (d) och två stödrullar med ett inbördes avstånd av (d+3e). Under provningen får avståndet mellan provstavens innersidor ej överstiga dornens diameter.

(c) Provstaven får inte spricka när den bockas runt dornen tills innersidorna ligger an mot dornen.

(d) Förhållandet (n) mellan dornens diameter och provstavens tjocklek skall motsvara de värden som anges i tabellen.

>PIC FILE= "L_2004121SV.073301.TIF">

6.2.3.2.2 Ett lägre minsta värde på brottförlängningen godtas, under förutsättning att ytterligare en provningsmetod, som godkänts av behörig myndighet i tillverkningslandet, visar att säkerheten under transport är lika betryggande som hos kärl som är producerade med utgångspunkt från värdena i tabellen i 6.2.3.2.1 (se även standarden EN 1975:1999, bilaga G).

6.2.3.2.3 Minsta godstjocklek i gaskärlets tunnaste punkt skall vara följande:

- vid kärldiameter under 50 mm; minst 1,5 mm,

- vid kärldiameter från 50 till och med 150 mm; minst 2 mm,

- vid kärldiameter över 150 mm; minst 3 mm.

6.2.3.2.4 Kärlets ändar skall ha halvsfärisk, elliptisk eller torisfärisk form, de skall erbjuda samma säkerhet som kärlet i övrigt.

6.2.3.3 Gaskärl av kompositmaterial

Gasflaskor, storflaskor, tryckfat och gasflaskpaket av kompositmaterial skall vara utrustade med ett förstärkningsband eller fullständig omlindning med ett armeringsmaterial och utförda så att sprängindex (sprängtryck dividerat med provtryck) är minst:

- 1,67 för bandförstärkta kärl

- 2,00 för fullständigt omlindade kärl

6.2.3.4 Slutna kryokärl

Följande bestämmelser gäller för konstruktion av slutna kryokärl för kylda kondenserade gaser:

6.2.3.4.1 Vid första kontrollen skall för varje kärl alla mekaniska och tekniska egenskaper hos använda material fastställas, beträffande slagseghet, se 6.8.5.3.

6.2.3.4.2 Om andra material används, får de inte vara benägna till sprödbrott vid den lägsta drifttemperaturen för kärlet och dess armatur.

6.2.3.4.3 Kärlen skall vara försedda med en säkerhetsventil, som öppnas vid det arbetstryck som anges på kärlen. Ventilerna skall vara så konstruerade att de fungerar felfritt även vid sin lägsta drifttemperatur. Funktionssäkerheten vid denna temperatur skall fastställas och kontrolleras genom provning av varje ventil eller genom stickprov på ventiler av samma typ.

6.2.3.4.4 Kärlens avluftningar och säkerhetsventiler skall vara utförda så att vätska inte kan stänka ut.

6.2.3.4.5 Kärl som fylls efter volym skall vara försedda med nivåmätare.

6.2.3.4.6 Kärlen skall vara värmeisolerade. Isoleringen skall vara försedd med skydd mot yttre åverkan i form av en hel mantling. Om utrymmet mellan kärlet och manteln är lufttomt (vakuumisolering), skall skyddet vara så konstruerat att det inte deformeras vid ett utvändigt tryck av minst 100 kPa (1 bar). Om skyddet är gastätt (t ex vid vakuumisolering), skall det finnas en anordning som förhindrar att farligt tryck uppstår i isoleringsskiktet i händelse av att kärlet eller dess armatur inte är tillräckligt gastäta. Anordningen skall förhindra att fukt tränger in i isoleringen.

6.2.4 Allmänna bestämmelser för aerosolbehållare och engångsbehållare med gas

6.2.4.1 Utförande och konstruktion

6.2.4.1.1 Aerosolbehållare (UN 1950 aerosoler) innehållande endast en gas eller en gasblandning och UN 2037 engångsbehållare med gas skall vara av metall. Undantag gäller för aerosolbehållare och engångsbehållare med gas med en volym av högst 100 ml för UN 1011 butan. Andra aerosolbehållare med UN 1950 skall vara av metall, plast eller glas. Kärl av metall, med en ytterdiameter av minst 40 mm, skall ha konkav botten.

6.2.4.1.2 Kärl av metall får ha en volym av högst 1000 ml medan kärl av plast eller glas får ha en volym av högst 500 ml.

6.2.4.1.3 Alla kärltyper (aerosolbehållare eller engångsbehållare) skall innan de tas i bruk genomgå en vätsketryckprovning enligt 6.2.4.2.

6.2.4.1.4 Utsläppsventiler och spridningsanordningar på aerosolbehållare (UN 1950 aerosoler) och ventilerna på UN 2037 engångsbehållare med gas skall säkerställa tät förslutning av kärlen och skall skyddas mot oavsiktligt öppnande. Ventiler och spridningsanordningar som tillsluts endast genom det invändiga trycket är inte tillåtna.

6.2.4.2 Första provning

6.2.4.2.1 Det invändiga tryck (provtryck) som skall användas skall vara 1,5 gånger det invändiga trycket vid 50 °C, dock minst 1 MPa (10 bar).

6.2.4.2.2 Vätsketryckprovning skall utföras på minst fem tomma kärl av varje typ:

(a) upp till det angivna provtrycket, varvid varken läckage eller synlig kvarstående deformation får uppträda, och

(b) upp till läckage eller sprängning, varvid först en eventuell konkav botten skall bukta ut och kärlet därefter börjar läcka eller sprängs först när trycket nått minst 1,2 gånger provtrycket.

6.2.4.3 Hänvisning till standard

Bestämmelserna i detta avsnitt anses uppfyllda vid tillämpning av nedanstående standarder:

- för UN 1950 aerosoler: bilaga till rådets direktiv 75/324/EEG(59) som anpassats genom kommissionens direktiv 94/1/EG(60)

- för UN 2037 engångsbehållare med gas, innehållande UN 1965 kolvätegas, blandning, kondenserad, N.O.S.: EN 417:1992 Gasflaskor - Engångsbehållare för gasol - Mått, krav, provning och märkning.

KAPITEL 6.3

Bestämmelser för konstruktion och provning av förpackningar för ämnen i klass 6.2

ANM.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej förpackningar som, enligt 4.1.4.1, förpackningsinstruktion P621, används för transport av ämnen i klass 6.2.

6.3.1 Allmänt

6.3.1.1 Förpackningar som motsvarar bestämmelserna i detta avsnitt och avsnitt 6.3.2 får efter godkännande av behörig myndighet förses med följande märkning:

(a) FN:s förpackningssymbolen

>PIC FILE= "L_2004121SV.073401.TIF">

(b) koden som betecknar förpackningsslaget enligt 6.1.2,

(c) texten "KLASS 6.2",

(d) de två sista siffrorna i tillverkningsåret,

(e) beteckningen för den stat där märkningstillståndet getts, angiven med nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik(61),

(f) namn på tillverkaren eller annan av behörig myndighet fastställd märkning, och

(g) på förpackningar som uppfyller bestämmelserna i 6.3.2.9, bokstaven "U" direkt efter den i (b) föreskrivna märkningen.

6.3.1.2 Exempel på märkning:

>Plats för tabell>

6.3.2 Bestämmelser för provning av förpackningar

6.3.2.1 Med undantag av förpackningar för levande djur och organismer skall exemplar av varje förpackningstyp förberedas för provning enligt 6.3.2.2 och sedan genomgå provningarna enligt delavsnitten 6.3.2.4-6.3.2.6. Om förpackningens beskaffenhet kräver det, får likvärdiga förberedelser och provningsmetoder användas, som kan visas vara minst lika effektiva.

6.3.2.2 Provföremålen skall förberedas som för transport, förutom att det ämne som skall transporteras ersätts med vatten eller, när en konditionering vid -18 °C föreskrivs, med en blandning av vatten och frostskyddsmedel. Primärkärlet skall fyllas till 98 % av sin volym.

6.3.2.3 Obligatoriska provningsmoment

>Plats för tabell>

6.3.2.4 Transportfärdiga förpackningar skall genomgå provning enligt tabellen i 6.3.2.3, i vilken förpackningarna är indelade efter materialegenskaper. Tabellens rubriker anger material i ytterförpackningarna, där papp eller liknande material snabbt kan påverkas av fuktighet, plastmaterial kan bli spröda vid låga temperaturer och andra material, t ex metall, har prestanda som inte påverkas av fukt eller temperatur. Om primärkärl och sekundärförpackning, vilka tillsammans bildar en innerförpackning, är tillverkade av olika material, avgörs valet av provning av materialet i primärkärlet. I de fall primärkärlet är tillverkat av två material, avgör det material som är mest benäget att skadas valet av provning.

6.3.2.5 (a) Provföremål skall genomgå fallprovning mot en styv, icke fjädrande, slät och horisontell yta från 9 m höjd. Är provföremålen i form av en låda skall fem provföremål bringas att falla i tur och ordning:

(i) ett platt mot bottnen,

(ii) ett platt mot ovansidan,

(iii) ett platt mot ena långsidan,

(iv) ett platt mot ena kortsidan,

(v) ett mot ett hörn.

Är provföremålen i form av ett fat skall tre provföremål bringas att falla i tur och ordning:

(vi) ett diagonalt mot övre kanten, med tyngdpunkten lodrätt över islagspunkten,

(vii) ett diagonalt mot nedre kanten,

(viii) ett rakt mot fatets sida.

Efter den angivna fallserien får primärkärl, som skall förbli skyddade av det absorberande materialet i sekundärförpackningen, inte läcka.

ANM.

Provföremålen skall släppas med föreskriven orientering. Det är emellertid tillåtet att islaget av aerodynamiska skäl sker med annan riktning.

(b) Provföremål skall duschas med vatten under minst en timme, så att regnpåverkan motsvarande cirka 50 mm per timma simuleras. De skall därpå genomgå den i (a) beskrivna provningen.

(c) Provföremål skall konditioneras vid en temperatur av - 18 °C eller lägre under minst 24 timmar, och inom 15 minuter efter uttagning ur konditioneringsmiljön genomgå provning enligt (a). Om provföremålet innehåller torris, får konditioneringstiden avkortas till 4 timmar.

(d) Om förpackningen är avsedd att innehålla torris skall en tilläggsprovning till provningarna enligt (a), (b) eller (c) utföras. Ett provföremål skall lagras till dess att all torris försvunnit, och därefter genomgå provning enligt (a).

6.3.2.6 Förpackningar med en bruttovikt av högst 7 kg skall genomgå provning enligt (a) nedan och förpackningar med en bruttovikt över 7 kg provning enligt (b) nedan.

(a) Provföremålet skall placeras på en hård och slät yta. En cylindrisk stång av stål med en vikt av minst 7 kg, en diameter av högst 38 mm och en anslagsändyta med en kantradie av högst 6 mm, skall släppas vertikalt i fritt fall från en höjd av 1 m, räknat från anslagsytan på stången till träffytan på provföremålet. Ett provföremål skall placeras med bottenytan nedåt. Ett andra provföremål skall placeras vinkelrätt i förhållande till det första. Vid varje försök skall stången vara riktad mot primärkärlet i förpackningen. Penetration av sekundärförpackningen är tillåten, förutsatt att det inte sker något läckage från primärkärlet.

(b) Provföremålet skall släppas mot änden på en cylindrisk stång av stål. Stången skall vara fäst vertikalt på en hård och slät yta. Den skall ha en diameter på 38 mm och anslagsändytan en kantradie av högst 6 mm. Stången skall skjuta ut från ytan med minst lika mycket som avståndet mellan primärkärlen och den utvändiga ytan på ytterförpackningen, dock minst 200 mm. Ett provföremål skall släppas vertikalt i fritt fall från en höjd av 1 m, räknat från stångens anslagsyta. Ett andra provföremål skall släppas från samma höjd, vinkelrätt i förhållande till det första. Vid varje försök skall förpackningen vara riktad så att stången kan penetrera primärkärlen. Vid varje fallförsök får primärkärlen inte uppvisa något läckage.

6.3.2.7 Behörig myndighet får tillåta selektiv provning av förpackningar som skiljer sig obetydligt från en provad typ, t ex förpackningar med innerförpackningar av mindre storlek eller lägre nettovikt liksom förpackningar som fat, säckar och lådor med något reducerade yttermått.

6.3.2.8 Så länge likvärdiga prestanda bibehålls får följande varianter av primärkärl placeras i en sekundärförpackning, utan ytterligare provning av det kompletta kollit:

(a) Primärkärl av motsvarande eller mindre storlek än de provade primärkärlen, får användas under förutsättning att:

(i) primärkärlen är av liknande utförande som det provade primärkärlet (exempelvis formen: runda, rektangulära),

(ii) materialet i primärkärlen (t ex glas, plast, metall) uppvisar samma eller högre hållfasthet mot stötar och staplingskrafter jämfört med det provade primärkärlet,

(iii) primärkärlen har likadana eller mindre öppningar och förslutningen är utformad på liknande sätt (t ex skruvlock, propp),

(iv) ytterligare stötdämpande material används i tillräcklig mängd för att fylla ut hålrum och förhindra nämnvärd förskjutning av primärkärlen,

(v) primärkärlen är orienterade på samma sätt i sekundärförpackningen som i det provade kollit.

(b) Ett mindre antal provade primärkärl eller andra typer av primärkärl enligt (a) får användas under förutsättning att tillräckligt med stötdämpande material tillsätts för att fylla ut hålrum och förhindra nämnvärd förskjutning hos primärkärlen.

6.3.2.9 Alla slags primärkärl får sammansättas i en sekundärförpackning och utan provning transporteras i en ytterförpackning under följande förutsättningar:

(a) kombinationen sekundär-/ytterförpackning skall ha klarat fallprovning enligt 6.3.2.6 med bräckliga innerkärl (t ex av glas),

(b) primärkärlens sammanlagda bruttovikt får inte överstiga halva bruttovikten av de primärkärl som använts vid fallprovningen enligt (a),

(c) tjockleken av det stötdämpande materialet mellan primärkärlen och mellan primärkärl och sekundärförpackning får inte vara mindre än motsvarande i den ursprungligen provade förpackningen. När i den ursprungliga provningen endast ett primärkärl använts, får tjockleken av det stötdämpande materialet mellan primärkärlen inte vara mindre än den mellan sekundärförpackning och primärkärl vid den ursprungliga provningen. När antingen färre eller mindre primärkärl används, jämfört med betingelserna vid fallprovningen, skall ytterligare stötdämpande material användas för att fylla hålrummen,

(d) ytterförpackningen skall i tomt tillstånd ha klarat staplingsprovningen enligt 6.1.5.6. Den totala vikten av likadana kollin skall motsvara den sammanlagda vikten av primärkärlen som används vid fallprovningen enligt (a),

(e) primärkärl med vätskor skall vara inbäddade i tillräcklig mängd absorptionsmedel för att absorbera primärkärlens hela vätskeinnehåll,

(f) om ytterförpackningen är avsedd att innehålla primärkärl för vätskor och själv inte är vätsketät, eller om den är avsedd att innehålla primärkärl för fasta ämnen och själv inte är dammtät, skall åtgärder vidtas, i form av en tät beklädnad, en plastsäck eller annat lika effektivt inneslutningssätt, för att vid läckage hålla inne alla flytande eller fasta ämnen,

KAPITEL 6.4

Bestämmelser för tillverkning, provning och godkännande av kollin och material i klass 7

6.4.1 (Tills vidare blank.)

6.4.2 Allmänna bestämmelser

6.4.2.1 Ett kolli skall vara konstruerat så i förhållande till sin vikt, volym och form att det kan transporteras enkelt och säkert. Dessutom skall kollit vara konstruerat så att det kan säkras effektivt i eller på vagnen under transport.

6.4.2.2 Konstruktionen skall vara sådan att lyftanordningar på kollit inte fallerar vid användning på avsett sätt och att, om detta ändå skulle inträffa, förmågan hos kollit att uppfylla andra bestämmelser i detta direktiv inte påverkas. Konstruktionen skall innefatta en tillräcklig säkerhetsmarginal för att ta hänsyn till ryck vid lyft.

6.4.2.3 Fästanordningar eller andra detaljer på kollits utsida som kan användas för att lyfta det, skall vara konstruerade så att de antingen bär upp kollits vikt i enlighet med bestämmelserna i 6.4.2.2 eller kunna avmonteras eller på annat sätt göras oanvändbara under transporten.

6.4.2.4 Så långt det är praktiskt möjligt skall förpackningen konstrueras och behandlas så att utvändiga ytor saknar utskjutande delar och lätt kan dekontamineras.

6.4.2.5 Så långt det är praktiskt möjligt skall kollits utsida vara beskaffad så att vatten inte kan samlas och kvarhållas.

6.4.2.6 Ingenting som tillfogas kollit vid transporttillfället utan att utgöra en del av kollit får försämra dess säkerhet.

6.4.2.7 Kollit skall kunna motstå påverkan av acceleration, vibration eller resonans, som kan uppstå under rutinmässiga transportförhållanden, utan försämring av funktionen av förslutningsanordningarna hos de olika kärlen eller skicket hos kollit som helhet. Särskilt skall muttrar, bultar och andra fästanordningar vara konstruerade så att de inte oavsiktligt kan lossna eller gå förlorade, ens efter upprepat användande.

6.4.2.8 Materialen i förpackningen och dess komponenter och strukturdelar skall vara fysikaliskt och kemiskt kompatibla med varandra och med det radioaktiva innehållet. Hänsyn skall även tas till materialens egenskaper under bestrålning.

6.4.2.9 Alla ventiler, genom vilka det radioaktiva innehållet skulle kunna komma ut, skall skyddas mot obehörig användning.

6.4.2.10 Konstruktionen av kollit skall ta hänsyn till omgivande temperatur och tryck som kan förekomma under rutinmässiga transportförhållanden.

6.4.2.11 För radioaktiva ämnen med andra farliga egenskaper skall konstruktionen av kollit ta hänsyn till dessa egenskaper, se 2.1.3.5.3 och 4.1.9.1.5.

6.4.3 (Tills vidare blank.)

6.4.4 Bestämmelser för undantagna kollin

Ett undantaget kolli skall vara konstruerat så att bestämmelserna i 6.4.2 uppfylls.

6.4.5 Bestämmelser för industrikollin

6.4.5.1 Industrikollin typ 1, 2, och 3 (typ IP-1, IP-2 och IP-3) skall uppfylla bestämmelserna i 6.4.2 och 6.4.7.2.

6.4.5.2 Ett industrikolli typ 2 (typ IP-2) skall om det utsätts för provningen enligt 6.4.15.4 och 6.4.15.5 förhindra:

(a) förlust eller spridning av det radioaktiva innehållet, och

(b) försämring av skärmningsförmåga, vilket skulle orsaka en mer än 20-procentig ökning av strålningsnivån någonstans på kollits utsida.

6.4.5.3 Ett industrikolli typ 3 (typ IP-3) skall uppfylla bestämmelserna i 6.4.7.2-6.4.7.15.

6.4.5.4 Alternativa bestämmelser för industrikollin typ 2 och 3 (typ IP-2 och IP-3)

6.4.5.4.1 Kollin får användas som industrikollin typ 2 (typ IP-2) förutsatt att:

(a) de uppfyller bestämmelserna i 6.4.5.1,

(b) de är konstruerade så att bestämmelserna angivna i kapitel 6.1, eller andra bestämmelser som är åtminstone likvärdiga med dessa, uppfylls, och

(c) de när de utsätts för provningarna, som krävs för förpackningsgrupp I eller II enligt kapitel 6.1, förhindrar:

(i) förlust eller spridning av det radioaktiva innehållet, och

(ii) försämring av skärmningsförmågan, vilket skulle orsaka en mer än 20-procentig ökning av strålningsnivån någonstans på kollits utsida.

6.4.5.4.2 Tankcontainrar och UN-tankar får även användas som industrikollin typ 2 eller 3 (typ IP-2 och IP-3) förutsatt att:

(a) de uppfyller bestämmelserna i 6.4.5.1,

(b) de är konstruerade så att bestämmelserna angivna i kapitel 6.7 eller kapitel 6.8 eller andra bestämmelser som är åtminstone likvärdiga med dessa uppfylls, och att de motstår ett tryck på 265 kPa, och

(c) de är konstruerade så att en extra skärmning, som de kan förses med, skall kunna motstå de statiska och dynamiska påkänningarna vid hantering och rutinmässiga transportförhållanden och att varje försämring av skärmningsförmåga förhindras, vilken skulle orsaka en mer än 20-procentig ökning av strålningsnivån någonstans på tankcontainrarnas eller UN-tankarnas utsida.

6.4.5.4.3 Tankar, som inte är tankcontainrar eller UN-tankar, får även användas som industrikollin typ 2 eller 3 (typ IP-2 och IP-3) för transport av flytande och gasformigt LSA-I och LSA-II, så som beskrivs i tabell 4.1.9.2.4, förutsatt att de uppfyller åtminstone de normer som angetts i 6.4.5.4.2.

6.4.5.4.4 Containrar får även användas som industrikolli typ 2 eller 3 (typ IP-2 eller IP-3) förutsatt att:

(a) det radioaktiva innehållet begränsas till fasta ämnen,

(b) de uppfyller bestämmelserna i 6.4.5.1 och

(c) de är konstruerade i överensstämmelse med ISO 1496-1:1990: "Series 1 Containers - Specifications and Testing - Part 1: General Cargo Containers" med undantag av dimensioner och totalvikt. De skall konstrueras så, att om de utsätts för provningarna föreskrivna i standarden och de accelerationer, som uppstår under rutinmässiga transportförhållanden, skall de förhindra:

(i) förlust eller spridning av det radioaktiva innehållet, och

(ii) försämring av skärmningsförmågan, vilket skulle orsaka en mer än 20-procentig ökning av strålningsnivån någonstans på containerns utsida.

6.4.5.4.5 IBC-behållare av metall får även användas som industrikollin typ 2 eller 3 (typ IP-2 och IP-3) förutsatt att:

(a) de uppfyller bestämmelserna i 6.4.5.1 och

(b) de är konstruerade så att bestämmelserna och provningarna i kapitel 6.5 för förpackningsgrupp I eller II uppfylls, men med fallprovning utförd på det mest skadebringande sättet, och skall vid provningarna förhindra:

(i) förlust eller spridning av det radioaktiva innehållet, och

(ii) försämring av skärmningsförmågan, vilket skulle orsaka en mer än 20-procentig ökning av strålningsnivån någonstans på IBC-behållarens utsida.

6.4.6 Bestämmelser för kollin innehållande uranhexafluorid

6.4.6.1 Utom när annat medges i 6.4.6.4, skall uranhexafluorid förpackas och transporteras enligt bestämmelserna i ISO 7195:1993 "Packaging of uranium hexafluoride (UF6) for transport" och bestämmelserna i 6.4.6.2 och 6.4.6.3. Kollina skall även uppfylla de bestämmelser i detta direktiv, som hänför sig till ämnets radioaktiva och klyvbara egenskaper.

6.4.6.2 Varje kolli konstruerat för att innehålla minst 0,1 kg uranhexafluorid skall vara konstruerat så att det:

(a) motstår hållfasthetsprovningen enligt 6.4.21.5 utan läckage och utan otillåtna spänningar, enligt ISO 7195:1993,

(b) motstår provningen enligt 6.4.15.4, utan förlust eller spridning av uranhexafluorid, och

(c) motstår provningen enligt 6.4.17.3, utan brott på inneslutningssystemet.

6.4.6.3 Kollin, konstruerade för att innehålla minst 0,1 kg uranhexafluorid, får inte vara försedda med tryckavlastningsanordning.

6.4.6.4 Förutsatt att behörig myndighet ger sitt godkännande får kollin konstruerade för att innehålla minst 0,1 kg uranhexafluorid transporteras, om:

(a) kollina är konstruerade enligt andra bestämmelser än de, som anges i ISO 7195:1993 och 6.4.6.2 och 6.4.6.3, men inte desto mindre så långt möjligt uppfyller bestämmelserna i 6.4.6.2 och 6.4.6.3,

(b) kollina är konstruerade att tåla ett provtryck på mindre än 2,76 MPa utan läckage och utan otillåtna spänningar, enligt 6.4.21.5, eller

(c) för kollin konstruerade för att innehålla minst 9000 kg uranhexafluorid, kollina inte uppfyller bestämmelsen i 6.4.6.2 (c).

6.4.7 Bestämmelser för kollin av typ A

6.4.7.1 Kollin av typ A skall vara konstruerade så att de uppfyller de allmänna bestämmelserna i 6.4.2 och 6.4.7.2-6.4.7.17.

6.4.7.2 Kollits minsta utvändiga mått överallt skall vara minst 10 cm.

6.4.7.3 Kollits utsida skall vara försedd med en anordning exempelvis en försegling, som inte går lätt att bryta och som i obrutet tillstånd skall utgöra bevis för att kollit inte har öppnats.

6.4.7.4 Fästanordningar på kollit skall vara konstruerade så att krafterna i dem, under såväl normala som olycksrelaterade transportförhållanden, inte försämrar kollits förmåga att uppfylla bestämmelserna i detta direktiv.

6.4.7.5 Konstruktionen av kollit skall ta hänsyn till temperaturer som sträcker sig från -40 °C till +70 °C för förpackningens komponenter. Hänsyn skall tas till vätskors frystemperaturer och till möjlig försämring av förpackningsmaterialens egenskaper inom det angivna temperaturintervallet.

6.4.7.6 Konstruktion och tillverkningsmetoder skall vara i överensstämmelse med nationella eller internationella standarder eller andra bestämmelser, som kan godtas av behörig myndighet.

6.4.7.7 Konstruktionen skall innefatta ett inneslutningssystem, säkert förslutet med en förslutningsanordning som inte kan öppnas oavsiktligt eller på grund av tryck som kan uppkomma inuti kollit.

6.4.7.8 Radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet får betraktas som en komponent av inneslutningssystemet.

6.4.7.9 Om ett inneslutningssystem utgör en separat del av kollit, skall den kunna förslutas säkert med en förslutningsanordning som är oberoende av andra delar av förpackningen.

6.4.7.10 Konstruktionen av komponenter i inneslutningssystemet skall i tillämpliga fall ta hänsyn till radiolytisk sönderdelning av vätskor och andra känsliga material samt gasbildning genom kemiska reaktioner och radiolys.

6.4.7.11 Inneslutningssystemet skall hålla kvar det radioaktiva innehållet vid en sänkning av det omgivande trycket till 60 kPa.

6.4.7.12 Alla ventiler förutom tryckavlastningsventiler skall vara utrustade med ett hölje som fångar upp eventuellt läckage från ventilen.

6.4.7.13 En strålskärm som omsluter en komponent av kollit, som är specificerad som en del av inneslutningssystemet, skall vara konstruerad så att komponenten ej oavsiktligt kan frigöras från skärmen. Om strålskärmen tillsammans med en dylik komponent utgör en separat enhet, skall strålskärmen kunna förslutas säkert med en förslutningsanordning som är oberoende av andra delar av förpackningen.

6.4.7.14 Ett kolli skall vara konstruerat så att om det blev utsatt för provningarna enligt 6.4.15, skulle det förhindra:

(a) förlust eller spridning av det radioaktiva innehållet samt

(b) försämring av skärmningsförmågan, vilket skulle orsaka en mer än 20-procentig ökning av strålningsnivån någonstans på kollits utsida.

6.4.7.15 Konstruktionen av ett kolli, som är avsett för radioaktiva vätskor, skall ha ett expansionsutrymme för att ta upp temperaturvariationer i innehållet, dynamiska effekter och fyllningsrörelser.

Kollin av typ A för vätskor

6.4.7.16 Ett kolli av typ A konstruerat för att innehålla vätskor skall dessutom:

(a) uppfylla bestämmelserna i 6.4.7.14 ovan, om kollit utsätts för provningarna enligt 6.4.16, och

(b) antingen

(i) vara försett med tillräcklig mängd absorberande material för att absorbera två gånger volymen av vätskeinnehållet. Sådant absorberande material skall vara placerat så att det kommer i kontakt med vätskan i händelse av läckage, eller

(ii) vara försett med ett inneslutningssystem, bestående av primära inre och sekundära yttre inneslutningskomponenter, där de sekundära yttre inneslutningskomponenterna skall säkerställa att vätskeinnehållet hålls på plats, även om de primära inre komponenterna läcker.

Kollin av typ A för gaser

6.4.7.17 Ett kolli avsett för gaser skall förhindra förlust eller spridning av det radioaktiva innehållet om kollit utsätts för provning enligt 6.4.16. Ett kolli av typ A konstruerat för gasformigt tritium eller för ädelgaser är undantaget från denna bestämmelse.

6.4.8 Bestämmelser för kollin av typ B(U)

6.4.8.1 Kollin av typ B(U) skall vara konstruerade så att bestämmelserna i 6.4.2 och 6.4.7.2-6.4.7.15, med undantag av 6.4.7.14 (a) samt dessutom bestämmelserna i 6.4.8.2-6.4.8.15 uppfylls.

6.4.8.2 Ett kolli skall vara konstruerat så att, under de omgivningsförhållanden som anges i 6.4.8.4 och 6.4.8.5, värmen som utvecklats i kollit av det radioaktiva innehållet under normala transportförhållanden, enligt provningarna i 6.4.15, inte kan medföra att kollit inte längre kan uppfylla tillämpliga bestämmelser om inneslutning och skärmning, om det lämnas utan tillsyn under en vecka. Särskilt skall värmeeffekter uppmärksammas, vilka kan:

(a) förändra ordningen, den geometriska formen eller det fysikaliska tillståndet hos det radioaktiva innehållet, eller, om det radioaktiva materialet är inkapslat eller inneslutet i en behållare (till exempel kapslade bränsleelement), orsaka att inkapslingen, behållaren eller det radioaktiva materialet deformeras eller smälter, eller

(b) försämra förpackningens effektivitet genom ojämn värmeutvidgning eller sprickbildning eller leda till smältning av materialet i strålskärmen, eller

(c) i kombination med fukt påskynda korrosion.

6.4.8.3 Ett kolli skall konstrueras så att, under de omgivningsförhållanden som anges i 6.4.8.4, temperaturen på kollits åtkomliga ytor inte överstiger 50 °C, såvida det inte transporteras som komplett last.

6.4.8.4 Omgivningstemperaturen skall antas vara 38 °C.

6.4.8.5 Solinstrålningsbetingelser skall antas vara de som anges i tabell 6.4.8.5.

TABELL 6.4.8.5

Data för solinstrålning

>Plats för tabell>

6.4.8.6 Ett kolli med ett värmeskydd för att uppfylla bestämmelserna för värmeprovningen i 6.4.17.3 skall konstrueras så att skyddet förblir effektivt om kollit utsätts för provningarna enligt 6.4.15 och 6.4.17.2 (a) och (b), eller i tillämpliga fall enligt 6.4.17.2 (b) och (c). Sådant skydd på kollits utsida får inte försämras genom rivning, skärning, glidning, nötning eller ovarsam hantering.

6.4.8.7 Ett kolli skall vara konstruerat så att:

(a) om det utsätts för provningarna enligt 6.4.15, det begränsar förlusten av radioaktivt innehåll till högst 10-6 A2 per timme, och

(b) om det utsätts för provningarna enligt 6.4.17.1, 6.4.17.2 (b), 6.4.17.3 och 6.4.17.4 och provningen i

(i) 66.4.17.2 (c), när kollit har en vikt på högst 500 kilo, en total densitet på högst 1000 kg/m3 baserad på yttermåtten och ett radioaktivt innehåll, som inte utgörs av radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet, över 1000 A2, eller

(ii) 6.4.17.2 (a), för alla andra kollin, så uppfyller det följande bestämmelser:

- skärmningens effekt skall förbli tillräckligt stor för att säkerställa att strålningsnivån en meter från kollits utsida inte överstiger 10 mSv/h med det maximala radioaktiva innehåll som kollit är konstruerat för att innehålla, och

- den samlade förlusten av radioaktivt innehåll under en vecka får inte överstiga 10 A2 för krypton-85 och A2 för alla andra radionuklider.

Där blandningar av olika radionuklider är närvarande, skall bestämmelserna i 2.2.7.7.2.4 - 2.2.7.7.2.6 tillämpas, förutom att för krypton-85 får ett effektivt A2 (i)-värde lika med 10 A2 användas. I fallet (a) ovan skall bestämningen ta hänsyn till gränsvärdena för yttre kontamination i 4.1.9.1.2.

6.4.8.8 Ett kolli för radioaktivt innehåll med aktivitet över 105 A2 skall konstrueras så att inget brott i inneslutningssystemet uppstår, om kollit utsätts för den utvidgade vattennedsänkningsprovningen enligt 6.4.18.

6.4.8.9 Uppfyllande av de tillåtna gränsvärdena för aktivitetsutsläpp får varken bero på filter eller på ett mekaniskt kylningssystem.

6.4.8.10 Inneslutningssystemet hos ett kolli får inte innehålla en tryckavlastningsanordning, genom vilket radioaktiva ämnen kan läcka ut till den yttre omgivningen under provningsbetingelserna i 6.4.15 och 6.4.17.

6.4.8.11 Ett kolli skall konstrueras så att vid högsta normala arbetstryck och då det utsätts för provningen enligt 6.4.15 och 6.4.17, spänningarna i inneslutningssystemet inte uppnår värden som försämrar kollit så att det inte längre uppfyller tillämpliga bestämmelser.

6.4.8.12 Ett kolli får inte ha ett högsta normala arbetstryck som överstiger ett övertryck på 700 kPa.

6.4.8.13 Högsta temperaturen på alla ytor, som är lätt åtkomliga under transport av ett kolli, får inte överstiga 85 °C i frånvaro av solinstrålning, under de omgivningsförhållanden som anges i 6.4.8.4. Kollit skall transporteras som komplett last enligt 6.4.8.3, om denna högsta temperatur överstiger 50 °C. Sköldar eller skärmar avsedda att skydda personer får tas med i beräkningen utan att dessa sköldar eller skärmar behöver utsättas för någon provning.

6.4.8.14 (Tills vidare blank.)

6.4.8.15 Ett kolli skall konstrueras för en omgivningstemperatur från -40 °C till +38 °C.

6.4.9 Bestämmelser för kollin av typ B(M)

6.4.9.1 Kollin av typ B(M) skall uppfylla kraven för kollin av typ B(U) angivna i 6.4.8.1. Dock får för kollin, som kommer att transporteras uteslutande inom ett visst land eller uteslutande mellan vissa länder, andra villkor antas än de som anges i 6.4.7.5, 6.4.8.4, 6.4.8.5 och 6.4.8.8 - 6.4.8.15 ovan, efter godkännande av behöriga myndigheter i dessa länder. Dock skall så långt möjligt bestämmelserna för kollin av typ B(U) i 6.4.8.8 - 6.4.8.15 uppfyllas.

6.4.9.2 Återkommande tryckutjämning av kollin av typ B(M) kan tillåtas under transport, förutsatt att övervakningsåtgärder för tryckutjämningen är godtagbara för berörd behörig myndighet.

6.4.10 (Gereserveerd)

6.4.11 Bestämmelser för kollin som innehåller klyvbara ämnen

6.4.11.1 Klyvbara ämnen skall transporteras så att:

(a) underkriticitet råder under såväl normala transportförhållanden som under olycksrelaterade transportförhållanden. Särskilt skall hänsyn tas till följande omständigheter:

(i) vatten som läcker in i eller ut ur kollin,

(ii) förlust av funktion hos inbyggda neutronabsorbatorer eller moderatorer,

(iii) förändring av innehållets placering antingen inuti kollit eller som resultat av läckage ur kollit,

(iv) minskning av avstånd inuti eller mellan kollin,

(v) kollin som blir nedsänkta i vatten eller begravda i snö, och

(vi) temperaturändringar, och

(b) och följande bestämmelser uppfyllas:

(i) bestämmelserna i 6.4.7.2 för klyvbara ämnen i kollin,

(ii) bestämmelser på annat ställe i detta direktiv, vilka beror på ämnenas radioaktiva egenskaper, och

(iii) bestämmelserna i 6.4.11.3-6.4.11.12, såvida inte undantag anges i 6.4.11.2.

6.4.11.2 Klyvbara ämnen som uppfyller en av bestämmelserna (a)-(d) i detta avsnitt är undantagna från såväl kravet på transport i kollin enligt 6.4.11.3 - 6.4.11.12, som övriga bestämmelser i detta direktiv som gäller klyvbara ämnen. Endast en typ av undantag är tillåten per sändning.

(a) en viktbegränsning per sändning, sådan att:

>PIC FILE= "L_2004121SV.074301.TIF">

där X och Y är viktbegränsningarna som definieras i tabell 6.4.11.2, förutsatt att antingen:

(i) varje enskilt kolli innehåller högst 15 gram klyvbara ämnen, varvid för oförpackat material denna mängdbegränsning gäller den sändning som transporteras i eller på vagnen, eller

(ii) det klyvbara ämnet är en homogen vätehaltig lösning eller blandning, där viktförhållandet mellan klyvbara nuklider och väte är under 5 %, eller

(iii) det finns högst 5 gram klyvbara ämnen per 10 liter materialvolym.

Varken beryllium eller deuterium får finnas i mängder som överstiger 0,1 % av de klyvbara ämnenas vikt.

(b) Uran som är anrikat med avseende på uran-235 med högst 1 viktsprocent och med ett totalt innehåll av plutonium och uran-233 som inte överstiger 1 % av vikten av uran-235, förutsatt att det klyvbara ämnet är väsentligen homogent fördelat i hela materialet. Dessutom får uran-235 inte bilda en gitterstruktur, om det är närvarande i metall-, oxid- eller karbidform.

(c) Flytande lösningar av uranylnitrat, anrikat med avseende på uran-235 till högst 2 viktprocent, med ett totalt innehåll av plutonium och uran-233, som inte överstiger 0,002 % av uranets vikt, och med atomförhållandet minst lika med 2 mellan mängden kväve och uran (N/U).

(d) Kollin som vart och ett innehåller totalt högst 1 kg plutonium, varav högst 20 viktprocent får bestå av plutonium-239, plutonium-241 eller en kombination av dessa radionuklider.

Tabell 6.4.11.2

Viktbegränsningar per sändning för undantag från bestämmelserna för kollin som innehåller klyvbara ämnen

>Plats för tabell>

6.4.11.3 Där kemisk eller fysikalisk form, isotopsammansättning, vikt eller koncentration, modereringsförhållande eller densitet eller geometrisk konfiguration är okänd, skall bestämningarna i 6.4.11.7 - 6.4.11.12 utföras med antagandet att varje okänd parameter har det värde, som i överensstämmelse med vid bestämningen kända förhållanden och parametrar ger maximal neutronmultiplikation.

6.4.11.4 För bestrålat kärnbränsle skall bestämningarna i 6.4.11.7-6.4.11.12 baseras på en isotopsammansättning som har visats ge:

(a) maximal neutronmultiplikation under tidigare bestrålning, eller

(b) en konservativ uppskattning av neutronmultiplikationen vid bedömningen av kollit. Efter bestrålning men innan transport skall en mätning utföras för att verifiera konservatismen i isotopsammansättningen.

6.4.11.5 Förpackningen skall efter att ha utsatts för provningen enligt 6.4.15 förhindra inträngning av en kub med kantlängden 10 cm.

6.4.11.6 Kollit skall konstrueras för en omgivningstemperatur av -40 °C till +38 °C, såvida inte behörig myndighet anger annat i certifikatet för godkännandecertifikatet för kollikonstruktionen.

6.4.11.7 För ett enskilt kolli skall antas att vatten kan läcka in i eller ut ur alla tomma utrymmen i kollit, inklusive sådana inne i inneslutningssystemet. Om konstruktionen emellertid innefattar särskilda anordningar för att förhindra sådant läckage av vatten in i eller ut ur bestämda tomma utrymmen, även som ett resultat av fel, får frånvaro av läckage antas med avseende på dessa utrymmen. Sådana särskilda anordningar skall omfatta följande:

(a) flera högeffektiva barriärer mot vatten, där var och en förblir vattentät om kollit utsätts för provning enligt 6.4.11.12 (b), väl utvecklad av kvalitetsstyrning vid tillverkning, underhåll och reparation av förpackningar samt provning för att kontrollera förslutningen av kollit före varje transport, eller

(b) endast beträffande kollin för uranhexafluorid:

(i) kollin, där det efter provning enligt 6.4.11.12 (b) inte finns någon fysisk kontakt mellan ventilen och någon annan del av förpackningen, utom vid dess ursprungliga fästpunkt, och där dessutom ventilerna förblir täta efter provning enligt 6.4.17.3, och

(ii) väl utvecklad kvalitetsstyrning vid tillverkning, underhåll och reparation av förpackningar, i förening med provning för att kontrollera förslutningen av kollit före varje transport.

6.4.11.8 Det skall antas att det begränsande systemet skall tätt reflekteras av minst 20 cm vatten eller en större reflektion som ytterligare kan erhållas av förpackningsmaterialet. Emellertid, när det kan visas att det begränsande systemet stannar i förpackningen efter provning enligt 6.4.11.12 (b) får en tät reflektion hos kollit av minst 20 cm vatten antas i 6.4.11.9 (c).

6.4.11.9 Kollit skall vara underkritiskt under förhållandena i 6.4.11.7 och 6.4.11.8, under de betingelser hos kollit som ger maximal neutronmultiplikation, i överensstämmelse med följande punkter:

(a) rutinmässiga transportförhållanden (fria från tillbud),

(b) provning enligt 6.4.11.11 (b),

(c) provning enligt 6.4.11.12 (b),

6.4.11.10 (Tills vidare blank.)

6.4.11.11 För normala transportförhållanden skall ett tal "N" härledas, sådant att fem gånger "N" för den uppställning och de betingelser hos kollin som ger maximal neutronmultiplikation skall vara underkritisk med hänsyn till följande:

(a) ingenting får finnas mellan kollina, och kolliuppställningen skall reflekteras på alla sidor av minst 20 cm vatten, och

(b) tillståndet hos kollina skall vara deras bedömda eller verifierade skick sedan de utsatts för provning enligt 6.4.15.

6.4.11.12 För olycksrelaterade transportförhållanden skall ett tal "N" härledas, sådant att två gånger "N" för den uppställning och de betingelser hos kollin som ger maximal neutronmultiplikation skall vara underkritiskt med hänsyn till följande:

(a) moderering av vätehaltigt material mellan kollina, och kolliuppställningen reflekterad på alla sidor av minst 20 cm vatten, och

(b) provning enligt 6.4.15 följd av det mest begränsande av följande:

(i) provning enligt 6.4.17.2 (b) och antingen 6.4.17.2 (c) för kollin med en vikt av högst 500 kg och en total densitet av högst 1000 kg/m3, baserat på yttermåtten, eller 6.4.17.2 (a) för alla andra kollin, följd av provning enligt 6.4.17.3 och avslutad med provning enligt 6.4.19.1-6.4.19.3, eller

(ii) provning enligt 6.4.17.4, och

(c) om någon del av det klyvbara ämnet kommer ut från inneslutningssystemet efter provning enligt 6.4.11.12 (b), skall det antas att klyvbara ämnen kommer ut från varje kolli i uppställningen och alla klyvbara ämnen skall ordnas i den konfiguration och moderering som ger maximal neutronmultiplikation med tät reflektion av minst 20 cm vatten.

6.4.12 Provningsmetoder och verifiering av överensstämmelse

6.4.12.1 Verifiering av överensstämmelse med funktionskraven i 2.2.7.3.3, 2.2.7.3.4, 2.2.7.4.1, 2.2.7.4.2 och 6.4.2 - 6.4.11 skall ske med någon av nedan angivna metoder, eller genom en kombination av dessa:

(a) utförande av provningar med provföremål som representerar LSA-III eller radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet eller med prototyper eller provexemplar av förpackningen, där innehållet i provföremålet eller förpackningen vid provningarna så långt möjligt skall simulera det förväntade radioaktiva innehållet och provföremål eller förpackningar som skall provas skall förberedas på det sätt som de överlämnas för transport,

(b) hänvisning till tidigare tillfredsställande och tillräckligt likartad verifiering,

(c) utförande av provning med modeller i lämplig skala, vilka har alla egenskaper som är väsentliga från undersökningssynpunkt, om teknisk erfarenhet har visat att resultat från sådana provningar är lämpliga för konstruktionsändamål. När en skalmodell används skall hänsyn tas till att vissa provningsparametrar, såsom diametern hos penetrationsstången eller staplingsbelastningen, behöver korrigeras,

(d) beräkning eller motiverat resonemang, när beräkningsmetoder och parametrar är allmänt erkända för att vara tillförlitliga eller konservativa.

6.4.12.2 Efter att provföremålet, prototypen eller provbiten har utsatts för provningarna, skall lämpliga metoder för utvärdering användas för att säkerställa att bestämmelserna för provningsmetoderna har uppfyllts i överensstämmelse med de funktions- och acceptanskriterier som anges i 2.2.7.3.3, 2.2.7.3.4, 2.2.7.4.1, 2.2.7.4.2 och 6.4.2 - 6.4.11.

6.4.12.3 Alla provföremål skall granskas före provning i syfte att identifiera och notera brister eller skador, inklusive följande:

(a) avvikelser från konstruktionen,

(b) defekter i tillverkningen,

(c) korrosion eller annan påverkan, och

(d) deformation av enskilda delar.

Inneslutningssystemet i kollit skall vara entydigt specificerat. Provföremålets utvändiga delar skall märkas entydigt så att hänvisning kan göras enkelt och otvetydigt till vilken del som helst i provföremålet.

6.4.13 Provning av inneslutningssystemets och skärmningens integritet samt utvärdering av kriticitetssäkerhet

Efter varje tillämpligt provningsmoment enligt 6.4.15-6.4.21:

(a) skall brister och skador identifieras och noteras,

(b) skall det avgöras huruvida inneslutningssystemets och skärmningens integritet har bevarats i den utsträckning som krävs i 6.4.2-6.4.11 för kollit som provats,

(c) skall för kollin som innehåller klyvbara ämnen avgöras, huruvida de för utvärdering av ett eller flera kollin enligt 6.4.11.1 - 6.4.11.12 gjorda antagandena och förutsättningarna är giltiga.

6.4.14 Träffyta för fallprovning

Träffytan för fallprovningen enligt 2.2.7.4.5 (a), 6.4.15.4, 6.4.16 (a) och 6.4.17.2 skall vara en plan, horisontell yta av sådant slag, att en ökning av dess motstånd mot förskjutning eller deformation efter träff av provföremålet inte skulle leda till nämnvärt större skador på provföremålet.

6.4.15 Provning för att verifiera förmågan att motstå normala transportförhållanden

6.4.15.1 Provningsmomenten är: vattenbesprutningsprovning, fallprovning, staplingsprovning och penetrationsprovning. Provexemplaret av kollit skall utsättas för fallprovning, staplingsprovning och penetrationsprovning, och skall i varje moment föregås av vattenbesprutningsprovningen. Ett provexemplar får användas för alla momenten, förutsatt att bestämmelserna i 6.4.15.2 är uppfyllda.

6.4.15.2 Tidsintervallet mellan avslutning av vattenbesprutningsprovningen och det följande provningsmomentet skall vara sådant att vattnet har absorberats i största möjliga utsträckning, utan att provexemplarets utsida påtagligt har torkat. Om inget annat är motiverat skall detta intervall sättas till två timmar, om vattenbesprutningen sker från fyra riktningar samtidigt. Ingen mellanliggande paus får förekomma om vattenbesprutningen sker från var och en av de fyra riktningarna efter varandra.

6.4.15.3 Vattenbesprutningsprovning: provexemplaret skall utsättas för en vattenbesprutningsprovning som simulerar exponering för regn med ungefär 50 mm per timme under minst en timme.

6.4.15.4 Fallprovning: provexemplaret skall falla på träffytan så att det erhåller maximal skada med avseende på de säkerhetskarakteristika som skall provas.

(a) Fallhöjden mätt från provexemplarets lägsta punkt till träffytans yta skall vara minst lika med avståndet som anges i tabell 6.4.15.4 för tillämplig vikt. Träffytan skall vara beskaffad enligt 6.4.14.

(b) För rektangulära kollin av papp eller trä med en vikt av högst 50 kg, skall ett separat provexemplaret utsättas för ett fritt fall mot varje hörn från en höjd av 0,3 meter,

(c) För cylindriska kollin av papp med en vikt av högst 100 kg, skall ett separat provexemplaret utsättas för ett fritt fall mot varje kvadrant av båda kanterna från en höjd av 0,3 meter.

Tabell 6.4.15.4

Fallhöjd för provning av kollin för normala transportförhållanden

>Plats för tabell>

6.4.15.5 Staplingsprovning: Såvida inte förpackningens form effektivt förhindrar stapling, skall provexemplaret under 24 timmar utsättas för en kompressionsbelastning lika med det största av följande:

(a) motsvarigheten till 5 gånger vikten av aktuellt kolli, och

(b) motsvarigheten till 13 kPa, multiplicerat med den vertikalt projicerade kolliarean.

Belastningen skall läggas likformigt på två motsatta sidor av provexemplaret, där den ena skall vara bottenytan på vilken kollit normalt vilar.

6.4.15.6 Penetrationsprovning: provexemplaret skall placeras på en styv, plan, horisontell yta som inte röra sig påtagligt under provningen.

(a) En stång med diametern 3,2 cm, en halvsfärisk ändyta och vikten 6 kg skall släppas så att den faller med sin längdaxel vertikal mot mitten av provexemplaret svagaste del, varvid den om den tränger igenom tillräckligt långt kommer att träffa inneslutningssystemet. Stången får inte deformeras påtagligt vid provningen.

(b) Fallhöjden för stången, mätt från dess nedre ändyta till den avsedda islagspunkten på provexemplaret översta yta, skall vara 1 meter.

6.4.16 Tilläggsprovning av kollin av typ A för vätskor och gaser

Ett provexemplaret eller separata provexemplaret skall utsättas för vart och ett av följande provningsmoment, såvida det inte kan verifieras att ett provningsmoment är strängare för provexemplaret ifråga än det andra, i vilket fall ett provexemplar skall utsättas för det strängaste provningsmomentet.

(a) Fallprovning: provexemplaret skall falla mot träffytan så att inneslutningssystemet erhåller största möjliga skada. Fallhöjden mätt från provexemplarets lägsta del till träffytan skall vara 9 meter. Träffytan skall vara utförd enligt 6.4.14.

(b) Penetrationsprovning: provexemplaret skall utsättas för provning enligt 6.4.15.6, varvid fallhöjden skall ökas till 1,7 m från 1 meter som anges i 6.4.15.6 (b).

6.4.17 Provning för att verifiera förmågan att motstå olycksrelaterade transportförhållanden

6.4.17.1 Provexemplaret skall utsättas för den samlade effekten av provningsmomenten enligt 6.4.17.2 och 6.4.17.3, i den ordningen. Efter provningarna skall antingen detta provexemplaret eller ett separat provföremål genomgå vattennedsänkningsprovningen enligt 6.4.17.4 och i tillämpliga fall 6.4.18.

6.4.17.2 Mekanisk provning: den mekaniska provningen består av tre olika fallprovningsmoment. Varje provexemplar skall utsättas för tillämplig fallprovning enligt 6.4.8.7 eller 6.4.11.12. Provningsmomentens ordningsföljd skall vara sådan, att när den mekaniska provningen är avslutad, skall provexemplaret har fått sådana skador, som kommer att leda till största möjliga skada i den efterföljande värmeprovningen.

(a) Vid fallprovning I skall provexemplaret falla mot träffytan så att det erhåller största möjliga skada, och fallhöjden mätt från provexemplarets lägsta punkt till träffytan skall vara 9 meter. Träffytan skall vara utformad enligt 6.4.14.

(b) Vid fallprovning II skall provexemplaret falla mot en stång, som är fast monterad vinkelrätt mot träffytan, så att det erhåller största möjliga skada. Fallhöjden mätt från den avsedda islagspunkten på provexemplaret till stångens översta yta skall vara 1 meter. Stången skall vara av solitt kolstål med cirkulärt tvärsnitt, 15,0 ± 0,5 cm i diameter och 20 cm lång, såvida inte en längre stång skulle orsaka större skada, i vilket fall en stång med tillräcklig längd för att orsaka största möjliga skada skall användas. Övre ändytan av stången skall vara plan och horisontell, med kanterna avrundade till en radie på högst 6 mm. Träffytan på vilken stången monteras skall vara utförd enligt 6.4.14.

(c) Vid fallprovning III skall provexemplaret utsättas för en dynamisk krossprovning genom att det placeras på träffytan så att det erhåller största möjliga skada vid fall av en 500-kilograms vikt från 9 m mot provexemplaret. Vikten skall bestå av en solid kolstålsplatta, 1 × 1 meter, och den skall falla med horisontell orientering. Fallhöjden skall mätas från plattans undersida till provexemplarets högsta punkt. Träffytan på vilken provexemplaret vilar skall vara utformad enligt 6.4.14.

6.4.17.3 Värmeprovning: provexemplaret skall vara i termisk jämvikt vid en omgivningstemperatur på 38 °C, vid solinstrålningsbetingelser enligt tabell 6.4.8.5 och vid den högsta värmeeffekten orsakad av det radioaktiva innehållet enligt kollikonstruktionen. Alternativt får någon av dessa parametrar ha andra värden före och under provningen, förutsatt att tillbörlig hänsyn tas till dem under den följande bedömningen av påverkan på kollit.

Värmeprovningen skall sedan bestå av:

(a) Exponering av ett provexemplar under 30 minuter för en termisk miljö som ger ett värmeflöde åtminstone likvärdigt med det från en brand i en kolväte/luftblandning i tillräckligt lugna omgivningsbetingelser för att ge en minsta medelflamemissivitetskoefficient på 0,9 och en medeltemperatur på minst 800 °C, helt omvälvande provexemplaret, med en ytabsorptivitetskoefficient på 0,8 eller det värde som kollit kan visas ha om det exponeras för den angivna branden.

(b) Exponering av provexemplaret för en omgivningstemperatur av 38 °C, solinstrålningsbetingelser enligt tabell 6.4.8.5 och högsta beräkningsvärdet för den av det radioaktiva innehållet i kollit genererade värmeeffekten, tillräckligt länge för att säkerställa att temperaturerna i provexemplaret minskar överallt och/eller närmar sig det ursprungliga jämviktstillståndet. Alternativt får dessa parametrar ha andra värden efter att uppvärmningen upphört, förutsatt att tillbörlig hänsyn tas till dem under den följande bedömningen av påverkan på kollit.

Under och efter provningen får inte provexemplaret kylas ner artificiellt och all förbränning av material i provexemplaret skall tillåtas att fortsätta.

6.4.17.4 Vattennedsänkningsprovning: provexemplaret skall nedsänkas under en vattenpelare på minst 15 meter under en tid av minst åtta timmar i den orientering som kommer att ge största möjliga skada. För demonstrationsändamål skall ett utvändigt övertryck på minst 150 kPa anses uppfylla dessa villkor.

6.4.18 Utvidgad vattennedsänkningsprovning för kollin av typ B(U) och typ B(M) innehållande mer än 105 A2

Utvidgad vattennedsänkningsprovning: provexemplaret skall nedsänkas under en vattenpelare på minst 200 meter under en tid av minst en timme. För demonstrationsändamål skall ett utvändigt övertryck på minst 2 MPa anses uppfylla dessa villkor.

6.4.19 Vattenläckageprovning för kollin som innehåller klyvbara ämnen

6.4.19.1 När vattenläckage in i eller ut ur kollin har antagits i den omfattning som ger största reaktivitet för bedömningen enligt 6.4.11.7-6.4.11.12 är kollina undantagna från provning.

6.4.19.2 Innan provexemplaret utsätts för nedanstående vattenläckageprovningen, skall det utsättas för provning enligt 6.4.17.2 (b) och enligt kraven i 6.4.11.12 antingen 6.4.17.2 (a) eller (c) samt provning enligt 6.4.17.3.

6.4.19.3 Provexemplaret skall nedsänkas under en vattenpelare på minst 0,9 meter under en tid av minst åtta timmar och i den orientering vid vilken största möjliga läckage förväntas.

6.4.20 (Tills vidare blank.)

6.4.21 Kontroll av förpackningar avsedda för minst 0,1 kg uranhexafluorid

6.4.21.1 Varje tillverkad förpackning och dess driftutrustning och strukturdelar skall antingen tillsammans eller separat genomgå en första kontroll innan den tas i bruk och därefter skall återkommande kontroll genomföras. Dessa kontroller skall genomföras och intygas i samråd med behörig myndighet.

6.4.21.2 Den första kontrollen består av kontroll av konstruktionsegenskaper, hållfasthetsprovning, täthetsprovning, volymsbestämning och funktionskontroll av driftutrustningen.

6.4.21.3 De återkommande kontrollerna skall bestå av en visuell besiktning, hållfasthetsprovning, täthetsprovning och funktionskontroll av driftutrustningen. Intervallet mellan återkommande kontroller skall uppgå till högst fem år. Förpackningar som inte kontrollerats inom femårsintervallet, skall före transport undersökas enligt ett av behörig myndighet godkänt program. De får åter fyllas först efter att det fullständiga programmet för återkommande kontroll avslutats.

6.4.21.4 Kontrollen av konstruktionsegenskaperna skall verifiera överensstämmelsen med konstruktionstypens specifikationer och tillverkningsprogrammet.

6.4.21.5 I den första hållfasthetsprovningen skall förpackningar konstruerade för att innehålla minst 0,1 kilo uranhexafluorid utsättas för en vätsketryckprovning vid ett invändigt tryck av minst 1,38 MPa, dock behöver prototypen ett multilateralt godkännande om provtrycket är mindre än 2,76 MPa. För återkommande provning av förpackningar får annan likvärdig oförstörande provning användas förutsatt att multilateralt godkännande erhålls.

6.4.21.6 Täthetsprovning skall genomföras enligt en metod som möjliggör detektering av läckor i inneslutningssystemet med en känslighet av 0,1 Pa l/s (10-6 bar l/s).

6.4.21.7 Volymsbestämningen av förpackningarna skall utföras med en noggrannhet av ±0,25 % vid en referenstemperatur av 15 °C. Volymen skall anges på den i 6.4.21.8 beskrivna skylten.

6.4.21.8 På varje förpackning skall en skylt av ej korroderande metall placeras varaktigt på en lättillgänglig plats. Sättet att sätta fast skylten får inte försämra förpackningens hållfasthet. På skylten skall åtminstone nedanstående uppgifter finnas instansade eller angivna med något liknande förfarande:

- igenkänningsmärke,

- tillverkarens serienummer,

- högsta arbetstryck (övertryck),

- provtryck (övertryck),

- innehåll: uranhexafluorid,

- volym i liter,

- högsta tillåtna vikt för fyllning med uranhexafluorid,

- taravikt,

- datum (månad, år) för första kontroll och senast utförda återkommande kontroll,

- kontrollstämpel åsatt av den kontrollant som utfört kontrollen.

6.4.22 Konstruktionsgodkännande av kollin och ämnen

6.4.22.1 För konstruktionsgodkännande av kollin som innehåller minst 0,1 kg uranhexafluorid gäller att:

(a) varje kollikonstruktion som uppfyller bestämmelserna i 6.4.6.4 kräver multilateralt godkännande,

(b) efter den 31 december 2003 kräver varje kollikonstruktion, som uppfyller bestämmelserna i 6.4.6.1-6.4.6.3, unilateralt godkännande av behörig myndighet i ursprungslandet för kollikonstruktionen.

6.4.22.2 Varje kollikonstruktion av typ B(U) och typ C kräver unilateralt godkännande, utom att:

(a) en kollikonstruktion för klyvbara ämnen, vilken även omfattas av 6.4.22.4, 6.4.23.7 och 5.1.5.3.1, kräver multilateralt godkännande, och

(b) en kollikonstruktion av typ B(U) för radioaktivt ämne med liten spridbarhet kräver multilateralt godkännande.

6.4.22.3 Varje kollikonstruktion av typ B(M), inklusive sådana för klyvbara ämnen som även omfattas av 6.4.22.4, 6.4.23.7 och 5.1.5.3.1, och sådana för radioaktivt ämne med liten spridbarhet kräver multilateralt godkännande.

6.4.22.4 Varje kollikonstruktion för klyvbara ämnen, som inte är undantagen enligt 6.4.11.2 från de bestämmelser som särskilt gäller kollin innehållande klyvbara ämnen, kräver multilateralt godkännande.

6.4.22.5 En konstruktion för radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet kräver unilateralt godkännande. En konstruktion för radioaktivt ämne med liten spridbarhet kräver multilateralt godkännande (se även 6.4.23.8).

6.4.22.6 En konstruktion som kräver unilateralt godkännande och har sitt ursprung i ett land som är medlemsstat skall vara godkänd av behörig myndighet i det landet. Om landet där kollit har konstruerats inte är medlemsstat, får transport ske under förutsättning att:

(i) landet i fråga har utfärdat ett intyg, som visar att kollit uppfyller de tekniska bestämmelserna i detta direktiv och att detta intyg är kontrasignerat av behörig myndighet i den första medlemsstat som berörs av transporten,

(ii) kollikonstruktionen godkänns av behörig myndighet i den första medlemsstat som berörs av transporten, om inget intyg bifogas och det inte finns något kollikonstruktionsgodkännande från en medlemsstat.

6.4.22.7 Beträffande konstruktioner godkända enligt övergångsbestämmelser, se 1.6.5.

6.4.23 Ansökan och godkännande för transport av radioaktiva ämnen

6.4.23.1 (Tills vidare blank)

6.4.23.2 En ansökan om transportgodkännande skall innehålla:

(a) tidsperioden för transporten, för vilken godkännande söks,

(b) aktuellt radioaktivt innehåll, avsedda transportsätt, vagntyp och sannolik eller föreslagen transportsträcka samt

(c) utförliga uppgifter om hur försiktighetsåtgärder och administrativ kontroll eller operativa åtgärder, angivna i de enligt 5.1.5.3.1 utfärdade kollikonstruktioncertifikaten skall verkställas.

6.4.23.3 En ansökan om transportgodkännande enligt särskild överenskommelse skall innehålla alla uppgifter som krävs för att försäkra behörig myndighet om att den totala säkerhetsnivån under transporten är åtminstone likvärdig med den som skulle råda, om alla tillämpliga bestämmelser i detta direktiv vore uppfyllda. Ansökan skall också innehålla:

(a) en redogörelse för i vilka avseenden och av vilka skäl sändningen inte kan göras i full överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser i detta direktiv samt

(b) en redogörelse för särskilda försiktighetsåtgärder eller särskild administrativ kontroll eller operativa åtgärder som skall genomföras under transporten för att kompensera för att tillämpliga bestämmelser i detta direktiv inte uppfylls.

6.4.23.4 En ansökan om typgodkännande av kollin av typ B(U) eller typ C skall innehålla:

(a) en detaljerad beskrivning av det föreslagna radioaktiva innehållet med uppgift om dess fysikaliska och kemiska tillstånd samt arten av avgiven strålning,

(b) en detaljerad redogörelse för konstruktionen, inklusive fullständiga tekniska ritningar, materialdatablad och tillverkningsmetoder,

(c) redogörelse över utförda provningar och resultaten av dessa, eller verifiering med beräkningsmetoder eller på annat sätt av att konstruktionen uppfyller tillämpliga bestämmelser,

(d) föreslagna drift- och underhållsinstruktioner för förpackningen,.

(e) om kollit är konstruerat för ett högsta normala arbetstryck över 100 kPa övertryck, uppgifter om material som används för tillverkning av inneslutningssystemet, prover som skall tas och provningar som skall genomföras,

(f) om det föreslagna radioaktiva innehållet är bestrålat bränsle, redogörelse och motivering för alla antaganden som gjorts i säkerhetsanalysen avseende bränslets egenskaper samt beskrivning av varje mätning som skall utföras före transport i enlighet med 6.4.11.4 (b),

(g) alla särskilda stuvningsbestämmelser som är nödvändiga för att åstadkomma en säker värmeavledning från kollit, med hänsyn till de olika transportslag som skall användas och typ av vagnar eller container,

(h) en reproducerbar illustration, högst 21 × 30 cm, som visar kollits uppbyggnad, och

(i) en beskrivning av det i 1.7.3 föreskrivna kvalitetssäkringsprogrammet.

6.4.23.5 En ansökan om godkännande av en kollikonstruktion av typ B(M) skall utöver uppgifterna som krävs för kollin av typ B(U) i 6.4.23.4 innehålla:

(a) en förteckning över de i 6.4.7.5, 6.4.8.4, 6.4.8.5 och 6.4.8.8 - 6.4.8.15 angivna bestämmelser, som kollit inte uppfyller,

(b) varje föreslagen ytterligare åtgärd som skall vidtagas under transport, och som inte är föreskriven i detta direktiv, men som är nödvändig för att tillgodose kollits säkerhet eller kompensera för de brister som anges i (a),

(c) uppgift om restriktioner med avseende på transportslag och särskilda lastnings-, transport-, lossnings- eller hanteringsrutiner, och

(d) det intervall av omgivningsbetingelser (temperatur, solinstrålning) som kan förväntas under transporten och som tagits hänsyn till vid konstruktionen.

6.4.23.6 Ansökan om godkännande av kollikonstruktionen som innehåller minst 0,1 kg uranhexafluorid skall innehålla all information som behövs för att försäkra behörig myndighet att konstruktionen uppfyller de tillämpliga bestämmelserna i 6.4.6.1 och en beskrivning av det i 1.7.3 föreskrivna kvalitetssäkringsprogrammet som tillämpas.

6.4.23.7 En ansökan om godkännande av kolli för klyvbara ämnen skall innehålla all information som behövs för att försäkra behörig myndighet att konstruktionen uppfyller de tillämpliga bestämmelserna i 6.4.11.1 och en beskrivning av det i 1.7.3 föreskrivna kvalitetssäkringsprogrammet som tillämpas.

6.4.23.8 En ansökan om godkännande av konstruktionen av radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet och av radioaktivt ämne med liten spridbarhet skall innehålla:

(a) en detaljerad beskrivning av de radioaktiva ämnena eller innehållet, om det är inkapslat, speciellt skall uppgifter om fysikaliskt och kemiskt tillstånd ingå,

(b) en detaljerad beskrivning av konstruktionen för kapslar som används,

(c) en rapport över utförda provningar och resultaten av dessa, eller verifiering med beräkningsmetoder av att det radioaktiva ämnet uppfyller funktionskraven eller verifiering på annat sätt av att det radioaktiva ämnet av speciell beskaffenhet eller det radioaktiva ämnet med liten spridbarhet uppfyller tillämpliga bestämmelser i detta direktiv,

(d) en beskrivning av det i 1.7.3 föreskrivna kvalitetssäkringsprogram, som tillämpas, och

(e) alla förslag till åtgärder som ska vidtagas före transport av radioaktiva ämnen av speciell beskaffenhet eller radioaktiva ämnen med liten spridbarhet.

6.4.23.9 Varje godkännandecertifikat utfärdat av behörig myndighet skall ges ett igenkänningsmärke. Märkningen skall vara av följande allmänna slag:

FRB/nummer/typbeteckning

(a) Såvida inget annat anges i 6.4.23.10 (b) representerar FRB registreringsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik(62) för det land som utfärdat certifikatet,

(b) numret skall tilldelas av behörig myndighet och vara unikt. Det får bara avse en bestämd konstruktion eller en bestämd transport. Igenkänningsmärket för transportgodkännandet skall vara tydligt relaterat till igenkänningsmärket för konstruktionsgodkännandet,

(c) följande typbeteckningar skall användas i nedanstående ordningsföljd för att ange slag av utfärdade godkännandecertifikat:

>Plats för tabell>

För kollikonstruktioner för ej klyvbar eller undantagen klyvbar uranhexafluorid, där ingen av beteckningarna ovan är tillämplig, skall följande typbeteckningar användas:

>Plats för tabell>

(d) för godkännandecertifikat för kollikonstruktioner och radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet, som inte utfärdats enligt övergångsbestämmelserna i 1.6.6.2 - 1.6.6.3 och godkännandecertifikat för radioaktivt ämne med liten spridbarhet skall symbolen "-96" tilläggas till typbeteckningen.

6.4.23.10 Dessa typbeteckningar skall användas som följer:

(a) Varje certifikat och varje kolli skall förses med tillämpligt igenkänningsmärke, som omfattar de i 6.4.23.9 (a), (b), (c) och (d) föreskrivna symbolerna, med undantag av att för kollin skall endast tillämplig typbeteckning för konstruktionen inklusive i tillämpliga fall symbolen "-96" visas efter det andra snedstrecket, dvs "T" eller "X" skall inte förekomma i märkningen på kollit. När konstruktionsgodkännande och transportgodkännande är kombinerade, behöver inte tillämplig typbeteckning upprepas.

>Plats för tabell>

(b) Där multilateralt godkännande ges genom validering enligt 6.4.23.16 skall endast den märkning användas, som tilldelats av ursprungslandet för konstruktionen eller transporten. Där multilateralt godkännande ges genom att länder i tur och ordning utfärdar certifikat, skall varje certifikat uppvisa tillämpligt igenkänningsmärke och kollikonstruktionen som godkänts på detta sätt skall vara försett med alla tillämpliga igenkänningsmärken.

Till exempel:

A/132/B(M)F-96

CH/28/B(M)F-96

utgör igenkänningsmärket för ett kolli som ursprungligen godkänts av Österrike och därefter godkänts i ett separat certifikat av Schweiz. Ytterligare igenkänningsmärke torde placeras på liknande sätt på kollit,

(c) Revision av ett certifikat skall anges med ett uttryck inom parentes efter igenkänningsmärket på certifikatet. Till exempel skulle A/132/B(M)F-96 (Rev.2) beteckna revision 2 av det österrikiska kollikonstruktionscertifikatet, eller A/132/B(M)F-96 (Rev.0) det ursprungliga utfärdandet av det österrikiska kollikonstruktionscertifikatet. För ursprungliga utfärdanden är angivelsen inom parentes inte obligatorisk och andra uttryck såsom "första utfärdande" får också användas istället för "Rev.0". Revisionsnummer för certifikat får endast utges av det land som utfärdat det ursprungliga kollikonstruktionscertifikatet,

(d) ytterligare symboler (vilka kan krävas i nationella bestämmelser) får läggas till inom parentes i slutet av märkningen, till exempel A/132/B(M)F-96(SP503),

(e) det är inte nödvändigt att ändra igenkänningsmärket på förpackningen varje gång en revision av kollikonstruktionscertifikatet har skett. Sådan ommärkning krävs bara i de fall när revisionen av kollikonstruktionscertifikatet medför en förändring av typbeteckningsbokstäverna för kollikonstruktionen efter det andra snedstrecket.

6.4.23.11 Varje godkännandecertifikat utfärdat av behörig myndighet för radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet eller radioaktivt ämne med liten spridbarhet skall innehålla följande uppgifter:

(a) typ av certifikat,

(b) behörig myndighets igenkänningsmärke,

(c) utfärdandedatum och giltighetstid,

(d) förteckning över tillämpliga nationella och internationella bestämmelser, inklusive den utgåva av IAEA:s Regulations for the Safe Transport of Radioactive Material, enligt vilken det radioaktiva ämnet av speciell beskaffenhet eller det radioaktiva ämnet med liten spridbarhet är godkända,

(e) tillverkarbeteckning för de radioaktiva ämnet av speciell beskaffenhet eller det radioaktiva ämnet med liten spridbarhet,

(f) en beskrivning av det radioaktiva ämnet av speciell beskaffenhet eller det radioaktiva ämnet med liten spridbarhet,

(g) en beskrivning av konstruktionen för det radioaktiva ämnet av speciell beskaffenhet eller det radioaktiva ämnet med liten spridbarhet, vilken kan innefatta hänvisning till ritningar,

(h) en beskrivning av det radioaktiva innehållet, inkluderande aktivitet och i förekommande fall fysikaliskt och kemiskt tillstånd,

(i) en beskrivning av det tillämpliga kvalitetssäkringsprogrammet som krävs enligt 1.7.3,

(j) hänvisning till information som sökanden lämnat beträffande särskilda åtgärder som skall vidtas före transporten,

(k) om det bedöms tillämpligt av behörig myndighet, uppgift om sökandens identitet,

(l) signatur och identitet av den tjänsteman som utfärdar certifikatet.

6.4.23.12 Varje av behörig myndighet utfärdat godkännandecertifikat för en särskild överenskommelse skall innehålla följande uppgifter:

(a) typ av certifikat,

(b) behörig myndighets igenkänningsmärke,

(c) utfärdandedatum och giltighetstid,

(d) transportsätt,

(e) alla restriktioner beträffande transportsätt, typ av vagn eller container och alla nödvändiga vägvalsanvisningar,

(f) förteckning över tillämpliga nationella och internationella bestämmelser, inklusive den utgåva av IAEA:s Regulations for the Safe Transport of Radioactive Material, enligt vilken den särskilda överenskommelsen är godkänd,

(g) följande text:

"Detta certifikat befriar inte avsändaren från att uppfylla alla eventuella föreskrifter i de länder, genom eller in i vilka kollit transporteras",

(h) hänvisning till certifikat för alternativt radioaktivt innehåll, validering av annan behörig myndighet eller ytterligare tekniska data eller uppgifter, som bedöms nödvändiga av behörig myndighet,

(i) beskrivning av förpackningen genom hänvisning till ritningar eller specifikation av konstruktionen. Om det bedöms nödvändigt av behörig myndighet skall också en reproducerbar illustration bifogas, som är högst 21 × 30 cm och visar kollits uppbyggnad, kompletterad med en kort beskrivning av förpackningen, inkluderande tillverkningsmaterial, bruttovikt, huvudyttermått och utseende,

(j) specifikation av det tillåtna radioaktiva innehållet, inklusive alla begränsningar av det radioaktiva innehållet som inte framgår tydligt av förpackningens art. Den skall innefatta fysikaliskt och kemiskt tillstånd, aktivitet (inklusive aktivitet för de olika isotoperna där så är tillämpligt), vikten i gram (för klyvbara ämnen) och i förekommande fall ett konstaterande huruvida det är fråga om radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet eller radioaktivt ämne med liten spridbarhet,

(k) dessutom för kollin för klyvbara ämnen:

(i) en detaljerad beskrivning av det tillåtna radioaktiva innehållet,

(ii) värdet på kriticitetssäkerhetsindex,

(iii) hänvisning till dokumentation som verifierar kriticitetssäkerheten hos innehållet,

(iv) de särskilda anordningar, som ligger till grund för att frånvaro av vatten i vissa tomma utrymmen har antagits i kriticitetsbedömningen,

(v) den hänsyn som tagits (baserad på 6.4.11.4 (b)) till förändring av neutronmultiplikationen, som antages i kriticitetsbedömningen som resultat av verkliga bestrålningsdata, och

(vi) det omgivningstemperaturintervall för vilket den särskilda överenskommelsen har godkänts,

(l) en detaljerad förteckning på alla kompletterande åtgärder som krävs för förberedelse, lastning, transport, lossning och hantering av sändningen, inklusive särskilda stuvningsbestämmelser för säker avledning av värme,

(m) skäl för transport enligt särskild överenskommelse, om det bedöms vara nödvändigt av behörig myndighet,

(n) beskrivning av de kompenserande åtgärder som skall vidtas som resultat av att transporten sker enligt särskild överenskommelse,

(o) hänvisning till uppgifter som sökanden gett för användning av förpackningen eller med särskilda åtgärder att vidta före transporten,

(p) beskrivning av de omgivningsbetingelser som antagits vid konstruktionen, i de fall dessa inte överensstämmer dem som anges i 6.4.8.4, 6.4.8.5 och 6.4.8.15 i tillämplig omfattning,

(q) alla nödåtgärder som bedöms nödvändiga av behörig myndighet,

(r) beskrivning av det i 1.7.3 föreskrivna kvalitetssäkringsprogram som tillämpas,

(s) om det bedöms tillämpligt av behörig myndighet, uppgift om sökandens identitet samt transportörens identitet,

(t) signatur och identitet av den tjänsteman som utfärdar certifikatet.

6.4.23.13 Varje av behörig myndighet utfärdat godkännandecertifikat för en transport skall innehålla följande uppgifter:

(a) typ av certifikat,

(b) behörig myndighets igenkänningsmärke,

(c) utfärdandedatum och giltighetstid,

(d) förteckning över tillämpliga nationella och internationella bestämmelser, inklusive den utgåva av IAEA:s Regulations for the Safe Transport of Radioactive Material, enligt vilken transporten är godkänd,

(e) alla restriktioner beträffande transportsätt, typ av vagn eller container och alla nödvändiga vägvalsanvisningar,

(f) följande text:

"Detta certifikat befriar inte avsändaren från att uppfylla alla föreskrifter i de länder, genom eller in i vilka kollit transporteras",

(g) en detaljerad förteckning på all kompletterande åtgärder som krävs för förberedelse, lastning, transport, lossning och hantering av sändningen, inklusive särskilda stuvningsbestämmelser för säker avledning av värme eller uppehållande av kriticitetssäkerhet,

(h) hänvisning till uppgifter som sökanden lämnat beträffande särskilda åtgärder som skall vidtagas före transporten,

(i) hänvisning till det (de) tillämpliga kollikonstruktioncertifikat(en),

(j) specifikation av det tillåtna radioaktiva innehållet, inklusive alla begränsningar på det radioaktiva innehållet som inte framgår tydligt av förpackningens utformning. Den skall innefatta fysikaliskt och kemiskt tillstånd, total aktivitet (inklusive aktivitet för de olika isotoperna om så är tillämpligt), vikten i gram (för klyvbara ämnen) och i förekommande fall huruvida det är fråga om radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet eller radioaktivt ämne med liten spridbarhet,

(k) alla nödåtgärder som bedöms nödvändiga av behörig myndighet,

(l) beskrivning av det i 1.7.3 föreskrivna kvalitetssäkringsprogram som tillämpas,

(m) om det bedöms tillämpligt av behörig myndighet, uppgift om sökandens identitet,

(n) signatur och identitet av den tjänsteman som utfärdar certifikatet.

6.4.23.14 Varje av behörig myndighet utfärdat kollikonstruktionscertifikat skall innehålla följande information:

(a) typ av certifikat,

(b) behörig myndighets igenkänningsmärke,

(c) utfärdandedatum och giltighetstid,

(d) alla tillämpliga restriktioner beträffande transportsätt,

(e) förteckning över tillämpliga nationella och internationella bestämmelser, inklusive den utgåva av IAEA:s Regulations for the Safe Transport of Radioactive Material, enligt vilken kollikonstruktionen är godkänd,

(f) följande text:

"Detta certifikat befriar inte avsändaren från att uppfylla alla eventuella föreskrifter i de länder, genom eller in i vilka kollit transporteras",

(g) hänvisning till certifikat för alternativt radioaktivt innehåll, validering av annan behörig myndighet eller ytterligare tekniska data eller uppgifter, som bedöms tillämpliga av behörig myndighet,

(h) medgivande om tillåtelse för transport, i de fall transportgodkännande krävs enligt 5.1.5.2.2, och om ett sådant medgivande är lämpligt,

(i) tillverkarbeteckning på förpackningen,

(j) en beskrivning av förpackningen genom hänvisning till ritningar eller specifikation av konstruktionen. Om det bedöms nödvändigt av behörig myndighet skall också en reproducerbar illustration bifogas, som är högst 21 × 30 cm och visar kollits uppbyggnad, kompletterad med en kort beskrivning av förpackningen, inkluderande tillverkningsmaterial, bruttovikt, huvudyttermått och utseende,

(k) uppgifter om konstruktionen genom hänvisning till ritningar,

(l) specifikation av det tillåtna radioaktiva innehållet, inklusive alla begränsningar på det radioaktiva innehållet som inte framgår tydligt av förpackningens utformning. Den skall innefatta fysikaliskt och kemiskt tillstånd, total aktivitet (inklusive aktivitet för de olika isotoperna där så är tillämpligt), vikten i gram (för klyvbara ämnen) och i förekommande fall huruvida det är fråga om radioaktivt ämne av speciell beskaffenhet eller radioaktivt ämne med liten spridbarhet,

(m) dessutom för kollin innehållande klyvbara ämnen:

(i) en detaljerad beskrivning av det tillåtna radioaktiva innehållet,

(ii) värdet på kriticitetssäkerhetsindex,

(iii) hänvisning till dokumentation som verifierar kriticitetssäkerheten hos innehållet,

(iv) de särskilda anordningar, som ligger till grund för att frånvaro av vatten i vissa tomma utrymmen har antagits i kriticitetsbedömningen,

(v) den hänsyn som tagits (baserad på 6.4.11.4 (b)) till förändring av neutronmultiplikationen, som antages i kriticitetsbedömningen som resultat av verkliga bestrålningsdata, och

(vi) det omgivningstemperaturintervall för vilket kollikonstruktionen har godkänts,

(n) för kollin av typ B(M), en förteckning över de bestämmelser i 6.4.7.5, 6.4.8.4, 6.4.8.5 och 6.4.8.8 - 6.4.8.15 som kollit inte uppfyller, och all kompletterande information, som kan vara till nytta för andra behöriga myndigheter,

(o) en detaljerad förteckning på alla kompletterande åtgärder, som krävs för förberedelse, lastning, transport, lossning och hantering av sändningen, inklusive särskilda stuvningsbestämmelser för säker avledning av värme,

(p) hänvisning till uppgifter som sökanden lämnat för användning av förpackningen eller särskilda åtgärder som skall vidtagas före transporten,

(q) uppgift om de omgivningsbetingelser som antagits vid konstruktionen, i de fall dessa inte överensstämmer med dem som anges i 6.4.8.4, 6.4.8.5 och 6.4.8.15, om tillämpliga,

(r) en beskrivning av det i 1.7.3 föreskrivna kvalitetssäkringsprogram som tillämpas,

(s) alla nödåtgärder som bedöms nödvändiga av behörig myndighet,

(t) om det bedöms lämligt av behörig myndighet, uppgift om sökandens identitet,

(u) signatur och identitet av den tjänsteman som utfärdar certifikatet.

6.4.23.15 Behörig myndighet skall informeras om serienumret på varje förpackning som tillverkats enligt ett kollikonstruktion som myndigheten utfärdat. Den behöriga myndigheten skall föra ett register över sådana serienummer.

6.4.23.16 Multilateralt godkännande kan ske genom en bekräftelse av originalcertifikatet som utfärdats av den behöriga myndigheten i ursprungslandet för konstruktionen eller transporten. Sådan bekräftelse kan ske i form av en påskrift på originalcertifikatet, eller genom utfärdande av en separat bekräftelse, bilaga, tillägg eller dylikt av den behöriga myndigheten i det land genom eller in i vilket transporten sker.

KAPITEL 6.5

Bestämmelser för tillverkning och provning av IBC-behållare

6.5.1 Allmänna bestämmelser för alla typer av IBC-behållare

6.5.1.1 Tillämpningsområde

6.5.1.1.1 Bestämmelserna i detta kapitel avser IBC-behållare, vars användning för transport av visst farligt gods uttryckligen tillåts enligt de i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 8 angivna förpackningsinstruktionerna. UN-tankar och tankcontainrar som uppfyller bestämmelserna i kapitel 6.7 respektive 6.8 räknas inte som IBC-behållare. IBC-behållare som uppfyller bestämmelserna i detta kapitel räknas inte som containrar i detta direktiv.

6.5.1.1.2 I undantagsfall kan IBC-behållare och deras driftutrustning, som inte strikt uppfyller dessa bestämmelser men utgör acceptabla alternativ, godkännas av behörig myndighet. För att ta hänsyn till utvecklingen inom forskning och teknik kan behörig myndighet dessutom beakta alternativa lösningar, som erbjuder minst samma säkerhet, avseende såväl beständighet mot det ämne som transporteras som resistens mot slag, belastning och brand.

6.5.1.1.3 Konstruktion, utrustning, provning, märkning och användning av IBC-behållare skall uppfylla kraven ställda av behörig myndighet i det land där behållarna godkänts.

6.5.1.2 (Tills vidare blank.)

6.5.1.3 (Tills vidare blank.)

6.5.1.4 Kodsystem för märkning av IBC-behållare

6.5.1.4.1 Koden skall bestå av två siffror, som beskrivs under (a), följda av en eller flera versaler, som motsvarar material enligt förteckning (b) samt, i den mån det anges i något enskilt avsnitt, en siffra som betecknar en variant av IBC-behållare.

(a)

>Plats för tabell>

(b) Material

A Stål (alla typer och ytbehandlingar)

B Aluminium

C Trä

D Plywood

F Träfibermaterial

G Papp

H Plastmaterial

L Textilväv

M Papper, flerskikts

N Metall (annan än stål eller aluminium)

6.5.1.4.2 För integrerade IBC-behållare skall i kodens andra position två versaler användas, där den första anger innerbehållarens material och den andra ytterförpackningens material.

6.5.1.4.3 Koderna nedan hör till följande behållarslag:

>Plats för tabell>

6.5.1.4.4 IBC-behållarkoden kan kompletteras med bokstaven "W". Bokstaven W visar att IBC-behållaren visserligen tillhör den med koden i fråga betecknade IBC-behållarslaget, men är tillverkad enligt en specifikation som avviker från den som ges i 6.5.3 och anses likvärdig i enlighet med bestämmelserna i 6.5.1.1.2.

6.5.1.5 Konstruktionsbestämmelser

6.5.1.5.1 IBC-behållare skall vara beständiga eller tillräckligt skyddade mot miljöbetingade skador.

6.5.1.5.2 IBC-behållare skall vara konstruerade och förslutna så att inget av innehållet kan läcka ut under normala transportförhållanden, vilka innefattar inverkan av vibrationer, temperaturförändringar, fukt eller tryck.

6.5.1.5.3 IBC-behållare och deras förslutningar skall tillverkas av material som är beständiga mot innehållet, eller skyddas invändigt så att dessa material:

(a) inte angrips av innehållet på ett sådant sätt att användning av behållaren medför fara,

(b) inte orsakar någon reaktion eller sönderdelning av innehållet, eller genom inverkan av innehållet bildar hälsovådliga eller farliga föreningar.

6.5.1.5.4 Packningar, där sådana används, skall tillverkas av material som inte angrips av behållarens innehåll.

6.5.1.5.5 All driftutrustning skall placeras eller skyddas så att risken för läckage av innehållet vid skador under hantering eller transport blir så liten som möjligt.

6.5.1.5.6 IBC-behållare, deras tillbehör samt deras driftutrustning och strukturdelar skall vara konstruerade för att motstå det inre trycket av innehållet och påkänningarna vid normala hanterings- och transportförhållanden, utan läckage av innehållet. IBC-behållare, som är avsedda för stapling, skall vara konstruerade för det. Alla lyft- och fastsättningsanordningar på IBC-behållare skall ha tillräcklig hållfasthet för att motstå normala hanterings- och transportförhållanden utan nämnvärd deformation eller skada, och vara placerade så att inga alltför höga påkänningar uppstår i någon del av behållaren.

6.5.1.5.7 Om en IBC-behållare består av ett behållarskal i en ram skall den konstrueras så att:

(a) behållarskalet inte skrapar eller skaver mot ramen och skadas på så sätt,

(b) behållarskalet alltid förblir inom ramen,

(c) utrustningsdetaljer är fästa på ett sådant sätt att de inte kan skadas, om förbanden mellan behållarskal och ram medger relativ utvidgning eller förskjutning.

6.5.1.5.8 Om IBC-behållaren är utrustad med bottentömningsventil skall denna kunna säkras i stängt läge, och hela tömningssystemet skall vara effektivt skyddat mot skador. Ventiler som stängs med handtag skall kunna säkras mot oavsiktlig öppning, och öppet respektive stängt läge skall vara lätt att identifiera. På IBC-behållare för vätskor skall utloppsöppningen vara försedd med en ytterligare förslutningsanordning, t ex en blindfläns eller en likvärdig anordning.

6.5.1.5.9 Alla IBC-behållare skall vara i stånd att klara de föreskrivna funktionsprovningarna.

6.5.1.6 Provning, typgodkännande och kontroll

6.5.1.6.1 Kvalitetssäkring: För att säkerställa att alla tillverkade IBC-behållare uppfyller bestämmelserna i detta kapitel, skall de tillverkas och provas enligt ett kvalitetssystem som är godkänt av behörig myndighet.

6.5.1.6.2 Provningar: IBC-behållarna skall genomgå typprovningen och i förekommande fall första och återkommande provning enligt 6.5.4.14.

6.5.1.6.3 Typgodkännande: För alla IBC-behållartyper skall ett typgodkännandebevis och en märkning (enligt bestämmelserna i 6.5.2) tilldelas, varigenom det bekräftas att behållartypen inklusive dess utrustning uppfyller provningsbestämmelserna.

6.5.1.6.4 Kontroll: Alla IBC-behållare av metall, alla IBC-behållare av styv plast och alla integrerade IBC-behållare skall genomgå för behörig myndighet godtagbar kontroll:

(a) innan de tas i drift och därefter i intervall om högst fem år och med avseende på:

(i) överensstämmelse med den godkända behållartypen, inklusive märkningen,

(ii) inre och yttre kondition,

(iii) funktionsduglighet hos driftutrustningen.

En eventuell värmeisolering behöver bara avlägsnas i den mån det behövs för en korrekt undersökning av behållarskalet.

(b) i intervall om högst två och ett halvt år med avseende på:

(i) yttre kondition,

(ii) funktionsduglighet hos driftutrustningen.

En eventuell värmeisolering behöver bara avlägsnas i den mån det behövs för en korrekt undersökning av behållarskalet.

6.5.1.6.5 När en IBC-behållares struktur har skadats på grund av en stöt (t ex vid en olycka) eller annan orsak, skall den repareras och därefter genomgå fullständig provning och kontroll enligt 6.5.4.14.3 och 6.5.1.6.4 (a).

6.5.1.6.6 Behörig myndighet kan när som helst kräva verifiering att IBC-behållare uppfyller bestämmelserna för typprovning genom provning enligt detta kapitel.

6.5.2 Märkning

6.5.2.1 Grundläggande märkning

6.5.2.1.1 Varje IBC-behållare som är tillverkad och avsedd för användning enligt detta direktiv skall vara försedd med en varaktig och läsbar märkning, som omfattar följande uppgifter:

(a) FN:s förpackningssymbol

>PIC FILE= "L_2004121SV.075901.TIF">

För IBC-behållare av metall, på vilka märkningen sker genom stansning eller prägling, får i stället för symbolen bokstäverna "UN" användas,

(b) koden som betecknar behållarslaget enligt 6.5.1.4,

(c) en versal som anger den eller de förpackningsgrupper för vilka behållartypen godkänts:

(i) X för förpackningsgrupp I, II och III (gäller endast IBC-behållare för fasta ämnen)

(ii) Y för förpackningsgrupp II och III,

(iii) Z för endast förpackningsgrupp III,

(d) tillverkningsmånad och -år (de två sista siffrorna)

(e) beteckningen för den stat där märkningstillståndet utfärdats, angiven med nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik(63),

(f) namn eller symbol för tillverkaren och eventuell annan av behörig myndighet fastställd märkning för aktuell IBC-behållare,

(g) belastning vid staplingsprovningen i kg. För IBC-behållare som inte konstruerats för stapling skall siffran "0" anges,

(h) högsta tillåtna bruttovikt, eller för flexibla IBC-behållare högsta tillåtna last, i kg.

Denna grundläggande märkning skall placeras i ordningsföljd enligt ovan. Den tilläggsmärkning som föreskrivs i 6.5.2.2 liksom all annan av behörig myndighet utfärdad märkning skall placeras så att enskilda delar av den grundläggande märkningen utan vidare kan identifieras.

Exempel på märkning av olika slag av IBC-behållare enligt (a)-(h):

>Plats för tabell>

6.5.2.2 Tilläggsmärkning

6.5.2.2.1 Alla IBC-behållare skall förutom den i 6.5.2.1 föreskrivna märkningen vara försedda med följande uppgifter, vilka får sättas på en skylt av korrosionsbeständigt material, som är varaktigt fäst på ett för kontroll lättillgängligt ställe:

>Plats för tabell>

6.5.2.2.2 Förutom den i 6.5.2.1 föreskrivna märkningen får flexibla IBC-behållare förses med en illustration som visar rekommenderade lyftmetoder.

6.5.2.2.3 Innerbehållaren i integrerade IBC-behållare skall åtminstone märkas med följande information:

(a) namn eller symbol för tillverkaren och eventuell annan av behörig myndighet fastställd märkning för aktuell IBC-behållare, enligt 6.5.2.1.1 (f),

(b) Tillverkningsdatum enligt 6.5.2.1.1 (d),

(c) nationalitetsbeteckningen för den stat där märkningstillståndet getts, enligt 6.5.2.1.1 (e).

6.5.2.2.4 Om ytterhöljet på integrerade IBC-behållare kan tas bort för transport i tömt tillstånd (t ex för retursändning av en IBC-behållare till avsändaren för återanvändning), skall alla avmonterbara delar i avtaget skick märkas med tillverkningsmånad och -år och tillverkarens namn eller symbol eller eventuell annan av behörig myndighet fastställd märkning av IBC-behållaren (se 6.5.2.1.1 (f)).

6.5.2.3 Överensstämmelse med behållartypen

Märkningen anger att IBC-behållarna motsvarar en med godkänt resultat provad behållartyp, och att de i typgodkännandebeviset angivna villkoren är uppfyllda.

6.5.3 Särskilda bestämmelser för IBC-behållare

6.5.3.1 Särskilda bestämmelser för IBC-behållare av metall

6.5.3.1.1 Dessa bestämmelser är tillämpliga på IBC-behållare av metall avsedda för transport av fasta ämnen eller vätskor. Det finns tre slags IBC-behållare av metall:

(a) IBC-behållare för transport av fasta ämnen som fylls eller töms genom självtryck (11A, 11B, 11N),

(b) IBC-behållare för transport av fasta ämnen som fylls eller töms genom ett övertryck större än 10 kPa (0,1 bar) (21A, 21B, 21N),

(c) IBC-behållare för transport av vätskor (31A, 31B, 31N).

6.5.3.1.2 Behållarskalet skall tillverkas av ändamålsenlig formbar metall, vars svetsbarhet är utan anmärkning. Svetsförband skall utföras fackmässigt och ge fullständig säkerhet. Materialets prestanda vid låga temperaturer skall beaktas där så är tillämpligt.

6.5.3.1.3 Försiktighet skall iakttas för att undvika skador genom galvanisk inverkan orsakad av kontakt mellan olikartade metaller.

6.5.3.1.4 IBC-behållare av aluminium för transport av brandfarliga vätskor får inte ha rörliga delar, såsom lock, förslutningar m m, tillverkade av oskyddat rostbenäget stål, som kan utlösa en farlig reaktion vid kontakt genom friktion eller slag mot aluminiummaterialet.

6.5.3.1.5 IBC-behållare av metall skall tillverkas av ett metalliskt material som uppfyller följande krav:

(a) för stål skall brottförlängningen, i procent, vara lägst

>PIC FILE= "L_2004121SV.076201.TIF">, med ett absolut minimum på 20 %.

Här är Rm garanterad minsta brottgräns hos det använda materialet i N/mm2.

(b) för aluminium och legeringar därav skall brottförlängningen, i procent, vara lägst

>PIC FILE= "L_2004121SV.076202.TIF">, med ett absolut minimum på 8 %.

Provstavar för bestämning av brottförlängningen skall tas tvärs valsriktningen och vara infästa så att

>PIC FILE= "L_2004121SV.076203.TIF">

där:

Lo= provstavens mätlängd före provning,

d= diametern,

A= provstavens tvärsnittsarea.

6.5.3.1.6 Minimigodstjocklek

(a) för ett referensstål som har en produkt Rm × A0 = 10000 skall godstjockleken vara minst:

>Plats för tabell>

där:

Ao= minsta förlängning (i procent) hos det använda referensstålet vid brott under dragspänning (se 6.5.3.1.5)

(b) för andra metaller än det i (a) nämnda referensstålet beräknas minimigodstjockleken med följande formel:

>PIC FILE= "L_2004121SV.076204.TIF">

där:

e1= erforderlig likvärdig godstjocklek för den använda metallen (i mm),

eo= minsta godstjocklek för referensstålet (i mm),

Rm1= garanterad minsta brottgräns hos den använda metallen (i N/mm2)

A1= minimiförlängning (i procent) hos den använda metallen vid brott under dragspänning (se 6.5.3.1.5).

Godstjockleken får dock aldrig vara under 1,5 mm.

(c) För beräkningsändamål enligt (b) är den garanterade minsta brottgränsen för den använda metallen (Rm1) det i nationella eller internationella materialstandarder fastställda minimivärdet. För austenitiska stål får det enligt materialstandard definierade minimivärdet på Rm dock höjas med upp till 15 %, om ett högre värde framgår av materialintyget. Finns ingen standard för materialet i fråga, motsvarar värdet på Rm det i materialintyget angivna värdet.

6.5.3.1.7 Bestämmelser för tryckavlastning: IBC-behållare för vätskor skall kunna avlufta en tillräcklig mängd ånga för att undvika att behållarskalet brister under inverkan av brand. Detta kan åstadkommas genom konventionella tryckavlastningsanordningar eller andra konstruktiva medel. Öppningstrycket hos dessa anordningar får uppgå till högst 65 kPa (0,65 bar) och minst det beräknade totalövertrycket i behållaren, dvs. innehållets ångtryck plus partialtrycket hos luft eller andra inerta gaser vid 55 °C, minskat med 100 kPa (1 bar), beräknat utgående från maximal fyllnadsgrad enligt 4.1.1.4. De nödvändiga tryckavlastningsanordningarna skall placeras i gasfasutrymmet.

6.5.3.2 Särskilda bestämmelser för flexibla IBC-behållare

6.5.3.2.1 Dessa bestämmelser gäller för flexibla IBC-behållare av följande slag:

>Plats för tabell>

Flexibla IBC-behållare är avsedda uteslutande för fasta ämnen.

6.5.3.2.2 Behållarskalen skall tillverkas av ändamålsenliga material. Materialets styrka och utformningen av den flexibla IBC-behållaren skall vara anpassade till dess volym och avsedda användning.

6.5.3.2.3 Alla material, som används för tillverkning av flexibla IBC-behållare av behållarslagen 13M1 och 13M2, skall efter fullständig nedsänkning i vatten i minst 24 timmar bibehålla minst 85 % av den ursprungliga draghållfastheten hos materialet, uppmätt efter konditionering till jämvikt vid högst 67 % relativ luftfuktighet.

6.5.3.2.4 Fogning skall utföras med stygn, svetsning, limning eller annan likvärdig metod. Alla sydda fogar skall säkras.

6.5.3.2.5 Flexibla IBC-behållare skall uppvisa tillräcklig beständighet mot åldring och nedbrytning, orsakad av ultraviolett strålning, klimatiska förhållanden eller innehållet, för att vara ändamålsenliga för sin avsedda användning.

6.5.3.2.6 För flexibla IBC-behållare av plast, för vilka det krävs skydd mot ultraviolett strålning, skall detta ordnas genom tillsats av kimrök eller andra lämpliga pigment eller stabilisatorer. Dessa tillsatser skall vara kompatibla med innehållet och behålla sin verkan under behållarens hela användningstid. Vid användning av kimrök, pigment eller stabilisatorer, som skiljer sig från dem som använts vid tillverkningen av typprovningsexemplaren, behöver omprovning inte göras, om förändringen i halten kimrök, pigment eller stabilisatorer inte försämrar materialets fysikaliska egenskaper.

6.5.3.2.7 Tillsatsmedel kan blandas i behållarmaterialet för att förbättra beständigheten mot åldring eller för andra ändamål, förutsatt att de inte försämrar de fysikaliska eller kemiska egenskaperna.

6.5.3.2.8 Återvunnet material från använda behållare får inte användas vid tillverkning av nya IBC-behållare. Produktionsöverskott eller rester från samma tillverkningsprocess får dock användas. Delar som tillbehör och pallsocklar får återanvändas, förutsatt att de inte på något sätt skadats vid tidigare användning.

6.5.3.2.9 På fyllda behållare får förhållandet mellan höjd och bredd vara högst 2:1.

6.5.3.2.10 Innerbeklädnad skall bestå av ändamålsenligt material. Hållfastheten hos det använda materialet och utformningen av innerbeklädnaden skall vara anpassade till IBC-behållarens volym och avsedda användningsområde. Förband och förslutningar skall vara dammtäta och i stånd att stå emot de tryck och stötar som kan uppträda under normala förhållanden vid transport och hantering.

6.5.3.3 Särskilda bestämmelser för IBC-behållare av styv plast

6.5.3.3.1 Dessa bestämmelser gäller för IBC-behållare av styv plast för transport av fasta ämnen eller vätskor. Följande slag av IBC-behållare av styv plast finns:

>Plats för tabell>

6.5.3.3.2 Behållarskalet skall tillverkas av ändamålsenligt plastmaterial med känd sammansättning och dess styrka skall vara anpassad till dess volym och avsedda användning. Materialet skall på lämpligt sätt vara resistent mot åldring och nedbrytning, som kan orsakas av innehållet eller i förekommande fall av ultraviolett strålning. I förekommande fall skall hänsyn tas till prestanda vid låga temperaturer. Permeation av innehåll får inte medföra någon fara under normala transportförhållanden

6.5.3.3.3 Om det krävs skydd mot ultraviolett strålning, skall detta tillgodoses genom tillsats av kimrök eller andra lämpliga pigment eller stabilisatorer. Dessa tillsatser skall vara förenliga med innehållet och behålla sin verkan under behållarens hela användningstid. Vid användning av kimrök, pigment eller stabilisatorer, som skiljer sig från dem som nyttjats vid tillverkningen av typprovningsexemplaren, behöver omprovning inte göras om förändringen i halten kimrök, pigment eller stabilisatorer inte försämrar materialets fysikaliska egenskaper.

6.5.3.3.4 Tillsatser kan blandas i behållarmaterialet för att förbättra beständigheten mot åldring eller för andra ändamål, förutsatt att de inte försämrar de fysikaliska eller kemiska egenskaperna.

6.5.3.3.5 För tillverkning av IBC-behållare av styv plast får utöver upparbetade rester, överskott eller material från samma tillverkningsprocess inget annat returmaterial användas.

6.5.3.3.6 IBC-behållare för vätskor skall vara utrustade med en tryckavlastningsanordning, som klarar att avge en tillräcklig mängd ånga för att undvika att behållaren brister, om den utsätts för ett inre tryck som är större än trycket vid vätsketryckprovningen. Detta kan åstadkommas genom konventionella tryckavlastningsanordningar eller andra konstruktionsåtgärder. Öppningstrycket hos dessa anordningar får inte överstiga provtrycket vid vätsketryckprovningen.

6.5.3.4 Särskilda bestämmelser för integrerade IBC-behållare med innerbehållare av plast

6.5.3.4.1 Dessa bestämmelser gäller för integrerade IBC-behållare av följande slag, avsedda för transport av flytande och fasta ämnen:

>Plats för tabell>

Koden skall kompletteras genom ersättning av bokstaven Z med en versal enligt 6.5.1.4.1 (b), som anger vilket materialslag som används i ytterhöljet.

6.5.3.4.2 Innerbehållaren är inte avsedd att ha någon egen inneslutningsfunktion utan sitt ytterhölje. En styv innerbehållare innebär en behållare som bibehåller sin vanliga form i tomt tillstånd, utan att förslutningar är på plats och utan stöd av ytterhöljet. Innerbehållare som inte är styva räknas som flexibla.

6.5.3.4.3 Ytterhöljet består i regel av styvt material utformat så att det skyddar innerbehållaren från fysiska skador under hantering och transport, men det är inte konstruerat för att ensamt kunna innesluta produkten. I förekommande fall innefattas även bottenpallen.

6.5.3.4.4 En integrerad IBC-behållare, vars ytterhölje helt omsluter innerbehållaren, skall vara utformad så att innerbehållarens felfria tillstånd lätt kan bedömas efter täthetsprovningen och vätsketryckprovningen.

6.5.3.4.5 Volymen hos IBC-behållare av typ 31HZ2 skall vara begränsad till 1250 liter.

6.5.3.4.6 Innerbehållaren skall tillverkas av ändamålsenligt plastmaterial med känd sammansättning och dess styrka skall vara anpassad till dess volym och avsedda användning. Materialet skall på lämpligt sätt vara resistent mot åldring och nedbrytning, som kan orsakas av innehållet eller i förekommande fall av ultraviolett strålning. I förekommande fall skall hänsyn tas till prestanda vid låga temperaturer. Permeation av innehåll får inte medföra någon fara under normala transportförhållanden.

6.5.3.4.7 Om det krävs skydd mot ultraviolett strålning, skall detta tillgodoses genom tillsats av kimrök eller andra lämpliga pigment eller stabilisatorer. Dessa tillsatser skall vara förenliga med innehållet och behålla sin verkan under innerbehållarens hela användningstid. Vid användning av kimrök, pigment eller stabilisatorer, som skiljer sig från dem som nyttjats vid tillverkningen av typprovningsexemplaren, behöver omprovning inte göras om förändringen i halten kimrök, pigment eller stabilisatorer inte försämrar materialets fysikaliska egenskaper.

6.5.3.4.8 Tillsatsmedel kan blandas i materialet till innerbehållarna för att förbättra beständigheten mot åldring eller för andra ändamål, förutsatt att de inte försämrar materialets fysikaliska eller kemiska egenskaper.

6.5.3.4.9 För tillverkning av innerbehållare får utöver upparbetade rester, överskott eller material från samma tillverkningsprocess inget annat returmaterial användas.

6.5.3.4.10 IBC-behållare för vätskor skall vara utrustade med en tryckavlastningsanordning som klarar att avge en tillräcklig mängd ånga för att undvika att innerbehållaren brister om den utsätts för ett inre tryck som är större än trycket vid vätsketryckprovningen. Detta kan åstadkommas genom konventionella tryckavlastningsanordningar eller andra konstruktionsåtgärder.

6.5.3.4.11 Innerbehållare för IBC-behållare av typ 31HZ2 skall bestå av minst tre folieskikt.

6.5.3.4.12 Materialets hållfasthet och ytterhöljets konstruktion skall vara anpassade till den integrerade IBC-behållarens volym och avsedda användningsområde.

6.5.3.4.13 Ytterhöljet får inte ha några utstående delar som kan skada innerbehållaren.

6.5.3.4.14 Ytterhöljen av metall skall tillverkas av ändamålsenligt metalliskt material med tillräcklig tjocklek.

6.5.3.4.15 Ytterhöljen av trä skall bestå av väl lagrat, handelstorrt och vara fritt från brister, så att väsentlig nedsättning av hållfastheten hos någon enskild del av höljet förhindras. Topp- och bottendelar får bestå av vattenbeständiga träfibermaterial, såsom träfiberskivor, spånskivor eller andra ändamålsenliga sorter.

6.5.3.4.16 Ytterhöljen av plywood skall bestå av väl lagrat, svarvat, skuret eller sågat faner, handelstorrt och vara fritt från brister, så att väsentlig nedsättning av hållfastheten hos höljet förhindras. De enskilda skikten skall vara hoplimmade med vattenfast lim. För tillverkning av höljet får också andra lämpliga material användas tillsammans med plywood. Höljenas väggar skall vara spikade eller häftade till hörnposter eller gavlar eller sammanfogas med andra ändamålsenliga metoder.

6.5.3.4.17 Väggarna i ytterhöljen av träfibermaterial skall bestå av vattenbeständiga träfibermaterial, såsom spånskivor, träfiberskivor eller andra ändamålsenliga material. Övriga delar av höljena kan bestå av andra ändamålsenliga material.

6.5.3.4.18 För ytterhöljen av papp skall kraftig solidpapp eller kraftig dubbelsidig wellpapp (enwell eller flerwell) av god kvalitet användas, vilken är anpassad till höljets volym och avsedda användningsområde. Ytans vattenbeständighet skall vara sådan att viktökningen under en 30 minuter lång provning av vattenabsorptionen enligt Cobbmetoden blir högst 155 g/m2 (se ISO 535:1991). Pappen skall ha tillräcklig böjhållfasthet. Den skall vara tillskuren, bigad utan bristningar och slitsad så att den inte knäcks vid hopfogningen, och ytan inte rivs sönder eller buktar ut för mycket. Vågskikten hos wellpappen skall vara stadigt limmade till planskikten.

6.5.3.4.19 Gavlar på ytterhöljen av papp får ha träram eller vara helt av trä. Förstärkningar av träribbor får användas.

6.5.3.4.20 Fogarna i ytterhöljen av papp skall vara tejpade, överlappande och limmade eller överlappande och häftade med metallklammer. Överlappsfogar skall ha tillräckligt stor överlappning. Där förslutningen utförs genom limning eller tejpning skall ett vattenfast bindemedel användas.

6.5.3.4.21 Består ytterhöljet av plast så gäller motsvarande bestämmelser i 6.5.3.4.6-6.5.3.4.9, och i så fall gäller bestämmelserna, som är tillämpliga för innerbehållare, för ytterhöljet till integrerade IBC-behållare.

6.5.3.4.22 Ytterhöljet till en IBC-behållare av typ 31HZ2 skall omsluta alla sidor av innerbehållaren.

6.5.3.4.23 En pallsockel som utgör en fast beståndsdel av IBC-behållaren eller en löstagbar pall skall vara lämpad för mekanisk hantering av den till högsta tillåtna bruttovikt fyllda IBC-behållaren.

6.5.3.4.24 En löstagbar pall eller pallsockel skall vara konstruerad så att deformation av IBC-behållarens botten, som kan orsaka skador vid hanteringen, undviks.

6.5.3.4.25 När en löstagbar pall används skall ytterhöljet vara stadigt fäst till pallen så att stabiliteten under hantering och transport säkerställs. Ovansidan skall dessutom vara fri från ojämnheter som kan skada IBC-behållaren.

6.5.3.4.26 För att höja staplingsförmågan får exempelvis trästöttor användas som förstärkningsanordningar, vilka emellertid skall befinna sig utanför innerbehållaren.

6.5.3.4.27 På IBC-behållare avsedda för stapling skall den bärande ytan vara sådan att belastningen fördelas på ett säkert sätt. Sådana IBC-behållare skall vara utformade så att belastningen inte upptas av innerbehållaren.

6.5.3.5 Särskilda bestämmelser för IBC-behållare av papp

6.5.3.5.1 Dessa bestämmelser gäller för IBC-behållare av papp för transport av fasta ämnen, vilka fylls eller töms med självtryck. Behållarslaget är 11G.

6.5.3.5.2 IBC-behållare av papp får inte vara utrustade med anordningar för topplyft.

6.5.3.5.3 Behållarskalet skall vara tillverkad av stadig solidpapp eller stadig dubbelsidig wellpapp (enwell eller flerwell) av god kvalitet och som är anpassad till behållarens volym och avsedda användning. Ytans vattenavvisande egenskaper skall vara sådana att viktökningen, mätt under en 30 minuter lång provning av vattenabsorptionen enligt Cobbmetoden, blir högst 155 g/m2 (se ISO 535:1991). Pappen skall ha tillräcklig böjhållfasthet. Den skall vara tillskuren, bigad utan bristningar och slitsad så att den inte knäcks vid hopfogningen, och ytan inte rivs sönder eller buktar ut för kraftigt. Vågskikten hos wellpappen skall vara stadigt limmade till planskikten.

6.5.3.5.4 Väggarna, inklusive ovansida och botten, skall ha en punkteringshållfasthet på minst 15 J, uppmätt enligt ISO 3036:1975.

6.5.3.5.5 Behållarskalets fogar skall ha tillräcklig överlappning och skall vara tejpade, limmade, häftade med metallklammer eller andra minst lika bra fästsystem. Om fogarna limmas eller tejpas skall ett vattenfast bindemedel användas. Metallklammer skall passera igenom alla delar som skall fästas och vara utformade eller skyddade så att innerbeklädnaden varken skavs eller punkteras av dem.

6.5.3.5.6 Innerbeklädnad skall vara tillverkad av ändamålsenligt material. Det använda materialets hållfasthet och beklädnadens utformning skall vara anpassade till IBC-behållarens volym och avsedda användningsområde. Fogar och förslutningar skall vara dammtäta och i stånd till att motstå de tryck- och stötpåkänningar som uppkommer vid normala hanterings- och transportförhållanden.

6.5.3.5.7 En pallsockel, som utgör en fast beståndsdel av IBC-behållaren, såväl som en löstagbar pall skall vara lämpad för mekanisk hantering av den till högsta tillåtna bruttovikt fyllda IBC-behållaren.

6.5.3.5.8 En löstagbar pall eller pallsockel skall vara konstruerad så att deformation av IBC-behållarens botten, som kan orsaka skador vid hanteringen, undviks.

6.5.3.5.9 När en löstagbar pall används skall behållarskalet vara stadigt fäst till pallen så att stabiliteten under hantering och transport säkerställs. Ovansidan skall dessutom vara fri från ojämnheter som kan skada IBC-behållaren.

6.5.3.5.10 För att höja staplingsförmågan får exempelvis trästöttor användas som förstärkningsanordningar, vilka emellertid skall befinna sig utanför innerbehållaren.

6.5.3.5.11 På IBC-behållare avsedda för stapling skall den bärande ytan vara sådan att belastningen fördelas på ett säkert sätt.

6.5.3.6 Särskilda bestämmelser för IBC-behållare av trä

6.5.3.6.1 Dessa bestämmelser gäller för IBC-behållare av trä för transport av fasta ämnen, som fylls eller töms med självtryck. Följande behållarslag finns:

>Plats för tabell>

6.5.3.6.2 IBC-behållare av trä får inte vara utrustade med anordningar för topplyft.

6.5.3.6.3 Hållfastheten hos det använda materialet liksom tillverkningssättet skall vara anpassade till behållarens volym och avsedda användningsområde.

6.5.3.6.4 Består behållarskalet av trävirke skall detta vara väl lagrat, handelstorrt och fritt från brister så att väsentlig nedsättning av hållfastheten hos enskilda delar av behållaren förhindras. Varje del av IBC-behållaren skall vara i ett stycke eller därmed likvärdigt. Delar anses likvärdiga med ett stycke när lämplig limförbandstyp, som exempelvis Lindermannfog (laxstjärt), spontade fogar, överlappsfogar eller stumfogar med minst två korrugerade metallfästelement i varje fog, eller annan lika effektiv metod används.

6.5.3.6.5 Om behållarskalet är av plywood skall denna bestå av minst tre skikt och vara tillverkad av väl lagrat, svarvat, skuret eller sågat faner, handelstorrt och fritt från brister som kan försämra behållarskalets hållfasthet. De enskilda skikten skall vara hoplimmade med vattenfast lim. Andra ändamålsenliga material kan användas tillsammans med plywood för tillverkning av behållarskalen.

6.5.3.6.6 Består behållarskalet av träfibermaterial, som spånskivor, träfiberskivor eller andra ändamålsenliga typer, skall detta vara vattenbeständigt.

6.5.3.6.7 Väggskivor i IBC-behållare skall vara stadigt spikade eller häftade till hörnposter eller gavlar eller hopfogade med andra likaså ändamålsenliga medel.

6.5.3.6.8 Innerbeklädnad skall vara tillverkad av ändamålsenligt material. Det använda materialets hållfasthet och beklädnadens utformning skall vara anpassade till IBC-behållarens volym och avsedda användningsområde. Fogar och förslutningar skall vara dammtäta och i stånd till att motstå de tryck- och stötpåkänningar som uppkommer vid normala hanterings- och transportförhållanden.

6.5.3.6.9 En pallsockel, som utgör en fast beståndsdel av IBC-behållaren, såväl som en löstagbar pall skall vara lämpad för mekanisk hantering av den till högsta tillåtna bruttovikt fyllda IBC-behållaren.

6.5.3.6.10 En löstagbar pall eller pallsockel skall vara konstruerad så att deformation av IBC-behållarens botten, som kan orsaka skador vid hanteringen, undviks.

6.5.3.6.11 När en löstagbar pall används skall behållarskalet vara stadigt fäst till pallen så att stabiliteten under hantering och transport säkerställs. Ovansidan skall dessutom vara fri från ojämnheter som kan skada IBC-behållaren.

6.5.3.6.12 För att höja staplingsförmågan får exempelvis trästöttor användas som förstärkningsanordningar, vilka emellertid skall befinna sig utanför innerbehållaren.

6.5.3.6.13 På IBC-behållare avsedda för stapling skall den bärande ytan vara sådan att belastningen fördelas på ett säkert sätt.

6.5.4 Provningsbestämmelser för IBC-behållare

6.5.4.1 Genomförande och upprepning av provningar

6.5.4.1.1 Innan en IBC-behållare används skall varje behållartyp provas enligt av behörig myndighet fastställda och godkända metoder. En behållartyp bestäms av konstruktionssättet, storleken, det använda materialet och dettas tjocklek, tillverkningssättet och utrustningen för fyllning och tömning. Den kan emellertid inbegripa olika ytbehandlingar. Hit räknas också IBC-behållare, som skiljer sig från typen endast genom att yttermåtten är mindre.

6.5.4.1.2 Provningar skall genomföras med IBC-behållare i transportfärdigt skick. IBC-behållare skall fyllas enligt vad som anges i respektive avsnitt. De ämnen för vilka behållarna är avsedda får ersättas med andra ämnen så länge detta inte förvanskar provningsresultaten. Ersätts fasta ämnen med andra ämnen skall dessa ha likadana fysikaliska egenskaper (vikt, kornstorlek etc) som det ämne som skall transporteras. Det är tillåtet att använda tillsatser som påsar med blyhagel för att uppnå den totalvikt som krävs hos kollit, under förutsättning att de placeras så att provningsresultaten inte påverkas.

6.5.4.1.3 Om vid fallprovningen för vätskor ett ersättningsämne används, skall detta ha jämförbar relativ densitet och viskositet som det ämne som skall transporteras. Vatten kan också användas vid fallprovning för vätskor under följande villkor:

(a) när de vätskor som skall transporteras har en relativ densitet av högst 1,2 gäller de fallhöjder som anges i tabellen i 6.5.4.9.4,

(b) när de vätskor som skall transporteras har en relativ densitet över 1,2 skall fallhöjden beräknas baserat på den relativa densiteten (d) för vätskan som skall transporteras, avrundat till en decimal, enligt följande:

>Plats för tabell>

6.5.4.2 Typprovning

6.5.4.2.1 För varje behållartyp, storlek, godstjocklek och tillverkningssätt skall en enda IBC-behållare med godkänt resultat genomgå provningarna enligt delavsnitten 6.5.4.5-6.5.4.12 i den ordning som anges i 6.5.4.3.5. Dessa typprovningsmoment skall genomföras i enlighet med behörig myndighets krav.

6.5.4.2.2 Behörig myndighet kan medge selektiv provning av IBC-behållare som endast marginellt skiljer sig från den provade typen, t ex vid en smärre reduktion av yttermåtten.

6.5.4.2.3 Om löstagbara pallar används för provningarna, skall den enligt 6.5.4.13 upprättade provningsrapporten innehålla en teknisk beskrivning av de använda pallarna.

6.5.4.3 Förberedelse av IBC-behållare för provning

6.5.4.3.1 IBC-behållare av papper, IBC-behållare av papp och integrerade IBC-behållare med ytterhölje av papp skall konditioneras i minst 24 h i en atmosfär med reglerad temperatur och relativ luftfuktighet. Det finns tre alternativ varav ett skall väljas. Den rekommenderade atmosfären är: 23 °C ± 2 °C och 50 % ± 2 % relativ luftfuktighet. De två andra alternativen är: 20 °C ± 2 °C och 65 % ± 2 % relativ luftfuktighet eller 27 °C ± 2 °C och 65 % ± 2 % relativ luftfuktighet.

ANM.

Medelvärdena skall ligga inom dessa gränsvärden. Kortvariga variationer och mätningsbegränsningar kan leda till avvikelser i mätvärdena om ± 5 % för den relativa luftfuktigheten, utan att det har signifikant betydelse för provningarnas reproducerbarhet.

6.5.4.3.2 Ytterligare åtgärder skall vidtas för att säkerställa att det plastmaterial som används vid tillverkning av IBC-behållare av styv plast (typ 31H1 och 31H2) och integrerade IBC-behållare (typ 31HZ1 och 31HZ2) överensstämmer med bestämmelserna i 6.5.3.3.2 - 6.5.3.3.4 respektive 6.5.3.4.6 - 6.5.3.4.9.

6.5.4.3.3 För verifiering av tillräcklig kemisk beständighet mot innehållet skall IBC-behållare avsedda för provning utsättas för en sex månaders förlagring, under vilken provföremålen skall vara fyllda med avsett innehåll eller med ämnen som man vet har minst likartad spänningssprickutlösande, svällande eller nedbrytande verkan på respektive plastmaterial. Efter förlagringen skall provföremålen genomgå de i tabellen i 6.5.4.3.5 uppräknade provningsmomenten.

6.5.4.3.4 När tillfredsställande egenskaper hos plastmaterialet fastställts på andra sätt, behöver ovanstående beständighetsprovning inte utföras. Sådana metoder skall åtminstone vara likvärdiga med beständighetsprovningen ovan och vara godkända av behörig myndighet.

6.5.4.3.5 Erforderliga typprovningsmoment och deras ordningsföljd

>Plats för tabell>

6.5.4.4 Bottenlyftprovning

6.5.4.4.1 Tillämpningsområde

För alla IBC-behållare av papp och av trä samt för alla typer av IBC-behållare som är försedda med någon anordning för att lyftas från botten, som typprovningsmoment.

6.5.4.4.2 Förberedelse av IBC-behållare för provning

Behållaren skall fyllas till 1,25 gånger sin maximalt tillåtna bruttovikt med lasten jämnt fördelad.

6.5.4.4.3 Provningsmetod

IBC-behållaren skall höjas och sänkas två gånger med en gaffeltruck, vars gafflar är centrerade och med ett inbördes avstånd som är lika med tre fjärdedelar av anfartssidans bredd (såvida inte införingspunkterna är markerade). Gafflarna skall skjutas in till tre fjärdedelar av behållarens djup. Provningen skall upprepas från varje möjlig anfartssida.

6.5.4.4.4 Kriterium för godkänd provning

Ingen bestående deformation av IBC-behållaren, inklusive eventuell pallsockel, som kan försämra transportsäkerheten, och inget läckage av innehåll.

6.5.4.5 Topplyftprovning

6.5.4.5.1 Tillämpningsområde

För alla IBC-slag som är konstruerade för lyft ovanifrån eller vad gäller flexibla IBC-behållare lyft ovanifrån eller från sidan, som typprovningsmoment.

6.5.4.5.2 Förberedelse av IBC-behållaren för provning

IBC-behållare av metall, IBC-behållare av styv plast och integrerade IBC-behållare skall belastas till två gånger sin högsta tillåtna bruttovikt. Flexibla IBC-behållare skall belastas till sex gånger sin högsta tillåtna last, varvid belastningen skall fördelas jämnt.

6.5.4.5.3 Provningsmetod

IBC-behållare av metall och flexibla IBC-behållare skall lyftas på det sätt de konstruerats för, tills de hänger fritt över golvet, och sedan hållas fem minuter i denna position.

IBC-behållare av styv plast och integrerade IBC-behållare skall

(a) lyftas under fem minuter i vardera paret av diagonalt motsatta lyftanordningar, så att lyftkrafterna verkar vertikalt, och

(b) lyftas under fem minuter i vardera paret av diagonalt motsatta lyftanordningar, så att lyftkrafterna verkar mot behållarens mittpunkt i 45° vinkel mot lodlinjen.

6.5.4.5.4 För flexibla IBC-behållare får även andra minst lika effektiva metoder för topplyftprovningen och för förberedelserna användas.

6.5.4.5.5 Kriterier för godkänd provning

(a) IBC-behållare av metall, IBC-behållare av styv plast, integrerade IBC-behållare: Ingen bestående deformation av IBC-behållaren, inklusive eventuell pallsockel, som kan försämra transportsäkerheten, och inget läckage av innehåll.

(b) Flexibla IBC-behållare: Ingen skada på behållaren eller dess lyftanordningar som gör IBC-behållaren oduglig för transport eller hantering.

6.5.4.6 Staplingsprovning

6.5.4.6.1 Tillämpningsområde

För alla IBC-slag som är konstruerade för stapling, som typprovningsmoment.

6.5.4.6.2 Förberedelse av IBC-behållaren för provning

IBC-behållarna, utom flexibla IBC-behållare, skall fyllas till sin högsta tillåtna bruttovikt. Flexibla IBC skall fyllas till minst 95 % av sin volym och till sin högsta tillåtna last, varvid belastningen skall fördelas jämnt.

6.5.4.6.3 Provningsmetod

(a) IBC-behållaren skall placeras med bottnen på ett horisontellt och hårt underlag och utsättas för en likformigt fördelad pålagd provningsbelastning (se 6.5.4.6.4). IBC-behållarna skall utsättas för provningsbelastningen minst:

(i) fem minuter för IBC-behållare av metall,

(ii) 28 dygn i 40 °C för IBC-behållare av styv plast av typ 11H2, 21H2 och 31H2 samt för integrerade IBC-behållare med ett ytterhölje av plast som bär upp staplingsbelastningen (dvs. av typ 11HH1, 11HH2, 21HH1, 21HH2, 31HH1 och 31HH2),

(iii) 24 timmar för alla andra slag av IBC-behållare.

(b) Provningsbelastningen skall sättas fast enligt någon av följande metoder:

(i) en eller flera IBC-behållare av samma typ lastade till sin högsta tillåtna bruttovikt, respektive för flexibla IBC-behållare högsta tillåtna last, staplas ovanpå provningsexemplaret,

(ii) lämpliga vikter placeras på en plan platta eller på en reproduktion av IBC-behållarens botten, vilken läggs ovanpå provningsexemplaret.

6.5.4.6.4 Beräkning av pålagd provningsbelastning

Belastningen som placeras på IBC-behållaren skall vara minst 1,8 gånger den sammanlagda högsta tillåtna bruttovikten av det antal likadana behållare som får staplas på IBC-behållaren under transport.

6.5.4.6.5 Kriterier för godkänd provning

(a) Alla IBC-behållare utom flexibla IBC-behållare: Ingen bestående deformation av IBC-behållaren, inklusive eventuell pallsockel, som kan försämra transportsäkerheten, och inget läckage av innehåll.

(b) Flexibla IBC-behållare: Ingen skada på behållarskalet, som kan försämra transportsäkerheten, och inget läckage av innehåll.

6.5.4.7 Täthetsprovning

6.5.4.7.1 Tillämpningsområde

För alla IBC-slag för transport av vätskor eller av fasta ämnen som fylls eller töms under tryck, som typprovningsmoment och återkommande provning.

6.5.4.7.2 Förberedelse av IBC-behållaren för provning

Provningen skall genomföras innan eventuell värmeisolering sätts fast. Ventilförslutningar skall antingen ersättas med liknande ej ventilerade förslutningar eller så skall förslutningen förslutas lufttätt.

6.5.4.7.3 Provningsmetod och provtryck

Provningen skall utföras under minst 10 minuter med tryckluft vid ett övertryck av minst 20 kPa (0,2 bar). IBC-behållarens lufttäthet skall bestämmas med lämplig metod, t ex genom mätning av lufttrycksdifferensen, nedsänkning av IBC-behållaren i vatten eller för IBC-behållare av metall bestrykning av fogar och förband med en såplösning. I fallet nedsänkning skall en korrigeringsfaktor för det hydrostatiska trycket tillämpas. Andra minst lika effektiva metoder får användas.

6.5.4.7.4 Kriterium för godkänd provning

Inget läckage.

6.5.4.8 Provning med invändigt tryck (vätsketryckprovning)

6.5.4.8.1 Tillämpningsområde

För alla IBC-slag för transport av vätskor eller av fasta ämnen som fylls eller töms under tryck, som typprovningsmoment.

6.5.4.8.2 Förberedelse av IBC-behållaren för provning

Provningen skall genomföras innan eventuell värmeisolering sätts fast. Tryckavlastningsanordningar skall sättas ur funktion eller tas bort, och de öppningar som uppstår tillslutas.

6.5.4.8.3 Provningsmetod

Provningen skall pågå i minst 10 minuter med ett hydrauliskt tryck som inte får vara mindre än det i 6.5.4.8.4 angivna trycket. IBC-behållaren får inte ha mekaniskt stöd under provningen.

6.5.4.8.4 Provtryck

6.5.4.8.4.1 IBC-behållare av metall:

(a) för IBC-behållare av typ 21A, 21B och 21N avsedda för fasta ämnen i förpackningsgrupp I: ett provtryck på 250 kPa (2,5 bar),

(b) för IBC-behållare av typ 21A, 21B, 21N, 31A, 31B och 31N avsedda för ämnen i förpackningsgrupp II och III: ett provtryck på 200 kPa (2 bar),

(c) därutöver för IBC-behållare av typ 31A, 31B och 31N: ett provtryck på 65 kPa (0,65 bar). Denna provning skall genomföras före provningen med 200 kPa (2 bar).

6.5.4.8.4.2 IBC-behållare av styv plast och integrerade IBC-behållare:

(a) för IBC-behållare av typ 21H1, 21H2, 21HZ1 och 21HZ2: ett provtryck på 75 kPa (0,75 bar).

(b) för IBC-behållare av typ 31H1, 31H2, 31HZ1 och 31HZ2: det vid vart tillfälle högsta av de båda värden, där det ena bestäms enligt någon av följande metoder

(i) det totala övertrycket uppmätt i IBC-behållaren (dvs ångtrycket av ämnet som skall transporteras och partialtrycket av luften eller andra inerta gaser, minus 100 kPa) vid 55 °C, multiplicerat med en säkerhetsfaktor av 1,5. Detta totalövertryck skall bestämmas på grundval av högsta fyllningsgrad enligt 4.1.1.4 och en fyllningstemperatur av 15 °C,

(ii) 1,75 gånger ångtrycket vid 50 °C hos ämnet som skall transporteras, därefter minus 100 kPa, dock minst 100 kPa,

(iii) 1,5 gånger ångtrycket vid 55 °C hos ämnet som skall transporteras, därefter minus 100 kPa, dock minst 100 kPa,

och det andra bestäms enligt följande metod:

(iv) det dubbla statiska trycket hos ämnet som skall transporteras, dock lägst det dubbla statiska vattentrycket.

6.5.4.8.5 Kriterier för godkänd provning

(a) för IBC-behållare av slagen 21A, 21B, 21N, 31A, 31B och 31N när dessa utsätts för provtrycket enligt 6.5.4.8.4.1 (a) eller (b): inget läckage får uppstå,

(b) för IBC-behållare av slagen 31A, 31B och 31N när dessa utsätts för provtrycket enligt 6.5.4.8.4.1 (c): varken någon varaktig deformation, varigenom IBC-behållaren blir oduglig för transport, eller något läckage får uppstå,

(c) IBC-behållare av styv plast och integrerade IBC-behållare: varken någon varaktig deformation, varigenom IBC-behållaren blir oduglig för transport, eller något läckage får uppstå.

6.5.4.9 Fallprovning

6.5.4.9.1 Tillämpningsområde

På alla slags IBC-behållare som typprovningsmoment.

6.5.4.9.2 Förberedelse av IBC-behållaren för provning

(a) IBC-behållare av metall: IBC-behållaren skall fyllas för fasta ämnen till minst 95 %, och för vätskor till minst 98 % av sin volym (behållartypens volym). Tryckavlastningsanordningar skall sättas ur funktion eller tas bort, och de öppningar som uppstår tillslutas,

(b) flexibla IBC-behållare: IBC-behållaren skall fyllas till minst 95 % av sin volym och till sin högsta tillåtna last, med belastningen jämnt fördelad,

(c) IBC-behållare av styv plast och integrerade IBC-behållare: IBC-behållaren skall fyllas för fasta ämnen till minst 95 %, och för vätskor till minst 98 % av sin volym (behållartypens volym). Tryckavlastningsanordningar får sättas ur funktion eller tas bort, och de öppningar som uppstår tillslutas. Provningen av IBC-behållaren skall äga rum efter att temperaturen hos provföremålet och dess innehåll sänkts till -18 °C eller kallare. Såvida provföremålen för integrerade IBC-behållare förberetts på detta sätt kan den i 6.5.4.3.1 föreskrivna konditioneringen slopas. De vätskor som används för provningen skall hållas i flytande tillstånd, eventuellt genom tillsats av frostskyddsmedel. Konditioneringen kan slopas om materialen uppvisar tillräcklig formbarhet och draghållfasthet i låg temperatur.

(d) IBC-behållare av papp eller trä: behållaren skall fyllas till minst 95 % av sin volym (behållartypens volym).

6.5.4.9.3 Provningsmetod

IBC-behållaren skall släppas med bottnen mot en styv, ej fjädrad, jämn, slät och horisontell yta på ett sådant sätt att behållaren slår emot på det ställe på bottnen som bedöms svagast.

IBC-behållare med en volym av högst 0,45 m3 kall dessutom släppas enligt följande:

(a) IBC-behållare av metall: på det svagaste stället, bortsett från det ställe på bottenytan som testades i första fallprovningsmomentet,

(b) flexibla IBC-behållare: på den svagaste sidan,

(c) IBC-behållare av styv plast, integrerade IBC-behållare samt IBC-behållare av papp och trä: platt mot ena sidan, platt på ovandelen och mot ett hörn.

I varje fallprovningsmoment får antingen samma eller olika IBC-behållare användas.

6.5.4.9.4 Fallhöjd

>Plats för tabell>

6.5.4.9.5 Kriterier för godkänd provning

(a) IBC-behållare av metall: inget läckage av innehållet,

(b) Flexibla IBC-behållare: inget läckage av innehållet. Ett litet utflöde av innehåll från någon förslutning eller söm vid islaget räknas inte som underkännande av behållaren, under förutsättning att fortsatt läckage inte förekommer efter att IBC-behållaren lyfts upp från golvet.

(c) IBC-behållare av styv plast, integrerade IBC-behållare samt IBC-behållare av papp och trä: inget läckage av innehållet. Ett litet utflöde av innehåll från någon förslutning vid islaget räknas inte som underkännande av behållaren, under förutsättning att fortsatt läckage inte förekommer.

6.5.4.10 Rivprovning

6.5.4.10.1 Tillämpningsområde

På alla slags flexibla IBC-behållare som typprovningsmoment.

6.5.4.10.2 Förberedelse av IBC-behållaren för provning

De IBC moet tot ten minste 95 % van de inhoud en met de grootste toelaatbare belading, gelijkmatig verdeeld, worden gevuld.

6.5.4.10.3 Provningsmetod

När IBC-behållaren befinner sig på golvet skall bredsidan helt genomskäras med en kniv till en 100 mm lång skåra i 45° vinkel mot storsäckens huvudaxel, mitt emellan behållarens bottenyta och innehållets översta nivå. Behållaren skall sedan utsättas för en jämnt fördelad pålagd belastning motsvarande två gånger den högsta tillåtna lasten. Belastningen skall verka under minst fem minuter. IBC-behållare konstruerade att lyftas uppifrån eller från sidan skall sedan den pålagda belastningen avlägsnats lyftas tills den blir fri från golvet och hållas i detta läge i fem minuter.

6.5.4.10.4 Kriterium för godkänd provning

Skåran får ej utbreda sig mer än 25 % av sin ursprungslängd.

6.5.4.11 Stjälpningsprovning

6.5.4.11.1 Tillämpningsområde

På alla slags flexibla IBC-behållare som typprovningsmoment.

6.5.4.11.2 Förberedelse av IBC-behållaren för provning

IBC-behållaren skall fyllas till minst 95 % av sin volym och till sin högsta tillåtna last, med belastningen jämnt fördelad.

6.5.4.11.3 Provningsmetod

IBC-behållaren skall stjälpas så att valfri del av dess överdel faller på en styv, ej fjädrad, jämn, slät och horisontell yta.

6.5.4.11.4 Stjälpningshöjd

>Plats för tabell>

6.5.4.11.5 Kriterier för godkänd provning

Inget läckage av innehåll. Ett litet utflöde av innehåll från någon förslutning eller söm vid islaget räknas inte som underkännande av behållaren, under förutsättning att fortsatt läckage inte förekommer.

6.5.4.12 Uppriktningsprovning

6.5.4.12.1 Tillämpningsområde

För alla flexibla IBC-behållare, konstruerade för att lyftas från toppen eller sidan, som typprovningsmoment.

6.5.4.12.2 Förberedelse av IBC-behållaren för provning

IBC-behållaren skall fyllas till minst 95 % av sin volym och till sin maximalt tillåtna last, med lasten jämnt fördelad.

6.5.4.12.3 Provningsmetod

IBC-behållaren skall liggande på sidan lyftas i en lyftanordning, eller i två lyftanordningar om det finns fyra, med en hastighet av minst 0,1 m/s tills den hänger i upprätt läge, fritt över golvet.

6.5.4.12.4 Kriterium för godkänd provning

Ingen skada på IBC-behållaren eller dess lyftanordningar varigenom den blir oduglig för transport eller hantering.

6.5.4.13 Provningsrapport

6.5.4.13.1 En provningsrapport med minst följande uppgifter skall upprättas och vara tillgänglig för den som använder IBC-behållaren:

1. provningsorganets namn och adress,

2. uppdragsgivarens namn och adress (där så krävs),

3. en unikt identifieringsnummer på provningsrapporten,

4. datum för provningsrapporten,

5. tillverkare av IBC-behållaren,

6. beskrivning av behållartypen (t ex dimensioner, material, förslutningar, godstjocklek) inklusive tillverkningsmetoden (t ex formblåsning), i förekommande fall med ritningar och fotografier,

7. maximal volym,

8. karakteristiska egenskaper hos innehållet vid provningen, t ex viskositet och relativ densitet hos vätskor och kornstorlek hos fasta ämnen,

9. beskrivning av provningen och dess resultat, och.

10. provningsrapporten skall undertecknas med angivande av undertecknarens namn och befattning.

6.5.4.13.2 Provningsrapporten skall innehålla en deklaration om att den transportfärdiga behållaren har provats i enlighet med tillämpliga bestämmelser i detta kapitel, och att provningsrapporten kan bli ogiltig vid användning av andra förpackningssätt eller andra beståndsdelar i förpackningen. Ett exemplar av provningsrapporten skall finnas tillgänglig för behörig myndighet.

6.5.4.14 Första och återkommande kontroll av alla IBC-behållare av metall, IBC-behållare av styv plast samt integrerade IBC

6.5.4.14.1 Dessa kontroller skall genomföras så som föreskrivits av behörig myndighet.

6.5.4.14.2 Varje IBC-behållare skall i alla avseenden överensstämma med respektive behållartyp.

6.5.4.14.3 Alla IBC-behållare av metall, IBC-behållare av styv plast och integrerade IBC-behållare för transport av vätskor eller av fasta ämnen som fylls eller töms under tryck, skall genomgå täthetsprovning som första kontroll (dvs innan den första gången används för transport) och därefter med högst två och ett halvt års intervall.

6.5.4.14.4 Denna täthetsprovning skall dessutom upprepas efter varje reparation som föregår återanvändning för transport.

6.5.4.14.5 Provningsresultaten skall noteras i provningsrapporter, som skall arkiveras av behållarens ägare.

KAPITEL 6.6

Bestämmelser för tillverkning och provning av storförpackningar

6.6.1 Allmänt

6.6.1.1 Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte:

- förpackningar för klass 2, med undantag av storförpackningar för föremål, inklusive aerosolbehållare,

- förpackningar för klass 6.2, med undantag av storförpackningar för UN 3291 SMITTFÖRANDE AVFALL, OSPECIFICERAT, N.O.S.,

- kollin med radioaktiva ämnen i klass 7.

6.6.1.2 Storförpackningar skall vara tillverkade och provade enligt ett kvalitetssystem, som godtagits av behörig myndighet, i syfte att säkerställa att varje tillverkad förpackning uppfyller bestämmelserna i detta kapitel.

6.6.2 Kod för att beteckna slag av storförpackning

Koden för storförpackningar består av:

(a) två siffror:

50 för styva storförpackningar, eller

51 för flexibla storförpackningar, och

(b) en versal som anger material, t ex stål eller trä, enligt förteckning i 6.1.2.6.

6.6.3 Märkning

6.6.3.1. Gundläggande märkning Varje storförpackning som är tillverkad och avsedd för användning enligt dessa bestämmelser skall vara försedd med en varaktig och läsbar märkning, som omfattar följande uppgifter:

(a) FN:s förpackningssymbol

>PIC FILE= "L_2004121SV.077501.TIF">

För storförpackningar av metall, på vilka märkningen sker genom stansning eller prägling, får i stället för symbolen bokstäverna "UN" användas,

(b) koden "50" för styva storförpackningar, eller "51" för flexibla storförpackningar, följd av materialslag enligt 6.5.1.4.1 (b),

(c) en versal som anger den eller de förpackningsgrupper för vilka förpackningstypen provats och godkänts:

X för förpackningsgrupp I, II och III

Y för förpackningsgrupp II och III

Z för endast förpackningsgrupp III

(d) tillverkningsmånad och -år (de två sista siffrorna),

(e) beteckningen för den stat där märkningstillståndet utfärdats, angiven med nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik(64),

(f) namn eller symbol för tillverkaren och eventuell annan av behörig myndighet fastställd märkning för aktuell storförpackning,

(g) belastning vid staplingsprovningen i kg. För storförpackningar som inte konstruerats för stapling skall siffran "0" anges,

(h) högsta tillåtna bruttovikt i kg.

Denna grundläggande märkning skall placeras i ordningsföljd enligt ovan.

6.6.3.2 Exempel på märkning

>Plats för tabell>

6.6.4 Särskilda bestämmelser för storförpackningar

6.6.4.1 Särskilda bestämmelser för storförpackningar av metall

>Plats för tabell>

6.6.4.1.1 Storförpackningen skall tillverkas av ändamålsenlig formbar metall, vars svetsbarhet är utan anmärkning. Svetsförband skall utföras fackmässigt och ge fullständig säkerhet. Materialets prestanda vid låga temperaturer skall beaktas där så är tillämpligt.

6.6.4.1.2 Försiktighet skall iakttas för att undvika skador genom galvanisk inverkan orsakad av kontakt mellan olikartade metaller.

6.6.4.2 Särskilda bestämmelser för flexibla storförpackningar

>Plats för tabell>

6.6.4.2.1 Storförpackningen skall tillverkas av ändamålsenliga material. Materialets styrka och utformningen av den flexibla storförpackningen skall vara anpassade till dess volym och avsedda användning.

6.6.4.2.2 Alla material, som används för tillverkning av flexibla storförpackningar av typ 51M, skall efter fullständig nedsänkning i vatten i minst 24 timmar bibehålla minst 85 % av den ursprungliga draghållfastheten hos materialet, uppmätt efter konditionering till jämvikt vid högst 67 % relativ luftfuktighet.

6.6.4.2.3 Fogning skall utföras med stygn, svetsning, limning eller annan likvärdig metod. Alla sydda fogar skall säkras.

6.6.4.2.4 Flexibla storförpackningar skall uppvisa tillräcklig beständighet mot åldring och nedbrytning, orsakad av ultraviolett strålning, klimatiska förhållanden eller innehållet, för att vara ändamålsenliga för sin avsedda användning.

6.6.4.2.5 För flexibla storförpackningar av plast, för vilka det krävs skydd mot ultraviolett strålning, skall detta ordnas genom tillsats av kimrök eller andra lämpliga pigment eller stabilisatorer. Dessa tillsatser skall vara förenliga med innehållet och behålla sin verkan under storförpackningens hela användningstid. Vid användning av kimrök, pigment eller stabilisatorer, som skiljer sig från dem som använts vid tillverkningen av typprovningsexemplaren, behöver omprovning inte göras om förändringen i halten kimrök, pigment eller stabilisatorer inte försämrar materialets fysikaliska egenskaper.

6.6.4.2.6 Tillsatser kan blandas i materialet i storförpackningen för att förbättra beständigheten mot åldring eller för andra ändamål, förutsatt att de inte försämrar de fysikaliska eller kemiska egenskaperna.

6.6.4.2.7 På fyllda storförpackningar får förhållandet mellan höjd och bredd vara högst 2:1.

6.6.4.3 Särskilda bestämmelser för storförpackningar av styv plast

>Plats för tabell>

6.6.4.3.1 Storförpackningar skall tillverkas av ändamålsenligt plastmaterial med känd sammansättning och deras styrka skall vara anpassad till deras volym och avsedda användning. Materialet skall på lämpligt sätt vara resistent mot åldring och nedbrytning, som kan orsakas av innehållet eller i förekommande fall av ultraviolett strålning. I förekommande fall skall hänsyn tas till prestanda vid låga temperaturer. Permeation av innehåll får inte medföra någon fara under normala transportförhållanden.

6.6.4.3.2 Om det krävs skydd mot ultraviolett strålning, skall detta tillgodoses genom tillsats av kimrök eller andra lämpliga pigment eller stabilisatorer. Dessa tillsatser skall vara förenliga med innehållet och behålla sin verkan under storförpackningens hela användningstid. Vid användning av kimrök, pigment eller stabilisatorer, som skiljer sig från dem som nyttjats vid tillverkningen av typprovningsexemplaren, behöver omprovning inte göras om förändringen i halten kimrök, pigment eller stabilisatorer inte försämrar materialets fysikaliska egenskaper.

6.6.4.3.3 Tillsatser får blandas i materialet i storförpackningar för att förbättra beständigheten mot åldring eller för andra ändamål, förutsatt att de inte försämrar de fysikaliska eller kemiska egenskaperna.

6.6.4.4 Särskilda bestämmelser för storförpackningar av papp

>Plats för tabell>

6.6.4.4.1 Storförpackning skall vara tillverkad av stadig solidpapp eller stadig dubbelsidig wellpapp (enwell eller flerwell) av god kvalitet och som är anpassad till storförpackningens volym och avsedda användning. Ytans vattenavvisande egenskaper skall vara sådana att viktökningen, mätt under en 30 minuter lång provning av vattenabsorptionen enligt Cobbmetoden, blir högst 155 g/m2 (se ISO 535:1991). Pappen skall ha tillräcklig böjhållfasthet. Den skall vara tillskuren, bigad utan bristningar och slitsad så att den inte knäcks vid hopfogningen och ytan inte rivs sönder eller buktar ut för kraftigt. Vågskikten hos wellpappen skall vara stadigt limmade till planskikten.

6.6.4.4.2 Väggarna, inklusive ovansida och botten, skall ha en punkteringshållfasthet på minst 15 J, uppmätt enligt ISO 3036:1975.

6.6.4.4.3 Fogar i ytterförpackningen hos storförpackningar skall ha tillräcklig överlappning och skall vara tejpade, limmade, häftade med metallklammer eller andra minst lika bra fästsystem. Om fogarna limmas eller tejpas skall ett vattenfast bindemedel användas. Metallklammer skall passera igenom alla delar som skall fästas och vara utformade eller skyddade så att innerbeklädnaden varken skavs eller punkteras av dem.

6.6.4.4.4 En pallsockel, som utgör en fast beståndsdel av storförpackningen, såväl som en löstagbar pall skall vara lämpad för mekanisk hantering av den till högsta tillåtna bruttovikt fyllda storförpackningen.

6.6.4.4.5 En löstagbar pall eller pallsockel skall vara konstruerad för att undvika deformation av storförpackningens botten, som kan orsaka skador vid hanteringen.

6.6.4.4.6 När en löstagbar pall används skall storförpackningen vara stadigt fäst till pallen så att stabiliteten under hantering och transport säkerställs. Ovansidan skall dessutom vara fri från ojämnheter som kan skada storförpackningen.

6.6.4.4.7 För att höja staplingsförmågan får exempelvis trästöttor användas som förstärkningsanordningar, vilka emellertid skall vara utanför innerbeklädnaden.

6.6.4.4.8 På storförpackningar avsedda för stapling skall den bärande ytan vara sådan att belastningen fördelas på ett säkert sätt.

6.6.4.5 Särskilda bestämmelser för storförpackningar av trä

>Plats för tabell>

6.6.4.5.1 Hållfastheten hos det använda materialet liksom tillverkningssättet skall vara anpassade till storförpackningens volym och användningsområde.

6.6.4.5.2 Består storförpackningen av trävirke skall detta vara väl lagrat, handelstorrt och fritt från brister så att väsentlig reducering av hållfastheten hos enskilda delar av storförpackningen förhindras. Varje del av storförpackningen skall vara i ett stycke eller därmed likvärdigt. Delar anses likvärdiga med ett stycke när lämplig limförbandstyp, som exempelvis Lindermannfog (laxstjärt), spontade fogar, överlappsfogar eller stumfogar med minst två korrugerade metallfästelement i varje fog, eller annan lika effektiv metod används.

6.6.4.5.3 Om storförpackningen är av plywood skall denna bestå av minst tre skikt och vara tillverkad av väl lagrat, svarvat, skuret eller sågat faner, handelstorrt och fritt från brister som kan försämra storförpackningens hållfasthet. De enskilda skikten skall vara hoplimmade med vattenfast lim. Andra ändamålsenliga material kan användas tillsammans med plywood för tillverkning av storförpackningarna.

6.6.4.5.4 Består storförpackningen av träfibermaterial, som spånskivor, träfiberskivor eller andra ändamålsenliga typer, skall detta vara vattenbeständigt.

6.6.4.5.5 Väggskivor i storförpackningen skall vara stadigt spikade eller häftade till hörnposter eller gavlar eller hopfogade med andra ändamålsenliga medel.

6.6.4.5.6 En pallsockel, som utgör en fast beståndsdel av storförpackningen, såväl som en löstagbar pall skall vara lämpad för mekanisk hantering av den till högsta tillåtna bruttovikt fyllda storförpackningen.

6.6.4.5.7 En löstagbar pall eller pallsockel skall vara konstruerad för att undvika deformation av storförpackningens botten, som kan orsaka skador vid hanteringen.

6.6.4.5.8 När en löstagbar pall används skall storförpackningen vara stadigt fäst till pallen så att stabiliteten under hantering och transport säkerställs. Ovansidan skall dessutom vara fri från ojämnheter som kan skada storförpackningen.

6.6.4.5.9 För att höja staplingsförmågan får exempelvis trästöttor användas som förstärkningsanordningar, vilka emellertid skall vara utanför innerbeklädnaden.

6.6.4.5.10 På storförpackningar avsedda för stapling skall den bärande ytan vara sådan att belastningen fördelas på ett säkert sätt.

6.6.5 Provningsbestämmelser för storförpackningar

6.6.5.1 Genomförande och upprepning av provningar

6.6.5.1.1 Varje storförpackningstyp skall genomgå de i 6.6.5.3 beskrivna provningarna enligt av behörig myndighet fastställda och godkända metoder.

6.6.5.1.2 Innan en storförpackning används skall förpackningstypen ha provats och godkänts. En storförpackningstyp bestäms av dess konstruktion, storlek, material, materialtjocklek, tillverkningssätt och monteringssätt men kan även innefatta olika ytbehandlingar. Hit räknas också storförpackningar som skiljer sig från typen endast genom sin lägre höjd.

6.6.5.1.3 Provningarna skall genomföras på exemplar ur produktionen, med intervall som fastställs av behörig myndighet. Sker sådan provning på storförpackningar av papp räknas konditionering i aktuell miljö som likvärdig med de bestämmelser som anges i 6.6.5.2.3.

6.6.5.1.4 Provningarna skall även upprepas efter ändring av konstruktion, material eller tillverkningssätt för storförpackningarna.

6.6.5.1.5 Behörig myndighet kan medge selektiv provning av storförpackningar som skiljer sig från en redan provad typ endast marginellt, t ex med innerförpackningar av mindre storlek eller lägre nettovikt, eller storförpackningar där ett eller flera yttermått har reducerats något.

6.6.5.1.6 När en storförpackning genomgått godkända prov med olika slag av innerförpackningar får även olika sådana innerförpackningar samemballeras i en sådan storförpackning. Dessutom är följande förändringar av innerförpackningarna tillåtna utan ytterligare provningar av kollit, så länge likvärdiga prestanda bibehålls:

(a) Innerförpackningar med likadana eller mindre dimensioner får användas under förutsättning att:

(i) innerförpackningarna motsvarar karaktären hos de provade innerförpackningarna (exempelvis formen: runda, rektangulära),

(ii) materialet i innerförpackningarna (glas, plast, metall etc) uppvisar samma eller högre hållfasthet mot stötar och staplingskrafter, jämfört med den ursprungligen provade innerförpackningen,

(iii) innerförpackningarna har likadana eller mindre öppningar och förslutningen är utformad på liknande sätt (t ex skruvlock, friktionslock),

(iv) ytterligare stötdämpande material används i tillräcklig mängd för att fylla ut hålrum och förhindra nämnvärd förskjutning hos innerförpackningarna,

(v) innerförpackningarna är orienterade på samma sätt i ytterförpackningen som i det provade kollit.

(b) Ett färre antal provade innerförpackningar eller andra typer av innerförpackningar enligt (a) får användas, under förutsättning att tillräckligt med stötdämpande material tillsätts för att fylla ut hålrum och förhindra nämnvärd förskjutning av innerförpackningarna.

6.6.5.1.7 Behörig myndighet har rätt att när som helst kräva att det visas genom provning enligt detta avsnitt, att storförpackningar ur serietillverkningen uppfyller bestämmelserna för typprovningen.

6.6.5.1.8 Under förutsättning att provningsresultatens giltighet inte påverkas och efter godkännande av behörig myndighet får flera provningsmoment genomföras med ett och samma provföremål.

6.6.5.2 Förberedelser för provning

6.6.5.2.1 Provning skall genomföras med storförpackningar i transportfärdigt skick, inklusive innerförpackningar eller föremål som skall transporteras. Innerförpackningar skall fyllas till minst 98 % av sin maximala volym för vätskor eller minst 95 % för fasta ämnen. För storförpackningar där innerförpackningarna är avsedda att innehålla såväl flytande som fasta ämnen krävs separata provningar för båda typer av innehåll. Ämnen i innerförpackningar eller föremål för vilka storförpackningarna är avsedda får ersättas med andra ämnen eller föremål så länge detta inte förvanskar provningsresultaten. Om andra innerförpackningar eller föremål används skall dessa ha likadana fysikaliska egenskaper (vikt etc) som de innerförpackningar eller föremål som skall transporteras. Det är tillåtet att använda tillsatser som säckar med blyhagel för att uppnå den totalvikt som krävs hos kollit, under förutsättning att de placeras så att provningsresultaten inte påverkas.

6.6.5.2.2 Storförpackningar av plast och storförpackningar som innehåller innerförpackningar av plast, med undantag av säckar avsedda för fasta ämnen eller föremål, skall fallprovas när provföremålet och dess innehåll konditionerats till en temperatur av -18 °C eller lägre. Denna konditionering kan utgå om materialen i fråga har tillräcklig seghet och draghållfasthet vid låg temperatur. Konditioneras provföremålen på detta sätt, behöver konditioneringen enligt 6.6.5.2.3 inte ske. Provvätskor skall hållas i flytande tillstånd, om så behövs genom tillsats av frostskyddsmedel.

6.6.5.2.3 Storförpackningar av papp skall konditioneras under minst 24 h i en atmosfär med kontrollerad temperatur och relativ luftfuktighet. Av följande tre alternativ skall därvid ett väljas. Den rekommenderade atmosfären är 23 °C ± 2 °C och 50 % ± 2 % relativ luftfuktighet.

De två andra alternativen är 20 °C ± 2 °C och 65 % ± 2 % relativ luftfuktighet eller 27 °C ± 2 °C och 65 % ± 2 % relativ luftfuktighet.

ANM.

Medelvärdena skall hamna inom dessa gränser. Kortvariga fluktuationer och mätningsbegränsningar kan orsaka att individuella mätningar varierar med upp till ± 5 % relativ luftfuktighet utan att det har signifikant inverkan på provningsresultatens reproducerbarhet.

6.6.5.3 Provningsbestämmelser

6.6.5.3.1 Bottenlyftprovning

6.6.5.3.1.1 Tillämpningsområde

För alla typer av storförpackningar, som är försedda med anordningar för att lyftas från botten, som typprovningsmoment.

6.6.5.3.1.2 Förberedelse av storförpackning för provning

Storförpackningen skall fyllas till 1,25 gånger sin maximalt tillåtna bruttovikt med lasten jämnt fördelad.

6.6.5.3.1.3 Provningsmetod

Storförpackningen skall höjas och sänkas två gånger med en gaffeltruck, vars gafflar är centrerade och med ett inbördes avstånd som är lika med tre fjärdedelar av anfartssidans bredd (såvida inte införingspunkterna är markerade). Gafflarna skall skjutas in till tre fjärdedelar av behållarens djup. Provningen skall upprepas från varje möjlig anfartssida.

6.6.5.3.1.4 Kriterium för godkänd provning

Ingen bestående deformation av storförpackningen, som kan försämra transportsäkerheten, och inget läckage av innehåll.

6.6.5.3.2 Topplyftprovning

6.6.5.3.2.1 Tillämpningsområde

För alla typer av storförpackningar, som är konstruerade för lyft ovanifrån och är försedda med lyftanordningar, som typprovningsmoment.

6.6.5.3.2.2 Förberedelse av storförpackningen för provning

Storförpackningar skall belastas till två gånger sin högsta tillåtna bruttovikt.

6.6.5.3.2.3 Provningsmetod

Storförpackningar skall lyftas på det sätt de konstruerats för, tills de hänger fritt över golvet, och sedan hållas fem minuter i denna position.

6.6.5.3.2.4 Kriterier för godkänd provning

Ingen bestående deformation av storförpackningen, som kan försämra transportsäkerheten, och inget läckage av innehåll.

6.6.5.3.3 Staplingsprovning

6.6.5.3.3.1 Tillämpningsområde

För alla slag av storförpackningar som är konstruerade för att staplas på varandra, som typprovningsmoment.

6.6.5.3.3.2 Förberedelse av storförpackningen för provning

Storförpackningar skall fyllas till sin högsta tillåtna bruttovikt.

6.6.5.3.3.3 Provningsmetod

Storförpackningar skall placeras med bottnen på ett horisontellt och hårt underlag och utsättas för en likformigt fördelad pålagd provningsbelastning (se 6.6.5.3.3.4) under minst fem minuter. Storförpackningar av trä, papp och plast skall utsättas för belastningen under minst 24 timmar.

6.6.5.3.3.4 Beräkning av pålagd provningsbelastning

Belastningen som placeras på storförpackningen skall vara 1,8 gånger den sammanlagda högsta tillåtna bruttovikten av det antal likadana storförpackningar som får staplas på storförpackningen under transport.

6.6.5.3.3.5 Kriterier för godkänd provning

Ingen bestående deformation av storförpackningen, som kan försämra transportsäkerheten, och inget läckage av innehåll.

6.6.5.3.4 Fallprovning

6.6.5.3.4.1 Tillämpningsområde

För alla slag av storförpackningar som typprovningsmoment.

6.6.5.3.4.2 Förberedelse av storförpackningar för provning

Storförpackningar skall fyllas enligt 6.6.5.2.1.

6.6.5.3.4.3 Provningsmetod

Storförpackningar skall släppas mot en styv, ej fjädrad, jämn, slät och horisontell yta på ett sådant sätt att storförpackningen slår emot på det ställe på bottnen som bedöms svagast.

6.6.5.3.4.4 Fallhöjd

>Plats för tabell>

ANM.

Storförpackningar för ämnen och föremål i klass 1, självreaktiva ämnen i klass 4.1 och organiska peroxider i klass 5.2 skall provas på nivån för förpackningsgrupp II.

6.6.5.3.4.5 Kriterier för godkänd provning

6.6.5.3.4.5.1 Storförpackningar får inte uppvisa någon skada, som kan inverka på transportsäkerheten. Inget innehåll får läcka ur innerförpackningar eller föremål.

6.6.5.3.4.5.2 För storförpackningar för klass 1 tillåts inga bristningar, som kan möjliggöra spill av löst explosivämne eller av föremål med explosivämne från storförpackningen.

6.6.5.3.4.5.3 Om en storförpackning genomgått en fallprovning har den klarat provningen om innehållet hålls kvar fullständigt, även om förslutningen inte längre är dammtät.

6.6.5.4 Typgodkännande och provningsrapport

6.6.5.4.1 För varje typ av storförpackning skall ett typgodkännandecertifikat med märkning (enligt 6.6.3) utfärdas, som intygar att förpackningstypen och dess utrustning uppfyller provningsbestämmelserna.

6.6.5.4.2 En provningsrapport med minst följande uppgifter skall upprättas och göras tillgänglig för den som använder förpackningen:

1. provningsorganets namn och adress,

2. uppdragsgivarens namn och adress (där så krävs),

3. ett unikt identifieringsnummer på provningsrapporten,

4. datum för provningsrapporten,

5. tillverkaren av storförpackningen,

6. beskrivning av storförpackningstypen (t ex dimensioner, material, förslutningar, godstjocklek) och/eller fotografier,

7. maximal volym/högsta tillåtna bruttovikt,

8. karakteristiska egenskaper hos innehållet vid provningen, t ex typ och beskrivning av använda innerförpackningar eller föremål,

9. beskrivning av provningen och dess resultat, och

10. provningsrapporten skall undertecknas med angivande av undertecknarens namn och befattning.

6.6.5.4.3 Provningsrapporten skall innehålla en deklaration om, att den transportfärdiga storförpackningen har provats i enlighet med tillämpliga bestämmelser i detta kapitel, och att provningsrapporten kan bli ogiltig vid användning av andra förpackningssätt eller andra beståndsdelar i förpackningen. Ett exemplar av provningsrapporten skall finnas tillgänglig för behörig myndighet.

KAPITEL 6.7

Bestämmelser för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning av UN-tankar

ANM.

Beträffande cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar med tankskal av metall samt batterivagnar och MEG-containrar, se kapitel 6.8; beträffande tankcontainrar av fiberarmerad plast, se kapitel 6.9.

6.7.1 Tillämpningsområde och allmänna bestämmelser

6.7.1.1 Bestämmelserna i detta kapitel gäller UN-tankar avsedda för transport av farligt gods i klass 2, 3, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1, 5.2, 6.1, 6.2, 7, 8, och 9 med alla transportslag. Utöver bestämmelserna detta kapitel, och såvida inget annat föreskrivs, skall tillämpliga krav i den internationella konventionen för säkra containrar (CSC), 1972, i gällande version, uppfyllas av alla UN-tankar som motsvarar definitionen av "container" i konventionen. Ytterligare bestämmelser kan gälla för offshoretankar som hanteras i öppen sjö.

6.7.1.2 För att ta hänsyn till vetenskapliga och tekniska framsteg får de tekniska bestämmelserna i detta kapitel ersättas med alternativa lösningar ("Alternative Arrangements, AA"). Dessa alternativa lösningar skall erbjuda en säkerhetsnivå som inte är lägre än den som ges av bestämmelserna i detta kapitel, med avseende på kompatibilitet med transporterade ämnen och förmåga hos UN-tanken att motstå stöt, belastning och brand. För internationell transport skall alternativa UN-tankar godkännas av tillämpliga behöriga myndigheter.

6.7.1.3 Om ett ämne inte har tillordnats en UN-tankinstruktion (T1 - T23, T50 eller T75) i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10, får ett interimsgodkännande för transport utfärdas av behörig myndighet i ursprungslandet. Godkännandet skall innefattas i transporthandlingarna för sändningen och innehålla minst den information, som normalt anges i instruktionerna för UN-tankar och de villkor under vilka ämnet skall transporteras.

6.7.2 Bestämmelser för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning av UN-tankar avsedda för transport av ämnen i klass 3 till och med 9

6.7.2.1 Definitioner

I detta avsnitt gäller följande definitioner:

UN-tank: en tank för flera transportslag med volym över 450 liter, vilken används för transport av ämnen i klass 3 till och med 9. UN-tanken innefattar ett tankskal, försett med driftutrustning och strukturdelar som behövs för transport av farligt gods. UN-tanken skall kunna fyllas och tömmas utan att strukturdelar tas bort. Den skall ha stabiliserande element utanför tankskalet och kunna lyftas fullastad. I första hand skall den konstrueras för att lyftas ombord på ett transportfordon eller fartyg och vara utrustad med medar, beslag eller tillbehör för att möjliggöra mekanisk hantering. Tankfordon, cisternvagnar, ickemetalliska tankar och IBC-behållare räknas inte som UN-tankar.

Tankskal: den del av UN-tanken som innehåller ämnet som skall transporteras (själva tanken) inklusive öppningar och deras förslutningar, men utan driftutrustning och utvändiga strukturdelar.

Driftutrustning: mätinstrument och anordningar för fyllning, tömning, luftning, säkerhet, uppvärmning, kylning och isolering.

Strukturdelar: element för förstyvning, fastsättning, skydd och stabilitet utanför tankskalet.

Högsta tillåtna arbetstryck: ett tryck minst lika med det högsta av följande tryck, uppmätt överst i tanken i driftläge:

(a) högsta effektiva tryck som är tillåtet i tanken under fyllning eller tömning, eller

(b) högsta effektiva tryck som tanken är konstruerad för och som inte får vara lägre än summan av:

(i) ämnets absoluta ångtryck (i bar) vid 65 °C, minus 1 bar, och

(ii) partialtrycket (i bar) av luft och andra gaser i expansionsutrymmet, bestämt med en högsta temperatur i utrymmet på 65 °C och en utvidgning av vätskan på grund av en ökning av medelbulktemperaturen på tr-tf (tf = fyllningstemperatur, vanligtvis 15 °C, tr = 50 °C, högsta medelbulktemperatur).

Beräkningstryck: Trycket som används i beräkningar enligt en erkänd tryckkärlskod. Beräkningstrycket får inte vara lägre än det högsta av följande tryck:

(a) högsta effektiva tryck som är tillåtet i tanken under fyllning eller tömning, eller

(b) summan av:

(i) ämnets absoluta ångtryck (i bar) vid 65 °C, minus 1 bar, och

(ii) partialtrycket (i bar) av luft och andra gaser i expansionsutrymmet, bestämt med en högsta temperatur i utrymmet på 65 °C och en utvidgning av vätskan på grund av en ökning av medelbulktemperaturen på tr-tf (tf = fyllningstemperatur, vanligtvis 15 °C, tr = 50 °C, högsta medelbulktemperatur), och

(iii) ett vätskepelartryck som bestäms baserat på de dynamiska krafter som anges i 6.7.2.2.12, dock minst 0,35 bar,

(c) två tredjedelar av minimiprovtrycket som anges i tillämplig UN-tankinstruktion i 4.2.4.2.6.

Provtryck: Högsta övertrycket överst i tankskalet under vätsketryckprovningen, minst lika med 1,5 gånger beräkningstrycket. Minimiprovtrycket för UN-tankar avsedda för vissa ämnen anges i tillämplig UN-tankinstruktion i 4.2.4.2.6.

Täthetsprovning: en provning där gas används för att utsätta tankskalet och dess driftutrustning för ett effektivt övertryck på minst 25 % av högsta tillåtna arbetstrycket.

Högsta tillåtna bruttovikt: summan av taravikten hos UN-tanken och den tyngsta last som tillåts för transport.

Referensstål: stål med brottgräns på 370 N/mm2 och brottförlängning på 27 %.

Konstruktionsstål: stål med garanterad minsta brottgräns på mellan 360 N/mm2 och 440 N/mm2 och garanterad minsta brottförlängning enligt 6.7.2.3.3.3.

Beräkningstemperaturområde: skall för tankskalet vara mellan -40 °C och +50 °C för ämnen som transporteras under omgivningsbetingelser. För ämnen som hanteras under förhöjd temperatur skall beräkningstemperaturen vara minst lika med högsta temperaturen hos ämnet under fyllning, tömning eller transport. Strängare beräkningstemperaturer skall övervägas för UN-tankar som utsätts för strängare klimatbetingelser.

6.7.2.2 Allmänna bestämmelser för konstruktion och tillverkning

6.7.2.2.1 Tankskal skall konstrueras och tillverkas i överensstämmelse med bestämmelserna i en tryckkärlskod som godkänts av behörig myndighet. Tankskal skall tillverkas av metalliska material som är lätt formbara. Materialen skall i princip överensstämma med nationella eller internationella materialstandarder. För svetsade tankskal får endast ett material användas, vars svetsbarhet har fullständigt klarlagts. Svetsar skall vara fackmässigt utförda och ge fullständig säkerhet. När tillverkningsprocessen eller materialen så kräver, skall tankskal genomgå en värmebehandling för att garantera tillräcklig seghet i svetsfogen och i den värmepåverkade zonen. Vid val av material skall beräkningstemperaturområdet beaktas med hänsyn till risken för sprödbrott och spänningskorrosion samt slagsegheten. När finkornstål använts får det garanterade värdet på sträckgränsen vara högst 460 N/mm2 och det garanterade värdet på övre brottgränsen får vara högst 725 N/mm2 enligt materialspecifikation. Aluminium får användas som konstruktionsmaterial endast när det anges i en särbestämmelse för UN-tankar, som tillordnats ett visst ämne i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11, eller med godkännande av behörig myndighet. När aluminium är tillåtet, skall det vara isolerat för att förhindra påtaglig försämring av dess fysikaliska egenskaper när det utsätts för en värmebelastning på 110 kW/m2 under en period på minst 30 minuter. Isoleringen skall förbli effektiv vid alla temperaturer under 649 °C och skall inneslutas av ett material med en smältpunkt på minst 700 °C. Materialen i UN-tankar skall vara lämpliga för de yttre miljöbetingelser som kan uppkomma under transport.

6.7.2.2.2 Tankskal, armatur och rörsystem hos UN-tankar skall tillverkas av material som är:

(a) i hög grad motståndskraftiga mot de ämnen som avses transporteras, eller

(b) ordentligt passiviserade eller neutraliserade genom kemiska reaktioner, eller

(c) beklätt med korrosionståligt material, som är klistrat direkt på tankskalet eller fäst på likvärdigt sätt.

6.7.2.2.3 Packningar skall vara av material som inte påverkas av ämnena som avses transporteras.

6.7.2.2.4 Om tankskalen har innerbeklädnad, får denna inte påverkas nämnvärt av ämnena som avses transporteras, och den skall vara homogen, inte porös, fri från perforeringar, tillräckligt elastisk och anpassad till tankens värmeutvidgningsegenskaper. Beklädnaden i tankskal, anslutningar och rörsystem skall vara i ett stycke och gå runt ytan på flänsar. När utvändiga anslutningar är svetsade på tanken, skall beklädnaden gå i ett stycke genom anslutningen och runt ytan på utvändiga flänsar.

6.7.2.2.5 Fogar och sömmar i innerbeklädnaden skall åstadkommas genom att smälta ihop materialet eller med andra lika effektiva metoder.

6.7.2.2.6 Kontakt mellan olika metaller, som kan resultera i skador genom galvanisk verkan, skall undvikas.

6.7.2.2.7 Materialen i UN-tanken, inklusive alla anordningar, packningar, beklädnader och tillbehör, får inte menligt påverka ämnena som avses transporteras i UN-tanken.

6.7.2.2.8 UN-tankar skall vara konstruerade och tillverkade med underrede som utgör ett säkert underlag vid transport och med lämpliga lyft- och surrningsbeslag.

6.7.2.2.9 UN-tankar skall vara konstruerade för att utan förlust av innehåll motstå åtminstone det invändiga tryck som beror på innehållet och de statiska, dynamiska och termiska belastningar, som uppstår under normala hanterings- och transportbetingelser. Av konstruktionen skall framgå att hänsyn tagits till utmattningseffekter, orsakade av upprepade sådana belastningar under UN-tankens förväntade livslängd.

6.7.2.2.10 En tank, som skall utrustas med vakuumventil, skall vara konstruerad så att den utan bestående deformation motstår ett utvändigt tryck på minst 0,21 bar över det invändiga trycket. Vakuumventilen skall vara satt att öppna vid en vakuuminställning på högst -0,21 bar, såvida inte tankskalet är konstruerat för ett högre utvändigt övertryck, i vilket fall öppningstrycket på anordningen som skall monteras inte får vara högre än det undertryck tankskalet är konstruerat för. En tank, som inte skall utrustas med vakuumventil, skall konstrueras så att den utan bestående deformation motstår ett utvändigt tryck på minst 0,4 bar över det invändiga trycket.

6.7.2.2.11 Vakuumventiler, som används på UN-tankar, avsedda för transport av ämnen som motsvarar flampunktskriterierna i klass 3, inklusive upphettade ämnen som transporteras vid eller över sin flampunkt, skall förhindra omedelbar inträngning av lågor i tankskalet eller så skall UN-tanken ha ett tankskal som utan läckage kan motstå en invändig explosion, orsakad av att lågor tränger in i tankskalet.

6.7.2.2.12 UN-tankar och deras fastsättningsanordningar skall med högsta tillåtna last kunna uppta följande separat verkande statiska krafter:

(a) i färdriktningen: två gånger högsta tillåtna bruttovikten, multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(65),

(b) horisontellt, vinkelrätt mot färdriktningen: högsta tillåtna bruttovikten (om färdriktningen inte är klart bestämd, två gånger högsta tillåtna bruttovikten), multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(66),

(c) lodrätt uppåt: högsta tillåtna bruttovikten, multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(67), och

(d) lodrätt nedåt: två gånger högsta tillåtna bruttovikten (sammanlagd last inklusive verkan av tyngdkraften), multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(68).

6.7.2.2.13 Under var och en av krafterna i 6.7.2.2.12 skall säkerhetsfaktorn vara följande:

(a) för metaller med tydlig sträckgräns: en säkerhetsfaktor 1,5 i förhållande till garanterad sträckgräns eller

(b) för metaller utan tydlig sträckgräns: en säkerhetsfaktor 1,5 i förhållande till den garanterade 0,2 % förlängningsgränsen (1 % förlängningsgräns för austenitiska stål).

6.7.2.2.14 Värdena på sträckgräns eller förlängningsgräns skall vara enligt nationell eller internationell materialstandard. När austenitiska stål används, får de angivna minimivärdena för sträckgräns eller förlängningsgräns enligt materialstandard ökas med upp till 15 %, om dessa högre värden är styrkta i materialintyget. Om ingen materialstandard finns för metallen ifråga skall det använda värdet på sträckgräns eller förlängningsgräns vara godkänt av behörig myndighet.

6.7.2.2.15 UN-tankar skall kunna jordas elektriskt, om de är avsedda för transport av ämnen som motsvarar flampunktskriterierna i klass 3, inklusive upphettade ämnen som transporteras vid eller över sin flampunkt. Åtgärder skall vidtas för att förhindra farlig elektrostatisk urladdning.

6.7.2.2.16 När det krävs för vissa ämnen i en UN-tankinstruktion, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10, och beskriven i 4.2.4.2.6, eller i en särbestämmelse för UN-tankar, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11, och beskriven i 4.2.4.3, skall UN-tankar vara försedda med extra skydd, som kan bestå av större godstjocklek hos tankskalet eller högre provtryck, där den större godstjockleken eller det högre provtrycket skall bestämmas mot bakgrund av den inneboende fara som följer med transport av de aktuella ämnena.

6.7.2.3 Konstruktionskriterier

6.7.2.3.1 Tankskal skall ha en konstruktion som kan spänningsanalyseras matematiskt eller experimentellt med töjningsgivare eller med andra metoder som godkänts av behörig myndighet.

6.7.2.3.2 Tankskal skall konstrueras och tillverkas så att de motstår ett provtryck vid vätsketryckprovningen på minst 1,5 gånger beräkningstrycket. För vissa ämnen finns särskilda bestämmelser i tillämplig tankinstruktion, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10, och beskriven i 4.2.4.2.6, eller i en särbestämmelse för UN-tankar, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11, och beskriven i 4.2.4.3. Observera bestämmelserna i 6.7.2.4.1 - 6.7.2.4.10 om minsta godstjocklek hos tankskalen.

6.7.2.3.3 För metaller med tydlig sträckgräns, eller garanterad förlängningsgräns (0,2 % i allmänhet eller 1 % för austenitiska stål) får den primära membranspänningen σ (sigma) i tankskalet vid provtrycket inte överstiga det lägsta av värdena 0,75 Re eller 0,50 Rm, där:

Re= sträckgräns i N/mm2 eller 0,2 % förlängningsgräns, eller för austenitiska stål 1 % förlängningsgräns,

Rm= minsta brottgräns i N/mm2.

6.7.2.3.3.1 Värdena på Re och Rm som skall användas, skall vara minimivärden angivna i nationell eller internationell materialstandard. När austenitiska stål används, får de i materialstandarderna angivna minimivärdena för Re eller Rm ökas med upp till 15 %, om dessa högre värden är styrkta i materialintyget. Om ingen materialstandard finns för metallen ifråga skall det använda värdet på Re eller Rm vara godkänt av behörig myndighet eller av denna utsett organ.

6.7.2.3.3.2 Stål med ett förhållande Re /Rm över 0,85 får inte användas för tillverkning av svetsade tankskal. Värdena på Re och Rm som skall användas för att bestämma detta förhållande skall vara de värden som anges i materialintyget.

6.7.2.3.3.3 Stål som används för tillverkning av tankskal skall ha en brottförlängning i procent på minst 10000/Rm, dock med ett absolut minimum på 16 % för finkornstål och 20 % för andra stål. Aluminium och aluminiumlegeringar som används för tillverkning av tankar skall ha en brottförlängning i procent på minst 10000/6Rm, dock med ett absolut minimum på 12 %.

6.7.2.3.3.4 För bestämning av faktiska materialvärden skall observeras att för plåt skall dragprovstavens axel vara i rät vinkel (transversell) mot valsningsriktningen. Brottförlängningen skall mätas på provstavar med rektangulärt tvärsnitt enligt ISO 6892:1998 med 50 mm mätlängd.

6.7.2.4 Minsta godstjocklek

6.7.2.4.1 Minsta godstjocklek skall vara den största tjockleken som erhålls av:

(a) minimitjockleken bestämd enligt bestämmelserna i 6.7.2.4.2-6.7.2.4.10,

(b) minimitjockleken bestämd enligt den godkända tryckkärlskoden och med hänsyn till bestämmelserna i 6.7.2.3, och

(c) minimitjockleken, enligt en UN-tankinstruktion, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10, och beskriven i 4.2.4.2.6, eller en särbestämmelse för UN-tankar, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11, och beskriven i 4.2.4.3.

6.7.2.4.2 Mantel, gavlar och manluckor på tankar med diameter högst 1,80 m skall vara minst 5 mm tjocka för referensstål eller ha likvärdig tjocklek för den metall som skall användas. Tankskal med diameter över 1,80 m skall vara minst 6 mm tjocka med undantag av att för pulverformiga eller granulära fasta ämnen i förpackningsgrupp II eller III får kravet på minimitjocklek minskas till minst 5 mm tjocklek i referensstål eller likvärdig tjocklek för den metall som skall användas.

6.7.2.4.3 När det finns extra skydd mot skada på tankskalet, får UN-tankar med provtryck under 2,65 bar ha minimigodstjockleken reducerad i proportion till skyddet i fråga, med godkännande av behörig myndighet. Dock skall tankar med diameter under 1,80 m vara minst 3 mm tjocka för referensstål eller ha likvärdig tjocklek för den metall som skall användas. Tankar med diameter över 1,80 m skall vara minst 4 mm tjocka för referensstål eller ha likvärdig tjocklek för den metall som skall användas.

6.7.2.4.4 Godstjockleken på mantel, gavlar och manluckor hos tankskal skall vara minst 3 mm, oavsett konstruktionsmaterial.

6.7.2.4.5 Det extra skydd som anges i 6.7.2.4.3 får utformas som ett komplett utvändigt strukturellt skydd, såsom en ändamålsenlig "sandwich"-konstruktion med den yttre manteln fastsatt vid tankskalet, en dubbelväggskonstruktion eller inneslutning av tankskalet i ett fullständigt ramverk med längs- och tvärgående balkar.

6.7.2.4.6 Likvärdig tjocklek hos en metall, annan än tjockleken som krävs för referensstålet i 6.7.2.4.2 skall bestämmas med följande formel:

>PIC FILE= "L_2004121SV.078601.TIF">

där:

e1= erforderlig likvärdig godstjocklek (i mm) för den metall som skall användas,

eo= minimigodstjocklek (i mm) för referensstålet, enligt tillämplig tankinstruktion, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10, och beskriven i 4.2.4.2.6, eller särbestämmelse för UN-tankar, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11, och beskriven i 4.2.4.3,

Rm1= garanterad minsta brottgräns (i N/mm2 ) för den metall som skall användas (se 6.7.2.3.3),

A1= minsta brottförlängning (i procent) för den metall som skall användas, enligt nationell och internationell standard.

6.7.2.4.7 När en minsta godstjocklek på 8 mm, 10 mm eller 12 mm anges i tillämplig UN-tankinstruktion i 4.2.4.2.6 skall observeras att dessa tjocklekar är baserade på egenskaperna hos referensstålet och en tankdiameter på 1,80 m. När en annan metall än konstruktionsstål (se 6.7.2.1) används eller om tankens diameter är över 1,80 m skall godstjockleken bestämmas med följande formel:

>PIC FILE= "L_2004121SV.078602.TIF">

där:

e1= erforderlig ekvivalent godstjocklek (i mm) för den metall som skall användas,

eo= minimigodstjocklek (i mm) för referensstålet, enligt tillämplig tankinstruktion, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10, och beskriven i 4.2.4.2.6, eller särbestämmelse för UN-tankar, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 11, och beskriven i 4.2.4.3,

d1= tankskalets diameter (i m), dock minst 1,80 m,

Rm1= garanterad minsta brottgräns (i N/mm2 ) för den metall som skall användas (se 6.7.2.3.3),

A1= minsta brottförlängning (i procent) för den metall som skall användas, enligt nationell och internationell standard.

6.7.2.4.8 Godstjockleken får aldrig vara mindre än vad som anges i 6.7.2.4.2, 6.7.2.4.3 och 6.7.2.4.4. Alla delar av tankskalet skall ha en minimitjocklek enligt 6.7.2.4.2 - 6.7.2.4.4. Denna tjocklek gäller exklusive eventuella korrosionstillägg.

6.7.2.4.9 När konstruktionsstål används (se 6.7.2.1) krävs ingen beräkning med formeln i 6.7.2.4.6.

6.7.2.4.10 Det får inte finnas någon plötslig förändring av plåttjocklek där gavlarna är fästa vid tankskalets mantel.

6.7.2.5 Driftutrustning

6.7.2.5.1 Driftutrustning skall placeras så att den skyddas mot risken att slitas av eller skadas under hantering och transport. När förbandet mellan ram och tankskal medger relativ rörelse mellan delarna, skall utrustningen fästas så att den tillåter sådan rörelse utan risk för skada på väsentliga delar. Den utvändiga tömningsarmaturen (röranslutningar, avstängningsanordningar), den invändiga avstängningsventilen och dess säte skall skyddas mot risken att slitas av av yttre krafter (till exempel med användning av skjuvsektioner). Fyllnings- och tömningsanordningar (med flänsar och skruvproppar) och alla skyddskåpor skall kunna säkras mot oavsiktlig öppning.

6.7.2.5.2 Alla öppningar i tankskalet, avsedda för fyllning eller tömning av UN-tanken skall vara försedda med en manuellt manövrerad avstängningsventil, placerad så nära tankskalet som är praktiskt möjligt. Andra öppningar, med undantag av öppningar som leder till avluftnings- eller tryckavlastningsanordningar, skall vara utrustade med antingen en avstängningsventil eller annat lämpligt förslutningssätt, placerat så nära tankskalet som är praktiskt möjligt.

6.7.2.5.3 Alla UN-tankar skall vara försedda med ett manhål eller annan inspektionsöppning med lämplig storlek för att medge invändig kontroll och tillräcklig åtkomst för underhåll och reparation av tankens inre. Fackindelade UN-tankar skall ha ett manhål eller annan inspektionsöppning för varje fack.

6.7.2.5.4 Så långt det är praktiskt möjligt skall utvändig armatur finnas samlad i grupper. För isolerade UN-tankar skall anslutningar upptill omges av en uppsamlingsreservoar med lämplig dränering.

6.7.2.5.5 Varje anslutning till en UN-tank skall vara tydligt märkt för att ange dess funktion.

6.7.2.5.6 Varje avstängningsventil eller annat förslutningssätt skall konstrueras och tillverkas för ett nominellt tryck minst lika med högsta tillåtna arbetstryck i tankskalet med hänsyn till förväntade temperaturer under transport. Alla avstängningsventiler med skruvad spindel skall stängas med en medurs rattrörelse. För andra avstängningsventiler skall läge (öppen och stängd) och stängningsriktning vara tydligt markerade. Alla avstängningsventiler skall konstrueras för att förhindra oavsiktlig öppning.

6.7.2.5.7 Inga rörliga delar, såsom lock, förslutningsanordningar etc får tillverkas av oskyddat rostbenäget stål, om de kan komma i kontakt genom friktion eller slag med UN-tankar av aluminium, avsedda för transport av ämnen som motsvarar flampunktskriterierna i klass 3, inklusive ämnen vid förhöjd temperatur som transporteras vid eller över sin flampunkt.

6.7.2.5.8 Rörsystem skall konstrueras, tillverkas och installeras så att risk för skada genom värmeutvidgning och -sammandragning eller mekanisk stöt och vibration undviks. Alla rör skall vara av lämpligt metalliskt material. Svetsade rörskarvar skall användas då det är möjligt.

6.7.2.5.9 Skarvar i kopparrör skall hårdlödas eller ha ett lika starkt metallförband. Smältpunkten hos lödningsmaterialen skall vara lägst 525 °C. Skarvarna får inte reducera rörsystemets styrka, vilket kan inträffa vid gängskärning.

6.7.2.5.10 Sprängtrycket hos alla rör och röranslutningar skall vara minst lika med det högsta av antingen fyra gånger högsta tillåtna arbetstryck hos tanken eller fyra gånger det tryck som de kan utsättas för i drift genom inverkan av en pump eller annan utrustning (utom säkerhetsventiler).

6.7.2.5.11 Sega metaller skall användas vid tillverkning av förslutningsanordningar, ventiler och tillbehör.

6.7.2.6 Bottenöppningar

6.7.2.6.1 Vissa ämnen får inte transporteras i UN-tankar med bottenöppningar. När tillämplig UN-tankinstruktion, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10, och beskriven i 4.2.4.2.6, visar att bottenöppningar är förbjudna, får det inte finnas några öppningar under vätskenivån i tanken, när den är fylld till sin högsta tillåtna fyllnadsgrad. När en existerande öppning förseglas, skall detta åstadkommas genom invändig och utvändig svetsning av en platta mot tankskalet.

6.7.2.6.2 Bottentömningsutlopp för UN-tankar som transportera vissa fasta, kristalliserbara eller högviskösa ämnen skall vara utrustade med minst två av varandra oberoende avstängningsanordningar, monterade i serie. Konstruktionen av utrustningen skall tillfredsställa behörig myndighet eller av denna utsett organ och skall innefatta:

(a) en utvändig avstängningsventil placerad så nära tankskalet som är praktiskt möjligt, och

(b) en vätsketät förslutning i änden på tömningsröret, vilken kan vara en bultad blindfläns eller ett skruvlock.

6.7.2.6.3 Alla öppningar för bottentömning, med undantag av vad som föreskrivs i 6.7.2.6.2, skall vara utrustade med tre av varandra oberoende avstängningsanordningar, monterade i serie. Konstruktionen av utrustningen skall tillfredsställa behörig myndighet eller av denna utsett organ och skall innefatta:

(a) en självstängande invändig avstängningsventil, dvs en avstängningsventil innanför tankskalet eller inne i en svetsad fläns eller dess motfläns, sådan att:

(i) reglagen för manövrering av ventilen är konstruerade så att all oavsiktlig öppning genom stöt eller annan ovarsam åtgärd förhindras,

(ii) ventilen kan manövreras uppifrån eller nerifrån,

(iii) om möjligt ventilens inställning (öppen eller stängd) skall kunna avgöras från marken,

(iv) med undantag av UN-tankar med volym på högst 1000 liter, det går att stänga ventilen från en åtkomlig plats på UN-tanken, som är avsides belägen från själva ventilen, och

(v) ventilen skall vara fortsatt funktionsduglig i händelse av skada på dess utvändiga manöverorgan,

(b) en utvändig avstängningsventil placerad så nära tankskalet som är praktiskt möjligt, och

(c) en vätsketät förslutning i änden på tömningsröret, vilken kan vara en bultad blindfläns eller ett skruvlock.

6.7.2.6.4 För tank med beklädnad får den invändiga avstängningsventilen som krävs i 6.7.2.6.3 (a) ersättas av en extra utvändig avstängningsventil. Tillverkaren skall uppfylla kraven från behörig myndighet eller av denna utsett organ.

6.7.2.7 Säkerhetsanordningar

6.7.2.7.1 Alla UN-tankar skall vara utrustade med minst en tryckavlastningsanordning. Alla sådana skall vara konstruerade, tillverkade och märkta på sätt som tillfredsställer behörig myndighet eller av denna utsett organ.

6.7.2.8 Tryckavlastningsanordningar

6.7.2.8.1 Alla UN-tankar med en volym på minst 1900 liter och alla oberoende fack i en UN-tank med sådan volym skall vara försedda med en eller flera tryckavlastningsanordningar av fjäderbelastad typ och får dessutom ha ett sprängbleck eller smältsäkring parallellt med de fjäderbelastade anordningarna, utom när detta är förbjudet genom hänvisning till 6.7.2.8.3 i tillämplig UN-tankinstruktion i 4.2.4.2.6. Tryckavlastningsanordningarna skall ha tillräcklig kapacitet för att förhindra att tankskalet brister på grund av övertryck eller vakuum, som uppkommer av fyllning, tömning eller uppvärmning av innehållet.

6.7.2.8.2 Tryckavlastningsanordningar skall konstrueras så att inträngning av främmande ämnen, vätskeläckage och utveckling av farligt övertryck förhindras.

6.7.2.8.3 När det krävs för vissa ämnen i en UN-tankinstruktion, angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 10, och beskriven i 4.2.4.2.6, skall UN-tankar ha en tryckavlastningsanordning som är godkänd av behörig myndighet. Såvida inte UN-tanken uteslutande är avsedd för transport av ett enda ämne och är utrustad med godkänd tryckavlastningsanordning av ett material som är kompatibelt med detta ämne, skall tryckavlastningsanordningen bestå av ett sprängbleck, följt av en fjäderbelastad tryckavlastningsanordning. Om ett sprängbleck monteras i serie med den erforderliga tryckavlastningsanordningen, skall utrymmet mellan sprängblecket och tryckavlastningsanordningen förses med en tryckmätare eller annat lämpligt kontrollinstrument för detektering av brott, porer eller läckage i sprängblecket, som skulle kunna orsaka felfunktion hos tryckavlastningssystemet. Sprängblecket skall brista vid ett nominellt tryck som är 10 % över öppningstrycket hos anordningen.

6.7.2.8.4 Alla UN-tankar med volym under 1900 liter skall vara försedda med en tryckavlastningsanordning, som får vara ett sprängbleck om detta uppfyller bestämmelserna i 6.7.2.11.1. Om ingen fjäderbelastad tryckavlastningsventil används, skall sprängblecket inställas på att brista vid ett nominellt tryck lika med provtrycket.

6.7.2.8.5 Om tanken är utrustad för trycktömning skall inloppsledningen vara försedd med lämplig tryckavlastningsanordning, som öppnas vid ett tryck högst lika med tankskalets högsta tillåtna arbetstryck, och en avstängningsventil placerad så nära tankskalet som är praktiskt möjligt.

6.7.2.9 Inställning av tryckavlastningsanordningar

6.7.2.9.1 Det skall observeras att tryckavlastningsanordningar endast får träda i funktion under onormala temperaturstegringsbetingelser, för att tanken inte skall utsättas för onödiga tryckvariationer under normala transportförhållanden (se 6.7.2.12.2).

6.7.2.9.2 Den tryckavlastningsanordning som krävs skall inställas på att öppna vid ett nominellt tryck på fem sjättedelar av provtrycket för tankskal som har ett provtryck på högst 4,5 bar och 110 % av två tredjedelar av provtrycket för tankskal med ett provtryck över 4,5 bar. Efter utsläpp skall anordningen stänga vid ett tryck högst 10 % under öppningstrycket. Anordningen skall förbli stängd vid alla lägre tryck. Denna bestämmelse utesluter inte användning av vakuumventiler eller en kombination av tryckavlastnings- och vakuumventiler.

6.7.2.10 Smältsäkringar

6.7.2.10.1 Smältsäkringar skall träda i funktion vid en temperatur mellan 110 °C och 149 °C under förutsättning att trycket i tankskalet vid smälttemperaturen inte överstiger provtrycket. De skall placeras överst i tankskalet med sina inlopp i ångfasutrymmet och får aldrig avskärmas från utvändig värme. Smältsäkringar får inte användas på UN-tankar med ett provtryck över 2,65 bar. Smältsäkringar som används på UN-tankar avsedda för transport av upphettade ämnen skall konstrueras för att träda i funktion vid en temperatur som är högre än den högsta temperatur som uppträder under transport och skall tillfredsställa kraven från behörig myndighet eller av denna utsett organ.

6.7.2.11 Sprängbleck

6.7.2.11.1 Om inget annat föreskrivs i 6.7.2.8.3 skall sprängbleck ställas in för att brista vid ett nominellt tryck lika med provtrycket genom hela beräkningstemperaturområdet. Särskild uppmärksamhet skall ges bestämmelserna i 6.7.2.5.1 och 6.7.2.8.3 om sprängbleck används.

6.7.2.11.2 Sprängbleck skall vara anpassade till de undertryck som kan uppstå i UN-tanken.

6.7.2.12 Kapacitet hos tryckavlastningsanordningar

6.7.2.12.1 De fjäderbelastade tryckavlastningsanordningar som krävs i 6.7.2.8.1 skall ha en minsta avblåsningsarea likvärdig med ett munstycke på 31,75 mm diameter. Eventuella vakuumventiler skall ha en avblåsningsarea på minst 284 mm2.

6.7.2.12.2 Den sammanlagda avblåsningskapaciteten hos avlastningsanordningarna, under förhållanden med UN-tanken fullständigt omvälvd av lågor, skall vara tillräcklig för att begränsa trycket i tanken till 20 % över öppningstrycket hos tryckbegränsningsanordningen. Tryckavlastningsanordningar för nödläge får användas för att uppnå den totala föreskrivna avblåsningskapaciteten. Dessa anordningar kan vara smältsäkringar, fjäderbelastade anordningar eller sprängbleck eller en kombination av fjäderbelastad anordning och sprängbleck. Den totala erforderliga kapaciteten hos avlastningsanordningarna kan bestämmas genom användning av formeln i 6.7.2.12.2.1 eller tabellen i 6.7.2.12.2.3.

6.7.2.12.2.1 För att bestämma den totala erforderliga kapaciteten hos avlastningsanordningen, vilken skall anses vara summan av de olika anordningarnas individuella kapacitet, skall följande formel användas:

>PIC FILE= "L_2004121SV.078901.TIF">

där:

Q= minsta erforderliga avblåsningskapacitet i kubikmeter luft per sekund (m3 /s) vid normalbetingelserna 1 bar och 0 °C (273 K),

F= en koefficient med följande värde:

för oisolerade tankar F = 1,

för isolerade tankar: F = U(649 - t)/13,6, dock aldrig mindre än 0,25, där:

U= isoleringens värmeledningsförmåga vid 38 °C i kWm-2 K-1,

t= faktisk temperatur hos ämnet under fyllning (i °C), om denna temperatur är okänd sätts t = 15 °C:

Det ovan angivna värdet på F för isolerade tankar får användas, förutsatt att isoleringen uppfyller bestämmelserna i 6.7.2.12.2.4,

A= total utvändig yta hos tankskalet i kvadratmeter,

Z= gaskompressibilitetsfaktorn under ackumuleringsbetingelser (avblåsningsbetingelser) (om denna faktor är okänd sätts Z = 1,0),

T= absolut temperatur i Kelvin (°C + 273) ovanför tryckavlastningsanordningen under ackumuleringsbetingelser (avblåsningsbetingelser),

L= latent ångbildningsvärme hos vätskan i kJ/kg under ackumuleringsbetingelser (avblåsningsbetingelser),

M= molekylvikt hos den utsläppta gasen,

C= en konstant som härleds ur en av följande formler som funktion av förhållandet k mellan specifika värmetal:

>PIC FILE= "L_2004121SV.079001.TIF">

där:

Cp är det specifika värmet vid konstant tryck, och

Cv är det specifika värmet vid konstant volym.

När k > 1:

>PIC FILE= "L_2004121SV.079002.TIF">

När k = 1 of eller k är okänt:

>PIC FILE= "L_2004121SV.079003.TIF">

där e är den matematiska konstanten 2,7183.

>Plats för tabell>

6.7.2.12.2.2 Som alternativ till formeln ovan får tankar konstruerade för transport av vätskor ha sina avlastningsventiler dimensionerade enligt tabellen i 6.7.2.12.2.3. Denna tabell förutsätter ett isoleringsvärde på F = 1 och skall korrigeras i motsvarande grad när tankskalet är isolerat. Andra värden som använts för framtagning av denna tabell är:

M= 86,7

L= 334,94 kJ/kg

Z= 1

T= 394 K

C= 0,607

6.7.2.12.2.3 Minsta avblåsningskapacitet i nödläge, Q, i kubikmeter luft per sekund vid 1 bar och 0 °C (273 K)

>Plats för tabell>

6.7.2.12.2.4 Isoleringssystem som används i syfte att minska avblåsningskapaciteten skall vara godkända av behörig myndighet eller av denna utsett organ. I samtliga fall skall isoleringssystem som är godkända för detta ändamål:

(a) förbli effektiva vid alla temperaturer upp till 649 °C, och

(b) ha ett hölje av ett material med smältpunkt på minst 700 °C.

6.7.2.13 Märkning av tryckavlastningsanordningar

6.7.2.13.1 Varje tryckavlastningsanordning skall vara tydligt och varaktigt märkt med följande:

(a) öppningstrycket (i bar eller kPa) eller öppningstemperaturen (i °C),

(b) tillåten tolerans för öppningstrycket hos fjäderbelastade anordningar,

(c) referenstemperaturen som motsvarar nominella sprängtrycket hos sprängbleck,

(d) tillåten temperaturtolerans för smältsäkringar, och

(e) den nominella avbåsningskapaciteten hos anordningen i kubikmeter luft per sekund (m3/s).

När det låter sig göras skall följande information också anges:

(f) tillverkarens namn och aktuellt artikelnummer för tryckavlastningsanordningen.

6.7.2.13.2 Nominella avbåsningskapaciteten som anges på tryckavlastningsanordningarna skall bestämmas enligt ISO 4126-1:1991.

6.7.2.14 Anslutningar till tryckavlastningsanordningar

6.7.2.14.1 Anslutningar till tryckavlastningsanordningar skall ha tillräcklig storlek för att tillåta erforderligt flöde att passera utan hinder till säkerhetsventilen. Ingen avstängningsventil får installeras mellan tankskalet och tryckavlastningsanordningarna, utom då dubbla anordningar finns för underhåll eller andra skäl, och avstängningsventilerna till de anordningar som vid tillfället används är låsta i öppet läge eller avstängningsventilerna är kopplade så att åtminstone en av de dubbla anordningarna alltid är i bruk. Det får inte finnas något hinder i en öppning, som leder till en avluftningsanordning eller tryckavlastningsanordning, som kan hindra eller stänga av flödet från tankskalet till den anordningen. Utblåsningsledning från tryckavlastningsanordningen skall när sådan används avge den utsläppta ångan eller vätskan till atmosfären med ett minimum av tryckfall i ledningen.

6.7.2.15 Placering av tryckavlastningsanordningar

6.7.2.15.1 Varje inlopp till tryckavlastningsanordningar skall vara beläget ovanpå tankskalet i ett läge så nära mitten av tanken, sett i längs- och tvärsriktningen, som praktiskt är möjligt. Alla inlopp till tryckavlastningsanordningar skall under maximala fyllningsbetingelser vara belägna i ångfasutrymmet i tanken, och anordningarna skall monteras så att den utströmmande ångan töms utan hinder. För brandfarliga ämnen skall den utströmmande ångan ledas bort från tanken på ett sådant sätt att den inte kan träffa tankskalet. Skyddsanordningar som avleder ångflödet är tillåtna, förutsatt att de inte minskar den erforderliga avblåsningskapaciteten.

6.7.2.15.2 Åtgärder skall vidtas för att förhindra åtkomst till tryckavlastningsordningarna av obehöriga och för att skydda anordningarna från skada som orsakas av att tanken välter.

6.7.2.16 Mätarutrustning

6.7.2.16.1 Nivåmätare av glas och annat bräckligt material, vilka är i direkt förbindelse med innehållet i tanken, får inte användas.

6.7.2.17 Tankunderrede, ramar, lyft- och surrningsbeslag för UN-tankar

6.7.2.17.1 UN-tankar skall konstrueras och tillverkas med ett underrede som ger ett säkert underlag vid transport. Hänsyn skall härvid tas till krafterna som anges i 6.7.2.2.12 och säkerhetsfaktorn som anges i 6.7.2.2.13 vid konstruktionen. Medar, ramar, vaggor eller andra liknande strukturer är tillåtna.

6.7.2.17.2 De sammanlagda spänningarna som orsakas av tankens montering (t.ex. vaggor, ram etc) och tanklyft- och surrningsbeslag får inte orsaka för höga spänningar i någon del av tankskalet. Permanenta lyft- och surrningsbeslag skall fästas på alla UN-tankar. Helst skall de fästas på underredet men får också monteras på förstärkningsplattor som är fästa i tankens stödpunkter.

6.7.2.17.3 Vid konstruktion av underreden och ramar skall hänsyn tas till effekterna av miljöbetingad korrosion.

6.7.2.17.4 Gaffeltunnlar skall kunna tillslutas. Utrustning för tillslutning av gaffeltunnlar skall utgöra en permanent del av ramen eller vara permanent fäst vid ramen. Tankar med ett fack och med en längd under 3,65 meter behöver inte ha tillslutna gaffeltunnlar, under förutsättning att:

(a) tankskalet inklusive all armatur är väl skyddat från att träffas av truckgafflarna och

(b) avståndet mellan gaffeltunnlarnas mittlinjer är minst lika med UN-tankens halva maximilängd.

6.7.2.17.5 När UN-tankar inte är skyddade under transport enligt 4.2.1.2, skall tankskalet och driftutrustningen skyddas mot skador som uppstår på grund av sidledes eller längsgående stöt eller vältning. Utvändig armatur skall skyddas så att utflöde av tankinnehåll efter stöt eller vältning av tanken på dess armatur förhindras. Exempel på skyddsåtgärder:

(a) skydd mot sidledes stöt, som kan bestå av längsgående balkar vilka skyddar tankskalet på båda sidor i nivå med mittlinjen,

(b) skydd av UN-tanken mot vältning, vilket kan bestå av förstärkningsringar eller -stänger, fästa tvärs över ramen,

(c) skydd mot stöt bakifrån, vilket kan bestå av en stötfångare eller ram,

(d) skydd av tankskalet mot skada genom stöt eller vältning genom användning av en ISO-ram i enlighet med ISO 1496-3:1995.

6.7.2.18 Typgodkännande

6.7.2.18.1 Behörig myndighet eller av denna utsett organ skall utfärda ett typgodkännandecertifikat för varje ny konstruktionstyp. Detta certifikat skall utvisa att UN-tanken har undersökts av myndigheten, är lämplig för sitt avsedda ändamål och motsvarar bestämmelserna i detta kapitel och i förekommande fall bestämmelserna för ämnen i kapitel 4.2 och tabell A i kapitel 3.2. När en serie UN-tankar tillverkas utan förändring av konstruktionen, skall certifikatet gälla för hela serien. Certifikatet skall hänvisa till typprovningsrapporten, ämnena eller ämnesgrupperna som är tillåtna för transport, materialen för tillverkning av tankskal och beklädnad (om sådan finns) och ett godkännandenummer. Typgodkännandenumret skall bestå av nationalitetsbeteckningen för den stat på vars territorium typgodkännandet utfärdats, dvs beteckningen för användning i internationell trafik som anges i vägtrafikkonventionen, Wien 1968, och ett registreringsnummer. Eventuella alternativa lösningar enligt 6.7.1.2 skall framgå av certifikatet. Ett typgodkännande kan gälla för godkännande av mindre UN-tankar, tillverkade av material av samma slag och tjocklek, med samma tillverkningsteknik och med identiska underreden samt likvärdiga förslutningsanordningar och andra tillbehör.

6.7.2.18.2 Typprovningsrapporten för typgodkännande skall innefatta åtminstone följande:

(a) resultaten av tillämplig ramprovning enligt ISO 1496-3:1995,

(b) resultaten av första kontroll i 6.7.2.19.3, och

(c) resultaten av krockprovningen i 6.7.2.19.1, där så är tillämpligt.

6.7.2.19 Kontroll och provning

6.7.2.19.1 För UN-tankar som uppfyller definitionen på container i CSC, skall en prototyp som representerar varje konstruktionstyp utsättas för en krockprovning. Tankprototypen skall visas kunna ta upp de krafter som uppstår vid en stöt på minst fyra gånger (4 g) högsta tillåtna bruttovikten av den fullastade UN-tanken, med en varaktighet som är typisk för de mekaniska stötar som uppträder vid järnvägstransport. Följande är en lista på standarder, som beskriver godtagbara metoder för att genomföra stötprovningen:

- Association of American Railroads

Manual of Standards and Recommended Practices,

Specifications for Acceptability of Tank Containers (AAR.600), 1992Manual of Standards and Recommended Practices,

- Canadian Standards Association (CSA)

Highway Tanks and Portable Tanks for the Transport of Dangerous Goods (B620-1987)

- Deutsche Bahn AG

Zentralbereich Technik, Minden

Tankcontainer, dynamische Ablaufprüfungen

- Societé nationale des Chemins de Fer Français

C.N.E.S.T. 002-1966,

Conteneurs-cîternes, épreuves de contraintes longitudinales externes et essais dynamiques de choc

- Spoornet, South Africa

Engineering Development Centre (EDC)

Testing of ISO Tank Containers

Method EDC/TES/023/000/1991-06

6.7.2.19.2 Tankskal och tillbehör på varje UN-tank skall kontrolleras innan de tas i bruk för första gången (första kontroll) och därefter med högst fem års intervall (femårsvis återkommande kontroll) med en mellanliggande återkommande kontroll (2,5-årsvis återkommande kontroll) mitt emellan de femårsvisa återkommande kontrollerna. Sådan 2,5-årsvis kontroll får genomföras inom tre månader före eller efter angivet datum. En revisionskontroll skall genomföras oavsett datum för senaste återkommande kontroll där så är nödvändigt enligt 6.7.2.19.7.

6.7.2.19.3 Installationskontroll av en UN-tank skall innefatta en tillverkningskontroll, en invändig och utvändig kontroll av UN-tanken och dess tillbehör med vederbörlig hänsyn till ämnena som skall transporteras, och en tryckprovning. Innan UN-tanken tas i bruk, skall också en täthetsprovning och en kontroll av tillfredsställande funktion hos all driftutrustning genomföras. När tankskalet och dess tillbehör har tryckprovats separat, skall de efter montering täthetsprovas tillsammans.

6.7.2.19.4 Femårsvis återkommande kontroll skall innefatta en invändig och utvändig kontroll och som regel en vätsketryckprovning. Skärmning, värmeisolering och liknande skall avlägsnas endast i den utsträckning som behövs för tillförlitlig uppskattning av UN-tankens tillstånd. När tankskalet och dess tillbehör har tryckprovats separat, skall de efter montering täthetsprovas tillsammans.

6.7.2.19.5 Mellanliggande 2,5-årsvis återkommande kontroll skall åtminstone innefatta en invändig och utvändig kontroll av UN-tanken och dess tillbehör med vederbörlig hänsyn till ämnena som skall transporteras, en täthetsprovning och en kontroll av tillfredsställande funktion hos all driftutrustning. Skärmning, värmeisolering och liknande skall avlägsnas endast i den utsträckning som behövs för tillförlitlig uppskattning av UN-tankens tillstånd. För UN-tankar avsedda för transport av ett enda ämne får den 2,5-årsvisa invändiga kontrollen utelämnas eller ersättas med andra kontrollförfaranden fastställda av behörig myndighet eller av denna utsett organ.

6.7.2.19.6 En UN-tank får inte fyllas och överlämnas för transport efter utgångsdatum för den senaste femårsvisa eller 2,5-årsvisa återkommande kontroll som krävs enligt 6.7.2.19.2. Dock får en UN-tank som fyllts före utgångsdatum för senaste återkommande kontroll transporteras under en period som inte får överstiga tre månader efter utgångsdatum. Därutöver får en UN-tank transporteras efter utgångsdatum för senaste återkommande kontroll:

(a) efter tömning men före rengöring, i syfte att genomföra nästa obligatoriska kontroll före återfyllning, och

(b) såvida inte behörig myndighet godkänt annat, under en period som inte får överstiga 6 månader efter utgångsdatum för senaste återkommande kontroll, för att medge retur av farligt gods för destruktion eller återvinning. Hänvisning till detta undantag skall finnas i fraktsedeln.

6.7.2.19.7 Revisionskontroll är nödvändig när UN-tanken uppvisar tecken på skadade eller korroderade områden eller läckage eller annat tillstånd som visar på en brist som kan påverka UN-tankens hållfasthet och funktion. Omfattningen av revisionskontrollen skall avgöras av skadans storlek eller UN-tankens grad av försämring. Den skall innefatta åtminstone den 2,5-årsvisa kontrollen enligt 6.7.2.19.5.

6.7.2.19.8 Invändig och utvändig kontroll skall säkerställa att:

(a) tankskalet har kontrollerats med avseende på gropfrätning, korrosion, nötning, bucklor, deformationer, defekter i svetsar eller något annat tillstånd inklusive läckage som kan göra UN-tanken osäker vid transport,

(b) rörsystem, ventiler, uppvärmnings-/kylsystem och packningar har kontrollerats med avseende på korroderade områden, defekter och andra tillstånd inklusive läckage, som kan göra UN-tanken osäker för fyllning, tömning eller transport,

(c) anordningar för att försluta manluckor fungerar och inget läckage förekommer vid manluckor eller packningar,

(d) felande eller lösa bultar eller muttrar på flänsanslutningar eller blindflänsar ersätts eller dras åt,

(e) alla säkerhetsanordningar och -ventiler är fria från korrosion, deformation eller någon skada eller defekt som kan förhindra deras normala funktion. Fjärrstyrda säkerhetsanordningars och självstängande avstängningsanordningars funktionsduglighet skall kontrolleras,

(f) beklädnad om sådan finns har kontrollerats i enlighet med kriterier som angetts av tillverkaren,

(g) erforderlig märkning på UN-tanken är läslig och i enlighet med tillämpliga bestämmelser, och

(h) ram, underrede och anordningar för lyft av UN-tanken är i tillfredsställande skick.

6.7.2.19.9 Kontroll och provning enligt 6.7.2.19.1, 6.7.2.19.3, 6.7.2.19.4, 6.7.2.19.5 och 6.7.2.19.7 skall utföras eller bevittnas av en kontrollant, som är godkänd av behörig myndighet eller av denna utsett organ. När tryckprovning utgör en del av kontrollen, skall provtrycket vara det som anges på skylten på UN-tanken. UN-tanken skall medan den är trycksatt kontrolleras med avseende på läckor i tankskalet, rörsystemet och utrustningen.

6.7.2.19.10 Alltid när skärning, bränning eller svetsning har utförts på tankskalet skall arbetet vara godkänt av behörig myndighet eller av denna utsett organ, med beaktande av tryckkärlskoden som använts vid tillverkning av tankskalet. En tryckprovning med det ursprungliga provtrycket skall genomföras efter att arbetet är färdigt.

6.7.2.19.11 När felaktigheter upptäcks, som kan sätta säkerheten i fara, får UN-tanken inte åter tas i bruk förrän den har reparerats och provningen har gjorts om med godkänt resultat.

6.7.2.20 Märkning

6.7.2.20.1 Varje UN-tank skall förses med en korrosionsbeständig metallskylt permanent fäst på tanken på ett framträdande ställe, lätt åtkomligt för kontroll. När på grund av tankspecifika omständigheter skylten inte kan fästas permanent på tankskalet, skall detta märkas med åtminstone den information som krävs i tryckkärlskoden. Åtminstone följande information skall märkas på skylten genom prägling eller liknande:

>Plats för tabell>

Tillverkarens namn eller symbol

Tillverkarens serienummer

Auktoriserat organ för typgodkännandet

Ägarens registreringsnummer

Tillverkningsår

Tryckkärlskod som tankskalet har konstruerats efter

Provtryck ... bar/kPa (övertryck)(69)

Högsta tillåtna arbetstryck ... bar/kPa (övertryck)(70)

Utvändigt beräkningstryck(71) ... bar/kPa (övertryck)(72)

Beräkningstemperaturområde ... °C till och med ... °C

Volym vatten vid 20 °C ... liter

Volym vatten hos varje fack vid 20 °C ... liter

Datum för första tryckprovning och kontrollantens identifikation

Högsta tillåtna arbetstryck för uppvärmnings-/kylsystem ... bar/kPa (övertryck)(73)

Material i tankskalet och referens till materialstandard

Likvärdig tjocklek i referensstål ... mm

Material i eventuell beklädnad

Datum och typ av senaste återkommande kontroll

Månad ... År ... Provtryck ... bar/kPa (övertryck)(74)

Stämpel för den kontrollant som utfört eller bevittnat den senaste provningen

6.7.2.20.2 Följande information skall märkas antingen på själva UN-tanken eller på en metallskylt som är fast förbunden med tanken:

Brukarens namn

Benämning på ämnen som transporteras och högsta medelbulktemperatur om den är över 50 °C

Högsta tillåtna bruttovikt ... kg

Taravikt ... kg

ANM.

Beträffande identifiering av ämnen som transporteras, se även del 5.

6.7.2.20.3 Om en UN-tank är konstruerad och godkänd för hantering i öppen sjö, skall texten "OFFSHORE PORTABLE TANK" sättas på skylten.

6.7.3 Bestämmelser för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning av UN-tankar avsedda för transport av ej kylda kondenserade gaser

6.7.3.1 Definitioner

I detta avsnitt gäller följande definitioner:

UN-tank: en tank för flera transportslag med volym över 450 liter, vilken används för transport av ej kylda kondenserade gaser i klass 2. UN-tanken innefattar ett tankskal, försett med driftutrustning och strukturdelar som behövs för transport av gaser. UN-tanken skall kunna fyllas och tömmas utan att strukturdelar tas bort. Den skall ha stabiliserande element utanför tankskalet och kunna lyftas fullastad. I första hand skall den konstrueras för att lyftas ombord på ett transportfordon eller fartyg och vara utrustad med medar, beslag eller tillbehör för att möjliggöra mekanisk hantering. Tankfordon, cisternvagnar, ickemetalliska tankar, IBC-behållare, gasflaskor och storflaskor räknas inte som UN-tankar.

Tankskal: den del av UN-tanken som innehåller den ej kylda kondenserade gas som skall transporteras (själva tanken) inklusive öppningar och deras förslutningar, men utan driftutrustning och utvändiga strukturdelar.

Driftutrustning: mätinstrument och anordningar för fyllning, tömning, luftning, säkerhet och isolering.

Strukturdelar: element för förstyvning, fastsättning, skydd och stabilitet utanför tankskalet.

Högsta tillåtna arbetstryck: ett tryck minst lika med det högsta av följande tryck, uppmätt överst i tanken i driftläge, dock aldrig under 7 bar:

(a) högsta effektiva övertryck som är tillåtet i tanken under fyllning eller tömning, eller

(b) högsta effektiva tryck som tanken är konstruerad för, vilket skall vara:

(i) för en ej kyld kondenserad gas, angiven i UN-tankinstruktion T50 i 4.2.4.2.6, högsta tillåtna arbetstryck (i bar) som anges i UN-tankinstruktion T50 för gasen i fråga,

(ii) för andra ej kylda kondenserade gaser, minst lika med summan av:

- absoluta ångtrycket (i bar) för den ej kylda kondenserade gasen vid beräkningsreferenstemperaturen, minus 1 bar, och

- partialtrycket (i bar) av luft och andra gaser i expansionsutrymmet, bestämt med beräkningsreferenstemperaturen och en utvidgning av vätskan på grund av en ökning av medelbulktemperaturen på tR-tF (tF = fyllningstemperatur, vanligtvis 15 °C, tR = 50 °C, högsta medelbulktemperatur).

Beräkningstryck: Trycket som används i beräkningar som krävs av en erkänd tryckkärlskod. Beräkningstrycket får inte vara lägre än det högsta av följande tryck:

(a) högsta effektiva tryck som är tillåtet i tanken under fyllning eller tömning, eller

(b) summan av:

(i) högsta effektiva arbetstryck som tanken är konstruerad för enligt (b) i definitionen för högsta tillåtna arbetstryck (se ovan), och

(ii) ett vätskepelartryck som bestäms utgående från de dynamiska krafter som anges i 6.7.2.3.2.9, dock minst 0,35 bar.

Provtryck: Högsta övertrycket i översta delen av tankskalet under vätsketryckprovning.

Täthetsprovning: en provning där gas används för att utsätta tankskalet och dess driftutrustning för ett effektivt övertryck på minst 25 % av högsta tillåtna arbetstrycket.

Högsta tillåtna bruttovikt: summan av taravikten hos UN-tanken och den tyngsta last som tillåts för transport.

Referensstål: stål med brottgräns på 370 N/mm2 och brottförlängning på 27 %.

Konstruktionsstål: stål med garanterad minsta brottgräns på mellan 360 N/mm2 och 440 N/mm2 och garanterad minsta brottförlängning enligt 6.7.3.3.3.3.

Beräkningstemperaturområde: skall för tankskalet vara mellan -40 °C och +50 °C för ej kylda kondenserade gaser som transporteras under omgivningsbetingelser. Strängare beräkningstemperaturer skall övervägas för UN-tankar som utsätts för strängare klimatbetingelser.

Beräkningsreferenstemperatur: den temperatur vid vilken innehållets ångtryck bestäms i syfte att beräkna högsta tillåtna arbetstryck. Beräkningsreferenstemperaturen skall vara lägre än den kritiska temperaturen hos den ej kylda kondenserade gasen som avses transporteras, för att säkerställa att gasen alltid är flytande. Detta värde är för varje UN-tank enligt följande:

(a) tankskal med diameter högst 1,5 m: 65 °C,

(b) tankskal med diameter över 1,5 m:

(i) utan isolering eller solskärm: 60 °C,

(ii) med solskärm (se 6.7.3.2.12): 55 °C, och

(iii) med isolering (se 6.7.3.2.12): 50 °C.

Fyllningsdensitet: Medelvikten av ej kyld kondenserad gas per liter tankvolym (kg/l). Fyllningsdensiteten ges i UN-tankinstruktion T50 i 4.2.4.2.6.

6.7.3.2 Allmänna bestämmelser för konstruktion och tillverkning

6.7.3.2.1 Tankskal skall konstrueras och tillverkas i överensstämmelse med bestämmelserna i en tryckkärlskod som godkänts av behörig myndighet. Tankskal skall tillverkas av metalliska material som är lätt formbara. Materialen skall i princip överensstämma med nationella eller internationella materialstandarder. För svetsade tankskal får endast material användas, vars svetsbarhet har fullständigt klarlagts. Svetsar skall vara fackmässigt utförda och ge fullständig säkerhet. När tillverkningsprocessen eller materialen så kräver, skall tankskal genomgå en värmebehandling för att garantera tillräcklig seghet i svetsfogen och i den värmepåverkade zonen. Vid val av material skall hänsyn tas till beräkningstemperaturområdet med avseende på risken för sprödbrott och spänningskorrosion samt slagsegheten. När finkornstål använts får det garanterade värdet på sträckgränsen vara högst 460 N/mm2 och det garanterade värdet på övre brottgränsen får vara högst 725 N/mm2 enligt materialspecifikation. Materialen i UN-tankar skall vara lämpliga för de yttre miljöbetingelser som kan uppkomma under transport.

6.7.3.2.2 Tankskal, armatur och rörsystem hos UN-tankar skall tillverkas av material som är:

(a) i hög grad motståndskraftiga mot de ej kylda kondenserade gaser som avses transporteras, eller

(b) ordentligt passiviserade eller neutraliserade genom kemiska reaktioner.

6.7.3.2.3 Packningar skall vara av material som är kompatibla med de ej kylda kondenserade gaser som avses transporteras.

6.7.3.2.4 Kontakt mellan olika metaller, som kan resultera i skador genom galvanisk verkan, skall undvikas.

6.7.3.2.5 Materialen i UN-tanken, inklusive alla anordningar, packningar och tillbehör, får inte menligt påverka de ej kylda kondenserade gaser som avses transporteras i UN-tanken.

6.7.3.2.6 UN-tankar skall vara konstruerade och tillverkade med underrede som utgör ett säkert underlag vid transport och med lämpliga lyft- och surrningsbeslag.

6.7.3.2.7 UN-tankar skall vara konstruerade för att utan förlust av innehåll motstå åtminstone det invändiga tryck som beror på innehållet och de statiska, dynamiska och termiska belastningar, som uppstår under normala hanterings- och transportbetingelser. Av konstruktionen skall framgå att hänsyn tagits till utmattningseffekter, orsakade av upprepade sådana belastningar under UN-tankens förväntade livslängd.

6.7.3.2.8 Tankskal skall konstrueras för att motstå ett utvändigt tryck på minst 0,4 bar övertryck över det invändiga trycket utan bestående deformation. När tanken kommer att utsättas för ett avsevärt vakuum innan fyllning eller under tömning skall den konstrueras för att motstå ett utvändigt tryck på minst 0,9 bar övertryck över det invändiga trycket och skall provas vid det trycket.

6.7.3.2.9 UN-tankar och deras fastsättningsanordningar skall med högsta tillåtna last kunna absorbera följande separat verkande statiska krafter:

(a) i färdriktningen: två gånger högsta tillåtna bruttovikten, multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(75),

(b) horisontellt, vinkelrätt mot färdriktningen: högsta tillåtna bruttovikten (om färdriktningen inte är klart bestämd, två gånger högsta tillåtna bruttovikten), multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(76),

(c) lodrätt uppåt: högsta tillåtna bruttovikten, multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(77), och

(d) lodrätt nedåt: två gånger högsta tillåtna bruttovikten (sammanlagd last inklusive verkan av tyngdkraften), multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(78).

6.7.3.2.10 Under var och en av krafterna i 6.7.3.2.9 skall säkerhetsfaktorn vara följande:

(a) för metaller med tydlig sträckgräns: en säkerhetsfaktor 1,5 i förhållande till garanterad sträckgräns eller

(b) för metaller utan tydlig sträckgräns: en säkerhetsfaktor 1,5 i förhållande till den garanterade 0,2 % förlängningsgränsen (1 % förlängningsgräns för austenitiska stål).

6.7.3.2.11 Värdena på sträckgräns eller förlängningsgräns skall vara enligt nationell eller internationell materialstandard. När austenitiska stål används, får de angivna minimivärdena för sträckgräns eller förlängningsgräns enligt materialstandard ökas med upp till 15 %, om dessa högre värden är styrkta i materialintyget. Om ingen materialstandard finns för metallen ifråga skall det använda värdet på sträckgräns eller förlängningsgräns vara godkänt av behörig myndighet.

6.7.3.2.12 När tankskal avsedda för transport av ej kylda kondenserade gaser är försedda med värmeisolering, skall värmeisoleringssystemet uppfylla följande bestämmelser:

(a) det skall bestå av en solskärm som täcker minst den övre tredjedelen, dock inte mer än övre halvan av tankskalets yta, och skiljs från tankskalet av en luftspalt på cirka 40 mm, eller

(b) det skall bestå av en fullständig beklädnad med tillräcklig tjocklek av isolerande material, skyddade så att fuktupptagning och skador förhindras under normala transportbetingelser, och så att en värmeledningsförmåga på högst 0,67 Wm-2 K-1 erhålls,

(c) när isoleringshöljet är så slutet att det är gastätt skall en anordning finnas som förhindrar att farligt tryck utvecklas i isoleringsskiktet i händelse av otillräcklig gastäthet hos tankskalet eller dess tillbehör, och

(d) värmeisoleringen får inte förhindra åtkomst till armatur och tömningsanordningar.

6.7.3.2.13 UN-tankar avsedda för transport av brandfarliga ej kylda kondenserade gaser skall kunna jordas elektriskt.

6.7.3.3 Konstruktionskriterier

6.7.3.3.1 Tankskal skall ha cirkulärt tvärsnitt.

6.7.3.3.2 Tankskal skall konstrueras och tillverkas så att de motstår ett provtryck på minst 1,3 gånger beräkningstrycket. Vid konstruktionen av tankskalet skall hänsyn tas till minimivärdena på högsta tillåtna arbetstryck som ges i UN-tankinstruktion T50 i 4.2.4.2.6 för varje ej kyld kondenserad gas avsedd för transport. Observera bestämmelserna i 6.7.3.4 om minsta godstjocklek hos tankskalen.

6.7.3.3.3 För stål med tydlig sträckgräns, eller garanterad förlängningsgräns (0,2 % i allmänhet eller 1 % för austenitiska stål) får den primära membranspänningen σ (sigma) i tankskalet inte överstiga det lägsta värdet av 0,75 Re eller 0,50 Rm vid provtrycket, där:

Re= sträckgräns i N/mm2 eller 0,2 % förlängningsgräns, eller för austenitiska stål 1 % förlängningsgräns,

Rm= minsta brottgräns i N/mm2.

6.7.3.3.3.1 Värdena på Re och Rm som skall användas, skall vara minimivärden angivna i nationell eller internationell materialstandard. När austenitiska stål används, får de i materialstandarderna angivna minimivärdena för Re eller Rm ökas med upp till 15 %, om dessa högre värden är styrkta i materialintyget. Om ingen materialstandard finns för stålet ifråga skall det använda värdet på Re eller Rm vara godkänt av behörig myndighet eller av denna utsett organ.

6.7.3.3.3.2 Stål med ett förhållande Re /Rm över 0,85 får inte användas för tillverkning av svetsade tankskal. Värdena på Re och Rm som skall användas för att bestämma detta förhållande skall vara de värden som anges i materialintyget.

6.7.3.3.3.3 Stål som används för tillverkning av tankskal skall ha en brottförlängning i procent på minst 10000/Rm, dock med ett absolut minimum på 16 % för finkornstål och 20 % för andra stål.

6.7.3.3.3.4 För bestämning av faktiska materialvärden skall observeras att för plåt skall dragprovstavens axel vara i rät vinkel (transversell) mot valsningsriktningen. Brottförlängningen skall mätas på provstavar med rektangulärt tvärsnitt enligt ISO 6892:1998 med 50 mm mätlängd.

6.7.3.4 Minsta godstjocklek

6.7.3.4.1 Minsta godstjocklek skall vara den största tjockleken som erhålls av:

(a) minimitjockleken bestämd enligt bestämmelserna i 6.7.3.4, och

(b) minimitjockleken bestämd enligt den godkända tryckkärlskoden och med hänsyn till bestämmelserna i 6.7.3.3.

6.7.3.4.2 Mantel, gavlar och manluckor på tankar med diameter högst 1,80 m skall vara minst 5 mm tjocka för referensstål eller ha likvärdig tjocklek för det stål som skall användas. Tankar med diameter över 1,80 m skall vara minst 6 mm tjocka för referensstål eller ha likvärdig tjocklek för det stål som skall användas.

6.7.3.4.3 Godstjockleken på mantel, gavlar och manluckor hos tankskal skall vara minst 4 mm, oavsett konstruktionsmaterial.

6.7.3.4.4 Likvärdig tjocklek hos ett stål, annan än tjockleken som krävs för referensstålet i 6.7.3.4.2 skall bestämmas med följande formel:

>PIC FILE= "L_2004121SV.080001.TIF">

där:

e1= erforderlig likvärdig godstjocklek (i mm) för det stål som skall användas,

eo= minimigodstjocklek (i mm) för referensstålet, angiven i 6.7.3.4.2,

Rm1= garanterad minsta brottgräns (i N/mm2 ) för det stål som skall användas (se 6.7.3.3.3),

A1= garanterad minsta brottförlängning (i %) för det stål som skall användas, enligt nationell eller internationell standard.

6.7.3.4.5 Godstjockleken får aldrig vara mindre än vad som anges i 6.7.3.4.1 - 6.7.3.4.3. Alla delar av tankskalet skall ha en minimitjocklek enligt 6.7.3.4.1 - 6.7.3.4.3. Denna tjocklek gäller exklusive eventuella korrosionstillägg.

6.7.3.4.6 När konstruktionsstål används (se 6.7.3.1) krävs ingen beräkning med formeln i 6.7.3.4.4.

6.7.3.4.7 Det får inte finnas någon plötslig förändring av plåttjocklek där gavlarna är fästa vid tankskalets mantel.

6.7.3.5 Driftutrustning

6.7.3.5.1 Driftutrustning skall placeras så att den skyddas mot risken att slitas av eller skadas under hantering och transport. När förbandet mellan ram och tankskal medger relativ rörelse mellan delarna, skall utrustningen fästas så att den tillåter sådan rörelse utan risk för skada på utsatta delar. Den utvändiga tömningsarmaturen (röranslutningar, avstängningsanordningar), den invändiga avstängningsventilen och dess säte skall skyddas mot risken att slitas av av yttre krafter (till exempel med användning av skjuvsektioner). Fyllnings- och tömningsanordningar (med flänsar och skruvproppar) och alla skyddskåpor skall kunna säkras mot oavsiktlig öppning.

6.7.3.5.2 Alla öppningar i tankskalet med diameter över 1,5 mm, med undantag av öppningar för tryckavlastningsanordningar, inspektionsöppningar och tillslutna pysöppningar, skall vara försedda med minst tre av varandra oberoende avstängningsanordningar i serie, där den första skall vara en invändig avstängningsventil, rörbrottsventil eller likvärdig anordning, den andra en utvändig avstängningsventil och den tredje en blindfläns eller likvärdig anordning.

6.7.3.5.2.1 När en UN-tank är försedd med rörbrottsventil skall denna vara monterad så att dess säte är inne i tankskalet eller innanför en svetsad fläns, eller om den är monterad utvändigt skall dess fästen vara konstruerade så att dess funktion bibehålls i händelse av stöt. Rörbrottsventilerna skall väljas ut och monteras så att de stänger automatiskt när det av tillverkaren angivna märkflödet uppnås. Anslutningar och tillbehör som leder till eller från en sådan ventil skall ha kapacitet för ett flöde över märkflödet för rörbrottsventilen.

6.7.3.5.3 För öppningar för fyllning och tömning skall den första avstängningsanordningen vara en invändig avstängningsventil och den andra en avstängningsventil, placerad på ett tillgängligt ställe på varje tömnings- och fyllningsrör.

6.7.3.5.4 För bottenöppningar för fyllning och tömning i UN-tankar använda för transport av brandfarliga och/eller giftiga ej kylda kondenserade gaser skall den invändiga avstängningsventilen vara av snabbstängande typ, som stänger automatiskt i händelse av oavsiktlig rörelse hos UN-tanken under fyllning eller tömning eller vid omvälvning av brand. Denna anordning skall även kunna manövreras med fjärrkontroll.

6.7.3.5.5 Förutom öppningar för fyllning, tömning och gastryckutjämning får tankskal ha öppningar i vilka mätare, termometrar och manometrar kan monteras. Anslutningar för sådana instrument skall tillverkas av lämpliga svetsade stutsar eller fickor och får inte vara iskruvade anslutningar genom tankskalet.

6.7.3.5.6 Alla UN-tankar skall vara försedda med ett manhål eller annan inspektionsöppning med lämplig storlek för att medge invändig kontroll och tillräcklig åtkomst för underhåll och reparation av tankens inre.

6.7.3.5.7 Så långt det är möjligt skall utvändig armatur finnas samlad i grupper.

6.7.3.5.8 Varje anslutning till en UN-tank skall vara tydligt märkt för att ange dess funktion.

6.7.3.5.9 Varje avstängningsventil eller annat förslutningssätt skall konstrueras och tillverkas för ett nominellt tryck minst lika med högsta tillåtna arbetstryck i tankskalet med hänsyn till förväntade temperaturer under transport. Alla avstängningsventiler med skruvad spindel skall stängas med en medurs rattrörelse. För andra avstängningsventiler skall läge (öppen och stängd) och stängningsriktning vara tydligt markerade. Alla avstängningsventiler skall konstrueras för att förhindra oavsiktlig öppning.

6.7.3.5.10 Rörsystem skall konstrueras, tillverkas och installeras så att risk för skada genom värmeutvidgning och -sammandragning eller mekanisk stöt och vibration undviks. Alla rör skall vara av lämpligt metalliskt material. Svetsade rörskarvar skall användas då så är möjligt.

6.7.3.5.11 Skarvar i kopparrör skall hårdlödas eller ha ett lika starkt metallförband. Smältpunkten hos lödningsmaterialen skall vara lägst 525 °C. Skarvarna får inte reducera rörsystemets styrka, vilket kan inträffa vid gängskärning.

6.7.3.5.12 Sprängtrycket hos alla rör och röranslutningar skall vara minst lika med det högsta av följande två värden: antingen fyra gånger högsta tillåtna arbetstryck hos tanken eller fyra gånger det tryck som de kan utsättas för i drift genom inverkan av en pump eller annan utrustning (utom säkerhetsventiler).

6.7.3.5.13 Sega metaller skall användas vid tillverkning av förslutningsanordningar, ventiler och tillbehör.

6.7.3.6 Bottenöppningar

6.7.3.6.1 Vissa ej kylda kondenserade gaser får inte transporteras i UN-tankar med bottenöppningar, när det anges i UN-tankinstruktion T50 i 4.2.4.2.6 att bottenöppningar är förbjudna. Det får inte finnas några öppningar under vätskenivån i tanken, när den är fylld till sin högsta tillåtna fyllningsgräns.

6.7.3.7 Tryckavlastningsanordningar

6.7.3.7.1 UN-tankar skall vara försedda med en eller flera fjäderbelastade tryckavlastningsanordningar. Tryckavlastningsanordningarna skall öppna automatiskt vid ett tryck på minst högsta tillåtna arbetstrycket och vara helt öppna vid ett tryck lika med 110 % av högsta tillåtna arbetstrycket. Dessa anordningar skall efter utsläppet stängas vid ett tryck, som är lägst 10 % under öppningstrycket, och skall förbli stängda vid alla lägre tryck. Tryckavlastningsanordningarna skall vara av en typ som motstår dynamiska krafter inklusive vätskeskvalp. Sprängbleck som inte är monterade i serie med en fjäderbelastad tryckavlastningsanordning är inte tillåtna.

6.7.3.7.2 Tryckavlastningsanordningar skall konstrueras så att inträngning av främmande ämnen, gasläckage och utveckling av farligt övertryck förhindras.

6.7.3.7.3 UN-tankar avsedda för transport av vissa ej kylda kondenserade gaser upptagna i UN-tankinstruktion T50 i 4.2.4.2.6 skall ha en tryckavlastningsanordning som är godkänd av behörig myndighet. Såvida inte UN-tanken uteslutande är avsedd för transport av ett enda ämne och är utrustad med godkänd tryckavlastningsanordning av ett material som är kompatibelt med detta ämne, skall tryckavlastningsanordningen bestå av ett sprängbleck, följt av en fjäderbelastad tryckavlastningsanordning. Mellan sprängblecket och tryckavlastningsanordningen skall finnas en tryckmätare eller annat lämpligt kontrollinstrument för detektering av brott, porer eller läckage i sprängblecket, som skulle kunna orsaka felfunktion hos tryckavlastningssystemet. Sprängblecket skall brista vid ett nominellt tryck som är 10 % över öppningstrycket hos anordningen.

6.7.3.7.4 För UN-tankar, som är avsedda för transport av olika gaser, skall tryckavlastningsanordningen öppnas vid det tryck som anges i 6.7.3.7.1 för den gas som har det högsta värdet på högsta tillåtna arbetstryck av de gaser som får transporteras i UN-tanken.

6.7.3.8 Kapacitet hos tryckavlastningsanordningar

6.7.3.8.1 Den sammanlagda avblåsningskapaciteten hos avlastningsanordningarna skall vara tillräcklig för att om UN-tanken är fullständigt omvälvd av lågor trycket (inklusive tryckackumulering) i tanken inte skall överstiga 120 % av högsta tillåtna arbetstryck. Fjäderbelastade tryckavlastningsanordningar skall användas för att uppnå den föreskrivna avblåsningskapaciteten. För UN-tankar, som är avsedda för transport av olika gaser, skall den sammanlagda avblåsningskapaciteten hos avlastningsanordningarna beräknas för den gas som kräver den högsta avblåsningskapaciteten av de gaser som får transporteras i UN-tanken.

6.7.3.8.1.1 För att bestämma den totala erforderliga kapaciteten hos avlastningsanordningen, vilken skall anses vara summan av de olika anordningarnas individuella kapacitet, skall följande formel(79) användas:

>PIC FILE= "L_2004121SV.080201.TIF">

där:

Q= minsta erforderliga avblåsningskapacitet i kubikmeter luft per sekund (m3/s) vid normalbetingelserna 1 bar och 0 °C (273 K),

F= en koefficient med följande värde:

för oisolerade tankar F = 1,

för isolerade tankar: F = U(649 - t)/13,6, dock aldrig mindre än 0,25, där:

U= isoleringens värmeledningsförmåga vid 38 °C i kWm-2 K-1,

t= faktisk temperatur hos ämnet under fyllning (i °C), om denna temperatur är okänd sätts t = 15 °C:

Det ovan angivna värdet på F för isolerade tankar får användas, förutsatt att isoleringen uppfyller bestämmelserna i 6.7.3.8.1.2,

A= total utvändig yta hos tankskalet i kvadratmeter,

Z= gaskompressibilitetsfaktorn under ackumuleringsbetingelser (avblåsningsbetingelser) (om denna faktor är okänd sätts Z = 1,0),

T= absolut temperatur i Kelvin (°C + 273) ovanför tryckavlastningsanordningen under ackumuleringsbetingelser (avblåsningsbetingelser),

L= latent ångbildningsvärme hos vätskan i kJ/kg under ackumuleringsbetingelser (avblåsningsbetingelser),

M= molekylvikt hos den utsläppta gasen,

C= en konstant som härleds ur en av följande formler som funktion av förhållandet k mellan specifika värmetal:

>PIC FILE= "L_2004121SV.080202.TIF">

där:

Cp är det specifika värmet vid konstant tryck, och

Cv är det specifika värmet vid konstant volym.

När k > 1:

>PIC FILE= "L_2004121SV.080301.TIF">

När k = 1 of eller k är okänt:

>PIC FILE= "L_2004121SV.080302.TIF">

där:

e är den matematiska konstanten 2,7183.

>Plats för tabell>

6.7.3.8.1.2 Isoleringssystem som används i syfte att minska avblåsningskapaciteten skall vara godkända av behörig myndighet eller av denna utsett organ. I samtliga fall skall isoleringssystem som är godkända för detta ändamål:

(a) förbli effektiva vid alla temperaturer upp till 649 °C, och

(b) ha ett hölje av ett material med smältpunkt på minst 700 °C.

6.7.3.9 Märkning av tryckavlastningsanordningar

6.7.3.9.1 Varje tryckavlastningsanordning skall vara enkelt och varaktigt märkt med följande:

(a) öppningstrycket (i bar eller kPa),

(b) tillåten tolerans för tömningstrycket hos fjäderbelastade anordningar,

(c) referenstemperaturen som motsvarar nominella sprängtrycket hos sprängbleck, och

(d) den nominella avbåsningskapaciteten hos anordningen i kubikmeter luft per sekund (m3/s).

När det låter sig göras skall följande information också visas:

(e) tillverkarens namn och aktuellt artikelnummer för tryckavlastningsanordningen.

6.7.3.9.2 Nominella avbåsningskapaciteten som anges på tryckavlastningsanordningar skall bestämmas enligt ISO 4126-1:1991.

6.7.3.10 Anslutningar till tryckavlastningsanordningar

6.7.3.10.1 Anslutningar till tryckavlastningsanordningar skall ha tillräcklig storlek för att tillåta erforderligt flöde att passera utan hinder till säkerhetsventilen. Ingen avstängningsventil får installeras mellan tankskalet och tryckavlastningsanordningarna, utom då dubbla anordningar finns för underhåll eller andra skäl, och avstängningsventilerna till de anordningar som vid tillfället används är låsta i öppet läge eller avstängningsventilerna är kopplade så att åtminstone en av de dubbla anordningarna alltid är i bruk och i skick att uppfylla bestämmelserna i 6.7.3.8. Det får inte finnas något hinder i en öppning, som leder till en avluftningsanordning eller tryckavlastningsanordning, som kan hindra eller stänga av flödet från tankskalet till den anordningen. Utblåsningsledning från tryckavlastningsanordningen skall när sådan används avge den utsläppta ångan eller vätskan till atmosfären med ett minimum av tryckfall i ledningen.

6.7.3.11 Placering av tryckavlastningsanordningar

6.7.3.11.1 Varje inlopp till tryckavlastningsanordningar skall vara beläget ovanpå tankskalet i ett läge så nära mitten av tanken, sett i längs- och tvärsriktningen, som möjligt. Alla inlopp till tryckavlastningsanordningar skall under maximala fyllningsbetingelser vara belägna i ångfasutrymmet i tanken, och anordningarna skall monteras så att den utströmmande ångan töms utan hinder. För brandfarliga ej kylda kondenserade gaser skall den utströmmande ångan ledas bort från tanken på ett sådant sätt att den inte kan träffa tankskalet. Skyddsanordningar som avleder ångflödet är tillåtna, förutsatt att de inte minskar den erforderliga avblåsningskapaciteten.

6.7.3.11.2 Åtgärder skall vidtas för att förhindra åtkomst till tryckavlastningsordningarna av obehöriga och för att skydda anordningarna från skada som orsakas av att tanken välter.

6.7.3.12 Mätarutrustning

6.7.3.12.1 Såvida inte en UN-tank är avsedd att fyllas efter vikt skall den vara utrustad med en eller flera nivåmätare. Nivåmätare av glas och annat bräckligt material, vilka är i direkt förbindelse med innehållet i tanken, får inte användas.

6.7.3.13 Tankunderrede, ramar, lyft- och surrningsbeslag för UN-tankar

6.7.3.13.1 UN-tankar skall konstrueras och tillverkas med ett underrede som ger ett säkert underlag vid transport. Hänsyn skall härvid tas till krafterna som anges i 6.7.3.2.9 och säkerhetsfaktorn som anges i 6.7.3.2.10 vid konstruktionen. Medar, ramar, vaggor eller andra liknande strukturer är tillåtna.

6.7.3.13.2 De sammanlagda spänningarna som orsakas av tankens montering (t.ex. vaggor, ram etc) och tanklyft- och surrningsbeslag får inte orsaka för höga spänningar i någon del av tankskalet. Permanenta lyft- och surrningsbeslag skall fästas på alla UN-tankar. Helst skall de fästas på underredet men får också monteras på förstärkningsplattor som är fästa i tankens stödpunkter.

6.7.3.13.3 Vid konstruktion av underreden och ramar skall hänsyn tas till effekterna av miljöbetingad korrosion.

6.7.3.13.4 Gaffeltunnlar skall kunna tillslutas. Utrustning för tillslutning av gaffeltunnlar skall utgöra en permanent del av ramen eller vara permanent fäst vid ramen. Tankar med ett fack och med en längd under 3,65 meter behöver inte ha tillslutna gaffeltunnlar, under förutsättning att:

(a) tankskalet inklusive all armatur är väl skyddat från att träffas av truckgafflarna och

(b) avståndet mellan gaffeltunnlarnas mittlinjer är minst lika med UN-tankens halva maximilängd.

6.7.3.13.5 När UN-tankar inte är skyddade under transport enligt 4.2.2.3, skall tankskalet och driftutrustningen skyddas mot skador som uppstår på grund av sidledes eller längsgående stöt eller vältning. Utvändig armatur skall skyddas så att utflöde av tankinnehåll efter stöt eller vältning av tanken på dess armatur förhindras. Exempel på skyddsåtgärder:

(a) skydd mot sidledes stöt, vilket kan bestå av längsgående balkar som skyddar tankskalet på båda sidor i nivå med mittlinjen,

(b) skydd av UN-tanken mot vältning, vilket kan bestå av förstärkningsringar eller -stänger, fästa tvärs över ramen,

(c) skydd mot stöt bakifrån, vilket kan bestå av en stötfångare eller ram,

(d) skydd av tankskalet mot skada genom stöt eller vältning genom användning av en ISO-ram i enlighet med ISO 1496-3:1995.

6.7.3.14 Typgodkännande

6.7.3.14.1 Behörig myndighet eller av denna utsett organ skall utfärda ett typgodkännandecertifikat för varje ny konstruktionstyp. Detta certifikat skall utvisa att UN-tanken har undersökts av myndigheten, är lämplig för sitt avsedda ändamål och motsvarar bestämmelserna i detta kapitel och i förekommande fall bestämmelserna för gaser som anges i UN-tankinstruktion T50 i 4.2.4.2.6. När en serie UN-tankar tillverkas utan förändring av konstruktionen, skall certifikatet gälla för hela serien. Certifikatet skall hänvisa till typprovningsrapporten, de gaser som är tillåtna för transport, materialen för tillverkning av tankskalet och ett typgodkännandenummer. Typodkännandenumret skall bestå av nationalitetsbeteckningen för den stat på vars territorium godkännandet utfärdats, dvs beteckningen för användning i internationell trafik som föreskrivs i vägtrafikkonventionen, Wien 1968, och ett registreringsnummer. Eventuella alternativa lösningar enligt 6.7.1.2 skall framgå av certifikatet. Ett typgodkännande kan gälla för godkännande av mindre UN-tankar tillverkade av material av samma slag och tjocklek, med samma tillverkningsteknik och med identiska underreden samt likvärdiga förslutningsanordningar och andra tillbehör.

6.7.3.14.2 Typprovningsrapporten för typgodkännande skall innefatta åtminstone följande:

(a) resultaten av tillämplig ramprovning angiven i ISO 1496-3:1995,

(b) resultaten av första kontroll enligt 6.7.3.15.3, och

(c) resultaten av krockprovningen enligt 6.7.3.15.1, där så är tillämpligt.

6.7.3.15 Kontroll och provning

6.7.3.15.1 För UN-tankar som uppfyller definitionen på container i CSC, skall en prototyp som representerar varje konstruktionstyp utsättas för en krockprovning. Tankprototypen skall visas kunna ta upp de krafter som uppstår vid en stöt på minst fyra gånger (4 g) högsta tillåtna bruttovikten av den fullastade UN-tanken, med en varaktighet som är typisk för de mekaniska stötar som uppträder vid järnvägstransport. Följande är en lista på standarder, som beskriver godtagbara metoder för att genomföra stötprovningen:

- Association of American Railroads

Manual of Standards and Recommended Practices,

Specifications for Acceptability of Tank Containers (AAR 600), 1992

- Canadian Standards Association (CSA)

Highway Tanks and Portable Tanks for the Transport of Dangerous Goods (B620-1987)

- Deutsche Bahn AG

Zentralbereich Technik, Minden

Tankcontainer, dynamische Ablaufprüfungen

- Societé nationale des Chemins de Fer Français

C.N.E.S.T. 002-1966,

Conteneurs-cîternes, épreuves de contraintes longitudinales externes et essais dynamiques de choc

- Spoornet, South Africa

Engineering Development Centre (EDC)

Testing of ISO Tank Containers

Method EDC/TES/023/000/1991-06

6.7.3.15.2 Tankskal och tillbehör på varje UN-tank skall kontrolleras innan de tas i bruk för första gången (första kontroll) och därefter med högst fem års intervall (femårsvis återkommande kontroll) med en mellanliggande återkommande kontroll (2,5-årsvis återkommande kontroll) mitt emellan de femårsvisa återkommande kontrollerna. Sådan 2,5-årsvis kontroll får genomföras tre månader före eller efter angivet datum. En revisionskontroll skall genomföras oavsett datum för senaste återkommande kontroll där så är nödvändigt enligt 6.7.3.15.7.

6.7.3.15.3 Installationskontroll av en UN-tank skall innefatta en tillverkningskontroll, en invändig och utvändig kontroll av UN-tanken och dess tillbehör med vederbörlig hänsyn till de ej kylda kondenserade gaser som skall transporteras, och en tryckprovning med användning av ett provtryck enligt 6.7.3.3.2. Tryckprovningen får utföras som vattentryckprovning eller med användning av annan vätska eller gas med tillstånd av behörig myndighet eller av denna utsett organ. Innan UN-tanken tas i bruk, skall också en täthetsprovning och en kontroll av tillfredsställande funktion hos all driftutrustning genomföras. När tankskalet och dess tillbehör har tryckprovats separat, skall de efter montering täthetsprovas tillsammans. Alla svetsar i tankskalet, som utsätts för full spänningsnivå, skall kontrolleras under installationskontrollen genom radiografi, ultraljud eller annan oförstörande provningsmetod. Detta gäller inte ytterskal.

6.7.3.15.4 Femårsvis återkommande kontroll skall innefatta en invändig och utvändig kontroll och som regel en vätsketryckprovning. Skärmning, värmeisolering och liknande skall avlägsnas endast i den utsträckning som behövs för tillförlitlig uppskattning av UN-tankens tillstånd. När tankskalet och dess tillbehör har tryckprovats separat, skall de efter montering täthetsprovas tillsammans.

6.7.3.15.5 Mellanliggande 2,5-årsvis återkommande kontroll skall åtminstone innefatta en invändig och utvändig kontroll av UN-tanken och dess tillbehör med vederbörlig hänsyn till de ej kylda kondenserade gaser som skall transporteras, en täthetsprovning och en kontroll av tillfredsställande funktion hos all driftutrustning. Skärmning, värmeisolering och liknande skall avlägsnas endast i den utsträckning som behövs för tillförlitlig uppskattning av UN-tankens tillstånd. För UN-tankar avsedda för transport av en enda ej kyld kondenserad gas får den 2,5-årsvisa invändiga kontrollen utelämnas eller ersättas med andra kontrollförfaranden fastställda av behörig myndighet eller av denna utsett organ.

6.7.3.15.6 En UN-tank får inte fyllas och överlämnas för transport efter utgångsdatum för den senaste femårsvisa eller 2,5-årsvisa återkommande kontroll som krävs enligt 6.7.3.15.2. Dock får en UN-tank som fyllts före utgångsdatum för senaste återkommande kontroll transporteras under en period som inte får överstiga tre månader efter utgångsdatum. Därutöver får en UN-tank transporteras efter utgångsdatum för senaste återkommande kontroll:

(a) efter tömning men före rengöring, i syfte att genomföra nästa obligatoriska kontroll före återfyllning, och

(b) såvida inte behörig myndighet godkänt annat, under en period som inte får överstiga 6 månader efter utgångsdatum för senaste återkommande kontroll, för att medge retur av farligt gods för destruktion eller återvinning. Hänvisning till detta undantag skall finnas i fraktsedeln.

6.7.3.15.7 Revisionskontroll är nödvändig när UN-tanken uppvisar tecken på skadade eller korroderade områden, läckage eller annat tillstånd som visar på en brist som kan påverka UN-tankens hållfasthet och funktion. Omfattningen av revisionskontrollen skall avgöras av skadans storlek eller UN-tankens grad av försämring. Den skall innefatta åtminstone den 2,5-årsvisa kontrollen enligt 6.7.3.15.5.

6.7.3.15.8 Invändig och utvändig kontroll skall säkerställa att:

(a) tankskalet har kontrolleras med avseende på gropfrätning, korrosion, nötning, bucklor, deformationer, defekter i svetsar eller något annat tillstånd inklusive läckage som kan göra UN-tanken osäker vid transport,

(b) rörsystem, ventiler och packningar har kontrolleras med avseende på korroderade områden, defekter och andra tillstånd inklusive läckage, som kan göra UN-tanken osäker för fyllning, tömning eller transport,

(c) anordningar för att försluta manluckor fungerar och inget läckage förekommer vid manluckor eller packningar,

(d) felande eller lösa bultar eller muttrar på flänsanslutningar eller blindflänsar ersätts eller dras åt,

(e) alla säkerhetsanordningar och -ventiler är fria från korrosion, deformation eller någon skada eller defekt som kan förhindra deras normala funktion. Fjärrstyrda säkerhetsanordningars och självstängande avstängningsanordningars funktionsduglighet skall kontrolleras,

(f) erforderliga märkningar på UN-tanken är läsliga och i enlighet med tillämpliga bestämmelser, och

(g) ram, underrede och anordningar för lyft av UN-tanken är i tillfredsställande skick.

6.7.3.15.9 Kontroll och provning enligt 6.7.3.15.1, 6.7.3.15.3, 6.7.3.15.4, 6.7.3.15.5 och 6.7.3.15.7 skall utföras eller bevittnas av en kontrollant, som är godkänd av behörig myndighet eller av denna utsett organ. När tryckprovning utgör en del av kontrollen, skall provtrycket vara det som anges på skylten på UN-tanken. UN-tanken skall medan den är trycksatt kontrolleras med avseende på läckor i tankskalet, rörsystemet och utrustningen.

6.7.3.15.10 Alltid när skärning, bränning eller svetsning har utförts på tankskalet skall arbetet vara godkänt av behörig myndighet eller av denna utsett organ, med beaktande av tryckkärlskoden som använts vid tillverkning av tankskalet. En tryckprovning med det ursprungliga provtrycket skall genomföras efter att arbetet är färdigt.

6.7.3.15.11 När felaktigheter upptäcks, som kan sätta säkerheten i fara, får UN-tanken inte åter tas i bruk förrän den har reparerats och tryckprovningen har gjorts om med godkänt resultat.

6.7.3.16 Märkning

6.7.3.16.1 Varje UN-tank skall förses med en korrosionsbeständig metallskylt permanent fäst på tanken på ett framträdande ställe, lätt åtkomligt för kontroll. När på grund av tankspecifika omständigheter skylten inte kan fästas permanent på tankskalet, skall detta märkas med åtminstone den information som krävs i tryckkärlskoden. Åtminstone följande information skall märkas på skylten genom prägling eller liknande:

>Plats för tabell>

Tillverkarens namn eller symbol

Tillverkarens serienummer

Auktoriserat organ för typgodkännandet

Ägarens registreringsnummer

Tillverkningsår

Tryckkärlskod som tankskalet har konstruerats efter

Provtryck ... bar/kPa (övertryck)(80)

Högsta tillåtna arbetstryck ... bar/kPa (övertryck)(81)

Utvändigt beräkningstryck(82) ... bar/kPa (övertryck)(83)

Beräkningstemperaturområde ... °C till och med ... °C

Beräkningsreferenstemperatur ... °C

Volym vatten vid 20 °C ... liter

Datum för första tryckprovning och kontrollantens märkning

Material i tankskalet och referens till materialstandard

Likvärdig tjocklek i referensstål ... mm

Datum och typ av senaste återkommande kontroll

Månad ... År ... Provtryck ... bar/kPa (övertryck)(84)

Stämpel för den kontrollant som utfört eller bevittnat den senaste provningen

6.7.3.16.2 Följande information skall märkas antingen på själva UN-tanken eller på en metallskylt som är fast förbunden med tanken:

Brukarens namn

Benämning på ej kylda kondenserade gaser godkända för transport

Högsta tillåtna lastvikt för varje tillåten ej kyld kondenserad gas ... kg

Högsta tillåtna bruttovikt ... kg

Taravikt ... kg

ANM.

Beträffande märkning av ej kylda kondenserade gaser som transporteras, se även del 5.

6.7.3.16.3 Om en UN-tank är konstruerad och godkänd för hantering i öppen sjö, skall texten "OFFSHORE PORTABLE TANK" sättas på skylten.

6.7.4 Bestämmelser för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning av UN-tankar avsedda för transport av kylda kondenserade gaser

6.7.4.1 Definitioner

I detta avsnitt gäller följande definitioner:

UN-tank: en värmeisolerad tank för flera transportslag med volym över 450 liter, försedd med driftutrustning och strukturdelar som krävs för transport av kylda kondenserade gaser. UN-tanken skall kunna fyllas och tömmas utan att strukturdelar tas bort. Den skall ha stabiliserande element utanför tankskalet och kunna lyftas fullastad. I första hand skall den konstrueras för att lyftas ombord på ett transportfordon eller fartyg och vara utrustad med medar, beslag eller tillbehör för att möjliggöra mekanisk hantering. Tankfordon, cisternvagnar, ickemetalliska tankar, IBC-behållare, gasflaskor och storflaskor räknas inte som UN-tankar.

Tank: en konstruktion som normalt består av antingen:

(a) ett ytterskal och ett eller flera inre tankskal, där utrymmet mellan tankskal och ytterskal är lufttomt (vakuumisolering) och kan innehålla ett värmeisoleringssystem, eller

(b) ett ytterskal och ett inre tankskal med ett mellanliggande skikt av fast isoleringsmaterial (t ex cellplast).

Tankskal: den del av UN-tanken som innehåller den kylda kondenserade gas som skall transporteras (själva tanken) inklusive öppningar och deras förslutningar, men utan driftutrustning och strukturdelar.

Ytterskal: yttre isoleringsöverdrag eller hölje, som kan utgöra en del av isoleringssystemet.

Driftutrustning: mätinstrument och anordningar för fyllning, tömning, luftning, säkerhet, trycksättning, kylning och värmeisolering.

Strukturdelar: element för förstyvning, fastsättning, skydd och stabilitet utanför tankskalet.

Högsta tillåtna arbetstryck: det högsta tillåtna effektiva övertrycket i översta delen av en lastad UN-tank under drift, inklusive högsta effektiva övertrycket under fyllning eller tömning.

Provtryck: Högsta övertrycket i översta delen av tankskalet under tryckprovning.

Täthetsprovning: en provning där gas används för att utsätta tankskalet och dess driftutrustning för ett effektivt övertryck på minst 90 % av högsta tillåtna arbetstrycket.

Högsta tillåtna bruttovikt: summan av taravikten hos UN-tanken och den tyngsta last som tillåts för transport.

Hålltid: Tiden som åtgår från att initialt fyllt tillstånd etablerats tills att trycket på grund av värmeinflöde har stigit till det lägsta inställda trycket på tryckbegränsningsanordningen.

Referensstål: stål med brottgräns på 370 N/mm2 och brottförlängning på 27 %.

Lägsta beräkningstemperatur: den temperatur som används för konstruktion och tillverkning av tankskalet, högst lika med den lägsta (kallaste) temperatur (drifttemperatur) innehållet har under normala fyllnings-, tömnings- och transportförhållanden.

6.7.4.2 Allmänna bestämmelser för konstruktion och tillverkning

6.7.4.2.1 Tankskal skall konstrueras och tillverkas i överensstämmelse med bestämmelserna i en tryckkärlskod som godkänts av behörig myndighet. Tankskal och ytterskal skall tillverkas av metalliska material som är lätt formbara. Ytterskal skall tillverkas av stål. Ickemetalliska material får användas för infästning och stöd mellan tankskal och ytterskal, förutsatt att deras materialegenskaper vid lägsta beräkningstemperatur har visats vara tillräckliga. Materialen skall i princip överensstämma med nationella eller internationella materialstandarder. För svetsade tankskal och ytterskal får endast material användas, vars svetsbarhet har fullständigt klarlagts. Svetsar skall vara fackmässigt utförda och ge fullständig säkerhet. När tillverkningsprocessen eller materialen så kräver, skall tankskal genomgå en värmebehandling för att garantera tillräcklig seghet i svetsfogen och i den värmepåverkade zonen. Vid val av material skall hänsyn tas till lägsta beräkningstemperatur med avseende på risken för sprödbrott, väteförsprödning och spänningskorrosion samt materialets slagseghet. När finkornstål använts skall det garanterade värdet på sträckgränsen vara högst 460 N/mm2 och det garanterade värdet på övre brottgränsen skall vara högst 725 N/mm2 enligt materialspecifikation. Material i UN-tankar skall vara lämpliga för de yttre miljöbetingelser som kan uppkomma under transport.

6.7.4.2.2 Alla delar av en UN-tank, inklusive armatur, packningar och rörsystem, vilka normalt kan förväntas komma i kontakt med den kylda kondenserade gas som transporteras, skall vara kompatibla med denna

6.7.4.2.3 Kontakt mellan olika metaller, som kan resultera i skador genom galvanisk verkan, skall undvikas.

6.7.4.2.4 Värmeisoleringssystemet skall omfatta en fullständig övertäckning av tankskalet med effektivt isoleringsmaterial. Utvändig isolering skall skyddas av ett ytterskal för att förhindra inträngning av fukt eller annan skada under normala transportförhållanden.

6.7.4.2.5 När ett ytterskal är så slutet att det är gastätt skall en anordning finnas för att förhindra att farligt tryck utvecklas i isoleringsutrymmet.

6.7.4.2.6 UN-tankar avsedda för transport av kylda kondenserade gaser med en kokpunkt under -182 °C vid atmosfärstryck får inte innehålla material, som kan reagera farligt med syre eller syreberikad atmosfär, när de befinner sig i värmeisoleringen och det finns risk för kontakt med syre eller syreberikad vätska.

6.7.4.2.7 Isoleringsmaterialets kvalitet får inte försämras onormalt under drift.

6.7.4.2.8 En referenshålltid skall bestämmas för varje kyld kondenserad gas avsedd för transport i en UN-tank.

6.7.4.2.8.1 Referenshålltiden skall bestämmas med en av behörig myndighet godtagen metod, utgående från följande faktorer:

(a) effektiviteten hos isoleringssystemet, bestämd enligt 6.7.4.2.8.2,

(b) lägsta öppningstryck hos tryckavlastningsanordningar,

(c) ursprungliga fyllningsbetingelser,

(d) en antagen omgivningstemperatur på 30 °C,

(e) de fysikaliska egenskaperna hos de enskilda kylda kondenserade gaser som avses transporteras.

6.7.4.2.8.2 Effektiviteten hos värmeisoleringssystemet (värmeinflöde i watt) skall bestämmas genom typprovning av UN-tanken enligt en av behörig myndighet godtagen metod. Denna provning skall bestå av antingen:

(a) en provning med konstant tryck (till exempel vid atmosfärstryck), då förlusten av kyld kondenserad gas mäts under ett visst tidsintervall, eller

(b) en provning med slutet system, då tryckstegringen i tankskalet mäts under ett visst tidsintervall.

När en provning med konstant tryck utförs, skall hänsyn tas till variationer i atmosfärstrycket. För båda provningarna skall korrektion göras för eventuella variationer av omgivningstemperaturen från det antagna referensvärdet på 30 °C

ANM.

Beträffande bestämning av faktisk hålltid före varje transport hänvisas till 4.2.3.7.

6.7.4.2.9 Ytterskalet hos en vakuumisolerad dubbelväggig tank skall ha antingen ett utvändigt beräkningstryck på minst 100 kPa (1 bar), beräknat enligt en vedertagen teknisk norm, eller ett beräknat kritiskt kollapstryck på minst 200 kPa (2 bar). In- och utvändiga förstärkningar får tas med vid beräkning av ytterskalets förmåga att motstå utvändigt tryck.

6.7.4.2.10 UN-tankar skall vara konstruerade och tillverkade med underrede som utgör ett säkert underlag vid transport och med lämpliga lyft- och surrningsbeslag.

6.7.4.2.11 UN-tankar skall vara konstruerade för att utan förlust av innehåll motstå åtminstone det invändiga tryck som beror på innehållet och de statiska, dynamiska och termiska belastningar, som uppstår under normala hanterings- och transportbetingelser. Av konstruktionen skall framgå att hänsyn tagits till utmattningseffekter, orsakade av upprepade sådana belastningar under UN-tankens förväntade livslängd.

6.7.4.2.12 UN-tankar och deras fastsättningsanordningar skall, med största tillåtna last, kunna absorbera följande separat verkande statiska krafter:

(a) i färdriktningen: två gånger högsta tillåtna bruttovikten, multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(85),

(b) horisontellt, vinkelrätt mot färdriktningen: högsta tillåtna bruttovikten (om färdriktningen inte är klart bestämd, två gånger högsta tillåtna bruttovikten), multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(86),

(c) lodrätt uppåt: högsta tillåtna bruttovikten, multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(87), och

(d) lodrätt nedåt: två gånger högsta tillåtna bruttovikten (sammanlagd last inklusive verkan av tyngdkraften), multiplicerad med tyngdaccelerationen (g)(88).

6.7.4.2.13 Under var och en av krafterna i 6.7.4.2.12 skall säkerhetsfaktorn vara följande:

(a) för metaller med tydlig sträckgräns: en säkerhetsfaktor 1,5 i förhållande till garanterad sträckgräns eller

(b) för metaller utan tydlig sträckgräns: en säkerhetsfaktor 1,5 i förhållande till den garanterade 0,2 % förlängningsgränsen (1 % förlängningsgräns för austenitiska stål).

6.7.4.2.14 Värdena på sträckgräns eller förlängningsgräns skall vara enligt nationell eller internationell materialstandard. När austenitiska stål används, får de angivna minimivärdena för sträckgräns eller förlängningsgräns enligt materialstandard ökas med upp till 15 %, om dessa högre värden är styrkta i materialintyget. Om ingen materialstandard finns för metallen ifråga, eller om ickemetalliska material används, skall det använda värdet på sträckgräns eller förlängningsgräns vara godkänt av behörig myndighet.

6.7.4.2.15 UN-tankar avsedda för transport av kylda kondenserade brandfarliga gaser skall kunna jordas elektriskt.

6.7.4.3 Konstruktionskriterier

6.7.4.3.1 Tankskal skall ha cirkulärt tvärsnitt.

6.7.4.3.2 Tankskal skall konstrueras och tillverkas så att de motstår ett provtryck på minst 1,3 gånger högsta tillåtna arbetstrycket. För tankskal med vakuumisolering skall provtrycket vara minst 1,3 gånger summan av högsta tillåtna arbetstrycket. och 100 kPa (1 bar). Provtrycket får aldrig understiga 300 kPa (3 bar) övertryck. Observera bestämmelserna i 6.7.4.4.2 - 6.7.4.4.7 om minsta godstjocklek hos tankskalen.

6.7.4.3.3 För stål med tydlig sträckgräns, eller garanterad förlängningsgräns (0,2 % i allmänhet eller 1 % för austenitiska stål) får den primära membranspänningen σ (sigma) i tankskalet inte överstiga det lägsta värdet av 0,75 Re eller 0,50 Rm vid provtrycket, där:

Re= sträckgräns i N/mm2 eller 0,2 % förlängningsgräns, eller för austenitiska stål 1 % förlängningsgräns.

Rm= minsta brottgräns i N/mm2

6.7.4.3.3.1 Värdena på Re och Rm som skall användas, skall vara minimivärden angivna i nationell eller internationell materialstandard. När austenitiska stål används, får de i materialstandarderna angivna minimivärdena för Re eller Rm ökas med upp till 15 %, om dessa högre värden är styrkta i materialintyget. Om ingen materialstandard finns för metallen ifråga skall det använda värdet på Re eller Rm vara godkänt av behörig myndighet eller av denna utsett organ.

6.7.4.3.3.2 Stål med ett förhållande Re /Rm över 0,85 får inte användas för tillverkning av svetsade tankar. Värdena på Re och Rm som skall användas för att bestämma detta förhållande skall vara de värden som anges i materialintyget.

6.7.4.3.3.3 Stål som används för tillverkning av tankskal skall ha en brottförlängning i procent på minst 10000/Rm, dock med ett absolut minimum på 16 % för finkornstål och 20 % för andra stål. Aluminium och aluminiumlegeringar som används för tillverkning av tankar skall ha en brottförlängning i procent på minst 10000/6Rm, dock med ett absolut minimum på 12 %.

6.7.4.3.3.4 För bestämning av faktiska materialvärden skall observeras att för plåt skall dragprovstavens axel vara i rät vinkel (transversell) mot valsningsriktningen. Brottförlängningen skall mätas på provstavar med rektangulärt tvärsnitt enligt ISO 6892:1984 med 50 mm mätlängd.

6.7.4.4 Minsta godstjocklek

6.7.4.4.1 Minsta godstjocklek skall vara den största tjockleken som erhålls av:

(a) minimitjockleken bestämd enligt bestämmelserna i 6.7.4.4.2-6.7.4.4.7,

(b) minimitjockleken bestämd enligt den godkända tryckkärlskoden och med hänsyn till bestämmelserna i 6.7.4.3.

6.7.4.4.2 Tankskal med diameter högst 1,80 m skall ha minst 5 mm godstjocklek för referensstål eller likvärdig tjocklek för den metall som skall användas. Tankskal med diameter över 1,80 m skall ha minst 6 mm godstjocklek för referensstål eller likvärdig tjocklek för den metall som skall användas.

6.7.4.4.3 Tankskal hos vakuumisolerade tankar med diameter högst 1,80 m skall ha minst 3 mm godstjocklek för referensstål eller likvärdig tjocklek för den metall som skall användas. Sådana tankskal med diameter över 1,80 m skall ha minst 4 mm godstjocklek för referensstål eller likvärdig tjocklek för den metall som skall användas.

6.7.4.4.4 För vakuumisolerade tankar skall den sammanlagda tjockleken hos ytterskalet och tankskalet motsvara minimitjockleken som föreskrivs i 6.7.4.4.2, varvid tjockleken hos själva tankskalet skall vara minst lika med minimitjockleken som föreskrivs i 6.7.4.4.3.

6.7.4.4.5 Tankskal skall ha minst 3 mm tjocka väggar, oavsett konstruktionsmaterialet.

6.7.4.4.6 Likvärdig tjocklek hos en metall med undantag av tjockleken som krävs för referensstålet i 6.7.4.4.2 och 6.7.4.4.3 skall bestämmas med följande formel:

>PIC FILE= "L_2004121SV.081101.TIF">

där:

e1= erforderlig likvärdig godstjocklek (i mm) för den metall som skall användas,

eo= minimigodstjocklek (i mm) för referensstålet, angiven i 6.7.4.4.2 och 6.7.4.4.3,

Rm1= garanterad minsta brottgräns (i N/mm2) för den metall som skall användas (se 6.7.4.3.3),

A1= garanterad minsta brottförlängning (i %) för den metall som skall användas, enligt nationell och internationell standard.

6.7.4.4.7 Godstjockleken får aldrig vara mindre än vad som anges i 6.7.4.4.1 - 6.7.4.4.5. Alla delar av tankskalet skall ha en minimitjocklek enligt 6.7.4.4.1 - 6.7.4.4.6. Denna tjocklek gäller exklusive eventuella korrosionstillägg.

6.7.4.4.8 Det får inte finnas någon plötslig förändring av plåttjocklek där gavlarna är fästa vid tankskalets mantel.

6.7.4.5 Driftutrustning

6.7.4.5.1 Driftutrustning skall placeras så att den skyddas mot risken att slitas av eller skadas under hantering och transport. När förbandet mellan ram och tankskal medger relativ rörelse mellan delarna, skall utrustningen fästas så att den tillåter sådan rörelse utan risk för skada på utsatta delar. Den utvändiga tömningsarmaturen (röranslutningar, avstängningsanordningar), den invändiga avstängningsventilen och dess säte skall skyddas mot risken att slitas av av yttre krafter (till exempel med användning av skjuvsektioner). Fyllnings- och tömningsanordningar (med flänsar och skruvproppar) och alla skyddskåpor skall kunna säkras mot oavsiktlig öppning.

6.7.4.5.2 Alla öppningar för fyllning och tömning i UN-tankar använda för transport av brandfarliga kylda kondenserade gaser skall vara försedda med minst tre av varandra oberoende avstängningsanordningar i serie, där den första skall vara en avstängningsventil placerad så nära ytterskalet som möjligt, den andra en avstängningsventil och den tredje en blindfläns eller likvärdig anordning. Avstängningsanordningen närmast ytterskalet skall vara av snabbstängande typ, som stänger automatiskt i händelse av oavsiktlig rörelse hos UN-tanken under fyllning eller tömning eller omvälvning av brand. Denna anordning skall även kunna manövreras med fjärrkontroll.

6.7.4.5.3 Alla öppningar för fyllning och tömning i UN-tankar använda för transport av ej brandfarliga kylda kondenserade gaser skall vara försedda med minst två av varandra oberoende avstängningsanordningar i serie, där den första skall vara en avstängningsventil placerad så nära ytterskalet som möjligt och den andra en blindfläns eller likvärdig anordning.

6.7.4.5.4 I rörsektioner som kan tillslutas i båda ändar och där vätska kan bli instängd skall ett system för automatisk tryckavlastning finnas för att förhindra onormal tryckstegring i rörsystemet.

6.7.4.5.5 Vakuumisolerade tankar behöver inte ha inspektionsöppningar.

6.7.4.5.6 Så långt det är möjligt skall utvändig armatur finnas samlad i grupper.

6.7.4.5.7 Varje anslutning till en UN-tank skall vara tydligt märkt för att ange dess funktion.

6.7.4.5.8 Varje avstängningsventil eller annat förslutningssätt skall konstrueras och tillverkas för ett nominellt tryck minst lika med högsta tillåtna arbetstryck i tankskalet med hänsyn till förväntade temperaturer under transport. Alla avstängningsventiler med skruvad spindel skall stängas med en medurs rattrörelse. För andra avstängningsventiler skall läge (öppen och stängd) och stängningsriktning vara tydligt markerade. Alla avstängningsventiler skall konstrueras för att förhindra oavsiktlig öppning.

6.7.4.5.9 När tryckstegringsenheter används skall vätske- och gasanslutningarna till en sådan vara försedda med en ventil så nära ytterskalet som praktiskt är möjligt för att förhindra förlust av innehåll i händelse av skada på tryckstegringsenheten.

6.7.4.5.10 Rörsystem skall konstrueras, tillverkas och installeras så att risk för skada genom värmeutvidgning och -sammandragning eller mekanisk stöt och vibration undviks. Alla rör skall vara av lämpligt material. För att förhindra läckage på grund av brand, skall endast stålrör och svetsade rörskarvar användas mellan ytterskalet och anslutningen till den första förslutningen på utloppen. Sättet att montera förslutningen på denna anslutning skall uppfylla kraven från behörig myndighet eller av denna utsett organ. På andra ställen skall rörskarvar vara svetsade då så krävs.

6.7.4.5.11 Skarvar i kopparrör skall hårdlödas eller ha ett lika starkt metallförband. Smältpunkten hos lödningsmaterialen skall vara lägst 525 °C. Skarvarna får inte reducera rörsystemets styrka, vilket kan inträffa vid gängskärning.

6.7.4.5.12 Konstruktionsmaterialen till ventiler och tillbehör skall ha tillfredsställande egenskaper vid UN-tankens lägsta drifttemperatur.

6.7.4.5.13 Sprängtrycket hos alla rör och röranslutningar skall vara minst lika med det högsta av följande två värden: antingen fyra gånger högsta tillåtna arbetstryck hos tanken eller fyra gånger det tryck som de kan utsättas för i drift genom inverkan av en pump eller annan utrustning (utom säkerhetsventiler).

6.7.4.6 Tryckavlastningsanordningar

6.7.4.6.1 Alla tankskal skall vara försedda med minst två av varandra oberoende fjäderbelastade tryckavlastningsanordningar. Tryckavlastningsanordningarna skall öppnas automatiskt vid ett tryck på minst högsta tillåtna arbetstrycket och vara helt öppna vid ett tryck lika med 110 % av högsta tillåtna arbetstrycket. Dessa anordningar skall efter utsläppet stängas vid ett tryck som är lägst 10 % under öppningstrycket och skall förbli stängda vid alla lägre tryck. Tryckavlastningsanordningarna skall vara av en typ som motstår dynamiska krafter inklusive vätskeskvalp.

6.7.4.6.2 Tankar för ej brandfarliga kylda kondenserade gaser och väte får dessutom ha sprängbleck parallellt med de fjäderbelastade anordningarna, enligt vad som anges i 6.7.4.7.2 och 6.7.4.7.3.

6.7.4.6.3 Tryckavlastningsanordningar skall konstrueras så att inträngning av främmande ämnen, gasläckage och utveckling av farligt övertryck förhindras.

6.7.4.6.4 Tryckavlastningsanordningar skall vara godkända av behörig myndighet eller av denna utsett organ.

6.7.4.7 Kapacitet och inställning hos tryckavlastningsanordningar

6.7.4.7.1 I händelse av förlust av vakuum i en vakuumisolerad tank eller förlust av 20 % av isoleringen i en tank isolerad med fasta material, skall den sammanlagda avblåsningskapaciteten hos avlastningsanordningarna vara tillräcklig för att trycket (inklusive ackumulering) i tanken inte skall överstiga 120 % av högsta tillåtna arbetstryck.

6.7.4.7.2 För ej brandfarliga kylda kondenserade gaser (utom syre) och väte får denna kapacitet uppnås genom användning av sprängbleck parallellt med de anordningar som krävs. Sprängbleck skall brista vid ett nominellt tryck lika med tankens provtryck.

6.7.4.7.3 Under de omständigheter som beskrivs i 6.7.4.7.1 och 6.7.4.7.2 tillsammans med fullständig omvälvning av brand skall den sammanlagda kapaciteten hos alla installerade tryckavlastningsanordningar vara tillräcklig för att begränsa trycket i tanken till provtrycket.

6.7.4.7.4 Erforderlig kapacitet hos avlastningsanordningarna skall beräknas enligt en vedertagen teknisk norm som godtagits av behörig myndighet(89).

6.7.4.8 Märkning av tryckavlastningsanordningar

6.7.4.8.1 Varje tryckavlastningsanordning skall vara enkelt och varaktigt märkt med följande:

(a) öppningstrycket (i bar eller kPa),

(b) tillåten tolerans för tömningstrycket för fjäderbelastade anordningar,

(c) referenstemperaturen som motsvarar nominella sprängtrycket hos sprängbleck, och

(d) den nominella avbåsningskapaciteten hos anordningen i kubikmeter luft per sekund (m3/s).

När det låter sig göras skall följande information också visas:

(e) tillverkarens namn och aktuellt artikelnummer för tryckavlastningsanordningen.

6.7.4.8.2 Nominella avbåsningskapaciteten som anges på tryckavlastningsanordningar skall bestämmas enligt ISO 4126-1:1991.

6.7.4.9 Anslutningar till tryckavlastningsanordningar

6.7.4.9.1 Anslutningar till tryckavlastningsanordningar skall ha tillräcklig storlek för att tillåta erforderligt flöde att passera utan hinder till säkerhetsventilen. Ingen avstängningsventil får installeras mellan tankskalet och tryckavlastningsanordningarna, utom då dubbla anordningar finns för underhåll eller andra skäl, och avstängningsventilerna till de anordningar som vid tillfället används är låsta i öppet läge eller avstängningsventilerna är kopplade så att de alltid kan uppfylla bestämmelserna i 6.7.4.7. Det får inte finnas något hinder i en öppning, som leder till en avluftningsanordning eller tryckavlastningsanordning, som kan hindra eller stänga av flödet från tankskalet till den anordningen. Utblåsningsledning från tryckavlastningsanordningen skall när sådan används avge den utsläppta ångan eller vätskan till atmosfären med ett minimum av tryckfall i ledningen.

6.7.4.10 Placering av tryckavlastningsanordningar

6.7.4.10.1 Varje inlopp till tryckavlastningsanordningar skall vara beläget ovanpå tankskalet i ett läge så nära mitten av tanken, sett i längs- och tvärsriktningen, som möjligt. Alla inlopp till tryckavlastningsanordningar skall under maximala fyllningsbetingelser vara belägna i ångfasutrymmet i tanken, och anordningarna skall monteras så att den utströmmande ångan töms utan hinder. För kylda kondenserade gaser skall den utströmmande ångan ledas bort från tanken på ett sådant sätt att den inte kan träffa tankskalet. Skyddsanordningar som avleder ångflödet är tillåtna, förutsatt att de inte minskar den erforderliga avblåsningskapaciteten.

6.7.4.10.2 Åtgärder skall vidtas för att förhindra åtkomst till tryckavlastningsordningarna av obehöriga och för att skydda anordningarna från skada som orsakas av att tanken välter.

6.7.4.11 Mätarutrustning

6.7.4.11.1 Såvida inte en UN-tank är avsedd att fyllas efter vikt skall den vara utrustad med en eller flera nivåmätare. Nivåmätare av glas och annat bräckligt material, vilka är i direkt förbindelse med innehållet i tanken, får inte användas.

6.7.4.11.2 En anslutning för vakuummätare skall finnas i ytterskalet till vakuumisolerade UN-tankar.

6.7.4.12 Tankunderrede, ramar, lyft- och surrningsbeslag för UN-tankar

6.7.4.12.1 UN-tankar skall konstrueras och tillverkas med ett underrede för att ge ett säkert underlag vid transport. Hänsyn skall härvid tas till krafterna som anges i 6.7.4.2.12 och säkerhetsfaktorn som anges i 6.7.4.2.13 vid konstruktionen. Medar, ramar, vaggor eller andra liknande strukturer är tillåtna.

6.7.4.12.2 De sammanlagda spänningarna som orsakas av tankens montering (t.ex. vaggor, ram etc) och tanklyft- och surrningsbeslag får inte orsaka för höga spänningar i någon del av tankskalet. Permanenta lyft- och surrningsbeslag skall fästas på alla UN-tankar. Helst skall de fästas på underredet men får också monteras på förstärkningsplattor som är fästa i tankens stödpunkter.

6.7.4.12.3 Vid konstruktion av underreden och ramar skall hänsyn tas till effekterna av miljöbetingad korrosion.

6.7.4.12.4 Gaffeltunnlar skall kunna tillslutas. Utrustning för tillslutning av gaffeltunnlar skall utgöra en permanent del av ramen eller vara permanent fäst vid ramen. Tankar med ett fack och med en längd under 3,65 meter behöver inte ha tillslutna gaffeltunnlar, under förutsättning att:

(a) tankskalet inklusive all armatur är väl skyddat från att träffas av truckgafflarna och

(b) avståndet mellan gaffeltunnlarnas mittlinjer är minst lika med UN-tankens halva maximilängd.

6.7.4.12.5 När UN-tankar inte är skyddade under transport enligt 4.2.3.3, skall tankskalet och driftutrustningen skyddas mot skador som uppstår på grund av sidledes eller längsgående stöt eller vältning. Utvändig armatur skall skyddas så att utflöde av tankinnehåll efter stöt eller vältning av tanken på dess armatur förhindras. Exempel på skyddsåtgärder:

(a) skydd mot sidledes stöt, vilket kan bestå av längsgående balkar som skyddar tankskalet på båda sidor i nivå med mittlinjen,

(b) skydd av UN-tanken mot vältning, vilket kan bestå av förstärkningsringar eller -stänger, fästa tvärs över ramen,

(c) skydd mot stöt bakifrån, vilket kan bestå av en stötfångare eller ram,

(d) skydd av tanken mot skada genom stöt eller vältning genom användning av en ISO-ram i enlighet med ISO 1496-3:1995,

(e) skydd av tanken mot stöt eller vältning genom ytterskalet till vakuumisoleringen.

6.7.4.13 Typgodkännande

6.7.4.13.1 Behörig myndighet eller av denna utsett organ skall utfärda ett typgodkännandecertifikat för varje ny konstruktionstyp. Detta certifikat skall utvisa att UN-tanken har undersökts av myndigheten, är lämplig för sitt avsedda ändamål och motsvarar bestämmelserna i detta kapitel. När en serie UN-tankar tillverkas utan förändring av konstruktionen, skall certifikatet gälla för hela serien. Certifikatet skall hänvisa till typprovningsrapporten, de kylda kondenserade gaser som är tillåtna för transport, materialen för tillverkning av tankskalet och ytterskalet och ett typgodkännandenummer. Typgodkännandenumret skall bestå av nationalitetsbeteckningen för den stat på vars territorium godkännandet utfärdats, dvs beteckningen för användning i internationell trafik som föreskrivs i vägtrafikkonventionen, Wien 1968, och ett registreringsnummer. Eventuella alternativa lösningar enligt 6.7.1.2 skall framgå av certifikatet. Ett typgodkännande kan gälla för godkännande av mindre UN-tankar tillverkade av material av samma slag och tjocklek, med samma tillverkningsteknik och med identiska underreden samt likvärdiga förslutningsanordningar och andra tillbehör.

6.7.4.13.2 Typprovningsrapporten för typgodkännande skall innefatta åtminstone följande:

(a) resultaten av tillämplig ramprovning angiven i ISO 1496-3:1995,

(b) resultaten av första kontroll enligt 6.7.4.14.3, och

(c) resultaten av krockprovningen enligt 6.7.4.14.1, där så är tillämpligt.

6.7.4.14 Kontroll och provning

6.7.4.14.1 För UN-tankar som uppfyller definitionen på container i CSC, skall en prototyp som representerar varje konstruktionstyp utsättas för en krockprovning. Tankprototypen skall visas kunna ta upp de krafter som uppstår vid en stöt på minst fyra gånger (4 g) högsta tillåtna bruttovikten av den fullastade UN-tanken, med en varaktighet som är typisk för de mekaniska stötar som uppträder vid järnvägstransport. Följande är en lista på standarder, som beskriver godtagbara metoder för att genomföra stötprovningen:

- Association of American Railroads

Manual of Standards and Recommended Practices,

Specifications for Acceptability of Tank Containers (AAR 600), 1992

- Canadian Standards Association (CSA)

Highway Tanks and Portable Tanks for the Transport of Dangerous Goods (B620-1987)

- Deutsche Bahn AG

Zentralbereich Technik, Minden

Tankcontainer, dynamische Ablaufprüfungen

- Societé nationale des Chemins de Fer Français

C.N.E.S.T. 002-1966,

Conteneurs-cîternes, épreuves de contraintes longitudinales externes et essais dynamiques de choc

- Spoornet, South Africa

Engineering Development Centre (EDC)

Testing of ISO Tank Containers

Method EDC/TES/023/000/1991-06

6.7.4.14.2 Tank och tillbehör på varje UN-tank skall kontrolleras innan de tas i bruk för första gången (första kontroll) och därefter med högst fem års intervall (femårsvis återkommande kontroll) med en mellanliggande återkommande kontroll (2,5-årsvis återkommande kontroll) mitt emellan de femårsvisa återkommande kontrollerna. Sådan 2,5-årsvis kontroll får genomföras tre månader före eller efter angivet datum. En revisionskontroll skall genomföras oavsett datum för senaste återkommande kontroll där så är nödvändigt enligt 6.7.4.14.7.

6.7.4.14.3 Installationskontroll av en UN-tank skall innefatta en tillverkningskontroll, en invändig och utvändig kontroll av UN-tanken och dess tillbehör med vederbörlig hänsyn till de kylda kondenserade gaser som skall transporteras, och en tryckprovning med användning av ett provtryck enligt 6.7.4.3.2. Tryckprovningen får utföras som en vattentryckprovning eller med användning av annan vätska eller gas med tillstånd av behörig myndighet eller av denna utsett organ. Innan UN-tanken tas i bruk, skall också en täthetsprovning och en kontroll av tillfredsställande funktion hos all driftutrustning genomföras. När tankskalet och dess tillbehör har tryckprovats separat, skall de efter montering täthetsprovas tillsammans. Alla svetsar i tankskalet, som utsätts för full spänningsnivå, skall kontrolleras under installationskontrollen genom radiografi, ultraljud eller annan oförstörande provningsmetod. Detta gäller inte ytterskal.

6.7.4.14.4 Femårsvis och 2,5-årsvis återkommande kontroll skall innefatta en utvändig kontroll av tanken och dess tillbehör med vederbörlig hänsyn till de kylda kondenserade gaser som skall transporteras, en täthetsprovning, en kontroll av tillfredsställande funktion hos all driftutrustning och en vakuumavläsning där så är tillämpligt. För icke vakuumisolerade tankar skall ytterskal och isolering avlägsnas under den 2,5-årsvis och femårsvis återkommande kontrollen, men endast i den utsträckning som behövs för tillförlitlig bedömning.

6.7.4.14.5 Dessutom skall vid den femårsvis återkommande kontrollen och provningen av icke vakuumisolerade tankar ytterskal och isolering avlägsnas, men endast i den utsträckning som behövs för tillförlitlig bedömning.

6.7.4.14.6 En UN-tank får inte fyllas och överlämnas för transport efter utgångsdatum för den senaste femårsvis eller 2,5-årsvis återkommande kontroll som krävs enligt 6.7.4.14.2. Dock får en UN-tank som fyllts före utgångsdatum för senaste återkommande kontroll transporteras under en period som inte får överstiga tre månader efter utgångsdatum. Därutöver får en UN-tank transporteras efter utgångsdatum för senaste återkommande kontroll:

(a) efter tömning men före rengöring, i syfte att genomföra nästa obligatoriska provning före återfyllning, och

(b) såvida inte behörig myndighet godkänt annat, under en period som inte får överstiga 6 månader efter utgångsdatum för senaste återkommande kontroll, för att medge retur av farligt gods för destruktion eller återvinning. Hänvisning till detta undantag skall finnas i fraktsedeln.

6.7.4.14.7 Revisionskontroll är nödvändig när UN-tanken uppvisar tecken på skadade eller korroderade områden, läckage eller annat tillstånd som visar på en brist som kan påverka UN-tankens hållfasthet och funktion. Omfattningen av revisionskontrollen skall avgöras av skadans storlek eller UN-tankens grad av försämring. Den skall innefatta åtminstone den 2,5-årsvisa kontrollen enligt 6.7.4.14.4.

6.7.4.14.8 Den invändiga kontrollen i samband med installationskontrollen skall säkerställa att tankskalet har kontrolleras med avseende på gropfrätning, korrosion, nötning, bucklor, deformationer, defekter i svetsar eller något annat tillstånd inklusive läckage som kan göra UN-tanken osäker vid transport.

6.7.4.14.9 Utvändig kontroll av UN-tanken skall säkerställa att:

(a) rörsystem, ventiler och packningar har kontrolleras med avseende på korroderade områden, defekter och andra tillstånd inklusive läckage, som kan göra UN-tanken osäker för fyllning, tömning eller transport,

(b) inget läckage förekommer vid manluckor eller packningar,

(c) felande eller lösa bultar eller muttrar på flänsanslutningar eller blindflänsar ersätts eller dras åt,

(d) alla säkerhetsanordningar och -ventiler är fria från korrosion, deformation eller någon skada eller defekt som kan förhindra deras normala funktion. Fjärrstyrda säkerhetsanordningars och självstängande avstängningsanordningars funktionsduglighet skall kontrolleras,

(e) erforderliga märkningar på UN-tanken är läsliga och i enlighet med tillämpliga bestämmelser, och

(f) ram, underrede och anordningar för lyft av UN-tanken är i tillfredsställande skick.

6.7.4.14.10 Kontroll och provning enligt 6.7.4.14.1, 6.7.4.14.3, 6.7.4.14.4, 6.7.4.14.5 och 6.7.4.14.7 skall utföras eller bevittnas av en av kontrollant, som är godkänd av behörig myndighet eller av denna utsett organ. När tryckprovning utgör en del av kontrollen, skall provtrycket vara det som anges på skylten på UN-tanken. UN-tanken skall medan den är trycksatt kontrolleras med avseende på läckor i tankskalet, rörsystemet och utrustningen.

6.7.4.14.11 Alltid när skärning, bränning eller svetsning har utförts på tankskalet skall arbetet vara godkänt av behörig myndighet eller av denna utsett organ, med beaktande av tryckkärlskoden som använts vid tillverkning av tankskalet. En tryckprovning med det ursprungliga provtrycket skall genomföras efter att arbetet är färdigt.

6.7.4.14.12 När felaktigheter upptäcks, som kan sätta säkerheten i fara, får UN-tanken inte åter tas i bruk förrän den har reparerats och provningen har gjorts om med godkänt resultat.

6.7.4.15 Märkning

6.7.4.15.1 Varje UN-tank skall förses med en korrosionsbeständig metallskylt permanent fäst på tanken på ett framträdande ställe, lätt åtkomligt för kontroll. När på grund av tankspecifika omständigheter skylten inte kan fästas permanent på tankskalet, skall detta märkas med åtminstone den information som krävs i tryckkärlskoden. Åtminstone följande information skall märkas på skylten genom prägling eller liknande.

>Plats för tabell>

Tillverkarens namn eller symbol

Tillverkarens serienummer

Auktoriserat organ för typgodkännandet

Ägarens registreringsnummer

Tillverkningsår

Tryckkärlskod som tankskalet har konstruerats efter

Provtryck ... bar/kPa (övertryck)(90)

Högsta tillåtna arbetstryck ... bar/kPa (övertryck)(91)

Minsta beräkningstemperatur ... °C

Volym vatten vid 20 °C ... liter

Datum för första tryckprovning och kontrollantens märkning

Material i tankskalet och referens till materialstandard

Likvärdig tjocklek i referensstål ... mm

Datum och typ av senaste återkommande kontroll

Månad ... År ... Provtryck ... bar/kPa (övertryck)(92)

Stämpel för den kontrollant som utfört eller bevittnat den senaste provningen ...

Fullständig benämning på de gaser som tanken är godkänd för

Antingen "värmeisolerad" eller "vakuumisolerad"

Isoleringssystemets effektivitet (värmeinflöde) ... watt (W)

Referenshålltid ... dagar (eller timmar), begynnelsetryck ... bar/kPa (övertryck)(93) och fyllnadsgrad ... kg för varje kyld kondenserad gas som är tillåten för transport.

6.7.4.15.2 Följande information skall märkas antingen på själva UN-tanken eller på en metallskylt som är fast förbunden med tanken:

Ägarens och brukarens namn

Benämning på den kylda kondenserade gas som transporteras (och minsta medelbulktemperatur)

Högsta tillåtna bruttovikt ... kg

Taravikt ... kg

Faktisk hålltid för gasen som transporteras ... dagar (eller timmar)

ANM.

Beträffande märkning av kylda kondenserade gaser som transporteras, se även del 5.

6.7.4.15.3 Om en UN-tank är konstruerad och godkänd för hantering i öppen sjö, skall texten "OFFSHORE PORTABLE TANK" sättas på skylten.

KAPITEL 6.8

Bestämmelser för konstruktion, utrustning, typgodkännande, kontroll och märkning av cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar med tankskal av metall samt batterivagnar och MEG-containrar

ANM.

Beträffande UN-tankar se kapitel 6.7; beträffande tankcontainrar av fiberarmerad plast se kapitel 6.9.

6.8.1 Tillämpningsområde

6.8.1.1 Bestämmelser över hela sidans bredd gäller såväl cisternvagnar, avmonterbara tankar och batterivagnar, som tankcontainrar, växeltankar och MEG-containrar. Bestämmelser i en spalt gäller endast:

- cisternvagnar, avtagbara tankar och batterivagnar (vänstra spalten),

- tankcontainrar, växeltankar och MEG-containrar (högra spalten).

6.8.1.2 Dessa bestämmelser gäller för

>Plats för tabell>

för transport av gasformiga, flytande, pulverformiga eller korniga ämnen.

6.8.1.3 Avsnitt 6.8.2 anger bestämmelser som gäller såväl cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar för transport av ämnen i alla klasser, som batterivagnar och MEG-containrar för transport av gaser i klass 2. Avsnitt 6.8.3 - 6.8.5 innehåller särskilda bestämmelser som kompletterar eller modifierar bestämmelserna i 6.8.2.

6.8.1.4 Beträffande bestämmelser om användning av dessa tankar, se kapitel 4.3.

6.8.2 Bestämmelser för alla klasser

6.8.2.1 Tillverkning

Grundläggande principer

6.8.2.1.1 Tankskal och deras driftutrustning och strukturdelar skall vara konstruerade för att utan förlust av innehåll (så när som på gas som kommer ut genom eventuella avluftningsventiler) motstå:

- statiska och dynamiska påkänningar vid normala transportförhållanden, enligt definition i 6.8.2.1.2 och 6.8.2.1.13,

- de i 6.8.2.1.15 föreskrivna minimispänningarna.

6.8.2.1.2

>Plats för tabell>

6.8.2.1.3

>Plats för tabell>

6.8.2.1.4 Tankskal skall vara konstruerade och tillverkade i enlighet med en teknisk norm godkänd av behörig myndighet, varvid materialval och beräkning av godstjocklek sker med hänsyn till högsta och lägsta fyllnings- och drifttemperatur. Dock skall minimikrav enligt 6.8.2.1.6-6.8.2.1.26 nedan uppfyllas.

6.8.2.1.5 Tankar för vissa farliga ämnen skall vara försedda med extra skydd. Detta kan åstadkommas genom extra tjocklek hos tankväggen (ökat kalkyltryck), bestämd med hänsyn till de faror som ämnena i fråga medför, eller av en skyddsanordning (se särbestämmelser i 6.8.4).

6.8.2.1.6 Svetsar skall vara fackmässigt utförda och ge bästa möjliga säkerhet. Utförande och kontroll av svetsfogar skall uppfylla kraven i 6.8.2.1.23.

6.8.2.1.7 Åtgärder skall vidtas för att skydda tankarna mot faran för deformation på grund av invändigt undertryck.

Material i tankskal

6.8.2.1.8 Tankskal skall vara tillverkade av lämpliga metalliska material, vilka skall vara motståndskraftiga mot sprödbrott och spänningskorrosion mellan - 20 °C och +50 °C, såvida inte andra temperaturintervall föreskrivs i de olika klasserna.

6.8.2.1.9 Material i tankar eller i deras skyddsbeklädnad, som kommer i kontakt med innehållet, får inte innehålla ämnen, som kan reagera farligt (se definition av farlig reaktion i 1.2.1) med innehållet, bilda farliga föreningar under inverkan av innehållet eller märkbart försvaga materialet.

Om kontakten mellan det transporterade farliga godset och det material som används för tillverkning av tanken innebär en fortgående minskning av godstjockleken, skall denna tjocklek ökas med ett lämpligt tillskott vid tillverkningen. Detta korrosionstillägg skall inte ingå i beräkningen av tankväggens tjocklek.

6.8.2.1.10 I svetsade tankar får endast material användas, vars svetsbarhet är utan anmärkning och vars tillräckliga slagseghet vid en omgivningstemperatur av - 20 °C kan garanteras, särskilt i svetsfogar och värmepåverkade zoner (HAZ).

För svetsade tankskal av stål får inget vattenhärdat stål användas. När finkornstål används, får enligt materialspecifikationen det garanterade värdet på sträckgränsen Re inte överstiga 460 N/mm2 och det garanterade värdet på den övre brottgränsen Rm inte överstiga 725 N/mm2.

6.8.2.1.11 Stål med ett förhållande Re /Rm över 0,85 får inte användas för tillverkning av svetsade tankskal.

Re= sträckgräns för stål med tydlig sträckgräns,

eller garanterad 0,2 % för stål utan tydlig sträckgräns (1 % förlängningsgräns för austenitiskt stål).

Rm= brottgräns.

Värdena som anges i materialintyget skall alltid användas för bestämning av denna kvot.

6.8.2.1.12 För stål skall brottförlängningen i procent uppgå till minst

>PIC FILE= "L_2004121SV.082001.TIF">

men får aldrig understiga 16 % för finkornstål eller 20 % för annat stål.

För aluminiumlegeringar får brottförlängningen inte understiga 12 %(94)

Beräkning av tankens godstjocklek

6.8.2.1.13 Trycket, som är dimensionerande för bestämning av tankskalets godstjocklek, får inte understiga kalkyltrycket, men hänsyn skall också tas till de påkänningar som anges i 6.8.2.1.1 och i förekommande fall följande spänningar:

>Plats för tabell>

6.8.2.1.14 Kalkyltrycket anges i kodens andra del (se 4.3.4.1) enligt kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12.

Vid noteringen "G" skall följande bestämmelser uppfyllas:

(a) Tankar som töms med självtryck och är avsedda för transport av ämnen med ångtryck högst 110 kPa (1,1 bar) (absoluttryck) vid 50 °C, skall vara konstruerade för ett kalkyltryck på två gånger det statiska trycket hos ämnet som skall transporteras, dock lägst dubbla statiska trycket hos vatten.

(b) Tankar, som fylls eller töms med hjälp av tryck och är avsedda för transport av ämnen med ångtryck högst 110 kPa (1,1 bar) (absoluttryck) vid 50 °C, skall vara konstruerade för ett kalkyltryck lika med 1,3 gånger fyllnings- eller tömningstrycket.

Vid angivet numeriskt värde på minsta kalkyltryck skall tankskalet dimensioneras för detta tryck, vilket skall vara minst 1,3 gånger fyllnings- eller tömningstrycket. Följande minimikrav gäller i sådana fall:

(c) Tankar avsedda för transport av ämnen med ångtryck över 110 kPa (1,1 bar) dock högst 175 kPa (1,75 bar) (absoluttryck) vid 50 °C, skall oberoende av fyllnings- eller tömningssystem vara konstruerade för ett kalkyltryck på minst 150 kPa (1,5 bar), eller 1,3 gånger fyllnings- eller tömningstrycket, varvid det högre trycket gäller.

(d) Tankar avsedda för transport av ämnen med ångtryck över 175 kPa (1,75 bar) (absoluttryck) vid 50 °C, skall oberoende av fyllnings- eller tömningssystem vara konstruerade för ett kalkyltryck lika med 1,3 gånger fyllnings- eller tömningstrycket, dock minst 0,4 MPa (4 bar).

6.8.2.1.15 Vid provtrycket får spänningen σ i tankskalets mest utsatta punkt inte överstiga de materialberoende gränsvärden som föreskrivs nedan. Hänsyn skall tas till eventuell försvagning på grund av svetsarna.

6.8.2.1.16 För alla metaller och legeringar skall spänningen σ vid provtrycket vara mindre än det minsta av de värden som ges av följande formler:

σ <= 0,75 Re eller σ <= 0,5 Rm

dδr:

Re= strδckgrδns fφr stεl med tydlig strδckgrδns, eller garanterad 0,2 % fφrlδngningsgrδns fφr stεl utan tydlig strδckgrδns (1 % fφr austenitiskt stεl).

Rm= brottgrδns.

De vδrden pε Re och Rm som anvδnds skall vara specificerade minimivδrden enligt materialstandarder. Om metallen eller legeringen ifrεga inte δr standardiserad skall de vδrden pε Re och Rm som anvδnds vara godkδnda av behφrig myndighet eller av denna utsett organ.

Nδr austenitiska stεl anvδnds, fεr de i standarden specificerade minimivδrdena φverskridas med upp till 15 % om dessa hφgre vδrden δr styrkta i materialintyget.

Minsta godstjocklek

6.8.2.1.17 Tjockleken hos tankvδggen fεr inte understiga det stφrsta av vδrdena som bestδms av fφljande formler:

>PIC FILE= "L_2004121SV.082101.TIF">

där:

e= minsta godstjocklek i mm

Pep= provtryck i MPa

Pcal= kalkyltryck i MPa enligt 6.8.2.1.14

D= tankens innerdiameter i mm

σ= tillåten spänning enligt 6.8.2.1.16 i N/mm2

λ= en koefficient, inte överstigande 1, som kompenserar för eventuell försvagning på grund av svetsarna och som har samband med de i 6.8.2.1.23 angivna kontrollmetoderna.

Tjockleken får aldrig understiga den som anges i

>Plats för tabell>

6.8.2.1.18

>Plats för tabell>

6.8.2.1.19.

>Plats för tabell>

6.8.2.1.20

>Plats för tabell>

6.8.2.1.21 (Tills vidare blank.)

6.8.2.1.22 (Tills vidare blank.)

Utförande och kontroll av svetsar

6.8.2.1.23 Tillverkarens kvalifikationer att utföra svetsning skall vara godkända av behörig myndighet. Svetsning skall utföras av yrkesskickliga svetsare med svetsningsmetoder vars effektivitet (inklusive eventuell erforderlig värmebehandling) har visats genom provning. Oförstörande provning skall utföras med radiografi eller ultraljud och skall verifiera att svetsningens kvalitet är anpassad till påkänningarna.

Följande kontroller skall utföras beroende på värdet på koefficienten λ, som används vid bestämning av tankväggens tjocklek enligt 6.8.2.1.17:

λ = 0,8: svetsarna skall så långt möjligt avsynas på båda sidor och stickprovsvis genomgå oförstörande provning med särskild uppmärksamhet på korspunkterna,

λ = 0,9: alla längssvetsar i hela sin längd, rundsvetsar i en omfattning av 25 % och svetsar för hopsättning av utrustningsdelar med stor diameter skall genomgå oförstörande provning varvid alla korspunkter skall ingå. Svetsarna skall så långt möjligt avsynas på båda sidor,

λ = 1,0: alla svetsar skall genomgå oförstörande provning och så långt möjligt avsynas på båda sidor. Ett svetsprovstycke skall tas ut.

Om behörig myndighet tvivlar på svetsfogarnas kvalitet kan den kräva ytterligare kontroll.

Övriga bestämmelser för tillverkning av tankskal

6.8.2.1.24 Skyddsbeklädnad skall vara konstruerad så att dess täthet förblir intakt, oavsett vilka deformationer som kan uppträda under normala transportförhållanden (jfr 6.8.2.1.2).

6.8.2.1.25 Värmeisolerande skyddsanordningar skall vara konstruerade så att de inte hindrar åtkomlighet till fyllnings- och tömningsanordningar eller säkerhetsventiler, och inte heller försämrar deras funktion.

6.8.2.1.26 Om tankskal för transport av brandfarliga vätskor med flampunkt högst 61 °C är försedda med icke-metallisk skyddsbeklädnad (invändig beläggning), skall tankskal och skyddsbeklädnad vara utförda så att ingen fara för antändning på grund av elektrostatiska laddningar kan uppstå.

6.8.2.1.27

>Plats för tabell>

6.8.2.1.28 (Tills vidare blank.)

6.8.2.2 Utrustning

6.8.2.2.1 För tillverkning av driftutrustning och strukturdelar får även lämpliga ickemetalliska material användas.

Utrustningens delar skall monteras så att de är skyddade mot risken att slitas loss eller skadas under transp,ort eller hantering. De skall ha samma säkerhetsnivå som tankskalen och skall särskilt:

- vara kompatibla med de ämnen som transporteras, och

- uppfylla kraven i 6.8.2.1.1.

Tätheten hos driftutrustningen skall vara säkerställd, även i händelse av att cisternvagnen eller tankcontainern välter.

Packningar skall vara av ett material som är kompatibelt med det transporterade ämnet och skall bytas ut så snart deras funktionsduglighet nedsatts, t ex på grund av åldring.

Packningar som säkerställer tätheten hos armatur, som behöver manövreras vid normal användning av tanken, skall vara konstruerade och monterade så att de inte skadas då dessa anordningar manövreras.

6.8.2.2.2 Bottenöppningar för fyllning eller tömning av tankar för transport av vissa ämnen, vilka i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12 anges med en tankkod som innehåller bokstaven "A" i sin tredje del (se 4.3.4.1.1), skall vara försedda med minst två av varandra oberoende förslutningar monterade i serie, som består av:

- en utvändig avstängningsventil med en stuts tillverkad av smidbart metalliskt material, och

- en avstängningsanordning i mynningen av varje stuts, som kan vara ett skruvlock, blindfläns eller likvärdig anordning.

Bottenöppningar för fyllning eller tömning av tankar för transport av vissa ämnen, vilka i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12 anges med en tankkod som innehåller bokstaven "B" i sin tredje del (se 4.3.3.1.1 och 4.3.4.1.1), skall vara försedda med minst tre av varandra oberoende förslutningar monterade i serie, som består av:

- en invändig avstängningsventil, dvs en avstängningsventil monterad inuti tankskalet eller i en svetsad fläns eller dennas motfläns,

- en utvändig avstängningsventil eller likvärdig anordning(95),

>Plats för tabell>

- en avstängningsanordning i mynningen av varje stuts, som kan vara en skruvgängad plugg, blindfläns eller likvärdig anordning.

Emellertid får för tankar för transport av vissa kristalliserbara eller högviskösa ämnen samt tankar med beläggning av ebonit eller termoplast den invändiga avstängningsventilen ersättas med en utvändig avstängningsventil försedd med extra skydd.

Den invändiga avstängningsventilen skall kunna manövreras antingen uppifrån eller nerifrån. I båda fallen skall dess inställning - öppen eller stängd - kunna kontrolleras, om möjligt från marken. Styrutrustning för invändiga avstängningsventiler skall vara utförda så att oavsiktlig öppning genom stöt eller oavsiktlig handling förhindras.

Den invändiga förslutningen skall förbli effektiv i händelse av skada på den utvändiga styranordningen.

För att undvika utsläpp av innehållet vid skada på utvändig armatur (rörstutsar, sidoförslutningar) skall den invändiga avstängningsanordningen och dess säte vara utförda eller skyddade så att de inte kan brytas loss genom yttre påkänningar. Fyllnings- och tömningsanordningarna (inklusive flänsar och skruvförslutningar) skall liksom eventuella skyddshuvar vara säkrade mot oavsiktligt öppnande.

Läge eller riktning för stängning av avstängningsanordningarna skall framgå tydligt.

Öppningar i tankar för transport av vissa ämnen, vilka i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12 anges med en tankkod som innehåller bokstaven "C" eller "D" i sin tredje del (se 4.3.3.1.1 och 4.3.4.1.1), skall vara belägna ovanför vätskeytans nivå. Dessa tankar får inte ha några rörgenomföringar eller röranslutningar under vätskeytans nivå. Rengöringsöppningar (handhål) är emellertid tillåtna i tankens nedre del för tankar med en tankkod som innehåller bokstaven "C" i sin tredje del. Denna öppning skall kunna förslutas med en tättslutande fläns, vars konstruktion skall vara godkänd av behörig myndighet eller av denna utsett organ.

6.8.2.2.3 Såvida inget annat föreskrivs i bestämmelserna i 6.8.4 får tankar ha ventiler för att undvika ett otillåtet invändigt undertryck, utan insatta sprängbleck.

>Plats för tabell>

6.8.2.2.4 Tankskalet eller vart och ett av dess fack skall ha en öppning tillräckligt stor för att medge invändig kontroll.

6.8.2.2.5 (Tills vidare blank)

6.8.2.2.6 Tankar för transport av vätskor med ångtryck högst 110 kPa (1,1 bar) (absoluttryck) vid 50 °C skall antingen ha ett luftningssystem och en säkerhetsanordning som hindrar att innehållet rinner ut om tanken välter, eller uppfylla 6.8.2.2.7 eller 6.8.2.2.8.

6.8.2.2.7 Tankar för transport av vätskor med ångtryck över 110 kPa (1,1 bar) dock högst 175 kPa (1,75 bar) (absoluttryck) vid 50 °C skall antingen ha en säkerhetsventil inställd på minst 150 kPa (1,5 bar), som öppnas helt vid ett tryck högst lika med provtrycket, eller uppfylla 6.8.2.2.8.

6.8.2.2.8 Tankar för transport av vätskor med ångtryck över 175 kPa (1,75 bar) dock högst 300 kPa (3 bar) (absoluttryck) vid 50 °C skall antingen ha en säkerhetsventil inställd på minst 300 kPa (3 bar), som skall öppnas helt vid ett tryck högst lika med provtrycket, eller vara lufttätt förslutna(96).

6.8.2.2.9 Rörliga delar, t ex lock, förslutningar m m, som genom slag eller friktion kan komma i kontakt med tankskal av aluminium för transport av brandfarliga vätskor med flampunkt högst 61 °C eller brandfarliga gaser får inte tillverkas av oskyddat kolstål.

6.8.2.3 Typgodkännande

6.8.2.3.1 För varje ny typ av cisternvagn, avmonterbar tank, tankcontainer, växeltank, batterivagn eller MEG-container skall behörig myndighet eller av denna utsett organ utfärda ett certifikat som intygar att den kontrollerade tanktypen inklusive fastsättningsanordningar är lämplig för avsett ändamål och uppfyller bestämmelserna för tillverkning i 6.8.2.1, för utrustning i 6.8.2.2 och särbestämmelserna för de transporterade ämnena.

I certifikatet skall anges:

- provningsresultaten,

- ett typgodkännandenummer,

>Plats för tabell>

- tankkoden enligt 4.3.3.1.1 eller 4.3.4.1.1,

- för tanktypen tillämpliga särbestämmelser för tillverkning (TC) och utrustning (TE) enligt 6.8.4,

- om så krävs, de ämnen eller ämnesgrupper tanken har godkänts för.

De skall anges med sin kemiska beteckning eller motsvarande samlingsbenämning (se 2.1.1.2), tillsammans med sin klass, klassificeringskod och förpackningsgrupp.

Med undantag av ämnen i klass 2 och dem som anges i 4.3.4.1.3 är uppgift om godkända ämnen i certifikatet inte nödvändig. I sådant fall skall ämnesgrupper, som tillåts på grundval av angiven tankkod i den systematiserade tillordningen i 4.3.4.1.2, tillåtas för transport med hänsyn tagen till tillämpliga särbestämmelser.

Ämnena som anges i certifikatet eller ämnesgrupperna som godkänts enligt den systematiserade tillordningen skall som regel vara kompatibla med tankens egenskaper. En reservation skall tas in i certifikatet om det inte varit möjligt att undersöka kompatibiliteten fullständigt när typgodkännandet utfärdades.

6.8.2.3.2 Om tankar, batterivagnar eller MEG-containrar tillverkas eller påbyggs i serie utan ändringar, skall detta godkännande vara giltigt för de serietillverkade eller -påbyggda tankarna, batterivagnarna eller MEG-containrarna.

Ett typgodkännande får emellertid utgöra godkännande av tankar med begränsade avvikelser i konstruktionen, vilka antingen minskar belastningar och spänningar i tankarna (t ex minskat tryck, minskad vikt, minskad volym) eller ökar säkerheten i strukturen (t ex ökad godstjocklek, fler skvalpskott, minskad diameter hos öppningar). Sådana begränsade avvikelser skall beskrivas tydligt i typgodkännandecertifikatet.

6.8.2.4 Kontroll

6.8.2.4.1 Tankar med utrustning skall, antingen tillsammans eller var för sig, genomgå en första kontroll innan de tas i bruk. Denna skall omfatta:

- kontroll av överensstämmelse med godkänd tanktyp,

- tillverkningskontroll(97),

- invändig och utvändig kontroll,

- vätsketryckprovning(98) med det provtryck som anges på skylten enligt 6.8.2.5.1, och

- funktionskontroll av utrustningen.

Vätsketryckprovningen skall utföras före montering av eventuellt nödvändig värmeisolering. Om tankskal och utrustning provas var för sig skall de täthetsprovas tillsammans efter hopsättning enligt 6.8.2.4.3.

Täthetsprovningen skall genomföras separat på varje tankfack i fackindelade tankar.

6.8.2.4.2 Tankskal med tillbehör skall genomgå återkommande kontroll med fasta tidsintervall. Återkommande kontroll skall omfatta: invändig och utvändig kontroll samt i regel vätsketryckprovning(99). Värmeisolerande hölje och liknande skall avlägsnas endast i den omfattning som krävs för en tillförlitlig bedömning av tankens kondition.

För tankar för transport av pulver eller granulat får efter medgivande av behörig myndighet godkänd sakkunnig den återkommande vätsketryckprovningen ersättas med täthetsprovning enligt 6.8.2.4.3.

Längsta intervall mellan besiktningar skall vara

>Plats för tabell>

6.8.2.4.3 Dessutom skall täthetsprovning av tankskalet med tillbehör samt funktionskontroll av all utrustning genomföras

>Plats för tabell>

För detta ändamål skall tanken utsättas för ett effektivt invändigt tryck lika med högsta arbetstryck, dock minst 20 kPa (0,2 bar).

För tankar med avluftningssystem och en säkerhetsanordning för att förhindra att innehållet rinner ut om tanken välter, skall provtrycket vid täthetsprovningen vara lika med statiska trycket av det avsedda innehållet.

Täthetsprovningen skall utföras separat på varje tankfack i fackindelade tankar.

6.8.2.4.4 Då säkerheten hos en tank eller dess utrustning kan ha nedsatts på grund av reparation, ombyggnad eller olycka, skall en revisionskontroll genomföras.

6.8.2.4.5 Kontroll enligt 6.8.2.4.1 - 6.8.2.4.4 skall utföras av av behörig myndighet godkänd kontrollant. Intyg över kontrollen skall utfärdas. Dessa intyg skall hänvisa till förteckningen över ämnen som är tillåtna för transport i tanken i fråga eller till tankkoden enligt 6.8.2.3.

6.8.2.5 Märkning

6.8.2.5.1 Varje tank skall för kontrolländamål ha en korrosionsbeständig metallskylt, permanent fäst på tanken på ett ställe som är lätt tillgängligt för inspektion. Åtminstone följande uppgifter skall vara präglade eller på liknande sätt angivna på skylten. Uppgifterna får präglas direkt på tankskalet, om detta är förstärkt så att dess hållfasthet inte nedsätts:

- godkännandenummer,

- tillverkarens namn eller märke,

- tillverkarens serienummer,

- tillverkningsår,

- provtryck (övertryck)(100),

- volym - för fackindelad tank, volymen av varje fack(101),

- beräkningstemperatur (behövs endast om den är över +50 °C eller under - 20 °C)(102),

- datum (månad och år) för första kontroll och för senaste återkommande kontroll, enligt 6.8.2.4.1 och 6.8.2.4.2,

- stämpel för den kontrollant som utfört provningen.

- material i tankskalet med referens till materialstandard, om sådan är tillgänglig, och i förekommande fall materialet i skyddsbeklädnaden,

-

>Plats för tabell>

Dessutom skall högsta tillåtna arbetstryck(103) anges på tankar som fylls eller töms under tryck.

6.8.2.5.2

>Plats för tabell>

6.8.2.6 Krav på tankar som är konstruerade, tillverkade och kontrollerade enligt standard

(Tills vidare blank.)

6.8.2.7 Krav på tankar som inte är konstruerade, tillverkade och kontrollerade enligt standard

Tankar som inte är konstruerade, tillverkade och kontrollerade enligt standard angiven i 6.8.2.6 skall konstrueras, tillverkas och kontrolleras enligt bestämmelserna i en teknisk norm som godtagits av behörig myndighet. De skall dock uppfylla minimikraven i 6.8.2.

6.8.3 Särskilda bestämmelser för klass 2

6.8.3.1 Tillverkning av tankskal

6.8.3.1.1 Tankskal för komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser skall vara tillverkade av stål.

För tankskal som inte är svetsade får som undantag från 6.8.2.1.12 minsta brottförlängningen uppgå till 14 % och spänningen σ får inte överstiga följande materialberoende gränsvärden:

(a) Då förhållandet Re /Rm (garanterade minimivärden efter värmebehandling) är större än 0,66 men ej överstiger 0,85:

σ <= 0,75 Re

(b) Dε fφrhεllandet Re /Rm (garanterade minimivδrden efter vδrmebehandling) δr stφrre δn 0,85:

σ <= 0,5 Rm

6.8.3.1.2 Bestδmmelserna i 6.8.5 gδller material och tillverkning av svetsade tankskal.

6.8.3.1.3

>Plats för tabell>

Tillverkning av batterivagnar och MEG-containrar

6.8.3.1.4 Gasflaskor, storflaskor, tryckfat och gasflaskpaket som utgör element i batterivagnar eller MEG-containrar skall tillverkas enligt kapitel 6.2.

ANM. 1

Gasflaskpaket som inte utgör element i batterivagnar eller MEG-containrar skall uppfylla bestämmelserna i kapitel 6.2.

ANM. 2

Tankar som utgör element i batterivagnar eller MEG-containrar skall tillverkas enligt 6.8.2.1 och 6.8.3.1.

ANM. 3

Avmonterbara element(104) räknas inte som element i batterivagnar eller MEG-containrar.

6.8.3.1.5 Element och deras fästanordningar skall under högsta tillåtna belastning kunna absorbera de krafter som anges i 6.8.2.1.2. För varje sådan kraft får spänningen i den mest utsatta punkten av elementet eller dess fastsättningsanordningar inte överstiga värdet angivet i 6.2.3.1 för gasflaskor, storflaskor, tryckfat och gasflaskpaket och för tankar värdet på σ angivet i 6.8.2.1.16.

6.8.3.2 Utrustningsdetaljer

6.8.3.2.1 Tömningsrör i tankar skall kunna förslutas med blindflänsar eller andra lika effektiva anordning. För tankar avsedda för transport av kylda kondenserade gaser får en sådan blindfläns eller annan lika effektiv anordning förses med tryckavlastningshål med högst 1,5 mm diameter.

6.8.3.2.2 Tankar för kondenserade gaser får utöver de öppningar som föreskrivs i 6.8.2.2.2 och 6.8.2.2.4 i förekommande fall vara försedda med öppningar för vätskenivåmätare, termometrar, manometrar och pyshål, om det behövs för deras drift och säkerhet.

6.8.3.2.3 Fyllnings- och tömningsöppningar i tankar

>Plats för tabell>

avsedda för kondenserade brandfarliga och/eller giftiga gaser skall ha en snabbstängande invändig säkerhetsanordning som stängs automatiskt i händelse av att tanken råkar i oavsedd rörelse eller brand. Avstängningsanordningen skall även kunna styras med fjärrkontroll.

6.8.3.2.4 Alla öppningar, med undantag av sådana som har säkerhetsventiler och stängda pyshål, i tankar avsedda för transport av kondenserade brandfarliga och/eller giftiga gaser skall, om deras nominella diameter överstiger 1,5 mm, ha en invändig avstängningsanordning.

6.8.3.2.5 Oavsett bestämmelserna i 6.8.2.2.2, 6.8.3.2.30 och 6.8.3.2.4 får tankar avsedda för transport av kylda kondenserade gaser vara utrustade med utvändiga i stället för invändiga avstängningsanordningar, om de utvändiga anordningarna har ett skydd mot yttre skador, som åtminstone är likvärdigt med det som tankskalet ger.

6.8.3.2.6 Om en tank har vätskenivåmätare i omedelbar kontakt med det transporterade ämnet får dessa inte vara tillverkade av genomskinligt material. Termometrar får inte sticka direkt in i gasen eller vätskan genom tankskalet.

6.8.3.2.7 Fyllnings- och tömningsöppningar placerade upptill i tanken skall utöver vad som föreskrivs i 6.8.3.2.3 vara försedda med ytterligare en utvändig förslutningsanordning. Denna anordning skall kunna förslutas med en blindfläns eller annan lika effektiv anordning.

6.8.3.2.8 Säkerhetsventiler skall uppfylla bestämmelserna i 6.8.3.2.9-6.8.3.2.12.

6.8.3.2.9 Tankar för komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser får ha högst två säkerhetsventiler. Deras totala utblåsningsarea vid sätet eller sätena skall vara minst 20 cm2 per 30 m3 eller del därav av tankskalets volym. Dessa ventiler skall öppnas automatiskt vid ett tryck på mellan 0,9 och 1,0 gånger tankens provtryck. De skall vidare vara byggda så att de står emot dynamiska påkänningar, inbegripet vätskeskvalp. Viktbelastade ventiler får inte användas.

6.8.3.2.10 Bestämmelserna i 6.8.3.2.9 utgör inget hinder för att säkerhetsventiler monteras på tankar avsedda för sjötransport och i överensstämmelse med IMDG-koden.

6.8.3.2.11 Tankar för kylda kondenserade gaser skall ha två av varandra oberoende säkerhetsventiler, som var och en skall dimensioneras så att de gaser som bildas genom förångning vid normal drift kan strömma ut ur tanken på ett sådant sätt, att trycket inte vid något tillfälle med mer än 10 % överstiger det arbetstryck som är angivet på tanken.

En av de båda säkerhetsventilerna får ersättas med ett sprängbleck som brister vid provtrycket.

I händelse av vakuumförlust i en tank med dubbla väggar, eller om 20 % av isoleringen i en tank med enkel vägg förstörs, skall säkerhetsventil och sprängbleck tillåta utströmning i sådan utsträckning att trycket i tanken inte kan överstiga provtrycket.

6.8.3.2.12 Säkerhetsventiler i tankar avsedda för transport av kylda kondenserade gaser skall öppnas vid det arbetstryck som är angivet på tanken. De skall vara konstruerade så att de fungerar felfritt även vid lägsta drifttemperatur. Tillförlitligheten hos deras funktion vid denna temperatur skall fastställas och kontrolleras antingen genom att varje ventil provas eller genom typprovning.

6.8.3.2.13

>Plats för tabell>

Värmeisolering

6.8.3.2.14 Om tankar avsedda för transport av kondenserade gaser har värmeisolering skall sådan isolering bestå av antingen:

- en solskärm som täcker minst övre tredjedelen och högst övre hälften av tankytan och är skild från tanken av ett luftskikt på minst 4 cm, eller

- en fullständig beklädnad av isolerande material av lämplig tjocklek.

6.8.3.2.15 Tankar för kylda kondenserade gaser skall vara värmeisolerade. Värmeisoleringen skall vara säkrad genom ett sammanhängande hölje. Om utrymmet mellan tankskal och hölje är lufttomt (vakuumisolering), skall det kunna visas beräkningsmässigt att det skyddande skalet utan att deformeras motstår ett utvändigt tryck på minst 100 kPa (1 bar). Med undantag av definitionen av kalkyltryck i 1.2.1 får utvändiga och invändiga förstärkningsanordningar tas med i beräkningen. Om höljet sluter tätt utan gasläckage, skall det finnas en anordning som hindrar att farligt tryck uppstår i isoleringsskiktet till följd av läckage i tankskalet eller dess utrustning. Anordningen skall hindra att fukt tränger in i isoleringsskiktet.

6.8.3.2.16 Tankar för kondenserade gaser med kokpunkt under -182 °C vid atmosfärstryck får inte ha brännbart material i vare sig värmeisolering eller tankens resp tankcontainerns fastsättningsanordningar.

Fastsättningsanordningarna för vakuumisolerade tankar får med behörig myndighets medgivande innehålla plastmaterial mellan tankskalet och det yttre skalet.

6.8.3.2.17 Oavsett bestämmelserna i 6.8.2.2.4 behöver tankar avsedda för transport av kylda kondenserade gaser inte ha någon inspektionsöppning.

Utrustning för batterivagnar och MEG-containrar

6.8.3.2.18 Samlingsröret skall vara konstruerat för drift i temperaturintervallet -20 °C till +50 °C.

Samlingsröret skall konstrueras, tillverkas och monteras så att fara för skada på grund av termisk utvidgning och sammandragning, mekanisk stöt och vibration undviks. All rördragning skall vara av ändamålsenligt metalliskt material. Svetsade rörskarvar skall användas så långt möjligt.

Skarvar i kopparrör skall hårdlödas eller ha ett lika starkt metallförband. Smältpunkten hos lödningsmaterialen skall vara lägst 525 °C. Skarvarna får inte reducera rörsystemets styrka, vilket kan inträffa vid gängskärning.

6.8.3.2.19 Utom för UN 1001 acetylen, löst, får den högsta tillåtna spänningen σ i samlingsrörssystemet vid kärlens provtryck inte överstiga 75 % av den garanterade sträckgränsen hos materialet.

Nödvändig godstjocklek hos samlingsrörssystemet för transport av UN 1001 acetylen, löst, skall beräknas enligt etablerade tekniska normer.

ANM.

Beträffande sträckgräns, se 6.8.2.1.11.

Grundkraven i detta stycke anses uppfyllda om följande standarder tillämpas: (tills vidare blank.)

6.8.3.2.20 Oavsett bestämmelserna i 6.8.3.2.3, 6.8.3.2.4 och 6.8.3.2.7 för gasflaskor, storflaskor, tryckfat och gasflaskpaket, som bildar en batterivagn eller MEG-container, får de erforderliga avstängningsanordningarna även placeras inom samlingsrörssystemet.

6.8.3.2.21 Om ett av elementen har säkerhetsventil och avstängningsanordningar finns mellan elementen skall alla element vara utrustade på så sätt.

6.8.3.2.22 Fyllnings- och tömningsanordningar får vara anslutna till ett samlingsrör.

6.8.3.2.23 Alla element, inklusive varje individuell gasflaska i ett gasflaskpaket, som är avsedda för transport av giftiga gaser skall kunna isoleras med en avstängningsventil.

6.8.3.2.24 Batterivagnar och MEG-containrar avsedda för transport av giftiga gaser, får inte ha säkerhetsventiler såvida inte ett sprängbleck placeras före ventilen. I så fall skall monteringen av sprängbleck och säkerhetsventil uppfylla behörig myndighets bestämmelser.

6.8.3.2.25 Bestämmelserna i 6.8.3.2.24 utgör inget hinder för att säkerhetsventiler monteras på batterivagnar och MEG-containrar avsedda för sjötransport och i överensstämmelse med IMDG-koden.

6.8.3.2.26 Kärl som utgör element i batterivagnar eller MEG-containrar, avsedda för transport av brandfarliga gaser skall sammanställas i grupper på högst 5000 liter, vilka skall kunna separeras från varandra med en avstängningsventil.

Alla element i batterivagnar eller MEG-containrar, avsedda för transport av brandfarliga gaser, skall när de består av tankar som överensstämmer med detta kapitel kunna separeras från varandra med en avstängningsventil.

6.8.3.3 Typgodkännande

Inga särskilda bestämmelser

6.8.3.4 Kontroll

6.8.3.4.1 Materialen i alla svetsade tankskal, med undantag av gasflaskor, storflaskor, tryckfat och gasflaskor som ingår i gasflaskpaket, som utgör element i batterivagnar eller MEG-containrar skall provas enligt metoden i 6.8.5.

6.8.3.4.2 Grundläggande bestämmelser för provtrycket finns i 4.3.3.2.1-4.3.3.2.4 och minimiprovtrycken anges i tabellen över gaser och gasblandningar i 4.3.3.2.5.

6.8.3.4.3 Den första vätsketryckprovningen skall genomföras innan värmeisoleringen monteras.

6.8.3.4.4 Volymen av varje tank avsedd för transport av komprimerade gaser fyllda efter vikt, kondenserade gaser och gaser lösta under tryck skall bestämmas, under överinseende av en kontrollant som godkänts av behörig myndighet, genom vägning eller volymmätning av den mängd vatten tanken rymmer. Noggrannheten vid mätningen av tankens volym skall ligga inom 1 %. Bestämning genom beräkning baserad på tankens dimensioner är inte tillåten. Högsta tillåtna fyllningsvikt enligt förpackningsinstruktion P200 eller P203 i 4.1.4.1 och enligt 4.3.3.2.2 och 4.3.3.2.3 skall bestämmas av en godkänd kontrollant.

6.8.3.4.5 Kontroll av svetsfogar skall utföras enligt kraven för λ = 1,0 i 6.8.2.1.23.

6.8.3.4.6 Oavsett bestämmelserna i 6.8.2.4 skall återkommande kontroll inklusive vätsketryckprovning utföras:

(a)

>Plats för tabell>

(b) åtta år efter att tanken tas i bruk, och därefter vart tolfte år på tankar för kylda kondenserade gaser.

>Plats för tabell>

6.8.3.4.7 För vakuumisolerade tankar får vätsketryckprovning och invändig kontroll av tanken efter medgivande av godkänd sakkunnig ersättas med täthetsprovning och vakuummätning.

6.8.3.4.8 Om vid återkommande kontroll öppningar gjorts i ett tankskal för kylda kondenserade gaser, skall det sätt, på vilket tanken försluts lufttätt innan den åter tas i drift, säkerställa tankskalets felfria beskaffenhet och godkännas av godkänd kontrollant.

6.8.3.4.9 Täthetsprovning av tankar avsedda för transport av kylda kondenserade gaser eller gaser lösta under tryck skall utföras med ett tryck på minst 400 kPa (4 bar) och högst 800 kPa (8 bar).

Provningar av batterivagnar och MEG-containrar

6.8.3.4.10 Element och utrustningsdetaljer på alla batterivagnar eller MEG-containrar skall kontrolleras antingen tillsammans eller separat innan de tas i drift för första gången (första kontroll). Därefter skall batterivagnar eller MEG-containrar, vars element är kärl kontrolleras med högst fem års intervall. Batterifordon eller MEG-containrar, vars element är tankar skall kontrolleras med intervall enligt 6.8.3.4.6. En revisionskontroll skall genomföras oberoende av senaste återkommande kontroll när så krävs enligt 6.8.3.4.14.

6.8.3.4.11 Första kontroll skall omfatta:

- kontroll av överensstämmelse med godkänd typ,

- tillverkningskontroll,

- invändig och utvändig besiktning,

- vätsketryckprovning(105) med det provtryck som anges på skylten enligt 6.8.3.5.10,

- täthetsprovning vid högsta tillåtna arbetstryck, och

- kontroll av utrustningens funktionsduglighet.

Om element och deras armatur tryckprovas var för sig skall de täthetsprovas tillsammans efter hopsättning.

6.8.3.4.12 Gasflaskor, storflaskor och tryckfat samt gasflaskor som ingår i gasflaskpaket skall provas enligt förpackningsinstruktion P200 eller P203 i 6.2.1.4.

Provtrycket för samlingsröret på batterivagnar eller MEG-containrar skall vara detsamma som för elementen i batterivagnen eller MEG-containern. Tryckprovningen av samlingsröret får utföras som vattentryckprovning eller med användning av annan vätska eller gas med medgivande av behörig myndighet eller av denna godkänt organ. Som undantag från denna bestämmelse skall provtrycket för samlingsröret i batterivagnar eller MEG-containrar vara minst 300 bar för UN 1001 acetylen, löst.

6.8.3.4.13 Återkommande kontroll omfattar en täthetsprovning vid högsta arbetstryck och en utvändig kontroll av strukturdelarna, elementen och driftutrustningen utan demontering. Element och rörsystem skall provas med intervall angivna i förpackningsinstruktion P200 i 4.1.4.1 och enligt bestämmelserna i 6.2.1.5. Om element och utrustning tryckprovats var för sig skall de täthetsprovas tillsammans efter hopsättning.

6.8.3.4.14 Revisionskontroll krävs när batterivagnen eller MEG-containern visar tecken på skadade eller korroderade områden, läckage, eller annat tillstånd som visar på någon brist som kan påverka dess funktionsduglighet. Omfattningen av revisionskontrollen och om det bedöms nödvändigt demonteringen av element skall avgöras av storleken på skadan eller det försämrade tillståndet hos batterivagnen eller MEG-containern. Åtminstone den kontroll som krävs i 6.8.3.4.15 skall ingå.

6.8.3.4.15 Kontrollen skall säkerställa att:

(a) elementen kontrolleras utvändigt med avseende på gropfrätning, korrosion, nötning, bucklor, deformationer, defekter i svetsar eller något annat tillstånd inklusive läckage som kan göra batterivagnen eller MEG-containern osäker för transport,

(b) rörsystem, ventiler och packningar har kontrollerats med avseende på korroderade områden, defekter och andra tillstånd inklusive läckage, som kan göra batterivagnen eller MEG-containern osäker för fyllning, tömning eller transport,

(c) felande eller lösa bultar eller muttrar på flänsanslutningar eller blindflänsar ersätts eller dras åt,

(d) alla säkerhetsanordningar och -ventiler är fria från korrosion, deformation eller någon skada eller defekt som kan förhindra deras normala funktion. Fjärrstyrda säkerhetsanordningars och självstängande avstängningsanordningars funktionsduglighet skall kontrolleras,

(e) erforderlig märkning på batterivagnen eller MEG-containern är läslig och i enlighet med tillämpliga bestämmelser, och

(f) ram, underrede och anordningar för lyft av batterivagnen eller MEG-containern är i tillfredsställande skick.

6.8.3.4.16 Provning och kontroll enligt 6.8.3.4.10-6.8.3.4.15 skall utföras av av behörig myndighet godkänd kontrollant. Intyg över kontrollen skall utfärdas. Intygen skall hänvisa till förteckningen över ämnen tillåtna för transport i batterivagnen eller MEG-containern enligt 6.8.2.3.1.

6.8.3.5 Märkning

6.8.3.5.1 Följande uppgifter skall anges med prägling eller annat liknande sätt på den skylt som föreskrivs i 6.8.2.5.1 eller direkt på tankskalet, om detta är förstärkt så att tankens hållfasthet inte försämras.

6.8.3.5.2 På tankar för endast ett ämne:

- gasens officiella transportbenämning samt dessutom den tekniska benämningen(106) för gaser som är tillordnade en N.O.S.-benämning.

Denna uppgift skall kompletteras med:

- för tankar för komprimerade gaser fyllda efter volym (tryck), uppgift om högsta tillåtna fyllningstryck vid 15 °C för tanken,

- för tankar för komprimerade gaser fyllda efter vikt och kondenserade gaser, kylda kondenserade gaser och gaser lösta under tryck, uppgift om högsta tillåtna lastvikt i kg och fyllningstemperaturen, om denna är under -20 °C.

6.8.3.5.3 På tankar för flera gaser:

- gasens officiella transportbenämning samt dessutom den tekniska benämningen(107) för gaser som är tillordnade en N.O.S.-benämning.

Dessa uppgifter skall kompletteras med högsta tillåtna lastvikt i kg för varje gas.

6.8.3.5.4 På tankar för kylda kondenserade gaser:

- högsta tillåtna arbetstryck.

6.8.3.5.5 På tankar med värmeisolering:

- texten "värmeisolerad" eller "värmeisolerad med vakuum".

6.8.3.5.6 Förutom de uppgifter som krävs i 6.8.2.5.2 skall följande anges på

>Plats för tabell>

(a) - tankkoden enligt certifikatet (se 6.8.2.3.1) med tankens faktiska provtryck,

- texten: "lägsta tillåtna fyllningstemperatur: ...".

(b) på tankar för endast ett ämne:

- officiella transportbenämning samt dessutom den tekniska benämningen(108) för gaser som är tillordnade en N.O.S.-benämning.

>Plats för tabell>

(c) på tankar för flera gaser:

- gasens officiella transportbenämning samt dessutom den tekniska benämningen(109) för de gaser som är tillordnade en N.O.S.-benämning och som tanken används för att transportera,

>Plats för tabell>

(d) på tankar med värmeisolering:

- texten "värmeisolerad" (eller "värmeisolerad med vakuum") på ett av godkännandelandets officiella språk och dessutom, om det språket inte är franska, tyska, italienska eller engelska, på franska, tyska, italienska eller engelska, såvida inga internationella tariffer eller överenskommelser mellan järnvägsförvaltningarna anger annat.

6.8.3.5.7

>Plats för tabell>

6.8.3.5.8

>Plats för tabell>

6.8.3.5.9

>Plats för tabell>

Märkning av batterivagnar och MEG-containrar

6.8.3.5.10 Varje batterivagn och MEG-container skall för kontrolländamål ha en korrosionsbeständig metallskylt, permanent fäst på ett ställe som är lätt tillgängligt för inspektion. Åtminstone följande uppgifter skall vara präglade eller på liknande sätt angivna på skylten:

- godkännandenummer,

- tillverkarens namn eller märke,

- tillverkarens serienummer,

- tillverkningsår,

- provtryck (övertryck)(110);

- beräkningstemperatur (behövs endast om den är över +50 °C eller under -20 °C)(111);

- datum (månad och år) för första kontroll och för senaste återkommande kontroll, enligt 6.8.3.4.10 och 6.8.3.4.13,

- stämpel för den kontrollant som utfört provningen.

6.8.3.5.11

>Plats för tabell>

6.8.3.5.12 Ramen på en batterivagn eller MEG-container skall nära fyllningsstället ha en skylt som anger:

- högsta tillåtna fyllningstryck(112) vid 15 °C för elementen för komprimerade gaser,

- gasens officiella transportbenämning enligt kapitel 3.2 samt dessutom den tekniska benämningen(113)

samt för kondenserade gaser:

- högsta tillåtna last per element(114).

6.8.3.5.13 Gasflaskor, storflaskor och tryckfat samt gasflaskor som ingår i gasflaskpaket skall märkas enligt 6.2.1.7. Dessa gaskärl behöver inte etiketteras individuellt med etiketterna enligt kapitel 5.2.

Batterivagnar och MEG-containrar skall förses med storetiketter och orangefärgad märkning enligt kapitel 5.3.

6.8.3.6 Krav på batterivagnar och MEG-containrar som är konstruerade, tillverkade och kontrollerade enligt standard

(Tills vidare blank.)

6.8.3.7 Krav på batterivagnar och MEG-containrar som inte är konstruerade, tillverkade och kontrollerade enligt standard

Batterivagnar och MEG-containrar som inte är konstruerade, tillverkade och kontrollerade enligt standard angiven i 6.8.3.6 skall konstrueras, tillverkas och kontrolleras enligt bestämmelserna i en av behörig myndighet godkänd teknisk norm. De skall dock uppfylla minimikraven i 6.8.3.

6.8.4 Särbestämmelser

ANM. 1

För vätskor med flampunkt högst 61 °C och brandfarliga gaser, se även 6.8.2.1.26, 6.8.2.1.27 och 6.8.2.2.9.

ANM. 2

Beträffande bestämmelser för tankar för transport av kylda kondenserade gaser eller tankar som skall utsättas för en tryckprovning på minst 1 MPa (10 bar), se 6.8.5.

Följande särbestämmelser gäller när de anges vid en benämning i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 13:

a) Tillverkning (TC)

>Plats för tabell>

b) Utrustning (TE)

>Plats för tabell>

c) Typgodkännande (TA)

>Plats för tabell>

d) Provningar (TT)

ANM.

Tankar skall utsättas för första och återkommande vätsketryckprovning vid ett tryck som beror på deras kalkyltryck och minst lika med det tryck som anges nedan:

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

e) Märkning (TM)

ANM.

Dessa uppgifter skall anges på ett av godkännandelandets officiella språk och dessutom, om det språket inte är franska, tyska, italienska eller engelska, på franska, tyska, italienska eller engelska, såvida inga internationella tariffer eller överenskommelser mellan järnvägsförvaltningarna anger annat.

>Plats för tabell>

6.8.5 Bestämmelser om material och tillverkning för tankskal till cisternvagnar och tankcontainrar, för vilka ett provtryck på minst 1 MPa (10 bar) krävs, och för tankskal till cisternvagnar och tankcontainrar för transport av kylda kondenserade gaser i klass 2

6.8.5.1 Material och tankskal

6.8.5.1.1 (a) Tankskal för transport av:

- komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser i klass 2,

- ämnena UN 1366, 1370, 1380, 2003, 2005, 2445, 2845, 2870, 3049, 3050, 3051, 3052, 3053, 3076, 3194 och 3203 i klass 4.2, och

- UN 1052 fluorväte, vattenfritt och UN 1790 fluorvätesyra med över 85 % fluorväte i klass 8

skall vara tillverkade av stål.

(b) (Tills vidare blank.)

(c) Tankskal för transport av kylda, kondenserade gaser i klass 2 skall vara tillverkade av stål, aluminium, aluminiumlegering, koppar eller kopparlegering (t ex mässing). Tankskal av koppar eller kopparlegering tillåts dock endast för gaser som inte innehåller acetylen. Eten får dock innehålla högst 0,005 % acetylen.

(d) Endast material som lämpar sig för den lägsta och högsta drifttemperaturen i tankskalen och deras tillbehör får användas.

6.8.5.1.2 Följande material är tillåtna för tillverkning av tankskal:

(a) stål som inte är benägna till sprödbrott vid den lägsta drifttemperaturen (se 6.8.5.2.1).

- konstruktionsstål (utom för kylda kondenserade gaser i klass 2),

- finkornstål, ned till -60 °C,

- nickelstål (med en nickelhalt 0,5-9 %), ned till -196 °C, beroende på nickelhalten,

- austenitiska kromnickelstål, ned till -270 °C,

(b) aluminium med en halt av minst 99,5 % eller aluminiumlegeringar (se 6.8.5.2.2),

(c) deoxiderad koppar med en halt av minst 99,9 % eller kopparlegeringar med en kopparhalt över 56 % (se 6.8.5.2.3).

6.8.5.1.3 (a) Tankskal av stål, aluminium eller aluminiumlegeringar skall vara antingen sömlösa eller svetsade.

(b) Tankskal av austenitiskt stål, koppar eller kopparlegeringar får vara hårdlödda.

6.8.5.1.4 Tillbehör får antingen skruvas fast på tankarna eller fästas enligt följande:

(a) för tankar av stål, aluminium eller aluminiumlegering genom svetsning,

(b) för tankar av austenitiskt stål, koppar eller kopparlegering genom svetsning eller hårdlödning.

6.8.5.1.5 Tankskalen skall vara byggda och fastsatta på vagnschassit eller i containerramen på ett sådant sätt att avkylning av bärande delar, som kan göra dessa spröda, med säkerhet undviks. Tankarnas fästanordningar skall i sig vara konstruerade så att de, även då tanken befinner sig vid sin lägsta drifttemperatur, fortfarande har tillräckliga mekaniska egenskaper.

6.8.5.2 Provningsbestämmelser

6.8.5.2.1 Tankskal av stål

Materialen, som används vid tillverkning av tankskal, och svetsfogarna skall vid lägsta drifttemperaturen, dock inte över -20 °C, uppfylla minst följande krav på slagsegheten:

- Provningarna skall utföras med provstavar med V-formad anvisning.

- Minsta slagseghet (se 6.8.5.3.1-6.8.5.3.3) för provstavar med längdaxeln vinkelrät mot plåtens valsningsriktning och med en V-formad anvisning (enligt ISO R148) vinkelrät mot plåtytan skall vara 34 J/cm2 för konstruktionsstål (som på grund av nuvarande ISO-standarder får provas med provstavar med längdaxeln i valsningsriktningen), finkornstål, ferritiskt legerat stål Ni < 5 %, ferritiskt legerat stål 5 % <= Ni <= 9 % eller austenitiskt Cr-Ni - stål.

- För austenitiska stål behöver endast svetsfogen utsättas för slagseghetsprovning.

- Vid drifttemperaturer lägre än -196 °C utförs slagseghetsprovningen inte vid drifttemperaturen, utan vid -196 °C.

6.8.5.2.2 Tankskal av aluminium eller aluminiumlegering

Fogar i tankar skall uppfylla de krav som fastställts av behörig myndighet.

6.8.5.2.3 Tankar av koppar eller kopparlegering

Slagseghetsprovning krävs inte.

6.8.5.3 Slagseghetsprovning

6.8.5.3.1 För plåtar med tjocklek under 10 mm, dock minst 5 mm, skall provstavar med ett tvärsnitt på 10 mm × e mm, där e representerar plåttjockleken, användas. Bearbetning ned till 7,5 mm eller 5 mm tillåts om nödvändigt. Minimivärdet 34 J/cm2 krävs i samtliga fall.

ANM.

Ingen slagseghetsprovning utförs på plåt med tjocklek under 5 mm, eller på dess svetsfogar.

6.8.5.3.2 (a) Vid provning av plåt skall slagsegheten bestämmas på tre provstavar. Provstavarna skall tas ut vinkelrätt mot plåtens valsningsriktning. För konstruktionsstål får de dock tas ut längs med valsningsriktningen.

(b) För provning av svetsfogar skall provstavarna tas ut på följande sätt:

när e <= 10 mm:

tre provstavar med anvisningen i mitten av svetsfogen,

tre provstavar med anvisningen mitt i den värmepåverkade zonen (HAZ) (den V-formade anvisningen skall skära smältgränsen i mitten av provet),

Mitt i svetsen Värmepåverkad zon (HAZ)

>PIC FILE= "L_2004121SV.084401.TIF">

när 10 mm < e <= 20 mm:

tre provstavar från mitten av svetsfogen,

tre provstavar från den värmepåverkade zonen (HAZ) (den V-formade anvisningen skall skära smältgränsen i mitten av provet),

Svetsens mitt

>PIC FILE= "L_2004121SV.084402.TIF">

Värmepåverkad zon (HAZ)

>PIC FILE= "L_2004121SV.084403.TIF">

indien e < 20 mm:

två uppsättningar av tre provstavar, en från vardera över- respektive undersidan vid vart och ett av de ställen som anges nedan (den V-formade anvisningen skall skära smältgränsen i mitten av de provstavar som tas i den värmepåverkade zonen (HAZ)).

Svetsens mitt

>PIC FILE= "L_2004121SV.084404.TIF">

Värmepåverkad zon (HAZ)

>PIC FILE= "L_2004121SV.084405.TIF">

6.8.5.3.3 (a) För plåt skall medelvärdet av de tre provningarna uppnå det i 6.8.5.2.1 angivna minimivärdet 34 J/cm2. Högst ett av de individuella värdena får vara lägre än 34 J/cm2, men aldrig under 24 J/cm2.

(b) För svetsar får medelvärdet erhållet från de tre provstavarna tagna i mitten av svetsen vara lägst 34 J/cm2. Högst ett av de individuella värdena får vara lägre än 34 J/cm2, men aldrig under 24 J/cm2.

(c) För den värmepåverkade zonen (HAZ) (den V-formade anvisningen skär smältgränsen i mitten av provet) får värdet från högst en av de tre provstavarna vara lägre än 34 J/cm2, dock lägst 24 J/cm2.

6.8.5.3.4 Om kraven som föreskrivs i 6.8.5.3.3 inte är uppfyllda får en omprovning göras, men endast om:

(a) medelvärdet av de första tre provningarna är under minimivärdet 34 J/cm2, eller

(b) fler än ett av de individuella värdena är lägre än minimivärdet 34 J/cm2men inte under 24 J/cm2.

6.8.5.3.5 Vid en förnyad slagseghetsprovning av plåt eller svetsar får inget av de individuella värdena vara lägre än 34 J/cm2. Medelvärdet av samtliga resultat från den ursprungliga och förnyade provningen skall vara minst lika med 34 J/cm2.

Vid en förnyad provning av provstavar tagna ur den värmepåverkade zonen (HAZ) får inget av de individuella värdena vara lägre än 34 J/cm2.

KAPITEL 6.9

Bestämmelser för konstruktion, tillverkning, utrustning, typgodkännande, kontroll och märkning av tankcontainrar av fiberarmerad plast

ANM.

För UN-tankar, se kapitel 6.7; för cisternvagnar, avmonterbara tankar, tankcontainrar och växeltankar med tankskal av metall samt batterivagnar och MEG-containrar, se kapitel 6.8.

6.9.1 Allmänt

6.9.1.1 Tankcontainrar av fiberarmerad plast skall konstrueras, tillverkas och kontrolleras enligt ett av behörig myndighet godtaget kvalitetssystem, speciellt får laminerings- och svetsningsarbeten på termoplastliners endast företas av personal, som är kvalificerad enligt av behörig myndighet godtagna regler.

6.9.1.2 För konstruktion och kontroll av tankar skall också bestämmelserna i 6.8.2.1.1, 6.8.2.1.7, 6.8.2.1.13, 6.8.2.1.14 (a) och (b), 6.8.2.1.25, 6.8.2.1.27 och 6.8.2.2.3 tillämpas.

6.9.1.3 Uppvärmningsanordningar är inte tillåtna i tankcontainrar av fiberarmerad plast.

6.9.1.4 (Tills vidare blank.)

6.9.2 Tillverkning

6.9.2.1 Tankskalen skall tillverkas av lämpliga material, som är kompatibla med de ämnen som skall transporteras i ett drifttemperaturområde mellan -40 °C och +50 °C, såvida inte något annat temperaturområde på grund av särskilda klimatbetingelser är bestämt av behörig myndighet i det land där transporten genomförs.

6.9.2.2 Tankskalen sammansätts av följande tre element:

- innerliner,

- bärande skikt,

- yttre skikt.

6.9.2.2.1 Innerlinern utgör den inre delen av tankskalet som är konstruerad som en första barriär för att säkerställa långtidsbeständigheten gentemot ämnena som skall transporteras samt för att förhindra farliga reaktioner med innehållet, uppkomst av farliga föreningar eller väsentlig försvagning av det bärande skiktet, varvid hänsyn skall tas till diffusion av ämnen genom innerlinern.

Innerlinern kan vara antingen av fiberarmerad plast eller termoplast.

6.9.2.2.2 Fiberarmerad plastliner sammansätts enligt följande:

(a) Ytskikt ("gel-coat"): ett hartsrikt ytskikt, armerat med en matta, som är kompatibel med hartset och innehållet. Viktsandelen fibrer i skiktet får inte överstiga 30 % och tjockleken skall uppgå till 0,25-0,60 mm.

(b) Förstärkningslager: Ett eller flera lager med en minimitjocklek av 2 mm, som innehåller en glasmatta eller sprutad fiber om minst 900 g/m2 och har en glashalt på minst 30 viktsprocent, såvida inte likvärdig säkerhet kan påvisas vid lägre glashalt.

6.9.2.2.3 Termoplastliner är plattor av termoplast enligt 6.9.2.3.4, vilka sammansvetsas till erforderlig form och limmas på de bärande skikten. Ett varaktigt förband mellan liner och bärande skikt skall åstadkommas genom användning av lämpliga klistermedel.

ANM.

Vid transport av brandfarliga vätskor kan enligt 6.9.2.14 ytterligare åtgärder krävs för innerlinern för att förhindra elektrostatisk uppladdning.

6.9.2.2.4 Tankskalets bärande skikt är den del som enligt 6.9.2.4 - 6.9.2.6 skall vara särskilt konstruerad för att tåla mekanisk belastning. Denna del består normalt av flera fiberarmerade lager i definierad riktning.

6.9.2.2.5 Ytterskiktet är den del av tankskalet som har direkt kontakt med omgivningen. Det består av ett hartsrikt lager med en tjocklek av minst 0,2 mm. Vid en tjocklek på över 0,5 mm skall en matta användas. Detta skikt skall ha en viktsandel glas under 30 % och vara beskaffat så att det tål miljöpåverkan, särskilt tillfällig kontakt med ämnet som transporteras. Till skydd för det bärande skiktet mot skador av ultraviolett strålning skall hartset innehålla fyllmedel eller tillsatser.

6.9.2.3 Råmaterial

6.9.2.3.1 Alla material som används för tillverkning av tankcontainrar av fiberarmerad plast skall vara av känt ursprung och specificerade.

6.9.2.3.2 Hartser

Bearbetningen av hartsblandningen skall ske helt enligt leverantörens rekommendationer. Detta gäller huvudsakligen bruk av härdare, katalysatorer och acceleratorer. Hartserna kan vara

- omättat polyesterharts,

- vinylesterharts,

- epoxiharts,

- fenolharts.

Den enligt ISO 75-1:1993 bestämda formbeständighetstemperaturen (HDT) för hartset skall ligga minst 20 °C över tankcontainerns maximala drifttemperatur och uppgå till minst 70 °C.

6.9.2.3.3 Armeringsfibrer

Armeringsmaterial i bärande skikt skall bestå av ett lämpligt fiberslag, såsom glasfiber av typ E eller ECR enligt ISO 2078:1993. För innerliner får glasfiber av typ C enligt ISO 2078:1993 användas. Termoplastmatta får bara användas till innerlinern om dess kompatibilitet med det avsedda innehållet verifierats.

6.9.2.3.4 Material för termoplastliner

Som linermaterial får termoplaster såsom mjukmedelsfri polyvinylklorid (PVC-U), polypropen (PP), polyvinylidenfluorid (PVDF), polytetrafluoreten (PTFE) m fl användas.

6.9.2.3.5 Tillsatser

Tillsatser som är nödvändiga för bearbetning av hartset, t ex katalysatorer, acceleratorer, härdare och tixotroperingsämnen samt ämnen som används för att förbättra tankens egenskaper, såsom fyllmedel, färgämnen, pigment etc. får inte leda till försvagning av materialet med hänsyn till konstruktionslivslängd och -temperatur.

6.9.2.4 Tankskal, fästelement samt driftutrustning och strukturdelar skall vara konstruerade så att de under sin konstruktionslivslängd utan förlust av innehåll (så när som på gasmängder som kommer ut er eventuella avluftningsanordningar) tål följande:

- statiska och dynamiska påkänningar under normala transportförhållanden,

- de i 6.9.2.5-6.9.2.10 beskrivna minimibelastningarna.

6.9.2.5 Vid de i 6.8.2.1.14 (a) och (b) angivna trycken och den statiska egenbelastning, som uppkommer på grund av innehållet med för tanktypen fastställd högsta densitet och högsta fyllnadsgrad, får konstruktionsspänningen σ i längs- och tvärriktningen i varje lager i tankskalet inte överstiga följande värde:

>PIC FILE= "L_2004121SV.084701.TIF">

där:

Rm= värdet på brottgränsen från medelvärdet av provningsresultaten minus deras dubbla standardavvikelse. Provning skall genomföras enligt standarden EN 61:1977 på minst sex prov, vilka är representativa för tanktypen och konstruktionsmetoden.

K = S K0 K1 K2 K3

varvid

K inte får understiga 4,0.

S= säkerhetskoefficient. För allmän konstruktion av tankskalet uppgår minimivärdet för S till 1,5, om i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12, en tankkod är angiven som i sin andra del innehåller bokstaven "G" (se 4.3.4.1.1). För tankar som konstruerats för transport av ämnen, för vilka en förhöjd säkerhetsnivå krävs, dvs om i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 12, en tankkod är angiven som i sin andra del innehåller siffran "4" (se 4.3.4.1.1), skall värdet fördubblas, såvida inte tankskalet är utrustat med ett extra skydd i form av en metallram som fullständigt omsluter tanken och har längsgående och överliggande balkar.

K0= faktor som har samband med försämringen av materialegenskaper på grund av krypning och åldring under kemisk påverkan av transportgodset. Den skall beräknas enligt formeln

>PIC FILE= "L_2004121SV.084702.TIF">

där α är krypfaktorn och β åldringsfaktorn, bestämda enligt EN 978:1997 i anslutning till provning enligt EN 977:1997. Alternativt får ett konservativt värde på K0 = 2 användas. Vid bestämning av α och β skall utgångsutböjningen motsvara 2 σ.

K1= faktor som har samband med drifttemperaturen och hartsets termiska egenskaper och som bestäms med följande ekvation med ett minimivärde på 1:

K1 = 1,25 - 0,0125 (HDT - 70)

där HDT är hartsets formbeständighetstemperatur i °C.

K2= faktor som har samband med utmattning i materialet. Om inget annat värde medges av behörig myndighet skall här användas värdet K2 = 1,75. För konstruktion mot dynamiska belastningar enligt 6.9.2.6 skall värdet K2 = 1,1 användas.

K3= faktor som har samband med härdningstekniken och har följande värden:

- 1,1 när härdning sker enligt en dokumenterad och godkänd metod,

- 1,5 i övriga fall.

6.9.2.6 Vid de i 6.8.2.1.2 nämnda dynamiska belastningarna får konstruktionsspänningen inte överstiga värdet som anges i 6.9.2.5 delat med faktorn α.

6.9.2.7 Vid var och en av de i 6.9.2.5 och 6.9.2.6 definierade spänningarna får den resulterande förlängningen i varje riktning inte överstiga det mindre av värdena 0,2 % eller 1/10 av hartsets brottförlängning.

6.9.2.8 Vid det fastslagna provtrycket, som inte får vara mindre än det i 6.8.2.1.14 (a) och (b) bestämda tillämpliga kalkyltrycket, får maximala förlängningen i tankskalet inte överstiga hartsets sprickbildningsgräns.

6.9.2.9 Tankskalet skall vara i stånd att klara den i 6.9.4.3.3 angivna kulfallprovningen utan synliga inre eller yttre skador.

6.9.2.10 De för förbanden, inklusive förbanden mellan gavlar, skvalpskott och tankfack och tankskalet, använda överlaminaten skall vara i stånd att ta upp ovannämnda statiska och dynamiska belastningar. För att undvika spänningskoncentrationer i överlaminatet skall böjningar med ett stigningsförhållande högst 1:6 användas.

Skjuvhållfastheten mellan överlaminatet och de med detta förbundna tankdelarna får inte vara mindre än

>PIC FILE= "L_2004121SV.084801.TIF">

där:

τR= är böjskjuvhållfastheten enligt EN 63:1977, med ett minimivärde på 10 N/mm2, om inga uppmätta värden finns tillgängliga,

Q= är belastningen per längdenhet som förbandet skall uppta under de ovan angivna statiska och dynamiska belastningarna,

K= är den enligt 6.9.2.5 beräknade faktorn för de statiska och dynamiska spänningarna, och

l= är längden hos överlaminatet.

6.9.2.11 Öppningar i tankskalet skall vara förstärkta, för att säkerställa minst samma säkerhetsfaktor mot de i 6.9.2.5 och 6.9.2.6 angivna statiska och dynamiska belastningarna som själva tankskalet. Deras antal skall vara så litet som möjligt. Vid ovala öppningar får förhållandet mellan de båda axlarna inte överstiga 2.

6.9.2.12 Vid konstruktion av flänsar och rörledningar, som är förbundna med tankskalet, skall hänsyn dessutom tas till krafter från hantering och fästning av skruvar.

6.9.2.13 Tankcontainern skall konstrueras så att den klarar verkan av en 30 minuters brandbelastning från alla sidor, som definierats i provningsbestämmelserna i 6.9.4.3.4, utan väsentligt läckage. Då data från provning av jämförbara tanktyper föreligger kan provningen med medgivande från behörig myndighet utgå.

6.9.2.14 Särskilda bestämmelser för transport av ämnen med flampunkt högst 61 °C

Tankcontainrar av fiberarmerad plast för transport av ämnen med flampunkt högst 61 °C skall tillverkas så att riskabel elektrostatisk uppladdning av de olika beståndsdelarna förhindras.

6.9.2.14.1 Det på tankskalets inner- och yttersida uppmätta värdet på elektriskt ytmotstånd får inte överstiga 109 Ω. Detta kan uppnås genom användning av tillsatser i hartset eller genom interlaminära ledande skikt som metall- eller kolfibernät.

6.9.2.14.2 Det uppmätta elektriska jordningsmotståndet får inte överstiga 107 Ω.

6.9.2.14.3 Alla komponenter hos tankskalet skall förbindas elektriskt med varandra och med driftutrustningens metalldelar och tankcontainerns strukturdelar. Det elektriska motståndet mellan delar i kontakt med varandra får inte överstiga 10 Ω.

6.9.2.14.4 Det elektriska yt- och jordningsmotståndet skall först uppmätas med av behörig myndighet godkänd metod på varje tillverkad tankcontainer eller på en uttagen del av tankskalet.

6.9.2.14.5 Jordningsmotståndet skall uppmätas med av behörig myndighet godkänd metod på varje tankcontainer som ett moment i den återkommande kontrollen.

6.9.3 Utrustning

6.9.3.1 Bestämmelserna i 6.8.2.2.1, 6.8.2.2.2 och 6.8.2.2.4-6.8.2.2.8 gäller.

6.9.3.2 Dessutom gäller särbestämmelserna i 6.8.4 (b) (TE), om de är angivna vid en benämning i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 13.

6.9.4 Typprovning och typgodkännande

6.9.4.1 För varje typ av tankcontainer av fiberarmerad plast skall materialen och en representativ prototyp genomgå nedanstående typprovning.

6.9.4.2 Materialprovning

6.9.4.2.1 För de använda hartserna skall brottförlängningen bestämmas enligt EN 61:1977 och formbeständighetstemperaturen enligt ISO 75-1:1993.

6.9.4.2.2 Följande egenskaper skall bestämmas på provstycken, som skurits ut ur tankskalet. Parallellt tillverkade provstycken får bara användas om det inte är möjligt att skära ut provstycken från tankskalet. Före provningen skall eventuell liner avlägsnas.

Provningarna omfattar:

- tjocklek hos laminatskikten i tankmantel och tankgavlar,

- vikthalt och sammansättning på glaset samt orientering och uppbyggnad av förstärkningslager,

- brottgräns, brottförlängning och elasticitetsmodul enligt EN 61:1977 i spänningarnas riktning. Dessutom skall hartsets sprickbildningsgräns bestämmas genom akustisk emissionsmätning,

- brottgräns, brottförlängning och elasticitetsmodul enligt EN 61:1977 i spänningarnas riktning. Dessutom skall hartsets sprickbildningsgräns bestämmas genom akustisk emissionsmätning,1000 timmar, med användning av provstavar med en minimibredd av 50 mm och ett stödpunktsavstånd på minst tjugo gånger godstjockleken. Vid denna provning skall också krypfaktorn α och åldringsfaktorn β bestämmas enligt EN 978:1997.

6.9.4.2.3 Förbandens interlaminära skjuvhållfasthet skall mätas genom provning av representativa provstycken i dragprovning enligt EN 61:1977.

6.9.4.2.4 Tankskalets kemiska kompatibilitet med ämnena som skall transporteras skall med behörig myndighets medgivande verifieras med en av följande metoder. Denna verifiering skall ta hänsyn till alla aspekter på kompatibiliteten hos materialen i tankskalet och dess utrustning med de ämnen som skall transporteras, inklusive kemiska angrepp på tankskalet, initiering av kritiska reaktioner på grund av innehållet och farliga reaktioner mellan de båda.

- För bestämning av angrepp på tankskalet skall från tankskalet uttagna representativa provstycken, inklusive eventuell liner med svetsfogar, genomgå kemisk beständighetsprovning enligt EN 977:1997 under en provtid av 1000 timmar vid 50 °C. I jämförelse med obelastade prov får den i böjprovning enligt EN 978:1997 uppmätta nedgången i hållfasthet och elasticitetsmodul inte överstiga 25 %. Sprickor, blåsor, punktformiga skador, separation av lager och liner samt kornighet är inte tillåtna.

- Intygade och dokumenterade uppgifter om positiva erfarenheter med avseende på kompatibiliteten hos aktuellt gods med material i tankskalet, som det kommer i kontakt med, om angivna temperaturer, tider och andra väsentliga driftförhållanden.

- I facklitteratur, standarder eller andra källor publicerade tekniska data, vilka godtas av behörig myndighet.

6.9.4.3 Typprovning

En representativ prototyp skall genomgå nedan beskrivna provningar. Om så krävs får driftutrustning ersättas av andra detaljer för detta ändamål.

6.9.4.3.1 Prototypen skall kontrolleras med avseende på överensstämmelse med typspecifikationen. Detta innefattar en invändig och utvändig kontroll och måttkontroll av väsentliga dimensioner.

6.9.4.3.2 Den på alla ställen där det behövs för jämförelse med den beräknade konstruktionen med töjningsgivare utrustade prototypen skall genomgå följande belastningar, och de därvid uppträdande töjningarna skall noteras:

- fyllning med vatten till högsta tillåtna fyllnadsgrad. Mätresultaten skall användas för kontroll av den beräknade konstruktionen enligt 6.9.2.5,

- fyllning med vatten till högsta tillåtna fyllnadsgrad och acceleration i alla tre riktningar genom kör- och bromsförsök med den på ett fordon fastsatta prototypen. För jämförelse med den beräknade konstruktionen enligt 6.9.2.6 skall de noterade töjningarna extrapoleras som förhållandet mellan de i 6.8.2.1.2 krävda och de uppmätta accelerationsvärdena,

- fyllning med vatten och påläggning av fastställt provtryck. Under denna belastning får tanken inte uppvisa synliga skador eller läckage.

6.9.4.3.3 Prototypen skall genomgå kulfallprovning enligt EN 976-1:1997 nr 6.6. Därvid får ingen synlig inre eller yttre skada uppträda.

6.9.4.3.4 Den till 80 % av sin maximala volym vattenfyllda prototypen skall tillsammans med driftutrustning och strukturdelar utsättas för en 30 minuters brandbelastning från alla sidor genom en oljekarsbrand eller annat slags brand med samma verkan. Karets dimensioner skall gå utöver tanken minst 50 cm åt alla sidor och avståndet mellan oljenivån och tanken skall uppgå till mellan 50 och 80 cm. Tanken som skall hållas under vätskespegeln med sina öppningar och förslutningar skall förbli tät, så när som på droppläckage.

6.9.4.4 Typgodkännande

6.9.4.4.1 Behörig myndighet eller ett av denna utsett organ skall för varje ny typ av tank eller tankcontainer utfärda ett typgodkännandecertifikat, som intygar konstruktionstypens lämplighet för det avsedda ändamålet samt överensstämmelsen med tillverknings- och utrustningsbestämmelserna och de för transporterade ämnen gällande särbestämmelserna.

6.9.4.4.2 Typgodkännandet skall utfärdas på underlag av beräkning och provningsrapport, inklusive alla resultat av material- och typprovning och jämförelser med den beräknade konstruktionen, och skall referera till typspecifikation och kvalitetssystem.

6.9.4.4.3 Typgodkännandet skall omfatta de ämnen eller ämnesgrupper för vilka kompatibilitet med tankcontainern verifierats. Därvid skall kemiska benämningar eller motsvarande samlingsbenämning (se 2.1.1.2) i ämneslistan samt klass och klassificeringskod anges.

6.9.4.4.4 Typgodkännandet skall vidare omfatta angivna konstruktions- och garantivärden (såsom livslängd, drifttemperaturområde, arbets- och provtryck, materialdata) samt sådana åtgärder som skall vidtas vid tillverkning, kontroll, typgodkännande, märkning och användning av tankcontainrar, som färdigställs enligt den godkända typen.

6.9.5 Kontroll

6.9.5.1 För varje tankcontainer som tillverkas i överensstämmelse med den godkända typen skall materialprovning och undersökning utföras enligt följande.

6.9.5.1.1 Med provstycken från tankskalet skall materialprovning enligt 6.9.4.2.2 utföras, utom dragprovning, och med en minskning av provningstiden för böjkrypprovningen till 100 timmar. Parallellt tillverkade provstycken får bara användas om det inte är möjligt att skära ut provstycken från tankskalet. De godkända konstruktionsvärdena skall uppfyllas.

6.9.5.1.2 Tankskal och deras tillbehör skall kontrolleras antingen tillsammans eller separat innan de tas i drift. Denna kontroll omfattar:

- kontroll av överensstämmelse med den godkända typen,

- kontroll av typens kännetecken,

- invändig och utvändig kontroll,

- vätsketryckprovning med det på den i 6.8.2.5.1 föreskrivna tankskylten angivna provtrycket,

- funktionskontroll av utrustning,

- täthetsprovning, såvida tankskalet och dess utrustning tryckprovats separat.

6.9.5.2 För återkommande kontroll av tankcontainern gäller bestämmelserna i 6.8.2.4.2 - 6.8.2.4.4.

6.9.5.3 Kontroll enligt 6.9.5.1 och 6.9.5.2 skall utföras av en av behörig myndighet godkänd kontrollant. Resultaten skall intygas. I sådant intyg skall refereras till de ämnen som enligt 6.9.4.4 godkänts för transport i tankcontainern i fråga.

6.9.6 Märkning

6.9.6.1 För märkning av tankcontainrar av fiberarmerad plast gäller bestämmelserna i 6.8.2.5 med följande ändringar:

- tankskylten får även lamineras på tankskalet eller bestå av lämplig plast,

- konstruktionstemperaturområdet skall alltid anges.

6.9.6.2 Dessutom gäller särbestämmelserna i 6.8.4 (e) (TM), om de är angivna vid respektive benämningar i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 13.

Del 7

BESTÄMMELSER FÖR TRANSPORT, LASTNING, LOSSNING OCH HANTERING

KAPITEL 7.1

Allmänna bestämmelser

7.1.1 Transport av farligt gods kräver att ett visst transportmedel används enligt bestämmelserna i detta kapitel, i kapitel 7.2 för transport av kollin och i kapitel 7.3 för transport i bulk. Därutöver skall bestämmelserna i kapitel 7.5 iakttas beträffande lastning, lossning och hantering.

I kapitel 3.2, tabell A, kolumn 16, 17 och 18 är de särbestämmelser angivna, som avser denna del och är tillämpliga för visst farligt gods.

7.1.2 Vägfordon, som överlämnas för transport i kombitrafik, samt deras innehåll skall uppfylla villkoren i direktiv 94/55/EG(115).

7.1.3 Storcontainrar, UN-tankar och tankcontainrar som överensstämmer med definitionen på container i den internationella konventionen för säkra containrar (CSC) i senaste gällande utgåva, eller i UIC normblad 590 (version 1 januari 1989) och 592-1 till och med 592-4 (version 1 juli 1994)(116), får användas för transport av farligt gods endast om storcontainern eller ramen hos UN-tanken eller tankcontainern uppfyller kraven i CSC eller UIC normblad 590 och 592-1 till och med 592-4.

7.1.4 Storcontainrar får användas för transport endast om de är lämpliga i konstruktionstekniskt avseende.

"Lämpliga i konstruktionstekniskt avseende" betyder att containerns konstruktionselement, exempelvis övre och nedre sidobalk, övre och nedre tvärbalk, dörrtröskel, dörrbalkar, tvärgående golvbalkar, hörnstolpar och hörnbeslag, inte uppvisar större defekter. "Större defekter" är: bucklor eller utbuktningar på komponenter, djupare än 19 mm oavsett deras längd; sprickor eller brott på komponenter; mer än en skarv eller en oduglig skarv (t ex en överlappsskarv) i övre eller nedre tvärbalkar eller dörrbalkar, mer än två skarvar i någon av de övre eller nedre sidobalkarna, eller en skarv i en dörrtröskel eller hörnstolpe; gångjärn och beslag som är hopklämda, förvridna, sönder, saknas eller på annat sätt är ur funktion; otäta förslutningar eller tätningar; all slags åverkan på konstruktionen, som är kraftig nog för att omöjliggöra korrekt positionering av hanteringsutrustning eller placering och säkring på chassin eller vagnar.

Därutöver är, oavsett använt konstruktionsmaterial, nedslitning av containerns komponenterotillåten, såsom genomrostade ställen i metallsidoväggar eller splittrad fiber i komponenter av glasfiber. Normalt slitage, inklusive korrosion (rost), mindre bucklor och revor och andra skador som inte påverkar funktionen eller väderbeständigheten, är dock tillåtet.

Containern skall kontrolleras före lastning för att säkerställa att den är fri från rester av tidigare last, och att golv och väggar inuti containern är fria från utstickande delar.

7.1.5 (Tills vidare blank.)

7.1.6 (Tills vidare blank.)

7.1.7 Med undantag av sändningar som transporteras som expressgods får ämnen och föremål som omfattas av detta direktiv endast transporteras i godståg.

KAPITEL 7.2

Bestämmelser för transport av kollin

7.2.1 Om inget annat föreskrivs i 7.2.2 - 7.2.4 får kollin lastas i:

a) täckta vagnar eller slutna containrar, eller

b) presenningsförsedda vagnar eller presenningsförsedda containrar, eller

c) öppna vagnar eller öppna containrar.

7.2.2 Kollin med förpackningar av fuktkänsliga material skall lastas i täckta eller presenningsförsedda vagnar, slutna eller presenningsförsedda containrar.

7.2.3 Vissa förpackningar och IBC-behållare får enbart transporteras i täckta vagnar eller slutna containrar (se 4.1.2.3 och förpackningsinstruktionerna P002 (PP12), IBC04, IBC05, IBC06, IBC07 och IBC08).

7.2.4 Följande särbestämmelser är tillämpliga, när en alfanumerisk kod som börjar på "W" är angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 16:

>Plats för tabell>

KAPITEL 7.3

Bestämmelser för transport i bulk

7.3.1 Gods får transporteras i bulk i vagnar eller containrar endast om en särbestämmelse med en alfanumerisk kod som börjar på "VW" uttryckligen tillåter detta transportsätt för godset ifråga i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 17, och villkoren i en sådan särbestämmelse uppfylls.

Oavsett detta får tömda, ej rengjorda förpackningar transporteras i bulk, såvida detta transportsätt inte uttryckligen förbjuds i andra bestämmelser i detta direktiv.

För småcontainer, som används för transport av ämnen i bulk, gäller kärlbestämmelserna för kollin, såvida inget annat framgår av särbestämmelserna i 7.3.3.

ANM

Beträffande transport i tank, se kapitel 4.2 och 4.3.

7.3.2 För varje transport i bulk skall det genom lämpliga åtgärder säkerställas att inget av innehållet kan läcka ut.

7.3.3 Följande särbestämmelser är tillämpliga, när en alfanumerisk kod som börjar på "VW" är angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 17:

>Plats för tabell>

KAPITEL 7.4

(Tills vidare blank.)

KAPITEL 7.5

Bestämmelser för lastning och lossning samt för hantering

7.5.1 Allmänna bestämmelser

7.5.1.1 För lastning av godset skall de för avsändningsstationen gällande bestämmelserna iakttas, såvida inga särbestämmelser för vissa ämnen anges i detta kapitel.

Kollina skall lastas så i vagnar eller containrar, att de inte kan förskjutas, välta eller falla ner på ett farligt sätt.

7.5.1.2 (Tills vidare blank.)

7.5.1.3 (Tills vidare blank.)

7.5.1.4 Enligt särbestämmelserna i 7.5.11 och vad som anges i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 18, får visst farligt gods endast befordras som vagnslast eller komplett last.

7.5.2 Samlastning

7.5.2.1 Kollin med olika etiketter får lastas tillsammans i en vagn eller container, endast om samlastningen är tillåten enligt nedanstående tabell, utgående från fastsatta etiketter.

Samlastningsförbudet för kollin gäller även för samlastning av kollin och småcontainrar samt för samlastning av småcontainrar i en vagn eller storcontainer, i vilken småcontainrar transporteras.

ANM

Enligt 5.4.1.4.2 skall separata fraktsedlar utfärdas för sändningar, som inte får lastas tillsammans i samma vagn eller container.

>Plats för tabell>

X Samlastning tillåten.

7.5.2.2 Kollin, som innehåller ämnen och föremål i klass 1 och är försedda med etikett enligt förlaga nr 1, 1.4, 1.5 eller 1.6, men som är tillordnade olika samhanteringsgrupper, får inte samlastas i en vagn eller container, såvida inte samlastning är tillåten för aktuella samhanteringsgrupper enligt nedanstående tabell.

>Plats för tabell>

X = samlastning tillåten

7.5.2.3 (Tills vidare blank.)

7.5.3 Skyddsvagnar och lastning av containrar på vagnar

7.5.3.1 Alla vagnar som innehåller ämnen och föremål i klass 1 och är försedda med storetiketter enligt förlaga nr 1, 1.5 eller 1.6, samt vagnar med storcontainrar försedda med dessa storetiketter skall separeras från vagnar med storetiketter enligt förlaga nr 2.1, 3, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1 eller 5.2 av två tvåaxliga eller en fyr- eller fleraxlig skyddsvagn. Som skyddsvagn räknas tomma eller lastade vagnar som inte är försedda med storetiketter enligt förlaga nr 2.1, 3, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1 eller 5.2.

7.5.3.2 Storcontainrar som innehåller ämnen och föremål i klass 1 och är försedda med storetiketter enligt förlaga nr 1, 1.5 eller 1.6 får inte lastas på en vagn med storcontainrar eller tankcontainrar, som är försedda med storetiketter enligt förlaga nr 2.1, 3, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1 eller 5.2.

7.5.4 Försiktighetsåtgärder med avseende på livsmedel, andra konsumtionsvaror och djurfoder

Om särbestämmelsen CW 28 anges för ett ämne eller föremål i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 18, skall följande försiktighetsåtgärder vidtas för livsmedel, andra konsumtionsvaror och djurfoder:

Kollin samt tömda, ej rengjorda förpackningar, inklusive storförpackningar och IBC-behållare, med etiketter enligt förlaga nr 6.1 eller 6.2 eller sådana med etiketter enligt förlaga nr 9, vilka innehåller gods med UN-nummer 2212, 2315, 2590, 3151, 3152 eller 3245, får i vagnar eller containrar eller på lastnings, lossnings- och omlastningsplatser inte staplas på eller stuvas i omedelbar närhet av kollin, som man vet innehåller livsmedel, andra konsumtionsvaror eller djurfoder.

Om kollin, försedda med dessa etiketter, måste lastas i omedelbar närhet av kollin som man vet innehåller livsmedel, andra konsumtionsvaror eller djurfoder skall de hållas åtskilda från dessa:

(a) genom hela skiljeväggar, vilka skall vara minst lika höga som kollina med ovanstående etiketter, eller

(b) genom kollin som inte är försedda med etiketter enligt förlaga nr 6.1, 6.2 eller 9, eller genom kollin som är försedda med etiketter enligt förlaga nr 9, men inte innehåller gods med UN-nummer UN 2212, 2315, 2590, 3151, 3152 eller 3245, eller

(c) genom ett avstånd av minst 0,8 m,

såvida inte kollina med ovan angivna etiketter är ytterligare förpackade eller fullständigt täckta (t ex med folie, pappskivor eller andra åtgärder).

7.5.5 (Tills vidare blank.)

7.5.6 (Tills vidare blank.)

7.5.7 (Tills vidare blank.)

7.5.8 Rengöring efter lossning

7.5.8.1 Om det efter lossning av en vagn eller container i vilken funnits förpackat farligt gods konstateras att en del av innehållet läckt ut, så skall vagnen eller containern rengöras så snart som möjligt och i vart fall innan den lastas på nytt.

Om rengöring på platsen inte är möjlig skall vagnen eller containern under iakttagande av tillräcklig säkerhet vid transporten flyttas till närmaste lämpliga plats, där rengöring kan utföras.

Tillräcklig säkerhet vid transporten föreligger när lämpliga åtgärder vidtagits som förhindrar okontrollerad spridning av utläckt farligt gods.

7.5.8.2 Vagnar eller containrar som haft last av farligt gods i bulk, skall innan de lastas på nytt rengöras på lämpligt sätt, om inte den nya lasten består av samma farliga gods som den föregående.

7.5.9 (Tills vidare blank.)

7.5.10 (Tills vidare blank.)

7.5.11 Tilläggsbestämmelser för vissa klasser eller godsslag

Vid sidan av bestämmelserna i 7.5.1 - 7.5.4 och 7.5.8 gäller följande särbestämmelser, om en alfanumerisk kod som börjar med bokstäverna "CW" finns angiven i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 18:

>Plats för tabell>

KAPITEL 7.6

Bestämmelser för befordran som expressgods

Ämnen och föremål som omfattas av detta direktiv är tillåtna för transport som expressgods endast om en särbestämmelse med en alfanumerisk kod som börjar med bokstäverna "CE" är angiven för godset i fråga i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 19, och vilken uttryckligen tillåter detta transportsätt, under förutsättning att särbestämmelsen i fråga uppfylls.

Följande särbestämmelser är tillämpliga, om de är angivna vid en benämning i kapitel 3.2, tabell A, kolumn 19:

>Plats för tabell>

KAPITEL 7.7

Handbagage och resgods

Ämnen och föremål som omfattas av detta direktiv är uteslutna från transport som resgods, såvida inte tarifferna medger något undantag.

(1) EGT L 235, 17.9.1996, s. 25.

(2) EGT L 30, 1.2.2001, s. 42.

(3) Text av betydelse för EES.

(4) Kommissionens direktiv 2001/7/EG av den 29 januari 2001 om anpassning för tredje gången till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 94/55/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg, EGT nr L 30, 1.2.2001, s. 43.

(5) Den RID-version som gäller från och med 1 maj 1985.

(6) Den RID-version som gäller från och med 1 januari 1990, 1 januari 1993 och 1 januari 1995.

(7) Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 145 av den 19 juni 1996, s 10.

(8) Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 118 av den 19 maj 2000, s 41.

(9) Fastställande av viskositeten: Då ämnet i fråga är icke-newtonskt eller då bestämning av viskositeten med hjälp av "utloppsbägarmetoden" är olämplig, skall en viskosimeter med variabel skjuvhastighet användas för bestämning av ämnets dynamiska viskositetskoefficient vid 23 °C för olika skjuvhastighetsvärden. De erhållna värdena skall relateras till skjuvhastigheten och extrapoleras till skjuvhastighetsvärdet 0. Den på detta sätt bestämda dynamiska viskositeten, dividerad med densiteten, ger den fiktiva kinematiska viskositeten vid en skjuvhastighet nära 0.

(10) Self-Accelerating Decomposition Temperature (SADT)

(11) EG-rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen, publicerat i Official Journal of the European Communities, No. L196 den 16 augusti 1967, s 1.

(12) EG-rådets direktiv 88/379/EEG av den 7 juni 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen, publicerat i Official Journal of the European Communities, No. L187 från den 16 juli 1988, s 14.

(13) Se även direktiv 90/219/EEG, Official Journal of the European Communities nr L 117 av 8 maj 1990, s 1.

(14) Sådana bestämmelser återfinns t ex i direktiv 91/628/EEG (Official Journal of the European Community No. L 340 av den 11 december 1991, sid 17) och i Europarådets (ministerkommittén) rekommendationer för transport av vissa djurarter.

(15) Bokstäverna "LSA" är förkortning för det engelska uttrycket "Low Specific Activity".

(16) Ett ämne eller ett preparat som uppfyller kriterierna för klass 8 och som har en giftighet vid inandning av damm eller dimma (LC50) motsvarande förpackningsgrupp I, men där giftigheten vid förtäring eller hudabsorption motsvarar förpackningsgrupp III eller lägre, skall tillordnas klass 8.

(17) ) OECD Guidelines for testing of chemicals, guideline 404, "Acute Dermal Irritation/Corrosion" (1992).

(18) EG-rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen, publicerat i Official Journal of the European Communities, No. L196 den 16 augusti 1967, s 1.

(19) EG-rådets direktiv 88/379/EEG av den 7 juni 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen, publicerat i Official Journal of the European Communities, No. L187 från den 16 juli 1988, s 14.

(20) Se särskilt del C i direktiv 90/220/EEG (Official Journal of the European Communities, No L 117, av 8 maj 1990, sid 18-20), vari tillståndsförfarandet för Europeiska Gemenskapen fastställs.

(21) Bokstäverna "LQ" är förkortning för det engelska uttrycket "Limited Quantities" (begränsade mängder).

(22) I stället för densitet används i detta kapitel relativ densitet (d).

(23) Ett undantag har gjorts för tankar avsedda för transport av ämnen i klass 5.2 eller 7 (se 4.3.4.1.3).

(24) Det kan bli nödvändigt att konsultera tillverkaren av ämnet och behörig myndighet för rådgivning om ämnets kompatibilitet med materialen i tanken, batterivagnen eller MEG-containern.

(25) I stället för teknisk benämning är någon av följande benämningar tillåten:

- för UN 1078 köldmedium, n.o.s.: blandning F1, blandning F2, blandning F3,

- för UN 1060 metylacetylen och propadienblandning, stabiliserad: blandning P 1, blandning P2,

- för UN 1965 kolvätegasblandning, kondenserad, n.o.s.: blandning A eller butan, blandning A01 eller butan, blandning A02 eller butan, blandning A0 eller butan, blandning A1, blandning B1, blandning B2, blandning B, blandning C eller propan.

(26) Nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik föreskriven i Wienöverenskommelsen om vägtrafik (1968).

(27) För användning av detta dokument kan motsvarande rekommendationer från ECE/FN:s arbetsgrupp för underlättande av internationella handelsrutiner framhållas, särskilt rekommendation nr 1 (FN:s formulärutkast för handelsdokument) (ECE/TRADE/137, utgåva 96.1), rekommendation nr 11 (dokumentationsaspekter vid internationell transport av farligt gods) (ECE/TRADE/204, utgåva 96.1) och rekommendation nr 22 (formulärutkast för standardiserade transportanvisningar) (ECE/TRADE/168, utgåva 96.1). Se förteckning över dataelement för handeln, utgåva III, rekommendationer för underlättande av handel (ECE/TRADE/200) (FN-publikation nr E/F.96.II.E.13).

(28) Den internationella sjöfartsorganisationen (IMO), internationella arbetsorganisationen (ILO) och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) har också ställt upp riktlinjer för lastning av gods i transportenheter och motsvarande utbildning, vilka publicerats av IMO ("IMO/ILO/UN-ECE Guidelines for packing of cargo transport units (CTU)")

(29) Avsnitt 5.4.2 i IMDG-koden föreskriver följande:

"5.4.2 Stuvningsintyg för containrar/fordon

5.4.2.1 Om kollin med farligt gods stuvas i eller på en lastbärare, t.ex. fraktcontainer, flak, släpvagn eller annat fordon, som är avsedd för sjötransport, skall de som ansvarar för stuvningen av lastbäraren leverera ett stuvningsintyg. I detta anges identifieringsnummer för containrar/fordon/enheter, och intygas att stuvningen utförts enligt nedanstående villkor:.

1 Lastbäraren var ren, torr och uppenbart lämpad för stuvning av godset..

2 Om sändningen innehåller gods i klass 1 utom riskgrupp 1.4 befinner sig lastbäraren i ett konstruktionstekniskt felfritt tillstånd enligt 7.4.6 (i IMDG-koden)..

3 Gods som skall separeras från varandra har inte stuvats tillsammans i eller på lastbäraren (om inte detta godkänts av behörig myndighet enligt 7.2.2.3 (i IMDG-koden))..

4 Alla kollin har kontrollerats med avseende på yttre skador och läckage, och endast felfria kollin har lastats..

5 Fat har stuvats upprätt, såvida inget tillstånd finns från behörig myndighet..

6 Alla kollin har stuvats och säkrats på ett tillförlitligt sätt i eller på lastbäraren..

7 Vid transport av farligt gods i bulkförpackning är lasten jämnt fördelad..

8 Lastbäraren och kollina i den är korrekt märkt, etiketterad resp försedd med storetikett..

9 Vid användning av koldioxid i fast form (CO2-torris) för kyländamål: Lastbäraren har på utsidan på en väl synlig plats, t.ex. dörrgaveln, märkts eller etiketterats enligt följande: 'DANGEROUS CO2 GAS (DRY ICE) INSIDE. VENTILATE THOROUGHLY BEFORE ENTERING'..

10 Den godsdeklaration, som föreskrivs i 5.4.1 (i IMDG-koden) för transport av farligt gods, har mottagits för varje sändning med farligt gods, som är stuvad i eller på lastbäraren.

5.4.2.2 Innehållet i den för transport av farligt gods enligt 5.4.1 (i IMDG-koden) föreskrivna godsdeklarationen och stuvningsintyget som krävs enligt 5.4.2.1 får sammanställas i en och samma handling. I annat fall skall de olika dokumenten häftas samman. Om uppgifterna är sammanställda i en handling, t.ex. en farligt gods-deklaration, ett konossement etc., är det tillräckligt att lägga till en undertecknad försäkran med ordalydelsen 'Härmed förklaras att stuvningen av farligt gods i transportenheten utförts enligt 5.4.2.1'. Personen som undertecknar denna försäkran skall vara identifierad i handling.

ANM

Stuvningsintyg för containrar/fordon krävs inte för tankar."

(30) Regler för djurtransport finns t ex i direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport (Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 340 av 11 december 1991, s 17) och i rekommendationer från Europarådet (ministerkommittén) för transport av vissa djurarter.

(31) Sådana bestämmelser finns i t ex EG-rådets direktiv 90/667/EEG av den 27 november 1990, som ger veterinärrättsliga bestämmelser för kvittblivning, upparbetning och saluföring av animaliska restprodukter, och för skydd av djurfoder av animaliskt ursprung, även från fisk, mot patogener, samt ändring av direktiv 90/425/EEG (Official Journal of the European Communities, No. L 363 av den 27 december 1990).

(32) Är ursprungslandet inte medlemsstat, avses behörig myndighet i det första av sändningen berörda land som är medlemsstat.

(33) Uttrycket "relativ densitet" (d) betraktas som synonymt med "densitet" och används genomgående i texten.

(34) Nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik angiven i Wienöverenskommelsen om vägtrafik (1968).

(35) Het onderscheidingsteken voor het internationale verkeer, bedoeld in het Verdrag van Wenen inzake het wegverkeer (1968).

(36) Se ISO 2248.

(37) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat.

(38) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat.

(39) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(40) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(41) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(42) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(43) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(44) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(45) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(46) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(47) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(48) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(49) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(50) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(51) Rådets direktiv 99/36/EG om transportabla tryckbärande anordningar, publicerat i EG:s officiella tidning nr L 138 den 1 juni 1999.

(52) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat.

(53) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(54) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat

(55) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat.

(56) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat.

(57) Om godkännande land inte är en medlemsstat, behörig myndighet i en medlemsstat.

(58) I stället för teknisk benämning är någon av följande benämningar tillåten:

- för UN 1078 köldmedium, N.O.S.: blandning F1, blandning F2, blandning F3,

- för UN 1060 metylacetylen och propadienblandning, stabiliserad: blandning P 1, blandning P 2,

- för UN 1965 kolvätegasblandning, kondenserad, N.O.S.: blandning A eller butan, blandning A01 eller butan, blandning A02 eller butan, blandning A0 eller butan, blandning A1, blandning B1, blandning B2, blandning B, blandning C eller propan.

(59) Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare, publicerat i Europeiska Gemenskapernas officiella tidning nr L 147 av den 9 juni 1975.

(60) Kommissionens direktiv 94/1/EG av den 6 januari 1994 om teknisk anpassning av rådets direktiv 75/324/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare, publicerat i Europeiska Gemenskapernas officiella tidning nr L 23 av den 28 januari 1994.

(61) Nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik angiven i Wienöverenskommelsen om vägtrafik (1968).

(62) Se Wienöverenskommelsen om vägtrafik (1968).

(63) Nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik angiven i Wienöverenskommelsen om vägtrafik (1968)

(64) Nationalitetsbeteckningen för motorfordon i internationell trafik angiven i Wienöverenskommelsen om vägtrafik (1968)

(65) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2.

(66) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2.

(67) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2.

(68) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2

(69) Använd enhet skall anges

(70) Använd enhet skall anges.

(71) Se 6.7.2.2.10.

(72) Använd enhet skall anges.

(73) Använd enhet skall anges

(74) Använd enhet skall anges

(75) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2.

(76) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2

(77) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2

(78) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2

(79) Denna formel gäller bara för ej kylda kondenserade gaser som har kritisk temperatur klart över temperaturen i ackumulerat tillstånd. För gaser som har kritisk temperatur nära eller under temperaturen i ackumulerat tillstånd skall hänsyn tas till gasens övriga termodynamiska egenskaper vid bestämningen av tryckavlastningsanordningens avblåsningskapacitet (se exempelvis CGA S-1.2-1995).

(80) Använd enhet skall anges.

(81) Använd enhet skall anges

(82) Se 6.7.3.2.8.

(83) Använd enhet skall anges

(84) Använd enhet skall anges

(85) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2.

(86) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2.

(87) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2.2.

(88) För beräkningsändamål: g = 9,81 m/s2.

(89) Se till exempel CGA pamphlet S-1.2-1995.

(90) Använd enhet skall anges.

(91) Använd enhet skall anges.

(92) Använd enhet skall anges.

(93) Använd enhet skall anges.

(94) För plåt skall dragprovstavens axel vara vinkelrät mot valsningsriktningen. Den kvarstående brottförlängningen skall mätas på provstavar med cirkulärt tvärsnitt, där mätlängden L är lika med 5 gånger diametern d (L=5d). Om provstavar med rektangulärt tvärsnitt används, skall mätlängden bestämmas med formeln

>PIC FILE= "L_2004121SV.082002.TIF">

där Fo där provstavens ursprungliga tvärsnitt.

(95) För tankcontainrar med volym under 1 m3 får anordningen ersättas med en blindfläns.

(96) För definition av "lufttätt förlsuten tank", se 1.2.1.

(97) Tillverkningskontrollen skall, för tankar som fordrar ett provningstryck på 1 MPa (10 bar) eller högre, även innefatta provning av svetsningsprovstycken (arbetsprov) i enlighet med 6.8.2.1.23 och provningsförfarandet i 6.8.5.

(98) I särskilda fall får vätsketryckprovningen med tillåtelse av behörig myndighet godkänd sakkunnig ersättas med tryckprovning med annan vätska eller gas, när sådant förfarande är ofarligt

(99) I särskilda fall får vätsketryckprovningen med tillåtelse av behörig myndighet godkänd sakkunnig ersättas med tryckprovning med annan vätska eller gas, när sådant förfarande är ofarligt.

(100) Efter värdet skall alltid måttenhet anges.

(101) Efter värdet skall alltid måttenhet anges.

(102) Efter värdet skall alltid måttenhet anges.

(103) Efter värdet skall alltid måttenhet anges.

(104) För definition av avmonterbara tankar, se 1.2.1.

(105) I särskilda fall, och med tillåtelse av behörig myndighet godkänd sakkunnig, får provningen med vatten ersättas av tryckprovning med annan vätska eller gas, när sådant förfarande är riskfritt.

(106) I stället för officiell transportbenämning för N.O.S.-ämnet, följd av den tekniska benämningen, är det tillåtet att använda någon av följande benämningar:

- För UN 1078 köldmedium, N.O.S.: blandning F1, blandning F2, blandning F3.

- För UN 1060 metylacetylen- och propadienblandning, stabiliserad: blandning P1, blandning P2.

- För UN 1965 kolvätegasblandning, kondenserad, N.O.S.: blandning A, blandning A01, blandning A02, blandning A0, blandning A1, blandning B1, blandning B2, blandning B, blandning C.

(107) I stället för officiell transportbenämning för N.O.S.-ämnet, följd av den tekniska benämningen, är det tillåtet att använda någon av följande benämningar:

- För UN 1078 köldmedium, N.O.S.: blandning F1, blandning F2, blandning F3.

- För UN 1060 metylacetylen- och propadienblandning, stabiliserad: blandning P1, blandning P2.

- För UN 1965 kolvätegasblandning, kondenserad, N.O.S.: blandning A, blandning A01, blandning A02, blandning A0, blandning A1, blandning B1, blandning B2, blandning B, blandning C.

(108) I stället för officiell transportbenämning för N.O.S.-ämnet, följd av den tekniska benämningen, är det tillåtet att använda någon av följande benämningar:

- För UN 1078 köldmedium, N.O.S.: blandning F1, blandning F2, blandning F3.

- För UN 1060 metylacetylen- och propadienblandning, stabiliserad: blandning P1, blandning P2.

- För UN 1965 kolvätegasblandning, kondenserad, N.O.S.: blandning A, blandning A01, blandning A02, blandning A0, blandning A1, blandning B1, blandning B2, blandning B, blandning C.

(109) I stället för officiell transportbenämning för N.O.S.-ämnet, följd av den tekniska benämningen, är det tillåtet att använda någon av följande benämningar:

- För UN 1078 köldmedium, N.O.S.: blandning F1, blandning F2, blandning F3.

- För UN 1060 metylacetylen- och propadienblandning, stabiliserad: blandning P1, blandning P2.

- För UN 1965 kolvätegasblandning, kondenserad, N.O.S.: blandning A, blandning A01, blandning A02, blandning A0, blandning A1, blandning B1, blandning B2, blandning B, blandning C.

(110) Efter värdet skallalltid måttenhet anges.

(111) Efter värdet skallalltid måttenhet anges

(112) Efter värdet skall alltid måttenhet anges

(113) I stället för officiell transportbenämning för N.O.S.-ämnet, följd av den tekniska benämningen, är det tillåtet att använda någon av följande benämningar:

- För UN 1078 köldmedium, N.O.S.: blandning F1, blandning F2, blandning F3.

- För UN 1060 metylacetylen- och propadienblandning, stabiliserad: blandning P1, blandning P2.

- För UN 1965 kolvätegasblandning, kondenserad, N.O.S.: blandning A, blandning A01, blandning A02, blandning A0, blandning A1, blandning B1, blandning B2, blandning B, blandning C.

(114) Efter värdet skall alltid måttenhet anges

(115) Bl.a. särskilda överenskommelser, vilka undertecknats av alla av transporten berörda medlemsstater.

(116) UIC normblad utges av Union Internationale des Chemins de fer, Service Publications, 16, rue Jean Rey, F-75015 Paris.